Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

och

Kriminølogisk

kriminalpolitisk

forskning

Betänkande av tillkallad särskild utredare SW] 199280

Ão

Statens offentliga utredningar

Justitiedepartementet

Kriminologisk

och

kriminalpolitisk

forskning

z ;Lä ,

z

z

Betänkande av tillkallad särskild utredare

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Infonnationsbokhandcln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-13145-5 Graphic ISSN 037.5-250X Systems AB, Göteborg 1992

SOU 199280

Statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Genom beslut den 13 februari 1992 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av behovet av kriminologisk och kriminalpolitisk forskning m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag undertecknad, f.d. statssekreteraren, docenten 01a Nyquist, att som särskild utredare göra den beslutade översynen. Den 7 april 1992 förordnades hovrättsñskalen Agneta Bäcklund att biträda utredaren med vissa sekreterareuppgifter. Jag får härmed överlämna betänkandet Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Stockholm den 21 september 1992

Ola [Vyquzlst

SOU 199280

Innehållsförteckning

Förkortningar 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning l 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I UTGÅNGSPUNKTER

1 Bakgrund och förutsättningar 21 . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Förslaget professurer vid BRÅ 22 om . . . . . . . . . . . . 1.2 Uppdraget 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Behovet av kunskap och forskning 24 . . . . . . . . . . . . 1.4 FoU-kedjan 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Forskning och överföring av kunskap 27 . . . . . . . . . . 1.5.1 Forskning och utbildning 28 . . . . . . . . . . . . . 1.5.2 Forskarutbildningen 29 . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5.3 Forskningen och den praktiska yrkesverk-

samheten 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6 Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning i ett

kriminalvetenskapligt perspektiv 31 . . . . . . . . . . . . .

LÄGESBESKRIVNING

2 Roller, verksamhet och resurser 35 . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Högskolan 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Institutionell hemvist 36 . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Kiiminologiska institutionen vid

Stockholms universitet 37 . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Institutionen för social- och rättspsykiatri

vid Karolinska institutet i Stockholm 40 . . . . . . 2.1.4 Sociologiska och psykologiska institutionerna

vid Stockholms universitet 41 . . . . . . . . . . . .

2.1.5 Övriga institutioner 42

. . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Brottsförebyggande rådet 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 BRÅs förhistoria och utveckling 42 . . . . . . . .

6 Innehållsförteckning SOU 199280

2.2.2 BRÅ i dagsläget . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Rikspolisstyrelsen RPS och Polishögskolan PHS 56 . . 2.4 Kriminalvårdsstyrelsen KVS . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Rättsmedicinalverket RMV 62 . . . . . . . . . . . . . . . .

Forskare och ekonomi 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Forskarkadern 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Finansiering av FoU 76

3.2.1 Högskole-, råds- och sektorsmedel 76 . . . . . . . 3.2.2 Forskningsrådsnämnden 82 . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Humanistisk-samhällsvetenskapli forskningsga rådet 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.4 Medicinska forskningsrådet MRF 86 . . . . . . . 3.2.5 Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR 88

3.2.6 Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond RJ 89

Kriminal vetenskapliga forskningsprogram 93 . . . . . . . .

Forskningsbehov och resurser 97 . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Ekonomiska relationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Brottslighetens utveckling och kostnader 100 . . . . . . . . 5.3 Forskningspolitiska krav 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

III ÖVERVÄGANDEN

Mål och medel 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans 105 . . . . . . . 6.1.1 Kriterier och begrepp 105 . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 Den kriminalvetenskapliga kvaliteten och

relevansen 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Ett differentierat FoU-, kontakt och informations-

system 109 . . o . . - - . . . . . . . . . . . o . . . . . . . . c 6.2.1 FoU i ett dualistiskt system 109 . . . . . . . . . . u 6.2.2 Centralt FoU-organ 112 . o . . . . . - . . . . . . u 6.2.3 Kort om aktörsrollema 113 . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Kunskapsöverföring 115 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 FoU-miljön 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Samverkan och samordning 120 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Det tvärvetenskapliga angreppssättet 120 . . . . . . 6.4.2 Modeller för samverkan och samordning 122

6.4.3 Bättre med en kontakt för mycket 126 . 6.5 Forskningsbehov och tjânsteorganisatoriska modeller

med anknytning till högskolan 127 . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Uppbyggnaden av en professur 127 . . . . . . . . .

sou 199280 Innehållsförteckning 7

6.5.2 Fakultetstillhörighet 128 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.3 Professur i kriminalpolitik 130 . . . . . . . . . . . . 6.5.4 Professur i kriminologi med inriktning på

prevention och evaluering 132 . . . . . . . . . . . . 6.5.5 Professurer med anknytning till kriminal-

psykologisk forskning m.m. 132 . . . . . . . . . . 6.5.6 Professuren i polisforskning 135 . . . . . . . . . . . 6.5.7 Forskartjänst vid KIs institution för

social- och rättspsykiatri m.m. 136 . . . . . . . . . 6.5.8 Utvecklingsområden 137 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Ett nytt BRÅ 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Roller 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 6.6.2 Uppgifter 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.3 Förvaltningsrättslig status 145 . . . . . . . . . . . . . 6.6.4 Organisation och sammansättning 146 . . . . . . . . 6.6.5 Vetenskaplig nämnd 147 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.6 Bidrag till kriminologisk forskning 149 . . . . . . . 6.6.7 Utvärdering 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.8 Ett nytt BRÅ 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Programforskning 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Finansiering 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

IV SLUTSATSER OCH FÖRSLAG 161 . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Utredningens direktiv och kontakter 167 . . . . . . . . . . .

2. Inventering av den kriminologiska och kriminal-

politiska forskningen i Sverige, Lars Dolmén 177 . . . . .

Avhandlingar inom det kriminalvetenskapliga

området, Lunds universitet, Annika Eriksson 203 . . . . . .

Brottsförebyggande rådets utveckling, Lisbeth Eklund 209

Förteckning över uppdragprojekt BRÅ utfört som fr.0.m. år 1987, Lisbeth Eklund 237 . . . . . . . . . . . . .

BRÅs FoU-projekt 1989-01-01--1992-06-30,

Lisbeth Eklund 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7. BRÅs bidrag till enskilda forskare, Lisbeth Eklund 257 . .

8 Innehållsförteckning SOU 199280

Informationsverksamheten vid BRÅ i teori och praktik, Gunilla Wiklund 265 BRÅs organisation, Marianne Håkansson 279 nya . . . . . 10. Prognos för brottsutvecklingen till år 2000, Jan Ahlberg 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11. Svensk kriminologi problem och utvecklingsmöjlig- -

heter, Per-Olof Wikström 303

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 12. Professur i kriminalpolitik, Knut Sveri 331 . . . . . . . . . . 13. Forskningsprogram för individinriktad kriminologisk forskning, Psykologiska inst. i Stockholm 349 . . . . . . . . 14. Utgångspunkter för rättspsykiatrisk forskning inom RMV, Sten Levander 359 15. Beträffande behovet av medicinsk kriminologisk och rättspsykiatrisk forskning, Lars Lidberg och Henrik Belfrage 369 . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . 0 0 16. Särskild rapport om utvärdering och mätning av Brottsförebyggande rådets verksamhet, BRÅ 373 . . . . . . 17. BVN-modellen. Allmänna riktlinjer för utvärdering av sektorsforskning, Hans Andersson och Ola Nyquist 381 . . . . . . . . . . . . .

SOU 199280

Forkortmngar

AMFO Arbetsmiljöfonden BFR Statens råd för byggnadsforskning BRÅ Brottsförebyggande rådet FRN Forskningsrådsnämnden HD Högsta domstolen HSFR Humanistisk-samballsvetenskapliga forskningsrådet Ju Justitiedepartementet JuU Justitieutskottet KI Karolinska institutet KVS Kriminalvårdsstyrelsen MFR Medicinska forskningsrådet NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet NSfK Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket PHS Polishögskolan RJ Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond RMV Rättsmedicinalverket RPS Rikspolisstyrelsen RÅ Riksåklagaren SCB Statistiska centralbyrån SFR Socialvetenskapliga forskningsrådet SIB Statens institut för byggnadsforskning TFB Transportforskningsberedningen U Utbildningsdepartementet

SOU 199280 ll

Sammanfattning

Översynen av behovet kriminologisk och kriminalpolitisk forsk-

av ning m.m. redovisas vid en tidpunkt då konceptet den fria om högskolan och användningen av löntagarfondsmedel för finansiering av forskning står i centrum för den forskningspolitiska debatten. Samtidigt pågår ett tillsättningsförfarande för att vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet utse dels efterträdare till vår hitintills ende professor i kriminologi Knut Sveri, avgick med som pension vid årsskiftet 199192, dels förste innehavare till nyinen rättad under lång tid önskad tjänst som högskolelektor med inriktning på kriminologisk forskning. Dessa förhållanden, den långa raden översyner under år av senare av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom bygg- och arbetsmiljö, energi, naturvård, försvar, trafik och andra sektoriella FoUområden samt frågan om professurer vid Brottsförebyggande rådet BRÅ bildar bakgrund till denna utredning. Utredningen redovisas i fyra huvudavsnitt Utgångspunkter, lägesbeskrivning, överväganden beträffande mål och medel samt slutsatser och förslag. Till utredningen har fogats 17 bilagor med beskrivningar och i flera fall analyser av centrala frågor inom svensk krimino- - logisk och kriminalpolitisk forskning. Här ges bl.a. för en prognos brottsutvecklingen till år 2000, redovisningar olika övergripande av forskningsprogram och en i det närmaste heltäckande bild av verksamheten vid BRÅ.

I Utgångspunkter

Kap. 1 Bakgrund och förutsättningar

I detta avsnitt beskrivs förutsättningarna och utgångspunktema för utredningsuppdraget, bl.a. utöver redan nämnda förhållanden att - högskolan har ansvaret för den grundläggande forskningen och att professurer i fortsättningen inte kommer att inrättas regeringen av utan genom lokala högskolebeslut. Det understryks att utredningsområdet bör ses i ett övergripande nationellt och internationellt FoUperspektiv och att höga krav måste ställas på FoU-verksamhetens samhällsrelevans och vetenskapliga kvalitet.

12 Sammanfattning SOU 199280

Det förväntas av utredaren att han utöver sedvanliga invente- ringsuppgifter skall redovisa en lämplig fördelning mellan grundläggnde forskning, å ena sidan, och tillämpad forskning och utvecklingsarbete å den andra. Han förutsätts vidare lägga förslag på hur FoU-verksamheten skall kunna förstärkas genom bl.a. en bättre samordning av befintliga och eventuella tillkommande resurser. Han skall också överväga om det finns behov av att göra några ändringar beträffande BRÃs roll, uppgifter, sammansättning och organisatoriska ställning.

Utredaren ger en allmän beskrivning av behovet av kunskap och forskning, de olika FoU-redskapen forskning, utvecklingsarbete etc., frågan om överförande av forskningsresultat, det viktiga sambandet mellan forskning och utbildning, forskarutbildningen och relationen forskningen och den praktiska yrkesverksamheten. Avslutningsvis pläderar han för användningen av begreppet kriminalvetenskap som ett adekvatare och mer heltäckande begrepp för hans utredningsområde än sammansättningen kriminologisk och kriminalpolitisk forskning.

Lägesbeskrivning

I detta parti beskrivs de kriminalvetenskapliga aktörernas roller, verksamhet och resurser kap 2. En översikt ges av forskarkadem och finansieringskälloma kap. 3. Frågan om kriminalvetenskapliga forskningsprogram behandlas kap. 4 samt relationen behov-resurser kap 5.

Kap. 2 Roller, verksamhet och resurser I detta kapitel beskrivs de aktörer som verkar inom det kriminalvetenskapliga FoU-området högskolan med främst institutionerna för kriminologi, social- och rättspsykiatri, sociologi och psykologi i Stockholm samt institutionen för sociologi i Lund; sektorsorganen Brottsförebyggande rådet, Rikspolisstyrelsens RPS forskningsenhet, Kriminalvårdsstyrelsens KVS forskningsgrupp och det nyinrättade Rättsmedicinalverket RMV.

Särskilt den kriminologiska institutionens, BRÅs, RPS forsknings-

enhets och KVS forskningsgrupps historiska bakgrund och utveckling beskrivs. Då det gäller den kriminologiska institutionen framhåller utredaren att institutionen under åren haft mycket få fasta tjänster och en tung undervisningsbörda som utförts på bekostnad av önskvärda forskningsinsatser. Institutionen hade under 199192 en forskningsbudget

SOU 199280 Sammanfattning 13

på knappt 1 mkr. Huvudmannaskapet för professuren är delat mellan juridisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Med hänsyn till bl.a. att institutionen anses underskrida en kritisk massa för en effektivt fungerande verksamhet har arbetsgrupp för en översyn av universitetets institutionella organisation föreslagit olika alternativ som äventyrar institutionens självständiga status; bl.a. föreslås en överflyttning som avdelning till sociologiska institutionen eller en sammanslagning med juridiska institutionen. Samtidigt har den samhällsvetenskapliga fakulteten, till vilken institutionen hör, i sin nyligen avgivna fakultetsrapport aktualiserat ett överförande av forskningsresurser och forskningstjänster till fakulteten från BRÅ. Institutionen för social- och rättspsykiatri vid Karolinska institutet i Stockholm är också i sitt slag den enda institutionen i landet, med en professur och docenttjänst i medicinsk kriminologi. Inom en institutionen finns ett för forskningen viktigt rättspsykiatriskt arkiv, Rättsmedicinalverkets centrala arkiv, RCA, med 58.000 rättspsyca kiatriska utlåtanden. Institutionen hade under 199192 forskningsen budget på knappt 1 mkr. Sociologiska- och psykologiska institutionerna vid Stockholms universitet har en forskningsverksamhet av stort kriminalvetenskapligt intresse i sina internationellt mycket uppmärksammade s.k. longitudinella projekt Metropolit och IDA. Institutionerna hade för dessa projekt och anknytande verksamhet under 199192 budgets på 1.1 ca respektive 1.7 mkr. RPS forskningsenhet består av en professur i polisforskning, två tjänster som högskolelektor respektive forskarassistent samt ett antal biträdande medarbetare, med placering på Polishögskolan. Verksamheten är inriktad på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Budgeten för 199192 var 2 mkr. KVS forskningsgrupp består av tre i stabsfunktion personer som svarar för bl.a. utvärderingar, Verksamhetsuppföljning, resultatanalys mm. genom utvecklings- och utredningsinsatser. Kostnaderna för gruppen under 199192 1.2 mkr. var ca Rdttsmedicinalverket bildades l juli 1991 och för bl.a. svarar rättpsykiatriska undersökningar i brottmål, rättsmedicinska obduktioner, rättskemiska undersökningar Verket har också m.m. ansvar för utvecklingsarbete och stöd forskning betydelse för av verksamheten. RMV är huvudman för det nämnda rättspsykiatriska registret, RCA, och utvecklar för närvarande ett system för att främja bl.a. den rättspsykiatriska forskningen. Särskilda medel härför är inte avsatta. Kostnader för utvecklingsarbetet och vissa insatser bestrids av medel inom befintlig budget. BRÃ är ett kunskaps- och informationsorgan med kriminalpolitiskt

14 Sammanfattning SOU 199280

viktiga uppgifter i samverkansprojekt, utvärderingar, information, forsknings- och utvecklingsaktiviteter. Rådet har en betydande FoUproduktion och infonnationsverksamhet. Av personalen på ett 35-tal personer är sju doktorer, varav tre docenter, med förankring i sociologi 3, råttssociolog 1, kriminologi 1, psykologi 1 och juridik 1. Rådets budget under 199192 var ca 16 mkr, vartill kom externa inkomster för utförda uppdrag på ca 2.8 mkr.

Kap. 3 Forskare och ekonomi

I detta kapitel redovisas i ett första avsnitt Forskarkadern

doktorsavhandlingar kriminalvetenskapligt intresse samt en lista på av verksamma doktorander. I det andra avsnittet behandlas ñnansieringskälloma Finansiering av FoU. I tabeller och text ges en tämligen detaljerad bild av finansieringssituationen, i första hand för budgetåret 199192. Av denna framgår att högskolan för sin kriminalvetenskapliga forskning erhöll ca 7.5 mkr 24 % och myndighetersektorsorgan BRÅ etc 24.5 mkr ca 76 %, totalt ca 32 mkr. Utredaren gör den bedömningen att avrundat 30 % av totalbeloppet avser grundläggande forskning och resten, 70 % tillämpad forskning, utvecklings- och utredningsarbete. , De främsta fmansieringskälloma är justitie-, utbildnings- och socialdepartementen med 21.9 mkr 69 %, myndighetersektorsorgan 5.7 mkr 18 % och grundforskningsråden 3.9 mkr 12 %. De forskningsråd, som kan komma ifråga som finansiärer, år Forskningsrådsnämnden FRN, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR, Medicinska forskningsrådet MFR, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond RJ och Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR. Forskningsstödet år riktat till forskare, forskargrupper och forskningsmiljöer. Råden kan i vissa fall finansiera forskanjånster. Rådens samlade medel under 199192 uppgick till omkring 700 mkr. RJ hade endast 9 % härav men svarade för inte mindre än 41 %

1 .6 mkr av det totala stödet till kriminalvetenskaplig forskning. Till-

sammans med SFR var andelen av de totala medlen 18 %, men deras samlade kriminalvetenskapliga stöd nära 70 %. MFR med 47 % av de totala medlen inget stöd; HSFR med 25 % av totalen endast gav 7 %. Tillsammans hade MFR och HSFR alltså nästan 75 % av de totala medlen men svarade för endast 7 % av det totala stödet till kriminalvetenskaplig forskning.

SOU 199280 Sammanfattning 15

Kriminalvetenskaplig FoU under 199192 32 mkr

Grundläggande forskning 30 % Tillämpad forskning och utvecklingsarbete 70 %

Finansiering av forskningsråden med 3.9 mkr 12 % Råden disponerar totalt 700 mkr

RJ + SFR 18 %av700mkr RJ + SFR 70 % av rådens stöd till krim. vet. FoU

BRÅ disponerade under den nämnda tiden, som nämnts, ca 18.8 mkr, RPS forskningsenhet 2.6 mkr och KVS forskargrupp 1.2 mkr. Motsvarande läge för högskolans institutioner i Stockholm var kriminologiska 0.95 mkr 13 %, sociologiska 1.1 mkr 14 %, psykologiska 1.7 23 % och rättspsykiatriska 0.9 mkr 12 % samt i Lund, sociologiska institutionen, 1.2 mkr 15 % och övriga

institutioner i landet 1.7 mkr 23 %.

Då det gäller myndigheters särskilda anslagsmedel för kriminalvetenskapliga uppdrag så svarade Arbetsmiljöfonden AMFO, näst efter departementen 3 mkr, 54 %, för den största andelen l .4 mkr, 25 %. Se i övrigt tabellerna i avsnitt 3.2.1.

Kap. 4 Kriminalvetenskapliga forskningsprogram

I slutet av 1950-talet väcktes frågan övergripande kriminologiska om forskningsprogram. Det förutsattes att forskningsråden gemensamt skulle utarbeta ett sådant. Det blev inte fallet. Utredaren aktualiserar frågan och redovisar fyra exempel program inom de socialekologiska, kriminalpolitiska, psykologiska och rättspsykiatriska forskningsområdena kan ingå i ett nationellt kriminalvetenskapligt som program.

Kap. 5 Forskningsbehov och resurser

Mot bakgrund av den ständiga frågan varför samhället inte satsar mer

än det gör på kriminalvetenskaplig forskning med tanke de ska-

dor och lidanden som brottsligheten förorsakar utredaren i detta - ger kapitel exempel på proportionerna i medelsanvisning till kriminalvetenskaplig FoU och till samhällsstödd verksamhet med viss annan

anknytning. Det belopp som disponerades 199192 totalt 32 mkr

var bråkdelar av procent de belopp under tid disponerades av som samma av olika samhällssektorer t.ex. högskolan och rättsväsendet. Av som

grundforskningsrâdens totala stöd 700 mkr 0.6 till

gavs procent kriminalvetenskaplig forskning. Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet hade under 199192 ett fakultetsanslag på

16 Sammanfattning SOU 199280

knappt l mkr, motsvarande 0.01 procent av de FoU-medel som under samma tid disponerades av högskolan i dess helhet.

32 mkr totalt för kriminalvetenskaplig FoU 199192

0,3 % av rättsväsendets medel för åtgärder mot brott 0,2 % av sektorsforskningens och högskolans medel 0,1 % högskolans, rättsväsendets och sekt.fo.medel av

För att sätta in behovs- och resursfrågan i ett framtidsperspektiv gör utredaren några referenser till brottslighetsutvecklingen, på basis av för utredningen gjord prognos om kriminalitetens utveckling fram en till år 2000 och ett utredningen med anledning av prognosen hållet av miniseminarium. Enighet tycks råda om en viss ökning av kriminali-

teten. Ökningstakten har man däremot olika uppfattning om.

Kapitlet avslutas med några referenser till utredningar som försökt beräkna brottslighetens kostnader och skadeverkningar. Bl.a. hänvisas till det norska justitiedepartementet i samverkan med det norska en av försäkringsförbundet genomförd undersökning. Med alla reservationer för felkällor etc visar resultatet på kostnader i mångmiljardbelopp. Sammanfattningsvis gör utredningsmannen den bedömningen att brottsligheten med all sannolikhet inte kommer att minska och därmed inte heller kommer att kosta mindre eller förorsaka mindre lidanden än vad den gör i dag såvida inte nya hitintills oprövade brottspreventiva åtgärder och behandlingsmetoder kan komma till användning. Det är i denna innovationsprocess utredaren ser den kriminalvetenskapliga forskningens viktiga roll.

III överväganden

i Kap. 6 Mål och medel I detta kapitel behandlas rad för den kriminalvetenskapliga FoUen verksamheten och kriminalpolitiken centrala frågor verksamhetens samhällsrelevans och vetenskapliga kvalitet; behovet av en central FoU-funktion; värdet innovativ FoU-miljö; kravet på samverav en kan och samordning och på ett tvärvetenskapligt angreppssätt; behovet forskartjänster; bedömning BRÅs verksamhet; kravet på av av samlad utvärdering den kriminalvetenskapliga FoU-verksamheen av tens kvalitet och relevans. Kapitlet avslutas med utredarens bedömning programforskning och hans överväganden och förslag till av åtgärder för att främja och stärka den kriminalvetenskapliga FoUverksamheten. utredaren i betänkandets På basis av övervägandena i kap 6 gör sista avsnitt IV i sammandrag följande observationer och konstateranden samt redovisar en förslagskatalog.

SOU 199280 Sammanfattning 17

IV Slutsatser och

förslag

Utredarens observationer

Det svenska kriminalvetenskapliga forskningsområdet utmärks av

Ett splittrat departementalt huvudmannaskap Brist på en sammanhållande central funktion Klart otillräckliga ekonomiska resurser Ekonomisk obalans mellan högskola och sektorsorgan En relativt liten forskarkader Endast en specialinstitution inom högskolan Stockholmsdominans Oklara FoU-roller Brist på en heltäckande FoU-policy Behov att förstärka den grundläggande forskningen

Utredarens konstateranden

Ett betydande intresse för kriminalvetenskaplig forskning. Svensk longitudinell forskning har internationell tätposition. en Antalet forskarstuderanden och doktorander verkar i ökande. vara

Riksdagen har redan intagit positiv hållning till fler professuren

en Det verkar finnas ett intresse från beslutsfattare förstärka området. att Sektorssystemet med bl.a BRÅ visar kvaliteter stora i FoU-arbetet.

Utredarens bedömningar

En strävan bör vara att lika mycket skall satsas på grundläggande forskning som på tillämpad forskning och utvecklingsarbete 50-50

Bättre samordning för kriminalvetenskaplig FoU kan av resurser komma till stånd genom

Förstärkning av kriminologiska institutionen Inrättande BRÅs vetenskapliga nämnd av en Kraftsamling av forskningsrådens stöd ett råden genom av gemensamt utarbetat och finansierat nationellt forskningsprogram

Eventuellt en universitetsanknytning polisforskningen av Kriminalvetenskapliga nätverk

18 Sammanfattning SOU 199280

Betr. BRÅ Accentuering och utveckling av samverkan, utvärdering, modeller för brottsförebyggande arbete och information En mer funktionsinriktad organisation Satsning på samverkansdelegationen och den nya vetenskapliga nämnden Nâtverkscentrum

Utredarens förslag Följande professurer bör inrättas En professur i kriminalpolitik, vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. En professur i rättspsykologi med inriktning bl.a. vittnespsykologi, vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. En professur i kriminalpsykologi, vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, med anknytning till institutionens arbete med longitudinella studier, särskilt IDAOrebroprojektet.

Följande forskaryänster bör inrättas En tjänst högskolelektor vid kriminologiska institutionen vid som Stockholms universitet med inriktning på forskning med anknytning till professuren i kriminalpolitik. En tjänst som forskarassistent vid kriminologiska institutionen vid

Stockholms universitet med anknytning till professuren i kriminal-

politik. En forskartjänst vid social- och rättspsykiatriska institutionen vid Karolinska institutet med anknytning till Rättsmedicinalverkets centrala arkiv, RCA. Se nedan beträffande tillskott doktorandtjänster vid Lunds univerav sitet.

Överföring av medel

Brottsförebyggande rådets medel för bidrag till kriminologisk forskning för närvarande cirka 800.000 kr. bör överföras till juridiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna vid Stockholms universitet för att gemensamt användas till doktorandstipendier vid kriminologiska institutionen.

SOU 199280 Sammanfattning 19

Medelstillskott Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond bör donation på 200 mkr ges en av löntagarfondmedel för att i stiftelseform och med den årliga avkastningen stödja långsiktig, konkurrensutsatt och internationellt gángbar kriminalvetenskaplig forskning.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet bör erhålla ett med 750.000 kr. förhöjt fakultetsanslag att användas universitetets av sociologiska institution för att främja och utveckla kriminalvetenett skapligt nätverk.

Övriga frågor

Ny nämnd

Vid Brottsförebyggande rådet bör rådets vetenskapliga delegation ersättas med en vetenskaplig nämnd.

Utredning

Frågan om behovet och formerna för central funktion för en att främja och förstärka den kriminalvetenskapliga FoU-verksamheten bör utredas.

Utvärdering

En utvärdering bör ske av den kriminalvetenskapliga FoU-verksamhetens vetenskapliga kvalitet och samhällsrelevans.

Förhandling

Regeringen bör utan bindande utfästelser förordna särskild - - en kontakz- och förhandlingspersøn med uppgift att tillvarata det allmänna intresset av att frågor tjänster och finansiering inom det om kriminalvetenskapliga FoU-omrâdet tas till diskussion med upp högskolor, forskningsråd etc, samt att den föreslagna utvärderingen förbereds och genomförs.

av nätverk vid Lunds universitet Sa.

SOU 199280 21

I

Utgångspunkter

1 Bakgrund och förutsättningar

Bedömningar och uttalanden i den senaste forskningspolitiska propositionen 1989 9090 och den forskningspolitiska debatten i anslutning härtill gav upphov till en rad översyner och uppföljande förändringar inom svensk sektorsforskning. Senare delen av 1980-talet hade präglats livliga diskussioner av om den obalans som många såg ligga i att samhället gjorde stora ekonomiska satsningar på den sektoriella forsknings- och utvecklingsverksamheten på bekostnad och till för den grundläggande av men högskoleforskningen. Riksdagsuttalanden vikten att sektorsom av organen inte bara skulle anlita högskolan för snabba FoU-uppdrag utan även engagera sig för dess långsiktiga kunskapsuppbyggnad gav visserligen vissa synbara positiva resultat. I del fall fördes en genom riksdagsbeslut medel över från sektorsorgan till högskolan, oftast via ett grundforskningsråd exempelvis från byggforskningsrådet till humanistisk-samhällsvetenskap]i ga forskningsrådet Vidare inrättades två nya basala forskningsråd social- respektive teknikvetenskapliga forskningsråden med i huvudsak tillgängliga sektorsmedel. Sektorsorganen själva bemödade sig om att bidra till den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom högskolan. Men kan inte påstå att man några mer dramatiska forskningspolitiska förändringar härigenom eller i övrigt kom till stånd. Något kryddades anrättningen att högskolan ensidigt gjorde av en icke oväsentlig höjning av den förvaltningsavgift debiteras de som sektoriella uppdragsgivama för deras högskoleprojekt. På sektorssidan visades viss förståelse för pålagan, men uttalades också stark kritik över det beslutsunderlaget och det sätt på vilket det svaga ensidiga beslutet togs. Mer dramatisk, för att inte såga drastisk, blev situationen då det stod klart att uttalandena i 1991 års forskningspolitiska proposition om de oeftergivliga kraven på vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans skulle leda fram till rad översyner sektoriella FoUen av organisationer. Utvecklingen mot ett ökande antal utredningar och utvärderingar förstärktes genom regeringens både allmänna och myndighetsspecifika

22 Bakgrund och förutsättningar SOU 199280

direktiv för s.k. fördjupade anslagsframställningar. Under ett år har de allra flesta centrala sektorsområden par nu blivit genomlysta. Inte sällan har översynema lett till genomgripande funktions- och organisationsförändringar. Sektorsorgan som vi vant vid SÖ och STU har stöpts och fått drapperingar. oss t.ex. - om nya - Skolöverstyrelsen blev Skolverket; Styrelsen för teknisk utveckling, Industri- och Energiverken slogs samman till Närings- och teknik-

utvecklingsverket NUTEK. Översyner av FoU-verksamheten inom

t.ex. bygg- och arbetsmiljö, energi, naturvård, försvar- och trañkområdena har i snabb takt avlöst varandra och inneburit betydande förändringar i olika avseenden. Vetenskapskravet har för gott medvetandegjorts och operationaliserats. Relevansfrägoma har behållit och förstärkt sin givna plats på de sektoriella dagordningama. Personlig kompetens och professionalitet, organisationsutveckling och rationell medelsförvaltning kännetecknar i allt större utsträckning det sektoriella FoU-systemet; ett system, för övrigt, som OECD i en nya utvärdering av svensk FoU för några är sedan rekommenderade att vi bör slå vakt om. Det är bl.a. mot den angivna bakgrunden som översynen av den kriminologiska och kriminalpolitiska forskningen skall ses. Dock föregicks utredningsbeslutet alldeles speciell parlamentarisk av en händelse av allt att döma blev den direkt utlösande faktorn för som att översynen kom till stånd.

BRÅ

1.1 Förslaget om professurer vid

Vid behandlingen 1990 års forskningsproposition 1989902100 av avseende brottsförebyggande rådet BRÅ erinrade riksdagens justitieutskott det värde inrättande av professurer vid rådet skulle om som

kunna ha på forskningen och rekryteringen av forskare . Detta, anförde utskottet, bör beaktas på sikt i det fortsatta utvecklings- och

budgetarbetet JuU29, s. 7-8. I 1991 års budgetproposition hänvisade justitieministem till de året innan angivna riktlinjerna för BRÅs verksamhet, förde inte men fram något förslag om inrättande av professurer vid rådet. I ett par motioner Ju811 och Ju8l4 hemställdes emellertid att tre professurer skulle inrättas och i ytterligare motion Ju835 föreslogs en en utredning i frågan. Med anledning vad som sålunda hade förevarit anförde justitieutav skottet Utskottet vill för sin del erinra om sitt uttalande vid

behandlingen av forskningspropositionen se ovan samt inskärpa att

det bör beaktas i det fortsatta utvecklings- och budgetarbetet ifråga

om BRÃ . Mot den angivna bakgrunden och som ett led i beredningen av

SOU 199280 Bakgrund och förutsättningar 23

BRÅs anslagsframställning för bå 199293 uppdrog rådet mig 910815 att närmare utreda frågan rådsprofessurer. om I min utredningsrapport 911030 konstaterade jag bl.a. att riksdagen accepterat förslaget i 1990 års forskningsproposition att tjänster som professor fortsättningsvis endast bör inrättas inom högskolan. Jag uttalade också för del den bestämda meningen egen att frågan liksom den kriminologiska och kriminalpolitiska forsk- ningen borde ses i ett övergripande nationellt perspektiv. Mitt förslag var att för att inte tappa tempo skulle gå på två man - -

parallella spår ett lokalt BRÅ-spår och ett övergripande nationellt

högskolespår. Som ett första steg föreslog jag inrättande BRÅav en professur i kriminalpolitisk forskning vid Stockholms universitets kriminologiska institution. Jag framhöll också det angelägna i att justitiedepartementet i samråd med utbildningsdepartementet ett som led i beredningen av 1993 års forskningsproposition aktualiserade en utredning om en förstärkning av den kriminologiska och kriminalpolitiska forskningen i landet. Med det senare syftet erhöll jag 920213 regeringens uppdrag att göra en översyn av behovet av kriminologisk och kriminalpolitisk forskning m.m. bilaga I.

1.2 Uppdraget

Enligt direktiven omfattar översynen alla aktörer på FoU-arenan, såväl innanför som utanför högskolan. Utöver sedvanliga inventeringsuppgifter förväntas jag redovisa ett slags fördelningsnyckel för lämplig avvägning mellan olika FoU-slag, konstruerad för ett system som skall präglas av bl.a. en berikande växelverkan mellan teori och praktik. Jag förutsätts lägga förslag hur FoU-verkom samheten skall kunna förstärkas genom bl.a. bättre samordning en mellan berörda aktörer och intressenter och bättre samordning en av befintliga och eventuellt tillkommande Det förväntas också resurser.

att jag skall överväga om det finns behov av att göra ändringar

ifråga om rådets BRÃ.°s roll, uppgifter, sammansättning och

organisatoriska ställning.

Jag har följande delvis redan nämnda allmänna utgångspunkter för

utförande av mitt uppdrag

El Högskolan har ansvaret ñr den grundläggande forskningen och högre utbildningen

El Professurer kommer i fortsättningen inte att inrättas av regeringen utan genom lokala högskolebeslut och sålunda endast inom högskolan

24 Bakgrund och förutsättningar SOU 199280

D Det svenska sektoriella FoU-systemet har betydande kunskapsinformations- och implementeringsuppgifter D Allt brottsförebyggande arbete måste bygga på säker kunskap och beprövad erfarenhet D Myndigheter inom rättsystemet har ett stort behov av kriminologisk och kriminalpolitisk närkunskap D Utredningsområdet kriminologisk och kriminalpolitisk forskning bör ses i ett övergripande kriminalvetenskapligt, nationellt och internationellt FoU-perspektiv D Höga krav skall ställas på de kriminalvetenskapliga FoU-verksamheternas vetenskapliga kvalitet och samhållsrelevans.

1.3 Behovet av kunskap och forskning

Tillgång på kunskap är ett värde i sig på samma sätt som man kan säga att den grundläggande forskningen har ett kulturellt och vetenskapligt egenvårde. Sett i ett nyttosammanhang med samhälleliga förtecken tar vi emellertid för givet att kunskap inte bara ökar vår förståelse för det som händer runt om oss utan också ger underlag för rationella beslut för t.ex. ökad välfärd, säkerhet och bärkraftig utveckling. Vi förutsätter också som självklart att kunskap får man genom forskning och beprövad erfarenhet handlingskunskap och att det är på den vägen vi skall vandra för att kunna främja våra mål och ambitioner respektive kunna göra något åt våra problem. I den meningen har vi ett omätligt kunskapsbehov. Med viss resignation kan man visserligen konstatera att kunskapsinsikt inte alltid styr beslut och handlingar. En arkitekt kan finna sitt sanna uttrycks- och konstnärliga förhållningssätt i en design på tvärs med vedertagen kunskap och i former som kan tolkas som kunskapsförakt. En kriminalpolitiker argumenterar inte sällan på ideologisk grund på ett sådant sätt att det kan tolkas inte endast som kunskapsbrist utan också som rädsla för, ja, till och med förträngning av kunskap; osv. Det finns naturligtvis anledning att i de nämnda och liknande fall varna för moralism och kategoriskt allvetande. Såväl arkitekten som kriminalpolitikem kan genom sina ifrågasåttanden och ideologiska ställningstaganden forskningen nytt stoff och nya infallsvinklar. ge Deras och liknande fall understryker också Edmund Dahlströms observation med anknytning till i första hand den samhällsvetenskapliga forskningen Den kunskap som forskningen bidrar med till

praktiker och politiker blir oftast inte mer än ett tillägg till andra,

praktiska kunskaper och premisser som ligger till grund för hand-

SOU 1992 80 Bakgrund och förutsättningar 25

landet Påpekandet kan emellertid inte tas till intäkt för att t.ex. den kriminologiska och kriminalpolitiska forskningen skulle mindre vara av betydelse för den praktiska kriminalpolitiken. I kraft sitt ständiga av ifrågasättande, sitt tvärvetenskapliga förhållningssätt, sina konsekvensanalyser, synteser och kunskapskataloger är kriminologin och den kriminalvetenskapliga forskningen i övrigt garanti för allen en sidig belysning sakfrågoma och oundgängligen nödvändig del av en i det fundament på vilket system och åtgärder till förebyggande och bekämpade av brott kan byggas. Denna viktiga insats förutsätter naturligtvis duktiga forskare, funktionell organisation och adekvata en ekonomiska resurser. Om användning forskning, nedan 27. av se s.

FoU-kedjan

Högskolan arbetar traditionellt med forskning och utbildning inom ofta klart från varandra avgränsade disciplinområden. Behandling av samhällsproblem fordrar emellertid ett tvärvetenskapligt och tvärmer fackligt angreppssätt med beslutsstruktur arbets- och verken samt samhetsformer som högskolan i varje fall hitintills haft svårt att erbjuda. Det år bland annat mot denna bakgrund skall den man se närmast lavinartade framväxten i vårt land och utomlands efter andra världskriget av dagens sektorsforskning med sitt breda register av satsningar på såväl forsknings- utvecklings-, utrednings- och som olika slag av demonstrations- och experimentprojekt. Vår speciella myndighetsverksstruktur erbjöd goda förutsättningar för snabb en utveckling av myndighetsforskning. Efter ett antal vildvuxna verksamhetsår kan säga sektorsman att forskningen stramats upp och getts inriktning och substans en som tillför de olika samhällssektorerna värdefull kunskap. Det gamla talet om högskoleforskning versus sektorsforskning är förlegat. numera Det som utmärker modern sektorsforskning är

D att vederbörande sektor själv utifrån sina åligganden initierar och

finansierar FoU-verksamhet

D att höga krav ställs på verksamhetens vetenskapliga kvalitet och samhällsrelevans

D att forskningen i meningen traditionell forskning, nedan i

se allmänhet utföres inom högskolan

D att de inom den sektoriella FoU-verksamheten engagerade fors-

karna utbildas inom högskolan

26 Bakgrund och förutsättningar SOU 199280

E] att sektorsorganen som beställare av tillämpad högskoleforskning enligt den s.k. Fosam-doktrinen 1982 för att inte äventyra högskolans egentliga uppgifter grundforskning och högre utbildning numera också bidrar med medel för högskolans kompe- tens- och långsiktiga kunskapsuppbyggnad samt U att tillämpningen av Fosam-doktrinen inneburit att sektorsorgan alltmer kommit att engagera sig också för grundforskningsfrågor och grundforskningsprojekt Så långt är allt väl beställt. Men fortfarande råder en viss oklarhet om det sektoriella forskningsbegreppet med tanke på dess stora spännvidd. I en påtaglig inflation i språkbruket kan sektorsforskning innebära allt från utredning till grundforskning. Möjligen kan denna användning influerad det amerikanska begreppet research, vara av kan betyda det mesta från uppsökande journalistik till grundlägsom gande forskning. Det gäller med andra ord att alltid göra klart för sig vad i det enskilda fallet betecknas som sektorsforskning. som Det gjorda påpekandet förtar på intet sätt det uppenbara behovet av att använda alla tillgängliga FoU-medel för att skaffa oss nödvändig kunskap. Det är också uppenbart att projekt kan innehålla kombinanationer olika FoU-slag och att detta kan vara av värde ñr såväl av projektet sådant för helhetsbedömning av projektornsom som en rådet, förutsatt att de olika FoU-inslagen definieras och ges den vikt inslagens förutsättningar, kvalitet och relevans motiverar. som Det är i det här avseendet som den sektoriella FoU-verksamhetens styrkebälte ligger att kunna initiera olika slag av FoU och att använda sig resultaten från hela registret i sitt informations- och av implementeringsarbete. Högskolan har varken den rollen eller förmågan. Enligt mina direktiv skall jag redovisa hur tillgängliga FoU-resurser fördelas mellan grundläggande forskning, å den ena sidan, och tillämpad forskning och utvecklingsarbete å den andra samt klargöra den lämpliga avvägningen mellan de nämnda FoU-kategoriema. Enligt OECDs s.k. Frascati-manual definieras forsknings- och utvecklingsverksamhet sammantaget som verksamhet på systematisk grundval för att öka fonden vetande, att utnyttja detta vetande för av användningsområden och att åstadkomma nya eller förbättrade nya produkter, system eller metoder. Verksamheten delas enligt manualen in i följande undergrupper

El Grundforskning att systematiskt och metodiskt söka efter ny

kunskap och idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. nya

Begreppet innefattar såväl grundforskning pure basic re-

ren research, där ingen restriktion är lagd på forskningens inrikt-

ning, riktad grundforskning Oriented basic research där

som

SOU 199280 Bakgrund och förutsättningar 27

forskningens inriktning är att lägga en grund, kan tänkas som ge tillämpning.

El Tillämpad forskning att systematiskt och metodiskt söka ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte.

D Utvecklingsarbete att systematiskt och metodiskt forskutnytta ningsresultat och vetenskaplig kunskap och idéer för att nya åstadkomma nya produkter, nya processer, system eller nya väsentliga förbättringar av redan existerande sådana.

OECD-definitionema är emellertid inte helt invändningsfria. Då det gäller forskningsdefinitionen anses det bl.a. att den nedvärderar rent teoretiskt arbete i form av bl.a. reflexioner över den forskegna ningsverksamheten, tänkandet över vad som är väsentliga problem, kritiken av andras uppfattningar, teori- och kunskapsöversikter; allt viktigt för vetenskaplig verksamhet. En annan invändning är att OECD-begreppen bortser från k hands lingskunskap och även i övrigt har så snäva definitioner att de nårmast kan betraktas som beskrivningar av forskningens yttre dräkt. Och då det gäller utvecklingsbegreppet att utveckla nya idéer etc frågas med all rätt varför inte gamla idéer kan användas för samma syfte. Om så skett på basis beprövad erfarenhet hade kanske - av många olyckliga tillämpningsfall t.ex. sjuka hus kunnat undvikas. En kontinuerlig översyn sker av manualen och förväntas inom den närmaste tiden resultera i en revision. De grundläggande skillnaderna mellan de olika FoU-kategoriema anses emellertid stå sig.

1.5 Forskning och

överföring av kunskap

Enligt direktiven skall belysas hur de grundläggande kriminologiska och kriminalpolitiska forskningsresultaten bäst kan föras vidare till och tillgodogöras av den tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet. Detta sker naturligen i ett system med bra kontakt och samverkan mellan företrädare för de olika FoU-kategorierna; till allra bäst synes när det sker inom samma väggar. En sådan är självklar i process de inomvetenskapliga sammanhangen. Den bör inte mindre klar vara i FoU-utövamas utomvetenskapliga relationer, t.ex. i förhållandet mellan högskolan och rättssystemet. Det är på denna punkt de som sektoriella FoU-organen har sina viktigaste uppgifter. I forsken av ningspolitiska policy- och systemfrågor är det därför särskilt angeläget att närmare utveckla frågan om vägarna för kunskapsöverföring. Ett uppföljande inte mindre viktigt spörsmål är frågan kunom skapsrelationema mellan forskning, utbildning och den praktiska yrkesutövningen.

28 Bakgrund och förutsättningar SOU 199280

1.5.1 Forskning och utbildning

Sambandet mellan forskning och utbildning är grundläggande för all högskoleverksamhet. Den nuvarande högskolelagen har anvisningen Verksamheten inom högskolan skall anordnas så att samband mellan utbildningen och forskningen och utvecklingsarbetet främjas 5 §. I den nyligen lagda propositionen om universitet och högskolor, Frihet för kvalitet 1992931, föreslås den i sak överensstämmande formuleringen Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning 3 §. Frågan utvecklas inte närmare i propositionen men bygger på de kända skål som anges i högskoleutredningens betänkande Grundutbildningens villkor i högskolan SOU 19921 Där understryks betydelsen av samverkan mellan forskning och utbildning genom hänvisning till forskningens influens på utbildningens innehåll, fördjupning och bredd och dess värde för den kritiska skolningen, for forskarrekrytering och kompetensökning för både forskarrollen och lärarrollen samt, sist men inte minst, för den stimulans som kontakten mellan studenter och forskare erbjuder. Av speciellt intresse är utredningens synpunkter och förslag beträffande utbildningens forskningsanknytning. Enligt utredningen bör detta begrepp tolkas bokstavligt, innebärande bl.a. att forskning och utbildning bör vara förenade i samma organisatoriska struktur

och att forskare och undervisande lärare bör vara aktiva också i

undervisning respektive forskning. I detta avseende anser utredningen att dagens svenska högskola lämnar mycket övrigt att önska. För att åstadkomma en tingens bättre ordning föreslår utredningen att forskare i extemfmansierade projekt regelmässigt bör medverka i undervisningen vid sin institution inom ramen för sin tjänstgöring. Det bör framhållas att det redan nu finns goda exempel pâ arrangemang som medger att sektoriella FoU-medel kan användas även inom grundutbildningen om det gynnar alla parter. Sålunda använder arkitektursektionen vid Chalmers tekniska högskola medel från Byggforskningsrådet i grundutbildningen i en utsträckning med råsom dets goda minne motsvarar ungeñr 5 % av vederbörande forskares rådsfinansierade arbetstid. Av mer allmänt intresse kan vara att konstatera att den under 1980talet klart markerade förskjutningen av högskolans verksamhet från grundutbildning till forskning i början av 90-talet bromsats upp, framförallt genom en klar nedgång av den externfinansierade forskningsverksamheten. Grundutbildningen är nu inne i en expansiv period. Antalet årsstudieplatser ökar med omkring fem procent per år efter ett decennium med oförändrad volym.

