Forskning och pengar : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

FORSKNING OCH PENGAR

-- sou 1996:29 --

äâä WW W UTBILDN NGSDEPARTEMENTET

M

Statens offentliga utredningar WW 1996:29 W Utbildningsdepartementet

och

Forskning Pengar

Slutbetänkande av Forskningsfinansieringsutredningen Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvalmingskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. -

Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

ERIK OLSSON. SÖKAREN 1935

Var 20-talet fyllt av optimistisk glädjeyraoch framtidstro, vilardet så en pessimistisk ochallvarsmättad tyngdöver 30-talet.Den ekonomiska krisen,arbetslösheten ochhotet av ett nytt världskrigspeglas ocksåi konsten. Utan "framtid" dyker 30-talsmänniskan in i poesins sfäreroch försökerlevai nuet, intensivtmedallasinnenöppna. Ur dennaandaföds Sökaren", sorts en modern mytgestalt, skapad av vårafem sinnenplus ett sjätte, men utan huvud, symboliskt säte för ett rationellt tänkande, förkalkyleroch beräkningar. Dennapaesins, konstens, instinktenr ochkänslan:symbolfrgur skullekunna stå som ett signum över helaepoken ett uttryckför kulturens försök att leva vidare ochkänns även aktuell dagens i krisläge:En väldighand - känselnochdenskapande handenvandrar omkring på ettpar kraftiga beni ett ödsligtlandskap natthimmel av och strand utan horisont. På långñng-ret balanserar "han" ett öga som spanarirymden, tumspetsen ett öra som lyssnar, ena benetavslutas med munnen, smaksinnet men även ordetsoch sångens organ. Ur öratväxer spröda antennersom ocksåpåminner om luktnerver mot rymden, liksom för att fånga inspirationens stämmor ur det osynliga Fotspåren springer åtalla håll utanannat mål än själva upptäckarglädjen under vandringen: alltidpå väg

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20190-9 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 23 mars 1995 bemyndigade regeringen chefen för

Utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra översyn det svenska systemet för resurstilldelning en av

till forskning dir 1995:41, U 1995:05. Med stöd av detta bemyndigan-

de förordnade departementschefen den 10 maj riksdagsledamoten Kristi- Svensson ordförande. Svensson beviljades den 29 maj entledigna som ande och samma dag förordnade departementschefen riksdagsledamoten Susanne Eberstein som ordförande. Departementssekreteraren Kjell A.

Jonasson förordnades den 11 maj som sakkunnig i utredningen.

Dåvarande forskningsrådet Mats Ola Ottosson förordnades den 23 maj till sekreterare och avdelningsdirektör Ulf Heyman den 18 september till biträdande sekreterare i utredningen. Ottosson beviljades entledigande från 1 januari 1996 och den 22 december 1995 förordnades

departementsrådet Björn Brandt till sekreterare i utredningen från och

med den l januari 1996. Som experter i utredningen har varit förordnade, direktören Sonja

Dahl fr 15 november 1995, docenten Ulf Sandström fr o m 20

o rn

november 1995 samt universitetsdirektören Mats Ola Ottosson fr o m

1 januari 1996. Utredningen har antagit namnet Forskningsfmansieringsutredningen .FOF-95. Utredningen har inom ramen för sitt arbete låtit genomföra fyra analyser delområden publicerats som särskilda SOU-rapporter: av som Riksdagen, regeringen och forskningen SOU 1995:121 samt Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering SOU 1996:2 har på utredningens uppdrag utarbetats inom Forskningsrådsnämnden. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning SOU 1996:20 har författats fil. lic. Mats Benner och docent Ulf Sandström, Universiteav tet i Linköping. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet SOU 1996:28 har författats av forskaren Bertel Ståhle, UNI Köpenhamn. - Utredningen har i arbetet haft kontakter med företrädare för forskningsfinansiärer, forskningsutförare, fackliga organisationer och näringslivsorganisationer m fl. i enlighet med särskild förteckning.

Marjut Torpo t 0 m november 1995 och Gunilla Westman fr 0 m

december 1995 har arbetat assistenter åt utredningen. som Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Forskning och Pengar . Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i mars 1996

Susanne Eberstein

Björn Brandt Ulf Heyman

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary English 20

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Utredningsuppdraget 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Bakgrund 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Framväxten det nuvarande svenska systemet 28 av . . . . . . . . 2.3 En korrekt bild av forskningens finansiering 29 . . . . . . . . . . 2.4 Balansfrågor 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Det internationella samarbetet 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Avgränsningar mot andra utredningar 32 . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Forskningsrådssystemet 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8 Internationella jämförelser 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Definitioner och terminologi 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Frascatimanualen 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Andra vanliga FoU-begrepp 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Sammanfattande diskussion 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Statlig forskningspolitik 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Grunder för samhällets FoU-stöd 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Utvecklingen den svenska modellen för statligt forskav ningsstöd 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Sammanfattande bedömningar och förslag 54 . . . . . . . . . . . .

5 Struktur och utveckling 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2 Forskningssystemet 55

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Finansieringssystemet i stort 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Offentlig forskningsfinansiering 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Utbyte med utlandet 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Sammanfattande utvecklingstendenser till sekelskiftet 67 . . . . 5.7 Ändamål för den statliga forskningsfinansieringen 68 . . . . . . 5.8 Forskningsvolymen och utbudet av forskar-

utbildade 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.9 Sammanfattande bedömningar och förslag 73 . . . . . . . . . . . .

6 Forskningsfinansiering i ett internationellt

perspektiv 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Underlagsmaterial 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Forskningspolitiken 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Internationella tendenser i forskningsstatistiken 78 . . . . . . . . 6.4 Sammanfattande bedömningar och förslag 82 . . . . . . . . . . . .

7 Universitet och högskolor 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Finansiering högskolans forskning 83 av . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Högskolans basanslag 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Extemñnansieringen 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Annan finansiering 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Mindre och medelstora högskolor 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Sammanfattande bedömningar och förslag 107 . . . . . . . . . . .

8 Forskningsinstitut utom och inom universiteten 109

. . . . . 8.1 Bakgrund 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Industriforskningsinstituten 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Sektorsorganens högskolan som forskningssyn utförare 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Universitet eller institut som bas för sektors-

forskning 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Nya organisationsfonner för universitets-

forskningen 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Sammanfattande bedömningar och förslag 116 . . . . . . . . . . .

9 Forskningsrådsorganisationen 119

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Forskningsrådsorganisationens utveckling och

nuläge 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Forskningsråden och universiteten 125 . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3 Rådsindelning och gränsdragningsfrågor 127

. . . . . . . . . . . . 9.4 Andra aktuella frågor och problemområden 134 . . . . . . . . . . 9.5 Förslag forskningsstyrelse 136 om en . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6 Sammanfattande bedömningar och förslag 150 . . . . . . . . . . .

10 Sektorsorgan och sektorsforskning 153 . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning och avgränsning 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Uppbyggnad den sektoriella FoU-organisationen 154 av . . . . 10.3 Sektorsforskningens omfattning 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Sektorsforskningens karaktär 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.5 Sektorsorganens kvalitets- och relevansbedömningar 159

. . . .

10.6 Högskolan som bas för sektorsforskning 161

. . . . . . . . . . . . 10.7 Ökad konkurrens sektorsmedel 163 om . . . . . . . . . . . . . . . .

10.8 Organisationsmodeller för sektorsforskning 164

. . . . . . . . . .

10.9 Sektorsforskningens "rådifiering" och sektoriella

forskningsråd 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.10 Sektorsorganens arbets- och beslutsfonner 171

. . . . . . . . . . . 10.11 Behov av överblick, bredd och flexibilitet 174 . . . . . . . . . . . 10.12 Sektorsforskning inom olika departementsområden 175 . . . . .

10.13 Sammanfattande bedömningar och förslag 175

. . . . . . . . . . .

11 Forskning inom företag, landsting,

kommuner 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Företagssektom 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Kommuner och landsting 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3 Sammanfattande bedömningar och förslag 181

. . . . . . . . . . .

12 Stiftelser inrättade med löntagarfondsmedel 183 . . . . . . . .

12.1 Bakgrund 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2 Forskningsstiftelsernas ändamål 184

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3 Forskningsstiftelsernas resurser 188

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Forskningsstiftelsernas styrelser 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Former för insyn och kontroll 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Forskningsstiftelsemas verksamhet: Omfattning

och inriktning 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7 Forskningsstiftelsernas resurser i förhållande till

forskningsresursema i övrigt 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.8 Forskningsstiftelsema i det svenska forsk-

ningsfmansieringssystemet 202

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.9 Sammanfattande bedömningar och förslag 206 . . . . . . . . . . .

13 Finansieringen av teknisk forskning

vid universitet och högskolor 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Bakgrund 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 TFR, NFR och NUTEK 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3 Utredningens studie av finansiering av teknisk

forskning 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Utredningens överväganden 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5 Sammanfattande bedömningar och förslag 215 . . . . . . . . . . .

14 EU:s FoU-progam och annan internationell

samverkan 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Svensk forskning och EU 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Annat internationellt samarbete vid forsknings-

finansiering 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Sammanfattande bedömningar och förslag 241 . . . . . . . . . . .

15 Forskningsfinansieringens kostnader och

effektivitet 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.1 Bakgrund 243

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.2 Vilka deltar i systemet 244

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.3 Hur mycket tid går åt 245

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4 Insats krona för olika finansiärer 248 per . . . . . . . . . . . . . .

15.5 Vem söker och får pengar 249

vem . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.6 Fungerar finansieringssystemet 252

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.7 IT och forskningsfinansieringen 254

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.8 Sammanfattande bedömningar och förslag 255 . . . . . . . . . . .

16 Pluralism och profilering i forskningen

och forskningsfinansieringen 257

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.1 Bakgrund 257

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Pluralistiska och sammanhållna system 257 16.2 . . . . . . . . . . . . .

16.3 Riksdag och regering 259

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.4 Forskningsfinansiärer 259

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Forskarna 260 16.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Pluralism i kvalitetsbedömning 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.7 Profilering 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Åtgärder för åstadkomma ökad profilering 263

16.8 att . . . . . . . .

16.9 Profilering vid utbyggnad forskningen till nya

av 264 orter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.10 Sammanfattande bedömningar och förslag 265 . . . . . . . . . . .

Kvalitet, förnyelse och jämställdhet 267

17 . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Kvalitet förnyelse 267 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Kvalitetsbegreppets utveckling 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kvalitet och relevans 268 17.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.4 Förnyelse 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.5 Förnyelse inom universitet och högskolor 271 . . . . . . . . . . .

Extemfinansiäremas roll i fömyelsearbetet 272

17.6 . . . . . . . . . . 17.7 Lika behandling kvinnor och män 275 av . . . . . . . . . . . . . 17.8 Sammanfattande bedömningar och förslag 280 . . . . . . . . . . .

18 Finansiering av tvärvetenskap 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.1 Inledning 281

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.2 Tvärvetenskapens karaktär och särskilda

finansieringsproblem 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3 Rådsorganisationens förslag för att främja tvär-

vetenskaplig forskning 284 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.4 Samverkan mellan forskningsñnansiärer 286 . . . . . . . . . . . . 18.5 Utredningens bedömning 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.6 Sammanfattande bedömningar och förslag 290 . . . . . . . . . . .

19 Ett forskningsñnansieringssystem i balans 291 . . . . . . . . . 19.1 Bakgrund 291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2 Forskningens och forskarutbildningens omfattning 291 . . . . . 19.3 Forskning och industriell utveckling 293 . . . . . . . . . . . . . . . 19.4 Balans mellan vetenskapsområden 294 . . . . . . . . . . . . . . . . 19.5 Makten över forskningen 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.6 Översikt över det svenska forskningsfinansie-

ringssystemet 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.7 Utredningens allmänna bedömningar 297 . . . . . . . . . . . . . . 19.8 Besparingar fr.o.m. budgetåret 1995/96 300 . . . . . . . . . . . . . 19.9 Ekonomiska konsekvenser utredningens förslag 301 av . . . . .

Bilaga 1 Kommittédirektiv 305 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Forskningsstatistikens användbarhet 311 . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Forskningsrådsorganisationen i några länder 319 . . . . . . Bilaga 4 Den särskilda fakultetsresursen till de humanistiska

och matematisk-naturvetenskapliga fakultetema 329 . Bilaga 5 Extemñnansieringens påverkan

fakultetsanslag och organisation inom uni-

versitet och högskolor 337 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Utredningens enkät till sektorsorganen 349 . . . . . . . . . . Bilaga 7 Departementsvis översikt över förändringar som

bör övervägas inom sektorsforskningen 361 . . . . . . . . . Bilaga Forskningsñnansieringsutredningens

enkäter till forskare och rådens granskare 371 . . . . . . . .

Förkortningar

AFR Avfallsforskningsrådet ALF Arbetslivsfonden AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

BFR Byggforskningsrådet

BRÅ Brottsförebyggande rådet CERN Europeiska organisationen for kämforskning i Geneve CTH Chalmers Tekniska Högskola

Ds Departementsserien

ESF European Science Foundation EU Europeiska unionen EVR Högskolomas ekonomiska verksamhetsredovisning

FFA Flygtekniska forsöksanstalten FOA Försvarets forskningsanstalt

FoU Forskning och utveckling

FRN Forskningsrådsnämnden

HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

IRF Institutet for rymdfysik

IVA Ingenjörsvetenskapsakademien

KFB Kommunikations forskningsberedningen

KTH Kungliga Tekniska Högskolan

KVA Kungl. Vetenskapsakademien

MFR Medicinska forskningsrådet

MISTRA Stiftelsen för miljöstrategisk forskning NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket OECD Organisation for Economic Co-operation and

Development RALF Rådet för arbetslivsforskning RAÃ Riksantikvarieämbetet RJ Riksbankens Jubileumsfond RRV Riksrevisonsverket

Kommittén för uppföljning 1993 årsuniversitets- och

RUT-93 av

högskolereform

SACO Sveriges Akademikers

Centralorganisation

SCB Statistiska centralbyrån

SFR Socialvetenskapliga forskningsrådet

SFS Svensk författningssamling SGU Sveriges Geologiska Undersökning SI Svenska institutet SIS Statens institutionsstyrelse SJF R Skogs- och jordbrukets forskningsråd SLU Sveriges Lantbruksuniversitet SMHI Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut SNV Statens naturvårdsverk SOU Statens offentliga utredningar SSF Stiftelsen för Strategisk Forskning SSI Strålskyddsinstitutet STINT Stiftelsen för internationalisering högre av utbildning och forskning STU Styrelsen för teknisk utveckling sv Skolverket TFR Teknikvetenskapliga forskningsrådet VHS Verket för högskoleservice VTI Väg- och trañktekniska Institutet

ÖCB Överstyrelsen för civil beredskap

med

Utredningens

möten

forskningsintressenter

Diskussion med ständige sekreteraren i KVA, 12 september 1995 Konferens sektorsforskning, FRN 26 sept 1995 om Sveriges industriförbunds referensgrupp för FoU-frågor, 5 oktober 1995 Sektorsforskningens finansiering, konferens 5 oktober 1995 Diskussion med förre statssekreteraren Sverker Gustavsson, 10 oktober 1995 Forskningsrådens huvudsekreterare och kanslichefer, 18 oktober och 14 november 1995

Svenska högskoleförbundet rektorer och forvaltningschefer vid

universitet och högskolor 31 oktober 1995 Sveriges förenade Studentkårer, 8 november 1995 Stiftelsen för strategisk forskning VD, 10 november 1995

Seminarium genusperspektiv i forskningen, 29 november 1995

om Dekaner vid teknisk fakultet, 4 januari 1996

Fackliga organisationer, ll januari 1996 Försvarsforskningsmyndigheter, 17 januari 1996

Diskussionsmöte FRN:s rapport Riksdagen, regeringen och om

forskningen, 31 januari 1996

SOU 1996129 Kapitel 13

1 Sammanfattning

Utredningen har haft till uppdrag att göra en översyn av det svenska systemet för tilldelning till forskning. I arbetet har ingått att av resurser över balansen mellan medel från olika forskningsfinansiärer samt se relationerna mellan forskningsfmansiärer och universitet och högskolor. Uppdraget är omfattande. Det har därför varit nödvändigt att begränsa utredningen till övergripande frågor särskilt stor betydelse för av att forma den svenska forskningsfmansieringen. Följande frågor och

delar forskningsfmansieringssystemet har mot bakgrund av givna

av direktiv stått i fokus för utredningens arbete: universitetens och högskolornas roll utförare av forskning - som

forskningsrådsorganisationen

-

sektorsforskningsorganisationen

- EU:s inverkan på den svenska forskningen privata finansiärer särskilt de nya forskningsstiftelsema - Härutöver har utredningen behandlat kvalitet och relevans i forskningen med viss tonvikt på sektorsforskningens situation, fömyelsen av

forskning, tvärvetenskaplig forskning, jämställdhetsfrågor inom forsk-

ningen samt effektiviteten och funktionen i fördelning av forskningsmedlen. Investeringar i forskning är ett sätt att trygga Sveriges ekonomiska framtid och långsiktig förbättra medborgarnas livskvalitet. Forskningen bör därför upprätthållas även då budgetläget är besvärligt men begränsade ekonomiska ställer ökade krav på prioriteringar och effekresurser tivitet. Välavvägda beslut kräver ett bra beslutsunderlag. Utredningen har mot denna bakgrund sökt heltäckande bild av hur den statliga ge en forskningsfmansieringen ut, vilka kostnader är förknippade med ser som hanteringen systemet och hur det utvecklats under de senaste decenav

nierna vad gäller volym, balansförändringar och organisation. Utredningen berör kortfattat handläggningen av forskningspolitiken i regeringskansliet kapitel 4 och rekommenderar klar och entydig

en

ansvarsfördelning och att utbildningsministem i sin roll som forsk-

ningsminister därvid får starkare ställning. Det är också önskvärt att en planeringsperiodema för forskningspropositioner anpassas till Riksdamandatperioder och forskningspropositioner bör därför o m 1996 gens avse en fyraårsperiod.

14 Kapitel 1

Inom ramen för utredningsarbetet har gjorts en bearbetning av tillgängligt statistiskt material rörande den svenska forskningsfmansieringen under de senaste 15 åren i syfte att få en bild över hur resurserna utvecklats kapitel 5. Analysen visar att den totala forskningsvolymen i landet ökar kontinuerligt, framförallt inom näringslivet också inom men högskolesystemet. Extemfinansieringsgraden i högskolan ökar också, framförallt beroende på en ökad icke-statlig finansiering. Universitet och högskolor utför nära 90 % av den offentligt finansierade forskningen om försvarsforskningen undantas. Det innebär att styrningen av högskolans forskning är förenad med ett mycket stort inflytande på den totala forskningens inriktning. Statistiken visar att högskolornas medel för forskning ökat väsentligt samt att antalet forskarex-

amina resp vetenskapliga artiklar ökat väl i paritet med medelsökningen.

Utredningens bedömning är att den svenska modellen med universitet och högskolor som huvudsaklig genomförare även av sektorsforskning bör bibehållas kapitel 8. Den ekonomiska analys som gjorts visar att högskolorna under senare år i hög utsträckning sparat forskningsmedel som överskott i verksamheten. Detta kan vara en naturlig följd av nyligen gjorda förändringar i styr- och redovisningssystem men det kan också vara ett tecken på svårigheter att öka forskningskapaciteten. Utvecklingen under de närmaste åren kommer att utvisa vad som är den rätta tolkningen. Om högskolan inte visar sig ha kapacitet att genomföra den forskning som förväntas bör alternativet att bygga ut nya forskningsinstitut övervägas kapitel 7. Högskolan har som en central uppgift ansvaret för forskarutbildning

och fri forskning. En alltför låg egen finansiering via fakultetsanslagen

begränsar högskolans möjlighet att fullgöra denna uppgift ett bra sätt. Utredningens underlag visar att det skulle krävas en överflyttning av nära 2,4 miljarder kr till fakultetsanslagen om extemfinansieringsandelen skulle återställas till 1984/85 års nivå. Detta motsvarar cirka hälften av samtliga externa medel från råd och sektorsorgan. Det är emellertid varken realistiskt eller önskvärt att komma tillbaka till den situation som gällde då. Däremot kan det med fog hävdas att vi nu nått en punkt när högskolans möjlighet att styra över sin egen verksamhet inte får ytterligare beskäras. I stället måste enligt utredningens bedömning åtgärder vidtas som flyttar balansen så att basresursemas andel ökar i någon mån. Förslag som läggs i detta syfte är Ökade bidrag från samtliga externa finansiärer till den långsiktiga kompetensuppbyggnaden inom högskolan, Förhindrande av krav på motfinansiering och Övertagande av in- ledda satsningar i syfte att uppnå balans mellan extemfinansiärers bidragsnivå och deras styrning av högskolan

Kapitel 15

Medelsöverföringar från forskningsfinansiärer till forskningsut- -

förare för kompletteringsfmansiering av EU-projekt kapitel 14

Förändrad ansvarsfördelning inom teknisk forskning där vissa medel bör överföras från NUTEK till universitet och högskolor

kapitel 13 Utredningen föreslår således att samtliga extemfmansiärer skall ge

ökade bidrag till högskolans oberoende och långsiktiga kompetensuppbyggnad att regeringen fastställer ett för alla fakulteter och höggenom skolor enhetligt procentuellt påslag för täckande av kostnader för denna verksamhet kapitel 7. Statliga bidragsgivare föreslås bli kompenserade genom en motsvarande överföring från fakultetsanslag till forskningsråd och sektorsorgan så att reformen i detta avseende blir neutral med avseende på statens finansiering. Universitetens och högskolornas centrala roll i det svenska forskningssystemet ställer stora krav på deras prioriterings- och fömyelseförmåga samt på deras förmåga att motsvara extemfmansiäremas kvalitets-

och relevanskrav kapitel 10 och 1 7. Det nya decentraliserade styrsyste-

met där högskoleenhetema själva beslutar om inriktningen av sin forskning, bl a genom att de själva inrättar och tillsätter professurer, ställer också ökade krav på högskolans beslutskompetens. Utredningen har enkät till universiteten om deras hantering den särskilda genom en av resurs som o m 1990 anvisades till humanistiska och matematisknaturvetenskapliga fakulteter samlat ett underlag för en bedömning högskoleenhetemas förmåga till förnyelse och oberoende vetenskapliav ga bedömningar kapitel 7. Utredningen har också genom en enkät till samtliga större sektorsforskningsmyndigheter fått deras syn högskolan som forskningsutförare kapitel 8. I Sverige, liksom i många andra länder är frågan en ökad inteom gration mellan näringslivets och högskolans forskning viktig i forsk-

ningspolitiken. Fundamentalt för en sådan är ett ökat personellt utbyte

mellan högskola och övriga samhället, vilket förutsätter att fler forskarutbildade anställs i näringslivet och att attityder till utbyte förändras. Utredningen ser i detta perspektiv en avsevärd risk för brist på forskarutbildad arbetskraft efter sekelskiftet kapitel 5. En mängd åtgärder för att förbättra teknikspridning och bättre anpassa högskolans forskning och forskarutbildning till framförallt näringslivets krav har vidtagits de senaste åren, varför utredningen inte föreslår några ytterligare åtgärder innan de aktuella förändringarna har utvärderats. Några av mina förslag kommer dock att förbättra möjligheten till integrering, varvid särskilt kan framhållas förbättrad hantering av immateriella rättigheter, bättre förutsättningar för mindre och medelstora högskolor, förbättrad organise-

16 Kapitel I

ring sektorsforskningen samt bättre möjligheter till tvärvetenskaplig av

finansiering genom förändringar i rådsorganisationen kapitel 18.

I uppdraget har också ingått att värdera de nuvarande organisationsgrundema där varje råd motsvarar ett eller flera fakultetsområden

kapitel 9 och varje sektorsorgan ett visst samhällsområde kapitel 10.

Utredningen föreslår inte någon förändring av forskningsrådens indelning. Forskningsråden under Utbildningsdepartementet bör vara ett humanistisk-samhällsvetenskapligt, ett medicinskt, ett naturvetenskapligt och ett teknikvetenskapligt forskningsråd. Däremot jag ett starkt beser hov överordnad struktur med ansvar för policy- och samordningsav en frågor och för fortlöpande bevakning av rådsindelningen. Utredningen föreslår således att forskningsråden sammanföres till en myndighet, Forskningsrådsstyrelsen kapitel 9. Råden skall även i

fortsättningen självständigt besluta om det operativa forskningsstödet samma sätt som i dag medan Forskningsrådsstyrelsen ansvarar för mer

övergripande forskningspolitiska frågor. Statsmaktemas medelsanvisning

till forskningsrådsorganisationen bör frikopplas från rådsstrukturen och

medlen bör i stället anvisas till följande områden: humaniora/samhällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och teknik. Härutöver bör Forsk-

ningsrådsstyrelsen förfoga över vissa medel för disciplinövergripande ändamål. Forskningsrådsstyrelsen föreslås ha följande uppgifter:

Vara rådgivare till regeringen i övergripande forskningspolitiska

frågor inom grundforskningsområdet Avge anslagsframställning och årsredovisning för styrelsens och

de ingående forskningsrådens verksamhet Fördela statsmakterna anvisade forskningsmedlen för olika de av forskningsområden till de ingående forskningsråden och till styrelsens övriga verksamhetsområden

Främja och stödja tvärvetenskaplig forskning

Främja och stödja kvinno- och jämställdhetsforskning Svara för kvalitet och effektivitet i rådssystemet Medverka till erforderlig koncentration och profilering i forskningsstödet Svara för spridning och utnyttjande av forskningsresultat Genomföra planerings- och utredningsarbete för hela rådsorganisationen 10 Effektivisera och främja internationellt forskningssamarbete

Utredningens genomgång av sektorsforskningsområdet visar att det

finns ett begränsat antal mycket stora sektorsforskningsorgan, några myndigheter med betydande egna forskningsmedel samt ett ganska stort antal myndigheter med begränsade FoU-medel avsedda för forskningsstöd inom områden intresse för myndigheternas arbete kap 10. av

Kapitel I 17

Utredningens förslag till förändrad organisation av sektorsforskningen

baseras på två principer. För det första bör man sträva efter att inom samma organisation främja såväl tillämpad som mer grundläggande

forskning, vilket berikar och utvecklar bådadera. För det andra bör man

undvika små forskningsfmansierande enheter med alltför snäva perspektiv. FoU-stöd till närliggande områden bör ses i ett sammanhang och man bör inte ha forskningsstödjande organ med endast ett fåtal avnämare. Jag föreslår således att man överväger att föra samman forskningsfinansierande inom vissa områden till större organisationer, sektoorgan riella forskningsråd. Dessa sektoriella forskningsråd har ett bredare ansvarsområde än traditionella forskningsråd och sammansättningen av ledningsorganen måste avspegla såväl de sektoriella som de vetenskapliaspekterna deras uppgifter. Förslagsvis bör det i styrelserna finnas ga av ungefär lika många ledamöter valda forskarsamhället och av

allmänföreträdare utsedda av regeringen. Skogs- och jordbruksforsk-

ningsrådet och Socialvetenskapliga forskningsrådet bör omvandlas till sådana sektoriella forskningsråd inom områdena Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar resp. Hälsovård, sjukvård och social kapitel 10. Utredningen har i bilaga 7 schematiskt angett vilka omsorg förändringsmodeller som bör övervägas mot bakgrund av de principer för sektorsforskningen redovisats ovan. som Avvecklingen löntagarfondema innebar betydande överföringar av av medel till stöd för svensk forskning och forskarutbildning kapitel 12. Sju stiftelser har inrättats med uppgift att finansiera forskning m m inom

olika områden. Utredningen har gjort genomgång stiftelsemas

en av ändamål och underlag för bedömning av hur de komresurser som en att påverka balansen i det svenska forskningssystemet. Stiftelsema mer har inneburit förstärkningar över i princip hela forskningsfältet men i väsentlig ökat främst inom miljöforskning, vårdgrad har resurserna forskning, probleminriktad naturvetenskaplig-teknisk forskning och samhällsforskning. Stiftelsemas stöd till projektbaserad verksamhet vid universitet och högskolor kan i ett fortvarighetstillstånd uppskattas till cirka

1,4 miljarder kr per år. Huvuddelen av dessa medel är projektstöd till

högskolor 750 milj kr, forskarutbildning 400 milj kr, EU-stöd 130

milj kr och basstöd till universitet, högskolor och institut 130 milj kr.

Utredningen delar i stor utsträckning de kritiska synpunkter som framkommit beträffande den otillfredsställande beslutsorganisationen med självutsedda styrelser och de bristande kontrollmekanismema där samhället saknar möjligheter att korrigera missförhållanden. Några förändringar är inte möjliga inom för nuvarande regelsystem och det ramen är f oklart i vad mån förutsättningarna kan komma att ändras. Med n

13 Kapitel 1

hänsyn härtill redovisar jag vissa förslag som syftar till att inom ramen för nuvarande regelsystem, förbättra planeringsförutsättningama och kostnadsfördelning samt formerna för att utse stiftelsemas styrelseledamöter. Rundabordssamtal om samplanering och samverkan och en diskussion formerna för utseende av ledamöter i stiñelsemas styrelom ser bör således komma till stånd.

Forskningssamarbetet med EU har blivit alltmer betydelsefullt, särskilt sedan blivit medlemmar av unionen och därigenom fått större möjligheter att påverka FoU-programmens omfattning och inriktning

kapitel 14. Utredningens bedömning är att drygt 3 % av EU:s FoU-

medel kommer att hamna i Sverige vilket motsvarar ca 900 milj kr om hälften går till svensk industri. året varav Regeringen bör utarbeta en styrande strategi for det svenska arbetet med att påverka EU-programmens mål och inriktning och en sådan stra-

del regeringens samlade FoU-politik. Inom denna

tegi bör vara en av

strategi bör områden som främjar vårt deltagande i EU-programmen

prioriteras. De nationella insatserna bör komplettera EU-programmen

att lägga ökad vikt vid långsiktig kunskapsuppbyggnad inom

genom dessa områden.

Medel för kompletteringsfmansiering i anslutning till deltagande i EU-projekt bör finnas på utförandenivån, vilket innebär medelsöverföringar från sektorsforskningsmyndigheter och forskningsråd till universi-

tet, högskolor och forskningsinstitut. Utredningen har låtit göra studie den tekniska forskningen vid en av universitet och högskolor publicerats i en särskild rapport, SOU som

1996:20 kapitel 13. Den visar att NUTEK:s mera grundforskningsin-

riktade stöd till teknisk forskning i mycket dubblerar stöd som utgör från andra finansiärer, främst den strategiska forskningsstiftelsen. Motsvarande uppgifter framkommer också den analys samtliga nya ur av

forskningsstiftelser redovisas i detta betänkande. En ändring av

som NUTEK:s verksamhet med minskning stödet till teknisk grunden av

forskning och prioritering uppgiften att fungera som en brygga

en av mellan forskning och tillämpning innebär ett minskat medelsbehov av

uppskattningsvis 300 milj. kr per år. Motsvarande medel bör i stället

anvisas förstärkta basresurser för universitet och högskolor varav som 80 milj kr bör mindre och medelstora högskolor. Regeringen bör avse

i sin forskningspolitiska bedömning ange hur medlen bör fördelas på

områden. Motsvarande överföringar angivits för NUTEK bör, om som ovan statsfrnansema så kräver, göras avseende andra sektorsorgan och råd

som berörs av tillskottet av medel från de nya forskningsstiftelsema kapitel 19. Statsmaktema har emellertid redan o m innevarande

SOU 1996229 Kapitel

budgetår genomfört minskningar anslag inom vissa områden, t.ex. av miljöforskningen och skogs- och jordbruksforskningen varför, om forskningsfmansieringen kan bibehållas på dagens nivå, jag inte föreslår några förändringar inom dessa områden I direktiven tar regeringen upp det merarbete som uppstår på grund av pluralismen i det svenska systemet vid projektfinansiering. Forskare tvingas lägga ned omfattande tid på att söka medel, att bedöma ansökningar och att administrera många små bidrag kapitel 15. Utredningen kan två enkäter, via SCB till forskare och till forskningsgenom en en rådens granskare redovisa en god bild över situationen. Inom vissa discipliner lägger forskarna ned omfattande tid på att söka externa medel med medicin det mest extrema exemplet 9 % av normalsom arbetstiden. Även granskningen andras ansökningar tar tid. Den av totala granskningstiden är dock väsentligt kortare än den tid som läggs ned på att söka medel men utredningens bedömning är att medeltidsåtgången för att söka bidrag inte kan anses alarmerande hög. Ansökningar till råden tar mest tid i anspråk samtidigt som flest forskare söker bidrag från dessa. Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser om tidsåtgång för att söka medel från EU även om utredningens material indikerar att mycket tid läggs ned. nu Utredningens enkät till forskare ger också intressanta och anmärkningsvärda data bristande jämställdheten vid fördelning av exom en terna forskningsmedel till kvinnor och män kapitel 17. Trots att kvini medeltal lägger ned tid på varje enskild ansökan tycks de i nor mer genomsnitt inte erhålla mer än drygt hälften så mycket i bidrag som män hänsyn endast tas till ålder. Utredningens studie är för begränom sad för att dra säkra slutsatser ändå tillräckligt tydlig för att motivemen att regeringen uppdrar åt de statliga forskningsfmansiärema att i detalj ra studera och redovisa fördelningen bidrag med avseende utfallet för av kvinnor och män. Utredningen föreslår att det genomförs jämställdhets-

revisioner hos statliga forskningsfmansiärer och utförare.

Utredningens förslag, innebär, i enlighet med dess direktiv inga merkostnader. Förslagen innebär däremot en rad överföringar av medel mellan finansiärer föranledda att vissa balansförändringar bör av synen ske till förmån för att stärka den långsiktiga kompetensuppbyggnaden vid universitet och högskolor kapitel 19.

20 Kapitel 1 sou 1996:29

Summary

The task of the Commission has been to review the Swedish system for allocating for research. resources A part of the work has been to review the balance between funds from different research funding organizations well the relationship as as between research funding organizations and universities and university colleges. The task broad in scope. For this reason, has been necessary to limit the work of the Commission to key issues of major significance regarding the development of the funding system for Swedish research. As result of its of reference, the Commission has in its work a terms focused the following issues and aspects of the research funding syson tem: the role of universities and university colleges carrying out research

the organisation of the research councils

-

the organisation of sector research

- EU influence Swedish research - on

private funding organizations, in particular, the new research

foundations In addition, the Commission has considered quality and relevance in research with emphasis sector research, renewal of research, some on

interdisciplinary research, equality issues within research, well as the

as efficiency with which research funds are allocated. Investing research of safeguarding Swedens economic one way future and improving quality of life in the long-term. The research effort should thus be maintained, though the budget situation difficult even

and limited financial impose greater demands priorities and

resources on efficiency. Well-balanced decisions require sound foundations. Given this background, the Commission has attempted to provide an accurate

picture of the public funding system for research, the costs that are

associated with running the system, how has developed recent decades in terms of volume, balance and organisation. The Commission briefly touches the management of research on policy in the Government Cabinet Office Chapter 4 and recommends

clear and unequivocal division of responsibility and that the Minister

a

of Education receive stronger position research minister. also

a as

desirable co-ordinate the planning periods for research bills with

to Parliaments mandate periods and that from 1996 and onwards research

bills should cover a period of four years.

SOU 1996229 Kapitel 1

Within the framework of the Commissions task, the work on processing available statistical material concerning Swedish research funding over the last 15 years has been carried out with the aim of getting a picture of how resources have been used Chapter 5. Analysis shows that the total volume of research in the country has been continuously increasing within higher education but above all within industrial and commercial life. The proportion of external funding within higher education also increasing, mainly as a result of increased non-state funding. Universities and university colleges account for nearly 90 % of all publicly funded research excluding research for defence purposes. This that control of research within the higher education sector has a means major influence the overall direction of research. Statistical data deon monstrate that the for research to universities and university resources colleges have increased significantly over the last few decades, and that the number of research degrees and scientific articles have increased at least much the increase in funding. as as The Commissions assessment that the Swedish model where universities and university colleges the principal agents of implementaare tion, and responsible for sector research should be maintained Chapter 8. The financial analysis that has been carried out reveals that universities and university colleges recent have, to great extent, been years a accumulating research funds. This could well be the natural consequence arising from changes recently implemented the management and

financial reporting systern, but could also be indication of difficul-

an ties being faced in increasing research capacity. Developments the next few will reveal where the correct interpretation lies. If the years higher education sector does not have the capacity to out research carry expected, the alternative of developing research institutes should as new be considered Chapter 7.

Too little funding via the faculty appropriation grants limits the

extent to which higher education able to fulfil its task the best possible The report shows that a transfer to the faculty appropriaway.

tion grant of nearly SEK 2.4 billion would be required to restore the

balance between faculty- and external funding to the 1984/85 level. This equivalent to transferring about 50 % of all external funds from research councils and sector organisations. The Commission does not regard return to the earlier external funding level as being realistic or a desirable, but has the view that have now reached a point where no we further restraints should be imposed the extent to which universities on able to its activities. Instead, measures must be taken are manage own

22 Kapitel 1

to change the balance in order to bring about an increase in the propor-

tion of basic Proposals for achieving this

resources. are: Increase overheads from all external funding organisations for the long-term development of Competence the higher education sector, Attempt to achieve reasonable balance between the grant levels of

external funding organisations and their influence on the higher education sector by lowering the requirement for matching finance and taking

overactivities which have been started,

Transfer of funds from research funding organizations to those carrying out research for supplementary funding of EU projects Chapter

14 Changing the division of responsibility within technology research where certain funds should be transferred from NUTEK to universities and university colleges Chapter 13

The Commission thus proposes that all external funding agencies should increase their grants for the independent and long-term develop-

ment of competence in the higher education system, this to be achieved by the Government determining a uniform percentage charge to cover the costs of this activity for all faculties in universities and university

colleges Chapter 7. suggested that Government funding agencies should be compensated by an equivalent transfer from faculty appropria-

tions to research councils and sector organisations so that the reform

will be neutral with respect to state priorities.

The task also involved evaluating the present organisational basis

where each research council corresponds to faculty areas

one or more Chapter 9 and each sector body corresponds to specific sector of a society Chapter 10. The Commission does changes in the of the not propose any set-up research councils. Under the auspices of the Ministry of Education and Science, there should be research councils for humanities and social sciences, for medicine, for natural sciences, and for engineering sciences. However, I a great need for a superordinate structure with can see the responsibility for overall policy and co-ordination questions and for monitoring the research council organization on an ongoing basis. The Commission thus proposes that the research councils be brought together Councils under one authority, the Goveming Board of Research

Chapter 9.The councils should continue the future to make indepen-

dent decisions concerning research support as to-day, while the Governing Board of Research Councils be responsible for overall research policy issues.The connection between Government distribution of funds to the research council organisation should be separated from the coun-

Kapitel I 23

cils structure, and funds should instead be allocated to the following areas: Humanities/social science, medicine, natural science and technology. In addition the Goveming Board of the Research Councils should

have at their disposal specific funds for interdisciplinary purposes.

proposed that the Goveming Board of the Research Councils be responsible for the following tasks: Act as an adviser to the Government concerning general research policy issues within the area of basic research 2. Submit proposals for budgetary requests and issue an annual report on the activities of the board and partici research councils Distribute research funds allocated by the Government for different research areas to the participating research councils, and the other activity areas of the board Promote and support interdisciplinary research Promote and support research into equality and women Be responsible for quality and efficiency the research council system Contribute towards achieving necessary concentration and focusing of research funds Be responsible for the dissemination and exploitation of research results Carrying out of planning and study work for the entire research council organisation and make international research co-operation . efficient 10. Promote more The Commissions review of the sector research area shows that there limited number of large sector research bodies, some are a very agencies with substantial research resources of their own, as well as a fairly large number of agencies with limited RD funds intended for funding research support within areas that are of interest for the work of the agencies Chapter 10.

The Commission°s proposals for changes the organisation of

sector research are based on two principles.

The first to strive towards supporting within the same organisation

applied research well basic research, which beneficial and as as more developmental for both areas.The second to avoid small research funding agencies with perspectives that are too narrow. RD support to adjacent should be regarded as a whole and there should not be areas research support bodies with only small number of recipients. a I thus that consideration be given to merging the research propose funding agencies within certain into larger sectoral, research areas bodies. These sectoral research councils have a broader area of responsibility than traditional research councils and the composition of the governing bodies must reflect the sectoral well the scientific as as aspects of their tasks.

As suggestion, the boards should consist of approximately the same

a number of members elected by the research community and public representatives appointed by the Government. The Councils for Forestry and Agricultural Research, well the Council for Social Reseas as arch should be transformed into sectoral research councils within the

24 Kapitel 1 sou 1996:29

areas of agriculture and forestry, fishing and associated industries respectively, and health, medical and social care Chapter 10. The Commission has appendix 7 provided a diagrammatic representation of the models for change that should be considered the light of the principles for sectoral research reported above. Phasing out wage-eamer funds meant substantial transfers of funds to support Swedish research and postgraduate studies Chapter 12. Seven foundations have been established for the purpose of funding research etc. different The Commission has reviewed the areas. of the foundations and their resources as a basis for assessing purposes how they will influence overall balance within the Swedish research system. The foundations have led to strengthening of the whole of the a research field, but to significant extent, resources have been increased a

primarily within research into the environment, health care, problem

oriented natural science and engineering well humanities and areas as as social science research. Support for the project based activities of the

,foundations at university and university colleges could be estimated at

SEK 1,4 billion steady state conditions. The major part of per year these funds used project support to universities and university are as colleges SEK 750 million , research training SEK 400 million, EU support SEK 130 million and basic support to the universities, university colleges and institutes SEK 130 million . The Commission shares large extent the critical views that have to a been expressed concerning the unsatisfactory decision making organisa-

tion with self-appointed boards and unsatisfactory control mechanisms, where society does not have the opportunity to remedy undesired out-

Changes not possible within the framework of the present comes. are regulatory system, and at the moment unclear to whether these as preconditions be changed. Given this, I putting forward certain can am proposals that aim within the current regulatory system at improving the

planning conditions and distribution of well the procedures

costs as as for appointing members to the boards of the foundations. Roundtable

discussion joint planning and co-operation and discussion on the

on a

procedures for appointing members to the boards should thus come into

existence. Co-operative work with the EU has become increasingly significant, especially of the union and thus obtained since we became members better opportunities to influence the scope and focus of RD programmes Chapter 14. The view of the Commission that at least 3% of the EUs RD funds will be allocated to Sweden, which corresponds to around SEK 900 mill of which half goes to Swedish industry. a year,

Kapitel 25

The Government should work out a strategy for the Swedish work of influencing the programmes goals of the EU, their orientation and such a strategy should become a part of the Govemments overall RD

policy.Within this strategy, areas promoting our participation EU

programmes should be given priority. National investments should supplement EU programmes by putting increased emphasis the development of long-term knowledge buildon ing within these areas. Funds for supplementary funding connection with participation in EU projects should exist at the implementation level, which means a transfer of funds from sector research agencies and research councils to universities, university colleges and research institutes. The Commission has had a study done of research into technology at universities and university colleges, which has been published as a separate report SOU 1996:20 Chapter 13. This shows that NUTEKs

The Swedish National Board for Industrial and Technical Development

basic research oriented support for technical research many more respects overlaps support from other funding agencies, especially the strategic research foundation. Comparable information also from the analysis of all new comes

research foundations which presented this report. A change to

are NUTEKs activity with reduction in the support to basic technical a research, and allocating priority to the task of building a bridge between research and its applications reduction of its funds the order means a of around SEK 300 million per year. Corresponding funds should instead be allocated to strengthen basic resources for universities and university colleges, of which SEK 80 mill should go to smaller and medium-sized university colleges. The government should in its research policy assessment specify how these funds should be allocated to different areas. Transfers corresponding to the above made to NUTEK, should public finances require, be made to other sector bodies and councils affected by the injection of funds from the new research foundations Chapter19 The Government have, however, already in the present

budget carried through budget reductions appropriations to

year

certain research into the environment, forestry and agriculture.

areas e. If research funding can be maintained at the current level, I do not propose any changes within these areas. In the directive, the Government takes the additional work that up result of pluralism the Swedish system for project ñJndoccurs as a ing. Researchers forced to put in much time into applying for funds, are

26 Kapitel 1

to applications and to administer numerous small grants Chapter assess 15.

The Commission able as a result of two investigations, one

through SCB Statistics Sweden to researchers, and the other to the

research councils reviewers, to present a good picture of the situapeer tion. Within certain disciplines, researchers have to spend considerable time applying for funds, with medicine being the most extreme on

example 9% of normal working time. Processing the applications of others takes time for the researchers responsible for processing the

major part of all national research funding. The total time spent doing this however, considerably less than the time that has to be spent applying for funds, but the Commissi0ns view that the time applying for cannot be average spent on grants regarded excessively high. Applications to the research councils take as time, at the time most researchers apply for grants from most same as these bodies. still too early to draw defmitive conclusions on time spent applying for funds from the EU, though the Commissions materieven indicates that much time being spent. The questionnaire sent to researchers also gives data that interesting and worth mentioning, when allocating external research funds to 17. women and men Chapter Despite the fact that the spend more time on each women on average individual application, that they do not average obtain appears on than half the amount of grants that do, account taken of more men their age and position. The Commissions studies too limited to draw finn conclusions, are but despite this, they sufficient to justify that the government give are researchfunding agencies the task of examining this in detail the state

and reporting the distribution of grants between women and men.

on The Commission that gender audits be carried out amongst proposes state research funding agencies and research performers. The Commission proposals accordance with its directive do not involve additional costs. However, the proposal a number of any means fund transfers order bring about certain changes in the balance of to funding for the of stengthening the long-term development of purpose competence universities and university colleges Chapter 19.

Kapitel 2 27

2 Utredningsuppdraget

1 Bakgrund

Utredningens direktiv återges i sin helhet i bilaga Regeringens egen

sammanfattning säger följande: En särskild utredare ges i uppdrag att genomföra en översyn av

det svenska systemet för tilldelning av resurser till forskning -

balansen mellan medel från olika forskningsfinansiärer och

relationerna mellan forskningsfinansiärer å den ena sidan och univer- sitet och högskolor å den andra. Detta uppdrag är utomordentligt omfattande. Alla områden av offentligt finansierad forskning berörs liksom alla finansiärer och utförare av forskning. En fullständig analys erfordrar lång tid och omfattande resur- Forskningsrådsutredningen med ett mer begränsat mandat arbetade ser. i tre år. Motsvarande förutsättningar föreligger inte i dag. Min utredning

har i enlighet med direktiven genomförts tämligen kort tid, i prakti-

ken betydligt mindre än ett år. Det har därför varit nödvändigt att begränsa utredningen till övergripande frågor av särskilt stor betydelse för

att forma den svenska forskningsfinansieringen. Mängden data som

kunnat samlas in, bredden i analysen samt dialogen med berörda parter, allmänintressen liksom forskningens företrädare, har måst bli mindre omfattande än vad som egentligen vore önskvärt. Förslagen har i många fall utformats principskisser får utvecklas vidare i andra forsom som mer. Utöver de generella direktiven att studera systemet, balansen och relationerna har regeringen preciserat uppgifterna rad genom att ge en

exempel på vad som skulle kunna tas upp i utredningens förslag. Ut-

redningen har strävat efter att belysa dessa områden så långt det varit möjligt. En viktig deñnitionsfråga är avgränsningen mellan forskning och utvecklingsarbete. Utredningens uppdrag avser enbart forskning, inte

utvecklingsarbete, dvs enbart F i FoU. En svårighet härvid är att gräns-

dragningen inte är tydlig, samma finansiär stöder ibland båda slagen av FoU och statistiken särredovisar dem inte. Huvuddelen av den statliga finansieringen är forskning och huvuddelen av den privata finansieringär utveckling. Denna schematisering ger visserligen inte någon exakt en bild fördelningen utredningen har alltså valt att betrakta den av men

28 Kapitel 2 sou 1996:29

verksamhet t.ex. sektorsorgan bedriver under särskilda anslag för som På motsvarande har all FoU inom näringslivet FoU som forskning. sätt klassats utveckling trots att hel del forskning bedrivs, t.ex. som en ren

inom den farmaceutiska industrin. Eftersom den privatfmansierade

forskningen inte ingår i utredningens mandat är det senare inte ett

problem i sig. Det har emellertid medfört svårigheter när det gäller att

rätt bedöma forskningsandelen av den totala svenska FOU:n. Min bedömning är att det trots dessa svårigheter varit möjligt att ta fram data underlag för mina slutsatser och förslag. som ger

2.2 Framväxten av det nuvarande svenska

systemet

svenska för finansiering forskning har vuxit fram under Det systemet av tid. Viktiga i utvecklingen har varit inrättandet ett forsklång steg av vid andra världskrigets slut, det successivt ökande ningsrådssystem antalet forskningsråd fram till 1990, tillkomsten lång rad sektorsav en STU/NUTEK, reformeringen forskningsrådssystemet organ, t.ex. av

1977, fl. Av betydelse har också varit de reformer som utan att

m stor

särskilt inriktade forskningen förändrat högskolornas organisa-

vara

tjänstestruktur Här kan nämnas 1977 och tion, grundutbildning, m m.

års LÄTU-reformen fl.

1993 högskolereformer, m

Karakteristiskt för utvecklingen är emellertid inte ett fåtal enskilda

förändringar mångfalden smärre förändringar som tillutan snarare av format det system vi har i dag. Det är knappast möjligt att mer sammans översiktligt redovisa alla förändringar, t.ex tillkomsten och utveckän lingen många aktörer främst på fmansieringssidan. Snarare måste av fmansieringssystemets utveckling beskrivas i termer hur de bilden av av samlade förändrats till följd olika åtgärder med en grov resurserna av fakultetsresurser, rådsmedel, sektorsmedel och enskilda

uppdelning på

finansiärer. Regeringen har i direktiven beskrivit några de drag som kommit av

att bli karakteristiska för svensk forskningsfinansiering:

Antalet finansierar forskning är stort - organ som övervägande delen den offentligt finansierade forskningen Den av utförs inom universitet och högskolor. Mångfalden finansiärer sägs regeringen ha fördelar men också av av medföra problem. Inga exempel på fördelar bland nackdelarna ges men

SOU 1996229 Kapitel 2

nämns en försvårad överblick och samordning samt merarbete vid

utarbetande ansökningar och vid projekthantering.

av Koncentrationen av genomförandet till universitet och högskolor sägs ha fördelen att resurserna inte splittras och att ett nära samband med utbildningen uppstår. En nackdel sägs vara att universitet och högskolor får svårt att leva upp till sitt arbetsgivaransvar eftersom extemfinansieringen inte kan styras på samma sätt Den kan som egna resurser. också vara tidsbegränsad. Utredningen har mot bakgrund av ovanstående sett det som väsentligt att skaffa sig en bild inte bara av vilka organ som finansierar forskning

utan också över hur de ser på högskolan forskningsutförare. Det har

som

gjorts genom en enkät till ett antal sektorsmyndigheter som redovisas

närmare i kapitlen 7 och Högskoleverket har vidare utredningens uppdrag sett på extemfinansieringen från universitets och högskolors synpunkt genom intervjuer på en rad högskolor bilaga 5.

2.3 En korrekt bild

av forskningens

finansiering

Forskningen och dess finansiering har alltid varit föremål för diskussion. Fram till för fyra år sedan förelåg i politisk enighet forskstort en om ningens organisation och resursbehov. Under senare år har inrättandet av ett antal forskningsstiftelser finansierade med medel från de tidigare löntagarfondema lett till en stor misstro mellan olika partier. Debatten har därför blivit omfattande och många debattörer använder olika faktauppgifter om forskningsfinansieringen som utgångspunkter för sin argumentation. Underlaget har emellertid varit osäkert och motstridande resultat har därför ofta erhållits. Utredningen har sett det som en viktig uppgift att bidra till att ta fram korrekta basdata för sådana diskussioner. Aktuella frågor att besvara är härvid: hur är forskningsresursema fördelade mellan basresurser och externa resurser Hur har fördelningen ändrats under den aktueltidsperioden Hur har de reala forskningsresursema totalt och uppdelat på områden utvecklats under perioden Mot bakgrund av påståenden om olika utvecklingar skulle debatten hyfsas en hel del om ett korrekt faktaunderlag fanns att tillgå. Frågan är emellertid inte så trivial

som den kan synas vara. Förändringar i organisation, anslags- och

redovisningssystem gör att det krävs omfattande insatser för att på grundval tillgängliga rådata bygga ett underlag medger av upp som

30 Kapitel 2 sou 1996:29

jämförelser över tid. Utredningen har därför lagt ned ett omfattande arbete på det statistiska underlaget.

2.4 Balansfrågor

Regeringen anför att avvägningen mellan å ena sidan fakultetsanslagen och å andra sidan från olika statliga forskningsfinansiärer är resurserna

viktig forskningspolitisk fråga. Universitetens självbestämmande

en måste vägas mot forskningsrådens nationella kvalitetssäkring och seksamhälleligt motiverade prioriteringar. Denna är en av de torsorganens många balansfrågor utredningen kanske den viktigaste. Andra tar upp, balansfrågor utredningen behandlar är balansen mellan sektorsorgan som och råd, balansen mellan forskarinitierad verksamhet och styrda program

mellan forskningsinstitut inom och utom högskolan. En utförligare

samt diskussion balansfrågoma i kapitel 19. av ges Balansfrågor utredningen inte har haft anledning att gå närmare som

är avvägningama mellan olika vetenskapsområden och mellan olika samhällsmotiverade forskningsområden. Visserligen är storleken

naturvetenskaplig forskning i förhållande till humanistisk och samav hällsvetenskaplig forskning eller kommunikationsforskning i förhållande

till miljöforskning viktiga forskingspolitiska frågor men utredningens

direktiv innebär att dessa frågor inte skall belysas annat sätt än att utredningens förslag skall ta hänsyn till de skilda förutsättningar som råder inom olika områden. Inom ett delområde, teknisk forskning har utredningen det motiverat att göra studie balansen mellan sett som en av olika externa finansieringskällor. Utredningen har utgående från sammanställningar över högskolornas finansiering sedd över femtonårsperiod i enlighet med direktiven en studerat hur balansen mellan medel från olika finansiärer förändrats

under denna tid och hur universitet och högskolor påverkas av denna

de både klarar sina traditionella akademiska utbildningsbalans, t.ex. om och forskningsuppgifter och det vidare samhällsengagemang som ligger för utförandet sektorsforskning. Utredningen har härvid i att svara av det väsentligt att för att kunna bedöma detta få vetskap om kvaliansett

teten i verksamheten. Den inomvetenskapliga kvaliteten hos grundforskningen bedöms regelbundet både universitet och högskolor själva och

av forskningsråden. Utredningen går därför

i ett nationellt perspektiv av

inte närmare på denna. Situationen är annorlunda för den externfinansierade forskningen eftersom ansvarsfördelningen mellan finansiär och genomförare varierar mellan områden och eftersom den totala

Kapitel 2 31

kvaliteten i verksamheten också måste innefatta relevansen hos forskningen i förhållande till tänkt avnämare. Utredningen har därför en som

komplettering till en studie som initierats ett antal sektorsmyndig-

av heter låtit särskild expert analysera frågan kvalitet och relevans. en om Utredningens förslag skall enligt direktiven, analysen så motiveom

rar innehålla förslag till förändringar vad gäller avvägningar

mellan olika vägar för forskningsfinansiering

-

mellan stöd till olika slags forskning grundforskning, tillämpad

-

forskning etc. mellan stöd till inomvetenskapligt motiverad målinriktadgm-

- resp. hällsmotiverad forskning. Denna problematik inryms i huvudsak i den övergripande balansfrågan om avvägningen basstöd rådsstöd sektorsstöd. - -

2.5 Det internationella samarbetet

Direktiven fokuserar i hög grad på EU-samarbetet när det gäller in-

ternationellt samarbete. Övrigt internationellt samarbete berörs endast

så sätt att utredningen bör undersöka möjligheterna till samverkan med finansiärer i andra länder. EU samarbetet berörs på flera sätt: den framtida resursfördelningen bör bedömas med hänsyn tillresur- sema för deltagande i EU:s forskningsprogram förslag kan lämnas beträffande formerna för utnyttjande EU:s - av

forskningsstöd.

Utredningen har på denna punkt tolkat direktiven så att eftersom den internationella påverkan på det svenska forskningsarbetet under senare år och sannolikt även inom överskådlig framtid förändras snabbast vad gäller EU-samarbetet kräver detta djupgående analys. en mer EU-samarbetet innebär både ett tillskott av medel till svensk forskning och ökade krav på anpassning och kompletteringsfmansiering. Detta betyder naturligtvis inte att övrigt internationellt samarbete mindre är av omfattning eller betydelse. I själva verket utgör EU-samarbetet inom stora områden av framförallt svensk grundforskning begränsad del en av

det internationella forskningssamarbetet. Med EU-samarbete här

menas samarbete inom EU:s ramprogram, inte andra former samarbete av mellan svenska forskare och forskare i EU-länder. Utredningen har därför valt att i huvudsak avstå från att bedöma eller redovisa övrigt internationellt samarbete trots vetskapen att detta är mycket stor om av betydelse för kvaliteten i svensk forskning och betydande omfattning. av

32 Kapitel 2

2.6 Avgränsningar mot andra utredningar

Ett antal andra utredningar arbetar också med problem som har relevans för utredningens frågor. Utredningen skall enligt direktiven samråda med dessa. Sådant samråd har också löpande ägt Sedan jag inledde rum. mitt arbete har ytterligare utredningar berör olika delområden, t.ex. som

konsumentforskning och ungdomsforskning tillsatts med vilka jag också

samrått.

Kommittén för uppföljning 1993 års universitets- och högskolere-

av

forrn skall enligt sina direktiv behandla allmänna högskoleorganisatoris-

och den grundläggande högskoleutbildningen men också

ka frågor

forskningsorganisation och resursfördelning. Jag har därför

fakulteternas avstått från att lägga förslag i denna del.

Utredaren för insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning Ebba

avlämnade sitt betänkande i december 1995. Vissa av Witt-Brattström

förslag berör i hög grad mitt ansvarsområde, t.ex. förslaget att

hennes

inrätta särskilt kvinnoforskningsråd. Jag har avgivit remissyttrande

ett

och jag har, bakgrund att mina förslag på vissa

över utredningen mot av

punkter avviker från hennes, tagit upp jämställdhetsforskningen trots att

denna behandlats i hennes utredning. Kommittén för omstrukturering och förstärkning industriforskav skall lämna sitt betänkande först hösten 1996. Enligt

ningsinstituten

skall delbetänkande lämnas den 1 april. Eftersom

tilläggsdirektiv ett

viktig del sektorsforskningssystemet bör de inte instituten är en av vid sidan min utredning trots att mitt arbete avser den lämnas helt om finansierade forskningen med tonvikt på universitet och högskostatligt utförare och instituten är fristående organisationer som till mer lor som finansieras näringslivet. De är t intressanta referensän 50 % av ex som avvägningen mellan universitet och högskolor och fristående objekt när forskningsutförare diskuteras. Jag har emellertid endast i institut som begränsad utsträckning tagit institutens förhållanden. Det finns dock upp för den nämnda kommittén att ta de delar mina förslag möjlighet upp av berör instituten i sina fortsatta överväganden. som

Frågan kommersialisering forskningsresultat berörs inte speci-

om av

fikt i direktiven den utgör väsentlig fråga i samspelet mellan

men en

och forskningsñnansiär. Detsamma gäller den vidare frågan om

utförare

forskningen. Regeringen Näringsdepartementet har nyttiggörandet av särskild utredare, professorn Claes Sandgren, Umeå för att

tillsatt en i denna fråga, varför jag begränsat mig till att mycket kort lämna förslag

beröra området. På motsvarande sätt har regeringen utbildningsdeparte-

tillsatt utredare över tjänstesystemet i högskolan, en

mentet en som ser

Kapitel 2 33

fråga som tas i regeringens bakgrund till mina direktiv där upp man konstaterar att universitet och högskolor får svårigheter att leva till upp sitt arbetsgivaransvar på grund av formerna för att anvisa externa medel.

Även denna fråga berörs endast i allmänna

termer.

Några sektorsforskningsutredningar har avlämnat sina betänkanden under den tid jag arbetat. Konsumentforskningsutredningen har lämnat

sitt betänkande Forskning för vår vardag SOU 1996: 10 och Ungdomsstyrelsen har till regeringen, Civildepartementet redovisat rapporten Svensk ungdomsforskning inriktning, organisation och finansiering. - De har samrått med mig och deras förslag bör kunna bedömas i ljuset av mina övergripande förslag.

2.7 Forskningsrådssystemet

Den nuvarande organisationsgrunden för forskningsråden, som innebär att varje forskningsråd motsvarar ett eller flera fakultetsområden, skall värderas och alternativa strukturella synsätt diskuteras. Den första uppgiften blir därvid att verifiera den angivna organisatoriska grunden genom att ställa samman material som belyser ansvarsfördelningen mellan råden i relation till fakultetsområdena. Eftersom det svenska forskningsrådssystemet är relativt unikt genom det stora antalet aktörer med delvis överlappande ansvarsområden bör det här vara av värde att jämföra med förhållanden i andra länder. Denna fråga belyses i den särskilda rapport den nordiska forskningsfmansieringen SOU om 1996:00 som jag låtit utarbeta. Organisationen i andra länder av särskilt intresse redovisas i en bilaga till utredningen. En fråga som det svenska systemet omedelbart upphov till är: Innebär den svenska mångger falden att överblick och samordning försvåras så att särskilda åtgärder krävs för förbättra situationen Olika åtgärder kan härvid vara ett minskat antal råd med samma eller förändrad ansvarsfördelning eller en gemensam överorganisation. Förnyelse och interdisciplinärt samarbete är viktiga uppgifter för rådsorganisationen och det bör därför vara värdefullt att få en bild av detta. Jag har därför bett råden redovisa underlag om fömyelsearbetet. Vad gäller tvärvetenskap har råden fått ett särskilt uppdrag redovisats till regeringen efter samråd med utsom redningen.

2 16-0361

34 Kapitel 2

2.8 Internationella jämförelser

Mina bedömningar skall enligt direktiven ske i ljuset av internationella erfarenheter. Jag har därför inhämtat infonnation om utvecklingen i ett antal länder är jämförbara med Sverige eller som är betydelsefulla som i den forskningspolitiska utvecklingen. Till den första gruppen hör självklart övriga nordiska länder och jag har därför uppdragit konsulten Bertel Ståhle att analysera utvecklingen i dessa länder. Hans rapport Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet publiceras separat SOU 1996:28. Ett intressant faktum är att såväl Danmark som Finland och Norge nyligen genomfört genomgripande reformer av sina forskningsrådssystem. Detta har dock, möjligen med undantag för Norskett så nyligen ännu inte kan bedöma refonnemas effekter. ge, att man Till den andra länder jag studerat hör bl a Storbrigruppen av som

tannien, Nederländerna och Schweiz och materialet redovisas i bilaga

en till betänkandet. En viktig fråga att studera är om trenderna är likartade i ledande länder, t när det gäller balansen mellan ex synen inomvetenskapligt motiverad och samhällsmotiverad forskning.

SOU 1996229 Kapitel 3 35

3 Definitioner och

terminologi

3.1 Inledning

Det finns ingen allmänt omfattad forskningspolitisk begreppsapparat som utredningen utan vidare kan anamma. Olika författare och olika organisationer använder olika indelningsgrunder. Ibland spårar man också en ordets makt över tanken i dessa sammanhang. Nedan följer genomgång av några allmänt använda definitioner en och en redovisning av den terminologi som utredningen har valt att använda. Utredningsdirektiven anger att utredningens förslag exempelvis kan gälla avvägningar mellan stöd till olika slags forskning grundforskning,

tillämpad forskning etc. Det handlar här om kategorier för vilka det

finns internationellt överenskomna definitioner för statistiska ändamål, men som inte redovisas i den svenska FoU-statistiken.

3.2 Frascatimanualen

1993 års Frascati-manual The measurement of scientific and technologi-

cal activities; Proposed standard practice for surveys of research and experimental development, OECD 1993 anger följande definitioner:

Grundforskning Basic research:

Grundforskning är experimentellt eller teoretiskt arbete som utförs huvudsakligen för att förvärva ny kunskap om de underliggande grunderna för observerbara fenomen och fakta utan någon särskild tillämpning i sikte.

36 Kapitel 3 sou 1996:29

Tillämpad forskning Applied research:

Tillämpad forskning är också nyskapande forskning som utförs för att förvärva kunskap. Den är emellertid huvudsakligen inriktad mot ett ny

särskilt praktiskt mål eller syfte.

Experimentell utveckling Experimental development:

Experimentell utveckling är systematiskt arbete, vari utnyttjas befintlig

kunskap forskning och praktisk erfarenhet, är invunnen genom som riktat fram material, produkter och anordningar, att inpå att ta nya stallera system och tjänster eller att göra betydande nya processer, förbättringar de redan produceras eller är installerade. av som Grundforskning utförs oftast forskare sätter sina mål, av som egna organiserar sin forskning, I vissa fall kan emellertid och som själva riktas breda fält allmänt intresse, och den kallas

grundforskning mot av då riktad grundforskning. Vi får alltså uppdelning i ren grundforsk-

en

ning och riktad grundforskning:

Ren grundforskning Pure basic research:

grundforskning utförs för att främja utvecklingen kunskap, utan

Ren av

efter långsiktig ekonomisk eller social nytta och utan att

någon strävan

ansträngningar för tillämpa resutaten på praktiska problem eller

görs att överföra resultaten till sektorer har för deras tillämpning. som ansvar

Riktad grundforskning Oriented basic research:

Riktad grundforskning utförs med förväntan att den kommer att ge

en bred kunskapsbas kan antas utgöra grund för lösning av en som en kända eller förväntade, nuvarande eller framtida problem och möjlig-

heter.

3.3 Andra vanliga FoU-begrepp

det dagliga FoU-arbetet och i den forskningspolitiska diskussionen I används också hel rad andra termer och begrepp emellertid inte en som

Kapite 3 37

alltid är särskilt väldefinierade. Även i denna utredning har det funnits anledning att ibland använda några dem och nedan därför korta av ges

beskrivningar. De gör inte anspråk på exakta och entydiga

att vara definitioner.

ALF medel -

ALF medlen är statliga anslag för klinisk utbildning och forskning vid undervisningssjukhusen som utgår som kompensation till de landsting

där läkarna medverkar i utbildning och forskning. Sammanlagt uppgår

dessa ersättningar till mer än 1,5 miljarder kr år. per

Basanslag

Basanslag eller basfinansiering är den grundläggande finansieringen för en forskningsutförare. Den kan bestå av hela eller delar kostnaderna av för den fasta personalen, basutrustningen, driftmedel elström etc som samt lokalkostnader m m. Basfinansieringen anvisas normalt utan detaljerad specifikation av användningen och med ett långsiktigt tidsperspektiv. För universitet och högskolor utgör fakultetsanslagen anvisas som av riksdagen huvuddelen av basfinansieringen. Motsatsen till basfinansiering är komplerteringsñnansiering, t ex extemfinansiering.

Bidragsforskning

Forskning bedrivs med stöd bidrag från extern finansiär som av en som kan vara ett forskningsråd, ett sektorsorgan eller en privat stiftelse. Ren

uppdragsforskning se detta ord brukar man inte räkna till bidragsforsk-

ning.

Externfinansiering

Med extemfinansiering menas sådan forskningsfinansiering där finansiären är extern i förhållande till forskningsutföraren. Inom högskolan avser extemfinansieringen i princip all finansiering utöver de av statsmakterna anvisade basanslagen. Externa medel kan beroende på finansiär anvisas med olika motiv och på olika villkor. Forskningsrådens externa medel ges på grundval av inomvetenskaplig kvalitet medan extern-

38 Kapitel 3

finansieringen från sektorsorgan på grundval både kvalitet och ges av relevans för sektorn.

Forskning på eget programansvar

Denna tyngd i 1987 års forskningsproposition. Det var enligt

gavs stor denna proposition sätt att beskriva att forskningsarbetet inom högskoett lan skall sikte på ett långsiktigt och permanent ansvarstagande från ta högskolans sida och mindre utgöras kortsiktiga och tillfälligt finanav sierade insatser. Det är i sammanhanget ingen huvudsak varifrån resurkommer forskning inom högskolan finansieras av närserna utan som ingslivet eller sektorsorgan skall också ske under eget programansvar. dock betoningen denna forskningsprincip att

I propositionen innebar av

särskilt fakultetsanslagen och forskningsråden under utbildningsdeparte-

mentet skulle förstärkas.

Fri forskning

Med fri forskning normalt grundforskning inom högskolan som

avses

eller forskningsinstitutionen själv initierat och be-

den enskilde forskaren inriktningen inom de allmänna av anslagen stämmer av ramar som ges och de föreskrifter finns för anslagens användning. som

Inomvetenskapligt motiverad forskning

forskning föranleds inomvetenskapliga problem, d v s

Detta är som av

grundforskning.

Programstyrd forskning

forskningen kan motsats till forskningen

Den programstyrda ses som en

såtillvida att det handlar forskning som på eget programansvar om

för större och efter planering genomförs inom ramen ett program en

den enskilde forskarens eller forskargruppens aktiviteter som går utöver

Av planeringsdimensionen följer också att forsk-

och referensramar.

ningen sin utgångspunkt i dagens kunskap och föreställningsvärld.

tar

Tidsperspektivet är därför kortare än för den obundna grundforskningen.

Kapitel 3 39

Sektorsforskning

Med sektorsforskning offentligt finansierad forskning för

menas att främja utvecklingen inom viss samhällssektor. Exempel är energien

forskning, kommunikationsforskning etc. Forskningen skall tillgodose

ett behov hos någon avnämare antingen kan hela samhället som vara

miljöforskning, vissa grupper i samhället handikappforskning eller någon del av näringslivet t.ex. skogsindustrin. Sektorsforskningen är

i varierande grad tillämpad och målinriktad den kan också innefatta men

en långsiktig kompetensuppbyggnad i nära anslutning till grundforsk-

nmg.

Sektorsorgan

Sektorsorgan är statliga myndigheter med ett nationellt för

ansvar en viss samhällssektor som i allmänhet också inkluderar kunskapsutveckling inom området. Vissa sektorsorgan NUTEK Närings- och t ex

teknikutveckling har kunskapsutveckling som huvuduppgift medan det

för andra Kulturrådet utgör begränsad del ansvarsområdet. t ex en av

Spjutspetsforskning

Forskning som ligger i den internationella forskningsfronten och i som allmänhet är världsledande eller nästintill inom sitt område.

Storforskning

Forskning som kräver exceptionellt stora resurser, eller måste som bedrivas i mycket omfattande program. Resursbehoven och programmen är ofta så stora att forskningen inte kan genomföras ett enda land av utan endast i samverkan mellan flera länder, t.ex. i internationella laboratorier.

Strategisk forskning

Härmed menas olika former kunskapsproduktion ligger mellan av som grundforskning och praktiska tillämpningar och är överbryggande som mellan områdena. Begreppet har blivit särskilt betydelsefullt i den

40 Kapitel 3

svenska diskussionen mot bakgrund tillkomsten ett antal nya

av av

forskningsstiftelser för strategisk forskning.

Uppdragsforskning

Till för uppdragsforskning ligger beställning från ett företag grund en eller organisation har behov särskilda kunskaper eller som

en som av utveckla olika tillämpningar i syfte att främja viss verksamhet. önskar en Utförare forskningsarbetet och leverantör av de beställda nyttigheterav universitet eller högskola det kan också vara ett na kan vara ett en men företag med FoU-resurser och FoU-kapacitet.

forskningsinstitut eller ett organiserar inget ansökningsförfarande utan det hand- Uppdragsgivaren Uppdragsgivaren har också till skillnad lar snarare om en upphandling. vad är fallet rätten till erhållna resultat. Uppdragsforsk-

från som annars

ning sker inom högskolan skiljer sig från annan högskoleforskning

som

den normalt är kommersiellt motiverad och avtalsreglerad.

genom att OECD-klassificeringen handlar det tillämpad forskning Med ovan om

eller experimentellt utvecklingsarbete.

4 Sammanfattande diskussion

inom forskningen har inneburit att det i dag ofta inte är Utvecklingen och entydigt klassificera forskning såsom tillhörande möjligt att enkelt Gränserna mellan olika slag forsknågon av de angivna grupperna. av

inte längre tydliga och enkel linjär modell från grundforsk-

ning är en

ning till utvecklingsarbete är inte tillämplig. I en dynamisk process överforskare och forskningsfinansiärer gränserna mellan olika

skrider ofta Grundforskning kan lika väl tillämpad forskning stimulera områden. som inom industrin och studier samhälleliga pro-

en produktutveckling av

blem kan bidra till att identifiera stora grundforskningsbehov.

klassificering kan ändå ändamålsenliga i olika Olika slag av vara utredningens del har det i vissa sammanhang varit sammanhang. För dela forskningen i inomvetenskapligt motiverad ändamålsenligt att upp samhälls- eller avnämarmotiverad forskning. Denna indelforskning och

ning anknyter också till ansvarsområdena för olika forskningsfinansiärer.

i huvudsak verksamma inom det förstnämnda Således är forskningsråden sektorsforskningsorganen inom det Inte heller denna området och senare. emellertid entydig. Universitet och högskolor fungerar

uppdelning är

Kapitel 3 41

som utförare av bägge slagen medan forskningsinstitut i huvudsak

arbetar med det slaget. senare

Kapitel 4 43

4 Statlig forskningspolitik

4.1 Grunder för samhällets FoU-stöd

Inledning

Även utredningsdirektiven förutsätter om att staten skall stödja FoUverksamhet kan det på sin plats att något diskutera skälen härför. vara All FoU sker inte i samhällets regi eller med allmänna medel. Verksamhetens syfte eller karaktär måste avgörande för staten har vara om anledning direkt eller indirekt. att agera, Ett motiv för stöd till forskning är det allmänkulturella, detsamma som motiverar stöd till konstutövning och andra kulturaktiviteter. I det perspektivet är det rimligt att tala forskningsstödet kostnad om som en och forskningens volym bestäms av ett lands kulturella ambitioner. Endast forskning av mycket hög kvalitet bör stödjas med denna motivering. Forskningen bidrar även till dess utövare och andra medatt ge borgare som tar del av dess resultat ökade kunskaper människor, om natur och samhälle, vilket höjer deras livskvalitet och påverkar deras förhållningssätt och handlingar i positiv riktning. Det är också en allmänt accepterad uppfattning att forskning är starkt bidragande till samhällets utveckling, ekonomiskt och på annat sätt. En stor del av dagens FoU-insatser motiveras av sådana resonemang. Det gäller såväl FoU-stöd för industriell utveckling på kort sikt som grundforskning för uppbyggnad av den kunskapsbas som kommer att behövas i framtiden. I den forskningspolitiska diskussionen har det ibland hävdats att det inte är innovationema utan skapandet av en pool teknisk kunskap av som är det nödvändiga och tillräckliga villkoret för att med allmänna medel stöda FoU-verksamhet. Mot den bakgrunden kunde det finnas skäl att uttrycka farhågor beträffande utvecklingen stödet till den huav manistiska och samhällsvetenskapliga forskningen. Det finns emellertid både i Sverige och i andra länder en utbredd medvetenhet om behovet av fortsatt stöd även till sådan forskning och för Sveriges del visar tillgänglig statistik att sedan 1977/78 har stödet till dessa båda forskningsområden vuxit snabbare i procent än för alla andra områden.

44 Kapitél 4 sou 1996:29

I ekonomiskt svåra tider finns det tendens hos de flesta regeringar, en såväl i Sverige i andra länder, att även dra ner forskningen. som Motiveringen då alla sektorer måste bidra till att få ner budgetär att

underskottet. Motsatsen heter det, att be framtida generationer

vore, betala för vår konsumtion. Stora delar forskningsstödet bör dock ses av investering för framtiden och inte konsumtion. Risken är som en som

framtida generationer blir lidande forskningsin-

därför snarare att om reduceras. Var stode vi idag utan den kunskap som tidigare satsema nu

generationer skapat

på hur detta kan uttryckas finns i ett brev 16 chefer Ett exempel som ledande USA-företag nyligen skrev till kongress- och senatsledningfor brev slutade så här: Our simple. Our university ama. Detta message research play central and critical role in system and its programs a advancing of knowledge. Without adequate federal support, our state

efforts will quickly erode. American industry will

university research the basic technologies and well-educated then cease to have access to have served American interests well.

scientists and engineers that so

that maintain support for a

We, therefore, respectfully request you forward-looking university-based research program.

vibrant,

4.1.2 Utvecklingen av synen på forskningens nytta

Forskning bedrevs länge främst därför att den ansågs kunna producera

forskning i USA ända fram till

nyttigheter. Det har t ex påpekats att huvudsakligen legitimerades och finansierades med nyttoargu-

1870-talet Mulkey 1976 och Ståhle 1994. Idéerna om vetenskapens automent

universitetsläramas oberoende ställning började dock vinna

nomi och

delen 1800-talet jfr det Berlin-universitet

insteg redan under första av

baserat på principer angivna Wilhelm von som grundades 1810 av

utvecklingen därefter forskningens relevans

Humboldt och gick mot att

betraktas rent interna frågor for forskarsamoch kvalitet korn att som

hället. Bushs kända rapport från 1945 Science: The Endless Med Vannevar President Programme for Postwar Scienti- Frontier, A Report to the on a

kodifierades kontrakt mellan forskningen och samhället

fic Research ett

Jr och Pielke Jr, Science 1995-09-15. Till grund for detta Byerly antal antaganden, fortfarande är mycket allmänt

kontrakt låg ett som omfattade och kan formuleras så här: som Vetenskapliga framsteg är viktiga för nationens välfärd -

SOU 1996129 Kapitel 4 45

- Forskningen tillhandahåller en kunskapsreservoar kan användas

som för att tillgodose nationella behov. - Vetenskapliga framsteg på bred front blir resultatet forskarnas fria av val av objekt för sin verksamhet.

Bush-rapporten kan också sägas utgå ifrån rätlinjig innovations-

en

modell science-push. Som kontrast härtill tog under under 1960-talet

flera analytiker marknadens behov utgångspunkt demand-pull. som

Enligt den senare modellen är det efterfrågan på produkter och forsk-

ningsbaserad kunskap som leder till tillämpad forskning och därmed

innovationsarbete.

Ett annat problem med det nämnda samhällskontraktet är att det skiljer forskning från lösande av samhällsproblem. Om forskningen, i

enlighet med de ovannämnda antagandena, ständigt och allsidigt fyller på kunskapsreservoaren utan att frågan om kunskapens användning behöver ställas blir slutsatsen att en vetenskapsman bidrar alltid till

samhällets välfärd oberoende av vilken forskning han eller hon utför och

vilka behov samhället har. Om det dessutom är så att grundforskning

värderas högre än tillämpad forskning avskärmas forskningen ännu mer

från det omgivande samhället. I de flesta OECD-länder inrättades efter andra världskriget forskningsråd och liknande organ med uppgift att fördela offentliga resurser

för forskning. Det skapades såväl grundforskningsinriktade som sektori-

ellt orienterade organ, men fram till början av 1970-talet begränsade sig

kriterierna som regel till forskningens inomvetenskapliga kvalitet.

I en artikel i tidskriften Minerva Criteria for scientific choice 1963

föreslog emellertid Alvin M Weinberg att de interna inomvetenskapli-

ga bedömningskriteriema skulle kompletteras med externa relevanskri-

terier. Det skulle bl a enligt Weinberg göra det lättare att argumentera

för fortsatt offentligt stöd till forskningen. Weinberg skilde teknolo-

gisk relevans, samhällelig relevans och vetenskaplig relevans. Han har

senare påpekat att dessa kriterier är lättare att tillämpa vid efterhandsbe-

dömning av genomförd forskning än vid förhandsbedömning. 1970-talet präglades till stor del av samhällsrelevansen som ett cen-

tralt styrinstrument OECD:s Brooks-rapport från 1971 och den brittiska Rotschild-rapporten från samma år och under de senaste 15-20 åren har intresset för forskningens output-sida tagit ordentlig fart. Ett nytt sam-

hällskontrakt som garanterar fortsatt stöd för forskningen måste för

forskningens och forskarnas del rimligen innebära demokratisk ansvarig-

het, inklusive ansvarighet inför samhälleliga mål. Bra forskning är

nödvändig men inte tillräcklig. Det behövs också en koppling till sam-

hälleliga mål. Forskarna har fortfarande stor frihet i sina vetenskapliga val, men att förneka sin ansvarighet innebär isolationistisk elitism.

46 Kapitel 4

Antagandena under det nya samhällskontraktet kan sägas vara: Forskning är viktigt för nationens välfärd. - Forskningen samspelar med omvärlden och utbytet av impulser är ömsesidigt. Forskningens drivkraft är interna eller externa problem och inte bara nyfikenhet. Det är de olösta problemen som skall kittla nyfikenheten och problemen är externa det forskningen en direkt koppling om ger

till sin omgivning.

3 Grundforskningen och dess nytta

I RD for Swedish Industrial Renewal Ds 1992: 109 ställer författa- Lennart Ohlsson frågan det överhuvudtaget är meningsfullt för

ren om litet land Sverige att investera i grundforskning, eftersom 99 % ett som denna forskning ändå bedrivs utanför våra gränser. Från en nationell av det kanske bättre koncentrera insatserna på teknolo-

synpunkt vore att

giskt inriktad FoU. Han pekar dock på två motiv för fortsatt stöd till

grundforskning, Det är att den behövs for lösandet av miljöproblem

ena

Det andra sin utgångspunkt i bristen på temporala och kausala

m m. tar

samband mellan grundforskning, tillämpad forskning och utveckling av

produkter. Processen är interaktiv med oförutsebara avstånd i tid nya och rum. Till detta kan fogas fyra andra motiv, vilka alla f ö endast i ringa utsträckning är beroende forskningens inriktning. För det första är av bas för den högre utbildningen. Universitetens och forskningen en högskolornas utbildning skall vila på vetenskaplig grund och en sådan förankring säkras bäst ett nära samband mellan utbildning och forskav

ning. För det andra stöd till forskningsarbete det enda sättet att till-

är samhällets behov med vetenskaplig utbildning och godose av personer kompetens. För det tredje underlättar forskningen den absorptionsprocess varigenom kunskap hem, översätts och sprids. För det fjärde bör ny tas i forskningsarbetet internationell solidaritet, eftersom forskvi delta av

ningen internationell till sin karaktär och forskningsresultaten rörliga

är över gränserna. Om samhället garanterar forskningens frihet främjar denna också

respekt för sanning och utvecklar en kritiskt prövande hållning mot

auktoriteter olika slag. För demokratiskt samhälle är detta centrala av ett

värden och grundforskningen kan sägas bidra till att förstärka den demokratiska Samhällets kostnad för grundforskningen kan i detta

processen.

perspektiv demokratisk försäkringspremie.

ses som en

Kapitel 4 47

Grundforskningen och dess resultat beskrivs ofta också den bas

som

på vilken all forskning och utveckling vilar. Om basen urholkas

annan

försämras förutsättningarna för tillämpad forskning och utvecklings-

arbete. Begreppet kunskapsskuld har myntats för att beskriva situaen

tion som kan uppstå om grundforskningen försummas. I denna bild

ingår också oförutsägbarheten vad gäller den kunskap kan komma som att behövas för att lösa framtida problem. Grundforskningen ses som en långsiktig investering där vinsten erfarenhetsmässigt är betydande, även om det inte kan förutses när den faller ut. Dessa förhållanden motsäger inte det faktum att samhällsstöd till FoU på dagens höga nivåer inte kan bibehållas inte forskningen om uppfattas som skapare av nyttigheter. At the end of the day we do not generate wealth, going to be extremely difficult for scientists to get any publicly funded work, sa i juni 1995 den brittiska regeringens då avgående vetenskaplige rådgivare, Sir William Stewart.

4.1.4 Offentliga FoU-stöd och industriell utveckling

Det finns exempel på statligt FoU-stöd som resulterat i framgångsrik en industriell utveckling, men det är svårt att bevisa att offentligt finansierad forskning generellt leder till industriellt vinstgivande innovationer. Det har t ex påpekats att det inte ens i efterhand går att peka på några specifika forskningsanslag som gav oss fotokopiatorer från Xerox,

flygmaskiner från Boeing eller mikrochips från Intel ledare i Nature

1995-05-25. Sedan 1970-talet har industrialiserade länder ändå i stor utsträckning kommit att betrakta sin forsknings- och teknologipolitik som ett substitut för de handelshinder som tidigare kunde byggas upp i syfte att skydda den egna industrin. Ett uttalat syfte med statligt FoUstöd blir då att utveckla eller återvinna den inhemska industrins konkurrenskraft. Denna idé återfinns också i unionsfördragets kapitel om EU:s FoU-politik, där stärkandet av den europeiska industrins konkurrenskraft anges som ett huvudmål för verksamheten. En komplikation i detta sammanhang är att FoU-resultaten globaliseras, d v s blir alltmer rörliga. Det försvagar relationen mellan nationella FoU-investeringar och tillväxten i landets FoU-baserade industriella

produktion inom berörda områden. Följden av denna utveckling har i

vissa fall, särskilt i USA, lett till minskat politiskt stöd för forskning

med inriktning mot ökad konkurrenskraft. Åtgärder i syfte att undvika

resultatspridning utanför det egna landets gränser har också vidtagits, men det tycks finnas en växande insikt om att detta riskerar att leda till slöseri med resurser eller till FoU-baserade monopol eller karteller. För

48 Kapitel 4 sou 1996:29

de tidigare mycket slutna EU-programmen håller man t ex nu att

överge denna modell. Det finns idag t 0 m de som hävdar att det bästa argumentet för att med offentliga medel stöda FoU, och tillse att resulta-

ten sprids är just att det inte är innovatören utan kunderna och konkur-

renterna drar mest nytta av detta. som

4.1.5 Situationen i Sverige

Det kan hävdas att små länder behöver FoU än stora länder. Dels mer

måste de undvika de risker som är förenade med en snäv specialisering,

dels behöver de kompensera för att även inte bedriver forskom man ning med bredd i stora länder krävs kompetens för att samma som

kunna tillgodogöra sig kompetensutvecklingen inom alla samhällssekto-

rer. Såväl i Sverige i andra länder finns det idag en tendens att som

betona även grundforskningen bör bidra på ett mer direkt sätt till

att

samhällets utveckling. Vissa företrädare för grundforskningen ser häri

hotbild med utveckling mot minskande resurser till den fria forsken en

ningen och ökad satsning på riktad forskningsverksamhet med kortsikti-

ga mål.

Denna motsättning är enligt min mening onödig. Det kan visserligen

hävdas vår internationellt sett relativt omfattande och framstående att inte tycks avkasta direkta nyttigheter för Sverige i mot-

grundforskning svarande utsträckning. Felet är emellertid inte att det bedrivs för mycket

Den nödvändig för att svensk forskning skall kunna

grundforskning. är hålla kontakt med den internationella forskningsfronten. Därigenom f°ar

vi tillgång till forskningsresultat från andra delar världen och säkerav ställer hög kvalitet på utbildningen.

Problemet består istället grundforskningens isolering från den

av

forskningen, från innovations- och utvecklingsarbetet och tillämpade från exploateringsintressena. Detta problem är inte specifikt svenskt och det finns såväl på utförandenivån den forskningsfmansierande

som nivån.

På utförandenivån, d vid universitet och högskolor behöver ofta

v s

större forskningsenheter skapas med förmåga att bedriva såväl långsiktig

inomvetenskapligt motiverad forskning som mål- eller programstyrt

FoU-arbete i samverkan med sektorsorgan eller näringslivet. För forskningsfinansiering bör gälla motsvarande principer. Stöd till inomveten-

skapligt motiverad forskning och till tillämpad FoU inom berörda mer områden bör kunna finansiär. ges av samma

4.2 den svenska

Utvecklingen av modellen

för

statligt forskningsstöd

4.2.1 eller samordnad

Sektorsprincip forskningpolitik

En grundläggande forskningspolitisk fråga är i vilken utsträckning det

bör finnas en sammanhållen svensk FoU-politik. Mot bakgrund av en internationell diskussion, särskilt inom OECD, och utländska erfaren-

heter har det alltsedan 1960-talet gjorts försök och ansträngningar i syfte

att formulera och främja utvecklingen av en nationell svensk forskningspolitik. De steg togs i riktning mot sammanhållen FoU-planering som en emellertid länge försiktiga, och i stället konsoliderades den sektorielvar synen på forskning. En förändring i riktning mot ökad samordning kom först när riksdagen 1979, efter förslag i prop 1978/792119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning, uttalade sig för en ordning enligt vilken

regeringen skulle lägga samlade forskningspropositioner ungefär vart tredje år. I proposition framhölls emellertid också betydelsen av

samma att sektorsforskningsprincipen skulle fortsätta att gälla. Den modell som valdes kan sägas en kompromiss mellan sektorsforskningsprincipen, vara

bibehölls som övergripande filosofi, och samordningssträvandena,

som tog sig uttryck i samlade forskningspropositioner. som Frågan behovet samordnad forskningspolitik besvarades om av en inte gång för alla det ställningstagande riksdagen gjorde 1979. en genom

Modellen med sammanhållna forskningspropositioner har sålunda kritiserats utifrån sektorsprincipen och det har sagts att den nämnda kompro-

missen innebar ett fastställande av att två oförenliga principer skulle gälla samtidigt Sverker Gustavssons Den sista forskningsproposi-

se

tionen i Universitet och samhälle, 1989. Det kan emellertid också hävdas att blandningen dessa principer är ett fruktbart arbetssätt. Min av

bedömning är att behovet av samlade forskningspropositioner snarare är

större i dag än de när systemet infördes. var Den fråga riksdagen tog ställning till 1979 är lika aktuell idag. som

Är samordning innebär att regeringen i forskningsproposition

en som en vart tredje eller fjärde år lägger planer, och forsksamman program ningsbudgetar utarbetade inom olika sektorer och departement tillfyllest Eller är det så att statsmakterna behöver öka sina insatser för sammanhållning och styrning Kan sektorsprincipen vidmakthållas även i fram-

tiden eller bör den tonas ner till förmån för ökad samordning av FoU-

50 Kapitel 4 sou 1996:29

verksamheten Utredningens direktiv förutsätter en modell där avvägningar kan göras mellan sektorsforskning och sådan forskning som UoH utför eget programansvar. Samordnade propositioner och riksdagsbeslut ändamålsenlig form for sådana avvägningar. är en I förlängningen av välmotiverade krav på ökad samordning ligger en modell där FoU som en egen självständig sektor. I en del länder ses som tillämpar denna modell har man inte bara ett forskningsdepartement och forskningsminister utan också en nationell forskningsstrategi. I en Sverige har vi hittills inte ansett en sådan utveckling önskvärd och i

Forskningsrådsutredningens betänkande Forskningspolitik SOU

1977:52 karakteriserades ett FoU-departement som en helt orealistisk tanke. Vårt EU-medlemskap har emellertid nu gjort oss medansvariga sammanhållen FoU-politik på europeisk nivå och det för en mycket är uppenbart att vårt deltagande i EU:s FoU-samarbete skulle underlättas vi även nationellt utvecklade formerna för en samlad forskningsom planering.

4.2.2 Stymingsbehov och planeringsmöjligheter

Vårt samhälle står inför rad problem, avseende den globala en t ex miljön, för sin lösning fordrar forskning inom flera olika områden. som Problemen är inte den karaktären att de kan angripas ett i taget. Det av

är varken kostnadseffektivt eller ens alltid möjligt. Kompetensutveck-

ling, teknikutveckling, arbetslöshet och folkhälsa hänger ihop för att

nämna några de frågor som står högt den politiska dagordningen.

av

Men formulerar forskningsuppdrag sträcker sig över flera och

vem som så åtskilda samhällssektorer Jag två principiellt möjliga svar. Anser tingen försöker regering och riksdag styra forskningsinsatsema mot brett definierade samhälleliga problem eller överlämnas detta ansvar till de FoU-stödjande myndigheterna med förhoppningen att dessa själva skall kunna initiera den samverkan som behövs.

Statsmaktema bör enligt min uppfattning inte abdikera från sitt

för den övergripande styrningen den offentligt finansierade ansvar av forskningen och jag återkommer till detta tema flera gånger i detta betänkande. Det är också önskvärt att statsmaktemas styrning tar sig ut-

tryck i mål- och policyformuleringar, kan kan vidareföras i det

som forskningspolitiska arbetet på myndighetsnivå. För detta behövs både övergripande mål, är tillämpbara inom alla eller de flesta sektorer, som riktningsangivelser gällande enskilda sektorer eller och mer specifika forskningsområden. De förra blir naturligtvis allmänt hållna, men därför inte nödvändigtvis triviala. De bör inte ges med sådan detalsenare

Kapitel 4 51

jeringsgrad att de hämmar och sätter onödiga gränser för den verksamhet de skall styra. Av myndigheterna bör krävas förmåga till operationalisering av statsmaktemas mål genom planeringsarbete i nära kontakt med forskare och olika samhällsintressen. Forskningsfinansiärer lever i spänningsfältet mellan vad som är önskvärt och vad som är möjligt. Det förra fordrar mottaglighet för styrsignaler och nära kontakt med etablerade och potentiella avnämare. Det senare fordrar god kännedom om forskningsfrontens läge internationellt och i Sverige och upparbetade kontakter med den FoU-utförande nivån. Av forskningsfinansiärer måste också krävas att de utvecklar former for en effektiv samverkan över alla de gränser samhället och forskningsfinansieringssystemet har utvecklat. som

3 Den svenska modellen i praktiken

Alla berörda departement har ansvar för att strategiskt och operativt definiera forskningens innehåll och omfattning inom sina respektive verksamhetsområden, medan Utbildningsdepartementet genom sitt huvudmannaskap för högskolan har ansvar for större delen av den basorganisation på vilken sektorsforskningen replierar. En nationell forsknings-

politik förutsätter därutöver att det görs jämförelser mellan resurserna

till och resultaten från sektorsforskningen inom olika departement. Anser att det behövs nationell forskningsstrategi måste också ha man en man organisation för att utarbeta och vidmakthålla en sådan. en Till de mer eller mindre samordnade forskningspropositioner som regeringen lagt sedan början av 1980-talet har berörda departement bidragit med sin kunskap och sina önskemål om de olika sektoremas FoU-behov. Regeringen har i forskningspropositionema redovisat sin övergripande den offentligt finansierade FoU-verksamheten och syn rapporterat FoU-systemets tillstånd. I dessa propositioner har regeom ringen slutligen också kunnat policyfrågor rörande högskolans ta upp relationer till sin omgivning kostnadstäckning, bisysslor, samarbete med näringsliv m. m Utredningens direktiv talar om forskning som finansieras av myndig-

heter som del deras sektorsansvar. Samtidigt säger direktiven:

en av Avvägningen mellan fakultetsanslagen och å andra sidan å ena sidan från olika statliga forskningsfmansiärer viktig forskresurserna är en ningspolitisk fråga. Universitetens och högskolornas önskan att kunna styra och planera sin egen verksamhet måste vägas mot forskningsrådens

nationella kvalitetssäkring och sektorsorganens samhälleligt motiverade prioriteringar. Utredningens direktiv har alltså inte formulerats utifrån

52 Kapitel 4 sou 1996:29

en renodlad sektorsforskningsprincip. Enligt en sådan skulle den relevanta avvägningen ske mellan sektorsrelevant FoU och annan verksamhet inom sektorn medan avvägningen mellan fakultetsanslag och medel för sektorsforskning i princip är irrelevant. Jag inte att dagens situation är helt tillfredsställande. Formellt anser är det sektorsprincipen som gäller vilket sätter gränserna för Utbildningsdepartementets Samtidigt är emellertid de resurser och ansvar.

planeringsinsatser flertalet departement ägnar åt utredning och

som analys på FoU-området inom sina respektive sektorer mycket begränsade. Vid sidan Utbildningsdepartementet är det bara Näringsdeparteav mentet har särskild FoU-enhet och på alla övriga departement som en

är de personella storleksordningen en handläggare eller

resurserna av mindre. Vidare är det mycket få departement har något rådgivande som på FoU-området. I sådana sammanhang synes man i stället replieorgan på sina respektive myndigheter. ra Dessa förhållanden gör det rimligen svårt att inom departementen föra diskussion i termer hur stor del av sektorns totala resurser en av bör satsas på FoU. Det utesluter emellertid inte att sådana diskussom sioner förs och jag det väsentligt att departementen avsätter ser som för att kunna föra diskussioner med medverkan av ansvariga resurser myndigheter. De utgiftsområden riksdagen fastställt bör vara den som inom vilken dessa förs. ram Utbildningsdepartementet med överblick och samordningsansvar bör också finnas med i diskussionerna inom andra departement och bevaka

övergripande samordningsfrågor. Knytningen av samordningsfunktionen

till ett fackdepartement kan visserligen ifrågasättas och att återgå till den tidigare modellen med denna funktion knuten till Statsrâdsberedningen ett alternativ, Utbildningsdepartementet har genom överblicken vore men över högskolesystemet de bästa förutsättningarna för att åstadkomma den nödvändiga kopplingen utbildning, högre utbildning, forskarutbildning och forskning. Jag därför övervägande fördelar med nuvarande ser placering av samordningsansvaret. Sett utifrån kan dock göra den iakttagelsen att ansvarsfördelman ningen mellan departementen måste klar och entydig, vilket är en vara nödvändig förutsättning för samlad forskningspolitik. Min rekomen mendation är således att regeringen definierar gränserna mellan departementen och samordningsfunktionen i Utbildningsdepartementet tydligare, att utbildningsministem i sin roll som forskningsminister får en starkare ställning och att bygger ut de övergripande samrådsorgan som man finns, t.ex. forskningsberedningen så att alla delar av den offentliga forskningen finns företrädda på hög nivå.

Kapitel 4 53

Vad gäller regeringens FoU-politik finner jag det korrekt att departementen normalt inte har egna resurser för reguljärt FoU-stöd. I den mån särskilda FoU-resurser disponeras handlar det om mindre anslagsposter

till regeringens disposition, vilka t ex kan användas för infrastrukturella

insatser på FoU-området eller ställas till myndighets förfogande för en planerade FoU-program Styrning kan ändå ske att delar av m m. genom myndigheternas anslagsmedel kan öronmärkas för särskilda FoU-insatser. Enstaka FoU-projekt kan ibland också utföras inom ramen för departementens kommittéverksamhet.

