Ekobrottsforskning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Ekobrotts-

forskning

Betänkande av $ Utredningen om ekobrottsforskning

aswm

06050. Krim 5C. l Statens offentliga utredningar WW 1996:84 W Justitiedepartementet

Ekobrottsforskning

Betänkande av Utredningen om ekobrottsforslming Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20286-7 Graphic Systems AB, Malmö 1996 ISSN 0375-250X

Till Statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 16 november 1995 att tillkalla en särskild utredare för att se över behovet av forskning om ekonomisk brottslighet. Till särskild utredare förordnades f.d. hovrättslagmannen Carl-Johan Cosmo. Utredningen har antagit namnet Utredningen om ekobrottsforskning Ju 1995:12. Sekreterare utredningen har varit hovrättsassessorn Mats Loberg. Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Ekobrottsforskning . Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Malmö i juni 1996

Carl-Johan Cosmo

/Mats Loberg

Innehåll 5

Innehåll

Förkortningar 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

A Bakgrund

1 Utredningsuppdraget 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ekonomisk brottslighet 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 år ekonomisk brottslighet 17

Yad . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Atgärder mot ekonomisk brottslighet kort historik 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Från AMOB till Eko-kommissionen 20 . . . . . . . . 2.2.2 Reformarbetet under senare år 22 . . . . . . . . . . . .

Forskning ekonomisk brottslighet 27 om . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Den tidigare ekobrottsforskningen, m.m. 25 . . . . . . . . . . . 3.2 De senaste årens ekobrottsforskning 30 . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Internationell utblick 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Danmark 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Norge 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Storbritannien 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 USA 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Kunskapsläget 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Den ekonomiska brottslighetens omfattning 39 . . . . . . . . . . 4.2.1 Vad säger statistiken 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Några beräkningar av skatte-

undandragandet, m.m. 41 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Den ekonomiska brottslighetens former,

skadeverkningar, m.m. 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

5 Organisation och finansiering 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Universitet och högskolor 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Allmänt 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Kriminologiska institutionen vid

Stockholms universitet 47 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1.3 Det krirninalvetenskapliga nätverket vid

Lunds universitet 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Brottsförebyggande rådet BRÅ. 48 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Rikspolisstyrelsens forskningsenhet 50 . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Finansiering, m.m. 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Allmänt om finansiering av forskning

vid universitet och högskolor 51 . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Forskningsrâdsorganisationen 52 . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Några andra forskningsfmansiärer 56 . . . . . . . . . 5.4.4 Medel till ekobrottsforskning 57 . . . . . . . . . . . .

B överväganden och förslag

6 Allmänt om ekonomisk brottslighet

som forskningsområde 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Avgränsningen av forskningsområdet 59 . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Forskningsbehovet 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 Varför är ekobrottsforskningen eftersatt 62

. . . . . . . . . . . 6.4 Ekobrottsforskningens inriktning 64 . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Grundläggande krav 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1 Långsiktig kunskapsutveckling och

kompetensförsörjning 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans 71 . . . . . . . . . . 7.3 Goda rekryteringsmöjligheter 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Den internationella aspekten 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.5 Ett mångvetenskapligt samarbete 74

. . . . . . . . . . . . . . . .

8 Organisationsmodeller 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Organisatoriska utgångspunkter 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Nätverksmodeller 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Förstärkning befintliga miljöer med av inriktning samverkan 75 Öronmärkta . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 medel hos ett forskningsråd 76 . . . . . . 8.3 Centrum eller institut 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 En mångvetenskaplig forskningsmiljö inom

ramen för en befintlig institution 77 . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Utredarens förslag 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Hur stora resurser bör satsas ekobrottsforskning 79 . . . .

Innehåll 7

9.2 Ekobrottsforskningens organisation 80 . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Ett centrum för ekobrottsforskning vid

Uppsala universitet 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 En forskningsgrupp för ekobrottsforskning

vid Lunds universitet 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Forsknings- och utredningsarbete inriktat

dagsaktuella problem 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kunskapsspridningen och dialogen med avnämarna 86 9.4 . . . . . Resursfrågorna 87 9.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Utredningens direktiv 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Enkätundersökning ekobrottsforskning om vid svenska universitet och högskolor. 95 . . . . . . . . . . Bilaga 3 Enkätundersökning finansiering av om ekobrottsforskning 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Kriminologisk forskning brott inom näringslivet om s.k. ekonomisk brottslighet och annan manschett-

brottslighet, Knut Sven 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 9

Förkortningar

AMOB Arbetsgruppen mot organiserad brottslighet bet. betänkande BNP Bruttonationalprodukten BRÅ Brottsförebyggande rådet Ds Departementsserien FAP Föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet FoU Forskning och utveckling FRN Forskningsrådsnämnden HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet JuU Riksdagens justitieutskott MFR Medicinska forskningsrådet NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet NORAS Norges råd for anvendt samfunnsforskning Prop. Regeringens proposition REKO Riksenheten mot ekonomisk brottslighet RJ Riksbankens Jubileumsfond RPS Rikspolisstyrelsen rskr. riksdagsskrivelse RÅ Riksåklagaren SFR Socialvetenskapliga forskningsrådet SFS Svensk författningssamling SJFR Skogs- och jordbrukets forskningsråd SOU Statens offentliga utredningar TFR Teknikvetenskapliga forskningsrådet

SOU 1996: 84 Sammanfattning 11

Sammanfattning

Bakgrund

I april 1995 beslutade regeringen om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten skr. 1994/952217, bet. 1994/ 95:JuU25, rskr. 1994/95:412. En av de frågor som uppmärksammades i strategin var behovet av ökad forskning om ekonomisk brottslighet. I demia del anfördes bl.a. att samhällets kunskapsnivå när det gäller den ekonomiska brottsligheten måste höjas. Det förutskickades också att en särskild utredare skulle tillkallas för att se över forskningbehovet. Utredarens uppdrag har alltså varit att se över behovet av forskning om ekonomisk brottslighet. Syftet med översynen har varit att få fram konkreta förslag om hur denna forskning bör organiseras för att varaktigt kunna tillgodose samhällets behov av kunskaper när det gäller att effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten.

Allmänt om ekonomisk brottslighet som forskningsområde

Någon allmänt vedertagen definition av begreppet ekonomisk brottslighet finns för närvarande inte. I avsnitt 6.1 har därför gjorts en avgränsning av forskningsområdet. Avgränsningen kan i grova drag sägas innebära att ekobrottsforskningen huvudsakligen bör inriktas på regelöverträdelser som direkt eller indirekt medför att förutsättningarna för bedrivande av ekonomisk verksamhet rubbas ett otillbörligt sätt. Det råder en betydande enighet om att den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällsproblem. För närvarande görs också stora ansträngningar från samhällets sida för att minska denna brottslighet. Samtidigt är kunskapen om den ekonomiska brottslighetens omfattning, former och konsekvenser mycket bristfällig. Inom ramen för utredningen har en inventering gjorts av den forskning om ekonomisk brottslighet som bedrivits vid svenska universitet och högskolor under åren 1990 - 1995. Inventeringen ger bilden av ett påtagligt försummat forskningsområde. Under den angivna tidsperioden har det endast förekommit några enstaka forskningsprojekt med denna inriktning. Enligt min mening kan det mot bakgrund härav inte råda någon tvekan om det angelägna i att få till stånd en långsiktig kunskapsutveckling på detta område. Frågan, varför ekobrottsforskningen är så påtagligt eftersatt i Sverige, diskuteras i avsnitt 6.3. Det konstateras att ekobrottsforskningens ringa

12 Sammanfattning

omfattning delvis hänger samman med att den kriminalvetenskapliga forskningen allmänt sett är av blygsam omfattning i Sverige. Andra viktiga förklaringsfaktorer är den ekonomiska brottslighetens komplexa karaktär, som bl.a. ställer krav ett mångvetenskapligt samarbete, och statsmakternas underlåtenhet att vidta verkningsfulla åtgärder i syfte att få till stånd en långsiktigt inriktad ekobrottsforskning.

Grundläggande krav

I kapitel 7 anges vissa grundläggande krav som bör ställas den framtida ekobrottsforskningen. Till en början skall den ge en långsiktig kunskapsutveckling och kompetensförsörjning. Detta krav talar för att tyngdpunkten i verksamheten bör ligga s.k. riktad grundforskning. Det gäller alltså att bygga upp en kunskapsreservoar som gör oss bättre rustade att lösa såväl nuvarande som framtida problem området. Förekomsten av en sådan grundforskning är av avgörande betydelse för möjligheterna att bedriva en effektiv tillämpad forskning och ett fruktbart utvecklingsarbete. En satsning en långsiktig ekobrottsforskning torde sålunda vara en nödvändighet, om det framtida behovet av personer med vetenskaplig utbildning och kompetens inom detta område skall kunna tillgodoses. Det sagda hindrar naturligtvis inte att det inom samma organisatoriska ramar även ges ett stort utrymme för tillämpad forskning. Ekobrottsforskningen skall vidare vara av hög vetenskaplig kvalitet och Samhällsrelevant. Även med hänsyn till kvalitetsaspekten är det av vikt med långsiktighet. Risken för dålig kvalitet är uppenbar vid en ensidig satsning forskning som syftar till att lösa dagsaktuella problem. Det är också angeläget att forskningen får en sådan utformning att forskningsfältet kan försörjas med högt kvalificerade forskare. För att rekryteringsmöjligheterna skall bli goda är det viktigt att verksamheten får en uppläggning och inriktning som överensstämmer med forskarnas ambitioner och behov. Detta innebär att det måste skapas förutsättningar för en dynamisk och kreativ forskningsmiljö och att det bör finnas möjligheter att göra vetenskaplig karriär inom området. I detta ligger bl.a. ett krav att verksamheten inte är av alltför begränsad omfattning. Det internationella informationsutbytet är ett viktigt inslag i all forskningsverksamhet. Den fortgående internationaliseringen av näringslivet och kapitalströmmarna utgör tillsammans med informationsteknologins genombrott omständigheter som gör det särskilt angeläget att just ekobrottsforskningen är internationellt orienterad. En systematisk kunskapsutveckling detta område fordrar slutligen att ett samarbete kan etableras mellan forskare inom en rad olika discipliner, t.ex. företagsekonomi, nationalekonomi, Straffrätt, associationsrätt, Skatterätt, förvaltningsrätt, kriminologi, rättssociologi och

Sammanfattning 13

datavetenskap. Det är följaktligen ett grundläggande krav att ekobrottsforskningen organiseras i former som främjar ett sådant mångvetenskapligt samarbete.

Ekobrottsforskningens organisation

Mot bakgrund av de nyss angivna kraven har jag övervägt olika tänkbara organisationsmodeller. Som tidigare nämnts talar intresset att få till stånd en långsiktig kunskapsutveckling för att en satsning bör göras på riktad grundforskning. Denna typ av forskning är i första hand en uppgift för universitet och högskolor. Även från rekryterings- och kunskapsspridningssynpunkt finns det fördelar att vinna med att ge ekobrottsforskningen en högskoleanknytning. Behovet av en långsiktig kunskapsutveckling talar också för att forskningsresurserna koncentreras till någon eller några få miljöer. En forskningsenhet måste ha en viss minsta storlek för att kunna fungera effektivt och ha möjligheter att utvecklas till en forskningsmiljö med en rekryteringspotential som gör att forskningsområdet kan försörjas med kvalificerade forskare. Förutsättningarna för att ett fruktbart kunskapsutbyte mellan forskare från olika discipliner skall komma till stånd ter sig enligt min bedömning som gynnsammast, om de deltagande forskarna samlokaliseras. Man kan här tänka sig i princip två modeller. Antingen kan man inrätta ett institut eller centrum för ekobrottsforskning, eller också kan man tillföra en befintlig institution den kompetens som behövs för en allsidig belysning av den ekonomiska brottsligheten. Jag har gjort bedömningen att institut/ centrum-modellen har flest fördelar. Min slutsats har alltså blivit att tyngdpunkten i satsningen ekobrottsforskning bör läggas på att skapa en sådan enhet. Jag funnit att övervägande skäl talar för att ett centrum för ekobrottsforskning bör inrättas vid Uppsala universitet. Mitt förslag innebär följaktligen att Uppsala universitet tillförs medel för uppbyggnaden av ett sådant centrum. Organisationen bör omfatta minst åtta disputerade forskare inom olika relevanta discipliner och lika många doktorandtjänster. Ekobrottsforskningen bör emellertid inte koncentreras enbart till Stockholm-Uppsalaområdet. Professorerna P 0 Träskman och Bertil Gandemo har utarbetat en plan för sådan forskning vid Lunds universitet. Planen innebär att vissa institutioner tillförs medel för inrättandet av forskartjänster med inriktning på forskning om ekonomisk brottslighet och att en särskild forskningsgrupp avsedd att fungera som förbindelselänk mellan forskarna bildas. Genom att vid sidan av "huvudsatsningen" uppbyggnaden av ett centrum för ekobrottsforskning vid Uppsala universitet även ställa medel till förfogande för genomförandet av denna plan, kan man ta tillvara den kompetens området som finns vid Lunds universitet. Samtidigt kan en rimlig avvägning mellan intresset av vetenskaplig konkurrens och behovet av att koncentrera resursinsatserna

14 Sammanfattning

åstadkommas. Jag föreslår följaktligen att även Lunds universitet tillförs medel för forskning om ekonomisk brottslighet. Medlen bör ge utrymme för inrättandet av tre forskarassistenttjänster och lika många doktorandtjänster. Lämpligen bör en utvärdering av verksamheterna vid de båda universiteten genomföras efter fem år.

Forsknings- och utredningsarbete inriktat på dagsaktuella problem

Tillämpad forskning bör i betydande utsträckning kunna utföras inom den föreslagna forskningsorganisationen. Utrednings- och utvärderingsarbete bör däremot i första hand utföras inom ramen för den myndighet eller det företag som har behov av arbetet i fråga. En annan möjlighet regeringen uppdrar Brottsförebyggande rådet BRÅ är att att utföra arbetet. En satsning ekobrottsforskning enligt de förordade linjerna bör kunna leda till att myndigheters, företags och andra organs behov av kompetent personal för sådana uppgifter kan tillgodoses.

Kunskapsspridningen och dialogen med avnämarna

I första hand faller ansvaret för att informera om forskningen och dess resultat den enskilde forskaren och den institution där forskningen bedrivs. Det ingår emellertid också i BRÄ:s uppgifter sprida att kännedom krirninalvetenskapliga forskningsresultat. BRÅ kommer om alltså att ha en viktig uppgift när det gäller att förmedla information om forskningsresultaten. BRÅ föreslås också få för bereda ansvaret att forskare och avnämare tillfälle att diskutera ekobrottsforskningens inriktning. Detta kan lämpligen ske BRÅ anordnar regelgenom att bundet återkommande konferenser för forskare och avnämare.

Resursfrágoma

Anslagsramen för ett fullt utbyggt center för ekobrottsforskning vid

Uppsala universitet kan beräknas till 9,7 miljoner kronor i 1996 års

penningvärde. Man måste emellertid här räkna med att det tar ett par år att bygga upp verksamheten. Jag har beräknat att centret bör ges en anslagsram om 4,6 miljoner för det första året och att denna därefter bör höjas till 7,6 miljoner kronor för det därpå följande året. Från och med det tredje verksamhetsåret bör man kunna räkna med en fullt utbyggd organisation. Även när det gäller den föreslagna satsningen vid Lunds universitet bör man räkna med en viss uppbyggnadsfas. För det första verksamhetsåret kan kostnaden här beräknas till 2 miljoner kronor. Från och med det andra verksamhetsåret bör samtliga tjänster i Lund kunna vara besatta, Den årliga kostnaden kan då beräknas till 3,3 miljoner kronor.

Utredningsuppdraget 15

A

Bakgrund

1 Utredningsuppdraget

Enligt direktiven Dir. 1995: 143 skall jag se över behovet av forskning om ekonomisk brottslighet. Målet med översynen är att fram förslag om omfattning, inriktning och organisation av forskning, som varaktigt tillgodoser samhällets behov av kunskaper när det gäller att effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten. Direktiven i sin helhet framgår av bilaga Utredningsarbetet påbörjades i december 1995. Inom ramen för uppdraget har en inventering genomförts av den ekobrottsforskning som bedrivits vid svenska universitet och högskolor under åren 1990 1995. - Vidare har uppgifter om ansökningar om medel till ekobrottsforskning inhämtats från de forskningsfinansiärer som bedömts vara relevanta i sammanhanget. Under arbetets gång har samråd skett med myndigheter och organ i enlighet med vad som anges i direktiven. Härutöver har diskussioner förts med en rad enskilda forskare. För att informera oss om ekobrottsforskningen i Danmark och Norge har jag och sekreteraren besökt Krirninalistisk Institut i Köbenhamn, Ökokrim och Institutt for kriminologi, båda i Oslo, Handelshöyskosamt len BI i Sandvika, Norge. Jag har vidare gjort ett studiebesök vid The National White Collar Crime Center i Richmond, Virginia, USA.

Ekonomisk brottslighet 17

2 Ekonomisk

brottslighet

2.1 Vad är ekonomisk

brottslighet

Uttrycket ekonomisk brottslighet har alltsedan mitten av 1970-talet ingått i den gängse kriminalpolitiska vokabulären. Någon allmänt vedertagen definition av begreppet föreligger emellertid fortfarande inte. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för några de definitioner av som har tillämpats i det kriminalpolitiska arbetet och i forskningssammanhang. Justitieutskottet beskrev i början av 1980-talet begreppet ekonomisk brottslighet följande sätt bet. 1980/8l:JuU 21 s. 6 f..

Begreppet ekonomisk brottslighet har inte någon strikt straffrättslig avgränsning, och det finns olika uppfattningar innebörden om av begreppet. Under uttrycket ekonomisk brottslighet rad ryms en företeelser av skilda slag. Enligt den beskrivning av begreppet som de brottsbekämpande myndigheterna, dvs. i första hand polis- och åklagarmyndigheterna, använder bör till ekonomisk brottslighet räknas först och främst sådan kriminalitet som har ekonomisk vinning som direkt motiv. Härutöver skall brottsligheten för att betraktas som ekonomisk kriminalitet ha en kontinuerlig karaktär, bedrivas ett systematiskt sätt och förövas inom ramen för näringsverksamhet som i sig inte är kriminaliserad men som i det enskilda fallet utgör själva grunden för de kriminella handlingarna. De ekonomiska brotten anses ofta vara av kvalificerad art i den meningen att de enskilda brotten har stor omfattning, rör stora samhälleliga värden eller drabbar grupper av enskilda. Brotten är i regel svåra att uppdaga och beivra. Som exempel vad brukar som hänföras till ekonomisk brottslighet i här avsedd mening kan nämnas brott som skattebedrägeri, valutabrott, bedrägerier och gäldenärsbrott. Till den ekonomiska brottsligheten anses inte höra den s.k. organiserade brottsligheten. Med organiserad brottslighet avses i allmänhet sådana brott som vissa grövre narkotikabrott, koppleri i form av organiserad prostitution, organiserad häleriverksamhet och illegalt spel och spritutskänkning i klubbverksamhet. Ekonomisk brottslighet anses inte heller omfatta förmögenhetsbrott av traditionellt slag som begås av enskilda personer utan att brotten har något samband med näringsverksamhet.

18 Ekonomisk brottslighet

Denna definition av begreppet kom att stor betydelse för inriktningen av det reformarbete mot den ekonomiska brottsligheten som genomfördes under de närmast följande åren. Nämnas kan att Kommissionen mot ekonomisk brottslighet avgränsade sitt arbete ett sätt som nära anslöt

till utskottets definition se kommissionens slutbetänkande Ekonomisk

brottslighet i Sverige SOU 1984:15 s. 23 ff. och att det i den s.k. riktlinjepropositionen prop. 1984/85:32 uttalades att Justitieutskottets definition i stort sett borde kunna tjäna som vägledning för det fortsatta reformarbetet prop. s. 5 f.. Utskottets definition anammades även av en del forskare och debattörer. En betydligt vidare definition av begreppet ekonomisk brottslighet har formulerats av den tyske forskaren Klaus Tiedemann. Enligt denna definition är ekonomisk brottslighet sådant brottsligt beteende vars effekter stör eller hotar det ekonomiska livet eller det ekonomiska systemet sådant sätt att det inte endast är enstaka individers intressen berörs. För att viss brottslighet skall vara att beteckna som som ekonomisk sådan kräver Tiedemann alltså varken att den begås inom för näringsverksamhet eller att den är kontinuerlig och ramen en systematisk till sin karaktär. Han uppställer inte heller något krav att det enskilda brottet skall vara av viss omfattning. Det är tillräckligt att den sammantagna effekten av samtliga brott hänförliga till den aktuella brottstypen är det kvalificerade slag som anges i definitionen. av Tiedemanns avgränsning av begreppet ekonomisk brottslighet innebär att det kommer att omfatta en mängd brott som inte är att hänföra till ekonomisk brottslighet enligt den av Justitieutskottet formulerade definitionen, bl.a. försäkringskassebedrägerier och skattebedrägerier begångna av privatpersoner. Bland svenska forskare är det framförallt Dan Magnusson som i sin forskning mera konsekvent tillämpat

Tiedemanns definition se t.ex. Dan Magnusson, Ekonomisk brottslighet

i Sverige Stockholm 1983, och Dan Magnusson Pia Wikström,

Skatterevision i sju branscher, En studie i ekonomisk brottslighet BRÅ- PM 1992:2. En annan definition avsedd för vetenskapligt bruk har presenterats av

straffrättsprofessorn P O Träslqnan se P O Träskman, Ekonomins

kriminalitet, i Straffesysteme i Norden, NU B 1977:25. Han använder beteckningen ekonomins kriminalitet och avser därmed handlingar som kränker det sociala förtroende som är en grundförutsättning för utövandet näringsverksamhet. Träskman framhåller att det här inte av enbart är fråga om överträdelser av straffrättsliga normer. Han pekar tre andra av normer som är av intresse i sammanhanget, grupper nämligen näringslivets egna normer, i den officiella lagstiftningen sanktionerade sedvanenormer samt lagnormer av annan karaktär än straffnormer. Eftersom utövandet av näringsverksamhet alltså regleras även andra än de straffrättsliga, bör man enligt Träskman vid av normer undersökningar ekonomins kriminalitet inte begränsa granskningen till av

att omfatta endast handlingar som faller inom det legala brottsbegreppet,

Ekonomisk brottslighet 19

dvs. handlingar som är straffbelagda i lag. Träskman förordar att man i stället utgår från ett sociologiskt brottsbegrepp, som även inkluderar andra normstridiga handlingar. Riksdagens revisorer beslöt i november 1992 att göra en granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Granskningen redovisades i rapporten Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället l993/ 94.6. I rapporten har revisorerna inriktat sig brottslighet som utnyttjar företagsformen. Revisorernas avgränsning innebär att man till ekonomisk brottslighet hänför även brott som begås i eller genom företag som inte bedriver näringsverksamhet i egentlig mening. Vidare nämner revisorerna särskilt att de till ekonomisk brottslighet också räknar s.k. subventionsbedrägeri, där företag tillskansar sig statliga bidrag som de inte har rätt till. Revisorerna uppställer inte några krav att brottsligheten skall vara systematisk eller särskilt omfattande för att den skall anses som ekonomisk brottslighet. Frågan, om vad som utgöra ekonomisk brottslighet, har under senare tid behandlats även i regeringens skrivelse l994/95:2l7 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Efter att ha redovisat den definition som Justitieutskottet formulerade i början av 1980-talet anför

regeringen skrivelsen s. 5 f.:

Utvecklingen har gått därhän att också andra former av straffbara handlingar kan räknas in i den ekonomiska brottsligheten. En ny definition som kunnat godtas av alla har dock ännu inte formulerats. Klart är att den ekonomiska brottsligheten kan se ut på många olika sätt. Det handlar ofta men inte alltid om brott som begås i näringsverksamhet. Andra slag av ekonomisk brottslighet kan vara t.ex. olagliga transaktioner med pengar, värdepapper el. dyl. som en person gör utan att vara företagare. På det området förefaller brottsligheten att vara under snabb utveckling. Också olika former av bidragsfusk, särskilt i näringsverksamhet, är av intresse i sammanhanget. Ett nytt inslag är att yrkeskriminella mer än tidigare ger sig ekonomisk brottslighet som ett av flera sätt att tjäna pengar brott. I många fall finns kopplingar mellan ekonomisk brottslighet och annan kriminalitet, exempelvis narkotikabrottslighet och våldsbrottslighet. Det förekommer också att ett företag praktiskt taget uteslutande används som en täckmantel för ekonomisk brottslighet. Här kan man säga att brottet är själva affärsidén.

I regeringens skrivelse konstateras vidare att den ekonomiska brottsligheten straffrättsligt ofta faller under bestämmelser om borgenärsbrott, skattebrott eller brott mot uppbördslagstiftningen, men att också andra straffbestämmelser i brottsbalken eller specialstraffrätten kan bli aktuella. Avslutningsvis framhålls att även miljöbrottslighet i det här sammanhanget kan räknas till den ekonomiska brottsligheten. Vid en internationell jämförelse visar det sig snart att begreppet

ekonomisk brottslighet white collar cime, economic crime, délinquance

20 Ekonomisk brottslighet

daffaires, etc. avgränsas olika sätt i olika länder. I USA är det exempelvis vanligt att man arbetar med en relativt vid definition, som omfattar företeelser som försök att påverka lagstiftare och beslutsfattare för att för egen del uppnå fördelar som inte tillkommer andra grupper i samhället. Som framgått av den redovisning som jag här lämnat, är ekonomisk brottslighet inte något entydigt begrepp. Det är fastmer så att det finns en mycket stor variation i fråga om vad olika författare och organ lägger in i detta begrepp. Denna tvetydighet i begreppsapparaten medför stora svårigheter vid den redogörelse som i det följande skall lämnas för bakgrunden till mitt arbete. Det svenska material, som funnits tillgängligt, baseras i huvudsak den bestämning av begreppet som

Justitieutskottet gjorde år 1981 se ovan. I de närmast följande

avsnitten, som avser att beskriva nuläget och den utveckling som lett fram till dagens situation, kommer jag därför att hänföra mig till denna definition. Detta ställningstagande har visat sig nödvändigt inte minst därför att vi i väsentliga avseenden saknar kunskaper om många av de brott som skulle ha omfattats av ett vidare brottsbegrepp. Frågan, vad forskning om ekonomisk brottslighet lämpligen bör omfatta, kommer jag att behandla i avsnitt 6.1.

Åtgärder

2.2 ekonomisk

mot brottslighet - en

kort historik

2.2.1 Från AMOB till Eko-kommissionen

Under 1970-talet blev den ekonomiska brottsligheten föremål för ett intensivt kriminalpolitiskt intresse såväl i Sverige som internationellt. Den svenska debatten tog fart när företeelsen med början kring årsskiftet 1974/75 uppmärksammades av massmedia i en serie reportage. Debatten ledde till ett omfattande utredningsarbete myndighetsnivå. Hösten 1976 tillsatte Rikspolisstyrelsen en arbetsgrupp mot organiserad brottslighet AMOB. Arbetsgruppens uppgift var att utreda hur det polisiära arbetet med den organiserade och ekonomiska brottsligheten lämpligen borde bedrivas. I maj 1977 presenterade AMOB rapporten Organiserad och ekonomisk brottslighet i Sverige ett åtgärdsförslag. - Mot bakgrund av en kartläggning av denna brottslighet lade arbetsgruppen fram ett antal förslag som tog sikte att åstadkomma lämpliga organisatoriska lösningar inom polisen och förbättrade former för samarbetet mellan polisen och andra berörda myndigheter. I rapporten diskuterade arbetsgruppen också behovet av en specialiserad polisutbildning. Vidare framhöll man det angelägna i att den lagstiftning som var av betydelse i sammanhanget blev föremål för en övergripande granskning.

Ekonomisk brottslighet 21

AMOB:s förslag kom att få stor betydelse för de följande årens successiva utbyggnad av den polisiära organisationen för ekobrottsbekämpning med regionala ekorotlar. Rapporten ledde också till att regeringen i december 1977 Brottsförebyggande rådet BRÅ i gav uppdrag att se över lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet.

Översynsarbetet inleddes kring årsskiftet 1977/78 och resulterade i 25

promemorior med förslag till författningsändringar, organisatoriska

förändringar, m.m. Åtskilliga av dessa förslag ledde till lagändringar.

Som exempel åtgärder vidtogs efter förslag från BRÅ kan som nämnas avskaffandet av möjligheten till s.k. fattiglikvidation enligt aktiebolagslagen, införandet av ett lagstadgat krav auktoriserad eller godkänd revisor i alla aktiebolag, upphävandet av de särskilda ätalsförutsättningarna vid bokföringsbrott och införandet av en särskild straffskala för grova fall av bokföringsbrott. Våren 1982 återkallade regeringen uppdraget till BRÅ och inrättade i stället en interdepartemental samrådsgrupp i regeringskansliet med uppgift att leda arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Hösten 1982 tillsattes en särskild kommission mot ekonomisk brottslighet, den s.k. Eko-kommissionen. Kommissionens uppgifter var mycket omfattande, bl.a. innefattade de att lägga fram förslag till behövliga lagstiftningsåtgärder på de skatte- och näringsrättsliga, de arbetsrättsliga och de straffoch processrättsliga områdena. Kommissionen förutsattes arbeta snabbt och fick stora utredningsresurser till sitt förfogande. När kommissionen i mars 1984 avslutade sitt arbete med slutbetänkandet Ekonomisk brottslighet i Sverige SOU 1984: 15 hade den till regeringen överlämnat sammanlagt 30 betänkanden, promemorior, rapporter och skrivelser. Många av Eko-kommissionens förslag visade sig vara kontroversiella och ledde till häftig debatt. Flera av förslagen kom emellertid att läggas till grund för lagstiftningsâtgärder. Sålunda infördes bl.a. den s.k. rådgivarlagen lagen 1985:354 om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m., reglerna om företagsbot i 36 kap. brottsbalken samt bestämmelser i rättegångsbalken som innebar att större mål med anknytning till ekonomisk brottslighet företrädesvis skulle handläggas vid vissa tingsrätter och att dessa tingsrätter fick möjlighet att i sådana mål låta experter ekonomiska eller skatterättsliga frågor ingå i rätten som särskilda ledamöter. Nämnas skall att systemet med en koncentration av de s.k. eko-brottmålen till vissa tingsrätter avskaffades från och med den 1 juli 1990 samtidigt som möjligheten att förstärka rättens sammansättning med ekonomisk eller skatterättslig expertis utvidgades till att gälla samtliga tingsrätter. Vissa av Eko-kommissionens förslag kom dock över huvud taget inte att läggas till grund för lagstiftning. Det gäller t.ex. det i betänkandet Näringstillstånd SOU 1984:8 framlagda förslaget till en ramlag med möjligheter för regeringen att införa krav näringstillstånd i branscher som är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet. Däremot trädde en ny

22 Ekonomisk brottslighet

lag om näringsförbud i kraft den 1 juli 1986 SFS 1986:436. Denna lag, som innebar en utvidgning av institutet näringsförbud, byggde på ett förslag som Näringsförbudskommittén hade lagt fram i betänkandet Näringsförbud SOU 1984:59. Våren 1985 beslutade riksdagen om riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet i enlighet med vad regeringen hade föreslagit i den s.k. riktlinjepropositionen prop. 1984/85:32, bet. 1984/85:JuU 28, rskr 1984/852270. Riktlinjerna tog sikte dels den allmänna uppbyggnaden av rättsliga och administrativa system, dels det Straffrättsliga förfarandet. När det gäller åtgärder på det först nämnda området betonades bl.a. vikten av stöd för seriös näringsverksamhet, enkelhet, kontrollpolitisk medvetenhet vid lagstiftningsreformer och samordning mellan olika regelsystem. Det framhölls också att frivillig självsanering inom näringslivet var att föredra framför överordnad samhällelig normbildning och kontroll. Vid det framtida reformarbetet avseende det straffrättsliga förfarandet skulle särskild uppmärksamhet ägnas bl.a. åtgärder i syfte att främja ett snabbare rättsligt förfarande och utvecklandet av effektiva samarbetsformer mellan de myndigheter som kommer i kontakt med ekonomisk brottslighet. Vidare påtalades intresset av samordning och förenkling av de straffbestämmelser som avser ekonomisk brottslighet samt behovet av åtgärder för att förbättra utbildningen och kompetensen hos befattningshavare inom rättsväsendet.

2.2.2 Reformarbetet under senare år

Vid mitten av 1980-talet hade den ekonomiska brottsligheten alltså stått i centrum för den kriminalpolitiska debatten under en tioårsperiod. Reformarbetet hade varit omfattande och berört många skilda rättsområden. Såväl polisen och åklagarväsendet som skatte- och exekutionsväsendet hade tillförts särskilda resurser för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Under senare hälften av 1980-talet mattades emellertid intresset för denna brottslighet påtagligt. Andra kriminalpolitiska frågor kom i fokus. Den särskilde statssekreterare som regeringen hade tillsatt för att leda arbetet mot den ekonomiska brottsligheten lämnade regeringskansliet och fick ingen ersättare. Myndighetsresurserna kom på vissa håll att delvis tas i anspråk för andra ändamål. Antalet utredare vid polisens ekorotlar minskade samtidigt som arbetsbelastningen ökade och ärendebalanserna växte. Under 1990-talet har intresset för den ekonomiska brottsligheten åter ökat. Bankkriser och flera stora brottshärvor med oseriösa skalbolagsaffärer bidrog till att fästa uppmärksamheten myndigheternas svårigheter att bemästra situationen. Under såväl år 1991 som år 1992 anordnade Justitieutskottet offentliga expertutfrâgningar om ekonomisk brottslighet. Efter den första Utfrågningen förordade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande ett tillkännagivande om behovet av en översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten bet.

Ekonomisk brottslighet 23

1990/91:JuU 23, rskr 1990/91:2l4. Efter Riksdagens beslut uppdrog regeringen Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att i samråd med Riksskatteverket kartlägga problemen och föreslå åtgärder. Den s.k.