SOU 199280 Bakgrund och förutsättningar 29

1.5.2 Forskarutbildningen

I UHÄs och också sista senaste verksamhetsberättelse rapport 19929 görs sammanfattningen att 1990 års forskningsproposition och 1992 års budgetproposition har uttalanden att antalet om doktorsexamina bör fördubblas. statsmakterna har under följd en av år ökat fakultetsanslagen för att förbättra studiefmansieringen i forskarutbildningen, vilket bland annat lett till fler aktiva forskarstuderande. Trots goda ambitioner och faktiska förbättringar kvarstår emellertid det gamla obalansproblemet som ligger i bristande anpassning en av antalet forskarstuderande till resurserna för handledning och studiefinansiering inom främst de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakultetema. Denna situation har delvis komplicerats att de externt av finansierade forskningsuppdragen till stor del utförs doktorander av och forskarstuderande; ett för högskolan besvärande förhållande i en tid då externfinansieringen minskar. För att statsmakternas ambitiösa planer skall kunna förverkligas fordras alltså att det externa inkomstbortfallet på lämpligt sätt kompenseras. I den mån tilläggsmedel inte kommer från sektorsorganen genom nya uppdrag kan kompensaen tion endast ske genom genom ökade fakultetsanslag vilket i och för sig inte utesluter att ökningen helt eller delvis kan täckas in av för ändamålet dispo- nerade överförda sektorsmedel. Den omvandling av utbildningsbidragen till doktorandtjänster, som pågått under de senaste åren, kommer att intensifieras. En satsning på nya doktorandtjänster kan av allt att döma väntas i nästa års forskningsproposition. I perspektivet överföring av kunskap är de doktorander och forskarstuderande, som arbetar med sektorsfmansierade projekt, inte bara naturliga förmedlare av forskningsinformation till och från olika FoUnivåer utan också betydelsefulla kontaktpersoner mellan högskolan och uppdragsgivarna, inte sällan de sektoriella FoU-organen.

1.5.3 Forskningen och den praktiska yrkesverksamheten

I det föregående I51-2 har uppmärksamheten riktats på studenten respektive doktoranden som kunskapsbärare och kunskapsförmedlare. De kan i varierande grad liksom deras lärare och handledare förr eller senare förväntas tillföra den berörda yrkesverksamheten rättsväsendet etc. relevant forskningsbaserad kunskap. Utöver den nämnda personliga kunskapsförmedlingen, inte som sällan kan vara den effektivaste, informeras praktikerna inbegripet

även politikerna och andra beslutsfattare FoU rad

om genom en olika och för sina uppgifter särskilt skräddarsydda arrangemang. Enligt såväl nuvarande 6 § i högskolelagen 2 § i förslaget till som

30 Bakgrund och förutsättningar SOU 199280

ny högskolelag hör till verksamheten inom högskolan att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete. Kännedom skall också enligt samma författningsrum spridas om vilka erfarenheter och kunskaper som har vunnits i verksamheten och om hur dessa erfarenheter och kunskaper skall kunna tillämpas. Högskolans informationssystem får lätt karaktär av allmänna och övergripande insatser på samma sätt som Forskningsrådsnämndens

FRN s informationsverksamhet som spelar över ett mycket brett re-

gister, allt ifrån information riktad till allmänheten inte minst ung-

domar och bam till stöd för högskolans forskningsinformation genom särskilt avsatta resurser för informationsprojekt som initierats och planerats i högskolan. Då det gäller den mer sektors- och yrkesinriktade forskningsinformationen nyttjarinformation blir därför de sektoriella FoUorganens informationsaktiviteter av avgörande betydelse. Genomgående går organen fram på mycket bred front med skrifter, monografier, artiklar, föreläsningar, presskontakter, konferenser, seminarier etc. Ett bra exempel är infonnationsverksamheten vid BRÅ bilaga 8.

se

Till och från ifrågasätts de sektoriella FoU-organens roller. Det gäller mindre sällan deras centrala roll att informera alla yrkesverksamma sektorsaktörer om relevanta FoU-kunskaper. Den eviga frågan är naturligtvis vad som menas med relevanta användbara FoU-kunskaper och under vilka förutsättningar de kan komma till nyttig användning. Kring den frågan har under de senaste decennierna vuxit fram en intressant forskning med de två amerikanska användningsforskarna Carol Weiss och Judith Larsen som centralgestalter och med intressanta bidrag från bl.a.de nordiska forskarna Erik Albaeck Danmark, Berglot Baklien Norge och Sune Sunesson Sverige. En tämligen allmän slutsats som man kan dra av användningsforskningen är att den presumtive användaren i beslutssituationer blandar forskningsinformation med all annan tillgänglig information och att det är svårt att avgränsa och definiera just forskningsinformationens betydelse jfr Edmund Dahlströms uttalande ovan s. 22. Ytterligare ett allmängiltigt konstaterande på common sense basis är att informationsprocessen lätt kan bli alltför enkelriktad och bedövande på ett sätt som kan passivisera mottagaren snarare än aktivera honom till uppsökande verksamhet. Även i detta fall har det egen sektoriella FoU-organet en viktig förmedlingsroll.

SOU 199280 Bakgrund och förutsättningar 31

Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning i ett kriminalvetenskapligt

perspektiv

Tennen kriminologi betyder ordagrant läran brott, brottsvetenom skap. Tar man den rent språkliga innebörden begreppet av som utgångspunkt öppnar sig ett mycket vidsträckt forskningsñlt. Dit kan man räkna all forskning har med brott och brottslingar göra; som att och också samhällets åtgärder mot kriminaliteten. Forskningsområdet sträcker sig över flera fakultetsområden det humanistiska, juridiska, samhällsvetenskapliga och medicinska. Om i Sverige man - som endast har professur i kriminologi, och till visso en yttermera beskriver den professur i allmän kriminologi, är det naturligt som en att tala om kriminologi i bred mening även inbegripande kriminalpolitisk forskning. Redan vid introduktion och inrättande professur i t.ex. polisav en forskning får man emellertid anledning fundera över kriminologibegreppets omfattning. Man måste naturligtvis fråga sig polisforskom ning är en gren av den kriminologiska forskningen eller den är om en egen självständig disciplin. I den debatt föregick inrättandet som av polisforskningsprofessuren, hävdade universitetsföretrådare mycket energiskt dels att ämnet borde ha bred kriminologisk en bas, dels att professuren borde universitetsprofessur. Den alternativa vara en lösningen skulle med andra 0rd professur i kriminologi med vara en inriktning på polisforskning. På samma sätt kan naturligtvis hävda ett brett och basalt krimiman nologibegrepp vid beskrivningen professur innehavare av en vars skall forska om samhällets åtgärder mot brott, dvs. kriminalpolitisk forskning. I detta fall skulle det alltså ligga när tillhands tala att om en professur i kriminologi med inriktning på krintinalpolitisk forskning. Vad gäller då ämnen kriminalteknik, förhörs- och vittnessom psykologi, rättsmedicin, rättspsykiatri, Straffrätt och straffprocessrätt Med lite god vilja kan in samtliga i kriminologiman nog pressa begreppet. Det låter sig utan vidare göras med rättspsykiatrin där man för övrigt använder sig begreppet medicinsk kriminologi, av men hur är det med den dogmatiska straffrätten och straffprocessrätten I sitt standardverk Kriminologi 1968 gör Stephan Hurwitz om följande beskrivning

Ordet kriminologi benyttes i forskellige, eller mindre vidtraekmere kende betydninger. I videste forstand det hela kriminalvidenskaben, i snaevrere forstand navnlig den del deraf, der på empirisk grundlag beskriver kriminel adfaerd udforsker de mulige kriminalitetsfaktoog rer, dvs. de individuelle sociale forhold, der har eller kan have og - -

32 Bakgrund och förutsättningar SOU 199280

Hurwitz hänvisning till hela kriminalvetenskapen överensstämmer med det internationella begreppet criminal science som på sin tid myntades av straffrätts- och kriminologiprofessom Leon Radzinowicz kriminologiska institutet, universitetet i eng. Cambridge och utvecklades honom i vol. 4 av Cambridge Studies in Criminal Science av 1945 The modern approach to criminal law. II. The Meaning and

Scope of Criminal Science

Enligt Radzinowicz består kriminalvetenskapen av tre grenar kriminologi kriminalsociologi och socialbiologi, kriminalpolitik inkl. penologi och straffrätt. Criminal Science has three branches, Criminology, Criminal Policy and Criminal Law... Criminology nourishes criminal policy, criminal policy shapes criminal law, and all three combine to form Criminal Science. Radzinowicz inbegriper sålunda i kriminologibegreppet endast etiologien, dvs. frågan om kriminalitetens orsaker. I Sverige gjorde Ivar Agge sin tid en grundlig genomgång av kriminologiens begrepp, allmänna karaktär och förhållande till andra vetenskapsgrenar Kriminologisk handbok, 1955. Med hänvisning till europeiska handböcker gör han uppdelning på kriminologi i en en inskränkt respektive vidare mening. Till den förra kategorien hänför han kriminologiensfenonzenlära kunskapen om brottslighetens faktiska utbredning och fördelning i skilda avseenden, kriminologiens 0rsakslära eller etiologi samt prognosforskningen. Utanför kriminologien i trängre mening ligger då, enligt Agge, strajrätten, stramnrocessrätten, penologien, kriminaltekniken, förhörs- och vittnespsykologien, rättsmedicinen, rättspsykiatrien och kriminalpolitiken. För del ansluter han sig till Radzinowicz övergripande kriminalveegen tenskapliga synsätt men gör den anmärkningen att brottets fenomenlära får en alltför undanskymd plats i den angivna begreppsapparaten. Det uppenbarligen ingen tillfällighet att det institut för brottsvar forskning, som genom bl.a. Ivar Agges tillskyndan inrättades vid Stockholms universitet i mitten på 1950-talet, kom att benämnas Kriminalvetenskapliga institutet. I sin bok Kriminologi med underrubriken I kriminalpolitiskt perspektiv skriver Inkeri Antilla och Patrik Törnudd ett par decennier 1973 Om vill tala om kriminologi i vidsträckt senare man bemärkelse så att all forskning om brottslighet och brottslingar inkluderas måste till den deskriptiva kriminologin och den s.k. ..., orsaksforskningen ytterligare fogas straffrätten, straffprocessrätten, kriminalistiken police science, rättsmedicinen och kriminalpolitiken En kanske lämpligare sammanfattande benämning på dessa är kriminalvetenskaperna. Se också Knut Sveri om Kriminalvetenskap en översikt, bilaga - 12.

SOU 199280 Bakgrund och förutsättningar 33

Även de gjorda referenserna inte vidare kan överföras om utan till

dagens situation nya specialområden för forskning typ viktimologi

av

har tillkommit så är de nämnda forskarnas i det närmaste samstâm-

miga begreppsbeskrivning i sina grunddrag fortfarande aktuell och användbar. Inte minst åskådliggör det kriminalvetenskapliga begreppet forskningsarenans bredd och komplexitet, vilket i sin tur visar på behovet av samverkan mellan de olika del- och ämnesområdena. På samma sätt som den kdminologiska och kriminalpolitiska forskningen enligt denna utrednings direktiv skall sättas in i ett - nationellt FoU-sammanhang, bör den också, enligt min bedömning, sättas in i sitt himinalvetenskapliga sammanhang. Detta kan bl.a. ge anledning till överväganden beträffande frågor utanför den kriminologiska och kriminalpolitiska forskningens huvudstråk, t.ex. frågor som berör straffrättslig och annan rättsvetenskaplig forskning av kriminalpolitisk relevans.

SOU 199280 35

Lägesbeskrivning

2 Roller, verksamhet och resurser

Det svenska kriminalvetenskapliga FoU-systemets förankringspunkter kan översiktligt illustreras med följande skiss

Högskolan

Å

----- o BRÅ KVS

Samlingsbegreppet högskolan omfattar i första hand den institutionella forskningen inom de juridiska, medicinska och samhällsvetenskapliga fakultetema. Brottsförebyggande rådet BRÅ och har mer mer fått karaktären av ett statligt sektoriellt forskningsinstitut men har även andra uppgifter myndighetssamverkan, utvärderingsverksamhet m.m.. Rikspolisstyrelsen RPS med sin forskningsenhet, placerad på Polishögskolan, är primärt inrikad på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Kriminalvårdsstyrelsen KVS har en mindre forskningsgrupp med numera huvudsakligen inomverksuppgifter.

Aktörernas FoU-verksamhet kan illustreras med följande fhnldionsskiss

Grundfo Tillämp fo Utveckl arb Utredn Info

36 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

Den streckade linjen för högskolan anger att utvecklings- och utredningsarbete i första hand högskolans inre verksamhet och avser utbildningsverksamheten. Dock förekommer, som i all forskningsverksamhet, särskilt i uppdragsprojekt. inslag av utvecklingutredning, Ehuru inte huvuduppgift möjligen inte en uppgift överhuvud en taget bedrivs vid BRÅ ganska omfattande grundforskning. en

2.1 Högskolan

2.1.1 Institutionell

hemvist

Det är svårt att få den svenska kriminalvetenskapliga ett grepp om forskningen inom högskolan man gör en inventering på forskarom nivå, ja, det är inte så mycket lättare man tar institutionsorgaom nisationen utgångspunkt. Några heltäckande redovisningar finns som inte. Till att börja med kan konstateras att högskoleforskningen med fâ undantag är koncentrerad till universiteten, främst Stockholms universitet. Därvid bör observeras Karolinska institutets huvudmannaskap för medicinsk fakultet. Inom Stockholms universitet är intresse för denna utredning av förutom den kriminologiska institutionen främst de juridiska, socio- logiska och psykologiska institutionerna; därutöver institutionen för social- och rättspsykiatri vid Karolinska institutet med lokalisering till Huddinge sjukhus. Utanför Stockholmsområdet är speciellt intresse Lunds universiav tet, särskilt sociologiska institutionen, och det nätverk av kriminalvetenskaplig forskning aktualiserats i anslutning till denna instisom tution. Man skulle ha väntat sig att den Statsvetenskapliga, pedagogiska och ekonomiska forskningen skulle ha visat stort intresse för de kriminologiska och kriminalpolitiska frågeställningarna. Så har emellertid hitintills inte varit fallet. Inom dessa ämnesområden har jag endast funnit några få projekt med relevant anknytning. I valet mellan att redovisa forskningen ämnesvis eller institutionsvis har jag i detta avsnitt valt det alternativet. Det finns anledning senare att i sammanhang behandla ämnesprofilema. Först några senare korta Översikter institutionsforskningen. om

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 37

251.2 Kriminologiska institutionen vid

Stockholms universitet Ämnet kriminologi introducerades vid dåvarande Stockholms

högskola numera Stockholms universitet höstterminen 1959 i och

med att lic jur Knut Sveri på initiativ av dåvarande professorn i Straffrätt Ivar Agge erbjöds ett vikariat på extra docenttjänst vid en juridiska fakulteten. År 1960 inrättade Statens Råd för Samhällsforskning för Knut Sveris räkning en forskartjänst i kriminologi, som denne innehade t.o.m. den 30 juni 1964. I en trepartimotion 1964 föreslogs att en professur delad mellan de samhällsvetenskapliga och juridiska fakultetema skulle inrättas i ämnet allmän kriminologi vid Stockholms universitet. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget och professuren inrättades fr.o.m. den l juli 1964 och Sveri förordnades på tjänsten fr.o.m. nämnda datum. Efter sedvanlig prövning utnämndes Sveri den 4 juni 1965 till professor i allmän kriminologi.

Vid 1964 års organisatoriska universitetsreform fördes kriminologi-

ämnet till den sociologiska institutionen. Sveris undervisning som professor var emellertid förlagd till juridiska fakulteten inom ramen för straffrätten. För ämnets fortsatta utveckling ansågs det emellertid nödvändigt att bygga upp en kriminologisk forskarmiljö och att bredda undervisningen för att göra den attraktiv även för studerande vid samhällsvetenskapliga fakulteten. I det syftet gjorde Sveri 1969 en framställan till universitetskanslersämbetet om att allmän kriminologi skulle införas såsom examensämne i fil. kand. Året examen. därpå 1970 blev allmän kriminologi ett självständigt ämne vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet. Trots att ämnet allmän kriminologi organisatoriskt 1964 fördes till den sociologiska institutionen hade ämnet hela tiden en självständig ställning och betraktades utgöra en egen avdelning. Något formellt beslut härom hade fattats, men ställningen som egen avdelning utbildades genom praxis. En bidragande orsak härtill torde ha varit dels att antalet anställda och studerande i jämförelse med förhållandena i ämnet sociologi var betydligt lägre, dels beroende på ämnets dubbla fakultetstillhörighet. Vidare hade under lång tid frågan de om organisatoriska formerna för sociologiämnet diskuterats utan att någon slutlig lösning hade nåtts. Under hösten 1977 aktualiserades frågan om en egen institution för kriminologin. Av olika skäl realiserades inte tanken förrän flera år senare bl.a. beroende på tveksamhet bland anställda och studeranderepresentanter. En särskild nämnd för allmän kriminologi inrättades emellertid. Den hade till uppgift att bereda ärenden för behandling i den sociologiska institutionens styrelse. Hösten 1986, nästan tio år efter det att frågan på allvar hade aktualiserats, beslutade nämnden att inge ett förslag till universitets-

38 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

styrelsen om inrättande av en självständig kriminologisk institution. Förslaget var väl berett och förankrat och redan i början 1987 av beslutade universitetets styrelse om att en kriminologisk institution skulle inrättas fr.o.m. den l mars 1987. Knut Sveri utsågs till prefekt. Sammanfattningsvis kan sägas att det förekom många turer innan ämnet fick den status som i många internationella sammanhang betraktas som självklar. Knut Sveri avgick med pension i och med utgången 1991, av men hade med tanke på att proceduren att utse efterträdare dragit ut på tiden ett förlängt förordnande som professor och prefekt fram till halvårsskiftet 1992. Någon efterträdare är ännu inte utsedd. De tre sakkunniga Ulla

Bondesson, Köpenhamn Ragnar Hauge, Oslo Hans Klette, Lund

- har förordat forskningschefen vid BRÅ, docenten Per-Olof Wikström. Universitetets tjänstförslagsnämnd har behandlat ärendet den 31 augusti. Kriminologiska institutionen och tidigare avdelningen har under åren hatt mycket få fasta lärartjänster. För närvarande finns utöver professuren en forskarassistenttjänst, som är delad mellan två personer, en halvtizlsgjânst som högskoleadjunkt, samt högskoleen lekzorstjanst. Institutionen har fr.o.m. den l juli i år medel för en högskolelektorstjänst med inriktning på forskning. Härigenom har ett under lång tid redovisat behov tillgodosetts. Till tjänsten, är som under tillsättning, finns sex sökanden. Institutionen har under många år och framför allt under det senaste året haft en stor undervisningsbörda. Läsåret 199192 blev olika av skäl exeptionellt. Med en budgeterad medelstilldelning motsvarande 98 årsstudieplatser och en extra tilldelning på 14 platser ñck institutionen ta hand om inte mindre än 786 registrerade studerande motsvarande 325 årsstudieplatser. Den svåra situationen klarades av genom att samtliga fast anställda på institutionen tog på sig en undervisningsbörda som långt överskred den som är fastställd för dessa tjänster. Dessutom anlitades ett stort antal extralärare. Under dessa förhållanden är det förklarligt att forskningen eftersattes. Budgetåret 199192 var kriminologiska institutionens fakultetsanslag 944.000kr. Större delen av detta belopp utgjorde kostnader för löner till professor, forskarassistent samt till halv 1e byråsekreteraren tjänst. Grundutbildningsanslaget var 958.000 kr. men efter framställan om tillägg p.g.a. den stora studerandetillströmningen tilldelades institutionen ytterligare 138.000 kr. Innevarande budgetår 199293 är fakultetsanslaget 1.462.000 kr. och grundutbildningsanslaget 1.21 1 .O00 kr., dvs. totalt 2.673.000 kr. Antalet årsstudieplatser är 114.

SOU 199280 Roller, verksamhet och 39 resurser

Beträffande institutionens doktorander, se avsnitt 3.1 B. I en rapport framlagd i april i år av en arbetsgrupp för översyn av Stockholms universitets institutionella organisation I OR har återigen institutionens status aktualiserats. Med hänvisning till bl.a. att institutionen underskrider en kritisk massa för en effektivt fungerande verksamhet anför IOR Kriminologi skulle kunna bli en avdelning inom sociologiska institutionen, socialhögskolan eller psykologiska institutionen. Verksamheten är ñr liten för att kunna kvarstå som egen enhet och institutionen har inga externa forskningsmedel. Kriminologiska institutionen är också landets enda institution sitt slag. Såväl av basen för grundutbildning som forskningsbasen skulle behöva breddas. En knytning till sociologiska institutionen, med avdelningen för demografi, torde möjligtvis ge förutsättning för en breddning utanför sociologiämnet. Detsamma gäller socialhögskolan, som har en stor bredd i sin grundutbildning. En anknytning till psykologiska institutionen skulle betona andra delar av ämnet kriminologi. En variant till en sammanslagning med en befintlig institution inom universitetet vore en lösning som enbart berör en breddad forskningsverksamhet att knyta Brottsförebyggande rådet till universitetet samt slå ihop detta dvs. BRÅ, utredarens anm. och kriminologiska institutionen. Som ytterligare ett alternativ föreslår IOR en sammanslagning över fakultetsgräns av kriminologi och juridiska institutionen och anför Flera anknytningspunkter ñnns. Professuren i kriminologi är gemensam för samhällsvetenskaplig och juridisk fakultet. Juris studerande kan ha kriminologi som en del av juristexamen. Institutionsstyrelsen har hävdat att IOR dels redovisat ett felaktigt faktaunderlag, dels också gjort oacceptabla principiella överväganden. Senare under våren behandlades institutionsfrågan även i en rapport från samhällsvetenskapliga fakulteten om fakultetens Struktur, volym, produktivitet 1987-1991 samt verksamhetsplan 1991-2001. I fakultetsrapporten görs ingen direkt jämförande värdering av de olika institutionemas insatser. Den gjorda resultat-, och resurs- produktivitetsanalysen ger emellertid ett underlag för en framtidsanalys och fakultetens bedömningar i policy- och prioriteringsfrågor. I den delen ges i rapporten synpunkter på bl.a. avvägningen mellan fakultetsñnansierad och extemfinansierad forskning. Då det gäller kriminologin konstateras att framtiden med bl.a. ändrade ekonomis- ka förhållanden och borttagande av gränser i Europa kommer att medföra förändringar i den svenska brottsbalken och ett ökat behov

40 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

av analyser om brottslighetens förändringar. Med hänvisning till att den kriminologiska institutionen är den enda i sitt slag i landet anför fakulteten

Samtidigt finns emellertid ett relativt stort såväl forskningsfinansierande som forskningsutövande Brottsförebyggande rådet organ, BRÅ, inom området. Ett sätt tillgodose att den fria,obundna och kritiska forskningen vore att föra över forskningsresurser ocheller forskningstjänster till fakulteten från BRÅ.

De två rapporterna [OR-rapporten och fakultetsrapporten har - uppenbarligen olika utgångspunkt och inrilctning. I den förra ifrågasätts den kñntinologiska institutionens självständiga status. Det

sker inte i den i varje fall inte uttryckligen. Där reflekteras

senare över resursförstârkningar.

2.1.3 Institutionen för social- och rättspsykiatri vid

Karolinska institutet i Stockholm

Institutionens forsknings- och utvecklingsverksamhet är i huvudsak inriktad på kriminologiska och kriminalpolitiska frågor. Institutionen år lokaliserad till Huddinge sjukhus och ingår i det nyinnumera rättade 1991 Rättsmedicinalverkets RMVs avdelning vid sjukhuset. Inom ramen för ett årligt fakultetsanslag på dryga l mkr har institutionen en professur i social och rättspsykiatri Lars Lidberg och en forskartjänst som innehas docent i medicinsk kriminologi av en Henrik Belfrage, den ende i landet inom detta ämnesområde. Genom ad hoc arrangemang, främst korttidsförordnanden, medverkar för närvarande i institutionens arbete sex ytterligare forskare, varav en docent. Institutionens befattningshavare är utöver FoU och den kliniska verksamheten livligt engagerade i förelåsningsverksamhet, bl.a. för studerande vid olika jurist-, kriminologi- och medicinlinjer. Lidberg ägnar 40-50 % av sin arbetstid till forskning Belfrage 70 %. ca

En viktig förutsättning för forskningen vid institutionen och

liknande forskning överhuvud taget är tillgången till rättspsykiatriska utlåtanden och uppföljande domar. Redan 1934 skapades ett arkiv för ett sådant material Kriminologiska centralarkivet, K CA. Sedan 1978 har det varit placerat på rättspsykiatriska kliniken vid Huddinge sjukhus under tillsyn av professorn i social och rättspsykiatri. Från och med 1992 har RMV huvudmannaskapet för arkivet under den nya benämningen Rättsmedicinalverkets centrala arkiv RCA. Professom i social och rättspsykiatri beslutar emellertid alltjämt om utlämnande av uppgifter från arkivet för forskningsändamål. Arkivet innehöll 1940 ungefär 2.800, 1988 cirka 55.000 och den 10 i år 57.438 mars

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 4l

utlåtanden.

Jämsides med uppbyggnaden av KCA arkiverades inom Socialsty-

relsen ett liknande material, innehållande även placeringsbeslut. Denna arkivering upphörde i och med RMVs tillkomst. Lars Lidberg

har aktualiserat frågan dels ett överförande hela eller delar om av av Socialstyrelsens arkiv till Huddinge för utfyllnad vissa luckor i av RCA och för andra kompletteringar, dels inrättandet forskarav en tjänst i anslutning till RCA. Förutsättningarna för tillmötesgå att dessa önskemål är under övervägande. Se vidare under avsnitt 6.8 B 2.

2.1.4 Sociologiska och psykologiska institutionerna vid

Stockholms universitet

Medan de behandlade institutionerna IIl2-3 är helt inriktade på kriminologiska och kriminalpolitiska FoU-frågor är dessa frågor,

ehuru centrala och fortlöpande uppmärksammade, endast en del av det mycket breda FoU-spektrum med vilket de sociologiska och psykologiska institutionerna vid Stockholms universitet arbetar. Båda institutionerna har satsat på sådan longitudinell forskning som vid sidan andra behandlade frågeställningar och erhållna - av resultat har ett betydande kriminologiskt och kriminalpolitiskt - värde. Sociologiska institutionen har sitt stor allmänhet mycket av en uppmärksammade Metropolitprojekt och psykologiska institutionen sitt av samma allmänhet kanske mindre uppmärksammade inte mindre men

intressanta IDA-projekt Örebroprojektet. Projektansvariga

under många år har för det förra varit professor Carl-Gunnar Janson och

för det senare professor David Magnusson.

Ett gemensamt drag för de båda storprojekten år de under åren att engagerat ett stort antal unga duktiga forskare disputerat på olika som projektfrågor.

Projekten har haft lång livslängd. De startade båda i mitten på l960-talet. HSFR, RJ, FRN, SCB dåvarande DSF och SÖ samt har

till största delen svarat för finansieringen. Tillsammans

med tre andra longitudinella projekt har de så 1990-91 sent som utvärderats genom FRN s försorg. Båda projekten håller mycket hög en vetenskaplig nivå med IDA-projektet i detta hänseende bedömt det som mest framgångsrika projektet de fem utvärderade. De av anses dessutom ha gjort viktiga insatser i svensk samhällsutveckling. Se närmare om utvärderingen, avsnitt 6.1.2. För denna utredning har Metropolit- och IDA-projekten främst

betydelse som illustration på vad kan åstadkommas som med individinriktad programforskning. De också god bild ger en av de stora programmens och projektens inre dynamik och utvecklingskraft, men belyser även de betydande FoU-processuella svårigheter bl.a.

42 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

integritetsproblemen som är förenade med denna typ av forskning. Genom sina många övergripande frågeställningar och flerfaktoriella infallsvinklar visar de dessutom att svaren på de kriminologiska och kriminalpolitiska frågorna troligen inte sällan är att finna i analys och syntes av samspelet mellan individegenskaper och miljöfaktorer. Projekten har sin givna plats i utredningens behandling av krimi-

nalvetenskapliga FoU-program se nedan avsnitt 6.7.

Vid sociologiska institutionen finns också en professur i sociologisk alkoholforskning med Eckart Kühlhorn som innehavare. Utöver att ämnet är av kriminalvetenskapligt intresse kan noteras att Kühlhorn har en betydande erfarenhet av kriminologisk FoU-verksamhet, inte minst från många års arbete på BRÅ.

2.1.5 Övriga institutioner

Utöver verksamheten vid de nämnda institutionerna 2.1.2-4 och situationen vid Lunds universitet har vi endast funnit strödda exempel på för denna utredning intressant kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Lundafallet behandlas i avsnitt 6.4.2 om modeller för samverkan och samordning. Ett specialfall, professuren i sociologi med inriktning på våld mot kvinnor, behandlas i avsnitt 6.4.3.

Brottsförebyggande rådet

I denna utrednings direktiv hänvisas till BRÅs forsknings- och att utvecklingsverksamhet primärt är inriktad att ge underlag för kriminalpolitisk problemlösning och brottsförebyggande reformer. En betydande del av denna verksamhet föranleds av regerings- och riksdagsbeslut. I syfte att effektivisera rådets arbete och anpassa det till ett nationellt FoU-perspektiv skall jag som utredare överväga om det finns behov av att göra ändringar i fråga om rådets roll, uppgifter, sammansättning och organisatoriska ställning. Därvid skall jag särskilt uppmärksamma rådets befattning med anslagsgivning till olika FoU-projekt och överväga behovet av alternativ till den nuvarande ordningen, speciellt beträffande medelstilldelningen till grundforskmng. Den angivna behovsprövningen förutsätter en relativt omfattande genomgång och beskrivning av såväl förhistoria som dagsläge.

2.2.1 BRÅs förhistoria och

utveckling

Under 1950-60-talen fördes i landet en livlig diskussion i kriminalpolitiska frågor, främst beträffande ungdomsbrottsligheten. Ett antal

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 43

offentliga kommittéer och samarbetsorgan tillsattes, bl.a. 1956 års klientelundersökning, samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten 1966; samarbetsorganet för bekämpande narkotiav kabrottslighet 1970; 1968 års brottmålsutredning. Behovet av kriminologisk och kriminalpolitisk forskning gick röd tråd som en genom alla utredningar och diskussioner. Som tidigare nämnts inrättades 1964 landets hitintills enda professur i kriminologi vid Stockholms universitet med Knut Sveri som innehavare. För tillkomsten BRÅ finns det anledning av att något stanna vid 1968 års brottmålsutredning SOU 197110. Utredningens ñr namn knappast tankarna till brottsförebyggande arbete. Uppdraget att var överväga frågor om beivrande av mindre förmögenhetensbrott. Men i det slutliga betänkandet behandlades också behovet ett brottsföreav byggande arbete som en viktig ingrediens i ett diskuterat kriminalpolitiskt handlingsprogram. I ett givande och konstruktivt tankeutbyte mellan utredningsmannen borgmästare Yngve Kristensson och Knut Sveri föddes tanken på ett brottsförebyggande centralt råd. Rådet föreslogs bli inrättat under justitiedepartementet och skulle bestå av företrädare för samhällets högsta politiska organ och centrala myndigheter, rättsväsendet, näringslivet, folkrörelser och den kriminologiska forskningen. Till rådet skulle knytas ett institut för planering, utredning och verkställande av brottsförebyggande åtgärder. Genom institutet skulle den brottsförebyggande verksamheten tillföras nödvändiga FoU-resurser. Brottmålsutredningens förslag innebar att rådet skulle behandla t.ex. företagens och medborgarnas medverkan i den brottsförebyggande verksamheten, myndigheternas möjligheter att bekämpa brottsligheten och förutsättningarna för straffrättsligt ingripande. I uppföljning av de förslag och de erfarenheter på detta sätt som växte fram i slutet av 1960- och i början 1970-talet började de av politiska partierna att alltmer intressera sig för organisation och former för det brottsförebyggande arbetet. Motioner väcktes vid 1972 års riksdag. Vid riksdagsbehandlingen konstaterade justitieutskottet att kampen mot brottsligheten måste föras en bred front i samverkan mellan myndigheter och enskilda. Utskottet fann att starka skäl talade för att ett centralt organ inrättades för ett mer samlat grepp på det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. I januari 1973 uppdrogs dåvarande expeditionschefen vid justitiedepartementet Ingvar Gullnäs att utreda och förslag ge om inrättande av ett centralt råd för samordning samhällets insatser av mot brott. Redan i april samma år lämnade Gullnås sitt betänkande med förslag om Det brottsförebyggande rådet Ds Ju 19736. Det föreslagna rådets huvuduppgift skulle att verka vara som myndighetssamordnande organ under regeringen. Rådet skulle

44 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

samordna samhällets och enskildas insatser mot brott samt genom utredningar och initiativ medverka i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. Begreppen utredande, initiativtagande och samordnande skulle karaktärisera det nya organet. Därmot skulle rådet i princip ha några verkställande uppgifter. Generellt kan man säga att myndigheten primärt skulle ha en samordnande aktions- och informationsroll. Utredningsmannen gjorde inget direkt uttalande om forskning vid rådet. I motivtexten talas om att följa pågående forskning och informera olika samhällsorgan och enskilda om forskningsresultat, att värdera utförd forskning och att ta initiativ till ny forskning. Man får det bestämda intrycket att rådet i första hand skulle repliera på extern forskning, inte minst forskningen vid den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Förslaget resulterade i en proposition 1974 1 bilaga 4. Utöver en , utredningsenhet föreslogs en utvecklingsenhet. I denna del anförde det föredragande statsrådet

Jag anser att i rådets kansliorganisation bör ingå en enhet som har till uppgift att följa och utvärdera forskning som är av intresse för rådet samt sprida forskningsresultat inom rådet och till de myndigheter som berörs av rådets arbete. Enheten bör också utforma förslag och planer till olika forskningsprojekt som med medel från rådet utförs utanför rådets organisation Enheten bör benämndas utvecklingsenhet min kurs.

En vetenskaplig referensgrupp föreslogs knuten till rådet. Vid justitieutskottets behandling konstaterades att av rådets enheter skall med hänsyn till forskningens stora betydelse för rådets verksamhet en fungera som utvecklingsenhet JuU 197410, s. - 3,9. Den av utskottet biträdda propositionen bifölls av riksdagen.

Dåvarande hovrättsrådet numera hovrättslagmannen Carl-Johan

Cosmo blev BRÅs första chef. Tillsammans med Knut Sveri, som gärna såg forskning bedrevs BRÅ, intresserade han sociologiatt professorn Gösta Carlsson för att bli chef för rådets utvecklingsenhet. När så skedde, och Carlsson accepterade och utsågs, kan man säga att grunden lades till en utveckling som skulle innebära en systematisk uppbyggnad av rådets internforskning. De övriga forskare, som knöts till enheten, hade inte bara ambitionen att intitiera, följa och utvärdera forskning och att sprida forskningsresultat. De ville själva forska och utveckla sig som forskare. I de flesta fall förekom de i dubbla roller, både vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet och på BRÅ. Några disputerade och förekom därefter som forskare med en halvtid på institutionen och en andra halvtid på BRÅ. För rådet innebar denna dubblering utveckatt

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 45

lingsenheten alltmer framstod som en forskningsenhet. BRÅzs roller har fortlöpande varit föremål för granskning och

diskussion; så bl.a. i wa BRÅ-utredningar BRÅ 80 med justitierådet

Erik Nyman utredningsordförande och BRÃ 88 med generalsom direktör Urban Rosenblad som utredare. BRÅ 80 är fokuserad på frågor samverkan, projektverksamhet, om information, allmän utvärdering och framtidsfrågor. Utredningen beskriver på ett intressant sätt följande tre alternativa huvuvdroller för rådet

a Ett kriminalpolitiskt institut med forskning, dokumentation av

kriminalpolitiskt material och idédebatt.

b Ett till justitiedepartementet knutet stabsorgan, som av departementet kan utnyttjas för utrednings-, forsknings och beredningsuppgifter.

c Ett självständigt organ, som med bred samhällsförankring kan

verka för samordning av samhällets åtgärder mot brott. Det första renodlade alternativet ansåg utredningen, BRÅ gav, en alltför passiv roll. Mot det andra alternativet anfördes att den nära anknytningen till justitiedepartementet sannolikt skulle omintetgöra den uppslutning kring rådet från olika politiska gruppers sida som är av stor betydelse för den brottsförebyggande verksamheten. Utred-

ningen rekommenderade aktionsrollen enligt alternativ c samt

föreslog, med bl.a. hänvisning till att den forskning som har bedrivits inom för BRÅs verksamhet rönt erkännande, ramen att rådets utvecklingsenhet borde döpas om till forskningsenhet. Så skedde också SFS 1982787. BRÅ 88 aktualiserades bl.a. arbetet med av en ny generell verksförordning. Tillfället ansågs väl valt att också se över en del myndigheters uppgifter och organisation. Även denna utredning behandlar BRÅzs roller, särskilt BRÅs forskning i förhållande till universitetsforskningen. Utredaren konstaterar bl.a. inom BRÅ förekommer i dag inslag att av

grundforskning, som enligt gängse definitioner hör hemma i

universitetsmiljö. Grundforskning i egentlig mening bör ankomma på universiteten och via forskningsråden. I uppföljning av dessa uttalanden gör utredaren det utomordentligt intressanta uttalandet att det är möjligt att den egentliga universitetsforskningen inom kriminologien har fått alltför små resurser, därför BRÃ har kunna vid att ansetts ersätta universitetsinstitutionens Stockholms universitet insatser. Då det gäller den tillämpade forskningen ligger det, enligt utredaren nära till hands att föreslå att all denna verksamhet skall samlad inom BRÅ. vara

46 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

BRÅ 88-utredaren Urban Rosenblad sammanfattar sina överväganden på följande sätt

Förmig är det självklart att den forskning som skall bedrivas inom BRA skall ge kunskaper som behövs för brottsförebyggande insatser, under det att kriminologisk grundforskning som hör hemma inom universitetet kan ha vidare och även mindre nytto-

inriktade mål. Det hindrar inte på något sätt att, liksom för

närvarande, BRA-anställda forskare på deltid även är anställda vid

universitetet. Denna klarläggandegräns innebär inte heller att

kvaliteten på forskningen inom BRA skulle vara eller behöver vara lägre.

I anslutning till ändringen av utvecklingsenhetens namn till forskningsenhet och med anledning av vissa remissorgans farhågor för departemental styrning av den kriminologiska forskningen i landet BRÃs roll justitiedepartementets stabsorgan genom som ett utrednings- och utvärderingsinstitut anförde justitieministern i förordningsmotiven

Det är inget anmärkningsvärt att regeringen inom ramen för bl.a.

budgetprocessen kan påverka verksamheten hos en statlig myndighet

som BRA. Avenom regeringen inte i detalj bör få avgöra vilka

projekt som BRA skall avsätta resurser till är det naturligt att regeringen kan uppdra BRA, som är en myndighet under regerin-

gen, att genomföra ett visst projekt på bekostnad av ett annat min

kurs.. Vad gäller förhållandet mellan regeringen och BRA innebär detta ingen skillnad mot vad som gällt hitintills.

Uttalandet är ett intressant inlägg i diskussionen om forskningens integritet och minskar knappast de kritiska invändningar som till och från brukar göras beträffande den styrda myndighetsforskningen. Det ger också en bra relief till Rosenblads påpekanden om grundforskning och annan FoU-verksamhet.

Den bild tonar fram från BRÅ-utredningarna och i övrigt

som under perioden 1973-1991 visar ett sektorsorgan med för närva-

rande fyra huvudroller a samverkansrollen, b utredning- och under senare år mer påtagligt utvärderingsrollen, c forskningsrollen

och d informationsrollen. I rådets arbetsordning 1989-08-24 talas

BRÅs fyra huvudjunktioner är samordning, forskning, om att utredning och information.

Utan att aktionsrollen förlorat i aktualiatet snarare tvärtom kan man

emellertid observera

att rådet blivit alltmer intresserad av en samlad FoU-verksamhet

att rådet alltmer uppfattar sig som ett sektoriellt FoU-organ och omvärlden uppenbarligen alltmer kommit uppfatta BRÅ att att som ett statligtforskningsinstitut

SOU 199280 Roller, verksamhet och 47 resurser

I statsrådsberedningens Svensk sektorsforskning Ds 19893 redovisas BRÅ statligt forskningsinstitut som ett s. 67, jämförbart med t.ex. Försvarets forskningsanstalt FOA och Statens väg- och trafik-institut VTI. Den nämnaren för dessa är gemensamma organ att de i viss utsträckning stöder extern FoU. I BRÅs fall sker detta

emellertid i relativt i förhållande till andra sektorsorgan begränsad utsträckning och det kan därför lika rätt att jämföra rådet med vara den grupp av institut som har uteslutande FoU-verksamhet. Till egen den kategorien räknas bl.a. Arbetsmiljöinstitutet AI, Arbetslivscentrum ALC och Statens institut för byggnadsforskning SlB. Mot den angivna bakgrunden har det framstått naturligt för som BRÅ försöka sin begreppsapparat att anpassa och sitt handlande till de övriga jämförbara sektorsorganen. Rådet har sålunda i framställning till regeringen 910315 föreslagit att rådets utredningsenhet i fortsättningen skall benämnas utvecklingsenhet. Som skäl hänvisar rådet till att BRÅs utredningsenhet i själva verket bedriver utvecklingsverksamhet och att rådet, såvitt kunnat år det enda man se, sektorsforskningsorganet där talar forskning och utredning, man om i stället för om forskning och utveckling. Till yttermera visso har rådet berett tilläggsframställning till en regeringen med förslag att inledningsparagrafen i rådets instruktion skall lyda Brottwrebyggande rådet kunskaps- och informaär ett tionsorgan. Denna klart angivna status föreslås ersätta den nuvarande och i stort sett ursprungliga portalbestämmelsen BRÅ skall att främja brottsförebyggande insatser inom olika områden samhällsav verksamheten och samordna samhällets insatser inom olika områden mot brott. Denna roll är inte bortglömd i förslaget till instrukny tion, men inrangeras åtta särskilt redovisade rådsuppgifter. som en av Såväl det ingivna som det beredda, ännu inte inlämnade, men förslaget om instruktionsändring förutsätts bli föremål för övervägande av denna utredning.

Frågan om BRÅ-professurer har behandlats s. 20-21.

ovan För fyllig redovisning BRÅs utveckling, en av se Lisbeth Eklunds beskrivning, bilaga 4.

48 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

2.2.2 BRÅ i

dagsläget

Organisation

Styrelse Överdirektör

|

Administration Rådgivande

delegationer för Samverkan Vetenskaplighet Information

Utredning Information Forskning

Styr, arbets- och referensgrupper

Styrelse BRÅs styrelse har följande nio ledamöter

Gunnar Nilsson, fd LO-ordförande och riksdagsledamot, styrzs ordf Ingbritt Irhammar, riksdagsledamot, lågstadielärare, styrzs vice ordf Birgitta Alexandersson, advokat Hans Göran Franck, riksdagsledamot, advokat Stig Gustafsson, fd förbundsjurist och riksdagsledamot Margé Ingvardsson, förbundsordförande, fd riksdagsledamot Christel Anderberg, riksdagsledamot, åklagare Ola Nyquist, docent, fd riksdagsled och statssekr Marianne Håkansson, överdirektör, BRÅs chef

Av styrelsen är alltså tre aktiva och fyra fd riksdagsledamöter. Sex

av de nio styrelseledamöterna har juridisk bakgrund fem JK, en JD

Genom Verksförordningen 1987 begränsades de statliga styrelsernas lednings- och beslutsområden till mer övergripande uppgifter såsom anslagsframställning, årsbokslut och revisionsberättsle. Verkschefen år enrådig beträffande organisation och löpande verksamhet såvida inte annat föreskrivs i förvaltningsorganets instruktion. I BRÃ instruktion föreskrivs uttryckligen styrelsen skall besluta s att om l förordnande av ledamöter i rådets vetenskapliga och informationstionsdelegationer, 2 treårig verksamhetsplan för rådets projekt

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 49

samt årlig kompletttering och revidering av densamma, 3 förslag till åtgärder med anledning rapporter från rådets forsknings-, utredav nings- och informationsverksamhet samt 4 beslut om bidrag till enskilda för forskning och utredning om frågan inte är av mindre ekononomisk betydelse. Beslut under 4 är de enda i BRÅs verksamhet kan betecknas som myndighetsutövning BRÅ myndighet nedan avsnitt

som se om som

6.6.3. Frågan bl.a. de statliga ntyndighetsstyrelsernas roll och om befogenheter, särskilt frågan om ansvarsfördelningen mellan styrelse och verkschef, styrelseledamöternas personliga ansvar, verksledningens sammansättning, ordförandeskapet m.m. utreds fn. av en av regeringen tillkallad kommitté Dir. 199210. Genom de uttryckliga föreskrifterna givits för BRÅs verksamsom

het 1-4 ovan och verkschefens löpande information kan man säga

att rådets styrelse får både en god insyn i verksamheten och allmänt uppfattar styrelsearbetet som meningsfullt.

BRÅs ledning

Chef för BRÅ år rådets överdirektör Marianne Håkansson. Utöver de uppgifter som åligger en verkschef enligt verksförordningen och ansvaret för rådets administrativa verksamhet är överdirektören särskilt ansvarig för samordningen olika åtgärder mot brott, bl.a. av

arbetet i rådets samverkansdelegation BRÅs arbetsordning

genom 1989-08-24. Överdirektören skall också för samverkan med ansvara BRÅs nordiska motsvarigheter.

BRÅs delegationer

A Samverkansdelegationen BRÅs instr. 8 §

Samverkansdelegationen skall behandla frågor om brottsförebyggande verksamhet som år mer omfattande och som utförs av eller berör mer än myndighet. Delegationen består av högst nio ledamöter med en BRÅs chef ordförande. Domstolsverket, Riksåklagaren, Krimisom nalvårdsstyrelsen och Brottsskadenämnden skall vara företrädda i delegationen. Vid behov kan företrädare för andra myndigheter och för enskilda organ adjungeras till delegationen. instrument för BRÅs

Samverkansdelegationen är ett viktigt uppgift

att samordna samhällets och enskildas insatser mot brott BRAs

instr. l §. Det sker, kan säga med varlig hand. De farhågor, man under BRÅs tillblivelse yppades, risken för bl kompetenssom om a konflikter mellan rådet och andra myndigheter samt om, å ena sidan, alltför styrande hand, och, å den andra, myndigheters passivitet en i avvaktan på initiativ från rådet, har inte besannats. Man kan snarare

50 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

säga att BRÅs samverkans- och samordningsroll, i varje fall i betydelsen aktionsroll, kommit något i skymundan för BkÅzs andra roller, främst rollen som kunskaps- och informationsorgan. Delegationen har ingen egen budget eller andra utöver dem resurser som rådet ocheller deltagande myndigheter kan ställa till förfogande. BRÅs chef är, som nämnts, delegationens ordförande; rådets chefsjurist dess sekreterare. Samverkansdelegationen sammanträder gånger året på ett par om BRÅ. Därutöver sker fortlöpande en naturlig kontakt mellan delegationens ledamöter. En stående punkt på dagordningen är redovisning av pågående och avslutad FoU med personliga föredragningar av FoU-utförare. Under tid har ett större övergripande FoUsenare par projekt diskuterats med syfte att få till stånd projekt. gemensamma Det gäller bl.a. en attitydundersökning rättsmedvetandet i Sverige, om en handbok för lokalt brottsförebyggande arbete, en oferbroschyr och en undersökning om brottslighetens kostnader.