Övergången från treåriga till fyraåriga mandatperioder för Riksdagen

aktualiserar också frågan om frekvensen för forskningspropositionema. Enligt min mening är det naturligt att anpassa även planeringsperioden för forskningspropositioner så att forskningspropositioner läggs vart

fjärde år, förslagsvis andra året efter det att val till riksdagen ägt rum.

Forskningspropositionen 1996 bör således avse en fyraårsperiod.

4.2.4 Behov planerings- och utredningsresurser

av

Som nämnts ägnar flertalet departement mycket begränsade resurovan åt utredningsarbete och analys på FoU-området och frågan kan ser ställas uppföljning och kontroll de underställda forskningsfinanom av siäremas arbete sker i den utsträckning önskvärd. Det kan som vore diskuteras det behövs permanent struktur med ansvar för uppföljom en ning och rådgivning avseende sektorsforskningen och inte bara en

engångsöversyn den förordades i Staten och forskningen Ds

av typ som 1994:5. En permanent struktur skulle kunna ha formen ett sekretariat av för utredningar och utvärderingar, som kan fullgöra uppdrag regeringskansliet. För enskilda sektorer är sådana enheter inte okända. Den tidigare

Energiforskningsnämnden hade uppgifter detta slag, och Byggforsk-

av ningsrådets vetenskapliga nämnd har det för byggsektorn. NUTEK

förfogar också över sådana resurser. Inom grundforskningsområdet

saknas emellertid samlad med överblick. Högskoleverket en resurs för utvärderingar främst grundläggande utbildning och ansvarar av forskningsråden gör, och inom sitt område, utvärderingar och var en utredningar. De finns för detta är emellertid utomordentligt resurser som begränsade och i hög utsträckning belastas forskarsamhället med arbetet.

Jag kommer i mitt förslag vad gäller forskningsrådsorganisationen att

föreslå samordningsfunktion inom denna kan ansvara för ett en som effektivare arbete med hithörande frågor.

54 Kapitel 4

Utöver nämnda organ knutna till olika sektorer finns det som nämnt behov av ett från beslutsstrukturema fristående organ med över ansvar hela fältet. I enlighet med direktiven har jag samrått med kommittén för uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform RUT-93. RUT-93 kommer att förorda att det inrättas ett fristående institut för studier av högre utbildning och forskning. Studier sektorsforskningen av och dess organisation är exempel frågor som skulle kunna behandlas i detta sammanhang.

4.3 Sammanfattande bedömningar och förslag

Utbildningsdepartementets samordningsroll i regeringens forskningspolitik bör definieras bättre, utbildningsministems ställning som forskningsminister bör stärkas och de övergripande samrådsorgan finns, t.ex. forskningsberedningen bör byggas ut så att också alla som delar av den offentliga forskningen finns företrädda på hög nivå. Samtliga departement bör avsätta tillräckliga resurser för att tillsammed Utbildningsdepartementet kunna föra diskussioner med mans ansvariga myndigheter utgiftsområdesvis. Departementen bör normalt inte förfoga över andra egna resurser för reguljärt FoU-stöd än mindre anslagsposter till regeringens disposition kan användas för infrastrukturella insatser eller ställas till som myndighets förfogande för planerade F oU-program m.m. Styrning en bör i övrigt ske öronmärkning av anslagsmedel för särskilda genom FoU-insatser när så är motiverat.

Forskningspropositionema bör o m 1996 avse en planeringsperiod

om fyra år. Resurser för utredningsarbete och analys F oU-området bör finnas

inom olika sektorer. Inom grundforskningsområdet bör en samordnad

sådan tillskapas inom forskningsrådsorganisationen. Ett friståresurs ende utan koppling till beslutsstrukturema skulle kunna studeorgan, sektorsforskningen och dess organisation i sin helhet förslag från ra RUT-93.

Kapitel 5 55

5 Struktur och

utveckling

5.1 Inledning

I utredningens direktiv anges att forskningsfinansieringen bör studeras under 20-årsperiod. Tillgängliga data sträcker sig emellertid inte en längre tillbaka än till 1979/80 vad gäller fmansieringsanalyser och uppgifterna från detta år är ofullständiga. I det följande är därför uppgifter från 1981/82 de tidigaste som används, vilket ger ett tidsspann på knappt 15 år. Tidsperioden kan förefalla väl kort och även dessa siffror är behäftade med ganska stora osäkerheter på grund omdefinitioner, av förändringar i insamlingsproceduren och resursbrist inom Statistiska Centralbyrån SCB vad gäller kontroll statistiken. Den statistik som av presenteras här baseras både SCB forskningsstatistik och högskolor- :s ekonomiska verksamhetsredovisning och har utredningen blivit nas av föremål för omfattande värdering, vilken lett till en hel del omräken ningar. En jämförelse och värdering statistiken redovisas i Bilaga av

5.2 Forskningssystemet

5.2.1 Utförare

I Sverige, liksom i de flesta andra länder är de huvudsakliga utförama

forskning och utveckling näringslivet och universitet och högskolor.

av Sverige utmärker sig därutöver att ha förhållandevis liten genom en institutsektor. Företagsektom är i hög grad inriktad mot utveckling och skiljer sig därmed tydligt från universiteten har tydlig forsksom en ningsprofil. Statistiken, liksom för övrigt definitionssvårighetema, ger

emellertid inte möjlighet att differentiera mellan forskning och utveck-

ling. Universitet och högskolor kan i detta sammanhang med fördel betraktas två där är högskolor med fasta forskningssom grupper en grupp vilket inkluderar de universiteten under utbildningsdeparteresurser, sex mentet, de tre tekniska högskolorna samt Karolinska Institutet, Lantbruksuniversitetet, Handelshögskolan och Lärarhögskolan i Stockholm. Denna står för närvarande för 98 % forskningen vid universitet grupp av

56 Kapitel 5 sou 1996:29

och högskolor. Den andra gruppen är de mindre och medelstora högskoloma. Konstnärliga högskolor berörs inte av utredningen. Forskningsinstitut finns framför allt inom försvarsforskningen där Försvarets forskningsanstalt fasta FoU-resurser finns också är störst men vid ett flertal myndigheter som SGU, SMHI, VTI osv. Näringslivets FoU-verksamhet sker framför allt vid storföretagen inom ett antal forsknings och utvecklingsintensiva branscher. Läkemedels-, transportmedels-, elektro- och maskinindustri står för huvuddelen av FoU-verksamheten.

5.2.2 Finansiärer

Man brukar skilja på basanslag och externa anslag för finansieringen av FoU vid högskolan. Basanslagen tilldelas lärosäten för att de skall kunna fördela medel efter vad internt anses vara viktiga områden och de som alltså högskolorna möjlighet att upprätthålla en egen verksamhet och ger själva initiera forskning. Liknande basanslag finns också vid instituten även stora förändringar i detta avseende har skett under senare år. om Motsvarande medel finns också vid företagen, forskning i mycket vars

hög grad är egenfinansierad, verksamheten är i dessa fall hårdare

men styrd företagens vinstintresse. av Basanslagen till UoH består fakultetsanslag samt övriga statsav lokalkostnadsanslag, från främst Utbildnings- och Jordbruksanslag, t ex departementen. Utöver forskning skall dessa anslag bekosta forskarut-

bildning och viss forskningsinformation.

Högskoloma har därutöver i olika grad tillgång till fonder och egna stiftelser, finansierar mindre del forskningsverksamheten. som en av

Förutom basanslag till högskolan och forskningsinstitut utnyttjar två väsentliga finansieringsmodeller för att fördela forsknings-

staten medel. Forskningsråden, HSFR, MFR, NFR, TFR, SFR och SJFR, kan

sägas utbyggnad högskolesystemet, vars forskare väljer

vara en av

ledamöter i styrelser och prioriteringsgrupper. Forskningsrådens huvud-

sakliga uppgift är att stödja inomvetenskapligt motiverad forskning och fungera nationell instans för fördelning bidrag för sådan. Rådens som av struktur och verksamhet redovisas i kapitel Sektorsforskningsorganen har utvecklats utifrån idén att olika sektoskall kunna finansiera sådan forskning är betydelse för rer. som av verksamheten inom sektorn. Forskningen blir således framför allt motiverad samhällets krav och fmansiärsstrukturen följer inte de vetenav skapliga ärnnesgränsema utan olika verksamhetsfält i samhället. Sektorsforskningsorganen finns redovisade i kapitel 10. FoU för försvaret utgör

Kapitel 5 57

knappt hälften av den statliga sektoriella FoU:n och det finns skäl att behandla den för sig dels eftersom den i mycket liten grad utnyttjar högskolan, dels eftersom en stor del av den är objektbundet stöd till industrin. Bidrag från kommuner, landsting och vissa andra former av statliga forskningsbidrag finns i systemet men omfattningen är ännu så länge relativt liten och det har för utredningen inte varit möjligt att nöjaktigt särskilja dessa finansiärer i statistiken. För universitet och högskolor är privata fonder och stiftelser viktiga finansiärer. Det finns många fonder som helt eller delvis finansierar forskning, men de flesta är små och ger normalt få och små bidrag. Några större fonder är emellertid väsentliga finansiärer och är som sådana integrerad Exempel en del av forskningsfinansieringssystemet.

sådana är Cancerfonden, Riksbankens Jubileumsfond vilken i många stycken kan jämföras med ett statligt organ och Knut Alice Wallen-

bergs stiftelse. De nya forskningsstiftelsema som skapats med medel från löntagarfondema finns ännu endast marginellt med i finansieringsstatistiken. Som nämnts finansierar företagen till största delen egen eller ovan

dotterföretags produktutveckling. Även huvuddelen FoU är ut-

om av

veckling har den inte sällan forskningskaraktär läkemedelsindustrin är ett bra exempel på detta och samarbete med högskolan förekommer.

Företagen fungerar också som externa finansiärer för högskolan och för forskningsinstitut spelar då en förhållandevis liten roll. men Både stat och företag finansierar FoU utomlands för i storleksordningen en miljard kr var medan inflödet av medel från utlandet varit avsevärt mindre. 1993/94 emellertid inflöde och utflöde i jämvikt för var företagssektom. Statistiken är besvärlig eftersom medel kan slussas ut som t ex medlemsavgift till EU och sedan åter komma i landet som

forskningsmedel. Storleken finansiärer och utförare i utlandet är i det

här sammanhanget ointressant, eftersom utredningen endast avser det nationella forskningssystemet.

58 Kapitel 5 sou 1996:29

5.3 Finansieringssystemet i stort

Fonder Privata Forsknings Civila Företag Utlandet Försvars FoU UoH fonder -råd sektorer stiftelser

Finansiärer

Utförare Självfinansiering

Universitet Utlandet Övrig offentlig Företag Högskolor sektor

Figur 5:1. Figuren visar storleken på finansiärer och utförare samt hur stora penningströmmarna är. Cirklama och kvadratemas ytor är proportionella mot mängden delats ut respektive tagits emot. Streckens tjocklek är pengar som proportionell mot finansieringen. Finansiering med basanslag för UoH och institut samt självfmansieringen inom näringslivet är markerad som den mörka delen kvadratema är inte medtagna flöden från finansiär till utföraav men som re.

Huvudstrukturen i forskningsñnansieringssystemet är att staten finansierar utförare inom offentlig sektor, i huvudsak högskolan, medan den privata sektorn i huvudsak finansierar företag. Särskilt är egentinansieringen inom företagen mycket uttalad och FoU-verksamheten därmed till stor del intern företagsangelägenhet, ligger utanför en som utredningens uppgifter.

SOU 1996229 Kapitel 5 59

miljarder 40 -

FoU i Företag j 30-

20 FOU i UOH

10 " FoU övrig off. sektor

0 I | r r r r r 1979/80 1983/84 1987/88 1991 /92

Figur 5:2 Utvecklingen av forskningsutföramas kostnader i miljarder kr, 1994/95 års penningvärde med de omräkningar som redovisas i bilaga

1991/92 utfördes 2/3 av Sveriges samlade FoU i företagssektom och

verksamheten har ökat mer eller mindre kontinuerlig med i genomsnitt

1,4 miljarder per år, vilket speglar industrins allt starkare beroende av utvecklingsverksamhet Figur 2. Även FoU inom högskolan, på som

det hela taget utgör den resterande tredjedelen svensk FoU, ökar

av men inte i samma takt O,45 miljarder kr per år. FoU i övrig offentlig sektor kostade 1993/94 1,8 miljarder kr och utfördes främst vid statliga forskningsinstitut såsom Försvarets forskningsanstalt, Väg- och trafikinstitutet, Smittskyddsinstitutet osv. Den långsiktiga trenden tycks vara att enskild sektor företag + privata

stiftelser och fonder finansierar en allt större del av forskningen i

offentlig regi. Den statligt finansierade andelen av företagens FoU förefaller ha varit ungefär konstant knappt 20% och utgörs framför allt av FoU inom försvaret.

60 Kapitel 5

5.3.1 Privat finansierad FoU

i

Privata Företag fonder stiftelser

Finansiärer

Utförare Självfinansiering

Universitet Utlandet Övrigoffentlig Företag Högskolor sektor

Figur 5:3 Figuren visar del Figur 5:1 och för förklaringar hänvisas till en av denna.

Privata fonder och stiftelser finansierar huvudsakligen forskning vid högskolan medan företagen framför allt finansierar egen utvecklings-

verksamhet. Den jämförelsevis stora volymen på företagens forsknings-

finansiering gör emellertid att den spelar roll för högskolan även om andelen går dit är mycket liten. Finansieringen av FoU i utlandet som är relativt stor.

Kapitel 5 6

Företagens egenfinansiering miljarder miljarder 3 30 - -

2 - - 20 FoU . utlandet . | finansierad . av företag ..

1 UoH finansier 10

finansierad

W

av fonder 0 0 T I I l I I 1 979/80 1 983/84 1 987/88 1991/92

Figur 5:4 Utvecklingen av privat finansierad FoU i miljarder kr, 1994/95 års penningvärde med de omräkningar som redovisas i bilaga Den högra skalan avser endast företagens egenfinansiering. Linjen längst ned är företagens finansiering av övrig offentlig sektor.

Företagens finansiering av FoU inom företag har varit helt dominerande omkring 90 % under hela undersökningsperioden. Eftersom egenfinansieringen är så mycket större än andra bidrag kommer inte variationer i dessa att kunna påverka egenfinansieringen annat än marginellt. Däremot tycks bidragen till FoU i utlandet och i högskolan åtminstone under 80-talet följa företagens totala budget för FoU. 90-talet

har dock inneburit rejäl minskning i dessa bidrag trots att egenfinan-

en sieringen ökat. Möjligen kan detta bero på en svag konjunktur samt, för högskolans del, att de särskilda medel som bankerna finansierade högskoleforskningen med i slutet på 80-talet hade upphört 1991/92, men kan också visa på minskad benägenhet hos företagen att finansiera en extern forskning. Den nuvarande snabba utvecklingen inom näringslivet i kombination med ett allt intensivare arbete för att öka samverkan med högskolan gör det dock troligt att företagens finansiering av högskolan åter kommer att öka. Privata fonder och stiftelsers bidrag till högskolan har ökat snabbt

sedan mitten 80-talet, vilket torde spegla en mycket positiv utveck-

av ling på aktiemarknaden, att fler stiftelser inrättats och att gåvor från allmänheten ökat. Forskamas ökade intresse och förmåga att söka bidrag kan också spela in.

62 Kapitel 5 sou 1996:29

5.4 Offentlig forskningsfinansiering

Redovisningen innefattar all offentlig finansiering men de ickestatliga bidragen är små, varför begreppet statlig finansiering är tillämpligt.

Statistiken vad gäller kommunal och landstingskommunal finansiering

är ännu outvecklad och någon god statistik finns inte att tillgå men de siffror SCB tagit fram indikerar att kommuner och landsting står som för ungefär den offentliga forskningsfinansieringen. De 5 % av tre stora finansieringskälloma, basanslag till högskolan och institut, forskningsråd

och sektorsorgan huvuddelen av övrig offentlig finansiering i figuren

nedan finansierar vardera minst tre olika utförare fördelningen av

men och syftet med anslag/bidrag skiljer sig.

Fonder Forsknings Civila Företag Utlandet FörsvarsFoU UOH -råd sektorer

Finansiärer

Utförare Självfinansiering

Universitet Utlandet Övrigoffentlig Företag Högskolor sektor

Figur 5:5 Figuren visar del av Figur 5:1 och för förklaringar hänvisas till en denna.

Kapitel 5 63

UOHs egna fonder

0 l I I I I I 1979/80 1983/84 1987/88 1991/92

Figur 5:6 Utvecklingen av statliga basanslag och finansiering från högskolans egna fonder i miljarder kr, 1994/95 års penningvärde med de omräkningar som redovisas i bilaga

Sett över hela perioden har basanslagen ökat med 1,7 miljarder kr c:a 30 %. De senaste årens ökningar har dock i ganska stor utsträckning varit riktade mot studiefmansiering i forskarutbildningen. Breddningen av högskolesystemet med utbyggnad universiteten i Umeå och av Linköping, högskolan i Luleå samt mindre och medelstora högskolor spelar en stor roll för utvecklingen, varför basanslaget för forskning vid äldre universitet och fackhögskolor inte utvecklats lika starkt. Basanslag till övrig offentlig sektor utgör 15 % basanslaget till c:a av högskolan och finansierar främst forskningsinstitut FOA och VTI. som En mycket liten del av basanslagen har gått till privat sektor t ex

institutet for vatten och luftvårdsforskning. Under 90-talet har denna del av basanslagen mer eller mindre försvunnit men kommer att återuppstå

i form av anslag till Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jön-

köping.

Högskolans egna stiftelser och fonder ganska varierande ger en avkastning trendmässigt tycks avkastningen öka, även den under men om

överskådlig tid sannolikt inte kommer att bli väsentlig finansierings-

en

källa för högskolesystemet även här blir CTH och Jönköping undantag.

Jämförelsen mellan olika statistikserier i bilaga 2 visar på svårig-

heterna med att följa finansiering från forskningsråd och sektorsorgan.

Förändringar i rådsstrukturen har lett till att vissa råd har seken mer

torsforskningsinriktad profil samtidigt som den tillämpade profilen hos vissa sektorsorgan tunnats ut. Jämforbarheten mellan serier har på grund

64 Kapitel 5

förändringarna blivit mycket dålig, varför den säkraste utgångspunkav ten är rådsbidrag och övrig offentlig finansiering. summan av

miljarder

5 .

Till UoH 4

3 Till företag

1 Till övrig offentligsektor ___... _ 0 I I I l I I 1 1979/80 1983/84 1987/88 1991/92

Figur 5:7 Utvecklingen bidrag från den offentliga sektorn i miljarder kr, av 1994/95 års penningvärde med de omräkningar som redovisas i bilaga

Bidragen går i ungefär utsträckning till företag och högskola

samma

Figur 5:7. En jämförelse med statsbudgetanalysens indelning i ändamål

vid handen att huvuddelen bidragen till företagssektom utgörs av ger av bidrag till försvarsforskning. Utvecklingen statliga externa bidrag till av högskolan har under 90-talet på grund förändringar stagnerat men av inom högskolan är siffrorna för 1993/94 osäkra Bilaga 2.

sou 1996:29 Kapitel 5 65

miljarder 2

Till UoH

1 -1

Till övrig offentligsektor Ti" företag

VLT

0 l I I l I 1979/80 1983/84 1987/88 1991/92

Figur 5:8 Utvecklingen av bidrag från forskningsråd i miljarder kr, 1994/95 års penningvärde med de omräkningar redovisas i bilaga som

Figur 5:8 är konstruerad utifrån forskningsstatistikens uppgifter över hur stor andel av de statliga bidragen fördelas

som av forskningsråd samt uppgifterna i EVR externa statliga bidrag. Uppgifter från

om 1994/95 styrker trenden för högskolans del det är viktigt åter men att

understryka osäkerheterna till följd strukturella förändringar

av genom

överflyttning av medel mellan sektorsorgan och råd. Samtidigt har överflyttning av medel mellan råd och högskolan förekommit att

genom rådsprofessurer överförts till fakulteter och nationella anläggningar till råden.

Övrig offentlig forskningsfinansiering, i huvudsak sektorsforskning,

är skillnaden mellan externa statliga bidrag och rådsbidrag. Den har ökat relativt jämnt under perioden sjunker för högskolan under 1993/94, men vilket framför allt kan tillskrivas TFR:s utbyggnad. Under 1994/95 ökade dessa bidrag marginellt.

3 16-0361

66 Kapitel 5

5.5 Utbyte med utlandet

Fonder Forsknings Civila Företag Utlandet UOH -råd sektorer

Finansiärer

Utförare Självfinansiering

Universitet Utlandet Övrig offentlig Företag Högskolor sektor

Figur 5:9 Figuren visar del Figur 1 och för förklaringar hänvisas till en av denna.

Utländsk finansiering svensk FoU kommer dels från företag, dels av

från organisationer. EU stod 1993/94 för mycket liten del eftersom

en finansieringen då skedde från svenska myndigheter. Finansieringen av företagens FoU är liksom i det nationella perspektivet främst en fråga

egenñnansiering inom koncerner.

om

Kapitel 5 67

miljarder 2 Företagensfinansieringutland

Statensfinansieringutland

Utlandsfinansieradföreta s-FoU

UtiandsfinansieradUoH 44 O i I i i i i i 1979/80 1983/84 1987/88 1991/92

Figur 5:10 Utvecklingen av bidrag till och från utlandet i miljarder kr, 1994/95 års penningvärde med de omräkningar redovisas i bilaga som

Forskningsrådens finansiering av utländsk FoU gäller främst internationella organisationer inom sk "Big Science" CERN.

ex

Tidsseriema visar på en kraftig ökning svensk finansiering av av

utländsk FoU under hela undersökningsperioden. De stora variationema

vad avser företagens finansiering FoU i utlandet, särskilt den kraftiga av nedgången 1991/92, kan spegla konjunkturens inverkan på benägenheten

att finansiera FoU men också bero på slumpmässiga faktorer. Ut-

mer landsfinansierad svensk forskning visar inte snabba utveckling samma men tycks i detta fall under 90-talet. För högskolan har utvecklingen fortsatt under 1994/95 uppgifter från högskoleverket framför allt tack vare en nära tredubbling av bidragen från EU.

5.6 Sammanfattande

utvecklingstendenser till

sekelskiftet

Den största delen av svensk FoU finansieras och utförs inom enskild sektor och kan således endast indirekt, förändring skattet ex genom av

lagstiftning och andra regler, påverkas förändringar i statlig forsk-

av

ningsfinansiering.

- Företagens FoU kan med utgångspunkt från den långsiktiga trenden och det allt större kunskapsinnehållet i produktionen förutsättas fortsätta att öka.

68 Kapitel 5

Som följd detta tillsammans med ökad samverkan mellan - en av högskola och näringsliv kommer sannolikt även företagens finansiering FoU i högskolan öka. av

l ett relativt kort perspektiv kan bidrag från privata stiftelser och

fonder förväntas öka till följd den goda konjunkturen. Förändringav i lagstiftning och konjunktur kan dock förändra bilden. ar Utlandsfinansieringen FoU Ökar trendmässigt och kommer att öka - av väsentligt framför allt tack den allt större svenska andelen av vare projektbidrag från EU. Rent statistiskt blir ökning ännu mycket större på grund förändringar i finansieringen till följd medlemskapet, av av eftersom svenskt deltagande i EU-projekt tidigare direktfinansierades med svenska medel. Den statistiska effekten av medlemskapet blir således ökning utländska och minskning inhemska forsken av en av ningsbidrag. Högskolans bidrag från stiftelser och fonder ökar ojämt men - egna trendmässigt och det finns inga skäl att anta att utvecklingen kommer

att brytas. De forskningsstiftelsema kommer att tillföra framför allt univernya sitet och högskolor bidrag motsvarande knappt 10 % nuvarande av anslag och bidrag. Anslag och bidrag över statsbudgeten förväntas

minska minst i enlighet med budgetpropositionen för 1995/96, dvs med

2 till 10 % beroende på finansiär.

5.7 Ändamål för den statliga

forskningsfinansieringen

I statsbudgetanalysen fördelas statens anslag till olika forskningsfinan-

siärer efter vilket ändamål som forskningen är riktad mot. Uppdelningen

är för många ändamål inte enkel eftersom det t ex kan vara svårt att hänföra forskning till antingen ändamålet industriell utveckling eller

telekommunikationer eller energiförsörjning. Analysen använder också

begreppet allmän vetenskaplig utveckling för grundforskning med ospecificerat ändamål, uppdelat i vetenskapsområden. Med de förändmen ringar skett i fmansieringsstrukturen torde också begreppet allmän som

vetenskaplig utveckling ha fått ett förändrat innehåll, varför utvecklingen

anslagen fördelat på detta sätt speglar både en anslagsutveckling men av också förändringar i definitioner.

Kapitel 5 69

miljarder 10 Allmänvetenskapligutveckling 8

Civilsektorstorskning 6

4 " Försvarsforskning

O I I l I l l I l l I l l l I 80/81 83/84 86/87 89/90 92/93

Figur 5:11 Utvecklingen av anslag till huvudområden i statsbudgeten i miljarder kr, 1994/95 års penningvärde. Statistiken från statbudgetanalysen Bilaga 2.

Sektorsforskningens nivå har de senaste decennierna legat ungefär konstant medan anslagen till allmän vetenskaplig utveckling ökat relativt

mycket. Anslagen till försvars-FoU speglar framför allt kostnadsutvecklingen för utveckling försvarsmateriel i samarbete med industrin. av Utvecklingen av anslagen till olika vetenskapsområden är för anslag till allmän vetenskaplig utveckling väldeñnierad eftersom indelningen

av fakulteter och forskningsråd väl överensstämmer med områden. Det

är svårare att få en totalbild många ändamålen i statsbudgetanamen av lysen kan relativt enkelt hänföras till fakultetsområden. De ändamål som inte kan fördelas utgör förhållandevis liten del de totala anslagen en av och kan approximativt fördelas mellan vetenskapsområden. På detta sätt summerade anslag är naturligtvis approximationer ändå god men ger en

bild av utvecklingen.

70 Kapitel 5

miljarder 8 Teknik och naturvetenskap 1

4 - Medicinoch vård -S J j Kulturvetenskaper 2

Jord, skogoch veterinärmedlcin

l I I l I l 92/193 I l 83/184 I I 86/87 89/90

80/81

Figur 5:12 Utvecklingen anslag till vetenskapsområden i statsbudgeten i av miljarder kr, 1994/95 års penningvärde. Statistiken från statsbudgetanalysen Bilaga 2. Ändamål klassade i vetenskapsområden enligt text.

Under perioden 1980/81-1994/95 har anslagen till kulturvetenskaper ökat med nära 50 % och till teknik och naturvetenskap med 27 %. Anslagen till medicin och vård har ökat marginellt med 5 % medan

jordbruksvetenskapema klarat sig något bättre och ökat med 10 %.

5.8 Forskningsvolymen och utbudet av

forskarutbildade

5.8.1 Inledning

De trender redovisats likväl internationella trender som ovan, som kapitel 6, talar för fortsatt ökning såväl total FoU som forsken av ningen vid universitet och högskolor. Samtidigt börjar fem år de om 40-talistkullama gå i pension. Behovet forskarutbildad stora att av

personal kan därmed tänkas bli så stort att utbudet doktorer, snarare

av än finansieringen forskning blir begränsande för volymen. Detta var av också bakgrunden till den föregående regeringens mycket uttalade satsning på ökad volym i forskarutbildningen. SACO lät 1994 genomföra studie utbud och efterfrågan på en av akademiker för olika ekonomiska scenarier fram till år 2010. I samband

med denna studie genomfördes i samarbete med Sveriges Akademiska

SOU 1996229 Kapitel 5 71

Rektorskonferens en specialanalys de forskarutbildade visade att av som

efterfrågan sannolikt skulle överskrida utbudet. Med forskningsfinansieringsutredningens delvis bättre och senare statistik är det intressant att

göra om kalkylema i analysen. Grunden för analysen är demografisk statistik gör det möjligt att som väl förutsäga pensionsavgångama bland de forskarutbildade samt de efterfrågestudier NUTEK och SCB genomfört SACO NUTEKS som analys förekommer delvis i långtidsutredningen LU 1995, Bilaga 11. Forskarutbildad personal finns inom fyra huvudsektorer på arbetsmarknaden; Universitet och högskolor, vårdsektom, övrig offentlig verksamhet samt vissa branscher inom näringslivet. NUTEK:s analys behandlar näringslivet och deras normalscenario, med en antagen BNPökning av 2 % per år, innebär att antalet forskarutbildade inom näringslivet skulle öka med 14 000 mellan 1992 och 2010. personer Vårdsektoms forskarutbildade är nästan enbart disputerade läkare som är verksamma vid sjukhus. Gruppen är speciell i det att läkarna disputerar i kliniska ämnen och sedan nästan uteslutande arbetar i sjuk-

vården. Kliniska doktorer har således en egen utbildning och

en egen arbetsmarknad i mycket liten grad har utbyte med övrig utbildning som

och arbetsmarknad. I en diskussion om tillgängliga forskarutbildade är

det ofta rimligt att inte räkna med vare sig examination eller arbetsmarknad för denna grupp. Inom övrig offentlig verksamhet är det inte troligt att antalet forskarutbildade kommer att öka eftersom sannolik en

utbildningsnivåökning inom statsförvaltningen motverkas av en minsk-

ning av antalet disputerade lektorer i skolan. Universitet och högskolor utgör den idag klart största arbetsmarknaden för doktorer, där cza 9 500 av anställningama innehåller krav på doktorsexamen och det därutöver finns drygt 6 000 lärare med anställning där doktorsexamen inte är ett krav. Denna sektor är också den som

framför allt berörs förändringar i forskningsfinansieringssystemet och

av därför av särskilt intresse för utredningen.

Efterfrågan på doktorer inom högskolan

Under de senaste 10 åren har kostnaderna för forskning och forskarut-

bildning inom högskolan ökat med drygt 60 % i fast penningvärde. Samtidigt har antalet lärare/forskare, exklusive doktorander, ökat med drygt 10 %. Den enda personalkategori uppvisar någon väsentlig som ökning är just doktorander och en stor del av ökningen beror på att doktorandemas ñnansieringsvillkor ändrats än att antalet doktosnarare

72 Kapitel 5

rander ökat. Med utgångspunkt från utvecklingen är det mycket

en

försiktig gissning att tillväxttakten antalet lärare även fortsättningsvis

av blir minst 1 % år, dels eftersom de allmänna internationella trenderper pekar mot fortsatt positiv utveckling, dels eftersom högskolan na en

sannolikt hållit antalet nyanställningar i förhållande till verksam-

nere hetens utveckling och alltså behöver anställa fler för att komma i jäm-

vikt med nuvarande nivå.

En ökad efterfrågan doktorer uppkommer också genom att lärarkåren i allt högre grad har disputerat. Idag finns ungefär 6 500 lärare med tjänster inte kräver doktorsexamen och i relativt liten som som utsträckning har disputerat. Statsmaktema liksom högskole- och fakul-

tetsledningar har tydligt uttalat strävan mot att en betydligt större en andel lärarna än den nuvarande skall ha doktorsexamen, vilket bör av

kunna innebära att de ickedisputerade lärare som pensioneras ersätts med disputerade. Ersättningsbehovet till följd pensionering skulle då

av bli 7 000 mellan 1995 och 2010. En allmän volymsökning med 1% cza år skulle behov ytterligare drygt 2 000 doktorer om hela per ge ett av ökningen antalet lärare/forskare sker med doktorer. av Med förväntad utveckling skulle således högskolans behov av en någonstans mellan 9 000 och 10 000. Ökdoktorer fram till 2010 vara

ningen till följd de forskningsstiftelsema och utökad finansiering

av nya då inte medräknad skulle efterfrågan motsvara finansfrån EU är men

ieringen ungefär 1,5 milj kr/disputerad i dagsläget medför dessa källor

ökning på ytterligare ungefär l 000 doktorer. en

5.8.3 Utbudet av forskarutbildade

Både 1993/94 och 1994/95 antalet examinerade doktorer cza 1 450. var Bibehålls examinationen på den nivån kommer drygt 21 000 doktorer

att examineras fram till 2010, vilket torde innebära att cza 20 000 av dessa står till arbetsmarknadens förfogande åtminstone 5 % kommer att föräldralediga, sjuka eller på annat sätt otillgängliga för arbetsvara marknaden. Det sannolikt att examinationen kommer att öka särskilt är efter sekelskiftet eftersom många de åtgärder för att öka examinatioav i form forskarskolor och dylikt, har satts igång eller komnen av som

att sättas igång, får genomslag om fem till tio år.

mer Utbudet licentiater är mycket svårt att bedöma dels eftersom av examinationen ökar relativt snabbt, dels eftersom många av de examinerade fortsätter forskarutbildningen och diputerar. 1994/95 examinerades

Kapitel 5 73

700 licentiater, ungefär tredjedel kan förväntas vidare till varav en doktorsexamen.

5.8.4 Balans

på arbetsmarknaden

Pensionsavgångama av doktorer inom samtliga sektorer utom högskolan

kan beräknas till 6 000. Tillsammans med högskolans behov innebär

cza

det efterfrågan 16-17 000 doktorer. Det skulle innebära en att ungefär

3 000 finns tillgängliga för näringslivet. Detta tal minskar avsevärt om man räknar bort doktorer inom kliniska ämnen och samtidigt inte räknar

med efterfrågeökningen till följd pensionering inom sjukvård och vid

av medicinska fakultetema. Näringslivet skulle i sådan kalkyl ha tillgång en till knappt l 000 doktorer fram till 2010, vilket måste mycket anses som få i jämförelse med NUTEKs scenario där 14 000 forskarutbildade förväntades få plats. Förvisso torde stor del näringslivets behov komen av ma att täckas av licentitater den ovanstående kalkylen visar ändå men med stor tydlighet att den begränsande faktorn för svensk FoU mycket

väl kan vara antalet examinerade än finansieringen.

snarare Svenskt näringsliv har i ett internationellt perspektiv anställt mycket få forskarutbildade och doktorers och licentitaters ämnesval har framför allt varit inriktat mot att försörja högskolesystemet och i viss mån den övriga offentliga sektorn. Det väsentligt ökade intresset från näringslivet kan komma att innebära att brister uppstår. Inom läkemedelsindustrin märks idag stora brister inom ett antal farmaceutiska specialiteer och ökar konkurrensen med näringslivet de forskarutbildade kan brister om också uppstå inom högskolesystemet, vilket i sin tur får återverkningar på den fortsatta utbildningen både doktorer och inom grundutbildav ningen.

En utveckling som leder till uttalad brist på forskarutbildade

en personer kan inte samhällets utveckling och jag det därför gagna anser

väsentligt att volymen forskarutbildning och forskning inom högsko-

av lan kan upprätthållas och helst ökas.

5.9 Sammanfattande bedömningar och förslag

1 Forskningsstatistiken från SCB har visat sig innehålla väsentliga

brister vad gäller den statliga forskningsfinansieringen.

En god statli g planering förutsätter bra statistik och den kvalitet statistiken för som

74 Kapitel 5

närvarande har är inte tillfyllest. Till del beror den låga kvaliteten en på resursbrist också på att ingen kompetent nationell beställare men av statistiken finns. 2 Den tillgängliga statistiken indikerar att den totala forskningsvolymen i landet ökar kontinuerligt, framför allt inom näringslivet men också inom högskolesystemet. 3 Finansieringen total FoU överförs i än högre grad till näringslivet av

och extemñnansieringsgraden i högskolan ökar. Framför allt ökar den ickestatliga finansieringen av högskolan.

4 Under de senaste 15 åren har staten framför allt satsat medel för att förstärka kulturvetenskapema också teknik och naturvetenskap. men

Medicin och vård har haft den svagaste anslagsutvecklingen.

5 Den ökade forskningsvolymen tillsammans med de stora pensionsavgångarna efter sekelskiftet innebär avsevärd risk för brist på en forskarutbildad arbetskraft. Volymen forskarutbildning och forskav

ning inom högskolan bör därför upprätthållas och helst ökas den

närmaste tioårsperioden.

Kapitel 6 75

6 Forskningsfinansiering i ett

internationellt perspektiv

6.1 Underlagsmaterial

Det internationella perspektivet är naturligt i forskningspolitiken och

särskilt intressant är jämförelser mellan de nordiska länderna eftersom

förutsättningarna i många fall är likartade i dessa. Utredningen har

därför uppdragit åt Bertel Ståhle vid UNI-C i Köpenhamn att samman-

ställa och analysera forskningsfinansieringen i ett nordiskt perspektiv.

Rapporten har publicerats som SOU 1996:28 och utgör stor del en av

underlaget för detta kapitel. Utöver Ståhles rapport har utredningen utnyttjat OECD-statistik Main Science and Technology indicators

ur

1995 samt Basic Science and Technology Statistics 1995. OECD:s forskningsstatistik baseras på uppgifter från de enskilda ländernas statistikbyråer och i Sveriges fall alltså SCB. Den osäkerhet

i den svenska statistiken som jag tidigare konstaterat har således överförts till OECD:s material, vilket gör att siffrorna bör tolkas med försiktighet. Till detta kommer att de enskilda länderna i den redovisade

statistiken har delvis väsentligt skilda forskningsfinansieringssystem,

vilket medför svårigheter att inordna dem i OECD:s definitioner Frascamanualen, se kapitel 3. Statistiken är heller inte enhetlig i den me-

ningen att vissa indelningar/kategorier inte rapporteras från ett antal länder och att tidsperioden för insamling underlag inte alltid överens-

av stämmer länderna emellan.

6.2 Forskningspolitiken

En av de mest slående slutsatserna i Ståhles rapport är att forsknings-

politiken inom OECD-sfáren är så homogen. Det förefaller som om samtliga länder på det hela taget agerar på sätt och för samma samma

forskningspolitiska resonemang och Norden är inget undantag. 1990-

talet har inneburit en strävan mot koordinerad, målinriktad och en mer

strategisk styrning av den nationella forskningsinsatsen och viktig del

en i denna strävan har varit att försöka bryta från den traditionella upp

76 Kapitel 6

disciplinindelningen och försöka integrera grundforskning och tillämpad

forskning. Forskningspolitiken har därmed integrerats i teknologi- och innova-

tionspolitiken, så att även grundforskningen betraktas i ett samhälleligt eller industriellt relevansperspektiv. Forskningspolitiken har kommit att

handla forskningens nytta och hur denna kan optimeras. En centom om ral fråga har därmed blivit forskningsutföramas effektivitet och målinriktning med ökade krav resultatorientering och relevans. Detta har lett till avreglering högskolan och statliga forskningsinstitut med en av

ökad självständighet följd, vilket väl överenstämmer med den sven-

som ska utvecklingen såsom den beskrivs i FRN:s rapport SOU 1995: 121.

Länderna alltmer på att prioritera vissa forskningsområden och

satsar där skapa större sammanhållna strategiska forskningsprogram. Dessa i hög grad från central nivå och är således fmansiärsstyrda snarare styrs tidigare forskarstyrda vilket markerar att forskningsän som program,

politiken alltmer betraktar forskningen som planeringsbar på samma sätt

andra verksamheter. som Olika länder använder olika instrument för att bedöma vilka insatsområden väsentliga och i några större FoU-länder, exempelvis som är

Storbritannien, har omfattande studier, sk foresight-analyser, genomförts.

Sådana baseras bedömningar från stor mängd experter, forskare, en industri- och samhällsföreträdare, vilka sin bedömning av vilka ger

forskningsområden i framtiden kommer att vara mest behövliga i

som framtiden. Bedömningar tillsammans med kända fakta sammanställs och grund för sammanhållen bedömning nationens forskningsutgör en av

politiska insatsområden. Insatser denna typ är omfattande och det är

av

därvid intressant att Ståhle konstaterar att de flesta forskningsintensiva

länder efter olika analys och planeringsprocesser i syfte att finna de lovande forskningsområdena, de framtida teknologiema och de mest akuta forskningsbehoven, närmast oavsett såväl använda metoder mest analysemas ofattning ungefär samtidigt valt att utpeka samma som -

basteknologier och problemområden till forskningspolitikens

samma

satsningsområden.

insatsområdena har i alla länder varit basteknologier såsom De stora informationsteknologi, mikroelektronik, materialteknologi och biotekno-

logi. Dessutom prioriteras det något mer amorfa området miljöforskning, vilken i de nordiska länderna fungerat närmast som en övergripande

prioritering i forskningspolitiken.

Liksom FRN konstaterat för Sverige konstaterar Ståhle för Norden

den centraliserade beslutsformen för övergripande prioriteringar kom-

att binerats med ökat forskarinflytande när det gäller den fortsatta forett delningen medel. Praxis varierar dock mellan de nordiska länderna av

Kapitel 6 77

där fördelningen medel mellan vetenskapliga huvudområden till av forskningsråden i Danmark och Sverige regering och riksdag görs av medan myndighetsnivån gör det i Norge och Finland. Vad gäller fakultetsanslagens fördelning på fakultetsområden är Sverige ensamt om en hård central styrning, medan de i övriga nordiska länder i huvudsak fördelas på universitetsnivån. I och med att forskningen blivit en integrerad del av industri och välfirdspolitik och inte längre en kulturell verksamhet vid sidan om den centrala politiken har det uppstått behov av institutionella förändringar. Behovet av omfattande underlag för forskningspolitiska beslut har ökat väsentligt liksom behovet av koordinerande instanser. Kraven på ökad effektivitet och resultatorientering har också lett till institutionella förändringar. I Danmark inrättades ett forskningsministerium 1993 och 1995 lades ett förslag om en ny forskningsrådsstruktur och om ett system för forskningsrådgivning till de politiska instansema. Arbete pågår också med att lägga fast nationell forskningsstrategi. Lagstiftningen har ändrats och en håller på att ändras i syfte att öka universitetens och sektorsorganens självständighet. Danmark har också inrättat två forskningsfonder vars uppgifter i många stycken är analoga med de stiftelser med utnyttsom, jande av medel från löntagarfonderna, inrättats i Sverige. Forskarutbildningen har reformerats och ett utvärderingscenter etablerats. Även Finland har förändrat sin forskningsrådsorganisation, genomfört en forskarutbildningsrefonn samt systematiserat utvärderingsverksamheten. Forskningsinstituten har varit föremål för utredning, vilket lett till en omfattande omorganisation. Ett nytt lagförslag syftande till enheten lig universitetslagstiñning med förstärkt och effektiviserade universitetsledningar bereds för närvarande och utredningar om förbättrad koordinering av forskningspolitiken och utveckling av sektorsforskningen föreligger. Norge genomförde 1993 en total förändring av forskningsrådsorganisationen, Man har omorganiserat forskningsinstitutssektom och antagit en ny universitetslag som kraftigt minskat antalet statliga regionala högskolor. En fond för företagsinriktat FoU-stöd inrättades 1993 och Norges forskningsråd har fastställt en nationell forskningsstrategi. En sammanfattande beskrivning forskningsrådsorganisationema i av Danmark, Finland och Norge finns i bilaga Ståhle sammanfattar de centrala elementen i omstruktureringen i följande punkter: Ett effektivare forskningspolitiskt rådgivningssystem för statsmak- terna

78 Kapitel 6

En starkare nationell koordinering forsknings- och teknolo- - av

gipolitiken En överordnad styrning av den samlade offentligaforskningsin-

satsen

En mer samlad och strategisk forskningsrådsorganisation med råd-

-

givningsuppgifter och bredare ansvarsområden En effektiviserad och mer enhetlig forskningsrådsorganisation.

-

Den svenska forskningspolitiken under nittiotalet visar på stora

likheter med inriktningen i övriga nordiska länder. Skillnaderna är framför allt att rådsorganisationen snarast diversiñerats än gjorts enhetlig och att sektorsforskningsorganen inte reforrnerats.

6.3 Internationella tendenser i

forskningsstatistiken

Forskningsvolym kan mätas på ett flertal olika sätt men den vanligaste

jämförelsen mellan länder är forskningsmedel i förhållande till bruttona-

tionalprodukt. 1993 satsade Sverige drygt 3 % BNP FoU, vilket av klart mest bland OECD-länderna där genomsnittet var ungefär var endast till civil FoU är skillnaden gentemot OECD- 2,2 %. Ser man snittet mindre i jämförelse med övriga nordiska länder. Den större men statliga FoU-satsningen andel av BNP är också högst i Sverige men som här påverkar försvarsforskningen statistiken mer och ser man endast till civil FoU är den statliga satsningen större i både Norge och Finland. Förändring FoU andel BNP påverkas självklart i hög grad av av som av utvecklingen BNP och den höga siffran för Sverige 1993 är till en av del effekt låg BNP även under antagandet att BNP-utvecken av men lingen varit jämförbar med övriga länder skulle rangordningen kvarstå. Sett över hela OECD-området har FoU som andel av BNP ökat trendmässigt under lång tid. För samtliga länder har dock hastigheten i ökningen varierat relativt mycket mellan olika år Figur 1. Ståhle skriatt utvecklingen FoU andelen under 90-talet visar på en trendver av mässig avmattning jag inte att statistiken ger belägg för detta. men anser Vad kan urskiljas är att försvarforskningen minskat tydligt och som detta påverkar naturligtvis den totala FoU-andelen i framför allt länder USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland. FoU i dessa länder som står för stor del den totala FoUn inom OECD, vilket innebär att en av sammanslagna siffror för OECD, EU och Nordamerika också minskar. Ser emellertid till den cicila delen FoU och studerar utveckman av

Kapitel 6 79

lingen i enskilda länder är det svårt att uppfatta någon avmattning Figur 1.

Civil FoU i % av BNP JPN 3 - SWE

USA HN

.------""""""""_-::=..'=nuan

2 DNK

0 I I | I | l 1m 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Figur 6:1 Utvecklingen civil FoU andel BNP i ett antal länder. av som av Utöver Sverige, Japan, USA, Finland, Norge och Danmark som är utmärkta i diagrammet ingår även Österrike, Frankrike, Irland och Nederländerna. Data från Main Science and Technology Indicators OECD.

Min bedömning utvecklingen internationellt blir densamma som av

for den svenska, dvs att FoU utgifterna även fortsättningsvis kommer att

öka såväl i fasta priser andel BNP. Däremot är det inte lika som av tydligt att statligt finansierad FoU kommer att fortsätta öka eftersom den allmänna trenden tycks att den företagsfinansierade andelen av FoU vara ökar Figur 2.

% 70-

60-

50- Nordamerika

40 I I I I I I v 1 u l 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Figur 6:2 Andelen näringslivsfinansierad FoU total FoU. Data från Main av Science and Technology Indicators OECD.

80 Kapitel 6

Även denna parameter påverkas i hög utsträckning försvarsforskav ningen att den statliga finansieringen minskar så att foretagsandegenom len ökar. Totalt inom OECD har den offentliga delen finansieringen av företagens FoU minskat från 22 till 13 % de senaste lO åren och för av USA är siffran än dramatisk från 33 % till 19 %. Trots det tycks mer den långsiktiga trenden, även med denna effekt borträknad, vara signifikant. EU skiljer sig från USA och Japan i detta avseende, vilket kan bero på långsammare utveckling inom industrin liksom att EUs en forskningsprogram förskjutit balansen. Trenden ökad privat finansiering märks också tydligt i finanmot en sieringen universitet och högskolor. Den för Sverige mycket tydliga av trenden mot större privat andel av de externa medlen är genomgåenen

de i OECD-materialet Figur 3. Ökningen är i de flesta fall föranledd

av att företagen i högre grad finansierar projekt vid högskolan men

beror i Sverige främst på ökning bidrag från stiftelser och fonder. av Denna finansiering utgör i ett internationellt perspektiv stor andel av en

forskningsfinansieringen vid högskolan. De osäkerheter som finns i

SCB:s statistik kan innebära att förändringens styrka överskattas.

Sverige Europa Japan USA

Figur 6:3 Andelen av universitets och högskolors forskningsfinansiering som kommer från privata källor företag, stiftelser och fonder. Data från Basic Science and Technology Statistics OECD. Grupperingen Europa" skiljer sig från EU.

Vad gäller universitetens externfinansieringsgrad finns ingen tydlig OECD-trend men åtminstone i Europa är trenden, dvs en ökad externfinansiering, likadan i Sverige Figur 4. som

Kapitel 6 81

40 FFFFF

åe.v zum Sverige Europa Japan USA

Figur 6:4 Andelen universitet och högskolors forskningsfinansiering som av kommer från externa källor. Data från Basic Science and Technology Statsitics OECD. Grupperingen Europa skiljer sig från EU.

Det svenska systemet utmärker sig med en förhållandevis stor univer-

sitetssektor, vilket också utmärker våra nordiska grannländer Figur 5.

Universitetssektoms storlek andel total FoU har i Sverige legat som av runt 30 % har enligt SCB minskat under 90-talet så att den 1993 men mindre än Norges. Sett i lite längre perspektiv tycks dock de nordisvar ka länderna karaktäriseras minskad andel universitetsforskning av en medan trenden är den omvända för övriga OECD-området Figur 5.

35 -

Sverige 30 :

3 25

20 - / EU g . 15 Nordamerika O CD 10

1981 19á3 19á5 19á7 19á9 19é1 19é3

82 Kapitel 6

6.4 Sammanfattande bedömningar och förslag

Den samlade bilden det redovisade materialet och Bertel Ståhles av rapport är att Sverige i de flesta avseenden agerar och har en struktur som överensstämmer med övri ga västvärldens. Utvecklingstrendema är likartade i de olika länderna och det föreligger en närmast förbluffande enighet vad gäller formuleringar och lösningar på forskningspolitiska frågor. De trender som finns i Sverige tycks vara globala och kan därför med större sannolikhet användas för att bedöma situationen några år framåt i tiden.

Kapitel 7 83

7 Universitet och högskolor

7.1 Finansiering av högskolans forskning

7.1.1 Utveckling av högskolans finansiering

I svensk forskningspolitik har det varit bärande princip att huvud-

en delen den offentligt finansierade forskningen skall utföras inom av

universitet och högskolor. De tar emot nära 90 % av den offentliga

finansieringen försvarsforskningen undantas c:a två tredjedelar om om

försvarsforskningen inkluderas. Högskolan har därmed en central roll för landets forskning och styrningen högskolans forskning är förenad

av

med mycket stort inflytande på den totala forskningens inriktning. Den

statliga finansieringen högskoleforskningen sker främst genom fakulav tetsanslag, bidrag från forskningsråden och medel från sektorsforskningsorganen. Verksamhetens ekonomiska omfattning och finansiering framgår av nedanstående figur:

miljarderkronor 15 Utländskabidra

Företagstiftelser kommuner

Medelfran egna stiftelser fonder 5

Basanslag

81/82 83/84 85/86 87/88 89/90 91/92 93/94 Figur 7:1 Anslag och bidrag till forskningsverksarnhet vid universitet och högskolor i milj kr 1994/95 års priser. "Basanslag avser fakultetsanslag, lokalkostnadsanslag, anslag för klinisk forskning samt diverse mindre anslag. Bidrag från råd och sektorsorgan är sammanslagna eftersom någon enhetlig fördelning mellan dessa typer av finansiärer inte kunnat göras bakåt i tiden. Data är hämtade från högskolans ekonomiska verksamhetsredovisning och omräknade enligt bilaga

84 Kapitel 7

Sedan mitten av 1980-talet har de samlade medlen for högskolans forskningsverksamhet ökat i stort sett varje år. Medelsökningama under 1993/94 och 1994/95 speglas dock inte motsvarande ökning av en av kostnaderna utan har resulterat i större överskott eller sparats som forskott, se bilaga

Mellan 1984/85 och 1994/95 har forskningsmedlen ökat med drygt

60 % i fast penningvärde och de uppgick 1994/95 till drygt 15 miljarder

kr. Ökningen består till stor del av externa medel, vilka ökat med 94 %,

medan basanslagen endast har ökat med 36 %. Samtidigt har antalet lärare och forskare inte ökat med än 11 %, vilket till del beror mer en

på att resurser i stor utsträckning satsats på forskarutbildningen. Inkluderas doktorandtjänster i gruppen lärare/forskare blir ökningen 50 % men

kostnadsökningen för forskarutbildningen blir förhållandevis liten efter-

som doktorandtjänstema ofta har ersatt utbildningsbidrag och kostnaden

for dessa försvinner. Det mätbara resultatet av forskningen i form publicerade artiklar av och prestationer i forskarutbildningen har särskilt under 90-talet ökat i minst samma takt som finansieringen. Antalet doktorsexamina per miljon kronor forskningsanslag 1994/95 års penningvärde har ökat från

0,10 till 0,12 och Sveriges andel av världsproduktionen artiklar enl

av

Science Citation Index har ökat från 15 till knappt 17 promille medan

världsandelen av forskningsmedel till högskolor minskat från knappt 25 till 22 promille.

Kapitel 7 85

miljarderkronor tusentalspersoner heltidsekv. tusentalsprestationer tusentals artiklar Totala forskningsmedel 15

i

Forskare/lärareinkl. doktorandtj. Forskare/lärare

ArtiklariSCl

10 1 s;

5 Prestationeriiorskarutbildning

O i I I i I l I I l I I 83/84 85/86 87/88 89/90 91/92 93/94

Figur 7:2 Utveckling finansiering och produktion. Basanslag och totalkostav nader for forskning är angivna i 1994/95 års priser. Personal är antalet heltidsekvivalenter. Artiklar är antalet artiklar i Science Citation Index och avser således främst naturvetenskap, medicin, teknik 0 Prestationer i forskarutbildningen är beräknade genom att multiplicera antalet doktorsexamina med 4

och antalet licentiatexamina med två motsvarande nonnalstudietiden.

7.1.2 för

Har högskolan mycket pengar

Som nämnts och enligt bilaga 2 tycks högskolan under de senaste ovan

två åren ha minskat sina kostnader för forskning/forskarutbildning

samtidigt anslag och bidrag höjts. Utvecklingen skulle kunna tolkas som så att högskolesystemet inte orkat med att omsätta ökningen av forsk-

ningsmedel i ökad verksamhet. Med tanke att ytterligare bidrag från de forskningsstiftelsema och EU kommer att innebära en ytterligare

nya resursförstärkning med 10 % skulle i sådana fall risken för ineffektiv cza användning pengarna vara uppenbar. av Förändringen mot högt sparande inom högskolan förklaras emellertid knappast brist på kapacitet utan skälet är den mycket decenav snarare

traliserade organisationen inom varje högskola i kombination med

myndigheternas möjlighet att överföra medel motsvarande 10 % av omslutningen till följande budgetår och att högskolorna ges en god ränta på likvida medel. Institutionema har alltid haft mycket fri ställning en

86 Kapitel 7

och varit mottagare och kontraktstecknare för externa bidrag. De senaste åren har institutionernas ansvar för ekonomihantering och personal

förstärkts i olika grad vid olika högskoleenheter och deras reaktion har

i detta läge varit att försöka bygga upp reserver för att klara sitt utökade ansvar och de överskott och outnyttjade medel som finns ligger också främst hos institutionerna. Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att uppbyggnaden av buffertar måste vara en fömuftig åtgärd ur institutioners och fakulteters synpunkt. Den nuvarande nivån av förskottsmedel och reserverade medel kommer därmed sannolikt att bestå, men att en ännu större andel ackumuleras förefaller osannolikt. Utöver ökade buffertar medför den nyligen införda obligatoriska lånefinansieringen av utrustning dels en minskad upphandling till följd av osäkerhet kring proceduren, dels initialt lägre kostnader för institutionerna, vilket även det leder till större reservationer. I ljuset av de senaste årens utveckling av högskolans överskott kan det tyckas som om systemet inte har kapacitet att ta emot de bidragsökningar som förväntas de närmaste åren, men det finns alltså alternativa

förklaringar till utvecklingen. Dagens mycket försiktiga utgiftspolicy bör

ses som en naturlig, än något överdriven, anpassning till ett nytt om system men skulle ansamlingen av oförbrukade medel fortsätta även

under budgetåret 1997 anser jag att det är nödvändigt att se över högskolans organisation och finansiering. Skulle det visa sig att högskolesystemet inte har kapacitet för de forskningsuppgifter som samhället lägger på det, bör möjligheten att skapa fristående forskningsinstitut för

att avlasta högskolan vissa forskningsuppgifter övervägas jfr kapitel 8.

7.1.3 Finansiering institutionsnivå

på fakultets- och

Den översyn av strukturen för forskningsfinansiering som utredningen

genomfört har bl a avsett relationerna mellan forskningsfinansiärer å ena sidan och universitet och högskolor å den andra. För att förstå denna relation och de problem som kan finnas i sammanhanget är det nödvän-

digt att ha klart för sig hur högskolans forskningsverksamhet fungerar

i praktiken. Här ges därför först en sammanfattande beskrivning av

högskoleforskningen sett i ett finansieringsperspektiv.

På fakultetsnivå kan finansieringen beskrivas med nedanstående

tabell, som för de olika fakultetema anger medelsandelen i procent

från olika finansiärer. Tabellen avser fakultetsanslag och externa bidrag och inkluderar inte lokalkostnadsanslag och andra anslag som ingår i

begreppet basanslag. Fakultetsmedlens andel av intäkterna varierar som synes från 70 % eller däröver för humanistisk och teologisk fakultet, via

Kapitel 7 87

50 % for samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig ca fakultet till 40 % eller därunder för medicinsk och teknisk fakultet. ca För de stora fakultetema har inte fakultetsanslagets andel av forsk-

ningsmedlen förändrats dramatiskt mellan 1984/85 och 1992/93. De senaste årens inriktning mot industriellt motiverad forskning har emellertid ökat extemñnansieringsgraden inom särskilt de tekniska fakulteter-

och KTH och CTH uppvisar 14 respektive 17 % ökning av de exna bidragen mellan 1993/94 och 1994/95. Även EU-forskningen och tema de forskningsstiftelsema är i hög grad inriktade mot teknikvetenskap nya och fakultetsanslagets andel forskningsmedlen kan därför snart bli av under 30 % för de tekniska fakultetema.

-

Tabell 7:1. Andelen fakultetsanslag totala forskningsmedel exklusive lokaav lanslag i procent för 1984/85 och 1992/93. Motsvarande andelar av olika typer av externa bidrag för 1992/93 fördelade på fakulteter.

På institutionsnivå finns stora skillnader vad gäller omfattningen av forskningsverksamheten och dess finansiering. Många institutioner är i

huvudsak undervisningsinstitutioner med en mycket begränsad forsk-

ningsverksamhet. Andra har betydande forskningsvolym, men med en stora skillnader vad gäller dess finansiering. Det finns institutioner vars forskning är så helt finansierad från universitetets basresurser gott som fakultetsanslagen, medan andra har hög andel extemfinansiering. en Den kan i sin tur komma i huvudsak från forskningsråd, sektorsenare

eller näringsliv eller i jämförbar utsträckning från flera finansi-

sorgan ärer. Det kan ibland finnas skäl till att forskningen vid universitetsinstien tution har renodlad finansiering, blandning resurser från en men en av olika slags finansiärer är enligt min mening att föredra. Stöd från olika

88 Kapitel 7

finansiärer speglar institutionens bredd och dess förmåga att samtidigt bedriva verksamhet inomvetenskaplig och sektoriell betydelse. Det av bör vid varje institution finnas utrymme både för inomvetenskapligt motiverad forskning och för nyttoinriktad sådan och dessa olika inriktningar bör helst inte bara kunna samexistera utan också samverka och befrukta varandra. Detta kräver enheter av tillräcklig storlek och ett ledarskap som kan organisera och vidmakthålla den typ simultankaav pacitet som det här är frågan om.

7.2 Högskolans basanslag

7.2.1 Fakultetsanslag

Fasta forskningsresurser, basanslag, fördelas idag till 12 universitet och

högskolor i form av fakultetsanslag då har medräknats CTH och HHS, som har enskild huvudman samt dessutom till de medicinska fakulteter-

na i form av anslag till klinisk forskning. På förslag av regeringen beslutar sålunda riksdagen om anslag till olika fakultetsområden för var och en av dessa 12 högskoleenheter. En del fakultetsmedlen används, av efter beslut av högskolestyrelserna, för gemensamma ändamål, men

styrelsemas möjligheter att flytta medel mellan olika fakultetsområden är mycket begränsade maximalt 3 % av anslagen. Huvuddelen av

anslagen ställs alltså till fakultetemas förfogande och utgör dessas basresurser för forskning. Endast regering och riksdag kan därför, genom justeringar av fakultetsanslagen, styra fakultetemas fasta forskningsresurser. T o m 1991/92 inrättade riksdagen professurer på förslag av regeringen, vilket i hög grad styrde fakultetemas interna fördelning av

fakultetsanslaget. Enligt den nu gällande högskoleförordningen inrättar

emellertid högskolan själv sina professurer och fakultetsanslagen är därigenom inte längre kopplade till ämnen eller forskningsinriktningar. Tvärtom är det fakulteterna själva beslutar fakultetsanslagens som om användning, och det har lett till intensifierade diskussioner om strategi och kvalitet inom högskolan. Vad gäller fördelningen av fakultetsmedel mellan olika lärosäten är det enligt min mening väsentligt att statsmaktemas beslutsgrunder är så tydliga att man inom högskolan kan agera utifrån en rimlig kännedom om de syften och motiv som vägleder de politiska besluten. Statsmakterna bör också utnyttja de möjligheter till styrning högskolan som av basanslagen ger genom att framför allt ge incitament till kvalitet och

Kapitel 7 89

förnyelse och eventuellt andra målsättningar. Årsredovisningar tillsam-

mans med utvärderingar i Högskoleverkets eller forskningsrådens regi bör utgöra ett tillräckligt underlag för att i högre grad styra delar av basanslagen till de lärosäten som bäst uppfyller statsmaktemas mål. Med en sådan styrning är emellertid kraven på stabilitet, förutsägbarhet och genomskinlighet i beslutsprocessen mycket stora. Via fakultetsanslagen finansieras en institutionell infrastruktur för forskningen, en bas för den extemfmansierade verksamheten samt fakultetens egen forskning och forskarutbildning. Medlen används i huvudsak för avlöning av fast anställd personal, för täckande av lokalkostnader och för studiefmansiering inom forskarutbildningen. Resterande medel används för driftkostnader för den forskningsverksamhet som bedrivs vid de olika institutionerna. I vissa fall räcker fakultetsanslagens medel för att upprätthålla en rimlig nivå på forskningsverksamheten

kan t ex gälla humanistisk och teologisk forskning, men för det mesta

fordras ytterligare medel innan någon mer betydande forskning kan komma igång. Fakulteternas nya möjligheter att inrätta och dra in professurer spelar en mycket stor roll för deras möjligheter att aktivt påverka forskningsverksamheten. I det tidigare systemet var ämnesstruktur och den största delen av anslaget uppbundet av riksdagsbeslut medan det nya systemet ger möjligheter att frigöra resurser genom att dra professurer och

tillhörande kringresurser. Fakulteterna utnyttjar ännu inte fullt systemets

frihet och mot bakgrund av den fragmenterade institutionsstrukturen och svårigheterna att kvalitetsbedöma och prioritera mellan olika forskningsämnen är det svårt att förutsäga i vilken grad lyckas utnyttja möjman lighetema till förnyelse i dessa kollegiala församlingar,. Det finns emellertid förändringsvilja och det görs på flera håll ambitiösa försök att en förbättra fakultetemas arbete i detta avseenden. Som exempel kan nämnas det s k BOT-projektet vid Uppsala universitet BOT Besparingar

och Omfördelningar inom Teknisk-naturvetenskaplig fakultet i vilket

arbetet med tioprocentig besparing kombinerats med omfördelning en en av medel motsvarande 5 %. Ett annat exempel finns vid Sveriges lantbruksuniversitet där de av statsmakterna beslutade medelsindragningama framtvingat prioriteringsdiskussion, som lett till relativt selektiva en besparingar. Det sker sålunda en utveckling mot mer aktiva fakulteter med ansvar för planering, prioritering och uppföljning. De fasta forskningsresursema, basanslagen för forskning, är fasta i den meningen att de inte fördelas av externa finansiärer, men inom fakultetema blir de alltmer konkurrensutsatta. Enligt mångas uppfattning finansierar emellertid fakultetema fortfarande forskning som i bästa fall kan klassificeras som kompetensuppe-

90 Kapitel 7 sou 1996:29

hållande och där ökat kvalitetsmedvetande skulle kunna leda till en bättre användning befintliga medel. Samtidigt är det viktigt att påav peka att vetenskaplig excellens inte bör vara det enda kriteriet vad gäller fördelning fakultetemas forskningsresurser. Universiteten har inte av uppdrag forskningsråden och deras vetenskapliga funktion samma som är mer mångsidig. Hänsyn måste tas till utbildningens behov av forskningsanknytning, till högskolans för kontinuitet och långsiktighet, ansvar till högskolans samhällsansvar och till dess skyldighet att skydda och bevara den kunskap som forskningen skapat.

7.2.2 Särskild fakultetsresurs

Efter förslag i 1990 års forskningsproposition prop 1989/90:90 tillför-

des de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakultetema sammanlagt 50 milj kr i syfte att stimulera dessa fakulteter till insatser vitaliserar den forskning på eget programansvar som bedrivs inom som fakultetema och till resursfördelning som i högre utsträckning sker utifrån vetenskapliga kvalitetskriterier. Avsikten sades vidare vara att stimulera fakultetsorganen att i ökad utsträckning arbeta efter samma kvalitetskriterier som forskningsråden". Den tillkommande resursen skulle användas för koncentrerade förstärkningar för en tid av sex år och den skulle vara sammankopplad med en aktiv granskning av vetenskapliga resultat som är en följd av resursförstärkningen.

Tillskottet skedde med 15 milj kr från och med 1991/92 och med

ytterligare 35 milj kr från och med 1992/93. Från detta budgetår förfogar var och en av landets fem humanistiska och fem matematisknaturvetenskapliga fakulteter över fem miljoner kronor per år för de avsedda insatserna. I utredningens direktiv ingår att göra avvägningar mellan fakultetsoch rådsanslag och den mellanform som den särskilda fakultetsresursen har varit är därvid av särskilt intresse. Utredningen tillskrev därför de fem berörda universiteten Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå och bad om en redovisning för hur den särskilda resursen hade använts. Sådana redovisningar lämnades av alla de tio berörda fakultetema och dessa har för utredningens räkning granskats av Inge Jonsson

de humanistiska fakultetema och Carl-Ivar Brändén de matematisk-

naturvetenskapliga fakultetema. Båda granskama konstaterar att fakultetema genomfört fördelningen av medlen med utgångspunkt från vetenskapliga kvalitetskriterier. Däremot skiljer de sig i bedömningen huruvida fakultetema i någon mån av kan ersätta råden med det arbetssätt föreskrivits för den särskilda som

Kapitel 7 91

fakultetsresursen. Inge Jonsson bedömer att den positiva effekten för de humanistiska fakultetema varit så stor att en överflyttning av medel från råden vore motiverad medan Carl-Ivar Brändén bedömer att fakultetema framför allt brister i förnyelse. Skillnaden mellan granskama kan delvis förklaras i deras något olika angreppssätt där de humanisitska fakulteterna bedömts efter hur medlen fördelats och vilken nytta de gjort, medan

de matematisk-naturvetenskapliga fakultetema framför allt bedömts efter

i vilken utsträckning medlen medfört någon förnyelse forskningen. av Det kan konstateras att försöket med den särskilda fakultetsresursen visat att fakultetema i hög grad kan fördela utifrån verkresurser rena samhetskriterier och således bortse från kollegiala bindningar och olika rättvisemodeller. Det talar för att fakultetema i sin nuvarande organisation kan fungera som dynamiska aktörer i den vetenskapliga utvecklingen och att bilden av dem som stela inrättningar där vänskapskorruption och revirtänkande i alltför hög grad styr agerandet i varje fall inte är generellt giltig. Samtidigt medför fakultetemas breda uppdrag och arbetsgivaransvar att de inte kan ersätta forskningsrådens nationella kvalitets-

granskning och inriktning mot förnyelse av forskningen.

Fakulteternas möjligheter och förmåga att agera på ett önskvärt sätt är beroende av att basanslagens fördelning inte i alltför hög grad styrs av externa faktorer såsom öronmärkning, externa bidragsgivares krav och basanslagets storlek i förhållande till övriga Framför allt resurser. bestäms handlandet emellertid fakultets- och högskoleledningamas av vilja till förändring. Forskningsfmansieringens viktigaste uppgift i detta avseende är således att ge en incitamentsstruktur för förnyelse och vetenskaplig kvalitet. Som nämnts ovan ger det nuvarande högskolesystemet fakultetema ett stort utrymme att själva skapa fria resurser, varför särskilda anslag som den särskilda resursen inte är nödvändiga för att fakultetema skall kunna fördela medel på ett rådsliknande sätt. Det skulle ändå kunna vara befogat att fördela särskilda medel för ändamålet och så vis garantera användningen av fakultetsanslaget jag att sådan öronmärkning men anser av medlen helst bör undvikas då den ytterligare beskär fakultetemas rörelsefrihet. Istället måste fördelningen av fakultetsanslaget mellan lärosäten, som jag föreslagit ske ett sätt incitament för ovan, som ger att medlen används på ett sätt som liknar hanteringen av den särskilda fakultetsresursen. Den särskilda resursen bör således fortsättningsvis inkluderas i det ordinarie fakultetsanslaget

92 Kapitel 7 sou 1996:29

7.2.3 Anslag till klinisk forskning

Anslaget för klinisk utbildning och forskning ALF är större än fakultetsanslaget till de medicinska och odontologiska fakultetema medan den del ALF används till forskning är ungefär lika stor. Anslagets av som syfte är att ersätta de landsting driver universitetssjukhusen, för som ökade kostnader till följd forsknings- och utbildningsverksamhet. Det av rör sig lokalkostnader, förlorad vårdtid för läkare som arbetar om universitetet, utrustningskostnader och kostnader för analyser som utförs i forskningssyfte. Anslaget under 80-talet direkt till landstingen gavs högskoleenhetemas förfogande, varefter dessa men det ställs numera till överför medlen till respektive landsting. Forskningsdelen av medlen har i fast penningvärde 1994/95 hållits det hela taget konstant c:a 1,2 miljarder kr. Förändringen anslagstekniken skedde på grundval av en särskild av utredning SOU 1989:29 och efter förslag i 1990 års forskningsproposition. Förändringen ledde till att fakultetema fick ett något större inflytande över och bättre insyn i anslagets användning men det är uppenbart att användningen anslaget ändå i stor utsträckning är undanav dragen statliga myndigheters kontroll. Det faktum att landstingen inte lyckats återredovisa än knappt 40 % anslagets forskningsdel, i mer av den forskningsstatistik SCB nyligen genomfört, pekar tydligt som bristerna i kontrollen. Riksrevisionsverket har genomfört specialstudier ALF-medlens anav vändning i Göteborg och Lund. Man konstaterar därvid att det varit svårt att få kunskap vad medlen egentligen använts till och att om fakultetemas inflytande är oklart. Samtidigt påpekar RRV att en tydlig förbättring tycks på väg och att både fakultetema och landstingen vara arbetar för bättre redovisning och tydligare styrning. en Det nuvarande systemet för att ersätta landstingen kan innebära fördelar i form enkelhet för sjukhusledningama att hantera ersättningar av också långsiktig stabilitet åt verksamheten. Samtidigt är och det ger en det rimligt att staten har större kontroll över de anslag som i princip statlig verksamhet. Det är också viktigt att fördelningen av anavser slagen sker på vetenskapliga och andra grunder som de definieras av fakultetema och inte de definieras sjukhusledningama, vilkas som av uppgift framför allt är att beräkna de kostnader som fakultetemas verksamhet för med sig. Ett särskilt problem uppstår då fakultet vill utnyttja ett sjukhus vid en något annat landsting än det Alf-avtalet gäller. Fakulteten har då små möjligheter att ersätta dessa sjukhus med de anslag som fakulteten erhållit för sådana ändamål.

Kapitel 7 93

För mig väger de uppenbara nackdelarna med nuvarande system klart tyngre än fördelarna och jag föreslår således att det centrala och de lokala avtalen sägs upp och så snart som möjligt ersätts med ett system där fakulteterna sluter lokala avtal med de sjukhus de finner lämpliga Avtalen bör ges en utformning så att statens kontroll över medlen blir tillfredsställande och så att de medicinska och Odontologiska fakulteternas inflytande över medlen garanteras.

7.3 Externfinansieringen

Extemfinansieringens grunder

Det externa forskningsstödet förutsätter oftast att verksamheten är

organiserad i avgränsade projekt. I praktiken sker emellertid forskningsarbetet snarare som mer eller mindre permanenta än program som tidsbegränsade proj ekt. Olika forskare och forskargrupper arbetar utefter ett antal olika linjer och kurskorrigeringar sker löpande återgenom koppling från de uppnådda resultaten till den planering ständigt som uppdateras. Det betyder att de projektförslag presenteras för de som externa bidragsgivama ofta har karaktären av strukturer är som uppbyggda för detta ändamål. Annorlunda uttryckt tvingas sålunda forskarna i sina förslag att anlägga finansiäremas synsätt på sin verksamhet. Det är samtidigt svårt att se hur t ex forskningsråden skulle kunna arbeta på

något annat sätt om de vill granska verksamhetsförslag från enskilda forskare eller forskargrupper.

När bidrag beviljats och medel utbetalats från externa finansiärer har de senare mycket olika krav beträffande projektstrukturen. Somliga kräver att projektet skall kunna tydligt identifieras även under genomförandefasen och enligt RRV bör alla finansiärer ställa krav på separata ekonomiska redovisningar för varje projekt. Andra godtar att deras

bidrag integreras i en större budget för forskargruppens eller institutio-

nens verksamhet och nöjer sig med att utvärderingen deras projektav stöd får formen av att denna större enhets resultat granskas i samband

med begäran om förnyat stöd eller vid utvärderingar täcker hela det

som

aktuella forskningsfåltet, inklusive det aktuella projektet.

94 Kapitel 7

7.3.2 Extemñnansiering och arbetsgivaransvar

Utredningens direktiv talar om att formerna för tilldelning av externa medel ofta svårigheter för universitet och högskolor att leva upp till ger sitt arbetsgivaransvar. Bakom denna formulering ligger, såvitt utredningen förstår, det förhållandet att den personal som arbetar inom ramen

för ett extemfinansierat projekt är anställd av högskolan och inte av den

exteme ñnansiären. Det betyder att högskolan har för såväl ansvar

rekrytering personal när projektvolymen ökar som för personal-

av ny reduktioner när den minskar.

En hög extemfinansieringsgrad innebär att lönerna för stor del av

en

personalen finansieras med bidragsmedel. Den osäkerhet om framtida stöd följer projektfmansiering ökar sannolikheten för uppsäg-

som av

ningar. Grundtanken i lagen om anställningsskydd, att den först an-

ställde bör den sist uppsagde, är dessutom svår att tillämpa eftervara

projektmedel oftast tilldelas enskild forskare, eller

som en som - ensam ledare för forskargrupp står i ett i kontraktsförhållande till som en -

bidragsgivaren som genomförare av projektet. Forskningsbidragen är

således i kontrakten riktade till vissa personers löner och kan inte flyttas till andra, i och för sig har längre anställningstid. Det uppstår som turordningskretsar ofta består av en enda individ, vilket i många som stycken innebär att LAS sätts ur spel.

Jag att systemet med projektstöd från externa finansiärer är en

anser

omistlig del i ett väl fungerande forskningssystem. En komplikation med

ett sådant system är att det är mycket svårt att uppnå samma anställningstrygghet för alla forskare i tjänstekategori. Universitet och samma

högskolor måste därför i högre grad än vad för närvarande är fallet

som inte bara acceptera de formella förpliktelsema av sitt arbetsgivaransvar

utan också utveckla bättre modeller för anställning på projektmedel. Ett alltför generöst utnyttjande av upprepade korttidsförordnanden kan t ex knappast förenligt med ansvarsfull arbetsgivarpolitik och inte

vara en

heller det inte ovanliga bruket att säga personal långt innan forsk-

upp ningsbidragen tagit slut, för att på det viset undvika kostnader för upp-

sägningstid och trygghetsperiod. Högskoloma bör reservera medel för

sådana kostnader och i högre grad undvika anställningar endast baserade på att har forskningsmedel. En översyn av institutionsen person egna strukturen är också befogad eftersom små institutioner har betydligt svårare att klara sitt arbetsgivaransvar än större.

Det är möjligt att förändring tjänsteorganisationen vid högsko-

en av

lan skulle kunna förbättra anställningstryggheten för forskare finans-

ierade externa bidragsgivare. Regeringen har tillsatt särskild av en

utredare för att se över tjänsteorganisationen.

Kapitel 7 95

7.3.3 Olika externa bidragsgivare

Extemfinansieringen omfattar både statliga och icke-statliga medel och

det har skett en utveckling mot en minskad statlig andel av denna finansiering. I början av 1980-talet utgjorde sålunda statens andel av den externfinansierade forskningen ca 75 %, medan den under 1994/95 bara

var drygt 60 %. Räknar man den förväntade utvecklingen EU-

av bidragen och medlen från de nya forskningstiftelsema kommer andelen att sjunka till 50 %. Denna utveckling stärker högskolans självständighet gentemot statsmakterna, men ökar dess beroende av företag, stiftelser och utländska eller internationella organisationer.

Högskoleverkets statistik för 1994/95 visar att forskningsråd och

sektorsorgan vardera finansierar cza 12 % av högskolans samlade forsk-

ning. Andelen av rådsanslag är relativt lika mellan de olika lärosätena

medan sektorsmedel fördelas mer ojämnt. De sex universiteten under

utbildningsdepartementet finansieras till mellan 5 och 14 % är av sek-

torsmedel för det sjunde universitetet, d SLU, siffran 15 %. v s var

Beroendet av sektorsforskningsmedel är betydligt större för de tekniska

högskolorna ca 30 % och för flertalet av de mindre och medelstora

högskolorna 33,5 % totalt. Privata stiftelser och fonder finansierar knappt 6 % och utländska finansiärer drygt 1,5 %. Det är notabelt att ränteinkomster står för större intäkter än utländska finansiärer.

miljarderkronor

Statligaexterna

Övriga svenska

h

l Utländska Egnastift. fonder

O g

I I l I I I I I I I 81/82 83/84 85/86 87/88 89/90 91/92 93/94

Figur 7:3 Figuren beskriver de tre olika grupper av externa bidrag som statistiken kan urskilja. Beloppen anges i fast penningvärde 1994/95 och med de omräkningar och schabloner som beskrivs i bilaga Den kraftiga ökningen av statliga externa bidrag 1994/95 beror till en del på överföring av lokalkostnader till forskningsråden och på överföringen av nationella anläggningar till råden. Därutöver föreligger en faktisk ökning, särskilt från övriga statliga bidragsgivare.

96 Kapitel 7

Med de externa medlen finansieras anställning av personal högskole-

lektorer och forskare, forskarassistenter, doktorander och teknisk perso-

nal samt inköp utrustning och materiel. En viss andel av dessa

av

medel tas också i anspråk för universitets- och institutionsgemensamma

kostnader, för institutioner med omfattande extemfinansiering kan men det ändå med viss rätt hävdas att delar av fakultetemas basanslag åtgår

för att upprätthålla högskolans förmåga att genomföra de externt finans-

ierade projekten. Samtidigt bidrar dessa projekt till institutionemas samlade och kompetens, vilket även kommer annan forskning resurser till godo.

7.3.4 Former för det externa forskningsstödet

Externt finansierade forskningsprojekt olika slag och skiljer sig

är av väsentligt vad storlek, mottagare och projektets längd. Utredningen avser

har uppdragit åt Uppsala universitet att genomföra en särskild studie avseende de projektkontrakt tecknats vid universitetet under bud-

som getåret 1994/95. Den bild framträder är inte helt kongruent med en som

bild över finansieringen eftersom olika finansiärer har olika policy vad

flerårsprojekt. Råden förnyar kontrakten varje år, även om proavser

jektstöd garanteras för en treårsperiod, vilket medför en överrepresenta-

tion i jämförelse med finansiärer endast skriver ett kontrakt under som

treårsperioden.

Av studien framgår att små kontrakt, 100 kkr/år, står för nära 40 % kontrakten samtidigt för endast 5 % av de totala kontrakterade av men projektinedlen. Det kan tyckas dessa små kontrakt innebär ett som om onödigt slösande tid och kraft i förhållande till de förhållandevis små av medel erhålles de tillför ändå Uppsala universitet 32 milj kr som men och för de enskilda forskarna kan de vara av största betydelse. Den enkätundersökning redovisas i Kapitel 14 indikerar också att forskarsom tiden de lägger ned till storleken på eventuella bidrag. na anpassar Små kontrakt skiftar mycket till sitt innehåll från stöd till resor och mindre utrustningsinköp till regelrätta om än billiga projekt. En hel mer del rådens små kontrakt är delfinansiering av större projekt där av

rådsbidrag snarast är att betrakta som en kvalitetsstämpel än som en

huvuddel finansieringen. Det är framför allt företag och privata av fonder och stiftelser står för de små kontrakten. Företagen skriver som

mycket få större kontrakt medianstorleken för kontrakt med företag låg på knappt 50 000 kr medan stiftelser, och här bör man återigen betona

att statistiken inte berör de forskningsstiftelsema, också i hög grad

nya finansierar större kontrakt. Här föreligger stor skillnad mellan olika en

Kapitel 7 97

stiftelser där de stora såsom Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som regel ger stora bidrag till framför allt utrustning, eller Cancerfonden som och Riksbankens jubileumsfond till större projekt. Antalet stiftelser är stort och för Uppsala universitets del skrevs drygt 600 kontrakt med stiftelser och fonder under 1994/95. Större projekt finansierades i övrigt till största delen forskningsråd av men även sektorsorganen stod för väsentlig del. Medianbidraget från en råd och sektorsorgan var cza 275 000 kr medan de stora stiftelsemas medianbidrag var 345 000 kr. Med den indelning finansiärer av som utredningen använt är det således inte möjligt att särskilja någon grupp som särskilt prioriterar större eller mindre projekt, även det inom om varje grupp går att urskilja finansiärer med uttalade strategier. Tydligt är emellertid att privata finansiärer hittills har dominerat de små kontrakten men haft avsevärt mindre andel de större. av

Kontraktsstorlek 10O kkr 100-500kkr 500 kkr

Antal kontrakt 874 915 420 Summa projektmedel 32 Mkr 190 Mkr 369 Mkr

Ann off Utland Ann off Utland Företa

Företag

Sektorsorgan Sektor organ

Figur 7:4 Den relativa andelen av antalet projekt fördelat på bidragsgivare och storleken på bidragen. Uppsala universitet 1994/95.

Ett forskningsbidrag innebär oftast ett ganska enkelt avtal där bi-

dragsmottagaren är forskare/forskargrupp, erhåller bidraget mot

en som att ägna sig viss forskning under en viss tid. Institutionen och ibland högskolan garanterar att projektet får genomföras och att det, mot ersättning, kan använda sådana faciliteter det behöver. Under de senaste åren har emellertid flera finansiärer kopplat rad villkor till kontrakten. en nya

Krav på motfinansiering, normalt i form basresurser finansierade

av

av fakultetsanslagen, är en standardingrediens i avtal inom EU:s forskningsprogram. Även NUTEK och några de forskningsstiftelsema

av nya

arbetar med sådana klausuler. Kraven på motfinansiering är ofta relativt

4 16-0361

98 Kapitel 7 sou 1996:29

omfattande och innebär att lokaler, utrustning och forskare utan ersättning får utnyttjas inom projektet. NUTEK har i kontrakten för konsortier klausul immateriella en om rättigheter, enligt vilken forskarna förutsätts överlåta rättigheterna till till i konsortierna ingående företag. Även EU-koneventuella patent trakten har klausuler immaterielrätten och Stiftelsen för Strategisk om Forskning, SSF, kräver modell skall finnas och har aktivt arbetat att en for sådan skapas. Högskolans organisation och huvudsakliga att en inriktning utgör emellertid ett hinder för att enkelt tillämpa samma principer inom privata företag. Projekten är nämnts ovan ofta som som finansierade ett flertal finansiärer och det är således svårt att identifiav vilken finansiär bör få rättighet till ett visst patent. Vidare har era som forskaren alltid rätt att publicera sina resultat, vilket omöjliggör efter-

följande patentering. En rapport utarbetad på uppdrag Stiftelsen för

av Strategisk forskning Hantering immateriella resultat och rättigheter av inom högskolan, 1996 beskriver väl svårigheterna i detta avseende. Råden har sedan lång tid inrättat tidsbegränsade tjänster forskare som kunnat söka. Då tjänsterna tillsätts har råden, de högskolor där tjänsav teinnehavaren arbetar, krävt garanti for att högskolan tar över anen svaret för tjänsten och fortsättningsvis bekostar den. På motsvarande sätt

har finansiärer i avtal forskningsbidrag infört klausuler om att hög-

om

skolan efter projekttidens slut skall garantera att forskningen inom

projektet fortsättningsvis finansieras högskolan. Högskolorna har å av

sin sida värjt sig mot denna typ uppbindning kommande basanslag

av av och dessa inte bör bindas finansiärema. Fakultetema anser att upp av har ofta förbehållit sig rätten att själva besluta vad fakultett ex om sanslagen skall användas till och inte ansett sig kunna garantera stöd

under längre tider.

7.3.5 Frågor om kostnadstäckning

I 1987 års forskningsproposition underströks att den externt finansierade

verksamheten inte skulle kunna fungera utan tillgång till högskolans utrustning, bibliotek, verkstäder och andra serviceinrättningar och utan den kompetens och det expertstöd ligger i arbetsledningen m m och som

den vetenskapliga miljön inom högskolan. De då gällande bestämmel-

för externt finansierad verksamhet enligt vilka forskningsråden serna betalade ett förvaltningspålägg 3 % förlängdes trots det för ytterliom treårsperiod samtidigt att principen full kostgare en men angavs om nadstäckning skulle tilllämpas konsekvent inom högskolan o m budgetåret 1990/91.

Kapitel 7 99

Frågan återkom i 1990 års forskningsproposition, i vilken den ägna-

des ett särskilt avsnitt under rubriken Fömyelse forskningen inom av fakultetema. Dessa tydliga markeringar ledde till företrädare för att högskolan och för olika finansiärer kunde träffa särskilda överenskom-

melser om att externa forskningsbidrag i den fulla kostnadstäckningens namn skulle beläggas med avgift 13,6 %. Storleken på avgiften

en om

kan naturligtvis diskuteras och den siffra olika intressenter kommer

som fram till beror i hög grad på vilken utgångspunkt ifrån man resonerar

och vad läggs i begreppet full kostnadstäckning. Säkert emeller-

som är tid att en sådan siffra endast kan utgöra ett grovt medelvärde för olika projekttyper vid olika fakulteter. Skillnaden mellan fakulteter har också lett till vidgad diskussion en mellan forskningsråden och högskolorna där olika modeller för differen-

tierade avgifter för kostnadstäckning behandlas. Utredningen kan knap-

past ha något att tillägga i detta ärende utan jag konstaterar att frågan behandlas aktörer besitter både kompetens och detaljerad kunav som skap därom.

Extemfinansieringens effekt på högskolans interna prioriteringar

Så som den fulla kostnadstäckningen är utformad och med de modifika-

tioner som kan förväntas komma till stånd efter de nämnda disovan kussionerna jag att högskolans direkta och indirekta kostnader för anser

extemfmansierad forskning kan täckta. Det tidigare problemet

anses vara

att fakultetsanslagen användes till att finansiera kringkostnader för externa bidragsgivare har fått en på det hela taget tillfredsställande lösning.

Problemet med hög extemfmansieringsandel är istället frågan en om

den långsiktiga styrningen fakultetemas forskning. Högskoleverket

av har för utredningens räkning genomfört studie över i vilken grad en

externa bidrag påverkar fakultetemas interna prioriteringar. Resultatet

visar att externa medel i allmänhet och forskningsrådsmedel i synnerhet

i hög grad påverkar beslut fakultetsanslagets fördelning till olika

om institutioner bilaga 5. Utöver den styrning Högskoleverket identisom

fierat kan det finnas långsiktig påverkan där fakultetemas vilja

en mer att optimera sina intäkter gör att forskningsområden där det finns god tillgång på externa bidrag prioriteras, eftersom forskningsvolymen per

utbetalat fakultetsanslag då blir större.

100 Kapitel 7

Externa bidrag erhålles efter prövning projektens Vetenskapliga

av kvalitet och, där så är tillämpligt, relevans. För att framgångsrika vara bidrag måste således fakultetema inrikta sina basi konkurrensen om på forskning med inriktning de externa bidragsresurser en som passar givama. I situation där stor del av fakultetemas resurser utgörs av en en bidrag blir fakultetema tvungna att förbruka hela fakultetsanslaexterna upprätthålla sådan långsiktig kompetens är nödvändig för get på att som erhålla tillräckliga bidrag. Riksdagens tidigare detaljerade styrexterna har då med styrningen från råd, sektorsorgan, privata stiftelning ersatts internationella organisationer och företag. ser, särskilt problem utgör de krav motñnansiering som bidrags- Ett på tid börjat ställa. EU-projekt förutsätter att fakultetema givama senare bidrar med 50 % kostnaden genom utnyttjande av egna resurser. av Även NUTEK har vid inrättandet kompetenscentra ställt krav av motfinansiering från högskolan och detsamma gäller några av de nya forskningsstiftelserna. En sådan motfmansiering leder självklart till en ytterligare och mycket kraftig styrning basresurserna mot de forskav

ningsområden bidragsgivarna prioriterar.

som fakultetemas fria initiativ är utomordentligt viktiga Jag anser att egna för väl fungerande forskningssytem. Det spänningar som uppstår ett finansiärer med olika inriktning, statsmaktens förordmellan externa ningsstyrning och principerna för fakultetsanslagens fördelning mellan högskoleenheter stabiliseras fakulteter och högskolor som har tillräckav liga för att ta och initiativ. egna resurser egna nya kan inte frågan vid vilken externfmansie- Utredningen ge svar ringsgrad fakultetemas basanslag blir för litet för att ge högskolorsom möjligheter själva sin forskning och också intressera sig för na att styra områden inte på medellång sikt kan antas forskningsbidrag. som ens ge kan dock konstatera att externfinansieringsgraden trendmässigt har Jag

ökat sedan början 80-talet Figur y och att den samlade bedöm-

av utvecklingen i Sverige och andra västländer indikerar en ningen av fortsatt och möjligen förstärkt utveckling jfr kapitel 5 och 6. Utöver den allmänna utvecklingen har de forskningsstiftelserna nya och EU-forskningen tillkommit. Stiftelserna kan antas öka den externa

finansieringen med omkring 1,2 miljarder kr i fast penningvärde och

EU-forskningen med ytterligare omkring 400 milj kr. Effekten blir att externfmansieringsgraden under några få år kommer att öka med 5-6 %. tydligast för de tekniska fakultetema redan i början Problemet är som 80-talet hade hög externfmansieringsgrad och torde vara de av en som bidrag både från stiftelser och EU. största mottagarna av

Kapitel 7 101 % % 100 Andel externa medel Andelstatligtstyrdamedel

. Förväntadandel 1998 Förväntadandel 1998 0 0 V I I l l l | I v l I r | r | v | I I 81/82 85/86 89/90 93/94 31/32 35/35 39/90 93/94

Figur 7:5 Långsiktiga förändringar av högskolans forskningsfinansieringsstruktur. Andel externa och statligt styrde medel beräknade utifrån omräknad statistik enl Bilaga Staplarna längst till höger anger det föväntade läget då de nya forskningsstiftelsema och EU-forskningen har nått stabil omfattning.

7.3.7 Statens

möjligheter att möta en ökad

externñnansiering

Högskolornas förslag till lösning problemet med hög extemfinanav sieringsgrad är att öka fakultetsanslaget. Med utgångspunkt i utredningens direktiv att inte lägga förslag som ökar statens utgifter för forskningen är en sådan åtgärd endast möjlig att minska anslagen till genom

forskningsråd och sektorsforskningsorgan. En minskning den totala

av extemñnansieringsgraden från den förväntade nivån inklusive EU-forskning och stiftelser till 1984/85 års nivå skulle innebära överflyttning en av knappt 2,4 miljarder kr till fakultetsanslagen. Det är än de mer samlade rådsanslagen och mer än anslagen till sektorsorgan. Statens möjligheter att med sektorsmedel styra forskningen och att utnyttja den resurs för en positiv samhällsutveckling högskolan är skulle således minsom

ska väsentligt. Det väl fungerande rådssystemets funktion nationell

som

kvalitetsgranskare och förnyare forskning skulle gå förlorad.

av Jag kan således inte rekommendera sådan ökning fakultetsen av

anslagen att externfmansieringsgraden i någon väsentlig grad minskar.

Istället måste de positiva sidorna att andra samhällssektorer i allt av

högre utsträckning finansierar högskolans forskning tas tillvara samtidigt som regelverket kring finansieringen stramas så att de negativa

upp effekterna på högskolornas självstyre minimeras. I Kapitel 8 diskuterar

jag också möjligheterna att minska externñnansieringen bildandet

genom av fristående institut.

102 Kapitel 7

7.3.8 Högskolans avtal med bidragsgivare

Med utgångspunkt i i "University Industry Relationships" resonemangen Bosworth, arbetsrapport RUT-93 U1994:O1 anser jag att högskoleförordningen bör innehålla krav på att högskolorna högskoleforbungenom det beslutar ett modellavtal som säkerställer att utbildnings- och om forskningsprogram inom högskolan inte åsidosätts externa avtalsvillav kor och garanterar fakultetemas och högskolornas fulla frihet att som utnyttja fakultetsanslagen i enlighet med högskolans uppdrag från riksdag och regering. Avtalet bör därvid förhindra högskolan att acceptera svenska finansiärers krav på motfinansiering och Övertagande av verksamhet.

för

7.3.9 Ersättning långsiktig kunskapsutveckling

Den svenska modellen med högskolan som den centrala forskningsutföraren innebär besvärliga balansproblem. En högskolans huvudav uppgifter är att utan bindningar utveckla vår kunskap människan, om

samhället och naturen och därvid i stånd till att kritiskt granska alla

vara företeelser i omvärlden. Denna roll står i viss mån i motsatsställning till uppgiften samhällets och näringslivets forskningsinstitut där ramarsom för forskningen oftast är betydligt snävare. Å andra sidan ökar ofta na den fria forskningen högskolans möjligheter att fungera som bidragsmottagare, eftersom många forskningsuppdrag kommer att falla inom områden där högskolan med sin fria forskning redan byggt upp kompetens. Högskolomas och fakultetemas möjligheter att själva inititera och driva forskning är stor betydelse för att kunna vidmakthålla en högav skola klarar sitt uppdrag både fri kunskapssökare och som som som effektiv utförare extemfmansierad forskning. Utvecklingen mot en av allt högre extemfinansiering begränsar högskolans möjligheter grad av därvidlag och samtidigt tål inte statsfmansema, varken på medellång eller lång sikt, sådan ökning av fakultetsanslagen som skulle vara en nödvändig för att balansera externfinansieringen. Den enda stabila lösningen är att högskolan, på sätt som konsulter och kunskapssamma företag, uttagna overheadkostnader garanteras intäkter för att genom täcka kostnader för utveckling och långsiktig kunskapsuppbyggnad. egen Detta går utöver den fulla kostnadstäckningen beskrivits ovan som och jag förordar därför att regeringen uppdrar högskolorna eller företrädare för dessa att, efter samråd med forskningsråd, sektorsorgan och andra externfinansiärer, föreslå ett för alla fakulteter och högskolor

Kapitel 7 103

enhetligt procentuellt påslag for täckande kostnaderna för långsiktig av

kunskapsuppbyggnad. Regeringen bör därefter i förordning stadga storleken på och reglerna för denna overheadkostnad. En overheadkost-

nad av den här karaktären kan knappast beräknas utifrån statistik eller

andra förhållanden och avsikten är inte heller att skapa någon fullständig rättvisa. Det väsentliga är att i forskningsfinansieringssystemet inkludera element, gör det mindre känsligt för förändringar och långsik-

som som tigt säkerställer högskolans möjlighet till problemfonnulering och egen eget ifrågasättande. Även med denna målsättning är det dock väsentligt

att reglerna för påslaget på ett förnuftigt sätt hanterar exempelvis skillnaden mellan normala projektbidrag och bidrag för tung utrustning. En overheadkostnad för långsiktig kunskapsutveckling kommer

sannolikt att medföra större variation över tiden i högskolornas en

intäkter för forskning än vad för närvarande är fallet och det kom-

som mer att skapa större skillnader mellan olika lärosäten vad gäller finans-

ieringen av forskning. Stymingsproblemen för regering och riksdag

kommer således att öka, varvid målinriktad, stabil och genomskinlig en

fördelning av basanslagen blir central. Kraven på ledning och styrning

inom högskolan ökar också med denna konstruktion, eftersom bidrags-

forskningen bestämmer en större andel intäkterna. Det är ändå min

av mening att ett påslag denna karaktär högskolorna fortsatt goda av ger möjligheter till egeninitierad forskning och att det måste till vara upp

högskole- och fakultetsledningar att på bästa sätt förvalta de möjligheter

som skapas.

Överföringen medel från statliga bidragsgivare till universitet och

av högskolor som på detta sätt kommer till stånd bör fullt ut kompenseras

genom överföringar från fakultetsanslagen till forskningsråd och sektorsforskningsorgan. Förändringen skall inte leda till ändrade prioriteringar i statens forskningspolitik. Privata finansiärer, dvs stiftelser och företag,

bör däremot inte att kompenseras. För högskolorna blir resultatet ett minskat fakultetsanslag men samtidigt större intäkter till fakultetsstyrd

forskning.