RÅ/RPS-rapporten, som presenterades i januari 1992, kom att få stor

betydelse för det fortsatta reformarbetet. Över huvud har aktivitetsnivån under år höjts påtagligt taget senare när det gäller åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen har t.ex. initierat översyner av bl.a. skattebrottslagen, uppbördslagstiftningen och reglerna om näringsförbud. Nämnas bör också samarbetet mellan olika myndigheter inom ramen för de två projekten RÅSOP, Riksåklagarens specialoperation för undersökningar i ärenden kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och kreditinom stitut, och Rubicon, en för Riksåklagaren och Riksskatteverket gemenarbetsgrupp med uppgift att åstadkomma förbättrade rutiner vid sam brottsutredningar i samband med konkurser. På Justitieutskottets initiativ inrättades vidare år 1993 Finanspolisen, som utgör en operativ enhet inom Rikspolisstyrelsen med uppgift att bedriva spaning för att uppdaga brott i samband med s.k. penningtvätt bet. 1991/92:JuU 23, rskr. l991/92:230. l syfte att effektivisera bekämpningen av kvalificerad ekonomisk brottslighet uppdrog regeringen i april 1994 Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att utarbeta ett förslag till fördjupat samarbete central nivå mellan åklagare, polis, skatteförvaltning m.fl. Utredningsarbetet resulterade i att Riksenheten mot ekonomisk brottslighet REKO inrättades i juli 1995. REKO är uppbyggt så sätt att Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Rikskriminalpolisens ekorotel samt expertis från skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har samlokaliserats och samverkar under ledning av överåklagaren vid statsåklagarmyndigheten i fråga om de mål som Riksåklagaren bestämmer, i första hand mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller nationell anknytning eller som är av principiell natur samt mål som med hänsyn till sin omfattning eller av annat skäl inte bör handläggas vid de åklagarmyndigheter som annars skulle haft att handlägga dem. Under år har också stora ekonomiska resurser tillförts olika senare myndigheter för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. För budgetåret 1994/95 öronmärkte regeringen 50 miljoner kronor inom polisens anslag för utveckling av den kvalificerade kriminalpolisverksamheten, bl.a. avseende ekonomisk brottslighet. Vidare beslutade riksdagen att därutöver tillföra polisen 52 miljoner kronor för om budgetåret 1994/95 som ett s.k. nivåhöjande tillskott för att utveckla

kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Äklagarväsendet tillfördes

budgetår medel för anställning av 30 nya ekoåklagare. Vidare samma tillfördes skatteförvaltningen betydande resurser för en utbyggnad av skattekontrollen. Även inom exekutions- och tullväsendet har det skett prioritering av åtgärder mot ekonomisk brottslighet. en

24 Ekonomisk brottslighet

Samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten har också varit föremål för riksdagens revisorers granskning. Revisorernas iakttagelser och slutsatser redovisades i rapporten Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället 1993/94.6. Rapporten remissbehandlades. Revisorerna presenterade därefter sina förslag till riksdagen 1994/ 95 :RR4 angående insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Revisorernas förslag avsåg åtgärder inom ett brett fält; de tog sikte på såväl förebyggande åtgärder det brottsutredande arbetet, den som rättsliga proceduren och regeringens samlade styrning kampen av mot den ekonomiska brottsligheten. Under hänvisning till vad regeringen dåmera hade givit till känna innehållet i sin kommande strategi om mot ekonomisk brottslighet beslutade riksdagen i december 1994 att inte vidta några åtgärder i anledning revisorernas förslag bet. 1994/95: av JuU rskr 1994/951144. Uppgiften att samordna regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten ankommer på justitieministern. I december 1994 inrättade regeringen en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet, regeringens ekobrottsberedning, med uppgift att biträda justitieministern med denna samordning. Ordföranden i beredningen är politiskt utsedd. I övrigt medverkar företrädare för Justitiedepartementet, Finansdepartementet och Näringsdepartementet. I mån av behov medverkar även andra departementen i beredningens arbete. Beredningen hör organisatoriskt till Justitiedepartementet. En första uppgift för ekobrottsberedningen blev att utarbeta strategi en för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin, som lades fram i regeringens skrivelse 1994/95:2l7 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, omfattar mängd åtgärder en på olika områden. Syftet är att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom en kraftig förstärkning samhällets samlade av insatser mot sådan kriminalitet. Bl.a. skall enligt strategin effektiviseen ring åstadkommas när det gäller att förebygga, upptäcka samt utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Vidare innebär strategin ökad att en tonvikt skall läggas det förebyggande arbetet. Särskild vikt skall läggas vid att samordna berörda myndigheters prioriteringar och att utveckla myndigheternas samarbete samt att höja kunskaperna och myndighetskompetensen i fråga om ekonomisk brottslighet. I strategin betonas också att näringslivet måste ta ett ökat i kampen mot den ansvar ekonomiska brottsligheten. Härutöver innefattar strategin bl.a. följande åtgärder:

förstärkt skattekontroll och förenklad skattelagstiftning förbättrad myndighetsstruktur affärsetik, internkontroll och affärskontroll inom näringslivet gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna snabbare utredning och process effektivare rutiner i samband med konkurs -

Ekonomisk brottslighet 25

förbättrad lagstiftning om bolagsstyrelser, revisorer - m.m. uppföljning av bankkrisen sanering av utsatta branscher kontroll i samband med tillståndsgivning - m.m. effektivare lagstiftning om penningtvätt effektivare sanktionsregler aktivt internationellt samarbete, bl.a. inom EU ökad forskning information till allmänheten effektivare styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet -

Vid riksdagsbehandlingen ställde sig Justitieutskottet bakom regeringens

planerade åtgärder och hemställde att regeringsskrivelsen skulle läggas till handlingarna. Riksdagen beslutade i enlighet därmed bet. 1994/95:

JuU 25, rskr. 1994/952412. En lång rad åtgärder för strategins genomförande har redan vidtagits, bl.a. har ett flertal utredningar tillsatts. Utredningen ekobrottsom forskning är en av dessa. Nämnas kan vidare att ekobrottsberedningen, som ett led i arbetet med att utreda ekobrottsbekämpningens framtida

struktur, i sin rapport Effektivare ekobrottsbekämpning Ds 1996:1

bl.a. har föreslagit att en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, skall inrättas. Myndigheten skall enligt förslaget för åklagar- och svara polisuppgifter rörande den mest kvalificerade ekobrottsligheten samt utgöra nationellt samordnings- och expertorgan i fråga ekonomisk om brottslighet. Ekobrottsmyndigheten beräknas inledningsvis få en personalstyrka 450 anställda. Myndighetens anslagsram för ett budgetår beräknas till 230 miljoner kronor.

Forskning om ekonomisk brottslighet 27

Forskning om ekonomisk brottslighet

3.1 Den

tidigare ekobrottsforskningen, m.m.

I rapporten Forskning om ekonomisk brottslighet, som Eko-k0mmissionen överlämnade till regeringen i september 1983, konstaterade kommissionen att det inte fanns någon självständig svensk forskningstradition när det gäller ekonomisk brottslighet. Någon egentlig förändring i detta hänseende har inte inträtt under de år som förflutit sedan dess. Den svenska forskningen om ekonomisk brottslighet har varit av begränsad omfattning och kunskapen området är outvecklad. Den förteckning över krirninalvetenskapligt intressanta svenska doktorsavhandlingar som den särskilde utredaren, f.d. statssekreteraren, docenten Ola Nyquist presenterade i betänkandet Kriminologisk och krirninalpolitisk forskning SOU 1992:80 är talande i detta hänseende. Av de 78 avhandlingar som förteckningen omfattar är det bara tvâ som mera specifikt behandlar ekonomisk brottslighet Joachim Vogel, Aspirationer, möjligheter och skattemoral En rättssociologisk undersökning av deklaranter, och Dan Magnusson, Konkurser och ekonomisk brottslighet. Den forskning som trots allt förekommit kring den ekonomiska brottsligheten har i anmärkningsvärt stor utsträckning bedrivits utanför universiteten. Under 1970- och 80-talen kom BRÅ spela central att en roll i sammanhanget. Som framgått i avsnitt 2.2 utförde BRÅ från årsskiftet 1977/78 till våren 1982 regeringens uppdrag en översyn av lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Samtidigt prioriterade BRÄ ekonomisk brottslighet i sin forskningsverksamäven

het. Som exempel på denna BRÅ-forskning kan nämnas rapporterna

Konkurser och ekonomisk brottslighet BRÅ Rapport 1978:1 och Ekonomisk brottslighet vid import och BRÅ Rapport 1981:2, export båda av Dan Magnusson. Den förstnämnda motsvarar för övrigt tillsammans med Konkurser och ekonomisk brottslighet- en litteraturstudie och sammanfattning BRÅ PM 1979:2 den tidigare nämnda doktorsavhandlingen. Från BRÅ:s sida gjordes också vissa ansträngningar för initiera att forskning om ekonomisk brottslighet vid universitet och högskolor, bl.a. anordnade man i februari 1979 en konferens om ekonomisk brottslighet för forskare, politiker samt representanter för olika berörda sam-

28 Forskning om ekonomisk brottslighet

hällsorgan och massmedia Ekonomisk BRÅ

se brottslighet Rapport

1979: 1. I Eko-kommissionens uppgifter ingick att överväga hur man genom forskningsinsatser skulle kunna få bättre kunskaper om den ekonomiska brottslighetens former, arbetsmetoder och utbredning samt om effekten av vidtagna åtgärder. Kommissionen behandlade denna del av uppdraget i den ovan nämnda rapporten Forskning om ekonomisk brottslighet. Kommissionen lade inte fram några konkreta förslag beträffande forskningen vid universitet och högskolor. Anledningen härtill var dels att man inte ansåg det önskvärt att närmare styra denna del av forskningen, dels att man menade sig sakna möjlighet att göra de avvägningar gentemot andra forskningsområden som måste till i ett sådant sammanhang. Kommissionen framhöll emellertid att det fanns behov av en ökad forskning om den ekonomiska brottsligheten. Man pekade också på vissa problem som man menade borde beaktas i det fortsatta forskningspolitiska arbetet inom universitet och högskolor, bl.a. problemet med att skapa förutsättningar för tvärvetenskapliga forskningsprojekt. Kommissionen betonade vidare att hänsyn i detta sammanhang borde tas till de utbildningsbehov som fanns speciellt för juridik- och ekonomistuderande; en väsentlig förutsättning för att dessa behov skulle kunna tillgodoses var enligt kommissionen att det fanns en forskning och kunskapsbildning kring ekonomisk brottslighet vid universiteten. När det gäller den problemorienterade forskningen inom olika myndigheter fann kommissionen att det saknades skäl att föreslå någon annan organisatorisk ram än den som redan existerade. Det äterkommande behovet av sådan forskning borde planeras och genomföras i samarbete med BRÅ. Kommissionen menade emellertid att det fanns vissa forskningsbehov som inte kunde förväntas bli tillgodosedda inom önskvärd tid vare sig genom den fria forskningen vid universitet och högskolor eller genom det löpande och åtgärdsinriktade utredningsarbetet vid berörda myndigheter. För att det kriminalpolitiska arbetet mot den ekonomiska brottsligheten skulle kunna effektiviseras var det enligt kommissionen till en början av intresse att få tillgång till vissa kunskaper av grundforskningskaraktär. Dels gällde det att få en teoretisk genomlysning av problemet med en begreppsapparat och en systematik som möjliggjorde en uppspaltning av den ekonomiska brottsligheten de praktiskt intressanta kategorierna. Dels var det av intresse att det genomfördes en övergripande empirisk kartläggning som både gav en helhetsbild av den ekonomiska brottsligheten och gjorde det möjligt att jämföra olika delområden ur skilda aspekter. Tyngdpunkten i forskningen borde dock enligt kommissionens uppfattning ligga den problemorienterade delen och då med särskild inriktning en utvärdering av åtgärdssystemet. Efter att ha diskuterat för och nackdelar med olika tänkbara organisationsalternativ föreslog kommissionen att den erforderliga forskningen skulle utföras genom en för ändamålet bildad arbetsgrupp inom

Forskning ekonomisk brottslighet 29 om

regeringskansliet. Arbetsgruppen skulle enligt förslaget bestå av sex kvalificerade forskare som arbetade i team. Av dessa skulle en vara samhällsforskare med kriminologi som specialitet och ha som huvudsaklig uppgift att planera och leda arbetet. En forskarna skulle annan av vara nationalekonom. Dennes uppgift skulle att utreda de olika vara ekonomiska frågor som sammanhänger med denna brottslighet, t.ex. brottslighetens ekonomiska omfattning, effekter i form av skattebortfall eller omfördelning av skattebördan, effekter marknaden, konkurrensförhållanden etc. Vidare föreslogs i arbetsgruppen ingå tre kvalificerade utredare med erfarenhet av såväl forskning som praktiskt åtgärdsarbete området. Uppgiften för dessa skulle bli att utvärdera olika delar av åtgärdssystemet. Man tänkte sig här dessa utredare skulle ha att en av en sådan bakgrund att han kunde granska de brottsspanande och brottsutredande verksamheterna. En annan av dessa skulle kunna ta sig an granskningen av den företagsekonomiska, skatterättsliga och fiskala delen, medan den tredje skulle vara en kvalificerad jurist med goda kunskaper i specialstraffrätt och straffprocessuella frågor. Slutligen skulle i gruppen ingå ett kvalificerat vetenskapligt biträde med samhällsvetenskaplig/ekonomisk kompetens. Forskargruppens arbete skulle enligt kommissionens förslag bedrivas enligt en förhand uppställd plan och pågå under tre år. Iden s.k. riktlinjepropositionen prop. 1984/85232 s. 32 f. förklarade justitieministern att han delade Eko-kommissionens synpunkter i fråga om forskningen om ekonomisk brottslighet vid universitet och högskolor. Han ställde sig också bakom vad kommissionen hade anfört beträffande den forskning och utredningsverksamhet som bedrivs inom ramen för olika myndigheters verksamhet. Vad gäller kommissionens förslag, att vissa av de mest angelägna forskningsuppgifterna skulle tas upp i ett särskilt forsknings- och utvärderingsprojekt, förklarade justitieministern att han senare avsåg att ta upp frågan om ett uppdrag till BRÅ för sådant projekt att ansvara ett i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen hade föreslagit. I december 1984 beslöt regeringen i överensstämmelse härmed uppdra BRÅ genomföra att att ett sådant projekt. Regeringen valde alltså något annorlunda en organisatorisk lösning än den som kommissionen hade förordar. Projektet skulle enligt beslutet påbörjas den 1 januari 1985 och vara avslutat före utgången av 1987. I anslutning till att detta forsknings- och utvärderingsprojekt påbörjades anordnade BRÅ i samarbete med Justitiedepartementet inen

ternationell forskarkonferens om ekonomisk brottslighet se Economic

Crime for future research BRÅ No l8. Vid - programs report konferensen diskuterades bl.a. vilka forskningsinsatser som framstod som särskilt angelägna. Tanken att konferensen skulle tjäna var som

inspiration och vägledning inför arbetet inom BRÅ-projektet.

Den forskning som bedrevs inom ramen för detta projekt resulterade i följande rapporter. Leif G W Persson, Kampen mot Eko-brotten, Del

30 Forskning om ekonomisk brottslighet

Polisen BRÅ Forskning 1986:3, Hans-Gunnar Axberger, Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar, En rättspolitisk utvärdering av lagstiftningen Eko-brotten BRÅ Forskning 1988:3, Sören Wibe, mot Samhällsekonomiska aspekter på ekonomisk brottslighet BRÅ PM 1990:2 och Carin Holmquist, Den brottslige företagaren Myt eller sanning BRÅ 1990:2. rapport Medan Leif G W Perssons studie utgjorde en utvärdering av verksamheten vid polisens ekorotlar, kan Hans-Gunnar Axbergers arbete beskrivas som en kritisk granskning av Eko-kommissionens lagförslag och de lagstiftningsåtgärder som dessa föranledde. Sören Wibe studerade främst allmänhetens uppfattning om den ekonomiska brottsligheten och Carin Holmquist undersökte denna brottslighet från ett företagarperspektiv. Samtidigt med det särskilda forsknings- och utvärderingsprojektet bedrevs också inom för BRÅ:s ordinarie verksamhet viss ramen forskning om ekonomisk brottslighet. Här kan nämnas Dan Magnussons undersökning av ekonomisk brottslighet i samband med företagskonkurser under åren 1982 och 1983 Företagskonkurser och ekonomisk brottslighet BRÅ 1985:1 och forskares undersökning rapport samme

ekonomisk brottslighet vid import till Sverige Fel och oegentligheter

av i tulldeklarationer BRÅ Rapport l987:2. Även del begränsade en mer arbeten publicerades BRÅ under den här aktuella tiden, Lars av t.ex. Branschundersökningar, En litteraturstudie BRÅ PM 1986:5. Dolmén, När det gäller den i BRÄ:s regi bedrivna forskningen skall slutligen nämnas de branschstudier avseende ekonomisk brottslighet som 4 september 1986 uppdrog BRÅ genomföra

regeringen den att Dan

Magnusson Pia Wikström, Skatterevision i sju branscher, En studie i ekonomisk brottslighet BRÅ PM 1992:21. En betydande del av den svenska ekobrottsforskningen under 1970utfördes alltså inom BRÅ. Avslutningsvis bör dock och 1980-talen erinras om att det inte helt saknas viktiga forskningsinsatser detta område gjorda i andra sammanhang, såväl vid universitet som i olika myndigheters regi. Madeleine Löfmarcks monografi Gäldenärsbrotten och Ingemar Hanssons studie Sveriges svarta sektor RSV Rapport 1984:5 får här räcka som exempel.

3.2 De senaste årens ekobrottsforskning

Inom ramen för mitt utredningsuppdrag har en inventering gjorts av den ekobrottsforskning som bedrivits vid svenska universitet och högskolor under åren 1990 1995. inventeringen har genomförts med hjälp av en enkät som tillställts de universitets- och högskoleinstitutioner som bedömts bedriva relevant verksamhet. Urvalet har skett i samråd med BRÅ. Enkätformuläret och sändlistan framgår bilaga av

Forskning om ekonomisk brottslighet 31

Av de tillfrågade institutionerna har följande angett att forskning om ekonomisk brottslighet bedrivits vid institutionen under tidsperioden i fråga.

Handelshögskolan i Stockholm. Skattefusk, etiken bakom olika beteenden i finansvärlden.

Institutionen för företagsekonomi vid universitetet i Umeå. Etik inom affärslivet.

Juridiska institutionen vid Lunds universitet. Valutabrott, bidragsbe- drägeri, datarelaterad brottslighet, revisorns roll för kontroll av ekonomisk kriminalitet.

Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Forskningspro- jektet Ekonomisk brottslighet ett samhällsproblem med förhinder. -

Sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Brott riktade mot

socialförsäkringssystemet, det allmänna rättsmedvetandet, m.m.

Ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet har i sitt svar förklarat att det inte förekommit någon forskning som primärt fokuserat mot ekonomisk brottslighet, men att vissa aspekter av sådan brottslighet dock har berörts i en del studier, bl.a. i en kommande

doktorsavhandling Karl Gratzer, Småföretagandets villkor, Auto-

matrestauranger under l900-talet. Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet har angett att institutionens forskningsanknutna verksamhet avseende ekobrott har utgjorts av en doktorandkurs år 1993 samt ett antal s.k. trebetygsuppsatser. Kriminologiska institutionen, Handelshögskolan i Stockholm och Internationella handelshögskolan i Jönköping har i sina svar även redovisat forskningsprojekt som inte har kunnat realiseras eller avslutas grund av brist ekonomiska resurser. Enkätsvaren från de fem institutioner vid vilka det förekommit forskning om ekobrott samt svaren från kriminologiska institutionen och Internationella handelshögskolan återges i bilaga Av redogörelsen i föregående avsnitt har framgått BRÅ spelade att en central roll när det gäller ekobrottsforskningen under 1970- och 1980talen. Under de senaste åren har det emellertid inte bedrivits någon sådan forskning i BRÅ:s regi. Även i övrigt tycks det svårt vara att finna exempel att myndigheter eller andra organ utanför universitetsoch högskolesfären ägnat sig ekobrottsforskning under den senaste femårsperioden. En del av den forskning som Kommittén för utvärdering av skattereformen initierade kan dock räknas hit. Det gäller exempelvis Håkan Malmers och Annika Perssons studie Skattereformens effekter skattesystemets driftskostnader, skatteplanering och skattefusk Åke samt

32 Forskning om ekonomisk brottslighet

Tengblads studie Beräkning av svart ekonomi och skatteundandragandet i Sverige 1980 1990 Åke

- se Håkan Malmer, Annika Persson

Tengblad, Århundradets skattereform, Effekter skattesystemets driftskostnader, skatteplanering och skattefusk, Stockholm 1994. I sammanhanget bör även nämnas att regeringen den 30 mars 1995 uppdrog BRÅ planera och genomföra utbildnings- och informaatt tionsinsatser beträffande ekonomisk brottslighet. I detta uppdrag ligger också att bredda informationsunderlaget, exempelvis genom forskning och utvärdering rörande olika företeelser som har samband med den ekonomiska brottsligheten. Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska forskningen om ekonomisk brottslighet under åren 1990 1995 har varit av mycket begränsad omfattning. Några försök att samordna forskningsinsatserna området har inte gjorts. I det perspektivet är det inte förvånande att kunskapen om den ekonomiska brottsligheten fortfarande framstår som outvecklad.

3.3 Internationell utblick

3.3.1 Danmark

artikel i Brottsutvecklingen, Lägesrapport 1982 BRÅ Rapport l en 1982:4 behandlade Dan Magnusson forskningen om ekonomisk brottslighet i Danmark, Finland och Norge. Sammanfattningsvis karaktäriserade han forskningen i våra nordiska grannländer som fragmentarisk och pionjärbetonad. År 1987 tillträdde Vagn Greve en vid Handelshögskolan i Köbenhamn nyinrättad professur i revision med särskild inriktning på ekonomisk brottslighet. Att forskningen om ekonomisk brottslighet detta sätt fick en institutionell hemvist ledde emellertid inte till någon mera påtaglig förändring i fråga om forskningens omfattning; den danska ekobrottsforskningen förblev av mycket blygsam omfattning. Detta berodde enligt Vagn Greve inte bristande ekonomiska resurser utan på svårigheterna att intressera unga forskare för ämnesområdet. Särskilt svårt visade det sig vara att rekrytera kompetenta ekonomer. Vagn Greve menar att en anledning härtill är att man i ekonomkretsar inte uppfattar ekonomisk brottslighet som ett från karriärsynpunkt attraktivt ämnesområde. Professuren vid handelshögskolan omvandlades till ett lektorat i samband med att Vagn Greve år 1992 lämnade handelshögskolan för att tillträda professur i Straffrätt vid Köbenhamns universitet. en Intresset för ekobrottsforskning tycks inte heller under de senaste åren ha genomgått någon större förändring. Situationen är likartad den i Sverige. Forskningen är alltså starkt begränsad.

Forskning ekonomisk brottslighet 33 om

3.3.2 Norge

Norge är det enda nordiska land i vilket under tid man senare mera planlagt gripit sig an uppgiften att initiera forskning ekonomisk om brottslighet. År 1991 startade Norges råd for anvendt samfunnsforskning NORAS ett forskningsprogram om ekonomisk brottslighet. Sedan de norska forskningsråden slagits samman drivs programmet i numera Norges forskningsråds, område for Kultur samfunn, regi. og Efter vissa förberedande kontakter mellan representanter för NORAS och forskarvärlden kallade NORAS i juni 1990 till överläggningar rörande behovet av ett forskningsprogram ekonomisk brottslighet. om I dessa överläggningar deltog representanter för en rad avnämarintressen. Det visade sig att det förelåg en bred enighet det angelägna i att om få till stånd en ökad forskning den ekonomiska brottslighetens om omfattning och orsaker samt om åtgärder mot sådan brottslighet. NORAS ombads att utveckla ett eget forskningsprogram för detta ändamål. Som en följd av dessa överläggningar tillskrev NORAS och Riksadvokatembetet gemensamt Finans- och Justitiedepartementena i saken. De båda departementena stödde tanken att starta ett forskningsprogram. Från departementshåll framhöll att det angeläget man var att programmet inriktades produktion av kunskap i möjligaste som mån kan läggas till grund för konkreta åtgärder i syfte att förebygga och begränsa den ekonomiska brottsligheten. En särskild programkommitté med koordinerande, strategiska och styrande uppgifter inrättades för att tillvarata NORAS intressen i sammanhanget. Programkommittén är gemensam för forskningsprogrammet om ekonomisk brottslighet och ett annat forskningsprogram som benämns "Det nye pengesamfundet". Kommittén har dessutom en rådgivande roll i ett forskningsprogram skatteekonomi. En tanke är om här att dessa programområden hänger samman och att det är angeläget att man skapar förutsättningar för ett utbyte erfarenheter mellan de av olika programmen. Programkommittén består av sju medlemmar som

representerar centrala avnämarintressen, nämligen Ökokrim, Finans-

departementet, Justitiedepartementet, Närings- och energidepartementet, Förbrukerrådet den norska motsvarigheten till Konsumentverket, Kredittillsynet och KRÄD den norska motsvarigheten till BRÅ. I syfte att få till stånd en klar åtskillnad mellan den överordnade strategiska styrningsnivån och forskarnivån inrättades det också en projektgrupp inom forskningsprogrammet. Projektgruppen består av programmets fyra projektledare. Dess uppgift är främst att leda genomförandet av konkreta forskningsprojekt inom de områden som programkommittén lagt fast samt att komma med förslag i fråga om framtida projekt och vidareutvecklingen programmet. Projektgruppen av förvaltar projektmedel enligt de delegationsbeslut forskningsrådet som och programkommittén meddelar.

34 Forskning om ekonomisk brottslighet

Projektledarna deltar alltså inte i programkommitténs ordinarie sammanträden. För att få en nära dialog mellan programkommitténs medlemmar och projektgruppen har man i stället arrangerat särskilda gemensamma sammanträden. Den beskrivna organisationsformen valdes bl.a. för att undvika att nu forskarna engagerades direkt i styrningen av verksamheten och därmed försattes i situationer där deras opartiskhet kunde ifrågasättas. Det har emellertid framhållits som en svaghet med denna organisationsform att informationsflödet mellan de olika nivåerna inte alltid har fungerat tillfredsställande. Jag har också erfarit att man inom Norges forskningsråd för närvarande överväger att övergå till en modell med en i dessa sammanhang mera traditionell styrgrupp, där såväl avnämarintressen som personer från forskarsamhället är representerade. I det program för forskningen som antogs av NORAS angavs att en övergripande målsättning är att utveckla en bättre kunskap som kan användas vid utformningen sanktions- och regelverk liksom vid av utformningen av den allmänna ekonomiska politiken. Vidare angavs att forskningen skulle ta sikte att ge en översikt över den ekonomiska brottsligheten i Norge, att klarlägga dess former och mekanismer samt att anvisa åtgärder som kan vara ägnade att förebygga, kontrollera och reducera denna brottslighet. Under forskningsprogrammets första fas, 1992 1994, prioriterades följande problemområden.

Skatte- och avgiftsundandragande

Konkurser, räkenskaps- och revisionsområdet

Utvecklingen finans- och värdepappersområdet

4. Rättsvetenskapliga och straffrättsliga problemställningar

Med hänsyn till såväl programmets begränsade ekonomiska resurser som den valda inriktningen och behovet av en långsiktig kompetensutveckling valde att koncentrera programverksamheten till följande fyra man miljöer.

Stiftelsen for samfunns- och nzeringsforskning, SNF-Bergen -

Handelshöyskolen Bl, Sandvika -

Institutt for kriminologi, Universitetet i Oslo -

Institutt for offentlig rett, Avdelningen for strafferett, Universitetet i - Oslo

Forskning om ekonomisk brottslighet 35

Ett nytt program har utarbetats för perioden 1995 1999. De utvalda miljöerna från programmets första fas skall även fortsättningsvis ha den centrala rollen i verksamheten. Påpekas bör att den miljömässiga koncentrationen dock inte utesluter att forskare från andra miljöer knyts till programverksamheten för enskilda projekt. Så har t.ex. programmet under två år finansierat ett projekt vid Institutt for privatrett, Universitetet i Oslo. För perioden 1995 1999 har programkommittén valt att prioritera följande problemområden.

Skatte- och avgiftsundandragande

Räkenskaps- och revisionsomrädet

Finans- och värdepappersmarknaden

4. Datakriminalitet

Gråzoner mellan organiserad och ekonomisk brottslighet tvättning av pengar

Åtal och kontroll i samband med ekonomisk brottslighet

Korruption

Forskningsresultaten publiceras fortlöpande av Norges forskningsråd i särskild skriftserie. Hittills har ett drygt trettiotal rapporter utkommit. en Programmet har alltsedan starten finansierats genom medel från Finans- och Justitiedepartementena. Norges forskningsråd, tidigare NORAS, har också bidragit med medel under år 1992 och åren 1994 - 1996. För år 1996 har programmet beviljats anslag med sammanlagt 3 miljoner norska kronor. Justitiedepartementet bidrar med 1,5 miljoner kronor, Finansdepartementet med l miljon kronor och Norges forskningsråd med 500 000 kronor. I sammanhanget kan noteras att programkommittén har bedömt det som nödvändigt att anslagen ökas till 4,5 miljoner norska kronor per år för att programmet skall få avsedd slagkraft och för att man skall kunna utnyttja de fyra forsknings-

miljöerna och tillgängliga personalresurser på ett optimalt sätt se

Ökonomisk kriminalitet, Programnotat, Oslo 1994. Vid mina kontakter med forskare verksamma inom programmet har dessa genomgående gett uttryck för uppfattningen att verksamheten har hämmats av den begränsade planeringshorisont som blivit följden av att man har arbetat med ettåriga anslagsramar. Man betonar starkt behovet av ökad kontinuitet och framförhållning.

36 Forskning om ekonomisk brottslighet

3.3.3 Storbritannien

I Storbritannien bedrivs forskning om ekonomisk brottslighet bl.a. vid The Institute of Advanced Legal Studies, som är ett institut knutet till University of London. Institutet fungerar som ett center för såväl nationell som internationell forskning. År 1988 inrättades i Cambridge The Center for International Documentation on Organised and Economic Crime CIDOEC. CIDOEC:s uppgift är att fungera som en katalysator det internationelplanet när det gäller forskning rörande åtgärder mot ekonomisk och organiserad brottslighet. CIDOEC organiserar forskningsprojekt och arrangerar konferenser och workshops runt om i världen. Under senare år har centret även engagerat sig i arbete av utbildnings- och utvärde-

ringskaraktär i Central- och Östeuropa. CIDOEC publicerar tidskriften

The Journal of Financial Crime. I Cambridge arrangeras vidare sedan 14 år tillbaka ett årligt symposium om ekonomisk brottslighet, The Annual International Symposium on Economic Crime, med deltagare från ett stort antal länder. I symposiet, som vanligen pågår under en veckas tid, deltar såväl forskare som beslutsfattare och personer som arbetar praktiskt med åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Nämnas kan också att det finns möjligheter att studera gränsöverskridande brottslighet inom ramen för masters-utbildningeni kriminologi vid universitetet i Cambridge.

3.3.4 USA

Den långsiktiga forskningen om ekonomisk brottslighet sker vid universiteten. Något egentligt center för forskningen finns inte och därför finns det inte heller någon mera långsiktig planering. Under 1992 inrättades emellertid The National White Collar Crime Center i Richmond, Virginia. Vid detta center finns ett särskilt forsknings- och utbildningsinstitut. Avsikten är att med det snaraste bilda ett forskningscentrum för mera långsiktig forskning vid West Virginia University. Universitetsutbildning om ekonomisk brottslighet ges vid ett flertal universitet och omfattar cirka två års högskolestudier. Avsikten är att inom de närmaste åren starta en masters-utbildning specialiserad i ekonomisk kriminalitet. Även det ännu så länge inte finns något universitet med särskilt om ett centrum för forskning om ekonomisk kriminalitet finns det några universitet där forskningen är särskilt livaktig. Detta gäller inte minst

Yale University New Haven, Connecticut, men även University of Berkley Californien har en beaktansvärd forskning.

Även i USA finns det många olika uppfattningar vad skall om som hänföras till ekonomisk brottslighet. Edwin H. Sutherland betonar i sin definition brottslingen och lägger tonvikten brott i yrkesverksamhet

Forskning ekonomisk brottslighet 37 om

av personer med högt anseende och hög social status. James Coleman hänför till ekonomisk brottslighet lagbrott begångna eller av personer grupper av personer under utövandet av en annars legitim verksamhet. Enligt andra vidare definitioner hänförs till ekonomisk brottslighet t.ex. även påverkan av lagstiftare eller beslutsfattare för att för del egen uppnå fördelar som andra grupper erhåller. Det finns inte någon officiell statistik som kan ge en bild av omfattningen av den ekonomiska brottsligheten i USA. Ett skäl till detta är att det inte finns någon allmänt accepterad definition av vad skall som hänföras till denna brottslighet. Därtill kommer svårigheten att skilja mellan "ordinära" förmögenhetsbrott och ekonomisk brottslighet. Ett stort antal organisationer främst privata är emellertid inriktade att - motverka olika former av brottslighet som i USA brukar räknas som ekonomisk sådan. Det kan gälla t.ex. bedrägerier riktade mot äldre, insideraffärer aktiemarknaden eller trafikförsäkringsbedrägerier. Dessa organ gör inom sina respektive områden beräkningar av omfattningen av den ekonomiska brottsligheten. Någon säkrare beräkning av den ekonomiska brottslighetens omfattning finns alltså inte. Man har emellertid skattat omfattningen av t.ex. bedrägerierna till 7 miljarder kronor om dagen. Mellan 8 och 12 procent av utgifterna för trafikförsäkringen beräknas vara orsakade av ekonomisk brottslighet.

Åtgärder syftar till att förebygga ekonomisk brottslighet har

som under de senare åren fått en allt högre prioritet. Tilltron till straffrättsliga och polisiära medel har däremot minskat. Utvecklingsarbetet går därför i hög grad ut att finna andra vägar att möta en ökande ekonomisk brottslighet. Det gäller inte minst brott med utnyttjande av Internet eller andra kommunikationskanaler. Även medel för t.ex. att hindra stölder av software har en hög prioritet. Utvecklingsarbetet för att hindra tvättning av svarta pengar är ett annat prioriterat område. Regeringen gör med hjälp av The National Institute of Justice varje år upp en prioriteringslista över angelägen ekobrottsforskning. I den utsträckning kongressen beviljar medel ges sedan universitet och enskilda forskare möjlighet att ansöka om finansiering av forskningsprojekt inom de prioriterade områdena.

Kunskapsläget 39

4 Kunskapsläget

l Inledning

Det råder betydande enighet att den ekonomiska brottsligheten är en om allvarligt samhällsproblem. Som framgått av redogörelsen i avsnitt ett 2.2.2 görs för närvarande också stora ansträngningar från samhällets sida för att minska denna brottslighet. Men hur mycket vet egentligen den ekonomiska brottslighetens omfattning, former och konsekvenom ser Som vi konstaterat i avsnitt 3.2 har forskningen på området varit mycket begränsad omfattning. Såvitt jag har mig bekant finns det av inte någon undersökning ger ett tillförlitligt underlag för några t.ex. som närmare slutsatser beträffande omfattningen av den ekonomiska brottsligheten i Sverige. Att kunskaperna om den ekonomiska brottsligheten fragmentarisk karaktär torde framgå med all önskvärd är av tydlighet den översiktliga redogörelse för kunskapsläget som lämnas av i det följande. Kunskapsbristen medför sålunda att en rad viktiga former ekonomisk brottslighet inte alls berörs i redogörelsen. Det gäller t.ex. av kriminalitet med anknytning till de internationella betalningssystemen, brott i samband med penningtvätt, korruption, brott mot EU:s subventionssystem, investeringsbedrägerier, miljöbrott, utnyttjande av Internet och andra informationssystem i bedrägligt syfte samt stölder av software och annan datorrelaterad brottslighet.