Då det gäller offerbroschyren se nedan under informationsdelegationen har delegationens ledamöter enats om en viss fördelning av

kostnaderna för tryckning på respektive myndighet I övrigt . är de nämnda projekten fortfarande på beredningsplanet. Våren 1991 beslutade delegationen att inrätta för rättsväsendet en gemensam arbetsgrupp för tolkning och analys rättsstatistik av permanenta statistikgruppen. Gruppen har hitintills haft fyra protkollförda sammanträden. En samverkansfråga av betydande mått utan direkt anknytning till verksamheten i delegationen är den regeringens arbetsgrupp, ledd av statssekreteraren i justitiedepartementet som arbetar med ett lokalt brottsförebyggande pilotprojekt i Malmö, Linköping, Karlskoga, Stockholm och Östersund. BRÅ har i detta projekt betydande FoU- och in-informationsuppgifter. Närmare om samverkan mellan FoU-aktörerna nedan i avsnitt 6.4. I skrivelse till regeringen den 15 mars 1991 har rådet föreslagit att företrädare för Skolverket och Socialstyrelsen skall ingå som ständiga medlemmar i delegationen.

B Vetenskapliga delegationen BRÃs instr. 9 §

Vetenskapliga delegationen skall behandla frågor om a metodik och vetenskaplig inriktning i nya forsknings- och utredningsprojekt, b etik i projektarbeten, c utvärdering och, tidigare nämnts, d

som bidrag till enskilda för forskning och utredning. Även denna delegation består av högst nio ledamöter. Utöver rådets

chefer för forsknings- respektive utredningsenheten skall fem ledamöter företräda vetenskapligt arbete inom universitet och högskolor och en vardera polisväsendet och kriminalvården.

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 51

Ledamöterna och delegationens ordförande skall, som också tidigare nämnts, utses av rådets styrelse. Namnförslag lämnas av Humanistisk-Samhallsvetenskapliga forskningsrådet HSFR; tidigare av det nu nedlagda UHÃ respektive Rikspolis- och Kriminalvårdsstyrelsema. Ordförande för delegationen var under många år Knut Sveri. Vetenskapliga delegationen har i dag följande sammansättning Eckart Kühlhorn, professor i sociologisk alkoholforskning, ordf Lars Hjärne, forskare vid Statens institut för byggnadsforskning Lars Krantz, chef för Kriminalvårdstyrelsens forskningsgrupp Lars Lidberg, professor i social- och rättspsykiatri Madeleine Leijonhufvud, professor i Straffrätt Leif GW Persson, professor i polisforskning Jerzy Samecki, docent, chef för BRÅs utredningsenhet Knut Sveri, professor em. i kriminologi Per-Olof Wikström, docent, chef för BRÅs forskningsenhet

Delegationen har kommit att i det närmaste helt koncentrera sig på utdelning av bidrag till enskilda för forskning och utredning. På senare tid har dock diskuterats delegationens fortsatta verksamhet med de övriga frågor som det enligt rådets instruktion ankommer på delegationen att behandla. Närmare härom, se avsnitt 6.6.5-6. Lisbeth Eklund inom BRÅs utredningsenhet har undersökt delegationens anslagsverksamhet alltifrån rådets start 1974 fram till

och med 1991 och sammanställt resultatet BRÅs bidrag

i rapporten till enskilda forskare, bilaga Av rapporten framgår att delegationens föregångare, den dåvarande vetenskapliga gruppen VG, föreslog särskilda riktlinjer för arbetet PM 1974-09-04. En prioritering av forskningsområden skulle göras med fortlöpande omprövning och beaktande av praktiska behov, forskningssituation och debattläge. Projekten skulle genomgående bedömas efter deras möjliga effekt på ett behandlingsprogram eller reform av en institution. Som självklara kriterier angavs projektens vetenskapliga kvalitet och resultatens användbarhet. Någon snäv bebegränsning borde inte göras gentemot grundforskningen. Genom samarbete med forskningsråd och andra berörda finansiärer skulle man se till att grundforskningen inte blev sämre ställd än tidigare. Rådets styrelse följde förslaget. Kriteriekatalogen har av allt att döma stått sig över åren. Då det gäller prioritetsordningen angavs till att börja med tre områden allmänprevention och laglydnad, ungdom och kriminalitet samt åtgärdsforskning och studier av institutioner. Inför 1979 års utdelning tillades området ekonomisk brottslighet. Relativt stora förändringar gjordes med början 1982 och de därpå följande åren. I december

1989 fastställdes omfattande prioriteringslista se rapporten s. 2.

en

52 Roller, verksamhet och SOU 199280 resurser

Då utlystes också för första gången forskningsbidrag för en doktorand inom det kriminalpolitiska fältet. Bidrag gavs ñr ett doktorandarbete vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Ytterligare ett bidrag utlystes under det följande året. Möjligen ämnet var alltför speciellt stadsplaneringarkitektur och brottslighet eftersom ingen sökande anmälde sig. I fortsättningen har inget specifikt ämnesområde angivits. Enligt BRÅs instruktion skall bidragen, utdelas till som nämnts, enskilda för forskning och utredning. Av allt att döma har inte någon distinktion gjorts mellan forsknings- och utredningsprojekt. Allt tyder snarast på att anslagen nästan undantagslöst gått till forskning, inte sällan till projekt grundforskningskaraktär. av

Observeras bör i detta sammanhang den ursprungliga riktlinjen att

grundforskningen inte skulle bli sämre ställd än tidigare. Även om mottagarens kompetensnivå och forskningsanknytning inte utan vidare kan tas till intäkt för bidragens grundforskningsprofil så Lisbeth ger Eklunds sammanställning av mottagamas utbildningsnivåer vid deras

första ibland enda anslagsansökan ändå god indikation det

en hållet

Bidragsprojekten har har haft en tämligen jämn spridning, såväl ämnesmässigt som geografiskt. Kriminologin och sociologin har naturligen dominerat, liksom universitetsoitema. Lisbeth Eklund har också redovisat hur de anslagna medlens realvärde drastiskt ändrats över tiden. Det belopp som idag skulle motsvara 1974 års bidragssumma 435.000 kronor uppgår till hela - -

l miljoner kronor. För budgetåret 199192 avsattes i BRÅ-budgeten

810.000 kronor för ändamålet.

På min fråga om ansökningsfrekvensen har BRÅ-ansvariga för

utdelning av bidragen uppgivit att man under senare år konstaterat en markant nedgång i antalet kompetenta sökande och att starka skäl talar för att pengarna i fortsättningen troligen gör störst de nytta om används för dokzorandtjänster. Mer om denna frågan i avsnitt 6.6.6.

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 53

C Informationsdelegationen BRSs instr. 10 § Informationsdelegationen bereder de frågor om informationsinsatser år för flera myndigheter, utvärdering av informasom gemensamma tionsprojekt, samarbete med olika intressenter t.ex. folkrörelser andra frågor hänskjuts till delegationen. Även denna och som delegation består av nio ledamöter, varav en är rådets informations- Gunilla Wiklund. Ordförande, BRÅs styrelse, är chef som utses av för närvarande ledamoten i rådets styrelse Stig Gustafsson. De övriga ledamöterna företräder Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Socialstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket, Brottsskadenämnden och Justitiedepartementet; med andra ord ytterligare en samverkansdelegation inom ett viktigt specialområde. Delegationen håller fyra till sex sammanträden per år. Sedan sin tillkomst 1989 har delegationen varje år haft ett stort för de berörda myndigheterna gemensamt projekt. De tre första åren anordnades konferenser på temana Kvinnor och brott, Rädslan för brott och Sexuella övergrepp mot bam. Konferenserna har dokumenterats i rapporter. Det gemensamma projektet för 1992 är produktionen av en broschyr om brottsoffer. Den görs på uppdrag av Samverkansdelegationen. Beträffande BRÅs inforrnationsverksamhet i övrigt, bilaga se

BRÅs Fo U-verksamhet

A FoU-profil till utvecklingen BRÅs forskningsroll För den som inte känner av måste uppdelningen i en utredningsenhet och en forskningsenhet förefalla förbryllande och föga rationell. Risken för kompetenskonflikter år överhängande. Organisationen är också unik i det svenska sektoriella FoU-systemet, där man generellt har en sak- och funktionsuppdelning. Även det låter sig sägas att samverkan i enhetsövergriom pande projekt kan ordnas oavsett organisationsform blir resultatet

ändå lätt att slår vakt den egna enhetsmiljön, den egna

man om

personalen, de egna prioriteringarna och målsåttningama.

I denna utredning bortses emellertid från den rådande enhetsuppdelningen och konstateras att så sker även i rådets arbetsordning där det i stället talas rådets FoU-funktioner vilka anges på följande sätt om Till forskninggimkrionen hör i första hand projekt som gäller brottsutvecklingen samt analys av brottsligheten och dess orsaker. Till utredningsjitnkzionen hör i första hand projekt som gäller kartläggning brottsförebyggande åtgärder, uppföljning av sådana av och förslag till nya insatser.

54 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

Vilken generell FoU-profil kan då BRÅ sägas ha Man kan förvänta sig att tyngdpunkten ligger på tillämpad forskning och utvecklings utredningsarbete. Så är också uppenbarligen fallet.

Tillsammans med de två enhetscheferna Wikström och

Samecki

har jag gått igenom rådets aktuella projekrkatalog, projekt för projekt, och gjort bedömning utifrån de allmänt en vedertagna OECD-definitionerna de olika projektens FoU-karaktär. av Genomgången visar en profil i mycket drag på 10 % grundforskning, grova 40 % tillämpad forskning, 25 % utvecklingsarbete och 25 % utredningsverksamhet.

Wikström och Samecki har gjort i stort med varandra sett överensstämmande bedömningar med viss gradförskjutning, den förre i

riktning mot Uret, den mot Fzet. senare

BRÅ-profilen är, jag bedömer det, inte särskilt

som mycket avvikande från vad gäller för de flesta sektoriella som organ med övervägande egen FoU; med undantag för grundforskningsinslaget

som varierar starkt mellan de olika statliga forskningsinstituten.

B FoU-produktion

BRÅ redovisar en på det hela taget imponerande produktion i form

av FoU-rapporter En närmare redovisning de m.m. av senaste tre årens projekt lämnas Lisbeth Eklund i bilaga 6. Någon av närmare utvärdering av produktionens användbarhet och vetenskapliga kvalitet

har inte gjorts se detta nedan i avsnitt 6.6.7.

mer om Några resultatmått kan dock redovisas i rådets fördjupade an-

slagsframstållning, bl.a. att enkät visat att BRÃ-rappøner

en mm används i undervisningen vid ett förhållandevis antal högskolestort och universitetsinstitutioner.

C FoU-personal

Av BRÅs FoU-utförare

är tre docenter filosofie doktorer,

tre filosofie doktorer, juris doktor, juris kandidater

en tre varav en

numera också är rådets chefsjurist, två socionomer, tre filosofie

kandidater, två med högskoleexamen, personer en poliskommissarie och två doktorander båda på arvodesbasis och med doktorandbidrag från BRÅ. Härtill kommer utöver överdirektören jur

- kand en

kodare och en pool med sju assistenter

varav fyra på deltid samt en

vaktmästare. Informationsfrågoma handhas informationschefen av fil

kand, en bibliotekarie, redaktör en och två informatörer. Inalles rör det sig om 35 20 personer, varav som FoU-utförare och 5 med

informationsuppgifter.

De sju doktoremas basdiscipliner är sociologi 3, råttssociologi 1, kriminologi 1, psykologi l och juridik l. En av doktoranderna, som doktorerar i både processrätt och kriminologi, förväntas

Roller, verksamhet och resurser 55 SOU 199280

disputera i det första ämnet redan ht 92.

BRÄs ekonomi och budget

A Statliga basanslaget Enligt regeringens regleringsbrev 1992-06-18 har följande medel anvisats för BRÅs verksamhet under budgetåret 199293

avser medel; anslaget för utvecklingskostnader i första hand projektmedel. Motsvarande totalbelopp för bå. 199192 vara cirka 16 milj. kr.

B Externt finansierad verksamhet

Regleringsbrevet innehåller också följande medgivanden för externt finansierad verksamhet

BRÅ får komma överens med statliga och kommunala instanser delfinansiering projekt är gemensamt intresse och om av som av

genomförs under medverkan av sådana organ.

som BRA får vidare ta emot ekonomiskt stöd från organisationer och från näringslivet. Samarbete bör i första hand sökas med sam- eller branschorganisationer. Oavsett om sådana intressenter avser att i projekt eller endast lämna stöd, skall

delta ett att finansiellt som

förutsättning för samarbetet gälla att BRA ensamt beslutar om projektets mål, genomförande och resultat. Eklund de uppdragprojekt, BRÅ I bilaga 5 redovisar Lisbeth som under de senaste fem åren har utfört på uppdrag och med medel från departement, andra myndigheter el.likn. Det år naturligt att uppdragen från Justitiedepartementet dominerar 9 projekt 22. Uppdragskatalogen har stor spännvidd alltifrån av kartläggningsuppgifter till utvärderingar och konkreta insatser som i t.ex. det stora lokalt brottsförebyggande pilotprojektet i fem städer. Även finansieringsbilden är mycket varierad alltifrån uppdrag från BRÅ förväntas utföra inom för Justitiedepartementet, som ramen befintlig budget, till uppdrag från samma departement där betydande medel ställs till rådets förfogande t.ex. i lokala brå-projektet där rådet erhållit 1 milj kr. Som uppdragsgivare redovisas utöver Justitiedepartementet bl.a. Statsrådsberedningen, Socialdepartementet, Nordiska ministerrådet, Försvarets forskningssanstalt och Statens invandrarverk. I vissa fall föreskrivit projektsamverkan med BRÅ i har justitiedepartementet

56 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

uppdrag som lagts på t.ex. Rikspolisstyrelsen. I andra fall har BRÅ tillsammans med andra intressenter initierat projekt och även den vågen erhållit bidragsmedel. Rådets redovisning av externa medel

under de fem åren visar finansiering på

en extern sammantaget ungefär 6,5 ntilj. kr. För bå. 1991-92 motsvarande finansiering var ca 2,8 milj. kr.

C Projekzkostnader

Det ekonomiadministrativa datasystem, BRÅ använder, som medger i och för sig en redovisning av projektkostnader. Däremot visar det sig att det med något undantag för närvarande är omöjligt identiatt fiera kostnaderna för de enskilda FoU-utövarna i projekten. Rådets ledning överväger olika former schabloniserad tidsredovisning av basis av RRVs rapport Att redovisa arbetad tid led i myndig- - ett hetens resultatstyrning 1991 och att också på olika sätt förstärka handläggarkompetensen inom redovisningsområdet.

2.3 Rikspolisstyrelsen RPS och polishögskolan

PHS

A Förhistoria

I mitten på 1980-talet aktualiserades i Sverige forskning med anknytning till polisväsendet. Den hade i och för sig tidigare ingått som en del i forskningen inom juridiska och samhällsvetenskapliga ämnen vid universiteten och vid BRÅ. I den polisberedning, hade tillsatts 1981, kom frågan livligt som att diskuteras. Enligt beredningen borde försöka skapa forskman en ningsmiljö i anslutning till polisutbildningen. Ett första kunde steg vara att inrätta någon form forskningsqänst med polisiär inriktav ning. Nivån borde vara en professur enligt beredningen. Remissinstanserna var i stort sett positiva till förslaget. UHÄ tveksam. var Man borde, enligt UHÄ, överväga lägga att en forskartjänst inom ramen för befintlig forskningsorganisation. Föreningen Sveriges

Åklagare hade ungefär uppfattning tjänst borde ligga

samma - en i anslutning till annan vetenskaplig verksamhet. I den proposition som följde på beredningsarbetet 19848581 ansåg föredragande statsråd att starka skäl talade för polisutatt bildningen fick en ökadforskningsanknytning samt tvärvetenskapliga drag med starka samhällsvetenskapliga och förvaltningsadntinistrativa inslag. Viktigt var att oberoende forskning kom till stånd. en Statsrådet ställde sig dock tveksam till skulle börja att man med en professur, bl.a. beroende på viss brist på tillgängliga kandidater en med professorskompetens. Tills vidare, ansåg han, borde bygga man

Roller, verksamhet och resurser 57 SOU 199280

verksamheten på något lägre forskningsnivå, för att efter upp en några år återkomma till frågan professur. Två tjänster som om en forskare föreslogs. Justitieutskottet JuU 1984851 8 anslöt sig till statsrådets överväganden och noterade att det rådde en bred enighet kring tanken att inrätta professur vid polishögskolan med polisverksamheten som en ämnesområde. Under ett övergångsskede kunde dock avgrånsämnesområdet vålla vissa problem. Dessutom kunde den ningen av vetenskapliga kompetensen begränsad i dag. Verksamvara heten borde därför börja på lägre nivå. Professuren borde kunna en inrättas först efter några år, då ämnet funnit sina former och verksamheten stabiliserats . I budgetpropositionen 198485100, bilaga fullföljdes förslaget med två tjänster forskare i ämnet polisforskning vid polishögsom skolan. Riksdagen biföll förslaget. Från och med 198586 kan man säga att polisforskningen i landet byggs upp successivt. Till 198687 års riksdag väckts två motioner, dels av Göran

Eriksson m, dels Bertil Fiskesjö m.fl. c om inrättande av

av professuren. I JuU 19868727konstaterarjustitieutskottet återigen att det råder enighet kring tanken att inom polishögskolan etablera forskning etc gäller också tanken på att inrätta professur i ämnet. Med en konstaterande att de två forskartjänstema hade inrättats fr.o.m. den 1 november 1985 framhöll utskottet att det utgår från att regeringen dröjsmål aktualiserar frågan inrättande professuren i enutan om av lighet med de uttalanden tidigare gjorts. som I proposition 198788100, bil konstaterar departementschefen att det gått drygt två år och att tiden nu är mogen för att inrätta

professor i polisforskning vid rikspolisstyrelsen min

en tjänst som kurs. Till professuren skulle också höra de redan befintliga forskarassistenttjänstema. Föredragande statsrådet ansåg sig emellertid inte nu beredd att ta slutlig ställning till forskningsverksamhetens närmare organisatoriska hemvist vid styrelsen. En utgångspunkt för vidarebehandling denna fråga, ansåg han vara att forskningen av borde huvudsakligen förläggas till polishögskolan Ulriksdal, där på forskningsmiljö bör kunna utvecklas. Professuren sikt en fruktbar borde en betydande självständighet och borde ha en mycket ges nära kontakt med besläktad forskning på andra håll. Professuren borde inte, enligt departementschefen, kombineras med uppgiften som rektor vid polishögskolan. Tjänsten skulle då förlora sin självständighet . Justitieutskottet JuU 19878830 hade ingen erinran. Dock var det enligt utskottet angeläget att innehav professorstjänst skulle ingå av i lämpligt fakultets- eller sektionskollegium vid universitetet i

58 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

Stockholm. Riksdagen biföll förslaget inrättande om av professuren. Efter särskild utredning inom RPS återkom frågan forskningens om organisatoriska hemvist och kontakterna med omvärlden

mer som en

anmälan i den forskningspolitiska propositionen 19891990.155. Sedan den l okt. 1988 finns en särskild forskningsenhet vid RPS direkt under rikspolischerfen lokaliserad till polishögskolan. men Enheten hade fem tjänster professuren, tjänst högskolelektor en som forskare, två tjänster forskarassistenter och administrativ som en tjänst. I den nämnda propositionen departementschefen ganska ger en fyllig bild de ganska intrikata frågor aktualiserats av som med anledning av professurens placering vid RPS, direkt under chefen för RPS. Han framhåller att det gäller att minska risken för beroende mellan polisforskningen och polisorganisationen och nämner att forskama anser att professuren bör placeras utanför polisorganisationen. Vid en hearing anordnad justitiedepartementet i februari 1985 av framfördes förslag att professuren borde förläggas till universiteom tet, alternativt till BRÅ, institutet för social forskning SOFI eller Arbetslivscentrum. Enligt departementschefen motiverade emellertid

polisutbildningensforskningsanknytning att viss forskning knyts till

polishögskolan. Skolans bibliotek kunde successivt utvecklas till ett forskningsbibliotek. Naturligast, anför departementschefen, är att polisforskningen blir enhet vid polishögskolan på en samma organisationsnivå övriga enheter vid skolan. Härigenom som ges en anknytning till utbildningen, främjas kontakterna med den övriga högskole- och forskningsvärlden och åstadkoms samordningsvinster för polisverksamheten. Slutligen konkluderas att det knappast är lyckligt att forskningsorganisationen underställs polisverksamhetens högsta verkställande ledning. Det vetenskapliga ansvaret för forskningens innehåll och utformning läggs på forskningsenhetens chef, som samtidigt är innehavare professuren i ämnet. av Departementschefen framhåller det önskvärda i ett nära samarbete med Stockholms universitet och att innehavaren professuren av t ex genom lokala beslut ingår i lämpligt fakultets- eller sektionskollegium vid universitetet i Stockholm. Slutligen hänvisade departementschefen till förslag från RPS ett om att inrätta ett vetenskapligt råd, främsta uppgift skulle vars vara att stärka sambanden mellan forskningsverksamheten vid styrelsen och den övriga forskarvärlden. Frågan skulle aktualiseras när professuren tillsatts. Professuren ledigförklarades i februari 1989 och tillsattes efter sakkunnigförfarande 1991.

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 59

B Nuläge

I dagsläget kan man konstatera att forskningsenheten formellt år - enhet vid Rikspolisstyrelsen med placering på Polishögskolan. en Enheten är organiserad i fyra arbetsgrupper och har utöver -

professuren Leif GW Persson, en högskolelektorstjänst Johannes Knutsson, forskarassistentjänst Marie Thorstensson, fyra

en forskningsassistentjänster Kerstin Johansson, Annika Noré, Anders

Kassman och Ingrid Helmius, en förste byråsekreterare Lottie Wahlin, polisassistent Jörgen Trued, en assistent Gunilla

en

Sandahl samt extra professur Sten Brenner; inalles ll

en y personer. De fyra forskningsassistentema jämte Jörgen Trued och Lottie Wahlin år doktorander; Lottie Wahlin med en doktorandtjänst vid sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Under budgetåret 199192 hade enheten en budget på 2 milj. kr samt ett externbidrag från RPS på 600.000 kr. för en analys av vissa

frågor i samband med EM i fotboll i Sverige i juni i år Marie

Torstensson . För innevarande år har enheten en budget på 6 milj. kr. Professor Persson räknar med externbidrag i storleksordningen 112-2 mkr.

Pågående, påbörjade och planerade projektarbetsuppgifter

Arbetsgrupp 1

Leif GW Persson

Uppbyggnad av ett sk. profilregister för efterspaning av grova seriebrottslingar SESAM Kopplat till detta projekt Utveckling av datoriserade system som arbetar med s.k. artificiell intelligens; skall användas för polisiär spaningsverksamhet NINT. Konstruktion ett profilregister för upptäckt av planerade försäkav ringsbedrâgerier FRAUDFILE En kriminologisk kartläggning av rån av värdetransporter; gämingsmän, modus operandi, skyddsdåtgärder.

Ingrid Helmius och Annika Noré Undersökning polisens laga befogenheter. Rättsdogmatiska studier av och empiriska undersökningar hur polisen arbetar i olika kritiska av situationer. De juridiska delarna bedrivs i samarbete med juridiska institutiovid Stockholms och Uppsala universitet under handledning av nerna bl.a. straffrättsprofessorn Suzanne Wennberg.

Anders Kassman Projekt hur narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet påverkas om

60 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

av den s.k. tillgänglighetsfaktorn. Projektet är under planering och kommer att bedrivas i samarbete med sociologiska institutionen vid Stockholms universitet under ledning professorn i sociologisk av alkoholforskning Eckart Kühlhorn.

Arbetsgrupp 2

Johannes Knutsson Löpande bevakning problemområdet brottslighet i form av av

periodiska beskrivningaranalyser brottsutveckling, brottsstruktur

av och brottsuppklaring. Mindre specialstudier inom problemområdet. Longitudinell studie på aggregerad nivå inkapaciterings-sannolikav heten vid grövre brott samt sambandet mellan inkapacitering och brottsnivå.

Lottie Wahlin Sambandet mellan drogvanor, brottsbeslut och brottsintensitet inom en grupp av högkriminella traditionella brottslingar avhandlingsprojekt. Projektet bedrivs i samarbete med sociologiska institutionen vid Stockholms universitet under handledning Eckart Kühlhorn och av Leif GW Persson.

Arbetsgrupp 3

Sten-0l0fBrenner, Jörgen Trued Under planering Olika projekt inom det fält sammanfattas under som begreppet arbetsmiljöfrågor, bl.a. med särskild inriktning på stress och s.k. sensationssökning i utsatta arbetssituationer inom polisen.

Arbetsgrupp 4

Marie Torstensson, Kerstin Johansson och projektmedarbetare Olika externa projekt. F.n. pågår utvärdering polisens insatser en av under fotbollsEM EMMA samt åtgårdsstudie för minska en att risken för butiksrån Under planering Det ideala polism.m. distriktet. EMMA publiceras under hösten 1992; rânprojektet under hösten 1993.

Kriminalvårdsstyrelsen KVS

Den 1 januari 1971 inrättades inom KVS planerings- och utvecken lingsenhet med uppgift att göra vetenskapliga uppföljningar och redovisningar utvecklingsarbete inom kriminalvårdens verksamav hetsområde. Budgetåret 197273 disponerade enheten 270.000 kr och

Roller, verksamhet och resurser 61 SOU 199280

hade byråchef Norman Bishop, forskarutbildad psykolog, en en en förste byråsekreterare samt en kansliskrivare. Fram till slutet 1970-talet fanns tre forskningstjänster som av finansierades med medel från BRÅ. Formellt ansöktes medel för om projekt, i praktiken det medel för de tre tjänsterna. 198081 men var förändrades organisationen och den fick permanenta tjänster. Under hand utvecklades enheten till att omfatta sex tjänster med Norman Bishop chef. Under ett decennier bedrevs mycket intensiv som par en FoU-verksamhet, avkastat ett 50-tal rapporter och 40-talet PMsom publikationer, alltifrån Villkorligt frigivna 1973 uppföljning - en med avseende på återfall Krantz, Bagge, Bishop; rapport nr 18, 1976 till Hur kriminella är rattfyllerister En granskning av kriminalitet och återfall bland fängelsedömda trañknykterhetsbrottslingar Bishop, Krantz; rapport 19872 samt Fängelsedömda

ungdomar 1989 Santander, Johansson; rapport 19921. I dagsläget har forskningsenheten ersatts med en forskningsgrupp på tre med Lars Krantz, kom till enheten 1976-77, som personer som forskningsledare. Forskningsgruppen har ställning och inriktning sitt en annan arbete än den ursprungliga forskningsenheten. Gruppen är en del av styrelsens planeringsenhet och har i en stabsfunktion fått uppgiften att primärt för inomverksuppgijter; verksamhet som kan svara mer betecknas kvalificerat utredningsarbete än som FoU-verksamhet som i den gamla bemärkelsen. Detta innebär att funktionens tillgänglighet och resultat minskat nationell resurs. KVS ledning talar numer som hellre att verket har en kvalificerad utrednings- och utveckom lingsverksamhet än att forskning bedrivs. Verket förväntas i om stället sammanhanget repliera på den FoU-verksamhet i det senare bedrivs BRÅ, RPS forskningsenhet och högskolan. En för som av båda parter stimulerande och givande kontakt söks bl.a. med

universitetet i Linköping. Kostnaderna för forskningsgruppens arbete 199192 var ca 1.2 milj. kr. De beräknas under innevarande år uppgå till ca 1.5 mkr. Lars Krantz har i PM till utredningen beskrivit forskningsen nuvarande arbetsuppgifter på bl.a. följande sätt min kurs.. gruppens Forskningsgruppens arbete inriktas frågor rörande utvärdering, verksamhetsuppföyning och resultatanalys m. m. Arbetetet skall bedrivas med inriktning att utveckla metoder för att mäta prestatiooch resultat. Av särskilt intresse är att följa verksamheten och ner

redovisa utfall behandlingsmetoder och åtgärder riktade mot

av klientelkollektivet. Behov och egenskaper hos klientelkollektivet skall kartläggas, så att myndigheten har underlag att förändra och utveckla

metoder för åtgärder och påverkan. Funktionen skall också råd och handledning till personer inom - ge

62 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

utom kriminalvården, som för dess räkning genomför uppföljningar och utvärderingar. I funktionens arbete ingår vidare att följa den kriminologiska forskningen i Sverige och utomlands, för till att organisationen kunna förmedla forskningsresultat och erfarenheter, som har relevans för kriminalvårdens utveckling. Kontakt skall upprätthållas med personer och organisationer bedriver FoUsom arbete av intresse för kriminalvården. Den aktuella verksamheten är inriktad på bl.a. projekt - om klientelförändringari ett tillbakablickande S-årsperspektiv ; kvinnor i fängelse och deras problematik; sexualbrottslingar och deras behov av åtgärder under anstaltstiden omfattningen intagna av dömda för våld mot kvinnor och minderåriga; narkotikaproblematiken, för belysning av bl.a. frågan differentiering missbrukare om av resp. icke missbrukare på anstaltema; intagna med psykisk stöming; vårdkedjan inom kriminalvården.

2.5 Rättsmedicinalverket RMV

RMV bildades den 1 juli 1991. I myndigheten ingår de verksamheter som tidigare bedrevs de då självständiga myndigheterna Statens av rättspsykiatriska kliniker, Statens råttsläkarstationer och Statens rättskemiska laboratorium. Enligt sin instruktion SFS 1991 944 är verket central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättskemisk, rättsmedicinsk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon statlig myndighet. annan Verket skall särskilt för instr. 2 § svara rättspsykiatriska undersökning i brottmål, 2. rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska underökningar, 3. rättsmedicinsk medverkan i övrigt begäran domstol, av länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet, 4. rättskemiska och rättsserologiska undersökningar, 5. information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda, 6. internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde, 7. utvecklingsarbete och stöd åt forskning betydelse för verksamav heten. Utredarens kurs.

Som nämnts i avsnitt 2.1.3 ingår numera institutionen för social- och rättspsykiatri vid Karolinska institutet, lokaliserad till Huddinge sjukhus, som en RMVzs avdelning i sjukhuset. Från och med 1992 har verket också huvudmannaskapet för det gamla Kriminologiska centralarkivet KCA under den benämningen Rättsmedicinalnya

SOU 199280 Roller, verksamhet och resurser 63

verkets centrala arkiv RCA. Arkivet innehåller f.n. cirka 58.000 rättspsykiatriska utlåtanden. RMV har alltifrån start intresserat sig för forsknings- och utvecklingsfrågoma och gör i sin anslagsframställning för 199394 en betydande ansats att komma igång med och utveckla sina stödfunktioner. Verket hänvisar bl.a. till arrangemang och diskussioner med universitetsfakulteter för att vid universiteten skapa adjungerade professurer inom de rättsmedicinska och rättspsykiatriska forskningsområdena. Ett sådant arrangemang föreligger redan vid Umeå universitet med verkan från den l juli i år och tre år framåt. Sakkunnigprövning pågår för en motsvarande professur i Göteborg. Då det gäller den rättspsykiatriska verksamheten konstaterar RMV

att forskningsbasen fn är svag sedan den tidigare professuren i

rättspsykiatri vid Lunds universitet omvandlats till en professur i experimentell psykiatri. Verket gör också det påpekandet att utöver professuren i rättspsykiatri i Stockholm saknas inom RMVs

organisation f lämpliga professorskompetenta kandidater för ett

n system med adjungerade professurer på samma sätt som inom det rättsmedicinska området. Vissa diskussioner förs emellertid med berörda intressenter om en adjungerad professur vid Göteborgs universitet. För ett mer långsiktigt grepp på FoU-frågoma har RMV anlitat psykiatriprofessom Sten Levander för att utarbeta ett förslag till rättspsykiatrisk forskning inom RM V. Jag har fått del av förslaget och ett medgivande att redovisa det i min utredning, bilaga 14. För utredningens del är det även ett intressant dokument som ett av de fyra exempel på kriminalvetenskapli intressanta forskningsprogram

som jag redovisar se avsnitten 4 och 6.8 B och 2..

I Levanders förslag ingår också inrättandet av ett verkets forskningsråd, som föreslås få följande sammansättning, inriktning och arbetsformer Ett forskningsråd skall finnas inom RMV med personer som är rättspsykiatriskt forskningsaktiva och med representanter från verksledningen. Detta råd sammanträder ett par gånger per år, lämpligen koordinerat med beslutsdatum för de tunga anslagsgivare är aktuella MFR, RBJ, BRÅ, och föreslår vilka forskningssom projekt kan beviljas medel från RMV. Beslut om medelstilldelsom ning fattas i verksledningen. I första hand skall projekt inom RMVs centrala verksamhetsområde som får stöd av tunga anslagsgivare stödjas. I andra hand skall mindre ocheller lokala projekt, samt samarbetsprojekt som ligger utanför RMVs centrala verksamhetsområde stödjas. Det förutsätter att huvudsenare finansieringen sker utanför RMV, och att projektet har en hög angelägenhetsgrad för rättspsykiatrin.

64 Roller, verksamhet och resurser SOU 199280

För frågan om Medicinska forskningsrådets roll i finansieringen av rättspsykiatrisk forskning, se avsnitten 3.2.4 och 6.8 B 2. Som ytterligare ett medel för att stimulera FoU-verksamheten främst vid institutionen för social- och rättspsykiatri vid Huddinge sjukhus har RMV i överenskommelse med Karolinska institutet

medgivit att under vissa förutsättningar upp till i genomsnitt 3,5

- veckotimmar per specialistkompetent läkare får disponeras för FoUverksamhet i enlighet med intentionerna i det s.k. LUA-avtalet. RMVs anslagsframställning innehåller inga särskilt medel avsatta för verkets FoU-stöd. Det förutsätts, kan utgå från, viss man att erfarenhet först måste vinnas och fortsatt planering ske innan medel kan öronmärkas.

SOU 199280 65

3 Forskare och ekonomi

3.1 Forskarkadern

I sin beskrivning av Svensk kriminologi problem och utveck- lingsmöjligheter, bilaga 11, beskriver Per-Olof Wikström den svenska kriminologin som en liten forskningsmiljö med små resurser. I ett internationellt perspektiv är detta förvisso sant. Under utredningens gång har jag haft kontakt med ett tjugufemtrettiotal svenska disputerade forskare, som verkar inom det kriminalvetenskapliga forskningsområdet. De flesta av dessa kan kanske inte betecknas som kriminologer i en strikt begreppslig mening, utan just som kriminalvetare i vid mening, inom kunskapsområden som t.ex. Straffrätt, rättspsykiatri, rättspsykologi, allmän sociologi och psykologi, statistik, rättsekonomi osv. Då det gäller det kriminologiska ämnesområdet, i en något begränsad mening, rör det sig om, som Wikström påpekar, ett drygt tiotal disputerade forskare två professorer allmän kriminologi och polisforskning, sju stycken vid BRÅ, vid kriminologiska en institutionen vid Stockholms universitet utöver den tidigare pro-

fessorn samt tre vid RPS forskningsenhet.

I sammanhanget hänvisar Wikström till att det i t.ex. Kanada finns fyra universitet med kriminologiska institutioner och ytterligare fyra universitet som har kriminologiska forskningsprogram. Ett hundratal forskare lär vara kriminologiskt verksamma vid dessa åtta lärosäten. Härutöver finns ett hundratal forskare som är sysselsatta vid ett antal sektoriella FoU-organ med kriminologisk inriktning. De uppgifter i övrigt från den internationella arenan, som Wikström på utredningens uppdrag lämnar, är imponerande inte minst det stora antal forskare som de övergripande forskningsprogrammen engagerar. Samtidigt känner sig Wikström på goda grunder - föranlåten att påpeka att även om den svenska kriminologiska forskningsmiljön är liten och har små resurser, åtminstone inom vissa forskningsområden, så håller sig svensk kriminologisk forskning väl framme internationellt. Sverige har också, som jag har anledning återkomma till då och då i utredningen, en fm tradition på det breda kriminalvetenskapliga forskningsområdet. När granskar det stora antal avhandlingsman arbeten åren passerat får ett intryck av både som genom revy man

66 Forskare och ekonomi SOU 199280

bredd och djup. Men man ställer sig också frågan vad som hänt med kunskapen och med vederbörande forskare. Det finns naturligtvis alla goda skål att söka knyta respektive kritiskt granska samman, gårdagens kunskap mot dagens och morgondagens. I kontakten över generationsgrånserna går också känsla gemenskap är viktig en av som

att få känna och uppleva, inte minst för dem skall föra det

som

kritiska uppdraget vidare.

I syfte att ge en bakgrund till den ständigt återkommande diskussionen om forskarkader, behov och resurser redovisar jag nedan de

senaste tre-fyra decenniernas i några fall ännu längre tillbaka i tiden

doktorsavhandlingar av kriminalvetenskapligt intresse. En sådan lista blir sällan heltäckande. Dessutom uttrycker inte alltid avhandlingarna en forskningsinriktning och profil som författaren senare i livet blir känd för. Typfallet är METROPLITs drivande kraft, Carl-Gunnar Janson. Hans avhandling behandlade ämnet Mandattilldelning och regional fördelning 1961. Även jag är förespråkare för om en mycket bred definition av begreppet kriminalvetenskap, måste jag tillstå att Jansons avhandling måste ligga utanför det intresseanses område som här behandlas. I detta ligger samtidigt något löñesrikt både en potentiell rekryteringsbas och det stora utrymmet för både ett tvärfackligttvårvetenskapligt förhållningsätt och en flervetenskaplig arbetsprocess. Tio av avhandlingsförfattama är i dag professorer Sveri, em., Börjesson, Klette, Lidberg, Kühlhorn, Bondesson, Hydén, Messerschmidt, USA, Levander och Persson. Jag har i övrigt inte helt kunnat följa upp vad som hänt med författarna. Men i varje fall ett trettiotal av dem arbetar idag som docenterhögskolelektorer forskarassistenter. För att något få ett grepp om morgondagens har jag också redovisat ett antal doktorander jag på olika sätt haft som kontakt med eller fått kunskap Svårigheten år oftast att få uppgift om. om vederbörandes status harhar inte doktorandtjänst eller annan tjänst. Relativt få har doktorandtjänster. Listan är på intet sätt heltäckande troligen lika litet som avhandlingslistan. Men syftet är uteslutande att ge en allmän uppfattning om läget. Doktorandlistan visar trots påståenden ibland om motsatsen att det finns ett - betydande intresse för doktorandstudier inom det kriminalvetenskapliga forskningsfältet. Jag redovisar nedan bortåt 50-talet doktorander från många olika kunskapsområden av kriminalvetenskapligt intresse.

A Doktorsvhandlingar kriminalvetenskapligt intresse av 1992 Chylicki, Pavel Att upphöra med brott. Sociologi, Lund

SOU 199280 Forskare och ekonomi 67

Flyghed, Jan Rättsstat i kris. Kriminologi, S Liedberg, Mats Att ta staden i besittning. Arkitektur, Lund Lindberg, Bo H Praemia et poenaz. Historia, Upps.

Rendahl, Jan Erik Arbetets drivkrafter extentiellt värde och auktoritetsorienteringen. - Två dimensioner belyser arbetets mening för de anställda i som kriminalvården. Psykologi, Lund Ström, C Criminal violence and maxillo-facial injuries in Sweden. Råttspsykiatri, S. Söderblom, Tomas Horan och batongen prostitution och repression i folkhemmet. Historia, Lund Zila, Josef I stället för straff. Straffrätt, S 1991 Andersson, Berit Att förstå missbruk Praktiken, situationen, processen. Sociologi, Lund Andersson, Jan Kriminella karriärer och påföljdsval. Sociologi, S

Hilte, Mats Droger och disciplin en fallstudie av narkomanvård i Malmö. Sociologi, Lund 1990 Dalteg, Arne Avancerade unga lagövenrädare. Psykiatri, Lund

Häthén, Christian Straffråttsvetenskap och kriminalpolitik. Rättshistoria, Lund

Leymann, Heintz Psychological reactions to violence working life bank robberies. Psykologi, Medicin, Umeå

1989 Belfrage, Henrik Psykiskt störda brottslingar. Tema Hälso-sjukvård, Li

68 Forskare och ekonomi sou 199280

Boennan, Albert Karsuddenpatienter 106 jämställda lagövertrådare. Råttspsykiatri, S - Frände, D Den straffrättsliga legalitetsprincipen. Tema Hälso-sjukvård, Li

Lenke Leif

Alcohol and criminal violence. Kriminologi, S Lenke, Lena Alcohol and criminal violence time series analyses in comparative a perspective. Socialt arbete. Lund Lindqvist, P Violence against a person. The role of mental disorder and abuse. Rättspsykiatri, Umeå

Sund, Lars-Göran Tillsyn över barn. Umeå 1988 Andersson, Tommy Alkoholvanor i ett utvecklingsperspektiv. Psykologi, S

af Klinteberg, Britt

Studies on sex-related psychosocial and biological indicators of psychosocial vulnerability A developmental perspective. Psykologi, S 1987 Nordlof, Kerstin Straffpocessuella tvångsmedel. Gripande, anhållande och häktning. Kriminologi, S.

Torstensson, Marie

Drug-Abusers in a Metropolitan Cohort. Sociologi, S

Warnling-Nerep, Wiveka Sanktionsavgifter. Offentlig rätt, S 1986 Alvén-Eriksson Brottslingen villebråd eller medmänniska Bilden av brottslingen i svensk barn- och ungdomslitteratur mellan åren 1945-1975. Litteraturvetenskap. Lund

Tunving, Kerstin Careers in alcoholism and drug addiction. Clinical and epidemiological studies. Psykiatri, Lund

Roos, Hans-Edvard Vandalism i storstad och glesbygd. Sociologi, Lund

SOU 199280 Forskare och ekonomi 69

Schuller, Bernal-Joachim Ekonomi och kriminalitet en empirisk undersökning av brottsligheten i Sverige. Nationalekonomi, G 1985 Adrianson, Jan Bortom arv och miljö Kritik av den sociala determinismen. Sociologi, Upps- Manor, Orly Statistical analysis of criminal Careers. Statistik, S

Stütz, Göran Kamratstaten. Sociologi, S

Wikström, Per-Olof

Everyday violence in contemporary Sweden. Kriminologi, S

1984 Ahlberg, Karin Vanebrottslighet och påföljdsval. Straffrätt, S

Carlberg, Margareta PBU-verksamheten inom Stockholms läns landsting. Psykologi, S Knutsson, Johannes Polisen och brottspreventionen. Kriminologi, S 1983 Hedén, Birger Individ, våld och samhälle. Litteraturvetenskap. Lund

Larsson, Stig Könshandeln. Om prostituerades villkor. Sociologi, Lund

Lithner, Klas

Åklagararbete och åklagarroll. Kriminologi, S

Åkerström, Malin

Crooks and squares lifestyles of thieves and addicts in comparison to conventional people. Sociologi, Lund 1981 Martens, Peter L Socioeconomic Status, Family Structure and Socialization of Early Adolescent Children. Sociologi, S Rydelius, Per-Anders Children of alcoholic fathers. Bampsykiatri, S

70 Forskare och ekonomi SOU 199280

Persson, Leif G W

Hidden Criminality Iheoretical and Methodological Problems, Empirical Results. Kriminologi, S 1979 Levander, S Psychophysiological differentiation within criminal groups an approach to the study of psychopathy. Rättspsykiatri, S Magnusson, Dan Konkurser och ekonomisk brottslighet. Rättssociologi, Lund Messerschmidt, Jim School stratiñcation and delinquent behaviour. Kriminologi, S Kalderstam, Johnny De laglösa en subkultur i Malmö. Rättssociologi, Lund - Tham, Henrik Brottslighet och levnadsnivå en undersökning män i kriminal- - av registret födda 1892-1953. Kriminologi, S 1978

Drugge, Ulf

Domstolar som konfliktreglerare komparativ undersökning en av underrättemas konfliktreglerande verksamhet. Sociologi, Umeå Hydén, Håkan Rättens samhälleliga funktioner. Rättssociologi, Lund

Sarnecki, Jerzy Ungdomsgårdarna i Stockholm. Sociologi, S 1977 Eriksson, Ingalill Sociala relationer orsaker till onda förhållanden samt myndighetsåtgårder och sociologisk metod. Sociologi, Umeå Palm, Astrid

Palm, Ulf

Kriminalitet som uttryck för olust intensivstudie dömda för en av tillgreppsbrott. Med., Umeå 1976 Rosén, Ann-Sofie, Four multivariate studies in personality ans socialization. Psykologi, S

SOU 199280 Forskare och ekonomi 71

1974 Bejerot, Nils Narkotikamissbruk och narkotikapolitik. Socialmedicin, S

Bondesson, Ulla Fången i fångsamhållet socialisationsprocesser vid ungdomsvårds-

skola, ungdomsfängelse, fängelse och intemering. Sociologi, Lund Humble, Kristina Settergren, Gitte Personligheter och relationer i belysning av projektiva metoder. Delrapport i 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar. Psykologi, S

Kühlhorn, Eckart Effekter av behandling alkoholistbehandling i terapeutiska samhällen och traditionella anstalter. Sociologi, S Lidberg, Lars Liten sinnesundersökning läkarundersökning enligt § 7 Lagen om personundersökning i brottmål en psykiatrisk och kriminologisk analys. Râttspsykiatri, S 1973 Skogh, Göran Straffrätt och samhällsekonomi. Nationalekonomi, Lund 1972 Klette, Hans Om social kontroll av grövre trafikbrottslighet. Kriminologi, S 1971 Olofsson, Birgitta Vad var det vi sa om kriminellt och konformt beteende bland skolpojkar. Psykologi, S Schalling, Daisy Contribution to the Validation of some personality concepts. Psykologi, S 1970 Vogel, Joachim Aspirationer, möjligheter och skattemoral en rättssociologisk undersökning. Sociologi, S.