7.4 Annan

finansiering

7.4.1 Egna fonder och

uppdragsforskning

Universitet och högskolors forskning finansieras till del med medel

en från egna fonder. Storleken och utvecklingen dessa har diskuterats av ovan och i kapitel Sannolikt kommer dessa medel att öka de men

104 Kapitel 7

idag mindre än l % till forskning och forskarututgör av resurserna bildning och de kommer inte att utgöra något stort bidrag till forsk-

ningen utom för privata högskolor. Uppdragsforskning är form FoU där högskolan uppträder som

en av uppdragstagare att jämföra med konsulter och kommersiella en ren mest

utredningsinstitut. Uppdragsforskningen är betydligt hårdare reglerad än bidragsforskningen och bl.a. gäller att uppdragsgivaren äger rätten till

resultaten. I det svenska systemet där högskolan intar så central en ställning vad gäller forskningskompetens är det nödvändigt att näringsliv

och samhälle har möjlighet att beställa ren uppdragsforskning från Uppdragsforskningens volym är drygt 4 % forskning/-

lärosätena. av forskarutbildning varierar mycket mellan lärosäten, så att den men Linköpings universitet nästan 13 %. Michael Nydén

exempelvis vid var

i sin studie för sektorsorganen: Skillnaden mellan uppdrag och skriver forskningsbidrag är i realiteten ofta chimär, och avgörs ofta av omen kostnadspåläggets storlek.

Om Nydén har rätt i sitt påpekande är förhållandena vid högskolan inte tillfredsställande i detta avseende. Uppdragsforskning tillhör inte högskolans huvuduppgifter och det är viktigt att incitamentstrukturen verkar för relativt liten andel uppdragsforskning den totala forsk-

en av

ningsverksamheten utförligare diskussion uppdragsforskning

en om

kontra bidragsforskning förs i kapitel 10. Det är också rimligt att upp-

dragsforskningen belastas med ett särskilt påslag för att kompensera högskolan för förlusten rättigheterna till resultaten. Uppdragsforsk-

av

ning bör således dyrare för uppdragsgivaren än motsvarande bi-

vara dragsforskning, vilket också skulle skapa den eftersträvansvärda incita-

mentstrukturen.

7.4.2 Intäkter från immateriella resultat

svenska högskolesystemet har inte kommersialisering forskning I det av

och uppfinningar varit uppgift för lärosätena. Samtidigt har deras

en

forskningsresultat till allmänhet, samhälle och näringsuppgift att sprida

och särskilt på tid har frågan svensk industris liv betonats senare om utnyttjande forskningsresultat och uppfinningar varit i fokus. av NUTEK har för detta ändamål infört särskilda klausuler i sina modellkontrakt och relativt intensiv diskussion det sk lärarundantaen om dvs universitetsläramas nuvarande rätt till sina egna forskningsget, om

resultat, har pågått. Jag att det ineffektiva utnyttjandet av patente-

anser ring vid högskolan är fråga incitament snarare än formalia. För en om de allra flesta forskare är det arbete och den osäkerhet som skulle följa

Kapitel 7 105

ett försök att kommersialisera uppfinning alltför stor stötesten i en en jämförelse med att publicera resultaten och således få vetenskaplig reveny för forskningen. Högskolorna å sin sida känner inget direkt

ansvar för kommersialiseringen av resultat och de saknar ekonomiska

incitament härför.

Högskolorna bör i högskoleförordningen ett uttalat för att

ges ansvar kommersialisera immateriella resultat och det bör möjligt att komvara ma fram till en standardiserad mall för avtalskonstruktioner mellan högskola och forskare och högskola och bidragsgivare för vidare en diskussion Andersson 1996. se En fungerande patentservice kan på sikt något överskott ge men kommer knappast att innebära någon större påverkan den totala av fmansieringsbilden. Jag dock uttalad skyldighet för högskolorna anser en

att kommersialisera forskningsresultat skulle innebära betydligt

en

effektivare tekniköverföring och samtidigt i någon mån bidra till hög-

skolans intäkter.

7.5 Mindre och medelstora

högskolor

1994/95 var de mindre och medelstora högskolornas intäkter anslag av

för forskning och forskarutbildning 109 milj kr. Till 1995/96

har anslaget ökat måttligt och uppgår till 155 milj kr 232,7 milj kr för hela

18 månadersperioden för forsknings-stödjande åtgärder vid mindre och

medelstora högskolor. En första del anslaget är uppdelat i anslagsav

poster för de olika högskolorna. En andra del 57,5 milj kr har avsatts

för forskningssamverkan i nätverk med universitet, och tredje del en

60,1 milj kr för fördelning på olika högskolor efter ansökan. De två

senare delarna fördelas av regeringen med hjälp ett ansökningsförav farande, och en kommitté med representanter för forskningsråden a

och NUTEK bistår Utbildningsdepartementet i detta arbete. I 1995 års

budgetproposition sägs: Det är önskvärt att dessa del två och

resurser del tre enligt punkt 1

ovan på sikt samordnas och integreras med forsk-

ningsystemet helhet. Permanenta skall successivt tillföras. som resurser Regeringen att ingången nästa treåriga planeringsperiod avser o m av

göra dessa resurser permanenta för forskning/forskarutbildning vid de

mindre och medelstora högskoloma. Universitet och högskolor med fasta forskningsresurser för svarar

nära 98 % av all forskning och forskarutbildning inom högskolesektom

räknat i intäkter eller kostnader och bara 2 % denna verksamhet är

av alltså förlagd till mindre och medelstora högskolor. Idag finansiera

106 Kapitel 7

medel forskningen i högre grad vid de mindre och medelstora externa högskolorna vid universiteten. 1994/95 uppgick de samanlagda FoUän intäktema vid alla mindre och medelstora högskolor till 305 milj kr, och utgjorde de direkta statsanslagen bara 36 %. Medel från statliga härav myndigheter utgjorde 34 %, från forskningsråden 3 % och från företag

och affärsdrivande verk 6 %. Uppdragsforskning spelar också en av-

roll for finansieringen FoU vid de mindre och medelsevärt större av högskolorna vid universitet och fackhögskolor och står för cza stora än finansieringen. Finansieringsbilden skiljer sig alltså avsevärt 10 % av från högskolor med fasta forskningsresurser kanske särskilt genom den tydliga regionala finansieringen från landsting, kommuner och företag.

Störst totala FoU-intäkter 1994/95 hade Mitthögskolan 44 milj kr

och Lärarhögskolan i Stockholm 42 milj kr. Högskolan i Karlstad, Högskolan i Örebro och Högskolan i Falun/Borlänge redovisar intäker mellan 30 och 35 milj kr. Fyra högskolor redovisar en nivå l0 om milj kr eller därunder. Mindre och medelstora högskolor får sedan 1995-07-01 inrätta professorstjänster efter tillstånd från Högskoleverket SFS 1995:944 med

ändring högskoleförordningen. Syftet med denna förändring var

av kanske främst grundutbildningen vid dessa högskolor starkare att ge en forskningsanknytning, den stärker givetvis samtidigt högskolornas men

möjligheter att konkurrera om en del av forskningsfinansiäremas resur-

ser. Utvecklingen mellan 1993/94 och 1994/95 antyder att mindre och medelstora högskolor redan innan regeländringen framgångsrikt lyckas få bidrag till sin forskning och uppvisar betydande tillväxt. externa en I relativa är ofta ökningarna för de enskilda högskolorna större termer 25 %. Förändringarna regelverket samt ökade total volym av än av

bidrag i forskningssystemet kommer att påskynda utvecklingen

externa och flera de mindre och medelstora högskolorna kan förutsättas växa av betydligt snabbare än universitet och fackhögskolor och därmed få en

forskningspolitiskt större vikt. Jag sådan utveckling är positiv och nödvändig för att anser att en

klara grundutbildningens forskningsanknytning och för att regionalt

förankra forskningen, vilket bör underlätta tekniköverföring och forskningsinformation och därmed den regionala utvecklingen. Externfinansieringsgraden för mindre och medelstora högskolor är ungefär 70% och således betydligt större än för de större högskolorna. Svårighetema att

fri kunskapsutveckling är således accentuerade och

driva en egen mer de förstärks de i absoluta tal små resurserna. av Mitt förslag särskild ersättning för långsiktig kunskapsuppom en de mindre och medelstora högskolorna ökade byggnad kommer att ge

Kapitel 7 107

basresurser och således bättre möjligheter bygga sina att upp forskningsorganisationer. Ett ökat direkt basanslag skulle ytterligare förstärka deras möjligheter och jag förordar ökning det särskilda anslaget för

en av

forskningsstödjande åtgärder så att extemfinansieringsgraden 1997 kommer i nivå med den vid de tekniska högskolorna,

vilket med 1994/95 år intäkter och förväntad utveckling under 1995/96 skulle en

innebära 80 milj kr. KK-stiñelsen kan årligen förväntas bidra

c:a med

ytterligare 65 milj kr och därmed kommer medlen till forsknng vid de små och medelstora högskolorna med mitt förslag att öka med 50 %, vilket kan medföra kapacitetsproblem. Hänsyn bör till KK-stiñelsens

tas

bidragsvolym så att anslagsökningen fördelas jämnt över den kommande treârsperioden. De medlen bör fördelas så högskolor med

nya att större

externa anslag, dit inte särskilda medel från länsstyrelserna bör räknas, också får större anslag för forskningsstödjande

åtgärder. Ökningen bör

inte finansieras minskning

genom en av fakultetsanslagen utan tas från

sådana anslag, som kan minskas konsekvens de stiftelsersom en av nya nas verksamhet.

Skulle det statsfmansiella läget tillåta ytterligare ökningar

av anslagen till de mindre och medelstora högskolorna bör ökningen helt fördelas efter ansökan enligt den modell etablerats för anslaget C 49 under som

Utbildningsdepartementet. Därvid bör eftersträvas profilering de

en av

olika högskolornas forskningsprogram och dessa bör koncentreras till

områden som inte kräver omfattande materiella för inresurser att en

ternationellt konkurrenskraftig verksamhet skall kunna utvecklas.

7.6 Sammanfattande

bedömningar och förslag

Universitet och högskolor har de senaste tio åren fått väsentligt

ökade medel för forskning och samtidigt ökat sin produktion

av doktorer och vetenskapliga artiklar väl i paritet med

medelsökningen. 2. De senaste åren har högskolorna i hög utsträckning forsk-

sparat

ningsmedel som överskott i verksamheten, förskott eller

som som periodiserade bidrag. Detta kan tyda på svårigheter öka kapaciteatt ten, vilket, om så visar sig fallet, bör leda till omprövning vara en av den svenska modellen med förhållandevis liten andel forskningsen institut.

Fakultetsanslagens fördelning mellan lärosäten bör i betydligt ökad utsträckning styras av hur högskolorna uppfyller statens forsknings-

politiska mål.

108 Kapitel 7

Den särskilda till humanistiska och matematisk- naturvetenresursen fakultetema bör bibehållas fortsättningsvis inkluderas skapliga men i det ordinarie fakultetsanslaget

och de lokala avtalen styr utnyttjandet av anslaget

Det centrala som vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning bör sägas för med där kontroll över medlen blir och ersättas ett system statens upp tillfredsställande och de medicinska och Odontologiska fakultetemas

inflytande över medlen garanteras. Högskoleförordningen bör inkludera krav på att högskolorna genom

beslutar modellavtal förhindrar hög-

högskoleförbundet om ett som

svenska fmansiärers krav på motfmansiering och skolan att acceptera

Övertagande verksamhet.

av

och högskolor enhetligt procentuellt påslag för

Ett för alla fakulteter

täckande kostnaderna för långsiktig kunskapsuppbyggnad bör

av stadgas i förordningen extemfmansiering. om

Högskoloma bör i högskoleförordningen ett: uttalat ansvar för att

ges kommersialisera immateriella resultat.

medelstora högskolors basresurser for forskning bör

Mindre och

milj kr för minska extemñnansieringsgraden till

stärkas med 80 att nivå vid de tekniska högskolorna. samma som

Kapitel 8 109

8 Forskningsinstitut utom och inom

universiteten

8.1 Bakgrund

Den svenska modellen för statligt forskningsstöd, utförligt som mer beskrivits i kapitel innebär att den helt övervägande delen den av

offentligt finansierade forskningen bedrivs vid universitet och högskolor.

Dessa är därigenom de största utförama även av sektorsforskning. Fristående institut för sektorsmotiverad forskning har endast en begränsad del av F oU-volymen. Cirka hälften av sektorsforskningen genomförs vid universitet och högskolor och ungefär lika stor andel av totalkost-

naden för forskningen vid högskolorna finansieras externa medel från

av a sektorsmyndigheter. Det innebär att andelen offentligt finansierad FoU som utförs vid universitet och högskolor är högre i Sverige än i alla övriga OECD-länder. Fristående forskningsinstitut finns inom det s k industriforskningssystemet som finansieras gemensamt av staten och näringslivet. Detta system innefattar ett trettiotal institut och ett antal med inriktprogram ning på olika teknikområden. Härutöver finns inom flera områden fristående statliga institut. Inom försvarssektom finns t.ex. Försvarets

forskningsanstalt FOA och Flygtekniska försöksanstalten FFA som

fristående institut. Inom arbetslivsforskningen finns på motsvarande sätt Arbetslivsinstitutet. Ett annat fristående forskningsinstitut är Institutet för rymdfysik i Kiruna IRF genomför forskning den nära som om rymdens fysik, t.ex. norrskensforskning. Sedan det dåvarande Manne Siegbahninstitutet 1993 integrerades i högskoleorganisationen i Stockholm

är IRF det enda kvarstående statliga fristående forskningsinstitutet av

grundforskningskaraktär.

Situationen är helt annorlunda för det företagsfinansierade FoUarbetet till helt övervägande del sker vid företagens laboratori-

som egna er i Sverige eller utomlands. Den begränsade del industrins forskning av som utförs vid universitet och högskolor och inom forskningsinstitut berörs inte närmare i detta kapitel.

110 Kapitel 8

8.2 Industriforskningsinstituten

Industriforskningsinstituten utgör kvantitativt liten betydelsefull en men forskningssystemet. De drivs för närvarande i stifteldel av det svenska seform utan eget kapital och styrelserna utses den statliga huvudav och de intressentföreningar som bildats av berörda företag. mannen Huvudmän är NUTEK, BFR, SJFR och SNV. Två institut är högskoleanknutna och till kan också räknas Sveriges Provnings- och gruppen Forskningsinstitut, SP drivs ett statligt bolag med medel från som som Näringsdepartementet. Instituten utom SP finansieras gemensamt av näringslivet och staten och den sammanlagda omslutningen var nära 1,5 miljarder kr budgetåret 1994/95 1,2 exklusive SP. I genomsnitt finansierar staten 30 35 % instiutens verksamhet. Institut finns inom - av följande områden

Omsättning Mkr Institut . med NUTEK som statlig huvudman

Institut med andra huvudmän

Statligt bolag Sveriges provnings- och f0rskn.inst. SP 283

För varje institut baseras forskningen på ett avtal mellan staten, föreansvarig myndighet, företagens intressentforening och genomföträdd av

Kapitel 8 111

rande institut. Detta avtal reglerar mål, medel och inriktning samt ansvar och ekonomiska åtaganden.

En särskild utredning under näringsdepartementet Dir 1994:62 med tilläggsdirektiv 1995:27 Omstrukturering och förstärkning industri-

av forskningsinstituten arbetar sedan juni 1994. Den skall lämna sitt be-

tänkande i november 1996 med lägesrapport i april 1996 kan

en som

ligga till grund för 1996 års forskningsproposition. Mot bakgrund

av

denna särskilda utredning finner jag inte anledning att närmare gå på

institutens roll och organisation utöver vad har anknytning till mina som

förslag vad gäller formerna för utförande av sektorsforskning och i

diskussionen EU-forskningen. om

Instituten är betydelsefulla aktörer inom forskningssamarbetet med

EU. EU/FoU-rådet har uppskattat att cirka 10 % de totala EU- medav

len till Sverige kommer att gå till industriforskningsinstituten, vilket

motsvarar cirka 90 milj kr år. Eftersom EU- i princip per programmen endast finansieras till hälften medel från EU och återstoden måste av finansieras nationellt ställer detta krav på ytterligare för instresurser

ituten. Jag återkommer i kapitel 13 med förslag till medelsöverföringar

med anledning härav.

8.3 Sektorsorganens syn på högskolan som forskningsutförare

För att få en uppfattning om hur väl högskolan kan fylla sin uppgift vad avser sektoriellt motiverad forskning har utredningen frågat de forskningsfmansierande sektorsorganen deras erfarenheter universitet om av och högskolor som utförare det F oU-arbete de finansierar. Myndigav

heternas redovisas i bilaga Här kan noteras frågan Hanterar

svar att universitet och högskolor det myndigheten önskade FoU-arbetet på av ett tillfredsställande sätt utan vidare besvarades jakande cirka av

hälften av de myndigheter ansåg sig kunna ta ställning till frågan.

som Några avstod på grund begränsade erfarenheter från att besvara av

frågan och övriga ansåg sig inte kunna ett allmängiltigt eller

ge svar hade reservationer olika slag. av Ett antal stora myndigheter hade blandade erfarenheter sitt av samarbete med högskolan. Redovisade resultat sades skiftande kvalitet vara av och relevans och prioriteringsformema ansågs ha tendens att missen gynna tvärvetenskaplig och industriorienterad forskning. Att få till stånd samarbete över ämnes- och fakultetsgränser bedömdes svårt och som

112 Kapitel 8

erfarenheterna därför inte entydigt positiva när det gäller projekt var kräver ett tvärvetenskapligt arbetssätt. En viktig fråga i sammansom hanget är universitet och högskolor klarar av att anpassa och förnya om sina arbetsformer och på den punkten ansåg flera att det just nu händer del positivt med Centrumbildningar, kompetenscentra etc. en

Vissa försvarsmyndigheter påpekade att det grund av verksam-

hetens karaktär inte går att lägga ut all forskning universitet och högskolor. De önskade emellertid utökad samverkan mellan förse en svarssektom och högskolesektom både vad FoU-fmansierande och avser FoU-utförande myndigheter. Försvarets myndigheter lägger alltså ofta ut FoU-proj ekt på sina egna institut, även flera andra myndigheter instituten som viktiga men ser komplement, dit det ibland också kan finnas skäl att koncentrera forskningen inom ett visst område. Några myndigheter anser att instituten har

viktiga uppgifter när det gäller att tillhandahålla kontinuerlig kunskap,

bevakning och beredskap inom sina områden. Andra anser att instituten

bättre än högskoleinstitution kan ta för större experimentella

en ansvar

och kostnadskrävande projekt.

Ett antal myndigheter vill därför inte utesluta utbyggnad inen av stitutsorganisationen. En stor aktör NUTEK anser emellertid samtisom digt att det i princip är fel väg att gå, främst därför att det kan bryta kopplingen mellan utbildning och forskning. En vanlig synpunkt är att samarbete och samverkan mellan UoH och instituten bör öka och att nätverk bör byggas kring viktiga forskningfrågor. En fördjupad dialog mellan högskola och institut å sidan och forskningsfmansierande ena

myndigheter å den andra efterlyses också.

De kritik vad gäller högskolans arbetsformer m m bör tas senares allvar och den fortsatta samverkan kommer att kräva flexibilitet och

anpassningsförmåga från båda håll.

8.4 Universitet eller institut som bas för

sektorsforskning

Den svenska modellen beskrivits i avsnitt 8.1 ovan har både försom och nackdelar. Till fördelarna hör de nära kontakterna mellan sektors-

forskningen och utbildningen på både forsknings- och grundutbildnings-

nivå, sektorsorganens bidrag till formuleringen av viktiga, för högskolan forskningsbara samhällsproblem, möjligheterna för sektorsforskningen att dra fördel högskolans omfattande internationella samarbete, närav heten till den den inomvetenskapliga forskningsfronten och samspelet

Kapitel 8 113

mellan långsiktig inomvetenskapligt motiverad forskning och tillämpad målinriktad forskning. Till nackdelarna hör att högskolans organisation inte alltid är anpassad till denna form samarbete, att forskarna ibland av prioriterar andra uppgifter högre än sektorsforskning och att den externa finansiären inte alltid kan styra arbetet det sätt han önskar. Till de

balansproblem behöver uppmärksammas i sammanhanget hör att en

som alltför stor andel externa medel kan inverka menligt på högskolans möjlighet att bedriva sin primära uppgift undervisning och forskning och att sektorsforskningen styr inriktningen på högskolans hela verksamhet. Den redovisade enkäten till sektorsorganen visar att det i vissa ovan fall föreligger brister i högskolans sätt att genomföra de extemfinansierade projekten. I allmänhet bör dessa kunna åtgärdas genom en förbättrad dialog mellan universitet och högskolor och sektorsorgan. I dag begränsas ofta kontakterna till direkta kontakter mellan berörd forskare och finansiär. Institutionsledningar, fakulteter och i vissa fall högskoleledningar måste på ett tydligare sätt involveras innan extemñnansierade projekt och accepteras. Verksamhetens inriktning och omfattprogram ning får inte stå i strid med högskolans interna prioritering och övergripande policy. Högskolan måste också ta sin del ansvaret för den av verksamhet åtagit sig att genomföra, ställer tillräckliga man t.ex. att man interna kvalitetskrav på den extemfinansierade verksamheten på motsvarande sätt gör beträffande den verksamhet som bedrives med som man grundutbildnings- och fakultetsmedel. Universitet och högskolor bör i den mån så inte redan skett fastställa kriterier för sitt engagemang i sektorsforskningen. Trots att vissa kritiska synpunkter framkom i utredningens enkät till sektorsforskningsorganen är det bestående intrycket att fördelarna i det nuvarande systemet med högskolan utförare även av sektorsforsksom ning överväger och jag därför inte att det finns anledning till anser

några väsentliga principiella förändringar. Däremot krävs utveckling

en arbetsformema både inom högskolan och hos finansiärema och en av förbättrad samverkan mellan dessa båda parter. En sådan utveckling har framgår redan inletts och jag det ändamålsenligt att som ovan ser som den fortsätter. Högskolans organisation och tjänstestruktur bör enligt min mening ta hänsyn till att sektorsforskning är accepterad och med en övrig forskning likvärdig verksamhet. Jag förutsätter att meritvärderingverksamhet har hög samhällsrelevans får en utförlig belysen av som ning i den översyn inletts avseende högskolans tjänstestruktur. som Modellen med universitet och högskolor som bas för sektorsforskning behöver dock inte utesluta att man också överväger uppbyggnad av från högskolan fristående institut i särskilda fall. Det kan t ex vara motiverat när vill bygga upp mer uppdragsstyrda verksamheter än man

114 Kapitel 8

vad som är möjligt i en i högskolan integrerad verksamhet eller när man vill göra en kraftsamling kring ett Samhällsrelevant långsiktigt forskningsområde. Att mer i detalj analysera dessa frågor faller emellertid knappast inom ramen för denna utredning.

8.5 Nya för

organisationsformer universitetsforskningen

Högskoleverket har på utredningens uppdrag undersökt extemfinansi-

eringens inverkan på fördelningen av fakultetsanslagen. Verkets

sammanställning redovisas i bilaga Verket har inom för sin studie ramen också belyst frågan om extemfinansieringen har en tendens att styra forskning mot enheter utanför högskolans traditionella institutionsstruktur. Exempel på sådana enheter är nätverk, centra, konsortier, särskilda inrättningar, institut m fl. Man har också belyst högskolornas på syn en sådan utveckling. Den externa finansieringen har enligt högskoleverkets redovisning ibland en klar tendens att skapa enheter vid sidan institutionsstruktuav

ren. Finansiären har ofta problemställningar som löses bättre i tvärve-

en tenskaplig än i en inomdisciplinär struktur och söker då styra mot a att bilda fasta nya enheter. Det kan också bero på att har svårt ev man

att identifiera sin del av forskningen vid en institution där den ofta blir

en integrerad del i en större helhet. Universitet och högskolor har framgångsrikt motarbetat denna strävan att skapa strukturer genom som medger att alla högskoleanställda som är verksamma inom ett externfinansierat program har sin hemvist, anställning och identitet i ämen nesinstitution. De enda fasta enheter som finns utanför institutionsorganisationen har som regel tillkommit genom beslut statsmakterna, t.ex. nationella av anläggningar. Inte heller NUTEK:s kompetenscentra skapas som genom en samfinansiering mellan NUTEK, högskolan och näringslivet har fått en utformning som går helt utanför institutionerna eftersom de verksamma forskarna har sin anställning vid dessa. Det finns således en spänning mellan extemfmansiäremas ambitioner och fakultetemas eller högskolornas strategi för att skapa bra miljö en

för utbildning och långsiktig forskning. I detta spänningsfált har under

senare år en rad olika arbetsformer utvecklats. Flera sektorsorganen av har i den tidigare nämnda enkäten uttryckt sin tillfredsställelse över den utveckling som nu sker. Jag ser också positivt på den aktuella utvecklingen som väl tillvaratar pluralismen i det svenska forskningssystemet.

Kapitel 8 115

Samarbetsforrnerna mellan universitet och högskolor och externfinansiärer förväntas även fortsättningsvis utvecklas i samspel mellan berörda utan detaljerade rekommendationer former. Olika former av institut om eller centra inom högskolan gör det möjligt att etablera en bra direkt kontakt mellan beställare och utförare. Det faller utanför utredningens mandat att i frågan om fakultetsorganisationens ändamålsenlighet för att utveckla samspelet mellan högskolan och samhället utanför och för att främja interdisciplinärt samarbete och tvärvetenskap. Det är dock rimligt att anta att en ökad flexibilitet skulle underlätta lösningar är anpassade till de förändsom ringar skett och sker i finansieringen i form av ökad extemfinansom siering, krav på tvärvetenskaplig och interdisciplinär forskning, större extemfinansierade forskningssatsningar och EU finansiering. Detta måste ske i former som bevarar högskoleenhetemas kvalitet, självständighet och oberoende. Jag vill än en gång betona vikten av att alla extemfinansiärer bidrar till den långsiktiga kompetensuppbyggnaden, vilket i dag i allmänhet inte sker i tillräcklig utsträckning. Statsmaktema har nämnts med olika motiveringar skapat som ovan ett antal fasta strukturer fungerar institut eller centra inom som som högskolan med instruktioner och i allmänhet särskilda styrelser. egna Centrum för idrottsforskning och institutet för miljömedicin är knutna till Karolinska institutet. Centrum för miljövetenskaplig forskning stöder forskning i samarbete mellan Umeå universitet, FOA, Sveriges Lantbruksuniversitet och Arbetslivsinstititutet. Institutet för internationell ekonomi och Institutet för social forskning är knutna till Stockholms universitet. Centra för marin forskning med mil jöövervakningsansvar för olika delar den svenska kuststräckan har bildats vid tre universitet. av Floran bildningar detta slag är som synes stor och en närmare av av granskning deras instruktioner visar på stora skillnader i uppbyggnad, av regelverk, sammansättning styrelser etc. Några av de aktuella enav

heterna har delvis sektoriella uppgifter och representanter för sektors-

myndigheter eller andra samhällsrepresentanter ingår då i styrelserna. Jag föreslår att regeringen gör samlad översyn de organ som helt en av finansieras öronmärkta belopp över statsbudgeten och överväger genom möjligheten att avveckla regleringen i de fall där inte starka skäl före-

ligger att nationella beslut styra ansvars- och medelsfördelning

genom samt organisationsform. Nya strukturer förutsätts byggas med bevarande av högskolans upp institutionsstruktur. Centrumbildningar, konsortier etc. bör antingen vara immateriella enheter underordnas en institution, utgör bryggor som mellan institutioner eller är arbetsenheter för att genomföra en tidsbegränsad verksamhet. Forskare bör dock även i den sistnämnda modellen

116 Kapitel 8

ha sin hemvist vid en institution för att garantera kopplingen till forskningsbasen och utbildningen. Fem nationella anläggningar för forskning som är av nationellt intresse eller för dyrbar för att finansieras ett enda universitet har av bildats genom att motsvarande medel för driften förts från fakultetsanslag till forskningsrådsanslag. Naturvetenskapliga forskningsrådet ansvarar för acceleratoranläggningama The Svedberglaboratoriet Uppsa-

la, Manne Siegbahnlaboratoriet Stockholm, MAX-laboratoriet Lund

och för det radioastronomiska Onsalaobservatoriet Göteborg och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet ansvarar för kollegiet

för samhällsvetenskap, SCASS Uppsala. Driftmedlen utom kostnader

för lokaler och elström anvisas forskningsråd, personalen är anställd av av resp. universitet och ansvarsfördelningen mellan råd och universitet regleras avtal mellan berörda parter. Ännu så länge finns endast av begränsad erfarenhet hur denna konstruktion fungerar och det finns av anledning att om något eller några år utvärdera organisationsformen. Utöver de nämnda organen finns en rad organisationer, tillfälliga eller pennanenta, som inrättats av berörda högskolor eller i samverkan

mellan högskolor och sektorsorgan för sektorsforskning. Ett exempel är

de kompetensutvecklingscentra bildats i samverkan med NUTEK. som Det faller emellertid utanför ramen för utredningens arbete att ge en fullständig bild av dessa organisationer. De avspeglar dock väl den stora pluralismen i det svenska universitets- och högskolesystemet.

8.6 Sammanfattande

bedömningar och förslag

Universitet och högskolor bör även i fortsättningen de huvud-

vara sakliga utförama av sektorsforskning. Detta utesluter emellertid inte att institut kan behöva byggas upp i fall där det olika skäl inte är av lämpligt att att genomföra forskningen inom den struktur som högskolan kan erbjuda. Skulle det visa sig att högskolesystemet inte har kapacitet för de

forskningsuppgifter som samhället lägger på det bör möjligheten att avlasta högskolan vissa forskningsuppgifter övervägas.

Nya strukturer i form av Centrumbildningar, konsortier etc. bör kunna byggas inom högskolan för att tillgodose kraven på den upp

forskning som genomförs för skilda samhälls- och näringslivsbehov.

Kapitel 8 117

Regeringen bör göra översyn de inom högskolan som en av organ

regleras särskilda förordningar och/eller har öronmärkta

av belopp över statsbudgeten och avveckla regleringen i de fall där så

är lämpligt.

;wsgåêáä Jaså :när ÖF a

Kapitel 9 119

9 Forskningsrådsorganisationen

9.1 Forskningsrådsorganisationens utveckling och nuläge

9.1.1 Forskningsrådens tillkomst och utveckling

Det svenska forskningsrådssystemet byggdes under l940-talet. upp

Skapandet forskningsråd kan ses som en del av den upprustning av

av universiteten skedde med början under andra världskriget. Ett teksom niskt forskningsråd skapades 1942 och kommitté för byggnadsforsken

ning år. 1945 inrättades både ett medicinskt och ett jordbrukstek-

samma

niskt forskningsråd och 1946 ett naturvetenskapligt. Från 1946 funge-

rade också den särskilda atomkommittén ett forskningsråd inom som området. Efter del födslovåndor tillkom 1947 ett samhällsvetenskaen pligt forskningsråd, och år omorganiserades den Humanistiska samma fondens nämnd och ett forskningsrådsliknande reglemente. Denna gavs

uppbyggnad de svenska forskningsråden skedde ungefär samtidigt

av motsvarande strukturer skapades i andra länder. som Den nuvarande rådsorganisationen under utbildningsdepartementet går tillbaka till 1977. På grundval ett förslag lagt 1975 SOU av

1975:26 den 1972 tillsatta Forskningsrådsutredningen skapades då

av

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR, Medicinska

forskningsrådet MFR och Naturvetenskapliga forskningsrådet N FR.

Samtidigt tillkom Forskningsrådsnämnden FRN, har till uppgift

som

att initiera och stödja forskning är viktig i ett samhälleligt perspek-

som tiv. Under Utbildningsdepartementet finns numera också Teknikvetenskapliga forskningsrådet TFR, inrättades 1990 under Industridesom

partementet och som 1993 överfördes till Utbildningsdepartementet det

tidigare tekniska forskningsrådet hade 1968 inlemmats i den nya myndigheten Styrelsen för teknisk utveckling. Rymdstyrelsen fungerar också ett forskningsråd när den fördelar de via Utbildningsdepartesom mentet anvisade medlen för vetenskaplig rymdforskning. Forskningsråd typ finns också under två andra departeav samma ment. Det gäller Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR under Socialdepartementet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJFR

under Jordbruksdepartementet.

120 Kapitel 9

Från en i början blygsam nivå ökade rådens anslag med 11 % i genomsnitt per år i fasta priser under perioden 1950 till 1975. Under 80talet nivån till början kostant för att därefter stiga till följd de var en av

prioriteringar av rådsbaserad forskning som gjordes i 1987 och 1990 års

forskningspropositioner. Rådsmedel utgjorde under budgetåret 1994/95 cirka 13 % av universitetens samlade forskningsresurser. Eftersom

basanslagen till stor del är uppbundna i en fast tjänstestruktur innebär

det att forskningen vid våra universitet nu i hög grad är beroende av rådsmedel.

9.1.2 Mål och för rådens

principer arbete

Forskningsråden skall enligt regeringens instruktion SFS 1988:1198 främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning. Råden skall också enligt instruktionen undersöka vilka forskningsbehov är

som angelägna inom olika forsknings- och samhällsområden samt ta initiativ

till och främja forskning behövs för att tillgodose dessa behov. I

som

regleringsbrev för 1995/96 for forskningsråden under Utbildningsdepar-

tementet anges vidare som övergripande Verksamhetsmål att rådens stöd till forskning skall främja effektiv verksamhet på hög intemationell nivå. Det sägs också att råden skall

vidmakthålla och stärka vetenskaplig kvalitet, utvär-

- t ex genom

deringar av svensk forskning och ökad internationell publicering,

verka för förnyelse inom forskningen, t ex genom stimulans till ökat samarbete mellan institutioner och lärosäten, till ökad rörlighet av forskare och genom stöd till forskare, yngre främja den internationella anknytningen, ökat delta- - t ex genom gande i internationellt samarbete särskilt EU:s forskningssamarbete, verka för att antalet kvinnliga forskare ökar, -

förbättra informationen om forskning och forskningsresultat.

-

Målformuleringama för SFR och SJF R i deras respektive reglerings-

brev skiljer sig inte mycket från de ovanstående. Det kan emellertid noteras att det övergripande målet för SFR beskrivs som att stödja

betydelsefull grundforskning och tillämpad forskning inom socialveten-

skap, socialpolitik och folkhälsopolitik samt informera om kunskapsläge

och aktuell forskning. FörSJFR är det övergripande målet att främja och stödja i första hand grundläggande och långsiktig forskning

som gagnar ett hållbart nyttjande av de biologiska resurserna med särskild

inriktning på de areella näringama.

Kapitel 9 121

Som framgår av dessa mål är den internationella vetenskapliga utvecklingen den måttstock varmed råden bör mäta de föreslagna forskningsprojektens inomvetenskapliga kvalitet. Genom återkommande internationella utvärderingar söker klarlägga målet nåtts i detta man om

avseende och några råd använder också mer eller mindre regelbundet utländska sakkunniga i projektgranskningsarbetet.

9.1.3 Forskningsrådens sammansättning och rådgivarstruktur

För råden under utbildningsdepartementet utser regeringen ordförande och tre andra ledamöter. De senare kallas ofta allmänrepresentanter, men för tydligare karakteristik kan hänvisas till Forskningsrådsutredningen betänkande SOU 1975:26, där det talades representanter för ens om forskningsberoende samhällsområden och sektoriella eller motsvaran-

de organ. Den följande propositionen prop 1975/76: 129 använde

uttrycket representanter för sektoriella eller motsvarande intressen. Forskarsamhället representeras sju andra ledamöter som väljs av av elektorsförsamling, vars ledamöter i sin tur är valda av berörda en fakultetskollegier. För de forskningsråd som faller inom andra departements verksamhetsområden är sammansättningen i princip densamma SJFR har dock fyra allmänrepresentanter istället för tre. För FRN utser regeringen ordförande och elva andra ledamöter riksdagsledamöter, organisationsföreträdare m, medan de ovannämnda forskningsm sex

råden samt Närings- och teknikutvecklingsverket utser vardera en leda-

mot. Mandattiden för rådens ledamöter är tre år med möjlighet till förlängning för ytterligare treårsperiod. Formema för forskarsamhällets val en rådsledamöter har kritiserats för att vara tungrodda, och olika sätt att av förenkla proceduren genom direkta val har föreslagits. Jag ser inte ex direktval något bra alternativ varför den nuvarande valproceduren som bör bibehållas. För att minska risken för att proceduren utifrån upplevs sluten och styrd av en liten grupp starka forskare bör extemrepresom sentanter kunna medverka i genom att elektorsförsamprocessen, ex. lingens ordförande utses av rådet bland allmänföreträdarna i det avgående rådet. Forskningsråden använder i ökad utsträckning sakkunniga från andra länder vid bedömning projektansökningar, vid tillsättninga av forskarav tjänster och vid utvärderingar av olika slag. Under utredningsarbetet har det emellertid uppmärksammats att en person som inte har svenskt

122 Kapitel 9

medborgarskap enligt regeringsformens allmänna bestämmelser inte får vara ledamot i ett forskningsråd. Vid åtminstone ett tillfälle har denna inskränkning inte uppmärksammats av regeringen i samband med utseende ledamöter och även rådens elektorsförsamlingar har valt av inte är svenska medborgare till rådsledamöter i strid mot personer som den nämnda bestämmelsen. Det är olyckligt att utesluta alla i Sverige verksamma forskare utan

svenskt medborgarskap från möjligheten att vara ledamot i ett forsk-

ningsråd. Detsamma gäller andra som kan tillföra den svenska forsk-

ningsfmansieringen betydelsfull kompetens. Jag anser därför att regeringsformen bör ändras denna punkt. Jag kommer i det följande att

föreslå att forskningsråden samlas under en myndighet, en forskningsrådsstyrelse. Om detta förslag genomförs erfordras ingen åtgärd för forskningsråden.

9.1.4 Former för rådens

forskningsstöd

Det traditionella arbetssättet för ett forskningsråd är att inbjuda till ansökningar inom rådets hela ansvarsområde och att fördela de tillgäng-

liga medlen på basis av en bedömning av de föreslagna forskningspro-

jektens kvalitet. Det förekommer också att statsmakterna ställer särskilda resurser till rådens förfogande, som är öronmärkta för vissa ändamål, eller att regeringen föreskriver att mindre delar av rådsanslagen skall användas för särskilt angivna forskningsområden. Även råden själva kan välja att olika sätt särskilt främja vissa forskningsinriktningar. Det rör sig i alla dessa fall prioritering forskning inom de på dessa sätt identifiom en av erade områdena och det är då också naturligt att utarbeta särskilda program för dessa områden och foga dessa program till medelsutlysningen. Forskare vid universitet och högskolor mottar 90 % av de rådsmedel som spenderas inom landet. De anger själva målen för sin forskning och de väljer själva sina arbetsmetoder. De forskare och forskargrupper som ansöker forskningsbidrag har därför initiativet när rådens projektom portfölj formas och den övergripande programplaneringen från rådens sida är medvetet ganska svag. Det utesluter inte att råden ibland avsätter

särskilda medel för forskning med olika sätt definierade inriktningar

eller inom områden bedöms strategiskt viktiga. Även i dessa som vara fall kommer emellertid förslagen och initiativen ofta från det aktiva forskarsamhället och styrningen från råden är alltså relativt mild. Det

råder i själva verket stor enighet om att betydande medel måste avsättas

Kapitel 9 123

för stöd till forskningsprojekt av mycket hög kvalitet alldeles oberoende av inom vilka ämnesområden de ligger. Större delen av rådens resurser avsätts för stöd till forskningsprojekt. Inom ramen för dessa projekt finansieras såväl tjänster på olika nivåer

som forskningsutrustning och annat som behövs för projektarbetet t

ex resor. Inom eller vid sidan projektfinansieringen ofta särskilt av ges stöd för forskarrekrytering och forskarkarriärstöd i form av doktorandtjänster och postdoktorstipendier. Inom några ämnesområden är också publiceringsbidragen viktiga. Konkurrensen om rådsmedlen är i allmänhet hård och det är sällan som mer än en tredjedel av de sökta medlen kan beviljas. Råden har i detta avseende varierande principer. Mer än hälften alla ansökningar av avslås i allmänhet och för de ansökningar som beviljas prutas ofta en del av budgeten bort. TFR, som har ambitionen att huvudfinansiär vara för de projekt stöder, prutar mindre. Om medelsberäkningen är man korrekt gjord innebär prutningen att en stor del projekten måste komav pletteringsfinansieras från annat håll t.ex. högskolans medel. av egna Den kan naturligtvis också medföra att projektens ambitionsnivå sänks. Prioriteringsarbetet utgår i allt väsentligt från inomvetenskapliga kriterier inom vissa områden har det varit möjligt att bredda men perspektivet och även ta hänsyn till relevanskriterier motiverade från samhälleliga utgångspunkter. Det gäller främst de sektoriellt inriktade forskningsråden SFR och SJFR, även TF Rzs krav att forskningspromen jekten skall ha teknisk relevans och NFR:s för energirelaterad program grundforskning kan nämnas i detta sammanhang. För FRN är det i själva verket ofta samhälleliga problem, definierade av regering och riksdag eller av nämnden själv, utgör utgångssom punkten för de forskningsstödjande insatserna. Den forskning som behövs för att bidra till lösningen sådana problem är i stor utsträckav ning tvärvetenskaplig. Det kräver inte bara samarbete över gränserna inom högskolan utan också utveckling av nya metoder för bedömning

av sådan forskning se vidare kapitlet om tvärvetenskap.

Forskningsrådssystemet har fungerat väl i de flesta länder och modellen med forskarstyrda nationella för fördelning grundforskorgan av ningsresurser ifrågasätts knappast. Också de svenska forskningsråden har i huvudsak högt anseende i forskarsamhället och deras bedömningar ifrågasätts sällan. Tvärtom utgör de ofta referens även i andra en sammanhang, t ex hos andra finansiärer och internt inom högskolan.

124 Kapitel 9

9.1.5 Sakkunniggranskning av ansökningar

Rådens forskningsfinansiering bygger i huvudsak på att sakkunniga

granskare bedömer ansökningar projektmedel inlämnade forskare om av vid universitet och högskolor Principen är s k peer review, där m m. alltså forskarnas ansökningar bedöms av andra forskare inom samma område. I flertalet fall kommer dessa ansökningsgranskare från det svenska forskarsamhället, utländska sakkunniga används ibland men också för att komplettera de bedömningar görs svenska sakkunsom av niga eller for att undvika jävssituationer. TFR har valt ett arbetssätt där majoriteten granskama är bosatta utanför Sverige. av I de svenska forskningsråden, med deras majoritet aktiva forskare, av är det oftast de sakkunniga både reellt och formellt fattar besluten som forskningsstöd, det finns andra system där de sakkunniga om men är rådgivare till beslutande instans eller person, som inte snarare en

nödvändigtvis har egen kompetens för att bedöma projektförslagens

vetenskapliga kvalitet. Till de alternativ till review systemet som ibland diskuteras peer såväl i Sverige i andra länder hör en modell där forskarnas dittillssom varande produktion istället för deras beskrivningar projekt får av nya avgörande för det fortsatta stödet till deras verksamhet. En sådan vara modell har fördelen att automatiskt premiera den mest framgångsrika forskningen, däri ligger samtidigt dess svaghet. Den riskerar att men cementera befintliga strukturer och unga forskare får det svårare att slå sig fram. I sina på enkäten till de ansökningsgranskare som forskningssvar råden anlitade under 1994/95 har många spontant tagit upp frågan om review systemet. Den genomgående är att systemet har vissa peer synen

brister att någon bättre granskningsmodell inte föreligger.

men En del forskningsfmansierande organ har visserligen börjat att använda sig bibliometriska indikatorer som komplement till sin peer av review och flertalet bedömare att inom flera forskningsområden anser kan sådana indikatorer relevant information forskares tidigare ge om en vetenskapliga prestationer. Det finns emellertid också studier som visar att bibliometriska metoder inte är särskilt pålitliga som underlag för

beslut huruvida viss projektansökan skall stöd framför en

om en ges Särskilt inom tillämpade forskningsområden är inte pubannan. mer

liceringstraditioner och publiceringsmönster sådana att bibliometriska

metoder överhuvudtaget kan användas.

Några forskningsråd arbetar också med relevanskriterier. Det gäller

främst SFR, SJFR och TFR. SJFR kommer i fortsättningen att t ex

Kapitel 9 125

begära relevansbeskrivning av de sökande kan ligga till grund en som för en bedömning av projekten i detta avseende.

9.2 Forskningsråden och universiteten

9.2.1 Rådens relationer till fakulteterna

Rådens forskningsstöd och fakultetemas egna forskningsmedel har traditionellt betraktats två olika delar av samma system "the dual som system. Tanken har varit att fakulteterna tillhandahåller en institutionell bas med forskartjänster och vissa medel för innehavamas forskning, medan forskningsråden finansierar projekt som kräver tillkommande

resurser. De ökande kostnaderna för forskningsarbete vid vetenskapens

frontlinjer och rådens allt större andel av de samlade resurserna har lett till att forskningen vid ett stort antal institutioner har blivit mycket

beroende av rådsmedel. De forskare som är framgångsrika i kampen om

rådsmedel bestämmer därför i hög grad inriktningen högskolans av

forskning, ett förhållande som ytterligare understryks av att fakulteterna vid sin fördelning universitetens basresurser premierar institutioner

av och forskargrupper som har rådsbidrag jfr bilaga 5. Högskoleläramas beroende rådsmedel kan ett problem för av ses som

högskolans och deras autonomi, men det är samtidigt en garanti för

verksamhetens kvalitet. Rådsmedlen utgör också ett instrument för forskningens förnyelse och runt rådsstödda forskargrupper utvecklas ofta miljö för doktoranders och forskares vetenskaen som är gynnsam unga pliga skolning. Forskningsrådens medel är generellt mer lättrörliga än fakultetemas. Det har underlättat rådens satsningar på nya forskningsinriktningar, och det finns flera exempel på viktiga ämnesområden som till stor del byggts upp av råden.

9.2.2 Rådsmedlens

fördelning på fakulteter

Utredningens direktiv säger att "den nuvarande organisationsgrunden

som innebär att varje forskningsråd motsvarar ett eller flera fakultetsområden skall värderas och alternativa strukturella synsätt diskuteras. För att få förutsättningarna för denna fråga belysta har utredningen bett forskningsråden fördela sitt forskningsstöd avseende 1994/95 på fakul-

126 Kapitel 9

tetsområden. De enda råd som tydligt uppfyller den angivna organisationsgrunden är HSFR och MFR figur 9.1.

Kullurvelenskap

Lantbruk-veterinär- 5k°9

Teknisk

Matematisknaturvetenskaplig Median Odontoloqi o

HSFR

För NFR och TFR är uppdelningen av forskningsmedlen mellan matematisk-naturvetenskaplig fakultet och teknisk fakultet delvis resultatet uppskattningar, nödvändiggjorts av förhållandena utföranav som desidan. De matematisk-naturvetenskapli och de tekniska fakultetema ga i Lund och Göteborg för Göteborgs del CTH har sålunda ett flertal institutioner, särskilt inom fysik- och kemiområdena, och gemensamma Uppsala universitet har en teknisk-naturvetenskaplig fakultet. TFRmedlen inkluderar vissa bidrag för utrustning och tjänster. Anm. NFR- och TFR-medel till filosofiska fakulteten och Tema i Linköping har förts till teknisk fakultet, medan motsvarande SFR-medel har forts till samhällsvetenskaplig fakultet Figuren visar att de mer sektoriellt inriktade forskningsråden SFR och SJFR sprider sina resurser över fakultetsgränserna mer än de rent disciplininriktade råden HSFR, MFR, NFR. Med tanke att disciplintillhörigheten förlorar i betydelse när samhälleliga problem skall angripas med sektoriella forskningsansatser är det inte särskilt förvånande. Vad gäller forskningsrådens stöd till andra fakulteter än huvudfakulteterna finns det enligt HSFR ett antal forskningsområden inom andra fakulteter än de humanistiska och samhällsvetenskapliga som har gränsytor mot rådets discipliner. Som exempel anges sådan mediegna

Kapitel 9 127

cinsk forskning som vetter mot psykologin, naturvetenskaplig forskning

och utveckling av betydelse för arkeologin samt akustik betydelse för

av språkteknologin. Men detta utgör, som HSFR påpekar, ingen grund för att att hävda att det här finns ämnen inom andra fakulteter hör till som rådets ansvarsområde. Mer regelmässigt stöder HSFR arkitekturhistoria, teknikhistoria, byggnads/bostadsekonomi och byggnadsrätt vid teknisk fakultet. MFR stöder grundläggande forskning inom cellbiologi, molekylärbio-

logi, genetik, biokemi och biomaterialforskning vid matematisk-naturve-

tenskaplig fakultet, projekt med grundläggande fysiologisk inriktning vid

lantbruksvetenskaplig fakultet och enstaka projekt inom samhällsveten-

skaplig fakultet. NFR ger ett omfattande stöd till naturvetenskaplig forskning inom teknisk fakultet. Stöd ges också till medicinsk fakultet 5% NFRav

medlen och till lantbruks- och skogsvetenskaplig fakultet. TFR stöder i sin tur ämnen inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet har tek-

som nikvetenskaplig betydelse samt medicinsk teknik inom medicinsk fakultet.

SFR:s ansvarsområden d v s socialvetenskap, socialpolitik och folk-

hälsa är inte fakultetsbundna. Ser på medelsfördelningen blir human vudfakultetema de samhällsvetenskapliga sociologi, socialt arbete, psykologi och de medicinska samhälls- och socialmedicin. Inom humanistisk fakultet stöds främst historia och etnologi. För SJFR är de lantbruksvetenskapliga, veterinärmedicinska och

skogsvetenskapliga fakultetema vid SLU de största bidragsmottagama.

Betydande medel går emellertid också till forskning inom olika ämnesområden vid andra universitet och högskolor och det finns trend en mot ökat intresse för SJFR-finansiering vid de senare. Det gäller t ex ekologi och molekylärbiologi inom matematisk-naturvetenskaplig fakul-

tet och träfiber- och livsmedelsforskning vid de tekniska högskolorna.

9.3 Rådsindelning och gränsdragningsfrågor

9.3.1 Rådens behov

av gränsdragningar mot andra

råds ansvarsområden

Forskningen låter sig inte inordnas i struktur med klara gränser en mellan olika områden.Vill man ha flera av varandra oberoende organ inom grundforskningsområdet blir därför ett oundvikligt resultat mer eller mindre artificiella gränser mellan dessa Inte minst för organ.

128 Kapitel 9

forskningsstatistiska syften görs det ändå ansträngningar för att etablera allmänt erkända och användbara ämnesindelningar. Det gäller såväl

internationellt OECD, EU fl på nationell nivå SCB m fl. Ett

m som problem i sammanhanget är givetvis att en disciplinbaserad indelning av forskningen ofta är irrelevant för sådan forskning som inte motiveras av rent inomvetenskapliga faktorer. För forskningsråden i deras namn vilka ämnesområden deras anges forskningsstöd skall några närmare författningsreglerade avse, men

preciseringar deras verksamhetsområden finns inte bortsett från

av några ord i instruktionen för SJFR. Vad gäller relationen mellan verksamhetsområden och fakultetsområden kan möjligen indikaman se en tion i sammansättningen de olika rådens elektorsförsamlingar SFS av 1979:728, senast ändrad med SFS 1993:857. Det kan därför med viss rätt hävdas att råden själva sätter gränserna för sin verksamhet och de har för övrigt stöd för detta i sina instruk-

tioner. Forskningsråden inom Utbildningsdepartemen-tets område skall

t i samverkan med andra forskningsstödjande organ dels undersöka ex vilka forskningsuppgifter är gemensamt intresse dels besluta om som av

avgränsningen mellan rådet och övriga forskningsstödjande organ i fråga sådana forskningsuppgifter 3 punkt 4 i SFS 1988:1198, senast

om ändrad med SFS 1995:939. Motsvarande text återfinns även i instruktionerna för SFR och SJFR. Utredningen har översiktligt studerat sammansättningen elektorsav församlingarna i relation till den redovisade medelsfördelningen. ovan Sammansättningen av dessa ger för flertalet råd en viss överrepresentation forskare från andra fakultetsområden än huvudfakulteten. av Inför inrättandet SFR skrev regeringen i 1990 års forskningsproav position att det angeläget att dess insatsområde avgränsades i förvar hållande till HSFR och MFR, och att det i första hand borde inrikta sin

verksamhet på grundforskning och tillämpad forskning inom de social-

och invandrarpolitiska områdena. Riksdagens socialutskott ansåg emel-

lertid 1989/90:SoU 19 att en entydig avgränsning mot de nämnda råden

varken möjlig eller angelägen. Andra forskningsråd borde sålunda

var enligt utskottets mening inte förhindrade att stödja projekt inom de vara regeringen angivna områdena, och förekomsten av flera olika finanav sieringskällor kunde värde för forskningens utveckling. vara av Av forskningsrådens på utredningens frågor följer att gränssvar dragningsfrågor inte upplevs ett stort problem och att man inte som det ändamålsenligt att försöka formulera eller beskriva några anser vara

formella gränsdragningar. Det tycks därför inte finnas något behov av

att göra den typen avgränsningar förutses i den ovan citerade av som meningen rådens instruktion. Kanske bör den därför ändras på denna ur

Kapitel 9 129

punkt så att samverkansaspekten lyfts fram och avgränsningsintresset tonas ner. Flera av råden hänvisar i detta sammanhang till deras gemensamma samarbetsnämnd. I denna sker överläggningar i syfte att fördela ansökningar inom gränsområden på de mest lämpade forskningsråden. Därigenom kan dubbelfinansiering undvikas, och det omvända problemet, att en ansökan faller mellan stolarna, kan i princip också hanteras. Ofta sker en beredning av en ansökan i mer än ett råd, vilket bidrar till att gränsöverskridande projekt blir bedömda från än utgångspunkt. För mer en större projekt händer det också undantagsvis att man i samarbetsnämnden överenskommer om samfinansiering.

Överlappande eller närliggande verksamhetsområden har också lett

till kontinuerliga dialoger såväl mellan olika forskningsråd som mellan forskningsråd och andra forskningsfinansiärer. Korsrepresentation i arbetsgrupper och programkommittéer kan t ex vara ett praktiskt, om än något arbetskrävande sätt att diskutera och hantera grånsdragningsfrågor. Ett visst slags gräns tycks naturligt uppstå mellan sektoriellt mer inriktade forskningsråd och övriga råd. De förra har tendens att ta en med en relevansbedömning vid sitt slutliga ställningstagande, och pro-

jektförslag som har hög vetenskaplig kvalitet, men vars relevans i någon mening bedöms vara begränsad har därför större förutsättningar att bli

finansierade av de senare. Sett ur forskarnas perspektiv är gränsdragningsfrågoma möjligen inte

lika problemfria som de framstår i rådens beskrivningar. Pluralism i forskningsfmansieringen kan visserligen vara av värde för att eliminera

risken för monopolbeteende från ensamma finansiärer, men det kan

också leda också till osäkerhet om hur ansvarsfördelningen ut och

ser merarbete vad gäller planering och utarbetande forskningsansökningav ar. Sammanfattningsvis finns det enligt min mening ingen anledning att överdriva de problem som är relaterade till gränsdragningsfrågorna. Samhället befinner sig i djupgående omdaning där kunskapsproduken tion och spridning tar sig nya uttryck, där grundforskama arbetar med samhällsrelevanta och tillämpningsnära frågor och där de tradio. m. tionella aktörerna inte blir lika självklart dominerande.

9.3.2 Gränsöverskridande

forskning

Forskningsrådens vilja och förmåga att samarbeta och formerna för sådant samarbete är viktigare än gränsdragningar mellan deras verksam-

5 16-0361

130 Kapitel 9

hetsområden. Det är därför ganska naturligt att forskningsråden inte ser organisationsstrukturen avgörande för hur väl lyckas med som man gränsöverskridande forskning. Inte något av råden ser heller den nuvarande rådsindelningen som ett hinder mot sådan forskning. Flertalet forskningsråd ser idag inga forskningsområden saknar som intresserade finansiärer, och inom vilka projektansökningar därför riskerar att falla mellan stolarna. Visserligen kan en viss osäkerhet råda när nya områden och inriktningar dyker det går inte att förutse upp men nu sådana framtida gränsdragningsproblem och än mindre att utifrån dem detaljreglera rådens ansvarsområden. Råden anser sig också ha en välutvecklad förmåga att identifiera och stödja nya forskningsområden. De hänvisar även till den gemensamma mekanism som finns i form av samarbetsnämnden, och som a har till syfte att undvika de problem av denna typ, som annars skulle kunna uppstå. Inom de enskilda råden finns det ibland också tvärvetenskapliga beredningsgrupper som har till uppgift att fånga upp projekt som inte passar den normala strukturen.

9.3.3 Samverkan med finansiärer for programstyrd eller tillämpad forskning

Den svenska forskningsfinansieringstrukturen präglas av ganska stora skillnader mellan myndigheter som finansierar grundforskning å ena sidan och de som finansierar mer programstyrd eller tillämpad forskning å den andra. Det finns skäl för en sådan uppdelning, men det finns också olägenheter.

I den brittiska regeringens white paper från forsknings-

1993 om politik Realising our potential, A Strategy for Science, Engineering and Technology diskuterades frågan om att ha separata finansiärer för curiosity-driven and mission-oriented research och slutsatsen formulerades så här: The Government does not wish to run the risk of separating basic researchers from those who are concemed with application: rather wishes the whole effort to be brought into closer contact with potential users. therefore favours Research Councils which are able to identify areas for cross-fertilisation and integration along the continuum of basic, strategic and applied research. I Sverige faller idag ansvaret för integreringen mellan forskningens olika delar till stor del på forskarna själva. Av universitetsinstitution en krävs därför en betydande simultankapacitet, utan vilken spridning och utnyttjande forskningsresultat inte kommer till stånd. Utredningen av anser det riktigt och önskvärt att universitet och högskolor har ambitio-

Kapitel 9 131

nen att vara en miljö för integration och korsbefmktning, men det finns ändå anledning att även i Sverige överväga hur de viktiga kopplingama mellan grundforskning och annan forskning kan återspeglas och främjas i fmansieringsstrukturen.

Utredningen vill se forskningsråd som bättre än de nuvarande råden är rustade för samarbete med sektorsorgan och stiftelser. Samtidigt bör

de disciplinärt baserade forskningsråden inte överta dessa andra

organs

mål och arbetsformer. De bör även i fortsättningen finansiera projekt föreslagna av enstaka forskare eller forskargrupper, och sektoriellt

motiverat programstöd bör höra till undantagen.

9.3.4 Jämförelser med andra länder

I bilaga 3 redovisas forskningsrâdsorganisationens utveckling i några

andra länder. De tre nordiska grannländema har sålunda alla, till skillnad

mot Sverige, haft en diskussion om dessa frågor under de senaste åren.

Det är intressant att det finns stora likheter i de förslag lagts fram som och i de beslut som fattats. Det finns emellertid också skillnader. Till likheterna hör att alla de fyra nordiska länderna har eller föreslås få ett forskningsråd för humaniora, kultur och samhällsvetenskap. I alla fyra länderna finns också idag ett medicinskt forskningsråd. De tre grannländema har slutligen också eller föreslås få ett råd för natur- - vetenskap och teknologi, vilket i Danmark föreslås omfatta även lant-

bruksvetenskap. I Sverige arbetar för närvarande två olika råd inom

detta område nämligen NFR och TFR.

En viktig skillnad är de biologiska vetenskapernas inordning i råds-

systemet. I Danmark och Sverige ingår de för närvarande i naturvetenskapliga forskningsråd, medan de i Finland och Norge förts till forskningsråd för miljö, naturresurser och utveckling. I den mycket integrerade norska modellen har industriellt inriktad

forskning också inkluderats i forskningsrådsstrukturen. Det handlar därvid stöd till innovation och utveckling inom industriledda

om program, om främjande av exportökningar och om stöd till produktivitets-

förbättringar. Det är alltså en sammanläggning som går mycket längre

än om man i Sverige t ex skulle vilja sammanföra NUTEK:s högskoleinriktade program med NFR och TFR.

132 Kapitel 9

9.3.5 Grunder för forskningsrådsstrukturen

Det går inte undvika gränsdragningsproblem i forskningsråds-

att en struktur. Ett mål måste emellertid att inte ha onödigt många och vara

onödigt svåra gränser. Organisationen bör vara sådan att gränsöverskri-

dande forskning uppmuntras och viktiga gränsområden ges tillräcklig

uppmärksamhet. Utvecklingen både i Sverige och i andra länder har gått

mot sammanslagning mindre forskningsråd till större enheter. I av Sverige har emellertid samtidigt forskningsråd skapats och idag nya

finns det råd eller mindre utpräglad grundforskningskaraktär.

sex av mer Vissa strukturella frågor är relativt okontroversiella. Ett råd för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning behöver knappast ifrågasättas. Situationen i Sverige komplicerades visserligen något när socialvetenskapligt forskningsråd skapades 1990. Detta råd lyder ett emellertid under Socialdepartementet och inte under Utbildningsdeparte-

mentet flertalet andra forskningsråd och det bör enligt min mening

som

ett sektoriellt forskningsråd. Det betyder att avgränsningen mot

ses som

det humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, som inte är

särskilt tydlig, kan behöva över. De överlapp som finns skulle ses

möjligen kunna motiveras och försvaras med behovet av pluralism inom

de vetenskaper är mindre paradigmatiska än naturvetenskapema, som i Sverige finns också Riksbankens Jubileumsfond med stöd till men samhällsvetenskaplig forskning sin huvudinriktning. Jag förordar som således översyn görs ansvarsfördelningen inom det samhällveatt en av tenskapliga forskningsområdet med syftet att begränsa SFR:s ansvar till sektoriellt motiverade forskningsinsatser. Ett medicinskt forskningsråd med även för andra forskningsansvar områden med anknytning till hälsa är vanlig och allmänt erkänd del en ett nationellt forskningsrådssystem. Samtidigt finns det en uppenbar av koppling mellan medicin och biologiskt inriktade vetenskaper och det föreslås ibland att detta borde avspeglas i rådsstrukturen. Frågan om ett livsvetenskapligt forskningsråd diskuterades Forskningsrådsutredt ex av ningen SOU 1975:26 emellertid fann övervägande skäl tala emot som sådan modell. De senaste decenniernas utveckling bioteknologin en av

har gjort området heterogent och i likhet med Forskningsrådsut-

än mer redningen förordar jag därför inte ett stort livsvetenskapligt råd. Det kan tilläggas att livsvetenskaper visserligen är namnet på den del av EU:s fjärde för forskning och teknisk utveckling omfattar ramprogram som de tre särprogrammen biomedicin och hälsa, bioteknologi samt jordbruks- och fiskeriforskning, dessa program är i praktiken relativt men självständiga och den gemensamma rubriken innebär inte något större integration. mått av

Kapitel 9 133

Avvisandet av ett livsvetenskapligt forskningsråd löser emellertid inte

utan vidare problemet med den biologiska forskningens rådstillhörighet. Dels kan man nämligen konstatera att biologin blivit metodiskt starkt integrerad med fysik, kemi och matematik, dels är det uppenbart att biologisk forskning alltmer motiveras och stimuleras utvecklingen av

och behoven inom biologins olika tillämpningsområden. Det förra talar

för biologins fortsatta hemvist i ett naturvetenskapligt forskningsråd, medan det senare illustreras av att också Naturvårdsverket och Skogsoch jordbrukets forskningsråd är betydande finansiärer biologisk av forskning. Efter diskussioner med olika företrädare för forskarsamhälle och avnämare har jag kommit fram till förbättrad samplanering att en mellan alla berörda finansiärer för närvarande är angelägen än mer ändrade organisationsforrner. Mot bakgrund den snabba utvecklingen av

av den biologiska forskningen är det emellertid befogat att även i fort-

sättningen ha uppmärksamheten riktad mot dess finansieringsstruktur. Skogs- och jordbrukets forskningsråd genomgick på 1980-talet en utveckling i riktning mot ökade insatser för långsiktig kunskapsuppbyggnad och det fungerar idag i huvudsak på sätt grundsamma som forskningsråden under utbildningsdepartementet jfr diskussionen ovan om biologisk forskning. En stor del dess forskningsstöd går till av Sveriges lantbruksuniversitet. Samtidigt har SJFR viktiga sektoriella uppgifter och jag väljer i detta sammanhang att det ett sektoriellt se som

forskningsråd.

Genom utbrytning från dåvarande STU bildades 1990 också ett tekni-

kvetenskapligt forskningsråd. Därigenom skapades förutsättningar för stöd till långsiktig grundforskning även inom sådana tekniska discipliner, där den inomvetenskapligt motiverade forskningen tidigare varit be-

gränsad. Samtidigt skapades emellertid bred gränsyta mot det naturen vetenskapliga forskningsrådet och NFR och TFR har avnämarkretsar nu som till stor del överlappar varandra. I andra länder är det vanligt att

naturvetenskap och teknikvetenskap hanteras inom forskningsråd.

samma Utredningen uppdrog docent Ulf Sandström vid Linköpings universitet att för utredningen göra särskild studie över finansieringen en av

teknisk forskning vid universitet och högskolor med tonvikt på gräns-

dragningen mellan NFR, TFR och NUTEK. Studien har publicerats i en särskild rapport Samordnad rollfördelning i teknisk forskning, SOU 1996:20. En sammanfattande redovisning rapportens resultat och utav redningens bedömning lämnas i kapitel 13.

134 Kapitel 9

9.4 Andra aktuella frågor och problemområden

9.4.1 Samverkan med andra finansiärer och

tvärvetenskaplig forskning

Många rådsfinansierade projekt är finansierade också andra organ. av Till de viktigaste hör NUTEK, Riksdagens Jubileumsfond och Knut Alice Wallenbergs stiftelse. På tid har också samfinansiering med senare

några de nya forskningsstiftelsema börjat planeras.

av

I den disciplinbaserade rådsstrukturen och i de ibland ganska snävt

ämnesdefinierade beredningsgruppema finns det inbyggd risk för en

slutenhet och gränsdragningar försvårar tillfredsställande be-

som en dömning tvärvetenskapliga forskningsprojekt. Forskningsråden har av varit medvetna detta problem och i några fall skapat särskilda inom för bedöma och prioritera tvärvetenskapliga projekt. En strument att förutsättning för stöd från råden till tvärvetenskaplig forskning är nor-

projektdeltagama har stark inomvetenskaplig förankring. Att

malt att en stimulera kontakter och samverkan mellan etablerade forskargrupper från olika discipliner är därför ett naturligt arbetssätt. Det blir allt tydligare att många vetenskapliga eller samhälleliga problem för sin lösning fordrar tvärvetenskapliga angreppssätt. Definitionsmässigt saknas ofta etablerad metodik för den tvärvetenskapliga en

forskningen och den är därför svårare att planera och genomföra än

inomdisciplinär forskning. Det är dessutom svårare att bedöma forsk-

ningens kvalitet, eftersom review är svår att genomföra. Annorlun-

peer da uttryckt bör råden enligt min mening beredda att ge stöd även vara till sådana tvärvetenskapliga projekt kvalitet är svårbedömd, om de vars problem eventuellt kan lösas är viktiga och inte går att angripa på som något annat sätt.

Regeringen uppdrog 1995-06-21 Forskningsrådsnämnden och

Forskningsråden inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde att

föreslå åtgärder kan underlätta utvecklingen av gränsöverskridande

som forskning. Arbetet skulle ske i samråd med utredningen. Råden och

Forskningsrådsnämnden har efter samråd med utredningen överlämnat

Tvärvetenskaplig forskning till regeringen. Rapporten berapporten skrives närmare i kapitel 16 tillsammans med utredningens förslag rörande tvärvetenskaplig forskning.

Kapitel 9 135

Jämställdhetsaspekter

Genom att rådsfinansiering ofta är avgörande för forskarkarriärens

utveckling har råden ett särskilt och särskilda möjligheter att ansvar

främja en ökad jämställdhet. En medvetenhet detta har blivit

om nu uppenbar, och olika åtgärder och håller planeras eller program att genomföras.

I kapitel 16 redovisar jag sammanställning över de forskningsen bidrag män och kvinnor får från olika externa finansiärer, inklusive som råden, baserad på enkät jag låtit SCB genomföra. Denna visar en som på väsentliga skillnader mellan hur män och kvinnor behandlas av externa forskningsñnansiärer. De åtgärder bör föranledas härav som beskrivs närmare i kapitel 16.

9.4.3 Debatt arbetsfonnema

om

Genom sin sammansättning har forskningsråden nationell överblick, en och rådsmedlen fördelas i princip utan lokala eller regionala hänsyn. Det

handlar nationell konkurrens till vilken alla svenska forskare om en inbjuds att delta och där de bästa projekten finansieras oberoende av

universitetstillhörighet. Detta är givetvis samtidigt idealbild råds-

en av systemet och även den godtas de flesta forskare, förekommer det om av kritik såväl mot arbetssätt mot enskilda beslut. Diskussionen som stannar ofta inom forskarvärlden, under 1995 fördes ganska intensiv men en offentlig debatt om forskningsrådens sätt att fördela sina medel.E n punkt i systemet särskilt ifrågasattes de möjligheter rådslesom var som

damötema har att sina forskningsprojekt på bekostnad

gynna egna av projektförslag från andra forskare. Systemets försvarare underströk

vikten av att kvalificerade och aktiva forskare deltar i rådsarbetet, och

att det vore orimligt att förbjuda dem att fortsätta att ansöka rådsmeom

del för sin forskning under de tre till år de sitter ledamöter i ett

sex som

forskningsråd eller dess beredande organ. En ständig uppmärksamhet på

det problem denna debatt handlat är enligt min mening nödvänsom om dig. En lämplig modell kan att ha särskilda beredningsfonner när vara

ledamöter ansöker forskningsstöd t sakkunniga har andra

om ex som

rådsuppdrag eller utländsk expertis. Några råd har infört eller att

avser införa arbetsformer det slaget. av Även grundprincipema desamma om är sker ständigt ändringar i

forskningsrådens arbetssätt. De forskare deltar i rådsarbetet be-

som stämmer alltså också rådens arbetsformer. Det dem om ger en annan

136 Kapitel 9

fördel, har diskuterats mindre i debatten, nämligen kunskap om hur som för medelsfördelning fungerar i praktiken. De som deltar i systemet bedömningsarbetet och hör vilka kriterier som gäller och hur en ser framgångsrik ansökan bör ut. Genom den ständiga omsättning som se och sakkunniga blir de flesta kvalificerade forskasker av rådsledamöter

föir eller engagerade i detta arbete, det bör också vara

re senare men fullt möjligt sprida sådan information till forskare inte direkt att som i rådsarbetet. Flera råd har också bemödat sig om att göra engageras detta, det kommer ständigt forskargenerationer som behöver få men nya

insikt i rådens grundläggande arbetsformer.

9.4.4 Internationellt samarbete

Råden arbetar aktivt för att främja det internationella forskningssamarbe-

En mängd resebidrag utbetalas och särskilda medel avsätts för tet.

finansiering gästforskarbesök. Flera råd har också bilaterala avtal om

av

forskarutbyte och forskningssamarbete med systerorganisationer i andra

länder. Slutligen representerar forskningsråden Sverige och den svenska

forskningen i internationella samarbetsorganisationer och några av dem, främst NFR, disponerar också avsevärda medel för finansiering det av

svenska deltagandet i internationella forskningslaboratorier och forsk-

ningsprogram. Den forskning råden stöder bedrivs inte sällan i internationell som samverkan. Det gäller särskilt inom områden naturvetenskap, medisom cin och teknik, där alla forskningsaktiviteter måste bedömas utifrån ett

internationellt perspektiv. Forskningsråden är emellertid samtidigt na-

tionella och, bortsett från EU-programmen, är internationell samorgan

verkan vid finansiering grundforskningsprojekt relativt svagt utveck-

av lad vidare avsnittet annat internationellt samarbete vid forsk-

se om

ningsfinansiering

9.5 Förslag om en forskningsstyrelse

9.5.1 Frågan om en sammanhållen rådsorganisation

Den svenska forskningsrådsorganisationen består idag av flera själv-

ständiga och oberoende forskningsråd samt myndighet, Forskningsen rådsnämnden, med uppgift att stimulera samverkan mellan de olika råden I flera andra europeiska länder har man valt en mer samm m.

Kapitel 9 137

manhållen rådsstruktur och ett extremt exempel är Norges Forskningsråd som skapades 1993, och i vilket inordnades alla de rådsfunktioner som tidigare varit spridda på flera olika organ. Frågan om det skall finnas ett eller fiera forskningsråd kan enligt min mening till stor del frikopplas från frågan om hur systemet för fördelning av rådens resurser skall se ut. I de länder där man valt en sammanhållen rådsorganisation är själva forskningsrådsfunktionen fördelad på ett antal ganska självständiga underavdelningar. Den centrala nivån kan visserligen ha uppgiften att fördela tillgängliga medel dessa avdelningar men huvuduppgiftema är oftast av annat slag. Forskningsrådsutredningen diskuterade i SOU 1975:26 möjligheten av en centraliserad rådsorganisation, där till ett överordnat organ, en rådsstyrelse, fördes uppgifter som denna skulle kunna hantera bättre än de enskilda fakultetsanknutna och ämnesindelade forskningsråden. Utredningen valde emellertid att inte förorda sådan modell. De avgöranen de svaghetema ansåg man ligga i själva styrelsefunktionen och dess tänkbara konsekvenser. De skäl som sålunda angavs mot en centraliserad modell kan sammanfattas enligt följande: - Det stora ansvarsområdet skulle göra det svårt att bevaka såväl frågor om samhällets forskningsbehov som de inomvetenskapliga frågorna av långsiktig betydelse över hela forskningsfrontens bredd. - Det skulle bli en oönskad polarisering mellan styrelsen, som förutsattes vara lekmanna-dominerad, och de forskardominerade råden, delråden eller motsvarande. De senare skulle kunna komma styrelsen belastning och inte samlande kraft. att se som en som en - De enskilda rådens intresse för att främja forskning av betydelse för samhället skulle minska. - Den större organisationen skulle bli tungrodd med långa beslutsvägar och onödig byråkratisering. Jag kan förstå de farhågor som framfördes och betydelsen av närhet mellan de beslutande råden och forskarna vid universitet och högskolor skall inte underskattas. Vad gäller det operativa forskningsstödet bör man därför enligt min mening bibehålla ett decentraliserat beslutsfattande. Samtidigt finns det emellertid idag en rad starka skäl för en rådsorganisation med en överordnad styrelse. Motiven härför är främst att finna i uppgifter som saknar en naturlig bas i nuvarande forskningsrådsorganisation eller som är svåra att utföra på ett effektivt sätt i den organisationen.

138 Kapitel 9

9.5.2 Motiv för forskningsrådsstyrelse

en

Resterande delar av detta kapitel ägnas utelsutande Utbildningsdepartementets rådsorganisation. De forskningsråd som ligger under andra departement nämligen SFR Socialdepartementet och SJFR Jordbruksdepartementet har visserligen mycket som förenar dem med råden under Utbildningsdepartementet, men deras sektoriella roll är också

viktig och jag att den bör ytterligare stärkas se kapitlet om sek-

anser torsforskning. För SFR kan det betyda samverkan med andra forskningsfmansierande myndigheter inom Socialdepartementets verksamhetsområde än integrering med HSFR, MFR och NFR. För SJFR snarare innebär det ett ökat för den forskning som i dag finansieras av ansvar Jordbruksverket och Fiskeriverket. Som jag framfört fungerar råden väl och de utgör en central ovan och dynamisk för att stödja högkvalitativ forskning och förnyelse resurs inom forskningen, och inom sitt område.Samarbetet mellan råden var en när det gäller forskningsstöd är emellertid begränsat och detsamma gäller samverkan mellan råden och FRN. I den redovisning som de nyligen ingivit till regeringen avseende stöd till tvärvetenskaplig forskning finns ambition utökade kontakter och ökat samarbete men en om

från den konstruktion föreslagits med samordningsgrupp på

som en högsta nivå förefaller steget fortfarande långt till en löpande och praktisk samverkan i fmansieringsarbetet. Den forskningsrådsstyrelse jag föreslår kommer att bli ett väsentligt kraftfullare än den föreslagna organ samordningsgruppen. Detsamma gäller i förhållande till den samarbetsnämnd råden ofta återkommer till i sin beskrivning av samarbetet. som Nedan redovisas och beskrivs de enligt min mening viktigaste principiella skälen för en forskningsrådsstyrelse. I ett senare avsnitt 9.5.7 diskuteras också några de argument kan anföras mot införandet av som av en forskningsrådsstyrelse.

Strategiska och övergripande forskningspolitiska frågor

Övergripande forskningspolitiska riktlinjer på nationell nivå fastläggs av

regering och riksdag och till sin hjälp i detta avseende har man ett antal rådgivande organ, varav forskningsberedningen är det viktigaste. På myndighetsnivân finns också några organ med kompetens inom breda samhällsområden t NUTEK vad avser näringspolitik, teknik- och som ex innovationspolitik. Däremot saknas instans med auktoritet och en som kompetens över breda fält kan tala för grundforskningen. Jag anser därför att det behövs ett under regeringen, som kan fungera som organ,

Kapitel 9 139

rådgivare i övergripande eller interdisciplinära forskningspolitiska

frågor på nationell nivå över hela forskningsfåltet från de humanistiska till de tekniska vetenskapema. Akademiema kan i vissa sammanhang

fungera som rådgivande organ men även de täcker begränsade forskningsområden och de disponerar inga forskningsresurser varmed de kan bidra till att verkställa den forskningspolitik de förordar.

som

Till de stora forskningsstrategiska frågorna hör medelsfördelningen

till olika forskningsområden och regeringen kan endast få samlad en

beredning av dessa anslagsframställningar och årsredovisningar

om lämnas av ett organ med nationell överblick och för hela grundansvar

forskningsområdet. En forskningsrådsstyrelse kan väga resursbehoven inom olika forskningsområden mot varandra och prioritera mellan de

önskemål som de enskilda råden önskar föra fram.

Tillkomsten av de forskningsstiftelsema innebär väsentligt ökade

nya krav på politisk överblick och samplanering inom den statliga forsk-

ningsfinansieringen. Inom grundforskningsområdet får Forskningsråds-

styrelsen, som enligt mitt förslag bör utses i sin helhet regeringen, av nyckelrollen när det gäller att verkställa statsmaktemas beslut och göra de bedömningar blir nödvändiga med anledning stiftelsema. som av Det kan diskuteras om statsmakterna skall fördelning på de ange en

ingående forskningsråden eller forskningsområdena när den anvisar medel till styrelsen eller om denna fördelning skall göras styrelsen

av själv. Jag förordar att statsmakterna fördelar medlen på områden. Härigenom frikopplas medelsanvisningen från rådsstrukturen. De områden

som bör användas är humaniora/samhällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och teknik. Härutöver bör styrelsen förfoga över medel för över-

gripande insatser och för särskilda ändamål. Styrelsen bör också ges bemyndigande att göra vissa omfördelningar mellan områden uppgående till förslagvis högst tre procent anslagsbeloppen. av Regeringen kan därutöver i regleringsbrev de ytterligare anvisge ningar som man finner nödvändiga, t.ex. ange områden för särskilda insatser, krav på omprövningar och förnyelse etc.

Samverkan över disciplingränsema och tvärvetenskaplig forskning

För en framgångsrik forskning blir samverkan över disciplingränsema allt viktigare. Det behövs aktivt främjar sådan samverkan ett organ som och som kan ta initiativ till och på ett effektivt sätt underlätta och

främja tvärvetenskaplig forskning. Råden och forskningsrådsnämnden har i sin redovisning till regeringen avseende åtgärder för att främja

tvärvetenskap denna beskrives närmare i kapitel 16 föreslagit

en ge-

140 Kapitel 9

samordningsgrupp för utveckling av olika förslag till tvärvetenmensam skapliga satsningar där flera råd medverkar. Denna grupp blir dock i huvudsak samrådsgrupp där besluten fattas var för sig av de olika en råden eller när det gäller samhällsmotiverad tvärvetenskap som spänner

över områden FRN. Den forskningsrådsstyrelse jag föreslår

stora som kan på ett helt annat sätt styra utvecklingen och se till att medel avsätts för konkreta åtgärder.

Stöd till kvinno- och jämställdhetsforskning

Utredningen insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning

om KVINS har i sitt betänkande SOU 1995:110 föreslagit inrättandet av särskilt kvinnoforskningsråd KF R och parallell inomvetenskaett en

plig koordineringsfunktion med uppdrag att bevaka och koordinera

jämställdhetsinsatsema vad gäller både forskningsinriktning och medelstilldelning till underrepresenterat kön vid övriga forskningsråd. Jag särskilt forskningsråd enligt KVINS:s förslag är ett bra anser inte att ett

stödja kvinno- och jämställdhetsforskning. Denna forskning är

sätt att alltför heterogen för att finansieringsmässigt sammanföras i ett enda forskningsråd och ytterligare ett råd skulle dessutom öka komplexiteten

i det redan idag splittrade rådssystemet. Ett forskningsråd den före-

av slagna modellen skulle sannolikt också ha mycket begränsade möjligheter att påverka forskningsrådssystemet som helhet. De medel kan ställas till förfogande för kvinno- och jämställdsom hetsforskning bör istället fördelas den här föreslagna forskningsrådsav styrelsen. Denna styrelse skulle ett effektivt sätt kunna hantera de nämnda bevaknings- och samordningsuppgiftema.

Kvalitet och effektivitet i rådssystemet

Det behövs struktur med överblick och befogenheter för att vidmakten hålla rådssystemets samlade kvalitet och effektivitet. Detta skäl är inte det minst tungt vägande och det överordnade

organets roll innefattar några av de arbetsuppgifter Forskningsrådsutred-

ningen skisserade för Forskningsrådsnämnden FRN, men som denna

olika skäl inte prioritierat eller kunnat ta itu med att genom

av planering på kort och lång sikt främja ändamålsenlig utformning av en stödet till forskning, att verka för samarbete mellan rådsorganisationen och de ansvariga samhällsorganen vid vetenskaplig bedömning, initiering och finansiering forskning 95 79 att i samarbete med forskningsav ,

Kapitel 9 141

råden verka för en successiv omprövning och förnyelse av rådsorganisationen, dess verksamhet och ansvarsområde. Till de kvalitetssäkrande uppgifter som lämpligen kan åvila en forskningsrådsstyrelse hör också frågor om forskningsetik och bedömningssystemets oväld. Enskilda forskningsråd har utvecklat principer och rutiner i dessa avseenden, men jag anser det önskvärt att det även central nivå etableras standarder och görs uppföljningar på dessa mer områden. Till dessa principiella skäl for en forskningsrådsstyrelse kommer mer praktiska motiv, som emellertid också har att göra med det samlade

systemets effektivitet. De enskilda råden bör med tillämpning av sub-

sidiaritetsprincipen bibehålla ansvar och befogenheter på en rad områden men en forskningsrådsstyrelse bör arbeta med alla sådana frågor som effektivt hanteras av ett överordnat eller samordnande organ än av mer flera oberoende myndigheter. Två områden där dessa motiv är mycket tydliga är:

Koncentration och proflering i forskningsstödet

Det krävs ökad koncentration och profilering i forskningsstödet. Dyrbar och storskalig forskning kan endast genomföras om den samlas till en miljö som har tillräckliga resurser. På motsvarande sätt bör udda verksamheter samlas till miljöer som inte har en underkritisk storlek. I ett läge när resurserna är begränsade och kanske t o m minskar krävs koncentration och profilering för att bibehålla kvaliteten i verksamheten. Sådana bedömningar måste göras av ett organ med nationell överblick och tillräckliga och dessutom är fristående från universitet resurser som och högskolor. Detta kräver aktivt och samlat agerande från ett mer forskningsrådsorganisationen än i dag. Råden har var för sig avsatt begränsade resurser för detta ändamål. Framförallt har NFR givit viktiga

bidrag vad gäller forskningspolitiska frågor inom naturvetenskapen. Ex-

empel är förslagen om nationella anläggningar och superdatorer, analy-

sen av profilering inom fysikområdet samt rådets storutvärderingar. En

samlad resurs för hela grundforskningsområdet ger dock väsentligt större möjligheter till överblick och effektivitet. Forskningsrådsstyrelsen bör kunna väl fylla denna uppgift. Universitet och högskolor måste vidare i samråd med forskningsrådsorganisationen på ett övergripande plan diskutera dessa frågor och forskningsrådsstyrelsen blir därvid den naturliga diskussionspartnem.

En aktivare roll för rådsorganisationen innebär också att fler större

samordnade bör finnas komplement till de projekt som program som

142 Kapitel 9

genomförs till följd ansökningar från enskilda forskare. Sådana av ställer större krav rådsorganisationen vad gäller planering, program styrning och organisation och det är inte ändamålsenligt att bygga upp kompetens härför inom samtliga råd. Forskningsrådsstyrelsen bör kunna råden erforderligt stöd vid genomförandet av program som är så stora ge eller interdisciplinära att råden ensamma inte har kapacitet att ta hela ansvaret för dem.

Spridning och utnyttjande av forskningsresultat

För effektiv forskningsinformation behövs resurser än vad ett en mer enskilt råd i dag kan avsätta för detta ändamål. Det åligger samtliga råd att informera den forskning de stöder och det är ett självklart åligom gande för samtliga forskare som bedriver forskning med rådsmedel att medverka i sådan verksamhet. Formen för forskarmedverkan kan naturligtvis variera. Den kan ske i många former från aktiv medverkan i

undervisningen i skolväsendet till produktion av populärvetenskapligt

material eller informationsspridning med utnyttjande av modem genom informationsteknik. En högre ambitionsnivå här ställer också krav på rådssystemet. I dag

avsätter råden begränsade resurser för forskningsinformation både vad

gäller forskningsanslagen och inom förvaltningsanslagen.

FRN har dock med sina särskilda medel för forskningsinformation

bedrivit effektiv och välrenommerad verksamhet som nått stora en samhällsgrupper. Samarbetet med råden har emellertid varit begränsat. Forskningsrådsstyrelsen kommer att kunna hantera hela forskningsinforrnationsområdet övergripande policy gäller all forskgenom en som

ningsinformation. Personal med specialistkompetens inom information-

sområdet blir tillgänglig för hela râdsorganisationen. Styrelsen kommer också att kunna fungera stödorganisation till forskningsråden och som till forskarna i arbetet med informationsspridningen. Statsmaktemas styrning forskningsinformationen kan ske antingen genom att en särav skild anslagspost anvisas för information eller genom att mer generella anvisningar för forskningsinformationen. Det senare kan i sin tur ges göras att föreskriva att en viss andel av samtliga forskningsgenom rådsmedel skall användas för forskningsinformation eller genom att anvisningar ges i regleringsbrev. Forskningsråden har i dag separata infonnationsenheter, som för de mindre råden i huvudsak består av en informationsansvarig person. I den organisationen bör infonnationsverksamheten byggas upp som en nya enhet vars uppgift är att betjäna samtliga forskningsråd och som kan

Kapitel 9 143

överblicka informationsflödet. Den bör då kunna tillhandahålla bredare och mer kvalificerade tjänster än vad som är möjligt i dagens organisation. De olika rådens informationsblad bör t ex kunna kompletteras med en tidskrift för övergripande forskningsfrågor, forskningspolitik m m. Informationen över Internet och allmänt tillgängliga databaser över forskningsprojekt är andra uppgifter för en samordnad informationsfunktion. Råden har hittills i mycket begränsad utsträckning kunnat avsätta resurser för samhälleligt eller industriellt utnyttjande av resultaten av den forskning som de stöder. NFR har till följd av sitt internationella engagemang i de stora europeiska forskningsansläggningama avsatt resurser och också anvisats särskilda medel för industriellt och teknologiskt utnyttjande av dessa och man har inom ramen för detta arbete främjat kontakter mellan svensk industri och t.ex. kämforskningslaboratoriet CERN i Geneve. Motsvarande insatser kan vara motiverade även inom andra råd, främst TFR och MFR. En gemensam politik och ett samlat agerande från rådens sida vad gäller utnyttjande av den rådsfinansierande forskningens resultat innebär ett effektivare resursutnyttjande och skapar förutsättningar för ett bättre industriellt utnyttjande av svensk forskning. Det kommer också att underlätta samarbetet med universitet och högskolor på detta område.

Resurser för planering och utredning

Som myndigheter betraktade har forskningsråden en ganska speciell karaktär och behovet av reguljär planeringsverksamhet är annorlunda och begränsat än för en förvaltningsmyndighet. Behovsinventeringmer ar, omgivningsstudier och initiering av forskningsinsatser fordrar dock både resurser och kompetens. Forskningsrådsutredningen SOU 1975:26 tänkte sig att FRN skulle initiera och även svara för inventeringar, studier och utredningar gemensamt intresse för rådsorganisationens av långsiktiga planering. Så har det inte blivit och rådens planerande och utredande funktioner är idag förhållandevis svagt utvecklade. Jag anser emellertid att det behövs samlad planerings- och utredningsresurs en som kan förse samhället med kvalificerat underlag inför forskningspolitiska ställningstaganden. Det sagda innebär inte en underskattning av det arbete som ändå görs och de resultat som därvid nås. Som exempel kan nämnas NFR:s breda utvärderingar av forskningen inom dess fyra programområden. Dessa möjliggjordes bl a av att ett stort material insamlades och bearbetades av särskilda referensgrupper. Frågan kan dock ställas om det är rimligt att löpande belasta forskarsamhället med så tunga utredningsuppdrag.

144 Kapitel 9

Det finns inom grundforskningsområdet ingen samlad resurs av den karaktär som t ex på näringsdepartementets område finns inom NUTEK. Inte heller Kungl Vetenskapsakademien har på detta område en lika

välutvecklad organisation som Ingenjörsvetenskapsakademien har på den

tekniska sidan. Även i jämförelse med situationen i flera andra mer

länder är planerings- och utredningsresursema inom svensk grundforsk-

ning små. Inte minst för de typer av forskningspolitiska aktiviteter som beskrivits behövs det en solid bas vad gäller resurser för utredovan ningar och analyser. Större och färre forskningsråd skulle kunna innebära förbättring i detta avseende den här föreslagna modellen, en men innebär att de begränsade resurser som trots allt finns inom de som enskilda myndigheterna läggs i struktur, är ett samman en gemensam ännu bättre sätt att skapa en slagkraftig planerings- och utredningsenhet. Den decentralisering skett inom det svenska universitets- och som högskolesystemet innebär att många frågor löses efter direkta diskussiomellan utförande organisationer och finansiärer. Ett exempel är ner extemfinansiärernas bidrag till den fulla kostnadstäckningen som är föremål för direkta förhandlingar mellan finansiärer och högskolor. På universitets och högskolesidan har ett samordnande organ för gemen-

samma frågor bildats, Svenska universitets- och högskoleförbundet. Som

motpart fungerar i dag ett antal forskningsråd men en forskningsrådsstyrelse kommer i dessa sammanhang att kunna representera rådsorganisationen på ett mer samlat sätt.

Internationellt samarbete

Det internationella samarbetet fortsätter att öka i betydelse. Det gäller såväl på utförandenivån som på forskningsfinansiäremas och forskningspolitikernas nivå. Den splittrade forskningsfrnansieringsstrukturen i Sverige är inte ägnad att underlätta vårt deltagande i internationellt samarbete. F orskningsråd och andra forskningsorganisationer täcker ofta en sektor som är förhållandevis smal i förhållande till andra länders motsvarande organisationer, och representanter för svenska forskningsorganisationer kan sällan företräda bredare svenska forskningsintressen. Det gör det svårare att agera med tyngd i internationella sammanhang. Även för forskningsorganisationer i andra länder ter sig den svenska mångfalden ibland besvärande, eftersom den tvingar dem till ett parallellt agerande gentemot ett flertal svenska motparter. Ett exempel är det svenska deltagandet i de europeiska forskningsrådens samarbetsorganisation, European Science Foundation ESF där de många svenska med-

Kapitel 9 145

lemsorganisationema lett till svårigheter att koordinera deltagandet och få till stånd svenska initiativ. Svårighetema illustreras också väl det svenska deltagandet i EU:s av för forskning och teknisk utveckling. Tolv olika myndigramprogram heter har för det svenska deltagandet i de olika delarna av detta ansvar och samordningssvårighetema är betydande. Genom EU-proprogram bredd och relevans för ett flertal departement och myndiggrammens heter kommer det alltid att finnas ett samordningsbehov för forskmen

ningsråden under Utbildningsdepartementet bör en forskningsrådsstyrelse

med uppgift att främja det internationella samarbetet kunna bli ett viktigt sammanhållande vad avser arbetet med EU:s forskningspolitik organ och forskningsprogram.

Bevakning av forskningsrådsindelningen

Utredningen föreslår att de nuvarande forskningsråden inom Utbildningsdepartementets område utan större förändringar förs under forskningsrådsstyrelsen. Detta betyder naturligtvis inte att förändringar inte bör ske i framtiden. Utvecklingen inom forskningen leder till att

forskningsområden och samverkansmönster uppstår och organisatio-

nya

måste självklart anpassas härtill.

nen Jag har i mitt förslag utgått från att statsmaktemas reglering av forsk-

ningsrådsstrukturen under forskningsrådsstyrelsen bör bestå. Forsknings-

rådens ställning blir starkare de arbetar under riksdag och regeom av ring givna förutsättningar och en avreglering skulle ge en felaktig signal rådens betydelse i systemet. Styrelsen bör dock kunna föreslå de om förändringar är påkallade. som Tillkomsten forskningsrådsstyrelse således förutsättningar av en ger för att på ett bättre sätt löpande rådsstrukturen till forskningens anpassa och samhällets utveckling.

9.5.3 Forskningsrådsstyrelsens uppgifter

Som framgår föregående avsnitt anser utredningen att det finns starka av skäl för att skapa ett överordnat med för forskningsrådssysorgan ansvar temet under Utbildningsdepartementet. Det utredningen nya organ som föreslår kallas i fortsättningen Forskningsrådsstyrelsen FRS. Ett lämpligt på engelska skulle kunna The Goveming Board of the namn vara

Swedish Research Councils. Med detta namn markeras bl a att den

organisationen inte är ett enda stort forskningsråd utan en gemennya

146 Kapitel 9

sam styrelse för ett antal till stora delar självständiga forskningsråd. Med utgångspunkt från de ovan angivna motiven för det nya organet föreslås

att Forskningsrådsstyrelsen skall ha följande uppgifter baserat på ge-

nomgången i föregående avsnitt: Vara rådgivare till regeringen i övergripande forskningspolitiska frågor inom grundforskningsområdet Avge anslagsframställning och årsredovisning för styrelsens och de ingående forskningsrådens verksamhet Fördela de av statsmakterna anvisade forskningsmedlen för olika forskningsområden till de ingående forskningsråden och till styrelsens övriga verksamhetsområden Främja och stödja tvärvetenskaplig forskning Främja och stödja kvinno- och jämställdhetsforskning Svara för kvalitet och effektivitet i rådssystemet Främja erforderlig koncentration och profilering i forskningsstödet Svara för spridning och utnyttjande av forskningsresultat Genomföra planerings- och utredningsarbete för hela rådsorganisationen 10. Effektivisera och främja internationellt forskningsamarbete Några av de uppgifter som angivits ovan utförs idag i viss utsträckning av Forskningsrådsnämnden. FRN:s övriga uppgifter skulle teoretiskt kunna kvarligga inom särskild för ändamålet skapad del en av Forskningsrådsstyrelsen. Det förefaller emellertid ändamålsenligt att mer Forskningsrådsstyrelsens interna organisation får bli föremål för en mer

förutsättningslös diskussion och enligt en mer generell modell där

FRN:s nuvarande uppgifter fördelas mellan råden och styrelsen på motsvarande vissa rådens uppgifter bör föras till styrelsen. sätt som av

Forskningsrådsstyrelsens och forskningsrådens sammansättning

Som ovan nämnts ser jag Forskningsrådsstyrelsen ett organ som i som en dialog med statsmakterna kan företräda grundforskningen med auktoritet och trovärdighet. Det betyder att styrelsen inte får domineras av personer som saknar förankring i forskarsamhället. Samtidigt är det naturligt att samhällsinflytandet också är tungt i ett av detta slag. organ

En rimlig balans mellan dessa intressen skulle kunna uppnås om ungefär

hälften av ledamöterna hade sin bakgrund i forskningsvärlden och den andra hälften representerade andra samhällssektorer eller organisationer

Kapitel 9 147

med anknytning till forskningsverksamhet näringsliv, utbildningsväsendet, sektoriella avnämare, löntagarorganisationer etc.

Alla ledamöter i styrelsen bör utses av regeringen och jag vill under-

stryka betydelsen ett omsorgsfullt beredningsarbete inför detta beslut. av En styrelse med vidsynta och engagerade ledamöter kan betyda mycket för hela rådsorganisationens arbete och framgång, medan en styrelse saknar förtroende i forskarvärlden eller erforderliga kontakter med som andra delar samhället kan göra mer skada än nytta ställt i relation till av de ovan angivna målen. En rimlig bredd i sammansättningen såväl vad avser olika forsk-

ningsområden som beträffande andra intressen och sektorer kräver ett

tjugotal ledamöter. De bör alla utses regeringen och några av dem av bör därvid också få tilläggsuppdraget att vara ordförande i de ingående forskningsråden. De senare kommer alltså därigenom att vara representerade i styrelsen sina respektive ordförande. l övrigt bör däremot en av ledamot i forskningssrådsstyrelsen inte samtidigt vara ledamot i något de ingående forskningsråden. Det kan också vara ändamålsenligt att av vissa ledamöterna utses på förslag av högskoleförbundet vilket skulle av ge styrelsen en god förankring även i universitetens och högskolornas ledning. För F orskningsrådsstyrelsens ledning kan olika modeller tänkas. En möjlighet vore att använda den struktur som idag gäller för forskningsordförande leder styrelsens sammanträden och ibland råden med en som representerar den utåt och en av organisationen anställd generalsekreterare har det löpande ansvaret för verksamheten. En annan möjligsom het vore att tillämpa den ordning som gäller för universiteten med en ordförande som hämtas från forskningsvärlden och som samtidigt är myndighetens chef. I båda fallen bör mandaten vara tidsbegränsade till sex år. Med tanke på att forskningsråden i första hand representerar forskarsamhället jag det naturligt att deras ordförande, som företräder anser dem i styrelsen, också själva är forskare. Ordförande i forskningsråd bör utses bland de forskare som av elektorsförsamlingen valts till ledamöter forskningsrådet. Som jag ovan föreslagit bör de emellertid ändå utses av

regeringen, vilket dem forskningspolitisk legitimitet i tillägg

av ger en

till den vetenskapliga auktoritet de besitter i kraft av sin sakkunskap

forskningsområdet. Några andra större förändringar av de enskilda forskningsrådens sammansättning anser jag inte erforderliga. Vad gäller majoritetsförhållandena i dessa råd ser jag alltså inga skäl till att ändra den nuvarande modellen och forskarsamhället bör sålunda, liksom hittills, i ett valförfarande, utse de flesta ledamöterna. Regeringen föreslås alltså därefter uppdra åt en av dessa att vara ordförande. Av både

148 Kapitel 9

principiella och praktiska skäl jag att rådens övriga ledamöter, dvs anser de s k allmänrepresentantema, bör utses Forskningsrådsstyrelsen och av

inte av regeringen.