4.2 Den ekonomiska brottslighetens omfattning

4.2.1 Vad säger statistiken

Det finns förvisso statistik över anmälda brott, lagförda personer efter huvudbrott etc. Av flera skäl är dock denna statistik av mera begränsat intresse i detta sammanhang. För det första förekommer ekonomisk brottslighet inte som ett begrepp i den officiella krirninalstatistiken. Denna statistik bygger på de i strafflagstiftningen förekommande brottstyperna. Det är alltså här fråga juridisk systematik. Begreppet ekonomisk brottslighet är om en emellertid snarast sociologiskt och låter sig inte utan vidare "översättas" till brottstyper i strafflagstiftningens och kriminalstatistikens mening. I vilken utsträckning den officiella statistiken är användbar i samman-

40 Kunskapsläget

hanget är naturligtvis avhängigt hur definierar begreppet ekonomisk man brottslighet. Med en förhållandevis vid definition det slag Klaus av som

Tiedemann förespråkar se avsnitt 2.1 torde t.ex. samtliga skattebedrä-

gerier vara att räkna till ekobrotten. När samtliga gärningar hänförliga till en viss brottstyp detta sätt kommer att omfattas begreppet av ekonomisk brottslighet blir naturligtvis den officiella statistiken avseende denna brottstyp genast betydligt intressantare. De definitioner av begreppet ekonomisk brottslighet hittills varit förhärskande i som Sverige, dvs. Justitieutskottets definition från år 1981 och riksdagens revisorers definition i rapporten Den ekonomiska brottsligheten och

samhället 1993/946, har dock varit betydligt snävare se avsnitt 2.1.

Om man utgår från någon dessa snävare definitioner är den officiella av kriminalstatistiken inte till mycket ledning när det gäller att bilda sig en uppfattning om den ekonomiska brottslighetens omfattning. I den myndighetsinterna statistiken hos polis- och åklagarväsendena finns dock uppgifter som mera specifikt tar sikte på ekonomisk brottslighet. Regeringens ekobrottsberedning har i rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning Ds 1996:1 presenterat vissa sådana uppgifter rapporten s. 119 ff.. Av den redovisade statistiken för polisens ekobrottsärenden, dvs. ärenden om ekonomisk brottslighet vid som anmälningstillfället har ansetts kräva specialistkompetens vid handläggningen, framgår t.ex. att inflödet anmälningar gäller av som ekonomisk brottslighet nästan har fördubblats under treårsperioden 1992/93 1994/95, från 2 946 till 5 846 amnälningar. Ekonomisk brottslighet definieras i Rikspolisstyrelsens allmänna råd beträffande spaning och utredning ekonomisk brottslighet FAP 423-1 av genom att hänvisning görs till Justitieutskottets tidigare nämnda definition

en se

avsnitt 2.1. Enligt vad ekobrottsberedningen tillämpas dock uppger definitionen i praktiken något olika vid skilda ekorotlar. Att statistiska uppgifter har ett mycket begränsat värde när det gäller att få en uppfattning om den ekonomiska brottslighetens omfattning är emellertid inte enbart betingat att statistiken i allmänhet inte bygger av de gängse definitionerna av begreppet ekonomisk brottslighet. Härtill kommer att de problem som alltid är förknippade med att beskriva den faktiska brottsligheten med utgångspunkt från registerdata typiskt sett är mer uttalade vid ekonomisk brottslighet än vid mer traditionell förmögenhetsbrottslighet. Generellt sett gäller att endast en mindre del de brott begås av som kommer till polisens kännedom. Kvoten mellan den faktiska och den registrerade brottsligheten brukar benämnas mörkertalet. Detta varierar mellan olika typer av brott beroende främst skillnader i fråga om upptäcktsrisk och anmälningsbenägenhet. Utmärkande för många former av ekobrott är att det saknas en enskild målsägande som har något motiv att anmäla brottet. Det torde vidare inte vara ovanligt att ett företag eller en bank, som utsatts för denna typ av brott inte vill blotta brister i säkerhetsrutiner eller bli föremål för negativ publicitet och därför

Kunskapsläget 41

underlåter att göra polisanmälan. Vid ekonomisk brottslighet kommer följaktligen statistiska uppgifter avseende anmälda brott att i än högre grad än vid annan brottslighet uttryck för de kontrollerande vara mer myndigheternas Verksamhetsinriktning, och effektivitet än för resurser den faktiska brottslighetens omfattning. Statistik avseende antalet begångna brott är inte heller alltid ett rättvisande mått den samlade brottslighetens allvar. Inom samma brottstyp kan rymmas såväl mindre allvarliga brott som brott avseende betydande värden. Dessa skillnader framgår inte alltid det sätt av vilket brotten redovisas i statistiken. I princip kan alltså viss typ en av brottslighet anta mer elakartade former utan att denna förändring återspeglas i statistiken. Sammanfattningsvis kan konstateras att det knappast är möjligt att bilda sig någon närmare uppfattning den ekonomiska brottslighetens om omfattning genom att ta del av den statistik för närvarande finns som tillgänglig.

4.2.2 Några beräkningar av skatteundandragandet,

m.m.

I en rad olika sammanhang har försök gjorts att beräkna skatteundandra-

gandets storlek. AMOB se avsnitt 2.2 redovisade i rapporten Organise-

rad och ekonomisk brottslighet i Sverige en skattning av den grövre systematiska skattebrottslighet som förövades inom ramen för olika ekonomiska verksamheter. Skattningen byggde polisanmälda skattebrott under 1976. I de upptäckta fallen av sådana skattebrott hade belopp i storleksordningen 500 l 000 miljoner kronor undanhållits från beskattning. Utifrån vissa antaganden om upptäcktsrisken vid denna typ av brottslighet antog man att den faktiska brottsligheten avsåg belopp mellan fem och tjugo miljarder kronor. i I Eko-kommissionens slutbetänkande Ekonomisk brottslighet i Sverige SOU 1984: 15 presenterades också en "kvalificerad gissning" avseende omfattningen av det skatteundandragande som att var anse som ekonomisk brottslighet enligt kommissionens definition, för övrigt som

knöt an till Justitieutskottets definition från år 1981 se avsnitt 2.1.

Kommissionen korn till resultatet att "en försiktigt hållen skattning" av denna brottslighets omfattning uttryckt i skattemåttet och i för år pengar 1983 gav resultatet att 16 20 miljarder kronor hade undanhållits från beskattning och att skattebortfallet uppgick till 11 14 miljarder kronor. - Eko-kommissionens beräkning har sedermera kritiserats av Hans- Gunnar Axberger främst den grunden att det saknades ett tillräckligt

empiriskt underlag för kommissionens slutsatser se rapporten Eko-brott,

Eko-lagar och Eko-domstolar. En rättspolitisk utvärdering lagstiftav ningen ekonomisk brottslighet BRÅ Forskning l988:3. mot Såväl AMOB:s som Eko-kommissionens skattningar tog sikte skatteundandragande genom ekonomisk brottslighet. Om man däremot ser till det totala skatteundandragandet i Sverige finns det flera exempel

42 Kunskapsläget

undersökningar utförda med nationalekonomiska metoder. En sådan metod går ut att jämföra hushållssektorns inkomstanvändning

inklusive de svarta inkomsterna enligt data från nationalräkenskaperna

med de inkomster som faktiskt har rapporterats i inkomstdeklarationer och företagsbokföring. Skillnaden häremellan kan i princip betraktas ett grovt mått den inkomst som inte har redovisats till skattesom myndigheterna. Beräkningar av skatteundandragandet baserat nationalräkenskapsdata har i Sverige genomförts vid två tillfällen. Den första undersökningen gjordes av Ingmar Hansson år 1984 och avser perioden 1970 1981 Ingmar Hansson, Sveriges svarta sektor RSV Rapport - 1984:5. På uppdrag av Kommittén för utvärdering av skattereformen 1990 1991 har beräkning för perioden 1980 1991 gjorts är - en ny -

1993 Åke Tengblad Åke Tengblad, Beräkning svart ekonomi och

av av skatteundandragande i Sverige 1980 1991, i Håkan Malmer, Annika - Åke Tengblad, Århundradets skattereform, Effekter Persson skattesystemets driftskostnader, skatteplanering och skattefusk Stockholm 1994. Avgränsningen den svarta sektorn är om inte helt identisk så dock av i stora drag densamma i de båda studierna. Beräkningarna tyder att den svarta sektorn under de studerade tidsperioderna har varit relativt konstant eller svagt fallande och motsvarat ca 5 procent av den totala bruttonationalprodukten BNP. Enligt Tengblads undersökning kan de svarta inkomsterna för år 1991 beräknas till 67 miljarder kronor, vilket motsvarar 4,6 procent BNP. Tengblad har med hjälp av nationalav räkenskaperna också gjort en beräkning av oredovisade kapitalinkomster. Han framhåller dock att denna beräkning är förknippad med stor osäkerhet. De totalt oredovisade inkomsterna för år 1991, dvs. svarta inkomster plus oredovisade kapitalinkomster i form av ränta och utdelningar, skulle med utgångspunkt från denna beräkning uppgå till 71 miljarder, vilket är 4,9 procent av BNP. Det är inte möjligt att mera exakt beräkna hur stort skatteundandragandet är på de oredovisade inkomsterna. Det beror bl.a. att det inte finns något empiriskt underlag för att fastställa vilka effekter på priser och volymer en hypotetisk överflyttning från obeskattad till beskattad verksamhet skulle få. Det finns dock skäl att anta att den svarta verksamheten skulle ha skett i en annan omfattning och med andra priser den hade varit beskattad. Tengblad har gjort en hypotetisk beräkning om med utgångspunkt från det rent beräkningstekniska antagandet att konstellationen prisökning volymminskning är sådan att skatteunderla- get skulle öka med 100 procent det belopp som beräknats för den av svarta sektorn. Denna beräkning skulle resultera i ett totalt skatteundandragande år 1991 46 miljarder kronor. Tengblad understryker ca dock att detta är en mycket osäker siffra. Det skall i sammanhanget framhållas att kalkyler som baseras hushållssektorn i nationalräkenskaperna endast fångar upp skatteundan-

SOU 1996: 84 Kunskapsläget 43

dragande som avser oredovisade inkomster i anslutning till den produktiva verksamheten samt oredovisade räntor och utdelningar. Fusk i samband med redovisningen av skattepliktiga reavinster ingår däremot inte. Inte heller innefattas skatteundandragande i fall där inkomsterna är korrekt redovisade medan avdragen är felaktiga. Tengblad har med utgångspunkt från materialet i nationalräkenskaperna också gjort en beräkning av momsfusket. I nationalräkenskaperna kalkyleras produktflödet från produktion och import till olika slag av användning. Detta sker i detaljerad form i de s.k. input-output-räkenskaperna, vilka innehåller balanser för ca 300 olika slag av produkter. För var och en av dessa kalkyleras b1.a. den del av värdet av varor och tjänster för konsumtion som utgör moms. Tengblad har jämfört det kalkylerade totala momsbeloppet enligt nationalräkenskaperna med det belopp som faktiskt inbetalats i samband med momsuppbörden. För år 1991 uppgick momsdiskrepansen med detta mått till 21,6 miljarder kronor. En annan metod för att beräkna den svarta ekonomin bygger uppgifter om deklarerade inkomster och livsmedelskonsumtion för olika socio-ekonomiska grupper. Metoden, som utvecklats i Storbritannien av forskarna C. A. Pissarides och G. Weber, har nyligen tillämpats på

svenska data av Mikael Apel Mikael Apel, An Expenditure-Based

Estimate of Tax Evasion in Sweden, Tax Reform Evaluation Report No. l Uppsala 1994. Studien utgår från Statistiska centralbyråns undersökning om Hushållens utgifter HUT för 1988. HUT inhåller uppgifter om utgifternas sammansättning och disponibla inkomster för olika typer av hushåll. Apel har gjort en jämförelse mellan löntagar- och företagarhushåll, dock med uteslutande av jordbrukarna. Därefter har han i en statistisk analys skattat storleken av de oredovisade inkomsterna hos egenföretagarhushållen. Enligt denna skattning skulle dessa oredovisade inkomster uppgå till ca 20 procent av egenföretagarnas disponibla inkomster. Metoden anses dock vara förknippad med en sådan osäkerhet att man inte bör dra alltför långtgående slutsatser om det faktiska

skattefusket hos egenföretagarna se Håkan Malmer, Annika Persson,

Skattereformens effekter skattesystemets driftskostnader, skatteplanering och skattefusk, 294, i Håkan Malmer, Annika Persson Åke s. Tengblad, Århundradets skattereform, Effekter skattesystemets

driftskostnader, skatteplanering och skattefusk Stockholm 1994.

Det finns också flera andra metoder att studera skatteundandragandet, t.ex. intervjumetoder, beräkningar för delar av ekonomin, såsom vissa branscher eller verksamheter, samt beräkningar baserade penningmängden. Samtliga dessa har använts i Sverige. De anses emellertid ge mycket osäkra resultat vid uppskattningar av det totala skatteundandragandet. Inte heller kan resultatet av skattemyndigheternas årliga revisioner användas för sådana uppskattningar. Det främsta skälet härtill är att skattemyndigheternas urval inte sker slumpmässigt utan selektivt, med tanke att maximera effektiviteten i revisionsarbetet. Under de

44 Kunskapsläget

allra senaste åren har man dock, vid sidan av den planmässiga kontrollen av de största skatteinbetalarna och den s.k. urvalskontrollen, även börjat arbeta med vissa undersökningar där man gör ett helt slumpmässigt urval av skattskyldiga som blir föremål för särskilt granskning. noggrann Det finns emellertid flera skäl till att en uppräkning av revisionsresultatet inte är en lämplig metod för att uppskatta det totala skatteundandragandet, bl.a. den omständigheten att vissa former av skatteundandragande inte går att upptäcka ens vid en revision. Det finns skäl att i detta sammanhang understryka att skatteundandragande inte är detsamma som ekonomisk brottslighet. De metoder som exemplifierats ovan särskiljer inte mellan straffbara och ursäktliga fel. Även fel inte är straffbara skattebrott kommer alltså med. som som Vidare omfattar undersökningarna privatpersoners skattefusk, vilket inte ingår i de definitioner av begreppet ekonomisk brottslighet varit som dominerande i Sverige. Å andra sidan innefattar ekonomisk brottslighet långt ifrån alltid skattebrott. De gängse definitionerna av begreppet ekonomisk brottslighet är alltså samma gång snävare och vidare än vad som omfattas av uttryck som "den svarta sektorn" eller liknande. Slutligen finns det ett antal studier som behandlar förekomsten av ekonomisk brottslighet i vissa mer begränsade sammanhang. Här kan exempelvis nämnas Dan Magnussons studie Företagskonkurser och ekonomisk brottslighet BRÅ Rapport 1985:1, avsåg slumpsom ett mässigt urval av 100 konkurser beslutade år 1983, samme forskares undersökning Fel och oegentligheter i tulldeklarationer, Om ekonomisk brottslighet vid import till Sverige BRÅ Rapport 1987:2, i vilken han gör en kartläggning av den totala mängden begångna fel vid import till Sverige under ett år, Carin Holmquists studie av taxeringsrevisioner i Västerbotten åren 1981 1985, vilken ingår i rapporten Den brottslige företagaren. Myt eller sanning BRÅ Rapport 1990:2, Dan samt Magnussons och Pia Wikströms undersökning Skatterevision i sju branscher. En studie i ekonomisk brottslighet BRÅ PM 1992:2.

4.3 Den ekonomiska

brottslighetens former, skadeverkningar, m.m.

I fråga om kunskapsläget beträffande den ekonomiska brottslighetens former skall här endast konstateras att det finns flera exemplifierande

framställningar se t.ex. Dan Magnusson, Marknadens sabotörer

Stockholm 1995, men att systematiska empiriska kartläggningar år

mer sällsynta. När det gäller konsekvenserna av den ekonomiska brottsligheten brukar framhållas att denna brottslighet, utöver de omedelbara skador som kan drabba borgenärer, anställda, konsumenter och det allmänna, också leder till att konkurrensförhållanden snedvrids, att tilliten till

SOU 1996: 84 Kunskapsläget 45

affärspartners och medarbetare undergrävs, att affärsetiken förflackas, att effektiviteten minskar med sänkt produktion och konsumtion som följd, att "träffsäkerheten" i fördelningspolitiken försämras, att skattemoralen undergrävs och att respekten för bidragssystemen minskar. Det råder knappast någon tvekan om att en utbredd ekonomisk brottslighet kan ge upphov till skador av denna art. Vetenskapliga studier som närmare klarlägger skadebilden vid olika typer av ekonomisk brottslighet saknas dock. Likaså saknas studier som belyser varför vissa personer ägnar sig ekonomisk brottslighet medan andra med lika goda möjligheter att begå sådana brott avhåller sig från detta.

Organisation och finansiering 47

5 och

Organisation finansiering

5.1 Universitet och högskolor

5.1. 1 Allmänt

Som framgått i avsnitt 3.2 har jag vid min inventering av de senaste årens ekobrottsforskning endast funnit några enstaka relevanta projekt. Det är följaktligen knappast möjligt att i detta sammanhang resonera i termer av institutionell hemvist eller liknande. Om man ser till de kunskaper och perspektiv som är av betydelse för förståelsen av den ekonomiska brottsligheten, är det emellertid uppenbart att det i Sverige finns en lång rad universitets- och högskoleinstitutioner inom vilka forskning om ekonomisk brottslighet i och för sig hade kunnat ha en naturlig plats. Den Sändlista som upprättades i samband med den nyss

nämnda inventeringen se bilaga 2 ger här en uppfattning om vilka

institutioner som åsyftas. Det kan finnas skäl att understryka att även andra discipliner än de ekonomiska och kriminalvetenskapliga är av intresse i sammanhanget.

5.1.2 Kriminologiska institutionen vid universitet

Stockholms

Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet är landets enda institution för kriminologi. Det kan därför finnas skäl att här lämna några korta uppgifter om denna institution. År 1964 inrättades en professur i allmän kriminologi delad mellan de samhällsvetenskapliga och juridiska fakulteterna vid Stockholms universitet. Vid 1964 års organisatoriska universitetsreform fördes krirninologiämnet till den Sociologiska institutionen. År 1970 blev allmän kriminologi ett självständigt ämne vid den samhällsvetenskapliga fakulteten och 1987 beslutade universitetets styrelse om inrättandet av en självständig krirninologisk institution. Efter förslag i 1993 års forskningsproposition prop. 1992/932170 beslutade riksdagen att tillföra Stockholms universitet medel för förstärkning av den kriminalvetenskapliga forskningen. Ytterligare en professur i kriminologi har därmed kunnat inrättas och är under tillsättning. Utöver de båda professurerna finns för närvarande vid krirninologiska institutionen två universitetslektorat, en forskarassistenttjänst, en

48 Organisation och finansiering

universitetsadjunkt halvtidstjänst och en ordinarie doktorandtjänst. Den administrativa personalen utgörs av två deltidsanställda. Härtill kommer ett antal doktorander som är knutna till institutionen genom olika forskningsprojekt. Sammanlagt är 24 personer anställda vid institutionen. Antalet registrerade studerande vid institutionens grundutbildning uppgår till ca 450. Institutionen har 24 forskarstuderande. Ingen av dessa bedriver forskning om ekonomisk brottslighet. Som framgått i avsnitt 3.2 har inte heller under åren 1990 1995 bedrivits någon egentlig sådan forskning vid institutionen. Den forskningsanknutna verksamheten avseende ekobrott har under denna period inskränkt sig till en doktorandkurs år 1993 samt ett antal s.k. trebetygsuppsatser.

5.1.3 Det kriminalvetenskapliga nätverket vid Lunds

universitet

Sedan år 1993 har även Lunds universitet tillförts medel för förstärkning av den kriminalvetenskapliga forskningen. Detta anslag har använts dels för inrättandet av en doktorandtjänst i sociologi med inriktning mot kriminalvetenskap, dels för att täcka kostnader för doktorandkurser samt för seminarier och gästföreläsningar anordnade av det kriminalpolitiska nätverk som har utvecklats med den sociologiska institutionen som bas. Nätverket har en informell ledningsgrupp med representanter för olika discipliner. För närvarande ingår i denna grupp företrädare för socialantropologi, Straffrätt, rättshistoria, nationalekonomi, sociologi och historia. En uttalad ambition är att inte enbart ge plats för konventionella kriminologiska studier utan även verka inom en bredare tradition av "avvikande-forskning" . Genom att bjuda in gästföreläsare och genom intern seminarieverksamhet arbetar nätverket för att höja kompetensen hos de deltagande forskarna. Verksamheten syftar också till att stimulera och rekrytera nya forskare och studenter.

5.2 BRÅ Brottsförebyggande rådet

BRÅ inrättades år 1974. Avsikten rådet skulle utgöra var att ett myndighetssamordnande under regeringen. BRÅ skulle samordna organ samhällets och enskildas insatser mot brott samt genom utredningar och initiativ medverka i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. Redan från början bedrevs även en omfattande forskning vid rådet. Så har exempelvis betydande del av den svenska forskningen om ekonomisk en brottslighet utförts i BRÅ:s regi

se avsnitt 3.1.

I 1993 års forskningsproposition prop. 1992/93: 170 tog regeringen frågan BRÅ:s framtida roll. Som underlag för regeringens upp om

ställningstaganden i denna del låg främst betänkandet Kriminologisk och

Organisation och finansiering 49

kriminalpolitisk forskning SOU 1992:80, i vilket regeringen en av tillkallad särskild utredare, f.d. statssekreteraren 01a Nyquist, redovisade sin översyn av behovet av sådan forskning. I forskningspropostionen anförde regeringen prop. 76 att s. tyngdpunkten och därmed resurserna vad grundforskning borde avser koncentreras till universitet och högskolor. l linje härmed föreslog regeringen att Stockholms universitet skulle ekonomiska förutges sättningar att inrätta högre forskartjänster inom den kriminalvetenskapliga forskningen. Även Lunds universitet föreslogs få resurser för utveckling av sådan forskning. För att ge den samlade forskningen på det kriminalvetenskapliga området bättre förutsättningar att utvecklas ett positivt sätt föreslog regeringen vidare del BRÅ:s att en av resurser fyra miljoner kronor under en treårsperiod skulle föras över till -

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR för stöd till

kriminalvetenskaplig forskning. BRÅ borde, enligt regeringen vad vidare anförde, utvecklas till ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under regeringen. Regeringen konstaterade detta innebar BRÅ fick delvis roll att att en ny i fråga om utvecklingsarbete, utvärdering och tillämpad forskning. Beträffande denna nya roll anförde regeringen följande prop. 77. s

Förutom BRÅ i sin framtida att roll skall fokusera på utveckling och utvärdering inom det kriminalpolitiska fältet skall rådet även i fortsättningen sammanställa och förmedla för rådets verksamhetsområde relevant information om kriminalvetenskaplig forskning till myndigheter, andra organisationer och enskilda. Det är därför viktigt att rådet noggrant följer den forskning sker inom universitet och som högskolor och vid andra sektorsorgan. En annan än mer betydelsefull uppgift i framtiden är att under regeringen för övergripande ansvara utredningar och analyser av samhällets samlade insatser inom det kriminalpolitiska fältet och därigenom ge underlag för statsmakternas kriminalpolitiska åtgärder.

Mot bakgrund av att huvudansvaret för det praktiska brottsförebyggande arbetet ligger polisen, ansåg regeringen vidare att det naturligt att var polisen i framtiden också tog ett större ansvar för samordningen de av brottsförebyggande åtgärderna. Därmed kunde man enligt regeringens uppfattning avskaffa den särskilda samverkansdelegation som ingick i BRÅ:s organisation. Regeringen ansåg också BRÅ:s vetenskapliga att delegation skulle avvecklas och ersättas av en vetenskaplig nämnd. Den vetenskapliga delegationens arbete hade kommit att koncentreras främst till uppgiften att ge bidrag till enskilda för forskning och utredning. I och med att HSFR erhöll medel för stöd till kriminalvetenskaplig forskning fanns det inte längre behov dela sådana bidrag BRÅ:s försorg. av att ut genom

Den föreslagna vetenskapliga nämnden skulle bestå företrädare för

av olika ämnesområden som har betydelse för rådets verksamhet. I BRA:s

50 Organisation och finansiering

framtida roll kunde det, enligt vad regeringen anförde, vara värdefullt att det fanns tillgång till vetenskaplig kompetens inom en sådan nämnd. Vidare framhölls att denna nämnd också skulle kunna fungera som en förbindelselänk med forskningen inom universiteten och högskolorna. Riksdagen instämde i regeringens uppfattning bet.l992/93:JuU30, rskr. 1992/931395. Den nya inriktningen av verksamheten framgår av förordningen 1993:669 med instruktion för Brottsförebyggande rådet, som trädde i kraft den l juli 1993. BRÄ:s verksamhet har därefter förskjutits från grundläggande långsiktig forskning till mer tillämpad forskning, utvärdering och analys. Från den 1 juli 1994 har BRÅ fått beställaransvaret för den officiella

kriminalstatistiken se förordningen 1994:1061 om ändring i för-

ordningen 1993:669 med instruktion för Brottsförebyggande rådet. BRÅ har i dag 30 anställda. Chef för rådet är dess generaldirektör. ca BRÄ:s styrelse består högst nio ledamöter, generaldirektören av medräknad. Till rådet är knutet två rådgivande organ: en informationsdelegation och, som redan framgått, en vetenskaplig nämnd. Informationsdelegationens uppgifter är att bereda de frågor om informationsinsatser är gemensamma med andra myndigheter eller enskilda som organisationer samt frågor om utvärdering av informationsprojekt och annat som hänskjuts till den. Beträffande den vetenskapliga nämnden anges i instruktionen 7 § att den skall bidra med råd och vägledning i rådets forsknings- och utvecklingsverksamhet och verka för att denna bedrivs på vetenskaplig grund. Vidare sägs att nämnden skall behandla frågor om metodik och vetenskaplig inriktning i nya forsknings- och utvecklingsprojekt samt frågor om etik i projektarbeten och utvärdering Nämnden skall också verka för forskningssamverkani kriminalvem.m. tenskapliga frågor mellan olika ämnesområden. Som framgått det föregående hade BRÅ fram till dess den av att nya instruktionen trädde i kraft den l juli 1993 bl.a. att dela ut bidrag till kriminologisk forskning. Under tidsperioden 1990 den 30 juni 1993 beviljade BRÅ inga bidrag till forskning ekonomisk brottslighet. om Under tidsperioden i fråga avslog man en ansökan om sådant bidrag. Ansökan gällde ett forskningsprojekt om förskingring av bankmedel i Ghana.

5.3 Rikspolisstyrelsens forskningsenhet

Förutom BRÅ bedriver ytterligare några myndigheter FoU-verksamhet det kriminalvetenskapliga fältet. I detta sammanhang kan det finnas skäl att kort omnämna Rikspolisstyrelsens forskningsenhet. Den svenska polisforskningen började successivt att byggas upp i och med att två forskartjänster i ämnet den 1 november 1985 inrättades vid Polishögskolan. Från den 1 oktober 1988 finns det en särskild forskningsenhet vid Rikspolisstyrelsen direkt under rikspolischefen men

Organisation och finansiering 51

lokaliserad till Polishögskolan. Enheten består idag av en professor och ytterligare fyra disputerade forskare. Härtill kommer nio forskningsassistenter, som är anställda för olika forskningsprojekt. Rikspolisstyrelsens forskningsenhet har företrädesvis bedrivit tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet. Vid den inventering av ekobrottsforskningen i Sverige som jag genomfört, förklarade man från forskningsenhetens sida att man inte hade bedrivit någon forskning om ekonomisk brottslighet under den tidperiod som undersökningen avsåg 1990 1995. - Avslutningsvis skall nämnas att en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet för närvarande ser över rekrytering och utbildning av poliser Ju95/3005. I promemorian Rekrytering och grundutbildning av poliser

Ds 1996: 11 har arbetsgruppen redovisat förslag till förändringar i fråga

om den grundläggande polisutbildningen och rekryteringen till poliskáren. Förslagen innebär bl.a. att polisutbildningen skall omfatta tre delar. Det inledande studieåret, motsvarande 40 högskolepoäng, föreslås bli förlagt till den allmänna högskolan och omfatta studier i juridik, beteendevetenskap och kommunikation. Resterande delar av polisutbildningen en polisiär basutbildning om tre månader samt påbygg- nadskurser om sammanlagt fyra månader skall ske i Polishögskolans regi. Liksom i dag skall polisutbildningen enligt förslaget avslutas med praktiktjänstgöring vid polismyndighet. I sitt fortsatta arbete har arbetsgruppen bl.a. att föreslå en organisatorisk lösning när det gäller Polishögskolan som ligger i linje med den verksamhet som arbetsgruppen föreslår skall bedrivas där. Det ingår också i arbetsgruppens uppdrag att belysa hur sambanden mellan den rättsväsendeanlcnutna forskning som bedrivs olika håll, bl.a. vid Rikspolsstyrelsens forskningsenhet, skall kunna utvecklas och stärkas. Arbetsgruppens fortsatta arbete kommer alltså att beröra den framtida verksamheten vid Rikspolisstyrelsens forskningsenhet.

5.4 Finansiering, m.m.

5.4.1 Allmänt om finansiering av forskning vid universitet

och högskolor

I Sverige utförs den helt övervägande delen av den offentligt finansierade forskningen vid universitet och högskolor. Den statliga frnasieringen av denna forskning sker främst genom fakultetsanslag, bidrag från forskningsråden och medel från olika sektorsorgan. i De samlade medlen för högskolans forskningsverksamhet har ökat i stort sett kontinuerligt alltsedan mitten av 1980-talet. Mellan budgetåren 1984/85 och 1994/95 har forskningsmedlen sålunda ökat med drygt 60 procent i fast penningvärde. Sistnämnda budgetår uppgick de till drygt 15 miljarder kronor. En stor del av denna ökning avser de externa

52 Organisation och finansiering

medlen. Dessa har ökat med 94 procent, medan ökningen av de s.k. basanslagen stannat vid 36 procent. Fasta forskningsresurser, basanslag, utgår för närvarande till tolv universitet och högskolor i form av fakultetsanslag. Till medicinska fakulteterna utgår dessutom basanslag i form anslag till klinisk av forskning. Det är riksdagen som regeringens förslag beslutar om anslag till de olika fakultetsområdena för var och en av dessa tolv högskoleenheter. En del av fakultetsanslagen används, efter beslut från högskolestyrelserna, för gemensamma ändamål. Styrelsernas möjligheter att flytta över medel från ett fakultetsområde till ett annat är emellertid starkt begränsade. Huvuddelen av basanslagen disponeras alltså av fakulteterna. Det sagda innebär att frågan, hur omfattanade fasta forskningsresurser varje fakultet skall ha, avgörs av regering och riksdag. Fakultetsanslagen kan sägas finansiera den institutionella basen för såväl fakultetens egen forskning som den externfinansierade verksamheten och forskarutbildningen. Från och med den l juli 1993 är det den enskilda fakulteten som själv avgör hur många professurer den skall ha och dessa professurers inriktning. Tidigare var det riksdagen som förslag av regeringen inrättade professurer, något som i hög grad styrde den interna fördelningen av fakultetsanslagen. Fakulteterna har alltså på detta sätt fått en väsentligt Ökad självständighet vad gäller användningen av fakultetsanslagen. Det externa forskningsstödet omfattar både statliga medel och medel från stiftelser, företag och utländska eller internationella organisationer. Under budgetåret 1994/95 finansierade forskningsråd och sektorsorgan vardera ca 12 procent av högskolans samlade forskning. I någon mån finansieras högskolans forskning även med medel från egna fonder. För närvarande utgör dessa medel dock mindre än 1 procent av de samlade resurserna för forskning och forskarutbildning. Inom högskolan bedrivs också viss uppdragsforskning. Högskolan agerar i dessa fall som en ren uppdragstagare. Uppdragsforskningen har en sådan omfattning att den motsvarar drygt 4 procent av högskolans totala forskning och forskarutbildning.

5.4.2 Forskningsrådsorganisationen

Forskningsråden intar i Sverige en central position i fråga om finansieringen av grundläggande forskning. Detta gäller även det krirninal-

vetenskapliga fältet se Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning

SOU 1992:80 s. 76 ff.. Det kan därför finnas skäl att i det följande lämna några uppgifter om den verksamhet som råden bedriver. Det svenska forskningsrådssystemet började byggas upp under 1940talet. Den nuvarande ordningen är i mångt och mycket ett resultat av en år 1977 genomförd omorganisation av de traditionella råden. Då

Organisation och finansiering 53

skapades Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR, Medicinska forskningsrådet MFR och Naturvetenskapliga forskningsrådet NFR. Samtidigt tillkom Forskningsrådsnämnden FRN. Under utbildningsdepartementet finns numera även Teknikvetenskapliga forskningsrådet TFR. När det gäller vetenskaplig rymdforskning fungerar Rymdstyrelsen som ett forskningsråd. Det finns också ett par forskningsråd utanför Utbildningsdepartementets ansvarsområde, nämligen Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR under Socialdepartementet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJFR under Jordbruksdepartementet. Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond RJ, som är en självständig stiftelse, brukar ofta jämställas med de statliga forskningsråden. Forskningsråden arbetar traditionellt så sätt att man inbjuder till ansökningar inom rådets hela ansvarsområde och fördelar de tillgängliga medlen efter en kvalitetsbedömning av de forskningsprojekt för vilka medel sökts. Det förekommer emellertid också att statsmakterna ställer särskilda resurser avsedda för vissa ändamål till rådens förfogande eller att regeringen föreskriver att mindre delar av rådsanslagen skall användas för särskilt angivna forskningsområden. Råden kan även själva välja att prioritera forskning inom något visst område. Ansökningarna bedöms i första hand utifrån inomvetenskapliga kriterier. Bedömningarna bygger granskningar som utförs av andra forskare verksamma inom det aktuella området. Några forskningsråd arbetar härutöver även med relevanskriterier motiverade från samhälleliga utgångspunkter. För att underlätta den administativa hanteringen och säkerställa den vetenskapliga bedömningen när det gäller ansökningar, som beroende på sin vetenskapliga inriktning givits till mer än en forskningsfinansiär eller berör flera forskningsfinansiärers ansvarsområden, har forskningsråden en samarbetsnämnd. I denna ingick under budgetåret 1994/95 Arbetsmiljöfonden, FRN, HSFR, NFR, MFR, SJFR, Styrelsen för ulandsforskning, TFR och Cancerfonden. Forskningsfinansieringsutredningenhar i sitt slutbetänkande Forskning och pengar SOU 1996:29 föreslagit bl.a. att forskningsråden skall sammanföras till en myndighet, i förslaget benämnd Forskningsrådsstyrelsen. Tanken är att råden även i fortsättningen skall självständigt besluta om det operativa forskningsstödet medan Forskningsrådsstyrelsen skall ansvara för mer övergripande forskningspolitiska frågor. Enligt förslaget skall anslagen för forskningsrådsverksamheten anvisas till Forskningsrådsstyrelsen som anslag för forskningsområden

humaniora/samhällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och teknik i

stället för som separata anslag till forskningsråden.