1969 Jonsson, Gustav Det sociala arvet. Socialmedicin, S

72 Forskare och ekonomi SOU 199280

1966 Börjesson, Bengt Om påföljders verkningar. Psykologi, S

Törnqvist, Karl-Erik Svåra återfallsbrottslingar. Råttspsykiatri, S 1962 Fredriksson, Gunnar Kriminalstatistiken och kriminologien. Kriminologi, S 1960 Nyquist, Ola Juvenile Justice. Kriminalpolitik, Upps. Sveri, Knut Kriminalitet och alder. Kriminologi, S 1958 Inghe, Gunnar Mental and psysical illness among paupers in Stockholm. Socialmedicin, S 1946 Otterström, Edith Delinquency and children from bad homes study of their prognosis a from a social point of view. Ped., Upps. 1943 Gerle, Bo Mordbrännare en kriminalpsykologisk studie på grundval ett av svenskt rättspsykiatriskt material. Råttspsykiatri, Lund 1924 Nilsson, NiLs Anton Om psykiskt abnorma brottslingar och deras behandling. Råttspsykiatri, S 1918 Lund, David

Bei die Ursachen der Jugendasozialität kriminalpsychologische und

soziale Untersuchungen mit Einschluss Familienforschungen in von Schweden. Straffrätt, Upps. 1908

Kinberg, Olof

Om det rättsliga förfaringssättet i Sverige rörande för brott tilltalade personer av tvivelaktig sinnesbeskaffenhet behandlingen samt om av kriminella sinnessjuka. Rättspsykiatri, S

Forskare och ekonomi 73 SOU 199280

1898 Schuldheis, Georg Om sinnessjuka fångar i Sverige under åren 1865-1894. Råttspsykiatri, Upps.

B Doktorander Institutioner, universitet, ämne Juricliska, S Magnus Billström JK Den straffrättsliga tillräknelighetens grund

Juridiska, Upps. Lena Holmqvist JK Straffrättsligt vid medicinsk behandling ansvar

Kerstin Berglund JK Rättsdogmatisk studie av gällande rätt

Juridiska, Lund Håkan Jalldung Om effektivitet och rättsäkerhet vid polisens bekämpning av trafiknykterhetsbrott genom alkoholinandningsprov Eva Tiby JK, FK

Domarjäv se nedan två avhandl

- Kriminologiska, S Peter Lindström FK Variationer i ungdomars brottslighet mellan olika skolor Hans Andersson Anlagda bränder Mikael Nilsson FK Faktorer och påverkar det straffrättsliga systemets utsom styr formning betr. brott m.m. Suzanna Wikström Olaga hot Eva Tiby FK, JK

Kvinnors kriminalitet i stadsmiljö se ovan

74 Forskare och ekonomi SOU 199280

Sociologiska, S Gill Björ FK Alkoholbruk, missbruk och alkoholrelaterade problem Olof Frändén FL Suicider och presuicider Karin Helmersson FK Alkoholister, drogmissbruk Kerstin Johansson FK Polisarbete Anders Kassman FK Narkotikarelaterad brottslighet Håkan Leifman FK Alkoholproblem, rattfylleri Karin Ringman FK Brottsprevention Lottie Wahlin FK Allmänprevention

Sven-Gunnar Widén FK Attityder till kriminella och avvikare

Rättspsykiatrtlska, S Per Olov Alm MK Psykofysiologiska karaktäristiska hos lagöverträdare unga Marianne Kristiansson MK Psykiskt störda brottslingar Lars Naimell MK Vården vid de fasta paviljongerna

Anders Villius FK Urvalet till rättspsykiatrisk undersökning

Statistiska, Upps. Stefan Persson Estimation av kriminella populationer

Företagsekon. Lund , Arvidsson P. och Carlsson Planering och budgetering polisverksamheten av

Forskare och ekonomi 75 SOU 199280

Ped. och psyk., Li Inger Ungmark Kvinnor under Övervakning

Sociologiska, G Sven Åke Lindgren Social styrning och faktisk samhällsutveckling

Psykologiska, S Judith Horwarth-Lundberg Livssituationen hos invandrare, bl.a. den manifesta kriminaliteten

Jan Rapp, Birgitta Rydén-Lodi

Rehabilitering Karin Österlund Vittnespsykologi Socialt arbete, Lund Lars Ohlsson Värstingar, deras sociala problem Bengt Svensson Narkotikamissbrukamas vardagsliv Karin Trulsson Missbrukande kvinnor i behandling Hans Swärd Vanartade ungdomar, 1900-1960

Tillämpad psykologi, Lund Björn Lagerbäck Brottsoffer

Historia, Lund Kenneth Johansson Brott och straff i Allbo härad i Småland 1600-1850 ca Mattias Hallin Straff i doktrin och praxis i Sverige 1600-1750 ca Göran Kristiansson Brott i Skåne mot slutet av 1600-talet

76 Forskare och ekonomi SOU 199280

Malin Lennartsson Kvinnor i och inför råtta i Växjö 1600-1800 ca

Etnologi, Lund Birgitta Sensson Tattares behandling inom rättsapparaten under olika perioder

Sociologiska, Lund Bengt Andersson Narkomaners livsstilar Scott Baretta Borderline crime fiddles at work Ulf Dahlquist Filmvårld, filmcensur och rättshistoria

Britta Smångs Polisens yrkesroll

Finansiering av FoU

Sammanfattning Under 1991-92 bedrevs kriminologisk och

kriminalpolitisk kriminalvetenskaplig forsknings- och utveck-

lingsverksamhet inom total anslags- och bidragsram på 32 en ca mkr, varav 7.5 mkr 24 % inom högskoleområdet och 24.5 mkr 76 % inom myndighetssektom. Under 1992-93 uppskattas motsvarande totalram vara 42 mkr, 8.5 mkr 20 % inom varav högskoleområdet och 33.5 mkr 80 % inom myndighetssektom.

3.2.1 Högskole-, råds- och sektorsmedel

Den kriminalvetenskapliga FoU-verksamheten finansieras

nästan uteslutande genom statliga anslag antingen i form fakultets- eller - av basanslag, som i första hand täcker in forskar- och undervisningstjänster och därtill hörande kringkostnader, eller programlprogenom jektmedel från de statliga gundforskningsråden. Därutöver erhålls anslag från vissa sektoriella FoU-organ, t.ex. Arbetsmiljöfonden AMFO, Byggforskningsrâdet BFR, Transportforskningsberedningen TFB, från kommuner och landsting, vissa fonder och stiftelser och samarbetsorgan, t.ex. Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi N StK.

Forskare och ekonomi 77 SOU 199280

+ , H H H m o . S H 2 m

m H m ö S H H

.. 3 H H

m m E å 2 m 3 H E H

n m

H

H

b

b n 2 q

78 Forskare och ekonomi SOU 199280

Tabell 2 Finansiering av kriminalvetenskaplig FoU 1991-92 Finansieringskällor för totalt 31 931 tkr Källa Medel Proc andel Departement

Nordiska samarbetsrådetför kriminologi

Tabell 3 Finansiering av kriminalvetenskaplig FoU 1991-92 Forskningsråden 12,1 °o av den totala finansieringen 31 931 tkr

Råd Anslag i tkr Proc andel av rådets Proc andel rådens av totala anslagsbelopp totala finansiering av kriminalvet. FoU FRN 915 1.35 23.6 HSFR 275 0.23 7.1 MFR

FRN Forskningsnämnden HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapligaforskningsrådet MFR Medicinska forskningsrådet RJ Stiftelsen RiksbankensJubileumsfond SFR Socialvetenskapligaforskningsrådet

Tabell 4 Finansiering av kriminalvetenskaplig FoU 1991-92 Myndigheter, sektoriella FoU-organ 17,9 % av den totala finansieringen 31 931 tkr

Departement m. m. uppdragsmcdcl 3 091 54.2 Summa 5 700 100.0 AMFO Arbctsmiljöfonden BFR Byggforskningsrådet TFB Transportforskningsbercdningen

SOU 199280 Forskare och ekonomi 79

Tabell S Finansiering av kriminalvetenskaplig FoU 1991-92 Högskolan medelinstitution - 23,6 % av total medlen 31 931 tkr

Tabell 6 Finansiering av kriminalvetenskaplig FoU 1991-92 Departementen exkl uppdragsmedel 76.4 % av den totala finansieringen 31 931 tkr

Bå 199192 sorterade polisverksamheten FoU 2000 tkr under civildepartementet. Förts till justitiedepartemcntet o m 199293 Tabell 7 Medel till kriminalvetenskaplig FoU i milj. kr

väsendet

h Högskolemedel för kriminalvetenskap- Myndighetsmedel för krimi-

lig FoU inkl. externfinansiering nalvetenskaplig FoU inkl. externfinansiering L Procentandel 2 av 1 Dito

En stor del av detta belopp avser polisens verksamhet, som under 1991-92 låg under civildepartementet

80 Forskare och ekonomi SOU 199280

En av Lars Dolmén för utredningen företagen inventering, bilaga visar i en av mig gjord sammanställning för budgetåret 199192, tabell bl.a.

att det rör sig om relativt blygsamma belopp från kommuner och landsting,

att sektorsorganen endast undantagsvis ger anslag till direkt kriminalvetenskapliga projekt, att Allmänna arvsfonden, möjligen tvärtemot ganska allmänt en förekommande uppfattning, inte givit några direkta forskningsbidrag under senare tid men väl betydande stöd till föreningsverksamhet av stort kriminologiskt och kriminalpolitiskt intresse,

bl.a. 7 000 000 kr till Athena aktion mot droger;

gruppen

500 000 kr till Medborgarskolan i Stockholm film mot bammisshandel; 200 000 kr till Rädda barnen film om sexuella brott mot

bam; 250 000 kr till Non fighting generation och 320 000 kr till Föreningen kultur mot våld,

att NSfK beviljade 152 000 kr till svenska forskare 3 projekt samt att endast ett försäkringsbolag Skandia, 80 000 kr, ingen men bank, lämnat forskningsbidrag.

Den totala finansieringsbilden, tabell visar en kriminalvetenskaplig FoU-finansiering under 199192 på nivån 32 mkr, nära 22 varav mkr, i departementala basanslag fakultet- och reguljära myndighetsanslag; basanslag, dvs. i det närmaste 70 %, och resten huvudsakligen genom externa projektanslag från forskningsråd 12 % och myndigheter, inkl. departement 18 %. Av forskningsråden dominerar Riksbankens jubileumsfond med sina 1 600 tkr drygt 41 % av den totala rådsfinansieringen, tabell 3. Humanistisk-samhållsvetenskapliga forskningsrådet endast 1 gav anslag 275 000 7 %; Medicinska forskningsrådet inget. - Bland de FoU-finansierande myndigheterna och sektoriella FoUorganen, tabell svarade departement och andra offentliga för organ nästan 55 % av finansieringen, med Arbetsmiljöfonden på god en andraplats, 25 %. Bland mottagarna dominerar myndigheter och sektorsorgan drygt 75 %, medan högskolan ligger på betydligt lägre nivå knappt en 25 %, tabell 1. Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet har störst andel av högskoleinstitutionernas externmedel 30 %, tabell 5. Notabelt är att sociologiska institutionen i Lund har extemmedel mer

1 160 tkr än motsvarande institution i Stockholm 575 tkr; l 075 tkr

om man också räknar den del av fakultetsanslaget som disponeras för

SOU 199280 Forskare och ekonomi 81

Metropolitprojektet. Kriminologiska institutionen i Stockholm redovisar inga externmedel, bl.a. beroende på att forskningen fått stå tillbaka för en omfattande undervisning. E] Enligt utredningens direktiv skall jag redovisa hur de tillgängliga forskningsresursema fördelas mellan grundläggande forskning, å den ena sidan, och tillämpad forskning och utvecklingsarbete å den andra. Som utgångspunkt för sådan fördelning har jag i brist på något en bättre använt mig av det traditionella betraktelsesättet att universite- för den grundlägande forskning och bedömt de redovisade ten svarar högskolemedlen i enlighet härmed, väl införstådd med förhållandet att gränsen mellan riktad grundforskning och kvalificerad tillämpad forskning kan vara mycket svår att dra. Inte i något av de många fall jag hañ anledning granska, har jag funnit kategoriseringen som grundläggande forskning helt missvisande. Jag betraktar med andra 0rd de redovisade 7.5 mkr högskolemedel i tabell 1 som medel för grundläggande forskning. Då det gäller myndighets- och sektorssidan är situationen betydligt komplicerad, inte helt omöjlig att hantera. Till att börja med mer men kan konstateras att den verksamhet som bedrivs av RPS forskningsenhet till övervägande del är tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Det bör också kunna förutsättas att den verksamhet som döljer sig bakom anslagen och rubriken övriga sekt. org. knappast kan betecknas som grundläggande forskning. Här finns t.ex. Stockholms socialtjänst, FoU-byrån 461 .000 kr från AMFO för projekt om våld och aggressioner inom hemservice. Återstår på sektorssidan BRÃ. En genomgång 1991-92 års av projektkatalog har, som tidigare nämnts, givit följande grova procentuella uppdelning och belopp

Grundläggande forskning 10 1 .9 mkr Tillämpad forskning 40 7.5 mkr Utvecklingsarbete 25 4.7 mkr Utredningsverksamhet 25 4.7 mkr

Tillsammans med högskolans 7.5 mkr skulle med andra 0rd totalbeloppet för grundläggande forskning under 1991-92 ligga på avrundat 7.5 + 1.9 9.4 mkr 30 %

och totalbeloppet för tillämpad forskning, utvecklings- 0. utredningsarbete på avrundat 32.0 9.4 22.6 mkr 70 % - Hur är förhållandet andra FoU-områden Det år naturligtvis svårt

82 Forskare och ekonomi SOU 199280

att göra rättvisande jämförelser. Varje FoU-fält har sina speciella förutsättningar. Men jämför med t.ex. byggforskningsområdet man ñnner man där en betydligt högre procentsats högskoleforskning. Det centrala FoU-organet BFR fördelar sina medel f.n. 240 mkr med cirka 50 % på högskolan, 25 % på högskolenära institut och resten konsulter, organisationer etc. Därutöver kommer fakultetsanslagen till de tekniska högskolorna och den forskning bedrivs vid som Statens institut för byggnadsforskning, där proportionen grundforskningannan FoU torde ungefär 5050. vara Ungefär samma bild får jämför med andra områden man om man med en stark förankring i sektorsforskning, som med andra 0rd också kan omfatta högskoleforskning. Min bedömning år att proportionen inom det kriminalvetenskapliga området i varje fall bör vara ca 5050. Att nå detta resultat behöver och bör enligt mitt förmenande i första hand inte ske på bekostnad av de medel disponeras sektorsorganen BRÅ, RPS och KVS som nu av utan genom att man på andra sätt förstärker högskolebudgeten. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt IV.

Forskningsråden har traditionellt central ställning då det en gäller finansiering av grundläggande forskning. Med tanke den obalans som verkar råda mellan medel för denna forskning och andra FoU-slag inom det kriminalvetenskapli ga forskningsområdet finns det all anledning att i det följande något närmare belysa rådens uppgifter, policies och anslagsverksamhet.

Sammanfattning Forskningsråden intar en central position för finansieringen av kriminalvetenskaplig grundläggande forskning. Riksbankens Jubileumsfond och Socialvetenskapliga forskningsrådet svarar för merparten anslagen till det kriminalvetenskapav liga forskningsområdet. Med hänsyn till rådens syften och tillgängliga medel finns utrymme för en ökning av anslagsgivningen till detta omrâde.

3.2.2 Forskningsrådsnämnden

Forskningsrådsnämnden FRN inrättades 1977 i samband med en omorganisation av de traditionella råden, som har sina rötter i tidigt 1940-tal. Nämnden skall främja kontakterna mellan forskningen och samhället, underlätta och öka samarbetet mellan olika vetenskapliga discipliner och mellan forskningsstödjande FRN har organ. mer konkret till uppgift

att ta initiativ till och stödja forskning är viktig för samhället, som att fördela medel till dyrbar vetenskaplig utrustning samt

SOU 199280 Forskare och ekonomi 83

att främja informationen om forskning och forskningens roll i samhället. Ett viktigt instrument i samarbetet med andra råd och är organ

gemensamt finansierade forskningsprogram. Det tvärvetenskapliga

förhållningssättet är FRNs signum. Exempel på teman inom nämndens forskningsprogram år naturresurser och miljö, individ, samhället, hälsa, kvinno- och jämstålldhetsforskning, longitudinell forskning. Det år i det senast nämnda temaâmnet som FRN blir och är kriminalvetenskapligt intressant. Sedan ett antal år tillbaka är

nämnden medfinansiär i de stora Metropolit- och Örebroprojekten se

nedan bl.a. avsnitt 6.1.2 och satsade 199192 270 000 kr på det förra och 490 000 kr på det senare. Inom hälsotemat intar alkoholforskningen en framträdande roll. Under föregående år anslogs 150000 kr för ett sådant projekt med kriminalvetenskaplig anknytning. FRNs totala anslagsgivning 199192 var ca 64 mkr.

3.2.3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

HSFR

Fram till budgetåret 197778 svarade Statens råd för samhällsforskning för finansieringen av samhällsvetenskapliga FoU-projekt, inklusive projekt på den kriminalvetenskapliga arenan. Relativt blygsamma belopp gavs emellertid till kriminologisk forskning. När det gamla rådets ersattes med HSFR utgick man från att en viss satsning skulle ske även det kriminologiska området. HSFRs uppgift är att främja forskning inom humaniora, religionsvetenskap, samhällsvetenskap och rättsvetenskap. Rådet stödjer även tvärvetenskaplig forskning som överskrider gränserna till discipliner inom andra forskningsråds områden. Detta sker i samverkan med berörda forskningsråd och med FRN. I sin senaste anslagsframställning 1993-96 gör rådet följande uttalande av stort intresse för stöd och utveckling av den kriminalvetenskapliga forskningen ll rådet skall i ökad utsträckning söka stödja forskargrupper .. som vill genomföra större projekt eller forskningsprogram inom långsiktigt uppbyggda lokala forskningsmiljöer eller inom nätverk av forskare vid olika högskolor. Ser man på dagsläget är emellertid anslagsgivningen till den kriminalvetenskapliga sektorn ytterligt för 199192 endast 275 000 kr mager;

bidrag till del av Örebroprojektet vid psykologiska institutionen vid

Stockholms universitet. En tillbakablick på anslagsgivningen 197778-199091 ger följande, lika återhållsamma bild

84 Forskare och ekonomi SOU 199280

197778 197879 Prof. Georg Karlsson 120 720 Samhället och de asociala Doc. Suzanne Wennberg 55000 Försök till brott 197980 Doc. Gertrud Lennander och doc. Suzanne Wennberg 132 000

Återvinning i konkurs ...

Kriminalvetenskapliga inst., 104 200 Våldsbrottsligheten i Gävle ...

Prof. David Magnusson och doc. Anders Dunér 90000 Biologiska variabler och social anpassning 198081 Prof. Alvar Nelson 16000 Offentlig kriminalpolitik i jämförande belysning 198182 Jur kand Leif Lenke 68000 Utvärdering av det svenska motbokssystemet ... 198283 198384 Hovr råd Gunnar Grönvall 22000 Straffmåtning 198485 198586 198687 Hovr råd Gunnar Grönvall 90000 Straffmätning 198788 Hovr råd Gunnar Grönvall 6000 198889 198990 199091 Med dr Leif Svanström 230 000 Sociala riskfaktorer för narkotikamissbrukare . . . 199192 Doc. Håkan Stattin 275 000 Den tidiga utvecklingsmässiga bakgrunden till sociala anpassningssvårigheter

Forskare och ekonomi 85 SOU 199280

Under tiden 1977-1992 har HSFR lämnat anslag på sammanlagt 1 208 900 10 projekt, dvs. i snitt 80 000år; dock har under sex år inga anslag lämnats möjligen inte heller aktualiserats; någon uppgift har inte gått att erhålla på den punkten. Av de 10 projekt som erhållit anslag under den angivna tiden bedömer jag två som något perifera kriminalvetenskaplig synpunkt. Med tanke på att rådet ur under bå 198283 delade 53.4 mkr och under 199192 Iolalbeut loppet 110.4 mkr kan det knappast sågas att resurser saknats. Vid mina kontakter med rådet har uppgivits att det enkla skälet till så få bidrag lämnats till kriminalvetenskaplig forskning är att så att få ansökningar har lämnats. Som av flera tänkbara förklaringar till en detta förhållande har angivits att kriminologiska institutionen verkar för liten för att kunna åstadkomma konkurrenskraftiga forskningsprojekt och att förutsättningarna att få bidrag borde öka i takt med att institutionen slagkraftig. Ytterligare skäl är att rådet är görs mer ett mycket restriktiv med bidrag till forskare som disputerat. Ett sådant fall har nyligen inträffat. En kriminolog med nära förestående disputation fick ansökan avslagen på denna grund. en HSFRs anslagsgivning primärt grundforskning. Det är ett avser avgörande skäl varför framställningar från sektors- och myndighetsforskare så sällan blir lyckosamma. Det är också en förklaring till BRÅ och vissa BRÅ-forskare på förhand det utatt t.ex. anser som siktslöst söka anslag hos HSFR och andra grundforskningsråd. Se att dock avsnitt 3.2.5 beträffande SFRs stöd till tillämpad forskning. Ofta bygger emellertid denna uppfattning på ett missförstånd. Forskningsråden sällan eller aldrig forskningsbidrag till institutioner, ger

myndigheter etc. Bidrag söks och till forskare och forskargrup-

ges Å andra sidan det projekt för vilket man söker medel är per. - om vetenskapligt och i övrigt kvalitativt konkurrenskraftigt har sökandens hemvist i princip ingen betydelse. Generellt sett verkar HSFR ha både intresse, stödarrangemang och medel för att hjälpa till att utveckla och förstärka den kriminalvetenskapliga forskningen. Rådets system med forskartjänster och egna rådsprofessorer, till vilka under år knutits doktorandtjänster, senare och den allt tydligare inriktningen att stimulera tvärvetenskapliga och långsiktigt uppbyggda forskarmiljöer och nya nätverk kan vara värdefulla instrument i det sammanhanget, liksom rådets beredvillighet att ställa då det gäller forskarsamarbete i större program, att upp anordna planerings- och behovssymposier etc. I sin fördjupande anslagsframställning 9394-9697 kommenterar rådet de institutionsfall där undervisningbördan är så tung och antalet forskningstjänster på institutionen så få att utrymmet för forskning därigenom blivit alldeles för litet på följande sätt

Ur såväl högskolans rådets HSFRs perspektiv är det viktigt som

86 Forskare och ekonomi SOU 199280

att det finns en stark koppling mellan grundforskning och undervisning. Ibland orsakar detta problem, bl när engagerade a personer i forskningsarbete också behövs i undervisningen i större utsträckning än vad som förutsågs då planeringen forskningsav arbetet gjordes Sådana problem uppstår särskilt ofta i små ämnen där tillgången på forskarelärare är begränsad. HSFR är berett att medverka till lösningar tillgodoser både forskningens som och utbildningens behov. Utredarens kurs.

Den beskrivna situationen stämmer ganska väl med den rått och som råder vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. En närmare kontakt mellan institutionen och rådet bör sålunda kunna medverka till en tingens bättre ordning.

Bedömning Förutsättningarna förefaller goda - och tiden mogen att HSFR tillsammans med övriga berörda forskningsråd aktualiserar och följer upp de ambitioner som Ragnar Edenman för 33 år sedan gav uttryck ñr i proposition 1959 105 med uttalandet att de kriminalvetenskapliga frågorna inom för forskningsramen

rådens verksamhet borde angripas på bred front på basis ett

av av råden gemensamt utarbetat forskningsprogram.

3.2.4 Medicinska forskningsrådet MFR

Ett statligt medicinskt forskningsråd bildades 1945 med huvudsaklig uppgift att stödja forskning vid universiteten forskning - som forskarna själv initierat och forskarsamhället självt granskat och som prioriterat. MFR har i dag i huvuduppgift. stort sett samma Utöver

den inomvetenskapliga grunduppgiften har emellertid

rådet numera också uppgiften att ta initiativ till att stärka forskning inom medicinska områden som har särskild betydelse för samhället i ett kortare tidsperspektiv, att stärka internationellt forskningssamarbete och att informera om forskning och forskningsresultat. Av den forskningsrådsstatistik jag redovisat framgår som ovan att rådet inte lämnat något ekonomiskt bidrag till den kriminalvetenskapliga forskningen, dvs. främst den rättspsykiatriska forskningen. Det externa forskningsbidrag på 200.000 kr, rättspsykiatriska som institutionen vid Karolinska institutet hade under 199192, var ett anslag från Riksbankens Jubileumsfond. Situationen är inte Rådet har inte under flera år givit något ny.

forskningsbidrag till det kriminalvetenskapliga forskningsområdet. På

min direkta fråga erhåller jag samma svar från MFR från HSFR. som

Rådet får inga konkurrenskraftiga ansökningar. På tänkbart sökande-

håll hävdas att rådet prioriterar forskning. Från MFR framhålls annan

emellertid att det inte finns några principiella inskränkningar eller

SOU 199280 Forskare och ekonomi 87

prioriteringsbeslut som hindrar rådet från att anslå medel till rättspsykiatrisk forskning medicinsk kriminologi. I själva verket kan sägas att MFR har ett par insatsområden av stort kriminalvetenskapligt intresse, nämligen området psykiatri och beroendeframkallande medel och socialmedicin samt en särskild forskartjänst i bam- och undomspsykiatri. Den kommitté som svarar för det nämnda psykiatriområdet har bl.a. till uppgift att främja samverkan med andra anslagsgivare, såsom SFR, Riksbankens Jubileumsfond och FRN för att nå en sann integration av kunskapsområdena medicin, beteendevetenskap och socialvetenskap. Under det senaste året har MFR på särskilt uppdrag av regeringen tagit fram diskussionsunderlag för en snabbare uppbyggnad av socialpsykiatrik forskning. För att närmare belysa forsknings- och insatsbehov inom vissa avgränsade områden begagnat sig rådet av särskilda för ändamålet tillsatta initiativgrupper med en forskare som ordförande och med samhällsintressena representerade för att kunna formulera relevanta samhällsproblem. I sin fördjupade anslagsframställning för 199394-199596 har rådet de prioriterade områdena angivit folkhälsoforskning. som ett av I samma petitita begär rådet utöver medel för doktorandtjänster, forskarassistentjänster och extraprofessurer medel för en ny typ av mellantjänster, tidsbegränsade högskoleleldorat, som enligt rådet krävs för att kunna rekrytera och bibehålla unga forskarbegåvningar i medicinsk forskning. Tjänsterna avser att överbrygga perioden mellan forskarassistent och de fasta akademiska tjänsterna. Inom tjänsteområdet har MFR beslutat att reducera stödet till doktorandtjänster till förmån för en ökad satsning på forskarassistentjänster. MFRs statliga anslag för 199192 var 329 mkr, varav disponerades prel . för forskningsverksamhet 192 130 198 . . . . . . . . . . . . och för tjänster 56 642 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . enligt följande mycket differentierade system Professurer 3 917 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tjänster forskare 15 425 000 som . . . . . . . . . . . . 50%-tjänster som forskare 2 871 000 . . . . . . . . . . Forskarassistenttjänster 15 035 000 . . . . . . . . . . . . Forskarass.tj. inom prioriterade omr. 9 931 000 F0rskarass.tj. för forskarrörlighet 1 388 000 . . . . . Doktorandtjänster 8 075 000 . . . . . . . . . . . . . . .

88 Forskare och ekonomi SOU 199280

3.2.5 Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR

SFR bildades så sent 1990 och ligger inom socialdepartementets som ansvarsområde. Rådets uppgift är att främja och stödja forskning

inriktad i ett socialvetenskapligt perspektiv mot bl.a. folkhälsofrågor,

handikappområdet, äldre, internationell migration och etniska relationer, barn och familj samt missbruk alkohol, narkotika av och

andra beroendeframkallande medel.

Rådet år intressant i förhållande till de andra forskningsråden så till vida att dess kåmområde enligt riksdagens beslut är både grundforskning och tillämpad forskning. Ungefär hälften rådets av forskningsmedel går till grundforskning, hälften till tillämpad forskning. Av de projekt, rådet stödjer, som avser ungefär 40 % grundforskning och 60 % tillämpad forskning.

SFR satsar på att bygga långsiktiga forskningsmiljöer

upp från grunden, dels genom särskilda programtöd miljöstöd, dels genom finansiering doktorandtjänster f.n. 18 tjänster. av I sin

fördjupade anslagsframställning 199394-199596

föreslår rådet ytterligare 40 doktorandtjänster under treårsperioden ca samt

introduktion av ca 20 forskarassistenttjänster.

Programstödet, som baseras på ett sakkunniga bedömt av och godkänt forskningsprogram, vanligen stöd till forskargrupp ger en eller nätverk av forskare för fem till år. Till skall knytas sex gruppen doktoranderforskarassistenter.

Under 199192 stödde SFR följande projekt

Håkan Stattin, psykologiska inst. Stockholms universitet Avvikelsekarriären Bakgrundfaktorer och modifierande krafter 167 000

Brottsförebyggande rådet, Internationell migration och brottslighet 252 000

Göran Iherborn, Sociologiska institutionen vid Göteborgs univ. Hundra år av missanpassning 285 000

Charles Westin,

Centrum för invandrarforskning, Stockholms univ.

Internationell migration och brottslighet 375 000

Tillsammans med Riksbankens Jubileumsfond svarade SFR under 199192 för merparten forskningsrådens bidragsgivning av till

kriminalvetenskapligt intressant forskning. Rådet disponerade under

detta bå. ca 71 mkr.

SOU 199280 Forskare och ekonomi 89

3.2.6 Stiftelsen Riksbanken Jubileumsfond RJ

RJ bildades 1965. Den utredningskommitté, som med dåvarande statsminister Tage Erlander som ordförande utarbetade riktlinjer för fondens verksamhet, underströk bl.a. att speciellt borde stora och långsiktiga forskningsprojekt stödjas och kontakter med intemationell forskning främjas. Forskningen borde, enligt kommittén, inriktas mer än förut problem som är förenade med samhällets - och de enskilda människornas anpassning. Som exempel på angelägna forskningsuppgifter nämndes trivselproblem, anpassning till yrkesliv och samhälle, effekten av sociala reformer på människors hälsa samt

vissa spörsmål rörande kriminaliteten utredarens kurs.. Fonden har

också under åren givit stöd ett antal forskningsprojekt av kriminal-

vetenskapligt stort intresse, bl.a. Metropolit och IDA Örebro-

projekten. RJ, numera är en självständig stiftelse, bruka behandlas som tillsammans med de statliga forskningsråden.

En genomgång fondens numera stiftelse projektlistor ger

av följande katalog

1966 Carl-Gunnar Janson, Soc, S Stockholmsungdomars framtidsutsikter, Metropolit, 1966-87 7.341.851

1967 Bengt Börjesson, Socialhögskolan, S Genomförande av ett rättssociologiskt och kriminologiskt behandlingsforskningsprojekt 1967-70 302.804

Knut Sveri, Kriminologen, S Utlänningars brottslighet 1967-73 375.828

1968 Daisy Schalling, KI, S Kriminologisk differentiell forskning 1968-71 109.000

1974 Ulla Bondesson, Rättssoc, Lu Det allmänna rättsmedvetandet 1975 -78 466.400

1975 David Magnusson, Psykol, S

90 Forskare och ekonomi SOU 199280

Utstötta och isolerade barn en utvecklingsstudie 1975-77 430.000 1979 Lars Magnus Gunne, Rättspsyk, Upps Kontaktsbunden vård av missbrukare dömda för narkotikarelaterad brottslighet 1979-80 292.000 1980

Ulf Drugge, Soc. inst., Umeå

Brottslighet och lokalsamhälle 1980-83 323.000 1982 David Magnusson, Psykolo, S Ett longitudinellt studium fysisk av och psykisk hälsa och ohälsa 1982-85 1.013.600 1983 Göran Grosskopf, Rättsvet. inst., Umeå Ekonomisk brottslighet rättssäkerhet och rättsbildning 1983-86 565.000 Ulla Jacobsson, Jur. inst., Sthlm och Lund Kvinnans rättssäkerhet som målsägande offeri brottsmålsprocessen vid kvinnomisshandel, våldtâkt och därmed närbesläktade brott 1983-85 376.000 1984 Eva Johansson, Per Lindqvist, Rättspsyk. stn, Regionssjukhuset, Umeå Grovt våld med dödlig utgång. En medicinsk och rättspsykiatrisk studie av våldssituationer och gâmingsmännens mentala status med särskild hänsyn till alkoholens roll 1984-87 215.000 1985

Per-Olof Wikström, Soc. inst. univ.

Våldsbrott i Sverige och Skottland.

SOU 199280 Forskare och ekonomi 91

En jämförande studie av våldets struktur, utveckling samt åtgärder mot våld i två europeiska länder 1985-88 415.000 1987 Lars Lidberg, KI, S Uppföljning av 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar -

unga lagövertrådare kroppslig-

psykisk utveckling, belyst av kliniska, biokemiska, neuro-psykologiska och psykosociala data l987- 599.913 David Magnusson, Psykolo, S Individuell utveckling och miljö Ett långsiktigt studium av individernas livssituation mot bakgrund av deras utveckling i samspel med dn psykologiska, sociala och fysiska miljön I 987-92 2.605.500 1990 -9293 Lars Bergman, Psykolo, S Problemflicka blir vuxen 1990-93 tot.ber. 830.739 Charles Westin, Ceifo, SU Internationell migration och brottslighet 1990-93 tot.ber. 2.214.226

Carl-Gunnar Janson, Soc, S Studie av persistensen i avvikelseformer, deras generalitet ... Metropolit 1990- hittills ber. 670.435

Social- och rättspsykiatriska institutionen, KI, S 200.000

92 Forskare och ekonomi SOU 199280

Bedömning Riksbankens Jubileumsfond har genom åren varit ankaret i forskningsrådens finansiering av kriminalvetenskaplig forskning och svarat för värdefulla bidrag till forskare inom juridik, kriminologi, sociologi, psykologi och andra för brottsforskningen viktiga kunskapsområden. Forskningsråden sammantagna har den differentierade uppsättning instrument som behövs för att kunna utveckla och förstärka den kriminalvetenskapliga forskningen.

SOU 199280 93

4 Kriminalvetenskapli ga forskningsprogram

Förslag om att inrätta en professur i kriminologi vid Stockholms högskola framfördes redan 1954 av 1949 års juristutbildningskommitté. Förslaget vann inget gehör. Frågan aktualiserades upprepade gånger under de kommande åren genom bl.a. motioner i riksdagen. Först omkring 1958-59 tog emellertid frågan fart allvar och då framfördes också för första gången önskemålet ett krinzinologislct om forskningsprogram Vid överläggningar under våren 1959 inför cheferna för justitieoch ecklesiastikdepartementen med deltagare från universiteten, forskningsråden samt olika myndigheter uttalades önskvårdheten att forskningsråden snarast tog initiativ till utformandet ett kriminoav logiskt forskningsprogram. Vidare uppnåddes en viss överenskommelse om att inrättandet av en eller flera professurer i kriminologi ånyo borde övervägas sedan ett kriminologiskt forskningsprogram utarbetats. Frågan om ett kriminologiskt forskningsprogram följdes upp av

ecklesiastikminister Ragnar Edenman i proposition 1959105 om

bl.a. forskningsrådsorganisationen genom följande uttalande

Det kommer sannolikt att fordras ett allt intensivare samarbete mellan forskare inom vitt skilda discipliner, i framtiden när man med forskningens hjälp vill angripa ett stort och viktigt problem. Här kan som exempel nämnas det vetenskapliga studiet av kriminalitetens orsaker, ett betydelsefullt problem, vilket som framhållits i annat sammanhang lämpligen borde kunna inom för forska ramen ningsrådens verksamhet angripas bred front på basis av ett av

råden gemensam utarbetat forskningsprogram. Jag vill här tillägga

att, med hänsyn till de ökade resurser råden torde komma att som erhålla från och med nästa budgetår, det bör vara möjligt att

igångsätta ett dylikt program. Utredarens kurs.

Det var ett mycket ambitiöst och lovande statsrådsuttalande mot bakgrund av den just reformerade forskningsrådsorganisationen. Det enda som egentligen hände var emellertid och det var i och för sig

viktigt nog att Statens råd för samhällsforskning reserverade s.k.

en

särskild forskarbefattning for ämnet kriminologi. Knut Sveri blev

1959 innehavare av denna befattning och innehade den fram till 1964 då han blev professor i kriminologi.

94 Kriminalvetenskapliga forskningsprogram SOU 199280

Jag har inte fördjupat mig i frågan varför inget nationellt övergripande forskningsprogram kom till stånd sig då eller vare senare utan endast konstaterat att så är fallet. En möjlig anledning kan vara att just vid den här tiden övergången från 1950- till 1960-talet pågick eller startades stora konkreta forskningsprojekt typ 1956 av års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar, och påbörjades arbetet med modell för stor försöksverksamhet för att en en

undersöka utfallet av olika kriminalpolitiska åtgärder 1959-1964

som resulterade i förslaget Aktion mot ungdomsbrott SOU 1964 58. Det kan säkerligen också ha spelat viss roll att professuren i en kriminologi kom till först fem år efter statsrådsuttalandet och att innehavaren från allra första början blev hårt engagerad i 1960- och 1970-talens många kriminalpolitiska reformaktiviteter samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottslighet, 1966; samarbetsorganet för bekämpande narkotikabrottslighet, 1970; 1968 års av brottmålsutredning och den verksamhet ledde fram till inrättandet som BRÅ; 1973. av Det rörde sig med andra 0rd om ett operationaliserat och praktiskt inriktat kriminalpolitiskt handlingsprogram med vissa FoU-inslag för vilka inte minst Knut Sveri svarade. En ytterligare bidragande orsak kan ha varit de mycket stora

longitudinella forskningsprojekten Metropolit och IDAÖrebr0pr0-

jektet, som började redan i mitten l960-talet och fortfarande har av stor aktualitet. Om man så vill kan de två projekten i sina kriminal- vetenskapligt intressanta delar betecknas som övergripande krirrti- nalsociologiska respektive kriminalpsykolagiska forskningsprogram. På ungefär sätt förhåller det sig under tid med BRÅs samma senare och Per-Olof Wikströms socialekologiska Stockholmsprojekt. Här skall inte frågan om pro et contra betr. övergripande forskningsprogram behandlas utan endast exempel redovisas på program som kan tänkas ingå i ett nationellt kriminalvetenskapligt program.

A Per-Olof Wikström redovisar ett förslag till kriminologisk pro-

gramforskning på basis av det s.k. MacArthur programmet Program

on Human Development and Criminal Behavior vid Harvard

universitet i USA bilaga 11. Forskningsprogrammet kännetecknas av tvärvetenskaplighet, utvecklingsperspektiv och interventioner följda av utvärderingar. Programmet har samlat imponerande en grupp av ledande forskare med en central programledningsgrupp, ett vetenskapligt råd och fem olika arbetsgrupper. Det sträcker sig över i första hand femton år och har årlig budget i storleksordningen 6 en miljoner kronor. Wikström hänvisar också till andra liknande än om inte lika stora och ambitiösa programprojekt i USA, bl.a. en Pittsburgh-studie. -

B Knut Sveri redovisar ett underlag för inrättandet av en professur

SOU 199280 Kriminalvetenskapliga forskningsprogram 95

i kriminalpolitisk forskning också kan betecknas ett förslag som som till program för kriminalpolitisk forskning bilaga 12.

C Psykologisk forskningsexpertis har för utredningen utarbetat ett förslag till forskningsprogram för individinriktad kriminologisk forskning bilaga 13. Programmet tar sin utgångspunkti förhållandena 1 att brott planeras och begås alltid av individer; 2 att en individ begår brott inte är tillfálighet utan måste förstås i ljuset en av vissa inre och yttre omständigheter samt 3 att hur individ en fungerar vid ett visst givet tillfälle kan förstås mot bakgrunden av individens tidigare historia, från barndomen och framåt. Enligt förslaget måste den traditionella sociologiskt och juridiskt inriktade kriminologiska forskningen kompletteras med systematisk, en långsiktigt planerad psykologisk forskning, inriktad på kunskap om hur individer utvecklas och fungerar. Meningsfulla och givande

resultat kan enligt förslaget endast erhållas a individin-

genom en riktad forskning rörande den psykosociala, utvecklingsmåssiga bakgrunden till kriminalitet i tonåren och i vuxen ålder; b en psykobiologisk forskning kring brottslingars personlighet. Två

professurer föreslås med inriktning på a psykosocial utveckling

med särskild inriktning på kriminellt beteende respektive b psykobiologisk forskning med särskild inriktning på kriminellt beteende. Förslaget tar också frågan behovet forskningsupp om av metodik i kriminologisk forskning, särskilt longitudinell forskningsmetodik samt forskning i vittnespsykologiska frågor. Även för dessa två fält föreslås professurer.

De fyra föreslagna nya professurerna ger enligt förslaget goda garantier för en väl genomförd programforskning.

D Inom den individinriktade forskningen har jag också tagit del av det förslag till ett råttspsykiatriskt forskningsprogram föreslagits som av professor Sven Levander för det verksamhetsområde för vilket det nya Råttsmedicinalverket RMV har ansvaret bilaga 14. Levander anger ett antal områden av primärt forskningsintresse personalforskning, tvärsnittsundersökningar av klientelet, longitudinella uppföljningsundersökningar, etik och begreppsanalysintemationella jämförelser samt pseudoexperimentella interventionsundersökningar. Härtill kommer insatser för att säkra att forskningen har hög kvalitet. Institutionen för social- och rättspsykiatri vid Karolinska institutet föreslås få en nyckelroll i samordnigen av de olika forskningsinsatserna. Ett forskningsråd föreslås inrättat inom RMV för behandling och prioritering av vilka forskningsprojekt inom programmet som skall kunna beviljas medel från verket. I övrigt förutsätts traditionell externfinansiering genom t.ex. MFR och RJ.

96 Kriøninalvetenskapliga forskningsprogram SOU 199280

De fyra nu redovisade exemplen skulle alltså kunna ingå som

delprogram i ett forskningsråden gemensamt utarbetat och - av finansierat nationellt krinzinalvetenskapligt forskningsprogram av typ det HSFR administrerade nationella programmet beträffande av Forskning offentlig sektor SOU 199136; prop. 19919216. om

SOU 199280 97

5 Forskningsbehov och resurser

Kriminaliteten och dess bekämpande är ett ständigt återkommande problem i de flesta samhällsformer och kommer med all sannolikhet att så förbli så länge normer och regler fordras för mänsklig samvaro. Begrepps- och deñnitionsmässigt förändras naturligtvis innehållet och formerna för norm- och regelbrotten, men man kan aldrig räkna med total laglydnad eller helt friktionsfria sociala relationer Överhuvudtaget. Denna något pessimistiska framtidssyn innebär förvisso inte och får inte innebära en resignerad och passiv attityd till våra möjligheter att hålla brottsligheten i schack och förhindra upprepad kriminalitet. Men även den mest begränsade målsättning fordrar samhällsresurser av olika slag. På de flesta andra samhällsområden kan man räkna med vissa gynnsamma marknadsmekanismer och marknadsinsatser. Kriminalitetens problem fordrar att alla goda krafter samverkar, men samhället har det primära ansvaret för samfällda brottspreventiva och brottsbekämpande åtgärder. Och att resurser ställs till förfogande även för kriminalvetenskaplig FoU. Trots en tämligen klar insikt hos de flesta att allvarliga sociala och individrelaterade problem kräver olika slags insatser tycks avståndet som regel vara långt mellan insikt och bredvillighet att avsätta adekvata ekonomiska resurser för att öka våra kunskaper om hur vi bäst skall komma till rätta med kriminalitetsfrågoma. Kunskapsbehovet är stort och i ständigt Ökande. Det har medvetandegjorts alltifrån tiden för de begynnande kriminalvetenskapema och straffrättsreformatom Franz von Liszt s kriminalpolitiska program under de första åren av l880-talet. I Sverige tog straffrättsprofessorn Nils Stjernberg på 1910talet och därefter en lång rad av kriminologiskt och kriminalpolitiskt orienterade forskare och reformatoriska ämbetsmän över den till synes hopplösa pedagogiska uppgiften att förklara kriminalitetens komplexitet och behovet av mångvetenskapliga insatser och forskningsresurser. Resurserna står sällan i någon rimlig proportion till de manifesterade behoven. Upptäckten av det sagda är ständigt ny; resultatet ofta beklagligt magert. I en artikel i The British Journal of Criminology, 1949,

skriver Olof Kinberg

has been calculated that the cost of crime in Sweden amounts to something between fifty and one hundred million Swedish crowns a year. This estimate may be too small or too large. In any case

98 Forskningsbehov och SOU 199280 resurser

certain that society suffers very heavy social and moral damage through crime and that an incalculable amount of human suffering of every kind originated by crime. indeed astonishing that those in power have not yet realized that crime a most serious problem, the more so as criminals nowadays can exploit scientific discoveries and technical inventions in a way that can be disastrous not only to private persons but to nations. Science has taught us that adequate means to prevent undesirable events presuppose a

thorough knowledge of their causes. The practical consequences of

the realization of this ought to be that parliaments and govemments stimulate and support such investigations. With rare exeptions this

not the case. Utredarens kurs.

Kinbergs konstaterande var tidstypiskt. Idag kan möjligen säga man att vi vet en del om brottslighetens orsaker, men vi är inte så mycket visare då det gäller att förebygga och bekämpa brottsligheten. Oavsett hur det förhåller sig med den saken tycks emellertid Kinbergs påpekande stå sig beträffande svårigheten att vinna förståelse för att resursstarka insatser måste göras. I senare tappning följs samma tema upp av Ivar Agge och David Magnusson. Ivar Agge skriver i juridiska fakultetens i Stockholm minneskrift 1957 om bristen erforderliga ekonomiska och personella resurser för en planmässigt organiserad kriminologisk och kriminalannan vetenskaplig forskning och fortsätter

Det allmänna har hittills endast i ytterst begränsad omfattning understött denna vetenskap, medan man eljest under senare tid gjort betydande insatser för främjande av teoretisk och praktisk forskning av mer eller mindre speciell natur på andra områden, t.ex. inom medicin och teknologi. Det ringa intresset för utvecklingen av kriminologien och kriminalvetenskapens övriga grenar till tjänst för en effektiv kriminalpolitik har onekligen varit ägnat att väcka förvåning och bekymmer hos var och en som hyser oro i anledning av brottslighetens tillväxt ...