Forskningsrådens främsta företrädare i vetenskapliga frågor har hittills varit deras huvudsekreterare, i den modell jag föreslår blir men det förstås den av regeringen utsedde ordföranden som fyller denna funktion. Ordföranden bör också överta de uppgifter enligt rådens som nuvarande instruktion åvilar huvudsekreteraren. De nya rådsordförandenas uppgifter och ansvar blir alltså betydande, men uppdragen behöver enligt min bedömning inte nödvändigtvis motivera heltidsanställning.

9.5.5 för

Organisationskommitté Forskningsrådsstyrelsen

Det finns idag 130 anställda i forskningsrådsorganisationen under ca Utbildningsdepartementet och det är enligt min uppfattning en tillräcklig personalstyrka även i framtiden. Det behövs visserligen tillkommande

resurser för Forskningsrådsstyrelsens arbete men samtidigt bör samord-

ningsvinster kunna ske på flera av de ovan redovisade arbetsområdena. Jag har inte sett det som motiverat att inom ramen för mitt arbete detaljerat redovisa hur arbetet inom Forskningsrådsstyrelsens sekretariat bör läggas upp. Denna fråga bör i stället utvecklas av en organisationskommitté som bör ges i uppdrag att förbereda inrättandet av F orsknings-

rådsstyrelsen. De förvaltningsanslag som i dag disponeras av forsk-

ningsrådsnämnden och de olika råden bör samlas till ett anslag för Forskningsrådsstyrelsen. Jag föreslår sålunda att en organisationskommitté tillsätts med uppgift att förbereda inrättandet av Forskningsrådsstyrelsen. En mängd formella och organisatoriska frågor måste lösas och detta kommer att ta viss tid. Jag bedömer det därför som rimligt att Forskningsrådsstyrelsen kan inrättas som myndighet först den l januari 1998.

9.5.6 Diskussion argument mot

av en

forskningsrådsstyrelse

Ett skäl som ibland anförs mot förändringar forskningsfinansierings-

av systemet är behovet av stabilitet. En organisationsförändring är med detta tänkesätt alltid en ovälkommen störning och det hävdas t ex att

Kapitel 9 149

med tanke på de andra förutsättningar som systemet just nu håller nya på att växa in nämligen tillkomsten de forskningstiftelsema av nya och det snabbt ökande deltagandet i EU-programmen, bör inga föränd-

ringar forskningsrådsorganisationen. Det bör emellertid under-

göras av strykas att den modell jag här förordar inte kommer att innebära som

några praktiska omställningsproblem utförandesidan. Tvärtom bör det

på sikt kunna leda till förenklingar i kontakterna med forskningsråden sett från forskarsamhällets sida. Ett annat problem kan att rådens särskilda legitimitet både inom vara forskarsamhället och gentemot statsmakterna försvagas genom att en ny instans tillkommer mellan råden och regeringen. Råden kan komma att

bedömas blott och bart arbetsgrupper inom forskningsrådsstyrelsen.

som Till detta kan sägas att rådens autonomi vad gäller beslut i bidragsfrågor kommer att bibehållas. Forskningsrådsstyrelsens direkta och styrande uppgifter begränsas till de râdsövergripande frågor redovisats och som diskuterats Råden måste också ett starkt inflytande inom ovan. ges forskningsrådsstyrelsen. Det kan också hävdas att det politiska inflytandet inom forsknings-

rådssystemet ökar vilket naturligtvis beroende på utgångspunkt kan ses

både nackdel och fördel. Jag för del fördelar med som en en ser egen ett system där forskarinflytandet över besluten är starkt, samhällsinmen

flytandet måste också starkt för de övergripande forskningspolitiska

vara besluten. För de inomvetenskapliga besluten i råden är det nödvändig med ett dominerande forskarinflytande. En anledningarna till forskav ningsrådens auktoritet inom systemet är att de har stark majoritet av en forskare, både i själva och i deras olika beredningsgrupper. Det organen krävs således tydlig decentralisering till forskningsråden som garanteen att de inomvetenskapliga besluten även i fortsättningen fattas av rar

hög vetenskaplig kompetens. För de forskningspolitiska

organ med en

besluten i Forskningsrådsstyrelsen krävs på motsvarande sätt stark

en samhällsförankring. Forskningsrådsstyrelsen bör därför enligt mitt förslag utses i sin helhet regeringen och bestå lika många forskare och samhällsav av

representanter. Kommer denna att få tillräcklig legitimitet hos forskarsamhället Som jag sagt bör inomvetenskapligt grundade beslut

ovan medelsfördelning fattas råden med majoritet av forskare. Beom av en slut avvägningar över ämnesgränser och intiativ för att främja jämom ställdhet och tvärvetenskap är politiska till sin natur och det är därmer för naturligt att samhällsinflytandet här är större vilket motiverar att ledamöterna regeringen. Motsvarande gäller för de övergripande utses av

avvägningar gentemot andra finansiärer, främst de nya forskningsstiftel-

måste göras. Genom att antalet forskare i styrelsen är stort serna, som

150 Kapitel 9

får forskarsamhället faktiskt ett starkare inflytande över dessa rådsövergripande beslut än vad man har i dag under den självklara förutsättningen att forskarrepresentantema i styrelsen är ledande forskare med förtroende i forskarsamhället. Det kan också anföras att ett nytt organ bidrar till en ökad byråkrati och ökade kostnader. Antalet myndigheter minskar emellertid med mitt förslag och Forskningsrådsstyrelsens och rådens samtliga arbetsuppgifter kommer att kunna fullgöras inom ramen för de i dag finns resurser som inom de fem myndigheterna. Den effektivisering och ökade flexibilitet som förslaget leder till bör dock inte utnyttjas för att skära ned resurserna utan för att med hög kvalitet fullgöra de ytterligare uppgifter jag i

det föregående angivit för forskningsrådsstyrelsen.

9.6 Sammanfattande

bedömningar och

förslag

De argument som finns för en förändring av forskningsrådsstrukturen är inte tillräckligt starka för att nu motivera en förändring av forskningsrådens indelning. Det bör dock senare vara möjligt att ta upp en diskussion om forskningsrådsindelningen inom den örändrade övergripande organisation som föreslås.

De naturvetenskapliga och teknikvetenskapli ga forskningsråden bör även i fortsättningen vara två separata forskningsråd. Denna fråga

behandlas i kapitel 13. Den biologiska forskningen bör även i fortsättningen ha sin bas i det naturvetenskapliga forskningsrådet. Samverkan mellan de organisationer som stödjer biologisk forskning bör förstärkas. En översyn bör göras av ansvarsfördelningen inom det samhällsvetenskapliga forskningsområdet Skogs- och jordbruksforskningsrådet SJ FR och Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR bör ses som sektoriella forskningsråd. Detta

bör leda till förändringar vad ansvarsområde fler sektoriella

avser

uppgifter resp sammansättning starkare inflytande för sektorerna.

Denna fråga utvecklas närmare i kapitel 10. Peer review innebär att forskare granskar forskare processen som

bör även i fortsättningen vara basen i forskningsrådens granskning

av ansökningar. Särskilda beredningsformer bör tillämpas när ledamöter ansöker om forskningsstöd. En myndighet, F orskningsrådsstyrelsen, bör inrättas med ansvar för forskningsrådssystemet under Utbildningsdepartementet. Denna myn-

Kapitel 9 151

dighets styrelse bör utses av regeringen och bestå av lika många forskare och samhällsrepresentanter.

Anslagen för forskningsrådsverksamhet bör anvisas till Forsknings-

rådsstyrelsen anslag till forskningsområden humaniora/samsom

hällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och teknik istället för som

separata anslag till forskningsråden. Forskningsrådens ordförande bör vara en aktiv forskare som också är rådets främste företrädare i vetenskapliga frågor. Ordföranden bör också ledamot av den nya myndighetens styrelse. vara Forskningsrådsstyrelsen bör inleda sin verksamhet 1998. En organisationskommitté bör tillsättas för att förbereda inrättandet.

Kapitel 10 l53

10 Sektorsorgan och sektorsforskning

10.1 Inledning och avgränsning

En principiell utgångspunkt for svensk sektoriell FoU-politik är att för varje samhällssektor skall bedöma, formulera, initiera och staten finansiera sina forskningsbehov. Syftet med forskningen kan vara att på olika nivåer bidra till målformuleringen inom sektor, men vanligare en den utvecklar kunskap och metoder behövs för att nå de är att som angivna målen. Forskningen är med detta synsätt ett medel varmed

statsmakterna och de olika myndigheterna bidrar till att förverkliga de

övergripande politiska målen för en viss sektor. En grundprincip, blivit allt tydligare, är att sektorsforsk-

annan som ningen i normalfallet skall utföras vid universitet ochhögskolor. Sektorsforskningsorganens roll har därmed alltmer renodlats till beställare, inte utförare FoU. Samtidigt universiteten på detta sätt tillförs beav som

forskningsresurser ligger makten över dessa inte hos tydande resurser

universiteten själva eller hos deras forskare utan hos sektorsforsknings-

organen. detta kapitel diskuteras sektorsforskning utifrån ett antal olika I

utgångspunkter. Problem identifieras och rekommendationer ges. Några

centrala frågor inom sektorsforskningen har utredningen valt att belysa med hjälp antal frågor, ställts till och besvarats det 30-tal av ett som av FoU-finansierande sektorsorgan, budget för externt FoU-stöd övervars stiger 0,5 milj kr. Frågorna har gällt hur dessa hanterar frågor a organ forskningens relevans- och kvalitet och vilken organiation de byggt om för att bedöma dessa kriterier. upp Inledningsvis bör också påpekas att begreppet FoU, d s forskning v och utveckling, visserligen används några gånger i utredningsdirektivens

bakgrundsbeskrivning, att det i själva uppdraget till utredningen

men bara talas forskning. Även i detta betänkande används ibland termen om utredningens överväganden har begränsats till forsknings- FoU, men

anslagsmedel under de senaste 15 åren fördelats efter

frågor. De som

förslag i regeringens forskningspropositioner har också bara avsett forsk-

ningsverksamhet.

Utredningen har inte försökt kartlägga hur mycket utvecklingsarbete stöds olika sektorsorgan. Jag nämligen att myndigheternas som av anser

154 Kapitel 10 sou 1996:29

stöd till sådant arbete, liksom ren uppdragsforskning, bör jämställas med

egna utredningar och köp av konsulttjänster Medel för sådant bör m m.

alltså inte belasta några forskningsanslag utan inkluderas i myndigheter-

nas driftbudgetar. Detta gäller även i de fall myndigheterna olika skäl av

väljer att lägga forsknings- och konsultuppdragen ifråga högskolan.

10.2 Uppbyggnad av den sektoriella FoUorganisationen

Tillämpningsinriktad statligt stödd FoU i Sverige föddes på l940-talet. Det började i försvarssektom och under de följande decennierna skedde en systematisk organisatorisk uppbyggnad. Denna tillväxt hade ett nära samband med statsapparatens ökade ambitioner vad gäller långsiktig planering. Man kan t ex peka på utvecklingen ämbetsverkens uppgifav

ter från huvudsakligen regeltillämpning och kontroll till bredare samhälleliga funktioner fordrade planeringsunderlag och kunskaps-

som egen uppbyggnad. Utbyggnaden av försvarsforskningen följdes teknisk-naturvetenav

skaplig forskning för ekonomisk utveckling. Även med sikte på den

sociala utvecklingen avsattes tidigt sektorsforskningsresurser, bl inom

a

utbildningsområdet. Sektorsforskning har sedan vuxit fram inom allt fler områden, i allmänhet till följd av politisk prioritering området eller

av sektorn ifråga. Idag är så gott alla samhällets verksamhetsområden täckta som av

tillhörande sektorsforskning. Samtidigt kan emellertid konstateras att den

samlade sektorsforskningen varken i relativa eller i absoluta tal ökat under de senaste 15-20 åren. Med reservation för förändringar i klassifi-

ceringen av olika forskningsmedel visar tvärtom en genomgång

av SCB:s årliga statsbudgetanalyser Statliga anslag till forskning och utveckling en tydlig relativ minskning i förhållande till vad klassifisom ceras som allmän vetenskaplig utveckling. Det finns ingen permanent och vedertagen indelning samhället i av väldefinierade sektorer och därmed inte heller någon given struktur för

sektorsforskningen. Den senaste modellen för sektorsindelning kan sägas

vara den indelning statens budget i 27 utgiftsområden riksav varom

dagen, efter förslag från dess talmanskonferens nyligen har beslutat.

Denna indelning kommer sålunda styrande för regeringens att vara presentation nästa statsbudget. En klassificering är den i vilken av annan

sektorsforskningen helt enkelt fördelas på olika departementsområden. En tredje indelningsgrund, slutligen, är den SCB använder i sina

som

Kapitel 10 155

redovisningar FoU-insatsemas Fördelning på olika ändamål statsbudav getanalyser och FoU-statistiska rapporter. I denna utredning används såväl departementsindelningen som ändamålsindelningen. Den senare ligger t till grund för delar det material som presenteras om FoUex av volymemas utveckling över tiden. Bristen på systematik och konsekvens vad gäller sektorsindelning kan kanske också förklara vissa anomalier i systemet sett i ett sektoriellt forskningspolitiskt perspektiv. En iögonfallande sådan gäller en av våra viktigaste näringar nämligen skogsbruket, som enligt gällande departementsförordning hanteras av Näringsdepartementet, medan Skogsforskningen hör till Jordbruksdepartementets område.

10.3 Sektorsforskningens omfattning

I SCBs forskningsstatistik kan sektorsforskningens omfattning inte direkt utläsas och den bästa källan för att följa utvecklingen av dess omfattning och inriktning är istället statsbudgetanalysen. Denna emellertid ingen ger vägledning medlens fördelning på utförare och den innefattar giom vetvis inte den privata sektorn. Från forskningsstatistiken kan konstatera att den totala forskman

ningsvolymen i Sverige 1993/94 var 49 miljarder kr i 1994/95 års pen-

ningvärde. Den offentliga sektorns andel härav utgjorde nära 16 miljarder kr. Knappt 8 miljarder kr gick till högskolans basanslag och till forskningsråden och alltså ungefär lika mycket till sektorsforskning och

forskningsinstitut. Högskolan erhöll enligt VHS med omräkningar enl bilaga 2 2 miljarder kr sektorsforskningsmedlen. Drygt 3 miljarder

av kr, de mesta utgjordes försvarsbeställningar, förbrukades av varav av företagssektom. Försvarets objektbundna utveckling, framför allt beträffande JASprojektet, kan inte betraktas regelrätt sektorsforskning och den som offentliga FoU-satsningen utanför högskolan kan utifrån forskningsstatistiken mot denna bakgrund uppskattas till knappt 5 miljarder kr. I detta ingår då även basanslag till institut inte fördelas av sektorssom ändå bör betraktas som sektorsforskning. organ, men som

Utredningen har hos ett 30-tal myndigheter begärt vissa basuppgifter

deras FoU-finansiering, vilka redovisas i bilaga De summor som om där är inte jämförbara med de siffror som anges ovan eftersom anges myndigheternas uppgifter endast forskningsmedel fördelas till avser som projekt.

156 Kapitel 10

Under ett antal år har statens FoU-politik inriktats på att minska institutens basanslag för att istället fördela medlen som forskningsbidrag efter ansökan. Ett sådant system är sedan 1993/94 infört även inom försvarsmakten varför andelen basanslag till forskningsinstitut har minskat ytterligare. Därutöver har en viss överföring av basanslag från sektorer till högskolan genomförts bl a genom överföring av Naturvårdsverkets laboratorier till Lantbruksuniversitetet och Stockholms universitet. Syftet har varit att öka konkurrensen om sektorsmedlen genom att i mindre grad öronmärka dem och att än tydligare göra högskolesystemet till den huvudsakliga utföraren av sektorsforskning. Den bästa källan för att studera förändringar i statens forskningsanslag till olika sektorer nämnts SCBs statsbudgetanalys. är som ovan Självklart innebär även i detta fall överflyttningar av medel och ändringi myndigheters inriktning besvärliga tolkningsproblem men det ar stora hela kan statens prioriteringar följas ganska väl.

% 100 Utforsk.jordenoch atmosfären fientlig förvaltning Arbetsmiljö,personalskydd 80 Undervisning Kultur,massmedia,fritid Socialvård,socialmiljö 60 Hälso-ochsjukvård Fysiskmiljö,naturvård Boendeoch samhällsplanering 40 Transportochtelekommunikationer

Energi-ochVattenförsörjning 20 industriellverksamhet j A I 7__-7mm_7 0 Jordbrukskogsbruk,jakt och fiske i

1977/78 1980/81 1983/84 1986/87 1989/0 93

Figur 10:1 Procentuell förändring av statens satsningar olika forskningsändamål mellan 1977/78 och 1994/95 i fasta priser. Statsbudgetanalysen.

Förändringarna visar tydligt statens ökade satsningar forskning inom områdena miljövård, industri och allmän vetenskaplig utveckling, särskilt kulturvetenskaper.

Kapitel 10 157

10.4 karaktär

Sektorsforskningens

Det finns en mycket stor bredd och variation i sektorsforskningens innehåll. Den spänner över hela fältet från grundforskning till utvecklingsarbete, teknisk forskning är volymmässigt dominerande. Ibland men är gränsdragningen mot andra typer av offentligt FoU-stöd inte särskilt

skarp. SJFR klassas t ex ibland som ett forskningsråd och ibland som

ett sektorsorgan. Av sektorsforskningen krävs inte bara att den skall uppfylla vetenskapliga kvalitetskrav utan också att den skall bedrivas kring sektorsrelevanta frågeställningar. I en proposition om byggnadsforskning m m

1983 prop 1982/83: 15 1 betecknades t ex kvalitet och relevans som de

två ledstjämoma för sektorsforskningen. Det tillades att kraven på relevans och kvalitet inte är utbytbara och att båda måste uppfyllas samtidigt. I litteratur förekommer det visserligen att relevans annan

uppfattas och hanteras som en del av ett vidare kvalitetsbegrepp se

även avsnitt 5 nedan, men jag väljer här att betrakta forskningens relevans självständig och kvaliteten i princip oberoende som en av faktor. När bidrag till sektorsforskning bör hänsyn alltså tas till såväl ges kvalitetskriterier till forskningens relevans för verksamheten eller som samhällsområdet ifråga. Kvalitetsbegreppet kan vara snävt och bara avse

gängse krav forskningsproduktion stringens, metodik, akribi etc

eller bredare och inkludera frågan om den aktuella forskningen på sikt

även bidrar till att föra vetenskapen framåt inomvetenskaplig betydelse,

generaliserbarhet etc. Normalt kvaliteten i den första, mer inskränkses ta betydelsen ett baskrav eller förutsättning för att forsksom som en ningen överhuvudtaget skall kunna stödjas, medan kvaliteten i form av inomvetenskaplig betydelse kan tillåtas variera något så länge relevansen är hög. Det hävdas ändå ibland beträffande sektorsforskningen att kraven vara som

ning prop 1978/79:1 19 jag att det att det finns risk med

men anser en att formulera och driva kvalitetskraven på sektorsforskning utifrån den

inomvetenskapliga forskningens krav på eller åtminstone strävan mot

vetenskaplig excellens. På sektorsforskning måste nämligen också ställas andra, lika viktiga krav relevans och användbarhet. Dessa aspekter om är visserligen ännu svårare att kvantifiera än kvalitetskraven, men för den skull inte mindre centrala. Det bör alltså vara en samlad bedömning hur alla dessa olika krav uppfylls, som avgör vilka forskningsprojekt av skall stödjas. Samtidigt måste det emellertid understrykas att en som

158 Kapitel 10

bristfällig vetenskaplig kvalitet inte kan uppvägas av aldrig så väluppfyllda kriterier av annat slag. Relevansbegreppet är komplext och måste användas med stor urskiljning. Det som är irrelevant idag kan vara klart relevant i morgon, och det är relevant för en intressent kan vara irrelevant för en annan. som

Det kan vidare ligga politiska beslut mellan den framtagna kunskapen

och dess tillämpningar och man kan därför inte vara säker på att sam-

hällsrelevant forskning eller samhällsrelevanta forskningsresultat alltid

kommer till användning. Om resultaten används är det dessutom inte säkert att de gör nytta. Dessutom kan förstås även den upplevda nyttan variera från till F orskningsrådsutredningen påpekade en grupp en annan. i sina betänkanden från 1975 och 1977 att begreppet samhällsrelet ex i sig inte nödvändigtvis är värderande och att forskning som bevans döms ha hög samhällsrelevans därför inte automatiskt är angelägen. Utan att närmare analysera alla ovannämnda relevansrelaterade bekan det i korthet konstateras att forskningens relevans oftast handgrepp lar nyttighet eller användbarhet. Det förekommer också mer öppna om

formuleringar och Agneta Bladh nu generaldirektör för Högskoleverket

skrev i rapport till SFR maj 1994 att Samhällsrelevant forskt ex en ning är sådan bidrar till att förstå vad händer i samhället. som som Oftast uppfattas emellertid forskning som samhällsrelevant endast om den har betydelse för åtminstone ett samhällsproblem. Själv är jag beredd att nöja mig med den operationella definitionen att forskningen är samhällsrelevant såväl berörda myndigheter och representativa avom nämarintressen det i arbetet engagerade forskarsamhället så anser. som Graden detaljering i statsmaktemas instruktioner till sektorsorgaav nens är olika, liksom dessa organs ambitioner och möjligheter att styra forskningen. Den senare aspekten är kopplad till forskningens karaktär. I den mån forskningsinsatsema omfattar grundforskning måste större frihet åt dem utför arbetet, medan snävt målinriktad forskning ges som en kan styras, kontrolleras och följas på ett helt annat sätt, allt i syfte upp att nå de uppsatta målen. Allmänt sett gäller att sektorsforskningen är styrd i programtermer eller annat sätt än den av forskarna själva mer initierade universitetsforskningen. Syftet med denna styrning är givetvis att säkerställa forskningens relevans för de problem som motiverar det sektoriella stödet. En annan viktig aspekt på sektorsforskning är avnämamas och användarnas beställarkompetens. Det talas i olika sektorsorgan inte sällan forskningsbehov när det är utredningsarbete behövs för om snarare som att lösa de samhällsproblem som man vill komma till rätta med. Det har ibland också funnits tendens att satsa på forskning när ett problem en identifierats i tron att forskningen på kort sikt skall kunna ge använd-

Kapitel 10 159

bara resultat. Det har lett till stora snabbt beslutade forskningsanslag till

politiskt intressanta områden utan att det funnits tillräckligt många kompetenta forskningsmiljöer på ett kvalificerat sätt kunnat ta sig som an uppgiften. I en översikt över sektorsorganens FoU-stöd som gjordes inför 1990

års forskningsproposition Ds 1989:3 huvudfrågan långsiktigheten

var i sektorsorganens stöd. Man ansåg sig därvid kunna konstatera att endast

6 % av de svenska sektorsforskningresursema avsattes till långsiktigt

forskningsstöd vid universitet och högskolor de 21 %

av som totalt

gick till högskolesektom. Berörda sektorsorgan var utifrån metodologiska synpunkter mycket kritiska till värdet av dessa uppgifter. Avslut-

ningsvis vill jag för egen del understryka vikten av långsiktighet inom sektorsforskningen såväl vad avser målfonnuleringar och problemval

som när det gäller ñnansiäremas projektstöd. Det tar tid att bygga upp

kompetens inom forskningsområden som inte sällan är nya eller out-

vecklade, och det finns en risk för dålig kvalitet om man försöker gå för fort fram. Detta synsätt är idag ganska allmänt accepterat, men det bör

enligt min mening också återspeglas i sektorsorganens sammansättning

och arbetssätt. Jag återkommer därför till dessa frågor i avsnitten 9 och 10 nedan.

10.5 kvalitets-

Sektorsorganens och relevansbedömningar

Sektorsorganen har olika system för bedömning av föreslagna forskningsprojekts vetenskapliga kvalitet och relevans och utredningens ställde frågor om dessa saker i den tidigare nämnda enkäten till ett 30tal myndigheter. Varken forskningens kvalitet eller dess relevans är lätt att mäta och de bedömningar som kan göras är inte oberoende av gran-

skamas värderingar och den miljö varifrån de kommer. Syftet med ut-

redningens frågor var att få en bild av hur olika myndigheter organiserat sina bedömningar av kvalitet och relevans, och hur man hanterar konflikter mellan resultaten av dessa bedömningar. Nuvarande bildnings-

chefen i Linköpings kommun Michael Nydén har i samarbete med utredningen genomfört en studie av inkomna svar. För att utföra kvalitetsgranskning av föreslagna forskningprojekt an-

litas traditionellt andra forskare inom det vetenskapsområde som en

projektansökan avser. Denna sakkunniggranskning är känd som peer

review och används i olika varianter av såväl nationella som intemationella forskningsstödjande organisationer. Metoden har visserligen en del

160 Kapitel 10

svagheter, några alternativ finns knappast att tillgå. Nydéns studie men visar att sektorsorganens kontroll av den inomvetenskapliga kvaliteten

i allmänhet är välorganiserad vetenskapliga råd och nämnder

genom bedömer förslag eller bistår vid utvärderingar. som Hanteringen relevanskravet synes däremot vara förenad med stora av svårigheter. Sektorsmyndighetema lägger ned mycket kraft och engage-

på att få kvalificerad uppfattning projektens vetenskapliga

mang en om kvalitet, medan relevansaspekten behandlas ofta med stor tveksamhet. Trots att relevansbedömningen är svårare tycks mindre arbete ha lagts på det området. Man försöker sig sålunda ibland varken att opener rationalisera relevansbegreppet eller på att göra djupare analyser. Nydéns förslag både relevansbedömningen och granskär att man ersätter ningen den vetenskapliga kvaliteten med bedömning av kvalitet av en i förhållande till olika avnämare, och forskning kan då ha olika samma kvalitet för olika avnämare.

Några myndigheterna har i sina svar redovisat explicita relevans-

av kriterier och i den mån övriga sektorsorgan saknar sådana bör den

bristen förstås åtgärdas. Det kan också noteras att så gott som samtliga

myndigheter har ett aktuellt policyprogram för forskning inom arbetsom-

rådet, att de i begränsad utsträckning synes ha överfört dess strate-

men

giska formuleringar till operativa definitioner. I vissa fall gör man rele-

vansbedömningen inom nämnd eller ett råd med deltagande av exen terna avnämar- eller expertgrupper.

Nydén argumenterar för att högskolan bör ta ett större ansvar för den vetenskapliga kvaliteten på den sektorsforskning där utförs så att

som sektorsmyndighetema kan avlastas denna uppgift. Som framgår min av diskussion forskningens kvalitet Kap 16 anser jag för egen senare om del inte att finansiären kan frånsäga sig ansvaret för kvaliteten på den

forskning stöds samhälleliga sektorsforskningsmedel, men jag

som av

delar Nydéns uppfattning att de forskningsfmansierande sektorsmyndig-

heterna bör lägga ökad vikt vid att utvärdera i vad mån det utförda arbetet klarar den kvalitetskontroll de myndigheten identifierade som av avnämama gör. En viktig fråga blir då eller vilka som är de huvudsakliga avvem

nämama. I myndighetsperspektivet kompliceras frågan av att myndig-

heten i allmänhet är avnämarens ställföreträdare eller ombud. Det blir fråga kvalitetskontroll i två nivåer, myndighetens formulering av om en avnämamas behov och kvalitetskontroll i relation till avnämamas en

faktiska behov. Denna kvalitetskontroll kan utföras med de verktyg som

utarbetats de senaste åren TQM, Svensk kvalitet, ISO 9002 m fl.. Man kan här arbeta med betydligt mer konkreta behov än termer av typen

nyttigt, användbart m m.

Kapitel 10 161

10.6 Högskolan bas för som sektorsforskning

Som utredningsdirektiven anger har det i Sverige skett koncentration en av forskningen till universitet och högskolor, som är mer långtgående än i flertalet andra jämförbara länder. Av den svenska högskolan krävs därför att den framgångsrikt kan planera och genomföra sådan FoUverksamhet som i flera andra länder till stor del förlagts till särskilda forskningsinstitut. Detta fordrar intresse och kompetens för sådant arbete hos forskare och högskolemiljöer, en meritvärdering som tar hänsyn till erfarenheter från projektledning och kunskapssyntes samt en för ändamålet lämpad intern organisation. Större sektoriella FoU-program inom högskolan har en tendens att stimulera framväxten av institutsliknande organisationsmodeller inom ramen för högskolans befintliga organisation. Motsvarande fenomen kan iakttagas vad gäller programstöd från de nya forskningsstiftelsema. Hittills har dessa nya strukturer byggts upp som integrerade delar av hög-

skolan, kan givetvis också tänka sig att de får karaktären

men man av särorganisationer med lösare anknytning till högskolan. I det en senare

fallet kan valet Organisationsform ske ganska fritt och bolagsbildning

av och kontraktsanställning kan då bli naturliga inslag i utkantema av högskolevärlden. Denna fråga har diskuterats utförligare i kapitel 8 som närmare analyserar frågan om bildande av forskningsinstitut utom och inom universiteten. Graden av kostnadstäckning i sektorsorganens F oU-stöd är en viktig fråga för UoH-systemet. Redan i 1982 års forskningsproposition anförde regeringen att sektorsorganen borde svara för alla direkta och indirekta kostnader för de FoU-projekt de finansierade inom högskolan. Riksdagen accepterade detta synsätt och avvisade de motioner som gick i annan riktning. Idag ifrågasätter inte heller sektorsorganen principen om full kostnadstäckning, flera av dem är missnöjda med formerna for men dess genomförande. I kapitel 7 om universiteten, högskolorna och extemfmansieringen har jag närmare redovisat mina överväganden när det gäller extemfinansiäremas bidrag till den långsiktiga kompetensuppbyggnaden vid högskolan. För att få en uppfattning om hur väl högskolan fyller sin uppgift vad avser sektoriellt motiverad forskning har utredningen frågat de forskningsfinansierande sektorsorganen om deras erfarenheter av universitet och högskolor som utförare av det FoU-arbete de finansierar. En redovisning av sektorsorganens svar lämnas i bilaga Här kan noteras att

6 16-0361

162 Kapitel 10

frågan Hanterar universitet och högskolor det av myndigheten önskade FoU-arbetet ett tillfredsställande sätt utan vidare besvarades jakan-

de cirka hälften de myndigheter som ansåg sig kunna ta ställning

av av till frågan. Några avstod grund begränsade erfarenheter från att av besvara frågan och övriga ansåg sig inte kunna ge ett allmängiltigt svar eller hade reservationer av olika slag. Ett antal stora myndigheter hade blandade erfarenheter av sitt samarbete med högskolan. Redovisade resultat sades skiftande kvalitet vara av och relevans och prioriteringsfonnema ansågs ha en tendens att misstvärvetenskaplig och industriorienterad forskning. Att få till stånd gynna samarbete över ämnes- och fakultetsgränser bedömdes som svårt och erfarenheterna därför inte entydigt positiva när det gäller projekt som var kräver ett tvärvetenskapligt arbetssätt. En viktig fråga i sammanhanget

är universitet och högskolor klarar att och förnya sina

om av anpassa arbetsformer och på den punkten ansåg flera att det just nu händer en del positivt med Centrumbildningar, kompetenscentra etc. Vissa försvarsmyndigheter påpekade att det grund av verksamhetens karaktär inte går att lägga ut all forskning på universitet och högskolor. De önskade emellertid utökad samverkan mellan försvarsse en sektorn och högskolesektom både vad FoU-ñnansierande och avser

FoU-utförande myndigheter.

Försvarets myndigheter lägger alltså ofta ut FoU-projekt på sina egna institut, även flera andra myndigheter instituten viktiga men ser som komplement, dit det ibland också kan finnas skäl att koncentrera forskningen inom ett visst område. Nägra myndigheter ansera att instituten

har viktiga uppgifter när det gäller att tillhandahålla kontinuerlig kun-

skap, bevakning och beredskap inom sina områden. Andra anser att instituten bättre än högskoleinstitution kan ta ansvar för större experien mentella och kostnadskrävande projekt. Ett antal myndigheter vill därför inte utesluta utbyggnad av inen stitutsorganisationen. En stor aktör NUTEK emellertid samtisom anser digt att det i princip är fel väg att gå, främst därför att det kan bryta kopplingen mellan utbildning och forskning. En vanlig synpunkt är att samarbete och samverkan mellan UoH och instituten bör öka och att

nätverk bör byggas kring viktiga forskningfrågor. En fördjupad dialog mellan högskola och institut å ena sidan och forskningsfinansierande

myndigheter å den andra efterlyses också. För del jag att erfarenheterna talar för att högskolan även egen anser i fortsättningen bör den naturliga utföraren den forskning som vara av finansieras sektorsorganen. De kritik vad gäller högskolans av senares arbetsformer bör emellertid tas på allvar och den fortsatta samm m

Kapitel 10 163

verkan kommer att kräva flexibilitet och anpassningsförmåga från båda

håll.

10.7 Ökad konkurrens om sektorsmedel

En analys av de forskningsutförande sektorsorganen har inte bedömts

falla inom för utredningens uppdrag, deras relation till de ramen men fmansierande sektorsorganen bör något beröras. Offentliga forskningsinstitut bör ha en kärna av basñnansierad verksamhet, jag det men anser viktigt att de också är med och konkurrerar om de fria FoU-medel som

finns i systemet. I 1993 års forskningsproposition aktualiserades möjlig-

heten av att föra över del de fasta anslag till forskning idag en av som

går till vissa institut och myndigheter till fmansieringsform

en annan som vidgar möjligheterna för nationell konkurrens. Detta skulle enligt propositionen kunna ske med bibehållande av medlens öronmärkning för det ursprungliga syftet. Sverige har sedan vi fick inflytande över EU:s FoU-program verkat för just denna typ av överföring i EU-systemet. Det har då gällt överfö-

ring av medel från EU:s egna forskningsinstitut Joint Research Centre

till de program varifrån medel kan sökas i fri konkurrens. Jag att anser detta är riktig utveckling både i Sverige och inom EU och jag foreen slår att en särskild genomgång sker av alla forskningsutförande sektorsorgan i syfte att bedöma i vilken utsträckning det finns anledning att överföra fasta anslagsmedel från forskningsutförande till forsknings-

fmansierande myndigheter i syfte att öka inslaget konkurrens

av om forskningsresurserna. Högskolan har visat att den kan hantera hög en grad av extemfinansiering och forskningsinstituten bör också med fördel kunna arbeta på sådana villkor. Just inom EU-programmen bör de t ex ha goda möjligheter att få ekonomiskt stöd till olika samarbetsprojekt, samtidigt som ett aktivt deltagande i dessa program också kan innebära problem för ett forskningsinstitut, vad gäller den motfinansiering som EU kräver jfr kapitel 14. Den i kapitlets inledning nämnda enkäten kunde på grund frågorav nas karaktär och utformning inte riktas till ett antal sektorsorgan som visserligen har medel för FoU-arbete externa forskamen som engagerar re i olika F oU-projekt utan ansökningsförfarande. Dessa arbetsorgans sätt motiveras normalt av att de vill initiera eller främja forskning och utveckling inom ett mycket specifikt område, och att de sig känna anser till alla de forskare i Sverige som arbetar inom eller har kompetens

164 Kapitel 10

inom detta område. Därför kan de handplocka lämpliga projektdelta-

gare. Som exempel på denna typ kan nämnas Institutet för framorgan av

tidsstudier, ERU expertgruppen för forskning om regional utveckling,

Arbetsmarknadsstyrelsen och Spri. Handlar det om utvecklingsarbete kan detta arbetssätt rimligt, när det gäller forskning finns det vara men i denna modell för FoU-stöd brist på öppenhet inte är helt en som

oproblematisk. Det kan finnas luckor i myndighetens kännedom om

forskningskompetensen i Sverige, och forskare inte tillhör de etabsom lerade specialistema inom området ges inte tillfälle att delta i arbetet

trots att de kanske på ett förtjänstfullt sätt skulle kunna göra detta på

intresse och sina särskilda förutsättningar. Visserligen får grund av sitt kanske helst komma med förslag även om det inte finns något vem som

formellt ansökningsförfarande, men det förutsätter en uppsökande verk-

samhet från forskarsidan man knappast kan förutsätta. Argumentet som

att myndigheterna är för små för att organisera ansökningsförfaranden borde föranleda en diskussion om myndighetsstrukturen och om

m m möjligheter till samverkan mellan stora och små myndigheter.

för

10.8 Organisationsmodeller

sektorsforskning

Några sektorsforskningens finansiärer är små och hårt specialiserade

av myndigheter, medan andra är stora och täcker breda samhällsområden. Det kan också konstateras att sektorsforskningen inte planerats eller

utvecklats efter någon organisationsprincip. Tvärtom har en

gemensam rad olika modeller vuxit fram. Det finns ingen enkel systematik för några huvudlinjer kan ändå skönjas: dessa men Ansvaret för sektorsforskning ligger på myndighet för vilken a. en

forskning och utveckling bara bland flera uppgifter. Som exempel

är en

kan nämnas Naturvårdsverket, Skolverket och Statens kämkraftsinspek-

tion. Medel för forskning kan ingå i myndighetens allmänna verksamhetsanslag, öronmärkt de kan också anvisas över ev som en post, men ett särskilt statsanslag skilt från myndighetens verksamhetsanslag. Ett sektoriellt forskningsråd har för FoU-insatser inom ansvar sektorn eller del sektorn. Som exempel kan nämnas Skogs-och en av jordbrukets forskningsråd, Socialvetenskapliga forskningsrådet, Rådet

för arbetslivsforskning, Kommunikationsforskningsberedningen och Byggforskningsrådet. För de två förstnämnda har termen sektoriellt

forskningsråd hittills möjligen inte varit helt adekvat benämning. en

Kapitel 10 165

SJFR har t ex självt föredragit att klassificeras som ett råd för grundläggande och långsiktig forskning, som även har visst sektoriellt ansvar. c. Inom näringsdepartementets verksamhetsområde finns NUTEK som i sig förenar de båda ovannämnda modellerna. Det är ett sektorsorgan enligt a. för energiområdet och delvis också för hela den industriella sektorn, inom vilken samhällets verksamhetsansvar f ö är mycket begränsat. Däremot är det närmast av typen för de ännu inte utvecklade sektorer, vars framväxt kan stimuleras av FoU-stödet. Det senare kallas ibland ställföreträdande sektorsansvar. Inom Näringsdepartementets verksamhetsområde finns också industriforskningsinstitut och programstyrelser med uppgift att bedriva konkurrensneutral forskning av gemensamt intresse för företag inom olika branscher. De senare sluter via intressentföreningar eller stiftelser avtal med staten om stöd för att genomföra ett ramprogram och den statliga finansieringen av detta brukar uppgå till 40 %. Programstyrelser har, till skillnad från institut, ingen anställd personal utan forskningen utförs universitet och högskolor. Utredningen sektoriell massmeom dieforskning SOU 1994: 146 ansåg att detta koncept även kunde prövas på det samhällsvetenskapliga området och föreslog bildandet av ett programråd för massmedieforskning, vilket till 25 % skulle finansieras av staten. e. Inom försvarsektom finns dels två stora forskningsinstitut nämligen FOA och FFA, dels ett system för tilldelning av FoU-medel till detta institut och till universitet och högskolor m m med Försvarsmakten och Försvarets materielverk som huvudaktörer. Slutligen finns också

sektorsorgan med forskningsmedel enligt a, som t ex Överstyrelsen för

civil beredskap. I den forskningsproposition lades i februari 1993 konstaterades som att olika lösningar valts eller vuxit fram för olika sektorer. Regeringen framhöll därvid SFR:s och SIFR:s sammansättning och arbetsformer eftersträvansvärda. bra modell för sektorsorgan som Som en annan nämndes Naturvårdsverket som inom sin samlade uppgift, som innefattar såväl renodlade myndighetsuppgifter som att vara expertorgan regeringen, skapat en särskild forskningsnämnd, som ansvarar för kvalitetsgranskning.

Staten och forskningen Ds 1994:5 ansåg att helhetsbilden av sek-

torsorganen ostrukturerad och att beslut i enskilda fall hade fattats var utan att det funnits en övergripande syn på totalsystemets struktur och funktion eller det enskilda organets roll i en sådan struktur. Man ansåg därför att systemet borde ses över i sin helhet med avsende på sin struktur överlappning med forskningsråd och andra sektorsorgan och med avsende på formerna för prövning av den vetenskapliga kvaliteten.

166 Kapitel 10

Forskningsrådsutredningen FRU diskuterade i betänkandet Forsk-

ningspolitik SOU 1977:52 strategier för de sektoriella FoU-organens

administrativa anknytning. Utredningen ansåg att det naturligt att

var i första hand eftersträva anknytning den sektoriella FoU-verksamen av

heten till ansvariga myndigheter inom sektom d v s enligt a. ovan,

medan fristående sektoriella FoU-organ d enligt normalt

v s ovan

borde undvikas med hänsyn till de nackdelar som ligger i en sämre

kontakt mellan forskning och sektorsplanering, splittringen forsk-

av nings- och utvecklingsresurser och den mer svåröverskådliga organisation blir följden en satsning nya och ofta små fristående ensom av heter för FoU. Jag delar den uppfattning FRU också framförde i detta sammansom hang nämligen att behovet praktiskt förankrad sektoriell FoU av en

inte kan tillgodoses utan de berörda myndigheternas medverkan, men

utifrån i övrigt utgångspunkter FRU kommer jag till en

samma som slutsats. Just för att inte splittra forskningsresursema, för att få en annan

överskådlig organisation och för att undvika små och snäva forsknings-

finansiärer är det enligt min mening bättre att samla forskningsresurser-

för given sektor inom en enda forskningsfinansierande organisa-

na en tion än att varje enskild myndighet skall disponera och fördela egna forskningsmedel. I direktiven till utredningen sägs att organisationen med ett seka torsorgan för varje samhällsområde skall värderas och jämföras med alternativa synsätt. Utredningen kan inte finna att uttrycket ett sektorsför varje samhällsområde särskilt rättvisande bild av den organ ger en komplicerade strukturen för svensk sektorsforskning. Vad som snarare framtonar är ett landskap med ett begränsat antal mycket stora sektorsforskningsorgan, några myndigheter med betydande egna forsknings-

medel samt ett ganska stort antal myndigheter med begränsade FoUmedel avsedda för forskningsstöd inom områden av intresse för myn-

digheternas arbete. Vad gäller altemativa synsätt bör först nämnas möjligheten för sektorsorgan att genomföra forskningsarbetet inom egna eller andra statliga

FoU-institut i stället för att anlita högskolan. För detta skulle det behöva

skapas ett antal sådana institut drivna i myndighets- eller bolagsfonn. Utvecklingen i Sverige har emellertid gått i riktning mot en minskad andel sådan in house-forskning, och den fördel som ges av forskningsar-

betets närmare koppling till den operationella verksamheten inom sek-

torn uppväger enligt min mening inte de ökade kostnaderna och den minskade flexibiliteten i ett sådant system. En nackdel med särannan

skilda FoU-institut är risken att forskningsverksamheten skall stagnera vetenskapligt sett, och exemplifiering kan nämnas att den gjorda

som

Kapitel 10 167

överföringen av Naturvårdsverkets laboratorier till högskolan åtvar en gärd i syfte att undvika just sådan utveckling. en

Utredningen kan vidare se två renodlade högskolebaserade alternativ till forskningsfinansiering via sektorsorgan. Det första är helt auto-

en nom högskola som på eget genomför all för samhället programansvar

erforderlig sektorsforskning. Det andra är ett system där forskningsmedlen visserligen tillförs högskolan direkt, där statsmakterna via

men

regelstyming och direktiv för forskningsarbetet ersätter finansiering via

ansökningsförfarande. Teoretiskt kan man även tänka sig att svenska

FoU-beställare i ökad utsträckning anlitar utländska forskningsinstitut. Inte något av dessa alternativ är emellertid enligt min bedömning reali-

stiskt eller ens önskvärt.

Istället anser jag att två principer bör vägledande vad gäller

vara organisationen forskningsstödet inom olika sektorer. För det första av

bör sträva efter att inom organisation främja såväl grund-

man samma

läggande som mer tillämpad forskning, vilket berikar och utvecklar bådadera. För det andra bör undvika små forskningsfinansierande

man

enheter med alltför snäva perspektiv. FoU-stöd till närliggande områden

bör ses i ett sammanhang och bör inte ha forskningsstödjande man organ med endast ett fåtal avnämare. Med stöd av båda dessa principer anser jag att man i flera fall bör skapa nya organisationer i sig som innefattar såväl tidigare forskningsråd eller forskningsrådsliknande organ

som tidigare sektorsforskningsorgan eller forskningsenheter inom sektor-

sorgan. Som jag understrukit ovan måste avnämarintressena finnas med vid

relevansbedömning av sektorsforskning. De bör emellertid inte vara en-

samt styrande. Forskningsarbete bör så långt möjligt vara förutsättnings-

löst, medan avnämarstyrd forskning riskerar att ge förutsägbara resultat.

Det finns också en risk för prioritering av smalt definierade projekt med inriktning mot för tillfället aktuella intressen hos avnämarkretsen. I

värsta fall styrs forskningsmedlen mot projekt vars resultat bara be-

kräftar avnämarens redan beslutade policy, medan projekt som kan ge

resultat som ifrågasätter denna policy hålls tillbaka. I sektorsorgan

som

har egna medel för fördelning till forskningsprojekt vid universitet och

högskolor m m finns denna risk för överdriven avnämarstyming och

forskningsmedlen bör därför hellre hanteras inom fristående organisa-

tioner eller inom självständiga och oberoende enheter hos berörda myndigheter.

Myndigheter som inte har särskilt anvisade forskningsmedel bör ändå

bidra till formuleringen av sektorns forskningsbehov. De disponerar

visserligen inte egna forskningsmedel för att tillgodose sådana behov, men de bör på olika sätt främja erforderliga forskningsinsatser genom

168 Kapitel 10

medverkan i planeringsarbete inom berörda forskningsorgan. De

m m bör också ha för att sammanställa och inom sitt verksamhetsett ansvar område förmedla information forskning och forskningsresultat. om

10.9 Sektorsforskningens rådiñering och

sektoriella forskningsråd

I den forskningspolitikens utveckling utredningen tidi-

rapport om som utgivit Riksdagen, regeringen och forskningen, SOU 1995:121 gare skildrar författarna den forskningspolitiska diskussion som inleddes i

1980-talet angående principerna för och makten över sektorsbörjan av

forskningen. En utgångspunkt för diskussionen var att sektorsforsknings-

medlen visserligen i huvudsak hamnade hos universitetsforskama, men svarade universitetens och forskarsamhällets inte på ett sätt som mot

önskemål autonomi. Tvärtom gjordes programplaneringen av externa

om FoU-stödjande till vilka forskarna fick skicka ansökningar om organ

projektstöd.

Från universitetshåll började mot denna bakgrund ställa krav man tydligare inriktning sektorsforskningen mot vad som kom att en av

kallas långsiktig kunskapsutveckling. Sektorsorganen borde basstöd,

ge

universitet och högskolor kunde disponera fritt. De borde också ta

som långsiktigt för forskartjänster inom berörda områden. En utredansvar

föreslog regeringen för varje

ning Forskningssamverkanskommittén att

sektoriellt FoU-anslag skulle som delpost det belopp som ange en

för sektoriellt motiverad långsiktig kunskapsuppbygg-

skulle användas

nad. Dessa medel skulle disponeras berörda högskoleenheter en-

av ligt föreskrifter meddelade utbildningsdepartementet efter gemensam av

beredning med fackdepartement SOU 1980:46.

resp. 1981 års näringspolitiska proposition skrev emellertid regeringen I

STU skall inte finansiera uppbyggnaden basindustriministem: av vid högskoloma och regeringen accepterade inte heller de för-

resurser slag framförts medelsöverföringar från sektorsorganen till unisom om

versiteten. I 1982 års forskningsproposition klargjordes dock samtidigt utbildningsministems avsnitt att Sektorsorganen skall ha det fulla

i

och det finansiella ansvaret för sin FoU innefattande programansvaret

långsiktig kunskapsuppbyggnad. Regeringen underströk också att

även

sektoriell FoU så långt möjligt skulle förläggas till högskolan och att detta i synnerhet skulle gälla den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden

släktskap med med den inomvetenskapligt motiverade som har nära

forskningen. I 1984 års forskningsproposition fortsattes denna politik

Kapitel 10 169

och sektorsorganen ålades att ta ett ökat för sektoriellt motiverad

ansvar

långsiktig forskning inom högskolan. Vid riksdagsbehandlingen 1987 års forskningsproposition, formu-

av lerades en direkt beställning till regeringen att inför nästa proposition se över sektorsorganens verksamhet och komma med förslag innesom

bär att en viss del av anslagen till sektorsforskningen förs över till högskolans fakultetsanslag för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden

m m

i högskolan.

Regeringens svar på denna beställning, så det i 1990 års som gavs

forskningsproposition, innebar ingen överföring av resurser till högskolan. Istället föreslogs en förstärkning av forskningsrådsystemet på sek-

torsorganens bekostnad och riksdagen godtog detta förslag. En del av

sektorsforskningen blev därmed "rådifierad genom tillskapandet av

SFR och TFR och författarna till SOU 1995: 121 kallar detta det

politiska slutresultatet på en nästan decennielång kamp om makten över de sektoriella FoU-anslagen. Det förtjänar emellertid att påpekas att lik-

nande förändringar, fast i mindre skala, hade skett redan tidigare. Som exempel kan nämnas den överföring av medel från sektorsorganet Sta-

tens råd för byggnadsforskning till forskningsrådet HSFR som skedde

efter förslag i 1985 års budgetproposition. Det kan även tilläggas att processen fortsatte efter 1990 genom överföring av medel från sektorsorganet Brottsförebyggande rådet BRÅ till HSFR efter förslag i 1993 års forskningsproposition. Jag anser att sådan rådifiering kan ge positiva resultat. Den innebär

att en tydlig mekanism skapats för kvalitetssäkring av den berörda sek-

torsforskningen och den skapar kontakter mellan den grundläggande och den tillämpade forskningen. Med aktiva forskare i de beslutande organen bör det vidare finnas goda förutsättningar att tillgodose kraven på långsiktighet även i sektorsforskningen, samtidigt som avnämarföreträdama

i dessa forskningsråd garanterar att inriktningen mot de uppsatta målen

inte släpps ur sikte. Sett från universitetens synpunkt har autonomin

kanske inte ökat, men forskarsamhället har fått ett större inflytande.

Med inflytande följer emellertid också ansvar och det är viktigt att understryka sektorsforskningsansvaret hos de nya sektoriella rådsorganisationema och det breddade ansvaret för de tidigare råd som fått utökade uppgifter. De förra måste t ledas på ett annat sätt än traditioex nella forskningsråd och deras sammansättning måste avspegla även de sektoriella uppgifterna. Det bör sålunda finnas företrädare för både forskarsamhället och sektorsintressena i alla beslutande och policyskapande organ. Vidare krävs att dessa nya forskningsråd bygger upp och

vidmakthåller ett system för att fånga upp sektoriella frågeställningar

och integrera användar- och avnämaraspekter i bedömningama av för-

170 Kapitel 10

slagna forskningsprojekt. Detta fordrar både lyhördhet för önskemål en från den aktuella sektorn och lojalitet mot dess mål. Utredningen anen vänder termen sektoriella forskningsråd för denna typ av forskningsñnansierande organ.

Med detta synsätt är det alltså nödvändigt att centrala delar av sek-

torsorganens arbetssätt följer med in i de sektoriella forskningsråden.

Det forskarinitierade projektstödet måste visserligen finnas kvar och den

stödformen bör kunna spela viktig roll även vad avser den mer en tillämpade forskningen, ett sektoriellt råd kan inte i lika hög grad men ett klassiskt forskningsråd förlita sig enbart på den mekanismen. som Utrednings- och initiativverksamhet kan leda fram till uppbyggnad som

forskningsområden måste också ha framträdande plats. Erfa-

av nya en

renheter från Naturvårdsverkets stöd till miljöforskning visar att

t ex arbetsfonnema i ett sektoriellt forskningsråd inte behöver innebära att

de stödda projekten har lägre vetenskaplig kvalitet än liknande pro-

en jekt stödda de vanliga forskningsråden. av Efter påpekandet att de arbetsmetoder karakteriserar god sektorssom forskning alltså bör finnas med i de sektoriella forskningsrådens insatsrepertoar bör det även noteras att sådana metoder är relativt resurskrävande. Det handlar utredningar, kontaktverksamhet, konferenser, utom värderingar mot fastställda mål etc. Den blygsamma andel av de tradi-

tionella forskningsrådens medel som används för planering, uppföljning

och liknande verksamheter räcker inte för att tillgodose sådana behov. sammansättningen själva rådet, är det högsta beslutande av som är givetvis viktig fråga för sektoriella forskningsråd. För de organet, en två ganska tydliga exempel finns idag nämligen SJFR och SFR har som valts principiellt modell som för utbildningsdepartementets samma forskningsråd. Det betyder att regeringen utser ordföranden och ytterlinågra ledamöter, medan klar majoritet av av rådens ledamöter gare en utgörs forskare valda särskilda elektorsförsamlingar sju tolv av av av för SJFR och sju elva för SFR. Jag att man här gått för långt av anser i riktning mot renodlat forskarstyre. I ett forskningsråd med sektoriella uppgifter är det rimligt att ha jämvikt mellan mellan forskare och en allmänföreträdare och alltså ungefär lika många ledamöter valda av forskarsamhället allmänföreträdare utsedda regeringen. På de som av måste f ö regeringen kunna ställa samma krav på aktivt engagesenare forskarsamhället ställer sina företrädare. mang som

Kapitel 10 171

10.10 arbets-

Sektorsorganens och beslutsformer

I den uppföljande forskningspropositionen prop 1993/941177 dis-

kuterades sektorsorganens sammansättning och beslutsformer. Det kons-

taterades att de stora sektorsorganen har betydande möjligheter att or-

ganisera sitt prioriterings- och bedömningsarbete på ett sätt garante-

som

rar en god kvalitetsprövning. Viss oro uttalades emellertid i detta

avse-

ende för sektorsorgan, stöder forskning i begränsad utsträckning

som

och som en deluppgift för myndigheten och för de mindre sektorsorga-

nen. Det underströks att de vetenskapliga kvalitetskraven inte får sättas lägre för dessa myndigheter och det föreslogs att mindre myndigheter i ökad utsträckning utnyttjar av andra myndigheter, och då särskilt forskningsråden, etablerade grupper för den vetenskapliga kvalitetsprövningen. Det sades också i den nämnda propositionen att regeringen inför

nästa forskningspolitiska proposition kommer att föranstalta om en översyn av Sektorsorganens beslutsforrner. Någon sådan särskild över-

syn har emellertid inte initierats, och det är ett av skälen till att utredningen här tar upp dessa saker till diskussion. För att få bild foren av merna för beslutsfattande vad gäller sektorsorganen tog utredningen ock-

så upp dessa aspekter i sina frågor till de forskningsfinansierande sek-

torsorganen. Den närmare utformningen av arbetsmetoder som medger en kvalifi-

cerad bedömning av såväl vetenskaplig kvalitet som relevans med avse-

ende på forskningsinsatsema är i första hand fråga för de berörda en myndigheterna. Samtidigt är en öppen diskussion dessa frågor enligt om

min mening angelägen. Som komplement till kvalitets- och relevansanalysen ovan kan det därför vara lämpligt att på ett praktiskt plan diskutera lämpliga

mer former för sektorsorganens beslut om FoU-stöd. Det är sannolikt ofta klokt att hantera kvalitets- och relevansaspektema separat inför ett slut-

ligt avgörande. Man kan då välja att först bedöma kvalitetsaspekten med utnyttjande av vetenskaplig expertis och sedan låta relevanskriterier av-

göra vilka av de vetenskapligt bra projekten som bör stödjas. Alternativt

kan relevansfrâgan avgöras först, varvid endast de projektförslag som

synes kunna ge de mest användbara resultaten också blir föremål för en

vetenskaplig bedömning.

Som exempel på den förra metoden kan nämnas NFR:s hantering av

de särskilda medlen för energirelaterad gmndforskning. Den andra meto-

den har t ex använts av holländska NWO vid arbetet med Prioriteit-

programmet, inom vilket en bedömning av forskningens samhälleliga

l72 Kapitel 10

relevans detta sätt kompletterades med vetenskaplig bedömning

en i syfte att eliminera projekt tvivelaktig vetenskaplig kvalitet. av

Till dessa båda modeller kan också foga tredje, som används

man en

HSFR inom byggforskningen och nyligen föreslagits för forsk-

av som

verksamhet Ds 1995:30. Den innebär fördelningen

ning om ideell att given anslagsram för sektorsforskning inom ett visst område sker av en parallell behandling dess vetenskapliga kvalitet och dess sekgenom av toriella relevans. Den förra bedöms av en eller flera beredningsgrupper

forskare och den avnämarintressena t i särskild refe-

av senare av ex en rensgrupp. Ett projekt kan antas för finansiering endast om det bedöms såväl vetenskapligt bärkraftigt praktiskt relevant. Uppfylls bara vara som

dessa kriterier kan projektet inte finansieras från den givna an-

ett av slagsramen. Däremot finns det förstås ingenting som hindrar att ett sådant projekt i andra sammanhang, hos andra finansiärer, kan få t ex stöd på basis bara det kriteriet, givetvis under förutsättning att av ena det uppfyller baskraven på forskningens kvalitet. De arbetar med planering sektoriellt motiverade forskorgan som av ningsprogram och stöd till forskning inom sådana program behöver en bred kompetens inom olika områden. Forskningserfarenhet eller forskar-

utbildning hos den handläggande personalen är viktig del av denna

en

kompetens och avgörande för berörda organs förmåga att på ett trovär-

digt sätt fullgöra sin uppgift länk mellan behovsanalysen i de olika som samhällssektorema och berörda delar forskarsamhället. En annan av utredningen ställde till de FoU-fmansierande sektorsorganen fråga som avsåg därför just handläggamas vetenskapliga kompetens. Svaren har utredningens uppdrag analyserats Bo Persson och av Ulf Sandström vid Linköpings universitet opublicerat material. De delar myndigheterna i tre efter den modell som tillämpas för grupper

hanteringen, ämbetsmannamodellen där bedömningen sköts internt utan speciella rådgivnings- eller expertgrupper, rådgivningsmodellen där beredningen sköts handläggare med stöd av rådgivande grupper samt

av

slutligen sakkunnigmodellen där experter utifrån mer direkt medverkar

i berednings- och beslutsprocessen. Den första gruppen innehåller ll myndigheter, den andra 5 och den tredje 10. Den första gruppen, i vilken ingår t.ex. Jordbruksverket, AMS, Statens kulturråd och Konsu-

mentverket saknar i allmänhet personal med speciella FoU-arbetsuppgif-

Den andra innefattar NUTEK BFR och KFB och ter. gruppen a ,

andelen forskarutbildade handläggare är ungefär fjärdedel av totalan-

en talet. Sakkunniggruppen där Sida, Rådet för arbetslivsforskning och Statens Naturvårdsverk ingår har handläggare där i medeltal fler än

60 % är forskarutbildade. De myndigheter i högst grad involverar

som sakkunniga i beslutsprocessen har således en högre andel forexterna

Kapitel 10 173

skarutbildade än de myndigheter som främst förlitar sig på interna tjänstemannabedömningar. Persson och Sandström har också bedömt produktiviteten i handläggningen av stödet i form av antalet handläggare per 10 milj kr i forskningsstöd. Sammanställningen visar att det finns en stor spridning mellan myndigheterna, från 0,3 till 3,5 handläggare per 10 milj kr och att produktiviteten i handläggningen av FoU-medel understigande 50 milj kr är låg. De myndigheter som utnyttjar sakkunnigmodellen synes också i medeltal ha en högre produktivitet än övriga även om spridningen är stor. I tidigare diskussionen sektorsorganens kvalitets- och relevansen av bedömningar har pekats på deras policydokument som viktiga utgångspunkter för prioritering forskningsstödet. Det kräver emellertid att av målen operationaliseras med beaktande de behov finns hos olika av som avnämnargrupper. De senare bör f ö definieras omsorgsfullt. F inansiärer inom samma sektor bör samverka i dessa frågor och de bör vid behov

gemensamt kunna utveckla policydokument till ledning för arbetet. Ett exempel utgörs den rapport som framtagits av Naturvårdsverket och

av MISTRA kvalitet och relevans i forsknings- och utvecklingsarbete om inom miljöområdet Naturvårdsverkets förlag. Enligt Förordning 1993:134 myndigheters årsredovisning och om anslagsfram ställning skall det för varje Verksamhetsgren finnas verksamhetsmål och för varje Verksamhetsmål skall myndigheterna fastställa mätmetoder och resultatmått för att följa verksamheten och redovisa upp resultat. Dessa föreskrifter gäller alltså även sektorsorganens forskningsstöd. Målstyming forskningsverksamhet är visserligen svårt och av ibland dessutom tvivelaktigt värde, ofta kan själva arbetet med av men målforrnuleringar på olika nivåer ändå vara fruktbart och kanske t o rn viktigare än de mål som slutligen uppställs. För att insamla, systematisera och dra lärdom av den kunskap som trots allt finns på detta område föreslår jag att det inför den kommande

forskningspropositionen särskild sammanställning och värdering

görs en av vad som i detta avseende framgår av berörda myndigheters årsredo-

visningar för 1994/95 och deras fördjupade anslagsframställningar för

1997-1999. En sådan samlad studie kan antingen göras inom regeringskansliet eller läggas ut RRV eller någon annnan för ändamålet lämplig organisation.

174 Kapitel 10

10.11 Behov av överblick, bredd och flexibilitet

Utrednngsdirektiven nämner att det finns fördelar med ett stort antal forskningsfinansiärer men konstaterar samtidigt att mångfalden försvårar överblick och samordning. Problemet med försvårad överblick gäller enligt utredningens mening såväl i ett forskningspolitiskt perspektiv som

från de enskilda forskarnas synpunkt. Forskningspolitisk överblick är

nödvändig om statsmakterna vill kunna göra den typ av avvägningar som exemplifieras i det uppdrag som jag fått. Samtidigt har utredningsarbetet visat att sådan överblick inte är lättillgänglig i dagens svenska FoU-system. Det finns sålunda ingen kontinuitet i tillhandahållandet av

underlag för strategiskt forskningspolitiska diskussioner och beslut, även

viktiga punktinsatser har gjorts och olika om görs av organ. Som jag redovisat i avsnitt 8 ovan anser jag att man bör undvika små FoU-stödjande med snäva perspektiv och få avnämare. Av organ en offentlig finansiär inom sektorsforskningsområdet måste krävas mer än att kunna ta emot ansökningar och fatta beslut om projektstöd på basis granskning och bedömning av dessa ansökningar. Det behövs av sålunda resurser och kompetens för omvärldsanalyser, for identifiering forskningsbara problem och frågeställningar, för samverkan med av finansiärer

myndigheter och organ inom sektorn, för samarbete med

inom närliggande områden, för utvärderingar av genomförda program och för allmän uppföljning av gjorda insatser. Till de nämnda strukturella problemen kommer också de praktiska. Mångfalden forskningsfinansiärer och den bristande överblicken är av nämnts ett problem för forskarsamhället. Principer och rutiner som ovan varierar från finansiär till och denna pluralism av forsken en annan, ningsfinansiärer och arbetsformer kan, som utredningsdirektiven konstaterar, leda till merarbete då ansökningar skall utarbetas och vid pro-

jekthantering inom universitets- och högskoleinstitutionema.

Det skall emellertid i detta sammanhang inte förnekas att små finansiärer ibland kan flexibla och obyråkratiska än större sådana, vara mer och till de krav bör ställas på de senare hör att de bör arbeta med som stödforrner och ansökningsrutiner anpassade till de olika forskningsområdenas struktur och behov.

Kapitel 10 175

10.12 Sektorsforskning inom olika

departementsområden

För forskningsfmansieringsutredningen har det varit naturligt att kon-

centrera sig på sektorsforskningens mer principiella frågor. Uppdraget har inte heller varit att systematiskt gå igenom enskilda sektorer. Utredningen har ändå valt att i Bilaga 7 schematiskt vilka förändange ringsmodeller som bör övervägas mot bakgrund av de principer för sektorsforskningen som jag tidigare redovisat. Dessa modeller är inte genomarbetade i den utsträckning som behövs för att de utan vidare beredning skall kunna ligga till grund för beslut om omorganisationer m m, men de indikerar de riktningar i vilka sådana enligt min mening bör sökas. Förändringsmodellema redovisas i medvetande om att mer avgränsade genomgångar, översyner och utvärderingar av sektorsforskning även sker i andra former och att sådant arbete inom vissa områden nyligen avslutats. Som framgår Bilaga 7 finns det inom en rad departementsområden av anledning till förändringar till följd de principer för sektorsforskav ningens planering och genomförande som jag redovisat i detta kapitel.

10.13 Sammanfattande bedömningar och förslag

Högskolan bör även i fortsättningen vara den huvudsakliga utföraden forskning som finansieras av sektorsorganen. ren av 2. För att öka konkurrensen om forskningsmedel bör möjligheten av överföring anslagsmedel från forskningsutförande till forskningsav fmansierande organ prövas sektor för sektor.

Öppna ansökningsförfaranden bör användas där så är möjligt istället

för handplockning deltagare till myndighetsdefmierade projekt. av Stöd till grundläggande och mer tillämpad forskning bör kunna ges av samma finansiär. Forskningsmedel bör normalt inte fördelas små eller mycket små av med snäva sektoriella uppgifter. organ Avnämarintressen bör delta vid relevansbedömning av sektorsforskning, för att undvika överdriven avnämarstyming bör sektorsmen

forskningsmedel helst hanteras inom fristående organisationer eller inom självständiga enheter hos berörda myndigheter.

176 Kapitel 10

Sektorsmyndigheter som inte har särskilt anvisade forskningsmedel bör arbeta med formulering av F oU-behov inom sina verksamhets-

områden och medverka i berörda forskningsfmansierande organs

planeringsarbete m m. Sektoriella forskningsråd med användar- och avnämarinflytande är en bra modell för finansiering av sektoriellt motiverad forskning av hög kvalitet. Inför forskningspropositionen bör det ske en sammanställning och värdering av sektorsorganens redovisning av Verksamhetsmål och resultat enligt de senaste årsredovisningarna och anslagsframställningarna. 10. Forskningsfmansiärer med breda ansvarsområden bör arbeta med stödformer och ansökningsrutiner anpassade till olika forskningsområdens särskilda behov. 11. Möjliga förändringsmodeller för sektorsforskningen inom olika de-

partementsområden redovisas i en särskild bilaga.

1996:29 Kapitel II 177 SOU

11 Forskning inom företag, landsting,

kommuner

1 1.1 Företagssektom

Företagsektom utgör den i särsklass största utföraren och finansiären av

svensk FoU och i internationellt perspektiv är företagens andel av

ett

total FoU hög 63 % i jämförelse med OECD-snittet 58,6 %. Före-

om med fler 49 anställda utförde 1993/94 FoU för tillsammans 34,5 tag än

kr 1994/95 års penningvärde. SCB har uppskattat att företag miljarder

med 49 anställda och företag med l 4 anställda därutöver förbruka- 5 - -

respektive 0,5 miljarder kr. Företagssektoms stora betydelse har

de 2,1

inte fått genomslag eftersom den huvudsakliga finansie-

i utredningen sker internt inom företagen, 77,5 % finansieringen är föreringen av och 8,8 % kommer från svenska företag, vilket i

tagsintem ytterligare

koncembidrag. Den huvudsakliga offentliga huvudsak kan anses vara

finansieringen kommer från militära myndigheter och utgör objektbundet utvecklingsstöd, dvs ersättning för utveckling svensk försvarsmate-

av riel. det finansieringssystemet utgör företagssektom en förhållan- I öppna del då deras kostnader för extern FoU-verksamhet främst går devis liten till andra svenska företag och utländska enheter. Finansieringen av branschorganisationer universitet och högskolor samt övriga inskränker , sig till knappt 700 milj kr. FoU-verksamheten klassats grund- eller tilläm- Den del av som som

pad forskning är inom näringslivet knappt 15 % 12 % inom industrin

och den fördelar sig ojämnt mellan branscher. Läkemedelsindustrins till % forskning så att än 1/3 industrins forskning FoU är 45 mer av utförs där 1/3 de forskarutbildade är också anställda inom läkemeav

Forskningsinstitut motsv. har ungefär lika stor andel

delsindustrin. forskning. Det också dessa två verksamheter i någon utsträckär som

ning finansierar verksamhet vid universitet och högskolor. Syftet med näringslivets FoU är huvudsakligen produktutveckling

står för 12 %. 4 % FoU har syftet

84 % medan processutveckling av

Ser till det sekundära syftet, dvs det

allmän kunskapsutveckling. man ändamål produkten/processen kommer att utveckla så bedömer

som drygt 50 % transport och telekommunikation, 16 % företagen att avser

178 Kapitel 11 sou 199329

hälso och sjukvård 12 % handel och bank och 7 % försvar. Jämför man med motsvarande ändamål för sektorsforskning i statsbudgeten är intrycket främst att staten kompletterar än understödjer FoU inom snarare näringslivet. I statsbudgeten är anslagen till fysisk miljö, arbetsmiljö och

energiförsörjning stora medan de är små för exempelvis hälso- och

sjukvård. Transporter och telekommunikationer stod för 21% sektorsav

forskningen och detta förefaller tillsammans med försvars-FoU det

vara område där staten och näringslivet har genomfört satsning. en gemensam Pappersindustri, läkemedel, kemi, maskin, elektro, transportmedel, instrument och forskningsinstitutioner står för än 3/4 industrins mer av FoU men forskningen är koncentrerad till ett fåtal företag. 10 företag svarde för 51 % av FoU-verksamheten och 41% forskningen utfördes av inom dessa. Samtidigt är små FoU-företag betydligt forskningsinmer tensiva även om de utgör en mycket liten andel verksamheten. av Den offentliga finansieringen av näringslivets FoU kommer huvudsakligen från militära myndigheter 78 % riktat till maskin-, transport-

och instrumentbranschen. Övrig offentlig finansiering går till 70 % till

forskningsinstitut motsv och i övrigt till de militära branscherna. Det

förefaller således som om de statliga satsningama väsentligen riktas mot försvarsforskning och till stöd för näringslivets forskningsinstitut. FoUintensiva företag i övrigt egenfmansierar sin verksamhet. Detta är också det normala förhållandet i ett internationellt perspektiv.

1993/94 fördubblades intäkterna från försäljning av patent, licenser

och know-how i jämförelse med 1991/92. Samtidigt minskade kostnaderna för motsvarande köp, vilket tillsammans mycket positiv gav en handelsbalans om drygt 3 miljarder kr. Drygt hälften av intäkterna och knappt hälften av kostnaderna kom från den koncernen. En rimlig egna tolkning av statistiken är att de större koncernemas FoU-verksamhet i Sverige är framgångsrik men samtidigt pekar den lilla importen på en allvarlig brist. Det är osannolikt att svensk FoU över alla områden kommer att vara tillräckligt framgångsrik för att försörja vårt näringsliv med nya innovationer och en stor import av utländska patent skulle säkerligen förnya och förbättra industrin. Särskilt betänklig är den låga

teknikimporten för företag med mycket liten egen F oU, eftersom de då

har svårt att konkurrera med den bästa tekniken och de bästa produkterna. För F oU-systemets del antyder siffrorna att teknikspridningen inte fungerar tillfredsställande. Staten har spelat en betydelsefull roll för näringslivets FoU genom de upphandlingar gjorts från svenska företag. Framför allt gäller som detta försvarsindustrin men också exempelvis det tidigare Televerkets samarbete med Ericsson. Den rollen kommer att bli svårare att upp-

rätthålla i en tid minskande försvarsanslag och hårdare regler för

av

sou 1996:29 Kapitel 11 179

statlig upphandling den kan ändå förbli avgörande betydelse för men av många företag. Statens roll måste i övrigt att i görligaste mån se till vara att den statliga FoU-verksamheten, och framför allt då kompetensen och verksamheten vid högskolorna, så långt möjligt kan komma näringslivet tillgodo. Ett problem vid ett flertal tillfällen lyfts fram Industriförbunsom av det är att högskolevärldens uppdelning i forskningsdiscipliner kan gör forskningen och forskarutbildningen illa anpassad till industrins sätt att

lösa problem. För industrins produktionsinriktade problemlösning be-

hövs tillgång till kompetens inom flera olika områden och sådan tvärfacklig kompetens är ofta svår att mobilisera inom högskolan. Denna fråga diskuteras utförligt i anslutning till utredningens diskussion mer tvärvetenskapens särskilda problem i kapitel 18. Lösningen för högav skolan kan emellertid inte att fullt ut sig till industrins vara anpassa

problemformuleringar. Den integrering FoU-sektorema som flera

av finansiärer verkar för bör inte leda till att ett hittills mycket framgångs-

kunskapsuppbyggnad till att kontaktytan och

rikt system för raseras utan därmed förmågan i varandras termer ökar. att resonera avgörande faktor för näringslivet skall kunna utnyttja universi- En att och högskolor och vice är att forskarna på bägge sidor har tet versa förståelse för och erfarenhet arbete med bägge sätten att angripa av sannolikt effektivaste åtgärden är näringslivet anställer

problem. Den att

fler doktorer för på detta vis få tillgång till kompetens och kontaktatt

vid högskolan. Högskolan å sin sida måste dels öka examinationen

ytor

forskarutbildade dels aktivt öka utbytet forskare med näringslivet

av av

adjungerade professorer, industridoktorander Framför allt

genom osv. måste högskolan till att verksamhet inom näringslivet ses som något se naturligt även för den disputerat. Under de senaste åren har utsom vecklingen gått i denna riktning det är ännu för tidigt att se några men

tydliga resultat. En intressant modell tillämpas i Tyskland där under benämningen Verbundforschung företag, högskolor och institut samarbetar inom

forsknings- och utvecklingsprojekt. Dessa innebär en gemensamma

ömsesidig återkoppling skapar personliga relationer mellan de del-

som tagande parterna och främjar interdisciplinaritet.

Ett problem utgör teknikspridning till små och medelstora företag där

har ett särskilt Även här har det under det senaste åren staten ansvar. vuxit flora vilka ännu inte är möjliga att utvärdera. upp en av program, Förhållandet mellan högskolan och näringslivet är således inne i ett dynamiskt skede där jag inte finner det möjligt att utvärdera effekterna alla de åtgärder vidtagits. Jag lägger heller inte några förslag av som direkt syftar till att öka integreringen. Förslaget om högskolornas som

180 Kapitel 11 sou 199639

ökade ansvar för kommersialiseringen immateriella rättigheter bör

av emellertid få en positiv effekt både i det att patent tas fram och nya sprids på marknaden och i det att en mer industrifokuserad attityd sprids på högskolorna.

Förslaget om en overheadkostnad för långsiktig kunskapsuppbyggnad

kan tyckas kontraproduktivt i detta sammanhang det kommer vara men att ge företagsfinansierad forskning en högre status på högskolorna. Forskning för industriell utveckling blir något som i högre grad bidrar till den allmänna kunskapsuppbyggnaden vid universitet och högskolor, vilket får till följd att acceptansen för sättet att angripa problemen ökar. De ökade anslagen för forskning vid de mindre och medelstora högskolorna, som jag föreslagit, bör förbättra möjligheterna för framför

allt mindre och medelstora företag att utnyttja högskoleresurser. Forsk-

ningen vid de regionala högskolorna har ofta visat sig kopplad till problem i det lokala näringslivet. Statens och de nya forskningsstiftelsemas insatser för att öka näringslivets nytta av högskolan har under de senaste åren varit stora och

mångskiftande. Dessutom har en avsevärd finansiering via EU tillkom-

mit, varför risken för närvarande snarast är att för mycket läggs resurser över på industrirelaterad forskning. Statistik som gör en utvärdering av

åtgärdernas effekter kommer inte att finnas tillgänglig förrän två till

om tre år.

11.2 Kommuner och

landsting

Landstingens FoU uppgick till 1,8 miljarder kr 1994. Hälso- och sjukvård stod för drygt 80 % av detta belopp. Enligt statistiken skall egenti-

nansieringsgraden vara cza 50 % medan staten anges stå för knappt 30 %. I statistiken skulle forskningsdelen av de medicinska fakultetemas

anslag till klinisk utbildning och forskning ALF ingå dessa men uppgår till 1,2 miljarder kr, varför landstingen i statistiken endast återredovisat 40 %. Antingen är den statliga finansieringsandelen högre än statistiken anger eller också är FoU-volymen större. Med utgångspunkt från den regionala fördelningen av forskningsinsatser talar det mesta för det förra alternativet. Den statistiska hanteringen av ALF visar att dessa statliga anslag inte kan återredovisas tillfredsställande och att det inte finns någon tillförlitlig statistik att tillgå över landstingens forskningsfinansiering. Regionala

forskningsråd likväl som regionala högskolor stöds ofta av landstingen

Kapitel 11 181

framför allt ägnar sig åt FoU intresse för sin egen kämmen man av

verksamhet, dvs sjukvård.

står för mycket liten del forskning och utveck- Kommunerna en av ling. Utvecklingen de mindre och medelstora högskolorna tycks av emellertid innebära ett ökat intresse för sådan verksamhet främst genom

kommunerna delfmansierar högskolornas forskningsverksamhet.

att och landstings FoU-finansiering är förhållandevis liten Kommuner har inriktning på utveckling, vilket förefaller vara en rimlig och den stor i dagens läge. Man kan dock förvänta sig ökad regional FoUstrategi en

verksamhet och att regionala system med landsting, högskola, kommu-

länsstyrelser och näringsliv huvudparter växer sig starkare. ner, som

11.3 Sammanfattande bedömningar och

förslag

utföraren och finansiären svensk Företagssektom är den största av den för liten del det öppna finansieringssys- FoU men svarar en av

eftersom den externa finansieringen av branschorganisationer,

temet

och högskolor begränsar sig till knappt 700 milj kr.

universitet m teknikimporten för företag med liten FoU antyder att 2. Den låga egen

inte fungerar tillfredsställande. En mängd åtgärder teknikspridningen

emellertid vidtagits på år och resultatet dessa bör utvärhar senare av

deras innan ytterligare förändringar vidtas.

förbättras i rad avseenden, t.ex saknas tillförlig Statistiken behöver en

statistik över landstingens forskningsfinansiering.

sou 1996:29 Kapitel 12 183

12 Stiftelser inrättade med

löntagarfondsmedel

12.1 Bakgrund

Genom avvecklingen löntagarfondema överfördes betydande belopp

av till stöd för svensk forskning och forskarutbildning. Sju stiftelser har

inrättats med uppgift att helt eller delvis finansiera olika insatser inom

forskning och forskarutbildning. De är inom områden med anknytning till Öster-

Stiftelsen för forskning -

sjöregionen och Östeuropa

Stiftelsen för internationalisering högre utbildning och forskav ning

Stiftelsen för Internationella institutet för industriell milj

vid Lunds universitet

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

-

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning

-

Stiftelsen för strategisk forskning

-

Stiftelsen för vård- och allergiforskning

-

Forskningsstöd är syftet också med den donation av löntagarfonds-

medel har gjorts till Riksbankens Jubileumsfond. som

Forskningsstiftelsema tillkom beslut statsmakterna i två

genom av

omgångar 1993 respektive 1994 prop. 1992/93:17l, UbU16, prop

-

1993/94: 177, UbU12 samt därtill anknytande regeringsbeslut. Vid det första tillfället fattades beslut om stiftelsema för miljöstrategisk respekti-

strategisk forskning donationen till Riksbankens Jubileumsfond. ve samt

Vid det beslutades övriga forskningsstiftelser. De första

senare om

besluten föregicks beredningsprocedur, där bland annat förslag

av en

inhämtades från forskningsråd och akademier m.fl. Infor de senare besluten skedde beredningen huvudsakligen inom regeringskansliet.

184 Kapitel 12

12.2 Forskningsstiñelsemas ändamål

Stiftelsemas olika uppgifter inom forskningsområdet i deras anges av regeringen med utgångspunkt i riksdagsbesluten fastställda stadgar. Enligt stadgarna för respektive stiftelse är uppgifterna följande:

för forskning

Stiftelsen

inom områden med anknytning till

Östersjöregionen och Östeuropa Östersjöstiftelsen

Stiftelsen har till ändamål att stöjda forskning och utbildning inom

områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa

vid en ny struktur för högre utbildning i södra Stockholmsregionen utan begränsningar till vissa discipliner. Stiftelsen skall vid uppfyllandet sitt ändamål bidra till uppbyggnad av

och finansiering av forskning och forskarutbildning i södra delen

av Stockholmsområdet och den akademiska infrastrukturen i anslutning därtill. Stiftelsen bör hålla sig informerad arbetet inom 1994 noga om års Stockholmskommitté.

Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning

STIND

Stiftelsen har till ändamål att främja internationalisering svensk högre av utbildning och forskning. Stiftelsens verksamhet skall inriktas på

finansiering av svenska och utländska postdoktorers vistelser vid

utländska respektive svenska universitet och högskolor

stipendiering av unga akademiker från länder i dynamisk utveck-

-

ling för studier i Sverige samt främjande av utbildningsmöjligheter för

dessa vid svenska lärosäten. Stiftelsen har därutöver som särskild uppgift att övergångsvis och vid

behov medverka i finansieringen Sveriges deltagande i EU:s fjärde

av ramprogram för forskning.

Kapitel 12 185

för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid

Stiftelsen

Lunds universitet

Stiftelsen har till ändamål att stödja internationellt inriktad forskning och

utbildning vid Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid

Lunds universitet. Stiftelsen skall vidare till att verksamheten vid se institutet internationellt inriktad och högsta kvalitet samt främjar är av hållbar utveckling. Stiftelsen skall eftersträva samfinansiering med en intemationella intressen och svenskt näringsliv.

kunskaps- och kompetensutveckling KK-stiftelsen

Stiftelsen för

Stiftelsen har följande ändamål: Stöd till kunskaps- och kompetensutbyte mellan å ena sidan näa. ringslivet och å andra sidan universitet, högskolor och forskningsinstitut.

Stiftelsen skall finansiera utbildning doktors- licentiat- och magistemivå, - , särskilt sådan kan ske i samverkan med företag som

vid omstrukturering industriforskningsinstitut liksom vid ny-

- av

bildning industriforskningsinstitut tillskjuta aktiekapital, varvid stiftel-

av skall hålla sig underrättad arbetet inom den organisationsen noga om skommitté för industriforskningssystemet regeringen tillsatt som täcka vissa direkta kostnader vid omstrukturering av instituten finansiera forskartjänster vid instituten finansiera tvärteknologiskt inriktade projekt som bedrivs i samar- bete mellan institut Finansiering forskning vid mindre och medelstora högskolor av

inom särskilda profilområden

Stiftelsen skall för delfinansiering sådan forskning vid högskolor utan svara av forskningsresurser utvecklas i samverkan med det regionala fasta som näringslivet och där näringslivet för resterande finansiering. svarar Stiftelsen skall tillse näringslivets del totalt sett motsvarar minst att

Stiftelsens. Främjande informationsteknologi c. av Stiftelsen skall främja spridd användning infomiationsteknologi, varvid stifen av skall hålla sig underrättad den verksamhet bedrivs telsen noga om som regeringens kommission för informationsteknologi. av

186 Kapitel 12

Härutöver bör stiftelsen kunna stödja dels information till mindre och

medelstora företag, dels kompetens- och tekniköverföring till sådana företag.

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning MIST RA

Stiftelsen har till ändamål att stödja forskning strategisk betydelse för av en god livsmiljö. Stiftelsen skall främja utvecklingen starka forskav ningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse for Sveriges framtida konkurrenskraft. Forskningen skall ha betydelse for lösandet av

viktiga miljöproblem och för en miljöanpassad samhällsutveckling. Möjligheterna att uppnå industriella tillämpningar skall tagas till

vara. Forskningsinsatsema kan avse såväl ren grundforskning tillämsom pad forskning samt, inte minst, områden däremellan. Utmärkande för stiftelsens verksamhet skall vara koncentration av insatser så att forskningscentra eller forsknings- områden med internationell slagkraft kan etableras projekt och program som innebär gränsöverskridanden mellen dis- cipliner etablering av nätverk eller fastare samverkansformer nationellt och internationellt, bl.a. etablerandet ett internationellt forskargenom av utbytesprogram befordrande forskarutbildning och forskarrekrytering - av forskningscentra eller forskningsområden i nära anslutning till uni- versitet och högskolor samverkan mellan universitet och högskolor å ena sidan och nä- ringslivet å den andra när forskning inom områden är särskilt som intressanta för näringslivet kommer i fråga

forskarrörlighet internationellt och mellan universitet/högskolor,

institut och företag.

Stiftelsen för strategisk forskning SSF

Stiftelsen har till ändamål att stödja naturvetenskaplig, teknisk och me-

dicinsk forskning. Stiftelsen skall främja utvecklingen av starka forsk-

ningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft. Forskningsinsatsema kan avse såväl ren grundforskning tillämsom pad forskning samt, inte minst, områden däremellan. Utmärkande för Stiftelsens verksamhet skall vara

Kapitel 12 187

koncentration av insatser så att forskningscentra eller forsknings- områden med internationell slagkraft kan etableras projekt och som innebär gränsöverskridanden mellan dis- - program cipliner etablering nätverk eller fastare samverkansfonner nationellt och - av internationellt, bl.a. etablerandet av ett internationellt forskargenom utbytesprogram befordrande forskarutbildning och forskarrekrytering - av forskningscentra eller forskningsområden i nära anslutning till uni- versitet och högskolor samverkan mellan universitet och högskolor å sidan och nä- - ena ringslivet å den andra när forskning inom områden som är särskilt intressanta för näringslivet kommer i fråga forskarrörlighet internationellt och mellan universitet/högskolor, institut och företag.

Stiftelsen för vård- och allergiforskning Vårdalstiftelsen

Stiftelsen har till ändamål att att främja forskning och forskarutbildning inom vårdområdet samt forskning och forskarutbildning med inriktning på allergier och annan överkänslighet. Utmärkande för stiftelsens verksamhet skall vara koncentration insatser så att forskargrupper med hög kvalitet - av främjas

befordrande projekt och program som innebär gränsöverskri-

- av danden mellan discipliner befordrande forskarutbildning och forskarrekrrytering - av samverkan och samfmansiering med övriga stöd till organ som ger forskning och forskarutbildning inom stiftelsens verksamhetsområde

varvid särskilt beaktas de forskningsbehov den förändrade struk-

som turen för vårdutbildningama föranleder.

För alla stiftelserna med undantag av Östersjöstiftelsen har i stad-

angivits att verksamheten skall byggas successivt på grundgarna upp val stiftelsens självständiga, bedömningar. Detta kan naturligtav egna vis i viss mån självklart: det tid få i gång verksamhet sägas vara tar att respektive stiftelserna är självständiga beslutsfattande organ. Formule-

ringen i stadgarna skall dock också ses i perspektiv av att det för några

stiftelserna i förarbetena, framför allt propositionstexten, har angivits av

att de inte skall arbeta med traditionellt ansökningsförfarande.

188 Kapitel 12 sou 199529

12.3 Forskningsstiftelsemas resurser

Forskningsstiftelsemas resurser består av det kapital som tillförts var och en av dem från de tidigare löntagarfondema. Ingen av stiftelsema har, i varje fall ännu, andra tillgångar eller inkomster. Störst är Stiftelsen för strategisk forskning som tillfördes ett kapital på sex miljarder kr. Beträffande omfattningen av stiftelsens medelsför-

brukning anges i Utbildningsutskottets betänkande UbU 1992/93:16

s. 12 att efter en uppbyggnadsperiod cirka tio procent av ursprungskapi-

talets värde, dvs. för SSF:s del 600 miljoner kr i 1993 års penningvär-

de, årligen bör ställas till förfogande för forskning. Stiftelsen har rätt att förbruka kapitalet. Näst störst är KK-stiftelsen med ett stiftelsekapital på ca 3,6 miljarder kr. Skilda regler gäller i fråga medelsanvändningen för denna om stiftelses olika verksamhetsområden. 10 procentav stiftelsens tillgångar får användas i samband med omstruktureringen av industriforskningssystemet. Stiftelsen finner lämpligt överlåta stiftelsens aktiepost i kan om den så institut till annan intressent i bolaget. 25 procent av stiftelsens tillgångar avser finansiering av utbildning på doktors-, licentiat- och magistemivå. Denna del av kapitalet får förbrukas under minst 10 år. 35 procent stiftelsens tillgångar profilforskning vid hög- - av avser skolor utan fasta forskningsresurser. Endast avkastningen det kapital avsatts för ändamålet får förbrukas. F.n. uppgår denna avkastning som till ca 40 miljoner kr per år. 30 procent stiftelsens tillgångar främjande av användning - av avser informationsteknologi. Denna del kapitalet får förbrukas under av av minst 5 år. MISTRA fick ett stiftelsekapital på 2,5 miljarder kr. För MISTRA gäller motsvarande för SSF, nämligen verksamhetsvolym på som att en tio procent kapitalets ursprungsvärde, dvs. 250 milj.kr. per år, ca av skall uppnås efter uppbyggnadsperiod samt att kapitalet får förbrukas. en

Östersjöstiftelsen har erhållit ca 1,3 miljarder kr. Stiftelsen får endast

använda avkastningen av kapitalet.

För STINT:s del ursprungskapitalet 1 miljard kr. Stiftelsen kan var ca arbeta med såväl avkastning på kapitalet successiv avveckling av som detta, dock inte under kortare tid än tio år. Högst 65 procent av stiftelsekapitalet skall användas för finansiering medverkan i EU:s fjärde av ramprogram.

Kapitel 12 189

Vårdalstiftelsens stiftelsekapital uppgick inledningsvis till ca 520

milj. kr. Stiftelsen får arbeta med såväl avkastningen på kapitalet som avveckling av detta, dock under en period av minst tio år. Stiftelsen för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet tillfördes ca 200 milj.kr. Såväl avkastningen som kapitalet får användas för stiftelsens ändamål.

12.4 Forskningsstiftelsemas styrelser

Styrelsema för forskningsstiftelsema består ordförande samt mellan av fem och tio övriga ledamöter. MISTRA och SSF har de största styrelser-

STINT och Östersjöstiftelsen de minsta. Ledamöterna utses i samt-

na,

liga styrelser för en mandatperiod på fyra år med möjlighet till förlän-

gning med en ytterligare mandatperiod. Regeringen har för alla forskningsstiftelsema utsett den första uppordförandena i styrelserna. Även i

sättningen styrelseledamöter liksom

fortsättningen skall en ledamot i var och en av styrelserna utses av

regeringen. I övrigt utses styrelseledamöter och ordförande av respektive

styrelse själv.

För några stiftelsema har angivits vissa riktlinjer för sammansätt-

av ningen av styrelsen.

De utförligaste riktlinjerna finns i fråga MISTRA och SSF, utan

om att dessa för den skull är särskilt detaljerade. För dessa båda stiftelser gäller således att sju ledamöter skall utses grundval erfarenhet från av akademisk forskning och från näringslivet. Tre ledamöterna bör av hämtas från andra länder än Sverige. För KK-stiftelsen föreskrivs att stiftelsens verkställande direktör skall ingå i styrelsen. Ordföranden i styrelsen för det berörda institutet skall ingå i styrelsen

för Stiftelsen för Internationella institutet för industriell miljöekonomi

vid Lunds universitet. En eller flera akademier eller andra utomstående skall ges organ möjlighet föreslå inte styrelseledamöter i alla stiftel-

att men utse nya

med undantag Stiftelsen för Internationella institutet för indusema av striell miljöekonomi i Lund och Vårdalstiftelsen.

Kungl. Vetenskapsakademien skall således inbjudas att lämna förslag

till styrelseledamöter i alla de berörda stiftelsema. Ingenjörsvetennya skapsakademien skall därutöver höras när det gäller MISTRA och SSF. MISTRA skall också höra Kungl. Skogs- och Lantbmksakademien.

190 Kapitel 12

KK-stiftelsen skall inbjuda Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, Industriförbundet samt rektorema vid högskolor utan fasta forskningsresurser att lämna förslag till ledamöter.

12.5 Former för och kontroll

insyn

För alla stiftelserna föreskrifter i stadgarna att verksamheten ges om skall utvärderas regelbundet. Stiftelsema skall föra räkenskaper i enlighet med bokföringslagens bestämmelser och upprätta årsredovisning omfattande resultat- och balansräkningar samt förvaltningsberättelse. Förvaltningsberättelsen skall bland annat innehålla uppgifter om hur Stiftelsens ändamål tillgodosetts under räkenskapsåret. Alla stiftelserna skall också årligen publicera en lättillgänglig redogörelse för verksamheten.

Samtliga stiftelser skall utse två revisorer och personliga suppleanter

för dessa. Riksrevisionsverket har därutöver rätt att för var och en av stiftelserna revisor med personlig suppleant. utse en Kungl. Vetenskapsakademien skall ha rätt att granska samtliga stiftelsers verksamhet. Ingenjörsvetenskapsakademien ges därtill motsvarande rätt i fråga om MISTRA och SSF samt KK-stiftelsen. Kungl. Skogsoch Lantbruksakademien skall även ha rätt att granska MISTRA:s verksamhet. Alla stiftelserna är däremot undantagna från tillsyn enligt lagen om tillsyn över stiftelser dvs. tillsyn av länsstyrelsen. Flera stiftelserna har beslutat att för sin forskningsfmansierande av verksamhet tillämpa i princip motsvarande regler i fråga om offentlighet gäller för statliga forskningsfinansiärer t.ex. forskningsråden. som som Som framgår finns goda möjligheter till allmän information om stiftelsemas verksamhet. Revisorer och vissa akademier skall ha full insyn i verksamheten och inte bara kan utan har skyldighet att påtala eventuelbrister. Akademiernas granskning innebär en verksamhetsrevision som går utöver vad statliga finansieringsorgan normalt är underkastade. Varken revisorerna eller akademiema har dock, lika litet som någon annan utomstående, möjlighet att faktiskt ingripa och åstadkomma en ändring, om verksamheten skulle visa sig fungera mindre tillfredsställande. Det är stiftelsemas styrelser som avgör vad av eventuell kritik som skall ta till sig och vad den eventuellt skall föranleda för åtgärder. man

Kapitel 12 191

12.6 verksamhet:

Forskningsstiftelsemas Omfattning och inriktning

Forskningsñnansieringsutredningen har genom en enkät till forskningsstiftelsema fått vissa uppgifter om omfattningen och inriktningen av såväl stiftelsemas pågående som deras framtida verksamhet. Stiftelsemas svar på utredningens frågor redovisas kortfattat i det följande.

Vilken omfattning och vilket innehåll har den verksamhet som f n. finansieras av stiftelserna

MISTRA har från starten 1994 beviljat 25 planeringsanslag på tillsammans 5,6 mi1j.kr. Beslut har fattats om fem forskningsprogram, vilka efter en uppbyggnadsperiod tillsammans kommer att ha en årlig kostnad av 54 milj.kr. MISTRA är därtill huvudfinansiär for ett samhällsvetenskapligt och humanistiskt miljöforskningsprogram 3,5 milj.kr..

Stiftelsen för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid

Lunds Universitet har under år 1995 givit Institutet stöd med 6,15 miljoner kr till forskning och utbildning. Även SSF har finansierat ett antal planeringsanslag, sammanlagt hittills ett fyrtiotal. Nästan alla programförslag har nu kommit och hälften dessa har granskats av internationella experter vid hearings, av kommenterats forskningsråd m.fl. med avseende på det vetenskapliga av innehållet samt diskuterats utifrån relevansaspekter. Under 1995 har SSF fattat beslut om stöd till fjorton forskningspro- De sammanlagda kostnaderna för dessa beräknas uppgå till 102 gram. milj.kr. under 1996. Programmen hänför sig till bioteknik, informationsteknologi och basteknologier for svensk industri. ST INT har 1995 finansierat 34 postdoktorsstipendier till en beräknad totalkostnad av ca 8,5 milj.kr. Vidare har stiftelsen fattat beslut om 64

stipendier för unga akademiker från länder i dynamisk utveckling.