54 Organisation och finansiering

Forskningsrådsnämnden FRN

FRN har enligt den för rådet gällande instruktionen förordningen l988:1201 med instruktion för Forskningsrådsnämnden till uppgift att ta initiativ till och stödja forskning främst inom områden är som angelägna från samhällets synpunkt. Därvid skall nämnden beakta behovet av tvär- och mångvetenskaplig forskning. Bland de uppgifter som mer konkret åvilar FRN kan nämnas att främja samordning och samarbete mellan forskningsråden inom Social-, Utbildnings-, Jordbruksoch Näringsdepartementens verksamhetsområden, att främja samarbetet mellan forskningsråden, å ena sidan, och andra myndigheter och organ, å andra sidan, i frågor som avser initiativ till forskning, vetenskaplig bedömning av forskning eller finansiering av forskning, att fördela medel till forskning och därmed sammanhängande verksamhet, att främja jämställdhets-, kvinno- och genusforskning samt att främja internationellt forskningssamarbete sådana områden där detta inte ankommer annan myndighet. FRN består av en ordförande och sjutton andra ledamöter. Regeringen utser ordföranden och tio andra ledamöter, medan HSFR, MFR, NFR, SFR, TFR, SJFR samt Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK utser vardera en ledamot. Ledamöterna utses för tre år med möjlighet till förlängning för ytterligare en treårsperiod. För budgetåret 1994/95 anvisades FRN 88 miljoner kronor huvudsakligen för forskningsändamål.

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR

Av forskningsråden under Utbildningsdepartementet torde det främst vara HSFR som är av intresse i förevarande sammanhang. Allmänt gäller enligt förordningen 1988:1198 med instruktion för forskningsråden inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde att dessa skall främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning 2 §. I förordningens 3 § anges vilka uppgifter särskilt åvilar råden. Av som denna bestämmelse framgår att råden, utöver att fördela medel till forskning och därmed sammanhängande verksamhet, bl.a. skall undersöka vilka forskningsbehov som är angelägna inom olika forsknings- och samhällsområden, redovisa resultaten av dessa undersökningar samt ta initiativ till och främja forskning som behövs för att tillgodose sådana behov. HSFR har alltså att fullgöra dessa uppgifter inom områdena humaniora, religionsvetenskap, samhällsvetenskap och rättsvetenskap. Rådet stöder också tvärvetenskaplig forskning överskrider gränserna som till discipliner inom andra forskningsråds områden. För HSFR och övriga forskningsråd under Utbildningsdepartementet regeringen ordförande och de övriga ledamöterna. Återutser tre av stående sju ledamöter representerar forskarsamhället och väljs av en elektorsförsamling, vars ledamöter i sin tur är utsedda av berörda

Organisation och finansiering 55

fakultetskollegier. Mandatperioden för ledamöterna är tre år. Ledamot får inte utses för mer än två mandatperioder i följd. För budgetåret 1994/95 anvisades HSFR 213 miljoner kronor huvudsakligen för forskningsändamål. Som framgått i det föregående beslöts efter förslag i 1993 års forskningsproposition prop. 1992/93: 170 att 4 miljoner kronor under tre år skulle föras över från BRÅ till HSFR för stöd till kriminalvetenskaplig forskning.

Soda/vetenskapliga forskningsrådet SFR

SFR tillkom år 1990 och ersatte då Delegationen för social forskning och Delegationen för invandrarforskning. Rådet ligger inom Socialdepartementets verksamhetsområde. Dess uppgift är att främja och stödja grundforskning och tillämpad forskning inom det socialvetenskapliga området samt att verka för att information om forskning och forskningsresultat inom rådets ansvarsområde sprids. Organisatoriskt är SFR uppbyggt motsvarande sätt som forskningsråden under Utbildningsdepartementet. SFR arbetar med både projektbidrag till egentligt projektarbete och långsiktigt programstöd, som syftar till att bygga upp forskningsmer miljöer. Forskningsstödet är inriktat mot allmän socialpolitik och socialförsäkring, socialtjänst, barn och familj, handikapp, äldre, internationell migration och etniska relationer samt missbruk. Den totala kostnaden för SFR:s verksamhet uppgick budgetåret 1994/95 till närmare 97 miljoner kronor.

Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond RJ

RJ är fristående stiftelse som grundades år 1962 genom en donation en från Sveriges Riksbank. Stiftelsen har till ändamål att främja och understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning. l stadgarna anges bl.a. att företräde skall ges forskningsområden, vilkas medelsbehov inte är så väl tillgodosedda annat sätt, att fondens medel speciellt skall användas för att stödja stora och långsiktiga forskningsprojekt samt att forskningsuppgifter, som kräver snabba och kraftiga insatser, nya särskilt skall uppmärksammas. År 1993 beslöt riksdagen till RJ donera 1,5 miljarder kronor att av löntagarfondsmedel för stöd till kulturvetenskaplig forskning. Stiftelsens totala förmögenhet uppgick vid årsskiftet 1994/95 till 3,7 miljarder kronor. RJ stöder kvalificerad forskning i form av projektanslag till enskilda forskare eller forskargrupper vilka ansökt om anslag hos stiftelsen. Alltsedan RJ tillkomst har ett visst företräde getts samhällsveten- :s skapligt och humanistiskt orienterad forskning. RJ har bl.a. gett bidrag

till rad kriminalvetenskapliga forskningsprojekt se betänkandet

en Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning SOU 1992:80, s. 89

56 Organisation och finansiering

Av de medel som RJ utdelade under 1994 gick närmare 50 procent till samhällsvetenskapliga projekt, 20 procent till humaniora och återstoden till medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning. Totalt beviljade RJ under 1994 185 projektanslag och därutöver reseanslag, lönekostnadstillägg m.m. på tillsammans 85,4 miljoner kronor. RJ har en styrelse bestående av tolv ledamöter, väljs som av riksdagen. Sex av styrelseledamöterna skall företrädare för vara riksdagen. Av de övriga ledamöterna skall fyra företrädare för olika vara vetenskapliga discipliner och två besitta särskild sakkunskap i förmögenhetsförvaltning. Det är styrelsen som fattar beslut om anslag från stiftelsen. Inkomna ansökningar har dessförinnan bedömts och prioriterats i eller flera en beredningsgrupper. I var och dessa ingår styrelsens ledamöter och en av suppleanter samt utomstående, såväl nationella internationella, som vetenskapliga experter. I regel har ansökningarna dessutom bedömts av en eller flera externa sakkunniga. Varje ansökan bedöms i första hand i jämförelse med internationell standard och mot såväl inomvetenskapliga kriterier relevanskriterisom er. För ansökningar avseende den kulturvetenskapliga donationen tillämpas särskilda bedömningskriterier. Inom vissa områden, som RJ bedömer som angelägna inte men tillräckligt uppmärksammade, tillsätter stiftelsen ibland särskilda s.k. områdesgrupper. Deras uppgift är att kartlägga forskningsbehov och stimulera till vetenskaplig forskning och till informationsutbyte. Områdesgrupperna består av forskare från discipliner betydelse för av området samt företrädare för i sammanhanget viktiga samhällsintressen. Områdesgruppens verksamhet avslutas när vunnit tillräcklig man uppmärksamhet från forskarhåll eller från de myndigheter har som ansvar för att permanenta resurser tillförs området i fråga. Under senare år har RJ haft områdesgrupper bl.a. för komparativ forskning om samhällsförändringar och för forskning om riksdagens funktion och arbetsformer.

5.4.3 Några andra forskningsfinansiärer

Sektorsorgan

Med begreppet sektorsorgan statliga myndigheter med avses ett nationellt ansvar för en viss samhällssektor. Ofta inkluderar detta ansvar kunskapsutvecklingen inom sektorni fråga. En rad dessa myndigheter av förfogar över statliga FoU-medel även för extern användning. Som i exempel några större sådana sektorsorgan kan nämnas Näringsoch teknikutvecklingsverket NUTEK, Rådet för arbetslivsforskning, Naturvårdsverket, SIDA och Byggforskningsrådet. Det är inte lätt att bilda sig en uppfattning i vilken utsträckning om det finns sektorsmedel som i och för sig skulle kunna användas för

Organisation och finansiering 57

forskning om ekonomisk brottslighet. Det står dock klart det i dag att inte finns något sektorsorgan särskilt uppmärksammar kunskapssom utvecklingen på detta område.

Stiftelser inrättade med löntagarfondsmedel

I samband med att löntagarfonderna avvecklades överfördes betydande belopp till stöd för forskning och forskarutbidning. Sju stiftelser inrättades med uppgift att finansiera olika insatser på dessa områden. Dessa är Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till

Östersjöregionen och Östeuropa, Stiftelsen för internationalisering

av högre utbildning och forskning, Stiftelsen för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet, Stiftelsen för kunskapsoch kompetensutveckling, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Stiftelsen för strategisk forskning samt Stiftelsen för vård- och allergiforskning. Med hänsyn till stiftelsernas ändamål torde de med ett undantag knappast någon betydelse för den framtida ekobrottsforskningen.

Undantaget är den s.k. Östersjöstiftelsen. Denna stiftelses ändamål är att

stödja forskning och utbildning inom områden med anknytning till

Östersjöregionen och Östeuropa vid en ny struktur för högre utbildning

i södra Stockholmsregionen utan begränsningar till vissa discipliner. I

Östersjösamarbetet har åtgärder mot ekonomisk brottslighet med anknytning till Östeuropa getts hög prioritet. Detta torde också innebära att medel ur Östersjöstiftelsen kan komma att anslås för forskning

om sådan kriminalitet.

5.4.4 Medel till ekobrottsforskning

I syfte att klargöra vilka villkor som i dag gäller för bedrivandet av ekobrottsforskning har jag inhämtat uppgifter bidrag till sådan forskom ning från några forskningsfinansiärer som jag bedömt vara relevanta i sammanhanget. Uppgifterna, som avser ansökningar beviljats eller som avslagits under åren 1990 1995, har inhämtats med hjälp enkät. - av en Enkätformuläret och sändlistan framgår bilaga av FRN, HSFR och NFR har angett sig bifallit eller att man vare avslagit någon ansökan bidrag till forskning ekonomisk om om brottslighet under perioden 1990 1995. Inte heller SFR har under tiden t.o.m. år 1995 haft att pröva någon ansökan bidrag till forskning om om ekonomisk brottslighet. BRÅ har, som framgått i avsnitt 5.2, prövat en anökan om bidrag till sådan forskning. Ansökan avslogs. RJ har inte besvarat enkäten.

Allmänt om ekonomisk brottslighet... 59

överväganden

B

och förslag

6 Allmänt ekonomisk

om brottslighet som forskningsområde

6.1 Avgränsningen av forskningsområdet

Enligt direktiven ingår det i mitt uppdrag att lägga fram ett konkret förslag till hur den framtida forskningen om ekonomisk brottslighet bör organiseras i stort för att ett effektivt sätt kunna tillgodose forskningsbehoven. Av redogörelsen i avsnitt 2.1 har framgått att det för närvarande inte finns någon allmänt vedertagen definition av begreppet ekonomisk brottslighet. En första uppgift blir därför att göra en ändamålsenlig avgränsning av forskningsområdet. Syftet härmed är naturligtvis i första hand att åstadkomma en lämplig styrning av resursinsatserna. Avgränsningen får emellertid även betydelse för frågan hur forskningen lämpligen bör organiseras. Samtidigt som det alltså finns ett behov av att styra forskningsinsatserna i viss riktning, är det emellertid angeläget att undvika att forskningsområdet definieras så detaljerat att kunskapsutvecklingen hämmas. Det bör också framhållas att det i detta sammanhang inte är fråga om vare sig att åstadkomma någon generell lösning på definitionsproblemet eller att tillhandahålla en begreppsbildning som är så precis att den kan användas i konkret forskningsarbete. Vad det gäller är endast att i relativt grova drag teckna konturerna av det forskningsfält som mina förslag tar sikte på. Jag vill understryka att mitt ställningstagande på intet sätt utgör ett avståndstagande från de definitioner som tidigare använts. Dessa har emellertid i allmänhet utformats med ett praktiskt syfte ofta för att användas i närmast administrativt sammanhang. Naturligtvis måste utgångspunkten bli annorlunda om syftet är att ge kontur till ett forskningsområde. Redan i begreppet forskning ligger inrymt en osäkerhetsfaktor i fråga om vilka okända fält en forskning kan leda till. Den internationella aspekten ger också anledning att inte ge forskningen en inriktning som hårt styrs av nationella problem och utgångspunkter. Forskningsområdet bör till en början omfatta vinningskrirninalitet som begås inom ramen för en näringsverksamhet eller som annars innefattar ett utnyttjande av bolagsformen eller andra legala former för ekonomisk verksamhet. Det kan här vara fråga om exempelvis skattebedrägerier,

60 Allmänt om ekonomisk brottslighet...

uppbördsbrott, s.k. subventionsbedrägerier, kreditbedrägerier, miljöbrott eller arbetsmiljöbrott. Många av dessa brott har det gemensamt, att de kan ge näringsidkaren i fråga en konkurrensfördel; genom att begå denna typ av brott kan han komma i ett bättre läge än en konkurrent som iakttar gällande regler. Enligt min bedömning skulle det emellertid inte vara ändamålsenligt att begränsa forskningsfältet till den nu nämnda brottsligheten. Det finns flera former av brottslighet som det från forskningssynpunkt bör vara fruktbart att behandla i detta sammanhang oavsett om de har någon "företagsanknytning" eller Detta gäller t.ex. svindleri, borgenärsbrott, olagliga transaktioner med pengar, värdepapper eller dylikt, kvalificerade förskingrings- och bedrägeribrott inom den finansiella sektorn, vissa former av mutbrott, vinningsbrott som utförs genom dataintrång eller liknande, brott med utnyttjande av nationella och internationella informationssystem typ Internet, informationsmanipula- -

tioner med utnyttjande av t.ex. telefon och datorer se t.ex. Icove, Seger

von Storch, Computer Crime, 1995, brott med anknytning till de internationella betalningsströmmarna samt kvalificerade förfalskningsbrott som avser statspapper, pengar, finansiella instrument eller annat sådant. Ekonomiska brott med utgångspunkt i olikheter mellan olika länders regelsystem måste också ingå i begreppet ekonomisk brottslighet. För många av de nu nämnda brottstyperna gäller att de, om de får en viss utbredning, hotar att undergräva tilltron till legala institut som är av central betydelse för den ekonomiska samfärdseln. Det bör särskilt framhållas att brott som kan skada det ekonomiska systemet självfallet inte bara begås inom näringslivet. Forskningen måste också kunna uppmärksamma förhållanden inom t.ex. olika samhälleliga organ. Föreningar, stiftelser, m.m. kan också komma att falla inom ramen för forskningsområdet. Den internationella aspekten gör det också nödvändigt att inte lägga formella hinder för forskningen. En snäv gränsdragning skulle t.ex. kunna lägga hinder för jämförande studier. I ett föränderligt samhälle ger också internationella utblickar möjlighet att i förväg belysa förändringar som kanske i ett senare skede kan komma att få betydelse i vårt land. Inte minst forskning av betydelse för de lege ferenda-överväganden kan här sällan vara av värde. Det sagda innebär att ekobrottsforskningen enligt min mening huvudsakligen bör inriktas på regelöverträdelser som direkt eller indirekt medför att förutsättningarna för bedrivande av ekonomisk verksamhet rubbas ett otillbörligt sätt. En fråga i sammanhanget är huruvida man bör vara bunden av det formella brottsbegreppet eller om forskningen även bör kunna avse förfaranden som inte formellt utgör brott. Som jag ser det finns det starka skäl mot att begränsa forskningsområdet till att avse endast brott i formell mening. En sådan avgränsning skulle sannolikt begränsa möjligheterna att få olika alternativa kontrollstrategier belysta. Det

Allmänt om ekonomisk brottslighet. 61 .. framstår också som olämpligt att forskningsområdet skall kunna förändras enbart av den anledningen att man, såsom vid införandet av konkurrenslagen l993:20, väljer att på ett visst område övergå från ett system med straffsanktionerade bestämmelser till ett system med sanktionsavgifter. I ett föränderligt samhälle måste vidare räkna man med att andra förfaranden än de som redan är kriminaliserade kan komma att framstå som straffvärda. Det förhållandet att förfarandet inte är kriminaliserat bör naturligtvis i sådant fall inte utgöra något hinder mot att det görs till föremål för forskning inom de här diskuterade ramarna. Någon begränsning av forskningsområdet med hänsyn till huruvida ett visst förfarande är straffbelagt eller inte bör alltså inte uppställas.

6.2 Forskningsbehovet

Den i avsnitt 3.2 redovisade inventeringen av ekobrottsforskningen i Sverige under senare år ger tillsammans med genomgången i kapitel 4 av kunskapsläget bilden av ett starkt försurnmat forskningsområde. Våra kunskaper på området är ytterligt begränsade och fragmentariska. Det är exempelvis i dag inte möjligt att med stöd av vetenskapliga undersökningar bilda sig ens en ungefärlig uppfattning den ekonomiska om brottslighetens omfattning. Det står dock klart att denna brottslighet utgör ett allvarligt samhällsproblem. Allt tyder att de ekonomiska skador som samhället, näringslivet och enskilda åsamkas den genom ekonomiska brottsligheten vida överstiger de skador som följer av den traditionella förmögenhetsbrottsligheten. Härtill kommer att den ekonomiska brottsligheten av allt att döma leder till rad indirekta en skador, som på sikt kan vara nog så allvarliga, t.ex. snedvridna konkurrensförhâllanden, minskad tillit till affärspartners och medarbetare samt minskad respekt för grundläggande regler i samhället. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 har den ekonomiska brottsligheten under den senaste tiden ägnats ett betydande intresse från statsmakternas sida och förslag om en rad åtgärder som syftar till att kraftigt förstärka samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten är under beredning eller har redan genomförts. Självfallet är det synnerligen besvärande att man i detta omfattande reformarbete endast i mycket begränsad utsträckning kan stödja sig på vetenskapligt grundade kunskaper och insikter. Behovet av kunskaper om den ekonomiska brottsligheten är alltså omfattande. Kunskaperna är mycket bristfälliga såväl vad gäller den ekonomiska brottslighetens omfattning och struktur vad gäller som orsakerna till olika former av ekonomisk brottslighet, brottslighetens konsekvenser och effekterna av olika kontrollåtgärder. Det kan finnas skäl att understryka att det inte endast är statsmakterna som behöver ett bättre underlag för sina åtgärder. Som framhållits i

62 Allmänt om ekonomisk brottslighet. .. direktiven är ett kvalificerat kunskapsunderlag en förutsättning även för att näringslivet skall kunna spela en aktiv roll i fråga om att förebygga ekonomiska brott. Det ligger också ett värde i att en bredare allmänhet har goda kunskaper om den ekonomiska brottslighetens former och skadeverkningar. En ökad medvetenhet i dessa hänseenden kan antas främja den offentliga debatten och leda till en ökad förståelse för de åtgärder måste vidtas mot den ekonomiska brottslighet. Ökade som kunskaper kan också tänkas leda till att benägenheten att vidta olika typer av brottsförebyggande åtgärder ökar hos företag och enskilda. Mot bakgrund av det anförda kan det enligt min mening inte råda någon tvekan om det angelägna i att få till stånd en långsiktig kunskapsutveckling detta område. För egen del finner jag det närmast obegripligt att man från samhällets sida inte redan tidigare vidtagit åtgärder i detta syfte.

6.3 Varför är

ekobrottsforskningen eftersatt

Den svenska ekobrottsforskningens ytterst blygsamma omfattning

kontrasterar alltså skarpt mot samhällets behov av kunskap området. Varför denna bristande proportionalitet Hur kommer det sig att forskningen om ekonomisk brottslighet är så påtagligt försummad När man närmar sig denna frågeställning kan det till en början vara lämpligt att försöka se ekobrottsforskningen i ett större krirninalvetenskapligt sammanhang. Vilka förutsättningar gäller allmänt sett för krirninalvetenskaplig forskning i Sverige Frågor om brott och brottsbekämpning ges visserligen ett betydande utrymme i massmedias nyhetsrapportering och förefaller också engagera bredare allmänhet. Vid en jämförelse med andra samhällsområden en måste man dock konstatera att kriminalpolitiken knappast tillhör de mer prioriterade områdena. Andra frågor står i centrum för det politiska intresset. Detta förhållande återspeglas i omfattningen av de resurser som avdelas för krirninalvetenskaplig forskning jämfört med annan samhällsstödd forskning. I betänkandet Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning SOU 1992:80 konstaterade den särskilde utredaren, f.d. statssekreteraren Ola Nyquist, att de medel som budgetåret 1991/92 disponerades för krirninalvetenskaplig forsknings- och utvecklingsverksamhet motsvarade 0,2 procent av de medel som totalt sett disponerades av högskolan och sektorsforskningen. Ola Nyquists förslag ledde visserligen till en viss förstärkning av den krirninalvetenskapliga forskningen. Bilden av denna forskning som ett område med relativt låg prioritet kan dock inte sägas ha förändrats på något avgörande sätt. Mot denna bakgrund skulle det naturligtvis ha varit anmärkningsvärt om just den ekonomiska brottsligheten hade varit föremål för en mer omfattande forskning.

Allmänt om ekonomisk brottslighet... 63

En annan viktig förklaring till ekobrottsforskningens ringa omfattning hänger samman med den ekonomiska brottslighetens komplexa karaktär. En systematisk kunskapsutveckling inom detta forskningsområde fordrar ett samarbete mellan forskare inom en rad olika discipliner, t.ex. företagsekonomi, nationalekonomi, Straffrätt, associationsrätt, Skatterätt, förvaltningsrätt, datavetenskap, kriminologi och rättssociologi. Det krävs alltså ett mångvetenskapligt samarbete och i vissa stycken kanske även en tvärvetenskaplig ansats, dvs. en sammansmältning av teorier och metoder från olika discipliner. Erfarenhetsmässigt ställs forskning som har sin utgångpunkt i problemställningar tvärs över disciplingränserna inför särskilda problem när det gäller finansiering och rekrytering av forskare. Särskilt uttalade är naturligtvis dessa problem

för den utpräglat tvärvetenskapliga forskningen se Forskningsfinan-

sieringsutredningens rapport Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering SOU 1996:2 s. 41 ff. och utredningens slutbetänkande Forskning och pengar SOU 1996:29 s. 281 ff.. Finansieringsproblemensammanhänger med att disciplinöverskridande forskning från början inte har tillgång till etablerade forskare som kan fungera som granskare av de forskningsprojekt för vilka medel söks och att det dröjer innan de inomvetenskapliga kvalitetskriterierna är färdigutvecklade på området i fråga. Något som naturligt nog tenderar att leda till att denna typ av forskning ofta bedöms vara av lägre inomvetenskaplig kvalitet. Vissa ansträngningar för att främja tvärvetenskaplig forskning görs visserligen inom forskningsrådssystemet, inte minst av FRN. I första hand sker dock forskningsrådens fördelning av medel just efter en bedömning inomvetenskapliga grunder genom s.k. peer-review, dvs granskning av andra forskare verksamma området. Att den disciplinöverskridande forskningen av de nyss nämnda

orsakerna ofta bedöms vara av lägre inomvetenskaplig kvalitet kan också

leda till att sådan forskning betraktas som mindre meriterande vid tjänstetillsättningar. Medvetenheten om de svårigheter som kan föreligga när det gäller att få anslag till disciplinöverskridande forskning och den omständigheten att forskningens meritvärde kanske betraktas som tveksamt kan förmodas bidra till att ekonomisk brottslighet inte ter sig som ett särskilt attraktivt forskningsområde för exempelvis en företagsekonom eller en jurist med associationsrätt som specialitet. Även det förhållandet ekobrottsforskningen i Sverige saknar att en naturlig institutionell hemvist kan antas bidra till rekryteringssvårigheterna. Det finns knappast något exempel på att en forskning som saknar institutionell hemvist får en prioriterad ställning. Detta gäller i allra högsta grad för forskningen om ekonomisk brottslighet. Den för, som jag tidigare har redovisat, en tynande tillvaro. En huvudfråga i mitt fortsatta arbete måste därför bli att ge ekobrottsforskningen en institutionell tillhörighet. Till det nu sagda kommer den omständigheten att ekonomisk brottslighet framstår som ett relativt svårforskat område. Detta beror

64 Allmänt om ekonomisk brottslighet...

delvis på samma omständigheter som gör att det är svårt att upptäcka, utreda och beivra ekonomiska brott. Det brottsliga förfarandet är ofta komplicerat och brottsligheten riktar sig sällan mot någon enskild målsägande som har intresse av att anmäla brottet eller annars lämna upplysningar i saken. Empiriska data torde alltså många gånger vara svåråtkomliga. Något som knappast gör forskningsområdet attraktivare. Det är inte ägnat att förvåna att ett forskningsområde, där de ovan nämnda svårigheterna möter, kan ha svårt att attrahera kvalificerade forskare i sådant antal att samhällets kunskapsbehov kan tillgodoses. Jag finner det för egen del självklart att det krävs aktiva insatser från samhällets sida, om det skall vara möjligt att få till stånd den långsiktiga kunskapsutveckling som är önskvärd. Som framgått av redogörelseni avsnitt 3.1 har de initiativ som hittills tagits på området i inskränkt sig till från BRÄ:s sida stort sett att man under ett antal år 1970- och l980-talen prioriterade ekonomisk brottslighet i sin forskningsverksamhet samt till att regeringen år 1984 uppdrog BRÅ under tiden 1985 1987 genomföra forskningsatt ett och utvärderingsprojekt om ekonomisk brottslighet. Vad särskilt gäller det sistnämnda projektet kan konstateras att ambitionen var att med hjälp av en liten grupp forskare under en starkt begränsad tidsperiod bedriva ett forskningsarbete inriktat att fylla de mest akuta kunskapsluckorna. Avsikten var alltså inte få till stånd någon mer långsiktig kunskapsutveckling. I efterhand kan vi också konstatera att de tidigare ansatserna inte har lett till att ekobrottsforskningen fått fotfäste i Sverige. Det står alltså klart att reformarbetet måste ha en helt annan inriktning om långsiktiga effekter skall uppnås. Jag vill därför redan här betona, att kortsiktiga s.k. krafttag visserligen kan ge opinionsmässiga vinster men att de objektiva effekterna av sådana åtgärder blir mycket begränsade.

6.4 Ekobrottsforskningens inriktning

Som jag redan tidigare framhållit finns det ett mycket påtagligt behov av såväl mera långsiktig forskning, delvis av grundforskningskaraktär, sorr. en tillämpad forskning, som ofta skall tillgodose olika aktuella samhällsbehov sådana dessa i varje tidsskede definieras av myndigheter och andra organ. Det kan inte anses ingå i mitt uppdrag att ge några närmare anvisningar för hur denna forskning skall inriktas. I fråga om den långsiktiga forskningen är det en självklarhet att det ligger i denna forsknings natur att den måste utformas av den forskningsmiljö där den skall få sin inspiration. Det är inte heller möjligt eller lämpligt att här närmare gå in det akuta kunskapsbehovet hos olika tillämpande myndigheter. I detta avsnitt vill jag emellertid försöka ge en uppdatering av kunskapsläget och en grund för en vidare diskussion om forskningsinriktningen.

Allmänt om ekonomisk brottslighet... 65

Redan i BRÅ:s Economic Crime for future rapport programs research BRÅ No 18 finns emellertid djupgående diskussion report en om tänkbar forskningsinriktning. I detta betänkande har jag försökt föra åsiktsutbytet vidare genom att ge professor Knut Sveri i uppdrag att utforma en rapport, som getts titeln Krirninologisk forskning om brottslighet inom näringslivet s.k. ekonomisk brottslighet och annan manschettbrottslighet bilaga 4. Vidare har professorerna Bertil Gandemo och P O Träskman till utredningen bl.a. uttalat följande om en lämplig inriktning av forskningen.

Enligt vår uppfattning kan man inom ramen för de ekobrottsdefinitioner som använts ange åtminstone följande tyngdpunktsområden för forskningen:

a forskning om ekonomiska "vardagsbrott", t.ex. svartjobb;

b forskning om internationell eller gränsöverskridande organiserad

brottslighet, t.ex. internationell narkotikahandel;

c forskning om brottslighet inom näringsliv och företagsverksamhet.

Enligt vår mening är behovet av forskning klart störst inom områdena b och c. Det största behovet av en god nationell forskning menar vi att det finns inom område c. Då det gäller forskning om den internationella organiserade brottsligheten finns det redan nu resultat av grundläggande krirninologiska undersökningar i flera länder. Det nationella behovet kan härvid uppfyllas ganska väl genom sådan uppföljande forskning som sker inom ramen för ett internationellt kriminologiskt samarbete. Tyngdpunkten i den ekobrottsforskning som vår plan i första hand gäller, ligger alltså i forskning om brott inom eller med hjälp av bolag eller andra former för ekonomisk verksamhet. Forskningen inriktas alltså dels något som kan kallas "näringslivets kriminalitet" och dels på något som kan kallas "kriminell näringsverksamhet". Det gemensamma för bägge dessa former av brottslighet är att den alltid har anknytning till ett bolag eller en annan liknande form för bedrivande av laglig ekonomisk verksamhet. Brottsligheten

utgörs a av brott som begås inom bolag eller andra kollektiva

enheter för ekonomisk verksamhet i samband med ekonomisk verksamhet som i och för sig är legal, eller b av brott som begås i vinningssyfte med hjälp av bolag och andra kollektiva enheter, eller

c av brott som består i produktion, distribution etc. av "illegala

produkter" med hjälp av bolag och andra typer av godkända

ekonomiska sammanslutningar. Med tanke forskningen betyder detta att den förutsätter en sådan helhetssyn som överskrider traditionella juridiska, ekonomiska och samhällsvetenskapliga områdesgränser.

66 Allmänt om ekonomisk brottslighet...

Tidigare forskningsresultat antyder att det finns vissa nyckelområden för den ekonomiska brottsligheten. Vi anser att detta motiverar att man särskilt ser brottsligheten i samband med konkurser, momsbedrägerier och skattebrott i fåmansförtag och bolag inom stora koncerner. Då det gäller konkursbrotten finns det särskild anledning att undersöka de "planerade konkurserna" och de möjligheter som det finns att förhindra dem. Vi anser också att det finns anledning att forska om sådana "små" oegentligheter, som sker inom ett bolags löpande verksamhet och som sammantagna kan utvecklas till betydande brottslighet. Som exempel kan nämnas bokföringsbrott och sådan "kreativ redovisning " som är ägnad att vilseleda både bolagets ägare, samarbetspartner och allmänheten, och som därigenom kan vara upptakten till olika former av "kollektiva bedrägerier". Ekonomiska oegentligheter av förtroendevalda och anställda

inom kommunala och statliga organ är något som uppmärksammats

på senare tid. Aven inom ideella organisationer, bl.a. inom idrottsrörelsen, har ekonomisk brottslighet förekommit. Dessa exempel visar att ett relativt brett perspektiv ekonomisk brottslighet sannolikt är nödvändigt. Vi anser också att forskning borde bedrivas om brottstillfällesstrukturen då det gäller de ekonomiska brotten. Vilka möjligheter finns det att förebygga ekobrott genom att eliminera antalet brottstillfällen, och hur kan detta ske Vilka åtgärder förutsätts t.ex. då det gäller etablering av företag för att förhindra att "brottsliga företag" uppstår, hur kan man förhindra subventionssvindel genom säkerhetskontroller vid fördelning av ekonomiska stöd, hur kan man utveckla redovisnings- och kontrollrutiner så att ekonomisk brottslighet försvåras etc. Hur kan man bygga upp barriärer som förhindrar att den internationella organiserade brottsligheten av "maffiatyp" tar över den lagliga ekonomiska verksamheten Vi anser också att det finns anledning att förstärka forskningen och undervisningen om affärsetik och affärsmoral. Det är självklart att en väsentlig del av forskningen skall gälla brottstillfällesstrukturen och brottslighetskontrollen i ett internationellt perspektiv. Det är t.ex. en uppenbar svaghet i den rådande regleringen att det internationella samarbetet inom straffrättens och straffprocessrättens område nästan huvudsakligen är inriktat brott begångna av fysiska personer. Overlag krävs det en omfattande forskningsinsats på det område som kan kallas "bolagsstraffrätt",

alltså forskning om frågor som gäller det straffrättsliga alternativt administrativa ansvaret för bolag och andra sammanslutningar.

För egen del vill jag betona vikten av att forskningen ges en internationell inriktning. De internationella betalningsströmmarna är t.ex. för närvarande i det närmaste helt outforskade. Kriminalitet med anknytning till internationella organ som FN och EU har hittills inte getts någon prioritet. Det måste också uppmärksammas att stora ekonomiska värden hanteras av t.ex. stat, kommun och olika samhälleliga organ. Stöld av datainformation och brott begångna med utnyttjande av t.ex. Internet år exempel nya brottstyper beträffande vilka det är särskilt angeläget att forskningen försöker hålla jämna steg med utvecklingen. Det är vidare

Allmänt ekonomisk brottslighet... 67 om

enligt min mening viktigt att olika systemfrågor beaktas. Den internationella aspekten måste göra det möjligt att utvärdera alternativa handlingsmönster. Det finns således enligt min uppfattning all anledning att med erfarenhet från den allmänna kriminologins ofta ensidiga fokusering kring påföljdsfrågor ge forskningen om ekonomisk brottslighet en mer verklighetsförankrad inriktning. Det måste även i fortsättningen ankomma på BRÅ den att utgöra kunskapsbank, där forskare och beslutsfattare möts för erfarenhetsutbyte inriktningen forskningen. Det ankommer också BRÅ föra om av att information forskningsresultaten. Dessa uppgifter har BRÅ redan ut om i nuläget och det finns därför inte någon anledning att lägga särskilda förslag i denna del.