Trettiofem år senare 1992 skriver David Magnusson i en skrivelse till mig om behovet av ökade kriminalvetenskapliga insatser

I relation till nu tillämpliga resurser kan de redovisade behoven te sig stora. I relation till vad som gäller andra områden av direkt betydelse för medborgarna och samhället är det ytterst blygsamma. Brottslighet i vid mening är en social folksjukdom som vållar individer, både dem som begår brott, offer och anhöriga, svåra lidanden och samhället mycket stora kostnader. Det är möjligt att omfattningen av det personliga lidandet och de samhälleliga kostnaderna överstiger vad som är resultatet av någon av de stora kroppsliga folksjukdomarna. Mot denna bakgrund ter sig fildelningen av medel för kriminologisk forskning groteskt underdinzensionerad utredarens kurs.

SOU 199280 Forskningsbehov och resurser 99

5.1 Ekonomiska relationer

För att något belysa dimensioneringen och proportionerna i medelsanvisningen till kriminalvetenskaplig FoU och till annan samhällsstödd verksamhet med viss anknytning ges här några belysande exempel. Av översikzstabellen 1 i avsnitt 3.2.1 framgår att högskolan och myndighetssektorsorganen under 199192 disponerade cirka 7.5 respektive 24.5 mkr, dvs. ca 32 mkr totalt för krinzinalvetenskaplig FoU. Detta belopp 32 mkr är under samma tid 199192 0,2 proc. av de medel som disponerades av högskolan och sektorsforskningen 18 600 mkr 0,3 av de medel som disponerades av rättsväsendet för åtgärder mot brott 10 500 mkr 0,1 av de medel som disponerade av högskolan, sektorsforskningen och rättsväsendet enligt ovan 29 100 mkr Grundforskningsråden disponerade under 199 l 92 cirka 700 mkr för forskningsstöd. Till kriminalvetenskaplig forskning gavs 3.9 mkr 0,6 % De sektoriella FoU-organen disponerade under 1991 92

totalt cirka ll 800 mkr BRÅs, RPS och KVS FoU-

verksamhet kostade ca 22,5 mkr 0,2 % Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet hade under 199192 ett fakultetsanslag för forskning på knappt 1 mkr. Det år 0,01 % av de medel som under samma tid disponerades av högskolan i dess helhet. Hur man än vänder och vrider; vilken ledd man än räknar; vilken relation man än tar kostnaderna för de kriminalvetenskapliga insatserna överstiger inte bråkdelar av procent. Mer som ett kuriosum kan i sammanhanget erinras om en 24 år gammal Skandinaviskt jämförande studie om kostnaderna för bl.a. rättsväsendet och utgifterna för kriminologisk forskning C0mpara-

tive Dollar Costs of Law Enforcement in the Scandinavian Count-

ries, Köpenhamn, 1968. Studien behandlar bl.a. metodfrågan hur mycket av kostnaderna för rättsväsendets olika grenar som skall anses beröra kriminalitetsfrågorna. Då det t.ex. gäller polisverksamheten accepterades och användes den finske kriminologen Patrik Tärnudds uppfattning att kriminologisk forskning bör behandla både kriminal-, civil- och trafikpolisens verksamhet. Polisens totalkostnader borde alltså inkluderas. En jämförelse mellan respektive lands BNP och kostnaderna för

100 Forskningsbehov och resurser SOU 199280

rättsväsendet och den kriminologiska forskningen visade följande bild relativa tal per l milj innevånare

i tusen dollars

Brottslighetens utveckling och kostnader

A I justitiedepartementets bilaga budgetpropositionen 199192 av konstateras

Under lång tid har antalet polisanmälda brott ökat mycket kraftigt. Sedan år 1950 har antalet mer än femdubblats och uppgår till nu långt mer än en miljon brott varje år. Härtill kommer mycket ett stort antal brott som aldrig kommer till polisens kännedom. Aven grovt våld anmäls endast i knappt ett tre fall och egendomsbrott av anmäls bara i drygt hälften samtliga fall. Samtidigt har också av andelen uppklarade brott minskat väsentligt. Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhetsförluster. Men även för dem som inte själva utsatts för brott skapar den ofta otrygghet och rädsla. Det är därför nödvändigt att bekämpa brottsligheten med kraft. Att bryta utveckligen mot allt fler brott är avgörande fråga en för allas trygghet i samhället.

I mina utredningsdirektiv understryks

att det avgörande för tryggheten i samhället är att utvecklingen mot allt fier brott bryts

att en långsiktig framgångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl utvecklat brottsförebyggande arbete samt

att detta i sin tur bl.a. förutsätter att det bedrivs forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning på effektivisering det brottsav förebyggande arbetet.

Det kan naturligtvis diskuteras och vetenskaplig grund ifrågasättas om brottsligheten fortsätter att Öka i takt tidigare. Det har samma som också gjorts beträffande ungdomsbrottsligheten i artiklar ett par och tidskriftsinlägg bl.a. den danska kriminologen Britta Kyvsgard av och de svenska forskarna Hanns von Hofer, Henrik Tham och Jerzy Sarnecki. Uttalanden har därvid gjorts också skulle kunna tydas som som om ungdomsbrottsligheten skulle ha minskat. BRÅsforskaren Jan Ahlberg hävdar emellertid att talet minskad ungdomsbrottsligom en

SOU 199280 Forskningsbehov och resurser 101

het är en myt och vilar på bristande analys och antaganden som inte håller. I verkligheten är det, hävdar Ahlberg, tvärtom ungdomsbrottsligheten ökar. Det ankommer inte på denna utredning att ha någon uppfattning om har rått eller fel. Rätt eller inte brottsligheten därom vem som - torde alla vara överens ligger på en så hög nivå att åtgärder under alla förhållanden måste vidtas i brottsförebyggande och brottsbekämpande syfte. För inriktningen och utformningen av dessa insatser år det dock viktigt att försöka bilda sig en uppfattning om brottslighetens utveckling både till volym och karaktär. I avsikt att dels få diskutera begrepps-, attityd- och policyfrågor, dels också få möjlighet till diskussion om den framtida brottsutvecklingen ordnades i utredningens regi ett miniseminarium med Jan

Ahlberg, Hanns von Hafer och Henrik Tham som deltagande

experter. Underlaget för diskussionen var en för utredningens räkning av Jan Ahlberg utarbetad Prognos för bronsutvecklingen till år 2000, bilaga 10. Begreppsfrågoma vållade i detta sammanhang inga problem. I Jan Ahlbergs PM beskrivs problemet med att finna en adekvat indikator på den verkliga brottsnivån. Ahlberg finner att polisanmälda brott är den minst problematiska indikatom. Han beskriver därefter innehåll och relationer mellan brottsligheten under längre förgången tid, den beroende variabeln, och en rad oberoende variabler, bl.a. med utgångspukt från Felsons rutinaktivitetsteori. Problemet här är att användning av oberoende variabler förutsätter att tillförlitliga framtidsprognoser måste finnas även för dessa, vilket innebär att det är alltför äventyrligt att basera en framtidsprognos för brottsutvecklingen på dessa. Ahlberg koncentrerar sig emellertid på att göra en prognosmodell på basis av befolkningsvariablerna och sannolikheten av en lineär tillväxt av brottsobjekt. En anpassning av modellen till den verklighet som varit visar, enligt Ahlberg, att prognoserna enbart bör baseras på prognosvariabeln BEFOLKNING-TID. På basis härav gör Ahlberg prognoser för perioden 1992-2000, dvs. för 9 år framåt i tiden, för samtliga anmälda brott, brottsbalksbrotten, stöldbrott exkl. butiksstöld och våldsbrott. Generellt kan sägas och med viss hänsyn tagen till SCBs offerundersökningar att Ahlbergs modell visar på en närmast lineär ökning av alla brott under prognostiden. Det är emellertid vanskligt att ha någon bestämd mening om den närmare karaktären och storleken av denna ökning. Hanns von Hofer ansåg att Ahlberg haft en rimlig utgångspunkt för sin prognos och att en ökad brottsutveckling förefaller sannolik men att ökningstalaen är okänd, möjligen är den procentuellt avtagande. Han påpekade också att det historiskt sett inte finns något samband mellan befolkningsutveckling och brottsutveckling och att Ahlberg har

102 Forskningsbehov och resurser SOU 199280

mycket få referenspunkter under basperioden 1976-1991. Henrik Tham sade sig tro på Ahlbergs fann den prognos men ganska intetsägande. Brottsligheten ökar, ökningstakten men minskar var Thams sammanfattande bedömning. Samtidigt ansåg han att Ahlbergs modell borde omfattat längre tid och också tagit en hänsyn till faktorer som varuökningen, invandringen, BNP och alkoholkonsumtionen. Ahlberg framhöll svårigheten att finna adekvata prognoser om alkoholkonsumtionen och att han medvetet undvikit att ta med invandringen med tanke på ämnets känslighet. Han uteslöt inte att hans prognoser hade vissa brister. Av tidsbrist hade han inte kunnat lägga ned det arbete på dem som han hade önskat. Prognosmodellen kommer emellertid att överarbetas fram till det seminarium i statistik till hösten skall hållas i BRÅs regi. I några avseenden som är den till utredningen bifogade bilagan en överarbetad version den av som behandlades vid miniseminariet; utredarens anm.. För denna utrednings del kan det konstateras utan någon helst - som dramatisk tolkning av kända eller prognostiserade förhållanden om brottslighetens utveckling att behovet av ökad kriminalvetenskaplig kunskap kvarstår med oförminskad styrka.

B Detsamma gäller oavsett om man på ett adekvat sätt än mer som nu är fallet kan kvantifiera brottslighetens verkliga kostnader och de lidanden och olägenheter den medför. Alla vet att det rör sig som om betydande belopp. Det har gjorts en hel del försök att beräkna brottslighetens kostnader och skadeverkningar. Det skulle föra för långt att här närmare behandla denna fråga. Några korta referenser kan dock vara på sin plats. I BRÅs skrift om Brottslighet och kriminalpolitik 1990 sägs bl.a. att sammanlagt ligger brottskostnaderna år för den totala per stöldbrottsligheten i storleksordningen 2-3 miljarder. För den ekonomiska brottsligheten, skattad med hjälp de belopp årligen av som undandras från beskattning brottsliga förfaranden, i genom angavs den Ekonomiska kommissionens slutrapport SOU 19845 under att 1983 undanhölls 16-20 miljarder kronor från beskattning, innebärande ett skattebortfall på 11-14 miljarder. Beräkningen görs dock med betydande reservationer för adekvans beträffande definitioner och underlagsmaterialets tillförlitlighet. I BRÅ-skriften talas de om att belopp, årligen undandras från beskattning, ligger på mellan som fem och tio procent av bruttonationalprodukten, dvs. 35-70 miljarder kronor år.. Beräkningarna försvåras inte minst det ekonoper av miska kretslopp och den omfördelning i ekonomin föranleds som av förmögenhetsbrotten och den ekonomiska brottsligheten. Inom BRÃJS samverkansdelegation förbereds, som nämnts i avsnitt

SOU 199280 Forskningsbehov och resurser 103

2.2.2, en kostnadsstudie. I en första förstudie hänvisas utöver de i budgetpropositionen 199192 angivna Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott 10,5 mkr exkl. moms för budgetåret 9192 till uppgifter beträffande en rad områden med brottsanknytning, alltifrån anlagda bränder till den privata säkerhetsmarknaden, allt sammantaget uppgående till ett stort antal miljarder. Ett intressant försök att kartlägga vad brottsligheten kostar har nyligen gjorts i Norge av det norska justitiedepartementet i samverkan med det Norska Försäkringsförbundet. Studien redovisas i skriften

Hva koster krirrtinaliten samfundet 1990.

Sammanfattningsvis ges följande bild miljarder kr Direkte utgifter i statlige

forvaltningsorganer noen de-

partementet med underliggene etater 3,9

Utgifter i offentlig sektor p.g.a. kriminelle handlinger tilknyttet branner 1,5

Utgifter til sykehus og gjenom trygdeetat kriminelle handlinger 3,5 p.g.a. Totale ofentl. utg. 8,9

Forebyggende kostnader i privat sektor 2,0

Materielle ödeleggelser i privat sektor 8,1

Personers produksjonsbortfallskostnader p.g.a. kriminalitet 1,8 Kostnader privat sektor 11,9 Totale sangfimnsekonomiska kostnader 20,8

Härutöver tillkommer Ongfördelningskriminalitet z

Tradisjonell vinningskriminalitet 3,0 Skatteunndragelse svart sektor 12,0 Totalt ongfordelningskrirrzinalitet 15,0 Den arbetsgrupp, svarat för beräkningarna, understryker som usikkerheten i tallmaterialet, att den gjort mycket förmen anser

104 Forskningsbehov och resurser SOU 199280

siktiga skattningar och arbetat med stora säkerhetsmarginaler. Sammanfattningsvis kan med stor säkerhet sägas att brottsligheten i varje fall inte kommer att minska och därmed inte heller kommer att kosta mindre eller förorsaka mindre lidande än vad den gör idag såvida inte hitintills oprövade brottspreventiva åtgärder och nya behandlingsmetoder kan komma till användning. Det är i denna innovationsprocess som den kriminal vetenskapliga forskningen och det därtill knutna utvecklings- och utvärderingsarbetet har sin givna plats.

5.3 Forskningspolitiska krav

En nyckelmening i direktiven till denna utredning är kravformuleringen bästa möjliga utnyttjande tillgängliga för FoUav resurser en verksamhet av hög vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans. Till yttermera visso understryks kravet både i det korta och långa perspektivet. Ytterligare krav är bättre samordning mellan de olika kriminalvetenskapliga kunskapsområdena och att det bedrivs ett FoU-arbete med inriktning på efektivisering det brottsförebyggande av arbetet . Då det gäller BRÅ ställs det specifika kravet att jag skall överväga

om det finns behov att göra ändringar i fråga rådets roll

av om

m.m. i syfte att efektivisera rådets arbete och det till

anpassa ett nationellt Fo U-perspektiv . Det är mot denna bakgrund jag skall göra min analys och mina som överväganden, varvid också skall belysas hur de kunskaper, den som grundläggande forskningen avkastar, bäst kan föras vidare till och tillgodgöras av den tillämpade forskningen och det därtill

knutna

utvecklingsarbetet . Jag skall vidare försöka klargöra den lämpliga avvägningen mellan grundforskning och andra FoU-kategorier. Krav och behov kan också uttryckas Verksamhetsmål. I nästa som avsnitt kommer jag därför att behandla olika redan nämnda eller tillkommande medel för måluppfyllelse och hur dessa medel kan utvecklas och i övrigt främjas. Framställningen är till stor del pragmatisk och fotad på beprövad erfarenhet. Målet är känneett system som tecknas relevans och vetenskaplighet, god differentiering av och flexibilitet samt ett väl fungerande samarbete och system för

kunskapsöveüring.

SOU 199280 105

överväganden

III

6 Mål och medel

6.1 Vetenskaplig kvalitet och samhällsrelevans

6.1.1 Kriterier och begrepp

Inför de aktuella fördjupade anslagsframställningama har i såväl allmänna myndighetsspeciñka direktiv givits anvisningar om det som oavvisliga kravet på hög vetenskaplig kvalitet i forskningen. Därmed fullföljs och accentueras på det forskningspolitiska planet en i forskarsammanhang självklar kultur-tradition. Det första påtagliga anslaget gjordes i den första separata forskningspolitiska propositionen 1982 och följdes upp i proposition 2 1984 med kvalitetscrescendot att dålig forskning är sämre än ingen forskning alls. Det finns rikhaltig dokumentation av kriteriematriser för god en vetenskaplig kvalitet. De flesta berör begrepp som generaliserbarhet, trovärdighet, testbarhet, tillförlitlighet, begriplighet, nya kunskaper, relevant kunskap och etik. En omfattade inventering och studie av kvalitetskriterierna har gjorts av psykologiforskarna Henry Montgomery och Sven Hemlin. De egenskaper som de flesta av ett stort antal intervjuade professorer förespråkade var nyhetoriginalitet överlägset främsta egenskap, stringens, metod och forskarens kompetens. Egenskaper som bredd, djup, helhet fick oväntat få röster. I katalogen saknar man också en referens till problemformuleringens

lika viktiga svåra konst. Piet Hein Att formulera ett problem

som

är att lösa det; lyckas man bara formulera problemet ligger lösningen

i själva problemtällningen. . Möjligen inrymmer nyhetsoriginalitetsengenskapen också kreativiteten att formulera forskningsbara problem. Bedömningen av forskningens kvalitet kan endast forskarna själva

göra; enkelt och fyndigt uttryckt och med antydan om systemets

svagheter Tor Ragnar Gerholm när han pragmatiskt hävdar att av

forskning av god kvalitet är vad skickliga forskare presenterar när

de med entusiasm och energi ägnar sig åt vetenskapligt arbete. Det bör understrykas att det vetenskapliga kvalitetskravet gäller lika mycket för den grundläggande som för den tillämpade forskningen. Dålig vetenskap blir inte bättre av att den tillämpas På samma sätt

106 Mål och medel SOU 199280

måste krävas att det forskningsrelaterade utvecklings- och utredningsarbetet måste vila på vetenskaplig grund. För den sektoriella FoU-verksamheten räcker det emellertid inte med att den har hög vetenskaplig kvalitet vilar på vetenskaplig grund. Därutöver krävs att den är Samhällsrelevant. Här föreligger med andra 0rd dubbla kvalitetskrav. Relevansbegreppet har med användbarhet att göra och är knutet till någons utnyttjande av resultat och kompetens. Utgångspunkten är att sektorsforskningen har till uppgift att bygga kunskap och upp kompetens i avsikt att lösa sektoriella problem. I de fördjupade anslagsframställningama har ansvariga huvudmän att redovisa i vad mån och på vilket sätt deras FoU-verksamhet åstadkommit användbara resultat respektive resultat kommit till användning. som Vetenskapssamhället har sina givna granskningsmetoder för bedömning av den vetenskapliga kvaliteten och resultatens inomvetenskapliga relevans. När det gäller det sektoriella relevanskravet och relevanskontrollen är läget ett helt annat. Att sektorsforskningen företrädesvis behandlar frågor är sekzorsrelevanta i meningen som knutna till sektorsproblem ligger i sakens natur. Men därmed är naturligtvis ingenting sagt om resultatens användbarhet, än mindre om resultaten kommer eller har kommit till användning. Pâ denna punkt saknas ännu så länge pålitliga undersökningsmetoder och generaliserbara resultat. En febril diskussion resultatmátt om metoder lär pågå in i det sista före ingivandet de slutliga förav djupade anslagsframställningama. Stort intresse knyts till den kommande samlade redovisningen användbarhet och användning av av FoU-resultat, av definierade kunskapsbärare och kunskapsvägar, av underlag för utbildning och av FoU-processens speciella värde för de närmast-berörda aktörerna.

6.1.2 Den kriminalvetenskapliga kvaliteten och relevansen

Någon samlad kvalitets- ocheller relevansutvärdering har inte gjorts av de kriminalvetenskapliga FoU-verksamhetema. Ett skälen kan av vara det något disparata systemet utan någon egentlig ansvarig huvudman för helheten. På ett speciellt område, emellertid, har ett bra de grepp om vetenskapskvalitativa frågorna. Det gäller den longitudinella forskningen av speciellt kriminalvetenskapligt intresse, dvs. de två

projekten IDAÖrebro-projektet David Magnusson, psykologiska

institutionen vid Stockholms universitet och Metropolit Carl-Gunnar

Janson, sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Se ovan avsnitt 2.1.4. I den utvärdering svensk sociologi gjordes för några år av som

SOU 199280 Mål och medel 107

sedan på uppdrag HSFR och UHÄ 1987 görs vissa referenser till av sociologiska institutionen i Stockholm och Metropolitprojektet. Någon direkt utvärdering i meningen peer review eller liknande var det dock inte fråga om och nedslagen är få. Närmast i förbigående nämns att det på sociologiens specialområden finns flera individuella svenska insatser, väckt ett internationellt intresse, bl.a. Carl-Gunnar som Jansons socialekologiska analyser Metropolit. I ett avsnitt om enskilda institutioner, gör emellertid Aage Bøttger Sørensen, professor i sociologi vid Harvard University Cambridge, följande mycket positiva omdöme om sociologiska institutionen i Stockholm

Instituttet har noget snaevrere forskningspofil end de andra en institutter... Metropolit projektet er mest velkendt, også internationalt, omend omtalen har knyttet sig mere til de specielle svenske traumaer omkring data beskyttelse, og mindre til undersogelsens resultaten Speciellt Metropolits enestående muligheder

for at kortlaegge afvigende adfaerd giver dog projektet en inter-

national betydning. Det synes som den bedste og grundligste doktoruddannelse i kvantitativ metode foregår i Stockholm. En heltäckande utvärdering gjordes av FRN några år senare med mer utvärderingsgruppen Egil Johansson professor i folkundervisning,

Umeå, Henry Montgomery numera professor i psykologi, Stock-

holm och Karl Erik Rosengren, professor i massmedieforskning,

Lund. Resultatet redovisas i FRN-rapporten Fem longitudinella projekt. En utvärdering 1991. Utvärderingen hade föregåtts av en grundlig genomgång av

relevanta utvärderingsfrågor, framförallt frågor om projektens a

historia och nuvarande status, b betydelse för politiskt och annat

beslutsfattande, c ställning i forskarsamhället och d framtidspotential. Utvärderingen kom att inriktas på frågorna a, c och d.

För min utrednings del måste jag naturligtvis beklaga att möjligheter inte att även inkludera relevansfrågan i utvårderingsuppdraget. gavs Metropolit och IDA-projekten betecknas som utomordentligt gedigna projekt vetenskaplig synpunkt med en stabil förankring i ur internationell forskning. Utvärderingsgruppen valde utöver en genomgång projektens inriktning, metoder, organisation, noggrann av ekonomi etc samt litteraturreferenser att som mått på projektens -

output särskilt granska kvalitetsindikatorerna l antal doktorsav-

handlingar och 2 antal internationella citeringar. Båda projekten har avkastat ett flertal nu mycket aktiva kriminalvetenskapliga forskare bl.a. Per-Olof Wikström, Peter Martens, Marie Torstensson, Håkan Stattin, Tommy Andersson. Vid utvärderingstillfället redovisades 7 doktorsavhandlingar för IDA och 4 för

Metropolit med ytterligare fyra under utarbetande. För IDA

108 Mål och medel SOU 199280

redovisades också 15 licentiatavhandlingar. Citeringsanalysen gav IDA-projektet ett dramatiskt stort försteg i förhållande till Metropolit 254 citeringar respektive 3; ett förhållande experterna inte som ansåg sig kunna ge någon bra förklaring till. En möjlig förklaring kunde enligt gruppen vara att inom Metropolit för lite satsat på man att publicera sig i väl spridda internationella publikationer, vilket kan ha lett till att projektet inte har fått den uppmärksamhet det som förtjänar. IDA-projektet, däremot, har alltså varit ytterst framgångsrikt i att publicera sig internationellt. Sammanfattningsvis uttalar expertgruppen att vetenskapligt sett IDA-projektet med sin starka internationella ställning varit det mest framgångsrika projektet av de två. Hänvisning görs bl.a. till recension i den mycket en ansedda tidskriften Contemporary Psychology i vilken IDA-projektet till och med beskrivs som the single most important longitudinal

study of this century.

Det är alltså ställt utom varje tvivel att Metropolit- och IDAprojekten står för mycket hög vetenskaplig kvalitet. Däremot är vår kunskap bristfällig om projekzresultatens generellt utomvetenskapliga användbarhet och i vad mån de kommit till praktisk användning. Att så har skett förefaller troligt. Än gång kan beklagas FRN-uten att värderingen inte omfattade även detta spörsmål. Även det vetenskapliga värdet är motiv för projekten om nog bör, enligt min mening, även relevansfrågan belysas i ett lämpligt utvärderingssammanhang framöver, inte minst för illustration av sambandet mellan grundläggande och tillämpad forskning å den ena sidan, och den praktiska tillämpningen av FoU-resultatet å den andra. Ingen utvärderingsverksamhet i Övrigt har redovisats för högskolans kriminalvetenskapliga verksamhet. Detsamma gäller för det sektoriella FoU-området. En allmän uppfattning är emellertid att svensk sektoriell brottsforskning och det därtill knutna utvecklingsarbetet är av god kvalitet. Kriminalvárdsstyrelsens FoU-insatser kan numera betecknas mer som ett kvalificerat utredningsarbete än som en självständigt forskningsoch utvecklingsverksamhet. Verkets mycket professionella FoUgrupp är huvudsakligen inriktad på beredningen ledningens och av styrelsens beslutsunderlag och svarar för bidrag av så stort kunskapsvärde att det borde kunna utnyttjas än är fallet i ett - mer som nu bredare FoU-sammanhang. Rikspolisstyrelsen forskningsenhet och forskarkader med placering på Polishögskolan är så pass ny att något samlat kvalitets- och än mindre relevansomdöme kan Ingen tvekan råder emellertid nu ges. om att forskarkompetensen är stor och att forskargruppen är kreativ och dynamisk. Som tidigare nämnts var på sina håll tveksamheten stor om polisforskningens plats i det kriminalvetenskapliga FoUsystemet. Jag återkommer till denna fråga vill redan här nämna men

SOU 199280 Mål och medel 109

att jag anser att starka skäl i och för sig talar för att polisforskningen ges universitetsanknytning. I beredningen av denna fråga förefaller en det lämpligt att även behandla kvalitets- och relevansfrågoma. Inom Brottsförebyggande rådet, slutligen, har fråga nyligen väckts om en utvärdering och mätning av rådets verksamhet. Projektet har redovisats i en skrivelse till regeringen, bilaga 16, och återkommer i rådets fördjupade anslagsframställning. Om tiden medgivit skulle det ha varit naturligt att den föreslagna utvärderingen skett inom ramen för mitt utredningsuppdrag. När så inte kunnat ske kan jag inte annat än livligt understryka det angelägna behovet av att den planerade utvärderingen kommer till stånd. Utöver de skäl som vanligen talar för utvärderingar föreligger i BRÅ-fallet alldeles speciell anledning. Under mina utredningsen kontakter har jag inte sällan i departements- och högskolevärlden mött uppfattningen att rådet bedriver en icke konkurrensutsatt forskningsverksamhet, närmast i former av skyddad verkstad. Samtidigt kan konstatera mycket kompetenta forskare arbetar på BRÅ, man att att rådet har ett gott internationellt rykte och arbetar med ett antal kvalitativt väl underbyggda FoU-projekt t.ex. Stockholms-projektet, den internationella tidskriften Studies on Crime Crime Prevention och ett stort internationellt work shop i kriminologi om Integrating Individual and Ecological Aspects on Crime. Till saken hör också BRÅ-forskare under långa tider växel- och dubbelatt arbetat vid rådet och kriminologiska institutionen vid Stockholms

universitet se nedan avsnitt 6.2.4. Det finns med andra ord flera

intressanta kompletterande frågeställningar till dem som vanligen gäller vid kvalitets- och relevansutvärderingar. Mina utredningsdirektiv talar med all rätt såväl BRÅs om att som andra FoU-aktörers verksamhet skall ses i ett nationellt FoUperspekziv. Mot den bakgrunden bör man också närma sig utvärderingsfrâgan. Konsekvens och rationalitet samt behovet av ett samlad forsknings- och krimnalpolitik kräver då att de olika aktörernas verksamhet utvärderas vid ett och samma tillfälle.

6.2 Ett differentierat FoU-, kontakt- och

informationssystem

6.2.1 FoU i ett dualistiskt system

Om samlade kriminalvetenskapliga FoU-insatser ger ökade kunskaper och bättre kriminalpolitiska beslutsunderlag, så är det uppenbart att den nuvarande situationen lämnar en hel del övrigt att önska.

110 Mål och medel sou 199280

Figur I Antal individer 13-áriga pojkar som utvecklarej utvecklar

olika former av social missanpassning. IDA-projektet, delprogrammet

Utveckling av social missanpassning Magnusson, 1988

Totalt Hör till l kriminnl- I kriminalantal extremt registret vid och alkoholindivider missanpasin 17 åns ålder registret vid kluster vid 18-13in Ut 13 in Ålder

30 nej

S9

K

nej 27 530

88 nej

F

nej 69 47 9

t

nej 391 nej 379

SOU 199280 Mål och medel lll

Högskolan, BRÅ och Övriga sektoriella med FoU-verksamhet organ bildar ett dualistisk system med tämligen stormaskiga och osammanhängande nätverk. Det mest slående draget är att den kriminalvetenskapliga FoU-sektom saknar en sammanhållande kraft. Situationen blir knappast enklare i ett läge då högskolan förväntas bli alltmer självständig både i sin forskning och sin samhällsanknytning. Forskning på eget programansvar innebär stor självständighet i val av ämne och projekt. Utvecklingen mot allt större frihet för kvalitet kan uppenbarligen komma att innebära både principiella och praktiska problem då det gäller att inom överkomlig tid ta fram kunskapsbaserade underlag för beslut inom viktiga samhällsområden.

Frågan om konsekvenserna av alltför fria universitet kommenterades

nyligen av preses för Vetenskapsakademien, professor Torvard Laurent med konstaterandet De fria universiteten riskerar att se väldigt snävt på sina egna intressen. Då kan det behövas att någon ser det från en mer nationell nivå. Att han i första hand avser en stiftelse i anknytning till akademien gör inte konstaterandet mindre värt. Inte sällan brukar talas om myndighetsstyrd forskning med referens till det sektoriella FoU-systemet. Det är ingen överdrift att säga att sektorssystemet med en stark departemental och politisk uppbackning under några decennier fick växa alltför snabbt på bekostnad av högskolans resurser. Men som jag tidigare framhållit l.4, har dagens sektoriella FoU-system betydande kvaliteter som man fortsättningsvis knappast kan avstå ifrån. Det innebär naturligtvis inte en frisedel för systemet. Tvärtom är reformkraven många

och berättigade se t.ex. Michael Nydéns intressanta analys och

kritiska granskning i Sektoriell forskning och utveckling, Stockholm, 1989. Då det gäller den kriminalvetenskapliga FoU-sektom är läget något komplext och annorlunda än inom de flesta andra FoU-sektorer. Sektorn saknar ett i egentlig mening centralt FoU-organ av typen Arbetsmiljöfonden, Byggforskningsrådet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Transportforskningsberedningen etc. Dessa organ är Fo U-finansierande sekrorsorgan med övergripande planeringsansvar för sina sektorers forsknings- och utvecklingsverksanzlzet. Ett sådant finns inte inom den kriminalvetenskapliga FoU-sektorn. BRÅ organ

har ett mindre anslag ca 800 000 kr för bidrag till kriminologisk

forskning. Det är allt. Som jämförelse kan nämnas att AMFO för 1992-93 har en FoU-budget på ca 340 miljoner kronor, BFR 240 mkr, NUTEK 700 mkr och TFB 140 mkr; enbart dessa organ disponerar detta budgetår bortåt 1,5 miljarder kr. Med dessa medel finansieras såväl FoU ute i sektorn som forskning vid högskolorna utöver fakultetsanslagen.

112 Mål och medel sou 199280

6.2.2 Centralt FoU-organ

Det ligger nära tillhands att aktualisera frågan om att skapa en central FoU-organisation inom kriminalvetenskapliga sektorn, kanske

tien

genom att stöpa om BRA för en sådan uppgift. Förslag i den riktningen har också lämnats under mina utredningskontakter. Ett sådant arrangemang ligger emellertid utanför mina direktiv och fordrar dessutom en mer djupgående analys än vad jag kan mäkta med inom ramen för det befintliga utredningsuppdraget och tillgänglig utredningstid. Allmänt kan sågas att behovet av en sammanhållande kraft är väl manifesterat; likaså behovet av ett övergripande system för en ökad och för olika FoU-slag och FoU-ansvariga väl balanserad anslagsgivning.

Pâ det kriminalvetenskapliga området är det svårt att finna en

marknad och ett marknadsanpassat fmansieringssystem som kan tillgodose de samhällsviktiga FoU-behoven. Det är emellertid lika svårt omedelbart hur BRÅ från den nuvarande karaktären att se av kunskaps- och infomiationsorgan snabbt skulle kunna förändras till ett centralt program- och anslagsorgan utan egen FoU-verksamhet. De nämnda sektorsorganen har bortsett från internt utvecklings- arbete av integritets- och andra tungt vägande skäl ingen egen FoU- verksamhet. Å andra sidan Om BRÅs FoU-verksamhet övertas av andra organ forskningen av högskolan och den övriga FoU-verksamheten av t.ex. olika myndigheter inom rättsväsendet skulle det vara fritt fram för den nya rollen. Risken med det centraliserade systemet skulle emellertid kunna vara att det med rätt eller orätt skulle kunna upplevas som ett kriminalpolitiskt styrinstrument. Troligen är det svårt att nâ politisk consensus om införande av ett sådant system.

Vilka är alternativen Ett bättre alternativ än i varje fall det nuvarande är att söka sig fram till ett ur de praktiska behoven framsprunget nätverkssystem centrumbildningar, FoU-konsortier eller liknande där man känner samhörighet i en naturlig rollfördelning och kan samlas kring gemensamma projekt, gemensam finansiering etc. I ett sådant system kvarstår emellertid problemet med olika departementala huvudmän för högskoleforskningen och de sektoriella FoU-frågorna. Det är alldeles

uppenbart att t.ex. justitiedepartementet med för närvarande cirka 80

procent av de kriminalvetenskapliga anslagsmedlen och utbildningsoch socialdepartementen med de återstående 20 procenten, varav Socialdepartementet 2-3 procent kan ha olika syn på hur medlen totalt skall användas. Det får emellertid förutsättas att förhållningssätt och formerna för kontakt kan harmonieras och att möjligen en ny typ av beredning av dessa frågor kan tillskapas inom regeringskansliet.

SOU 199280 Mål och medel 113

Ett annat och enligt min mening klart sämre alternativ år att ingenting göra och att förlita sig på att alla goda krafter tar sig samman, att högskolans forskning på eget programansvar även beaktar samhällsrelevanta frågor osv. Med hänsyn till den utomordentligt centrala samhällsfråga som kriminaliteten utgör är min bedömning att man inte får lämna någon ntojlighet outnytyad att på en samlat sätt gripa sig an brottslighetens problem. Det är lämpligt att forskningsråden svarar för ett övergripande programstöd men i övrigt borde de kriminalvetenskapliga intressena tillvaratas av en central FoU-fimlction. Denna fråga är av en sådan vikt att den enligt min mening bör utredas i särskild ordning.

6.2.3 Kort om aktörsrollema

Vilka är rollerna i en nätverksmodell Figur 2 visar en schabloniserad bild av det kriminalvetenskapliga FoU-systemet med indelning i FoU-tält grundforskning etc. Fältens storlek motsvarar inga verkliga volymer. Syftet är uteslutande att illustrera de principiella sammanhangen. Med rött betecknar jag vederbörande aktörs FoU-ansvar; med svart kontakt-, informationsoch .implementeringsvägan Högskolan svarar i detta schema för den grundläggande forskningen grundforskning och därtill knuten tillämpad forskning. BRÃss huvuduppgifter är utöver de viktiga informationsfrågoma - att svara för ett kvalificerat utvecklings- och utvärderingsarbete samt kunskapsinsatser arbete i i ett mer operationellt brottsförebyggande kommunalstatlig regi. Uppgifterna förutsätter ett visst mått av tillämpad forskning och därtill knutet utvecklings- och utredningsarbete. Det primära är dock inte forskningen som sådan utan att kompetenta och för sina uppgifter lämpade forskare anlitas för de olika arbetsuppgifterna. Verksmyndigheterna för sin egen verksintema utvecklingssvarar och utredningsverksamhet metodutveckling, utbildning, FoU-relaterade beslutsunderlag för verksledning och styrelse etc. RPS forskningsenhet är inriktad på tillämpad forskning och

utvecklingsarbete den röda prickade linjen.

Modellen bygger att all FoU-verksamhet är lika nödvändig och kan lika mycket vård i ett Övergripande FoU-perspektiv. Jag vara viktar och värderar inte insatserna mot varandra men hävdar att uppdelningen i olika FoU-slag har sitt berättigande med tanke var verksamheten lämpligen bör bedrivas. Modellen utgår också från att de olika FoU-slagen är beroende varandra. Grundläggande av forskning är bas for andra FoU-slag samtidigt t.ex. ett utreden som

114 Mål och medel sou 199280

nings- eller utvecklingsarbete kan ge värdefulla bidrag till identitifiering av problem, till framtagande av basdata, till uppläggning av demonstrationsprojekt etc. Modellen illustrerar också de betydelsefulla informations- och implementeringsvågama samt understryker behovet och vikten av kontakt i alla led och relationer. Utan andra jämförelser i övrigt kan kontakterna och samarbetet sägas likna och uttrycka ett tvärvetenskapligt synsätt. Viktigt är att externa intressenter och avnämare upplever systemet väl som en

dzferentierad enhet och att de kan förvänta sig väl underbyggda

insatser och resultat oavsett FoU-kategori och FoU-ansvarig person, grupp, institution etc.

Figur 2 Det kriminalvetenskapliga FoU-systemet

Högskolan

Grundforskning

I Tillämpad forskning I

Utvecklings- och utredningsverksamhet Demonstrationsprojekt

RPS kontakt info impl BRÅ - - RÅ KVS O a mynd Externa intressenter och avnämare

SOU 199280 Mål och medel 115

Det övergripande och enhetliga förhållningssättet innebär emellertid ingen friskrivning från ansvaret att ha en uppfattning om fördelningen av tillgängliga resurser de olika FoU-slagen. Jag återkommer till denna fråga under avsnitt 6.8, men vill redan här ge min mening

tillkänna att man bär sträva efter en balansering i stort sett en

likafördelning av medlen till högskolans respektive seldorsorganens FoU-verksamheter. I nuläget föreligger en obalans.

6.2.4 Kunskapsöverföring

Ett naturligt arbetsschema för en FoU-aktör är uppbyggt efter kedjan söka samla utveckla vårda spridavidarebeforda utväxla och - - - - återföra kunskap. Det gäller såväl inomvetenskaplig som utomvetenskaplig FoU-verksamhet. Det inomvetenskapliga kunskapsutbytet tillsammans med den ger kritiska granskningen forskningen dess metodologiska utgångs- punkter och kvalitativa innehåll. I de utomvetenskapliga sammanhangen spelar praktikernas kontakter, den beprövade erfarenheten och informationsutbytet viktiga roll. Den intressanta frågan för vår samma del aktualiserad i direktiven år spörsmålet hur kunskaper från den - grundläggande kriminalvetenskapliga forskningen bäst kan föras vidare till och tillgodogöras av den tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet I bakgrunden vilar den eviga frågan om grundforskningens betydelse visavi den tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet för reformarbete, för nya produkter och systern etc. Svaret på den frågan, som jag dess bättre inte förväntas fördjupa

mig beror ofta på den tillfrågades FoU-tillhörighet se närmare

härom bl.a. John Irvine Ben R. Martin i F0resight in Science. Picking the Winners. , 1984. Den naturligaste vägen för kunskapsöverföring är ett system där givare och mottagare arbetar under samma tak och organisation med väl utvecklade informationsvågar och fasta rutiner. Bäst kan detta i vårt fall exemplifieras med BRÅ inte bara skulle ett som - som nu delvis varit fallet täcka in alla FoU-slag, utan också behandla alla för det kriminalvetenskapliga FoU-området centrala ämnen alltifrån kriminologiens fenomen- och orsaksfrågor till kriminalpolitiska teser

och âtgärdskataloger. När den typen av organisation motsvarande

Nederländernas heltäckande TNO för ett stort antal forskningsfält av olika skäl inte lämplig får man laga efter lägenhet. anses Svårigheten med transformering av grundvetenskapliga resultat ligger oavsett avståndet mellan upphovsman och tillämpare i deras - ursprungliga inomvetenskapliga karaktär. Meningsfull transformering och vidareutveckling förutsätter ett nära samarbete och väl upparbetade kontaktvägar mellan de olika FoU-utförama i ett system

116 Mål och medel sou 199280

liknande det som skisseras i figur 2 ovan. När det gäller förhållandet forskning och praktik är det uppenbart att grundforskningsresultat sällan eller aldrig är direkt tillämpbara i praktikens värld. Flera samstämmiga undersökningar belägg ger härför, t.ex. Ivar Söderlinds och Lars Höglunds intervju- och enkätundersökning om kontakter mellan forskning och praktik på miljöoch hälsoskyddsområdet 1989. De fann bl.a. att forskarna liksom praktikema mest verkade vara inriktade på tillämpad forskning som direkt skulle kunna tillämpas i miljöarbetet. Grundforskningsbetonade resultat angavs av forskarna som sällan eller aldrig direkt tillämpbara i miljöarbetet. Ingenting talar emot antagandet förhållande att samma gäller inom den praktiska hanteringen brottsfrågorna. av Även förutsättningarna om och FoU-nivåerna skiftar föreligger inom det kriminalvetenskapliga FoU-området sällan några svårigheter med kommunikation och förståelse mellan utövama. Då det gäller t.ex. förhållandet mellan sociologiska och kriminologiska institutioi Stockholm och BRÅ är det dessutom så forskarna nerna att i stor utsträckning våxelspelat mellan de två organisationerna, ibland genom att arbeta vid både institutionen och rådet samtidigt. Det framgår med all tydlighet av följande översikt beträffande forskarna Johannes Knutsson, Peter Martens, Leif G.W Persson, Jerzy Sarnecki och Per- Olof Wikström

Om den s.k. personkemin fungerar och de olika rollerna inte blocke-

rar naturlig kommunikation vilket hitintills inte verkar ha varit fallet

föreligger här inga problem. Det bör det inte heller göra mellan andra företrädare för institutionell grundforskning och BRÅ med dess

kraftsamling kring tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Som ett lämpligt medium kan för övrigt den vetenskapliga nämnd, jag som föreslår 6.6.5, fungera. Ett intressant spörsmål i sammanhanget är vilka hjälpmedel som står det kriminalvetenskapliga FoU-området till buds. I första hand

tänker jag på nåraliggande biblioteksresurser och databaser. Utöver de huvud- och specialbibliotek, återfinns på universitetssidan, som har jag noterat att BRÅs bibliotek, tidigare huvudsakligen som fungerade ett mindre intembibliotek, under den tiden som senaste utvecklats till ett omfattande specialbibliotek med heltidsarbetande en bibliotekarie. Inom den organisationen har vidare utvecklingsnya

SOU 199280 Mål och medel 117

arbetet kommit långt att bygga upp en egen kriminologisk och kriminalpolitisk databas för både nationell och internationell användning. Databasen kommer att vara sökbar under innevarande budgetår. Ambitionema är högt ställda. Tanken är BRÅ inte bara skall att

fungera som ett informationscentrum utan också som en dokumen-

tationscentral för såväl den inomvetenskapliga som den utomvetenskapliga världen inom BkÅzs verksamhetsområde. För närvarande ñnns ingen sådan databas i Europa med undantag för ICPIN i Nederländerna som är under uppbyggnad. Det förutsätts att det svenska arrangemanget i viss utsträckning skall drivas under affärsmässiga former. Tilläggas bör i detta avsnitt BRÅ utöver den redannämnda att nystartade internationella tidskriften Studies on Crime å Crime Prevention utger tidskriften Apropå, ett viktigt och uppskattat forum för artiklar och notiser i kriminologiska och kriminalpolitiska ämnen. Beträffande BRÅs omfattande information till bl.a. beslutsfattare, jomalister och praktiker av olika slag, se bilaga 8. Bilagan är författad av rådets informationschef Gunilla Wiklund, som också redovisar BRÅs informationspolicy.

Min bedömning är att kunskapsöverföringen mellan grundforskning och annan kriminalvetenskaplig FoU på det hela taget fungerar bra, främst på BRÅs insatser. grund av

En helt annan sak år i vilken utsträckning den överförda kunskapen kommer till användning.

6.3 FoU-miljön

FoU-miljöns betydelse för god forskning och utveckling kan knappast underskattas. Alla erfarenheter och utvärderingar ger detta vid handen. Då det gäller forskningsmiljön ställs speciellt höga krav liksom forskningen själv på förutsättningar som främjar kreativitet och innovationstänkande. Detta innebär traditionellt en kritisk och konkurrensutsatt akademisk miljö. Alvar Nelson har i sitt sakkunnigutlåtande beträffande professuren i polisforskning uttryckt saken på följande sätt För egen del ser jag det generellt innebära en risk att specialprofessurer inrättas vid chefsmyndigheter utan att man samtidigt skapar förutsättningar för direkt anknytning till den forskningsgemenskap, som skall finnas och finnes vid universiteten och vissa högskolor. När det gäller professuren i polisforskning framträder

118 Mål och medel SOU 199280

detta behov med särskild tydlighet. Det är icke tillräckligt, att ämnesföreträdaren kan få säte och stämma i fakultet eller en avdelning i denna. Långt viktigare är den samverkan i projekt och i forskarutbildning, som kan uppnås i gemenskap. Samtidigt får man på så sätt möjlighet att draga nytta av den akademiska tradition och förnyelse, som där vidmakthålles och utvecklas.

Även forskare utanför de akademiska institutionerna kan skapa om en liknande miljö och kritisk BRÅ

massa inom t ex och RPS forsk-

ningsenhet samt kontinuerligt delta i högre utbildning och ifrågasättande debatt, finns det risk för att inte bara traditionens makt och statustryck utan också ett slags utanförkänsla kan hämma möjligheterna till framsteg och kollegial acceptans. I sammanhanget brukar talas om vetenskapssamhällets Invisible Colleges och det professionella värdet av att tillhöra denna gemenskap. Dock bör man erinra om att de nämnda förhållandena i första hand avser de forskare som sysslar med grundforskning. Iden mån avsikten är att främja den grundläggande och långsiktiga kunskapsuppbyggnaden bör forskningsverksamheten med andra 0rd förläggas till universitetsmiljö. På den punkten kan ifrågasätta man både den nuvarande polisprofessurens placering och lämpligheten att bedriva grundforskning inom BRÅ. I båda fallen under förutsättning att det skall röra sig om grundforskning bör funktionerna knytas till - Stockholms universitet. Då det gäller polisprofessuren så föregicks dess inrättande, som ovan redovisats 2.3, av en oreserverad universitetsdeklaration att den borde inrättas vid Stockholms universitet samt att så skulle - om bli fallet dess bas borde breddas. När professuren ändå lades utanför universitet kan man måhända se detta som ett tecken på att den primärt skall arbeta med tillämpad forskning och utvecklingsarbete vid en specialhögskola Polishögskolan, PHS. Om detta är det huvudsakliga syftet tycker jag inte kan ifrågasätta konstrukatt man tionen, lika lite som förhållandet att det bedrivs tillämpad forskning och utvecklingsarbete vid BRÅ. Till frågan om forskningsmiljö hör också spörsmålet den stimuom lans och kvalitetshöjande effekt kan ligga i konkurrerande som universitetsmiljöer. Stockholm med de kriminologiska, Sociologiska, psykologiska och rättspsykiatriska institutionerna BRÅ och RPS forskningsenhet samt dominerar för närvarande helt. Endast i Lund finns löftesrika inslag och förutsättningar för en mycket intressant och hälsosamt konkurrerande miljö. Lund är för övrigt den enda akademiska miljö utanför Stockholm som visat ett verkligt seriöst kriminalvetenskapligt intresse, koncentrerat till universitets samhällsvetenskapliga fakultet, särskilt sociologiska institutionen.