Kostnaderna för dessa uppkommer först under 1996. Inför 1996 har stiftelsen utannonserat STINT Fellowships for att stimulera bilateralt vetenskapligt utbyte, finansiering STINT Visiting av

Scientists samt ytterligare postdoc-stipendier. Kostnaderna för detta har

budgeterats till 46 milj.kr. STINT har beslutat att matcha nationell finansiering av verkannan samhet inom EU:s fjärde ramprogram genom att ge bidrag av samma storlek de svenska programorganen kan komma att ge. Kostnaderna som för detta har budgeterats till 130 milj.kr./år under de närmaste åren. Stiftelsen redan i december 1994 garantier till de svenska progav

192 Kapitel 12

bidrag från STINT på sammanlagt 65 milj.kr. Hittills gramorganen om har dock detta endast drygt 14 milj.kr. utbetalats för verksamhet av inom NUTEK:s område. Vårdalstiftelsen har beslutat att arbeta med tre program. Ett allmänt övergripande med resebidrag, kurser, symposier, information program ett allergiprogram med skräddarsydda insatser för att stärka allerm.m., giforskningen samt ett vårdprogram som utformats utifrån vårdforskarbehov. Under 1995 beslöts utdela 30 miljoner kr till allergiforskning nas med inriktning mot astma, eksem, metall- och födoämnesallergier, miljöfaktorer och bamallergier samt sjuka hus. Enligt vårdforskningsprogrammet har 20 miljoner kr utannonserats för ansökan senast den 6 1996. Vårdalstiftelsen arbetar forskningsrådslikt med öppna ansökmars

ningar och bedömning/prioritering externa vetenskapliga granskare.

av

Av KK-stiftelsens uppgifter är det främst de som avser finansiering

vissa forskarutbildningsinsatser samt profilforskning vid mindre och av

medelstora högskolor faller inom området forskningsfinansiering.

som Den uppgift medverkan i omstrukturering av vissa forsksom avser ningsinstitut är, i vad aktiekapital indirekt, den kan också avser mer men komma till uttryck i finansiering forskartjänster vid instituten, tvärteav knologiskt inriktade projekt m.m. Inom programmet Profilforskning vid högskolor har KK-stiftelnya hittills beslutat delfinansiering projekt med sammanlagt 12,17 sen om av miljoner kr.

Styrelsen för Östersjöstiftelsen har tolkat sina stadgebestämmelser så

det stöd stiftelsen kan endast kan verksamhet vid den bliatt ge avse vande Södertörns högskola, som enligt nuvarande planer kommer att inrättas 1 juli 1997. Stöd till akademisk infrastruktur kan ges tidigare och vad aktualiserats hittills är ett begränsat stöd till att bygga upp som ett bibliotek.

Hur lång beräknas Stiftelsens uppbyggnadsperiod till fill verk-

samhetsvolym bli

för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid

Stiftelsen

Lunds Universiteträknar med att under år 1996 nå den stödvolym som är avsedd att bli den långsiktigt stabila nivån. Vårdalstiftelsen framhåller snabbt har kommit igång med att man verksamhet. Redan under 1996 kommer både allergiprogrammet och

vårdprogrammet att vara fullt beslutade. I termer av utnyttjande av de

ekonomiska beräknas full verksamhet uppnås under 1997. resurserna STINT väntas uppnå full verksamhetsvolym år 1998. För STINT:s medverkan i finansieringen EU:s fjärde ramprogram gäller dock att av

Kapitel 12 193

stiftelsens insatser följer av detta program. MISTRA räknar med att nå full verksamhetsvolym fem år efter starten 1994, dvs. år 1999, medan SSF planerar för att uppnå full verksamhet år 2000. Under 1996 kommer KK-stiftelsen att bygga upp ytterligare ett delprogram för koncentrerat och långvarigt stöd till uppbyggnaden av forskningsprofiler vid nya högskolor. Detta beräknas kräva en kostnadsram på ca 40 miljoner kr dvs. det belopp som finns tillgängligt för detta ändamål per år vid full volym. Med avseende övriga delområden pågår för närvarande policy- och planeringsarbete.

Vilken omfattning och huvudsaklig inriktning av verksamheten förutses därefter

JVIIST RA utgår från att, efter uppbyggnadsperioden, tyngdpunkten i

verksamheten kommer att förskjutas från dagens bedömning av förslag till forskningsprogram till uppföljning av löpande program, information och implementering resultat. Allteftersom program avslutas om av kommer att startas. Hela tiden måste utrymme finnas för nya förslag nya och initiativ.

Stödet från Stiftelsen för Internationella institutet för industriell mil-

jöekonomi vid Lunds Universitet kommer förmodligen att ligga i intervallet 10-20 miljoner kr per år.

ST INT förutser löpande verksamhet med stipendiefördelning och

en fördelning annat stöd till internationellt samarbete. En betydande del av kapitalet kommer att avsättas för stöd till projekt inom EU:s fjärde av Om de avsatta medlen inte förbrukas bör Stiftelsens inramprogram. satser inom stipendiering m.m. kunna utökas efter det att ramprogrammet avslutats. SSF planerar att vid full utbyggnad dela ut 600 MSEK i 1993 års penningvärde, vilket år 2000 kan vara ca 700 MSEK. Inriktningen förutses förbli ungefär densamma den nuvarande, dvs. bioteknik, som informationsteknologi och basvetenskaper. Forskarutbildning svarar för stora delar Stiftelsen kommer att aktivt försöka förnya av programmen. programportföljen bl.a. önskar fortsättning genom att program som en efter de första fem åren måste söka nytt stöd i öppen konkurrens med andra aktuella programidéer. Stiftelsen kräver för övrigt alltid att högskolorna redovisar sina planer för hur framgångsrik verksamhet skall en kunna fortsätta i högskolan när stiftelsens tidsbegränsade stöd minskar eller upphör. Vårdalstiftelsens nuvarande planering är inriktad på att under den första tre-femårsperioden kunna dela ut ca 40 milj.kr. årligen i forskningsstöd.

7 16-0361

194 Kapitel 12

Vilka är respektive kan förutses bli- de huvudsakliga mottagar- -

na av stiftelsens forskningsstäd

Universitet och högskolor kommer att dominera som mottagare av

MIS TRA:s forskningsstöd, men även industriforskningsinstitut kommer

att medverka i MISTRA:s program. Mottagare forskningsstödet från Vårdalstiftelsen blir främst forav skare är knutna till landets medicinska, tekniska och samhällsvetensom skapliga institutioner. Även lärare vid landets vårdhögskolor kommer att få ansenliga anslag. Vidare förväntas sjuksköterskor. barnmorskor, laboratorieassistenter, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder inom hälso- och sjukvården samt personer inom den sociala omsorgen söka och erhålla anslag. Vårdalstiftelsen påpekar att detta innebär att kvinnorkommer att kunna flytta fram sina positioner i forskarsamhället na eftersom vårdforskning bedrivs företrädesvis av kvinnor. Huvuddelen av SSF :s medel har hittills gått till tekniska högskolor, därmed inte sagt att så kommer att vara fallet i framtiden. Ett stort antal forskare och forskargrupper vid flera lärosäten kommer att vara engagerade i de forskningsprogram som stiftelsen finansierar. Med undantag medverkan i finansiering av det svenska deltaganav det i EU:s fjärde kommer STINT att arbeta med stipenramprogram diering. Mottagare blir verksamma vid universitet och forskningsinstitut i Sverige och utomlands. Med avseende på KK-stiftelsens uppgifter ligger det i sakens natur att programmet Profilforskning vid högskolor innebär finansiering nya verksamhet vid dessa högskolor. Med hänsyn till ännu pågående av policyarbete är det för tidigt att bedöma den verksamhet i övrigt, var som stiftelsen skall finansiera, kommer att bedrivas.

Östersjöstiftelsens stöd är enligt stadgarna avsett för dem som kom-

att verksamma vid ett nytt lärosäte i södra Stockholmsregiomer vara nen.

I vilken utsträckning och i vilka former finansierar stiftelsen forsk-

arutbildning

Hälften eller SSFgs bidrag kommer att direkt forskarutmer av avse bildning. Det ställs krav på samtliga planeringsuppdrag för som ges stiftelsen att de särskilt redovisar planerade insatser inom forskarutbildning. I de bidrag hittills beviljats har avsatts särskilda medel, som 2-3 MSEK för kursutveckling och organiserande av forskaper program, rutbildning.

Kapitel 12 195

En stor del av MISTRA:s forskningsstöd går till doktorander. Inom ramen för programmen eller gemensamt för flera program kommer att finnas s.k. forskarskolor. MISTRA har också ett program för post-docstipendier. För att långsiktigt stimulera rekryteringen till kvalificerad utbildning inom berörda ämnesområden lämnar såväl MISTRA som SSF stöd till Förbundet Unga Forskare m.m. S TIN Tss stadgar inget utrymme för att stödja svenska forskarstuger derande. Utländska stipendiater kan dock komma att delta i forskarutbildningen vid de mottagande svenska institutionerna. Liksom inom andra forskningsprojekt kommer doktorander att medverka i den forskning som finansieras av Vårdalstijtelsen. Härutöver utannoneras dierkt stöd till registrerade doktorander i form av s.k. forskarmånader. Omfattningen av insatserna kan bedömas först efter erfarenheterna från de första ansökningsomgångama.

Inom för den forskning som finansieras av Stiftelsen för In-

ramen ternationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds Universitet kommer troligen utrymme att finns för utbildning av några forskare. För KK-stiftelsens del ligger forskarutbildningsinsatsema huvudsakliinom för program, där policyarbetet ännu inte är avslutat. gen ramen

Hur har stiftelsens interna organisation och arbetsformer utfor-

mats med avseende på såväl långsiktig planering beredning och som bedömning av enskilda program och projekt

Samtliga stiftelser har mycket små fasta kansliorganisationer. MIST RA tillämpar ansökningsprocess i två steg. Denna inleds med en att forskare eller forskargrupp inkommer med kortfattad beskriven en ning sin programidé. Hittills har 175 sådana preliminära programförav slag inkommit. Dessa bedöms med hjälp av kriterier som utformats av MISTRA:s styrelse. uppfyller kriterierna går vidare till De som nästa

steg innebär utarbetande fullständiga programförslag. För be-

som av dömning dessa förslag anlitar MISTRA utländska expertgrupper, av myndigheter, företag och intresseorganisationer. Synpunkterna sammanvägs i ett vetenskapligt råd, varefter beslut fattas av styrelsen.

ST INT kommer att inrätta särskilda berednings/bedömningsgrupper

för de olika stipendieprogram styrelsen fastställt. I viss utsträcksom nu ning kommer forskningsråd motsv. att utnyttjas för kvalitetsgranskning. SSF har inrättat tre arbetsgrupper med såväl vetenskapliga som industriella företrädare. Från högskolor, enskilda forskare och konsortier forskare och näringslivsföreträdare har det kommit ett stort antal av

196 Kapitel 12 sou 199639

forslag, ca 400. Arbetsgruppemas uppgift har varit att dels gå igenom inkommet material, dels att föra diskussioner om hur väsentliga områden, där förslag saknas bäst kan hanteras. Inom bioområdet har det dessutom tillsatts tre expertgrupper med olika profil. Inom materialområdet har en ad hoc-grupp tillsatts. Arbetsgruppema beslutar om planeringsanslag vilka resulterar i programförslag. Dessa granskas av internationella expertgrupper med avseende på vetenskaplig kvalitet och av industriforeträdare m.fl. med avseende långsiktig samhällsrelevans. Forskningsråd och andra inbjuds att lämna kommentarer. Inom SSF görs för närvarande en översyn av bland annat arbetsgruppemas antal, inriktning, sammansättning m.m. För beredning och uppföljning av Vårdalstiftelsens verksamhet finns granskningsgrupper med hög vetenskaplig kompetens, nominerade av universitet och forskningsråd, samt samordningsgrupper med företrädare for samhällsintressen, t.ex. Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet. Totalt är ett tjugotal externa bedömare knutna till denna beredningsorganisation. KK-stiftelsen har inrättat beredningsgrupp för vart och ett av de en tre IT-användning, Profilforskning vid nya högskolor och programmen Kunskapsöverfcåring. För bedömning av enskilda projekt anlitas även särskild extern expertis. I alla stiftelsema ligger ansvaret för den långsiktiga planeringen mer på styrelsen efter beredning sekretariatet. av

Vilka är urvalskriterierna för stiftelsens stöd till forskning och for-

skarutbildning

Vad gäller medverkan i finansiering svenskt deltagande i EU:s av fjärde kommer STINT att vägledas av de svenska proramprogram bedömningar. Urvalskriteriema för de olika stipendieprogramorganens

gäller både individemas kvalifikationer och önskemålen/be-

grammen hoven vid institutionerna. Vårdalstifielsen framhåller att både allergi- och vårdområdet är eftersatta forskningsfält, hittills inte erhållit stöd från befintliga forsksom ningsfmansiärer i nämnvärd omfattning. Stiftelsen kommer att arbeta forskningsrädslikt prioritera gränsöverskridande forskning. men SSF har formulerat sin strategi i tre punkter: konsolidera och stärka naturvetenskap och teknologi som är stark i landet och som är kopplad till en stark inhemsk industri stärka naturvetenskap och teknik som f.n. är mindre utvecklad i landet stor betydelse för dagens samhälle men av initiera och etablera forskningsaktiviteter inom områden av bety- delse för morgondagens samhälle.

Kapitel 12 197

MISTRA:s bedömningar görs utifrån följande frågor: Är programförslaget strategiskt med avseende på problemets vikt respektive bidraget till framtida konkurrenskraft Är forskning kritisk faktor för att lösa problemet - en Är finansiering det Föreslagna programmet uppgift för MI- - av en STRA eller någon annan Programförslagen bedöms också utifrån aspekterna vetenskaplig kvalitet, koncentration och samarbete, programledning samt främjande av utbildning och rörlighet.

12.7 Forskningsstiftelsemas resurser i

förhållande till i

forskningsresursema

övrigt

Både i presentationema av och i diskussionen kring forskningsstiftelserhar dessa framställts stora, ibland gränsen till helt dominena som rande för den svenska forskningsfmansieringen. Stiftelsema kommer förvisso också att dela ut betydande belopp i forskningsstöd. Som verksamheten planeras kan stiftelsemas årliga insatser vid nu fullt utbyggd verksamhet beräknas uppgå till sammanlagt cirka 1,4 miljarder kr. Vilken roll spelar därmed forskningsstiftelsema i det svenska forskningssystemet Vilket inflytande över svensk forskning kan stiftelserna få

De samlade forskningsresursema

De samlade statliga insatserna för forskning och utvecklingsarbete budgetåret 1993/94 uppgick till 15,6 miljarder kr. Insatserna inom näringslivet uppgår till ungefär det dubbla beloppet. Sammantaget uppgår FoU-insatserna i Sverige således till cirka 50 miljarder kr/år. MISTRA och SSF inrättades den 1 januari 1994. stiftelsemas forskningsfinansiering var självfallet av begränsad omfattning under det första verksamhetsåret, i mycket ägnades planering och förberesom delsearbete. Det sammanlagda forskningsstödet från dessa båda stiftelser

huvudsakligen i form av planeringsanslag uppgick under 1994 till

- - 15 milj.kr., dvs. ännu ett i förhållande till forskningsresursema i ca

övrigt i det närmaste negligerbart belopp.

198 Kapitel 12 SOU 2996:29

Övriga forskningsstiftelser inledde sin verksamhet först under hösten

1994 och finansierade, av naturliga skäl, under detta år huvudsakligen planering. Fortfarande är således insatserna från forskningsstiftelsema små i perspektiv av den samlade statliga forskningsfinansieringen och givetvis än mer så i perspektiv av alla forskningsinsatser i landet. Efter inledande planering och förberedelsearbete börjar dock alla forskningsstiftelsema nu komma i gång med verksamheten och insatserna beräknas öka kraftigt de närmaste åren. Om ett par år räknar de flesta av stiftelsema med att ha full verksamhet. Den största av stiftelsema, SSF, planerar dock för full verksamhetsvolym först vid sekelskiftet. Det innebär att insatserna från stiftelsemas sida årligen kan väntas öka med fiera hundra miljoner kr under de närmaste åren för att år 2000 uppgå till cirka 1,4 miljarder kr per år. Om de sammanlagda FoU-insatserna i övrigt bibehålls på nuvarande nivå kommer stiftelsema då att svara för cirka 2,8 procent av all FoU i Sverige. Om stiftelsemas insatser enbart sätts i relation till de statliga FoU-insatsema blir deras andel drygt 8 procent.

Stifielsemedlen och andra inom stiftelsemas respektive

resurser verksamhetsområden

De olika stiftelsema har sinsemellan relativt disparata uppgifter. De stiftelser även arbetsområdena är avgränsade på annat sätt, har som, om uppgifterna preciserade mest likartat forskningsrådens uppgifter är

MISTRA, SSF och Vårdalstiftelsen. Övriga stiftelser, vilket i praktiken

är alla tillkom i den andra omgången med undantag för Vårdalstifsom telsen, har uppgifter både till sin innehållsliga avgränsning och till som sin karaktär är mer specifika. För ett par av dem är verksamheten uttrycklingen kopplad till viss angiven utredningsverksamhet. Stiftelsernas insatser kan i dessa fall finansiering av mer eller mindre precises som serade reformer, beslutade statsmakterna, led i av snarare än som mer reguljär forskningsfinansiering. Det gäller t.ex. KK-stiftelsens insatser för ändrade industriforskningsinstitut och i anslutning till arbetet inom

IT-kommissionen samt Östersjöstiftelsens finansiering av forskning vid

ett kommande andra universitet i Stockholmsområdet. De stiftelsema innebär relativt sett mycket olika stora tillskott nya inom sina respektive verksamhetsområden. Stiftelsernas insatser måste här i första hand jämföras med andra resurser för finansiering av forskningsprojekt motsv. inom dessa områden. Stora resurser för forskning finns också i form anslagen till universitet och högskolor. Även av om

SOU 1996129 Kapitel 12 199

dessa är fördelade mellan fakultetsområden är det ändå svårt att bedöma hur mycket som används for forskning inom de olika områden som svarar mot stiñelsemas ändamål. MISTRA och Vårdalstiftelsen torde vara de stiftelser som, relativt sett, har störst betydelse inom sina respektive verksamhetsområden. MISTRA kan, när verksamheten är fullt utbyggd, beräknas svara för ungefär hälften av resurserna för forskningsprojekt motsv. inom miljöområdet. För vård- och allergiforskning är resurstillskottet genom Vårdalstiftelsen än mer dramatiskt. Också för kulturvetenskaplig forskning, dvs. humanistisk, juridisk, samhällsvetenskaplig och teologisk forskning, resurstillskottet genom donationen till Riksbankens var - Jubileumsfond relativt sett mycket stort. - Paradoxalt innebar däremot den största av de nya stiftelserna, nog Stiftelsen för strategisk forskning, inte ett, relativt sett, fullt lika stort

resurstillskott inom sitt område. Anledningen till detta är självfallet att

Stiftelsens verksamhetsområde teknik, naturvetenskap och i viss ut- sträckning medicin inte bara är vittomfattande utan också utgörs av de forskningsområden som redan tidigare f°ar huvuddelen av forsknings- De medicinska, naturvetenskapliga och teknikvetenskapliga resursema.

forskningsråden samt Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK

fördelar årligen sammanlagt i det närmaste 2 500 miljoner kr till forskning inom områden som anknyter till SSF:s verksamhetsområde. Detta

ska i relation till SSF:s samlade insatser vid full utbyggnad, ca 600

ses milj.kr. STINT för hälften viss finansiering avseende medverkan svarar av i EU:s fjärde ramprogram. Stiftelsen beräknar dessa kostnader till 130 miljoner kr./år under åren 1996-2000. Det är svårt att sätta STINT:s övriga verksamhet med stipendier etc. i relation till befintlig verksamhet. Insatser av detta slag finansannan ieras såväl särskilda stipendiefonder etc. som inom ramen av organ - -

för de anslag universitet, högskolor, forskningsråd och andra myn-

som digheter disponerar. STINT:s stipendier motsv. är avsedda för såväl utländska svenska forskare. Målgruppen är således mycket stor. som Som exempel kan nämnas att STINT planerar att under den närmaste femårsperioden dela ut tio stipendier om året till svenska postdoktorer.

Inga ämnesavgränsningar skall gälla för detta. Antalet sådana STINT-

stipendier relation till det årliga antalet avlagda doktorsexamikan ses i är cirka 1 500. STINT fellowships avsedda för att stimuna, som nu lera till bilateralt vetenskapligt samarbete planeras till femton per år. Detta kan i relation till antalet forskarutbildningsämnen i Sverige ses

vilket inte helt, sammanfaller med antalet universitetslhög-

nära, men

skoleinstitutioner där forskning bedrivs som är i det närmaste 600.

200 Kapitel 12

Stiftelsen för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet har avgörande betydelse för finansieringen av det berörda institutet. KK-stiftelsen beräknar Stiftelsens bidrag till forskning vid de mindre och medelstora högskolorna till sammanlagt 40 miljoner kr per år. De ca sammanlagda forskningskostnadema vid dessa högskolor uppgår för närvarande till cirka 305 miljoner kr 1994/95.

Stifielserna i jämförelse med andra forskningsfinansiärer

Utifrån perspektivet maktkoncentration bör inte bara stiftelsemas jämföras med övriga forskningsresurser utan också de enskilda resurser stiftelsema i relation till andra aktörer inom forskningsområdet. ses Pluralism har länge varit ett begrepp i den svenska forskningspolitiken. Anslag till forskning fördelas av ett betydande antal statliga myndigheter. Några dessa förfogar över relativt stora belopp, medan av

andra fördelar blygsamma summor. Några av forskningsstiftelsema, framför allt SSF och MISTRA, kommer vid full utbyggnad sin

av verksamhet att höra till de största enskilda aktörerna inom svensk forskningsfinansiering. Om undantar universiteten, i och för sig man som förfogar över stora belopp har andra förutsättningar för beslutsmen fattandet än fristående forskningsfinansiärer, bland de statliga svarar myndigheterna endast NUTEK och NFR för större belopp. Utredningen har uppskattat den del stiftelsemas medel som komav

användas till projektbaserad verksamhet motsvarande sektorsor-

mer att och råd till cirka 1,2 miljarder kr år i 1994/95 års priser inklusigan per stödet till forskarutbildning. l detta belopp ingår också Riksbankens ve

jubileumsfond årligen kommer att fördela 150 milj kr från sina

som motsvarande medel. Detta motsvarar ökning med cirka 18 % av de en

medel universitet och högskolor får från sektorsorgan och råd 6,7

som miljarder kr 1994/95. De drygt 850 milj kr år kommer att fördelas SSF och per som av

MISTRA kan inte med någon precision fördelas efter alternativa bidragsgivare, vilket delvis speglar de betydligt mer komplicerade finans-

ieringsstrukturen inom teknisk och naturvetenskaplig forskning. Om de projekt kommer att finansieras stiftelsema skulle ha finansierats som av framför allt NUTEK, TFR, NFR och Naturvårdsav andra organ skulle verket stå för bidragen. Förhållandet mellan dessa är svåra att bedöma även sannolikt NUTEK skulle den största bidragsgivaren emd om vara tanke på stiftelsemas inriktning projekt med industriella tillämpning- I relativa termer torde sådan forskning Naturvårdsverket stöder ar. som

Kapitel 12 201

öka klart mest. De 150 milj kr fördelas Riksbankens Jubisom av leumsfond motsvarar i hög utsträckning verksamhet som finansieras av HSFR och SFR. Vårdalstiftelsens verksamhet anknyter i huvudsak till MFR.

Stiftelsernas insatser i relation till den forskning som utförs vid

universitet och högskolor

Stiftelsema kan komma att finansiera forskning och forskarutbildning vid i princip samtliga universitet och högskolor i landet. Budgetåret

1993/94 det senaste år, för vilket sammanställda uppgifter finns var

omslutningen för forskning och forskarutbildning vid universitet och

högskolor sammanlagt 12,5 miljarder kr. Vid oförändrad verksamhetsvolym kan stiftelsema komma att svara för ungefär upp emot tio procent av kostnaderna för forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor givetvis med mycket stora skillnader mellan såväl områden som lärosäten och institutioner. Forskarutbildningen är föremål för den avgjort mest betydelsefulla balansförskjutningen till följd stiftelsema. Deras bidrag kan i ett fortav varighetstillstånd uppskattas till drygt 400 milj kr per år vilket i jämförelse med det belopp som under fakultetsanslagen öronmärkts för forskarutbildning 829 milj kr/år eller det totala beloppet inklusive extern-

finansiärers bidrag cirka 1,3 miljarder kr/år är utomordentligt högt. De

senare beloppen avser i sin helhet studieñnansiering i forskarutbildningen medan stiftelsemas medel också inkluderar andra insatser inom forskarutbildningen. Jag bedömer ändå att medel till forskarutbildning utgör den klart största relativa ökningen av bidrag. Stiftelsema kan dock komma att påverka verksamheten vid universitet och högskolor i större utsträckning än genom den direkta finans-

ieringen. Flera av Stiftelsema förutsätter att lärosätena i någon form

medverkar i finansieringen av de program eller projekt som man stödjer. Stiftelsema kommer också att vilja att berörda universitet och högskolor tar över ansvar för verksamheten, när stiftelseñnansieringen upphört. Dessa krav förefaller ställas tydligare av stiftelsema än av andra forskningsfinansiärer. Vidare har framför allt SSF, men möjligen också några av de andra stiftelsema, mycket ingående krav på hur den verksamhet man finansierar skall organiseras och ledas. Det innebär bland annat krav på upprättande av särskilda styrelser och andra organ för att svara för stiftelsens verksamhet. Utöver det direkta stödet till forskarutbildningen innebär insatserna

från KK-stiftelsen, Östersjöstiftelsen och Institutet för internationell

202 Kapitel 12

miljöekonomi ökning av basanslagen till högskolan om knappt 3 %. en De två nysatsningar. KK-stiftelsens bidrag till mindre och senare avser medelstora högskolor är jämförbart med de medel som fördelas efter

ansökan under anslaget till forskningsstödjande åtgärder vid mindre och

medelstora högskolor. För universitet och högskolor innebär stiftelsema ingen förstärkning basanslagen för forskning STINTs bidrag för motfinansav även om iering bidrag från EU:s fjärde ramprogram kan sägas delvis ersätta av utgifter skulle belasta fakultetsanslagen. som annars

12.8 Forskningsstiftelsema i det svenska forskningsfinansieringssystemet

Forskningsstiftelsema kommer när deras verksamhet är fullt utbyggd att för betydande delar de svenska forskningsresursema. Stiftelsersvara av är och därför än så länge i huvudsak ointecknade. nas resurser nya Forskningsfinansieringssystemet i övrigt förfogar visserligen över totalt

sett väsentligt större dessa är i mycket uppbundna i be-

summor, men fintlig organisation och till följd tidigare beslut. Stiftelsemas insatser av

kan därför få mycket stor betydelse för fömyelseinriktningen av

nu svensk forskning. Resursema för insatser kommer under de närmasnya

åren till väsentlig del att bestå just forskningsstiftelsemas medel.

te av

Särskilt bör uppmärksammas det inflytande ligger i stiftelsemas

som finansiering forskarutbildning. Många forskarutbildade kommer att av

få sin utbildningsinriktning bestämd inriktningen på stiftelsemas

av insatser, vilket i sin tur kommer att påverka inriktningen deras fortav

satta verksamhet, sig de väljer att söka forskningsanslag från stat-

vare liga forskningsfinansiärer eller arbeta inom företag. Härigenom får

stiftelsema indirekt ett långsiktigt inflytande på inriktningen av svensk

forskning. Det är ännu för tidigt för någon egentlig utvärdering av stiftelsemas

verksamhet. Såvitt det låter sig bedömas kan dock konstateras att nu

stiftelsema genomfört planering och omsorgsfulla förberedel-

noggrann

inför sina beslut forskningsfinansiering; Arbetsforrnema överens-

ser om

stämmer nära med forskningsrådens och andra statliga forskningsfinan-

siärers. När stiftelsema börjar komma i gång med sin verksamhet finns

det, mot denna bakgrund, inte anledning att anta annat än att denna

uppfyller högt ställda professionella krav. Forskningsstiftelsema har varit föremål för en intensiv debatt. På principiella grunder har kritik riktats mot att medel avsatts i former som

Kapitel 12 203

omöjliggör inflytande för samhällets demokratiskt valda och organ ställer väsentliga delar av forskningsresursema utanför forskningspolitik och forskningsplanering. Den otillfredsställande beslutsorganisationen med självutsedda styrelser och de bristande kontrollmekanismema - där utomstående helt saknar möjligheter att korrigera missförhållanden har likaså kritiserats. Utredningen delar i mycket dessa kritiska - synpunkter. Besluten att inrätta stiftelsema och vilka områden stiftelsemas om om insatser skulle avse fattades efter en otillfredsställande beredningsprocedur och utan att det i ett mer övergripande forskningspolitiskt sammanhang gjordes avvägningar gentemot övriga resurser för forskningsfinansiering. Särskilt gäller detta de stiftelser som tillkom i den andra omgången. Deras ändamål har också varit särskilt ifrågasätta. Utredningen kan dock bara konstatera att det med nuvarande regelsystem är omöjligt att ompröva beslutet att inrätta forskningsstiftelsema och den resursfördelning som ligger i stiftelsemas tillgångar och utdelningsuppdrag. Enligt utredningens mening skulle det vara önskvärt att genom en beredningsprocess som prövade angelägenheten av insatser inom olika forskningsområden få utgångspunkt för en genomgång av användningen

av forskningsstiftelsemas resurser.

F orskningsstiftelsemas verksamhet har i viss mån annan karaktär än såväl grundforskningsrådens som sektorsforskningsorganens. Stiftelsemas forskningsinsatser skall huvudsakligen ha formen av långsiktiga, relativt sett mycket omfattande programsatsningar. Insatsema skall väljas ut efter bedömningar av såväl vetenskaplig kvalitet som relevansaspekter. Utredningen vill definitivt inte ifrågasätta behovet och värdet av insatser av detta slag. Enligt utredningens mening fanns emellertid inga formella hinder för att låta myndigheter inom den statliga forskningsfinansieringsorganisationen ansvara också för denna typ av insatser och för särskilda resurser för dessa. Med en lösning av det senare slaget skulle dessa insatser kunnat genomföras i former som medger insyn och samordning med andra verksamheter. Styrelsema i forskningsstiftelsema självfömyelse, dvs. utses genom styrelseledamötema beslutar själva om eventuell förlängning av sina mandat respektive ledamöter. Detta är, enligt utredningegna utser nya mening, inte acceptabelt när det gäller verksamheter som tillkommit ens med användande offentliga medel. Inte heller här är det emellertid, av med nuvarande regelsystem, möjligt att åstadkomma en ändring. Enligt utredningens mening borde således forskningsstiftelsemas verksamhet och organisation omprövas. Som redan konstaterats har statsmakterna för närvarande inte möjligheter att besluta om förändringar med avseende på stiftelsema.

204 Kapitel 12 sou 199639

I debatten forskningsstiftelsema har bland annat förts fram tanken om att reducera anslagen över statsbudgeten till forskning med hänvisning till forskningsstiftelsemas Även forskningsstiftelsema inneresurser. om burit förstärkningar över i princip hela forskningsfåltet har helt uppenbart inom vissa områden ökat inte bara relativt sett mer utan resurserna också i högst väsentligt grad. Det gäller framför allt miljöforskning,

vårdforskning och probleminriktad naturvetenskaplig-teknisk forskning.

Statliga insatser inom dessa områden finansieras via flera olika sektorsforskningsanslag, där anslaget till NUTEK är det största. En mer detaljerad analys stödet till teknisk forskning görs i kapitel 13. Det ligger av inte i mitt uppdrag att bedöma den totala nivån för forskningsinsatsema

eller avvägningen av resurser mellan olika områden. Skulle av stats-

finansiella skäl nedskärningar behöva göras inom forskningsområdet bör det dock ligga nära till hands att göra nedskärningar inom de angivna områdena. Justitiedepartementet har hösten 1995 i promemorian Statliga och

kommunala stiftelser Ds 1995:62 lagt fram förslag ändring i

om en

stiftelselagen, skulle regeringen möjlighet att besluta änd-

som ge om ringar med avseende på bland annat forskningsstiftelsema. Departementspromemorian har varit på remiss. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet. Det är, när utredningen avlämnar sitt betänkande, ännu oklart i vad mån förutsättningarna för statsmaktsbeslut med avseende på stiftelsema kan komma att ändras. Med hänsyn härtill redovisar jag i det följande vissa förslag syftar till att, inom ramen som

för nuvarande regelsystem, förbättra planeringsförutsättningar och kostnadsfördelning samt formerna för att utse stiftelsemas styrelseledamöter.

Den kartläggning utredningen låtit göra av samverkansmönster som i svensk forskningsfinansiering SOU 1996:2 visar att flera av forskningsstiftelsema nära samarbetar med förutom universitet och högsko- -

lor forskningsråd och andra forskningsfinansierande myndigheter.

- Det är angeläget att diskussioner samverkan med stiftelserna om

också förs på den policyskapande nivån. Utredningen förordar därför att

det, till exempel i Forskningsberedningens regi, inbjuds till rundabords-

samverkan inom olika forskningsområden.

samtal om samplanering och Till sådana överläggningar bör inbjudas såväl företrädare för statliga forskningsfinansiärer och universitet och högskolor för berörda som forskningsstiftelser. Forskningsberedningen bör svara för att kvalificerat underlag för diskussionerna tas fram. Forskningsstiftelsemas verksamhet skulle inte möjlig den vara om

inte kunde repliera på och använda sig den kunskapsuppbyggnad som

av finansierats med statliga medel och finns inom universitets- och som högskoleorganisationen. Även formellt är stiftelsema beroende svensav

Kapitel 12 205

ka universitet och högskolor genom att det i stiftelsemas stadgar i regel föreskrivs att den verksamhet, som de finansierar, normalt skall bedrivas vid eller i anslutning till universitet och högskolor. Utredningen har i det föregående förordat att externa finansiärer av verksamhet vid universitet och högskolor i ökad utsträckning skall bidra också till kostnaderna för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden. Med hänsyn till omfattningen av stiftelsemas resurser är det särskilt angeläget att dessa svarar för en rimlig del av dessa kostnader.

Som redovisats i det föregående avsnitt 7.3.7 föreslår utredningen

att regeringen skall ålägga universitet och högskolor att av externa finansiärer ta ut särskilda kostnadspåslag avseende den långsiktiga kun-

skapsuppbyggnaden. Enligt utredningens mening bör de avgifter som på detta sätt tas ut i anslutning till forskningsstiftelsemas omfattande

verksamhet sammantaget uppgå till belopp som möjliggör en avsevärd förstärkning av basresursema vid universitet och högskolor. Alla stiftelser utom en skall inhämta förslag till nya styrelseledamöter från Vetenskapsakademien. Några av dem skall också höra andra ex-

terna organ. Regeringen/regeringskansliet bör med stiftelsema och med

Vetenskapsakademien och övriga föreskrivna förslagsställare diskutera procedur enligt vilken förslagen till nya styrelseledamöter i stiftelseren tas fram. Denna procedur bör så nära möjligt ansluta till vad na som som gäller vid utseende av ledamöter i forskningsråden, men med de modifikationer kan följa av stiftelsemas ändamål och därav föransom ledda behov att företrädare för olika samhällssektorer ingår i stiftelav semas styrelser. I de fall flera instanser har rätt att lämna förslag till ledamöter i en stiftelses styrelse bör förfarandet för att ta fram förslag samordnas. Det önskvärt att Vetenskapsakademien kunde ha huvudansvaret för vore denna samordning. Genom sålunda utformad nomineringsprocedur skulle de namnfören slag lämnas till stiftelsema få en stark förankring i forskarsamhället som och bland övriga berörda. Rimligen kommer stiftelsema normalt vid de interna besluten styrelseledamöter utgå från de förslag som tagits om fram på detta sätt.

206 Kapitel 12

12.9 Sammanfattande bedömningar och förslag

Forskningsstiftelsema kommer, när deras verksamhet är fullt utbyggd, att få stort inflytande över svensk forskning och forskarutbildning. Utredningen kan instämma i den kritik som riktats mot inrättandet stiftelsema, mot formerna för att utse styrelser, mot av bristen på kontrollmöjligheter. Enligt utredningens mening skulle det vara önskvärt att efter en beredningsprocess som i grunden prövade angelägenheten insatser inom olika forskningsområden ompröva av såväl användningsområdena för löntagarfondsmedlen som de organisatoriska formerna för medelsanvändningen. Något sådant är dock inte möjligt inom ramen för nuvarande regelsystem. Det ligger inte i utredningens uppdrag att bedöma den totala nivån för forskningsinsatsema eller avvägningen av resurser mellan olika områden. Utredningen kan konstatera att forskningsstiftelsema inneburit särskilt kraftfulla förstärkningar för framför allt miljöforskning,

vårdforskning och probleminriktad naturvetenskaplig-teknisk forsk-

ning. Statliga insatser inom dessa områden finansieras via flera olika sektorsforskningsanslag, där anslaget till NUTEK är det största. Skulle statsfinansiella skäl nedskärningar behöva göras inom av forskningsområdet bör det ligga nära till hands att göra nedskäminginom de angivna områdena. ar Det är, när utredningen avlämnar sitt betänkande, ännu oklart i vad mån förutsättningarna för statsmaktsbeslut med avseende stiftelsema kan komma att ändras. Med hänsyn härtill redovisar utredningen vissa förslag som syftar till att, inom ramen för nuvarande

regelsystem, förbättra planeringsförutsättningar och kostnadsfördelning samt formerna för att utse stiftelsemas styrelseledamöter.

Utredningen förordar att det, till exempel i Forskningsberedning- -

regi, inbjuds till rundabordssamtal om samplanering och samverkan

ens inom olika forskningsområden. Till sådana överläggningar bör inbjudas såväl företrädare för statliga forskningsfinansiärer och universitet och högskolor för berörda forskningsstiftelser. som Utredningen har i avsnitt 7.3.7 föreslagit att regeringen skall åläg- universitet och högskolor finansiärer ta ut särskilda ga att av externa

kostnadspåslag avseende den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden. De av-

gifter på detta sätt tas ut i anslutning till forskningsstiftelsemas som omfattande verksamhet bör sammantaget uppgå till belopp som möjliggör avsevärd förstärkning för framför allt forskaruten av resurserna bildning också andra verksamheter vid universitet och högskolor. men

Kapitel 12 207

Regeringen/regeringskansliet bör med stiftelsema och med de or- gan som har rätt att föreslå nya ledamöter i stiftelsemas styrelser diskutera en procedur enligt vilken förslagen till nya styrelseledamöter tas fram. Denna procedur bör så nära som möjligt ansluta till vad som gäller vid utseende av ledamöter i forskningsråden, men med de modifikationer som kan följa av stiftelsemas ändamål och därav föranledda behov av att företrädare för olika samhällssektorer ingår i stiftelsemas styrelser.

Kapitel 13 209

13 Finansieringen av teknisk forskning vid universitet och högskolor

13.1 Bakgrund

Teknisk grundforskning finansieras anslag till de tekniska fakul-

genom

tetema motsv vid universitet och högskolor, genom Teknikvetenskapliforskningsrådet TFR och i mindre grad Naturvetenskapliga forsk-

ga ningsrådet NFR samt till viss del Närings- och teknikutveckgenom lingsverket NUTEK. Tillämpad teknisk forskning finansieras genom rad olika sektorsorgan med for utvecklingen inom skilda samen ansvar hällssektorer. Den tyngsta aktören är NUTEK men även organ som

Byggforskningsrâdet, Kommunikationsforskningsberedningen och För-

materielverk stöder teknisk forskning. EU:s ramprogram för svarets m forskning innebär också kraftfull satsning tillämpad teknisk forsken ning. Andra finansiärer teknisk forskning är olika privata stiftelser, av bl de forskningsstiftelser inrättades med medel från de tidigare a som löntagarfondema, främst Stiftelsen för strategisk forskning SSF.

I detta kapitel behandlas huvudsakligen den tekniska forskning vid universitet och högskolor som finansieras av de teknikvetenskapliga och

naturvetenskapliga forskningsråden NUTEK. Stödet från de samt av

forskningsstiftelsema behandlas utförligt i kapitel 12, EU-stödet

nya mer i kapitel 14 och det sektoriellt inriktade forskningsstöd avser olika som delområden inom teknikvetenskapema i kapitel

NFR NUTEK

13.2 TFR, och

Det teknikvetenskapliga forskningsrådet fördelar medel till teknisk

grundforskning vid universitet och högskolor. Budgetåret 1994/95 dis-

ponerade rådet 250 milj kr. Rådet har etablerat tydlig rågång genten tillämpad forskning och teknikutveckling. Verksamheten är inemot delad i teknikområden: informationsteknik, teknisk mekanik,

följande teknisk fysik/materialteknik, kemiteknik, bioteknik samt tvärvetenskap

inklusive medicinsk teknik och instrumentutveckling. Medelsfördel-

ningen sker på grundval inomvetenskapliga kriterier med en interna-

av tionellt förankrad review I de policydokument för tek-

peer process.

nikvetenskaplig forskning TFR utarbetat relateras emellertid samtisom

210 Kapitel 13

digt forskningen till frågan om Sveriges ekonomiska tillväxt och framtid som industrination. Forskningsresultaten grundvalen för inses som nya dustriella produkter och Nya krav ställs på industrins kapaprocesser. citet att mottaga och vidareutveckla teknisk kunskap.

TFR:s bedömning forskningens kvalitet sker mot bakgrund den

av av

internationella forskningsfronten. Rådet har också tagit fram

nya anslagsformer som ramanslag för att medverka i uppbyggnaden starka av

forskarmiljöer på ett antal centrala teknikvetenskapliga områden. Man

arbetar också fram lägesbedömningar position papers grund-

av forskningen inom olika teknikvetenskapliga områden. Det naturvetenskapliga forskningsrådet NFR fördelar medel till matematisk och naturvetenskaplig grundforskning vid universitet och högskolor. Budgetåret 1994/95 disponerade rådet 600 milj kr for nationell verksamhet och 300 milj kr för deltagande i internationellt samarbete. Ansvarsområdet sträcker sig över hela det naturvetenskapliga området matematik, fysik, kemi, biologi och geo-ämnen och även om

endast en del av rådets verksamhet kan betecknas teknisk forskning

som

har en betydande del av den övriga verksamheten anknytning till

en

teknisk forskning. NFR har vidare omfattande uppgifter när det gäller

stödet till internationellt forskningssamarbete. Medelsfördelningen sker

på grundval av inomvetenskapliga kriterier med peer review

en process. NFR har under senare år mer aktivt börjat delta i den forsknings-

politiska debatten, där särskilt betonat den obundna forskningens

man stora betydelse för det vetenskapsberoende kunskapssamhället. Rådet markerar nu också tydligare sin beredvillighet att samarbeta med näringslivet för att öka den ömsesidiga förståelsen. NUTEK är den dominerande finansiären av teknisk forskning i det

svenska högskolesystemet. Dess stöd till teknisk högskoleforskning

uppgår till knappt 750 milj kr, vilket är cirka hälften av NUTEK:s totala forskningsstöd. NUTEK finansierar också FoU i samverkan mellan

universitet och företag t kompetenscentra samt än i begränsad

ex om skala företags-FoU. Myndigheten fungerar även kanal för det statsom

liga stödet till industriforskningsinstituten. Av NUTEK:s stöd till teknisk forskning och utveckling inom företag går det mesta till små och medelstora företag. Prioriteringama styrs i hög grad myndighetens och

av dess handläggares bedömningar och forskningens industriella relevans är den viktigaste faktorn i medelsfördelningsbesluten. Verksamheten är indelad i olika områden basteknologier, som nya utvecklingsområden, materialkonsortier Inom dessa områden finns m m.

det underavdelningar, t.ex. informationsteknologi, bioteknik, fordonsteknisk forskning och materialteknisk forskning. Indelningen baseras alltså

1996:29 Kapitel 13 211 SOU

inte på ämnen eller discipliner inte heller sammanhängande men Snarare är det teknologier och industriella tillämpningar som system. ligger till grund för arbetet. NUTEK förfogar NUTEK analys genom

över stark organisation för utredningar och strategisk planering.

en Stiftelsen för strategisk forskning SSF stöder naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning. Det övergripande målet är att förbättra den vetenskapliga och teknologiska kompetensen inom områden av betydelse för svenskt näringsliv och att främja dess konkurrenskraft. Vid fullt utbyggd verksamhet kommer stödet till universitet och högskolor uppgå till 6 700 milj kr år cirka 400 milj kr går till att per varav naturvetenskap och teknik. Arbetsforrnema liknar delvis forsknings-

rådens och projektförslag bedöms både inomvetenskapligt och med av-

seende på relevans för näringslivet. Utöver SSF stöder andra stiftelser,

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, teknisk forsk-

t.ex. ning än i mindre utsträckning. om

13.3 Utredningens studie av finansiering av

teknisk forskning

Utredningen uppdrog åt docent Ulf Sandström, Teknik och social förändring vid Linköpings universitet att göra studie av finansieringen en teknisk forskning i Sverige. Arbetet har utförts tillsammans med av Mats Benner, Forskningspolitiska institutet, Lunds universitet. Studiens

syfte genomgång kvalitets-, balans- och primära var att göra en av

samverkansfrågor inom teknisk forskning med tonvikt NUTEK, TFR och NFR och på grundval därav bedöma rollfördelning och orgaatt om nisation borde ändras. För- och nackdelar med sammanslagning av en och TFR skulle också belysas. Där så möjligt skulle också NFR var

gränsområden mot andra forskningsområden beaktas.

Uppdraget redovisas i utredningsrapporten Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning, SOU 1996:20. I rapporten diskuterar Benner och Sandström fyra alternativa modeller för finansieringen den tekav niska forskning. I den första modellen eftersträvas klar rollfördelning en mellan TFR och NUTEK. Det innebär att TFR får ett totalansvar för forskningen och NUTEKs roll reduceras till

den högskolebaserade att

för stöd till små och medelstora företag, samt viss utveckatt ansvara

projektverksamhet vid högskolor och institut. Modell två lingsinriktad

bygger på sammanslagning TFR och NUTEK i den senare orgaen av

nisationens hägn. Innebörden detta är stark integration av grund-

av en

forskning och tillämpad forskning i sammanhållen organisation. I den

en

212 Kapitel 13

tredje modellen sker sammanslagning grundforskningsråden TFR en av och NFR. Motivet för denna samordning skulle att de gränsytor vara som finns mellan dessa båda råd skulle kunna utnyttjas bättre. Det

skulle dessutom allmän administrativ förstärkning den naturve-

ge en av tenskapliga och tekniska forskningen. Utredama förordrar en fjärde modell som de benämner samordnad rollfördelning. Grundtanken är att den befintliga organisationen bör bibehållas, men att de organisatoriska kopplingama mellan de olika organen bör stärkas. Den centrala utredningskapaciteten kring FoUsystemets funktionssätt bör också byggas ut. Utredama att menar en grundregel i det svenska FoU-systemet fortsatt bör att finansieringvara en av grundforskning och olika former av tillämpad forskning inte bör samordnas av en och samma organisation. De att det finns ett bemenar

hov av renodling i forskningsfinansieringen. Grundforskning och tillämpad forskning förutsätter delvis olika former prioriteringar, kontaktnät

av m m. Grundforskningsråden TFR och NFR fyller en mycket viktig funktion finansiärer och upprätthållare långsiktig och inomvetensom av skapligt motiverad forskning. NUTEK, med sina välutvecklade kontakter

med svensk industri, tvärdisciplinära inriktning och bredare urvalskriteri-

er, kompletterar forskningsrådens verksamhet. Utredama ser det som viktigare att de olika organen bygger vidare på dessa kompetenser snarare än att vidga verksamheten. Däremot finns starka motiv för dessa

organ att utveckla ett samarbete i ad hoc-arrangemang de tvärveten-

skapliga materialkonsortiema nämns som ett sådant samarbete mellan NUTEK och ett av grundforskningsråden. I frågan om en sammanslagning av NFR och TFR anför författarna att det sannolikt finns vissa samordningsvinster att hämta. Det finns dock betydande skiljelinjer råden emellan vilket sammanslagning gör en problematisk, exempelvis beträffande arbetsfonner, uppbyggnaden av

stöd till högskolemiljöer, utformning av prioriteringar Vidare

m m. ser utredarna beröringspunkter också mellan flera andra forskningsråd, varför de avser att en mer omfattande översyn av hela forskningsrådssystemet bör göras innan förändringar i den nuvarande strukturen föreslås. I studien behandlas också de nytillkomna finansiärerna teknisk av

forskning. De nya forskningsstiftelsema representerar enligt Benner och

Sandström mellanfonn mellan forskningsråden och finansiärerna en av

sektorsforskning med sektorsorganens inriktning men forskningsrådens

arbetssätt. EU:s finansiering av FoU har en tydlig inriktning mot industriellt definierade frågeställningar. Benner och Sandström föreslår i det sammanhanget att NUTEK kan förändra sitt arbete till att mer renodlat finansiera tillämpad industriellt motiverad FoU. Därigenom skulle NU-

Kapitel 13 213 sou 1996:29

TEK också kunna fungera ett nationellt komplement till EU:s FoUsom fmansiering. Genom sådan förändring skulle också effektivare en en arbetsfördelning mellan NUTEK och de fmansiärema främst stiftelnya

sema kunna uppnås.

Detta skulle enligt författarna leda till distinkt rollfördelning en mer

i den offentliga forskningsfmansieringen: grundforskningen handhas av

forskningsråden, strategisk forskning handhas stiftelsema och den av

tillämpade och utvecklingsinriktade forskningen omhändertas av sek-

torsforskningsorganen samt kompletteras med EU-fmansiering.

13.4 Utredningens överväganden

Utredningen kan i delar ställa sig bakom den analys redovisas stora som och Sandströms utredning. Även Benner och Sandström i Benners om

haft möjlighet göra någon detaljerad genomgång de tre

inte att mer av forskningsstöd känner jag mig övertygad att råden och organens om NUTEK har utvecklat ändamålsenlig ansvarsfördelning utan väsenten liga överlapp. I den mån sådana förekommer kan det också bidra till att

ytterligare utveckla betydelsefulla områden ligger i gränsområden

som mellan discipliner, t.ex. bioteknik. Jag anser att organens ansvarsområden blir tydligare och lättare att lyfta fram inom nuvarande struktur än

allt föres samman i en större organisation.

om

Som exempel vill jag nämna den tekniska grundforskningen inom

har beröringar både med den tillämpade forskning som NU- TFR som

stöder och med den naturvetenskapliga grundforskning som NFR

TEK svensk industris utveckling är det väsentligt att ha en stark stöder. För

teknikvetenskaplig grundforskning långsiktig industriell relevans.

av Sveriges internationellt sett utomordentligt höga satsningar Trots och utveckling är den totala offentliga satsningen teknikreforskning

levant grundforskning låg ijämförelse med många andra länder. Ett av

Sverige saknat stark oberoende finansiär teknisk skälen är att en av

grundforskning. Varken NFR eller NUTEK har haft mandat att bygga grundforskningsbas för viktiga ämnen vid våra tekniska högsko-

upp en

hållfasthetslära och strömningsmekanik. Den uppbyggnadspro-

lor, t.ex. under de år TFR existerat kan ännu inte anses avcess som ägt mm slutad och fristående teknikvetenskapligt forskningsråd innebär att ett forskning synliggörs på ett bättre sätt än den integreras i en denna om

större organisation.

Sammanfattningsvis föreslår jag inte någon sammanslagning av nu och TFR. En sammanslagning kan emellertid aktuell i ett NFR vara

214 Kapitel 13

längre perspektiv och det bör vara möjligt att ta den till prövning upp

om något eller några år initiativ den Forskningsrådsstyrelse jag

av

föreslagit. Jag delar bedömningen att resurserna för övergripande studier av vetenskaplig utveckling, utvärderingar och utredningar är alltför i rådssystemet. Särskilt tydligt blir detta förhållande

svaga om man jämför med NUTEK:s för motsvarande ändamål. Detta resurser förhållande kan inte rättas till enbart ännu närmare samarbete genom mellan NF R och TFR Forskningsrådsstyrelsen kommer att innebära en

förstärkning av forskningsrådssystemets arbete i dessa avseenden.

Jag delar den uppfattning framförs i Benners och Sandströms som

utredning att NUTEK:s mera grundforskningsinriktade stöd till teknisk forskning i mycket dubblerar stöd som utgår finansiär, t.ex. den

annan strategiska forskningsstiftelsen. Motsvarande uppgifter framkommer också ur den analys av de forskningsstiftelsema jag redovisar i nya kapitel 12. En överföring dessa medel till högskolan förstärkav som en

ning av högskolans långsiktiga kompetensuppbyggnad bör rim-

vara en lig åtgärd. Detta skulle innebära viss renodling myndighetens en av uppgift och bättre svara mot den kompetens som finns inom NUTEK. En

ändring av NUTEK:s verksamhet med minskning stödet till tek-

en av

nisk grundforskning och en prioritering uppgiften att fungera

av som en

brygga mellan forskning och tillämpning innebär ett minskat medelsbe-

hov uppskattningsvis 300 milj kr år i dagens prisläge. Jag har i av per

kapitel 12 redovisat mina bedömningar med anledning främst den

av strategiska forskningsstiftelsen tillkommande finansiär. som De forskningsområden som ligger i gränsområdet mellan NFR och TFR kräver även fortsättningsvis ett nära samarbete mellan råden. Jag förutsätter att utvecklar ändamålsenliga former för samverkan ad man

hoc eller genom fasta samverkansgrupper. Genom att både NFR och

TFR kommer att ingå i den gemensamma myndighet Forskningsrådssty-

relsen, som jag föreslagit i kapitel 9 bör samarbetet och ansvarsfördelningen lättare kunna åtgärdas än i nuvarande system. Styrelsen bör vid

behov kunna fastställa eventuella regler och åstadkomma de personalunioner som eventuellt kan lämpliga i råden. Det är väsentligt att vara uppmärksamma behovet av samverkan också med andra forskningsfinansiärer inom området, t.ex SJFR och MFR.

Kapitel 13 215

13.5 Sammanfattande bedömningar och förslag

Forskningsråden och NUTEK har etablerat ändamålsenlig ansvarsen fördelning väsentliga överlappningar. Däremot finns vissa överutan

lappningar mellan NUTEK och de nya forskningsstiftelsema, främst

den strategiska stiftelsen. En viss renodling NUTEK till att prioriav uppgiften fungera brygga mellan forskning och tilltera att som en lämpning innebär ett minskat medelsbehov kan uppskattas till som 300 milj kr. Utredningen föreslår 300 milj kr överförs från NUTEK till högatt skolan förstärkning högskolans långsiktiga kompetensuppsom en av byggnad. och TFR bör i fortsättningen fungera separata forsk- NFR även som för svensk industris utveckling väsentligt att ha en

ningsråd. Det är stark teknikvetenskaplig grundforskning långsiktig industriell rele-

av bägge råden kommer att ingå i myndighet vans. Genom att samma förbättras möjligheterna till samverkan och

Forskningsrådsstyrelsen

mellan råden. Forskningsrådsstyrelsen och råden bör profilering vilka samordningar bör göras vad gäller styrelser och överväga som sekretariat.

Kapitel 14 217

14 EU:s FoU-program och annan

internationell samverkan

14.1 Svensk forskning och EU

14.1.1 Bakgrund

EU:s FoU-politik har sin grund i unionsfördraget. Enligt detta har gemenskapen mål att stärka den vetenskapliga och teknologiska som grunden för den europeiska industrin och att stimulera den att bli mer konkurrenskraftig på internationell nivå samt att främja alla de forskningsinsatser nödvändiga enligt andra kapitel i detta fördrag. som anses Mot bakgrund denna allmänna målfonnulering planeras och genomav förs forskning och teknisk utveckling. Dessa är s k ramprogram för baserade på sammanhållen strategi där volym och inriktning av en ramprogrammets olika delar är vägda mot varandra. Samtidigt är invägda behoven inom olika samhällssektorer, så som de satserna mot kommer till uttryck i den politik EU löpande fastställer på de olika som områden täcks av unionsfördraget. som e Forskning och teknisk utveckling spelar viktigt roll i " numera en

unionens handlingsplaner för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning,

också i planeringen avseende t miljö och transpormen av program ex Både vad bredd och volym har det skett en relativt snabb utter. avser veckling EU:s FoU-program. Det fjärde ramprogrammet, som är det av

löpande planeringsinstrumentet för åren 1994-1998, har en årsbud-

nu 30 miljarder kr och det täcker, trots tal om koncentration och get om ca kraftsamling, mycket breda FoU-sektorer. EU-kommissionen har utvecklat en planeringsprocess inom FoUområdet med överordnade målbeskrivningar, principer och kriterier för val insatsområden, för det konkreta FoU-stödet samt, vilket av ramar viktigt, effektiv kommunikation dessa saker till alla inte är minst en av berörda EU:s FoU-politik är därigenom tydligare parter. gemensamma och ambitiös än vad är fallet i flertalet enskilda medlemslänmer som der, inklusive Sverige. Av det faktum att EU har kapacitet att utforma sammanhängande en FoU-strategi och omsätta den i praktiskt FoU-stöd följer inte nödvän-

218 Kapitel 14

digtvis att de resultat som uppnås motsvarar de mål satts eller som ens att de gemensamma FoU-programmen är det effektivaste sättet att nå dessa mål. Frågor av det slaget berörs i det följande, de hör inte till men

utredningens huvudfrågor. EU-programmen behandlas istället ut-

av redningen forskningspolitisk realitet till vilken Sverige måste som en förhålla sig och till vilken hänsyn måste tas vid beslut inriktning och om omfattning av det nationella FoU-stödet. Utgångspunkten för utredningens behandling EU-forskningen är av alltså dess effekter på svensk forskningspolitik och på forskningsfinansieringssystemet i Sverige. Frågan vilken Sverige skall ha på om syn EU-forskningens framtida omfattning och inriktning diskuteras däremot endast i mindre omfattning. Långt före Sveriges EU-medlemskap kunde svenska forskare och företag delta i olika FoU-program inom gemenskapen med stöd av särskilda avtal. Dessa överenskommelser ett uttryck för den positiva var syn på Sveriges deltagande i EU:s FoU-program som den svenska rege-

ringen tidigt hade och fortfarande har senast uttryckt i regeringsfor-

klaringen 1995- 10-03. De forskningspolitiska skälen för detta är uppenbara. Ett aktivt deltagande i EU:s FoU-program breddar forskarnas internationella kontaktnät och bidrar till att nationella kan utnyttjas resurser bättre i europeiska projektkonsortier. Regeringen har även utsett huvudansvariga myndigheter för alla de olika EU-programmen och uppdragit dessa att svara för att Sveriges deltagande i EG-programmet harmonierar väl med övrig, nationellt finansierad, FoU inom området regeringsbeslut 1994-06-16. Till detta uppdrag av policy-karaktär kommer uppgiften att främja det svenska deltagandet i EU-programmen och de ansvariga myndigheterna har vidtagit en rad åtgärder för att bidra till ett framgångsrikt och ett ökande engagemang i dessa program från svenska F oU-utförande organisationers sida. Det är naturligt att det arbetet inledningsvis har varit senare resurskrävande, policy-uppdraget är också viktigt och utredningen har men koncentrerat sig på detta i sin analys de forskningspolitiska konsekav venserna av EU-programmen.

14.1.2 Regeringens direktiv för

anslagsframställningar

Enligt regeringens gemensamma direktiv för anslagsframställningar i

fråga om forskning och utveckling for budgetåren 1997-1999 skall

myndigheterna med beaktande av de särskilda förutsättningar som

gäller inom respektive områden, bedömning den nuvarande

göra en av

Kapitel 14 219

balansen mellan inhemska och internationella forskningsresurser, och därvid särskilt uppmärksamma vilken betydelse EU-samarbetet har för den svenska forskningen. De skall också redovisa sin syn på hur balansen beträffande forskningsresurser kan komma att se ut i framtiden. De allmänt hållna föreskrifterna kompletteras senare gemensamma och förtydligas i regeringens Näringsdepartementets särskilda direktiv avseende NUTEK:s fördjupade anslagsframställning. I avsnittet Konsekvensanalys det svenska EU-medlemskapet får NUTEK sålunda av i uppdrag att redovisa och analysera relationen mellan å ena sidan den verksamhet verket för och å andra sidan den verksamhet med ansvarar motsvarande inriktning drivs i EU:s regi. Syftet med analysen som

skall att identifiera positiva synergieffekter samt besparings- och

vara

effektiviseringsmöjligheter p g a överlappningar av verksamhet. NU-

TEK skall också redovisa sin principiella på förhållandet mellan syn nationella och projektinsatser och de verksamheter som drivs program i EU:s regi. Myndigheternas arbete med sina fördjupade anslagsframställningar FAF enligt dessa direktiv har pågått parallellt med utredningsarbetet, i sina på ett antal frågor utredningen ställt till de huvudmen svar som

ansvariga myndigheterna skrivelse 1995-09-12 har de redan under

hösten 1995, än utan detaljer, redovisat sin på hithörande frågor. om syn Utredningen hänvisar flera gånger i de följande avsnitten till de svar

som lämnats.

14.1.3 Strategi för Sveriges deltagande i EU-

programmen

Sveriges medlemskap i EU inflytande över dess FoU-politik och ger oss dess FoU-program. Eftersom det krävs enhällighet i ministerrådet vid

beslut ramprogram, är de formella påverkansmöjlighetema stora,

om i praktiken får vi självfallet acceptera att vårt inflytande är begränmen sat. Med bra argument och i samverkan med andra länder, kan emeller-

tid vårt inflytande vara mer än marginellt.

Som del den svenska forskningspolitiken bör det därför finnas en av strategi styr vårt agerande och våra ansträngningar när det gäller en som påverka EU-programmens mål och inriktning. En sådan strategi bör att formuleras bakgrund regeringens allmänna FoU-politik. Den bör mot av också stå i samklang med vår EU-politik på andra områden och alltså

förankrad i alla berörda departement. Målen och prioriteringarna

vara

220 Kapitel 14

bör vara så tydliga att de ger en handfast grund för svenska delegaters arbete i olika EU-organ. För att utveckla strategi detta slag krävs en av jämfört med dagens situation effektivare former för konsultationer - med utförar- och avnämamivån, ökade planeringsinsatser inom departementen och en samverkan dem emellan i fastare former. I EU-programmen integreras forskningspolitik med industripolitik och transportpolitik m m och utan motsvarande diskussion i Sverige ställer vi oss utanför huvudfrågoma i EU:s FoU-politik. Målen för vårt deltagande i EU-programmen är givetvis centrala vid utarbetandet av en svensk strategi för FoU-samarbetet inom EU:s ram. Även vi godtar unionsfördragets målformulering industriell om om

konkurrenskraft m m se avsnitt l, behöver det inte betyda att framgång

endast mäts i antal uttagna patent eller antal produkter och pronya cesser. Det finns tvärtom studier, a i Danmark, som visar att det inte är marknadsinriktade program utan stöd till den långsiktiga kompetensuppbyggnaden inom näringsliv, institut och universitet på sikt är som EU:s viktigaste bidrag till utvecklingen av konkurrensfördelar på mark-

naden. Detta senare synsätt kan sägas ha varit vägledande vid uppbygg-

andet av svensk näringslivsrelaterad sektorsforskning och jag anser att vi bör verka för att det får genomslag även inom EU. Det betyder att snäva marknadsinriktade FoU-program bör undvikas och att tyngdpunkten bör läggas på kompetensuppbyggnad i de deltagande industriella och akademiska FoU-miljöema. En annan utgångspunkt för vår EU-strategi bör vara att med stöd av subsidiaritetsprincipen verka för FoU-program som har en tydlig europeisk dimension och som inte lika effektivt kan genomföras av medlemsländema själva. Utifrån denna princip kan ett antal kriterier formuleras för val gemensamma FoU-program. Att främja FoU-aktiviteter av som bidrar till unionens utveckling och att även ett europeiskt plan stödja forskning inom områden som bedöms viktiga för samhällsutvecklingen i stort är också naturligt. Detsamma gäller aktiviteter som syftar till att ett europeiskt plan utveckla de mänskliga resurserna genom nätverk och rörlighetsstimulerande åtgärder. Frågan om hur EU-programmens framtida innehåll kan utvecklas mot bakgrund av unionsfördraget och subsidiaritetsprincipen behandlas utförligt i EU/FoUmer rådets redovisning av utredningens uppdrag till denna myndighet. Inom ramen för de nämnda kriterierna kan det slutligen också vara önskvärt att främja utvecklingen av områden där vi nationellt har en styrkeposition. Det senare bidrar bland annat till att skapa förutsättningar för en rimlig nivå på flödet av EU-medel till det svenska FoU-systemet, vilket inte är oväsentligt för EU-programmens allmänna acceptans i Sverige.

Kapitel 14 221

När de strategiska besluten om ett ramprograms volym och innehåll är tagna återstår fortfarande stora möjligheter att påverka den mer detaljerade planeringen dess olika delar, de s k särprogrammen. Det sker av vid beslut om särprogramtexter och vid fastställande av arbetsprogramför de olika särprogrammen. I dessa sammanhang är det naturligt men

att framhäva och betona områden på vilka deltagare från Sverige kan

förväntas viktiga bidrag till programmens måluppfyllelse. Därigenom ge

kan möjligheten ett tillfredsställande flöde av programmedel till

av Sverige ytterligare förbättras. Planeringen för EU:s femte ramprogram har redan kommit igång både inom EU-kommissionen och inom de organisationer utanför kommissionen har intressen att tillvarata i detta sammanhang. Också på som det nationella planet har diskussioner inletts i flertalet EU-länder, inklusive Sverige, i syfte att förbereda de ställningstaganden redan under som 1996 kommer att bli erforderliga. Utredningen anser det angeläget att regeringen presenterar sin principiella syn på det femte ramprogrammets form och innehåll i den kommande forskningspropositionen i anslutning till att den föreslår riktlinjer för den nationella forskningspolitiken. Därigenom tydliggörs kopplingen mellan EU-programmen och de nationella FoU-verksamhetema samtidigt som EU-programmen får den uppmärksamhet de förtjänar.

14.1.4 Balans mellan nationell och internationell

F oU-verksamhet

Även subsidiaritetsprincipen nämnts kan riktlinjer för om som ovan ge forskningssamarbetet är det inte självklart hur den skall tillämpas. För vissa typer FoU-program är det uppenbart att de inte med lika hög av effektivitet kan genomföras nationellt, på många andra forskningsmen

områden är det svårt att subsidiariteten en enkel operationell inne-

ge

börd. Erfarenhetsmässigt är det dessutom ofta först på projektnivå som

den europeiska dimensionen blir tydlig. Många EU-projekt kombinerar sålunda och kompetens, helt enkelt inte finns samlade i ett resurser som enskilt medlemsland. I själva verket vinner troligen de allra flesta forskningsprojekt på att genomföras i samverkan med ett större europeiskt forskarsamhälle, och det gäller sannolikt ofta även FoU-projekt inom

företagen, det räcker givetvis inte som skäl för att samla så gott

men alla FoU-resurser i en EU-styrd programverksamhet. Tvärtom som kommer säkert även i framtiden en betydande del av vårt FoU-behov att tillgodoses nationellt.

222 Kapitel 14 sou 1995;29

Det finns också FoU-behov som i större eller mindre utsträckning är nationella. Svensk forskningspolitik måste ta hänsyn vårt samhälles särskilda behov. Inom den humanistiska forskningen är det lätt att hitta

exempel på detta t ex HSFR:s Strindbergsutgivning, men även inom

tillämpade delar naturvetenskap och teknik kan det finnas specifika av

svenska behov t ex avseende skogsbruket eller inom vissa särskilda

industrisektorer. Gemensamma problem, allt mer integrerade ekonomier och snabb internationell kunskapsspridning talar emellertid för att kunskapsbehoven till stor del kommer att vara desamma i de olika EUländerna. För utvecklingen svensk industri räcker det för övrigt inte att av kunna tillgodogöra sig de FoU-resultat som produceras i Sverige. Det behövs också kapacitet och kompetens för att kunna ta hem och utnyttja kunskap som produceras i andra länder och genom ett aktivt deltagande i EU-programmen och deras internationella nätverk skapar deltagarna goda förutsättningar for detta. Inom för de flesta EU-program är industrins engagemang av ramen stor betydelse för att nå de uppsatta målen. Deltagande företag kan vara såväl inspiratörer och idégivare avnämare FoU-resultat och som av ledare utvecklings- och demonstrationsinsatser. Även storföretag av deltar aktivt i med hälftenfinansiering av proj programmen från EU. Sådant FoU-stöd till industrin har tidigare förekommit i na mycket begränsad utsträckning i Sverige och det kan alltså inte sägas ersätta det tekniskt/industriellt inriktade FoU-stödet från NUTEK m

vilket i huvudsak går till högskolan, till industriforskningsinstitut och till

små- och medelstora företag. Konkurrensen EU-medlen är hård och även om ett FoU-program om områdesmässigt motsvarar svenska behov och till och med överlappar med svenska är det inte säkert att det blir tillräckligt svenskt program, deltagande i programmet. Denna risk är förstås särskilt stor om den svenska kompetensen är låg eller under uppbyggnad.

14.1.5 Relationen mellan EU-forskning och nationell forskning

För de flesta länder utgör EU-medlen bara en liten del av landets totala FoU-insats. Andelen blir emellertid väsentligt större om EU-medlen istället ställs i relation till de rörliga, konkurrensutsatta, offentliga FoUanslagen. För andra ramprogrammet denna andel t 50 % for var ex Spanien och lika mycket för Frankrike. Än relevant är att nästan mer

Kapitel 14 223

jämföra EU-bidragen inom ett visst forsknings- och teknikområde med den nationella finansieringen inom samma område. För andra ramprogrammet har detta gjorts i Storbritannien och den genomsnittliga nivån

var där 36 %. den siffran synes dock inkludera fasta vad gäller

resurser nationell forskning. Av de olika EU-programmen är det i alla medlemsländema informationsteknologin som har den största relativa betydelsen. I Sverige anger MFR att den svenska andelen 3 % EU:s biomeav dicinska program uppgår till ca 6 % av rådets egen budget. EU/FoUrådets siffror visar emellertid att svenska forskare hittills tagit hem 7,5

% av budgeten för det biomedicinska forskningsprogrammet inom det

fjärde ramprogrammet. Skulle den andelen stå sig handlar det 15 % om av rådets budget snarare än om 6 %. Inom flera andra EU-program är det svårare att göra sådana jämförelser. EU/FoU-rådet har emellertid uppskattat att de FoU-medel som förväntas tillfalla svenska deltagare utgör drygt 20 % av de programsvariga myndigheternas motsvarande anslag. Variationen är stor från ett särprogram till ett annat, från knappt 4 % inom programmet for kämsäkerhetsforskning till 60 % inom miljöforskningsprogrammet. I Sverige är frågan om relationen mellan EU-forskning och nationell forskning relativt ny och de erfarenheter vi kan bygga på är begränsade. Även för länder med lång erfarenhet EU är det komplicerad fråga, av en på vilken man ofta fortfarande söker lösningar. I Storbritannien skrev Office of Science and Technology följande i sin Annual Review of Government Funded Research and Development 1993: "As the size of the EC programme continues to grow, will be increasingly important for the UK to work towards deciding which areas of SET science, technology, engineering should be done via national programmes and which might best or equally be achieved by collaboration within the EC. a waste of time, effort and resources to have unnecessary duplication between national and international At the time programmes. same collaboration in EC FP4 4th Framework Programme and shaping the programmes must be UK goal. a Storbritannien är i själva verket det EU-land som gått längst när det gäller att ta hänsyn till landets beräknade andel av EU:s FoU-medel vid

beslut om de nationella FoU-budgetama. Den ersättningseffekt som

blir följden av detta system har uppskattats till 50 %. För alla andra länder har EU-medel i endast i ringa grad ersatt nationella FoU-medel med EU-medel, vilket också kan uttryckas som att det i dessa länder råder en hög grad av additionalitet mellan nationella medel och EUmedel.

224 Kapitel 14

Ett annat exempel kan hämtas från Danmark där den forskningspolitiske direktören i Forskningsministeriet, Ove Poulsen, i en intervju sagt följande: Hvis Danmark skal forbedre sin egen situation...mâ vi laere at koordinere den nationale og den intemationale indsats. Som det er i dag, kører vore intemationale aktiviteter i en vis forstand sit eget løb heevet den almindelige forskningspolitiske debat. Det skal - over andres. Vi skal taenke de nationale intemationale initiativer sammen, og så vi på alle områder kommer i fuld overensstemmelse med forskningnatur virklighed, i bund och grund er international. Forens og som muleringen af den nationale forskningsstrategi fomem lejlighed till er en at kulegrave dette problemfelt Fredag Morgen 1995-09-01.

14.1.6 Harmoni och synergi mellan EU-forskning och svensk forskning

Regeringsbeslutet från 1994 att vårt deltagande i EU-programmen om skall harmoniera väl med våra nationella program kan inte sägas

tillhandahålla ett särskilt tydligt mål. Principiellt kan man tänka sig

såväl att berörda nationella program förstärks i syfte att maximera möjligheten till hemtagning av EU-medel, som att de reduceras mot bakgrund de tillkommande EU-medlen. Det senare alternativet skulle av teoretiskt t kunna motiveras även i avsaknad av svenskt deltagande 0 m i berörda EU-program, eftersom den kunskap och de resultat som kommer fram i dessa program åtminstone delvis även står till svenska användares förfogande. Som ett tydligare och bättre övergripande mål för politiken på detta område skulle jag vilja se skapandet av synergieffekter mellan de svenska och de europeiska FoU-systemen. I detta avsnitt ges därför en översiktlig beskrivning av möjligheterna att uppnå detta mål. Genom ovannämnda skrivelse 1995-09-12 från utredningen till de huvudansvariga myndigheterna försökte utredningen initiera en fördjupad diskussion om de nationella FoU-programmens relation till EU-pro- Av myndigheternas svar utredningens olika frågor framgår grammen. att såväl förutsättningar ambitioner varierar från område till område som när det gäller möjligheten av en sammanhållen syn på svensk forskning och EU-forskning. F är samordningen mest långtgående inom fusionsforskningen, där n så gott som all europeisk verksamhet, inklusive den svenska, är fullständigt integrerad i ett samlat europeiskt program. EU-kommissionen vill, med stöd unionsfördraget, även andra områden försöka åstadkomav

Kapitel 14 225

ökad samordning mellan EU:s FoU-program och motsvarande nama tionella på kort och medellång sikt är det är inte sannolikt program, men att den typen integration fusionsforskningen representerar komav som att spridas till andra områden. Av de programansvariga svenska mer myndigheterna har minst intresse för samordning uttalats av företrädare för u-landsforskningen, motsvarande EU-program varande som ser som av en helt annan karaktär. Frågan synergieffekter mellan EU:s FoU-program och den naom tionella forskningsverksamheten har också olika innebörd vad avser olika slags forskning. Grundforskning stöds forskningsråden är som av

bara i mindre utsträckning styrd MFR anger de programskrivna

program delarna till 10-15 % och kopplingama till EU-programmen har närmast

karaktären kunskapsöverföring. Forskare och forskargrupper som med

av stöd råden byggt kompetens inom olika områden kan alltså inom av upp EU-programmen vidareutveckla och tillämpa denna. Det finns emellertid

också exempel och planerade programsatsningar inom

på nu löpande råden, dels tillgodoser nationella intressen, dels kan ge synergisom effekter med EU-programmen. Utredningen anser detta vara ett lovande arbetssätt och hoppas att det kan utvecklas ytterligare. När det gäller sektorsforskningen håller flera de berörda myndigav heterna f på analysera sambandet mellan det svenska FoU-stödet n att och EU:s Deras syfte är därvid att ta ett samlat grepp på ramprogram.

samordningsmöjlighetema och tydliggöra de kopplingar och de skillna-

der finns. På begränsade områden finns det redan erfarenheter av som sådant arbete. Som exempel kan nämnas NUTEK:s stöd till området

informationsteknologi för vägtrañktillämpningar, vilket samordnades

med det dåvarande EU-programmet Drive samt SJFR:s kartläggning av

svensk forskning inom ett delområde animal welfare av EU:s FoU-

för jordbruk och fiske. Till aktuella utredningar och studier hör program det SNV-ledda arbetet för planering framtida svensk miljöforskning av bättre miljö. Vidare har NFR huvudansvarig svensk

FoU för en som

myndighet gjort analys svensk bioteknisk forskning som underlag en av

för ställningstagande till svenska prioriteringar inför femte ramprogram-

met. På flera områden har berörda myndigheter aviserat att de kommer

att redovisa sina överväganden i de fördjupade anslagsframställningama.

Jag föreslår att de ansvariga myndigheternas redovisningar i dessa avseenden bör bli föremål för särskild genomgång och att regeringen en i sina budgetbeslut bör beakta vad därvid kommer fram. som

8 16-0361

226 Kapitel 14

14.1.7 Framtida EU-stöd till FoU-verksamhet i

Sverige

Det fjärde ramprogrammet, vars innehåll beslöts 1994, löper ytterligare ett antal år. Det femte ramprogrammets utseende är det idag svårt att ha

en säker uppfattning om, men ett rimligt antagande är att det inte kom-

mer att vara alltför olikt det fjärde. Att döma av såväl uttalanden från ledande företrädare för EU-kommissionen vissa former för som nya planeringsarbetet kan stärkandet av industrins konkurrenskraft komma att betonas än starkare än idag. Bl a har task forces" inrättats som

definierats i termer av produkter framtidens bil etc snarare än forsk-

nings- och teknikområden. Samtidigt hänvisas ofta till att Maastrichtfördraget öppnar för forskning också inom helt andra områden. Det

finns vidare i flera medlemsländer ett motstånd mot alltför marknadsnära

FoU-stöd och ett engagemang för mer grundforskning inom program-

mens ram. Att målen för FoU-verksamheten formuleras i praktiska mer termer än hittills behöver därför inte nödvändigtvis betyda att forsk-

ningsverksamheten ges en mer tillämpad eller kortsiktig inriktning. Mot bakgrund av den osäkerhet som finns beträffande det femte

ramprogrammets inriktning och eftersom effekterna av detta program dessutom ligger långt fram i tiden, föreslår EU/FoU-rådet att man utgår

från det fjärde ramprogrammet vid en bedömning av EU-deltagandets

följder för svensk FoU-verksamhet. Jag delar i princip det synsättet, men

vill samtidigt understryka vikten av att vi från svensk sida mycket noga följer utvecklingen av det planeringsarbete som inletts och är beredda att dra konsekvenserna av ev. förskjutningar av programmens tyngdpunkter. Den andel EU:s FoU-medel som kommer att hamna i Sverige kan av förväntas uppgå till drygt 3 %, vilket motsvarar ca 900 milj kr om året

vissa indikationer pekar mot högre siffror men de är ännu mycket

osäkra. Svensk industri kan antas tillgodogöra sig ungefär hälften av dessa medel. EU/FoU-rådet uppskattar vidare att högskolesektom kommer att ta hem ca 35 % eller 315 milj kr. Det motsvarar 5 eller 6 % av högskolans nuvarande externa finansiering och som NUTEK har påpekat

kommer uppskattningsvis två tredjedelar av dessa medel att hamna på

de tekniska fakultetema. Utfallet för industriforskningsinstitutens del uppskattas av EU/FoU-rådet till ca 10 % av de totala EU-bidragen till Sverige eller 90 milj kr. Det skulle i så fall utgöra 20 % av den ickeramprogramfinansierade verksamheten vid dessa institut.

Kapitel 14 227

14.l.8 Överlapp mellan EU-program och nationella

program

I viss utsträckning har EU:s FoU-program en sådan karaktär att överlapp med nationella är förutsedd och önskvärd. Det gäller t ex program

program av samverkanskaraktär concerted actions, som bygger på

nationell finansiering själva forskningsprojekten, medan EU-proav bara täcker merkostnadema för det europeiska samarbetet. På grammen motsvarande sätt kan överlapp sägas råda även for vanliga EU-projekt, eftersom de normalt förutsätter hälftenfmansiering från nationella källor. Det finns också och ämnesmässiga överlapp som inte har programdenna tekniska karaktär, utan som är en följd av att EU-programmen och det nationella FoU-stödet helt enkelt täcker samma forskningsområden. Samtidigt måste i dessa fall ta hänsyn till EU-projektens man särskilda karaktär. Kravet samarbete över gränserna och tillkommande regler industriellt deltagande m m fordrar en nyansering av om

begreppet överlapp och ett brett perspektiv måste anläggas för att analy-

relationen mellan EU-program och nationellt FoU-stöd inom olika sera områden. Utredningens fråga till de programansvari ga myndigheterna om vilka slutsatser de dragit befintliga överlapp visade sig också vara svår att av

besvara. NUTEK skisserar strategi i vilken utgångspunkten är FoU-

en behov identifierats i ett nationellt perspektiv. Tanken är att dessa som behov ställs i relation till EU-programmen och att svenska NUTEK-pro-

endast startas där EU-programmen antingen inte tillgodoser be-

gram hoven eller där kompletterande kompetensuppbyggnad behövas för anses ett framgångsrikt svenskt deltagande i EU-programmen. Resultatet av en

sådan analys avser man att presentera i sin anslagsframställning.

SNV påpekar att svenska forskare varit framgångsrika där överlappen

är starka t ex forskning om ekosystem och globala miljöforändringar, inte där överlappen är t miljöteknologi. Det bekräftar att

men svaga ex

nationell forskning och nationella satsningar utgör en viktig bas for ett

kvalificerat och framgångsrikt deltagande i EU-programmen. KFB skriver att dess eget kunnat kunnat utformas med program hänsyn till uppläggningen EU-programmen. Eftersom de senare ofta av är inriktade på tillämpade frågeställningar, har KFB strävat efter att istället betona kunskapsuppbyggnad. Det sägs dock ännu vara för tidigt att dra några slutsatser hur detta har fungerat i praktiken. SSI anser om

också att det är motiverat med en koncentration grundläggande

forskning i de nationella programmen.

228 Kapitel 14

Sida konstaterar att det självfallet finns överlapp mellan de Sida av och EU identifierade forskningsområdena med u-landsrelevans, då men Sida-stödet är efterfrågestyrt snarare än utbudsstyrt och då EU-projektens utformning skiljer sig från de Sida-stödda projektens avser man inte att ändra sina nationella program. Forskningsråden anser generellt att överlappen är ringa. Där de trots allt finns anser HSFR att de svenska programmen fyller funktionen att intressera forskarna för teman som kan föras vidare i EU-programmen. MFR konstaterar svenska forskare haft stor framgång inom EU-pro-

grammen på områden där Sverige har en tätposition t ex inom neurove-

tenskap, men överlappet anses vara av ringa betydelse. NFR påpekar att man alltid tar hänsyn till forskarnas finansiering från andra organ när man beslutar om rådsstödets omfattning, men anser för övrigt inte att EU-programmen skall påverka rådets stöd till innovativ naturvetenskaplig forskning. SJFR pekar pâ de nedskärningar som skett av rådets budget och menar att de eventuella överlapp som tidigare funnits därmed eliminerats. Det sägs också ha lett till att resurser beklagligtvis saknas för att starta program som kan komplettera EU-programmen. Inom flera EU-program finns stipendieordningar av olika slag och NFR drar särskilt uppmärksamheten till postdoktorstipendiema inom programmet för forskarutbildning och forskarrörlighet TMR. Utredningen anser att de stipendiemöjligheter som finns inom EU-programmen är så omfattande att det finns anledning att se över hittillsvarande nationella Även de inte avvecklas bör de kanske program. om senare ges annan inriktning. Den iakttagelse som gjorts av några myndigheter att svenska forskare är framgångsrika i EU-programmen inom områden där de har en internationelll tätposition är förstås inte överraskande. Det har emellertid också påpekats att EU-programmens inriktning mot större projektkonsortier och industriella tillämpningar i dessa fall kan innebära en risk för att kunskap och kompetens som utvecklats i Sverige exploateras i andra

länder. Överhuvudtaget behövs det enligt min mening en ökad med-

vetenhet immateriella rättigheter i stora delar det svenska forskarom av samhället och jag välkomnar den nyligen tillsatta utredningen om Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv högskola -

Dir 1995:139. Jag har berört denna fråga utförligt i kapitel

mer

Kapitel 14 229

14.1.9 Anpassning av svenska prioriteringar mot

mål

bakgrund av EU-programmens

Utgående från målet att vårt deltagande i EU:s FoU-program skall harmoniera väl med våra nationella och därmed också skapa program synergieffekter med dessa måste trots de ovan beskrivna möjligman

heterna att påverka EU-programmens inriktning ändå betrakta dem som

eller mindre givna. Vad däremot kan styras är dels våra namer som tionella FoU-program, dels fast i mindre omfattning det svenska - deltagandet i EU-programmen.

Som nämndes i avsnitt 6 är det inte självklart vilka slutsatser

ovan bör dras målet att vårt deltagande i EU-programmen skall som av harmoniera väl med våra nationella Man kan tänka sig en program. reduktion befintligt stöd inom områden som täcks av EU-programav

och motsvarande prioritering forskning av olika skäl inte

men en av som kan räkna med EU-stöd, ändå bedöms angelägen. Ett sådant men som

agerande kan ske i förhoppningen att vi ändå får ett rimligt deltagande

i EU-programmen tack det intresse och den kompetens som finns vare i landet på berörda områden.

Alternativt kan även i de nationella prioriteringarna satsa på

man områden ingår i EU-programmen. Svenska FoU-miljöer kan då bli som

attraktiva samarbetspartners och positiv återkoppling kan uppstå

som en

mellan stödet från EU och de svenska insatserna. Det kan påskynda innovationsprocessema i Sverige och dessutom skulle det öka möjligheterna med råge få tillbaka de vårt deltagande i EU-

att pengar som programmen kostar. Den förra strategin kan sägas innebära att man ser EU-programmen störning måste korrigera eller kompensera för på olika som en som man sätt. I den modellen utgår man istället från att EU-programmen senare representerar värdefull FoU-verksamhet och målet blir då en gemensam försöka utnyttja de fördelar dessa ger. Det kan bl a ske att som program

uppbyggnad och vidmakthållande forskningsverksamhet

genom av en underlättar vårt deltagande i EU-programmen och säkerställer som som

att vi i Sverige har mottagarkapacitet för att kunna ta emot och använda

de kunskaper och de FoU-resultat kommer fram inom dessa oss av som

program. Utredningen förordar den andra modellen. Det sker i medvetande om

att den innebär acceptans att EU:s FoU-politik och FoU-program en av styrande för forskningsverksamheten i Sverige än vad framär mer som går EU-programmens volym. Vår följsamhet bör förstås inte vara av slavisk. från svensk sida skulle göra bedömningen Om man i något fall

230 Kapitel 14

att ett visst EU-program har en felaktig inriktning och/eller låg kvalitet och relevans finns det givetvis ingen anledning att även styra nationella FoU-medel i den riktningen eller främja svenskt deltagande i programmet ifråga. Det bör emellertid tilläggas att det för ett så litet land som Sverige troligen inte är möjligt att ha heltäckande strategi i detta avseende. en Vi kan inte ha ambitionen att satsa lika mycket på alla de områden som ingår EU-programmen och detta gäller även inom ramen för enskilda särprogram. En aktiv koncentration viktiga delområden blir därför nödvändig. Stora delar EU-programmen har en inriktning mot definierade av tillämpningar och syftet är inte sällan att på relativt kort sikt nå praktiskt användbara resultat. Dessa program eller delprogram bygger därvid inte bara på de mer grundläggande EU-programmen utan också på resultat från det nationella FoU-arbetet. För den nationella forskningen inom berörda områden blir det därför enligt min mening naturligt med en strategi betonar basfinansiering och de mer grundläggande FoUsom aspektema. EU-programmen då kan ett komplement till de ses som nationella insatserna och delvis som en fortsättning av dessa. Vilka konsekvenser detta skall få på enskilda områden får bedömas mot bakgrund av ansvariga myndigheters FAF-förslag, men utredningens är alltså att inom de FoU-områden som täcks av EU-program bör syn sektorsforskningsorganen lägga ökad vikt vid sådan långsiktig kunskapsuppbyggnad, som inte har så hög prioritet inom ifrågavarande EU-pro- Därigenom skapas eller bibehålles också den nationella kompegram. tens- och forskningsbas behövs för att även på längre sikt som a framgångsrikt kunna delta i EU-programmen. Frågan kan ställas om tillkomsten av EU-programmen som finansiär av svensk forskning i kombination med den delvis nya inriktning av den svenska sektorsforskningen som här föreslås sammantaget leder till att FoU-verksamheten tillämpningsinriktad eller inte. Mitt i Sverige blir mer svar är att utan den förskjutning av sektorsforskningens inriktning som jag föreslår skulle EU-programmen leda till tydlig förskjutning i en programstyrd och tillämpad riktning. Med min modell bör däremot den svenska forskningen på ett bättre sätt än hittills kunna integrera såväl grundläggande tillämpade aspekter. På sikt kommer det att främja som såväl forskningen i Sverige som vårt deltagande i EU-programmen.

Kapitel 14 231

14.1.1O Behov av svensk tilläggsñnansiering

Före EES-avtalet ikraftträdande finansierade svenska myndigheter de svenska delarna FoU-projekt som antagits av EU, men från och med av 1994 sker finansiering direkt från EU-kommissionen. EU betalar emellertid normalt inte hela kostnaden för ett projekt och frågan om tilläggs-

finansiering eller motfinansiering "matching funds uppkommer därför

ofta. För undvikande missförstånd bör här påpekas att det handlar om av kompletterande finansiering av projekt som fått stöd av EU-kommissiooch inte att stöd till verksamhet som EU inte kunnat ge tillnen om ge räckligt hög prioritet. När det gäller företagen förutsätts dessa normalt själva stå för den hälft projektkostnadema inte betalas EU-kommissionen. av som av Studier gjorts i andra EU-länder visar emellertid att även om egensom finansiering är huvudregeln, så förekommer också offentlig tilläggsfinansiering. Dess andel den totala tilläggsfmansieringen till det andra av ramprogrammet 35 % i Belgien, 20 % i Italien, l5 % i Portugal och var 5 % i Tyskland. I Sverige har NUTEK beslutat att för mindre företag vid behov bidra med projektkostnadema. Dessa företag kom- 10 % av alltså då att behöva betala 40 % själva. I vilken utsträckning det mer motfinansieringskrav ställs på svenska företag kommer att förhindra som eller försvåra deras deltagande är ännu svårt att bedöma. Frågan är

emellertid viktig och den bör bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.

Industriforskningsinstitut och andra statliga FoU-institut måste liksom industriföretag själva stå för halva projektkostnaden. Enligt tillgängliga uppgifter från andra länder instituten där själva för huvuddelen svarar

tilläggsfmansieringen 90 % i Tyskland och Italien och 60 % i Bel-

av gien. Med tanke på att det i Sverige oftast handlar om små institut med liten flexibilitet i sin budget är risken stor att detta kommer att lägga hinder i vägen för ett aktivt i relevanta EU-projekt. För det engagemang svenska deltagandet i EU-programmen är dessa institut viktiga som dörröppnare för företagen i deras intressentkretsar och som bryggor mellan högskolemiljöema och industrin. Utredningen vill därför understryka vikten att frågan tilläggsfinansiering kan lösas och en form av om för detta föreslås nedan. För universitet och högskolor tycks gjorda studier i andra länder peka att andelen tilläggsfinansiering sker med externa medel uppgår som

till mellan 20 och 40 % fast 75 % i Italien. För svenskt vidkommande kan behoven tilläggsfinansiering bli lägre än vad man tidigare räknat

av med, eftersom standardavtalet för FoU-stöd från EU-kommissiodet nya tycks möjliggöra förhållandevis god kostnadstäckning med nen en

ersättning för alla tillkomande kostnader inkl lön till personer som

232 Kapitel 14

endast delvis arbetar inom ett projekt och 20 % tillägg för overhead. Erfarenheterna av deltagande i EU-programmen dessa villkor är emellertid begränsade, och det är svårt att uttala sig säkert om behovet av tilläggsfinansiering. Overhead-bidraget om 20 % är inte särskilt generöst och frågan hur detta bidrag hanteras inom universiteten är om också av betydelse i sammanhanget. En lämplig modell skulle kunna vara att universiteten samlar alla sådana overhead-bidrag i en särskild fond från vilken tilläggsfinansiering skulle kunna utgå när välmotiverade sådana behov uppkom. EU/FoU-rådet har uppskattat att mellan en och två tredjedelar av av de EU-medel hamnar universitet och högskolor kräver tilläggssom

finansiering, och det totala årliga behovet av kompletteringsñnansiering

från statliga myndigheter har beräknat till ca 250 milj kr. man De programansvariga myndigheterna har av utredningen tillfrågats

hur de på möjligheterna att tillgodose önskemål från universitet och

ser forskningsinstitut kompletterande finansiering i de fall sådan skulle om behövas. Svaren visar att det finns en positiv inställning till att hjälpa till vid behov och det gäller särskilt när projekten leds av svenska koordinatörer eller när det finns svenska företag bland proj ektdeltagama. Myndigheterna är i dessa sammanhang också beredda att arbeta med flexibla former vad gäller ansökningstider m m. Det bör tilläggas att forskningsfinansierande myndigheter automatiskt blir indragna i dessa diskussioner när extemfinansiering avsedd för motfinansiering upphör under EU-projektens löptid. Generellt emellertid några myndigheter att huvudansvaret for anser svensk kompletterande finansiering bör ligga forskares hemev resp maorganisation snarare än på de programansvariga myndigheterna. KFB att det i många fall handlar om att skapa finansiella konsortier anser kan ta det ekonomiska ansvaret, medan NUTEK:s syn är att UoH som och institut på sikt själva bör kunna budgetera erforderliga medel för att

vid behov komplettera projektmedlen från EU. Även inom högskolan

finns principiellt stöd för denna modell men detta stöd kopplas då gärna till önskemål om ökade basresurser. Ansvariga myndigheter är alltså beredda att bidra till finansieringsfrågomas lösning, samtidigt är det en vanligt återkommande synmen punkt att inga medel bör utgå med automatik, utan att en vetenskaplig och budgetmässig prövning bör ske från fall till fall. Projektet bör därvid uppfylla kvalitets- och relevanskriterier som andra projekt samma

och finansieringen kan också bero EU-projektets karaktär shared

cost eller concertation och den svenska basverksamhetens finansiering.

För att främja industriellt deltagande från Sverige i EU-programmen har

Kapitel 14 233

NUTEK för sin del beslutat att endast bidra till motfinansiering om svenska företag deltar i projektet. Det kan också konstateras att så länge det fjärderamprogrammet löper är förutsättningarna för tilläggsfinansiering relativt goda eftersom Stiftelsen för internationalisering högre utbildning och forskning av STINT har särskilda medel för detta, den ställer till de programsom ansvariga myndigheternas förfogande under förutsättning att dessa bidrar med lika stora medel från de anslag de själva disponerar. STINT-medlen uppgår till sammanlagt 650 milj kr, vilket översatt till årliga avsättningar motsvarar drygt hälften det medelbehov om 250 milj kr som EU/av FoU-rådet räknat fram. Sammanfattningsvis deltagandet i EU-programmen upphov till ett ger

behov svensk tilläggsfinansiering för vilken ansvaret för närvarande

av är oklart och splittrat. Jag att erforderliga medel för sådan tilläggsanser finansiering i allt väsentligt bör finnas på utförandenivån. Det motiverar utökade basanslag till högskolan på i första hand sektorsforsknings-

myndigheternas bekostnad, och likaså ökade basanslag via NUTEK för

industriforskningsinstituten. De medel på så sätt tillförs utförandesom nivån bör åtminstone inledningsvis öronmärkas för detta ändamål och i högskolan läggas med de overhead-bidrag från EU-kommissamman sionen som diskuterats ovan. Mot bakgrund den givna redovisningen kan storleken de av ovan erforderliga tillskotten för den kommande treårsperioden anges till 100 milj kr år för universitet och högskolor och 50 milj kr per år för per forskningsinstituten. Det förra beloppet är beräknat som huvuddelen av det behov inte kan täckas STINT och det senare som ungefär som av hälften den motfinansiering instituten kommer att behöva svara av som för här antas alltså att resterande motfinansiering kan ske genom befintliga ramprogrammedel för dessa institut. Jag föreslår att regeringen uppdrar åt EU/FoU-rådet att mot bakgrund EU-programmens olika av karaktär, och det svenska forskningsñnansieringssystemets struktur ge förslag till fördelning den föreslagna överföringen på olika statsav anslag. Till behovet tilläggsmedel kommer kostnader för myndigheternas av arbete med att på olika sätt främja det svenska deltagandet resebidrag,

medel för förstudier, stöd till nätverk för kompetensuppbyggnad etc.

Totalt kan myndigheternas stöd till sådana ändamål beräknas uppgå till

50 milj kr år till universitet, högskolor, institut och företag.

ca per En idé EU/FoU-rådet framfört i detta sammanhang och som som utredningen finner intressant är att myndigheterna skulle ägna viss uppmärksamhet sådana projektförslag trots hög kvalitet avslagits som EU-kommissionen. Det mycket hårda ansökningstrycket och de av

234 Kapitel 14

särskilda prioriteringsmekanismer som finns inom EU gör att en del projektförslag kan avslås trots att de kvalitativt knappast är underlägsna de projekt som antas för finansiering. De forskare och företag som står bakom sådana finansierade projektförslag skulle kanske med begränsade nationella insatser kunna vidareutveckla och ytterligare stärka sin kompetens inom kritiska områden och därigenom öka sin framtida internationella konkurrenskraft. En modell av detta slag måste givetvis tillämpas med stor selektivitet och utifrån strikta kvalitets- och relevanskriterier.