Grundläggande krav 69

7 Grundläggande krav

7.1 Långsiktig kunskapsutveckling och kompetensförsörjning

Forsknings- och utvecklingsverksamheten brukar av tradition delas upp i grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Med grundforskning avses härvid ett experimentellt eller teoretiskt arbete som utförs huvudsakligen för att förvärva ny kunskap utan någon bestämd

tillämpning i sikte. Ibland, såsom i den s.k. Frascati-manualen The

measurement of scientific and technological activities; Proposed standards practice for surveys of research and experimental development, OECD 1993, skiljer man ren grundforskning och riktad grundforskning. Med det förra begreppet avses forskning som utförs för att främja utvecklingen av kunskap, utan någon strävan efter långsiktig ekonomisk eller social nytta och utan att ansträngningar görs för att tillämpa resultaten praktiska problem eller överföra resultaten till sektorer som har ansvar för deras tillämpning. Riktad grundforskning är enligt manualen forskning som utförs med en förväntan att den kommer att ge en bred kunskapsbas som kan utgöra en grund för lösning av kända eller förväntade, nuvarande eller framtida problem. Den tillämpade forskningen skiljer sig från grundforskningen genom att den utförs med ett bestämt praktiskt mål eller syfte i sikte. Utvecklingsarbete, slutligen, innebär ett systematiskt och metodiskt utnyttjande av befintliga forskningsresultat, vetenskaplig kunskap och nya idéer för att skapa nya produkter, processer eller systern eller för att förbättra redan existerande sådana. Det brukar framhållas att utvecklingen inom forskningen har inneburit att gränserna mellan de olika FoU-aktiviteterna numera ofta inte är så entydiga. Ny kunskap och nya produkter skapas många gånger genom dynamisk i vilken dessa gränser överskrids. Även en process om distinktionen mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete alltså inte ger en helt rättvisande bild av hur kunskap produceras och omsätts i praktisk tillämpning, kan den dock ha sitt värde i ett sammanhang som detta, där det gäller att anvisa en organisationsmodell för framtida forskning. Frågan, om tyngdpunkten i verksamheten skall ligga den ena eller andra formen av forskning, har nämligen stor relevans för valet av organisationsmodell. Allmänt sett kan en inriktning på grundforskning sägas tala för att förlägga verksam-

70 Grundläggande krav

heten inom universitets- och högskolesfåren, medan uttalad en mer inriktning på tillämpad forskning medför att andra lösningar kan framstå som mer ändamålsenliga. I mina direktiv talas det om att den åsyftade forskningen dels skall ge en långsiktig kunskapsuppbyggnad kring området ekonomisk brottslighet, dels skall kunna bidra till det underlag som statsmakterna, myndigheterna och näringslivet behöver för att kunna vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att minska möjligheterna att begå ekonomiska brott. Kravet en långsiktig kunskapsuppbygnad talar närmast för att verksamhetens tyngdpunkt bör ligga grundforskning, medan önskemålet om beslutsunderlag för myndighetsåtgärder m.m. kanske kan tyckas tala för en inriktning mot tillämpad forskning. Det finns dock ingen anledning att uppfatta direktivens formuleringar som ett uttryck för motstridiga önskemål. Tvärtom finns det ett starkt inbördes samband mellan förekomsten av grundforskning och möjligheterna att bedriva en effektiv tillämpad forskning och ett fruktbart utvecklingsarbete. Motivet för att samhället skall satsa resurser forskning om ekonomisk brottslighet är givetvis främst att de resultat en sådan forskning avkastar kan förmodas bidra till att effektivisera samhällets åtgärder mot sådan brottslighet. Det är emellertid min övertygelse att det även ur ett snävt nyttoperspektiv är strategiskt riktigt att i första hand satsa på att bygga upp en grundforskning ekonomisk om brottslighet. Vad jag har i åtanke är då närmast vad som med den ovan redovisade terminologin benämns riktad grundforskning. Som jag ser det gäller det att skapa en kunskapsreservoar som gör oss bättre rustade att lösa framtida problem på området. En sådan kunskapsuppbyggnad kan inte komma till stånd utan en inhemsk grundforskning. Grundforskningen och dess resultat är förutsättningen för såväl den tillämpade forskningen som utvecklingsarbetet. Försummas grundforskningen försämras också förutsättningarna för FoU. Redan det annan förhållandet, att det är omöjligt att förutsäga exakt vilken kunskap som kan komma att behövas för att lösa morgondagens problem, är ett starkt argument mot en ensidig satsning forskning huvudsakligen är som inriktad på att snabbt lösa dagsaktuella problem. De negativa erfarenheterna från 1980-talets forsknings- och utvärderingsprojekt talar också starkt för nödvändigheten av ett mer långsiktigt perspektiv. En avgörande förutsättning för att det skall vara möjligt att tillgodose behovet av tillämpad forskning och utvecklingsarbete är naturligtvis att det finns tillgång till ett tillräckligt antal personer med vetenskaplig utbildning och kompetens. Det är alltså viktigt att forskningsområdet ter sig attraktivt för presumtiva forskare. Något som till början fordrar en att ekobrottsforskningen ges sådana organisatoriska att väl ramar en fungerande vetenskaplig miljö kan byggas upp. I detta ligger bl.a. krav på långsiktighet och att verksamheten inte alltför begränsad ges en omfattning, den bör t.ex. ge möjligheter till vetenskaplig karriär. Det är också viktigt att ekobrottsforskningen allmänt bedöms hålla hög

Grundläggande krav 71

inomvetenskaplig kvalitet och att den tillmäts ett högt meritvärde vid tjänstetillsättningar. Även det anförda talar för tyngdpunkten i nu att verksamheten bör ligga grundforskning. Vid mina kontakter med olika myndigheter, som i sin verksamhet har att hantera frågor om ekonomisk brottslighet, har det framkommit att det på flera håll finns ett behov av att kunna anlita personer med vetenskaplig utbildning området, t.ex. för utvecklingsarbete eller utvärderingar av åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Detta behov kan i dag inte tillgodoses. Den nuvarande kompetensbristen kan enligt min bedömning i mångt och mycket ses som en följd av att man från samhällets sida försummat att göra den långsiktiga investering i kunskap som en seriös satsning grundforskning innebär. Jag förordar alltså att en sådan satsning nu görs. Detta hindrar naturligtvis inte att det inom samma organisatoriska ramar även ges stort utrymme för tillämpad forskning. Renodlat utrednings- eller utvärderingsarbete bör däremot i första hand utföras inom ramen för respektive myndighets verksamhet eller anförtros BRÅ. En sådan ordning ligger väl i linje med den roll BRÅ har. Förekomsten som numera av en långsiktigt inriktad forskning, som förmår att dra till sig kvalificerade forskare, bör det möjligt för BRÅ och andra myndigheter unga göra att rekrytera den personal som krävs för dessa uppgifter.

7.2 Vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans

I all vetenskaplig verksamhet eftersträvas en hög vetenskaplig kvalitet och relevans. Vetenskaplig kvalitet har att göra med begrepp som generaliserbarhet, tillförlitlighet, stringens och originalitet. Forskningens relevans hänger samman med forskningsresultatens användbarhet. Relevansbedömningar måste alltid utgå från en analys av behovet av den kunskap som forskningen genererar. Det är uppenbart att det finns ett inbördes samband mellan kvalitetsoch relevansbegreppen. Ibland används till och med kvalitet som ett

överordnat begrepp, i vilket även relevansaspekterna innefattas se t.ex.

Forskningsfinansieringsutredningens slutbetänkande Forskning och pengar SOU 1996:29 s. 268. Man brukar också tala om inom- och utomvetenskaplig relevans. Med inomvetenskaplig relevans avses då frågan om forskningens betydelse för den inomvetenskapliga kunskapsutvecklingen, något som naturligtvis hänger nära samman med kvalitetsaspekten. Utomvetenskaplig relevans motsvarar med denna terminologi vad som också brukar benämnas samhällsrelevans. Här är det fråga om forskningens användbarhet i andra sammanhang än de vetenskapliga. Frågan gäller närmast om forskningen har en sådan inriktning att dess resultat kan förutses få betydelse för verksamheten inom någon viss samhällssektor. Vid grundforskning är den inomvetenskapliga kvaliteten ren

72 Grundläggande krav

det helt centrala. Vid andra former av forskning måste det vetenskapliga kvalitetskravet kompletteras med ett krav samhällsrelevans. Det finns inte anledning att här närmare försöka precisera vad kravet hög inomvetenskaplig kvalitet bör innebära för ekobrottsforskningens vidkommande. Den typen av bedömningar kan i princip bara göras inom forskarsamhället. Jag vill emellertid framhålla att det även med hänsyn till kvalitetsaspekten är av vikt med långsiktighet vid ansträngningarna att få till stånd en forskning området. I Sverige är ekonomisk brottslighet i dag ett outvecklat forskningsområde. Det tar tid att bygga upp kompetensen. Risken för dålig kvalitet är uppenbar vid ensidig en satsning forskning som syftar till att lösa dagsaktuella problem. Från kvalitetssynpunkt är det vidare angeläget att förmår att man rekrytera personer med stor vetenskaplig kompetens som kan leda uppbyggnaden av forskningsområdet. Det bör alltså inte komma i fråga att begränsa satsningen ekobrottsforskning till inrättandet av ett antal doktorandtjänster eller liknande. Verksamheten bör ledas forskare av med professorskompetens, som genom sitt engagemang och sin medverkan i forskningsarbetet förmår att borga för den höga vetenskapliga kvaliteten. I alla vetenskapliga sammanhang är det en självklarhet att verksamhetens inomvetenskapliga kvalitet måste mätas med internationella mått. Detta är naturligtvis så mycket mera angeläget då det, som i detta fall, är fråga om att bygga upp en forskningsverksamhet med en inriktning som ännu inte är etablerad i det svenska forskarsamhället. En förutsättning för att forskarna skall kunna möta kravet på samhällsrelevans och bidra till kunskapsutvecklingen området är att de förmår att fånga upp de frågeställningar som är av intresse från avnämarsynpunkt. Det gäller därför att skapa ett systern för en fortlöpande dialog mellan forskare och avnämare. Jag vill emellertid understryka vikten av att denna kommunikation sker i sådana organisatoriska former att forskningens självständighet och oberoende inte äventyras. Vid forskningsverksamhet som har karaktären av grundforskning är det en självklarhet att forskarna skall garanteras stor frihet vid val av problemställningar, metoder och tolkningar av data. Det kan alltså inte bli fråga om att ge avnämarintressena ett bestämmande inflytande i sådana frågor. Jag har i det föregående BRÅ redan antytt att bör kunna ha en uppgift i detta sammanhang. I avsnitt 9.4 skall jag närmare behandla frågan hur kontakten mellan forskarna och avnämarna lämpligen kan arrangeras.

7.3 Goda

rekryteringsmöjligheter

I mina direktiv framhålls det angelägna i att forskningen får en sådan utformning att forskningsfältet kan försörjas med högt kvalificerade forskare.

Grundläggande krav 73

I avsnitt 7.2 har jag redan kort berört rekryteringsfrågan. Det avgörande är som jag ser det att verksamheten får en uppläggning och inriktning som överensstämmer med forskarnas ambitioner och behov. Det är t.ex. viktigt att man förmår utveckla dynamisk och kreativ en forskningsmiljö, som är gynnsam för forskares vetenskapliga yngre skolning. Som jag tidigare har nämnt innebär detta bl.a. att det krävs en långsiktighet och att forskningsmiljön inte får så liten att den vara underskrider en "kritisk massa" för effektiv verksamhet. Ofta nämns en siffror som 6 7 forskare i detta sammanhang. God tillgång till tekniska hjälpmedel, bibliotek och sekreterarhjälp bidrar också till att göra forskningsmiljön attraktiv. Av stor betydelse för rekryteringsmöjligheterna är vidare att det finns möjligheter att göra vetenskaplig karriär inom området. Även denna fråga är naturligtvis avhängig omfattningen av den svenska ekobrottsforskningen. Från rekryteringssynpunkt är det också viktigt att ekobrottsforskningen ges sådana organisatoriska former att den blir synlig. En tydlig identitet gör det lättare att uppmärksamma presumtiva forskare unga forskningsfältet. Av samma skäl är det angeläget att ekobrottsforskningen förs ut i såväl grundutbildningen som forskarutbildningen. Det finns goda skäl att anta att det i framtiden också kommer att finnas ett behov av att inom ramen för vissa universitetsutbildningar, t.ex. juristoch ekonomutbildningarna, ge möjlighet till viss specialisering frågor om ekonomisk brottslighet.

7.4 Den internationella

aspekten

Det internationella informationsutbytet är ett viktigt inslag i all forskningsverksamhet. Det ligger i sakens natur att ett sådant utbyte fordrar att det finns en nationell kompetens området i fråga. En följd av att ekobrottsforskningen i dag utgör ett i Sverige försummat forskningsfält är att våra kontakter med den internationella forskningsfronten är mycket begränsade. Detta inverkar negativt våra möjligheter att "ta hem" och tillgodogöra oss den kunskap området som produceras i andra länder. För att kunna del av den internationella kunskapsutvecklingen måste vi alltså i Sverige få till stånd en forskning som håller internationell klass och som är internationellt orienterad. Även andra skäl talar för vi bör relatera den inhemska forskningen till den forskning som äger rum i världen i övrigt. Internationell konkurrens och granskning är t.ex. av avgörande betydelse för möjligheterna att kontrollera kvaliteten den nationella forskningen. Den fortgående internationaliseringen av näringslivet och kapitalströmmarna utgör tillsammans med informationsteknologins genombrott ytterligare argument för att ge den framtida ekobrottsforskningen en uttalat internationell inriktning. Sveriges medlemskap i EU och de europeiska integrationssträvandena har exempelvis inneburit att gräns-

74 Grundläggande krav

överskridande ekonomisk brottslighet och brott riktade mot EU:s finansiella intressen kommit i fokus och framstår som angelägna forskningsfält. Det finns alltså goda skäl för att göra en medveten satsning internationellt forskningssamarbete. Det är också önskvärt att svenska ekobrottsforskare publicerar sina resultat i internationella vetenskapliga tidskrifter och deltar i den internationella debatten rörande utvecklingen av metoder och teorier. Ett sätt att stimulera uppbyggnaden av kontaktnäten mellan svenska och utländska forskare skulle också kunna vara att i Sverige anordna återkommande internationella konferenser om ekobrottsforskning.

7.5 Ett samarbete

mångvetenskapligt

Som jag redan tidigare konstaterat se avsnitt 6.3 fordrar en systematisk

kunskapsutveckling i fråga om den ekonomiska brottsligheten att ett samarbete kan etableras mellan forskare inom en rad olika discipliner. För allsidig belysning av denna brottslighet behövs sålunda metoder en och kunskaper från såväl företagsekonomi och nationalekonomi som Straffrätt, associationsrätt, Skatterätt, förvaltningsrätt, krirninologi, rättssociologi och datavetenskap. Den informationsteknologiska utvecklingen gör att det finns skäl att särskilt betona behovet av kompetens inom detta område. Det finns all anledning att räkna med att manipuleringar av informationsteknologiska system inom kort kommer att framstå som ett av de verkligt centrala problemen i ekobrottssammanhang. För att den framtida svenska ekobrottsforskningen skall kunna följa med i denna utveckling är det angeläget att en satsning forskningsområdet innefattar att detta redan från början tillförs kvalificerad informationsteknologisk expertis. Den framtida ekobrottsforskningen måste alltså organiseras i former som främjar ett fruktbart mångvetenskapligt samarbete. Det är följaktlihuvuduppgift för mig att anvisa en lämplig Organisationsform för gen en ett sådant samarbete.

Organisationsmodeller 75

8 Organisationsmodeller

8.1 Organisatoriska utgångspunkter

I kapitel 7 har jag diskuterat några grundläggande krav som måste ställas på den framtida svenska ekobrottsforskningen. Till början skall den en ge en långsiktig kunskapsutveckling och kompetensförsörjning. Vidare skall den vara av hög vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans samt ha en sådan utformning att forskningsfältet kan försörjas med högt kvalificerade forskare. Det är också väsentligt att den är internationellt orienterad. Dessa krav får självfallet betydelse för valet organisaav tionsmodell. Som en allmän utgångspunkt vid valet Organisationsform gäller av vidare att den grundläggande forskningen i huvudsak bör bedrivas inom högskolan. Den mest centrala frågan vid utformandet av organisationen är dock hur man bäst tillgodoser behovet av ett mångvetenskapligt samarbete. I det följande skall jag redovisa några tänkbara former för sådant samarbete.

8.2 Nätverksmodeller

Det gemensamma för dessa modeller är att de forskare deltar i som samarbetet fortsätter att ha sin verksamhet förlagd till sina "moderinstitutioner". Någon samlokalisering sker alltså inte. Nätverk kan vara lokala, nationella eller internationella.

8.2.1 Förstärkning befintliga miljöer med inriktning

av samverkan

En möjlighet skulle kunna vara att tillföra några strategiskt valda institutioner särskilda resurser för ekobrottsforskning med det uttalade syftet att institutionerna i fråga skall etablera ett samarbete runt denna forskning. Man skulle exempelvis kunna tillföra Krirninologiska institutionen vid Stockholms universitet medel gör det möjligt att vid som institutionen inrätta en professur med särskild inriktning ekonomisk brottslighet samt en forskarassistenttjänst och ett par doktorandtjänster. Samtidigt skulle motsvarande satsningar göras i ett par andra miljöer,

76 Organisationsmødeller SOU 1996: 84

förslagsvis vid någon av landets juridiska fakulteter och vid någon företagsekonomisk institution. Den närmare utformningen av samarbetet liksom valet av forskningsteman fick sedan ankomma på de utvalda institutionerna. Sannolikt vore det dock lämpligast att någon av dessa fick huvudansvaret för koordinationen av samarbetet och tilldelades särskilda medel härför. Inget borde hindra att enstaka forskare i andra miljöer knöts till nätverket för kortare eller längre tid, om så befanns lämpligt. En förutsättning för ett arrangemang som det nu skisserade är naturligtvis att det finns ett intresse från de tilltänkta institutionernas sida. Vidare krävs det att dessa antingen redan i utgångsläget besitter erforderlig vetenskaplig kompetens på området eller att det framstår som möjligt att under en inte alltför lång uppbyggnadsperiod rekrytera demia från annat håll.

8.2.2 Öronmärkta medel hos ett forskningsråd

Den i föregående avsnitt diskuterade modellen innebär att vissa institutioner tillförs nya fasta forskningsresurser. En annan väg skulle vara att i stället tillföra ekobrottsforskningen rörliga resurser. Detta skulle kunna ske genom att medel avdelade för sådan forskning tilldelades något forskningsråd, exempelvis FRN eller HSFR. En annan möjlighet skulle vara att donera medel för detta ändamål till RJ. För att den önskvärda mångvetenskapliga samverkan skall komma till stånd torde här krävas att forskningsfmansiären i fråga inrättar ett större tematiskt program som uppmuntrar till sådan samverkan. Ett sådant program skulle ge forskare i hela landet möjlighet att ansöka om projektñnansiering. Om man inom ramen för demia modell vill åstadkomma en koncentration till vissa forskningsmiljöer skulle en del av medlen kunna avsättas för projekt med anknytning till särskilda miljöer. En sådan lösning skulle innebära att vi närmade oss den norska modellen jämför avsnitt 3.3.2. I en modell som den nu angivna är det naturligt att ansvaret för uppföljningen och utvärderingen av forskningen anförtros det finansierande forskningsrådet. Det kan finnas skäl att i detta sammanhang uppmärksamma frågan om forskares möjligheter att erhålla bidrag till sin forskning. yngre Forskningsrådens nuvarande policy torde innebära att doktorander kan få svårigheter att finansiera sin forskning inom ramen för ett program som drivs i ett forskningsråds regi. Givetvis är det också tänkbart att kombinera den nu beskrivna modellen med en tilldelning av fasta forskningsresurser för ekobrottsforskning.

Organisationsmodeller 77

8.3 Centrum eller institut

Ett mångvetenskapligt forskningssamarbete kan också ges fastare former än dem som kännetecknar nätverksmodellerna. En möjlighet är sålunda att inrätta ett forskningsinstitut eller ett centrum. Gemensamt för dessa båda modeller är att forskare från olika discipliner samlokaliseras. Även i rent fysisk bemärkelse skapas alltså en mångvetenskaplig forskningsmiljö. Institutet är den Organisationsform som har den högsta institutionaliseringsgraden. Det är av permanent karaktär och utgör en självständig enhet med egen styrelse och egna stadgar. Regelmässigt finns det en särskild tjänst som föreståndare inrättad vid ett institut. Ett institut kan antingen vara helt fristående eller vara inordnat i ett universitets eller en högskolas organisation. Ett välkänt exempel den senare organisationsmodellen är Institutet för social forskning SOFI, som är inordnat i Stockholms universitet. Centrumbildningar kan vara av något varierande institutionaliseringsgrad. Ett centrum är regelmässigt inrättat för långsiktiga satsningar, men är inte per definition av samma permanenta karaktär som ett institut. I ett institut eller centrum för ekobrottsforskning skulle det vara möjligt att samla forskare inom de discipliner som behövs för en allsidig vetenskaplig belysning av den ekonomiska brottsligheten. Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om detta behov torde man här ha att räkna med en organisation med åtta nio seniorforskare och ungefär lika många doktorandtjänster. Verksamheten vid ett institut eller centrum bör ledas av en eller flera forskare med professorskompetens. En förutsättning för inrättandet av ett institut eller ett centrum är att det kan etableras i en miljö där det redan i utgångsläget finns personer med erforderlig kompetens som är beredda att delta i uppbyggnaden av verksamheten. Självfallet är det också möjligt att kombinera tanken ett institut eller ett centrum för ekobrottsforskning med en nätverksmodell. Institutet eller centret skulle då kunna utgöra bas för ett nätverk som infattade vid andra institutioner verksamma enskilda forskare inriktade ekobrottsforskning.

8.4 En

mångvetenskaplig forskningsmiljö inom

för institution

ramen en befintlig

Ett näraliggande alternativ till att inrätta ett regelrätt centrum eller institut för ekobrottsforskning skulle kunna vara att skapa en mängvetenskaplig forskningsmiljö inom ramen för någon existerande universitetsinstitution eller vid någon myndighet. Den vetenskapliga kompetens som behövs för en allsidig ekobrottsforskning skulle

78 Organisationsmodeller

exempelvis kunna tillföras någon av landets juridiska eller företagsekonomiska institutioner, krirninologiska institutionen vid Stockholms universitet eller Handelshögskolan i Stockholm. Alternativt skulle forskare inom relevanta discipliner kunna samlokaliseras vid någon myndighet utanför högskolan, BRÅ, Rikspolisstyrelsens forskningst.ex. enhet eller den av Regeringens ekobrottsberedning föreslagna Ekobrottsmyndigheten. Dessa sistnämnda alternativ rimmar dock mindre väl med vad som sagts i det föregående om att grundläggande forskning i huvudsak bör bedrivas inom högskolan.

Utredarens förslag 79

9 Utredarens

förslag

9.1 Hur bör ekobrotts-

stora resurser satsas på

forskning

I det föregående se avsnitt 6.2 har jag framhållit att ekobrottsforsk-

ningen i Sverige är starkt försummad och att forskningsbehovet följaktliär mycket omfattande. Även bristen kunskap påtaglig, gen om är råder det dock knappast någon tvekan om att den ekonomiska brottsligheten i dag utgör ett stort och svårbemästrat problem. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de förändringar av tillfállesstrukturen som internationaliseringen av näringslivet i kombination med de informationsteknologiska landvinningarna av allt att döma leder till, kan det från samhällelig synpunkt sett te sig angeläget att en storskalig satsning på ekobrottsforskning genomförs med det snaraste. Det står emellertid klart att uppbyggnaden den svenska ekobrottsav forskningen måste ske successivt. Risken för att inte skall förmå att man upprätthålla nödvändiga krav vetenskaplig kvalitet skulle alltför vara stor vid en hastig uppbyggnad. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många forskare med erforderlig kompetens omedelbart tillgängliga. De rådande begränsningarna i fråga om personella sätter resurser alltså sin prägel på de förslag som jag lägger fram i det följande. Vad det nu gäller är att bästa sätt utnyttja den kompetens finns som tillgänglig för att därigenom lägga grunden för framtida slagkraftig en svensk ekobrottsforskning. Med detta vill jag ha sagt att mycket talar för att ekobrottsforskningen i framtiden bör ha klart större omfattning än en vad som omedelbart följer av mina förslag. Enligt min bedömning är det dock nödvändigt att börja en nivå som mot bakgrund de problem av som följer med den ekonomiska brottsligheten kanske kan te sig blygsam i jämförelse med vad som satsas på forskning inom många andra samhällsområden.

80 Utredarens förslag

9.2 Ekobrottsforskningens organisation

9.2.1 Ett centrum för ekobrottsforskning vid Uppsala univer-

sitet

De i kapitel 8 redovisade organisationsmodellerna har givetvis sina särskilda för- och nackdelar. Till en början skall konstateras att jag i avsnitt 7.1 har funnit att intresset av att få till stånd en långsiktig kunskapsutveckling talar för att en satsning bör göras forskning som har karaktären av riktad grundforskning. Denna typ av forskning är primärt uppgift för universitet och högskolor. Även de fördelar från en rekryterings- och kunskapsspridningssynpunkt som är förknippade med att forskarutbildningen ett självklart sätt kan knytas till den grundläggande forskningen området och att denna forskning förs ut i den akademiska grundutbildningen utgör skäl för att ge ekobrottsforskningen en högskoleanknytning. Enligt min mening bör det alltså inte komma i fråga vare sig att inrätta ett helt självständigt institut utanför högskolesfáren eller att skapa en enhet för ekobrottsforskning vid någon myndighet, såsom BRÅ eller den föreslagna Ekobrottsmyndigheten. Behovet av en långsiktig kunskapsutveckling kan också sägas tala för att forskningsresurserna koncentreras till någon eller några få miljöer. En forskningsenhet måste ha en viss minsta storlek för att kunna fungera effektivt och ha möjligheter att utvecklas till en forskningsmiljö med en rekryteringspotential som borgar för att forskningsområdet även framgent kan försörjas med kvalificerade forskare. Nackdelen med en koncentration av resurserna är att detta med nödvändighet innebär en begränsning av konkurrensen i forskarsamhället. Med hänsyn till det uttalade behovet av en kraftsamling kring ekobrottsforskningen gör jag dock bedömningen att fördelarna med en koncentrerad satsning i detta fall överväger nackdelarna. En modell som innebär att forskningsrådsmedel öronmärkta för ekobrottsforskning ställs till förfogande för forskare inom hela landet framstår därmed inte som lämplig. Möjligen kan en sådan modell bli aktuell i ett senare skede, när ekobrottsforskningen väl har blivit etablerad i Sverige och fått en viss omfattning. En koncentrerad satsning bör alltså genomföras med anknytning till något eller några universitet. Frågan är nu närmast om resurserna bör tillföras några befintliga institutioner, valda med utgångspunkt från vilka metoder och perspektiv som är nödvändiga för en allsidig belysning av den ekonomiska brottsligheten, eller om forskare från de relevanta disciplinerna i stället bör samlokaliseras, antingen genom att ett institut/centrum för ekobrottsforskning skapas eller genom att någon redan befintlig institution tillförs den kompetens som erfordras. Ingen organisationsmodell kan garantera att ett fruktbart utbyte mellan forskare från olika discipliner verkligen kommer till stånd. I mångt och mycket är utfallet härvidlag beroende av att personkemin stämmer.

Utredarens förslag 81

Förutsättningarna för ett sådant utbyte framstår dock enligt min bedömning som gynnsammare om de deltagande forskarna är verksamma i gemensamma lokaler, med allt vad det innebär dagliga av informella kontakter, än om de är verksamma vid olika institutioner. Från denna synpunkt sett har alltså en modell som innebär samlokalisering ett försteg. Vid en satsning på olika skilda institutioner kan det vidare vara svårt att med en rimlig resursinsats få tillgång till hela det spektrum av kunskaper som erfordras. En modell, innebär att som många av de deltagande forskarna är inriktningen mot ensamma om ekobrottsforskning den institution där de är verksamma, framstår inte som ändamålsenlig. Det anförda talar enligt min mening för att en samlokalisering de av involverade forskarna är att föredra. När det sedan gäller att välja mellan alternativet att inrätta ett institut/centrum eller att bygga ut en befintlig institution, kan det till en början konstateras att det knappast är möjligt att med utgångspunkt från pågående forskning eller tillgängliga forskningsresurser göra bedömningen att någon befintlig institution är mer eller mindre given för en sådan satsning. Det är alltså inte möjligt att i denna begränsade mening bygga på en befintlig forskningsmiljö. Jag har därför svårt att se att det skulle vara några direkta fördelar förknippade med alternativet att bygga ut en befintlig institution. Tvärtom kan detta alternativ innebära risk för att ekobrottsforskningen en "inplanteras" i en miljö där den med hänsyn till förhärskande forskningstraditioner blir ett främmande inslag, något knappast skulle som gagna uppbyggnaden av ekobrottsforskningen. Den mera självständiga ställning som ekobrottsforskningen skulle genom inrättandet ett av institut eller centrum kan alltså från denna synpunkt sett att föredra. vara Ett institut eller centrum har vidare den fördelen att det synliggör ekobrottsforskningen. En tydlig "adress" är en fördel från rekryteringssynpunkt och innebär dessutom att utländska forskare får lättare att identifiera forskningsmiljön. Sammantaget finner jag att institut/centrum-modellen har sådana fördelar att tyngdpunkten i satsningen på ekobrottsforskning bör läggas att skapa en sådan enhet. När det sedan gäller frågan, var denna enhet bör placeras, är det en självklar utgångspunkt att uppbyggnaden ett institut eller centrum för av ekobrottsforskning måste harmoniera med interna prioriteringar och övergripande policy vid universitetet eller högskolan i fråga. Redan det förhållandet att universiteten och högskolorna har betydande frihet att en besluta om sin interna organisation innebär att tanken på att inrätta ett institut eller centrum måste vara väl förankrad vid det tilltänkta lärosätet. Vidare är det, som jag tidigare påpekat, nödvändigt att det i den lokala miljön finns personer med erforderlig kompetens är som beredda att engagera sig i uppbyggnaden verksamheten. Det är av knappast realistiskt att enbart bygga nyrekryteringar från andra miljöer.

82 Utredarens förslag

Tillgången på relevant vetenskaplig kompetens och möjligheterna att dra fördel av befintliga kontaktnät och biblioteksresurser gör att verksamheten enligt min bedömning bör lokaliseras till något av universiteten i Uppsala, Lund eller Stockholm. Det är exempelvis enbart vid dessa universitet finner den erforderliga kombinationen av som man juridisk, ekonomisk, beteendevetenskaplig och datavetenskaplig kompetens. Efter kontakter med företrädare för dessa universitet har jag, vid den grannlaga Vägning som måste göras mellan universiteten i fråga, funnit övervägande skäl tala för att ett centrum för ekobrottsforskning i linje med vad jag förespråkar bör förläggas till Uppsala. Förutsättningarna för att bygga upp en sådan verksamhet vid Uppsala universitet ter sig mycket gynnsamma. Den juridiska fakulteten har där profilerat sig i en riktning är särskilt intresse i sammanhanget, med en stark som av ställning i Straffrätt, associationsrätt, Skatterätt, krediträtt och exekutionsrätt, samt med särskilda professurer i företagsrätt och miljörätt. Även när det gäller tillgången övrig erforderlig kompetens, exempelvis inom företagsekonomi, nationalekonomi och datavetenskap, framstår Uppsala som en lämplig lokaliseringsort. Av särskild betydelse är vidare att det i Uppsala har visat sig finnas möjligheter att rekrytera en föreståndare med hög vetenskaplig kompetens, som är beredda att ta sig an uppgiften att bygga upp verksamheten. Till förmån för att i stället lokalisera verksamheten till Stockholms universitet skulle möjligen kunna anföras närheten till viktiga avnämare krirninalvetenskapliga fältet, såsom BRÅ och till andra aktörer det och krirninologiska institutionen vid Stockholms universitet. Avståndet mellan Stockholm och Uppsala är dock knappast så betydande att detta utgör något självständigt argument mot en placering i Uppsala. Tvärtom kan det vara en fördel att den stockholmsdominans som i dag präglar den krirninalvetenskapliga forskningen i Sverige inte ytterligare förstärks. På sikt kan etablering utanför Stockholm mycket väl leda en till att ekobrottsforskningen får en bredare bas och en större utbredning än vad skulle blivit fallet om resurserna hade koncentrerats till som Stockholms universitet. Det kan nämligen förutses att ekobrottsforskningen, när den väl har blivit etablerad i Sverige, kommer att sprida sig till andra miljöer än de som nu föreslås bli föremål för särskilda satsningar. Det ligger nära till hands att anta att den ekonomiska brottsligheten då i första hand kommer att uppmärksammas i de miljöer där redan i dag är inriktad ett vetenskapligt studium av man brottsligheten i samhället, dvs. främst vid den krirninologiska institutionen vid Stockholms universitet. Det framstår som mera tveksamt skulle kunna räkna med en motsvarande spridning från om man Stockholms universitet till institutioner orter där den krirninalvetenskapliga forskningen i dag inte är så väletablerad. Mot bakgrund det anförda föreslår jag att Uppsala universitet av tillförs medel för uppbyggnaden ett centrum för forskning om av

Utredarens förslag 83

ekonomisk brottslighet. Resurserna bör ge utrymme för en organisation om minst åtta disputerade forskare inom relevanta discipliner och ungefär lika många doktorandtjänster samt erforderligt administrativt biträde. I avsnitt 9.5 återkommer jag till resursfrågan. Jag har redan tidigare framhållit det angelägna i att en långsiktig satsning nu görs ekobrottsforskningen. Detta behöver i och för sig inte innebära att det föreslagna centret redan från start garanteras en mer eller mindre permanent existens. Det tar emellertid tid att bygga upp en god forskningsmiljö. För att en satsning av detta slag skall vara meningsfull bör ambitionen därför vara att den skall fortgå under en relativt lång tidsperiod, enligt min bedömning minst tio tolv år. - Lämpligen bör dock en utvärdering av verksamheten vid forskningscentret genomföras efter fem år. Ansvaret för utvärderingen skulle kunna anförtros Forskningsrådsnämnden eller Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Det är en uppgift för Uppsala universitet att besluta om hur centret skall vara organiserat. Här skall endast anmärkas att det kan vara lämpligt att det till centret knyts en referensgrupp bestående av dekanerna vid de närmast berörda fakulteterna samt någon representant för det praktiska rättslivet. Forskartjänsterna vid centret bör vara förenade med viss begränsad undervisningsskyldighet. Det är som tidigare framhållits väsentligt, inte minst från rekryteringssynpunkt, att forskningen förs ut i såväl grundutbildningen som forskarutbildningen. Av särskilt intresse är att studerande kan ges möjlighet att inom ramen för organiserade projekt skriva sina examensarbeten i ämnen som rör ekonomisk brottslighet.

9.2.2 En forskningsgrupp för ekobrottsforskning vid Lunds

universitet

Tyngdpunkten i satsningen på ekobrottsforskning bör alltså enligt min mening läggas inrättandet av ett centrum för sådan forskning vid Uppsala universitet. Därmed är emellertid inte sagt att det inte kan finnas skäl att samtidigt pröva även andra modeller. Härigenom skulle nämligen ges ökade möjligheter att ta tillvara den kompetens området som finns tillgänglig. Det kan vidare antas att en vetenskaplig konkurrens mellan olika forskningsmiljöer främjar vetenskaplig kvalitet och produktivitet. Samtidigt ligger det, som jag redan tidigare framhållit, ett intresse i att de resurser som satsas ekobrottsforskning inte sprids ett sätt som innebär att forskningsenheterna blir för små för att kunna fungera effektivt. Jag gör bedömningen att satsningen ekobrottsforskning i nuläget rimligen måste inskränkas till att avse högst två miljöer. Utöver den föreslagna satsningen vid Uppsala universitet skulle det alltså kunna komma i fråga att göra en något mindre satsning i ytterligare någon miljö som ter sig särskilt gynnsam för ekobrottsforskning.

84 Utredarens förslag SOU 1996: 84

Av intresse i detta sammanhang är särskilt den plan för ekobrottsforskning vid Lunds universitet som professorn i Straffrätt P O Träskman och professorn i företagsekonomi Bertil Gandemo gemensamt har utarbetat. Planen innebär att vissa institutioner tillförs medel för inrättandet av forskartjänster med inriktning på forskning om ekonomisk brottslighet och att en särskild forskningsgrupp bildas. Gruppen är avsedd att fungera som en förbindelselänk mellan de forskare som är engagerade i ekobrottsforskningen. Forskningen förutsätts enligt planen bedrivas vid juridiska institutionen och företagsekonomiska institutionen samt i viss mån även vid sociologiska institutionen och den rättssociologiska avdelningen där. Träskman och Gandemo har förklarat sig villiga att leda den föreslagna forskningsgruppen. När det gäller forskningsorganisationen sägs vidare i planen bl.a. följande.