SOU 199280 Mål och medel 119

Lundamiljön är av intresse av fler skäl. En av utredningen där arrangerad hearing och uppföljande kontakter har visat ett mycket

brett kriminalvetenskapligt spektrum och farskarresurser inom univer-

sitetet med anknytning till en rad ämnen, allt ifrån straffrätt, rättssociologi, allmän sociologi, socialt arbete, psykologi, psykiatri, rättsmedicin till etnologi, teologi, litteraturvetenskap, arkitektur, rättshistoria och allmän historia. En av utredningen gjord inventering, bilaga visar på inte mindre än 26 avhandlingar inom det kriminalvetenskapliga området under perioden 1982-92. För närvarande doktorerar 21 personer i kriminalvetenskapligt intressanta ämnen; 1 i juridik, 6 i sociologi, 4 i socialt arbete, 2 i pedagogik, l i tillämpad psykologi, 6 i historia och l i etnologi. Inom universitetet drivs kontinuerligt en rad sentinarieserier av kriminalvetenskapligt intresse. Det största nu pågående forskningsprojektet är sociologdocenten Malin Äkerströms studie Vårdav personals utsatthet för våld och hot, bekostat av Arbetsmiljöfonden. Det finns inga direkta planer i Lund i varje fall inte för närvaran- de pä att samlasamordna verksamheten i något slags institutionell institutsinriktad eller lösare centrumkonsortieform. Däremot har alltmer under utredningens gång tankar utvecklats kring ett koncept

om en fastare nätverksbildning, till vilken jag återkommer i avsnitten

6.4.2 och 6.5.8. I Stockholm har frågan om forskningsmiüön vid den kriminologiska institutionen, som ovan nämnts i 2.1.2, tagit en något egendomlig vändning. Med hänvisning till bl.a. en alltför svag kritisk massa

och möjligen också, ehuru inte klart utsagt bristen på extern-

finansiering samt utbildningens dominans på bekostnad av forskningen har en arbetsgrupp för översyn av universitetets institutionella organisation IOR föreslagit flera alternativ för en degradering av den självständiga institutionen till t.ex. en avdelning inom nu sociologiska eller psykologiska institutionerna eller inom socialhögskolan. IOR för ett tidstypiskt resonemang om behovet av att på institutionsnivå skapa större enheter. Det går, menar gruppen, att i allmänna termer ange viss gräns för när institutionen underskrider en viss kritisk massa för en effektivt fungerande verksamhet. Rent allmänt och grovt tillyxat, fortsätter gruppen, vill vi göra gällande att den lämpliga institutionsstorleken ligger i intervallet mellan 30 och 50 anställda, om vi väljer detta i många sammanhang relevanta storleksmått. IOR konkluderar att det oväsentliga antalet institutioner och andra enheter som är mycket små, med låt säga mindre än 20 anställda onekligen ligger i riskzonen, när det gäller deras förutsättningar att själva kraft kunna upprätthålla en effektiv av egen verksamhet. Det framgår inte av rapporten hur man specifikt ser på

120 Mål och medel sou 199280

relationen mellan institutionsstorlek och de kvalitativa aspekterna på forskningsmiljön på annat sätt än att ett storinstitutionssystem allmänt anses förbättra möjligheterna till ökad samlad kompetens, ett ökat en administrativt stöd och ett större personurval för ledarskap prefekt etc.. Förslaget, som varit på en bred remiss, har ännu inte behandlats i något beslutande universitetsorgan.

6.4 Samverkan och

samordning

6.4.1 Det tvärvetenskapliga angreppssättet

Den kriminalvetenskapliga forskningen är nästan definition - per tvärvetenskaplig, eller i varje fall flervetenskaplig. Bredden är betydande. Det framgår inte minst de redovisningar jag lämnat av av kriminalvetenskapligt intressanta projekt, doktorsavhandlingar m.m.

Inventeringen i Lund i avsnittet 6.3 för sågen. Övergripande

ger syn programstrukturer, representerat t.ex. Stockholmsprojektet och av

dess projektledare Per-Olof Wikström, förutsätter ett tvärvetenskapligt

angreppssätt och mångvetenskaplig kompetens. Det framträder med stor tydlighet då Wikström i sin promemoria till utredningen Svensk kriminologi problem och utvecklingsmojligheter, bilaga 11, be- skriver och slår ett slag för programforskning med utgångspunkt från bl.a. behovet av tvårvetenskaplighet i den kriminologiska forskningen, dvs. intergrering mellan biologiska, psykologiska, sociologiska och juridiska aspekter på brott.

Utan att ta eller behöva ta ställning till önskvärd och praktiskt

möjlig grad av tvärvetenskaplighet kan det visst intresse vara av att i detta sammanhang redovisa figur 3 uppställd Tord Maunsbach, av som ger en bra pedagogisk bild olika slag tvârvetenskap, av av alltifrån mycket lösliga samarbetsformer till i någon mening starkt integrerat samarbete. Vad figuren inte visar däremot erfaren- - men heten är att inte sällan svårlösta metodologiska och forskningsetiska samt personkemiska frågor kantat den tvärvetenskapliga vägen. Detta talar inte mot ett tvärskapligt förhållningssätt endast för utan att inte alltför höga förväntningar skall ställas på snabba och praktiskt användbara program- och projektresultat.

SOU 199280 Mål och medel 121

Figur 3

Tvärvetenskapens hierarki Program över fakultetsgränserna teoriintegrering 2. Projekt över fakultetsgrånsema metodintegrering 3. Projekt över disciplingrânser inom samordning en fakultet 4. Inkorporera metoder från annan disciplin lån, utbyte 5. Kontakt mellan projekt diskussion Samma problem, kunskapssamordning sammanläggning 7. Samma tillämpningsobjekt, kunskaps- plockepinn samordning

Det kan med andra ord vara vanskligt att tala om tvärvetenskap. Säkrare är måhända att använda de mer neutrala och kanske mindre värdeladdade uttrycken tvärfacklighet eller tvärskap. Även här har Maunsbach angivit vad han anser vara tvärfacklighetens karaktär enligt följande lista. Hur många olika aktörer, bransch, politiker, myndigheter Hur kan tvärskap mellan branschintressenter stärkas Tvärfacklighet omfattar fler skeden än disciplin-FoU. Kräver långsiktighet i FoU-planeringen. Kräver extra uthållighet i forskningsarbetet. Kräver lång tid för att uppnå gemensamma metoder och begrepp och tillämpningar. Bör finnas speciell handläggarkompetens. Bör ha speciella kontaktgrupper av handläggare. Ansökning bör bedömas av kompetenta forskare och grupper av praktiker, enskilda referenspersoner. Tvärfacklighet är speciellt komplicerat att utvärdera. Hur ser en tvärfacklig expert ut Relevans måste bedömas olika på kort och lång sikt.

122 Mål och medel SOU 199280

6.4.2 Modeller för samverkan och samordning

Ovan har refererats till en Lundamodell för forskningssamverkan i kriminalvetenskapliga frågor. Förslaget har sprungit fram ur diskussioner mellan mig och företrädare för universitetets samhällsvetenskapliga fakultet. Det bygger i sin tur på genomgång en av olika alternativa modeller med i första hand anknytning till Lund, Malin Åkerström gjort för utredningens räkning. Inventeringen som inklusive hennes kommentarer bedömer jag ha så stort allmänt intresse att den här redovisas in extenso.

A MILIÖ- ELLER PROGRAMSTÖD

Olika modeller för sådana verksamheter finns redan vid universitetet och nedan skissas dessa kortfattat

ACLU

Arbetsvetenskapligt centrum vid Lunds universitet är relativt en nyinrättad organistion bildad för att underlätta samverkan mellan institutioner och forskare. Syftet är att bidra till långsiktig kunskapsuppbyggnad inom det arbetsvetenskapliga fältet. Vidare skall ACLU verka för ett flervetenskapligt samarbete och informationsutbyte, stödja och medverka i forskarutbildning och grundutbildning samt samverka med arbetsliv och organisationer. Den organisatoriska principen för ACLU bygger på Lundamodellen flervetenskaplig samverkan med förankring i åmnesdiscipliner. Organisationen består av tre enheter kollegiet, ledningsorganet och kontaktgruppen. Kollegiet består av forskare och doktorander och utgör basen för

verksamheten. Hår tas initiativ till nya projekt av enskilda forskare,

i mindre grupper eller i storforum. Ledningsgruppen är fakultetsövergripande och består fem forsav kare från humanistiska, juridiska, samhällsvetenskapliga, medicinska och tekniska fakulteten samt en representant för de forskarstuderande. Kontaktgruppen skall bestå av forskare samt företrädare för arbetslivet. De skall diskutera inriktningen ACLUs verksamhet samt av yttra sig till ledningsgruppen. ACLU administreras av kansliet ñr samhällsvetenskaplig forskning och utbildning. Ordförande i forskarkollegiet är professor Håkan Hydén. Ordförande i ledningsgruppen är professor Lars Göran Stenelo dekanus vid samhällsvetenskaplig fakultet.

Seminariet för ungdomsforskning

Ett flervetenskapligt forum för undomsforskare i LundMalmöregionen. Seminariet har existerat sidan 1988 och är ett av sex fora i

SOU 1992 80 Mål och medel 123

innehar miljöstöd från Forskningsrâdsnämnden. landet som Seminariet är organiserat dels genom arbetsgrupper, dels genom en ledningsgrupp bestående representanter från 11 institutioner från av fyra fakulteter. Arbetsgruppema är öppna för forskare och studenter fr.0.m. utifrån innehållsmässiga, teoretiska 40-60 p nivå och samlas eller metodologiska perspektiv. Några exempel på för närvarande verksamma arbetsgrupper identitet, internationell komparation, invandrarungdom, ungdomar i historien. Flera arbetsgrupper har så småningom resulterat i rena forskningsgrupper som ansökt och bifallits medel hos forskningsråden. Seminariet har vidare hållit allmänna seminarier, konferenser och symposier med inbjudna föreläsare samt producerat en antologi med bidrag från seminariets medlemmar. Seminariet sorterar direkt under Rektorsämbetet med anslaget förlagt till dess pedagogiska utvecklingsenhet. En halvtidsanstâlld samordnare handhar administrativa sysslor.

Social Movements and Strategies in the Third World Development

Sedan 1988 har SAREC anslagit miljöstödsmedel till olika institutioneruniversitet. I Lund har programmet varit förlagt till

sociologiska institutionen; den socialantropologiska avdelningen där

har samarbetat med mer rena sociologer. I programmet har givits föreläsningsserier, doktorandkurser och seminarier. Vidare har gästforskare och gästföreläsare bjudits in och doktorander har kunnat erhålla resebidrag för fältstudier. Man har vidare arrangerat olika former av utbyte med andra universitet. Skrifter inom verksamheten produceras bl.a. inom en research report serie. Delar de medel tilldelats har använts till koordinatorsav man tjänster.

Ett miljö- eller programstöd kräver intresserade forskare, doktorander och studenter samt administrativ enhet, som är beredd att hantera en budgeten.

ÖRONMÄRKTA FORSKNINGSRÃD B MEDEL HOS En modell för att uppmuntra grundforskning är att lägga medel annan öronmärkta anslag under HSFR eller SFR, varvid ansöksom t ex ningar bedöms efter sedvanlig ganska hård vetenskaplig konkurrens. Doktorander har emellertid inte stora chanser att erhålla bidrag från sådana råd, vilket är ett problem om syftet med översynen av forsk-

124 Mål och medel SOU 199280

ningsområdet är att uppmuntra nyrekrytering. Vidare är detta inte en form, som uppmuntrar till flervetenskapligt utbyte.

c PROFESSURDOKTORANDTJÃIVSIER

Ytterligare en modell år att inrätta ämnesanknuten professur i en kriminalpolitik, t.ex. i statsvetenskap, sociologi, historia etc. med inriktning på kriminalpolitik. Vidare kan doktorandtjänster inom området tillsättas vid högskolan. En professurdoktorandtjänster är ett effektivt sätt att uppmuntra forskning kring området, samt nyrekrytering av doktorander. Om statsmakterna önskar betona vikten av nationell spridning av forskning forskning har hittills varit koncentrerad till Stockholmsregionen och därvid kommit att bli något

likriktad är det emellertid inte med de nya tankegångama kring uni-

versitetet möjligt att placera sådan vid någotnågra speciella en lärosäten.

D UNI VERSI TETEN lÄMNAR ANB UD

Vidare kan statsmakterna föreslå ett intresseområde vill belysa man och be universitet eller andra institutioner att inkomma med offerter för sådan forskning.

E INSIYTUT ELLER CENTRUM Ett mer renodlat centrum eller institut för kriminologiskkriminalpolitisk forskning kan inrättas, där forskare från olika discipliner kan samlas. Fördelen skulle flervetenskaplig miljö i direkt vara en rumslig mening. Problemet med denna form år att för det första att sådan närhet inte garanterar forskarutbyte i reell, intellektuell mening. För det andra att en sådan satsning blir permanent resurser för lokaler, admini- stration och tjänster binds upp jämför med de olika miljöprogramstöden ovan. För det tredje kan sådana miljöer leda till ganska en cementerad forskningstradition, teoretiskt, metodologiskt och innehållsmässigt. Då det gäller en lämplig samverkansmodell för Lund har alltså olika former av nätverksmodell diskuterats. Tanken är att ett nätverkssystem skall växa fram successivt i takt med intresse och På resurser. sikt kan man tänka sig ett mer utvecklat system med högre forskartjänster. Se nedan under finansiering, avsnitt 6.8, B3. För ytterligare exempel på mångvetenskapliga miljöer och samarbetskonstruktioner nätverk, centra etc., se SOU 199136 Utredningen om forskningsprogram för den ojfentliga sektorn. Under mina utredningskontakter i Stockholm har jag efterhört

intresset för något slags centrummodell för den regionen. Per-Olof

SOU 199280 Mål och medel 125

Wikström har reagerat positivt till propân och föreslår i sin PM till utredningen ett Centrum för kriminologisk forskning. Han utvecklar sin uppfattning på följande sätt

Syftet med centret skulle att utgöra ett forum för kontakter

vara och samarbete mellan Kriminologiska institutionen, BRÅ och RPS forskningsenhet. Centret skulle också kunna bas för vara en skapandet av ett nätverk mellan de tre institutionernas forskare och andra enskilda kriminologiskt inriktade forskare med inriktning en mot kriminalpolitiska och krimiminologiska problemställningar verksamma vid andra institutioner. Ett redan nämnt exempel på möjligt forskningssamarbete mellan grundforskning och FoU-verksamhet, kunde organiseras inom som ramen för ett center av denna typ, är programforskning där BRÅ en går in och svarar för interventionsforskningsdelen inom ett större grundsforskningsprogram. Detta skulle ha den fördelen att en naturlig kontakt vidmakthölls mellan grund- och tillämpad forskning samtidigt som dessa institutionellt åtskilda. var Centret skulle förslagsvis lokaliserat till BRÅ eftersom BRÅ vara är den av de tre institutioner som har utvecklad informationsen

organisation, ett kriminologiskt bibliotek som är Sveriges bästa

och kriminologisk databas. BRÅ har också erfarenhet en stor av att anordna konferenser, och har också en egen förlagsverksamhet. Dessa resurser, som ingen de andra institutionerna har, kunde av genom centrets försorg komma hela den svenska kriminologiska miljön tillgodo. Det blir antagligen nödvändigt att tillföra BRÅ medel för en forskningsadministrativ tjänst för de särskilda arbetsuppgifterna knutna till centret. Centrets styrelse skulle lämpligen bestå av professurerna vid Kriminologiska institutionen och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet samt överdirektören vid BRÅ. Styrelsen för centret kunde lämpligen också över del BRÅs ta en av vetenskapliga delegations arbetsuppgifter då kunde avskaffas. som

Syftet med Wikströms modell är detsamma Lundamodellens. som Skillnaden är bl.a. att i Stockholmsfallet finns redan organisation en BRÅ, kan repliera på som man men som samtidigt har andra viktiga uppgifter och roller måste vägas in i ett som resonemang om ett fastare eller lösare nätverk. BRÅs roll i detta sammanhang bestäms bl.a. av hur man bäst tillgodoser de intressen enligt som rådets instruktion skall tillvaratas av dess vetenskapliga delegation. Till denna fråga återkommer jag bl.a. i avsnittet 6.6.5 Vetenskapom lig nämnd.

126 Mål och medel SOU 199280

6.4.3 Bättre med en kontakt för mycket

FoU-samverkan är ostridigt A och O för en allsidig belysning och behandling av sektorsintressanta frågor. Syftet är entydigt, medlen kan variera. Den nyligen inrättade professuren i sociologi med inriktning på våld mot kvinnor vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet är i det sammanhanget ett illustrativt exempel. Professuren med samhällsvetenskaplig anknytning och relationer till makt och våldsfrågor inom kvinno- och jämställdhetsforskningen föreslogs i 1990 års forskningspolitiska proposition och vann riksdagens gillande. UHÄ i uppdrag närmare utreda gavs senare att inriktning och placeringsort. Varken tidigare eller senare togs någon kontakt med de kriminologer som i landet arbetar med den här typen forskning t.ex. BRÅ-forskare med inriktning på våldsfrågor; av i ett fall speciellt avseende just våld kvinnor. Även i Övrigt kan mot man ur kontakt- och informationssynpunkt sätta ett och annat fråge- - tecken i kanten för ärendets handläggning. Teologiska fakulteten i Uppsala, som under flera år under sitt tak rymt en framstående forskare i ämnet, hemställde till regeringen om professurens placering där. Så blev icke fallet. Regeringen beslutade att den skulle placeras vid samma universitets sociologiska institution med hänvisning till att tjänsten bör benämnas sociologi, särskilt kvinnoforskning och placeras vid universitetet i Uppsala, där det sedan länge bedrivs en aktiv och framgångsrik kvinnoforskning

prop 1990911100, bil. 10, s. 183.

Därom vore kanske inte så mycket att säga om inte det verkliga förhållandet varit att denna typ av forskning inte förekommer inom den ifrågavarande institutionen, som följdriktigt inte heller hade gjort någon hemställan om att professuren skulle placeras där. Däremot förekommer vilket måste ha föresvävat vederbörande föredragande en livlig kvinno- och jämställdhetsforskning vid universitets Centrum

för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i Uppsala. Välvilli skulle

propositionens skrivning kunna tolkas som en placering vid just nämnda centrum placeras vid universitetet i Uppsala. Alla tvivel är emellertid undanröjda i och med att universitetet ledigförklarat tjänsten med angivande av dess placering vid sociologiska institutionen. Professuren är alltså under tillsättning. Under alla förhållanden får den sociologiska institutionen den expertis man tidigare inte hade. Samtidigt kan man inte utesluta att i övrigt mycket meriterade sökanden kan sakna professorskompetens just i sociologi eller att sådana över huvudtaget inte anser sig kunna söka tjänsten. Detta gäller å andra sidan alla vetenskapliga gränsomrâden.

SOU 199280 Mål och medel 127

6.5 Forskningsbehov och tjänsteorganisatoriska modeller med anknytning till högskolan

6.5.1 Uppbyggnaden av en professur

Det svenska kriminalvetenskapliga systemet har potentiellt inbyggd en arbetsfördelning mellan de olika aktörerna, baserad på akademisk tradition och den sektoriella FoU-verksamhetens stora kontaktnät och närhet till praktikersidan. Jag har i olika sammanhang hänvisat till den och angett rollernas bredd och begränsningar grundforskning och därtill knuten tillämpad forskning vid universiteten; tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet vid sektorsorganen t.ex. BRÅ och RPS forskningsenhet vid PHS. Figur s.l14, visar på olika relationssamband i det kriminalvetenskapliga triangelsystemet där högskolans professurer spelar viktig roll. en Samtidigt har jag under utredningens gång funnit respektive påvisats stora icke tillgodosedda forskningsbehov, främst beroende på brist på forskare och program- och projektstöd. I ett sådant bristläge ligger det nära till hands att massivt rikta in uppmärksamhet och krav på inrättande av professurer, inte minst pâ ett så omfattande område som det kriminalvetenskapliga med för närvarande endast tre centrala professurer allmän kriminologi, rättspsykiatri och polisforskning. Nya professurer förutsätts snabbt ge sektorn ett vetenskapligt nytt liv och bättre underlag för kriminalpolitiska reformer. Härigenom stimuleras och främjas även den viktigaforskarrekryteringen. I detta vällovliga syfte har ett antal för framförallt sektorsforskningen intressanta professurer kommit till genom snabba riksdagsbeslut.

Det ligger emellertid en stor fara i denna ofta starkt symboliska

kraftsamling om man inte samtidigt gör klart för intressenterna att en professor för att kunna fungera vid sin sida också måste ha - kompetenta medarbetare som tillsammans med honom kan ta hand om de samlade uppgifterna att forska och utbilda. Uppskalat till forskargrupp och institutionsnivå har tidigare haft anledning tala om en kritisk massa; på enskild professorsnivå fordras ett slags personell resursbody, bestående av minst två medarbetande forskare lektor forskarassistent, en forskningsassistent samt forskarstuderande och doktorander. Men inte bara detta. Man måste se till att proportionerna mellan utbildning och forskning blir rimliga förhållandena vid den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet bör stämma till viss eftertanke. Vid de kontakter jag haft med universitet och forskningsråd understryks med emfas att man måste undvika nakna professurer, att högskolanforskningsråden ogärna medverkar i sådana smala arrangemang,

128 Mål och medel sou 199280

att man måste räkna med en årlig budget för professur med en enbart forskningsassistent och vissa kringkostnader på omkring - 1 mkr, ökad med 12 till l mkr för en eller två lektorsav en respektive forskarassistenttjänst,

att man bör försöka hålla en så flexibel organisation som möjligt, innebärande bl.a. att ingen uppbindning lång sikt bör ske be-

träffande forskartjänstemas karaktär lektorforskarassistent samt

att en professur måste byggas upp underifrån.

6.5.2 Fakultetstillhörighet

Inledningsvis har jag hänvisat till den kriminologiska och kriminalpolitiska forskningens framväxt och hursom de juridiska fakultetema och straffrättsföreträdama ofta gått i bräschen och stått fadder för kriminalvetenskapligt nytänkande; i Sverige t.ex. Stjernberg, Strahl, Agge, Nelson. Inom de juridiska fakultetema har också den kriminalvetenskapliga forskningsanknytningen till utbildningen varit naturlig och utgjort ett viktigt led för många i kommande en yrkesutövning. I sammanhanget föll det sig naturligt på sin tid att det var den dåvarande straffrättsprofessom och föreståndaren för den juridiska fakultetens kriminalvetenskapliga institut i Stockholm, Ivar Agge, att just stå fadder för en forskartjänst och sedermera professur i kriminologi. Forskartjänsten utvecklades så småningom till en professur med dubbelt huvudmannaskap juridisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Denna utveckling skedde i takt med kriminologins alltmer flerdisciplinära förankring i samhällsvetenskapliga ämnen och det tedde sig så småningom naturligt att låta den kriminologiska institutionen ingå i samhällsvetenskaplig fakultet. Den samhällsvetenskapliga fakultetsanknytningen år uppenbar för alla i det kriminologiska forskarsamhället, men utomlands är de

traditionella och formella banden med juridisk fakultet och juridisk

undervisning i många fall fortfarande bestående. Så är t.ex. för-

hållandet i vår nåra omvärld. Både det norska Institut for kriminologi

vid universitetet i Oslo och det danska Kriminalistisk Institut vid universitetet i Köpenhamn hör till juridisk fakultet. Under utredningens gång har jag haft flera tillfällen att i olika sammanhang diskutera och överväga huruvida man inte borde knyta an till det viktiga sambandet mellan forskning och utbildning och föreslå att kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet lades in i den juridiska fakulteten. Frågan har, som nämnts, aktualiserats utifrån helt andra utgångspunkter, nämligen i universitetets institutionsöversyn IOR. I denna föreslås ett flera alternativ som av en sammanslagning av den kriminologiska och juridiska institutionen

SOU 199280 Mål och medel 129

juridiska fakultetens enda institution med motiveringen Flera

anknytningspunkter finns. Professuren i kriminologi är gemensam för samhällsvetenskaplig och juridisk fakultet. Juris studerande kan ha kriminologi som en del av juristexamen. Även jag kan sådant koncept skulle kunna ha vissa om se att ett fördelar och kanske ge den kriminologiska institutionen en viss nytändning med fortsatt dubbelt huvudmannaskap for professuren så har jag med tanke på ämnets rvär- och flervetenskapliga karaktär kommit till slutsatsen att ingen ändring bör göras i institutionens fakultetsstatus. Jag har styrkts i min uppfattning när jag har tagit del av den utredning, som de juridiska fakultetema på uppdrag av regeringen, utfört beträffande de krav och förutsättningar kan komma som att gälla för svensk juridisk vetenskap med anledning av EG- och EES-frågoma Eur0pagemenskap och rättsvetenskap, juni 1992. De kriminalvetenskapliga frågorna berörs över huvudtaget inte. I den av mig tidigare aktualiserade frågan om en professur i kriminalpolitisk forskning utgick jag från på samma sätt som uppenbarligen Wikström bilaga I s. 21 att de juridiska aspekterna och i det sammanhanget särskilt det sociala och filosofiska studiet av lagar och påföljder och samhällets åtgärder mot brott i övrigt med fördel skulle kunna komponeras in i den kriminologiska institutionen med dess nuvarande huvudmannaskap i den samhällsvetenskapliga fakulteten. Jag har inte funnit någon anledning att ändra mening, ytterligare stryrkt i min uppfattning som jag blivit av Knut Sveris beskrivning av innehållet i en professur i kriminalpolitik vid institutionen, bilaga 12. Följande tjänstefrågor inom det kriminalvetenskapliga FoU-fältet har under utredningen aktualiserats av mig eller andra. 6.5.3 Professur i kriminalpolitik 6.5.4 Professur i kriminologi med inriktning på prevention och evaluering 6.5.5 Professurer med anknytning till psykologiska institutionen vid Stockholms universitet avseende

a Psykosocial utveckling med särskild inriktning på

kriminellt beteende;

b Psykobiologisk forskning med särskild inriktning på

kriminellt beteende;

c Forskningsmetodik i kriminologisk forskning, särskilt

longitudinell forskningsmetodik

d Rättspsykologi

6.5.6 Professuren i polisforskning 6.5.7 Forskaxtjänst vid social- och rättspsykiatriska institutionen vid Karolinska institutet i Stockholm 6.5.8 Utvecklingsområde

130 Mål och medel SOU 199280

6.5.3 Professur i kriminalpolitik

Under utredningens gång har jag blivit övertygade om att grundforskningen inom det kriminalpolitiska forskningsfáltet behöver utvecklas inom universitetssfären. Jag har inte funnit något skäl att ändra min uppfattning att en professur i kriminalpolitik bör inrättas vid Stockholms universitet med placering på kriminologiska institutionen. Om kompetensbehovet överensstämmer med behovet att förstärka institutionen olika sätt så mycket bättre. Underhands- sonderingar har givit vid handen att det på juridisk och samhällsvetenskaplig fakultetsnivå finns ett klart uttalat intresse för en sådan professur.

Professurens nämnare inriktning, benämning och finansiering måste

närmare utredas i samverkan universitetet, utbildnings- och justitiedepartementen. Hår dock några nedslag. Knut Sven har för utredningens räkning arbetat fram ett förslag på professurens arbetsuppgifter, bilaga 12. Jag gör den bedömningen att hans redovisning är ett viktigt aktstycke och underlag för den fortsatta beredningen av ärendet. Då det gäller benämningen av professuren har jag gjort följande observation. Det finns inom högskolan en viss tveksamhet att rubricera en professur med användning av politikbegreppet, möjligen därför att man lätt kan få felaktiga associationer om professurens forskningskaraktär och förväxla forskningsarbetet med ett faktiskt utövande av politik. Att forska i och om ett politikområde är annars en traditionell och vanlig uppgift för statsvetarna. En snabbinventering visar på följande politikprofessurer vid Stockholms, Lunds och Umeå universitet saknas i Göteborg

Universitet Professur i Tillsatt av

Stockholm Socialpolitik Regeringen Sociologi med inriktning mot socialpolitik Universitetet Nationalekonomi, särskilt ekonomisk politik Regeringen Arbetsmarknadspolitik Regeringen

Lund Forskningspolitik Universitetet Sociologi med inriktning mot socialpolitik Vakant

Umeå Sociologi med inriktning på socialpolitisk forskning Universitetet Offentlig förvaltning, särskilt regional politik och förvaltning Regeringen

SOU 199280 Mål och medel 131

Av de åtta redovisade professurema är hälften professurer i en grunddisciplin 3 i sociologi och 1 i nationalekonomi med inriktning på ett politikområde, medan av de övriga fyra, 3 är professurer direkt i ett politikområde och den återstående i offentlig förvaltning. Den slutsats jag drar är att det i och för sig inte finns något som hindrar att man använder benämningen professur i kriminalpolitik. Om man däremot utgår från ett basalt kunskapsområde som t.ex. sociologi, psykologi, statsvetenskap osv. med kompletteringen med inriktning på kriminalpolitik, så har man på förhand alltför mycket snävat in ett forskningsområde som till hela sin karaktär är disciplinövergripande på samma sätt som kriminologin.

Däremot kan man tänka sig att kvalificera och rikta in begreppet

kriminalpolitik på ex. brottsprevention. På den punkten ger Sveris underlagsdokument god vägledning för den fortsatta diskussionen. Med utgångspunkt från ämnets övergripande karaktär kan man naturligtvis också som Wikström föreslår bilaga 11, s. 21-22 tänka sig en professur i kriminologi med inriktning på kriminalpolitik, med uppgift för innehavaren att särskilt ägna sig åt de juridiska aspekterna och i det sammanhanget särskilt det sociala och filosofiska studiet av lagar och påföljder och samhällets åtgärder mot brott i övrigt. Men återigen har man inte därmed på förhand begränsat pro- fessurens innehåll för mycket År det rimligt professorsatt t.ex. en kompetent straffrättare eller statsvetare eller någon annan kriminalvetenskapligt väl kvalificerad forskare, som inte direkt tillhör kriminologemas skara, av formella skäl skulle hindras från att få tjänsten. I den slutliga bedömningen av professurens inriktning och

formella ämnestillhörighet bör sålunda enligt mitt förmenande

- vägas in också de värden som andra relevanta erfarenheter och kompetenser kan tillföra professuren och institutionen. Förutsättningarna för ett fruktbart samarbete mellan professorer i kriminologi respektive kriminalpolitik borde vara de allra bästa.

Wikström redovisar ett intressant exempel från Centre for Criminology and the Social and Philosophical Study of Law vid

juridiska fakulteten vid Edinburghs universitet som bekräftar detta förhållande. Här kan finna forskare med de mest skiftande man kompetenser Straffrätt, psykiatri, socialt arbete, sociologi, rättsmedicin och statskunskap. Såvitt jag kan förstå uppstår emellertid här inget problem med avseende på någon speciell professur med inriktning kriminalpolitik, utan här rör det sig om en stimulerande och innovativ flervetenskaplig kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Den föreslagna professuren i kriminalpolitik har sina rötter som professurer vid BRÅ. inledningsvis redovisats i diskussionen om - Min ursprungliga tanke att professuren skulle vara ett slags var

132 Mål och medel sou 199280

BRÅ-professur baserad vid universitetet

men med vissa uppgifter på BRÅ löpande vetenskaplig bedömning och kontroll m.m.. Det finns flera goda förebilder inom andra ämnesområden. Tanken var också att ett visst jinansieringsansvar skulle åvila BRÅ för denna professur. Utan att föregripa fmansieringsfrågoma och de därmed förknippade

integritetgiágorna se nedan 6.8 vill jag redan här nämna jag

att under utredningens gång kommit fram till ståndpunkten eventuellt att nya professurer inom det kriminalvetenskapliga forskningsområdet bör ha en mer generell ñnansieringsgrund i helheter som t.ex. rättsväsendet, högskoleväsendet och forskningsrâdssystemet, samlade eller i kombinationer med tanke på högskolans primära intresse av en samlad grundforskning och därav betingat huvudmannaskap. Det utesluter naturligtvis inte att sektorsorganen i varje fall indirekt och som en del i det övergripande systemet får vara med och betala. -

6.5.4 Professur i kriminologi med inriktning på prevention och evaluering

Ett ytterligare sätt att stärka kopplingen mellan grundforskningen på universitetet och BRÅs FoU-verksamhet enligt Wikström vore - - att inrätta en professur i kriminologi vid kriminologiska institutionen med inriktning mot prevention och evaluering. Den skulle med andra ord komplettera professuren i kriminalpolitik. Innehavaren skulle ha ett särskilt för att vaka över BRÅs forskningsverksamhet ansvar och på olika sätt främja rådets vetenskapliga verksamhet. Jag kan klart se behovet båda de behandlade professurerna av nu 6.5.1-2, men i ett för närvarande nödvändigt val dem emellan prioriterar jag professur i kriminalpolitik. en

6.5.5 Professurer med

anknytning till kriminalpsykologisk forskning m.m.

I ett väl underbyggt dokument från psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, bilaga 13, redovisas forskningsprogram ett för individinrilaad kriminolagisk forskning och beskrivs i anslutning härtill behovet inrättande fyra professurer. Jag har tidigare i av av olika sammanhang behandlat institutionens framgångsrika longitudinella forskning bl.a. i avsnitt 6.1.2 och det nämnda forsknu ningsprogrammet som bas och för de aktualiserade professurerna ram avsnitt 6.7. Tre av de föreslagna professurerna har direkt anknytning till den longitudinella forskningen. Den fjärde en professur i rättspsykologi har relevans för den - -

SOU 199280 Mål och medel 133

vetenskapliga underbyggnaden rättsliga ställningstaganden i bl.a. av kriminalpolisiära utredningsfrågor och i spörsmål med anknytning till vittnespsykologi och bevisvärdering. Inte minst värdet s.k. av utsageanalyser har under tid stått i centrum för ett betydande senare allmänt intresse genom vissa ur vetenskaplig synpunkt tvivelaktiga utlåtandenuttalanden i uppmärksammade domstolsprocesser. Så sent som den 9 juli i år ger Högsta domstolen i ett mål sexualbrott om följande beskrivning av den aktuella diskussionen om Psykologisk expertis och bevisvärdering

Som hjälpmedel vid bedömningen trovärdigheten hos utsagor av av målsägande och vittnen har domstolarna inte sällan brukat anlita psykologisk expertis. Värdet härav har blivit föremål för diskussion under senare tid Kritiker har gjort gällande att psykologiska experter trots sina speciella kunskaper inte kan känna sig säkrare än andra personer i att bedöma förhörsperson är trovärdig om en eller ej. Experterna tillför inte, har det sagts, någon egentlig ny kunskap till domstolen utan förmedlar bara vad kan kallas sunt som förnuft. I debatten har också framhållits att uttalanden enskilda om vittnesuppgifters trovärdighet i s.k. utsageanalyser inte har något med vetenskaplighet att göra.

Det ligger en självklarhet i bedömningen att allt som kan göras för att trygga den enskildes rättssäkerhet och den allmänna tilltron till vårt

rättsväsende måste göras. Inom psykologiska institutionen Sthlm har

redan gjorts betydande forskningsinsatser inom området och det är viktigt att den pågående kunskapsuppbyggnaden fastare yttre ges former och en tryggad kontinuitet. Detsamma gäller utan inskränkning institutionens longitudinella forskning som bygger på ett nära trettioårigt basmaterial oersättligt av värde. Sett i perspektivet vad kriminaliteten ställer till med och i beaktande av såvitt jag kan bedöma vårt stora beroende på âtgärdssidan av - den individinrilctade forskningens resultat är det lätt att instämma i institutionens uttalande

I relation till nu tillgängliga kan de redovisade behoven te resurser sig stora. I relation till vad som gäller andra områden direkt av betydelse för medborgarna och samhället är de ytterst blygsamma.

Den alldeles nödvändiga forskning redovisats saknar i stort som sett de förutsättningar för systematiskt uppbyggd, långsiktigt planerad forskning professurer med tillhörande som resurser innebär. Som understrukits blir de kostsamma socialpolitiska och kriminalpolitiska åtgärder kan vidtas verkningslösa utan vidgad som solid kunskap från sådan forskning.

134 Mål och medel SOU 199280

Vad är då att säga om finansieringen och övriga inrättandefrågor Generellt förutsätts, som vi tidigare konstaterat, förhanden

lingsprocess mellan en professurs intressenter och högskolan. Medel

kan på olika sätt ställas till förfogande, men ytterst ligger avgörandet i högskolans hand. Svårigheten med det kriminalvetenskapliga FoUområdet är emellertid, som vi också tidigare observerat, att det saknas en central kriminalvetenskaplig F0 U-fiznlction vilken genom den här typen av frågor kan processas och drivas, särskilt när det gäller professurer som inte utan vidare kan hänföras till ett speciellt sektors- och myndighetsområde. Vad vi ytterligare måste konstatera är att de aktualiserade professurema inte återfinns i någon anslagsframställning. Enligt mina informationer har den bedömningen gjorts institutionen av att tjänsterna trots de tunga motiven sannolikt inte skulle ha priorite- - rats i universitetets samlade petitita. Detta förhållande understryker behovet av en central FoU-funktion. Min utgångspunkt för bedömnngen de aktualiserade professurerav na är riksdagens redan positivt uttalade intresse för inrätta att tre professurer inom det kriminalvetenskapliga FoU-omrâdet. Se härom

diskussionen om de s.k. BRÅ-professurerna, 20-21. Men hänsyn

s. till mina utredningsdirektiv och förhållandena i övrigt jag mig anser därför nu inte kunna föreslå fler än tre professurer. För del nya egen prioriterar jag utöver professuren i kriminalpolitik professur - - en vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet i rättspsykologi med inriktning på bl.a. vittnespsykologi och ytterligare en professur vid institution med anknytning till institutionens samma

arbete med longitudinella studier, främst IDAÖrebro-projektet. Jag

anser mig inte kompetent att bedöma vilken de föreslagna av professurema med anknytning till den longitudinella forskningen som bör komma ifråga. Frågan måste under alla förhållanden bli föremål for en uppföljande utredning. Under tiden använder jag mig av benämningen professur i kriminalpsykologi. Den föreslagna professuren i rättspsykologi bör enligt min mening behandlas i sammanhang med den föreslagna professuren i kriminalpolitik. Båda tjänsterna har anknytning till rättsväsendets och rättsprocessens speciella problem. Då det gäller finansieringen gör jag sålunda samma bedömning för professur i rättspsykologi jag en som ovan gjort beträffande den föreslagna professuren i kriminalpolitik. De bör under kommande budgetår finansieras på basis den av samlade budgeten för våra högskolor och vårt rättsväsende.

SOU 199280 Mål och medel 135

6.5.6 Professuren i polisforskning

Som tidigare nämnts har jag övervägt att föreslå att professuren i polisforskning vid Rikspolisstyrelsens forskningsenhet med placering på Polishögskolan Sörentorp skall föras till kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet för att där bilda en slagkraftig enhet tillsammans med den befintliga professuren i allmän kriminolooch den föreslagna professuren i kriminalpolitik. Det främsta motivet till förslaget är bedömningen att en sådan förstärkt institution skulle ha betydligt större möjligheter än i nuläget att driva de kriminalvetenskapliga frågorna framåt och ge en bättre plattform för forskarutbildning och forskarrekrytering. Olika företrädare för universitetet och berörda forskningsråd har reagerat positivt till tanken. En oavvislig förutsättning för arrangemanget är att det verkligen rör sig grundläggande forskning. Det har påpekats för mig, som om tidigare nämnts, att universitetet ställde sig frågande till den smala och utomakademiska bas professuren i polisforskning. Även som gavs någon uttryckt det, det är bättre med en smal bas och en om, som bred professor än tvärtom, så är ett realiserande av mitt förslag i denna del inte utan förutsedda komplikationer. Jag kan föreställa mig att från såväl fackligt håll som från verksledningen har den man förståeliga synpunkten att forskningen skall vara grundforsk- - om ningsbetonad den i varje fall måste ha en riktad karaktär och under rimligt överskådlig tid avkasta praktiskt tillämpbar kunskap. Till saken hör att att det under utredningen inte gjorts gällande annat forskningsenheten företrädesvis bedriver tillämpad forskning än att och utvecklingsverksanwhet. Med denna insikt måste man naturligtvis fråga sig om det kan anses ligga i mitt uppdrag att föreslå en ändring av professurens inriktning. Denna fråga är självfallet primär för både universitetet och forskningsenhetens huvudman, RPS. Från universitetshåll brukar alltid framhållas att den tillämpade forskningen endast är supplementär till grundforskningen. Och inom det sektoriella FoU-området har det stora antalet sektorsprofessurer med placering på institut och andra sektorsorgan kommit till just därför att de skall vara inriktade på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Frågan behovet polisiär grundforskning och en univerom av sitetsprofessur måste alltså tacklas innan man fullföljer mitt tidigare förslag. I avbidan på att så sker finns det dock anledning att överväga hur i övrigt polisforskningsintressena kan tas till vara. I Sveris underlag för professur i kriminalpolitik ingår också ett en inslag, och ett viktigt sådant, polisverksamhetens kriminalpolitiska om roll. Ett alternativ till att föra in den nuvarande polisprofessuren är med

136 Mål och medel SOU 199280

andra ord att låta de polisiära grundforskninggiâgorna hand tas om av den föreslagna professuren i kriminalpolitik. Det är mycket som talar för detta integrerade betraktelsesätt. I fmansieringsdelen har jag också tidigare hävdat att rättsväsendet i dess helhet, dvs. också polisverksamheten, bör ha ett samlat ñnansieringsansvar för professuren i kriminalpolitik. Den insatsen med andra 0rd ger en värdefull inteckning i för alla värdefull långsiktig kunskapsuppen byggnad. Ytterligare ett intressant alternativ kan skönjas därest skulle man finna att den nuvarande polisprofessuren kan flyttas över till kriminologiska institutionen, varvid förutsätts att det sker på det sätt som ovan beskrivits vid uppbyggnad professur, dvs. inkluderande av en även befintligt högskolelektorat och forskarassistentjänst. I ett sådant läge och skulle föredra - om man att lägga ned RPS forskningsenhet skulle den sektoriellt inriktade FoU-verksamheten allvarligt åderlåtas, såvida den inte kunde få replipunkt en och bas på BRÅ. Så fallet var före tillkomsten av forskningsenheten på polishögskolan. Se vidare härom avsnitt 6.6.2. Härigenom skulle rollerna kunna renodlas

Den polisiära grundforskningen och den därtill knutna tillämpade forskningen skulle bedrivas vid universitetet.

Den direkt sektoriella FoU-verksamheten skulle bedrivas vid BRÅ, där den smidigt kunde integreras med rådets övriga verksamhet.

Universitetet och BRÃ i god förening skulle svara för en forskningsanknuten undervisning pá polishögskolan

Den primärt verksinterna utrednings- och utvecklingsverksamheten skulle på ett naturligt sätt ligga på RPS.

För att komma vidare i denna fråga är det uppenbart justitiedeatt partementet och RPS först måste överväga hur på de aktualiman ser serade frågorna. Vilken lösning än väljer kan jag inte man se annat än att resurser och organisation kan och struktureras på anpassas ett sådant sätt att de kan tillgodose högt ställda krav på rationell polisen forskning.

6.5.7 Forskartjänst vid KIs institution för

social- och

rättspsykiatri m.m.

I skrivelse från social- och rättspsykiatriska institutionen vid KI har en forskartjänst vid Rättsmedicianalverkets Centrala Arkiv tidigare

Kriminologiska Centralarkivet aktualiserats,

bilaga 15. Frågan behandlas i det avsnitt rättspsykiatrisk forskning, om som ingår i punkt 6.7 nedan om programforskning.

SOU 199280 Mål och medel 137

6.5. 8 Utvecklingsområden

När jag inventerat behov och personella har det slagit mig resurser att två för kriminalvetenskapen viktiga kunskapsomrâden saknar helt respektive nästan helt företrädare arbetararbetat kriminalvetensom skapligt. Det gäller de Statsvetenskapliga och nationalekonomiska kunskapsfälten. Jag har inte funnit en enda statsvetare Detta är desto märkligare som deras ämnesområde nästan per definition omfattar studiet av bl.a. offentliga institutioner och olika politikområden. Men kriminalpolitiken har inte väckt något intresse. Då det gäller nationalekonomema är det något, men bara obetydligt bättre. Det är egentligen endast Göran Skogh, docent från Lund, som mer helhjärtat ägnat ett intresse brottsfrågoma. Jag har i avsnittet om brottslighetens kostnader hänvisat till hans doktorsavhandling Straffrätt och Samhällsekonomi Lund, 1973. Nämnas bör också Bernd-Joachim Schullers doktorsavhandling Ekonomi och kriminalitet en empirisk undersökning av brottsligheten i Sverige Göteborg, 1986. Även det pedagogiska kunskapsområdet verkar underrepresenvara terat. Den genomgång jag gjort av behovet av nyckeltjänster inom det kriminalvetenskapliga forskningsområdet har med nödvändighet blivit Stockholmscentrerad. Man kan inte bortse från att det redan finns utvecklade forskar-miljöer och att fortsatt utveckling och kraftsamling av dessa fortare leder till målet. Det gäller att i ett uppbyggnadsskede inte splittra de resurser som står till buds. Samtidigt är det angeläget att försöka stimulera till konkurrerande innovativa verksamheter i andra universitetsstäder. Lund intar i det sammanhanget en alldeles speciell ställning. Se vidare under avsnitt 6.8. I det kriminalvetenskapliga nårverk, som där är på väg att etableras, ser jag också en

bas för en framtida professur i ett samhällsvetenskapligt ämne

av kriminalvetenskapligt intresse. Tillsammans med Uppsala är Lund dessutom en intressant forskningsmiljö att diskutera då fråga förr

eller senare kommer att aktualiseras dubblering som redan

om en

skett i Stockholm av lärosätenas singelprofessurer i straffrätt. När

det sker finns det all anledning att i diskussionen om den tillkommande professurens karaktär hävda att den bör ha inriktning mot en kriminalpolitisk forskning.