14.l.l1 Effekter av en anslagsminskning

En ytterligare fråga till de programansvariga myndigheterna var om de vid en eventuell anslagsminskning skulle försöka skydda verksamhet relaterad till deltagandet i EU-programmen, eller om det istället som var var där de skulle börja skära. Svaren visar att flertalet myndigheter inte är bereddda att göra den typen av val. NUTEK t anslagsminskning måste leda till hårdare anser ex att en prioritering mellan olika områden och att hela områden då måste översig de har EU-koppling eller inte. SNV säger sig ha ansvar for ges vare både nationell och EU-relaterad forskning och vill därför begöra en dömning ansökan för ansökan och satsa det som ger högst mervärde mätt i vetenskapliga och relevansmässi ga termer. Även grundforskningsråden att det fel att å priori skydda en eller annan verksamhet anser vore och har i stället den generella inställningen att all forskning måste bedöutifrån samma kvalitetskriterier. mas Två avvikande röster kan noteras. KFB anser sålunda att man vid en anslagsminskning bör se EU-medlen som en resurs, vilken delvis kan kompensera de bortfallna medlen, och slutsatsen blir då att man i nedskämingtider bör lägga ökad vikt vid utnyttjandet av EU-programmen. SSI säger sig däremot entydigt vilja skydda de nationella projekten,

bl eftersom de också stöder institutet i dess myndighetsutövning.

a

14.1.12 EU-programmen och den svenska

forskningsñnansieringsorganisationen

En sista fråga till de programansvariga myndigheterna var om de mot

bakgrund vårt medlemskap i EU och vårt deltagande i EU:s FoUav ansåg att det fanns anledning att justera den svenska forskprogram

Kapitel 14 235

ningsñnansieringsorganisationen. Frågan motiverades a av att det svenska finansieringssystemet med ett flertal sektoriella FoU-finansiärer och ett flertal forskningsråd hade lett till en splittrad behandling av EUfrågoma. Dessutom kunde kanske ändrade gränsdragningar aktualiseras till följd av EU:s programstruktur. NUTEK noterar att många aktörer ger avigsidor i form av överadministration, dubbelarbete och minskad slagkraft, påpekar samtimen digt, liksom KFB, att fördelningen ansvaret sektoriella FoU-fiav nansiärer kan underlätta samverkan mellan EU-programmen och de insatser görs nationella aktörer. SJFR anser inte att EU:s jordsom av

bruksforskningsprogram F AIR motiverar några organisationsändrin gar

i Sverige, påpekar att samarbete med NUTEK är nödvändigt vad men gäller programmets industriella aspekter. Sida och SSI tycker också att den nuvarande ansvarfördelningen fungerar bra. SNV anser att det finns ett behov ökad samordning och samverkan och vill t ex förstärka av EU/FoU-rådet. Grundforskningsråden och F RN ser inte heller några behov av organisationsförändringar till följd av vårt deltagande i EU:s forsknings- Däremot FRN att ökad samverkan mellan de ansvariga program. anser myndigheterna skulle behövas, särskilt när det gäller policyfrågor. MFR har noterat att de täta kontakterna mellan forskningsfinansiärema i de svenska ledningsgruppema för de olika EU-programmen faktiskt redan ökat förutsättningarna för samarbete och tvärvetenskaplig kompetensuppbyggnad. NUTEK tar också den svenska forskningspolitikens starka fokuupp sering på högskolan utförare offentligt finansierad FoU och som av att EU-programmen medför förändringsbehov i riktning mot nya menar

samverkansformer mellan högskola och industri. De nationella FoU-

finansierande bör medverka i denna process och NUTEK hänorganen visar till de kompetenscentra som nu byggs upp och som kan vara en plattform för deltagande i EU-programmen. Utredningen har i ett tidigare avsnitt berört behovet av samverkan i fastare former på den politiska nivån och inom regeringskansliet. Mot

bakgrund av de ovan redovisade synpunktema vill jag understryka

behovet att hitta former för effektiv samverkan även myndigav

hetsnivån. Nationell tilläggsfinansiering som ofta erfordras vid deltagan-

de i EU-programmen kan nämnas exempel på ett område, på vilket som trots befintliga samrådsformer utvecklats skilda rutiner och oklar ansvarsfördelning.

Inom ramen för den Forskningsrådsstyrelse som föreslås i kapitel 9

kommer det att finnas ett samlat för det svenska deltagandet i ansvar flera EU-program där handläggningen idag är splittrad på fyra olika

236 Kapitel 14

myndigheter. Detta kommer att innebära ökade förutsättningar for ett starkt och koordinerat svenskt agerande inom berörda program bl a programmet för forskarutbildning och forskarrörlighet Training and Mobility of Researchers, TMR som omfattar flertalet discipliner. EU/FoU-rådets uppgifter är idag huvudsakligen operationell av karaktär eller servicekaraktär medan policy-uppgiftema med få undantag ligger på de programansvariga myndigheterna. Samtidigt anlitar regeringskansliet EU/FoU-rådet för uppgifter och uppdrag av policy-karaktär

och så har även denna utredning gjort. Här finns oklarhet inbyggd

en som inte är tillfredsställande. En enkel lösning på detta problem att vore göra EU/FoU-rådet till en renodlad servicemyndighet medan policyfrågorna helt och hållet hanterades av de programansvariga myndigheterna. Jag anser emellertid att det även på myndighetsnivå finns behov av programövergripande policy-arbete och ställningstaganden med genomslagskraft över hela fältet. Detta kan uppnås genom preciserade utökningar av EU/FoU-rådets mandat eller genom ad hoc uppdrag från regeringen. Väljer man den förra modellen utesluter det givetvis inte att regeringen vid behov kompletterar rådets instruktionsgivna mandat med tillfälliga uppgifter.

14.2. Annat internationellt samarbete vid

forskningsfinansiering

14.2.1 samarbete

Befintligt mellan forskningsfmansiärer

Utredningen skall enligt sina direktivundersöka möjligheterna till samverkan inte bara mellan olika svenska forskningsfinansiärer utan också med finansiärer i andra länder. Sverige är ett litet land, och det gäller ofta även på forskningsområdet. Sedan länge är det därför en etablerad praxis att utländsk expertis anlitas som för bedömning av svensk forskningspolitik och svenska

forskningsinsatser. Här kan t ex nämnas de återkommande granskningar-

na av vår forskningspolitik och vår forskningsorganisation som på vår begäran genomförs av OECD, de utvärderingar av svensk forskning inom bredare eller smalare områden för vilka regelmässigt experter från andra länder anlitas och de tjänstetillsättningar vid forskningsråd och universitet vid vilka utländska sakkunniga tillkallas. Uppbyggnad och drift av internationella forskningsinstitut på nordisk eller europeisk bas är ett annat exempel på samverkan mellan olika

Kapitel 14 237

länders forskningfmansiärer, även det i dessa fall oftast handlar om om samarbete på regeringsnivå. Inom de FoU-områden som täcks av EU:s för forskning och teknisk utveckling har gemensamma ramprogram avsatts på unionsnivå, men det handlar i detta fall inte om resurser frivillig sammanläggning nationella utan snarare om framav resurser växt europeiskt fmansieringssystem vid sidan de nationella. av ett av

Som regel gäller att varje projekt måste ha deltagare från minst två EU-

länder, eller EES-länder för att vara mera exakt. Inom Norden har också tagits initiativ till gemensam finansiering av forskningsprojekt, dels iNordiska Ministerrådets regi, dels inom ramen för de samarbetsorgan de nationella forskningsråden bildat. Minissom terrådets emellertid endast tidsbegränsat stöd till vissa program avser

prioriterade forskningsområden och de medel forskningsråden

som för nordiskt samarbete är mycket begränsade. Att deltagarna skall avsatt komma från minst två nordiska länder är i båda fallen ett krav.

14.2.2 Modell för gemensam hantering av

sammanlagda nationella resurser

En långtgående form samverkan mellan svenska och utländska mer av forskningsfmansiärer, hittills knappast prövats, skulle vara att som

samarbeta med ett eller flera grannländer eller andra länder i Europa vad gäller reguljär finansiering forskningsprojekt inom olika områden.

av Tillgängliga inom berörda länder skulle då slås samman till en resurser budget och alla forskare inom dessa länder skulle ha rätt att gemensam

projektstöd från denna budget. Det finns åtminstone två goda

ansöka om sådan modell nämligen skäl för en

Forskningsprojekt utförs allt oftare i samverkan mellan forskare

och forskargrupper från olika länder och det är då komplikaen tion tvingas dela projekten i nationella komponenter och att upp gå till nationella finansiärer med dessa delar ett projekt. av Den bredare bas skapas skulle eliminera de svårigheter som som finns inom områden med endast ett fåtal aktiva svenska forskare

och forskargrupper. Enstaka svenska forskares projektförslag

skulle lättare kunna bedömas jämförelser med motsvarangenom de planer från kollegor i andra länder, och onödig polaritet mellan ett tre svenska grupper skulle kunna ersättas av en mer norpar mal konkurrenssituation. Till skillnad vad gäller i traditionellt nordiskt samarbete och mot som inom EU-samarbetet skulle det inte finnas några formella krav blan-

238 Kapitel 14

dade forskargrupper. Flemationella projekt skulle konkurrera på lika villkor med rent nationella projekt. Bedömnings- och beslutsprocessen skulle däremot vara gemensam. Det skall inte döljas att denna modell också har potentiella problem. Starka och etablerade forskargrupper i ett land kan kanske konkurrera ut mindre forskarsamhällen under uppbyggnad i andra länder, det men rör sig därvid om problem som det finns erfarenhet att hantera på av nationell nivå, och som i princip inte blir svårare att basen för verksamav heten breddas. Ett annat resultat av denna typ av samarbete skulle kunna bli ett nettoutflöde forskningsmedel från ett land till ett annat. Även den av typen av problem finns det emellertid erfarenhet att lösa inom av ramen

för internationella organisationer där forskningsresurser t observa-

ex tionstid på astronomiska teleskop fördelas efter kvaliteten inkommande och oftast nationella ansökningar.

14.2.3 Svensk och internationell diskussion denna

av

modell

EU-kommissionens rådgivande organ för industriell forskning och

utveckling IRDAC Industrial RD Advisory Committee har nyligen

uttalat sig för europeisk samverkan inom grundforskningen det slag av som beskrivits En möjlig väg därvid diskuterat är att de ovan. som man

nationella forskningsråden avsätter en viss andel t ex 10 % sina

av

budgetar till europeisk pott. Även EU-kommissionen

en gemensam skulle kunna bidra till den skapas på detta sätt, medlen resurs som men skulle inte administreras av EU utan på ett av forskningsråden före-

skrivet självständigt sätt. Vad IRDAC vill uppnå är ökad konkurrens på

europeisk nivå, och minskad risk för att forskarna slår sig till i ro en

cosy and inward-looking attitude.

Royal Society i Storbritannien har, i ett brev till European Science Foundation ESF, nyligen föreslagit att minst 10 % av budgeten för vart och ett av EU-programmen öronmärks for underpinning basic research the broad area of that praogramme. Man föreslår oickså att EU-kommissionen överväger att uppdra andra oberoende europeiska organ att administrera olika program eller särskilda uppgifter inom dessa program. Dessa förslag handlar emellertid främst om hur EU:s befintliga

forskningsmedel skall utnyttjas på bästa möjliga sätt och de skiljer sig därigenom från den modell om frivillig sammanläggning av nationella

resurser som diskuteras i detta avsnitt. Tidskriften Nature kom sannolikt

sou 1996:29 Kapitel 14 239

närmare denna modell när den i en ledare 1995-11-23 skrev "Whether not Europe becomes formal federation of its member states, or a

only of time before there has to be European research council

a matter a of kind...So why not make a start by creating such a grant-making some

here and with the intention that when not has proved

agency now, its worth, its terms of reference will be extended.

Liknande frågor diskuteras av det holländska forskningsrådet NWO

i ett policy-dokument från våren 1995. Man konstaterar där att ländernas olika forskningskulturer gör att idén ett europeiskt forskningsråd om sannolikt inte kommer att kunna genomföras inom överskådlig tid. Men,

skriver the NWO will continue to strive to explore the practical

man, possibility of this option, only a small number of countries can even

be found to take part. One of the possibilities in this respect to set up

fund for bilateral multilateral cooperation between resea common or arch councils. The NWO thinking here particular of countries like Belgium, Germany, France, England, Switzerland and Sweden. Det finns faktiskt också ett område där Nederländerna, tillsammans med

Belgien, tillämpar denna modell i praktiken. Det gäller ett för dessa

båda länder gemensamt inom nederländsk lingvistik, litteratur program och historia.

En svensk plädering för modellen finns i en artikel av professor Lennart Philipson 1995-07-30 i SvD. Han tänker sig där att European

Science Foundation ESF skulle kunna ta initiativet till en förändring i den angivna riktningen. Vid ett möte med de svenska forskningsråden den 18 oktober 1995 initierade utredningen diskussion den här typen internationell en om av samverkan. Rådens blandad. Ett rådsföreträdare menade respons var par modellen värd att diskutera, och att den kanske kunde bidra till att var att stärka den svenska forskningen på områden där den hade stagnerat. Samverkansmekanismer detta slag på finansieringssidan kunde enligt av dem också förväntas leda till ökade kontakter mellan forskare i olika

europeiska länder. Andra företrädare för råden menade emellertid att det fanns en tendens att överdriva de risker kan förknippade med det lilla som vara svenska forskarsamhället. Man pekade också på de gemensamma medel redan finns i EU-systemet och de goda internationella samarsom betsmöjligheter finns för svenska forskare med säkerställd nationell som finansiering. Det uttrycktes slutligen också för att yngre forskare oro skulle ha svårare att hävda sig i hårdare internationell konkurrens. en I detta sammanhang kan också nämnas den diskussion som ibland

förs den principiella möjligheten för forskare från ett EU-land att

om söka forskningsmedel från ett nationellt FoU-stödjande organ i ett annat

240 Kapitel 14

EU-land. I det ovannämnda NWO-dokumentet berörs också denna fråga, och efter det citerade resonemanget om a fund skriver common man att another possibility to make NWO funds available to researchers outside the Netherlands. Man tillägger för säkerhets skull att detta givetvis skulle kräva principiell reciprocitet, såväl vad gäller penningflöde programutveckling. Såvitt utredningen känner till kan det f som n inte ges ett auktoritativt svar på frågan om det finns några lagliga grunder för att förhindra ett sådant förfarande.

14.2.4 samarbetsmodeller

Möjliga

Det ökande internationella forskningssamarbetet utmaning for de är en nationella forskningsfmansiärema. Det samarbete sker mellan som

forskare och forskargrupper är inte begränsat till storforskningsprogram. Publiceringsstudier t ex Melin Persson 1995 visar tvärtom att även små forskningsprojekt allt oftare genomförs gemensamt forskare i

av olika länder. Möjligheter till effektiv internationell samverkan ökar också dramatiskt i takt med informationsteknikens utveckling och ökade användning i forskarsamhället. Trots den tveksamhet som de svenska

forskningsråden givit uttryck för är det därför utredningens förhoppning

att det internationella samarbetet mellan forskningsfmansiärer skall fortsätta att utvecklas. Den bredare bas som därvid skapas for samverkan och konkurrens kan på sikt endast gynna den svenska forskningen. Det synes for övrigt också ligga helt i linje med det krav på främjande av internationellt forskningssamarbete som finns i rådens instruktion. The NWO will actively explore the options with its relevant sister organizations skriver det holländska forskningsrådet, så fler propåer till de svenska forskningråden kan alltså förväntas. European Science Foundation ESF skulle möjligen, om intresse för detta fanns inom organisationen, kunna tillhandahålla en ram för att experimentera med sådana samarbetsformer, men bilaterala initiativ eller samarbete med endast ett mindre antal länder inblandade skulle troligen vara ett snabbare sätt att komma igång. Förmodligen vore det också klokt att börja prova modellen inom ett forskningsområde där samarbetsprojekt över gränserna redan är vanligt förekommande. Eftersom NWO har uttalat ett så klart intresse både för modellen som sådan och för samarbete med Sverige inom ramen för denna modell förefaller en diskussion mellan NWO och de svenska forskningsråden klart motiverad. Samarbete av detta slag med övriga nordiska länder är också en nära till hands liggande möjlighet. Från svensk sida bör diskussioner av detta

Kapitel 14 241

slag ledas och samordnas den mig föreslagna F orskningsrådssstyav av relsen jfr kapitel 9.

14.3 Sammanfattande bedömningar och förslag

Det måste på regeringsnivå finnas styrande strategi for det

en

svenska arbetet med att påverka EU-programmens mål och inrikt-

ning och sådan strategi bör del regeringens samlade en vara en av FoU-politik.

Bred kompetensuppbyggnad i deltagande FoU-miljöer bör vara en

riktlinje vid beslut utformning av EU:s FoU-program. om Regeringen bör presentera sin det femte ramprogrammets syn

omfång och inriktning i 1996 års forskningsproposition. Subsidiaritetsprincipen bör vara styrande for balansen mellan na-

tionell och internationell FoU-verksamhet Ett övergripande mål för det svenska deltagandet i EU:s FoU-pro-

bör att skapa synergieffekter mellan svensk FoU-verk-

gram vara

samhet och de europeiska FoU-programmen. Myndigheternas fördjupade anslagsframställningar bör granskas med

avseende på sambandet mellan EU:s och det svenska ramprogram FoU-stödet.

Överlapp mellan EU-program och nationella program inom sektors-

forskningen bör uppmärksammas i arbetet med forskningsproposi-

tionen. Detsamma gäller nationella stipendieprogram i relation till

EU:s stipendieordningar.

Sverige bör i sin nationella forskningspolitik prioritera områden och insatser främjar vårt deltagande i EU-programmen. som Svenska sektorsorgan bör komplettera EU-programmen genom att

lägga ökad vikt vid långsiktig kunskapsuppbyggnad inom områden betydelse for ett framgångsrikt deltagande i EU-programmen.

av

10. Medel för svensk tilläggsfmansiering i anslutning till deltagande i

EU-projekt bör finnas på utförandenivån. Det betyder större bas-

anslag till universiteten +100 milj kr och till forskningsinstituten +50 milj kr på i huvudsak sektorsforskningsmyndighetemas be-

kostnad. Universiteten bör även använda EU-bidragen till overhead-

kostnader for att vid behov motfinansiera EU-stödda projekt.

1 Former för effektivare samverkan bör utvecklas mellan de myndigheter har för det svenska deltagandet i olika EU-pro-

som ansvar

EU/FoU-rådet bör därvid ansvar for programöverskridan-

gram. ges

de policyarbete.

242 Kapitel 14

12. Berörda forskningsråd bör i samarbete med det holländska forskningsrådet NWO vidareutveckla det holländska förslaget till samarforskningsfinansiering bete med gemensam

Kapitel 15 243

15 Forskningsfinansieringens kostnader

och effektivitet

15.1 Bakgrund

Forskningsbidrag fördelas på olika sätt av olika forskningsfinansiärer själva idén med bidragsforskning är att forskarna själva, eventuellt men på förslag finansiären, i ansökan föreslår projekt och projektbudav en get. Ansökningama behandlas sedan av handläggare och/eller särskilda och placeras i prioriteringsordning för att därefter bli föremål grupper för beslut. Systemet med prioriteringskommittéer är särskilt utvecklat inom forskningsråden men modellen förekommer även inom Sektorsoroch i många stiftelser, särskilt de större. gan Detta ganska komplicerade system för fördelning av bidrag har ofta kritiserats for att kosta alltför mycket tid både för de sökande forskarna

och för personerna i prioriteringskommittéer. Samtidigt kritiseras syste-

met för att trots den stora arbetsinsatsen ändå fördela medel ett in-

adekvat sätt. Det kan gälla svårigheter för tvärvetenskap, ojämlik för-

delning mellan män och kvinnor, vänskapskorruption osv. Utredningen har för att få bättre kännedom om fördelningssystemens funktion genomfört tre olika enkätundersökningar vars resultat redovisas i detta kapitel. Sektorsorganen har tillfrågats vilken modell för förom delning bidrag de använder, samt hur många handläggare som krävs av för att genomföra arbetet. En ytterligare enkät sändes till samtliga medlemmar forskningsrådens prioriteringskommittéer, som tillfrågades av sin på arbetet, hur mycket tid de lägger ned och vilka övriga om syn

liknande granskningsuppdrag de har. Därutöver har en stickprovsenkät

till forskare vid universitet och högskolor genomförts med hjälp av SCB. Den första enkäten har analyserats doktorand Bo Perssson och av docent Ulf Sandström vid Linköpings universitet. Deras resultat kommenteras också i kapitel 10 och kort sammanfattning finns i bilaga en Analysema de två sista enkätema är genomförda utredningen av av

och grundinformation svarsfrekvens, urval osv ges i bilaga

om

244 Kapitel 15

15.2 Vilka deltar i

systemet

I Sverige finns ungefär 10 000 disputerade forskare vid universitet och högskolor. De utgör de huvudsakliga mottagarna forskningsbidrag av och det är också ur denna grupp som de allra flesta granskare av vetenskaplig kvalitet i olika prioriteringskommittéer och rådgivande organ rekryteras. I forskningsrådens prioriteringskommittéer sitter totalt c:a 500 forskaoch enligt enkätsvaren från dessa utnyttjas de i stor utsträckning re också för att granska ansökningar i andra forskningsfmansierande organ. 15-20 % granskade ansökningar för sektorsorgan, ungefär 10 % för de forskningsstiftelserna, 40 % för mindre stiftelser och cza 5 % för nya stora stiftelser, företag osv. Enkätundersökningen avseende forskarna visar att ungefär två tredjedelar alla forskare med tjänster där doktorsexamen är normal bakav grund sökte minst ett bidrag under 1994/95. Hela populationen omfattade 9 500 varför drygt 6 000 dessa sannolikt sökte bidrag. personer, av Olika kategorier söker dock bidrag i ganska olika utsträckning och tydligast är skillnaden mellan fakultetsgruppema där forskare inom medicin i mycket hög utsträckning söker bidrag medan frekvensen är lägre inom teknik, naturvetenskap och kulturvetenskapema Figur 1 och 2. Andel% som söker 100 M 80

60 40 å 20 0 Professor Lektor Forskar ass Särsk.fo. Figur 15:1. Andelen forskare % som under 1994/95 sökte minst ett externt forskningsbidrag efter tjänst och fakultetsgrupp. M står för medicin, odontologi och farmaci, N för matematik-naturvetenskap och lantbruksuniversitetet, T för teknik och K för kulturvetenskaper. Enkätundersökning Bilaga

Skillnaderna mellan olika tjänstetyper är relativt stora där den kanske tydligaste avvikelsen är att lektorer inom kulturvetenskaper endast i liten utsträckning söker bidrag, vilken sannolikt beror på att det inom dessa fakulteter finns större andel lektorer med mycket betungande underen

Kapitel 15 245

visningsuppdrag. Den låga andelen sökande bland forskarassistenter

inom teknik kan till en del vara en slumpmässig effekt endast nio svar inom gruppen men den kan också spegla en annorlunda uppbyggnad av

forskningsprojekten.

Andel% som söker 100

60 40

20 O Med, Farm, Naturv. Teknik Kulturv. Odont SLU Figur 15:2. Andelen forskare % som under 1994/95 sökte minst ett externt forskningsbidrag etter fakultetsgrupp och åldersklass. Enkätundersökning Bilaga

Andelen forskare som söker bidrag minskar, utom for inom den yngsta åldersgruppen, med åldern.

15.3 Hur tid åt

mycket går

Utifrån de enkäter utredningen genomfört går det att grovt uppskatta den tid som åtgår for att söka och granska ansökningar om forskningsbidrag. Den genomsnittliga totaltiden för projektgranskning var l4 dagar för ledamöter i rådens prioriteringskommittéer, vilket innebär 7 000 arbetsdagar. Forskarna använde i medeltal 5,4 % av normal årsarbetstid till att

söka bidrag se nedan, vilket omräknat för hela populationen motsvarar

ca 100 000 arbetsdagar. Kalkylen är mycket approximativ men den beskriver ändå storleksförhållanden intresse for forsknngsfmansieringen. Det är uppenbart av att den granskningsprocedur råden arbetar med inte är särskilt arsom betskrävande i jämförelse med den tid de sökande lägger ned. Den absolut största kostnaden ligger i forskarnas arbetstid för att skriva projektansökningar och det är alltså sannolikt här de största rationalisesom ringsvinstema skulle kunna göras.

246 Kapitel 15 sou 1996:29

Utgående från utredningens enkät till sektorsorganen och med kännedom antalet handläggare inom rådens kanslier kan man också uppom skatta tidsåtgången för den administrativa handläggningen inom råd och sektorsorgan. I svaren från sektorsorganen redovisas cza 200 forskningshandläggare. Siffran är osäker eftersom uppgifter saknas om hur stor del arbetstiden dessa ägnar beredning av bidragsansökningar. Det av totala antalet handläggare vid råden är väsentligt lägre även om de möjligen använder större del sin arbetstid till handläggning av en av ansökningar. Den sammanlagda arbetstiden för handläggare vid råd och sektorsorgan är under alla omständigheter betydligt kortare än den tid forskarna lägger ned för att söka medel. Att färdigställa projektansökningar inkluderar emellertid en hel del sammanfattande och planerande ändå måste göras, varför medeltidsâtgången för att söka, ungefär som 5 % normalarbetstid, inte kan anses förskräckande hög. Tidsåtgången av

i sig kan inte motivera genomgripande förändringar av fmansieringssys-

temet. Skillnaderna mellan fakulteter är dock, liksom i fallet andelen sökande, stora och för medicinare, helt dominerar grupperingen medisom cin, odontologi och farrnaci, tycks omkring 9 % av norrnalarbetstiden ägnas ansökningar Figur 3. Medicinamas fmansieringskällor skiljer sig såsom konstaterats i kapitel 7 ganska mycket från övriga fakulteters enbart detta räcker knappast förklaring. Snarare tycks det föremen som ligga kulturell skillnad mellan så att forskare inom kulturen grupperna vetenskapema kan tänka sig att avstå ifrån att lägga ner tid bidragsansökningar medan forskare vid de medicinska fakultetema i så stor utsträckning möjligt förväntas tillföra egna projektmedel till forsksom ningen. Kanske kan det faktum att anslagen till medicinsk forskning i statsbudgeten haft betydligt sämre utveckling än övriga områden en

under de senaste 20 åren med undantag för lantbruksvetenskaper jfr

Figur 5:12 ha medfört att medicinama i större utsträckning än andra

ägnat tid att förbättra finansieringen annat sätt, vilket också delvis

skulle kunna förklara den annorlunda finansieringsbilden. Medicinama

har också de genomsnittligt största externa bidragen.

Kapitel 15 247

% av normaiarbetstid 10 Utländskindustri

fvensk

industri

ZKommuniåLandst.

8 internat.organis. Störrestiftelser 6 " Småstiftelser

4 EU Sektorsorgan 2

Forskningsrád 0 Kulturv. Teknik Naturv.+ Medicin,Odont, SLU Farm.

Figur 15:3 Andel av normalarbetstid som åtgick för ansökningar till olika finansiärer fördelade på fakultetsgrupper. Enkätundersökning Bilaga

Av särskilt intresse är att jämföra tidsåtgången för ansökningar till olika finansiärer eftersom detta skulle kunna ge en antydan om vilka som i detta avseende fungerar effektivt. Ansökningar till råden tar mest tid i anspråk samtidigt som flest forskare söker bidrag från dessa. Ansökningar till sektorsorgan tar totalt sett betydligt mindre tid i undersökningen men enkäten underskattar av allt att döma sektorsorganens betydelse. Utredningen har nämligen jämfört forskarnas uppgifter medelstilldelning med data från Högskoleom verket över intäkter. För de allra flesta finansiärer är överenstämmelsen överraskande god den är haltande för sektorsorganen. En extrapolamen tion enkätens siffror inte än drygt hälften av de projektbidrag av ger mer som finns i den officiella statistiken. I förhållande till utdelade medel stod de stiftelsema och EU för nya oproportionerligt stor andel söktiden, vilket förklaras av att en av 1994/95 det första egentliga ansökningsåret i bägge fallen medan var projekten inte startas förrän 1995/96 och senare. Det är således svårt att bedöma ansökningsmodellema ur tidsaspekten är effektiv. om Tidsåtgången för ansökan från andra finansiärer visar i stort sett på de skillnader föreligger mellan fakultetsområdena där medicin som utmärks liten sektorsforskning och stor finansiering från framför av en allt stiftelser, men även från företag och landsting.

248 Kapitel 15

15.4 Insats krona för olika finansiärer

per

Effektiviteten i forskningssystemet kan uppskattas genom att jämföra den tid som läggs ned med hur stora bidrag som erhålles. Som enkäten var utformad bör dock en sådan jämförelse tolkas med stor försiktighet eftersom frågorna avsåg sökta projekt under 1994/95 och erhållna medel under samma år. Projektmedlen är således inte en redovisning av bidrag för de redovisade sökta projekten utan för projekt som sökts före 1994/95.

Kkr/dag 160

Figur 15:4 Erhållna medel under 1994/95 dividerade med nedlagd tid under 1994/95. Fördelat efter finansiär.

Erhållna projektmedel nedlagd arbetsdag är för de större finanper siärema ungefär lika stora. Med utgångspunkt från att forskarna arbetar rationellt och lägger ned tid som står i proportion till hur mycket pengar kan erhållas är detta ett logiskt resultat. De tydligaste avvikelsema som är kommuner och företag, vilka betydligt medel nedlagd tid ger mer per och de nya stiftelsema och EU som ger betydligt mindre. I fallet komoch företag är ansökningsförfarandet ofta helt annorlunda och muner bygger i betydligt större utsträckning på informella beslutsvägar. Möjligheten till bidrag är ofta beroende av ett etablerat förtroendefullt samarbete och personliga kontakter. De låga värdena för de nya stiftelsema och EU är som nämnts i stor utsträckning en artefakt, men mot bakgrund av den kritik som har riktats mot EU:s komplicerade och tungrodda system bör undersökningen följas när det svenska EU-deltagandet har nått normalnivå. upp senare en

Kapitel 15 249

En jämförelse mellan de större stiftelsema, som ger större bidrag, och de mindre antyder att större bidragsgivare och större projekt ger en effektivare hantering. Rimligen bör även de nya forskningsstiftelsema när verksamheten kommit i gång på allvar hamna på minst samma nivå Cancerfonden och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. som ex.

15.5 Vem söker och får

vem pengar

l5.5.1 i förhållande till ålder

Bidrag

Forskningsfinansiärer ser både till projektförslagets kvaliteter och projektledarens förmåga att genomföra forskningen. Bedömningen av projektledaren måste i hög utsträckning grundas på tidigare verksamhet, varför kan anta att forskare har svårare att erhålla bidrag än man yngre äldre. Medelbidraget för samtliga forskare oavsett om de sökt bidrag eller inte är också betydligt lägre för forskare Figur 5, vilket yngre stöder bedömningen forskningssystemets problem är svårigatt ett av heten för doktorer att etablera sig som självständiga forskare. En yngre utförligare diskussion om detta förs i kapitel 17 och här konstateras endast att bidragsforskningen inte i någon större utsträckning fungerar ett stöd för yngre forskare. som

Kkr/forskare 60 50 40

10 0 | I I 35 35-44 45-54 54 Figur 15:5 Medelbidraget för samtliga forskare i enkäten fördelat åldersklasser.

250 Kapitel 15

15.5 Skillnad mellan forskningsbidrag till kvinnor

och män

Skillnader i medelbidrag mellan kvinnor och män påverkas av skillnader i antalet ansökningar, fakultetstillhörighet, tjänst, ålder och finansieringskällor. I medeltal erhåller dock kvinnor bara hälften så stora bidrag som män och skillnaden är stor över alla åldersgrupper figur 6. En särskild diskussion om jämställdhetsaspekter på ñnansieringssystemet fors i kapitel 17 för diskussionen i det följande är det väsentligt att konstatera men att kvinnors möjligheter till effektiv forskning är betydligt sämre än männens i dagens finansieringssystem.

Kkr/forskare 70 60 50 40 30 20 10 0 35 35-44 45-54 54 Figur 15.6 Medelbidraget för samtliga forskare i enkäten fördelat åldersklasser och kön.

15.5.3 Fördelning på tjänster

Professorer får inte överraskande störst genomsnittsbidrag. De får ungefär dubbelt så mycket som forskarassistenter och särskilda forskare medan lektorema får ännu något mindre. Ser till olika finansiärer man visar det sig att skillnaderna mellan tjänstegrupper är något mindre för bidrag från råd och sektorsorgan medan stiftelser och övriga finansiärer fördelar mer än fyra gånger större genomsnittsbidrag till professorer än till övriga forskare.

Kapitel 15 251

15.5.4 Andelen

stora bidrag

Medelbidragen har i detta avsnitt redovisats utan hänsyn till ett högt om medelvärde förklaras av att många forskare fått bidrag eller av att ett fåtal har fått mycket stora bidrag. Ser man till de enskilda forskarnas totala externa bidrag är bilden något annorlunda än för medelbidragen. Den största andelen riktigt stora bidragsmottagare finns bland gruppen professorer som dessutom karaktäriseras av att förhållandevis liten en andel, drygt 20 %, saknar bidrag Figur 7. Det är notabelt att utifrån enkätens data har nära 40 % av professorema bidrag som överstiger en miljon kronor per år. Fler lektorer än forskarassistenter och särskilda forskare har stora bidrag men eftersom andelen som saknar bidrag är stor, 55 %, är medelbidraget mindre för lektorerna.

Andel % i bidragsklass Andel % utan bidrag 35 60 30 50 25 40 20 30 15 20 10 5 10 0 0 Professorer Forskarass mm Lektorer

Figur 15:7 Frekvenser av storleken på summan av externa forskningsbidrag per forskare fördelade efter tjänst. Ljusaste stapeln motsvarar bidrag under 100 kkr och därefter följer med ökad skuggning 100-499 kkr, 599-999 kkr, 1000- 1999 kkr och mörkast 1999 kkr. Markeringama på linjen anger andelen forskare inom tjänstegruppen som saknade bidrag.

Andelen forskare med stora bidrag ökar med forskarnas ålder. Samtidigt ökar emellertid andelen som saknar bidrag om man bortser från den yngsta åldergruppen Figur 8. Mönstret kan tyda på att lärar/forskarkollektivet med åldern utvecklas antingen mot stora forskargrupper med stora externa bidrag eller mot en minskande forskningsaktivitet med inga eller små bidrag.

252 Kapitel 15 Andel % i bidragsklass Andel % utan bidrag

Figur 15:8 Frekvenser storleken på summan av externa forskningsbidrag av forskare fördelade efter ålder. Ljusaste stapeln motsvarar bidrag under 100 per kkr och därefter följer med ökad skuggning 100-499 kkr, 599-999 kkr, 1000- 1999 kkr och mörkast 1999 kkr. Markeringama på linjen anger andelen forskare inom åldersgruppen som saknade bidrag.

15.6 Fungerar ñnansieringssystemet

Utifrån de studier utredningen genomfört kan man konstatera att som själva fördelningsprocessen vid råd och sektorsorgan med rådsliknande

fördelningsmodeller fungerar förhållandevis effektivt. Den tid som läggs

ned granskama är inte orimligt lång och antalet tjänstemän kan hållas av

eftersom huvuddelen prioriteringsarbetet genomförs av granskar-

nere av

De allra flesta granskare är också positivt inställda till gransknings-

na. arbetet. Möjligen är de modeller där särskilda handläggare står för det

huvudsakliga prioriteringsarbetet mindre effektiva, vilket skulle kunna

förklaras att de ändå i hög utsträckning måste utnyttja extern expertis av tillfredsställande täcka de forskningsfält inom vilka de skall prioför att ritera ansökningar. Systemet för bidragsforskning fungerar dock flera aspekter mindre ur bra på utföramivån. Finansieringens effekter på förnyelse och jämställdhet redovisas i kapitel 17, varför jag här endast tar upp effektivitetsaspekten. Den totala tiden forskarna använder för att söka bidrag som

är i förhållande till norrnalarbetstid lång, men som ett genomsnitt möjli-

försvarbar. Den tid forskarna vid framför allt de medicinska gen som fakultetema lägger för att söka bidrag, drygt 9%, borde dock minner skas. Det kan inte ett effektivt utnyttjande de medicinska forvara av skarna att de i genomsnitt ägnar än halv dag vecka för att mer en per söka pengar.

Kapitel 15 253

En åtgärd som minskar söktiden och samtidigt förbättrar tryggheten för de bidragsfmansierade forskarna är att förlänga projekttidema. Av forskningsrådens granskare ansåg överväldigande majoritet 81% att en projekt bör prövas vart tredje år eller mer sällan, kan samtidigt men man från forskarenkäten konstatera att ett och tvååriga projekt är betydligt vanligare än längre. Det är bara de stiftelsema och i viss mån råden nya som i högre utsträckning utnyttjar längre projekttider och således kan man förvänta sig att, då EU-forskningen och de stiftelsema blivit nya mer inarbetade i fmansieringssystemet, kommer medeltidsâtgången for

projektansökningar att minska.

Andel % projektlängreän 2

-o 9 . .as a: . . ä . 13 . ä a .

.a .as 9 5 O 73 T7: 3 v75 Ö 3 o D Q :ö ä ;sö .E O m m f . _h o -4- | -0- S 5 % å E ö oas u oas Q CD O v; ° c .- 0 C 3 z .E u CD E 3 " Z

w s

Z Figur 15:9: Andel av erhållna projekt som löper minst tre år fördelade efter finansiär. Data från enkäten till forskarna.

Jag har i andra sammanhang konstaterat att systemet med bidragsforskning är en viktig ingrediens i finansieringssystemet. Det ger ut-

rymme för forskarnas kreativitet och självständighet samtidigt som det

garanterar finansiärema ett stort inflytande över inriktningen på forskningen. De tidsforsluster systemet åsamkar forskarna är i det perspektivet acceptabla och de är för övrigt svåra att påverka från statsmaktsnivån. Det ankommer istället på högskolorna och högskoleförbundet att förhandla med finansiärer och eventuellt införa regler som kan minska tidsåtgången. De sektoriella forskningsråd jag föreslagit liksom inrättandet av en Forskningsrådsstyrelse leder till ett minskat antal oberoende finansiärer och bör således underlätta överblick och harmonisering i systemet. Ökat utnyttjande modern informationsteknik bör vidare av ytter-

254 Kapitel 15

ligare förenkla det arbete krävs för att söka medel från extemfisom nansiärer.

forskningsfinansieringen

15.7 IT och

Forskarsamhället har varit föregångare då det gäller användandet av informationsteknologi i sin verksamhet. Hittills har detta framför allt inneburit möjligheter för beräkning, grafisk representation, informanya tionssökning och kommunikation. Internationella datornät och elek-

tronisk post har varit naturliga hjälpmedel långt före world wide web.

Den internationella databas är kopplad till genomprojektet är ett bra som exempel på hur IT kan utnyttjas i forskningsverksamheten. Forskarna vid universitet och högskolor är också välförsedda med utrustning och behövs för ett effektivt utnyttjande av IT. program som

Den stora majoriteten har dator som är uppkopplad mot den

en egen enskilda högskolans nät, vilket i sin tur är kopplat till universitetsdatanäoch från det vidare till internet. De allra flesta kan med enkla knapptet tryckningar slå i databaser vid amerikanska universitet, skicka e-post till Japan, söka igenom bokbeståndet vid de svenska universitetsbiblioteken, igenom de senaste artiklarna inom sitt ämnesområde osv. En utveckling IT-användningen är naturligtvis beroende tillgänglig teknik av av framför forskningssystemets förmåga utnyttja de möjligmen allt av att

heter och hittills visar utvecklingen ganska stor föränd-

som ges en

ringsvilja.

Utredningen uppdrog Lennart Bergström och Kari Marklund vid

Mitthögskolan att göra analys av informationsteknikens betydelse för

en forskningsfmansieringen. Deras rapport har på grund sin breda och av omfattande redovisning i sin helhet överlämnats till Utbildningsdeparte- Jag begränsar mig här till att kortfattat redovisa vissa data från mentet.

rapporten bl beskriver kända tekniker och utvecklingstenden-

som a nu vad gäller användningen IT i forskningsvärlden. Författarna framser av håller framför allt de förändringar sannolikt kommer att ske inom som

publicering, kommunikation mellan forskare, forskningsinformation, in-

formationssökning och och tidsoberoende samverkan. Forskamas rumsarbetsmetoder kommer således att radikalt förändras på många punkter och därmed påverkas också finansiärer och finansiering. Forskningsråden har i allt högre utsträckning börjat använda elektroniska media för information och i utlandet förekommer försöksproj ekt

där ansökningsförfarandet helt och hållet sker över datanätet. En sådan

utveckling är mycket sannolik även i Sverige och den kommer att för-

Kapitel 15 255

enkla och effektivisera ansöknings- och granskningsförfarandet. Rationaliseringsvinsten kan i och för sig bli substantiell kommer men systemet även fortsatt att bygga på review, varför både själva ansökningspeer skrivandet och granskningen kommer att ta ungefär lika lång tid som idag. Möjligheterna för finansiärer att snabbt och enkelt få fram kompletterande uppgifter, liksom att effektivt samordna ansökningar till flera finansiärer gör dock att systemet kan effektiviseras.

En annan effekt är att uppföljning och utvärdering finansiäremas

av verksamhet underlättas avsevärt då underlaget till finansieringsbeslut finns enkelt tillgängligt för de har sådana uppdrag. En risk är å som andra sidan att tilldelningsbeslut i allför hög grad kommer grundas att

på just mekaniska sammanställningar sådan information kan

av som uttryckas i kvantitativa termer.

Statens forskningsplanering bör kunna bli väsentligt bättre bl

a

genom att IT-baserad kunskap tillgången på forskare inom ett

om område kan vägas i beslut satsningar speciella problem. om

En för forskningsfinansiärema mycket väsentlig förändring i forsk-

ningssystemet är den allt intensivare samverkan sker mellan forskasom

re i olika länder. Hittills har internationella forskningsprojekt normalt

fungerat att ett antal förhållandevis fristående delprojekt vid genom olika institutioner har samlats under projektledning och en gemensam sedan erhållit finansiering från internationell finansiär. Utvecklingen en sådan den speglas publiceringsstudier exempelvis MelinPersson

av se

1995 tycks gå mot att även de små delprojekten blir internationella, dvs att ett projekt består av exempelvis fyra forskare vid fyra olika universitet i fyra olika länder. Ett projekt den storleken har hittills finanav sierats nationella forskningsfinansiärer och det finns idag inte någon av

finansieringsfonn för sådana små internationella projekt. En ökad samverkan mellan forskningsråd i olika länder borde kunna anpassa finansieringen till forskningens utveckling och möjligheterna till

samverkan ökar också drastiskt tack informationstekniken. I förvare

längningen torde dock finansieringen behöva intemationaliseras på

samma sätt som forskningen. Denna fråga diskuteras utförligt i mer kapitel 14.

15.8 Sammanfattande

bedömningar och förslag

Den största kostnaden för ansökningshanteringen inom bidragsforsk-

ningen ligger i forskarnas arbetstiden för att skriva ansökningar. Denna är i medeltal 5 % av normalarbetstid vilket inte kan anses vara en

256 Kapitel 15

orimligt lång tid. Inom det medicinska området är emellertid tidsåt-

gången nästan dubbelt så stor 9 %.

Ungefär två tredjedelar alla forskare med tjänster där doktorsexaav är normal bakgrund sökte minst ett bidrag under 1994/95. Skillmen naderna mellan tjänstetyper är stor. Andelen söker bidrag minsom skar, utom för den yngsta med åldern. Bidragsmottagama gruppen, får emellertid större bidrag äldre de är och professorema får som

väntat störst bidrag. Användning modern informationsteknik kommer att innebära stora av

förändringar påverkar både forskare och finansiärer. Visserligen

som

uppstår rationaliseringsvinster, ansökningsskrivandet och gransk-

men ningen kommer att ta ungefär lika lång tid idag. Statens forsksom ningsplanering kan förbättras IT-baserad kunskap om forskgenom ning inom olika områden.

Kapitel 16 257

16 Pluralism och

profilering i forskningen och forskningsfinansieringen

16.1 Bakgrund

Den svenska forskningsverksamheten har framgått i det föregående

som starka pluralistiska inslag. Med pluralism i detta fall ett system menas som präglas av mångfald genom närvaron ett stort antal oberoende av aktörer med åtminstone delvis överlappande ansvarsområden. Universitet och högskolor definierar själva inom vida den forskningsverksamramar het de bedriver vilket innebär att man i många fall arbetar inom samma områden. Forskningsmedel till universiteten anvisas dels direkt som fakultetsmedel dels via forskningsråd och sektorsorgan och redan i detta

system för medelsfördelning ligger en grundläggande pluralism. Råd,

sektorsorgan och andra finansiärer bidrar med stor och ökande andel en av forskningsmedlen, särskilt rörliga resurser såsom projekt- och utrustningsmedel. Pluralismen finns i hög utsträckning både i utförande och finansie-

ring även om den är allra tydligast finansieringssidan. Forsknings-

genomförandet inehåller större inslag enhetlighet och det kan även av beskrivas sammanhållet i den meningen att högskolan fungerar som som genomförare av den helt dominerande delen den offentligt finanav sierade forskningsverksamheten. Skillnaderna mellan enskilda högskolor är dock stor varför även denna del av systemet kan beskrivas som övervägande pluralistisk. Pluralismen har dessutom ökat ytterligare under senare år tillkomsten icke-statliga aktörer t.ex. genom av nya

forskningsstiftelser och bolagiserade högskolor och genom EU-medlemskapet.

16.2 Pluralistiska och sammanhållna system

Utredningsdirektiven nämner att det finns fördelar med ett stort antal forskningsfinansiärer men konstaterar samtidigt att mångfalden försvårar överblick och samordning. Problemet med försvårad överblick gäller

9 16-0361

258 Kapitel 16

enligt utredningens mening såväl i ett forskningspolitiskt perspektiv som från de enskilda forskarnas synpunkt. Forskningspolitisk överblick är nödvändig statsmakterna vill kunna göra den typ av avvägningar om exemplifieras i det uppdrag som jag fått. Samtidigt har utredningssom arbetet visat att sådan överblick inte är lättillgänglig i dagens svenska FoU-system. Det finns ingen kontinuitet i tillhandahållandet av underlag för strategiskt forskningspolitiska diskussioner och beslut, även om viktiga punktinsatser har gjorts och görs av olika organ. Vad karakteriserar då ett pluralistiskt respektive ett sammanhållet system Här beskrivs i första hand nivåerna under riksdag och regering,

dvs forskningsfmansierande myndigheter och forskningsutförande uni-

versitet och högskolor fl. I bilden ingår också privata finansiärer, t.ex. m olika stiftelser. Statsmaktsnivån har beskrivits tidigare i kapitel Mångfalden aktörer i ett pluralistiskt system har nämnts i det föreav gående. Det kan innebära många små forskningsråd utan skarpa gränser och sektorsforskningsmedel hos en rad myndigheter som var för sig endast för ett smalt område. Det leder till att olika perspektiv ansvarar kommer i bedömningama, t.ex. att den som söker forskningsmedel granskas flera sakkunniga eller handläggare och från olika utgångsav punkter och eventuellt får tillfälle att bli bedömd av olika finansiärer. Dominerande skolbildningar och särskilda förhållanden, t.ex. personliga relationer får därigenom mindre genomslag och förhoppningsvis ökar chansen att innovativa forskningsidéer och inriktningar ges stöd. nya Samtidigt blir det svårare att få överblick över systemet, olika aktörer kan använda sinsemellan annorlunda bedömningsgrunder och den enskilde forskaren kan behöva ha kontakt med många finansiärer med skilda rutiner vilket leder till merarbete. Ett sammanhållet system blir enkelt och rätlinjigt med rak kommu-

nikation mellan nivåerna och klara gränslinjer. Det kan innebära att en

enda myndighet för och beslutar om stödet till forskning. ansvarar Valfriheten för forskarna är begränsad eftersom varje verksamhet i allmänhet finansieras på ett bestämt sätt. Det blir effektivt genom att dubbelarbete i hög grad elimineras både på finansierings- och utförandenivån. Forskare och andra kan lätt orientera sig i systemet. Genomslaget för olika beslut blir snabbare och tydligare. Dubbelarbete och överlapp mellan högskoleenheter kan i stor utsträckning elimineras genom profilering, vilket innebär tydlig ansvarsfördelning. Storskalig eller en särskilt dyrbar forskning samlas till enstaka eller få universitet eller högskolor. Forskning inom vissa små udda koncentreras ämnen, t ex ämnen till enhet med klar arbetsfördelning mellan enheterna. en en

I praktiken är naturligtvis inte verkligheten så enkel. Alla system utom möjligen de mest planekonomiska innehåller en blandning av

Kapitel 16 259

pluralism och enhetlighet. Det gäller att i praktiken finna ett system som på ett optimalt sätt tar vara på bägge modellemas fördelar och eliminerar nackdelarna så långt möjligt. Det svenska fmansieringssystemet är jämförelsevis pluralistiskt och jag ser det väsentligt att som bibehålla en sådan grundstruktur. Det måste emellertid möjligt att vara också ta tillvara vissa av fördelarna i ett mer sammanhållet system, t.ex. överblicken. Kan man t.ex. behålla mångfalden men ändå sammanföra sådana verksamheter som skulle kunna dra fördel starkare organiav en sation Kan åstadkomma bättre koordinering fristående man en av organs arbete I det följande beskrivs pluralismen tre olika perspekur tiv, statsmaktemas, forskningsfinansiäremas och forskningsutföramas.

16.3 Riksdag och regering

Riksdag och regering får underlagen for sina forskningspolitiska ställningstaganden från bl. a. forskningsfmansierande myndigheter och

universitet och högskolor anslagsframställningar, årsredovis-

genom ningar etc. samt genom redovisningar av uppdrag och utredningsbetänkanden m m. I ett pluralistiskt system medverkar fler i organ processen och inför den slutliga behandlingen måste en syntes göras från ett antal ofta okoordinerade kanske t o m motstridiga underlag. De slutliga avvägningarna måste självfallet de politiskt ansvariga. göras av Ett förbättrat övergripande beslutsunderlag är dock väsentligt. Jag har

i kapitel 9 föreslagit inrättandet av en forskningsrådsstyrelse inom

som grundforskningsområdet kan lämna ett sådant underlag för statsmakternas bedömning.

16.4 Forskningsfinansiärer

Forskningsfinansiärer i ettpluralistiskt system är inte ensamma aktörer inom hela eller en del av sitt ansvarsområde. Ett nära samarbete mellan dem krävs för att säkerställa en rimlig grad av likformighet och för att garantera att inga verksamheter faller mellan stolarna. Var och en ansvarar för sin egen planering och administration och resurserna för policyarbete och långsiktig planering är begränsade i de små organ som blir följden av ett pluralistiskt system. Man kan också i anslagsframställningar och motsvarande se att stora myndigheters utredningsmaterial är mer omfattande, större resurser är nedlagda interna studier etc. En

260 Kapitel 16

liten aktör kan också ha svårt att nå ut tillräckligt brett med information

om sitt forskningsstöd.

Inom sektorsområdet har aktörerna i allmänhet väldefinierade samhällsmål för sin verksamhet varför pluralismen i allmänhet är mindre än

inom grundforskningsområdet. NUTEK har dock som stor finansiär

inom teknisk FoU inte alltid skarp gränsyta mot andra aktörer. Milen jöinriktad forskning stöds rad sektorsorgan och forskningsråd och av en

Naturvårdsverkets generella överlappar i viss utsträckning

mer ansvar andra aktörer.

Inom grundforskningsområdet innebär splittringen många finansiärer forskningsråd att huvuddelen avsätts till forskarin-

av resurserna ititerade projekt och att endast mindre del används till program som en finansiären definierat. Särskilt tydligt är detta när det gäller större ochövergripande för genomförande fordrar samarbete och mer program som samfinansiering mellan olika finansiärer. Denna typ av program är således ovanliga i det svenska systemet och rimlig förklaring härtill en är sannolikt det stora antalet nationella finansiärer. Privata finansiärer, stiftelser och EU innebär ytterligare ökad pluralism i systemet. I vissa fall har de fungerat som kompletterande finansiärer inom områden där statliga inte räckt till. Ett tydligt exresurser empel är Knut och Alice Wallenbergs stiftelses stöd till dyrbar utrustning kunnat tillgodose viktiga behov för vilka det inte funnits statsom

liga På motsvarande sätt har Riksbankens jubileumsfond in-

resurser.

neburit alternativ finansieringskälla för angelägen forskning inom

en

främst samhällsvetenskaperna. De forskningssstiftelsema kommer

nya också att utgöra alternativ finansieringskälla för både sektorsforsken

ning och grundforskning.

För forskningsfinansiär innebär pluralism att jämförbar forskning en

kan utföras olika forskare i skilda organisationer. Råd och sektorsor-

av har att ta ställning till förslag från olika högskolor, forskningsinstitut gan d och välja den utförare bäst motsvarar de krav som man ställer. e som

16.5 Forskarna

Forskarna söker i ett pluralistiskt system medel för sin verksamhet från

många olika källor ofta överlappar varandra. Arbetet med att söka som medel blir därmed större än när kan vända sig till en eller ett fåtal man finansiärer. Det kan t vara så svårt att orientera sig i systemet att o m inte alla möjligheter Forskaren kommer att i olika ansökningar man ser .

Kapitel 16 261

lyfta fram olika aspekter av sin forskning för att visa hur den passar in

i den aktuella finansiärens program. Som exempel kan nämnas miljörelaterad grundforskning där man naturligtvis i en ansökan om medel från SNV särskilt belyser miljörelevansen medan man i en vanlig forsk-

ningsrådsansökan lyfter fram de inomvetenskapliga kvalitetema. Om särskilda medel ställdes till förfogande för t.ex. tvärvetenskaplig forskning skulle dessa element särskilt framhållas i en sådan ansökan etc.

Som nämnts ovan kan forskare som av en eller annan anledning inte lyckas hävda sig i de lokala maktstrukturema genom möjligheten att söka medel från externa källor få fler chanser. Dualismen mellan fakultetsmedel och externa medel blir särskilt viktig för att tillgodose forskare som av en eller annan anledning inte

lyckas hävda sig i de lokala maktstrukturema. Möjligheten att söka

medel från externa källor ger en andra chans och en avsaknad av medel

från fakultetsanslaget kan således kompensereras av externa medel. Det

finns exempel verksamheter som får ett starkt nationellt stöd på

grund av hög inomvetenskaplig kvalitet eller på grund hög samhälls-

av

relevans där stödet från den lokala högskoleenheten är obetydligt.

men

16.6 Pluralism i

kvalitetsbedömning

Den inomvetenskapliga kvaliteten i forskning bedöms i allmänhet genom att andra forskare utvärderar genomförd forskning eller granskar ansökningar om forskningsmedel. Systemet beskrivs oftast med den

engelska termen peer review och det är en allmänt accepterad upp-

fattning att detta är ett bra system och att inga likvärdiga alternativ

finns. En svårighet är dock att i ett litet land finns olika slag bindav ningar mellan många dem verkar inom ett givet område. Utav som ländska forskare engageras därför i stor och växande utsträckning i be-

dömningar av svensk forskning. Exempel är de internationella utvärderingar som görs där många forskare, både utländska och svenska

engageras i olika delar arbetet. Risken för jävs- och kollegialiav tetsproblem har också medfört att forskningsråd och sektorsorgan i ökande utsträckning använder utländska granskare även av enskilda ansökningar. Systemet med oberoende externa granskare bör enligt utredningen bibehållas och ytterligare byggas ut, dels genom att fler än en granskare alltid utnyttjas där så är möjligt, dels genom ökat utnyttjande av internationella granskare. Det är också motiverat att introducera

denna typ av internationell granskning även inom områden där det i dag

inte är så vanligt, t.ex. inom sektorsforskningen. Risken för felaktiga

262 Kapitel 16

bedömningar är alltid större den bygger en enda persons omom döme. Även vid relevansbedömning målinriktad forskning bör exav terna experter kunna utnyttjas i ökad utsträckning. En ökad samordning skulle naturliga skäl minska eventuellt av dubbelarbete både när det gäller att etablera kontakter med granskare och minimera antalet uppdrag som läggs ut.

Den pluralism ligger i att en betydande del av grundforskningen

som består forskningsprojekt definierats av enskilda forskare vilka av som själva valt inriktning, metoder och resursanvändning bör i allt väsentligt bestå. Den övervägande delen forskningsrådens medel bör således av

även i framtiden användas för sådana projekt enligt den modell som

beskrivs med den engelska termen bottom up vilket innebär att for-

skarna sina ansökningar styr medelsanvändningen. Detta utesluter genom emellertid inte att större del än vad som gäller i dag en av resurserna bör kunna användas för nationellt initierade program där områden som identifierats forskarsamhället eller svarar mot ett konkret samav som hällsbehov görs till föremål för koncentrerade och i tiden avgränsade satsningar. Detta kräver dock större samordning av användningen av en forskningsrådsresursema.

16.7 Profilering

Pluralism i utförandeledet innebär också att jämförbar forskning kan ge-

nomföras olika forskare i skilda organisationer. I ett litet land som

av Sverige kan det leda till många små, i värsta fall underkritiska miljöer och dessutom till dubbelarbete. Man kommer därvid naturligt frågan profilering, eftersom pluralismen också delvis motverkar om

profilering. I profilerat skulle arbetsfördelningen mellan

ett mer system

olika högskolor leda till att vissa områden endast fanns representerade

vid eller ett fåtal forskningsenheter. En begränsad arbetsfördelning en har delvis vuxit fram i Sverige beroende lokala prioriteringar och lokal kompetens den är slumpmässig. Ett mer sammanhållet men mer system skulle enklare kunna åstadkomma en medveten styrning.

Framförallt inom grundforskningsområdet är pluralismen stor i det

svenska systemet. Vi har successivt ökat antalet forskningsråd och universitet och högskolor har i hög grad utvecklats utan närmare samplanering mellan varandra. Under åren har olika försök gjorts till profilering, t.ex. mellan närliggande lärosäten exempel Stockholm Upp- dessa ha misslyckats. Regeringen har också,

sala men i stort kan sägas

i 1993 års forskningsproposition aviserat vilja att profilera t.ex. en

Kapitel 16 263

universitetens forskning genom att framhålla att god samordning och

en en rimlig arbetsfördelning mellan universitet och högskolor är viktig inom exempelvis fysikområdet. Detta följdes med ett senare upp uppdrag till naturvetenskapliga forskningsrådet. Ett motiv här har varit att

särskilt dyrbar storskalig forskning bör samlas till eller ett fåtal

en högskoleenheter har särskild kompetens härför. Uppbyggnaden som av de nationella forskningsanläggningama kan också åtgärd i ses som en denna riktning.

16.8 Åtgärder för att åstadkomma ökad

profilering

Genom ökad profilering kan effektivititeten i högskolesystemet ökas. Som nämnts ovan har profilering inte förekommit i väsentlig utsträckning i det svenska forskningssystemet har naturlig utan snarare en men ofullständig kompetensfördelnin g uppstått. Många de instrument av som kan användas för profilering, t.ex. inrättandet professurer, har vidare av

som ett led i högskolans decentralisering blivit oanvändbara att

genom besluten nu fattas lokalt. De profileringar riksdag och regering som tidigare åstadkom genom omprövningar har dock enbart varit förändringar på marginalen och i huvudsak varit kopplade till resursförstärkningar tillförts vissa högskolor i anslutning till professurer. Vid som nya omprövningar av ledigblivande professurer har få förändringar åstadkommits. Det tidigare centrala ämbetsverket, UHÄ har inte heller under den tid man hade ansvaret för omprövningen ledigblivande professorav änster åstadkommit några betydande förändringar inriktningar. mer av De förändringar av professurer gjorts har istället enbart inneburit som anpassningar till den inomvetenskapliga utvecklingen inom disciplinema. Ett försök med fakultetsvisa forskningsprogram initierades 1979 har som heller inte lett till väsentliga profileringar. Högskoleverket bör få i

uppdrag att utveckla frågan hur fakultetsanslagen skall kunna

om användas som ett styrmedel för ökad profilering mellan högskoleenheter. Avgörande för möjligheterna att genom centrala beslut åstadkomma

profilering nationellt är naturligtvis utöver den grundläggande medels-

-

anvisningen och regleringsbrevsanvisningama för användningen av an-

slagen de ytterligare anvisningar statsmakterna eller centrala - som myn-

digheter ger för medlens användning. Om detta instrument skall kunna

utnyttjas erfordras god kunskap verksamheten lokalt. Beställarkomom petensen hos regeringen måste därför ökas. Nationella myndigheter

264 Kapitel 16

såsom Högskoleverket och forskningsråd måste kunna regeringen ge erforderligt underlag för beslut. Pluralismen i det svenska systemet bör enligt min mening i allt väsentligt bestå. Jag dock att är nödvändigt med bättre nationell anser en

planering för forskning än vad som i dag är fallet för att

av resurserna undvika onödig dubblering forskningsinsatser, merkostnader för av utrustning och lokaler, splittring på för många underkritiska enheter och för att optimera användningen begränsade ekonomiska resurser. av

Högskoleverket bör i anslagsframställningar och andra planeringsdoku-

förslag till förändringar basresursema för forskning som ment ge av

bidrar till ökad profilering. Den mig föreslagna Forskningsrådsstyrel-

av bör efter uppdrag från regeringen kunna lämna förslag inom olika sen områden. I många fall bör även NUTEK kunna bidra med underlag.

Ytterligare ett instrument för profilering, som infördes genom 1993 års forskningsproposition är begreppet nationella anläggningar. Huvud-

delen driftmedlen lokalkostnader bestrides ur lokala medel för de

av nationella anläggningarna anvisas nationellt via ett forskningsråd som

nationellt perspektiv resursbehovet för anläggningen.

i ett avväger Eftersom funnits under relativt kort tid finns ännu inga förutsystemet sättningar bedöma hur det fungerat även berörda nationella att om

forskningsorgan och anläggningarna själva bedömer systemet som

ändamålsenligt. avvaktande inställning har de högskolor från En mer anslag överförts. vars resurserna

16.9 Profilering vid utbyggnad av forskningen

till nya orter

De mindre och medelstora högskolorna har framgår av min redosom visning i kapitel 7 väsentligt ökat omfattningen sin forskningsverkav

samhet. Även den i jämförelse med universitet och högskolor med

om

fast forskningsorganisation fortfarande är liten finns här en viktig resurs bör byggas ut. Ett problem med dagens finansiering är att bas-

som resursandelen är extremt låg, cirka 34 % i medeltal, och extemfinans-

ieringsandelen i motsvarande mån hög. Mitt förslag till förstärkning av

mindre och medelstora högskolor kapitel 7 innebär

forskningen vid se

det särskilda anslaget för forskningsstödjande åtgärder vid desa att högskolor ökas så att externfinansieringsgraden totalt kommer i nivå gäller vid de tekniska högskolorna. Jag har också föremed vad som slagit att extemfinansiäremas bidrag till den långsiktiga kompetensupp-

byggnaden höjs väsentligt att de betalar ett påslag på sitt bidrag.

genom

Kapitel 16 265

Detta förslag kommer att innebära en ytterligare basresursförstärkning för mindre och medelstora högskolor. Den särskilda basresursförstärkning jag föreslår kan läggas ut på olika sätt, antingen som en proportionellt fördelad resurs eller med utnyttjande av möjligheterna till profilering och koncentration. Jag förespråkar starkt den senare modellen, dvs att högskolorna initialt får ansöka om medel som fördelas av regeringen med beaktande av möjligheterna till profilering av de olika högskolornas forskningsprogram och koncentration insatserna till områden som inte kräver omfattande av ytterligare resurser för att en internationellt konkurrenskraftig verksamhet skall kunna utvecklas. Det är således inte en rimlig utveckling att mindre och medelstora högskolor utvecklas till miniuniversitet med ett forskningsprogram som omfattar hela högskolans grundutbildningsområde. Detta innebär natur-

ligtvis vissa problem för forskningsanknytningen av vissa utbildningar,

en viktig kvalitetsfråga för den grundläggande utbildningen, men dessa problem måste lösas på annat sätt, t.ex. genom nära samarbete med universiteten.

16.10 Sammanfattande och

bedömningar förslag

Den statliga svenska forskningsfmansieringen karakteriseras av en hög grad av pluralism. Denna utgör ett värdefullt inslag i systemet men koordinerande åtgärder bör vidtas för att eliminera vissa nackdelar. Statsmaktema behöver förbättra sin beställarkompetens och det splittrade nationella ansvaret myndighetsnivå måste samlas särskilt på grundforskningsområdet. 2. Ett effektivt utnyttjande av begränsade forskningsresurser i Sverige kräver åtgärder för ökad profilering. Nationella myndigheter, t ex Högskoleverket och den föreslagna Forskningsrådsstyrelsen bör ges i uppdrag att ta fram underlag härför. Fakultetsmedlen bör i viss utsträckning fördelas med beaktande av sådana aspekter. Basresurser för forskning vid mindre och medelstora högskolor bör initialt fördelas baserat på ansökningar från dessa och med styrning till vetenskapsområden där de individuellt kan vidareutveckla hög vetenskaplig kompetens.

Kapitel 17 267

17 Kvalitet, förnyelse och jämställdhet

l7.l Kvalitet

- förnyelse

Vetenskapen har under flera århundraden visat sig oöverträffad vara en

metod för att ständigt utveckla och förnya kunskapen. Den bärande principen är att ständigt söka ny kunskap samtidigt ägna stor kraft

men åt att ifrågasätta reultat och teorier. Kritiken av ny kunskap och de ständiga försöken att motbevisa nya teorier garanterar forskarna att den kunskapsgrund de bygger vidare på är någorlunda säker men samtidigt byggs ett antal konserverande element in i systemet. Systemet med review, där etablerade forskare peer bedömer de resultat, är de bärande principerna för kontroll yngres en av men ett sådant system medför självklart risk för att forskningsnya områden har svårt att få fotfäste och och tjänster fördelas till att pengar forskare delar de etablerades åsikter än till forskare med de som snarare

bästa förutsättningarna och idema. Forskarsamhället har senare tid fått hel del kritik för vänskaps-

en korruption, för konservatism och för att inte kunna sig till anpassa dagens verklighet och dagens problemformuleringar. Jag kan inte här bedöma i vilken grad kritiken är berättigad konstaterar att systemet men

är lättmanipulerat för de etablerade forskarna. Det måste understrykas

att sett över längre tid har forskarsamhället lyckats utomordentligt väl med att kombinera förnyelse med kritisk granskning. Med utgångspunkt i det historiskt sett väl fungerande forskarsam-

hället bör förändringar i hög utsträckning ske forskarsamhällets villkor. Den kvalitetsgaranti vad gäller forskningsresultatens sanningshalt

och generaliserbarhet det disciplinärt inriktade granskningssystemet som för med sig måste tas till och det finns goda skäl att utgå från att vara fömyelsekraften i forskningen även fortsatt skall stor. Staten måste vara som forskningsfinansiär också ta hänsyn till systemets uppenbara svagheter. Det gäller riskerna för att systemet hindrar utvecklingen av nya

forskningsfält, inte anpassar sina problemformuleringar efter samhällets och näringslivets förutsättningar och fördelar forskningsmedel på ett felaktigt sätt exempelvis mellan män och kvinnor.

268 Kapitel 17

17.2 Kvalitetsbegreppets utveckling

tid har diskussionen ibland avsett ett utvidgat kvalitetsbegrepp På senare

där den inomvetenskapliga kvalitetsdimensionen kompletteras med en

värdering forskningens relevans i någon mening, t.ex. dess betydelse av

samhällsutveckling. I 1993 års forskningsproposition sägs

för en god

kvalitetskraven är grundläggande för all forskning samtidigt

att men betonas kraven på användbarhet och nytta. Om teknisk forskning sägs viktiga kvalitetsmått vid sidan dem karakteriserar god t.ex. att av som inomvetenskaplig kvalitet är att så kallade relevans- och nyttoaspekter också är väl uppfyllda. Kvalitet används alltså här som ett överordnat begrepp innefattande även relevansaspektema. I direktiven för utredningen talas att universitetens önskan att om kunna och planera sin verksamhet måste vägas mot forskstyra egen ningsrådens nationella kvalitetssäkring och sektorsorganens samhälleli

motiverade prioriteringar. Här används således kvalitet i den be-

mer gränsade meningen inomvetenskaplig kvalitet. kvaliteten kan förutom inomvetenskaplig kvalitet och relevans I

också ligga forskningen genomförs effektivt och med rätt resurs-

att

insatser. Jag alla de nämnda aspekterna kvalitet väsentliga.

ser av som den inomvetenskapliga kvaliteten det centrala

I god grundforskning är

medan relevansen spelar stor roll i bedömningen sektorsforskningsinav I den aktuella situationen där gränserna mellan olika slag av satser. forskning inte lika skarpa tidigare blir det ännu viktigare att alla är som kvalitetsaspekter kommer med i bedömningen föreslagna och genomav förda forskningsprojekt.

17.3 Kvalitet och relevans

I 1980-talets forskningspropositioner stod forskningens kvalitet i cenvad sektorsforskningen. I 1984 års proposition skrev t

trum även avser Kvalitetskraven gäller alla delar FoU-systemet och ex regeringen av

alla forskning, såväl grundforskning tillämpad forskning...

typer av som Kvalitetskraven måste bevakas i alla fattar beslut om forskorgan som fördelar medel till forskning. Det har sagts att sorts rädsla ning eller en

för kvalitetsmässig provinsialism föreföll råda i Sverige under denna tid. När sektorsforskningen behandlades i 1990 års forskningsproposition

relevansfrågoma kommit i blickpunkten: Kriteriema för en hade även väl fungerande sektorsforskning är två olika slag. För det första av verksamheten inriktas mot frågor är relevanta för de berörda måste som

Kapitel 17 269

sektorema. För det andra måste forskningen uppfylla krav på god veten-

skaplig kvalitet. Sektorsforskningens vetenskapliga kvalitet bör utvär-

deras på liknande sätt forskning på eget Också som programansvar.

forskningens samhällsrelevans skall bedömas. En utvärdering av sam-

hällsrelevansen bör innefatta en analys av dels forskningsresultatens

användbarhet, dels i vilken omfattning forskningsresultaten faktiskt har

använts. Det är naturligtvis en uppgift för varje sektorsorgan att svara för uppföljning och utvärdering av sin FoU-verksamhet. Sektorsoregen ganens eget ansvar bör emellertid i vissa avseenden kompletteras för att få fram ett bättre underlag för forskningspolitiska beslut. Det krävs att samhällsrelevansen utvärderas också inom större områden än vad ett enstaka sektorsorgan svarar för. Det ankommer på regeringen att se till att sådana övergripande utvärderingar kommer till stånd. I 1993 års forskningsproposition angavs kvalitetskraven som grundläggande för all forskning, men samtidigt betonades kraven på användbarhet och nytta och på de statliga förmedlar stöd organ som till forskning för särskilda syften ställdes kravet att löpande utvärdera såväl kvaliteten som betydelsen. I denna proposition användes ibland också kvalitet som ett överordnat begrepp innefattande även relevansaspektema. Beträffande forskningen vid institutioner inom det tekniska området sades t ex: Viktiga kvalitetsmått för deras forskning, vid sidan av dem som karakteriserar god inomvetenskaplig kvalitet, är att så kallade relevans- och nyttokriterier också är väl uppfyllda. Sektorsforskningen diskuterades också i den s k uppföljande forsk-

ningspropositionen prop 1993/94: 177. Där sades bl a att sektorsorga-

nens arbete måste karakteriseras av autonomi i vetenskaplig kvali-

tetsprövning. Samtidigt erinrades om att en stor del av forsknings-

arbetet utförs vid universitet och högskolor som även har ansvar för att den vetenskapliga kvaliteten upprätthålls. Det sistnämnda påpekandet är intressant. Det skulle kunna tas till intäkt för ett resonemang om att det alls inte är sektorsorganen som har ansvar för kvaliteten på den forskning de stöder utan att detta ansvar helt åvilar högskolan som leverantör av det FoU-arbete som sektorsorganen beställer. Ett projektstöd från ett sektorsorgan skulle med det synsättet kunna jämföras med ett uppdrag givet till ett konsultföretag. Jag anser emellertid att denna parallell, som mycket väl kan vara tillämplig när det gäller uppdragsforskning för en kommersiell beställare, inte är tillämplig på bidragsforskning. Det ankommer på finansiären att prioritera projektansökningar och det skulle vara underligt om man därvid inte tog hänsyn till den vetenskapliga kvaliteten. Högskolan bör hantera sektorsforskning på samma sätt som annan forskningsverksamhet vad kvalitetskontroll. Det betyder att sekavser

270 Kapitel 17

torsforskningen skall integreras i institutionens samlade forskningsprogram och inte tillåtas leva ett eget liv. Institutionsstyrelsens och prefektens ledningsansvar omfattar även sektorsforskning och seminarier m bör ordnas samma sätt som för fakultets- och rådsfmansierad m forskning. Samtidigt har finansiären ett beställaransvar vad avser de

föreslagna projektens kvalitet och relevans och det måste finnas kriterier och metoder möjliggör prioritering mellan inkomna ansökningar.

som

17.4 Förnyelse

Nya kunskaps- och forskningsområden skapas och tillväxer snabbt och parallellt härmed kan etablerade discipliner förlora i aktualitet och rele-

När det talas forskningens förnyelse avses oftast just den i vans. om

utredningsdirektiven nämnda fömyelsen dess inriktning. Man kan

av emellertid också tänka sig förnyelse inom ramen för en etablerad en

forskningsinriktning. En metodik kan utvecklas för att effektivi-

ny t ex forskningsarbetet och möjliggöra studium frågor eller fenomen sera av tidigare var oåtkomliga. som

Forskningsfinansiärer och avnämare av forskningsresultat kan främja

forskningens förnyelse på flera olika sätt. F inansiärema kan styra re-

mot forskningsområden i vardande och främja skapandet av

surserna ämnesöverskridande samarbete. De kan också bidra till ökad rörlighet

mellan olika forskningsinstitutioner och forskningsmiljöer, vilket erfa-

renhetsmässigt främjar kreativitet och förnyelse. När det gäller den mer tillämpade forskningen kan även avnämama stimulera forskningens

förnyelse att formulera forskningsmål och identifiera rele-

genom nya

vanta och forskningsbara problem. Utbyte forskare mellan högskola,

av

övrig offentlig verksamhet och näringsliv bidrar också till forskningens problemmässiga och metodologiska förnyelse. Det finns inga givna parametrar för att beskriva förnyelse och mäta

fömyelsetakten, tvärtom innehåller de olika måtten på förnyelse stora

osäkerheter framför allt vad gäller deras innehåll. Ett mått på vetenskaplig förnyelse är i vilken utsträckning resultaten kan publiceras i bra tidskrifter publikationsfrekvensen är beroende många andra

men av

parametrar ämnesområde, publiceringsstrategi, konkurrens osv. Ett

som

annat möjligt mått är förändringar i ämnesbenämningen på professurer

det är oerhört svårt att få fram någon relevant information ur dessa. men

En bred ämnesbeskrivning "kemi" kan innebära stora förändringar

som

i innehållet medan förändring från ex "molekylär och jämförande

en

immunologi" till "molekylärgenetisk och jämförande immunologi"

Kapitel 17 271

egentligen inte medför någon förändring alls. Inte heller omfördelning av forskningsmedel mellan områden ger någon god bild av faktiska förnyelse eftersom omrâdesdefmitionema innehåller stora överlappningar mellan områden.

17.5 Förnyelse inom universitet och högskolor

Universitet och högskolor har som utförare av huvuddelen av den of-

fentligt finansierade forskningen en central roll även i fömyelsearbetet. Samtidigt står de för forskningens basorganisation som av flera skäl inte

kan förnyas i samma takt som t ex forskningsrådens projektportfölj. Deras möjligheter att åstadkomma mer betydande och snabba förändringar begränsas av deras arbetsgivaransvar, kraven på grundutbild-

ningens forskningsanknytning och kraven att förvalta den nationella kunskapsmassan. De nya möjligheter som universiteten fått till självständig planering genom att de själva inrättar och omprövar professurer

har emellertid betytt att de i dag kan ta ett större ansvar för fömyelsen

än tidigare. Den i kapitel 7 redovisade undersökningen om användning-

en av den särskilda fakultetsresursen visar emellertid att universitet och högskolor trots tillförsel av särskilda medel inte lyckats åstadkomma någon väsentlig förnyelse. Högskolan har i vissa fall unika möjligheter att bidra till förnyelse. Den har bäst förutsättningar att identifiera yngre forskare med särskilda förutsättningar för att förnya forskningen och kan därmed på ett tidigt stadium stödja dessa. Det är därför oroväckande att antalet rekryteringstjänster i form av framför allt forskarassistenter är så litet eftersom det begränsar möjligheterna att ge yngre begåvningar en tidig plattform för

den fortsatta verksamheten. Lärosätena har också unika möjligheter att stödja helt nya forskningsfält jämfört med finansiärema eftersom finansieringen har så nära knytning till verksamheten att beslut kan fattas utan

att forskningen lett fram till publicerbara resultat. De kan alltså stödja

projekt som har svårt att få extemfinansiering i inledningsskedet och således fungera som något slags forskningens riskkapitalbolag. Som en del av forskarsamhället deltar universitet och högskolor självklart i fömyelsearbetet men andra krav och uppbundna medel har begränsat aktiviteten. Det är emellertid viktigt att högskolorna fullt ut

utnyttjar sina förutsättningar och att ekonomiska incitament för detta

skapas. Mina förslag om att fördelningen av fakultetsanslagen i högre utsträckning skall baseras på fakultetemas verksamhet och om ett påslag för långsiktig kunskapsuppbyggnad bör verka i den riktningen.

272 Kapitel 17

17.6 Externflnansiärernas roll i

förnyelsearbetet

Forskningsråden spelar en stor roll i fömyelsearbetet genom att de

förfogar över en betydande del av de grundforskningsmedel som inte är

långsiktigt bundna. Den vetenskapliga utvecklingen styr såväl ansökningamas innehåll och utformning som de sakkunnigas bedömning av dessa ansökningar och det leder till en automatisk fömyelseprocess. Rådens bedömning ansökningarna kan emellertid också påverkas av av andra faktorer, såsom ansökningstrycket inom olika områden och den

angivna eller upplevda prioriteringen av dessa områden.

Utredningen har, med avsikt att få en bild av fömyelsen, begärt information forskningsråden. Ett mått som därvid kan användas är i av

vilken utsträckning projektportföljen omsätts. Inom NFR avslutas på en treårsperiod cirka 40 % projekten och efter en sexårperiod återstår

av betydligt mindre än hälften projekten. Inom TFR hade 56 % av de av projekt bidrag avslutats efter 2,5 år och SJFR uppger i sin som gavs årsredovisning att cirka 30 % projekten omsätts varje år. Omsättav ningen är således den är svårt att överföra i fömyelsetermer stor men eftersom projekt mycket väl kan fortsättningar på gamla och nya vara gamla projekt kan innehålla väsentlig förnyelse trots att huvudman och projekttitel är oförändrade. Ett annat mått på fömyelsen är att redovisa antalet bidrag till forskare inte tidigare stötts rådet. Inom NFR utgör antalet nya ansökningsom av normalt drygt hälften det totala antalet ansökningar och en ny ar av ansökan har ungefär hälften så stor chans att beviljas som en fortsättningsansökan. Totalt innebär detta att ett 70-tal bidrag varje år går till forskare inte tidigare stötts rådet. Inom TFR var 1995 tre fjärdesom av delar ansökningarna och beviljandeandelen var även här knappt av nya

hälften av fortsättningsansökningamas. Omsättningen inom gruppen av

rådsfmansierade forskare är således relativt stor. F ömyelsen forskningsrådens projektstöd är inte bara ett resultat av prioriteringen enskilda projekt. Råden gör också medvetna omav av flyttningar mellan områden, t.ex. när man fastställer budgetav resurser för olika delområden. De ofullständiga data som föreligger pekar ramar

emellertid på att denna mekanism utnyttjas i begränsad utsträckning.

NFR har tillskapandet särskilda insatsområden åstadkommit genom av smärre omfördelningar under tid. TFR arbetar med en dynamisk senare modell där viss del medlen fördelas mellan teknikområdena baseen av rat på vissa parametrar, t.ex. ansökningstrycket och antalet disputerade forskare inom området. TFR har också satt upp som mål att inför varje

Kapitel 17 273

ansökningsomgång omfördela ca 30 % av forskningsmedlen. Denedéi till forskarna som utredningen genomfört kan användas för att studera forskningsfinansiäremas fördelning av medel till olika åldersklasser och tjänster. I vårt stickprov fördelades 50 % av bidragsmedlen till professorer, 30 % till lektorer, 12 % till särskilda forskare och 7 % till forskarassistenter. Råden och sektorsorganen fördelade drygt 40 % till professorer och 9 % till forskarassistenter. Stiftelser och övriga bidragsgivare fördelade ungefär 60 % till professorer och ungefär 4 % till forskarassistenter. Utslaget antalet personer i kategorierna får professorena drygt 1 000 kkr i bidrag per år, lektorer ungefär 300 kkr, forskarassistenter 250 och särskilda forskare knappt 500 kkr/år c:a Fördelas bidragen efter ålderklass framgår det tydligt att forskare än 35 år får mycket små bidrag från andra finansiärer än råden yngre Figur 1, medan övriga åldersgrupper finansieras med ungefär samma summa per forskare.

Kkr/forskare 250 Åldersklasser 35 2 00 35-44 45-54 150 54 / 100

0 Råd Sektorsorg. Stiftelser Övriga

Figur 17:1 Medelbidraget för samtliga forskare i utredningens enkätunderökning fördelade på finansiärsgrupper och åldersklasser.

Stödet till forskare är stor vikt för fömyelsen av forskningyngre av Yngre forskare bör på ett tidigt stadium ha möjlighet att erhålla en. medel i sådan omfattning att de får självständig plattform att utvecken las från, vilket inte alls behöver innebära att de avstår från att delta i en forskargrupp. Råden har i detta avseende tagit på sig en särskild roll och fördelar betydligt medel till än övriga finansiärer. Med tanke mer yngre på övriga finansiärers finansieringsstruktur och att ökningen av bidragsmedel främst kommer att ske inom stiftelser och övriga anser grupperna jag att denna roll ytterligare måste förstärkas. Således bör regeringen i sin instruktion till rådsorganisationen tydligt anvisa att stöd till yngre forskare är ett mål för finansieringen. Målet finns redan i de verksam-

274 Kapitel 17

hetsmål som regeringen angivit i regleringsbrev det bör lyftas fram men och återredovisningen i årsredovisningen bör vara utförlig med möjligheter till jämförelser mellan råden t.ex genom att regeringen preciserar de mått som skall redovisas. Rådens förmåga att göra medvetna omprioriteringar av sitt forskningsstöd över disciplingränser är svagare än deras förmåga att prioritera mellan projekt inom enskilda discipliner. Sett över en längre tid görs naturligtvis ändå sådana förändringar kopplade till samhälls-, forskningsoch kompetensutvecklingen. De väsentliga förändringarna i fördelningen av rådens forskningsstöd liksom mellan forskningsråden har dock på senare tid varit relaterade till statsmaktsbeslut där särskilda resurser anvisats för prioriterade områden och där medlen senare kommit att ingå i rådens basresurser. För att förbättra möjligheterna till omprioriteringar mellan discipliner och mellan råd behövs dels en medveten policy för förnyelse, dels resurser för en relativt omfattande omvärldsbevakning och utredningsverksamhet. Sådana resurser finns i mycket begränsad utsträckning hos råden i dag. De är som organisationer skräddarsydda för att hantera ansökningar och saknar i stor utsträckning övergripande planering och prioritering. Skillnader finns härvid mellan råden. Omfördelning av resurser från ett område till ett helt annat kan normalt inte göras på grundval av inomvetenskapliga kriterier samma sätt som råden prioriterar sina forskningsprojekt inom disciplinema. Omfördelningarna måste i stället bygga på övergripande forskningspolitiska bedömningar som väger behovet av profilering, omvärldsförändringar, samhällsbehov och kunskap om enskilda forskargruppers kompetens i ett globalt perspektiv. De nuvarande forskningsråden har i allmänhet alltför begränsade resurser för ett planeringsarbete av detta slag. Rådsövergripande bedömningar görs heller inte. Den i det föregående föreslagna forskningsrådsstyrelsen kommer däremot att kunna

avsätta erforderlig kompetens och resurser för detta ändamål.

Sektorsorgan och privata finansiärer som stiftelser och näringsliv bidrar till förnyelse genom att deras forskningsbehov medför en annorlunda problemfonnulering än den inomvetenskapliga. Problemen har ofta sin utgångspunkt i problemkomplex där helt olika discipliners forskning blandas, vilket kan leda till en väsentlig förnyelse också inom grundvetenskapema. F rågeställningama är ofta tvärvetenskapliga vilket kräver ny kompetens, nya samarbetsmönster och ny metodik. Den stora svårigheten ligger i dessa fall i att uppnå en effektiv total kvalitetsbe-

dömning eftersom det ofta saknas kvalificerade bedömare av forskning-

ens kvalitet. Man måste således i hög utsträckning lita till disciplinemas kvalitetsgranskning för att uppnå den nödvändiga balansen mellan

Kapitel 17 275

förnyelse och självkritik. Ett annat problem är bedömningen forskav

ningens relevans se kapitel 10.

Samspelet med samhället utanför högskolan innebär också ett utbyte av kompetens och personal. Rekrytering av högskoleforskare till nä-

ringslivet leder till att den slutenhet gentemot omvärlden som tidigare

karakteriserat delar av högskolan minskar samtidigt som det bidrar till en förnyelse både inom högskolan och inom näringslivet. Detta senare slag av förnyelse är dock av ett annat mindre genomgripande slag än den ligger i utveckling av metodik och problemställningar. som Samtidigt är sektorssystemet stabilt, problemställningama ändras inte särskilt mycket över tiden. Sektorsforskningen kan därigenom verka konserverande och motverka förnyelse. En omfattande sektorsforskning kan vidare begränsa den fria forskningens möjligheter att förnyas genom att den är kraftigt styrande på vilken forskning som i praktiken bedrivs inom högskolan. Utrymmet för forskarnas egna initiativ blir begränsat.

17.7 Lika män

behandling av kvinnor och

Forskarsamhället är på det hela taget mansdominerad värld där en topptjänstema till 93% besätts män. Utvecklingen under de senaste av 20 åren antyder dock att en förändring är på väg främst i det att andelen kvinnliga examinerade doktorer har ökat kontinuerligt för att 1994/95 ligga på 33%. Utvecklingen går dock relativt sakta och i den fortsatta forskarkarriären minskar andelen kvinnor i varje tjänstesteg än vad mer förklaras förhållandet mellan män och kvinnor i det skikt som som av kan söka tjänster. Orsakerna till den sneda könsfördelnin gen är svåra att identifiera men utredningen konstaterar att för att forskningsñnansieringssytemet skall kunna fungera optimalt måste de bästa forskarbegåvningama vara mottabidrag, vilket innebär att begåvningsresursen inom den kvinnliga gare av delen befolkningen måste utnyttjas. Kvinnliga forskare tycks dock ha av framtoning än manliga och stor bibliometrisk studie en annan en ny

Sonnert and Holton, American Scientist, Febr. 1995 visar liksom

tidigare studier att kvinnor publicerar färre artiklar men samtidigt att dessa artiklar citeras i betydligt högre utsträckning. Författarna konstateatt kvinnornas resultat är "more noteworthy". Det är dock möjligt att ra sådan publiceringsstrategi minskar möjligheterna att erhålla bidrag en och tjänster. Även andra skillnader i kan påverka möjligsättet att vara heterna att erhålla finansiering, varför det är viktigt att studera om ñnansieringssystemet missgynnar kvinnor i förhållande till män.

276 Kapitel 17

Frågan om behandlingen av kvinnor vid fördelningen forsknings-

av rådens stöd har uppmärksammats a i massmedia under föregående år och råden har kritiserats för att missgynna kvinnor vid medelsfördel-

ningen. Rådens insatser är särskilt viktiga mot bakgrund att deras

av medel är mer rörliga än basresursema och med tanke på deras ansvar för

forskningens förnyelse. Utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning har presenterat viss statistik från rådens medelsför-

delning och i sammanfattning kan resultatet presenteras som i nedan-

stående diagram.

% sökande män % beviljademän 100 60 % sökandekvinnor % beviljadekvinnor 80

Forskningsråd Sektorsorgan Forskningsrád Sektorsorgan

Figur 17:2 Andelen erhållna bidrag som procent av sökta för män och kvinnor samt andelen kvinnor av bidragssökande. Data från SOU 1995:1 10 s.46.

Den stora skillnaden mellan kvinnor och män gäller andelen sökande medan skillnaden vad gäller den beviljade andelen inte är särskilt stor.

Skillnaden är dock tydlig och det bör vara en uppgift för de forsknings-

finansierande att utreda varför skillnaden finns. Ser till organen man

enskilda bidragsgivare är det svårt att urskilja något särskilt mönster

utom att möjligen organ som har ett stort antal kvinnliga sökande tenderar att i högre grad missgynna kvinnor. Skillnaden i antalet beviljade bidrag är relativt liten men skillnaden

i bidragens storlek är konstaterats i kapitel 14 betydligt större. Data

som

från enkätundersökningen av forskarnas bidrag och ansökningar visar på

mycket stora skillnader vad gäller totala bidrag för de olika grupperna

av forskningsfinansiärer Figur 17:2. Med denna indelning i kön, ål-

dersklass och finansiär blir antalet svar i varje cell ibland relativt litet varför slumpmässiga variationer kan förskjuta stickprovets värden gan-

ska kraftigt från poulationens. Enskilda punkter i diagrammen har såle-

Kapitel 17 277

des relativt stor felmarginal det totala intrycket är ändå mycket en men övertygande. Kvinnor tycks således i medeltal inte erhålla än drygt hälften så mer mycket bidrag män hänsyn tas endast till ålder. En del av som om förklaringen ligger naturligtvis i att professorer är de största bidragsmottagarna och dessutom i mycket hög utsträckning män. Studerar man emellertid könskillnadema i förhållande till tjänst finner man att kvinnliprofessorer endast erhåller 40% de manligas bidrag och att kvinnga av liga lektorer, forskarassistenter och särskilda forskare erhåller knappt 2/3 motsvarande manliga kollegers bidrag. av En skillnad är att kvinnor söker något färre bidrag än män annan samtidigt lägger de lika mycket tid på att framställa ansökmen ner ningarna och alltså tid på varje enskild ansökan. Det ligger nära till mer hands att jämföra skillnaderna i sättet att söka bidrag med skillnaderna vad gäller publicering resultat skulle de kvinnliga forskarnas av men ansökningar, liksom artiklarna, betydelsefulla är resultaten av vara mer enkätundersökningen alarmerande.

Kkr/forskare a Kkr/forskare b

250 o 125 100 0 200 -

150 75 - 2 50 100 . ç

25 50 -

0 0

d 60 20 40 10 20 9

O 0 I l l I I l 35 35-44 45-54 54 35 35-44 45-54 54

Figur 17:3 Medelbidrag till kvinnliga och manliga forskare i åldersklasser.

Diagram forskningsråd, b sektorsorgan, c stiftelser och d övriga finan-

a är

siärer.

278 Kapitel 17

Utifrån de här redovisade resultaten är det uppenbart att regeringen bör uppdra de statliga forskningsfinansiärema att i detalj studera fördelningen av bidrag med avseende på utfallet för kvinnor och män. Den här redovisade studien är alltför liten för att dra några säkra slutsatser men ändå tillräckligt tydlig för att en väsentlig insats från forskningsfinansiärema skall befogad. Även de ickestatliga finansieringsvara organen bör förhoppningsvis kunna delta i en studie så att effekten av det totala forskningsfmansieringssystemet på jämställdheten mellan kvinnor och män kan analyseras. Det torde också vara motiverat att kontinuerligt följa jämställdhetsutvecklingen inom universitetsforskningen både finansiärs och utförarsidan. Ett centralt organ, t.ex. Högskoleverket bör därför ansvara för genomförande av jämställdhetsrevisioner vid högskolorna och de statliga forskningsfmansiärema. Revisionema bör leda till att statsmaktemas underlag för åtgärder väsentligt förbättras och de kan också fungera som incitament för att påskynda utvecklingen genom att fakultetsanslaget till viss del görs beroende av revisionema jfr kapitel 7. Jag har i det föregående föreslagit att rådsorganisationen kompletteras med en överordnad styrelse, Forskningsrådsstyrelsen. Denna avses få ansvaret för strategiska och övergripande forskningspolitiska frågor inom grundforskningsområdet. En betydelsefull uppgift för styrelsen blir jämställdhetsfrågoma där styrelsen bör planera jämställdhetsarbetet, fastställa riktlinjer för rådens arbete och styra resurser så att de skevheter som mina undersökningar indikerar rättas till. En utförligare beskrivning av forskningsrådsstyrelsens arbetsuppgifter har lämnats i kapitel I ett läge då Sverige behöver satsa sina bästa begåvningsresurser för att utveckla landets välfärd och skapa nya kunskap är det en misshus-

hållning med resurserna att inte fullt ut utnyttja den potential och begåvningsreserv som kvinnorna utgör. En utgångspunkt för mina förslag

är att jämställdhet på ett naturligt sätt skall ingå i målsättningen för all

forskningsverksamhet och att alla forskningsfinansiärer och forsknings-

genomförare måste beakta detta. Det innebär att jag är tveksam till att bygga upp särskilda organisationer som enbart ansvarar för fördelning för kvinnoforskning eftersom sådana bidrar till en ökad av resurser splittring i ñnansieringssystemet och kan fungera som ett alibi för andra

större aktörer att försumma frågorna. De tillägg i högskoleförordningen

och i forskningsrådens instruktioner som ålägger berörda att beakta jämställdhetsaspektema är en viktig åtgärd och jag förutsätter att motsvarande förändringar görs i bestämmelsema för andra forskningsfinansierande myndigheter.

Kapitel 17 279

Jämställdhetsarbetet inom universitet och högskolor byggs nu upp lokalt på grundval av en rad egna initiativ och i enlighet med de åtgärdskrav ställts till följd av riksdagens beslut med anledning av som jämställdhetspropositionen. Forskningsrådsstyrelsen bör avsätta medel för olika åtgärder samt ansvara för erforderlig samordning och erfarenhetsutbyte mellan lärosäten. Dessutom bör fakultetsanslagens fördelning mellan lärosäten delvis göras avhängig hur väl fakultetema sköter jämställdhetsarbetet. Det ligger inte i mitt uppdrag att föreslå åtgärder för jämställdhetsarbetet hos forskningsutförama fakultetema kan men ur flera synvinklar finansiärer, varför samma krav på en genomgrises som pande analys av snedfördelning mellan könen bör ställas på dessa. Man bör också mer aktivt arbeta med lokala jämställdhetsplaner och åtgärder som resurscentra för stöd forskare från underrepresenterat kön. Inom

flertalet fakulteter handlar det om underrepresentation av kvinnor men

det finns områden, t.ex. inom omvårdnadsforskningen där andelen män är mycket låg. Som framgått kapitel 14 är fördelningen forskningsbidrag av av mellan kvinnor och män i hög grad beroende av fördelningen inom olika tjänster, varför åtgärder för att utjämna könskillnadema inom tjänstestrukturen blir stor betydelse för utjämning av bidragen. av en Riksdagen har genom sitt ställningstagande till propositionen 1994/95: l 64, Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet, beslutat rad åtgärder för att stärka kvinnornas ställning i om en utbildning och forskning. Bland dessa åtgärder finns exempelvis särskilda medel för inrättande av nya professurer och forskarassistenttjänster i syfte att förbättra kvinnors möjligheter att göra forskarkarriär. Univer-

sitet och högskolor skall också sätta upp särskilda jämställdhetsmål. En särskild utredare Ebba Witt Brattström har i betänkandet SOU

- 1995:110, Viljan att veta och viljan att förstå, redovisat förslag till insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning. Betänkandet är på remiss till mars 1996 och forskningsfinansieringsutredningen har avgivit remissyttrande över utredningen. Regeringens beslutade åtgärder tillsammans med eventuella åtgärder till följd av mina och Ebba Witt-Brattströms förslag bör avsevärt kunna påskynda utvecklingen i riktning mot en mer jämställd forskning. En förutsättning är dock att arbetet vid framför allt universitet och högskolor genomförs med entusiasm och effektivitet och ekonomiska incitament är en viktig faktor för ett lyckosamt resultat.

280 Kapitel 17 sou 199529

17.8 Sammanfattande och

bedömningar förslag

1 Forskningssystemets inomvetenskapliga kvalitetskontroll bör utnyttjas . fullt ut för all typ av forskning. Sektorsforskningen måste därför granskas sätt som den inomvetenskapligt motiverade samma forskningen både i fmansiärs- och utförarledet, men samtidigt också bedömas utifrån ett vidgat kvalitetsbegrepp där även relevans ingår. En väsentlig fömyelsefaktor är att yngre forskare tidigt ges en självständig plattfonn. Forskningsråden bör ges ett än mer uttalat ansvar

för att stödja forskare med projektbidrag och högskolorna bör

yngre i betydligt större utsträckning inrätta rekryteringstjänster. Fakultetsanslagens fördelning mellan lärosäten bör till del vara avhängigt en hur väl förnyelsearbetet fungerar. Forskningsrådssystemets kapacitet att göra de bedömningar som erfordras för att omfördela resurser mellan områden ökas genom den

samordning av resurserna som inrättande av en forskningsrådsstyrelse

innebär. Utredningens studier visar att kvinnor erhåller externa bidrag i betydligt mindre omfattning än män, och sig ålder eller tjänsteatt vare struktur förklarar detta. En genomgripande analys hur stor skillnaav den är och möjligt vilka påverkbara förhållanden som orsakat om skillnaderna bör genomföras finansiärema. Regeringen bör uppdra av åt de statliga forskningsfinansiärema att genomföra sådan studie en och samtidigt redovisa vilka åtgärder kommer att vidtas för att som rätta till förhållandet. Det också önskvärt att även icke statliga vore finansiärer medverkade. Jämställdhetsrevisioner bör genomföras vid forskningsfmansiärer och forskningsutförare.

Kapitel 18 281

18 Finansiering av tvärvetenskap

18.1 Inledning

Forskningens inriktning mot förnyelse leder ofta till gränsöverskridanden och uppkomst ämnen. Ämnesfloran vid universitet och högskolor av nya bär för sägen med ämnen som socialmedicin afrikanistik, datorsyn , lingvistik, fysikalisk biologi, humanekologi, freds- och konfliktforskning, ekotoxikologi, limnologi osv. ämnen som nyligen eller för lång tid sedan vuxit problemställningar. Vetenskap-

fram ur tvärvetenskapliga

lig utveckling innebär definitionsmässi gränsöverskridande, vilket ofta

innebär att gränser till andra ämnen passeras. Med utgångspunkt från

vetenskapens framgång kan man konstatera att forskningssystemet hittills klarat dessa processer mycket bra och något nytt utvecklas ur

kunskapsbas, begreppsapparat och metodik från flera olika områden.