Det är uppenbart att en förstärkning av forskningen om ekonomisk brottslighet förutsätter att den nuvarande verksamheten byggs ut. Det är inte möjligt att omallokera existerande resurser till forskningen om ekonomisk brottslighet i en sådan omfattning som krävs för att bygga ut denna till en tillfredsställande nivå. För att uppnå en tillräckligt hög nivå på forskningen förutsätts det att sådana nya forskare kan anställas som på heltid kan genomföra forskningsprojekten. Dessa forskare kan vara doktorander eller sådana unga forskare som nyligen doktorerat och önskar fortsätta med en forskarbana. De professorer och lektorer som redan nu finns inom de berörda institutionerna har inte möjligheter att ensamma genomföra så omfattande forskningsprojekt om ekonomisk brottslighet som förutsätts. Dessa har emellertid en naturlig roll som handledare för projekt och ansvariga för tvärvetenskapliga forskarkurser. Det är viktigt att inse att en god forskningsmiljö inte kan stampas upp ur jorden en natt. En tillfredsställande miljö för forskning om ekonomisk brottslighet kan bara skapas genom en tillräcklig integration med den övriga undervisnings- och forskningsverksamhet som bedrivs vid de berörda institutionerna. Det förutsätts t.ex. att man bland de specialkurser som ingår i grundutbildningen har kurser som gäller ekonomisk brottslighet och att det också ordnas speciella forskarkurser för doktorander som är intresserade av detta ämne. En tillräckligt bred bas för rekrytering av unga forskare kan bara uppnås detta sätt.

I planen framhålls också att forskningsgruppen måste organiseras på sådant sätt att dess forskning integreras med den forskningsverksamhet som EU understöder och bekostar i EU:s medlemsländer. När det gäller forskningens omfattning uppskattar Träskman och Gandemo att det krävs att minst fem forskare kan knytas till verksamheten på heltid, om denna skall kunna byggas upp till en tillfredsställande nivå.

SOU 1996: 84 Utredarens förslag 85

Enligt min mening finns det all anledning att ta tillvara den kompetens på området som Träskrnan och Gandemo besitter. Genom att vid sidan av "huvudsatsningen" på uppbyggnaden ett centrum för ekobrottsav forskning vid Uppsala universitet även ställa medel till förfogande för genomförandet av Träskmans och Gandemos plan skulle vidare rimlig en avvägning mellan intresset av vetenskaplig konkurrens och behovet av att koncentrera resursinsatserna åstadkommas. Jag föreslår följaktligen att även Lunds universitet tillförs medel för forskning om ekonomisk brottslighet. Medlen bör ge utrymme för inrättandet tre forskarasav sistenttjänster och lika många doktorandtjänster. Resursfrågorna behandlas närmare i avsnitt 9.5. De förordade forskartjänsterna vid Lunds universitet bör, liksom motsvarande tjänster vid centret för ekobrottsforskning vid Uppsala universitet, vara förenade med viss undervisningsskyldighet. Vidare bör även ekobrottsforskningen vid Lunds universitet utvärderas när verksamheten har pågått under fem år.

9.3 Forsknings- och utredningsarbete inriktat på dagsaktuella problem

Som jag tidigare framhållit se avsnitt l finns det ett starkt samband

mellan förekomsten av grundforskning och möjligheterna att bedriva en effektiv tillämpad forskning och ett fruktbart utvecklingsarbete. En pågående långsiktig forskning och väl fungerande forskningsmiljö är en av avgörande betydelse för möjligheten att rekrytera kvalificerade forskare till området och därmed också för tillgången på vetenskapligt skolade personer som kan engageras även för projekt som tar sikte på att lösa mer dagsaktuella problem. En satsning ekobrottsforskning enligt de här förordade linjerna bör leda till att myndigheters, företags och andra organs behov av kompetent personal för såväl tillämpad forskning som utrednings- och utvärderingsarbete kan tillgodoses. Tillämpad forskning bör ibetydande utsträckning kunna utföras inom ramen för den av mig föreslagna forskningsorganisationen. Man kan här tänka sig att myndigheter och andra som önskar få viss forskning utförd ställer medel till förfogande för detta ändamål, varefter forskarna i konkurrens med varandra får inkomma med projektförslag. Ett alternativ till denna "upphandlingsmodell" är naturligtvis att den som efterfrågar forskningen anställer en eller flera forskare för genomförandet av projektet i fråga. För statens del är en tredje möjlighet att uppdrar man BRÅ genomföra projektet. När det gäller uppgifter att av utredningsoch utvärderingskaraktär är det i första hand de två sistnämnda alternativen som kan bli aktuella. Denna typ arbete är inte uppgift av en för universitetsforskningen.

86 Utredarens förslag

För att myndigheternas behov av tillämpad forskning och utvecklingsarbete skall kunna tillgodoses är det emellertid inte tillräckligt att tillgången är god vetenskapligt utbildade personer. Myndigheterna måste också ha ekonomiska möjligheter att anlita dessa. I den mån myndigheterna bedriver någon FoU-verksamhet detta område sker det i dag ofta inom ramen för den ordinarie verksamheten. Det är alltså vanligt att myndigheterna saknar särskilda medel avsatta för FoU. Det är emellertid troligt att myndigheterna kommer att känna ett ökat behov av FoU-insatser i takt med att allt större krav ställs effektiva åtgärder mot ekonomisk brottslighet. I framtiden kan det därför finnas skäl att överväga om inte samtliga de centrala myndigheter som är verksamma området bör tillförs särskilda medel för FoU.

9.4 Kunskapsspridningen och dialogen med av-

nämarna

I den akademiska forskarvärlden uppfattas sedan länge åtgärder för att informera om den bedrivna forskningen och dess resultat som en integrerad del av forskningsarbetet. Denna uppfattning kommer också till uttryck i 2 § andra stycket högskolelagen 1992:1434, där det anges att det i forskning och utvecklingsarbete ingår att sprida kännedom om verksamheten samt om hur sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits i verksamheten skall kunna tillämpas. Självfallet är det synnerligen angeläget att de resultat som den framtida svenska ekobrottsforskning avkastar förs vidare såväl till forskarvärldeni övrigt som till myndigheter och andra avnämare. I första hand faller ansvaret för att informera om forskningen den enskilde forskaren och den institution där forskningen bedrivs. Det behöver knappast framhållas att det är önskvärt att de forskare som ägnar sig ekobrottsforskning publicerar sina resultat i in- och utländska vetenskapliga tidskrifter samt deltar i debatten om den ekonomiska brottsligheten. Det torde vidare vara lämpligt att i vart fall det förordade centret för ekobrottsforskning vid Uppsala universitet startar en egen skriftserie i vilken forskningsresultaten fortlöpande publiceras. Att sprida kännedom om kriminalvetenskapliga forskningsresultat är emellertid också BRÅ:s huvuduppgifter. Enligt förordningen en av 1993:669 med instruktion för Brottsförebyggande rådet skall rådet bl.a. ge ut rapporter från forsknings-, utvecklings- och informationsprojekt samt andra sätt sammanställa och sprida för rådets verksamhetsområde relevant information om krirninalvetenskaplig forskning och brottsförebyggande åtgärder. BRÅ kommer följaktligen spela att en central roll när det gäller att förmedla ekobrottsforskningens resultat till olika grupper, inte minst till dem som befinner sig utanför forskarvärl-

SOU 1996: 84 Utredarens förslag 87

den, såsom politiker och andra beslutsfattare, opinionsbildare samt den bredare allmänheten. Frågan, hur kontakterna med avnämarna lämpligen bör arrangeras, kan emellertid inte reduceras till att enbart avse förmedlingen av forskningsresultaten. Det är också viktigt att i detta sammanhang uppmärksamma forskarnas behov av information om vad som från avnämarnas synpunkt sett år relevanta och angelägna forskningsuppgifter. Det gäller alltså att få till stånd ett informationsutbyte mellan forskare och avnämare. Som jag framhållit i avsnitt 7.2 är det av vikt att denna kommunikation försiggår i sådana organisatoriska former att forskningens självständighet och oberoende inte äventyras. Det kan alltså inte komma i fråga att ge avnämarintressena något bestämmande inflytande över hur den grundläggande forskningen området skall bedrivas. Från denna synpunkt sett är det enligt min mening lämpligast att ett forum för meningsutbytet om forskningsinriktningen skapas utanför högskoleorganisationen. Som konstaterats har BRÅ viktig nyss en uppgift när det gäller att förmedla information om forskningsresultaten. Det ligger enligt min mening närmast till hands är att även uppgiften att bereda forskare och avnämare tillfälle att diskutera forskningens inriktning anförtros BRÅ. Inom BRÅ finns omfattande erfarenhet en av att fungera som förbindelselänk mellan forskarvärlden och olika avkrirninalpolitiska fältet. BRÄ:s organisation, med nämargrupper det informationsdelegation och en vetenskaplig nämnd, är också väl en för uppgiften. En lämplig ordning kan BRÅ anordnar avpassad vara att regelbundet återkommande konferenser där politiker och representanter för andra avnämargrupper tillfälle att diskutera ekobrottsforskningen ges med de forskare är verksamma området. Sådana konferenser bör som hållas minst en gång om året.

9.5 Resursfrågorna

Som framgått i avsnitt 9.2 innebär mitt förslag bl.a. att Uppsala skall tillföras medel gör det möjligt att där inrätta ett centrum för som forskning ekonomisk brottslighet med minst åtta disputerade forskare om inom olika relevanta discipliner och lika många doktorandtjänster. En av de disputerade forskarna bör vara föreståndare för centret. Denne bör ha professors ställning. Jag utgår från att det inom ett par år kommer att finnas förutsättningar för att inrätta ytterligare någon professur vid centret och att en sådan åtgärd också kommer att visa sig nödvändig. Endast härigenom kan centret dra till sig det breda kunnande som utgör absolut förutsättning för framgång. För forskningsorganisation av en en den här skisserade omfattning kan beräknas en anslagsram om ca 9,7

miljoner kronor i 1996 års penningvärde.

88 Utredarens förslag SOU 1996: 84

Det är emellertid uppenbart att en organisation detta slag mäste av byggas upp successivt, om nödvändiga kvalitetskrav skall kunna upprätthållas. Vi har tidigare berört denna fråga i avsnitt 9.1. Vissa centrala discipliner bör dock helst finnas representerade redan från början. Det gäller i första hand Straffrätt, företagsekonomi och datavetenskap. Det är givetvis också angeläget att en kvalificerad föreståndare kan knytas till centret snarast möjligt. En ambition bör vidare vara att man under första verksamhetsåret besätter hälften doktorandtjånsterav na. En del verksamhetskostnader, såsom kostnader för lokaler, finns det anledning att räkna med fullt ut redan från start. Andra kostnader, t.ex. för kontorsmaterial, konferenser, symposier, seminarier, resor, representation samt publicering böcker och andra skrifter, torde bli av förhållandevis blygsamma under det första verksamhetsåret för att sedan öka successivt allteftersom organisationen byggs ut och forskningen börjar avkasta resultat. Självfallet har att räkna med vissa initialinman vesteringar när det gäller datorer och maskinell utrustning. annan Jag beräknar att centret bör anslagsram 4,6 miljoner ges en om kronor för det första verksamhetsåret och att denna därefter bör höjas till 7,6 miljoner kronor för det därpå följande âret. Från och med det tredje verksamhetsåret bör man kunna räkna med fullt utbyggd en organisation. Den föreslagna satsningen vid Lunds universitet är tänkt att ge utrymme för inrättandet av tre forskarassistenttjänster och lika många doktorandtjänster. Kostnaderna härför kan beräknas till 3,3 miljoner ca kronor. Hänsyn har då tagits till lokalkostnader och diverse kringkostnader. Även här måste räkna med man en uppbyggnadsfas. För det första verksamhetsåret bör anslaget till ekobrottsforskning vid Lunds universitet därför begränsas till 2 miljoner kronor. Från och med det andra verksamhetsåret bör samtliga tjänster kunna besatta. vara Bakgrunden till mitt utredningsuppdrag och de här framlagda förslagen är att den svenska forskningen om ekonomisk brottslighet för närvarande är av synnerligen begränsad omfattning jämför avsnitt 3.2. Det är följaktligen inte möjligt att finansiera förslagen att ta i genom anspråk resurser som redan är avdelade för sådan forskning. Några sådana finns helt enkelt inte. En möjlighet är naturligtvis att göra omprioriteringar inom de ramar som i dag gäller för det statliga stödet till forskningen i stort. De statliga anslagen till forsknings- och utvecklingsverksamhet uppgick under budgetåret 1994/95 till samman-

lagt närmare 18,5 miljarder kronor se Statistisk årsbok för Sverige 96,

tabell 447. För mig år det uppenbart att det inom en sådan anslagsram måste vara riktigt att ge forskningen ekonomisk brottslighet det om mycket begränsade utrymme som jag här föreslagit. Som jag det ser måste finansieringsfrågan få sin lösning i ett mer övergripande forskningspolitiskt sammanhang. Jag lägger därför inte fram något förslag om hur en omprioritering av anslagen skulle kunna ske. Med hänsyn till att det kriminalvetenskapliga forskningsfältet allmänt sett är ekonomiskt

Utredarens förslag 89

eftersatt bör det emellertid inte komma i fråga att till någon del finansiera ekobrottsforskningen att omfördela medel redan genom som i dag går till kriminalvetenskaplig forskning.

Bilaga 1 91

Kommittédirektiv

Forskning om ekonomisk brottslighet

Dir. 1995:143

Beslut vid regeringssammanträde den 16 november 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att se över behovet av forskning om ekonomisk brottslighet. Målet med översynen är att få till stånd forskning som kan bidra till att effektivisera kampen mot ekonomisk brottslighet. Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av april 1996.

Bakgrund

Regeringen har den 20 april 1995 beslutat om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot ekonomisk brottslighet skr. l994/95:217. Strategin har redovisats för riksdagen, som inte hade något att erinra mot vad regeringen anfört bet. 1994/95:JuU25, rslu. 1994/95:412.

Strategin innehåller ett brett åtgärdsprogram för att kraftigt förstärka

samhällets samlade åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Syftet med åtgärderna är att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten. I strategin anförs bl.a. att en utveckling skall ske när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Ett ökat ansvar måste läggas näringslivet särskilt när det gäller det förebyggande arbetet mot ekonomisk brottslighet. En av huvudfrågorna i strategin gäller ökad forskning om ekonomisk brottslighet. I denna del anförs bl.a. att samhällets kunskapsnivå när det gäller den ekonomiska brottsligheten måste höjas. I dag är kunskaperna otillräckliga om exempelvis den ekonomiska brottslighetens former, konsekvenser och internationella förgreningar. Inte heller vet vi så mycket som vi skulle önska om effekten av olika slag av kontroller och andra åtgärder från samhällets sida.

92 Bilaga I

För framtiden behövs det ett betydligt bättre underlag för att samhället fortlöpande skall kunna följa utvecklingen av ekonomisk brottslighet och efter hand sätta in lämpliga och effektiva motåtgärder. Det är inte bara statsmakterna som behöver ett bättre underlag för sina åtgärder. För att näringslivet skall kunna spela en aktiv roll i fråga om att förebygga ekonomisk brottslighet krävs givetvis också tillgång till ett kvalificerat kunskapsunderlag. Också allmänheten ställer krav på en aktuell och säker information om hur den ekonomiska brottsligheten förändras och utvecklas. Regeringens strategi innebär att forskningen om den ekonomiska brottsligheten skall öka. En ordning måste skapas för att varaktigt tillgodose behovet av forskning inom detta område. I strategin anförs att regeringen avser att tillkalla en särskild utredare för att se över behovet av forskning om ekonomisk brottslighet.

Uppdraget

Målet med översynen skall vara att få fram förslag om omfattning, inriktning och organisation av forskning, som varaktigt tillgodoser samhällets behov av kunskaper när det gäller att effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten. Forskningen skall således kunna bidra till det underlag som statsmakterna, myndigheterna och näringslivet behöver för att kunna vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att minska möjligheterna att begå sådan brottslighet. Konsekvenserna av näringslivets ökade internationalisering och Sveriges medlemskap i EU skall beaktas. Forskningen skall även kunna inriktas mot utvärdering av de insatser som redan gjorts eller som görs mot ekonomisk brottslighet. Forskningen skall ge en långsiktig kunskapsuppbyggnad kring området ekonomisk brottslighet. Den skall vara av hög vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans. Utredaren skall lägga fram ett konkret förslag till hur den framtida forskningen om ekonomisk brottslighet bör organiseras i stort för att på ett effektivt sätt kunna tillgodose forskningsbehoven. Det är angeläget att forskningen får en sådan utformning att detta forskningsfält kan försörjas med högt kvalificerade forskare. Härvid skall övervägas om forskningen lämpligen bör koncentreras till en eller flera institutioner i syfte att skapa en optimal forskningsmiljö. Behovet av tvärvetenskaplig forskning skall beaktas.

Övriga frågor

Utredaren bör samråda med de forskningsråd, sektorsorgan, universitet och högskolor som närmast berörs när det gäller forskning om ekonomisk brottslighet. Samråd bör också ske med de närmast berörda

SOU 1996: 84 Bilaga 1

myndigheterna, såsom Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Riksskatteverket, Finansinspektionen, Generaltullstyrelsen och Konkurrensverket. Utredaren bör vidare samråda med den arbetsgrupp inom Justitiedepartementet som har till uppgift att över se rekrytering och utbildning av poliser Ju95/3005. Härutöver bör utredaren samråda med företrädare för näringslivet.

Redovisning av uppdraget m.m.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare rörande prövningen av offentliga åtaganden dir. 1994:23 samt redovisningen av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och av jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124.

Översynen skall redovisas före utgången av april 1996.

Justitiedepartementet

Bilaga 2 95

Enkätundersökning om ekobrottsforskning

vid svenska universitet och

högskolor

Inom ramen för utredningen har en inventering gjorts av den ekobrottsforskning som bedrivits vid svenska universitet och högskolor under åren 1990 1995. Inventeringen har genomförts med hjälp enkät, - av en som tillställts de universitets- och högskoleinstitutioner som bedömts bedriva relevant verksamhet samt Rikspolisstyrelsens forskningsenhet. Urvalet har skett i samråd med Brottsförebyggande rådet. Enkätformulärets innehåll presenteras under 1 nedan. En förteckning över mottagarna finns under 2 nedan. Under 3 nedan återges svaren från de fem institutioner som har uppgett att det under den angivna tidsperioden bedrivits forskning om ekonomisk brottslighet vid institutionen. Där presenteras också svaren från de institutioner har angett att det som förekommit att tilltänkta forskningsprojekt inte har kunnat realiseras.

1 Forrnuläret

Enkätformuläret hade följande innehåll.

Utredningen om ekobrottsforskning Ju 1995:12 har till uppgift att se över behovet av forskning om ekonomisk brottslighet. I syfte att skapa ett underlag för våra ställningstaganden försöker vi klarlägga vilka förutsättningar som för närvarande gäller för bedrivandet av sådan forskning. Vi skulle vara tacksamma Ni kunde bistå i om oss detta arbete genom att besvara följande frågor.

1 Har det under åren 1990 1995 bedrivits någon forskning - om ekonomisk brottslighet vid Er institution

Om det förekommit, ange kort

a vad forskningsprojekten närmare avsett,

b huruvida det rört sig om grundforskning eller tillämpad forskning,

c vem eller vilka som bedrivit forskningen,

d om projekten är avslutade eller pågår för närvarande,

e respektive projektbudgets omfattning och hur forskningen har

finansierats,

f hur forskningsresultaten har presenterats avhandlingar, böcker,

tidskriftsartiklar, seminarier, etc..

96 Bilaga 2 SOU 1996: 84

Om det förekommit att något påbörjat projekt inte har kunnat slutföras, ange kort orsaken därtill.

2 Har det under åren 1990 1995 förekommit vid institutionen att tilltänkta forskningsprojekt avseende ekonomisk brottslighet inte har kunnat realiseras grund av brister i fråga om ekonomiska eller personella resurser

Om det förekommit, ange kort vad de tilltänkta projekten avsett samt vari hindren närmare bestått.

Begreppet ekonomisk brottslighet är inte entydigt. Enligt den definition som var gängse under 1980-talet skulle brottsligheten för att betraktas som ekonomisk sådan ha ekonomisk vinning som direkt motiv, förövas inom för näringsverksamhet som inte i sig är - ramen en kriminaliserad men som utgör grunden för de kriminella gärningarna samt kvalificerad i den meningen att de enskilda brotten år av stor - vara omfattning, rör stora samhälleliga värden eller drabbar grupper av enskilda.

Numera är det inte ovanligt att även vissa andra former av straffbara handlingar betecknas som ekonomisk brottslighet. Någon ny, mera allmänt accepterad definition har dock ännu inte formulerats. Vi har stannat för att i detta utredande skede använda en förhållandevis vid definition. För att forskning skall anses avse ekonomisk brottslighet bör vid besvarandet av denna enkät till en början fordras att den studerade brottsligheten har ekonomisk vinning som motiv. Härutöver bör krävas att brottsligheten begås inom ramen för näringsverksamhet eller annars innefattar ett utnyttjande av en företagsformen eller att den, utan att ha sådan företagsanknytning, utgör straffbelagd överträdelse av de regler som gäller i fråga om en skatter, avgifter, bidrag eller transaktioner med pengar, värdepapper eller dylikt. Något krav på att brotten skall vara kontinuerliga och systematiska till sin karaktär bör inte uppstållas. Inte heller bör det krävas att de enskilda brotten är särskilt omfattande. Det skall framhållas att definitionen innebär att även brottstyper som miljöbrott och arbetsmiljöbrott kan att räkna som ekonomiska brott. vara

Bilaga 2 97

2 Sändlistan

Enkäten tillställdes följande institutioner. Institutioner markerats som med har inte inkommit med svar.

Centrum för invandrarforskning Ekonomiska institutionen, Linköpings universitet Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet Ekonomisk-historiska institutionen, Lunds universitet Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet Forskningspolitiska institutet, Lunds universitet Företagsekonomiska institutionen, Göteborgs universitet Företagsekonomiska institutionen, Lunds universitet Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet Handelshögskolan i Stockholm Högskolan Dalarna Högskolan i Borås Högskolan i Gävle/Sandviken Högskolan i Halmstad Högskolan i Kalmar Högskolan i Karlskrona/Ronneby Högskolan i Karlstad Högskolan i Kristianstad Högskolan i Skövde Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Högskolan i Växjö Högskolan i Örebro Institutet för datorstödd företagsledning, Stockholms universitet Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Institutet för social forskning, Stockholms universitet Institutionen för arbetsvetenskap, Högskolan i Luleå Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet Institutionen för freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet Institutionen för företagsekonomi, Umeå universitet Institutionen för företags- och förvaltningsutveckling, Mitthögskolan Institutionen för handelsrätt, Lunds universitet Institutionen för handelsrätt, Uppsala universitet Institutionen för informatik, Lunds universitet Institutionen för internationell pedagogik, Stockholms universitet Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet Institutionen för kultur- och samhällsvetenskap, Linköpings universitet Institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet

98 Bilaga 2

Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet

Institutionen för pedagogik och psykologi, Linköpings universitet Institutionen för samhällsvetenskap, Mitthögskolan Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet Institutionen för tillämpad psykologi, Lunds universitet Institutionen för tillämpad psykologi, Uppsala universitet Institutionen för östeuropastudier, Uppsala universitet Internationella handelshögskolan i Jönköping Juridiska institutionen, Lunds universitet Juridiska institutionen, Stockholms universitet Juridiska institutionen, Uppsala universitet Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet Kulturgeografiska institutionen, Göteborgs universitet Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet Matematiska institutionen, Linköpings universitet Mälardalens högskola Nationalekonomiska institutionen, Göteborgs universitet Nationalekonomiska instituionen, Lunds universitet Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet Pedagogiska institutionen, Lunds universitet Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet Pedagogiska institutionen, Umeå universitet Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet Psykologiska institutionen, Lunds universitet Psykologiska institutionen, Stockholms universitet Psykologiska institutionen, Umeå universitet Psykologiska institutionen, Uppsala universitet Rikspolisstyrelsens forskningsenhet, Polishögskolan Rättsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet Rättsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet Socialantropologiska institutitonen, Stockholms universitet Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet Sociologiska institutionen, Lunds universitet Sociologiska institutionen, Stockholms universitet Sociologiska institutionen, Umeå universitet Sociologiska institutionen, Uppsala universitet Statistiska institutionen, Göteborgs universitet Statistiska institutionen, Lunds universitet Statistiska institutionen, Stockhoms universitet Statistiska institutionen, Umeå universitet Statistiska institutionen, Uppsala universitet Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet

Bilaga 2 99 Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet Stiftelsen Institutet för framtidsstudier Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor SCORE

3 Några enkätsvar av särskilt intresse

Handelshögskolan i Stockholm Tf professor Richard Wahlund har för Handelshögskolans i Stockholm räkning avgett följande svar. l Om forskning som bedrivits 1990-1995: Projekt 1:

a Avsikt: Att undersöka vilken betydelse skatter och förändringar

häri i samband med en skatteomläggning har inkomsttagares inkl. egenföretagares skattefuskande samt att rent allmänt förklara skattefuskande bland människor.

b Grundforskning i huvudsak men med praktiskt tillämpbara slutsat-

ser.

c Forskare: Richard Wahlund

d Avslutat.

e Finansierades med anslag från Riksbankens Jubileumsfond RJ. Ca

1 miljon kronor under ett antal år.

f Presentation: 1 doktorsavhandling, l uppsats för ekonomie licentiat,

1 expertutredning för Finansdepartementet bok samt ca 10 andra

rapporter, konferensuppsatser och artiklar i vetenskapliga tidskrifter och journals.

Projekt 2.-

a Avsikt: Att beskriva och förklara etiken bakom olika beteenden i

många fall ekonomisk brottslighet i fmansvärlden.

b Tillämpad forskning.

c Forskare: Lars Bergkvist, Richard Wahlund och Karl-Erik Wärne-

ryd.

d Avslutat.

100 Bilaga 2

e Finansierades med anslag från Stockholms Fondbörs Jubileumsfond

och Svenska Fondhandlarföreningens Understödsfond förmedlat av SNS: ca l50.000:- totalt.

f Presentation: en uppsats för ekonomie licentiatexamen, en bok

SNS och ett antal konferensuppsatser och artiklar.

Projekt

a Avsikt: Att studera skattefuskbeteenden och -attityder samt

skatteuppfattningar bland yngre människor i Sverige 16 35 år, i synnerhet egenföretagare, och detta över tiden under skatteomen läggning.

b Grundforskning i huvudsak men med praktiskt tillämpbara slutsatser.

c Richard Wahlund med assistenter Lars Bergkvist och Sofie

Westerstrand.

d avslutat har inga pengar för detta.

e Jag kunde använda vissa begränsade allmänna forskningsanslag för

forskning i ekonomisk psykologi från Johnson-stiftelsen för att

genomföra själva datainsamlingen en enkätstudie samt för en

assistent att tillsammans med mig arbeta med materialet under viss tid, men arbetet har slutrapporterats pga att tog slut, pengarna assistenten fick ett jobberbjudande från näringslivet som hon kunde säga nej till och jag hade fullt upp med andra åtaganden. Flera rapporter och artiklar befinner sig samtidigt i slutskedet av för-

färdigande. Vi kunde använda totalt 200.000:- tror jag för

ca datainsamling, lön till assistent och alla kostnader institutionen som påför projekt.

f En konferensrapport har presenterats. Samtidigt är det inte mycket

mer arbete som krävs för att avsluta ytterligare några rapporter/artiklar. Detta projekt var en fortsättning ett tidigare projekt som resulterade i en uppsats för ekonomie licentiatexamen.

Anledningen till att projektet inte slutförts har delvis angivits under

punkt e ovan. Den övergripande orsaken är dock att vi inte erhöll

några forskningsanslag specifikt för denna studie. Jag ansåg det dock viktigt att själva datainsamlingen genomfördes vid rätt tidpunkt, nämligen exakt tre år efter tidigare motsvarande datainsamling en före senaste skatteomläggningen och mitt under den senaste skatteomläggningen.

Bilaga 2 101

Tidigare projekt

Under 1980-talet bedrev vi förutom ovan nämnda flera olika forskningsprojekt om skattefuskande som publicerades i rapporter och vetenskapliga journals.

2 realiserade forskningsprojekt

l Efter licentiatexamen för Lars Bergkvist och boken i projekt 2 ovan gick huvudhandledaren professor Karl-Erik Wärneryd, i pension. Detta samtidigt med att nya forskningsanslag inte erhölls gjorde att Bergkvist beslöt att ut i näringslivet istället, vilket var beklagligt eftersom han var en lovande forskarbegåvning.

2 Projekt 3 ovan har inte kunnat slutföras pga forskningsanslag härför erhållits samt pga att undertecknad måst ägna sig sådant för vilket anslag erhållits.

3 En ansökan till RJ för att kunna göra ytterligare en datainsamling i slutet/efter den senaste skatteomläggningen och därefter slutföra projektet om yngre människors skattefuskbeteenden och -attityder fick avslag.

4 En ansökan till Försäkringsbolagens branschorganisation för att studera försäkringsbedrägerier avbröt vi eftersom det inte fanns tillräckliga medel. Att genomföra enkätstudier kostar.

Institutionen för företagsekonomi vid Umeå universitet Handelshö lan i Umeå

Ulrica Nylén, som är civilekonom och doktorand i företagsekonomi, har i svaret från institutionen för företagsekonomi vid Umeå universitet anfört följande.

a Någon direkt ekobrottsforskning har inte förekommit sedan Carin

Holmquist avslutade sitt uppdrag Brottsförebyggande Rådet, vilket

avrapporterades 1990 se nedan under Den studien handlande om

att kartlägga den ekonomiska brottsligheten ur ett företagsperspektiv.

Min egen forskning kan möjligen betraktas som näraliggande, men avser ett vidare område: etiska frågor och problem inom näringslivet. Det är ett avhandlingsarbete som har till syfte att teoretiskt och empiriskt utveckla ett etiskt perspektiv på företags relationer med olika aktörer. Ett delsyfte är att utveckla empiriskt grundade begrepp för etiska förhållningssätt dvs hur medarbetare i företag möter och hanterar etiska problem i företagens dagliga verksamhet och relatera

dessa förhållningssätt till den kontextuella bakgrunden dvs till olika

verksamheter, företagsstorlekar, marknadsförhållanden osv.

102 Bilaga 2

Forskningen utgörs dels av en enkätundersökning bland ca 240

svenska företagsledare om deras attityder till ekonomisk brottslighet och etiska frågor, dels av en fallstudie i två företag där de vardagliga etiska problemen och sättet att hantera dessa studeras.

b Forskningen syftar till kunskapsutveckling såväl teoretiskt som

praktiskt och har därför inte någon renodlad karaktär med avseende grundforskning tillämpad forskning, men inriktningen ligger närmare det sistnämnda.

c Forskningen har bedrivits av civilekonom Ulrica Nylén, doktorand

i företagsekonomi sedan 1987, under handledning av professor Carin Holmquist.

d Projektet är under avslutande. Disputation kommer att ske under

1996.

e Projektet har finansierats med doktorandtjänst och med externa

forskningsstipendier från Bankforslcningsinstitutet, Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser samt Tore Browaldhs stiftelse.

f Carin Holmquists tidigare forskning har presenterats "Den

brottslige företagaren myt eller sanning" BRA-Rapport 1990:2. -

En del av mitt avhandlingsarbete, enkätstudien, presenterades i "Företaget människan och moralen." FE-Publikationer 1992: 134. Enkätresultaten har även publicerats i en artikel i Journal Business Ethics: "Humanitarian Versus Organizational Morality", 1995:977- 986, samt i en samlingsvolym: "A Study of Ethical Views of Swedish

Business Leaders", i Mahoney, Vallance, E. eds Business

Ethics in a New Europe, 19922102-113.

Dessutom har forskningsprojektet presenterats vid internationella forskningskonferenser och institutionsinterna seminarier.

Internationella handelshögskolan i Jönköping

Professor Dan Magnusson har för Internationella handelshögskolans räkning besvarat enkäten och därvid förklarat att det inte har förekommit någon forskning om ekonomisk brottslighet vid handelshögskolan, men att man däremot har haft planer sådan forskning. Dessa planer har emellertid inte kumiat realiseras på grund av bristande ekonomiska resurser. Han har anfört:

Vi har sökt pengar hos alla tänkbara fonder och stiftelser samt hos departement för projekt om penningtvätt och ekonomisk brottslighet i samband med konkurser. Vidare har vi sökt för att undersöka den

Bilaga 2 103

ekonomiska brottslighetens offer. Under 1994/95 inlämnade vi nio 9 ansökningar och fick avslag samtliga.

Juridiska institutionen vid Lunds universitet

Juridiska institutionen vid Lunds universitet har i sitt svar angett följande.

Åren 1990-1995 har viss forskning gäller ekonomisk en som brottslighet bedrivits vid Juridiska institutionen. Amnesmässigt har denna forskning huvudsakligen varit förlagd till straffrätten, men frågor med betydelse för kontrollen ekobrott har också behandlats av inom handelsrätten. Särskilt följande forskning kan nämnas:

Helén Örnemark Hansen genomförde under 1980-talet grunden läggande forskning kring valutabrott. Forskningsresultaten publicera-

des i två böcker Om valutabrotten, Lund 1985 och Valutabrott och

förverkande, Stockholm 1989. Efter detta har Helén Ornemark

Hansen forskat kring bidragbedrägeri. Detta forskningsprojekt av-

slutades i år genom att Ornemark Hansen blev juris doktor en

avhandling med titeln Bidragsbedrägeri Stockholm 1995.

Örnemark Hansens forskning har finansierats genom institutionens medel. Hon har varit doktorand och lektor vid institutionen. egna

Jan Silvander påbörjade under 1980-talet ett forskningprojekt om datarelaterad brottslighet. Som ett resultat av detta publicerade han undersökning med titeln "Data- och datorrelaterad ekonomisk 1991 en

brottslighet" Lund 1991. Efter detta har han fortsatt forskningen

doktorand i straffrätt. Ett färdigt manuskript till en doktorsavsom handling med titeln "Om dator- och datarelaterade brott" föreligger. Det är sannolikt att Silvander kommer att disputera detta år.

Krister Moberg disputerade år 1986 på en avhandling med titeln -

"Bolagsrevisorn. Oberoende, Ansvar, Sekretess Stockholm 1986.

Krister Moberg, som är docent och lektor vid institutionen, har sedan dess varit expert bl a för utredningar gällande revisorns roll. Det kan särskilt nämnas att han var ordförande för den forskargrupp som av de nordiska justitieministrarna fick i uppdrag år 1987 att genomföra ett projekt revisorns roll för kontroll av ekonomisk kriminalitet. om Forskningsprojektets resultat publicerades i den nordiska utredningsserien, Nord 1992:18, med titeln "Revisorn och ekonomisk brottslighet".

Det kan ytterligare nämnas att Per Ole T räskman som tidigare har varit professor i Helsingfors och Köpenhamn tillträdde som professor i straffrätt vid Lunds universitet 1.7.1995. Per Ole Träskman har forskat kring ekonomisk kriminalitet sedan mitten av 1970-talet. Under 1990-talet har han särskilt sysslat med forskning om miljöbrottslighet. Han medlem i den arbetsgrupp de nordiska justitievar som

104 Bilaga 2

ministrarna tillsatte år 1987 med uppdrag att genomföra projekt ett om miljöbrott i Norden. Projektet resulterade i utredning en som publicerades i den nordiska utredningsserien, Nord 1991:2, med titeln "Forurensning og straff et nordisk studium". -

Han deltog också i ett forskningsprojekt miljöbrott genomförom som des vid Max-Planck-institutet för utländsk och internationell Straffrätt i Freiburg, Tyskland. Forskningsprojektets resultat publicerades i en rapport "Umweltstrafrecht den nordischen Ländern" Beträge und Materialien aus dem Max-Planck-Institut für ausländisches und internationales Strafrecht Freiburg, Band S 45, Freiburg im Breisgau 1994. Han utgav därtill en lärobok i miljöstraffrätt, "Miljöbrott och miljöbrottslighet" Helsingfors 1992.

Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet

Kriminologiska institutionen har i sitt anfört följande. svar

Fråga I gällde huruvida det under åren 1990-95 bedrivits någon forskning om ekonomisk brottslighet vid institutionen.

Svar till fråga Ekobrottsforskning har under perioden 1990-95 bedrivits i mycket begränsad omfattning. Huvudskälet till detta har varit stora problem att finansiering denna typ forskning. av av Området har heller inte uppfattats speciellt prioriterat ifrån som statsmakterna eller av forskningsråden.

Den forskningsanknutna verksamhet som bedrivits vid institutionen

har varit att ge en doktorandkurs ekobrott 1993 15 doktorander

om samt handledning av ett antal påbyggnadsuppsatser "3-betygsuppsatser". Dan Magnusson har i egenskap av externlärare vid institutio-

nen haft huvudansvaret för denna verksamhet.

Fråga 2 gällde huruvida det vid institutionen förekommit att tilltänkta forskningprojekt avseende ekonomisk brottslighet inte har kunnat realiserats på grund av brister ifråga om ekonomiska eller personella resurser.

Svar till fråga Ett försök gjordes ifrån institutionens sida 1993 att studera vissa aspekter av finanskrisen. Docenten Leif Lenke vände sig

till bankstödsnämnden Odd Engström och erbjöd sig att i samarbete

med andra, vidtalade, forskare igångsätta ett forskningsprojekt för att belysa finanskrisen krirninologisk/sociologisk synvinkel. ur en

Engström ställde sig mycket positiv men hänvisade i sin tur till den statlige utredaren, Jan Wallander.Denne visade emellertid inget intresse för någon forskning av föreslagen art.

Bilaga 2 105

Ytterligare ett ofinansierat projekt har gällt doktoranden Staffan Litzéns projektförslag "Ekonomisk brottslighet och krirninologisk teori". Institutionen hade under 1995 vissa överskottsmedel som kunde finansiera forskning. Litzén drabbades emellertid av en olycka hösten 1995. Under våren 1996, när Litzén återinträdde i tjänst, var medlen inte längre tillgängliga.

Litzén projekt syftade till att dra upp riktlinjer för vetenskaplig grundforskning om ekobrott och att knyta den svenska forskningen närmare till de internationella strömningarna på området. Enligt institutionens mening har tidigare ansatser i Sverige varit alltför snävt inriktade deskriptiva s.k. "bransch-studier" eller varit av ren teknisk-juridisk natur. Den ansats som vi ifrån kriminologiska institutionen försöker verka för har istället byggt centrala sociologiska/kriminologiska teorier och modeller.

För analysen av finanskrisen föreslog vi en inriktning att studera bl.a. kontrollstrukturen samt nätverksstrukturen och eventuella företags-subkulturer inom de mest berörda sektorerna av krisen. Man skulle vidare göra jämförelser med bl.a. den amerikanska "Savings and Loans"-krisen och studera vilka konkreta handlingar som blev föremål för rättsligt intresse. Dessutom skulle man belysa ojfersituationen och också testa en sociologisk "legitimitetskris-teori". Rättssystemets legitimitet är naturligtvis ett centralt intresse i sammanhanget.

Ett villkor för studien var viss finansiering av l-2 doktorander. Att studien inte kunde finna annan finansiering berodde på att forskningsråden inte finansierar doktorandtjänster. Sådana tjänster råden anser att universiteten skall finansiera.

Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet

Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet har i sitt svar anfört följande.

Vid Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, bedriver fil. dr.

Sven-Ake Lindgren sedan 1 juli 1994 ett forskningsprojekt med titeln "Ekonomisk brottslighet ett samhällsproblem med förhinder". - Forskningsprojektet, som är treårigt, finansieras av Riksbankens jubileumsfond dnr. 94-0300202. Projektet har en årsbudget på 420.000 kr. Sedan l juli 1995 bedriver Lindgren projektet inom ramen för sin tjänst som forskarassistent i sociologi. Projektet kan sammanfattas så här:

Ekonomisk brottslighet har alltsedan den började uppmärksammas i mitten av 1970-talet varit en konfliktladdad fråga. Skiljaktigheter och motsättningar har handlat om problemdeñnitionen, rättsliggörandet, riktade åtgärder, resursfördelningen, förändringar av företagandets

106 Bilaga 2

villkor samt rättssäkerhetsfrågor. Projektets syfte är att beskriva och förklara kontroversen kring denna brottskategori och härigenom ge ett svar frågan varför detta "kontliktbrott" i motsats till "konsensus- brott" är så svårt att få etablerat som ett varaktigt samhällsproblem. - Ett närliggande syfte är att genom denna konfliktanalys frilägga kriminalpolitikens bestämningsfaktorer med avseende på denna brottstyp. Härigenom lämnas ett bidrag till förståelsen av en mer generell problematik: ökad kunskap om de förlopp varigenom olika missförhållanden etableras som samhällsproblem bidrar till en ökad förståelse av de kommunikations-, pâverkans- och styrningsprocesser som kännetecknar den moderna välfärdsstatens problemformulering och politiska prioriteringsmekanismer. Syftet uppnås genom tillämpningen av en teoretisk modell med tre distinkta betoningar: en konstruktionistisk ansats, ett gruppkonfliktperspektiv och en ekologisk modell inriktad relevanta sarnhällsarenor. Det empiriska materialet utgörs av dokumentdata tryckta såväl som otryckta källor och muntlig information via intervjuer. Forskningsprojektet utformas som fallstudie innefattande ett flertal olika analysenheter. Denna design en omfattar såväl kvantitativ metod deskriptiv statistik och nätverksanalys som kvalitativ metod innehållsmässig dokumentanalys och fokuserade intervjuer. Genomförandet är indelat i fyra faser omfattande datainsamling, bearbetning, analys, skriftlig utformning och rapportering. Projektet beräknas starta 1994-07-01 och avslutas 1997-06-30.

Fr.o.m. våren 1996 kommer också en doktorand att vara knuten till projektet, med uppgift att genomföra en fördjupad analys av frågeställningar aktualiserade av ñnans- och bankkrisen under 1990-talets inledande år.

Några forskningsresultat från projektet har ännu inte presenterats. I april 1994 presenterade Lindgren projektet vid ett seminarium arrangerat Kriminalpolitiska sällskapet i Stockholm och i april av 1996 kommer en första resultatredovisning att ske vid ett seminarium vid Sociologiska institutionen i Lund, arrangerat av det Krirninalvetenskapliga nätverket inom Lunds universitet. Resultaten kommer sedan att presenteras i vetenskapliga artiklar, forskningsrapporter och avslutningsvis även i form av mer sammanfattande monograñer, varav en förhoppningsvis i form av en doktorsavhandling.

Sociologiska institutionen vid Lunds universitet

Sociologiska institutitonen vid Lunds universitet har i sitt enkätsvar angett följande.

Följande projekt med anknytning till området har bedrivits vid sociologiska institutionen; Lunds universitet under 1990-95.

Bilaga 2 107

Scott Baretta "White collar crime: a cultural praxis" kort uppsats,

men viss fortsatt materialinsamling har skett vid sidan av annat huvudprojekt

Annika Eriksson och Malin Åkerström "Det allmänna rättsmedvetandet teoretisk och empirisk granskning". En rapport där bilder - en kring traditionell och ekonomisk brottslighet diskuteras.

Hetzler, Antoinette. l flera projekt har brott mot socialförsäkringarna diskuterats. För närvarande pågår en kartläggning av sådana problem i Malmöhus län, där bl a läkares och tandläkares debiteringar granskas.

Ann-Mari Sellerberg, Sociologisk studie konkurser där ett kortare

av delavsnitt diskuterar konkurs som brottslig aktivitet. pågående projekt

Bilaga 3 109

Enkätundersökning om finansiering av ekobrottsforskning

I syfte att klargöra vilka villkor som gäller för bedrivandet av ekobrottsforskning har utredningen inhämtat uppgifter om bidrag till sådan forskning från några forskningsfiansiärer, som bedömts vara relevanta i sammanhanget. Uppgifterna har inhämtats genom en enkät. Enkätformuläret innehöll följande frågor och anvisningar.

1 Har Ni under åren 1990 1995 gett anslag till forskning om ekono- misk brottslighet

Om det förekommit, ange kort vad dessa forskningsprojekt närmare avsett samt anslagens omfattning.

2 Har Ni under åren 1990 1995 avslagit någon framställning - om medel till forskning om ekonomisk brottslighet

Om det förekommit, ange kort vad dessa framställningar närmare avsett för forskning samt varför medel inte beviljats.

Enkätformuläret var i övrigt utformat motsvarande sätt som det i bilaga 2 presenterade formuläret. Enkäten tillställdes följande forskningsfinansiärer.

Forskningsrådsnämnden Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet Naturvetenskapliga forskningsrådet Socialvetenskapliga forskningsrådet Riksbankens Jubileumsfond Brottsförebyggande rådet

Forskningsrådsnämnden, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Naturvetenskapliga forskningsrådet och Socialvetenskapliga forskningsrådet har angett att man vare sig bifallit eller avslagit någon ansökan om bidrag till forskning om ekonomisk brottslighet.

Brottsförebyggande rådet fick en ny instruktion den 1 juli 1983 se

förordningen 1993 :669 med instruktion för Brottsförebyggande rådet. Dessförinnan ingick det i rådets uppgifter att dela ut bidrag till

110 Bilaga 3

krirninologisk forskning. Under tidsperioden 1990 den 30 juni 1993 beviljade Brottsförebyggande rådet inga bidrag till forskning om ekonomisk brottslighet. En ansökan om medel till sådan forskning avslogs. Ansökan avsåg ett forskningsprojekt om förskingring av bankmedel i Ghana. Riksbankens Jubileumsfond har inte besvarat enkäten.

Bilaga 4 111

Kriminologisk forskning om brott inom näringslivet s.k. ekonomisk brottslighet och annan manschettbrottslighet

av Professor emeritus Knut Sveri

Några allmänna utvecklingslinjer

Europeisk kriminologi dominerades från början av 1800-talet fram till omkring 1950 av krirninalbiologin, dvs av ett biologiskt-medicinskt tänkande. Brottslighet ansågs huvudsakligen vara ett fenomen, som hade

sin yttersta förklaring i ärftliga faktorer och dåliga rasegenskaperl. De

människor, som betecknades som de "riktiga" brottslingarna, var mindervärdiga, omoraliska varelser tillhörande samhällets underklass. I själva verket ansåg man, att högre individerna stod på samhällsstegen desto högre var deras moraliska halt. Att söka efter brottslingar i borgar- och högrestånden var sålunda inte något som gärna föll kriminalbiologerna in. De kriminalpolitiska program som dessa krirninologer rekommenderade hade i huvudsak följande innehåll. Dels var det många som anslöt sig till tidens rashygieniska ideer vilka hade som huvudtes, att statens uppgift var att med eugeniska medel förhindra att kriminella

och asociala personer reproducerade sig Och dels ansåg man att staten hade rätt och skyldighet att tvångsvårda brottslingar till vilka även

hörde lösdrivare och speciellt barn och ungdom som visade - - "brottsliga tendenser" eller kom från "moraliskt mindervärda" hem. I

1 Den dominerande svenska kriminologen under första hälften 1900-talet av var Olof Kinberg. Han skriver i sin till många språk översatta bok "Aktuella kriminalitetsproblem" 1930 att "vid alla de socialt viktigaste formerna av kriminalitet de psykopatologiska orsakskomplexens betydelse är dominerande", s.13.

Se Kinberg s. 351-67. Om svensk kriminalbiologisk forskning och dess inverkan krirninalpolitiken se Quarsell, Roger, Utan vett och vilja, Carlssons Bokförlag, Sthlm. 1993. För att ge Kinberg rättvisa vill jag även anföra att han år 1935 publicerade en elementär inledning till kriminologin med titeln "Varför bli människor brottsliga" där han tillägger sociala faktorer betydande vikt. Se även nedan not 12.

112 Bilaga 4

enlighet med detta inrättades olika typer av institutioner för tvångsvård allt ifrån cellfángelser och arbetsinrättningar till barnhem och uppfostringsanstalter. Krirninalbiologins främsta förespråkare fanns i Mellaneuropa, och då speciellt i Tyskland där den från 1920-talet kom att tjäna nazismens idéer om ras och övermänniskor. Sedan man efter Tysklands sammanbrott 1945 upptäckte vilka ofattbara lidanden som dessa läror påfört miljontals människor blev det naturligt nog så att kriminalbiologin åtminstone i sin mest extrema form kraftigt förlorade i status. - Inte heller utanför Europa var man före andra världskriget inom krirninologin särskilt intresserad av brottsligheten i de högre socialklasserna. När amerikanen Hill höll ett anförande om "kriminella kapitalister" IPPC första kongress i London 1872 åsyftade han med detta begrepp professionella hälare, dvs skrothandlare som blev förmögna på att köpa stulna varor3. Intressantare är den amerikanske sociologen upp E.A. Ross som 1907 faktiskt presenterade affärsbrottslingen som en egen "psykologisk krirninoid" typ, karakteriserad av att han inte uppfattar sina handlingar som brottsliga och att hans omgivning heller inte gör det en iakttagelse som det finns anledning att uppmärksamma. - Allmänt kan dock konstateras, att sociologins relativt starkare ställning i USA den var en etablerad vetenskap där redan i slutet av förra århundradet gjorde det naturligt, att även krirninologerna blev mer intresserade av samhällsförhållandenas betydelse för brottsligheten än de europeiska kollegerna. Den stora förändringen i kriminologernas synsätt uppstod följaktligen i USA och kom till Europa efter andra världskriget genom att två

delvis nya akademiska discipliner introducerades, nämligen kriminalso-

ciologin och rättssociologin. I motsats till kriminalbiologin hävdar kriminalsociologin, att det primärt är ett samhälles sociala, ekonomiska och psykologiska förhållanden som medför att människor förövar brott. Det är därmed inte längre givet, att brottsligheten är koncentrerad till en viss grupp människor utan den kan förekomma i alla samhällsklasser även inom borgar- och högrestånden. Samtidigt tilldrog sig rättssociologin betydligt intresse inom de mer progressiva juridiska fakulteterna. Medan juristerna tidigare sällan frågat sig hur lagreglerna faktisk fungerade fick man nu i handen en metod som kunde tillämpas för

3 Se Negley K. Teeters, Deliberations of the International Penal and Penitentiag Congresses, Temple university Bookstore, Philadelphia 1949.

4 E.A. Ross, Sin and Society, Kap Nytryckt i White Collar Crime Geis, G., Meier, R.F. Eds., The Free Press, N.Y. 1977.

Bilaga 4 113

empiriska studier av sådana problem bl.a. frågan lagen är - av om

densamma för rik som för fattig5.

För dessa nya discipliner är sålunda brottslighet, d.v.s. överträdelser av de regler staten förskriver, inte nödvändigtvis något abnormt eller uttryck för att lagöverträdarna drivs av någon abnorm drift. Alla eller praktiskt taget alla brottsliga handlingar är normala företeelser förövade av ganska normala människor. Med ett sådant synsätt kommer man även att rikta blicken mot den typ av brottslighet som man tidigare glömt bort, nämligen brottsligheten hos mellan- och överklassen. Nu är det givetvis ingen alldeles ny upptäckt att lagöverträdelser faktiskt även förekommer bland affärsmän och det brukar betecknas som som "samhällets högre skikt Men i kraft av sin maktposition och var är man inom dessa kretsar i stånd att tysta ner, släta över och betala för tystnaden beträffande sådant ett helt amiat sätt än vad är som fallet för resten av befolkningen. I ett historiskt perspektiv har emellertid mycket ändrats i dessa avseenden under de senaste 150 åren. Inte minst har tryckfriheten och med denna den fria kraftigt beskurit pressen

högreståndens möjligheter till att tysta ned olika typer av brottslighet

Den förste kriminolog, som mer systematiskt grep sig an med att studera brottsligheten inom affärsvärlden, var amerikanen Sutherland som 1940 myntade termen "white collar crime" detta fenomen7. I sin klassiska studie från 1949 presenterade han resultatet av en granskning av 70 stora amerikanska företag och fann, att de hade inte mindre än 980 domstolsutslag emot sig för olika typer av överträdelser varav 158 utfärdade straffdomstolar. Överträdelserna omfattade rad olika av en typer av skum praxis från rena bedrägerier till brott mot kristidsbe- stämmelser och trustlagstiftningen. Sutherland visar dessutom att 60 procent av företagen hade i genomsnitt 4 domar, dvs. att det fanns en

betydande återfallsbrottsligheta.

Den första svenska undersökning torde vara Torgny Segerstedt, A Research into the General Sense of Justice Theoria 1949, s.323-338.

Glimtar från "skandalpressens" avslöjanden finnar man i Strindbergs Röda rummet 1879. I USA förekom omkring 1900 en grupp journalister som kallade sig för "Muckrakers" och som kraftigt gick in för att avslöja skojeri bland affärs- och ämbetsmän. Någon systematisk svensk studie av liknande nyttig verksamhet har jag inte kunnat hitta.

7 Sutherland, Edwin H., White Collar Crime. American Sociological Review, Febr 1940. Nämnas bör dock att den amerikanske kriminologen Albert Morris 1935 öppet talade om "Criminals of the upperworld" Nytryckt i White Collar Crime, Ed.G.Geis, N.Y.l968.

8 Sutherland, Edwin H., White Collar Crime. N.Y. 1949.

114 Bilaga 4

Sutherlands arbeten fick ett mycket positivt emottagande bland amerikanska kriminologer och ledde till en omfattande forskningsverksamhet. Men givetvis fanns det även kritiska röster. Sålunda gjorde några den formella invändningen att Sutherland hade fel, när han även betecknade överträdelser som endast var av civilrättslig eller förvaltningsmässig art "brott"° invändning knappast kan tas som - en som på allvar. Detsamma gäller uppfattningen, att det är oförsvarligt att seriöst hävda att samhällets toppar även om de döms för att olagligt ha lagt beslag några miljoner av skattemedel är att jämföra med -

vanliga brottslingar.

Sedan Sutherland presenterade sitt pionjärarbete har ett otal studier av "white collar crime" publicerats i USA och ämnet har blivit en egen kriminologisk disciplin. Att så har skett, är inte egendomligt om man betänker, att de metoder, som man måste använda sig av för att komma problemen in livet, givetvis är annorlunda än när det gäller traditionell brottslighet. För att förstå de intrikata ekonomiska transaktioner, som ofta förekommer i förbindelse med denna typ av brottslighet, fordras kunskaper som den vanliga kriminologen saknar. Intresset för brottslighet inom näringslivet kan i Västeuropa dateras till omkring 1970. Det sammanföll och inspirerades den kulturella av och ekonomiska revolt som då svepte över västvärlden med tyngdpunkt inom vänsterradikala studentgrupper. Ur ideologisk synpunkt var dessa rörelser inspirerade av mer eller mindre diffusa tankar hämtade från Marx och Mao, men även från utmärkta konfliktteoretiker som Chambliss, Coser och Dahrendorf. Även de svenska kriminologerna

9 T.ex. Paul Tappan, Who the criminal 1947. Nytryckt i Geis Meier, op.cit.

° George B. Vold exempel på detta i Theoretical Criminology, N.Y. ger 1958.

" En de första svenskar som intresserade sig för manchettbrottsligheten av och som introducerade Sutherland för nordisk publik var faktiskt Kinberg. 1953 arrangerade han ett internationellt kriminologiskt seminarium i Stockholm där han själv bl.a. bidrog med en föreläsning om ämnet. Se Samhället och brottslingen Norstedts 1954. Han var tydligen före sin tid: l en rapport publicerad av Europarådet så sent som 1970 med ett eget avsnitt om Skandinavisk kriminologi författat av Nils Christie med titeln Current trends in criminological research finns inget om ekonomisk brottslighet eller manchettbrottslighet.

Chambliss, William J., Motsättning och konflikt. Wahlström och Widstrand, Sthlm. 1977 samt en rad publikationer på engelska. Coser, Lewis, Social konflikt, Aldus 1956, Dahrendorf, Ralph, Toward a Theory of Social Conflicts, i Wallace, W.L., Sociological Theory, London 1969.

Bilaga 4 115

kom givetvis att påverkas och detta borde ha lett till en fördjupning av det teoretiska fundamentet för svensk krirninologi, men så blev knappast fallet då de flesta yngre krirninologer föredrog att leka marxister i stället

för att ägna sig att studera verkligheten. Tyvärr ledde detta till problem som kom att allmänt försvaga kriminologins ställning.

I stället tog politikerna över initiativet. När Brottsförebyggande Rådet inrättades 1974 var detta från början politiskt neutralt och denna inriktning hade även när BRÅ beslutade prioritera "ekonomisk man att brottslighet" i sitt forskningsprogram 1977. Men samtidigt uppdrog den då sittande borgerliga regeringen BRÅ inventering att göra en och översyn av lagstiftningen. Därmed var politiseringen av frågan ett faktum och i BRÅs styrelse sökte socialdemokratiska de ledamöterna att återta initiativet. Sålunda insisterade de vid tillfälle, BRÅs ett att samtliga forskningsresurser alltså även de redan utdelats till - som forskare universiteten skulle ställas till förfogande för undersök- ningar av kapitalisternas brottslighet. "Kampen" mot denna typ av brottslighet blev ett viktigt slagord i striden om väljarna inför valen 1979 och 1982. Även inom Rikspolisstyrelsen intresserad få sin del var man av att av kakan. Sedan styrelsen inrättades 1965 hade den varit jakt efter krirninalpolitiska områden, där den kunde manifestera sin hegemoni inom svensk krirninalpolitik. Initiativet till att ta hand om "brottspreventionen" hade gått förlorat när BRÅ inrättades styrelsens - protester mot att detta konkurrerande ämbetsverk inrättades lämnades utan bifall. I sin strävan efter nya områden fastnade man naturligt nog vid de två som tilldragit sig störst massmedialt och politiskt intresse, nämligen ekonomisk brottslighet och narkotikabrottslighet den senare definierad som "organiserad brottslighet" därför att man felaktigt antog, att narkotika fördes in i landet och distribuerades av stora, välorganiserade organisationer finansierade av välsituerade ekonomiska brottslingar. I

den utredning om ekonomisk och organiserad brottslighet från 1977 den

s.k. AMOB-utredningen som framlades av Rikspolisstyrelsen presenterades dessa uppfattningar tillsammans med ett förslag till åtgärder. Utredningen ledde då också till att polisen fick resursförstärkningar. Värre var emellertid att de definitioner och påståenden som framfördes i utredningen fick politiker och massmedia till att tro sig "veta" något om omfattningen och skadeverkningarna av denna typ av brottslighet. I själva verket saknade emellertid de flesta av dessa påståenden verklig-

Se min kritiska artikel Ideologi och empiri i kriminologin i Svensk rätt i omvandling Studier tillägnade Hilding Eek m.fl., Norstedt, Sthlm 1976.

En doktorsavhandling såg dock dagens ljus: Holmberg, Stina, Mot monogolisering NO:s verksamhet under 25 år. Norstedt 1981. Detta torde vara den enda doktorsavhandlingen i ämnet ekonomisk brottslighet i Sverige.

116 Bilaga 4

hetsanknytning och var till stor del ett hopkok av gissningar av den sociolog, som av Rikspolisstyrelsen användes som kriminologisk expert. Hur det gick till när politikerna och Rikspolisstyrelsen tog över finns redovisat av straffrättsdocenten Hans-Gunnar Axberger i en kritisk analys från 1988. Det kriminologisk synvinkel sorglig läsning, är en ur som visar, hur extrem den krirninalpolitiska debatten kan bli, när det saknas ett empiriskt hållbart underlag för diskussionen. Detta påverkar givetvis så väl lagstiftningen som det praktiska arbetet inom de verkställande och dömande organen. Det enda försvar som kan anföras från ansvarigt krirninologiskt håll är, att såväl politiker som polisledning var ointresserade av att hjälpa till med att ta reda hur verkligheten såg ut. De "initierade gissningar", som presenterades av deras expert bekräftade deras värsta farhågor om omfattningen och riskerna vid ekonomisk brottslighet och gav dem därmed stöd för ständigt strängare lagstiftning, mera resurser och välvilligt inställda massmedia.

2. Lärdomar

Vad kan man nu dra för lärdomar av hur forskningen om den ekonomisk brottsligheten hitintills har behandlats För det första är det viktigt att ha klart för sig att med ett par undantag någon riktig forskning inom området "ekonomisk brottslig- het" aldrig har bedrivits i Sverige. Undantagen representeras av kriminologen Stina Holmberg och rättssociologen Dan Magnusson. Holmbergs doktorsavhandling syftar till att visa hur konkurrensbe-

gränsningslagen fungerar och hur effektiv eller ineffektiv kontrollmyn-

digheten näringsombudsmannen är. Magnusson är anställd vid - - Brottsförebyggande rådet och är den ende forskare som empiriskt försökt ta reda på vad som faktiskt är "ekonomisk brottslighet" med avseende t.ex. konkurser, irnporttull och skattefusk inom speciella branscher. Och visst finner han ekonomiska felaktigheter som tyder på en omfattande brottslighet, men det är det stora antalet sannolika små eller smärre brott som helt dominerar. Knappast något fall han hittar tillfredsställer politikernas definition av termen " ekonomisk brottslighet" det rör sig sällan om brott som är "särskilt kvalificerade" eller som rör "stora värden". Axberger säger om detta, att " de försök att verkligen leta efter

5 Axberger, Hans-Gunnar, Eko-brott Eko-lagar och Eko-domstolar BRÅforskning 1988:3.

3 Ref. se not 15

7 Dan Magnusson har publicerat ett flertal rapporter och böcker, sålunda om ekonomisk brottslighet vid import och BRÅ forskn. export rapport 1982:2, vid företagskonkurser BRÅ forskn. 1985:1 , tulldeklarapport rationer BRÅ forskn. 1987:2, m.fl rapport

Bilaga 4 117

EKO-brott som gjorts, nämligen Dan Magnussons undersökningar,

snarast pekar att EKO-brott i justitieutskottets mening knappast

förekommer alls" Ä På motsvarande sätt underkänner Axberger samtliga övriga spekulativa beräkningar av storleken den "svarta ekonomin" och de "kvalificerade gissningar" som återfinns i såväl AMOB-rapporten från 1977 som i EKO-brottskommissionens slutbetänkande från 1984. Hans konklusion är, att de data som presenteras i dessa två rapporter och som därmed ligger till grund för politikernas uppfattningar om den

ekonomiska brottsligheten endast utgöres av lösa gissningar.

- Denna lilla genomgång av svenska insatser inom området kan sammanfattas följande sätt: Den första ansatsen var politisktideologiskt bunden till vänsterradikala idéer och saknade helt förankring i empiriskt kunnande. Den hade då heller inte mycket med vetenskap att

göra. Även

den andra ansatsen - Rikspolisstyrelsens AMOB-utredning och senare den s.k. Kommissionen mot ekonomisk brottslighet var uppenbart funktionell ur polisens resp. socialdemokratins synpunkter. Det beklagliga är, att dessa utredningar säger sig vila vetenskapliga fakta som i själva verket saknas. Den tredje kriminologiska ansatsen hittar vi hos de forskare som försökt att ta reda hur den ekonomiska

brottsligheten faktiskt ut och hur kontrollapparaten faktiskt fungerar.

ser Den kritik, som ligger i det som här har anförts, betyder emellertid inte att de politiska beslut som har blivit resultatet av t.ex. EKO-brottskommissionens utredningar behöver vara "felaktiga". Huruvida något år "rätt" eller "fel" ur politisk synvinkel har inget att göra med huruvida något är "sant" eller "osant" ur vetenskaplig synvinkel.

18 Axberger, op.cit. 5.40.

9 Axberger, op.cit. s. 49. Hans slutord efter genomgången av "fakta om den ekonomiska brottsligheten" är värd att citeras: "För forskningens integritet och anseende är det viktigt att den enskilde forskaren inte faller för frestelsen att ge en siffra när det inte finns någon att ge. Verkligheten påverkas inte av siffran åtminstone inte den verklighet siffran ger sig ut för att gälla, lika litet som Lysenkos teser kunde påverka spannmålets hur mycket tankarna än behagade hans politiska uppdragsarvsmassa givare. I längden är det meningslöst att tillhandahålla "forskningsresultat" om sådant man inte vet mycket om; det kan rentav vara skadligt".

20 Själv karakteriserade jag denna riktning sålunda: det är ofta en chockerande upplevelse att under nanm av vetenskap möta den typ av bevisföring som kan förekomma i en del ideologiskt betonad kriminologi idag. Hur enig man än kan vara i många av de ideologiska synpunkter som framförs, står det i alla fall klart, att man måste slå vakt om vissa minimikrav för vad som skall betecknas som "vetenskap". Gör man inte det, riskerar man att misskreditera hela den kriminologiska verksamheten Sveri, Ideologi och empiri, op.cit, s.551.

118 Bilaga 4

Något om Kriminologi som vetenskap

"Vetenskap" är ett mångtydigt 0rd som uppenbart har olika innebörd beroende av vilka ämnen som behandlas. Linnés klassificering av växtligheten vill väl knappast någon förneka är vetenskap, men en motsvarande sysselsättning med knappar och hyskor anses allmänt

tillhöra knappologin. Och den juridiska forskarens intellektuella

strävande att i sin studiekammare försöka att utifrån givna premisser söka ge sammanhang och enhetligt innehåll i lagar och sedvänjor har uppenbart andra tillvägagångssätt än marinbiologens arbete att med hjälp av vattenprover analysera utbredningen av vissa arter alger i Laholmsbukten. Endast kraven på problemens svårhetsgrad och anständiga regler för logisk slutledning tycks förena dessa olika vetenskaper. Vad beträffar kriminologin tillhör denna olika vetenskapliga discipliner, eller snarare: den hämtar sina vetenskapliga tekniker och teorier från andra, mer grundläggande, vetenskapliga discipliner. Resultatet blir, att vi får två huvudsakliga skolor den ena tar sin utgångspunkt i den brottsliga individen ur psykologisk eller psykiatrisk synvinkel, medan den andra söker förklara brottsligt beteende som ett resultat av samhällets normsystem och individens anpassningsförmåga till detta. Om man mellan dessa två skolor ser ett motsatsförhållande bör det understrykas, att något sådant inte finns så mycket mellan den vanliga psykologin och sociologin, men mer mellan dessa två discipliner å ena sidan och de renläriga biologerna å andra sidan dvs. de biologer som hävdar att mänskligt beteende är fullständigt dominerat av de medfödda generna. De senare kommer inte att omhandlas mer i det följande. Karakteristiskt för de två kriminologiska riktningarna är, att de båda

supplerar varandra. Ett exempel från den alltid aktuella debatten om

ungdomsbrottsligheten vill illustrera detta. Den vanligast förekommande brottsbalksbrottsligheten är tillgreppsbrott och skadegörelse som har sina högsta frekvenser mellan 12-13 och 17-18 år. Detta är, kan vi lära av kriminalsociologerna, ett relativt nytt fenomen som har att göra med samhällets industrialisering och urbanisering vilket medför en helt annan livssituation för dagens tonåringar än vad som var fallet för knappt 50 år sedan "då barn lönsammam. Men samtidigt behöver vi utvar vecklingspsykologernas kunskaper om tonåringarnas reaktioner, gruppbildningar och frigöringsbehov för att förstå varför deras beteende i så stor utsträckning blir prylinriktat eller destruktivt.

21 Strindberg, Svenska öden och äventyr del 3.

22 Detta är titeln en läsvärd bok av Lars Olsson, Då barn var lönsamma. Om arbetsdelning, barnarbete och teknologiska förändringar i några svenska industrier under 1800- och början av 1900-talet. Tiden, Stockholm 1980.

Bilaga 4 119

Gemensamt för dessa två typer av ömsesidigt beroende kriminologi är de båda är empiriskt inriktade. Även detta begrepp svårfångat att är till sin innebörd, men vad jag här åsyftar är enbart, att man söker efter fakta i den verklighet där ens problem finns. Enligt min åsikt är detta den del av den krirninologiska verksamheten som gör att man kan använda ordet "vetenskap" om kriminologin. Utan empiri ingen kriminologisk vetenskap. I likhet med andra empiriskt orienterade vetenskaper kan man inom

kriminologin arbeta med deskriptivt beskrivande eller teoretiskt

förklarande syfte. Under de senaste 50 åren har man gjort betydande framsteg när det gäller omfattningen och kvaliteten på våra deskriptiva data. Detta gäller givetvis även krirninalstatistiska informationer om polisens verksamhet, om åklagarnas beslut och om hur påföljdssystemet tillämpas och hur det ligger till med återfallen. Rent allmänt kan säga, att det är man nog den deskriptiva kriminologin som i dagsläget är av störst betydelse för den kriminalpolitiska debatten genom att den försörjer debattörerna med pålitliga fakta. En annan sak är att vare sig politiker eller massmedia alltid bryr sig att ta reda dessa fakta. om De deskriptiva studierna har emellertid även en amian viktig funktion. De tjänar som fundament för de teoretiska undersökningarna. Ju bättre deskriptiv insikt man har om ett socialt problem, desto större är sannolikheten för att man kan finna en bra teori till förklaring av problemet. Det är i varje fall klart, att teorier om brottsligheten, som är konstruerade utifrån rent tyckande utan bas i fakta, sällan visar sig tåla empirisk efterprövning.

23 Jag åsyftar först och främst den svenska officiella kriminalstatistiken sådan den var fram till 1993 hur den nu blir sedan ansvaret för den övergått till Brottsförebyggande rådet återstår att se. Även systematiska undersökningar av brottslighetens fördelningar i befolkningen och offerstudier tillhör de mest värdefulla bidragen till den deskriptiva kriminologin.

2 Utöver den vanliga kriminalstatistiken märks den nyligen mycket förbättrade Kriminalvårdens Officiella statistik.

25 Det är mitt intryck att detta ofta har samband med att fakta inte alltid passar in i en politisk åsikt eller ger stöd en politisk kampanj eller vad gäller massmedia att de inte är tillräckligt sensationella.