6.6 BRÅ

Ett nytt

Många har uppfattat denna utredning som en BRÅ-utredning;

en

uppföljning av de tidigare BRÅ-utredningarna 1980 och 1988. Det är

en sanning med stor modifikation. Direktiven slår fast att utredningen

138 Mål och medel SOU 199280

skall omfatta all kriminologisk och kriminalpolitisk forskning som bedrivs inom justitie- och utbildningsdepartementens även till viss del socialdepartementets verksamhetsområden. I det senare fallet görs en hänvisning till den verksamhet som bedrivs med resurser som fördelas av forskningsråden. Det kan verka som en begränsning av uppdraget, eftersom det förekommer fall där kriminalvetenskaplig forskning bedrivs i tjänsten utan forskningsrådmedel eller andra externa bidrag. Jag har emellertid låtit helhetsintresset bestämma utredningens uppläggning och försökt inkludera eller hänvisa till all känd kriminalvetenskaplig verksamhet i landet. Med denna uppläggning blir BRÅs verksamhet ehuru betydelsefull endast - - ett av flera intressanta inslag i det nationella systemet. Enligt direktiven skall jag överväga om det finns behov av att göra ändringar i fråga om rådets roll, uppgifter, sammansättning och organisatoriska ställning. Jag skall vidare särskilt uppmärksamma rådets anslagsgivning till kriminologisk forskning.

6.6.1 Roller I bakgrundsavsnittet 2.2 har jag ganska utförligt beskrivit BRÅs förhistoria och utveckling på basis av bl.a. de uppgifter som redovisas av Lisbeth Eklund i hennes bidrag till utredningen om Brottsförebyggande rådets utveckling, bilaga 4. Jag har konkluderat BRÅ för närvarande har fyra huvudroller att A samverkansrollen, B utrednings- och under senare år mer påtagligt utvärderingsrollen, C forskningsrollen och D informationsrollen 2.2.l. A Samverkansrollen kvarstår oförändrat stark och är det naturliga och från början lagda fundament på vilket BRÅ bör fortsätta att utveckla sin verksamhet. I sin redogörelse över rådets utveckling gör Lisbeth Eklund följande avslutande kommentar När man läser de uttalanden, som regering, riksdag och utredare BRÅs verksamhetsområde under åren, det slående har gjort om är hur fast det ursprungliga målet för rådet har legat. Den övergripande uppgiften, som den har fonnulerats i 1874, 1982 respekti- 1988 års instruktion för BRÅ, har alltid varit samordning ve av samhällets och enskildas insatser mot brott. Däremot har tonvikten lagts något varierande vid de tre funktionerna forskning, utredning och information, men också för dem har samordningsregeln gällt. I organisationsavsnittet nedan 6. 4 återkommer jag till formerna och hur man om möjligt skall kunna göra myndighetssamverkan mer operationell och resultatorienterad.

SOU 199280 Mål och medel 139

B Utvärderingsrollen har kommit att alltmer accentueras. Under de senaste åren har på uppdrag av justitiedepartementet följande utvärderingar av kriminalpolitiska reformer m.m. redovisats

Uppföljning av lagen om besöksförbud 1989 - Utvärdering av förordningen om försöksverksamhet med snabbare utredningar rörande unga lagöverträdare m.m. 1990

Utvärdering av lagen om försöksverksamhet med samhälls- hällstjänst 1991

Följande utvärderingsuppdrag har lämnats av departementet och pågår

Utvärdering av verksamheten med lokala brottsförebyggande i Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga Degerfors och

organ

Ostersund inkluderar även andra BRÅ-uppgifter

Utvärdering av ändringar i Besöksförbudslagen - Utvärdering av 1990 års reform av trañkbrottslagen - Under 199192 erhöll rådet 750 000 kr för direkt utvärderingsverksamhet samt 1 00 000 kr för det lokalt brottsförebyggande projektet, i vilket utvärdering ingår som ett betydande inslag. I Jag gör den bedömningen BRÅs FoU-struktur, att personsammansättning och breda kontaktnät gör organisationen utomordentligt kvalificerad att göra utvärderingar av kriminalpolitiska reformer och projekt. Ett metodologiskt utvecklingsarbete har också pågått en tid och ger tillsammans med de vunna erfarenheterna rådet en god utvärderingsgrund att arbeta vidare på. Eftersom den allmänna uppfattningen är att utvärderingar i allt större utsträckning kommer att användas i det kriminalpolitiska reformarbetet finns det också all anledning för rådet att stärka och utveckla sin utvärderingsroll, inte minst genom ytterligare satsning s.k. utvärderingsforskning.

C BRÃsf0rskningsr0ll kommer möjligen framöver att kunna ses på

ett något annorlunda sätt än vad som varit fallet. Forskning är en metod och teknik för att spåra och ta fram ny kunskap. Det ligger en självklarhet i BRÅ kunskapsorgan sig i att som ett engagerar forskningsprojekt och använder sig av kvalificerade forskare för sina arbetsuppgifter, inte minst i utvärderingsarbetet. Som ett sektoriellt FoU-organ måste rådet emellertid i första hand satsa på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Grundforskning, som tar tid, och som ofta behöver de speciella förutsättningar som en akademisk miljö kan ge, bör i första hand bedrivas inom högskolan. Viss sådan forskning bedrivs och har under lång tid bedrivits inom BRÅ. Av olika skäl blir härför i framtiden snävare. Det utrymmet

140 Mål och medel SOU 199280

utesluter inte att forskare vid BRÅ arbetar med grundläggande forskningsfrågor. Tvärtom är det viktigt att så sker för att bevara och förstärka den kompetensen och för BRÅ accepterad egna att ge en ställning i forskarsamhället. När det genom det nyligen avslutade sakkunnigförfarandet för tillsättning av professuren i allmän kriminologi framgår att av de sökandena rådets såväl forskningschef som utredningschef tveklöst anses som professorskompetenta måste detta förhållande väcka respekt i omvärlden även för den organisation som de företräder. BRÅs nuvarande organisation understryker forskningsrollen genom sin enhetsuppdelning en forskningsenhet och utvecklingsenhet. en Det är med andra ord fråga om en metodindelning än snarare fimkzionsindelning och som sådan knappast trots många uttalanden och försäkringar om motsatsen ägnad att att främja tvärfackligt projektsamarbete. Mot den bakgrunden är det tillfredsställande att konstatera BRÅs chef lagt förslag på funktionsinriktad att nu en arbetsorganisation, bilaga Om förslaget accepteras kan det i varje fall i en formell mening sägas att verksamheten i första hand inte är inriktad på forsknings-, utvecklings- och utredningsverksamhet utan

på vissa arbetsuppgifter som kräver kvalificerade utvecklare

och utredare. I sammanhanget bör det konstateras BRÅs motsvarigheter i de att nordiska länderna Det Kriminalpraeventive Råd DKR i Danmark, - Delegationen för för brottsförebyggande i Finland och Det kriminalitetsforebyggende råd KRÅD i Norge inte själva bedriver någon forskning. Skillnaden med BRÅ i uppbyggnad, inriktning och ekonomiska resurser är emellertid betydande och alla jämförelser blir missvisande och knappast meningsfulla. BRÅs närmaste nordiska motsvarighet är det finska Rättspolitiska Forskningsinstitutet RPFI, ett sektoriellt FoU-organ med kriminologisk enhet. Även det en om är ett justitiedepartementets organ har institutet betydande en självständighet, markerad genom en egen direktion. RPFI leds av Patrik Törnudd; en internationellt erfaren och skicklig kriminolog som lämnat betydande bidrag till nordisk såväl praktisk teoretisk som kriminologi. I ett bidrag till utredningen kriminologisk och kriminalpolitisk om forskning i Finland tar Törnudd med utgångspunkt från skrivningen i mina direktiv att den grundläggande forskningen självklart skall bedrivas vid högskolan upp risken för strikt reviruppdelning - en mellan olika forskningsslag och skriver träffande Olyckligt vore en utveckling mot en strikt reviruppdelning, så att all spännande, nyskapande och ibland t.o.m. ganska abstrakt orienterande - forskning skulle förväntas äga vid högskolan, medan BRÅ enbart rum skulle tillåtas syssla med mycket konkreta problem jämte olika slags beskrivande forskning etc. Han slutar med att uttrycka den tänkvär-

SOU 199280 Mål och medel 141

da förhoppningen att det kanske år möjligt att tolka utredningsuppdraget så att det år frågan 1ar tyngdpunkten i forskning skall om ligga och inte om en strikt reviruppdelning. För del tolkar jag egen skrivningen i direktiven så att högskolans primära uppgift är att bedriva grundforskning för att utveckla teorier, metoder Det nya etc. utesluter inte att grundläggande forskning även kan bedrivas utanför högskolan, t.ex. vid BRÅ. Där är emellertid syftet första i hand att i ett växelspel mellan olika FoU-slag arbeta fram praktiskt användbar kunskap och praktiskt användbara lösningar. Här föreligger med andra ord utöver Törnudds rimliga nyansering ytterligare ett ut- - rymme för tyngdpunktsförskjutning i det förhållnings- och arbetssätt som dikteras ett inomvetenskapligt respektive utomvetenskapligt av perspektiv. Intressant är att konstatera den norska diskussionen om ett eventuellt forskningsråd med anknytning till KRÃD för finansiering av forskning om brottsförebyggande åtgärder. I justitie- och polisdepartementets St.meld. nr.23 Om bekjempelse kriminalitet av 1991-92 föreslås emellertid att ett särskilt finansierat forskningsprogram om brottsförebyggande åtgärder skall läggas in i det norska rådet för tillämpad forskning NORAS med representantskap både för justitiedepartementet och KRÅD i programkommitté. en Därvid har också aktualiserats tanken att ett sådant eventuellt skulle arrangemang kunna kombineras med en viss mulighet for KRÅD til å kunne finansiere mindre forskningsoppdrag i tilknytning till egne prosjekter. Även de nationella förutsättningarna om och systemen är olika kan man i alla fall konstatera en stor enighet om forskningens betydelse för praktisk kriminalpolitik.

D Den goda informationen uppfattas av många, har jag erfarit under

utredningens gång, BRÅs särmärke. Även informationen som är ett medel, en samling metoder, för att nå vissa syften än snarare en roll. Men i praktiska organisationssammanhang känns det ändå naturligt att tala BRÅs informationsroll. Den är hos rådet om liksom hos alla andra sektoriella FoU-organ central uppgift. - en Av Lisbeth Eklunds redogörelse, bilaga framgår att rådets informations- och dokumentationsfunktioner intill de allra senaste åren varit styvmoderligt behandlade. Man kan konstatera att informationschefen genom det goda exemplets makt vunnit förståelse och för sitt viktiga fögderi. resurser Jag har tidigare berört roll med eventuell tillämpning på en annan BRÅ, nämligen den möjliga rollen av en central FoU-fmktion för den kriminalvetenskapliga FoU-sektorn. Ju förtrognare jag blivit med utredningsfrågoma, desto starkare har jag upplevt behovet såav ett dant Att låta BRÅ kreera organ. även denna roll, eller uteslutande

142 Mål och medel SOU 199280

denna roll, innebär emellertid ett så radikalt nytt koncept att det knappast låter sig förenas med de syften som hitintills varit styrande för rådets verksamhet. Jag har också ovan 6.2.2 framhållit risken BRÅ med centralt forskningsfinansierande uppgifter skulle för att ett kunna uppfattasutnyttjas som ett kriminalpolitiskt styrmedel. Frågan sådan behovet central funktion med de nämnda uppsom - av en gifterna bör dock enligt min mening göras till föremål för en separat utredning.

Sammanfattningsvis kan sägas att möjligheterna att framgångsrikt arbeta med de uppgifter åvilar BRÅ ökar i takt med att rådet som ytterligare utvecklar sina samverkans- utvärderings- och inforrna- , tionsroller och samtidigt ger goda förutsättningar för kompetenshöjande forskning och annat stimulerande utvecklingsarbete.

6.6.2 Uppgifter

Enligt gällande instruktion SFS 19881223 gäller följande nu uppgifter för BRA.

1 § Brottsförebyggande rådet skall främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten och samordna samhällets och enskildas insatser mot brott.

2 § I den brottsförebyggande verksamheten skall rådet särskilt biträda regeringen i uppgiften att främja och prioritera åtgärder, 2. verka för att statliga myndigheters forsknings-, utrednings- och informationsinsatser samordnas, 3. stödja insatser kommuner, organisationer och andra av enskilda, 4. bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete där resultaten kan belysa orsaker till brott, 5. bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete som kan underlag för åtgärder eller som gäller utvärdering av ge vidtagna åtgärder, 6. följa och analysera brottsutvecklingen och redovisa det aktuella läget, 7. utge rapporter från forsknings-, utrednings- och informationsprojekt, redovisa resultaten av egna och andras insatser samt även i övrigt information kan ha förebyggande effekter, ge som 8. i övrigt initiativ och förslag medverka i det kriminalgenom politiska arbetet.

För att bättre rådets instruktion till de positiva erfarenheter anpassa rådet gjort i rollen kunskaps- och informationsorgan utarbesom som

SOU 199280 Mål och medel 143

tades av rådets ledning under 1991 ett förslag till ändring av l- 2 §§. Förslaget vann styrelsens principiella gillande, men vissa mer redaktionella överarbetningar förutsattes innan det officiellt skulle kunna överlämnas till justitiedepartementet. Med hänsyn till bl.a. min översyn har ärendet vilat. Min bedömning är att det vilande förslaget harmoniserar både med de roller, som jag ovan beskrivit, och med den övergripande uppgiften för BRÅ viktig länk mellan högskolans grundatt vara en läggande forskning och de kriminalvetenskapliga sektorsorganens BRÃ, RPS och KVS aktiviteter egna och nära anknytning till den praktiska yrkesverksamheten. Det bör med andra 0rd efter en slutlig bearbetning inom rådet kunna läggas till grund för den aktualiserade instruktionsändringen. Jag har redan nu tillåtit mig föreslå den ändringen att förslagets kunskaps- och informationsmyndighet ändras till det mer neutrala informations- och kunskapsorgan. Jag

återkommer till denna fråga under avsnitt 6.6.4 BRÅs myndig

hetsstatus. Vidare bör begreppet utredningsarbete genomgående ändras till utvecklingsarbete. Ytterligare en ändring av principiell karaktär föreslås med angivande av skäl nedan. I nuvarande form och med mina tre ändringsförslag har förslaget - följande lydelse

1 § Brottsförebyggande rådet är ett kunskaps- och informations organ. Rådet skall ta fram beslutsunderlag och information som rör det kriminalpolitiska området samt biträda regeringen i dess uppgift att främja, prioritera och utvärdera brottsförebyggande verksamhet. 2 § I sin verksamhet skall rådet särskilt bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete där resultaten kan belysa orsaker till brott, 2. bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete som kan ge underlag för åtgärder eller som gäller utvärdering av vidtagna åtgärder, utveckla nya och förbättrade brottsförebyggande åtgärder, 4. följa och analysera brottsutvecklingen, 5. tillhandahålla och sprida kunskap om brottslighetens omfattning, karaktär, orsaker och utveckling samt om brottsförebyggande åtgärder och dess verkningar, verka för en samordning samhällets brottsförebyggande av verksamhet samt främja utvecklingen av brottsförebyggande arbete som bedrivs t.ex. lokalt i kommuner och stadsdelar.

Förslagets 2 § har också en 7e punkt i övrigt genom initiativ och förslag medverka i det kriminalpolitiska arbetet. Den överensstäm-

144 Mål och medel sou 199280

mer med tidigare lydelse. För att undanröja alla tvivel om rådets kriminalpolitiska neutralitet föreslår jag att denna passus utgår. De återstående sex paragraferna ger rådet rimligt utrymme för initiativ och förslag till vetenskapligt grundade åtgärder. Mot denna bakgrund år det också klart att rådets uppgift enligt första paragrafen att biträda regeringen med prioriteringar etc skall - baseras på etablerad kunskap och beprövad erfarenhet. En speciell uppgiftsfråga är spörsmålet BRÅs eventuella om befattning med polisforskningsfrågor för den händelse polisforskningsprofessuren skulle komma att ingå som en grundforskningsprofessur i den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. BRÅ är på intet sätt främmande för dessa frågor. Docent Johannes Knutson vid RPS forskningsenhet arbetade fram till 1990 på rådet; professor Leif G W Persson några år i början på 1980-talet. För den händelse polisforskningsprofessuren blir universitetsbaserad kan det uppstå behov BRÅ på sig uppgiften för ett av att tar att svara viss tillämpad forskning och ett utvecklingsarbete som ligger i gränsområdet mellan universitetets grundläggande forskning och RPS verksinriktade metod- och utvecklingsarbete. Polisforskningsuppgmer för BRÅ E1 vid alternativa huvudmannaskap för professurerna i allmän kriminologi Krim , kriminalpolitisk forskning Politik och polisforskning Polis

1 2

Prof. Krim Politik Polis Prof. Krim Politik Polis

Univ x Univ x x RPS x RPS BRÅ BRÅ a -

3 4

Prof. Krim Politik Polis Prof. Krim Politik Polis

Univ x x x Univ x x RPS RPS x BRÅ D BRÅ -

SOU 199280 Mål och medel 145

6.6.3 Förvaltningsrättslig status

BRÅ är ostridigt en myndighet inom justitiedepartementets verksamhetsområde. Den enda synbara myndighetsutövningen är rådets årliga utdelning av bidrag till kriminologisk forskning för närvarande cirka 800 000 kr. Vid rådets tillkomst uttalades vissa farhågor för att rådet i kraft av sin myndighetsstatus och sina samordningsuppgifter skulle komma att inkräkta på andra myndigheters verksamhetsområden och självständiga ställning. Så har inte varit fallet. Rådet har snarare intagit en ganska försiktig och låg profil i samordningsjiâgor och i stället satsat på samverkan och samverkansprojekt. I takt med att rådet alltmer utvecklats mot ett kunskaps- och informationsorgan och på sina håll kommit att betraktas ett statligt som forskningsinstitut så är fallet i Statsrådsberedningens Svensk sektorsforskning, Ds 19893, s. 67 o.f., har fråga emellertid uppkommit om för- och nackdelar med rådets myndighetsställning. Till att börja med kan framhållas att det i och för sig inte behöver föreligga ett motsatsförhållande mellan ställningen som ett forskningsinstitut och rådets myndighetsstatus. Näraliggande fall är Arbetsmiljöinstitutet AI och Statens institut för byggnadsforskning SIB som är att betrakta både som myndigheter och statliga forskningsinstitut. En väsentlig skillnad föreligger. AI och SIB är båda fristående organ med uteslutande egen FoU verksamhet. De har sålunda ingen uppgift att t.ex. fördela forskningsmedel eller någon annan uppgift som kan innebära myndighetsutövning. Likafullt är de att betrakta som myndigheter med de krav som därmed följer. Orsaken till att fråga uppstår om alternativ förvaltningsform kan sägas ligga på det forskningspsykologiska planet. Talet om myndighetsforskning leder inte sällan tankarna till styrd och mindre vetenskaplig forskning. Grundforskningsråden just på grund att av de stöder grundläggande forskning är inte benägna att ge projekt-

medel till myndighetsf0rskning som regelmässigt består

av tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Oavsett hur det förhåller sig med integritets- och kvalitetsfrågan kan det konstateras att ställningen som myndighet i vissa fall kan underlätta forskningsarbetet. Då det gäller BRÅ är det uppenbart att rådets myndighetsstatus förenklar att få tillgång till processen sekretessskyddat material i form av personuppgifter vilka är av vitalt intresse i den kriminologiska forskningen. Samtidigt följer härmed ett offentligt ansvar, informationsförpliktelser och en offentlig kontroll som främjar rättssäkerhet och personligt skydd för de berörda. Med ställning som myndighet följer också skyldigheten att informera en bred allmänhet och att samverka med myndigheter och andra intressenter i anda av portalbestämmelsen i de gamla verksstad-

146 Mål och medel SOU 199280

gorna att myndigheterna skola räcka varandra handen. Under utredningens gång har jag för BRÅ övervägt alternativet

fritt forskningsinstitut Vstifielse, bl.a. med anknytning till högskolan med möjligt utnyttjande av det befintliga men icke verksamma

kriminalvetenskapli ga institutet inom Stockholms universitets juridiska fakultet. Jag har inte funnit några skål som talar för en sådan lösning; heller för någon annan förvaltningsforrn än den nu gällande.

6.6.4 Organisation och sammansättning

I BRÅ-översynen 1986 föreslogs beträffande BRÅs styrelse bl.a. att

antalet ledamöter skulle minskas från då gällande bestämmelse om

16 personer till högst tio; och att ledamöterna, i stället för i egenskap av myndighets- och organisationsföreträdare, skulle utses efter personlig lämplighet, men efter inhämtande av underlag från politiska partier, folkrörelser och arbetslivsorganisationer m.fl. Den tidigare myndighetsrepresentationen för RPS, RÅ föreslogs upphöra. t.ex. Regeringen beslutade om instruktionsändring i enlighet med förslaget. I avsnittet 2.2.2 ovan redovisas styrelsens nuvarande sammansättning. Styrelsen har nio ledamöter, varav tre aktiva och fyra fd riksdagsledamöter. Sex av ledamöterna har juridisk bakgrund; endast en har forskningserfarenheter. Min bedömning är att styrelsen fungerar bra. Möjligen borde strävas efter att i varje fall två av ledamöterna har forskningsbakgrund ocheller erfarenhetet av kvalificerat utvecklingsarbete. Anknytningen till riksdagen känns meningsfull med tanke på BRÅs för de kunskapsunderlag på ansvar vilka beslut i kriminalpolitiska frågor kan komma att fattas. En annan förvaltningsråttslig verksamhetsform skulle möjligen fordra en annan typ av styrelse. Men det spörsmålet kan här förbi gås. Som tidigare nämnts år frågan om de statliga myndighetsstyrelserna roll och befogenheter för närvarande föremål för utredning av en av regeringen tillkallad kommitté. Den behandlar bl.a. spörsmålen om ansvarsfördelningen mellan styrelse och verkschef, styrelseledamötemas personliga ansvar, verksledningens sammansättning, ordförandeskapet m.m. Jag finner därför ingen anledning att nu närmare behandla dessa frågor. heller finns det någon anledning för mig att i denna mer övergripande och principiella utredning behandla rådets interna organisation annat än i två avseenden. Generellt konstaterar jag med tillfredsställelse att överdirelctören lagt ett förslag bilaga 9 på en funktionsinriktad organisation som på ett positivt sätt skiljer sig från den nuvarande, baserad uteslutande på metod och arbetssätt. De två undantagen avser samverkansdelegalionens arbete och

SOU 199280 Mål och medel 147

frågan om ersättande av den vetenskapliga delegationen med en vetenskaplig nämnd. BRÃs samverkansdelegation BRÅzs är ett viktigt instrument för uppgift att samordna samhällets och enskildas insatser mot brott Instr. l §. Delegationen har, som nämnts 2.2.1.A, ingen egen budget eller andra resurser utöver dem som rådet ocheller deltagande myndigheter kan ställa till förfogande. Med tanke på den centrala uppgift som delegationen har är detta förhållande ingen tillfredsställande ordning. Det räcker inte med att delegationen är ett viktigt forum för information om vad som är på gång och att man diskuterar intressanta samverkansprojekt. För att komma från ord till handling behövs en viss administrativ och ekonomisk uppstagning. I ett projekt offerbroschyr har delegationen tillsammans med om en rådets informationsdelegation lyckats komma fram till en viss fördelning mellan ledamötemas huvudmän av kostnaderna för tryckning. Det är bra och broschyren är under utgivning. Men systemet verkar tungrott och delegationens arbete kommer att menligt

påverkas delegationen inte ges en viss budget och får en fast

om arbetande sekreterare. I den budgetberedning, som förestâr, bör frågan aktualiseras med justitiedepartementet. Ett för ändamålet öronmärkt belopp bör avsättas för delegationen och sekretarfrågan diskuteras. Först när dessa förutsättningar är för handen kan man räkna med att de diskuterade projekten om bl.a. en handbok för nu lokalt brottsförebyggande arbete, en undersökning om brottslighetens kostnader och attitydundersökning om rättsmedvetandet kan en vidareutvecklas. Den föreslagna lösningen utesluter inte ekonomiska projektbidrag från ledamötemas huvudmän eller från annat håll. Tvärtom gäller det för framförallt sekreteraren att aktivt arbeta med finansieringsfrâgoma. Mot den angivna bakgrunden är det viktigt att vederbörande har en gedigen forskar- och projekzledarkorrtpetens. Frågan inrättande vetenskaplig nämnd behandlas i nästa om av en avsnitt.

6.6.5 Vetenskaplig nämnd

Enligt BRÅs instruktion 8 § har rådets vetenskapliga delegation viktiga och omfattande uppgifter. Delegationen skall behandla frågor metodik och vetenskaplig inriktning i nya forsknings- och om utredningsutvecklingsprojekt, om etik i projektarbeten och utvärdering och bidrag till enskilda för forskning och m.m. om utredning utveckling. Som tidigare nämnts har av olika skäl delegationen i det närmaste helt ägnat sig bidragsfrágan. Under det senaste året har visserligen de övriga uppgifterna aktualiserats, men

148 Mål och medel SOU 199280

då denna utredning aviserades beslöt delegationen att bordlägga frågan i avvaktan på utredarens bedömningar och förslag. Jag anser mig inte ha anledning närmare behandla frågan varför delegationen inte arbetat i enlighet med rådets instruktion, kan men inte underlåta påpeka att så inte har skett. Då det gäller diskussionen om metodik och vetenskaplig kvalitet kan det naturligtvis hävdas att rådets båda enhetschefer besitter sådan kompetens, bekräftad i sakkunnigutlåtanden för den professur i allmän kriminolog de som båda söker, att behovet inte har känts så stort att initiera sådan en diskussion. Allvarligare är att etik- och utvärderingsfrågorna inte kommit upp på agendan. Nu har i viss mån en ny situation uppstått. Allt tyder på att inom en inte alltför avlägsen framtid kommer några BRÅs erfarna av mer forskare att lämna rådet för framträdande akademiska tjänster. Detta förhållande jämte naturlig personalomsättning i övrigt, de allmer en krävande utvärderingsuppdragen och de betydelsfulla insatserna i de brottsförebyggande pilotprojekten innebär att den metodologiska och kunskapsteoretiska debatten måste hållas levande och utvecklas inom

rådet. Härtill kommer att hanteringen bidrag som nedan i 6.6.6

av föreslås övergå till kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet för finansiering av doktorandtjänster kommer att upphöra. För egen del gör jag den bedömningen att bör söka sig fram till man en annan verksamhetsform än den som nu gäller. Mitt förslag år att en vetenskaplig nämnd inrättas vid rådet för de nämnda ändamålen. Inom det sektoriella FoU-området förekommer ett antal vetenskapliga råd knutna till sektorsorganen, främst Statistiska Centralbyrån, Socialstyrelsen och Livsmedelsverket. Beslut har nyligen tagit om inrättande av ett råd inom Arbetsmiljöfonden. Dessa råd har primärt karaktär av konsultativa expertgrupper under vederbörande verkschef; i de flesta fall utsedda av regeringen. Råden har regel inga som självständiga kollektiva uppgifter typ granskning, uppföljning, av utvärdering eller i övrigt några samlade rådsuppgifter. I princip tas inga rådsbeslut. Denna typ råd inte mot de krav av svarar som uppställts i BRÅs instruktion för den vetenskapliga delegationen. En både semantisk och praktisk olägenhet är givetvis också att använda två rådsbegrepp med anknytning till organisation det brottssamma förebyggande rådet och det vetenskapliga rådet. Jag har närmast i åtanke konstruktionen Byggforskningsrádets vetenskapliga nämnd BVN. Den har till uppgift att bl.a. verka för att rådets verksamhet bedrivs på vetenskaplig grund och att den vetenskapliga metodutvecklingen stimuleras på olika sätt. Även om nämnden i övrigt har uppgifter, är BRÅ främmande t.ex. som att utvärdera stöd som BFR lämnat till högskolan, så är själva arbetssättet intressant för BRÅ-situationen. I BVN förväntas ledamöterna

SOU 199280 Mål och medel 149

göra vissa insatser i form av smärre uppdrag för utvärderingar, utrednings- och utvecklingsprojekt, diskussionsgrupper, skriftarbete, seminarier och liknande. Ledamöterna har ett årsarvode för sitt arbete. Lång förtrogenhet med vetenskapligt arbete, förståelse för sektorsforskningens problem samt intresse för vetenskapsteoretiskoch forskningspolitisk debatt krävs av nämnden i dess helhet. Som ordförande bör väljas en person, som utöver den nämnda bakgrunden, är van att ta egna initiativ och som också kan sägas stå för självständighet och integritet. Nämnden bör liksom samverkans- -

delegationen ha en budget och en fast sekreterare deltid.

- Nämnden bör ha en sammansättning ej överstigande 10 personer med vetenskapliga företrädare för främst allmän kriminologi, polisforskning, kriminalpolitisk forskning, rättspsykiatri, psykologi, sociologi, Straffrätt, alkoholhälsoforskning, statistik och ekonomi, med rätt att för särskilt ändamål adjungera vetenskaplig expertis inom ett särskilt ämnesområde t.ex. vittnespsykologi. Nämnden skulle kunna bli ett forum inte endast för behandlingen av de nämnda frågorna utan också en av många efterfrågad samlingsplats och ett centrum i ett kriminalvetenskapligt nätverk, främst lokalt, men i vissa fall även nationellt.

6.6.6 Bidrag till kriminologisk forskning

I avsnittet 2.2.2 har under redovisningen BRÃs vetenskapliga av delegation beskrivits delegationens befattning med rådets bidrag till enskilda för kriminologisk forskning och utvecklingsverksamhet. Av den av Lisbeth Eklund gjorda sammanställningen och analysen framgår att en betydande del av de medel som utdelas kan sägas ha gått till forskningsprojekt, inte sällan till arbeten av grundforsknings-

karaktär. BRÅ-ansvariga för verksamheten har uttalat att de kunnat

märka en markant nedgång under i antalet kompetenta senare sökande och att starka skäl talar för att medlen skulle göra störst nytta om de oavkortat används för doktorandtjänster. Jag biträder uppfattningen att medlen i fortsättningen bör användas på detta sätt. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att rådet skall avstå från medlen. Man kan t.ex. tänka sig en ordning genom vilken rådet genom den vetenskapliga nämnd, som jag föreslår skall ersätta den nuvarande vetenskapliga delegationen, övertar utdelningen med den bestämda inriktningen att medlen skall användas för doktorandtjänster. Man kan utgå från att många doktorander oavsett varifrån de får sina doktorandmedel även fortsättningsvis kommer att arbeta på BRÅ, ofta parallellt med både avhandlings- och projektannat arbete. Jag kan också se att hanteringen av medlen inneburit värdefulla

150 Mål och medel SOU 199280

kontakter för rådet och troligen också bidragit till en viss good will. Med tanke på viss renodling och förstärkning BRÅs att en av roller är av nöden, att doktorandtjänster hör hemma inom högskolan samt att tjänsterna behövs i den resurs- och kompetensuppbyggnad som förestår för den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, gör jag emellertid den bedömningen att medlen för närvarande cirka 800 000 kr bör överföras dit.

6.6.7 Utvärdering

I 1990 års forskningspolitiska proposition aviserades specifika krav på att forskningsorganen såväl de medelstilldelande de forsk- - som ningsutförande, oavsett departementstillhörighet skulle utvärdera relevansen och kvaliteten i övrigt på sin verksamhet. Anslaget har följts upp, bl.a. det sätt jag inledningsvis redovisat, med som en rad övergripande relevans-, kvalitets- och effektivitetsöversyner av olika sektorsområden t.ex. bygg- och arbetsmiljö, energi, naturvård, försvars- och transporttrafikområdena. I myndighetsspecifika direktiv har vidare krävts av alla FoU-organ inom den offentliga sektorn att de som ett led i den fördjupade budget- och anslagsprocessen skall redovisa det sätt på vilket man gripergripit sig utvärderingsan frågorna. Under innevarande år har sålunda rapporter utvärdering om med angivande av särskilda resultat- och prestationsmâtt ingivits till regeringskansliet och följts i fördjupade anslagsframställningar. upp Det har varit en för alla mycket hektisk tid, i många fall utan förankring i ett metodologiskt utvecklingsarbete. I högskolevärlden är utvärderingar av den vetenskapliga kvaliteten naturligtvis inget nytt. Forskarsamhället sätter sina standards. Graden mål- och kravuppav fyllelse är under ständig kritisk debatt i disputationer och andra traditionella akademiska former för vetenskaplig granskning och bedömning. De basala forskningsråden främst Naturvetenskapliga forskningsrådet och de större sektoriella FoU-organen t.ex. NUTEK, tidigare STU, och BFR har omfattande utvårderingsen verksamhet genom peer reviews och andra utvärderingsmetoder. I avsnitt 6.1 har jag närmare behandlat frågan om relevans- och de vetenskapliga kvalitetsbegreppen. Några nedslag har gjorts beträffande dessa spörsmål inom den kriminalvetenskapliga högskolesektorn. Jag har bl.a. konstaterat att vi inom landet har mycket ett par

intressanta longitudinella forskningsprojekt IDAÖrebro-proj ektet och

Metropolit, som allmänt utomordentligt gedigna anses som ur vetenskaplig synpunkt och stabilt förankrade i internationell forskning. Någon för hela det kriminalvetenskapliga FoU-området Övergripande utvärdering har inte gjorts, bl.a. beroende pä vilket jag i flera att -

SOU 199280 Mål och medel 151

sammanhang nödgas konstatera det saknas sammankallande - en

kraft som känner ansvar för området i dess helhet.

Då det gäller BRÅs verksamhet har under år generella senare framställningar gjorts till departementet om extra utvärderingsmedel. Departementet har inte vidtagit någon åtgärd i avvaktan på att ett mer specifikt utvärderingsprogram utarbetas och har dessutom under tid ansett sig böra avvakta resultatet av denna utredning. senare Det hade många synpunkter varit utomordentligt värdefullt med ur relevans- och kvalitetsutvärdering inom ramen för denna översyn. en Inte minst tidsskäl skulle det ha varit ett omöjligt uppdrag. I sin av i år avgivna vårrapport till regeringen, bilaga 16, har emellertid rådet beskrivit hur det vill gå till väga. I den fördjupande anslagsframställning, nyligen lämnats, följer rådet upp vårrapporten och gör som ett mycket habilt försök att redovisa vissa resultatmått och indikatiobeträffande verksamhetens relevans, främst beträffande informaner tionsfrågor enligt följande schema BRÅs kommentar Resultatmått

Läsvärdesundersökningar Utvecklas av BRAs publikation

Användning BRÅs Årligen

av publikationer i återkommande undervisning Hänvisning till BRÅ Begränsat värde; i motioner m.m. svårt att analysera

Pressbevakning Årligen återkommande

Utvärdering tidskr. Upprepas med några av APROPÅ års mellanrum

Uppföljning BRÅs Löpande; av konferenser internt värde

Telefonmätning Upprepas under kortare perioder; internt värde

Försåljningsstatistik Löpande

Relevansbedömning Intern bedömning BRÅs projekt, fortlöpande; har av publikationer etc. sina begränsningar

Det allmänna intrycket jag får, när jag tar del av redovisade resultat, är att BRAs informationsverksamhet fungerar bra, att rådets skrifter

152 Mål och medel SOU 199280

regelmässigt har ett stort läsvärde och att seminarie- och annan kontaktverksamheten är livlig. Däremot är det rejäl utvärdeutan en ring omöjligt att bedöma materialets och uppgiftemas kriminalpolitiska värde. Då det gäller de vetenskapliga relevans- och kvalitetsfrågorna är det naturligtvis ännu svårare, för att inte säga omöjligt, att göra några väl underbyggda bedömningar. Generellt kan alltid hänvisas till uppskattande omdömen från rådets omvärld, det som skall framhållas oña har upprepats under mina utredningskontakter. - Ett sådant positivt omdöme lämnas Patrik Törnudd i den PM till av utredningen som jag tidigare hänvisat till

BRÅ intar dominerande position i

knappast någonsin har gjorts gällande att BRÅ skulle bedriva

vetenskapligt undermålig eller kriminalpolitiskt irrelevant forskning. Jag vågar påstå att en bred forskaropinion i Finland och i andra länder högt uppskattar det arbete BRÅ utför ...

Det finns all anledning att följa de propåer utvärdering upp om som BRÅ gjort. Den beredvillighet och det intresse, som visats saken, bör

dessutom vara en garanti för att utvärderingen kan bedrivas i en avspänd och konstruktiv anda. Som ett exempel på hur utvärdering en skulle kunna läggas upp hänvisas i tillämpliga delar till den BVNmodell med allmänna riktlinjer för utvärdering selaorsforskning, av som jag tillsammans med medarbetare utvecklat och praktiserat under en tioårsperiod, bilaga 17.

6.6.8 Ett BRÅ

nytt

Den inledande något provokativa frågan ett nytt BRÅ kan lätt om avdramatiseras genom konstaterandet att ingenting framkommit under min utredning som föranleder mig att ifrågasätta rådets existens och dess sektoriella FoU-roller. Däremot är det uppenbart att BRÅ än och i linje med sitt ursprungliga uppdrag måste kraftsamla mer - sina resurser som ett kunskaps- och informationsorgan dels på samverkansfrågor och utvärdering kriminalpolitiska reformer, dels på av

att utveckla strategier och former för lokalt brottsförebyggande

arbete. Det är mot denna FoU-operationella bakgrund mina påsom pekanden och förslag skall ses.

Programforskning

I avsnitt har beskrivits ambitionerna i slutet 1950-talet gripa av att sig an det vetenskapliga studiet kriminalitetens orsaker på bred av front på basis av ett grundforskningsrâden utarbetat av gemensamt

forskningsprogram. Jag har inte försökt att närmare spåra orsakerna

SOU 199280 Mål och medel 153

till att ett program aldrig realiserades utan endast angivit några tänbara orsaker. En anledning säkerligen att dåtidens kriminalvar vetenskapliga experter utan undantag hårt engagerade var i stora forskningsprojekt typ 195 6 års klientelundersökning. Operationellt var man i färd med att arbeta sig igenom ett antal delprogram tillsom sammans skulle ha kunnat bilda ett övergripande nationellt forskningsprogram. Det är alldeles speciellt intressant att konstatera att vid tidpunkt en då sektorsforskningen tog fart och de stora nationella forskningsprogrammen började växa fram t.ex. energiforskningen, för att blomma ut i full kraft under 1960- och 1970-talen, så fortsatte kriminalvetenskapen att arbeta på ett traditionellt ganska fragmentariskt sätt. Retrospektivt kan det möjligen sågas att området härigenom kom att undvika många av de fallgropar och snedsteg och inte minst alla de - grusade förhoppningar följde i flera de stora forskningssom av programmens spår. På minussidan av denna progressiva passivitet kan antecknas att man tappade tempo och troligen också viss bas en för god framtida forskning. I en stark vilja att komma och åtgärda samhällsproblemen mobliserades forskningen och integrerades med åtgärder för planering och samordning. I den meningen blev BRÅ barn sin tid. Men ett av for BRÅs eller högskolans del gav denna utveckling inte tillräckligt stark motivation för att påbörja ett gemensamt programarbete på sätt

skedde inom andra samhällssektorer. Återigen kan detta ha berott på

att BRÅ inte eller blev det centralt var planerande och medelsfördelande sektorsorgan i ett rationellt övergripande system, som man hade för andra sektorer, och som i en anda radikal rationalism av förväntades kunna ge svar på de många obesvarade samhällsfrågorna. Det kan säkerligen ligga mycket berättigad kritik i uppläggav ningen av de stora forskningsprogrammen under främst 1970- och första hälften av 1980-talet, bl.a. att de ofta blandning var en av många gånger oförenliga intressen administrativa, vetenskapliga, politiska osv. Till programformens fördelar hör dock den drag- och lyskraft som ligger i ekonomisk kraftsamling och i ett betydande en uppbåd av kompetenta forskare. Den tvärsektoriella samverkan blir också ett naturligt inslag i detta sätt att arbeta. Rätt utformad och använd ger programformen goda förutsättningar för vetenskapliga framsteg. Som exempel på intressanta programkoncept har jag hänvisat till fyra programområden socialekologisk kriminologisk forskning, kriminalpolitisk forskning, individinriktad kriminologisk forskning och rättspsykiatrisk forskning, bilagorna 11-14. Program för dessa områden skulle kunna betraktas delprogram i nationellt som ett kriminalvetenskapligt Anknytande tjänstefrågor har behandprogram.

154 Mål och medel SOU 199280

lats i avsnitt 6.5; ñnansieringsfrågoma behandlas i nästa avsnitt 6.8. Min bedömning är att det just för tillfället verkar finnas ett väl underbyggt intresse för kriminalvetenskaplig programforskning och att det gäller att snabbt knyta an till de forskare och forskningsmiljöer som redan nu eller framöver år beredda att satsa på denna typ av forskning. Möjligheterna till framsteg år emellertid helt beroende av

uthålliga och skickliga forskare samt en säker och långsiktig

finansiering.

6.8 Finansiering

Min översyn har i första hand varit inriktad på övergripande och principiella frågor. Jag har inte över hela fältet kunnat följa den pågående fördjupade budgetprocessen och tid har heller inte givits att närmare penetrera administrativa och andra ejfelaivitetsfrågor. Jag förutsätter att även dessa frågor kommer att ingå i kommande, föreslagna utvärderingar om de kriminalvetenskapli ga FoU-verksamheternas relevans och vetenskapliga kvalitet. Däremot har jag haft synpunkter och förslag beträffande förstärkning av främst den krinzinalvetenskapliga grundforskningen inrättande ett antal professurer och därtill knutna tjänster genom av samt ökning av program- och projektmedel för kriminalvetenskapen lig forskning. Jag har konkluderat att det kriminalvetenskapliga forskningsñltet är splittrat och ekonomiskt underförsörjt samt att tillgängliga medel inte står i någon helst rimlig proportion till varesig brottsligsom hetens kostnader, och vad den i övrigt ställer till med, eller till vad andra samhällssektorer satsar på sina motsvarande FoU-verksamheter. Jag är naturligtvis samtidigt medveten om det kärva ekonomiska läget. Jag behandlar först forskanjänstema A; därefter projekt- och programñnansieringen och därtill anknutna frågor B.

A Forskartjänster I avsnitt 6.5.1 uppbyggnaden av en professur redovisar jag om överslagsvisa belopp; för enbart en professur omkr. 1 mkr och för en lektors- eller forskarassistenttjänst ca 12 mkr för vardera; alla kringkostnader inräknade. En doktorandtjänst kostar ungefär 250 000 kr per år.

Doktorandtjänster 2 och administration av ett kriminalvetenskapligt nätverk vid Lunds universitet 0,75 Sa 5.25

Jag utgår från att polisforskningsprofessuren med anknutna tjänster oavsett placering bibehåller sin nuvarande finansiering och att tre doktorandtjänster vid kriminologiska institutionen vid Stockholms

universitet kan finansieras de BRÅ-medel 800 000 kr jag av ca som

föreslagit skall överflyttas dit. Generellt har jag redan deklarerat att jag av bl.a. integritetsskäl

oberoende ställning och inriktning på grundläggande forskning anser

att de nya forskartjänsterna bör ha en mer generell och helhetsbaserad finansieringsgrund. Det utesluter naturligtvis inte att sektorsorganen i varje fall indirekt och som en del i det övergripande system som de tillhör får vara med att betala. Men av principiella skäl anser jag det mindre lämpligt att en grundforskningsprofessur ggg finansieras av ett sektorsorgan ingående i den helhet eller de helheter som vederbörande innehavare måste kunna känna sig fñ och obunden att kritisera på vetenskaplig grund. Det gäller i första hand professurerna i kriminalpolitik och rättsspykologi och deras förhållande till rättsväsendet. Ett visst respekt- och integritetstavstånd måste alltid föreligga. I de andra fallen råder inte på samma sätt någon intressekonflikt. Ett problem i sammanhanget är frågan om intressentskap och partgörhållanden. Justitiedepartementet och utbildningsdepartementets roller i fråga om finansiering av högskoletjänster förefaller klara. Frågan hör primärt till utbildningsdepartementets ansvarsområde. Men med det nya systemet med självständiga högskolor vem förhandlar med högskolan; vem känner ett ansvar för helheten Mitt förslag är att regeringen utser en särskild kontaktpersonförhandlare som kan tillvarata det övergripande intresset av att frågor om inrättande av tjänster och finansiering tas upp till diskussion med högskolan, forskningsråd, etc.

156 Mål och medel sou 199280

B Projekt- och programfinansiering m.m. Finansiering av programforskning Först måste konstateras att långsiktiga program- och projektmedel saknas för att kunna utveckla den grundläggande kriminalvetenskapliga forskningen inom landet. Denna typ av medel bör primärt finnas inom forskningsrådssystemet för anslag till sådana innovativa forskare, forskargrupper och forskningsmiljöer som i kvalitetsbefrämjande konkurrens kan svara för en systematisk och långsiktig kunskapsuppbyggnad. Syñet bör därvid bl.a. vara att främja tillkomsten och utvecklingen av svenska centers of excellens för kriminalvetenskaplig forskning. För den kriminologiska programforskningen redovisas ett av Per-

Olof Wikström utarbetat program på basis det s.k. MacArtur-program-

met vid Harvard universitetet i USA Program on Human Development and Criminal Behavior. Wikström förutsätter att ett svenskt program skall bedrivas i internationell forskarsamverkan och han har också försäkrat sig om medverkan av flera utländska ledande forskare. Knut Sveri bidrager till min exempelsamling med ett förslag om kriminalpolitisk programforskning. Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet har lämnat ett förslag till ett forskningsprogram för individinriktad kriminologisk forskning. Sten Levander har utarbetat ett förslag till rättspsykiatriskt forskningsprogram inom Rättsmedicinalverkets verksamhetsområde. Jag har utgått från att forskningsråden har ett intresse av att gemensamt utarbeta och finansiera ett nationellt kriminalvetenskaplig forskningsprogram. Då det gäller finansieringsfrågan finns det emellertid anledning att också överväga löntagarfondsmodellen.