Forskningsproblemens komplexitet ökar dock och allt större krav

ställs på finansieringssystemetDe anlitade ansökningsgranskama måste

t kunna bedöma forskning inom fält och granskningssystemet har ex nya ett direkt inflytande på finansieringen. Finansiering av tvärvetenskapliga forskningsprojekt sker i huvudsak genom de etablerade kanalerna men frågan bör ställas tvärvetenskapens karaktär leder till särskilda om ñnansieringsproblem. Basfinansierings-strukturen likväl som forskningsrådsorganisationen är uppbyggd på grundval av den traditionella fakultetsorganisationen och det kan finnas anledning att studera om denna uppbyggnad konserverande nödvändigt och således hindrar är mer än förnyelse. Regeringen har givit forskningsråden under Utbildningsdepartementet och Forskningsrådsnämnden i uppdrag att föreslå åtgärder för att främja tvärvetenskaplig forskning. De har vid genomförandet detta i enlighet av med direktiven samrått med utredningen.

18.2 karaktär och särskilda

Tvärvetenskapens finansieringsproblem

Tvärvetenskaplig forskning tar sin utgångspunkt i problem, vetenskapli-

282 Kapitel 18

ga eller eller andra, som kräver insatser från flera olika vetenskapsgrenar för sin lösning. All god forskning kan sägas vara gränsöverskridande, men tvärvetenskaplig forskning överskrider alltså inte bara gränserna for

vår kunskap utan också gränserna mellan de olika discipliner som for-

skarsamhället från tid till annan definierar. Tillhörigheten till en disciplin ger forskaren en referensram och ett normsystem. Tvärvetenskap måste utnyttja en kombination av måttstockar från olika discipliner och den har från början inte tillgång till etablerade forskare, kan fungera granskare, inom området. Ändå som som måste for tvärvetenskap gälla samma kvalitets- och relevanskrav som för

annan forskning.

Kreativa forskare tar älva initiativ till gränsöverskridande forskning

när problemställningama kräver det. I den meningen fungerar det

hela taget det disciplinärt uppbyggda forskningssystemet och det är sällan större problem för sådan tvärvetenskap än för annan nydanande

forskning.

Universitetsinstitutionemas förmåga att skapa en positiv och konstruktivt kritisk miljö för forskningen avtar emellertid med spännvidden inom det tvärvetenskapliga projektet eller för att uttrycka det på ett annat sätt, nya infallsvinklar som känns fruktbara för övriga forskare på en institution accepteras antingen de är tvärvetenskapliga eller inomdisciplinära. Det disciplinära systemet kan därmed förväntas fungera betydligt

sämre om problemet formulerats utanför det eller närliggande

egna ämnen. Projekt som avser att lösa problem som formulerats av myndigheter eller industri kommer att ställa frågor i de flesta fall inte som känns fruktbara för övriga forskares verksamhet, varför sådana projekt får svårt att integreras i den normala vetenskapliga aktiviteten. Med dagens alltmer integrerade kunskapsproduktion där kunskaper och ideer i hög utsträckning skapas också på andra ställen än i högskolan och där tvärvetenskap utifrån problem formulerade av näringsliv och samhälle ofta visat sig produktiva även i ett grundforskningsperpektiv

är det emellertid viktigt att högskolan och forskningsfmansiärerna aktivt

bidrar till forskning runt tvärvetenskapliga problem. Universitets- och

fakultetsledningar har därför ett ansvar för att skapa och vidmakthålla forskningsmiljöer som främjar samarbete över ämnesgränsema. De

försök som gjorts i syfte att etablera sådana långsiktigt tvärvetenskapliga

forskarmiljöer har ofta fått formen av Centrumbildningar eller gemen-

samma institutioner över fakultets- eller sektionsgränser. Vanligt är också att samlokalisering skapa fysisk närhet utan särskilda organigenom satoriska åtgärder. Tema-institutionen i Linköping är en annan modell. Om tvärvetenskap innebär samarbete mellan forskare från närliggan-

Kapitel 18 283

de ämnen överskrids visserligen disciplingränsema, men en projektansökan från dessa forskare kan kanske fortfarande hanteras av en och samma forskningsfinansiär, under förutsättning av att denne har utvecklat lämpliga former för bedömning av sådana tvärvetenskapliga projekt. Några råd arbetar t ex med särskilda tvärvetenskapliga bedömningsgrupper. Tvärvetenskapliga projekt som innefattar samverkan mellan traditio-

nellt mer åtskilda specialiteter t ex från olika fakultetsområden inom

högskolan ger upphov till större svårigheter sett från finansieringssynpunkt. Det är knappast möjligt att få en integrerad tvärvetenskaplig ansökan bedömd på ett tillfredsställande sätt i ett disciplinärt forskningsråd, och det är inte säkert att det är bättre att skicka en sådan ansökan till alla de råd eller andra finansiärer som enligt de sökandes bedömning borde vara intresserade. För att det skall fungera och leda till rimliga beslut fordras nämligen för det första att berörda finansiärer ser värdet i den ämnesöverskridande ansatsen och for det andra att samråd sker mellan dessa finansiärer, och helst också med de sökande. En möjlighet som står till buds för deltagarna i ett tvärvetenskapligt projekt är att finansiellt dela upp projektet och lämna dess olika delar till de olika finansiärer som bedöms lämpliga för ändamålet. Projektets intellektuella synergieffekter går emellertid då förlorade, och eftersom ingen finansiär ser helheten finns det en risk för suboptimering i beslutsfattandet. Att bedöma tvärvetenskapliga forskningsprojekt är alltså förhållandevis svårt. Dessutom växer ofta nya forskningsområden fram inom projekten med krav på ny teori- och metodutveckling. Det senare tar tid och det kan därför vara motiverat att låta finansieringsbesluten bli relativt långsiktiga. Därigenom skapas också bättre förutsättningar för uppbyggnad av tvärvetenskaplig kompetens. Forskningsrâdsnämnden FRN skall enligt sin instruktion främja samordning och samarbete mellan forskningsråden inom Social-, Utbildnings-, Jordbruks- och Näringsdepartementens verksamhetsområden och även främja samarbetet mellan forskningsråden, å ena sidan, och andra myndigheter och organ, å den andra, i frågor som avser initiativ till forskning, vetenskaplig bedömning av forskning eller finansiering av forskning. Konkret kan dessa mål ansetts ha nåtts när de nämnda råden och myndigheterna, ev tillsammans med FRN, samfinansierar tvärvetenskapliga eller andra forskningsprojekt. Det är emellertid inte särskilt ofta som detta sker och huvuddelen av de FRN-stödda projekten har ingen annan finansiär. FRN har därför kommit att fungera som finansiär av tvärvetenskap och av forskning motiveras av sektorsövergripande samhällsprosom

284 Kapitel 18

blem. Det mycket svår uppgift att fylla den rollen över hela forskär en ningsfältet, och frågan kan ställas det är möjligt att i ett enda organ om upprätthålla önskvärd vetenskaplig kompetens för att kunna bedöma och fatta beslut forskningsprojekt i hela detta gränslösa område. Ett om i princip finansierar forskning inom alla vetenskapliga annat organ som

discipliner är Riksbankens jubileumsfond. Samtidigt som denna bredd

möjliggör stöd till tvärvetenskapliga projekt ger den anledning till samma frågor som beträffande FRN. Å andra sidan finns det också risk för fragmenterad finansiering en

forskningsområden kräver tvärvetenskapliga insatser. Små spe-

av som cialiserade sektorsforskningsorgan kan behöva samverka med andra forskningsfmansiärer för att säkerställa en hög nivå på kvalitetsbedömningarna och för att optimera tillförlitligheten vad gäller teori- och metodutveckling. Alternativt skulle statsmakterna kunna ge de större råden eller sektorsforskningsorganen särskilda resurser för tvärveten-

skaplig forskning i anslutning till ett visst problemområde.

Sektorsforskningen ställer ofta sådana krav att en tvärvetenskaplig

ansats erfordras för problemlösningen. Ett exempel är miljöforskningen

ofta bygger på samverkan mellan naturvetenskap, teknik och samsom hällsvetenskap. Avnämarna inom detta område formulerar sällan sina

problem så att de faller helt inom de etablerade disciplinema, utan den

forskning erfordras är tvärvetenskaplig till sin natur. Sektorsforsksom

ningsorganisationen är således i denna mening bättre anpassad till tvärvetenskap än grundforskningsorganisationen. Eftersom utförandeorganisationen i högskolan är disciplinbaserad kan det också uppstå svårigheter

för sektorsorganen att finna forskare som är villiga och kompetenta att bedriva den forskning efterfrågas. som

18.3 förslag för

Rådsorganisationens

att

främja tvärvetenskaplig forskning

Regeringen uppdrog 1995-06-21 HSFR, MFR, NFR, TFR och FRN

att i samråd med forskningsfmansieringsutredningen föreslå åtgärder

främjar tvärvetenskaplig forskning. Utredningen har följt och komsom menterat myndigheternas arbete. Jag utgår i mina förslag från deras förslag och vidareutvecklar det mot bakgrund av mina förslag i övrigt. Det är därför motiverat med sammanfattande beskrivning av forsken ningsrådsnämndens och rådens förslag. I bakgrundsbeskrivningen till detta uppdrag skriver regeringen att

Kapitel 18 285

medan tvärvetenskapen under 1960- och 1970-talen ofta politiskt var initierad samhällsmotiverad och byråkratiskt styrd, finns det idag starka vetenskapliga skäl för en stärkt tvärvetenskap. Vetenskapliga framsteg sker nämligen ofta i gränsområdena mellan discipliner eller i

samverkan mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklings-

arbete. Samtidigt konstaterar regeringen att det interdisciplinära samarbetet p g a forskningens ökade komplexitet måste utgå från en fortsatt och kanske t o m fördjupad specialisering. Det sägs också att det kanske viktigaste skälet för ett stärkt tvärvetenskapligt synsätt fortfarande ges av samhällsutvecklingen, där problemen i ökad utsträckning behöver hjälp av forskning i vilken olika discipliner samverkar. Uppdraget gick ut på att inom råden skapa prioriterings- och beslutsstrukturer som gör det möjligt att värdera och stödja tvärvetenskap.

Forskningssamverkan som omfattar flera forskningsråd sades också

vara angelägen och särskilt underströks vikten av broar mellan humani-

ora/samhällsvetenskap och naturvetenskap/medicin/teknik. Förslagen

kunde avse såväl samverkansstrukturer mellan forskningsfmansiärema som mer långtgående förändringar av forskningsrådens organisation och arbetssätt. Forskningsråden och FRN har i januari 1996 redovisat uppdraget till regeringen. De beskriver i rapporten två principiellt olika

organisationsforrner, dels en satsning ad hoc samverkan mellan inomvetenskapligt starka forskargrupper, dels institutionaliserad tvärvetenskap. Inomvetenskapliga kvalitetsskäl talar för den första modellen

medan kostnadseffektivitet talar för den Den avvägning senare. som råden och FRN gör innebär att de föreslår att samverkan mellan forskargrupper kopplat med mäklar- och tolkfunktion i fmansieringsstruktuen ren prövas. Samverkan kan sikt leda till fast institutionaliserad samverkan. I myndigheternas rapport beskrivs svårigheterna för forskare som satsar på en tvärvetenskaplig karriär. Det är svårare att få forskningsbidrag, svårare att få resultaten publicerade och vid tjänstetillsättning är forskningen ofta mindre meriterande. Tvärvetenskaplig forskning be-

döms ofta vara av lägre inomvetenskaplig kvalitet, bl. beroende att

a. den har en osäkrare vetenskaplig bas och genomförs inom ett område

där inomdisciplinära kvalitetskriterier inte är färdigutvecklade. Trots

detta kan insats föra forskningsfronten framåt. Förståelsegenombrott en

sker ofta i gränsområden mellan discipliner.

Råden och FRN föreslår åtgärder på fyra plan, intagning vetenav skapsteori i all forskarutbildning, förändring universiteten av genom förändrad meritvärdering vid tjänstetillsättning, bildande storinstituav tioner, centra m m, tilldelning riktade bidrag till vetenskapliga tidsav krifter med tvärvetenskaplig profil för att förbättra publiceringsmöjlig-

286 Kapitel 18

heterna samt till sist åtgärder för att underlätta för forskarna att erhålla forskningsanslag. Den sista åtgärden är utredningens perspektiv av ur särskilt intresse. Förslaget att underlätta för forskarna att få anslag bygger på en uppdelning tvärvetenskapen efter stegens storlek och efter om forskav ningen är forskarinitierad eller samhällsmotiverad. För närliggande områden kan hanteras inom ett råd eller i mer som samarbete mellan olika råd vidareutvecklar enligt förslaget råden sitt hittillsvarande arbete. Exempel på åtgärder är NFR:s insatsområden som berör gränsytoma mellan olika naturvetenskapliga insatsområden, t.ex.

området global biogeosfarsdynamik eller HSFR:s för jämföran-

program de kulturforskning. För att främja forskarinitierad tvärvetenskap inrättar råden och FRN beredningsgrupp med uppgift att identifiera ur en

vetenskaplig synpunkt särskilt lovande gränssnitt. Råden beslutar där-

stöd till områdena och FRN står för kostnaderna för efter själva om sitt administrationen av arbetet. För forskning motiveras ett identifierat kunskapsbehov i som av samhället och innebär stora tvärvetenskapliga steg skall F RN fungesom aktiv initieringsfunktion med mäklar- och tolkroll. En fast ra som en en sådan bildar ett särskilt kunskapscentrum, erfarenhet av tvärresurs vars vetenskaplig initiering sänker transaktionskostnadema för framtida tvärvetenskapliga satsningar. Även detta förslag innebär fortsättning en utan större förändringar det arbete F RN hittills bedrivit. av som

18.4 Samverkan mellan forskningsfinansiärer

Utredningen beslöt 1995-08-18 att uppdra åt FRN att beskriva och bedöma befintlig samverkan mellan olika finansiärer statliga, icke-

statliga, internationella, utländska samt bedöma utvecklingsmöjligheter-

för sådan samverkan. Nämnden kunde därvid bygga på sina egna na erfarenheter arbetet med att främja samverkan i det svenska FoUav systemet uppdraget har också krävt insamling av data från andra men håll. FRN:s uppdrag redovisas i rapporten Samverkan i svensk forskningsfinansiering, SOU 1996:2. Ett kapitel ägnas finansiering av tvärvetenskaplig forskning och i detta också en beskrivning av pågåges ende insatser för tvärvetenskap inom forskningsrådsssystemet. Förslag-

vad gäller främjande grundläggande tvärvetenskaplig forskning

en av överensstämmer i huvudsak med de förslag som FRN och råden gemensamt lämnat i det tidigare beskrivna till regeringen redovisade uppdra-

SOUl996:29 Kapitel 18 287

get. Man har också uppmärksammat de problem uppstår på grund som

av den stora andelen fakultetsanknuten universitetsforskning inom strikt

ämnesinriktade institutioner. Till de få undantagen från denna struktur

hör Tema-institutionen vid Linköpings universitet. Fakulteternas forskningsorganisation gör det svårt breda fakultets- och disciplin-

att ta upp överskridande problem och särskilda ansträngningar erfordras. F RN kan,

enligt rapporten, lämna viktiga bidrag att i samverkan med något

genom eller några universitet skapa incitament for att få universiteten inom att

universitetsorganisationen direkt under rektorsämbetena, inrätta särskilda

institut inom vilka forskare från flera discipliner samverkar över längre tidsperioder. Utredningen har diskuterat denna fråga i kapitel

Sektorsforskning innebär ofta tvärvetenskaplig forskningssamverkan som involverar både finansiärer och forskare. Milj öforskningen är ett bra

exempel. I rapporten Forskning och utveckling för bättre miljö 1996, En

rapport från tretton svenska finansiärer miljöforskning Naturvårds-

av verkets förlag lyfter man fram möjligheterna att bilda nätverk med forskare, näringsliv, kommuner och samhällsrepresentanter för mång och tvärvetenskapliga programområden liksom behovet att initiera och

stöda tvärvetenskapliga forskargrupper. Miljöproblemens komplexitet kräver att forskningen tar sig an hela system.och inrättar flervetenskapli-

ga och problemorienterade programområden där ledningsgruppema arbetar tvärvetenskapligt medan enskilda forskare arbetar inom sina re-

spektive ämnesområden eller i tvärvetenskapliga forskargrupper.

18.5 Utredningens bedömning

Forskningsrådsnämnden och forskningsråden har i sin utredning valt att dela tvärvetenskapen i två sinsemellan olika kategorier efter de upp tvärvetenskapliga stegens storlek. Den första kategorin karakteriseras av att tvärvetenskapen finns i gränssnittet mellan två närliggande vetenskapliga fält, t.ex. fysik och kemi medan den andra representerar stora steg

t.ex. mellan teknik och beteendevetenskap. Det slaget motiveras

senare också ofta olika samhälleliga problem. av

Även jag ser denna uppdelning som ändamålsenlig jag att

men anser

råden och FRN underskattat betydelsen problemformuleringen. Tvär-

av

vetenskap som formulerats utifrån disciplinär forskning har betydligt

lättare att få acceptans vid universitet och högskolor än sådan som formulerats utifrån andra aspekter t.ex. samhällsmotiv steglängäven om den i det förra fallet är betydligt längre. En uppdelning efter steglängd är dock det mest praktiska för att beskriva de åtgärder erfordras som

288 Kapitel 18

för att främja tvärvetenskaplig forskning eftersom stora steg normalt kräver genomgripande insatser för en positiv utveckling.

mer Som framgår de redovisningar lämnats i det föregående sker av som inom den nuvarande strukturen utveckling i riktning mot mer även en tvärvetenskaplig forskning. Inomvetenskapligt starka forskare och forskargrupper etablerar kontakter och samarbeten med andra forskare inom närliggande eller avlägsna discipliner. Det är visserligen svårt att mer exakt beskriva denna tvärvetenskapliga samverkan eftersom det mer handlar ad hoc samverkan mellan forskare och forskargrupper som om finansieras de reguljära disciplinära anslagen, situationen är av men således redan i dag för vidare utveckling tvärvetenskagynnsam en av

De ytterligare administrativa eller ekonomiska åtgärder som kan

pen. vidtas kan inte bli annat än ett stöd till den utveckling redan pågår. som

En viktig uppgift är att åstadkomma sådana strukturer att tvärveten-

skap främjas. Det kan ske rad åtgärder på olika nivåer. Förgenom en ändringar i forskarutbildningen och tillskapandet av större och mer

mångsidiga institutioner och Centrumbildningar är åtgärder som kan

vidtas lokalt. Även fakultetsindelningen kan behöva diskuteras i detta sammanhang. Tydligt angivna mål och krav på redovisning av insatserna i årsredovisningar bör bidra till att utveckla denna form av tvärvetenskap ytterligare. Forskningsråd och fakulteter bör inom ramen för sitt arbete kunna främja den form tvärvetenskap i huvudsak motsvarar den första av som

kategorien i den i det föregående skisserade indelningen av tvärvetenskap. Utvärdering och uppföljning högskolans arbete i detta avseende

av

bör göras något utomstående organ, t.ex. Högskoleverket eller den av

av

föreslagna Forskningsrådsstyrelsen. Öronmärkta medel med

mig ses skepsis i forskarsamhället erfarenheterna visar att det är en frammen komlig väg. För delar den samhällsmotiverade tvärvetenskapen, framstora av förallt den innebär samverkan mellan vitt skilda discipliner, anser som emellertid det behövs fastare organisation. Öronmärkta medel jag att en och samfinansiering är inte tillräckliga instrument för att främja god

tvärvetenskaplig forskning där det krävs att helt metoder och kriteri-

nya utvecklas. Jag den aktiva mäklar- och tolkfunktion som beskrivs er ser i FRN:s och rådens rapport till regeringen ett bra instrument för som detta. Arbetssätt, kunskapssyn, begreppsapparat och metoder för kvalitetsbedömning varierar starkt mellan discipliner inom ex. samhällsve-

tenskaper och naturvetenskap. Forskare, forskningshandläggare och be-

slutsfattare behöver lära sig att delta med sina erfarenheter i vidare, tvärvetenskapliga relationer. Jag därför att utvecklingen av detta anser slag tvärvetenskap bäst främjas att ett får ett övergripande av av organ

Kapitel 18 289

ansvar med överblick över hela fältet. Jag har i det föregående föreslagit en starkare samordningsstruktur inom rådssystemet genom tillskapandet av en Forskningsrådsstyrelse med ansvar för hela rådsorganisationen. Om denna styrelse övertar både de uppgifter som av råden föreslagits för rådens samordningsgrupp och den verksamhet som i dag åvilar FRN möjliggörs en effektiv samordning och överblick. Styrelsen kan lätt tillsätta rådsövergripande grupper för planering och genomförande av tvärvetenskapliga program och ställa erforderliga resurser till förfogande. Styrelsen bör också utveckla ett nära samarbete med sektorsorgan och högskolor. F orskningsrådsstyrelsen kommer således att få överblick över både den tvärvetenskapliga

forskning som bedrivs inom de enskilda råden och den samhällsmotive-

rade forskning som FRN i dag ansvarar för. Styrelsen bör kunna ge

erforderliga direktiv till forskningsråden och vid behov tillse att till-

räckliga resurser fmns för tvärvetenskaplig verksamhet. Den bör också genom en aktiv bevakning och internationella kontakter följa utvecklingen, anordna symposier, fortbildning etc.

Styrelsens ansvar avser primärt övergripande frågor som planering, initiering och utvärdering medan forskningsråden i normalfallet förut-

sätts ansvara för prioritering och genomförande av enskilda projekt. När

bedömningen kräver sakkunniga från olika discipliner bör styrelsen

fastställa hur denna skall genomföras och hur ansvaret fördelas mellan råden. Den bör också på eget initiativ eller uppdrag av regeringen kunna genomföra utredningar rörande nya intressanta interdisciplinära insatsområden. Tvärvetenskap som helt faller inom ett enskilt forskningsråd bör även framgent kunna planeras och genomföras det beav rörda rådet. Styrelsen kan då begränsa sina insatser till att fastställa övergripande medelsramar och generella direktiv till utvärdering av genomförd verksamhet. I jämförelse med dagens system där FRN har ansvaret för samhällsmotiverad tvärvetenskaplig forskning och råden för tvärvetenansvarar skap inom de områdena kommer planering och samordning att egna förbättras. Forskningsrådsstyrelsen har överblick och kan vidta övergripande åtgärder för att främja tvärvetenskap i hela rådssystemet medan råden med sin höga vetenskapliga kompetens kommer att ansvara för

vetenskaplig bedömning av alla tvärvetenskapliga projekt inklusive dem

som i dag helt drivs FRN utan närmare kontakt med råden av . Utvecklingen inom tvärvetenskapen får aldrig ställas i motsats till den interdisciplinära utvecklingen. De är nära relaterade till varandra

och resursfördelningen bör inte beskrivas i termer att föra

av resurser från interdisciplinär forskning till tvärvetenskaplig forskning. Den föreslagna Forskningsrådsstyrelsen bör således i sina avvägningar av medel-

l0 16-0361

290 Kapitel 18

sanvändningen till helheten och främja god forskning oberoende av se den är tvärvetenskaplig eller inomdisciplinär. Forskningsråden om och för verksamhet som faller inom deras ansvarsomansvarar var en råden. Genom att de disciplinära forskningsråden får en stark ställning i styrelsen uppstår heller ingen risk att styrelsen försummar den disciplinära, mer etablerade forskningen. Tvärvetenskaplig samverkan kan när ett samarbete blivit mer etablerat få bättre utveckling den lokala organisationsstrukturen en om utförandenivå Exempel härpå är Centrumbildningar, institut anpassas. inom universitet och högskolor och fastare konsortiebildningar. En väsentlig uppgift for Forskningsrådsstyrelsen kan vara att hjälpa till att sådana strukturer. Det bör således inom styrelsen finnas såväl bygga upp stimulansmedel personal kan fungera rådgivare på lokal som som som nivå. Det kan också handla att bygga upp strukturer som fungerar om nationellt och berör flera universitet och högskolor. Även sektorsom bör ingå i sådana strukturer när så är motiverat. F orskningsrådssorgan styrelsen bör avsätta vissa medel för sådan verksamhet.

18.6 Sammanfattande bedömningar och

förslag

En utveckling tvärvetenskaplig forskning sker inom forskmot mer ningen och denna utveckling behöver stödjas, åtgärder t.ex. genom inom forskarutbildningen och genom Centrumbildningar m m. En aktiv mäklar- och tolkfunktion behövs inom områden där det krävs att helt metoder och kriterier utvecklas. Forskningsrådsornya ganisationen har härvid väsentlig roll och den föreslagna Forsken ningsrådsstyrelsen kan effektivt samordna detta arbete.

Kapitel 19 291

19 Ett

forskningsflnansieringssystem

i balans

19.1 Bakgrund

Utredningsdirektiven anger att utredningens förslag exempelvis kan gälla

avvägningar mellan stöd till olika slags forskning grundforskning, tilllämpad forskning etc.. Direktiven talar också om avvägningar mellan olika vägar för forskningsfinansiering fakultetsanslag, forskningsråd,

sektorsorgan, stiftelser, företag, EU etc och mellan stöd till inomveten-

skapligt motiverad forskning respektive målinriktad samhällsmotiverad

forskning.

De tre dimensioner i vilka avvägningama uttrycks i direktiven är emellertid inte oberoende av varandra. Tvärtom kan man för de flesta praktiska syften betrakta dem som mycket när kopplade till varandra. Med fakultetsmedel och forskningsrådsbidrag finansieras inomveten-

skapligt motiverad grundforskning medan sektorsorganen finansierar till-

lämpad samhällsmotiverad forskning. Utöver direktivens förslag på avvägningar rad balansfrågor utgör en underlag för utredningens ställningstaganden och jag har ansett det som klargörande att samla dessa överväganden i detta särskilda kapitel. Avslutningsvis ges här också en samlad redovisning av förslagens konsekvenser för statsbudgeten.

19.2 Forskningens och forskarutbildningens omfattning

Traditionellt utgör Sveriges FoU-volym en förhållandevis stor andel av vår BNP jämfört med motsvarande mått i andra OECD-länder. Även om andelen varierat en del till följd av konjunktursvängningar m m tycks den vara trendmässigt ökande. Motsvarande tendens finns också i övriga OECD-länder om man ser till civil FoU. Den allmänna trenden är således att FoU ökar som andel av nationernas totala verksamhet, vilket knappast är ägnat att förvåna med tanke på det ökade kunskapsinnehållet i både produktion och tjänster. Den nämnda skillnaden mellan Sveriges och övriga OECD-länders relativa FoU-voym minskade under slutet av 80-talet. Statistiken för 1993/94 visar dock

på en återhämtning av det

292 Kapitel 19

förlorade försprånget både vad gäller privat och offentligt finansierad FoU beroende på både ökade FoU-utgifter och minskad BNP.

Som utförligt diskuterades i kapitel 4 är FoU en väsentlig faktor för att upprätthålla och förstärka ett lands ekonomiska konkurrenskraft och

dess medborgares välfärd. Forskningen är viktig för att produkter skall ha ett högt förädlingsvärde, för att den högre utbildningen skall hålla hög kvalitet, för att samhället skall kunna möta förändringar i yttre miljö

och samhällsorganisation och för att upprätthålla den kultur av kunskapssökande och fri kritik som utmärker framför allt universiteten. Forskningens positiva effekter skulle kunna utgöra argument för en ständigt ökande forskningsvolym självklart måste forskningen

men vägas mot andra insatser från samhällets sida. I det statsfmansiella läge

Sverige befinner sig i måste alla statens utgifter granskas och helst

som

minskas och statlig forskningsfinansiering kan inte vara ett undantag. Samtidigt jag att investeringar i forskning är ett sätt att långsiktigt

anser förbättra allas vår livskvalitet, varför forskning, på samma sätt som infrastrukturella satsningar, bör upprätthållas även då budgetläget är besvärligt. Jag föreslår därför inga besparingar. Samtidigt är det viktigt

att visa de områden där besparingar skulle kunna ske om finanserna

skulle kräva det. Inom OECD-sfären står företagssektom för lejonparten av FoUverksamheten. Industrin ställer dessutom krav på att den statliga forsk-

ningen i större utsträckning till frågeställningar som är koppla-

anpassas de till näringslivets utveckling, framför allt ställer den krav på att men

det statliga systemet utbildar kompetent personal. Besvärliga balans-

problem kan bli följden brister på forskarutbildad personal. Prognoser av från USA pekar på risk för stora brister på doktorer och de kalkyler en redovisas i kapitel 5 indikerar problem finns eller kan som att samma uppstå i Sverige. Med denna utgångspunkt det oklokt att kortsiktigt vore minska forskningsvolymen för att då finanserna tillåter det åter öka den, eftersom detta med största sannolikhet skulle leda till att FoU verksamheten efter sekelskiftet skulle begränsas brist på kompetent personal av än brist på Även forskningsvolymen vid högskolorna snarare pengar. om ökar i takt den gjort under de senaste 15 åren finns risk för samma som kompetensbrist, varför forskarutbildning nyckelfaktor för utveckär en lingen av svensk FoU.

Kapitel 19 293

19.3 Forskning och industriell utveckling

Under 90-talet har en stor del av den forskningspolitiska debatten hand-

lat om hur forskningen bäst kan leda till en bättre utveckling för svensk industri. En hel del kritik har därvid riktats mot högskolan, för att den bedriver en forskning som inte leder till kommersialiserbara resultat utan endast till tidskriftsartiklar vars syfte är att främja forskarnas akademiska karriär. Jämförelser med andra länder, främst Japan och USA, brukar framföras som argument för att det svenska forskningssystemet är felaktigt uppbyggt och med en inriktning som är alltför akademisk. Mycket av det senaste decenniets grundforskning har emellertid snabbt resulterat

i nya produkter och både tillämpad forskning och utvecklingsarbete ger

upphov till frågor, problemställningar och resultat är användbara i som grundforskningen. En huvuduppgift för forskningen är också att vara mottagare och spridare av information om forskningsresultat i övriga världen. Jag har framfört förslag till en förbättrad hantering av immateriella resultat vid högskolorna, men min övergripande ståndpunkt är att ett väl fungerande informationsflöde mellan högskolan, industrin och det övriga samhället är en fråga om vilka personer som befinner sig där och attitydema hos dessa personer. Det helt avgörande för ett integrerat forskningssystem är att forskarutbildade anställs av företagen och att kommersialisering av resultat blir en naturlig möjlighet för forskarna vid högskolan. En ökad examination i forskarutbildningen, ett större utbyte av forskare mellan näringslivet och högskolan samt ett fungerande system för hantering av immateriella resultat anser jag vara de fundamentala förutsättningarna för att statens forskningsverksamhet också skall leda till industriell utveckling med fler och bättre tjänster och produkter. Samma typ av resonemang kan tillämpas även då det gäller teknikspridning. En sådan sker bäst genom att högskolesystemet har stora naturliga kontaktytor mot näringsliv och samhälle så att överföring av kunskap blir en naturlig process och inte något som av forskarna betraktas som en extra arbetsuppgift. Det viktiga är således inte att avsätta en vissa eller viss andel anslag och bidrag för summa pengar en av information utan att verka för att det svenska forskningssystemet integreras. Den pluralistiska finansieringen av universitet och högskolor är i detta avseende något positivt och med de ökade ansträngningama för att öka särskilt näringslivets kontakter med högskolan finns goda förutsättningar for ett mer integrerat forskningssystem. Den absolut viktigaste förutsättningen härför är dock ett ökat personellt utbyte.

294 Kapitel 19 sou 1996:29

19.4 Balans mellan vetenskapsområden

I direktiven ingår inte att föreslå avvägningar mellan vetenskapsområden men utredningen har ändå, för att beskriva förändringarna i detta avseende, presenterat statistik över utvecklingen. Jag har också sett det som väsentligt att beskriva de nya finansiäremas inverkan. Medicin, teknik, naturvetenskap och humaniora/samhällsvetenskap är i nämnd ordning de största vetenskapliga områdena inom högskolesektom med vardera 32, 23, 18 och 16 % av de totala utgifterna. Bilden varierar väsentligt mellan de nordiska länderna där naturvetenskap t ex och medicin har ombytta andelar i Danmark och Sverige jfr SOU 1996:28. Den svenska forskningen har jämfört med andra länder utmärkts av en stark inriktning mot medicinsk forskning. Denna har också varit utomordentligt framgångsrik. Den statliga forskningsfinansieringen med denna inriktning har emellertid endast ökat marginellt sedan 1980,

medan istället privata stiftelsers andel av finansieringen ökat. Den medi-

cinska forskningen tillsammans med skogs- och jordbruksforskhar nu ning den minsta andelen statligt styrda medel. Det område vars statliga forskningsmedel i relativa termer ökat mest är kulturvetenskapema. Statens stöd till teknik och naturvetenskap har också ökat väsentligt men inte lika mycket jfr fig 5.12. De forskningsstiftelsemas förväntade fördelning av medel och nya det medelstillskott till Riksbankens Jubileumsfond kommer att som gavs förstärka dessa tendenser så att kulturvetenskaper får relativt sett störst ökning av forskningsbidrag medan medicin och lantbruk får minst jfr kapitel 12. Forskningen inom EUs forskningsprogram kommer troligen att förskjuta tyngdpunkten en hel del i riktning mot teknik och naturvetenskap men totalbilden blir ändå att förändringen av finansiärsstrukturen inte medför några större förändringar av prioriteringarna mellan vetenskapsområden.

19.5 Makten över forskningen

Vilken forskning utförs forskarna och finansiärema. som bestäms av av uppdragsforskning formulerar finansiären problemet och har såle- I ren des stort inflytande över forskningen medan forskarna själva står för problemformuleringen när det gäller den forskning som finansieras med fakultets- och rådsanslag. Forskning finansierad av sektorsorganen intar en mellanställning.

Kapitel 19 295

Balansen mellan dessa former har stor betydelse för forskningssystemets funktion. Fri forskning är nödvändig för att till fullo utnyttja forskarnas kreativitet, för att garantera långsiktig forskning och för att säkra det fria och kritiska kunskapssökandet. Helt forskarstyrd finansiering kan dock knappast accepteras skattebetalarna eftersom staten av då skulle betala för en verksamhet utanför samhällelig kontroll. Mitt förslag om att tydligare styra fördelningen av fakultetsanslag mellan lärosäten utifrån statsmaktemas mål med verksamheten innebär ökat samhällsinflytande över basresursfördelningen. Även den föreslagna Forsk-

ningsrådsstyrelsen innebär en tydligare samhällelig styrning.

Den ändrade relationen mellan universitetens basanslag och de externa bidragen har väsentligt förskjutit inflytandet över vilka forskningsproblem som skall behandlas från universitet, högskolor, fakulteter och institutioner till olika externa bidragsgivare. Denna utveckling har pågått under de senaste decennierna och förstärks relativt kraftigt av de nya stiftelsema och EU-programmen. Man kan säga att de fmansiärema nya på ett par år genomför vad trendmässigt hade tagit ett desom annars cennium. Balansen mellan den fria forskningen och den av samhället eller näringslivet styrda forskningen har långsamt förskjutits till den fria forskningens nackdel. Jag inte att denna utveckling forskanser gagnar

ningen och jag har därför föreslagit att extemfinansiärema skall med-

verka till att högskolorna får ökade resurser för långsiktig kompeten-

suppbyggnad och att vissa förstärkningar görs av basanslagen.

19.6 Översikt över det svenska

forskningsfinansieringssystemet

En modell för klassificering av forskningsfinansiäremas inriktning är att placera dem i dimensionen inomvetenskapligt motiverad forskning -

samhälls- eller näringslivsmotiverad forskning och en dimension som

går från små forskarinitierade och forskarstyrda projekt till stora finansiärsinitierade och i högre grad finansiärsstyrda projekt. På ett sådant plan faller de olika fmansiärema ut relativt åtskilda från varandra i enlighet med figur 19.1. Högskolans basfinansiering och företagens

egenfinansiering är inte medtagna i figuren eftersom de är svåra att

placera vad projektstorlek och styrning. avser Både de nya forskningsstiftelsema och de EU-finansierade forsk-

ningsprogrammen fyller med detta synsätt ut områden som tidigare varit

dåligt täckta även om relativt stora överlappningar med andra finansiärer sannolikt förekommer. Effekten av de nya fmansiärema blir således en

296 Kapitel 19

ökad inriktning mot storskaliga projekt och större andel samhällsen

eller näringslivsmotiverad forskning. En sådan ändring av inriktningen kan naturligtvis diskuteras den är i överensstämmelse med de forsk-

men ningspolitiska ställningstagandena i de senaste forskningspropositio-

nema.

Stora projekt

Hmm åuaéirihälls-

vetenskapligt produkt motiverad motiverad

Små projekt

Det är svårt att med säkerhet bedöma hur volymen av de nya finansiäremas forskningsstöd kommer att förhålla sig till de tidigare finansiäremas insatser, eftersom det faktiska utfallet de verksamhet av nyas

ännu inte är tydligt. En sådan bedömning bör fortsättningsvis genom-

föras med viss kontinuitet där den av mig föreslagna Forskningsen rådsstyrelsen bör ha väsentlig roll att spela tillsammans med framför en allt NUTEK och högskolan. Utredningen kan emellertid konstatera att effekten de finansiärema initialt blir stor eftersom de på kort tid av nya

tillför betydande medel. Detta märks inte minst på den tid forskarna

nya

lägger ned på att söka från de stiftelsema och EU. I viss

pengar nya

mån bör balansförskjutningarna därför kompenseras genom minskning

anslagen till de verksamhet överlappar med de nya fiav organ, vars nansiärema och användning dessa medel för att förstärka genom av finansieringen där det finns särskilda behov.

Kapitel 19 297

19.7 Utredningens allmänna

bedömningar

Balansen mellan högskolan och de statliga finansiärerna

Balansen i det svenska forskningsfinansieringssystemet har som nämnare redovisas i kapitel 5 förändrats över de senaste decennierna. Externfmansieringsandelen har ökat kontinuerligt i högskolornas totala finansiering. Jag ser det varken som realistiskt eller önskvärt att vrida klockan tillbaka till den situation som gällde för två decennier sedan. Däremot kan det med fog hävdas att vi nu nått en punkt när högskolans möjligheter att styra över sin egen verksamhet inte får ytterligare beskäras. I stället måste åtgärder vidtas flyttar balansen så att bassom resursemas andel ökar, åtminstone i någon mån. Jag har därför föreslagit att extemfmansiäremas bidrag till den långsiktiga kompetensuppbyggnaden bör ökas för att garantera högskolans oberoende och utveckling. Det handlar här inte om att på något dramatiskt sätt förändra balansen till högskolornas fördel. Förslaget innebär dessutom att sektorsorgan och forskningsråd kompenseras för den merkostnad som uppstår. Dessa förändringar bör ge en bas för den fortsatta utvecklingen. I det pluralistiska och decentraliserade svenska systemet är det inte möjligt eller önskvärt att detaljstyra utvecklingen och det är svårt att exakt

förutsäga hur systemet kommer att fungera i praktiken. Det finns därför anledning att noga följa effekterna av de förändringar som görs och

återkomma senare om så behövs t.ex. för att hindra en fortsatt relativ

minskning av basfinansieringen. Sådana åtgärder bör emellertid bli

aktuella först när erfarenheter vunnits av föreslagna förändringar, d v s tidigast inför sekelskiftet. Den fråga som jag bedömer som mest central att bevaka är om universitet och högskolor kan fortsatt fullgöra både uppgiften att stå för en oberoende fri forskning och utföra samhällsmotiverad forskning på ett bra sätt. Om högskolan klarar av den senare uppgiften men oberoendet minskar bör balansen ytterligare förskjutas till förmån för universitet och högskolor, där t o rn direkta överföringar av resurser från sektorsorgan och råd kan bli aktuella Om högskolan inte klarar av uppgiften måste andra lösningar övervägas, t ex uppbyggnad av fristående forskningsinstitut.

Balansen mellan sektorsorgan och forskningsråd

Det statistiska underlaget är inte tillräckligt för att med någon större precision ange hur balansen mellan sektorsorgan och forskningsråd

298 Kapitel 19

förändrats under den studerade perioden. Utredningens allmänna iakttagelse är att forskningsrådens andel högskolans finansiering ökat starkt av under 60- och 70-talen, stagnerat under 80-talets förra del och ökat igen under slutet 80- och början 90-talet. Sektorsorganens andel av av av högskolans ökade också starkt under 60- och 70-talen men har totalt sett inte ökat under 80- och 90-talen. Betydelsefullt är också den förändring till förmån för mer rådslika arbetsformer som skett under senare år t.ex. förändringen SJF R och bildandet av SFR och TFR. För den framtida av utvecklingen är situationen emellertid helt annorlunda genom tillkomsten de forskningsstiftelsema och EU:s stöd till svensk forskning som av nya bägge förändrar balansen till sektorsforskningens fördel. Jag har i det föregående föreslagit ett antal förändringar av råd och sektorsorgan de för sig inte innebär några dramatiska som, även om var kursändringar, kommer att innebära en ökad tyngd och en tydligare roll för den sektoriella forskningen. Det kommer sålunda att skapas större med tydligt samhällsinflytande inom sektorsforskningen och ett organ i viss mening vidgat uppdrag där samhällsrelevansen kommer ett annat sätt i rådens arbete. I punktform innebär förslagen Finansieringen sektorsforskning sker i större utsträckning genom 0 av större områdesvisa sektorsorgan.

En forskningsrådsstyrelse med större samhällsinflytande än i forsk-

ningsråden får ansvaret för övergripande frågor inom grundforsk-

ningsområdet tvärvetenskap, jämställdhet, EU-kontakter m m. SFR och SJFR får tydligare sektorsprofil genom att de får an- 0 en svaret för fler sektorsforskningsuppgifter och genom ett ökat inflytande för samhällsintressena. Tillkommande medel från forskningsstiftelser och EU kommer att innebära hand sektorsforskning och jag återökade resurser för i första kommer till detta i det följande. Min sammanfattande bedömning är att detta måste få till konsekvens att de svenska sektorsorganens relativa andel forskningsmedlen bör kunna minskas i framtiden till följd av av att sektorsrelevant forskning ändå får en stärkt ställning genom de nya finansiärerna.

Balansen mellan de forskningsstiftelsema, högskolan och övriga

nya finansiärer

Tillkomsten de forskningsstiftelsema, bildats med medel

av nya som från de k löntagarfondema, innebär en förändrad situation som mer s utförligt redovisas i kapitel 12. Där konstateras att ungefär 1,2 miljarder

kr/år är projektmedel kan jämföras med rådens och sektorsorganens

som

Kapitel 19 299

finansiering. Figur 19.1 indikerar att den största delen av stiftelsemas

medel inte är helt jämförbara med andra finansiärers att del men en

överlappningar är tydliga. Avkastningen på de 1,5 miljarder kronor

som avsattes till Riksbankens Jubileumsfond bör till stor del betraktas som

komplement till medel från HSFR. Vårdalstiftelsens forskningsstöd kom-

pletterar på motsvarande sätt MFR:s medel. SSF och MISTRA är verksamma på samma områden som NUTEK, Naturvårdsverket, TFR, NFR och MFR men med en annorlunda projektmodell har störst liksom heteter med NUTEK:s kompetenscentra. Stiftelsema tillför ökade resurser främst inom områden som motsvarar de mera grundforskningsinriktade delarna av sektorsorganens ansvarsområde men det finns också visst överlapp med forskningsråden. Deras insatser utgör också ett kraftfullt ökat stöd till forskarutbildningen. Endast en viss del av stiftelsemedlen kan ses som tillkommande finansiering inom existerande områden och det är i dag inte möjligt att med större noggrannhet ange hur stor den delen är.

Övriga stiftelser bedöms inte ha något överlapp av större betydelse

gentemot sektorsorgan eller forskningsråd. Två av stiftelsema ger bidrag

som är att betrakta som basresurser för forskning. KK-stiftelsen fördelar

sålunda medel för forskning vid mindre och medelstora högskolor och

Östersjöstiftelsen bidrar till forskningen vid Södertörns högskola.

Jag anser att tillkomsten av de nya forskningsstiftelsema innebär en i och för sig motiverad resursiörstärkning inom strategiska områden som

delvis faller utanför tidigare sektorsorgans och forskningsråds intresseområden och delvis överlappar med såväl sektorsorgan som råd. Det

bör därför inte vara nödvändigt att om de samlade från stat resurserna

och stiftelser bibehålls nuvarande nivå göra några omedelbara balans-

justeringar på statsmaktsnivå med anledning av stiftelsema. Det vore emellertid önskvärt att genom en beredningsprocess pröva angelägenheten av insatser inom olika områden. Dessutom krävs, vilket jag har beskrivit i kapitel 12, ett utökat och formaliserat samarbete mellan

Forskningsrådsstyrelsen, sektorsorgan och berörda stiftelser samt överläggningar på politisk nivå. Om däremot resursläget vad tillgången på statliga forsknings-

avser

medel gör besparingar nödvändiga förespråkar jag resursminskning

en inom de områden som angivits ovan vad gäller berörda statliga finansiärer. Det bör därvid beaktas att stiftelsemas medel inte i sin helhet över-

lappar med existerande finansiärer när det gäller insatsområden och

former.

Omfattningen av de medel som stiftelsema enligt nu gällande förut-

sättningar förväntas fördela till universitet och högskolor, cirka 1,4 miljarder kr per år vid fullt utbyggd verksamhet i början av 2000-talet, är

300 Kapitel 19

både i relativa och absoluta termer sådan att den utgör den största enskilda förändringen i systemet under de två decennier utredningen har

studerat. Övriga finansiärers andelar har förändrats långsammare och

kan rimligen inte heller i framtiden komma att förändras så snabbt och

dramatiskt stiftelsefmansieringen. En departementspromemoria om

som det allmännas inflytande över stiftelser som bildats genom politiska be-

slut Ds 1995:62 innehåller förslag på ett väsentligt sätt kan kom-

som

att påverka stiftelsema sätt att arbeta och därmed också prioritering-

ma

i medelsanvändningen. Eftersom regeringen ännu inte tagit ställning

arna

till förslagen i denna promemoria måste mina bedömningar om den

framtida utvecklingen göras med ett stort mått av osäkerhet.

Balansen mellan E Uss finansiering och annan finansiering

Jag vilket utvecklat mer i detalj i kapitel 14, att EU:s stöd till

anser, svensk forskning innebär utökade resurser för sektorsforskning som i realiteten motsvarar än det faktiska stödet eftersom kompletteringsmer finansiering på i princip 50 % krävs. Jag dock denna balansförändser ring rimlig konsekvens det svenska EU-medlemskapet och som en av har t förutsatt att viss anpassning bör ske av den svenska forsko m en ningen till områden ingår i EU där de svenska som -programmen men insatserna fokuseras långsiktiga aspekter som inte överlappar EU:s verksamhet. Om EU-stödet tas till intäkt för besparingar i den svenska

forskningsñnansieringen bör dessa i huvudsak fördelas över berörda sek-

torsorgan.

1995/96

19.8 Besparingar o m budgetåret

Utredningens redovisning resursutvecklingen inom forskningen av bygger på data budgetåret 1994/95. Riksdagen har, på basis av t o m

regeringens förslag i 1995 års budgetproposition, föregående år beslutat

rad besparingar inom forskningsområdet m innevarande budom en o getår. I Utbildningsdepartementets bilaga föreslogs således besparingar

inom forskningsområdet avseende 1995/96 och aviserades ytterligare be-

sparingar för budgetåren 1997 och 1998. Besparingarna 1995/96 motiverades med det statsfmansiella läget för budgetåren 1997 och men 1998 pekade regeringen också på nödvändigheten att göra minskav ningar de ordinarie forskningsanslagen med hänvisning till de beav tydande tillskott de forskningsstiftelsema innebär. I Miljödesom nya

Kapitel 19 301

partementets bilaga föreslogs för 1995/96 en besparing på miljö- och avfallsforskningen redan från och med innevarande budgetår med hänvisning både till EU och de nya stiftelsema. I Jordbruks- och Näringsdepartementens bilagor föreslogs också besparingar från och med 1995/96 med hänvisning till det statsfmansiella läget. Regeringens slutliga förslag avseende budgetåret 1997 och de följande åren kommer att presenteras i 1996 års forsknings- och budgetpropositioner. Jag har ovan redovisat hur eventuella besparingar motiverade av tillkomsten forskningsstiftelsema resp finansieringen från EU skulle av kunna läggas ut. Vid beräkningen av besparingar från 1997 och framåt måste givetvis hänsyn tas till de besparingar som redan är gjorda. Motsvarande gäller också vid överföringar av medel mellan finansiärer. Jag har mot denna bakgrund föreslagit en överföring av medel från NUTEK till högskolan för långsiktig kompetensuppbyggnad och samma förslag skulle motiverat inom andra sektorer, t miljöforskningen om inte vara ex statsmakterna redan minskat resurserna inom dessa områden med hänvisning till EU och stiftelsema.

19.9 Ekonomiska konsekvenser av

utredningens förslag

Bidrag till långsiktig kompetensuppbyggnad

Utredningens förslag innebär i enlighet med givna direktiv inga merkostnader. Däremot innebär de rad överföringar av medel mellan fien nansiärer föranledda den principiella utgångspunkten att vissa balansav

förändringar bör ske för att stärka den långsiktiga kompetensuppbyggna-

den vid universitet och högskolor. Den i kvantitativa termer mest omfattande förändringen är införandet en overheadkostnad för detta ändaav mål, skall betalas samtliga extemfinansiärer. Jag har inte angivit som av nivån på denna utan den skall jag beskrivit i kapitel 7 fastställas av som regeringen efter hörande berörda organ. av

Ytterligare ett bidrag till den långsiktiga kompetensuppbyggnaden

kommer från de medel jag föreslår skall överföras från NUTEK till som universitet och högskolor uppskattat till 300 milj kr. Av detta belopp 80 mil kr stöd till forskningsanknytande verksamhet vid mindre avser

och medelstora högskolor.

302 Kapitel 19

Kompletteringsfinansiering av EU forskning -

Jag har i kapitel 14 föreslagit att 150 milj kr år överförs från sektorper

sorgan och råd till universitet och högskolor 100 milj kr samt till

forskningsinstut 50 milj kr i syfte att lägga dessa medel hos utförama

av EU-forskning.

Permanentning av särskild fakultetsresurs

Jag har i kapitel 7 föreslagit att de tillfälliga medel anvisats till masom tematisk-naturvetenskapliga och humanistiska fakulteter även i fortsättningen skall ligga kvar där. Kostnad 50 milj kr/år.

Övriga förändringar

Utöver de förändringar som angivits ovan föreslår utredningen en rad organisatoriska förändringar, t ex bildandet av en Forskningsrådsstyrelse. Jag har också angivit en rad förändringar som bör övervägas inom sektorsforskningsorganisationen. Inga av dessa förändringar innebär några ökade kostnader. Även de kommer att leda till ökad effektivitet i om systemet i en rad avseenden bör de inte tas till intäkt för besparingar. De resurser som kan komma att friställas bör istället utnyttjas för att förstärka verksamheterna.

Sammanställning av budgetkonsekvenser av utredningens förslag

Förslagen redovisas med littera enligt prop 1994/95: 1 00. Här tas endast

förändringar utredningen angivit med belopp. upp som

Anslaget XII, F 1 Teknisk forskning och -300 000 000 kr utveckling uppskattat belopp

Sektorsforskningsanslag och râdsanslag under -150 000 000 kr skilda littera överföring av medel för kompletteringsfinansiering av EU-projekt

Anslaget XII, F 1 rn + 50 000 000 kr

överföring av medel till forskningsinstitut för kompletteringsñnansiering EU-projekt av

Kapitel 19 303

Anslagen VIII C 2,4,6,8,l0,12,14,16,l8 +100 000 000 kr överföring av medel till universitet och högskolor för kompletteringsñnansiering av EU-projekt

Anslaget VIII C 49 Forskningsstödjande åtgärder + 80 000 000 kr vid mindre och medelstora högskolor

Anslagen VIII C 2,4,6,8,1O särskild fakultetsresurs+ 50 000 000 kr

Anslagen VIII C 2,4,6,8,10,12,l4,l6,18 +170 000 000 kr m

Överföring av medel till universitet och

högskolor för långsiktig kompetensuppbyggnad uppskattat belopp

sou 1996:29 Bilaga 1 305

Kommittédirektiv

Dir. 1995:41

Oversyn av strukturen för forskningsfinansiering

Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ges i uppdrag att genomföra en översyn av

det svenska systemet för tilldelning av resurser till forskning, ba- lansen mellan medel från olika forskningsfmansiärer och relationerna mellan forskningsfmansiärer å den ena sidan och uni- versitet och högskolor å den andra.

Utvecklingen av den svenska strukturen för forskningsfinansiering

Det svenska forskningsfmansieringssystemet har vuxit fram under lång

tid. Flertalet forskningsråd skapades efter andra världskrigets slut och har gradvis byggts ut sedan dess. Teknikvetenskapliga forskningsrådet inrättades år 1990. Forskning till stöd för utveckling olika samhällsav funktioner, s.k. sektorsforskning, har utvecklats inom statliga laboratorioch institut, finansiering av forskning vid universitet och er genom högskolor samt vid institut finansieras staten och näringslivet som av gemensamt. Denna forskning har finansierats av myndigheter som del av deras sektorsansvar. Antalet finansierar forskning är stort. Denna mångfald organ som har fördelar medför också problem. Överblick och samordning men försvåras. Pluralismen kan leda till merarbete då ansökningar skall

utarbetas och vid projekthantering inom universitets- och högskoleinsti-

tutionerna. Dessutom många framstående forskare i de olika engageras forskningsfmansiärer inom landet och inom EU måste grupper som anlita för bedömning och prioritering av ansökningar.

306 Bilaga 1 sou 1996:29

Den övervägande delen av den offentligt finansierade forskningen utförs i Sverige inom universitet och högskolor vars forskare därför ofta är engagerade i projekt finansieras från olika källor. Fördelen med som detta system är bl.a. att forskningsresursema inte splittras och att forskningen kan få ett nära samband med den utbildning som bedrivs vid universitet och högskolor. Ett problem är dock att formerna för allokering externa medel ofta ger svårigheter för universitet och högskolor av att leva till sitt arbetsgivaransvar. upp Avvägningen mellan å ena sidan fakultetsanslagen och å andra sidan från olika statliga forskningsfinansiärer viktig forskresurserna är en ningspolitisk fråga. Universitetens och högskolornas önskan att kunna styra och planera sin verksamhet måste vägas mot forskningsrådens egen nationella kvalitetssäkring och sektorsorganens samhälleligt motiverade prioriteringar. Koncentrationen forskningen till universitet och högskolor innebär av att dessa i Sverige tilldelats vidare uppgifter än vad fallet är i de flesta andra länder. Bl.a. förutsätts att universitet och högskolor har förmåga att bedriva sådan FoU-verksamhet som i andra länder förlagts till särskilda forskningsinstitut. En för svensk forskningspolitik avgörande fråga universitet och högskolor inom sig kan kombinera denna är om vidare samhällsfunktion med sina traditionella akademiska utbildningsoch forskningsuppgifter. Den hårdnande internationella konkurrens och allt snabbare förändringstakt präglar bl.a. den industriinriktade forskningen medför som krav respektive universitet och högskola att i högre grad än hittills profilera och förnya sin forskning utifrån sina specifika förutsättningar. Detta ställer ökade krav att finansieringssystemet har god förmåga att stödja forskningens förnyelse. Flera omvärldsförändringar påverkar forskningsfinansiäremas situation. Exempel på detta kan de mindre högskolornas behov av vara forskningsanknytning, vissa större företags förändrade inställning till FoU och olika samhällssektorers förändrade behov av kunskap och teknik. Regeringen och olika forskningsmyndigheter har sedan flera år uppmuntrat och stött svenskt deltagande i EU:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling. Detta riktade inhemska stöd avvecklades emellertid till stor del vid Sveriges inträde som medlem i EU. l stället har EG-kommissionen blivit for svensk forskning viktig finansiär. en Svenska forskares deltagande i EU:s forskningsprogram kräver dock fortsatt stöd inom landet eftersom godkända projekt endast får delfinansiering över EU:s FoU-budget.

SOU 1996229 Bilaga I 307

En ökande del av svensk forskning sker i olika slags internationell samverkan, inte bara inom Europa. Avvägningen mellan internationell och inhemsk verksamhet är en alltmer aktuell fråga för många svenska forskningsfinansiärer. I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 redovisade regeringen sin avsikt att se över den totala forskningsfinansieringsstrukturen. Detta bör ske mot bakgrund av de stora förändringar som inträffat främst under år. Universitet och högskolor har fått en större egen besenare slutanderätt. Utöver fakultetetsanslagen, rådsanslagen och de för forskning avsedda hos sektorsorgan, kommer även avsevärda resurserna medel att komma svensk forskning till del genom de under år 1994 inrättade stiftelsema med medel ur de tidigare löntagarfondema. På grund det statsfmansiella läget har regeringen för budgetåret av 1995/96 föreslagit besparingar fakultetsmedel, forskningsrådsmedel av och medel från sektorsorgan och har aviserat att ytterligare besparingar är att vänta för budgetåren 1997 och 1998. Regeringen meddelade även

sin avsikt att föreslå ytterligare besparingar med anledning av de av-

sevärda nytillskott de nämnda forskningsstiftelserav resurser som ovan medel innebär. nas

Uppdraget

Utredaren skall mot denna bakgrund över det svenska systemet för se finansiering av forskning. Utredaren skall översiktligt beskriva hur resurserna för forskning för olika syften och på olika kunskapsområden har utvecklats över den senaste tjugoårsperioden. Utredaren skall vidare belysa fördelningen av medel mellan olika forskningsfinansiärer samt fakultetsanslagen. Eventuella balansförskjutningar mellan inomvetenskapligt motiverad och målinriktad forskning, liksom orsakerna härtill, skall belysas. Vidare bör utvecklingen den framtida resursfördelningen bedömas med hänsyn av

tagen till bl.a. medelstilldelning från forskningsstiftelsema samt till

för deltagandet i EU:s forskningsprogram. resurserna Utredaren skall analysera hur väl det svenska statliga forskningsfmansieringssystemet fungerar med hänsyn tagen till såväl de statliga de privata aktörerna samt till EU-finansieringen. Den nuvarande som organisationsgrunden, innebär att varje forskningsråd motsvarar ett som eller flera fakultetsområden och varje sektorsorgan ett visst samhällsområde, skall värderas och alternativa strukturella synsätt diskuteras. Utredaren skall redovisa de eventuella problem finns i det som nuvarande svenska forskningsñnansieringssystemet och hur detta system

308 Bilaga 1 sou 1996:29

för resurstilldelning påverkar utförandenivån, särskilt universitet och högskolor. En övergripande fråga som utredaren därvid skall belysa är hur finansieringssystemet i sin nuvarande utformning kan bidra till en fortlöpande profilering och förnyelse av forskningen och dess inriktning. Utredaren skall särskilt belysa ändamålsenligheten i fördelningen av till olika forskningsfinansiärer. I detta sammanhang skall möjresurser ligheterna till ökad samverkan mellan olika statliga forskningsfinansiärer belysas. Vidare skall möjligheterna till samverkan med forskningsfinansiärer i den icke-statliga sektorn och med finansiärer i andra länder undersökas. Utredaren skall lämna sådana förslag till förändringar som översynen och analysen kan föranleda. Förslagen kan exempelvis gälla

forskningsfinansieringens organisation rådsstruktur, samverkans- former etc., avvägningar mellan olika vägar för forskningsfinansiering fakultets- anslag, forskningsråd, sektorsorgan, stiftelser, företag, EU etc.,

avvägningar mellan stöd till olika slags forskning grundforskning,

tillämpad forskning etc., avvägningar mellan stöd till inomvetenskapligt motiverad respektive målinriktad, samhällsmotiverad forskning, former för stöd till forskning bidragsandel, garanti, stipendier etc., och former för utnyttjande av EU:s forskningsstöd. -

Förslagen får inte sammantaget medföra ökade nettoutgifter för staten. Forskning inom olika discipliner och fakultetsområden har skilda villkor och behov stöd. Detta skall beaktas vid analysen och vid av eventuella förslag till förändringar. Likaså skall utredaren beakta de nya möjligheter informationstekniken för att utveckla forskningens och ger

forskningsfinansieringens effektivitet. Bedömningar skall ske i ljuset av

internationella erfarenheter.

I arbetet skall utredaren använda existerande uppgifter från bl.a.

Statistiska centralbyrån, Verket för högskoleservice samt Närings- och

teknikutvecklingsverket.

Utredaren skall samråda med kommittén för uppföljning av 1993 års

universitets- och högskolereform dir. 1993:143, tilläggsdir. 1994:126

samt tilläggsdir. 1995:28, med kommittén för omstrukturering och förstärkning industriforskningsinstituten dir. 1994:62 samt med av

utredaren för insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning dir.

1995:8.

Bilaga 1 309

Uppdraget skall slutredovisas till regeringen senast den 1 mars 1996. Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir.

1992:50, jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124, samt att

pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23.

Utbildningsdepartementet

Bilaga 2 311

användbarhet

Forskningsstatistikens

Jämförelser av olika statistikserier och olika omräkningar

Tillgängliga data

Statistik över svensk forskningsfinansiering finns huvudsakligen att hämta från tre källor: SCB:s forskningsstatistik SCBfo, SCB:s statsbudgetanalys STBG samt högskolornas ekonomiska verksamhetsredo-

visning EVR. Forskningsstatistiken omfattar vartannat år och täcker de

flesta utförare och finansiärer och inkluderar både finansiering och årsverkesanalys. Statsbudgetanalysema genomförs årligen och innehåller

bedömningar anslagen till forskning via olika myndigheter. Serien är

av förhållandevis lång och sträcker sig från 1977/78 den är naturligtvis men

begränsad till statlig forskningsfinansiering och endast schablonmässigt uppdelbar i forskningsutförare. Universitetens ekonomiska verksamhets-

redovisning EVR är begränsad till högskolan inkluderar samtliga men

finansiärer där kostnaderna fördelade finansiärsgrupper finns angivna

sedan 1981/82. Här finns dock ingen fördelning mellan kostnader för

forskning, forskarutbildning, grundutbildning och övrig verksamhet,

varför schabloner måste tillämpas även här. Från och med 1993/94 har

högskolorna bytt redovisningssystem, vilket inneburit att statistiken fördelas på verksamhetsområden forskning/forskarutbildning, grundutbildning, uppdragsforskning, uppdragsutbildning samt övrig verksamhet

också att intäkter istället för kostnader redovisas. men För samtliga dessa tre serier är det svårt att följa olika typer av anslag. Forskningsrådens struktur har förändrats väsentligt, särskilt tillkomsten TFR och SFR 1991. Detta innebar en kraftig genom av förskjutning från sektorsforskning till rådsforskning i statistiken men eftersom dåvarande styrelsen för teknisk utveckling redan före bildandet

TFR fördelade grundforskningsinriktade bidrag inom teknikområdet

av den reala förändringen väsentligt mindre. I EVR är effekten den är omvända eftersom STU från början räknades i forskningsråd gruppen

sedermera TFR medan NUTEK förflyttades till

men ersattes av gruppen

övriga statliga finansiärer i huvudsak sektorsforskning. Motsvarande problem finns förflyttningar medel mellan fakulteter och råd

genom av och mellan fakulteter och sektorsorgan genomslaget i statistikäven om i dessa fall inte är lika tydligt. en

312 Bilaga 2

De tre serierna skiljer sig i flera väsentliga avseenden. STBG har ett helt annant perspektiv än de övriga två serierna och innehåller endast

statliga medel. Därutöver är anslagen fördelade efter ändamål där anslag

till universitet och högskolor hjälpligt kan skiljas ut som allmän vetenskaplig utveckling men där anslag till sektorsorganen som fördelas

vidare forskningsbidrag inte kan fördelas utförare. SCBfo tar sin

som utgångspunkt från regler för OECD:s FoU-statistik, vilket innebär att kostnader för administration och vissa delar av forskarutbildningen inte räknas med. I EVR, slutligen, redovisas universitetens kostnader fördelade på anslags- och bidragstyper. Dessa kan dock ganska väl klassas så att finansiering verksamhetsområdet forskning och forskarutbildav ning kan beskrivas. Till skillnad från SCBfo medräknas i EVR kostnader för tillhörande administration och för all forskarutbildning och därutöver leder klassningen bidrag och anslag till att en del finansieav ring grundutbildning och övrig verksamhet också kommer att inav kluderas. En jämförelse mellan EVR och SCBfo bör således resultera i

tydligt högre kostnader i EVR.

Penningvärdesomräkningar samt vissa

schablonberäkningar

Jämförelser över tid kan endast genomföras anslag och bidrag räknas om

till ett fast penningvärde. Sådana omräkningar medför en ökad

om osäkerhet eftersom den omräkningsfaktor som används aldrig helt överenstämmer med faktiska pris och löneförskj utningar. Då hela forskningssystemet skall analyseras kan inte heller specifika mått för statlig respektive enskild sektor användas. Utredningen har använt samma mått SCB dvs implicit BNP-deflator och därvid använt 1994/95 som som basår. Metoden kan förskjutningar mellan sektorer som beror av ge väsentligt olika löneutveckling över en följd av år bör den ge en men god bild utvecklingen i fast penningvärde. av Valutaförändringar påverkar självfallet storleken på utländska bidrag och det är tänkbart att den långsiktigt försvagade svenska kronan medfört trendmässig ökning bidragen i svenska kronor utan att bidraen av i utländsk valuta ökat. Ingen hänsyn har dock tagits till detta. gen

Från och med 1991/92 genomfördes momsreform inom statsför-

en valtningen. Den innebar att myndigheterna momsbefriades och att samtidigt anslagen minskade lika mycket kostnaderna förväntades minsom ska till följd momsbefrielsen. I medeltal minskade fakultetsanslagen av med 2,5% och rådsanslagen med 3,5%, vilket således ansågs motsvara

Bilaga 2 313

den momsvinst som högskolan gjorde. För att kompensera för detta har anslagen före 1991/92 räknats ner med motsvarande procenttal. Det

system för momsbefrielse av bidrag från övriga givare som införts innebär att 8 % bidragen förs direkt till staten som moms, varför av

kostnader och intäkter minskat i motsvarande grad. Övriga bidrag har

således räknats ner med 8% för att kompensera för detta. I EVR saknas fram till 1993/94 Sveriges Lantbruksuniversitet SLU. I de vidare analyserna har kostnaderna för SLU ansatts till ett värde som

motsvarar dess andel av kostnaden för hela högskolesystemets FoU

1993/94. Förfarandet är korrekt endast om SLU:s andel varit konstant

under den undersökta perioden, vilket inte varit fallet. Felet som upp-

kommer kan dock inte motsvara mer än ett fåtal procent.

En svårighet uppkommit är att lokalkostnadema förändra-

annan som

des relativt kraftigt i och med att dåvarande Byggnadsstyrelsen 1991

ändrade hyrorna för att i högre grad marknadsanpassa dem. Denna

höjning måste från forskningsñnansieringssynpunkt betraktas som en redovisningsteknisk förändring varför lokalkostnadema 1991/92

o m räknats med index. Detta medför att kostnaderna för FoU i den här upp

redovisade statistiken blir något lägre än i statistik från Högskoleverket.

Jämförelser mellan statistikseriema för

högskolans forskning

De olika statistikseriema kan jämföras för högskolans finansiering. Statsbudgetanalysen är visserligen normalt uppbyggd kring anslagens ändamål SCB har, på utredningens uppdrag, tagit fram en serie men 1985/86-1993/94, är uppdelad på mottagande finansiär och i viss som basanslag, rådsanslag, lokalkostnadsanslag osv. mån på typ av anslag Både Statsbudgetanalysen och EVR insamlas årligen medan forskningsstatistiken genomförs vartannat år. I de följande diagrammen redovisas för jämförbarhetens skull endast vartannatsårsvärden.

314 Bilaga 2 sou 1996:29

Mkr 2500 2000 Enskildsektor

1000 SCB 50° Bidrag från utlandet 0 I I I | | | | I | | 81/82 83/84 05/8 87/88 89/90 91/92 93/94

Figur B2:1 Jämförelse mellan högskolans ekonomiska verksamhetsredovisning, EVR, och forskningsstatistiken, SCB fo. Bidrag från enskild sektor och från utlandet.

Vad gäller bidrag från företagssektom och från privata stiftelser och

fonder följer statistiken det förväntade mönstret så att EVR värdena ligger mellan 10 och 20% över forskningsstatistiken. Skillnaden är rimlig utifrån seriemas olika definitioner. Statistiken förefaller således i detta avseende tillförlitlig. Statistiken över statliga bidrag till högskolan visar på högre värden

för forskningsstatistiken än för EVR, vilket måste anses orimligt med

utgångspunkt från definitionerna Figur 2. 1993/94 får serierna ett mer förväntat utseende och mycket talar för att det främst är forskningsstatistiken som förbättrats.

O i I I l I i 81/82 83/84 85/86 87/88 89/90 91/92 93/94

Figur B2:2 Jämförelse statistikserier över totala statliga bidrag till univerav sitet och högskolor. EVR är högskolans ekonomiska verksamhetsredovisning, SCB fo är forskningsstatistiken och STBG är siffror från statsbudgetanalysen.

OU 1996129 Bilaga 2 315

Det är mycket osannolikt att den ekonomiska verksamhetsredovisningen, som helt baseras på högskolornas ekonomiska redovisning till staten skulle ge för låga värden vad gäller kostnader för forskning. Istället bör statistiken som den redovisas här överskatta kostnaderna och därutöver räkna med administration och forskarutbildning, vilka verksamheter helt eller delvis skall ha exkluderats från forskningsstatistiken. Siffrorna från statbudgetanalysen omfattar endast finansiering för Allmän vetenskaplig utveckling, varför en hel del sektorsforskningsbidrag faller utanför. De lägre värdena i statsbudgetanalysen kan således åtminstone delvis förklaras av detta. Minskningen av statliga anslag och bidrag till UoH under 90-talet som kan avläsas i SCB-statistiken syns inte sig i EVR eller statsbudgetanalys och den är sannolikt en vare artefakt förändrade definitioner och förändringar i hanteringen skapad av SCB:s enkäter inom högskolan. Att forskningsstatistiken i detta av avseende något felaktig bild styrks av de förstärkningar som ger en

beslutats efter förslag i de senaste forskningspropositionema.

Huvuddelen den statliga finansieringen sker med basanslag fakulav tetsanslag, lokalkostnadsanslag, anslag för klinisk forskning samt övriga

anslag. Inte heller for dessa är överenstämmelsen särskilt god och

skillnaderna i trender mellan de olika serierna under 90-talet är mer framträdande än för den totala statliga finansieringen Figur 3. Med utgångspunkt i samma resonemang som för de totala statliga anslagen är det troligt att basanslagen under 90-talet ökat än minskat som snarare

forskningsstatistiken indikerar. Den mycket tydliga uppåtgående trenden

i statsbudgetanalysen ger ytterligare stöd för detta.

0 I | I I I I | i 81/82 83/8 85/86 87/88 89/90 91/92 93/94

Figur B2:3 Jämförelse mellan statistikserier avseende basanslaget till högskolan. EVR är högskolans ekonomiska verksamhetsredovisning, SCB fo är forskningsstatistiken och STBG är siffror från statsbudgetanalysen.

316 Bilaga 2 sou 1996:29

0 I l l l I l l i

89/90 91/92 93/94

81/82 83/8 85/86 87/88

Figur B2:4 Jämförelse mellan statistikserier avseende externa statliga bidrag till högskolan. EVR är högskolans ekonomiska verksamhets-

redovisning, SCB fo är forskningsstatistiken och STBG är siffror från

statsbudgetanalysen.

överensstämmelsen mellan EVR och forskningsstatistiken vad gäller externa bidrag från staten till högskolan är sämre än för basanslagen Figur 4. Den allmänna trenden är dock lika utom under 1993/94. Nedgången i siffrorna från EVR mellan 1991/92-93/94 visar sig, då siffrorna för varje år studeras, helt hänföra sig till en en nedgång mellan 1992/93 och 1993/94. Ny statistik från Högskoleverket visar att nedgången fortsatt under 1994/95. Delvis kan minskningen av statliga anslag i statistiken förklaras att redovisningssystemet ändraexterna av des 1993/94 så att intäkter och kostnader rdovisas efter verksamhetsområde och att del tidigare bidrag borde ha räknats till grundutbilden av ning eller övrig verksamhet. Ett annat skäl av sannolikt betydligt större

dignitet är att EVR, liksom forskningsstatistiken, baseras högskolor-

redovisade intäkter och/eller kostnader, vilka inte är samma sak som nas de faktiskt erhållna bidragen. Forskningsbidrag kan förskott och ses som redovisas då inte intäkt i boksluten förrän verksamhet kan som en redovisas, vilket för i stort sett alla fall innebär att intäkt redovisas en då kostnad uppstår. Bidragen kan också betraktas som en intäkt en gäller för olika lärosäten i den mån de inte använts

olika system men

under året periodiseras intäkten så att bokslutet inte redovisar under året erhållna bidrag. Bidrag kommit in till högskolan men inte använts som försvinner således i statistiken, vilket på lång sikt inte medför några stora fel i uppskattningen externa bidrag men på kort sikt kan ge av väsentliga förskjutningar.

Bilaga 2 317

Sedan 1993/94 har högskolorna ändrat sitt ekonomiska beteende genom att de i hög grad utnyttjat möjligheterna att överskott i spara verksamheten till god ränta hos riksgäldskontoret. Detta har fått till följd att de samlade Överskotten under 1993/94-1994/95 ökat mycket snabbt så att de idag ligger nära den övre gränsen för reserverade medel l0% omslutningen. Överskotten är dock helt genererade statliga anslag av av och uttagna overheadkostnader eftersom dessa betraktas intäkt som en då högskolan erhåller medlen. Bidragsmedel definitionsmässigt genererar mycket små överskott eftersom Överskotten antingen periodiseras eller mycket sällan uppstår eftersom intäkter för bidragsmedel vid vissa högskolor inte uppstår förrän en motsvarande kostnad bokförs. l den nationella statistiken saknas uppgifter om hur mycket bidrag högskolan erhållit men storleken på de bidragsmedel som de senaste åren legat på balanskonton, som förskott eller periodiserade överskott, finns tillgängligt de enskilda högskoleenhetema. Utredningen har begärt in uppgifter från de enskilda högskolorna och en sammanställning visar att en väsentligt ökande del av erhållna bidrag inte utnyttjats. Mellan 1993/94 och 1994/95 ökade andelen medel som fanns tillgängliga men inte redovisades som intäkt med 7 eller 8% vid de fem lärosäten från vilka utredningen erhållit uppgifter. För perioden 1992/93 till 1993/94 finns bara två uppgifter eftersom redovisningssystemet ändrades då men även i dessa fall ökar andelen förskottsmedel med 8%.

Ackumuleringen bidragsmedel är tillfällig och effekt av nya

av en möjligheter och stor osäkerhet vid högskolorna. Kravet lånefinansiering material torde också ha medfört en tillfälligt minskad utrustav ningsanskaffning, vilken dessutom inte medför stora kostnader initialt. För forskningsfinansieringsutredningens syften medför dock den beskrivna ackumuleringen att den verkliga finansieringssituationen för högskolan göms i statistiken varför intäkterna från externa bidrag har räknats upp för åren 1993/94 och 1994/95. Utredningen har antagit att den andel av bidragen som inte använts 1992/93 är ett normalvärde och räknat bidragen för efterföljande år med ett belopp sådant att den upp icke använda andelen bidragen under 1993/94 och 1994/95 blir av densamma som för 1992/93. Detta innebär en uppräkning med 8 respektive 16% för respektive år.

Sammantagen bedömning

Tillsammantaget datamaterialet från högskolornas ekonomiska ger verksamhetsredovisning, EVR, intryck av att bäst överenstämma med

318 Bilaga 2 sou 1996:29

statsmaktemas beslut. Det innehåller heller inte svårförklarliga kraftiga förändringar inte stöds andra siffror. De oförklarligt höga kostsom av naderna i forskningsstatistiken under 80-talet talar också mot att använda denna för att beskriva statlig finansiering forskning och utveckling av vid högskolan. Däremot förefaller forskningsstatistiken ge en god bild finansieringen från den enskilda sektorn och i den vidare analysen av används dessa siffror för att sådan statistik som inte täcks av EVR. Statistiken blir detta sätt något haltande eftersom forskningsstatistikens kostnader något annat än kostnaderna i EVR. Samtidigt avser visar jämförelsen att forskningsstatistiken under 80-talet överskattat ovan statliga anslag och bidrag under 80-talet, varför EVR ändå sannolikt ger

bättre jämförbarhet med finansiering från den enskilda sektorn och

en utlandet forskningsstatistikens uppgifter. Man bör dock hålla i än egna minnet att statistiken för högskolan i det följande något överskattar storleken på högskolans finansiering. Trots de ganska skillnaderna mellan olika serier är trenderna i stora likartade. Tydligt detta i ett antal kvoter som brukar stort sett syns utnyttjas i den forskningsplitiska debatten Figur 5. Andelen statliga medel till högskolan, andelen externa medel och andelen statliga externa

medel följer på det hela taget kurvor vare sig utgångspunkten är

samma

EVR eller forskningsstatistiken.

100 -

80 å Andelstatliga EVR 60 SCB Andelexterna 40 i

20 Andel från enskild sektor v I I I r r 81/82 85/86 89/90 93/94

Figur B2:5 Jämförelse statistikserier över olika anslagstypers andel av av totalkostnaden för forskning vid UoH. EVR är högskolans ekonomiska verksamhetsredovisning och SCB fo är forskningsstatistiken

sou 1996:29 Bilaga 3 319

F

orskningsrådsorganisationen i några

länder

En utförligare beskrivning av de nordiska forskningsrådssnukturerna och

aktuella förändringar återfinnes i utredningens rapport, Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet, SOU 1996:28

Danmark

Efter en OECD-utvärdering av dansk forskning under 1994 tillsatte Forskningsministeriet en kommitté med uppgift att föreslå ett entydigt og sammenhaangende rådgivningssystem, som på forskningsområdet kan rådgive regering, Folketing og de forskningsfmansierende ministerier.

Kommittén betänkande Betzenkning forskningsrådgivning lades

om fram i april 1995. För forskningsråden föreslås det i betänkandet en reduktion av antalet råd från sex till tre. De nuvarande råden täcker följande områden

Naturvidenskab Jordbrugs- og veterincervidenskab Teknisk videnskab

Samfimdsvidenskab

Humaniora Sundhedsvidenskab

Betänkandet rekommenderade en rådsstruktur med tre forskningsråd

med följande indelning.

Naturvidenskab, teknik og jordbruksvidenskab

Sundhetsvidenskab

Humaniora og samfimdsvidenskab

Som skäl för omorganisationen anges för det första att det sker genombrott inom forskningen mellan de traditionella fackuppdelningama och att att det finns behov av särskilda insatser på flera områden som idag återfinns mellan två eller flera forskningsråd. En andra motivering är att forskningsråden i framtiden kommer att få uppgifter i anslutning till den nationella forskningstrategin som är bredare än idag.

320 Bilaga 3

I det lagförslag den danska regeringen framlade hösten 1995

som ändrades dock rådsindelningen till följd protester från forskningsråd av så föreslås tredelad rådgivningsstruktur bestående av m att nu en Danmarks Forskningsråd, fyra statliga forskningsråd och ett antal of-

fentliga forskningsudvalg ministeriella forskningskommittéer. Forsk-

ningsråden blir således:

Jordbrug, naturvidenskap og teknik Sundhetsvidenskap Humaniora

Samfimdsvidenskap

kommer våren 1996 och det är mycket

Folketingsbehandling att äga rum

osäkert folketinget kommer att acceptera den nya strukturen. om

Finland

Akademi hade tidigare organisation med sju k kommissio-

Finlands en s enligt följande ner

Humanistiska kommissionen Naturvetenskapliga kommissionen Medicinska kommissionen

Agronomie- och forstvetenskapliga kommissionen

T ekniskvetenskapliga kommissionen Samhällsvetenskapliga kommissionen

Miljövetenskapliga kommissionen

till förändringar denna organistion framlades av Grund- Förslag av

forskningsarbetsgruppen 89. Den ansåg att Akademins organisation var

och föreslog minskning antalet kommissioner från sju

för splittrad en av sådan omorganisation motiverades också med den växande

till tre. En forskning överskrider disciplingränsema och med det andelen som detta medför. De tre kommissionema skulle samordningsbehov som nya representera

Biovetenskaplig forskning

Humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning

Naturvetenskaplig och teknisk forskning

sou 1996:29 Bilaga 3 321

Förslaget stöddes delvis av Akademin, men den föreslog modell en

med fyra kommissioner med en hälsovetenskaplig kommission den

som fjärde.

För att ytterligare konkretisera frågan tillsatte Undervisningsministeriet Utvecklingsarbetsgruppen för Finlands Akademi i sitt förslag

som

i februari 1991 också hade med fjärde hälsovetenskaplig kommission.

en

Det flesta befintliga kommissioner ville dock behålla sina discipli-

egna

ner så självständiga som möjligt och även högskolorna var allmänt

skeptiska till en förändring och våren 1991 föll därför förslaget. En internationell utvärdering av Finlands Akademi som redovisades

i januari 1993 tog emellertid åter upp denna fråga och föreslog att

kommissionemas antal skulle begränsas till tre eller fyra. I skriften Kurs 93, Finlands Akademis mål och strategi skrev Akademin att en modell med fyra forskningsråd var det ändamålsenligaste alternativet och föreslog följande fyra råd

Forskningsrådet för kultur och samhälle Forskningsrådet för naturvetenskap och teknik Forskningsrådet för hälsa Forskningrådet för miljö och naturresurser

Rådet för miljö och naturresurser föreslogs omfatta lantbruks- och skogsvetenskaplig forskning samt miljöforskning och skulle alltså i Sverige ungefär motsvara SJF R + SNV:s forskningsnämnd. Biovetenska-

skulle ingå i forskningsrådet för hälsa eller i forskningsrådet för

pema miljö och naturresurser efter hur de bäst passar dessa forskningsråds profil. I förordning Finlands Akademi fastställde regeringen i sepen om tember 1994 den av Akademin föreslagna strukturen och den trädde i kraft den 1 januari 1995.

Norge

Det s k Grøholtutvalget lade i augusti 1991 fram ett betänkande Orga-

nisering for helhet og mangfold i norsk forskning. Där förslogs en

omorganisation forskningssystemet som avsågs leda till bedre forskav

ning m h t kvalitet og relevans, förenkling og større logikk i strukturen,

en bedre ressursutnyttelse, større fleksibilitet overfor nye behov og en effektiv utnyttelse forskningsresultater. mer av För den framtida organisationen angavs ett antal huvudprinciper och

vad gäller forskningsråden de två. Dels skulle grundforskning och

var

ll 16-0361

322 Bilaga 3 sou 1996:29

tillämpad forskning integreras i ett forskningsråd, dels borde det ske en långtgående delegering från forskningsrådsnivån till utförandenivån. Fortsättningsvis diskuteras här bara den första av dessa principer. Utredningen föreslog att alla forskningsrådsfunktioner skulle samordi det enda forskningsrådet Norges forskningsråd NFR med tre nas fackstrategiska råd och administration. Fackråden föreen gemensam

slogs få långtgående befogenheter i forskningspolitiska frågor inom sina

respektive områden och mandat att fördela de medel som forskningsrådets styrelse ställde till deras förfogande. Följande tre råd föreslogs bli inrättade

Rådet for biologi, miljø helsevitenskap

og

Rådet for teknologi og naturvitenskap Rådet for kultur- og samfunnsvitenskap

I den remissomgång följde rådde allmän uppslutning prinsom om

cipen med ett enda forskningsråd och om integration av grundforskning

och tillämpad forskning i detta råd. Många ansåg däremot att användar-

och sektorsintressena dåligt tillgodosedda i den föreslagna organisa-

var tionen. När det gäller den föreslagna indelningen i fackstrategiska råd pekades det på att medicin och hälsa borde organiseras separat i enlighet med internationell praxis, att biologi inte borde skiljas från övrig naturvetenskap, att miljöaspektema inte tillräckligt tillgodosedda och att var kulturskillnader gjorde det svårt att integrera naturvetenskaplig grundforskning och användarstyrd industriellt inriktad forskning. Regeringens förslag St.meld. 43 199l-92 ändringar i forsknr om

ningsrådsstmkturen hade bl utgångspunkt att främja alla departe-

a som aktiva i forskning och forskningspolitik, att tillvarata ments engagemang sektorernas och användarnas behov och att få bättre integration en

mellan grundforskning och tillämpad forskning utan att för den skull ifrågasätta den fria grundforskningens roll. Vad gäller det nya forsk-

ningsrådets indelning föreslogs att följande k områdesstyrelser sex s skulle inrättas under rådets huvudstyrelse

industri og energi

bioproduksjon och foredling

miljø og utvikling medisin og helse kultur og samfünn naturvetenskap og teknologi

Bilaga 3 323

Grundforskning inom naturvetenskap och teknologi skiljs alltså från den näringslivsinriktade forskningen. Detta ansågs bl a underlätta för NFR att ta ansvar även för verksamhet i gränsområdet mellan forskning och näringslivsutveckling. De svenska motsvarighetema till områdena industri og energi och naturvitenskap og teknologi är NUTEK respektive NFR+TFR. Området bioproduksjon og foredling täcker forskning for jord- och skogsbruk, veterinärmedicin, fiske, havsbruk och livsmedelsindustri och motsvarar alltså svenska SJF R. Inom området miljø og utvikling ställs krav på tvärvetenskapliga insatser särskilt mellan naturvetenskaper och samhällsvetenskaper och området gränsar till alla de andra. I det svenska

landskapet svarar det närmast mot SNV:s forskningsnämnd och eventu-

ellt FRN. Vad gäller området medisin og helse motsvarande svenska

MFR följde regeringen remissopinionen och området kultur og sam-

funn motsvarande HSFR var också oproblematiskt.

Nederländerna

Nederländerna har samlad forskningsrådsorganisation i form av

en

"Nederlandse Organisatie voor Wetenschappelijk Onderzoek N WO. Denna organisation finansierar 15 % forskningen vid landets univer-

av sitet. Dess mandat avser både grundläggande och strategisk forskning

och den finansierar forskningsprojekt på ungefär samma sätt som forsk-

ningsråd i andra länder. På punkter skiljer sig NWO från de ett par

svenska forskningsråden. För det första driver NWO egna forskningsinstitut till vilket skall organisa-

åtgår 35 % av dess budget. För det andra

tionen också stödja tillämpad forskning och NWO har t o m en lagfäst

skyldighet att främja kunskapsöverföring.

Under NWO:s styrelse sorterar forskningsråd för följande sex om-

råden av NWO använda engelska benämningar:

Humanities Social Sciences

Physical Sciences Geosphere and Biosphere Sciences

Medical Sciences Technical Sciences

En National F oresight Committee har sedan 1992 försökt identifieprioritetsområden baserade på samhälleliga behov eller på den vetenra

324 Bilaga 3 sou 1996:29

skapliga utvecklingen. En strävan har varit att överge modellen med

projektstöd till ett mycket stort antal forskare eller forskarstuderande

för att istället arbeta selektivt med mer långsiktiga programstöd. De mer

person-orienterade Talent och Pionier, tema-orientera-

senare kan vara

de forskningsteman eller samhällsteman eller struktur-orienterade

forskarskoleprogrammet Stimulans. NWO har tidigare i huvudsak finansierat doktorandforskning, men sådan småskalig forskning universitetens uppgift. NWO ses nu mer som istället att koncentrera sig på storskaliga forskningsprojekt och avser seniora forskare. Man vill också uppmuntra ökad inriktning av forsken

ningen mot väsentliga samhälleliga problem bl genom satsning på

a strategiska och skilda former samverkan med industrin. program av Forskningens kvalitet skall emellertid förbli det viktigaste urvalskriteriet. nämligen det medicinska och tekniska för-

Två av forskningsråden

till forskningsprojekt vid och högsko-

delar sina medel direkt universitet

lor medan de andra fyra fördelar dem på Foundations”. vilka i sin tur fungerar forskningsråd inom sina områden. Beslut om forsknings-

som stöd fattas dessa Foundations antingen med hjälp av kommittéer av eller med vad kallas jury, vilket innebär skriftlig konsultation av som en I båda fallen sker arbetet i etapper och de sökande bereds alltid experter.

möjlighet att kommentera de sakkunnigyttranden avgivits under den

som

första granskningsomgången. Inom några forskningsråden finns det

av inte bara Foundations utan också ett antal särskilda forskningsinstitut.

1994 genomfördes omorganisation NWO varigenom antalet

en av

administrativa enheter inom organisationen minskades från över 30 till

20. De största förändringarna avsåg stödet till humaniora, samhällsveca

tenskaper och forskning geosfáren och biosfären. Inom dessa tre

om forskningsråd minskade antalet Foundations från 19 till Syftet med

denna omorganisation att avskaffa onödiga gränsdragningar, minska

var

uppdelningen budgeten i många smådelar och öka organisationens

av effektivitet.

Inom forskningsrådet för Geosphere and Biosphere Sciences finns

Geosciences Foundation GOA, Life Sciences det t ex nu en en Foundation SLW samt ett havsforskningsinstitut NIOZ. Huvudfmansiär NWO är Ministry of Education, Culture and av

Science, det tekniska forskningsrådet, som 1990 placerades under

men NWO, delfinansieras Ministry of Economic Affairs. Detta forskav

ningsråd stöder inte bara forskning inom de tekniska vetenskapema utan

också tillämpad forskning inom alla andra discipliner såväl fysik, kemi och matematik biologi och till och med samhällsvetenskaper. Vid som

val forskningsprojekt lika vikt till projektets vetenskapliga kvali-

av ges

och möjligheterna att resultaten kan komma till användning, t ex

tet

sou 1996:29 Bilaga 3 325

inom nederländsk industri. Det tekniska forskningsrådet kan därför sägas

vara en matrisstruktur för stöd till tillämpad forskning oberoende av dess inriktning, medan de övriga råden huvudsakligen stöder grundläggande och strategisk forskning.

Schweiz

Det schweiziska forskningsrådet NF stöder grundforskning inom alla vetenskapsområden och har dessutom ansvar för ett 20-tal större nationella program inom av regeringen angivna problemområden. Sedan 1992 NF också för genomförandet av ett antal prioriterade prosvarar inom forskningsområden regeringen bedömts ha strategisk gram som av betydelse. Däremot har NF inga egna forskningsinstitut. forskningsrådets medel används för stöd till enskilda forsk- 75 % av

ningsprojekt. Högst 12 % får användas för de nationella programmen

och resterande medel gär till de prioriterade programmen och till stipendieprogrammen m m. NF:s högsta beslutande organ är "The Foundation Council" här och

nedan används genomgående NF:s engelska benämningar som har

egna 56 medlemmar representerande universiteten, den federala regeringen, kantonema samt vetenskapliga, kulturella och ekonomiska organisationer. Detta "Foundation Council" utser de flesta ledamöterna i "The

Research Council" se nedan och beslutar i övrigt i viktiga budget- och

planeringsfrågor. "The Research Council" har 71 ledamöter fördelade på fyra avdelningar, varav de tre första ansvarar för följande områden:

Humanities and Social Sciences I Mathematics, Natural and Engineering Sciences II Biology and Medicine III

Den fjärde avdelningen handhar de ovannämnda särskilda programmen. Det bör tilläggas att avdelning III är uppdelad i två sektioner; en för biologi och experimentell medicin och en för klinisk, social och preventiv medicin. Även namnet denna avdelning för tankarna till ett om livsvetenskapligt forskningsråd är den alltså i praktiken uppdelad i ett råd för biologisk forskning, till vilket förts närliggande medicinska forskningsområden traditionellt medicinskt forskningsråd. och ett mer Samordningen de fyra avdelningamas arbete sker i en "Executive av Committee of the Research Council". Det är också i detta organ som besluten projektbidrag fattas. Inom NF finns slutligen också 15 om

326 Bilaga 3

"Research Commissions" uppgifter främst hänför sig till de olika vars

stipendieprogrammen.

Storbritannien

Den brittiska forskningspolitiska diskussionen har på senare tid ofta rört

sig kring problem den svenska. Man har forskning av hög

samma som

klass och med stor produktion kvalificerade vetenskapliga artiklar.

av Det har gett internationellt anseende och många Nobelpris. Däremot tycks forskningsresultaten inte i någon större utsträckning ha lett till innovationer inom brittisk industri. Därtill kommer att industrins egen strategiska forskning inte är särskilt omfattande, att barn och ungdomar väljer bort naturvetenskap och teknik i skolorna och att forskare och ingenjörer har ett förhållandevis lågt anseende i allmänhetens ögon.

Mot denna bakgrund har nyckelfråga i Storbritannien varit av-

en

vägningama mellan grundforskning och tillämpad forskning, mellan den

offentliga och den privata forskningssektom och mellan universiteten och industrin. Att skapa förtroendefulla kontakter och en fruktbar samverkan mellan näringslivet och universitetsvärlden har varit ett viktigt mål. Dessa överväganden har också satt sin prägel den omorganisa-

tion forskningsråden genomfördes 1994. Tidigare fanns det fem

av som forskningsråd nämligen

AFRC agricultural and Food Research Council

ESRC Economic Social Research Council MRC Medical Research Council NERC Natural Environment Research Council SERC Science Engineering Research Council

I ett White Paper med titeln Realising Potential: A Strategy our

for Science, Engineering and Technology som publicerades 1993,

klargjorde den brittiska regeringen att dess mål to hamess the var intellectual of the science and engineering base to improve resources economic performance and the quality of life. Framtida prioriteringar FoU-stöd skulle be much clearly related to meeting the counav more trys needs and enhancing the wealth-creating capacity of the country, och detta skulle även gälla forskningsråden. Bl därför ombildades a dessa och den 1 april 1994 skapades följande forskningsråd per sex nya

BBSRC Biotechnology and Biological Sciences Research Council ESRC Economics and Social Research Council

Bilaga 3 327

MRC Medical Research Council NERC Natural Environment Research Council EPSRC Engineering and Physical Sciences Research Council PPARC Particle Physics and Astronomy Research Council

De största förändringarna avsåg det tidigare SERC som före omorganisationen var det utan jämförelse största forskningsrådet. Partikelfysiken och astronomin bröts sålunda ut och fick ett eget råd i det nya PPARC. Vidare kombinerades SERC:s forskningsstöd inom områdena biologi och bioteknologi med motsvarande verksamheter inom gamla AFRC för att tillsammans bilda det nya BBSRC. Slutligen överfördes också ansvaret för jordobservation och atmosfärsforskning till det det nya NERC. Kvar av det gamla SERC blev det nya EPSRC Engineering and Physical Sciences Research Council, som fortfarande är det största forskningsrådet med 30 % av rådens totala budget. Varje forskningsråd har en vetenskapsman som heltidsarbetande direktör och en deltidsarbetande ordförande från industrin eller andra användarkretsar. Vidare har det skett en ökning av antalet rådsledamöter som företräder användarsidan, inklusive industrin. Omorganisationen innebar också att en ny tjänst inrättades som Director General of the Research Councils. Dess innehavare är rådgivare till den ansvarige ministern vad gäller rådens budget och gränsdragningen dem emellan men också i frågor rörande deras effektivitet och arbetsformer.

Sett i ett svenskt perspektiv är den brittiska omorganisationen inte

ointressant. Att skapa ett särskilt forskningsråd för partikelfysik och astronomi är visserligen knappast något att ta efter. Därtill är den svenska verksamheten inom dessa områden alltför små. Däremot erbjuder de andra råden modell i vilken stöd till mycket grundläggande forskning en hanteras av samma organ som mer tillämpade och sektoriella aspekter. I Storbritannien ser regeringen denna dubbla inriktning av t ex de nya EPSRC och BBSRC som en mycket betydelsefull faktor för utvecklingen såväl en högteknologisk och kunskapsbaserad industri som av av de basämnen inom teknik, fysik, kemi och biologi vilka utgör en oumbärlig grund för denna utveckling. En programform igångsatts av de nya forskningsråden går ny som under beteckningen ROPA Realising our Potential Awards. Den innebär att universitetslärare vars forskning stöds av industriella eller kommersiella intressen, och som alltså åtminstone delvis arbetar inom områden som bedömts ha relevans för de senare, kan ansöka om rådsmedel för mer grundläggande forskning inom fritt valda områden.

Bilaga 4 329

Den särskilda fakultetsresursen till de

humanistiska och matematisk-

naturvetenskapliga fakultetema

Utredningen sände 1995-08-29 en enkät med frågor användningen om av den särskilda resurs som till följd regeringens förslag i 1990 års av

budgetproposition anvisades till de humanistiska och matematisk-

naturvetenskapliga fakultetema till berörda universitet. Frågorna gällde bl a hantering och användning medlen. Samtliga universitet har av svarat. Professorema Inge Jonsson, Stockholm och Carl-Ivar Brändán, Grenoble har på utredningens uppdrag analyserat inkomna svar.