120 Bilaga 4

4. Definition av forskningsområdet

Utgångspunkten för den framtida kriminologiska forskningen inom det område som rör brott inom näringslivet och manschettbrottslighet bör rimligen vara att erkänna, att vi med undantag för Magnussons och - Holmbergs undersökningar saknar tillräckliga deskriptiva data för att kunna säga, att vi ens har en elementär översikt över hur denna brottslighet ser ut, vem som gör sig skyldig till den och hur stora skadeverkningarna är. Det första som är av nöden är följaktligen att börja med denna kartläggning. Men här träffar man definitionsproblemet. Frågan är huruvida några av de definitioner som idag används har en sådan utformning att de kan användas för krirninologiska ändamål de mest använda är gjorda för att tillfredsställa rent politiska ändamål. Ett speciellt problem finns dessutom i det förhållandet, att det ofta tycks vara svårt att veta huruvida ett ekonomiskt förfarande faktiskt är brottsligt eller ens klandervärt. Man har ofta kanske alltför ofta sett att handlingar, - som i massmedia betecknas som stora ekonomiska brott leder till att åtal läggs ned eller till frikännande i domstol. Nu anser jag inte att en definition vetenskapsteoretiskt sett kan vara "rätt" eller "fel", den kan i själva verket endast vara mer eller mindre användbar. Skiljer den sig för mycket från det som åsyftas med den "gängse" definitionen kan det vara svårt att bli förstådd. Men saknar den helt konturer blir den oanvändbar för vetenskapligt bruk. Termen "ekonomisk brottslighet" sätt. har man försökt definiera olika De två i svensk debatt dominerande definitionerna torde vara justitieutskottets definition från 1980/81 och ekobrottkommissionens från 1984. Dessa två definitioner sammanfaller på två punkter, de är båda överens om att det skall röra sig om vinningskriminalitet och att det skall ske inom näringslivet. Men annars tycks uppfattningarna isär. Justitieutskottet inkluderar endast sådant som bedrivs systematiskt och kontinuerligt, som rör stora "samhälleliga" värden eller drabbar grupper av enskilda, och begär även att brotten ifråga regel" skall vara svåra att upptäcka och beivra. Kommissionen tycks å sin sida ha slopat kravet på kontinuitet och systematik, vilket torde betyda, att även en enstaka företagsägares skattebedrägeri inkluderas. Men å andra sidan måste det ett ordentlig kap för att kommissionen skall beakta det inom sin vara definition man antyder att det åtminstone måste vara ett "brottsbelopp" på en halv miljon kronor för att kunna kallas ekonomisk brottslighet. Det är klart att sådana försök till preciseringar gör att dessa definitioner inte bör läggas till grund för forskningsplaneringen. Man bör endast se dem som exempel vilka typer av handlingar som forskningen bör ägna uppmärksamhet. Vad man i stället bör göra är att dra upp en ram

26 I SOU 1984:15, s. 21-27 ges en översikt över dessa definitioner.

Bilaga 4 121

för forskningens inriktning. Som jag ser det, bör denna vid. ram vara Och inom denna ram bör forskarna själva ha möjlighet att närmare precisera sina arbetsområden utan denna frihet blir det inte längre tal om akademisk forskning, men mera om beställt utredningsarbete. Fördelen med en vid ram är dessutom den, att man då lätt kan inkludera nya fenomen som säkerligen kommer att dyka upp i framtiden kanske speciellt med tanke vår integration i Europa. Karakteristiskt för de ovannämnda definitionerna är att de som en följd av sina politiska utgångspunkter riktar sig mot brottsligheten inom en alldeles bestämd sektor av det svenska klassamhället. Det är företagarna och bland dessa helst storföretagarna som skall sättas - om de missköter sig. Politiskt sett är detta säkerligen opportunt för stunden, men det är tvivelaktigt om det längre sikt är förståndigt att endast rikta samhällets klander för ekonomisk misskötsamhet ett håll. I varje fall bör man inom ramen för den diskuterade forskningsinriktningen även inkludera andra former för misshushållning med samhällets gemensamma resurser. Vad jag åsyftar är i första hand den brottslighet, som numera tycks vara rätt vanlig inom den offentliga förvaltningen, nämligen att personer i chefsbefattning inom stat, landsting, kommuner och ämbetsverk tycks anse sig ha rätt till speciella fördelar allt ifrån för skattemedel byggda och inredda representationsvillor och sommarstugor till dyrbara utlandsresor och för statsmedel inhandlade festkläder. Egendomliga och för ledningen lönande transaktioner av liknande slag tycks även förekomma i olika bolag som är inrättade och kontrollerade av stat, kommun eller landsting. På liknande sätt tycks inte ens fackförbund eller andra löntagarorganisationer vara fria från motsvarande smitta, vilket

tyvärr även kan drabba rena välgörenhetsorganisationer.

Principiellt anser jag, att samtliga här omhandlade brottsliga beteenden bör vara inkluderade i en ramdefinition. Denna definition omfattar därmed dels brott med vinstsyfte förövade som ett led i näringsverksamhet av någon anställd eller någon med ägarintresse, dels brott förövade i vinstsyfte riktade mot det offentliga av någon offentligt anställd, och dels brott i vinstsyfte förövade av någon med anknytning till organisationer som har offentligt stöd eller vars verksamhet helt vilar på allmänt förtroende. Denna vida definition torde ha den fördelen, att den öppnar möjligheter för en forskning som borde kunna tillfredsställa alla fraktioner som är intresserade av det som idag kallas "ekonomisk brottslighet". Samtidigt har definitionen den fördelen, att den inte begränsar forsk-

27 Svenska staten och svenska män och kvinnor ger varje år stora bidrag till olika biständs- och välgörenhetsprojekt. Att personligen berika sig genom att förskingra medel från denna verksamhet torde tillhöra det mest skarnliga inom den ekonomiska brottsligheten.

122 Bilaga 4

ningsområdet till någon enstaka grupp av människor som förhand pekas ut som speciellt klandervärda. Men och det är kärnpunkten i definitionen den omfattar i själva verket likartade handlingar, vars förövare är samma andas barn oavsett om de är företagsledare, bankchefer, statsråd, landshövdingar, generaldirektörer eller kommunalråd.

5. Systematik

Som tidigare påpekats är deskriptiva kartläggningar den typ av forskning som mest behövs dels därför att dessa kan ge behövlig stadga den kriminalpolitiska debatten, men mest för att ett bra faktaunderlag är en förutsättning för formuleringar av teorier, som kan ligga till grund för undersökningar och experiment, som kan hjälpa oss att förklara brottsligheten ifråga. Frågan är nu, hur man systematiskt skall kunna tillväga vid de deskriptiva undersökningarna risk finns alltid, att behovet för denna typ av data helt kommer att dominera all krirninologisk forskning inom området så att det inte blir plats för teoretiska studier. Om prioriteringar av konkreta forskningsuppgifter skall här inte talas, emedan detta bör överlämnas de forskare som skall ansvara för verksamheten. Det förhåller sig även så att omsättningshastigheten för vad tycks intressera kriminalpolitiker och massmedia är mycket som stor, varför det på förhand kan sägas, att forskningen som alltid har en betydande tröghet aldrig kan hinna med. Som en följd av detta bör forskarna vid sina prioriteringar inte ägna den s.k. "aktuella" debatten alltför stor uppmärksamhet. När man skall systematisera de grundelement, som man ämnar utgå ifrån, är det kanske naturligt för en kriminolog att ta sin utgångspunkt i brottskatalogen. Vilka brott är det som våra "ekonomiska brottslingar" och våra "manschettbrottslingar" egentligen kan tänkas föröva I och med att samtliga lagrum innehåller någon straffbestämmelse finns som lagrade på data bör med lite besvär i stånd att leta rätt de man vara brottstyper som kan vara av intresse. Samtidigt kan man se vilka av dessa bestämmelser, som faktiskt tillämpats, samt lagföringstyp, kön och ålder för de lagförda. Beträffande lagföringstyp kan man koncentrera uppmärksamheten i första hand avdömda fall åtalsunderlåtelser och

28 I Statistiska Meddelanden, utgiven av Statistiska Centralbyrån, fanns från början av 1970-talet fram till 1992 en egen publikation Brottslagrum, som dels innehöll uppgifter om samtliga tillämpade ansvarsbestämmelser dels en lista över samtliga lagbestämmelser som ii använts det aktuella året. Huruvida denna publikation kommer att fortsatt publiceras nu när Brottsförebyggande rådet har blivit ansvarigt för kriminalstatistiken är mig obekant.

Bilaga 4 123

strafföreläggande torde indikera relativt mindre allvarlig brottslighet. Dessa domar kan sedan behandlas på olika vis, man kan t.ex vidare och inhämta flera data ur databasen exempelvis bortsortera alla som inte dömts till fängelse och som inte har den aktuella brottstypen som huvudbrott eller man kan rekvirera samtliga eller stickprov av domarna

för närmare granskning. Genom detta förfarande skulle man kunna

få en realistisk bild av hur denna brottslighet ser ut. Man har givetvis även möjlighet att genom vidare arkivgranskning följa såväl de olika fallen som de om brott övertygade personernas eventuella brottskarriärer. Lägger man upp en ordentlig databas på grundval av dessa undersökningar, har man även ett användbart startâr för att i framtiden se vilka

förändringar som sker med denna typ av brottslighet.

Huruvida det finns möjligheter till undersökningar av den dolda brottsligheten kan vara mer tvivelaktigt i varje fall om man har några större krav precision. Det vanliga tillvägagångssättet, nämligen att göra intervjuer med representativa stickprov av befolkningen, har sådana uppenbara svagheter att jag förbigår det i tystnad. Möjligen kan man komma några fall in pâ livet genom motsvarande undersökningar av potentiella brottsoffer. Men om det rör sig om en ur brottsoffrets synvinkel hederlig transaktion, där vederbörande blivit lurad någon större summa pengar eller värdefull egendom, kan man förvänta sig, att brottet redan finns anmält hos polisen. Om ä andra sidan brottsoffret - själv hade hoppats att tjäna pengar en transaktion han visste var olaglig, är det knappast troligt att han berättar om händelsen i en intervju. Man läser då och då utmärkta rapporter från samhällsvetare som deltagit som "participant observers" i olika olagliga verksamheter. Beklagligtvis torde det emellertid vara mycket svårt att tillämpa denna metod för den här aktuella brottsligheten lika lite som jag anser, att man kan rekommendera, att forskaren själv tar initiativ till att göra polisiära undersökningar. Vad man bör utnyttja är självfallet intervjuer med "kända" brottslingar. Detta kan vara mycket givande, men man

29 l Tyskland har man en egen statistisk databas som har motsvarande syfte. På initiativ av den "49 Deutschen Juristentag" beslöt de tyska justitieministrama 1973 att inrätta denna databas och beordrade alla rättsväsendets organ och domstolar att skicka in specificerade informationer. Bearbetningen av materialet överlät man till den kriminologiska avdelningen vid Max-Planck-Institut für ausländisches und intemationales Strafrecht, Freiburg i.Br. Se Liebl, Karlhans, Die Bundesweite Erfassung von Wirtschaftsstraftaten nach einheitlichen Gesichtspunkten. Ergebnisse und Analysen für die Jahre 1974 bis 1981, Freiburg i.Br.1984.

Jag förutser givetvis stora svårigheter när det gäller att få tillstånd att inrätta ett sådant personregister.

124 Bilaga 4

måste följa vissa regler, exempelvis rörande skyddet för vederbörandes integritet, och man måsta akta sig för att komma i ett beroendeförhållande till brottslingen. Till de deskriptiva studietyperna bör även räknas den s.k. situationella, vars uppgift är att beskriva och systematisera de faktiska omständigheter, som förelåg, när brottet eller brotten förövades. En av de vanligaste ekonomiska, brottsliga handlingarna inom den ekonomiska brottsligheten torde vara förskingring av skattemedel e1.dyl. En analys av den ekonomiska situation företaget och företagsledaren befann sig i kan ge utgångspunkt för klassificeringar av olika skeenden ofta vill det säkerligen vara så att företagaren försökt "rädda" företaget från en likviditetskris och endast anser sig ha "lånat" skattemedlen. Vid andra tillfällen kan företagarens enda syfte med hela affärsverksamheten ha varit att göra en snabb vinst genom att lägga beslag de anställdas och företagets skattemedel, som han varit skyldig att vidarebefordra till skattemyndigheten. Man kan av detta enkla exempel se, att det uppenbarligen kan finnas helt olika motiv som ligger till grund för brotten

Brottslingen

Frågan om lagöverträdarnas motiv leder osökt över till en ny frågeställning, nämligen huruvida det finns några speciella psykologiska karakteristika hos dessa brottslingar. Frågan har varit uppe till debatt i såväl tysk som amerikansk kriminologi. De empiriska undersökningarna är inte många. Sålunda har jag hittat endast en som tar sin utgångspunkt i någon teori om psykopatologisk personlighet och som inte lyckats särskilt väl. Från USA kan refereras till ett par undersökningar. Den ena rör svartabörshandlare under andra världskriget. Konklusionen beträffande deras personlighet är, att de är "egocentriska, emotionellt instabila, har mindervärdighetskånslor, negativ attityd till andra människor samt att de

3 Mergen, Armand: Die Persönlichkeit des Verbrechers in weissen Kragen. Probleme im Gespräch, IV: Wirtschaftskriminalität. Bern, Frankfurt 1972. Här redovisas kortfattat resultatet av en undersökning av 48 personer mellan 38 och 64 år dömda för "Wirtschaftskriminalität" bl.a. med hjälp av Rorschachtest. Resultatet är svårtolkat och Mergen tycks konkludera med att det inte torde finnas någon enhetlig personlighetstyp bland det undersökta klientelet.- Även Kinberg Samhället och brottslingen. op.cit understryker personlighetens betydelse för manschettbrottsligheten i älva verket var syftet med hans paper att kritisera Sutherland för att han negligerar denna faktor i den allmänna orsaksteorin om "differentiell association" som huvudförklaring till alla typer av brottslighet.

Bilaga 4 125

sätter sin personliga framgång före nationens intressenm. Detta år inte speciellt intressanta påpekanden. Av större värde är de amerikanska undersökningar, som lämnar personlighetsproblemen sidan och koncentrerar sig på brottslingens roll och reaktioner. I en amerikansk studie av 133 förskingrare fann man, att tre inbördes beroende faktorer var närvarande i praktiskt tagit alla fallen. För det första hade det uppkommit ett finansiellt likviditetsproblem för vederbörande, och detta problem var "non-sharable" i den meningen, att vederbörande inte utan förlust av status och självrespekt kunde dela det med någon annan vare sig sina chefer, sin familj eller sina vänner. För det andra fanns en insikt om att problemet skulle kunna låta sig lösas genom tillgrepp av medel från företaget och insikt om hur detta skulle kunna låta sig göras. Och för det tredje förelåg olika psykologiska mekanismer som neutraliserade skuldkänslor

och ursäktade handlingen inför gärningsmannen själv.

De typer av handlingar, som beskrivs de här angivna sätten, tycks ha något förlåtande över sig. Och visst kan detta vara fallet och är det kanske i det övervägande antalet. Men å andra sidan utesluter inte dessa teorier mycket allvarliga och hänsynslösa brott frågan är givetvis vad är skälet till det uppkomna "non-sharable problem". Är det som självförvållade spekulationer i miljonklassen, spelskulder eller ett liv långt utöver existerande resurser Oavsett om bakgrunden är sådan eller långt mer oskyldig, så kan de teoretiska ansatserna vara till nytta vid analyserna

skadeverkningar brottsofferproblem

-

Brottsoffren och deras genom de brottsliga handlingarna uppkomna problemen är ett kriminologiskt område, som har tilldragit sig stort internationellt intresse under det senaste decenniet viktimologi. Hänsynet till offren måste följaktligen ges en hög prioritet i det framtida studiet av den här omhandlade kriminaliteten. I allmänhet beräknas skadorna av denna typ av brottslighet enbart i pengar och det är otroliga summor som man opererar med i massmedia och den politiska debatten. Detta är säkerligen politiskt opportunt, men

32 Clinard, M.B., The Black Market. N.J. 1952. Den norske sociologen Vilhelm Aubert genomförde 1949 en intervjundersökning med ett 70-tal

norska affärsmän om deras syn på den då existerande lagstiftningen om

maximalpriser och ransonering. Den ger ett intressant nordiskt Supplement till Clinard och Cresseys undersökningar. Se Aubert, V., Priskontroll og rasjonering. Stensil. Oslo 1949 och Statsdirigering og rettsoppfatninger i det private naeringsliv i Likhet og rett,Pax, Oslo 1964 även i Statsøkonomisk Tidskrift 1951.

33 Cressey, Donald R., Other Peoples Money. N.Y. 1953.

126 Bilaga 4

de nationalekonomer som seriöst har sysslat med problemet är försiktigare i sina uttalanden. Och samtidigt finns det risker med denna något ensidiga koncentration till pengar. Dels visar det sig, att folk flest som gärna tror vad som massmedia har att berätta gärna faller för - frestelsen att tro illa om alla om sysslar med affärer eller produktion. Det är givetvis möjligt, att detta är berättigat, men det är dock knappast troligt att hela det svenska näringslivet skulle vara så moraliskt undermåligt. Den politiskt styrda utredningsverksamheten beträffande ekonomisk brottslighet har dock lyckats att hos många medborgare skapa den föreställningen att så är fallet. Det är i denna förbindelse givetvis utomordentligt viktigt att få bättre insikt om hur stora ekonomiska förluster som faktiskt uppkommer genom olagliga ekonomiska transaktioner. Och givetvis det betydligt intresse att söka ta reda vore av vart pengarna tar vägen om de går till lyxkonsumtion i Västindien eller - Schweiz eller om de "tvättas vita" och återgår till investeringar i Sverige. Man borde även söka ta reda hur olika typer av brottsoffer faktiskt berörs av denna brottslighet hitintills tycks man i huvudsak ha nöjt sig med att räkna upp de tänkbara offren för olika typer av olagliga hand-

lingar, men när det gäller informationer om undanhållna medel är det

praktiskt taget enbart staten som räknas som offer. Det är emellertid viktigt, att man även ser hän till andra skadeverkningar, som uppkommer i förbindelse med dessa brott, nämligen dels de förtroendeklyftor som kan uppkomma i relationen stat-individ, dels de risker för korruption som ligger så snubblande nära när pengar rör sig utan kontroll. Dessa olika problem har nyligen blivit föremål för en omfattande undersökning i Tyskland där man med olika metoder studerat förhållandena inom såväl offentlig som privat verksamhet och där det diskuteras vilka för prevention kan aktuella. program som vara

34 Jag har aldrig riktigt förstått talet om "samhälleliga förluster" i förbindelse med sådana typer av brott som består i att själva värdet pengar, föremål faktiskt endast går från en hand till en arman. Om jag blir frånstulen min dator av någon som själv börjar använda den eller som säljer den till någon annan så blir det en förlust för mig eller mitt försäkringsbolag - men så länge datorn finns inom landets gränser representerar brottet ingen "samhällelig" ekonomisk förlust. Brukar man inte i ekonomiska sammanhang skilja på "individ","stat" och "samhälle"

35 Exempelvis i Ekobrottskommissionen slutbetänkande SOU 1984: 15 s. 80.

36 Vahlenkamp, Werner Knauss, Ina, Korruption hinnehmen oder handeln Bundeskriminalamt -Forschungsreihe, Band 33. Wiesbaden 1995

Bilaga 4 127

Det vore dessutom otvivelaktigt av stort värde att undersöka, hur roll "muckrakerm har påverkat medborgarnas förtroende pressens som för det styrande skiktet inom stat, kommun, ämbetsverk och offentligt styrda bolag. Tror folk att det idag som ett resultat av en moralisk förslappning är möjligt för dem, som har makt, inflytande och pengar, att muta sig till personliga fördelar eller fördelar för sitt företag Anser att det finns en omfattande risk för korruption i Sverige man m.a.0. Korruption finns som ett naturligt led i den offentliga verksamheten i många länder. Utan "Smörjning" riskerar man i dessa länder vare sig att få något miljonkontrakt eller någon plats i kön för en passansökan allt har sitt pris, men den som betalar mest under bordet har största chansen att få en fördel. I Sverige har vi genomgående varit för- -

skonade för dessa handlingar, men uppenbarligen finns det idag en

större mental beredskap eller "moralisk slapphet", om man så vill än

vad var fallet för nâgra år sedan. Många högre tjänstemän och som chefer visar girighet som är häpnadsväckande för den äldre prov en generationen. Det år mest förvånande är, att det oftast tycks röra som sig relativt blygsamma summor, men detta är samtidigt det som om framstår det mest bekymmersamma. Om nämligen en välbetald chef som kan uppträda planmässigt förslagen för att tjäna några tusen kronor extra, hur skulle man då kunna tänka sig att han eller hon skulle reagera det kom ett erbjudande miljoner i muta för att främja ett privat om om intresse Att undersöka vad har inträffat med moralen i svensk förvaltning som är svår, viktig uppgift. Och att följa upp hur man sköter sig är en men inte minst viktigt med tanke alla de miljoner som skall förvaltas i bidrag från EU.

Historiska och komparativa perspektiv

Den bredaste, samtidigt mest djuplodande kriminologiska anmen greppsvinkeln har anknytning till historia och framför allt ekonomisk historia. Syftet med dessa typer av akademiska studier är att undersöka,

vilka samband det finns mellan ett eller flera samhällssystem i

dynamisk förändring och de av norm- och lagsystemen skyddade intressena. Man kan metodiskt ta sig an sådana problemställningar två

37 Se not

w I varje fall inom staten. Vad man skulle kalla "vänskapskorruption" torde dock alltid ha förekommit inom kommunförvaltningama.

Denna risk påpekas även i Vahlenkamp och Knauss op.cit. s 401 ff.

Redan idag verkar det att underliga saker sker beträffande försom delningen av jordbruksstödet.

128 Bilaga 4

olika sätt, antingen historiskt-kronologiskt eller komparativt. Jag skall i det följande kortfattat söka beskriva vad jag med detta. menar För mig verkar det naturligt att starta med beskrivningar det av som är karakteristiskt för olika ekonomiska system, för olika "ekotyper av nomier". Det är sålunda inte mer än 150 år sedan de flesta som människor i vårt land levde praktiskt taget enbart med den typ av ekonomi som brukar kallas "självhushåll", men samtidigt fanns en detaljstyrning av näringslivet i statens intresse och då speciellt i städerna

med sina privilegiesystem. Först med industrialiseringens uppkomst

blev det emellertid egentligen möjligt att från statens sida styra och bestämma över inriktningen hela ekonomin. Vilka principer, som skall ligga till grund för denna styrning har varit och är fortsatt den viktigaste politiska frågan. Av dessa system kan först nämnas de liberalistiska mönstersystemen från 1800-talet, som har kommit att spela en så stor roll för världens industrinationer. Tankegången var att staten inte alls skall blanda sig i näringslivet. Detta sköter sig bäst om individen själv blir det grundläggande elementet. Systemet vill som en följd av individernas egen

egoism ha en harmonisk anpassningsförmåga. Och därmed skulle hela

samhället uppnå maximala fördelar. Liberalismens motpol kan väl anses vara kommunismen. I det systemet är individen bortkopplad och i likhet med andra totalitära system som fascism och nazism är det nationen som sätts i högsätet. Individen blir bricka, liv styrs en vars av det staten bestämmer. Västeuropas demokratier tycks uppenbarligen ligga mitt emellan dessa ytterpunkter och har sökt behålla respekten för individens rättigheter samtidigt som de även styr stora delar av ekonomin. Längst i den liberala riktningen ligger troligen de kapitalistiskt orienterade staterna USA och Japan. Dessa mycket elementära tankar leder till några intressanta frågeställningar. Vi vet att självhushållets tid ledde till att vissa typer av handlingar rörande ekonomiska förhållanden blev kriminaliserade speciellt stöld och rån samt överträdelser de ekonomiska regler av som

4 En detaljbeskrivning av kronans makt i städerna i Sandberg, Robert, ges I slottets skugga. Stockholm och kronan 1599-1620. Stockholmsmonografier utgivna av Stockholms stad 1991. Som han påpekar upphörde mycket av denna reglering först i vårt sekel.

42 För Englands del sägs det att dessa principer fungerade ganska bra under mitten av l800-talet. Men man måste lägga till att de ledde till fullständig katastrof för den irländska befolkningen under "the potato famine" 1845- 49, emedan de styrande i England utifrån en liberalistiskt grundsyn ansåg sig förhindrade att ge hungrande människor gratis mat. Av en befolkning 9 millioner utvandrade 1,5 miljoner medan 1 miljon svalt ihjäl. Detta skedde medan det samtidigt exporterades mat från Irland. Kee, Robert, Ireland A History. London 1980, s. 77-102.

Bilaga 4 129

skyddade privilegiesamhället. Denna ekonomi ledde sålunda till typ av att vissa bestämda intressen, som ansågs ha hög prioritet, blev skyddade genom straffbestämmelser. På samma sätt kan man fråga sig vilka handlingar hotar ett som kommunistisk, en västeuropeisk demokratisk välfärdsstat eller ett rent kapitalistiskt samhälle. Som jag ser det finns det enbart vissa rent traditionella brottstyper som är helt gemensamma stöld o.dyl. medan exempelvis skattebrott o.dyl är obekanta i ett kommunistiskt samhälle i och med att ingen personlig skatt betalas, de kommer å andra sidan att bli helt fundamentala för existensen av en välfärdsstat, bör rimligen men var mindre dominerande för en kapitalistisk stat. Det stora hotet mot den kommunistiska staten utgöres otvivelaktigt korruptionen i och med att av det i första hand är genom denna kan få erforderlig dynamik som man i samhället. Det förefaller mig att man genom kombinationer av kriminologiska och ekonomiskt-historiska data och iakttagelser skulle kunna undersöka

huruvida här anförda teser har allmän giltighet Och kan,

man som anfört, här använda sig av såväl historiskt material från Sverige och Sveriges utveckling, som komparativa undersökningar olika stater. av

9. Forskningens organisation

I det föregående har jag dels sökt beskriva hur litet har utfört man av akademisk forskning i Sverige rörande den ekonomiska brottsligheten

och manschettbrottsligheten i allmänhet och dels sökt att ange några

viktigare områden för en eventuell kommande forskningsverksamhet. Det har inte varit min uppgift att behandla frågan om hur denna verksamhet organisatoriskt skulle se ut. Men om forskningen skall få erforderlig bredd så att den omsluter ett flertal de områden jag berört av bör den ha en ganska blandad sammansättning forskare med olika av bakgrund. Ämnen krirninologi med kriminalstatistik som som specialfält, sociologi rättssociologi, socialpsykologi, juridik med inriktning på straff och Skatterätt, företagsekonomi och ekonomisk historia borde alla sitt sätt kunna ge sitt bidrag till en bättre förståelse av problemen. Viktigt är även att man får tid och medel för internationella speciellt europeiska kontakter. -

43 l ett kommunistiskt samhälle kan vertikal mobilitet endast ske genom partiet eller genom korruption.

44 Frågan om eventuella mentalitetsförändringar över tid och deras betydelse för beredskapen att föröva brott är givetvis svårfångad. Tänkbara tekniker och metoder tycks emellertid finnas. Se sålunda en doktorsavhandling av Arne Jarrick, Psykologisk socialhistoria, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet, 1985.

130 Bilaga 4

Vid val av Organisationsform kan jag idag inte se någon existerande universitetsinstitution där denna forskning helt naturligt skulle kunna in. Vid Stockholms universitet har man emellertid för sådan passas tvärvetenskaplig forskning hittat egen institutionsform som tycks en fungera rätt väl, nämligen genom att bilda olika "centra" exempelvis - Centrum för Stillahavsstudier eller Centrum för invandrarforskning. På motsvarande sätt skulle kunna bilda ett Centrum för studiet av man ekonomisk brottslighet. Genom avtal med ämnesmässigt intressanta institutioner skulle man kunna försäkra sig om stöd från redan väletablerade forskare.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering. U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s interna spelreglerinför 29. Forskningoch Pengar. U. . regeringskonferensen1996. UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikontrådenunder lupp. Frågor om EU:s första brottsbalken. Fi. . pelare infor regeringskonferensen1996. UD. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan Ett år med EU. Svenska statstjånstemäns + bilagedel. C. . erfarenheter av arbeteti EU. UD. 32. Möss och människor. Exempel bra x Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och IT-användningbland barn och ungdomar. SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddad fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.A. . - Om järnvägens trañkledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister . Forskning m: var vardag. C. DNA-register. Ju. . Ålders- .EU-mopeden. och behörighetskrav för 36. Högskolai Malmö. U. två- och trehjuliga motorfordon. K. 37. Sverigesmedverkan FN:s i familjeår. S. - Kommuner och landstingmed betalnings- 38. NationalstadsparkenM. svårigheter. Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen1995. - .Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning. M. .Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. ñnansmaktens område. Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö. - .Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokrati och öppenhet.Om folkvalda parlament och ekonomiska aspekterav EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43.Jämstålldheteni EU. Spelregleroch - .Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrâtt,medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. .Bättre trafik med väginformatik. K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen. Ju. .Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelser för försäkringar. Fö. individ och lokalsamhålle.U. 19.Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomes in an Urbanizing bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNational Report for Habitat ll. N. UD. 49. Regler för handelmed el. N. 20. Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen allmän plats m.m. Ju. U. 51. Grundläggandedrag en ny i arbetslöshetsförsäk- 21. Reform och förändring. Organisationoch ring alternativ och förslag. A. verksamhetvid universitet och högskolor efter 52. Precisering av handelsändamåleti detaljplan. M. 1993års universitets-och högskolerefonn. U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 22. Inflytande riktigt Om elevers rått till 54. kooperativa möjligheter i storstadsområden. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige, framtiden och mångfalden. A. 23. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns 55. På våg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänster med 55. Vägar in i Sverige. A. miljöpåverkan. N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga 90-talets arbetsmarknad. A. EU-ländersförslag och debattinför 57. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. Fi. regeringskonferensen 1996. UD. 58. Finansieringenav det civila försvaret. Fö. . Från massmediatill multimedia att digitaliserasvensktelevision. Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussionutifrån EU 96-kommitténserfarenheter.UD. 60. Miljö ochjordbmk. Om EU:s miljöregler och utvidgningenseffekter den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 6l.Olika länder olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. UD. 62. EU, konsumenternaoch maten Förväntningar och verklighet. Jo. - 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet. A. 64. FörsäkringskassanSverige Översyn - av socialförsäkringensadministration. 65. Administrationen av EU:s jordbmkspolitik i Sverige.Jo. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrågor. Fi. 69. Kompetensoch kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolanoch näringslivet. N. 71. Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäder och landsbygd.ln. 72 .Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. 73. SwedishNuclear Regulatory Activities. Volume l An Assessment. M. - 74. Swedish Nuclear RegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions.M. - 75. Värden i folkhögskolevärlden.U. 76. EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminariumi april 1996.UD. 77. Utländskaförsäkringsgivare med verksamheti Sverige. Fi. 78. Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N. .Översyn revisionsreglema.Fi. av .Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. .Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. Fi. En översynav luft- sjö- och spårtrañkens . tillsynsmyndigheter. K. .Allmänt pensionssparande APS. S. .Ekobrottsforskning. Ju.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet

Mössoch människor. Exempel bra Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier IT-användningbland barn och ungdomar. 32 efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, försäkringar. 18

Justitiedepartementet Statensmaritima verksamhet.41

Kriminalunderrättelseregister Finansieringen av det civila försvaret. 58 DNA-register. 35

Socialdepartementet

Elektronisk dokumenthantering.40 Presumtionsregelni expropriationslagen.45 Sverigesmedverkan i FN :s familjeår. 37 Förbud mot vapen allmän plats m.m. 50 Kooperativamöjligheter i storstadsontråden.54 Utvärderat personval. 66 Försäkringskassan Sverige Översyn - av Ekobrottsforskning. 84 socialförsäkringensadministration. 64 Rättspsykiatrisktforskningsregister.72

Utrikesdepartementet Allmänt pensionssparande APS. 83

Vem bestämmer vad EU:s internaspelregler inför

regeringskonferensen1996. 4 Kommunikationsdepartementet

Politikområdenunder lupp. Frågor om EU:s första Om järnvägenstrafikledning m.m. 9 pelare inför regeringskonferensen1996. 5 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför Ett är med EU. Svenskastatstjänstemäns tvâ- och trehjuliga motorfordon. l l erfarenheter av arbeteti EU. 6 Bättre trafik med väginformatik. 17 Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga Enskilda vägar. 46 och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte En översyn av luft- sjö- och spártrañkens utvidgning. 15 tillsynsmyndigheter. 82 Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga Finansdepartementet rättigheteri EU. 16 Kommuner och landsting med betalnings- Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs svårigheter. 12 bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19 Budgetlag regeringensbefogenheter - Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga ñnansmaktensområde. 14 EU-ländersförslag och debattinför Borgenärsbrotten en översyn ll kap. - av regeringskonferensen1996. 24 brottsbalken. 30 Demokrati och öppenhet.Om folkvalda parlament Översyn skatteflyktslagen. av och offentlighet i EU. 42 Reforrneratförhandsbesked.44 Jämställdheteni EU. Spelregleroch Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. 57 verklighetsbilder. 43 Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. 67 Europapolitikenskunskapsgrund. Några folkbokföringsfrågor. 68 En principdiskussionutifrån Utländska försåkringsgivare med verksamheti EU 96-kommitténserfarenheter. 59 Sverige. 77 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och Översyn revisionsreglema.79 av utvidgningenseffekter pá den gemensamma Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. 81 jordbrukspolitiken. 60

Olika länder olika takt. Om flexibel integration Utbildningsdepartementet

och förhållandetmellan stora och små stater i EU. Den gymnasieskolan hur går det l nya - 1611 Samverkansmönsteri forskningsfmartsiering. svensk 2 EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. 20 formalia. Sammanfattning av ett seminariumi Reform och förändring. Organisation verksamhet och april 1996. 76 vid universitet och högskolorefter 1993års universitets-och högskolereform.21

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Inflytande riktigt Om elevers rätt till Civildepartementet

inflytande, delaktighetoch ansvar. 22 Fritid i förändring. En strategiför kimskapslyft och livslångt lärande.27 Om kön och fördelning av fritidsresurser. 3 Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Forskning för vår vardag. 10 1990-talet.28 Attityder och lagstiftning i samverkan Forskning och Pengar. 29 + bilagedel. 31 Högskolai Malmö. 36

Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelserför Inrikesdepartementet

individ och lokalsamhälle.47 Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäder och Värden i folkhögskolevärlden.75 landsbygd. 71

Jordbruksdepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Miljödepartementet

EU, konsumenternaoch maten Batterierna en laddadfraga. 8 Förväntningaroch verklighet. 62 - - Nationalstadsparker.38 Administrationenav EU:s jordbrukspolitik Rapport från klimatdelegationen 1995. i Sverige. 65 Klimatrelaterad forskning. 39

Arbetsmarknadsdepartementet Preciseringav handelsändamåletidetaljplan. 52

Kalkning av sjöar och vattendrag53 Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. 34 SwedishNuclear RegulatoryActivities. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring - Volume l An Assessment. 73 alternativ och förslag.5l Swedish Nuclear RegulatoryActivities. Sverige, framtiden och mångfalden. 55 Volume 2 Descriptions. 74 På egenföretagande.55 väg mot Vägar in i Sverige. 55 Hälften kvinnor och män vore nog - om 90-taletsarbetsmarknad.56 Medicinskaundersökningar i arbetslivet. 63

Kulturdepartementet

Från massmediatill multimedia att digitaliserasvensktelevision. 25 Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. 80

Näringsdepartementet

Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. 23 ShapingSustainableHomes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat ll. 48 Regler för handel medel. 49 Kompetensoch kapital + bilaga. 69 Samverkanmellan högskolanoch näringslivet. 70 Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelningoch finansiering. 78

IEEE

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-205021. TELEFON 6909090 ISBN 91-38-20286-7 ISSN O375-250X