1 Den särskilda fakultetsresursens vid de

användning

humanistiska fakultetema

Inge Jonsson

I enlighet med regeringens förslag i 1990 års forskningsproposition beslöt riksdagen år att anvisa sammanlagt 50 miljoner kronor samma årligen till de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakultetema under en försöksperiod fram till den 30 juni 1997. Syftet att var ge dessa fakulteters ledningsorgan tillfälle att utveckla kompetens att arbeta med fördelning av forskningsresurser utifrån samma typ av kvalitetsbedömning, forskningsråden tillämpar. Därutöver ville statssom

makterna ge dem möjlighet att finansiera universitetslektorers forskning

villkor motsvarande dem, gäller för rådens forskartjänster. som Forskningsfmansieringsutredningen begärde i början av höstterminen i år svar från berörda universitets rektorer på tretton frågor angående utnyttjandet av denna särskilda resurs. Svaren infordrades till den 25 september, en tidsram som de flesta också lyckades hålla sig inom. Rektorema valde att låta vederbörliga fakultetsorgan utarbeta dessa svar och överlämnade dem utan eget yttrande. Det reflekterar ett i svaren bestyrkt faktum, att universitetens ledning inte har deltagit i hanteringen av dessa medel. I sin tur illustrerar det tydligt, hur långt decentraliseringen av beslutsfattandet har gått vid universiteten, vilket skulle kunna ge anledning till åtskilliga kommentarer. Jag skall dock nöja mig med

att påminna om hur just forskningens finansiering låter klyftan mellan

330 Bilaga 4

kraven på rektorema att utöva ett kraftfullt ledarskap och deras reella möjligheter att uppfylla dessa öppna sig djupast. Efter att ha gått igenom det insända materialet kan jag konstatera, att det visserligen uppvisar betydande skillnader i utförlighet och precision från Göteborg och Stockholm är de mest innehållsrika men - svaren ändå utgör ett tillräckligt underlag för bedömning. I det följande skall jag försöka intrycken min läsning och dra några slutsatser, summera av dock utan att systematiskt kommentera samtliga frågor och svar. Även endast ett lärosäte berört den interna transfereringen utgår om jag från den särskilda överallt behandlats i obeskuret skick, att resursen

dvs utan de avsättningar till gemensamma ändamål som eljest görs av

universitetens styrelser. Flera fakulteter har därutöver redovisat, att de insatser gjorts med medel från den särskilda kunnat försom resursen stärkas omprioriteringar av fakultetsanslaget. genom

Det påtagligt uttryck den höga uppskattning av den särskil-

ger ett

da fakultetsresursen, går att utläsa materialet, explicit eller som

som ur undertext. Naturligtvis innebär det ingen direkt överraskning, att en fakultetsledning gläds att få ökade att fördela, men tveklöst resurser har just denna möjlighet att relativt fritt och snabbt kunna disponera tillkommande medel, i humaniorasammanhang representerar ett som mycket betydande belopp, verkat ovanligt stimulerande fakultetens interna debatt och planering. Samtliga fakultetsnämnder motsv. har

fördelat dessa medel efter omsorgsfull vetenskaplig prövning. Något

en slags fackligt inspirerad rättvisedistribution har icke förekommit. Jag instämmer gärna i den eloge utvärderama fakulteten i Umeå som av formulerat för att den lyckats fördela efter program eller om pengar -

så vill forskningsprincip och inte efter allmän rättvisemodell,

man en vilken trots allt låg nära till hands". Urvalet projekt och därmed i praktiken personer i de flesta av - av fall har fortskridit i vilken alla institutioner och - genom en process, centra beretts tillfälle att lämna förslag och synpunkter. Det ledde till att

avsevärd mängd programförslag utformades. Fakultetsnämndema i

en Stockholm hade sålunda inte mindre än femtiotvå förslag att ta ställning till i första Efter beredning de båda sektionernas dekaner och ett steg. av prodekaner, vilken bl innefattade överläggning med samtliga proa en fessorer vid fakulteten, inbjöds tolv förslagsställare att utarbeta en mer

detaljerad projektbeskrivning. Av dessa tilldelades sedan åtta anslag från

den särskilda beslut fakultetsnämndema. Urvalsproresursen genom av vid övriga lärosäten uppvisar naturligt lokala särdrag men cessen nog

skiljer sig inte i allmän uppläggning eller ambitionsnivå.

Resultatet blev också likartat, med ett markant undantag. Göteborgsfakulteten valde att samla sina insatser till fem större forskningsprogram.

SOU 1996229 Bilaga 4

Dessa omfattade problemområden, som bedömdes särskilt lovande vara och dessutom förutsatte samarbete mellan institutioner och ämnen. Inom dessa program inrättades två befattningar universitetslektor, medan som medlen i övrigt främst utnyttjades för att tilldela forskningstid åt redan anställda lektorer. Kring dessa har forskningsmiljön sedan personer

breddats genom att medel ur fakultetsanslaget tillförts fur att t

ex anställa forskarassistenter och doktorander. I fyra har externa program medel medgivit ytterligare tillskott av kompetens. Av de fem verksamhetsberättelser och tre utvärderingsrapporter, återfinns i insänt som material, framgår att aktiviteten i de flesta varit hög och programmen givit respektingivande vetenskapliga resultat. Den modell valt i man Göteborg torde ge väsentligt ökade möjligheter att främja samarbetet mellan fakultetens institutioner i förhållande till den projektbaserade fördelningen vid övriga fakulteter. Men även i Göteborg har givetvis tillgången på goda forskare hemmavid och de lokala forskningsprofilerna i stor utsträckning fått bestämma valet av anslagsmottagare, vilket klart framgår av att så stor andel av medlen använts till att tilldela forskningstid anställda lektorer. I Göteborg och Umeå har ändå några befattningshavare rekryterats från andra lärosäten, medan alla andra fakulteter har besatt de nyinrättade forskningslektoraten med hemmadöttrar och -söner, Det finns ingen anledning att för den skull misstänka brister vid tillsättningen som när det fanns än sökande skett - mer en i normal. ordning i tjänsteförslagsnämnd och efter sedvanlig utlysning. Eftersom de flesta projekten återfinns inom av fakultetema prioriterade områden, vilka flera utstakades redan under arbetet med UHÄ:s av fakultetsprogram för mer än tio år sedan, är det tvärtom alldeles naturligt, att de mest kompetenta sökande var lokalt gripbara. Samtidigt måste jag konkludera, att den särskilda fakultetsresursen så här långt inte kan sägas ha medfört någon tydlig förnyelse av fakultetemas forskning. Däremot har urvalsproceduren i sig uppenbarligen inspirerat till en betydande produktion av nya idéer, vilket på längre sikt kan leda till att den vetenskapliga debatten vitaliseras och känslan av delaktighet i fakultetens angelägenheter växer. Detta är naturligtvis endast en förhoppning. Men att tillskapandet av den särskilda fakultetsresursen fått till följd ett ökat utbyte erfarenheter mellan berörda fakulteter kan av bestyrkas. Arbetet med att fördela dessa nytillkomna medel inleddes nämligen med en nationell konferens på dåvarande dekaners initiativ, och därefter har dekanema träffats varje år a just för att redovisa hur medlen använts inom deras respektive fögderi. Jag uppfattar denna samverkan som en värdefull subsidiär effekt av att fakultetema fått ökat utrymme att agera självständigt.

332 Bilaga 4 sou 1996:29

Materialet naturligt inget underlag för att bedöma, i vad mån ger nog

detta kollegiala meningsutbyte även innefattar någon form av utvär-

dering. Det har däremot åtskilligt att säga om hur starkt dekanema engagerat sig i både förberedelsearbetet och den kontinuerliga uppföljningen, även också här valt att gå olika vägar. Tre av de fem om man

fakultetema har redan genomfört skilda slag utvärderingar, medan

av

övriga två Uppsala och Lund avser att dröja till försöksperiodens slut.

I Stockholm har dekangruppen utvärderat verksamheten vid två tillfällen, innan nämnderna har fattat beslut projektens fortlevnad, och om tiden för försöket är ute, skall samlad utvärdering företas: formernär en har dock ännu fastställts. I Göteborg och Umeå har man anlitat na

bedömare på hög kompetensnivå, vilka samtliga har avgivit

externa av och mycket informativa rapporter. De innehåller åtskilliga utförliga

kritiska synpunkter, grundtonen är genomgående positiv. I jäm-

men

förelse med forskningsråd och forskningsfinansierande fonder, som i varje fall på humanioraområdet haft vida mer begränsade möjligheter att följa de projekt beviljat anslag till än att granska de ursprungli-

upp man ansökningarna, fakultetsnämndema ha uppnått en bättre balans ga synes mellan förhandsprövning och utvärdering.

länge välkänt problem inom humaniora -inte bara i Sveri-

Ett sedan

fö utgör den låga examinationen doktorer vid de språkvetenska-

ge av -

sektionerna. Det återspeglas i viss mån även vid fördelningen av

pliga särskilda fakultetsresursen. I Uppsala och Stockholm har medlen den lika på de båda sektionerna, vid övriga

tydligen i princip fördelats men

fakulteter har den historisk-filosofiska ämnesgruppen visat sig som klar vinnare den lokala konkurrensen. Resultatet följer logiskt av uppsatta av kriterier, och det finns inget att invända. Men förhållandet bör noteras belägg för något måste göras för att stärka intresset för som ännu ett att

språkvetenskaplig forskning bland studenterna.

Detta uppgift för både fakultetema själva och externa finansär en iärer. ideala ansvarsfördelningen mellan dessa eller mellan fasta Den fakultetsmedel och rörliga är notoriskt svår att bestämma. resurser - Själv jag mycket tveksam till den hittillsvarande uppdelningen av är

statsanslagen till grundutbildning respektive forskning/forskarutbildning,

minst därför den innebär betydande inskränkning universiinte att en av

till självbestämmande. Samtidigt måste fakultetema ha en

tetens rätt någorlunda permanenta medel för att kunna fullgöra sina bred bas av uppgifter. Forskningsråden och andra externa finansiärer med motsva-

rande ansökningsförfarande, vilket på humanioras område endast gäller

Riksbankens Jubileumsfond, spelar utan tvekan viktig roll kvalien som de besitter stor överblick. Men andelen externa tetsgaranter genom att

anslag får inte bli så dominerande, att universitetens långtidsplanering

Bilaga 4 333

försvåras intill det omöjligas gräns. Försöket med den särskilda fakultetsresursen har enligt min bestämda mening visat, att de humanistiska fakultetema förvärvat god kompetens att fördela medel efter vetenskaplig prövning genom sina beslutande organ. Dessa har också förmått väcka ett stort engagemang bland forskarna på institutionerna. De effekter som kan beläggas i materialet och dem som man kan hysa grundade förhoppningar om, förefaller mig så betydelsefulla, att försöket borde leda till en permanent tilldelning av fria medel i minst samma utsträckning. Det vore naturligtvis beklagligt, om detta skulle leda till en motsvarande reduktion av rådsanslagen, men jag ser trots allt inte detta som någon avgörande invändning.

334 Bilaga 4

2 Den särskilda fakultetsresursens användning vid de matematisk-naturvetenskapliga fakultetema

Carl-Ivar Brändén

Riksdagen beslöt 1990 att anvisa 50 milj kr årligen till de humanistiska och matematisk-naturvetenskapiga fakultetema under femårig fören söksperiod till 30/6 1997. Avsikten med dessa medel var dels att stimu-

lera fakultetsorganen att i ökad utsträckning arbeta efter samma kvali-

tetskriterier forskningsråden, dels att göra det möjligt att finansiera som högskolelektorers forskning på i huvudsak de villkor som gäller för forskartjänster.

Jag har gått igenom det material som forskningsfinansieringsutred-

ningen har begärt från berörda fakulteter för att belysa användningen av denna rörliga under åren 1992 till 1995. Även är resurs om svaren relativt knapphändiga och skiljer sig i precision mellan lärosätena utgör de dock tillräckligt underlag för bedömning. Jag har främst konen centrerat min granskning dels relationen mellan inrättande av nya tjänster och stöd till existerande tjänsteinnehavare, dels på tillsättningsförfarandet och utfallet de tjänsterna speciellt angående fömyelav nya seaspekten. För att få någon form kvantitativt mått på förnyelse av av forskningen har jag använt tillsättningen av externa sökande till nya tjänster måttstock. Medel som har använts för friköp av lektorer som eller tillsättning interna sökande tjänster har jag betraktat som av nya konsolidering existerande forskning. Denna uppdelning är förvisso av icke motsägelsefri ändå ett grovt mått på hur medlen använts. men ger Förfarandet vid tillsättning tjänster har inom samtliga fakulteav nya ter skett på ett likartat sätt enligt de som inkommit. Prioriterade svar ämnesområden för dessa tjänster har framkommit och bestämts efter ingående diskussioner och utredningar inom fakultetema, där varje institution har beretts möjlighet att inkomma med förslag och delta i Nya tjänster har inom alla fakulteter inrättats för förstärkning processen. dessa prioriterade områden. De tjänsterna har utlysts offentligt av nya i vanlig ordning, och tillsättning har skett efter extern sakkunnigbedömning. Detta förfaringssätt är i stort sett likartat med det som forskningsråden använder, och jag konstaterar att i detta avseende har fakultetema arbetat efter samma formella kvalitetskriterier som forskningsråden.

Bilaga 4 335

När det gäller fördelningen av resurserna och det reella utfallet av nya tjänstetillsättningar ger en detalj granskning de enskilda fakulteav terna följande bild: Uppsala universitet har helflnanserierat 10 tjänster, 1 nya varav forskningsingenjör, för kostnad ungefär 4 milj kr år. Resteranen av per de medel har budgeterats för undervisning inom de institutioner som erhållit de nya tjänsterna. 7 interna och 3 externa sökande har tillsatts på de 10 nya tjänsterna. 25 % medlen har således använts för förnyelse av och 75 % till konsolidering.

Göteborgs universitet har använt 90 % av medlen för heltidsfinans-

iering av 9 nya tjänster varav l professor. Resterande 10% har använts för tjänstenedsättning av 4 lektorer. Huvuddelen av de 9 nya tjänsterna har tillsatts med externa sökande, i flera fall med mycket kvalificerade utländska forskare. Göteborg är ensamt om att redovisa en utvärdering av de nya tjänsteinnehavamas forskning under denna tidsperiod. Denna utvärdering har gjorts av externa experter och det framgår mycket klart att den särskilda resursen i detta fall har använts på ett sådant sätt att en

förnyelse och kvalitetshöjning av forskningen har erhållits. Umeå universitet har delfmansierat 10 nya tjänster för medel som

motsvarar ungefär 30 % av tilldelade medel; av dessa tjänster har 7 tillsatts med externa sökande. Resterande 70 % har använts till tjänstenedsättning för lektorer inom ett brett spektrum av ämnesområden inom fakulteten. Det kan därför möjligen verka logiskt att denna till synes oprioriterade användning av merparten av de rörliga resurserna har lett till att fakulteten sedan l/7 1994 sammanslagit den särskilda resursen med fakultetens normala rörliga resurs. 20 % av medlen har använts för förnyelse och 80 % för konsolidering. Lunds universitet har finansierat 6,5 nya lektorstjänster + 2 doktorandtjänster. Resterande medel, ungefär 50 %, har enligt uppgift ställts till forskarnas disposition utan närmare specifikation. 1 lektorstjänst har tillsatts med extern sökande. Ungefär 7 % medlen har således av använts för förnyelse och 93 % för konsolidering. Stockholms universitet har finansierat 6,5 tjänster och resterande nya medel har använts för tjänstenedsättning av lektorer. Samtliga nya tjänster har tillsatts med interna sökande.100 % av medlen har således

använts för konsolidering av existerande forskning. Ett något säreget

intryck gör det att en utlyst forskarassistenttjänst i neurokemi, som är ett av Sveriges största och mest framgångsrika forskningsområden inom livsvetenskapema, endast erhåller 1 sökande intern. Stockholms universitet har dessutom uppgivit att medlen används för delfinansiering av 11 tjänster där fakulteten har ett anställningsansvar. Att använda an-

336 Bilaga 4 sou 1996:29

ställningsansvar som urvalskriterium för användning av den särskilda är icke i enlighet med forskningsrådens kvalitetskriterier. resursen Man kan konstatera att relationen mellan stöd till tjänster och nya

friköp existerande lektorer varierar starkt mellan de olika fakultetema

av från tjänster i Uppsala till 30 % i Umeå. Likaså varierar 100 % nya tillsättningen dessa tjänster med externa kandidater kraftigt, från av nya huvuddelen tjänsterna i Göteborg till ingen i Stockholm. Om man av

undantar Göteborg har de 4 övriga fakultetema använt i genomsnitt

ungefär 10% medlen till förnyelse och 90 % till konsolidering av av existerande forskning. Forskningsråden arbetar med ett nationellt och

internationellt perspektiv. Lokala intressen baserade på eventuell kompeinom lokala universitet bestämmer inte forskningsresursemas förtens

delning, speciellt när det gäller rekrytering forskare eller fi-

av yngre

nansiering projekt som siktar till att förnya forskningsinriktningen.

av I stället arbetar råden efter principen att dessa medel skall ge möjlighet

att rekrytera lovande forskare på nationell eller internationell nivå. Resultatet användningen de fria resurserna visar att huvuddelen av av icke har använts enligt forskningsrådens kriterier för av resurserna förnyelse forskningen. De har i stället använts för att konsolidera av

existerande tjänstesituation vid fakultetema stöd till lokala yngre

genom eller medelålders forskare antingen i form friköp existerande av av lektorer eller tillsättning lokala kandidater till nya tjänster. Med några av

få undantag, främst i Göteborg, har det icke skett någon väsentlig för-

nyelse forskningen i forskningsrådens mening med hjälp av dessa av medel. Det reella resultatet användningen dessa medel visar enligt av av min mening att resultatet fakultetsorganens arbete i stort sett icke har av kvalitativa resultat forskningsråden, trots att de formellt gett samma som har arbetat efter kriterier. Om avsikten med denna särskilda samma är att förnya den matematisk-naturvetenskapliga forskningen och resurs

åstadkomma satsning på högsta möjliga kvalitet med begränsade resurser

åstadkommes detta bättre forskningsråden får fördela resursen. Om om avsikten däremot är att konsolidera den nuvarande forskningen och

stabilisera existerande änsteförhållanden bör fakultetema behålla resur-

serna.

Bilaga 5 337

Extemfinansieringens påverkan på fakultetsanslag och organisation inom universitet och högskolor

Maivor Sjölund och Odeberg

Stefan

Viss inledande text har inte medtagits i denna tryckta version

På uppdrag forskningsfinansieringsutredningen har Högskoleverket

av utrett två frågor: Hur påverkar olika typer extern finansiering direkt eller indirekt av fördelningen av fakultetsanslagen

Har extemfinansieringen en tendens att styra forskningen mot en-

heter, befintliga eller nyskapade, utanför institutionerna Uppmuntrar högskolan sådana lösningar eller försöker undvika dem man För att genomföra utredningen har vi intervjuat rektorer och/eller

prorektorer, förvaltingschefer, universitetsdirektörer liksom dekaner och

andra företrädare för fakulteter. Intervjuerna har gjorts vid universiteten i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala samt Karolinska Institutet, Chalmers Tekniska högskola och Kungl Tekniska högskolan KTH. De fakulteter ingår i studien är följande: som De humanistiska fakultetema vid universiteten i Lund och Umeå. De matematisk-naturvetenskapliga fakultetema vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå. De medicinska fakultetema vid universiteten i Lund, Umeå, Linköping och Karolinska Institutet. De samhällsvetenskapliga fakultetema vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå. De tekniska fakultetema vid Linköpings universitet, ChalmersTekniska högskola och Kungliga Tekniska högsk0lanKTH. Den filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet. Den odontologiska fakulteten vid Umeå universitet.

Vi redovisar vårt uppdrag i enlighet med frågorna ovan.

33 8 Bilaga 5 SOUl996:29

1 . Extemñnansieringens påverkan på fördelningen av fakultets-

anslaget

Syftet är här att utröna huruvida det föreligger ett samband mellan institutionemas förmåga att tilldra sig externa medel och deras tilldelning från fakultetema. Detta samband kan tänkas vara både positivt och negativt. En positiv koppling kan motiveras med den incitamentseffekt det skapar. Ett negativt samband mellan mängden externa medel och tilldelningen av fakultetsanslag kan motiveras med att fakultetema vill stödja institutioner som har mindre möjligheter att dra till sig externa medel, men som icke desto mindre bedöms bedriva en viktig verksamhet. Sambandet indirekt, implicit. kan vara direkt eller explicit eller Om det finns en formel för fördelningen av fakultetsanslaget där mängden externa medel ingår ges ett direkt och explicit samband. Ett direkt och implicit samband betyder att mängden externa medel tas i beaktande utan att förfarandet är forrnaliserat. Den indirekta kopplingen ges om någon variabel som har ett samband med mängden externa medel påverkar fördelningen av fakultetsanslaget. På motsvarande sätt som tidigare kan detta vara explicit eller implicit. Fördelningen av fakultetsanslaget på institutioner inom respektive fakultet är något som görs av fakultetema själva. De bestämmer själva vilken metod de ska använda. Med anledning fakultetemas självbeav stämmande och nödvändigheten att jämka ihop viljoma hos de olika av institutionerna skapas det olika normer för fördelningen av fakultetsanslaget. Det råder skilda normer mellan olika fakulteter inom samma universitet och även mellan samma typer av fakulteter på de olika universiteten. Detta gäller även för de externa medlens påverkan på fördelningen av fakultetsanslaget.

Explicit och/eller implicit

Det är vikt att varje fakultet etablerar en standard för fördelningen. av Därmed blir medelstilldelningen förutsägbar för, och i bästa fall accepterad av, de olika institutionerna inom varje fakultet. Starka skäl talar därför för att ett eventuellt samband av ovan beskrivna sort bör vara explicit. Vår slutsats är att fördelningen av fakultetsanslagen är explicita. Det ligger i och för sig i sakens natur att implicita samband är svårare att finna än explicita. Våra erfarenheter talar dock för att förutsägbarhet anses vara ett viktigt kriterium för dessa fördelningssystem. Vi kan i

SOUl996:29 Bilaga 5 339

detta avseende inte urskilja några skillnader mellan olika universitet eller mellan olika typer fakulteter. av

Direkt och/eller indirekt

Många fakulteter tillämpar en direkt koppling mellan institutionemas förmåga att erhålla externa medel och institutionemas del av fakultetsanslaget. Av de 19 närmare undersökta fakultetema är det 10 stycken

tillämpar ett direkt samband se bilaga Det finns inga tecken på

som att vissa universitet eller vissa typer av fakulteter skulle tillämpa en gemensam eller liknande norm. Som undantag från detta kan exempelvis nämnas att ingen fakultetema på Stockholms universitet har någon av direkt koppling mellan förekomsten externa medel och fördelningen av

av fakultetsanslagetl. Ett annat exempel är de medicinska fakultetema.

De undersökta medicinska fakultetema Lunds universitet, Linköpings universitet, Umeå universitet och Karolinska institutet har samtliga en

direkt koppling mellan institutionemas erhållna externa medel och fördelningen fakultetsanslaget. Vid denna direkta koppling är av typ av det vanligt att de externa medlen viktas. Medel från forskningsråden väger ofta tyngre än medel från sektorsorgan vid fördelningen av fakultetsanslaget. Bland de fakulteter inte har detta direkta samband har närmast som samtliga ett indirekt samband mellan mängden externa medel och för-

delningen av fakultetsanslagetz. Antalet avlagda licentiat- och doktorsex-

amina är bland en överväldigande majoritet av fakultetema grundande

för fördelningen fakultetsanslaget. Då förekomsten extemfinansav av ierade doktorander är relativt vanlig företeelse innebär det att en en indirekt koppling mellan externa medel och fakultetsanslaget skapas.

l Samtliga institutioner på Stockholms universitet ingår i undersökningen. Denna uppgift bygger på samtal med företrädare för universitetets ledning.

2 Humanistiska och Odontologiska fakultetetema vid Umeå universitet har inget fonnaliserat samband mellan externa medel och fördelningen av fakultetsanslaget. Anledningen till det är att så stor del av fakultetsanslaget är uppbundet i tjänster.

340 Bilaga 5

Positiv eller negativ

Med några få undantag har fakultetema ett direkt eller indirekt samband mellan institutionemas tillgång till externa medel och deras andel av fakultetsanslaget. Bland samtliga dessa fakulteter är sambandet positivt. Skäl som anförs för det positiva sambandet är att det ger incitament och ställer krav på institutionerna. Ett annat argument är att de externa medlen, har erhållits i konkurrens, visar att det är kvalitet forsksom ningen. Det positiva direkta sambandet ses de flesta fakulteter som en företeelse på marginalen. Det är högst 10 % av fakultetsanslaget som fördelas på detta vis. Anledningen till detta är att större delen av fakultetsanslaget är på de flesta institutioner låst i tjänster.

2a Har extemfinansieringen en tendens att styra forskningen mot enheter, befintliga eller nyskapade, utanför institutionerna

2b Uppmuntrar högskolan sådana lösningar eller försöker man undvika dem

Till skillnad från fördelningen av fakultetsanslaget, som visat på stora variationer mellan fakultetema, är bilden beträffande högskolornas syn på framväxten av enheter vid sidan av institutionerna mycket samstämmig. Med institutioner avses enheter som bedriver grundutbildning, forskning och forskarutbildning. Svaret på den första delfrågan, om externfinansieringen har tendens att styra forskningen mot enheter, befinten liga eller nyskapade, utanför institutionerna, kan generellt besvaras med ett ja. Dock bör detta svar nyanseras och sättas i ett forskningspolitiskt perspektiv. Svaret på den andra delfrågan, om högskolan uppmuntrar framväxten enheter utanför institutionsstrukturen, kan generellt besvaras med ett av nej. Även detta bör emellertid utvecklas och inom svar nyanseras en forskningspolitisk diskussion.

Ett forskningspolitiskt perspektiv

Det talas idag om ett nytt sätt för att skapa ny kunskap. Det nya sättet är, till skillnad från det traditionella inomvetenskapliga sättet, externt drivet och syftar till en effektiv kunskapsproduktion. I boken The new production of knowledge. The dynamics of science and research

Bilaga 5 341

contemporary societies3 beskrivs skillnaden mellan det traditionella och det sättet för att ta fram kunskap. De två modellerna som tecknya ny i boken kan tjäna utgångspunkt för en diskussion om externnas som finansieringen. Vi beskriver dem därför kortfattat. Författarna att ett nytt sätt för att ta fram ny kunskap utveckmenar las jämsides med det traditionella sättet. För enkelhetens skull har författarna döpt modellerna till Mode 1 och Mode Med Mode l menar författarna det traditionella, inomvetenskapliga, sättet att skapa ny kunskap. Forskamas nyfikenhet och sanningssökande är den främsta drivkraften utan direkt avseende på nyttan med den nya kunskapen. Det kritiska tänkandet och prövandet att kunskapen i någon bemärkelse av utgör centrala ingredienser i denna modell. De inomvetenskapliär sann

kriterierna står garant för kvaliteten i forskningen. I Mode l

ga som formas och löses forskningsfrågoma inom ämnesdisciplinema.

Mode 2 är flerdisciplinärt och problemdrivet. Frågorna ställs i den

miljö där kunskapen skall appliceras. Medan Mode 1 karaktäriseras av homogenitet och hierarkisk bevarande organisering kännetecknas Mode 2 heterogenitet och föränderlig organisering. Den inkluderar olika av

aktörer samarbetar ett problem som definierats i en speciell och

som om lokal kontext. De båda modellerna bygger på olika typer kvalitetskontroll. I av Mode l är det de gängse inomvetenskapliga kriterierna utgör kvalisom

tetskontrollen. Frågeställningama är inomdisciplinära och den nya kun-

skapen prövas mot tidigare erfarenheter. Den centrala frågan är om kunskapen i någon bemärkelse är Diskussionen förs i anda av sann. en

Context of Justification för att använda Karl Poppers4 terminologi.

Drivkraften är ett kunskapssökande för kunskapens egen skull.

Drivkraften i Mode 2 är att kunskapen skall vara nyttig for någon, industrin, eller samhället i stort. Kunskapen utvecklas i miljö staten en

präglas förhandlingar mellan aktörer. En förutsättning för att

som av kunna producera kunskap är att alla intressen kommit fram och ny

3 Gibbons, Michel et al. 1994. The production of knowledge. The dynanew mics of science and research contemporary societies. London: Sage Publication. Forskningsrådsnämnden FRN är en av delfmansiärema till boken.

4 Karl R. Popper. 1972. Conjectures and Refutations. The Growth of Scientiñc Knowledge. London: Routledge and Kegan Paul.

342 Bilaga 5 SOUl996:29

tillgodosetts. Effektiviteten i kunskapsprocessen och nyttan den av framtagna kunskapen är de centrala kriterierna på kvalitet i Mode Författarna pekar på ett komplementärt förhållande mellan modellerna. Mode l är en nödvändig förutsättning för problemlösning enligt Mode Men Mode l är inte alltid tillräcklig därför kompletteras de inomvetenskapliga kriterierna för kvalitetskontroll med effektivitets- och nyttoaspektema i Mode enheter, befintliga eller nyskapade, utanför institutionerna För att kunna svara på frågan hur universiteten på framväxten ser av enheter vid sidan institutionsstrukturen behöver begreppet enhet av definieras. Här är allt tänkbart på skala från löst kopplade tillfälliga en nätverk till enheter med lokaler och anställd personal utanför den egna gängse institutionsstrukturen, dvs fysiskt väl avgränsade organisationer. I den följande framställningen kommer att tala nätverk de om som mest löst kopplade samarbetsforrnema. Nästa steg skalan benämns centrumbildningar. Dessa har en något fastare form än nätverken. Det

kan vara fråga om en bokföringsmässig enhet ett konto eller resultat-

en

enhet och i vissa fall en administratör eller föreståndare på halvtid. I

den andra ytteränden av skalan har vi institut. Dessa motsvarar fasta resurser för organisering i form tjänster och lokaler. I vissa fall kan av det handla om byggnader med institutets över portalen. egna namn Extemfinansieringens tendens att skapa enheter vid sidan instituav tionerna Vid sidan den finansiering forskning sker från av av som statsmakterna, forskningsråden och sektorsorganen har sedan 1994 nya forskningsfinansiärer tillkommit. Däribland märks de stiftelser som inrättades med pengar från löntagarfondema t Stiftelsen för mil jöstraex tegisk forskning MISTRA, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling KK-stiftelsen och Stiftelsen för strategisk forskning. En

annan forskningssatsning är NUTEKs s k Kompetenscentra. Dessutom

har Sverige som medlemsland i EU nya möjligheter att söka de forskningsmedel som EU förvaltar. De nya forskningsñnansiärema och NUTEKS kompetenscentra är alla exempel forskningsansatser enligt Mode De syftar till att bygga forskningsmiljöer med mer eller mindre fast organisering mellan högskolor och näringsliv. Ett uttalat förbehåll från finansiärema är att kunskapen skall ha praktisk relevans och vara nyttig. Stiftelsen för strategisk forskning vill bidra till utvecklingen svensk forskning och av forskarutbildning i syfte att stärka Sveriges konkurrenskraft. KK-stiftelsen vill stödja högre akademisk utbildning, t licenciatater och doktoex rer med stark anknytning till svenskt näringsliv. Stiftelsen Mistra skall främja utvecklingen av starka forskningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse för Sveriges framtida konkurrenskraft. Forskningen

Bilaga 5 343

skall ha betydelse för lösandet av viktiga miljöproblem och för en miljöanpassad samhällsutveckling. Ett av NUTEKs kriterier för att bygga ett kompetenscentra är att verksamheten skall vara angelägen för industriell verksamhet och innebära forskarutbyte med företag. I intervjuerna med högskolornas ledning har det framgått att den externa finansieringen har tendens att skapa enheter vid sidan av en institutionsstrukturen. För högskolorna medför detta förhållande en dualistisk handlingsstrategi. Å sidan är intresserad att dra ena man av forskningsresurser till högskolan. Å den andra sidan vill själv nya man behålla initiativet och styra användningen av dessa pengar.

Högskolornas strategi

Intervjuerna med ledningarna för högskolorna visar på tre framträdande drag. Högskoloma strävar efter att skapa en organisation som fyller

kraven på stabilitet, flexibilitet och autonomi. Dessa tre egenskaper har

betydelse för högskolornas möjligheter att genomföra sitt samhällsuppdrag, nämligen att bedriva utbildning vilar på vetenskapliga grund och beprövad - som erfarenhet, att bedriva forskning att sprida kännedom verksamheten, nya kunskaper och erfaren- - om

heter samt hur dessa kan tillämpas ibland omnämnd som dentrecüe uppgiften5.

Stabiliteten behövs för den långsiktiga och förutsättningslösa kunskapsutvecklingen. Institutionema är basen för denna verksamhet. Det

är inom dessa den ämnesdisciplinära kunskapsutvecklingen och

som inomvetenskapliga kvalitetskontrollen sker. Som organisatorisk enhet

institutionerna för både grundutbildning, forskning och forskarut-

svarar bildning. De skapar därigenom förutsättningar för en utbildning på vetenskaplig grund. Flexibilitet i verksamheten försöker högskolan uppnå genom att skapa löst kopplade nätverk eller Centrumbildningar inom högskolan, mellan högskolor eller mellan högskolor och näringsliv. Dessa är som regel flerdisciplinära och drivs ett sökande efter lösningar på gemenav samt formulerade problem. Dessa Centrumbildningar består av forskare och doktorander samt i vissa fall även medverkande från företag och av

5 se Högskolelagen 1 kap. andra paragrafen.

344 Bilaga 5

näringsliv. Högskolans autonomi bygger på att det är de inomvetenskapliga kriterierna och de förutsättningslösa kunskapssökandet som ligger till grund för beslut om utbildningens och forskningens inriktning. Intervjuerna visar att högskoleledningarna strävar efter att värna den vetenom skapliga miljöns autonomi. Detta gör man i första hand genom att slå vakt om förutsättningarna för Mode Detta sker exempelvis genom att fakultetsanslagen förstärks för de institutioner fått externa medel som från forskningsråd eftersom dessa genomgått en inomvetenskaplig granskning. Samtidigt är man positiv till att skapa och utveckla arbetsformer enligt Mode Den praktiska strategi, som tydligt framträder vid intervjuerna, är att alla verksamma inom högskolan skall ha sin hemvist, anställning och identitet i en ämnesinstitution. Det gäller såväl lärarna som doktoranderna. Den stabila basen i högskolorna är institutionerna. Utifrån denna bas kan sedan nätverk och Centrumbildningar utvecklas och avvecklas i takt med att frågeställningar och forskningsområden förändras. I institutionerna bedrivs den traditionella forskningen grundforskning och kunskapssökandet enligt Mode l utan avseende kunskapens direkta produktiva nytta. I centrumbildningama möts forskare, doktorander och praktiker för att lösa gemensamt formulerade problem. I denna Mode 2 liknande process genereras ny kunskap genom problemlösningen. Denna kan sedan återföras till institutionerna. Detta sker dels via forskarna som i sin undervisning och behandlar den kunskapen, dels via tar upp nya

doktoranderna som i sitt avhandlingsarbete och undervisning tillämpar

och utvecklar den nya kunskapen.

Det finns organisatoriska kamerala såväl som innehållsmässiga skäl

för denna strategi. Det är administrativt krångligt med lösningar som innebär att en och samma person skall uppbära lön och semester från olika organisatoriska enheter inom högskolan. Det är också komplicerat att bokföra doktorander olika konton. Inte minst talar det nuvarande systemet med prestationsersättning för varje disputerad doktorand till förmån för en fast knytning till en ämnesinstitution. Om doktoranden är organisatoriskt knuten till en flervetenskaplig enhet utan egen forskarutbildning uppstår en grannlaga uppgift att fördela doktorandens prestationer mellan denna och den examinerande institutionen. Denna strategi innebär att högskolorna motverkar lösningar som innebär att fasta enheter med egna lokaler och anställd personal växer fram vid sidan av institutionsstrukturen. Denna typ av enheter innebär att man låser sig i vissa konstruktioner som kan bli hämmande för den framtida utvecklingen och flexibiliteten. När de forskningsfrågor som legat till grund för bildandet av ett speciellt institut sikt blir obsoleta

SOUl996:29 Bilaga 5 345

kommer de att utgöra trögheter och hinder mot en förändring. Avveckling av personal och lokaler drar som regel resurser och energi i en

organisation. Om all personal har sin hemvist vid institution kan de

en

återgå i tjänst vid denna eller gå över i centrumbildning för att

- en ny ta itu med nya problem. På så sätt står institutionerna för stabiliteten i

verksamheten medan centrumbildningama skapar den flexibilitet som är nödvändig, både för ett nytt sätt att söka kunskap och för att sprida den

nya kunskapen till nya användare och det omgivande samhället. En annan faktor är den långsiktiga kunskapsutvecklingen. Denna äger

främst rum inom den ämnesdisciplinära forskningen utan avseende på

att kunskapen skall ha direkt praktisk relevans. Det är kanske först i ett perspektiv på 10 till 20 år, eller ännu längre, som denna kunskap kan

visa sig ha en mer direkt praktisk tillämpning. Vid intervjuerna har det

framkommit att högskolornas ledningar och representanter för fakulteter-

na hyser viss oro för möjligheten att driva den långsiktiga kunskapsutvecklingen. För att detta skall vara möjligt krävs en balans i storlek mellan fakultetsmedel och extern finansiering. Högskolorna uttrycker

farhågor för att fakultetsmedlen minskar i förhållande till den externa finansieringen. En sådan utveckling skulle reducera högskolorna och fakultetemas möjlighet att själva styra verksamheten.

Samtidigt finns en positiv syn på de nya förutsättningar som stiftelserna och EUs forskningsmedel kan medföra. De ger nya möjligheter att utveckla och organisera forskningen. Kunskapsutvecklingen är idag mer

komplicerad och sammansatt vilket innebär att forskare från flera äm-

nesområden måste samverka för att vinna ny kunskap. Den nya typen av forskningsfinansiering skapar förutsättningar för sådan samverkan.

Detta är speciellt framträdande vid de tekniska-, matematiska-naturvetenskapliga- och medicinska fakultetema. På samma sätt finns det en positiv syn på de forskarskolor som Stiftelsen för strategisk forskning initierat. Dessa ses som ett tillskott i verksamheten som skapar bättre förutsättningar för doktorandemas utbildning.

Centrumbildningar och institut

Det finns en tendens hos extemfinansiärema att försöka styra mot tillskapande av fasta enheter. Det kan bero på att en extern finansiär har svårt att identifiera sin del av forskningen vid en institution, där den ofta blir en integrerad del i en helhet. Det kan även finnas en uppfatt-

ning hos externa finansiärer om att flervetenskap är bättre än inomdis-

ciplinär forskning. Vi har emellertid i intervjuerna inte kunnat hitta några fasta enheter

346 Bilaga 5

vuxit fram genom extemfmansiäremas initiativ. De fasta enheter som finns har regel tillkommit genom beslut av statsmakterna. Det som som kan också svårt att avgöra enhet tillkommit helt genom ett vara om en ensidigt initiativ extern aktör. Ofta handlar det en interaktion av en om mellan enskild forskare, eller grupp av forskare, som har en idé en en och ett gemensamt intresse med en extern aktör. Inte heller NUTEKs kompetenscentra, som skapas genom en samfmansiering mellan NUTEK, högskolan och näringslivet, har givits en organisation med lokaler och anställd personal. NUTEKs syfte har egen varit att skapa uthållig 5-10 år koncentration resurser med en en av tillräcklig kritisk massa. Det har funnits en avsikt att skapa organisatorisk hemvisst och identitet i dessa kompetenscentra med egen skylt så att företagen lätt skall kunna hitta i forskningsmiljön. Men vid förhandlingar med högskolorna har dessa kompetenscentra mer givits formen centrumbildningar. Ett krav från NUTEK är dock att centrat har en av föreståndare redovisningen. skall finnas och är en egen enhet i Det även styrelse för varje centrum med representanter från näringslivet. Men en de verksamma forskarna har sin anställning vid högskolans institutioner. Det finns spänning mellan extemfinansiäremas ambitioner och en fakulteternas eller högskolornas strategi för att skapa bra miljö för en utbildning och långsiktig forskning. Den grundsats gäller för unisom versitetens konstruktion är att utbildning och forskning skall ha en tät koppling. Denna samverkan kan försvåras forskningen förs ut till om enheter utanför institutionerna som svarar for grundutbildningen. Man tappar då den direkta kopplingen till utbildningen. Låt oss ta några exempel från den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet. Institutet för internationell ekonomi, tillkom på initiativ av som professor Gunnar Myrdal och under år drivits vidare av professor senare Assar Lindbeck, är ett framgångsrikt och internationellt känt forskningsinstitut. Dock hamnar den nationalekonomiska institutionen lätt i skugdetta framgångsrika institut. Institutionen kan därmed få svåriggan av heter att attrahera de bästa forskarna för forskning och undervisning. Nu har problemet lösts att institutionen har skrivit avtal med ingenom stitutets forskare så att dessa fullgör sin undervisningsskyldighet på

institutionen. På så sätt upprätthålls koppling mellan forskning och

en undervisning. På motsvarande sätt har även andra institutioner knutit forskare från institut till respektive grundutbildning. Ett annat problem kan uppstå vid bildandet centra med som av

specifik forskningsinriktning är att moderdisciplinen utarmas på for-

skingsproblem. Vid Stockholms universitet finns t ex Centrum för

invandringsforskning inrättat efter beslut statsmakterna och ett

av

Bilaga 5 347

centrum för forskning om den offentliga sektorn SCORE beslutat

av statsmakterna efter förhandlingar med fakulteten. Det innebär att invandringsforskningens problem och analyser om den offentliga sektorns problem har lämnat respektive ämnesinstitution. Institutionema kan därmed sägas ha blivit fattigare på innehåll. Detta får vägas mot att dessa forskningsfrågor kan ha utvecklats positivt i en egen miljö. Men det finns även risk med att inrätta en alltför snävt definierade forskningsområden. Sådana forskningsmiljöer kan på sikt utarmas inifrån därför att miljön kan bli alltför ensartad. Bristen på en regelbunden kontakt med grundstudenter och forskarstuderande kan också på sikt medföra att miljön tunnas ut. Det kan märkas en viss förändring i på finansiering forsksynen av ning av Mode 2-typ hos högkolornas ledningar och fakultetsrepresentanter. Utveckling har inneburit att högskoleledningama fått direkt en mer förhandlande position gentemot finansiärema. Detta till skillnad från rådsmedlen som är affär mellan den enskilde forskaren och rådet. en NUTEK vill skriva kontrakt med högskolans ledning. Även EUs t ex forskningsmedel kan tänkas ställa samma krav. Från en något skeptisk inställning till att förhandla finansiering och forskningens organiseom ring högskolorna offensivt på denna roll. Det finns positiv ser nu mer en

syn på att knyta externa kontakter till forskningen kan bidra med

som

problemformulering och resurser. Men denna blandas med en oro för de

framtida villkoren för grundutbildningen och den långsiktiga kunskapsutvecklingen. Denna oro kan beskrivas med Georg Henrik von Wrights

ord om teknosystemets dominans över samhällsutvecklingen Med

teknosystmet avser von Wright en allians mellan vetenskap, teknik och näringsliv. Teknosystemet hotar den självständiga strävan efter kunskap

för kunskapens egen skull. I ett sådant system tenderar forskning och akademisk utbildning i allt högre grad att bli inriktad på målen ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och tekniska innovationer. En framtida strategi från högskolorna för att värna sin basverksamhet, dvs grundutbildning och forskning, det som är deras unika funktion i samhället, kan vara att ställa villkor som innebär att extemfmansiärerna får betala för grundutbildning och långsiktig kunskaputveckling. Dessa skulle kunna ses som overhead-kostnader i kontrakten med extemfinansiärema. På så sätt skulle man värna institutionerna, långsiktigheten och stabiliteten i verksamheten samtidigt som man är flexibel och

6 von Wright, G H. 1993. Myten om framsteget. Tankar 1987-1992 med en intellektuell självbiografi. Stockholm: Bonniers.

348 Bilaga 5

deltar i olika samverkansformer. En bedömning från högskoleledannan ningarna är att det kommer att krävas alltmer av strategiska överväganden i framtiden för att styra verksamheten. Risken är annars att högskolorna blir organisation endast på utifrån kommande en som reagerar signaler. Det gäller därför att utveckla och vidmakthålla den egna autonomin för att kunna välja riktning i framtiden.

Sammanfattning

Det är uppenbart att det finns påverkan från extemfmansieringen - en på fördelningen fakultetsanslaget inom det svenska universitetsväav sendet. En positiv direkt eller indirekt koppling tillämpas vid närmast samtliga de undersökta fakultetema. Emellertid är kopplingen av endast relaterad till mindre del av fakultetsanslaget. en Det finns for att fakultetsmedlen sikt urholkas vilket med- - en oro for att fakultetemas och högskolornas möjligheter att styra forskningen utifrån rent vetenskapliga principer försvåras. I en sådan situation kan det bli svårt att bedriva forskning enligt Mode Forskningen blir då utifrån styrd extemfmansiärer förordar forskav som ningen enligt Mode 2 med direkt relevans för näringsliv och samhäl-

le. Det finns tendens hos extemñnansieringn att styra forskningen - en

enheter centrum eller institut ligger utanför institutionerna.

mot som

Det finns klar tendens hos högskolorna att undvika skapandet av

- en institut eller enheter med alltför fast organisation i form av egna lokaler och tjänster. Däremot uppmuntrar högskolan framväxten av Centrumbildningar och löst kopplade nätverk. Dessa kan skapa nya stimulerande forskningsmiljöer är lätta att upplösa när forsksom ningsproblemen blir obsoleta.

De institut finns, dvs självständiga organisatoriska enheter, har

- som regel tillkommit efter beslut av statsmakterna. som

Bilaga 6 349

Utredningens

enkät till

sektorsorganen

Utredningen tillskrev under hösten 1995 samtliga sektorsorgan med en uppskattad volym på det externa FoU-stödet över 0,5 milj kr med ett antal frågor om myndigheternas FoU-stöd. Frågorna avsåg i huvudsak formerna för beredning och beslut av projektstöd till forskning som utförs utanför myndigheten. Myndighetens eget FoU-arbete berördes således inte och myndigheter som enbart utför FoU-arbete har inte ingått i enkäten. De områden som togs upp var

a basuppgifter om myndigheternas externa F0 U-stöd,

Volym och fördelning på mottagarkategorier stöd och typ av

b F0 U-stödets koppling till andra myndighetsuppgzfier ej för rena

forskningsmyndigheter

Relation till målen för myndighetens övriga verksamhet, uppföljning,

policy

c bedömning av projektansökningar

Bedömning av vetenskaplig kvalitet och sektoriell relevans, kriterier, anlitande av exterrn expertis

d handläggning av FoU-frågor

Organisation för handläggningen, antal handläggare för FoU-frågor och deras utbildning

e högskolan som mottagare av myndighetens FoU-stöd.

Bedömning av om universitet och högskolor hanterar arbetet på ett

tillfredsställande sätt. Är forskningsinstitut alternativ

ett Utredningens frågor ställdes till 29 myndigheter och svar inkom från

27 st. Samtliga svar utom avseende punkterna d och e ovan har

bearbetats av nuvarande bildningschefen i Linköpings kommun, Michael Nydén i anslutning till ett annat uppdrag för en rad sektorsmyndigheter.

Svaren under punkt d har bearbetats av doktorand Bo Persson och do-

cent Ulf Sandström, Tema Teknik och social förändring, Linköpings

universitet. Svaren under punkt e har sammanställts av utredningss-

sekretariatet. En sammanställning av vissa basdata samt uppgifter sektorsorgaom nens bedömning av kvalitet och relevans ges i nedanstående tabell som sammanställts av Nydén.

350 Bilaga 6

å

å

. a

ä ,F z .nu E Z ..

.E n z

.F z . E

.

Z .G z d

ns å m m m

v m m m v

Bilaga 6 351

v

a

mm n w 2

2 Å 2 2 Å Z

2 am å a Å .a v u.. n m 2 $ @ w S E o u 5 n

å

352 Bilaga 6

Michael Nydén

Kvalitetsbedömning av forskning

Bakgrund

l samband med Forskningsfinansieringsutredningens arbete har frågan

sektorsorganens relevansbedömningar rests. Jag har inom ramen for om det utredningsuppdrag jag genomför nio svenska forskningsfinansierande myndigheter erhållit möjlighet att ta del svaren de frågor av

rörande relevans Forskningsfinansieringsutredningen ställt till ett

som 30-tal myndigheter. Utredningen ställde bl.a. följande frågor: Hur organiseras bedömningen den sektoriella relevansen hos - av ansökningar FOU-stöd Vilka kriterier eller typer av kriterier anom vänds På vilket sätt och i vilken utsträckning anlitas extern expertis i relevansbedömningen Hur organiseras bedömningen den vetenskapliga kvaliteten på - av ansökningar F0 U-stöd Används särskilda kriterier i detta arbete om Utnyttjas expertis i bedömningsarbete och i såfall på vilket sätt extern Hur relevans- och kvalitetsbedömningarna kopplade till var- - är andra och hur sker avvägningar dessa bedömningar tenderar att om leda till olika slutsatser Sammantaget på dessa frågor att redovisa hur olika avser svaren myndigheter organiserat sina bedömningar relevans och vetenskaplig av kvalitet, och hur hanterar konflikter mellan resultatet av bedömman ningarna. I tabellen redovisas kortfattat de olika myndigheternas svar på ovan de olika frågorna. Vid tolkningen myndigheternas utredningav svar

frågor har stränghetsprincip använts, d.v.s. relativt höga krav

ens en har ställts för att markera ett ja i någon kolumn. Sålunda har svaret

att olika potentiella användare forskningen deltar i granskningen

av

renderat myndigheten ett nej i kolumnen för relevanskriterier, men

däremot ja, ad hoc" i kolumnen för externa bedömare. För att ett erhålla ja i kolumnen for relevanskriterier måste dessa anges, och ett dessutom fastställa i någon fonn myndigheten. vara av Som framgår tabellen är det få myndigheter som har erhållit av ovan ja i kolumnen för relevanskriterier. Detta skall tolkas bokstavligt. ett Myndigheterna har i svaret utredningens frågor inte angivit några relevanskriterier. Det skall däremot inte tolkas så att myndigheten inte har någon relevansbedömning. Det skall inte heller tolkas så att rele-

vansbedömningen inte är genomtänkt- enbart att den inte är artikulerad.

Bilaga 6 353

Det finns flera fall bland myndigheterna där uppenbarligen ovan man lägger ned ganska stort arbete på att fånga olika avnämares uppfattningar om projektförslag remissförfaranden mellan myndigheter, referensgrupper med avnämarrepresentanter är vanliga metoder. I m.m. stort sett kan man säga att de kontaktade myndigheterna är det enbart av två vilka helt förlitar sig till interna arbetsprocesser vid bedömning av forskningsprojekt. Trots detta förefaller det som om svaret på de ställda frågorna visar på svårigheterna med relevanshanteringen. Svårighetema kan delas in i tre olika delmoment: Relationen till policydokument, relationen till avnämarna samt relationen till kvalitetsbegreppet

Relationen till policydokument

I så gott som samtliga fall redovisar myndigheterna att man har ett relativt nyligen fastställt policyprogram för forskning inom arbetsområdet. Policydokumentet kan allt från ett korta sidor t.ex. vara par

Brottsoffermyndigheten till att vara en mycket omfattande produkt

t.ex. FMV. Dock förefaller steget från policydokument till operationalisering av detsamma vara förskräckande långt. Det är enbart i något fall där man av svaren på frågorna kan konstatera att myndigheten sökt överföra policydokumentets strategiska formuleringar till operativa definitioner för att välja ut forskningsprojekt. Ofta framkommer från myndighetens sida har förväntningar att man att arbetet inom den egna organisationen skall garantera trohet emot policy, d.v.s. det är upp till handläggare och enhetschefer att överföra policydokumentet till urval. Måhända är detta en i praktiken väl fungerande metod men den är såväl skör som svårutvärderad, särskilt för den som fått avslag på sin projektansökan. Ett alternativ till handläggarmodellen är den representativa modellen, där relevansbedömning genomförs inom ramen för en nämnd eller ett råd, där externa grupper finns representerade i varierande grad. Här blir möjligheten till operationalisering av policy om möjligt än besvärligare. Dels är de flesta representantema i olika nämnder valda utifrån att de antingen representerar en väl definierad användargrupp till vilken FoUarbetet riktar sig, eller också utifrån att de äger särskild expertis inom området. I båda fallen är det tveksamt om man kan säga att de a priori är lämpade att operationalisera myndighetens policyarbete.

12 16-0361

354 Bilaga 6

Relationen till avnämarna

I flera fall poängteras att det bedrivna FoU-arbetet skall vara nyttigt i någon mer operationell mening det skall hjälpa till att föra kunskapen inom samhällssektom framåt, bidra till en positiv samhällsutveckling för flertalet medborgare, bidra till minskning av hot m.m.

Samtidigt är avnämama i de flesta fall en fiktion, en tankemässig

konstruktion. Antingen på grund att sektorn där myndigheten arbetar av sträcker sig hela samhället, t.ex. i fallet med Vägverket och/eller genom

Byggforskningsrådet, eller därför att det i någon djupare mening är

tveksamt kan tala om någon annan avnämare än den direkta om man

uppdragsgivaren oftast staten, t.ex. Rymdstyrelsen. Detta gör att av-

nämama antingen är så många och så spridda att de inte kan höras utan svårigheter alternativt inte är medvetna att de är avnämare i någon om större omfattning. Resultatet blir då att man ersätter den faktiska avnämaren med det närmast acceptabla substitutet, vilket kan vara antingetablerade intressegrupper, företrädare för branscher eller i vissa fall en företrädare för andra myndigheter. I samtliga fall är det emellertid tveksamt kan tala att dessa till en så hög grad kan om man om grupper företräda avnämaren att deras relevansbedömning blir bättre än den kan presteras inom området insatt person vilken som helst. som av en

representativitet mellan intressegrupper m.fl ställföreträdare

Frågan om skall företrädas blir i sammanhanget central. Det och de grupper som

finns uppenbar risk för lyktstolpssyndrom, d.v.s. att man använder

en de representanter för avnämama är organiserade och därför finns som till hands. Generellt förefaller det korrekt att säga att mer allmän och generell den tilltänkta avnämaren FoU är, desto svårare är det att hitta en av representant på ett tillförlitligt sätt kan företräda avnämaren vilket som också innebär att allt större måste läggas etablerande av resurser relationen till avnämaren. Ur detta kommer också att mer allmän den tilltänkta avnämare är, desto viktigare är det att lägga resurser gruppen på relationen till avnämama forskning skall nyttig i någon - om vara bemärkelse för stor och heterogen krävs större insatser för att en grupp, definiera gruppens behov än om den är liten och homogen.

Ur sektorsmyndigheternas perspektiv blir med detta synsätt definitio-

avnämargruppen nyckelfråga. Liksom det för alla privata nen av en företag blir allt viktigare att nogsamt definiera kunderna, blir det av kritisk betydelse för myndigheterna att definiera vilken del av befolkningen är avnämare i den forskningspolitiska bemärkelsen. Först som när gjort detta blir det möjligt att analysera i vilken utsträckning man befintliga organisationer och företrädare inom avnämargmppen kan

Bilaga 6 355

antas vara representativa för hela gruppen, eller om extra insatser måste sättas in för att tillförsäkra myndigheten avnämarsynpunkter.

Relationen till kvaliteten

Om myndigheterna förefaller ha svårt att organisera relevansbedömningarna har de regelmässigt lättare att organisera kontrollen den av inomvetenskapliga kvaliteten. Här återfinns så gott som inom samtliga myndigheter olika vetenskapliga råd och nämnder med uppgift att antingen genomföra bedömningar av projektförslagens inomvetenskapliga kvalitet eller bistå vid utvärderingar av desamma. När frågan sedan ställs om hur myndigheten avgör konflikten mellan relevans och kvalitet blir svaren stundom skruvade. l flera fall undviker man frågan genom att frankt konstatera att problemet inte uppstår därför att bedömningen av relevans och kvalitet görs samtidigt . I andra fall konstateras att relevansen är viktig och att man har lagt beslutet över frågan myndighetens chef för att garantera dess beaktande, men att man sällan går emot den mening som rådet meddelar. Ett av de få operativt inriktade svaren på frågan bestås av NUTEK, där man konstaterar att relevansen är viktigast, och kvaliteten inte om är tillfredsställande så söker man förändra projektet så att kvaliteten kan garanteras. Sammantaget får man lätt intrycket att ett lyktstolpssyndrom åter är för handen. På grund av att det är förhållandevis enkelt att erhålla vad som uppfattas vara kvalificerade uppfattningar om den vetenskapliga kvaliteten så har kraft och engagemang lagts ned på att organisera detta. Eftersom relevansgranskningen är avsevärt svårare har betydligt lägre grad av engagemang lagts ned för att möta detta problem.

356 Bilaga 6

Bo Persson och Sandström

Ulf

Handläggningsprocesser och effektivitet

Sammanfattning av en opublicerad rapport

De enkätfrågor behandlas är dessa: som Vilken organisation har myndigheten för handläggning av FoUstödet Hur många handläggare årsarbetskrafter har myndigheten för FoU-frågor och hur många av dessa är forskarutbildade

I promemorian framkommer att sektorsorganen grovt sett använder

tre olika modeller för beredning FoU-anslag. Dessa benämnes: av

tjänstemannamodellen,

-

forskningssekreterarmodellen och

rådsmodellen. -

Karakteristiskt för tjänstemannamodellen är att beredningen av ansök-

ningar sker parallellt med den operativa verksamheten. Myndigheterna

i denna kategori har regelmässigt inte särskild personal med speciella

FoU-arbetsuppgifter. Bedömningsarbetet sköts internt och dessa organ har i de flesta fall inte organiserat särskilda rådgivnings- eller expertför att biträda chefen eller GD i beslut FoU-anslag. I denna grupper om kategori ingår myndigheter som Vägverket, Banverket, AMS, Försvarsmakten och Folkhälsoinstitutet. Forskningssekreterarmodellen kännetecknas av att beredningen av

ansökningar i huvudsak sköts särskilda forskningshandläggare inom

av organisationen. Myndigheterna i denna grupp har dessutom inrättat olika former rådgivande och remissfunktioner vari extern expertisav grupper för bedömning vetenskaplig kvalitet och/eller relevans. Det engageras av slutgiltiga beslutet fattas av myndighetschefen eller delegation av denne. NUTEK, Byggforskningsrådet och Kommunikationsforskningsberedningen är några de större myndigheter som ingår i denna grupp.av Rådsmodellen präglas expertisens direkta medverkan i beredningsav och beslutsprocessen. Detta sker i form av forskardominerade styrelser, vetenskapliga råd och/eller peer-review förfaranden. Ett grundläggande drag är att dessa myndigheter strävar mot att efterlikna de egentligaforskningsrådens arbetsmodell rådifiering. Sannolikt är detta ett resultat den kritik tidigare riktats mot sektorsforskningen. Rådsmodellen av som tillämpas SIDA, Rådet for arbetslivsforskning, Naturvårdsverket, av Skolverket m.fl.

Sektorsorganens handläggningsproduktivitet definieras som antalet

handläggare tio miljoner kronor FoU-medel avser forskningssekre-

per

Bilaga 6 357

terarmodellen och rådsmodellen. Analysen visar att det finns stor en spridning mellan de undersökta myndigheterna spännvidd mellan - en 0,3 till 3,5 handläggare 10 milj kr uppvisas i materialet. Något per tydligt mönster i det analyserade materialet är inte lätt att finna. En del av stora spridningen kan sannolikt förklaras med att har olikorganen artade arbetsuppgifter och skilda anslagstyper. Åtminstone antydningsvis finns det anledning att tala om stordriftsfördelar, även de större men sektorsorganen större än 50 milj kr i FoU-budget uppvisar avsevärd en

spridning i produktiviteten. När det gäller dessa större sektorsorgan

framstår valet av beredningsmodell som en tänkbar förklaring till skillnaderna. De myndigheter som tillämpar rådsmodellen har generellt sett en högre produktivitet, dvs. ett lägre antal handläggare enhet FoU-per

medel, jämfört med dem som praktiserar forskningssekreterarmodellen.

Utjämnas produktiviteten vi tar hänsyn till rådsmodellens eventuellt om högre kostnader för vetenskapliga råd och externa experter En undersökning av de större sektorsorganen visar att denna faktor inte kan förklara skillnaderna i produktivitet mellan de båda modellerna. Materialets brister till trots kan följande konstateras: spridningen i handläggningsproduktivitet mellan de olika sektorsorga- nen förefaller omotiverat stor, det verkar vara svårt att uppnå god produktivitet i handläggning - av FoU-medel som är mindre än 50 milj kr, det synes vara lättare att uppnå god handläggningsproduktivitet i myndigheter som har minst 200 milj kr i FoU-budget, det förefaller vara ekonomiskt effektivt att använda rådsmodell i - en bedömningsarbetet under förutsättning att FoU-budgeten är relativt stor. Grunddata redovisas i tabell 2. Siffran inom parentes i handläggarkolumnen avser disputerade handläggare.

358 Bilaga 6

Tabell 2 Tjänstemannamodellen M ndi het FoU-budget Till UoH Handlä gg are y g

Forskningssekreterarmodellen

Rådsmodellen

Bilaga 6 359

utförare

Högskolan som av sektoriellt motiverad forsk-

ning fråga

e

För att få en uppfattning om hur väl högskolan kan fylla sin uppgift vad avser sektoriellt motiverad forskning har utredningen frågat de forskningsfmansierande sektorsorganen om deras erfarenheter universitet av och högskolor som utförare det FoU-arbete de finansierar. av Några myndigheter olika skäl har begränsade erfarenheter som av - Brottsoffermyndigheten, Konsumentverket, Försvarsmakten svarade direkt på frågan. Av de övriga uttrycktes allmän tillfredsställelse av ca

hälften Avfallsforskningsrådet, Arbetslivsfonden, AMS, Banverket,

Expertgruppen for arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier, Försvarets materielverk, Fiskeriverket, SGU, Statens institutionsstyrelse,

Statens kulturråd, Statens skolverk, Överstyrelsen for civil beredskap,

medan Övriga myndigheter inte ansåg sig kunna ett allmängiltigt ge svar eller hade reservationer av olika slag. Försvarsmyndigheter påpekar att

all forskning på grund verksamhetens karaktär inte kan läggas ut

av UoH. Det finns emellertid önskan ökad samverkan mellan fören om svarssektom och högskolesektom och att sådan samverkan bör om avse både FoU-finansierande och FoU-utförande myndigheter.

Ett antal stora myndigheter Byggforskningsrådet, Kommunikationsforskningsberedningen, NUTEK, Naturvårdsverket har blandade erfa-

renheter. Man påpekar att det inom UoH finns goda och dåliga FoUledare och FoU-miljöer, och att redovisade resultat skiftande är av kvalitet och relevans. Att få till stånd samarbete över ämnes- och fakultetsgränser bedöms svårt KFB, NUTEK, RAÄ och SNV och som av deras erfarenheter är därför inte entydigt positiva när ett tvärvetenskapligt arbetssätt behövs. NUTEK anser också att högskolans interna prioriteringsformer missgynnar problem- och industriorienterad FoU. ALF understryker att ansvaret för F oU-arbetets kvalitet är delat mellan finansiären och den mottagande/utförande högskolan. ÖCB ibland skrivs på anser att rapporter ett sätt som beställarens praktiker har svårt att ta till sig, men erkänner att det också har att göra med beställarens kompetens. NUTEK anser på sätt att mottagsamma ningskapaciteten i industrin ofta är begränsad.

Sida/SAREC betonar vikten av forskningens förankring inom universitetens discipliner, vilket bidrar till internationalisering och u-landsinriktning av högre utbildning och forskning. KFB examinering for-

ser av skarstuderande som sitt viktigaste mål, även det kan komma i konom

flikt med sektorns behov långsiktig kompetensutveckling. BFR

av

l

i 360 Bilaga 6 ll Il l ll i l

påpekar att det är ett legitimt krav från högskolan att få arbeta med

långsiktig kompetensutveckling inom forskningsprojektens ram.

Flera myndigheter AFR, ALF, KFB, NUTEK, SGU, Sida/SAREC, Jordbruksverket, SV tar frågor kostnader, kostnadsredovisning upp om

och ekonomisk uppföljning. Ingen ifrågasätter principen om full kost-

nadstäckning, vill ha ordentliga kostnadsredovisningar och inte men man ett antal omotiverade pålägg eller avgifter.

Jordbruksverket möter ibland byråkratiska problem och har också

mött svårigheter när ensamt ansvarig projektledare blir sjuk eller en byter tjänst. Vägverket tycker att UoH nästan aldrig håller avtalade tidsramar, och ALF talar allmänt högskolans bristande förståelse mer om innebörden att stå i kontraktsförhållande till annan part. av av Försvarets myndigheter lägger nämnts ofta ut FoU-projekt som ovan på sina institut, även flera andra myndigheter ALF, Fiskeriegna men verket, KFB, Konsumentverket, NUTEK, Rymdstyrelsen, SIS, Jordbruksverket, SSI instituten viktiga komplement, dit det ibland ser som också kan finnas skäl att koncentrera forskningen inom ett visst område.

Några myndigheter att instituten har viktiga uppgifter när det gäl-

anser ler att tillhandahålla kontinuerlig kunskap, bevakning och beredskap inom sina områden. Andra att instituten bättre än en högskoleinstianser

tution kan för större experimentella och kostnadskrävande

ta ansvar projekt. ALF, AMS, Fiskeriverket, NUTEK, Rymdstyrelsen, SI, Statens kulturråd och Jordbruksverket vill därför inte utesluta en utbyggnad av in-

stitutsorganisationen. ALF och FV den t vara angelägen eller

anser o m åtminstone önskvärd. NUTEK emellertid samtidigt, liksom AFR anser och BFR, det i princip är fel väg att gå, främst därför att det kan att bryta kopplingen mellan utbildning och forskning. En viktig fråga i sammanhanget är UoH klarar av att anpassa och om förnya sina arbetsformer, och på den punkten påpekar NUTEK och BFR att det just händer del positivt med Centrumbildningar, kompetensnu en centra etc. Sida/SAREC avstyrker inrättandet institut utanför UoH. av En vanlig synpunkt är att samarbete och samverkan mellan UoH och instituten bör öka och att nätverk bör byggas upp kring viktiga forskningsfrågor Banverket, FHI, FMV, KFB, SNV, samtidigt konkursom renselementet också nämns positivt Banverket. Rymdstyrelsen som av skulle också vilja fördjupad dialog mellan UoH och institut å ena se en

sidan och forskningsñnansierande myndigheter å den andra.

Bilaga 7 361

översikt

Departementsvis

över

bör

förändringar som övervägas inom sektorsforskningen

Justitiedepartementet

Brottsoffennyndigheten 5,7 Mkr -

Brottsoffermyndigheten administrerar medel från Brottsofferfonden för både sektorsforskning och andra typer av projekt. Endast en mindre del medlen fördelas till forskningsgenomförande organisationer av

universitet och högskolor, forskningsinstitut.

Brottsförebyggande rådet BRÅ disponerade tidigare sektorsforsk-

ningsmedel, men efter förslag i 1993 års forskningsproposition överför-

des dessa till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR. Därmed fanns det, enligt den nämnda propositionen inte längre behov att dela ut bidrag till kriminologisk forskning genom av BRÅ:s försorg. De särskilda medlen för kriminalvetenskaplig forskning inom HSFR uppgår f n till 4 milj kr per år.

F örändringsmodell: Den del av Brottsofferfondens medel som avser

forskning förs från myndigheten och läggs ett anslag direkt under som justitiedepartementet beslutar former för medlens fördelning som om beredningsgrupp under departementet forskningsråd eller sektorsforskningsorgan. BRÅ och Brottsoffermyndigheten bör medverka i beredningsarbetet när medlen fördelas.

Utrikesdepartementet

Sida /SAREC 394 Mkr -

Fr budgetåret 1995/96 utgör de tidigare myndigheterna SIDA, o m BITS, SAREC och Swedecorp myndighet med namnet Sida. en ny Härigenom samlas forskningsresursema inom departementets område inom myndighet. Den ur utredningens synpunkt relevanta svenska en

362 Bilaga 7 l

forskningen finns i huvudsak inom det nya SAREC är en avdelning som inom Sida. Sidazs övriga forskningsstöd till den helt övervägande avser delen internationella verksamheter t.ex. WHO:s program för forskning och faller således utanför utredningens intresseområde. I allt väsentligt fungerar SAREC som ett forskningsråd och besluten fattas i nämnd består majoritet av framstående forskare en som av en inom u-landsrelevanta områden. Förändringsmodell: Den organisation som föreligger för forsknya ningen inom Utrikesdepartementets område motsvarar i princip den modell föreslagits utredningen varför inga förändringar föreslås. som av En fråga bör diskuteras är dock inte representanter för allmäsom om nintresset, t.ex. företrädare för organisationer med u-landsinriktad verksamhet, i ökad utsträckning borde medverka i besluten mot bakgrund sektorsforskningsaspektema. av

Försvarsdepartementet

Försvarsmakten FM 850 Mkr -

Försvarets materielverk FMV medlen ingår i FM medel

-

Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB 25 Mkr

- Statens räddningsverk SRV 26 Mkr -

Styrelsen för psykologiskt försvar SPF 2 Mkr

-

Den l juli 1994 förändrades strukturen för anslagstilldelning för myndigheterna inom Försvarsdepartementets område. Ett systern med utvidgad infördes och Försvarsmakten och ÖCB

uppdragsstyming gavs

större för styrning sektorns FoU. Rollfördelningen mellan ansvar av

beställare FM/FMV/ÖCB och utförare FOA, FFA, MHS, industrin,

UoH blev tydligare.

Av intresse i detta sammanhang är främst icke objektbunden forskning och teknikutveckling. Härutöver finns omfattande FoU-verken samhet karaktären industriell utveckling föreberedelser inför av som produktion specificerade materielprojekt, t.ex. JAS projektet. av - Av de medel FMV fördelar till externa projekt går huvuddelen till industrin samt till FOA och FFA. En mindre del fördelas även till universitet och högskolor. FMV fördelade budgetåret 1994/95 369 Mkr till externa projekt varav 8 Mkr gick till universitet och högskolor. ÖCB:s externa FoU-stöd uppgick 1994/95 till 25 Mkr huvudvarav delen gick till FOA och mindre del till universitet och högskolor 3 en Mkr. Under 1994/95 genomfördes internt inom Försvarsmakten en ut-

Bilaga 7 363

redning med arbetsnamnet Effektivisering av försvarets FoU-verksamhet. Förslagen bereds f n. Utredningen Utvärdering av försvarets ledning och struktur UTFÖR systematisk översikt försvarets gör en av uppdrags- och ägarstyming gentemot a försvarsforskningen. Slutbetänkande kommer att publiceras senare under 1996. Försvarsmyndighetema arbetar också med att stärka kontakterna med forskningen vid universitet och högskolor bl a med avsikten att identifiera områden av gemensamt intresse dual-use. Förändringsmodell: En utvärdering av den nyligen förändrade finansieringsstrukturen pågår, sammanhållen av Försvarsdepartementet. Resultaten av utvärderingen bör avvaktas. Därför föreslås här inte några förändringar.

Socialdepartementet

Folkhälsoinstitutet FHI 23 Mkr - Statens institutionsstyrelse SIS 30 Mkr -

Under Socialdepartementet sorterar Socialvetenskapliga forskningsrådet, som bildades efter förslag i 1990 års forskningsproposition. Det skall enligt sin instruktion främja och stödja socialvetenskapligt betydelsefull forskning och det disponerar en årlig budget om drygt 90 milj kr. De mindre forskningsbudgetar som de två ovannämnda myndigheterna disponerar avser givetvis väsentligt smalare områden. Det är positivt att forskningsarbete uppmuntras och stöds även inom dessa områden, men man kan fråga sig om det är rationellt att arbeta med sektorsforskning med så snävt definerade ramar. Stödet till folkhälsoområdet är idag dessutom splittrat på tre myndigheter FHI, MFR och SFR. Att verksamheten skall ha vetenskaplig förankring som det står i folkhälsoinstitutets instruktion är enligt utredningens mening inte ett tillräckligt motiv för att det skall fördela medel för forskning vid universitet och högskolor. Det kan tilläggas att de administrativa kostnader som belastar FHI:s och SIS:s forskningsstöd är t ex relativt sett mycket större än vad som gäller för SFR. Förändringsmodell: De forskningsresurser för projektstöd som dis- Folkhälsoinstitutet och Statens institutionsstyrelse överförs poneras av till SFR, därmed blir ett forskningsråd för hela den sociala sektorn som

alternativt kan en del av FHI-medlen istället föras till Medicinska

forskningsrådet. SFR samrådet med FHI och SIS när det gäller relevansbedömning av forskning med anknytning till dessa myndigheters

364 Bilaga 7

ansvarsområden. Det basstöd som FHI ger till ett antal högskoleinstitutioner överföres till högskolan istället för till SFR.

K ommunikationsdepartementet

Kommunikationsforskningsberedningen KFB 115 Mkr - Banverket BV 30 Mkr - Vägverket VV 148 Mkr -

Det nuvarande fmansieringssystemet för transport- och kommunikationsforskning tillkom efter förslag i 1993 års forskningsproposition. En central roll spelas KFB som är ett FoU-fmansierande organ med av myndighetsansvar för all långsiktig kunskapsuppbyggande sektorsforskning inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Även de båda andra ovannämnda myndigheterna disponerar emellertid betydande FoU-medel och de skall enligt ovannämnda proposition ha ansvar för övergripande forskning av tillämpad karaktär samtidigt som KFB:s

för kunskapsuppbyggande sektorsforskning även omfattar

ansvar Banverkets och Vägverkets verksamhetsområden. Gränsdragningen mellan KFB, BV och VV är sålunda inte skarp. Tvärtom står det i propositionen att KFB bör vara oförhindrat att stödja projekt tillämpningskaraktär inom Banverkets och Vägverkets verkav samhetsområde bedömer att det finns särskilda skäl för detta. om man Även NUTEK, BFR och SNV stöder FoU med relevans för området. Av de tre FoU-finansierande myndigheterna inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde har Vägverket de klart största FoU-resurser- 250 milj kr år 1996. Traditionellt har varken dessa na per o m medel eller Banverkets mindre omfattande F oU-medel återfunnits - -

i regeringens forskningspropositioner. De har istället anvisats inom

för dessa myndigheters ordinarie driftsanslag. ramen Det är utredningens uppfattning att FoU-planeringen inom denna sektor är förhållandevis sammanhållen och ambitiös, såväl på regeringsnivå som hos berörda myndigheter. KFB uppfyller de flesta av de kriterier som utredningen har angivit för organisationen av sektorsforskningen. Som framgått kan ett frågetecken sättas beträffande rollförovan delningen för berörda myndigheter och utredningen välkomnar det m m

uppdrag som Kommunikationsdepartementet givit RRV att för hela

sektorn utvärdera det tre år gamla finansieringssystemet och därvid främst följa ansvarsfördelningen och formerna for samverkan upp

mellan berörda organisationer.

F örändringsmodell: Det klargörs tydligare att ansvaret för långsiktig

SOU 1 996:29 Bilaga 7 365

kunskapsutveckling för hela sektorn åvilar KFB eftersom övriga myndigheter inom sektorn inte kan förutsättas ha den kompetens som behövs i olika avseenden för att hantera sådant forskningsstöd.

Utbildningsdepartementet

Statens skolverk 26 Mkr - Rådet för forskning universitet och högskolor 6,8 Mkr - om

Skolforskningen har nyligen behandlats i Ds 1995:60 som diskuterade tre alternativa modeller nämligen bibehållet sektorsforskningsansvar för Skolverket, överföring av skolforskningsmedlen till något forskningsråd och upprättande ett konsortium med Svenska Kommunförav bundet. Rådet för forskning universitet och högskolor skall enligt om

riksdagsbeslut inordnas i forskningsrådsorganisationen.

Förändringsmodell: Såväl skolforskningsmedlen som medlen för forskning universitet och högskolor inordnas i HSFR. Detta förom hindrar på intet sätt samverkan med Kommunförbundet vad gäller skolforskning. Tvärtom är det angeläget att HSFR i stor utsträckning använder sig kompetens utanför forskarsamhället vid relevansbeav dömning forskning med sektorell anknytning av

Jordbruksdepartementet

Statens jordbruksverk SJV 17 Mkr - Fiskeriverket 3,7 Mkr -

Under Jordbruksdepartementet sorterar Statens råd för skogs- och jordbruksforskning med årlig budget om ca 250 milj kr. Dessutom en fördelas medel för tillämpad forskning samt för undersöknings- och mer utvecklingsverksamhet av de två ovannämnda myndigheterna. Den

organisation de senare har kunnat bygga upp för forskningsfinan-

som siering har uppenbara brister. I ett svar till utredningen skriver t ex SJV sitt FoU-stöd inom området bekämpningsmedel/ växtskydd att om ingen speciell bedömning av den vetenskapliga kvaliteten på ansökningarna genomförs. F örändringsmodell: De delar jordbruksverkets och fiskeriverkets av FoU-medel forskning överförs till SJF R. Samtidigt ställs krav som avser på rådet att ha tydlig organisation säkerställer såväl den sektorien som ella relevansen vid fördelning dessa kvaliteten på FoU-arbetet. av som

366 Bilaga 7 i

SOUl996:29

Arbetsmarknadsdepartementet

Rådet for Arbetslivsforskning 263 Mkr - Arbetsmarknadsstyrelsen AMS 4,3 Mkr - Expertgruppen för arbetsmarknads- 3,5 Mkr politiska utvärderingsstudier EFA

Inom området arbetsliv finns en stor forskningsfmansiär Rådet för arbetslivsforskning och ett stort F oU-utförande institut Arbetslivsinstitutet, vilka båda tillkom 1995-07-01 samtidigt som tre tidigare myndigheter lades ner. Både rådet och institutet finansierar forskningsprojekt vid universitet och högskolor. Området arbetsmarknad täcks av en permanent kommitté inom Arbetsmarknadsdepartementet EFA som stöder utvärderingsforskning om

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare finns medel för grundläggande

forskning om arbetsmarknaden inom Humanistisk-samhällsvetenskapliga

forskningsrådet HSFR. Det finns numera också forskningsmedel inom

AMS och i mindre utsträckning inom Socialvetenskapliga forsknings-

rådet och Folkhälsoinstitutet. I 1993 års forskningsproposition uttalade

regeringen att EFA borde ersättas av ett till Arbetsmarknadsdepartementet knutet vetenskapligt råd. Riksdagen ansåg emellertid att forskning

skulle bedrivas i från regeringskansliet oberoende det framgår

organ inte av propositionen om det var regeringens avsikt att det tänkta rådet skulle bedriva eller stödja forskning och avslog därför förslaget om EFA:s nedläggning. HSFR och EF A fördelar sina pengar basis av inkomna ansökningar medan AMS-projekten initieras av myndigheten själv. Projektansökningar till HSF R bedöms i en programgrupp med forskare medan EFA:s

sammansättning innebär att såväl forskare som andra sakkunniga inklu-

sive experter från parter på arbetsmarknaden deltar i bedömningar av

ansökningar och beslut om projektstöd. På det regionalpolitiska området verkar Expertgruppen för regional utveckling ERU. Det har närmast karaktären ett forskningsinstitut, av men kan också finansiera eller delñnansiera universitetsforskare som deltar i ERU-projekt. Ansökningsförfarande saknas. Förändringsmodell: De medel som EFA, HSFR, AMS och RALF disponerar för forskning om arbetsmarknaden läggs i ett sektosamman

riellt forskningsråd under arbetsmarknadsdepartementet stöder såväl

som

tillämpningsinriktad som mer grundforskningsbetonad forskning med arbetsmarknadspolitisk relevans. Modellen innebär alltså att splittrade resurser samlas i ett sektoriellt forskningsråd samtidigt som EFA av-

vecklas i enlighet med regeringens tidigare förslag. erfarenhet När mer

Bilaga 7 367

vunnits den nuvarande organisationen bör utvärdering ske där av nya en bl frågan renodling de ñnansierande och utförande funktioa om en av nerna tas upp.

Kulturdepartementet

Statens Kulturråd 2,2 Mkr - Riksantikvarieämbetet 6,5 Mkr -

Kulturrådets FoU-medel används i huvudsak till uppdrag som läggs

stöd till rådets uppföljnings- och utvecklingsverksamhet samt för

ut som forskningsinformation avseende den kulturpolitiska sektorn. Endast en begränsad forskningsprojekt vid universitet och del av medlen går till högskolor. Riksantikvarieämbetet disponerar för sektorsforskning i kulturmiljövården sammanlagt 16,1 Mkr 1994/95. Av detta utgör 6,5 Mkr externt FoU stöd i huvudsak gått till universitet och högskolor. Kulturutsom redningen SOU 1995:84 har granskat sektorsforskningen inom hela kulturområdet. Utredningen har föreslagit ett tvärvetenskapligt centrum för kulturforskning med medel som replierar olika universitetsegna institutioner F örändringsmodell: Den del berörda myndigheters externa forskav ningsmedel kan klassificeras som forskning och inte utnyttjas för som utvärderingar, information d bör överföras till HSFR som fördelar e

medlen. Kulturrådet och ILÅÄ bör medverka i beredningsarbetet. För-

slaget innebär att medlen för långsiktig kunskapsuppbyggnad inom

kulturområdet samlas till ett organ, HSFR.

Näringsdepartementet

Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK 1 445 Mkr - Statens råd för byggnadsforskning BFR 194 Mkr - Rymdstyrelsen 230 Mkr - Sveriges geologiska undersökning SGU 5,0 Mkr -

NUTEK och BFR är centrala aktörer inom teknisk FoU för näringslivet och samhällsutvecklingen inom sina respektive ansvarsområden. NUTEK är också den enskilt största ñnansiären teknisk forskning av inom högskolan vid sidan fakultetsanslagen trots att. endast en om

l

368 Bilaga 7

mindre del av NUTEK:s anslag går till teknisk forskning. Under bud- i

getåret 1994/95 fördelade NUTEK totalt ca 640 Mkr till högskoleforsk- l l ning, varav ca 90 Mkr avsåg deltagande i EU projekt. Huvuddelen - av detta teknisk fakultet. I Samverkansmönster i teknisk

avser rapporten i

forskning framtagits på utredningens uppdrag uppskattas andelen l som forskning som har mer direkt grundforskningskaraktär till 300 Mkr. SGU är sektorsmyndighet för det geovetenskapliga området där dock den externa FoU-verksamheten är av betydligt mindre omfattning. Rymdstyrelsen är både ett sektorsorgan för rymdverksamheten och ett forskningsråd för grundforskning inom rymdområdet. Styrelsen disponerade budgetåret 1994/95 42 Mkr under Utbildningsdepartementets huvudtitel för grundforskning under samma villkor forskningssom råden under detta departement. Medelsfördelningen sker på samma sätt som inom forskningsråden med den skillnaden att det beslutande organet Rymdstyrelsen inte har majoritet av forskarutsedda ledamöter. Förändringsmodell: Både NUTEK och BFR finansierar teknisk FoU i hela spektrat från grundforskning till utvecklingsarbete. En rimlig förändringsinriktning vore en koncentration av deras insatser inom teknisk forskning till klart näringslivs- och samhällsinriktad verksamhet eftersom stödet till grundforskning kan förväntas komma från andra aktörer t.ex. Stiftelsen för strategisk forskning. Detta förslag som i första hand gäller NUTEK har beskrivits i kapitel 13. NUTEK:s roll skulle därigenom renodlas till att ansvara för utvecklingen av innovationssystemet och överbryggningen mellan högskola och näringsliv och en distinktare rollfördelning mellan finansiärer skulle bli följden. SGU:s medel skulle kunna föras till det Naturvetenskapliga forskningsrådet, NFR men med hänvisning till SGU:s forskningsnära och speciella kompetens inom landet är det inte orimligt att medlen även i fortsättningen finns hos myndigheten men att medelsfördelningen sker i samråd med NFR.

Civildepartementet

Konsumentverket KOV 1,7 Mkr -

Under civildepartementets ansvarsområde faller konsumentforskning. En av civilministem tillsatt utredning rörande konsumentsforskning har i februari 1996 framlagt betänkandet Forskning för vår vardag SOU 1996:10. Utredningen föreslår bl a att ett nytt forskningsråd med ett årligt anslag om 50 Mkr inrättas, att ett belopp om 12 Mkr överförs från andra forskningsfinansiärer, att forskningen inom området huvudsakligen

SOUl996:29 Bilaga 7 369

skall bedrivas inom högskolan samt att Sverige tar initiativ till en förstärkning EU:s forskningspolitik inom konsumentområdet. av Civildepartementet har också initierat en utredning rörande ungdomsforskning där Ungdomsstyrelsen fått i uppdrag att se över ungdomsforskningen. Uppdraget har i januari 1996 redovisats i en rapport Svensk ungdomsforskning -inriktning, organisation och finansiering. I rapporten föreslås att ett av forskningsråden HSFR eller SFR ges huvudansvar för ungdomsforskning, att en programgrupp bildas, att nya tjänster inrättas samt att nivån på tillgängliga medel höjs med 3 milj kr per ar.

En särskild utredare har i rapporten Ideell verksamhet förutsättningar, organisering och betydelse Ds 1995:30 föreslagit ett tioårigt

handlingsprogram för forskning. HSFR föreslås av utredaren fördela 10 Mkr år för ändamålet. per

F örändringsmodell: Civildepartementet ansvarar för flera var för sig

begränsade sektorsforskningsområden. Omfattningen av dessa områden är inte tillräckligt stor för att motivera inrättandet någon sektorforskav ningsmyndighet under departementet.

Medlen för konsumentforskning och för ungdomsforskning bör

fördelas av Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR eller HSFR.

Miljödepartementet

Statens naturvårdsverk SNV 157 Mkr - Avfallsforskningsrådet AFR 30 Mkr -

Statens strålskyddsinstitut SSI 21 Mkr

- Statens kämkraftinspektion - Statens lantmäteriverk LMV 0,5 Mkr -

Inom Naturvårdsverket SNV, som är den stora forskningsfinansiären inom miljödepartementets verksamhetsområde, hanteras FoU-frågor

av en särskild forskningsnämnd, vars ledamöter utses av regeringen.

Ungefär hälften dem brukar vara aktiva forskare. Forskningsnämnden av disponerar statsanslaget för miljöforskning och den fungerar i allt väsentligt som ett sektoriellt forskningsråd. Projektansökningar bedöms i kommittéer med majoritet av forskare och beslut om stöd fattas av en forskningsnämnden basis av förslag från dessa kommittéer. Nämndens självständighet hindrar inte en nära samverkan mellan FoU-avdelningen och övriga avdelningar inom SNV och verkets möjligheter att nå sina mål underlättas den tillgång på kunskap och forskarkontakter av

370 Bilaga 7

som finns inom dess FoU-avdelning. Naturvårdsverket har aktivt bidragit till att bygga upp en samverkan mellan det dussintal myndigheter och andra organisationer som bidrar till finansieringen av miljöforskning i Sverige och det nyligen publicerade planeringsdokumentet Forskning och utveckling för bättre miljö är ett exempel på denna samverkan. Avfallsforskningsrådet är sedan 1995-07-01 inordnat i SNV där verksamheten leds av en särskild avfallsforskningsnämnd. SSI:s ansvar för strålskyddsforskning behandlades i betänkandet Långsiktig strålskyddsforskning SOU 1994:40, som 1994 avgavs av Utredningen om strålskyddsforskning. Där föreslogs a att forskarsamhället skulle ha forslagsrätt beträffande en majoritet av ledamöterna i SSI:s forskningsnämnd och att nämnden skulle få beslutanderätt vad gäller stöd till riktad grundläggande strålskyddsforskning. Dessa båda

forslag har inte genomförts.

Tillkomsten MISTRA innebar ett betydande tillskott medel for av av lösningsorienterad och åtgärdsinriktad forskning, ofta i form av storskaliga projekt. Samtidigt har det skett neddragningar anslagen till vissa av myndigheter AFR, SJF R och SNV som stöder mer småskalig, grundläggande och problem- eller effektinriktad forskning med miljörelevans. F örändringsmodell: Sett som ett sektoriellt forskningsråd har SNV:s forskningsnämnd en rimlig sammansättning. Det kan däremot diskuteras om representationen från näringsliv och andra samhällssektorer i nämndens beredande organ är tillräckligt bred För att medge en allsidig relevansbedömning. Detta är emellertid inte en fråga som bör hanteras på

statsmaktsnivå och utredningen har med tillfredsställelse erfarit att SNV

avser att verka för en förändring i riktning mot ökat avnämarengagemang i dessa sammanhang. Strålskyddsforskningen har inte någon nära anknytning till den miljöforskning som stöds av SNV och det är därför inte motiverat att slå samman SSI:s och SNV:s forskningsmedel. Däremot bör förslagen i SOU 1994:40 beträffande styrningen SSI:s stöd till riktad grundav forskning inom strålskyddsområdet genomföras.

Bilaga 8 371

Forskningsñnansieringsutredningens

forskare och rådens

enkäter till granskare

Inledning

I utredningens direktiv ingick flera frågor om fmansieringssystemets effektivitet och funktion. Utredningen fann att det saknades underlag för att bedöma ett antal aspekter på fmansieringssystemet och har därför

ett antal förfrågningar och uppdrag försökt tillgodose behovet.

genom

En särskild enkät gick direkt till sektorsorganen se bilaga 6 och ett

uppdrag att i detalj redovisa forskningsprojekt gavs till Uppsala

universitet se kapitel 7.

Därutöver genomfördes två enkäter till enskilda personer, dels ett urval forskare vid högskolan, dels till forskningsrådens granskare.

av

Den första dessa har genomförts av SCB på utredningens uppdrag,

av

den andra har genomförts utredningen med bistånd av

av forskningsrådens kanslier. Resultat från de enkätema redovisas på ett flertal ställen i senare utredningen särskilt i kapitlen 15 och 17. Nedan redovisas men enkätfrågoma tillsammans med information betydelse för bedömning av av resultatens giltighet.

372 Bilaga 8

Enkäten till rådens

granskare

Enkätens frågor framgår av nedanstående något förenklade

frågeformulär. Enkäten sändes till rådens samtliga granskare ca 500

personer och Svarsfrekvensen uppgick till drygt 70%.

Enkät granskning och föredragning av ansökningar

om

om forskningsstöd

Enkäten gäller endast ansökningar om medel för forskningsprojekt och forskningsutrustning.

Den alltså inte sakkunniguppdrag vid tjänstetillsättningar. Inte

avser heller ansökningar resebidrag etc bör medtas. Med granskning avses om

allt arbete relaterat till ansökan, i förekommande fall inklusive

en

arbetet med att skriva yttrande och förbereda en föredragning i rådet.

För vilka statliga eller privata forskningsjinansierande organ

svenska, utländska och internationella har Du granskat ansökningar

under 1994/95

Har Du under 1994/95 avböjt att granska ansökningar för något

organ och i så fall vilket

Hur många ansökningar har Du totalt sett granskat under året ange

ungefärligt antal om det är svårt att vara precis Hur många dagars eller veckors arbete uppskattar Du att Du har lagt ner på detta arbete Hur ser Du på granskningsarbetet Svar: enbart en belastning mer en belastning än en tillgång lika mycket en belastning som en tillgång mer en tillgång än en belastning - På vilket sätt är granskningsarbetet en tillgång Prioritera svarsalternativen med 3 osv Svar: det ger överblick över forskningsområdet -

det kontakt med forskarsamhället de sökande, andra

- ger granskare m det ger inflytande över fördelningen av befintliga resurser det ger impulser för det egna forskningsarbetet övrigt, nämligen... -

Bilaga 8 373

Hur mycket tid lägger Du i genomsnitt på arbetet med att ner granska enskild ansökan en Svar: mindre halvtimme - än en mellan halvtimme och en timme en mellan en och två timmar mellan två och tre timmar mellan tre och fem timmar mellan fem timmar och en hel arbetsdag mer än en hel arbetsdag -

Ibland önskar forskare skicka eller nästan samma ansökan

en samma till olika finansiärer för i stort sett projekt. Har Du under året samma blivit ombedd olika finansiärer att granska sådana snarlika av

ansökningar. Om svaret är ja, vilka finansiärer har det gällt

Löpande forskningsprojekt utsätts ofta för förnyad granskning med

några års mellanrum. sådan återkommande prövning bör ske

Hur ofta anser Du att

Svar: ca vart tredje år - "- oftare "- mindre ofta

10. Har Du några andra synpunkter på granskningsarbetet

374 Bilaga 8

Enkäten till forskarna

Enkäten till forskarna avsåg att ge en uppfattning om bl a vilken tid forskarna lägger ner, hur mycket medel de erhåller, vilka finansiärer som är viktiga och hur långa projekttidema normalt är. Enkäten konstruerades av utredningen varefter SCB genomförde urval, utsändning och inkodning av enkäterna. Enkäten sändes till ett stickprov av forskare. Urvalsramen konstruerades med hjälp SCBs register över personal vid universitet av och högskolor och omfattade professorer, lektorer, forskarassistenter samt med särskilda forskartjänster. Bruttopopulationen var 9 personer 464 personer. Populationen delades i tre tjänstegrupper samt sex fakultetsgrupper till totalt 18 strata och dessa gjordes ett slumpmässigt urval av totalt ur 611 personer. Enkäten besvarades av 460 personer 75 %, vilket måste betraktas mycket resultat. Även med denna svarsfrekvens blir urvalet som ett gott i varje strata relativt litet, varför statistik där små grupper är jämförda blir relativt osäker. Stora skillnader som redovisas i utredningen är dock signifikanta på 95 %-nivån. Någon bortfallsanalys har inte genomförts men jämförelser kan göras med kända förhållanden framför allt vad avser totalt tilldelade medel från forskningsstatistiken. En sådan visar att totalbeloppen för olika finansiärer i forskningsstatistiken inte avviker mer än 20% från beräknade värden utifrån enkätresultaten, vilket får anses vara en

tillfredsställande överensstämmelse. Ett väsentligt undantag finns dock

för sektorsforskningen där enkätens projektsummor inte utgör mer än drygt hälften de faktiskt fördelade medlen. Vad som orsakat denna av snedhet är inte klarlagt. Förutom statistiska fel innehåller enkäten till forskarna samma svårigheter vad gäller tidsuppskattningar som enkäten till granskama.

Enkätformuläret

Formuläret innehöll inledningsvis ett fåtal frågor om ålder kön och fakultetstillhörighet, vilka inte redovisas här. Huvuddelen av enkäten bestod av nedanstående tabell.

Bilaga 8 375

5. Tabell över ansökningar och bidrag

OBS Notera att frågor ansökningarna gäller sådana med om ansökningsdag under 94/95 medan frågorna bidrag gäller sådana om avsåg 94/95, även flerårsbidrag som kan ha sökts några år tidigare. som Ansökningar och bidrag är således inte direkt jämförbara utan fungerar statistiskt underlag. var för sig som Utredningen försöker få bild av olika tjänstekategoriers situation en vad externa medel, varför både ansökningar där du är avser huvudsökande och där du är medsökande är intressanta.

Medsökande definieras här att sökande ansvarar for en avgränsad

som

självständig del av projektet eller i praktiken fungerar som projektledare

för hela eller del projektet. Då det gäller bidrag bör erhållna av summa medel endast den del bidraget som avser din avgränsade del avse av gäller även huvudsökande.

Bidragsgivare

Forskningsråd Sektorsorgan "Löntagarfondsstiftelser" Andra större stiftelser Övrigastiftelser Landstingochkommuner Privatasvenskaföretag Privatautländskaföretag EU Övrigainternal.organisationer

Gäller ansökningarmed Gäller bidrag somavser 1994/95 ansökningsdag under 94/95 Antal inlämnade Total Antalbeviljadebidrag Summa erhållna Detstörsta ansökningar som tids- bidrag somavser bidragets Huvud- Med- åtgång l års 2 års 3 års 1994/95 andel% sökande sökande dagar bidrag bidrag bidrag tusentalkronor avsumman

Bidragsgivare: F orskningsråd är FRN, HSFR,MFR,NFR, SFR, SJFR,TFRochRymdstyrelsen Sektorsforskningsørgan statligamyndigheter är ochverk somger projektanslag, ex NUTEKoch SNV Andra större stiftelse r är RMC,RBJochKnutoch Alice Wallenbergs stiftelse

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

- Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svensk forsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering. U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. 1990-talet.U. Vem bestämmer vad EU:s interna spelregler inför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. Politikomráden underlupp. Frågor om EU:s första . pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns . erfarenheter av arbeteti EU. UD. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. Batterierna en laddadfråga. M. . - Om järnvägenstrañkledning m.m. K. . 10. Forskning för vår vardag. C. ll EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför . tvá- och trehjuliga motorfordon.K. 12.Kommuner och landstingmedbetalningssvårigheter.Fi. 13. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. 14. Budgetlag regeringensbefogenheterpâ finansmaktensomrâde.Fi. 15. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. 16. Förankring och rättigheter.Om folkomröstningar, utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga rättigheteri EU. UD. l7. Bättre trafik medväginformatik.K. 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, försäkringar. Fö. 19.Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. 20. Samordnad rollfördelning inom tekniskforskning. U

Reform

2 och förändring. Organisation och . verksamhetvid universitetoch högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform.U. 22. Inflytande på riktigt Om elevers rätt till inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 23. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänstermed miljöpåverkan.N. 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga EU-länders förslag och debattinför regeringskonferensen1996.UD. 25. Från massmediatill multimediaatt digitalisera svensk television. Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Det forskningspolitiska landskapeti Norden 1990-talet.28 Vem bestämmer vad EU:s interna spelregler inför Forskning och Pengar. 29 regeringskonferensen 1996. 4 Politikomrädenunderlupp. Frågor om EUzs första Jordbruksdepartementet pelare inför regeringskonferensen 1996. 5 Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Ett år medEU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet EU. i 6 Kulturdepartementet Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 Från massmediatill multimedia - Politiska, rättsliga att digitaliserasvensk television. 25 Union för både öst och väst. och ekonomiskaaspekter av EUzs sjätte Näringsdepartementet utvidgning. 15 Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, Kartläggning och analys av den offentliga sektorns utträdesrätt, medborgarskapoch mänskliga upphandling av varor och tjänster med rättigheteri EU. 16 miljöpåverkan.23 Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs Civildepartementet bedömningar inför regeringskonferensen 1996. 19 Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga Fritid i förändring. EU-ländersförslag och debatt inför Om kön och fördelning av fritidsresurser. 3 regeringskonferensen 1996. 24 Forskningför vår vardag. 10

Försvarsdepartementet Miljödepartementet Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier Batterierna en laddadfråga. 8 efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. 18

Kommunikationsdepartementet Om järnvägens trañkledning m.m. 9 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför tvâ- och trehjuliga motorfordon. 11 Bättre trafik med väginformatik. 17 Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26

Finansdepartementet Kommuner och landstingmed betalningssvårigheter. 12 Budgetlagregeringens befogenheter ñnansmaktens omrâde. 14

Utbildningsdepartementet Dennya gymnasieskolan hur gär det l - Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering.2 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. 20 Reformoch förändring. Organisation och verksamhet vid universitetoch högskolor efter 1993 ârs universitets- och högskolereform. 21 Inflytande riktigt Om elevers rätt till inflytande, delaktighetoch ansvar. 22 En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande.27

FRITZES

Bcståillningnr: Frirzcs kundtjänst, IOb 47 Stockholm Fax 08-10 50 Zl, Telefon 08-690 9| 90