Av forskningsråden har Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond

hitintills svarat för drygt hälften av det samlade forskningsrådsstödet. De riktlinjer som vid fondens bildande 1965 utarbetades för dess stödverksamhet och som i stort sett i allt väsentligt fortfarande gäller underströks att fonden speciellt bör stödja stora och lång- siktiga forskningsprojekt och främja kontakter med internationell forskning. Som exempel på angelägna forskningsuppgifter nämndes bl.a. vissa spörsmål rörande kriminaliteten. RJ har sålunda känt och också tagit ett ansvar för finansieringen av den långsiktiga och internationellt orienterade forskningen inom det kriminalvetenskapliga forskningsfältet. Det är därför enligt min mening naturligt att för finansiering av övergripande kriminalveten- skapliga forskningsprogram även fortsättningsvis knyta an till -

SOU 199280 Mål och medel 157

riktlinjerna för fondens verksamhet och dess stödtraditioner.

Jag gör den bedömningen att den kriminalvetenskapliga programforskningen behöver ett ekonomiskt årligt tillskott på minst 6 miljoner kronor i 1992 års penningvärde för att i någon mån kunna motsvara de anspråk kan ställas på grundläggande forskning som en med det dubbla syftet att åstadkomma habil vetenskaplig grund en och en därpå praktiskt inriktad FoU-verksamhet.

Den del av löntagarfondmedel, kan komma avdelas för som att forskningsändamål, kan tänkas bli inriktad på långsiktig, konkurrensutsatt och internationellt gångbar forskning. Den utgångspunkten och Riksbanksfondens centrala fmansieringsroll för området och dess status som självständig stiftelse föranleder mig föreslå fonden att att av löntagarfondmedel donation på 200 miljoner kronor ges en som för långsiktig användning med 3 årlig avkastning procent kan garantera den svenska kriminalvetenskapliga forskningen ett obrutet

ekonomiskt basstöd. De nämnare formerna får utredas i särskild ordning.

Rättspsykiatrisk forskning och medicinsk kriminologi

Den bild jag fått den rättspsykiatriska forskningens av och den medicinska kriminologins läge i Sverige är mycket dyster. Givet det stora såväl inom- utomvetenskapliga behovet som av att denna forskning utvecklas måste den aktuella situationen betecknas som mycket allvarlig.

Sten Levander talar i sitt förslag till rättspsykiatrisk forskning inom

Rättsmedicinalverket RMV, bilaga 14, många års försummelom ser och om ett i stort sett obefintligt samarbete mellan olika

aktörer, och en allmänt låg forskningsverksamhet inom ett samhälls-

enorma ingivna anslagsframställning för budgetåret 199394 till att forskningsbasen inom den rättspsykiatriska verksamheten för närvarande är svag. Lars Lidberg och Henrik Belfrage redovisar i sitt bidrag

till utredningen, bilaga 15, att den medicinska kriminologin idag nästan helt är utan resurser.

Oavsett orsakerna till den nuvarande bristsituationen är det alldeles

uppenbart i varje fall i ett kriminalpolitiskt perspektiv - och med tanke på de stora förändringar nyligen genomförts i svensk som lagstiftning beträffande psykiskt störda lagöverträdare att åtgärder snabbt måste vidtagas för att påbörja upprustning FoU-området. en av Det är därför med stor tillfredsställelse jag kunnat konstatera att

RMV nu i sin anslagsframställning lägger grunden till

en upparbetning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som ligger inom verkets ansvarsområde. Där ingår bl.a. arrangemang och diskussioner med berörda universitetsfakulteter för att vid universite-

158 Mål och medel SOU 199280

ten skapa adjungerade professurer för chefsläkare inom den rättspsykiatriska vården på samma sätt som skett inom det rättsmedicinska forskningsområdet. RMV har vidare, som nämnts, säkrat driften vid

det tidigare Kriminologiska Centralarkivet numera benämnt Rätts-

medicinalverkets Centrala Arkiv, RCA. Jag har också god förhoppning om att en komplettering och förstärkning av RCA som forskningsregister skall kunna komma till stånd genom överförande visst aktmaterial från socialstyrelsens tidigare parallellarkiv. av RMV har i sin petitia inte öronmärkt några medel för det utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten, verket enligt sin instruktion har ett särskilt ansvar för. som Det är naturligt med tanke på den berednings- och upparbetningsprobörjat och där verket knappast ännu kan ha grepp om cess som nu vad kommer att hända ute på ñltet. som Genom RMVs tillkomst kan sägas att behovet av en central FoUfunktion inom det kriminalvetenskapliga FoU-området i någon mån reducerats. Realiseras planerna på att inom verket inrätta ett forskningsråd så också den vägen möjlighet att relativt snabbt ges göra uppbyggande insatser. Samtidigt aktualiseras den ständigt återkommande frågan myndighetsforskning och ren högskoleom forskning. Av olika skäl har Medicinska forskningsrådet under senare år inte utdelat ett enda anslag till den rättspsykiatriska forskningen. Det externa forskningsanslag på 200 000 kr, som rättspsykiatriska institutionen i Stockholm erhöll för 199192, kom från Riksbankens

Jubileumsfond se under avsnittet 3.2.

ovan Som jag tidigare redovisat 3.2.4 finns det inga principiella inskränkningar eller betänkligheter för MFR att anslå medel till rättspsykiatrisk forskningmedicinsk kriminologi. Det finns också anledning anta att rådet kommer att tillsätta en s.k. initiativgrupp

med forskare och företrädare för RMV och den praktiska yrkesverksamheten med syfte att närmare behandla den grundläggande rätts-

psykiatriska forskningens behov. Inom för det nuvarande ramen systemet med rådsfmansierade forskartjänster och det nya system med tidsbegränsade högskolelektorat, rådet föreslagit i sin fördjupade som anslagsframställning och som förhoppningsvis kommer att accepteras, borde det finnas möjligheter för MFR att tillmötesgå bl.a. det av mig biträdda önskemålet forskaryânst vid social- och rättspsykiaom en triska institutet vid Karolinska Instiututet i Stockholm med särskild inriktning på RMC-baserad forskning.

Stöd till forskningsmiljö mm. Den kriminalvetenskapliga forskningen är Stockholmsdominerad. Vid Lunds universitet finns emellertid många forskare som arbetar med

SOU 199280 Mål och medel 159

frågor av direkt eller indirekt kriminalvetenskapligt intresse och som

förklarat sig intresserade att arbeta i ett informellt nätverk och i

av samarbetsprojekt under förutsättning att någon institutionperson tar på sig uppgiften att svara för de praktiska och programatiska nätverksfunktionema. Dekanus för samhällsvetenskapliga fakulteten har förklarat sig positiv till tanken. Prefekten för sociologiska institutionen har deklarerat att institutionen är intresserad och av beredd att svara för nätverket. Min bedömning är att det är angeläget att på olika sätt främja en kvalitetsstimulerande mångfald och konkurrens, inte bara lokalt utan också nationellt. Lund har vid mina hearings och kontakter i övrigt visat ett så stort intresse för ett kriminalvetenskapligt nätverk att möjligheten bör gripas, när den erbjuds, att med olika medel utveckla den lokala forskningsmiljön. Sociologiska institutionens och samhällsvetenskapliga fakultetens intresse borgar för att satsade medel kommer att användas på ett ändamålsenligt sätt. En förutsättning är emellertid att fakulteteninstitutionen erhåller ett öronmärkt medeltillskott i storleksordningen 750 000 kr. Inom denna bör kunna ram rymmas finansieringen av två doktorandtjänster och administrationen av det kriminalvetenskapliga nätverket, varvid förutsätts doktoranatt derna under en erfaren projektledare kan assistera nätverket på olika sätt. Den närmare utformningen av nätverksprojektet får ankomma på sociologiska institutionen. De tillkommande medlen bör anvisas i fakultetsanslaget med angivande i såväl proposition regleringssom brev att det rör sig specialdestinerade medel. om

SOU 199280 161

IV

Slutsatser och förslag

Jag har gjort följande observationer.

Det svenska kriminalvetenskapliga forskningsområdet utmärks av Cl ett dualisttlsla, i vissa fall trefaldigt departementalt huvudmannaskap justitie-, utbildnings- och socialdepartmenten,

brist på en sammankallande central jimktion för bl.a. programoch ñnansieringsfrågor; behovet sådan funktion accentuerat av en i perspektivet av en alltmer självständig och decentraliserad högskola,

ekonomisk underförsörjning i förhållande till andra F0U-områden,

klart otillräckliga ekonomiska resurser, uppgående endast till bråkdelar av procent av de medel disponeras högskolesom av systemet, rättsväsendet etc.,

obalans mellan högskolans och det sektoriella FoU-systemets ekonomiska resurser,

en relativt liten forskarkader med endast tre specialprofessorer

allmän kriminologi, prolisforskning och rättspsykiatri, endast en specialinstitution inom högskolan kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet med dominerande undervisningsverksamhet på forskningens bekostnad och därav föranledd risk för degradering självständig forskningsinsom stitution,

Stockholmsdontinans kriminologiska-, sociologiska Metro-

polit och psykologiska- IDA"Örebroprojektet" institutio-

nerna vid Stockholms universitet, social- och rättspsykiatriska institutionen vid Karolinska institutet, Brottsförebyggande rådet BRA och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet,

delvis oklara FoU-roller för högskolan och de sektoriella FoUorganen, brist på en heltäckande FoU-policy och därav betingad brist en på övergripande forskningsprogram.

162 Slutsatser och förslag SOU 199280

Cl ett starkt behov att förstärka den grundläggande forskningen utan att detta sker på bekostnad av andra betydelsefulla FoU-kategorier. Mot denna bakgrund har jag samtidigt kunnat konstatera

att det finns ett betydande intresse för kriminalvetenskaplig forskning, att skapa FoU-nätverk och att bredda forskningsfältet,

att svensk longitudinell forskning inom området intar en intemationell tätposition, att området fått en ökande kader av forskarstuderande och doktorander, att riksdagen redan intagit en positiv hållning till inrättande av tre professurer inom området diskussionen om BRA-professurer , det kriminalvetenskapliga sektorssystemet BRÅ etc har beatt tydande kvaliteter och förutsättningar att bidra med kunskap och information av stort kriminalpolitiskt värde samt att det verkar finnas en allmän förståelse bland politiska beslutsfattare för behovet av att det kriminalvetenskapliga forskningsoch utveckvecklingsarbetet förstärks. I min översyn har jag utgått från de i direktiven givna förutsättningarna att professurer endast bör inrättas inom högskolan, att utredningsområdet bör ses i ett såväl nationellt som internationellt FoU-perspektiv, att höga krav skall ställas på samhällsrelevans och vetenskaplig kvalitet, att den kriminalvetenskapliga forskningen skall förstärkas genom bl.a. en bättre samordning av tillgängliga system och resurser, att en lämplig avvägning mellan grundläggande forskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete skall sökas, att en väl fungerande kunskapsöverföring skall etablereras mellan de skilda FoU-slagen samt BRÅzs roller skall över med syfte att effektivisera rådets att mm. ses arbete och anpassa det till ett nationellt FoU-perspektiv.

Översynen har gett mig anledning göra följande bedömningar

El Det måste primärt vara ett samhällsintresse och en samhällelig uppgift att ha det övergripande ansvaret för den kriminalveten-

SOU 199280 Slutsater och forslag 163

skapliga forsknings- och utvecklingsverksamheten. D Högskoleforskningen bör förstärkas och utvecklas med forskaroch doktorandyänster samt stöd för att främja innovativa och konkurrenskraftiga FoU-miljöer. D Särskilda åtgärder bör vidtas för att behålla den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet som självständig institution. Institutionen bör även i fortsättningen hänföras till den samhällsvetenskapliga fakulteten. Professuren i allmän kriminologi bör som hitintills vara gemensam för juridisk och samhällsvetenskaplig fakultet. D En kraftsamling bör göras av forskningsråden för att främja den kriminalvetenskapliga grundforskningen. Det kan göras genom ett av råden gemensamt utarbetat och finansierat nationellt kriminalvetenskapligtforskningsprogram. D En central FoU-fitnktion bör skapas för att främja en förstärkning av de kriminalvetenskapliga insatserna. BRÅ bör utveckla och förstärka sin samverkansroll och in- D tensiñera arbetet med att utveckla modeller för lokalt brottsförebyggande arbete. Till rådet bör knytas en vetenskaplig nämnd med uppgift att behandla bl.a. utvärderings-, FoU-metodologiska och forskningsetiska frågor. D Planerna på att skapa krimininalvetenskapliga nätverk, centra och liknande i universitetsstäderna bör på olika sätt arrangemang uppmuntras. D Det kriminalvetenskapliga systemet i dess helhet bör i sam- verkan mellan huvudmännen och med anlitande av internationell expertis göras till föremål för en grundlig kvalitets- och rele- vansutvärdering. D Regering bör utan bindande utfästelser förordna en särskild - kontakt- och förhandlingsperson, som i ett övergångsskede kan tillvarata det övergripande allmänna intresset av att frågor om tjänster och finansiering till diskussion med högskolor, tas upp forskningsråd etc. samt att den aktualiserade kvalitets- och relevansutvärderingen förbereds och genomförs.

Översynens förutsättningar, mina observationer, konstateranden,

bedömningar och erfarenheter i övrigt från utredningen ger anledning till följande

164 Slutsatser och förslag SOU 199280

Förslag A Anslagsñågor Följande professurer bör inrättas en professur i kriminalpolitik, vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet;

en professur rättspsykologi med inriktning på bl.a. vittnespsykologi, vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet;

en professur i kriminalpsykologi, vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, med anknytning institutionens arbete med longitudinella studier, särskilt IDAOrebroprojektet;

Följande forskartjänster bör inrättas en tjänst som högskolelektor med inriktning på forskning vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet med anknytning till professuren i kriminalpolitik; en tjänst som forskarassistent vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet med anknytning till professuren i kriminalp0litik; en forskartjänst vid social- och rättspsykiatriska institutionen vid Karolinska institutet med anknytning till Rättsmedicinalverkets centrala arkiv, RCA; Se nedan under 5. beträffande tillskott av doktorandtjånster vid Lunds universitet.

Brottsförebyggande rådets medel för bidrag till kriminologisk forskning fn. cirka 800.000 kr. bör överföras till juridiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna vid Stockholms universitet för att gemensamt användas till doktorandtjänster vid kriminologiska institutionen. För att långsiktigt främja svensk internationellt konkurrenskraftig forskning bör Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond - ges en donation på 200 milj. kr., med 3 procents årlig avkastning som kan garantera den kriminalvetenskapliga forskningen ett obrutet grundstöd. Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet bör erhålla ett med 750.000 kr. förhöjt fakultetsanslag att användas av universitetets sociologiska institution för att främja och utveckla ett kriminalvetenskapligt nätverk.

SOU 199280 Slutsater och förslag 165

B Övriga frågor

Vid Brottsförebyggande rådet bör rådets vetenskapliga delegation ersättas med en vetenskaplig nämnd; Frågan om behovet och formerna för en central funktion för att främja och förstärka den kriminalvetenskapliga FoU-verksamheten bör utredas; En utvärdering bör ske av den kriminalvetenskapliga FoUverksamhetens vetenskapliga kvalitet och samhällsrelevans;

Regeringen bör utan bindande utfästelser förordna en särskild - kontakt- och förhandlingsperson med uppgift att tillvarata det allmänna intresset av att frågor om tjänster och finansiering inom det kriminalvetenskapliga FoU-området tas upp till diskussion med högskolor, forskningsråd, etc., samt att den föreslagna utvärderingen enligt 3. ovan förbereds och genomförs; I övrigt hänvisas till de bedömningar och därav föranledda förslag som fortlöpande redovisats i detta betänkande.

C

Ekonomisk sammanfattning i mkr

Forskartjänst vid social- och rättspsykiatriska institutionen vid Karolinska institutet 0.5 Doktorandtjänster 2 och administration av ett kriminalvetenskapligt nätverk vid Lunds universitet 0.75 Sa. 5.25

SOU 199280 167

i JUSTITIE- REGERINGSBESLUT Bilaga 1 DEPARTEMENTET 19920243 91-3371

F.d. statssekreterarenOla N yquist Champinjonvigen 6 756 45 Uppsala

Regeringen uppdrar åt f.d. statssekreteraren,docenten Ola Nyquist, 1516, u nom eu led i förberedelserna inom regeringskansliet inför 1993 åra forskningsproposition se över hur de resurser för kriminologiskkrimi- nalpolitisk forskning som nu disponeras av bla. Brottsförebyggande rådet BRÅ bäst kan utnyttjas för verksamhet en av hög vetenskaplig kvalitet och samhillsrelevans. En utgångspunkt för uppdraget skall vara att behovet av knmrnologisk och kriminalpolitisk forskning bör ses i ett övergripande nationellt perspektiv och innefatta såväl den forskning bedrivs vid BRÅ, som Kriminalvårdsstyrelsen och Polishögskolan liksom den forskning som bedrivs vid univasiteten med resurser som fördelas av forskningsråden inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. En avsikt med översynen år

att belysa hur den aktuella forskningen kan förstärkas. bl.a. genom en bättre

samordning.

översynen bör inledas med en kartläggning av den kriminologiskakriminalpolitiska forskning som bedrivs vid ovan nämnda myndigheter liksom den forskning inom området och angränsande forskningsområden som bedrivs inom högskolan. Utredaren bör vidare redovisa hur de tillgängliga forskningsresursema fördelas mellan grundläggande forskning, å den ena sidan, och tillämpad forskning och utvecklingsarbete å den andra. Den kriminologiskakriminalpolitiska forskningen i Sverige bör också belysas i ett internationellt perspektiv.

Såsom understrukits i 1992 års budgetproposition prop 199192, bil. s. 5 f är det avgörande för tryggheten i samhället att utvecklingen mot allt fler brott bryts. En långsiktig framgångsrik kriminalpolitik måstebygga på ett vil utvecklat brottsförebyggande arbete. Detta förutsätter i sin tur bl.a. att det bedrivs forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning effektivisering av det brottsförebyggande arbetet, särskilt det på lokal nivå, och uppföljningutvärdering av sådanaåtgårder.

Mot denna bakgrund och grundval av kartläggningen bör en analys göras av de framtida behoven av kr-irninologiskkriminalpolitisk forskning och hur de tillgängliga resurserna bäst kan utnyttjas för a verksamhet av hög vetenskaplig kvalitet och samhñllsrelevans.

Postadress Gatuadress Tobton vant Telefax TOM Rosenbad 4 08-7631000 20 27 34 tnzoptamiors 10333 STOCKHOLM Stockholm

168 Bilaga 1 SOU 199280

I det sammanhanget bör utredaren bl.a. belysa behoven och av förutsättningarna för en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom grundläggande kriminologiskkriminalpolitisk forskning. Dessutom bör belysas hur dessa grundläggande kunskaper bäst kan föras vidare till och tillgodogöras av den tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet. En självklar utgångspunkt skall därvid vara att den grundläggande forskningen bör bedrivas vid högskolan. Utredaren bör också klargöra den lämpliga avvägningen mellan grundforskning. å den sidan, och tillämpad ena forskning och utvecklingsarbete ä den andra.

BRÅzs forsknings- och utvecklingsverksamhet är primärt inriktad på att ge underlag för kriminalpolitisk problemlösning och brottsförebyggande reformer. En betydande del av denna verksamhet föranleds negerings- och av riksdagsbeslut. l syfte att effektivisera rådets arbete och det till anpassa ett nationellt FoU-perspektiv bör utredaren överväga om det finns behov att av göra ändringar i fråga om rådets noll, uppgåia, sammansättning och organisatoriska ställning. Därvid bör utredaren särskilt uppmärksammarådets befattning med anslagsgivning till olika FoU-projekt och överväga behovet av alternativ till den nuvarande ordningen, speciellt beträffande medelsfördelningen till gnandforskning.

För arbetet gäller vad som sägs i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angåendeutredningsförslagens inriktning dir. 19845. Översynen skall redovisas senast den 1 september 1992.

Chefen för justitiedepartementet beslutar om experter, sekreterare och annat biträde ät utredaren.

På regeringens vägnar

Gun Hellsvik

Christina Kärvinge

Kopia till

Finansdepartementet BA Utbildningsdepartementet Rikspolisstyrelsen Kriminalvärdsstyrelscn Brottsförebyggande rådet F l F 3 AdmJu RegJu

SOU 199280 Bilaga 1 169 Bilaga

Kontaktade personer

Ahlberg, Jan, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet Alexandersson, Lars, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet Andenaes, Kristian Oslo universitet, Institutt för rettssociologi Andersson, Bengt, doktorand Lunds universitet, Institutionen för psykiatri och neurokemi Andersson, Berit, forskarassistent Lunds universitet, sociologiska institutionen Andersson, Erika, doktorand Lund universitet, sociologiska institutionen Andersson, Jan, fiLdr Brottsförebyggande rådet Andersson, Tommy, fil.dr Brottsförebyggande rådet Belfrage, Henrik, docent Karolinska institutet, institutionen för social- och rättspsykiatri Bishop, Norman, f.d. byråchef

Kriminalvårdsstyrelsen

Björkman, Ulla, högskoleadjunkt Uppsala universitet, juridiska institutionen Bladh, Agneta, utbildningsledarekanslichef Stockholms universitet, juridiska och samhällsvetenskapliga nämndkansliet

170 Bilaga 1 SOU 199280

Bödal, Kåre, forskare Norska Justitiedepartementet

Christiansson, Sven-Åke, docent

Stockholms universitet, psykologiska institutionen Dahl, Sonja, departementsråd Utbildningsdepartementet Dolmén, Lars, 1e byråsekreterare Brottsförebyggande rådet Eklund, Lisbeth, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet Eriksson, Björn, rikspolischef Rikspolisstyrelsen Eriksson, Inger, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet Fjärstedt, Stig, byådirektör Kriminalvårdsstyrelsen, utvecklingsenheten Fösker, Harald, direktör Norska Justitiedepartementet Goldman, Kjell, professor Stockholms universitet, Statsvetenskapliga institutionen Hammerlin, Yngve, forskare Norska Justitiedepartementet Hansen, Marianne L., fuldmaegtig Danska Justitieministeriet Hjärne, Lars, forskare

Statens institut för byggnadsforskning

von Hofer, Hanns, forskare Statistiska centralbyrån Håkansson, Marianne, överdirektör Brottsförebyggande rådet

SOU 199280 Bilaga 1 171 Högne, Doris, polisintendent Justitiedepartementet Israelsson, Torbjörn, programchef Statistiska centralbyrån Jareborg, Nils, professor Uppsala universitet, juridiska institutionen Jansson, Carl-Gunnar, professor Stockholms universitet, sociologiska institutionen Jensen, Klaus, vicepolitimester Det Kriminalpraeventive Råd, Danmark Jonsson, Torsten, riksåklagare Klette, Hans, professor Lund universitet, juridiska institutionen Knutsson, Johannes, docent Rikspolisstyrelsen, forskningsenheten Krantz, Lars, avdelningsdirektör Kriminalvårdsstyrelsen, utvecklingsenheten Kring, Claes, departementsråd Justitiedepartementet Kringelbotn, Marianne, konsulent Norska Justitiedepartementet Kühlhorn, Eckart, professor Stockholms universitet, sociologiska institutionen Kyvsgaard, Britta, seniorsstipendiat Köpenhamns universitet, Kriminalistiskt institut Kårvinge, Christina, departementsråd Justitiedepartementet Lacotte, Christian, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet

172 Bilaga 1 sou 199280

Lager, Elisabeth, hovrättsassessor Justitiedepartementet Lathi, Raimo, professor Finska J ustitieministeriet Leijonhufvud, Madeleine, professor Stockholms universitet, juridiska institutionen Leiksett, Kåre L., kontorschef Danska Justitieministeriet Lenke, Leif, forskarassistent Stockholms universitet, kriminologiska institutionen Lidberg, Lars, professor Karolinska institutet, institutionen för social- och rättspsykiatri Lindencrona, Birgitta, departementessekreterare Utbildningsdepartementet Lindencrona Gustaf, professor Stockholms universitet, juridiska institutionen

Lindgren, S. Åke, huvudsekreterare

Socialvetenskapliga forskningsrådet Lundberg, Magnus, doktorand Lunds universitet, sociologiska institutionen Löfgren, Orvar, professor Lunds universitet, etnologiska institutionen Magnusson, Dan, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet Magnusson, David, professor Stockholms universitet, psykologiska institutionen Martens, Peter, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet Nelson, Alvar, professor emeritus Uppsala universitet, juridiska institutionen

SOU 199280 Bilaga 1 173 Nilheim, Kit

Humanistisk-samhållsvetenskapliga forskningsrådet

Nilsson, Alf, professor Lunds universitet, institutionen för tillämpad psykologi Olsson, Monika, byrådirektör Brottsförebyggande rådet, Petersen, Karsten, politimester Politiskolens politiforskningssekretariat, Danska Justitieministeriet Persson, Leif G. W., professor

Rikspolisstyrelsen, forskningsenheten

Persson, Rune, docent och perfekt Lunds universitet, sociologiska institutionen Reimann, Johan, kontorschef Danska Justitieministeriet Romanus, Gabriel, generaldirektör Roos, Hans-Edvard, forskarassistent Lunds universitet, sociologiska institutionen Roos, Kurt, överdirektör Rättsmedicinalverket Sahlin, Ingrid, forskarassistent Lunds universitet, sociologiska institutionen Samecki, Jerzy, docent och byråchef Brottsförebyggande rådet Schafft, Angelika Oslo universitet, Institutt för kriminologi Scherstén, Tore, professor och huvudsekreterare Medicinska forskningsrådet Skogh, Göran, docent Lunds universitet, nationalekonomiska institutionen

174 Bilaga 1 SOU 199280 Smångs, Britta, doktorand Lunds universitet, sociologiska institutionen Solarz, Arthur, forskare Brottsförebyggande rådet Squires, John, bibiliotekarie Brottsförebyggande rådet Stattin, Håkan, docent Stockholms universitet, psykologiska institutionen Stenelo, Lars-Göran, professor Lund universitet, Statsvetenskapliga institutionen Sterfelt, Ove, avdelningsdirektör Brottsförebyggande rådet Sunesson, Sune, professor Lunds universitet, Socialhögskolan -Svensson, Nils-Eric, direktör Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond Svensson, Roger, departementssekreterare Utbildningsdepartementet Sveri, Knut, professor emeritus Sveri, Britt Särlvik, Bo, professor och huvudsekreterare Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet Takala, Hannu Delegationen för brottsförebyggande, Finska Justitieministeriet Tham, Henrik, docent och föreståndare Stockholms universitet, Institutet för social forskning Thelin, Krister, statssekreterare Justitiedepartementet

sou 199280 Bilaga 1 175

Tiby, Eva, jur.kand. och fiLkand. Brottsförebyggande rådet Tresselt, Marit, sekretariatsleder KRÅD, Norge Tunving, Kerstin, docent Lund universitet, institutionen för psykiatri och neurokemi Törnqvist, Jan Finska Justitieministeriet Tömudd, Patrik, pol. lic. och chef Rättspolitiska forskningsinstitutet, Finland Vangstad, Mats, byråchef Rikspolisstyrelsen Wiklund, Gunilla, byråchef Brottsförebyggande Rådet Wikström, Per-Olof, docent och byråchef Brottsförebyggande rådet

Åkerström, Malin, docent

Lunds universitet, sociologiska institutionen

Österberg, Eva, professor

Lunds universitet, historiska institutionen

SOU 199280 177

Bilaga 2

Inventering av den kriminologiska och kriminalpolitiska forskningen i Sverige

Lars Dolmén, Brottsförebyggande rådet

Inventeringen har genomförts med hjälp enkät skickad av en till samtliga samhällsvetenskapliga universitets- och högskoleinstitutioner samt övriga universitets- och högskoleinstitutioner bedömdes som

bedriva relevant verksamhet ex historiska och medicinska institutio-

ner. Vidare har enkäten skickats till myndigheter och institutioner

som antas bedriva relevant verksamhet. Dessutom har formuläret

skickats till forskningsråd och andra myndigheter eller företag som genom forskningsbidrag stödjer och finansierar forskning vid andra institutioner.

Följande universitets- och högskoleinstitutioner bedriver m.m. egen FoU-verksamhet

STOCKHOLMS UNIVERSITET

Sociologiska institutionen

Eckart Kühlhorn prof 1 Varseblivning straffhotet. av Intervjuundersökning av häktade samt registerundersökning av brottsbenägenhet. Projektbudget 100 000 kr 65 00 är lönekostnader. varav 2 Attityder till avvikare och moral. Analyser av surveyundersökningar från åren 1981 och 1990. Projektbudget 100 000 kr 90 000 är lönekostnader. varav

178 Bilaga 2 sou 199280

Carl-Gunnar Janson prof

Avvikelseformer.

Analyser av data från metropolitmaterialet. Den undersökningen för vilket anslaget sökes, gäller graden av samband mellan olika former avvikelse. Tre grundläggande av problem analyseras persistensen hos avvikelsens former,. deras generalitet och avvikarnas egenskaper och tidigare levnad. Projektets budget totalt 932 000 kr under åren 1991-1994. Medel från Riksbankens Jubileumsfond samt Forskningsrådsnämnden FRN.

Institutet för social forskning, SOFI

Henrik Tham Doc

Välfärdsstaten och utvecklingen avvikande beteende. av I undersökningen analyseras olika former av avvikande beteende däribland vålds- och egendomsbrott samt alkohol- och drogmissbruk. Studien baseras på data från slutet 1940-talet till idag och omfattar av de nordiska länderna. Projektet har tidigare 8889-9091 beviljats medel från Riksbankens Jubileumsfond, sammanlagt 920 000 kr. Projektet fortsätter inom för forskartjånst vid SOFI. nu ramen en

Kriminologiska institutionen

Leif Lenke FD

Den alkoholrelaterade våldsbrottslighetens sociala förutsättningar. Undersökning varför effekterna i den totala alkoholkonsumtionen av är olika starka i de olika nordiska länderna samt Frankrike. Huvudhypotesema våldstendenserna är kulturellt inlärda eller år om de står att finna i ländernas socio-ekonomiska-politiska struktur. om Projektet finansieras FRN. LL har emellertid begärt att flytta av till nästa bå. över pengarna Projektbudget 150 000 kr.

Kerstin Nordlöf J D

Straffråttens för unga lagövenrädare. processer Juridisk analys regelverket vid misstanke brott av ett barn av om eller Frågor berör rättssäkerhet och legalitet, objekung person. som tivitet och förutsägbarhet diskuteras. Projektet bedrivs inom för KNs tjänst forskarassistent ramen som har högskolan i Östersund beviljat 20 000 vid institutionen. Dessutom kr för kompetensutveckling.

SOU 199280 Bilaga 2 179

Britt Sveri FK Utlänningars brottslighet. En jämförelse mellan grövre brott om övertygade personer 1967, 1977 och 1987. Analyser av registeruppgifter för ovanstående år. Jämförelser av utländska medborgare kyrkobokförda i Sverige, naturaliserade svenska medborgare och svenska dito. Fortsättning tidigare av undersökningar av dessa frågeställningar. Projektet är förlagt till Kriminologiska institutionen och finansieras av E Cassels stiftelse 3 000 kr, Kriminologiska institutionen 4 900 kr samt egna medel BS.

Knut Sveri prof

Komparativa analyser av användningen straffpâföljder. av Syftet med projektet är dels att utarbeta tekniker för komparativa statistiska analyser av olika länders straffanvändning och dels att tillämpa dessa i jämförande analyser. Projektet utförs inom ramen för tjänsten.

Eva Tiby FK, JK Kvinnors kriminalitet. Kvinnors brottsdeltagande, andel och tendenser under 1900-talet. Kvinnors kriminalitet i stadsmiljö. ET är doktorand och erhåller utbildningsbidrag från institutionen t.o.m. juni 1992. Undersökningen genomförs som avhandlingsprojekt och ingår del Stockholmsprojektet BRÅ där projektet som en av även är förlagt. Projektet finansieras i övrigt BRÅ 50 000

av kr och Nordiska samarbetsrådet för kriminologi NSfK 90 000 kr.

Peter Lindström FK Variationer i ungdomars brottslighet mellan olika skolor. Avhandlingsprojekt och del Stockholmsprojektet BRÅ. en av PL år doktorand vid institutionen och innehar sedan år 1989 en doktorandtjänst vid institutionen. I övrigt inga externa medel.

Mikael Nilsson forskarstuderande sedan VT -92

Undersökning av vilka faktorer som styr och påverkar det straffrättsliga systemets utformning vad avser såväl brott olika verkställigsom hetsåtgärder. Projektet genomförs som avhandlingsprojekt men inga medel har beviljats. MN innehar heller ingen tjänst vid institutionen.

180 Bilaga 2 SOU 199280

Hans Andersson Anlagda bränder, omfattning, motiv och skadornas storlek. Vidare studeras sambanden mellan bränderna och befolkningstäthet och fördelning mellan stadsdelar av olika karaktär i Stockholm. Avhandlingsprojekt finansieras av Brandforskn. och adminisom streras av Sv. Brandförsvarsföreningen. Projektbudget 230 000 kr.

Gunnar Grönvall JK, forskarstuderande

Straffmätningspraxis mot bakgrund av lagstiftning och lagstiftares uttalanden samt allmänhetens och domares uppfattning i straffmätningsfrågor. Undersökningen har tre primära syften 1 Fortsatt kartläggning av svensk straffmätningspraxis. 2 Undersökning av allmänhetens och domares uppfattning av brotts straffvärde. 3 Analyser av väsentliga faktorer som påverkar straffmätning och rättsuppfattning. Projektet har tidigare beviljats medel från BRÅ och HSFR. Projektbudget 295 00 kr.

Karen Leander JK 1 Våld mot kvinnor i statistik och rättsapparat. Kartläggning och analys av åklagar- och domstolsbehandling av anmälda kvinnomisshandels- och våldtäktsfall.

Projektet genomförs vid SCBs avdelning för kriminalstatistik.

2 Klassificering psykiskt störda lagöverträdare. Genomläsning av och analys av rättspsykiatriska utlåtanden.

Projektet genomförs vid kriminologiska institutionen mastersavhandling 3 månaders medel beviljat tidigare.

3 Intervjuundersökning utvärdering av behandlingshem för kvinnor med missbruksproblem avslutad.

Projektbudget 75 000 kr.

Margit forskarstuderande

Knmlos FK,

Rättspsykiatriska klienter och brottslighet. Longitudinell uppföljning 101 män intagna vid rättspsykiatriska kliniker 1980-1981 case av

SOU 199280 Bilaga 2 181

studies. Projektet genomförs vid institutionen och bekostas av NIK. MK har ingen tjänst vid institutionen.

Anders Rosell FM, forskarstuderande

Projektets syfte år att utifrån râttsfilosoñska och moralfilosofiska utgångspunkter försöka att beskriva och förklara hur samhället rättfärdigar användandet av straff, samt analysera några moderna och aktuella straffteorier i ljuset av de grundläggande moralñlosofiska teorierna. Projektet drivs inom ramen för ARs halvtidstjänst högskolesom adjunkt vid institutionen.

Juridiska institutionen, Straffrätt Madeleine Leijonhufvud prof

Ansvarsfrågor i samband med spridande av HIV-smitta, en studie av straffrättsliga ansvarsfrågor. Utföres inom ramen för tjänsten som prof vid institutionen.

Suzanne Wennberg prof Straffmätningens rättspolitiska och moralñlosoñska grund. Utföres inom ramen för tjänsten.

Magnus BilLström JK Den straffrättsliga tillräknelighetens grund. Studie av tillrâknelighetens grunder i ett moral-råttsñlosoñskt perspektiv. Avhandlingsarbete. Undersökningen har tidigare beviljats medel från Riksbankens jubileumsfond, år 1991 beviljades 230 000 kr, projektledare Suzanne Wennberg, prof.

Psykologiska institutionen David Magnusson prof Forskningsprogrammet individuell utveckling och anpassning. Det longitudinella forskningsprogrammet startade vid psykologiska institutionen, Stockholms universitet, med första datainsamling år en 1965 och pågår fortfarande. Huvudmålsâttnin är att studera den gen utvecklingsmåssiga bakgrunden till individers sätt att fungera som vuxna, med särskild inriktning på problembeteenden i form av kriminalitet, alkoholmissbruk och mentala problem. En fundamental teoretisk utgångspunkt är att en individ utvecklas och fungerar som en totalitet. Det innebär bland annat att vuxenkriminalitet och dess

182 Bilaga 2 sou 199280

utvecklingsmässiga bakgrund inte kan studeras på individplanet isolerade från andra indikatorer på problem som alkoholmissbruk och mentala problem. Projektet är inte i första hand en kriminologisk undersökning men inrymmer en mängd kriminologiska frågor. Projektet har under åren fått forskningsmedel av varierande storlek från bland annat Skolöverstyrelsen, Forskningsrådsnämnden, HSFR, Riksbankens jubileumsfond, DSF och SFR. För närvarande arbetar med olika grad av insatser 6 forskare och 2 assistenter inom projektet. Innevarande budgetår disponerar forskningsprogrammet en totalbudget på l 689 000 kr varav 361 000 kr är administrativa avgifter till universitetet och institutionen.

Håkan Slanin Doc

Avvikelsekarriärer. Bakgrundsfaktorer och modifierade krafter. Forskningsprojektets målsättning är att studera förloppet av den sociala och asociala utvecklingen bland pojkar med tidig brottsdebut. Vidare studeras skillnader i sociala och psykologiska faktorer mellan pojkar med tidig respektive sen brottsdebut samt skillnader mellan de pojkar som fortsätter en brottslig karriär och de som slutar begå brott.

UPPSALA UNIVERSITET Juridiska institutionen Nils Jareborg prof, Andrew von Hirsch prof, Rutgers University Principer för bedömning av straffvärde. Juridisk grundforskningskaraktär. Arbetet bedrivs inom ramen för tjänsten.

Lena Holmkvist forskarstud

Straffrättsligt ansvar vid medicinsk behandling. Avhandlingsarbete som bedrivs inom ramen för studiestöd som forskarstuderande.

Kerstin Berglund forskarstud och amanuens vid Universitetet i

Tromsö Våldtäktsbrottet. Forskningen sker i ett kvinnoråttsligt perspektiv och är inriktad på kartläggning och analys av rättspolitisk argumentation. Rättsdogmatisk studie av gällande rätt. Avhandlingsarbete som bedrivs inom ramen för tjänsten som amanuens samt med visst studiestöd som forskarstuderande.

SOU 199280 Bilaga 2 183

Håkan Westin Kurator vid rättspsykiatriska kliniken i Uppsala Uppsåt och psykisk abnormitet. Undersökningen gäller i första hand psykiskt sjuka gärningsmän samt hur domstolen bedömer dessas uppsåt etc. Analys av de individer som under åren 1975-1990 varit åtalade för grova våldsbrott och som genomgått rättspsykiatrisk undersökning vid rättspsykiatriska kliniken i Uppsala samt ett urval av motsvarande individer från andra delar av landet. Planerat avhandlingsarbete som för tillfället sker på fritid.

Alvar Nelson prof emeritus

Kriminalpolitik och påföljder för brott. I projektet belyses hur kriminalpolitiken i vårt land under det senaste seklet utvecklats under påverkan från utlandet i nära anslutning till ideologiska strömningar i Sverige, samhällsutvecklingen i Sverige och dess beroende av samhällsekonomin och befolkningspyramiden under de senare åren påverkad av invandringen. Projektbudget Forskningsbidrag från institutionen 1 600 kr per månad.

Statistiska institutionen

Stefan Persson doktorand

Estimation av kriminella populationer. Utveckling av statistiska metoder för beräkningar kriminella av populationer samt återfallsmodeller. Tillämpningarna görs på data över rattfyllerister. Avhandlingsprojekt som genomförs med hjälp av medel från HSFR doktorandtjänst . Företagsekonomiska institutionen

Arvidsson P, CarLsson J doktorander

Avhandlingsprojekt planering och budgetering av polisverksamheten. I projektet analyseras möjligheterna för styrning av polisverksamheten samt utveckling av planeringssystem inom polisen samt dessas relation till utförande av polisarbete. Projektbudget Inga projektmedel förutom lön såsom doktorand.

Sociologiska institutionen

Britta Smångs doktorand

Polisens yrkesroll.

184 Bilaga 2 SOU 199280

Studie av allmänhetens syn på polisen samt beskrivningar av polisarbetet, vad som skett under arbetspasset, vilka ärenden och situationer som polisen kallats till samt hur polismännen reagerat och handlat. Intervjuundersökning med polismän i olika befattningar och med olika arbetsuppgifter samt deltagande observationer. Vidare studeras polisorganisationens formella struktur och verksamhetsområden. Projektet utföres inom för doktorandtjänst. NSfK har ramen en tidigare 1987 beviljat projektet 50 000 kr.

Malin Åkerström Doc

Vårdpersonals utsatthet för våld och hot. Empirisk kartläggning av vårdpersonals utsatthet för olika former av våld samt jämförelser mellan olika personalkategoriers upplevelser och tolkningar av våldshändelser. I undersökningen utgår ifrån man våldshändelsema som ett arbetsmiljöproblem. Projektbudget bå. 9192, 985 00 kr från Arbetsmiljöfonden.

Hans-Edvard Roos FD

Kunskap som styrmedel. Syftet med projektet är att studera och analysera förutsättningar och kriterier för aktions- och deltagarorienterat lokalt samarbete mellan forskare och icke-forskare och hur denna kunskapsutveckling kan tillämpas som styrmedel för planerad och social förändring i komplexa kontexter, fallstudier av lokala förändrings- och brottsförebyggande projekt där forskardeltagande, kunskapsutveckling och kunskapsspridning står i fokus. Generella analyser kunskap och av social forskning som styrmedel i genomförandet samhällsplanering av och välfärdspolitik. Projektbudget 350 000 kr för bå. 9192 samt 9293 Byggforskningsrådet.

Historiska institutionen

Vid historiska institutionen har under flera år bedrivit forskning man om brott och straff i ett historiskt perspektiv. Projektet fungerar som ran1 för en mängd delstudier, däribland avhandlingar. Projektet leds

av prof Eva Österberg. Projektet har tidigare givits medel från bland

annat Riksbankens jubileumsfond 1986-1988. För närvarande finns inga externa medel för detta forskningsprojekt. Planering och internationellt samarbete brott och straff i historien

om ex In-

ternational Association for the History of Crime and Criminal Justice pågår emellertid. Den planerade fortsättningen forskningen av kommer att omfatta cirka 7 personer.

SOU 199280 Bilaga 2 185

LINKÖPINGS UNIVERSITET

Tema kommunikation

Per Linell prof m.fl.

Rätten och invandrarna. Institutionen har under flera år bedrivit forskning kommunikaom

tion i domstolsförhandlingar samt i polisförhör i enklare brottmål.

I pågående projekt koncentrerar sig på hur invandrare i praktiken man kan göra sig själva hörda och förstådda i rättsliga sammanhang. Projektet har i första hand kommunikationsteoretiskt intresse men har

även relevans för invandrarforskning och förståelse

av rättsprocessens praxis. Projektbudget Forskargruppen har tilldelats medel sedan bå. 8687 från i första hand Arbetsmarknadsdepartementet och HSFR, sammanlagt 570 000 kr bå. 8687 t.o.m. 9091. Projektet är inte helt avslutat men inga noteringar medel för bå. 9192 om nya finns i beskrivningen.

Institutionen for pedagogik och psykologi

Inger Ungmark doktorand

Kvinnor under övervakning. Hur upplever kvinnliga frivårdsklienter sin bakgrund, problematik samt livssituation Hur upplever kvinnliga frivårdsklienter övervakningssituationen och övervakningsrelationen, samt hur upplever assistenterövervakare övervakning och övervakningssituationen till kvinnliga klienter Projektet har pågått sedan år 1988 och har tidigare beviljats

400 000 kr från Socialvetenskapliga forskningsrådetDelegationen för

social forskning samt mindre från Socialstyrelsen summor och

Kriminalvårdsstyrelsen. Innevarande bå. har inga medel givits.

UMEÅ UNIVERSITET

Institutionen for rättsmedicin

Institutionen har under budgetåret haft flera projekt som belyser alkohol och trafik i Sverige. Alkoholpåverkan hos omkomna trafikanter jämförelse en mellan officiell statistik och faktisk blodalkoholkoncentration. Singelolyckor och alkohol. Jämförelsestudie mellan USA och Sverige gällande alkoholpåverkan i trafiken. Projekten har finansierats ett flertal olika institutioner av och forskningsråd etc. till total cirka en av 400 000 kr.

186 Bilaga 2 sou 199280

Obs. Projekten har forskningskaraktär studerar indirekt men kriminologiska frågor. De primära frågeställningarna är alkohol och trafikolyckor.

GÖTEBORGS UNIVERSITET

Sociologiska institutionen

Forskningsprogrammet Social styrning och faktisk samhällsutveckling inrymmer för närvarande två projekt med kriminologiskt relevanta frågor.

Sven-Ãke Lindgren doktorand

Konstruktion av sociala problem. Den grundläggande frågeställningen för projektet är Vad är sociala problem, eller vilka egenskaper uppvisar de sociala förhållanden, situationer och individuella beteenden vilka etableras som sociala problem Vad skiljer dessa sociala fenomen från sådana som trots att de vållar hann och skada inte får status allmänna problem oro, som I projektet analyseras data i ett processanalytiskt och historisktkomparativt perspektiv samt utveckling teoretiska modeller. av Projektet år relevant för sociologiskkriminologisk forskning. Avhandlingsprojekt bedrivs med hjälp av forskningsbidrag från som BRÅ, anslag bå. 9192 150 000 kr. Tidigare har projektet beviljats från BRÅ. SÅL har även beviljats 162 000 sammanlagt 233 000 kr slutanslag för bå. 9293. kr som

Göran Therborn prof

Hundra år missanpassning. av Projektet är planerat för tre år med start 91-07-01. Hår studeras de olika definitioner och åtgärder kringgårdat sådana avvikare som som under vårt sekel varierande sätt uppfattats som socialt missanpassade. Med utgångspunkt i skiftande uppfattningar om den normala uppväxten studeras hur från politiskt, administrativt man och vetenskapligt håll har förklarat och hanterat pojkar som uppfattas missanpassade, också under vilka samhälleliga förhållanden som men tänker sig social missanpassning kan undvikas. Data från man att bl.a. barn- och ungdomsinstitutioner samt rättspsykiatriska undersökningar. Projektbudget årligen 285 000 kr 3 år från Socialvetenskapliga forskningsrådet.

POLISHÖGSKOLAN

I alla projekt bedrivs vid PHS har karaktären av stort sett som

SOU 199280 Bilaga 2 187

tillämpad forskning eller utvecklingsarbete. Pågående projekt år

Leif G W Persson prof

Uppbyggnad av ett s.k. proñlregister för efterspaning av grova seriebrottslingar SESAM. Utveckling av datorsystem för polisiär spaningsverksamhet.

Inger Helmius, Annika Noré forskarstuderande

Undersökning av polisens laga befogenhet. Rättsdogmatiska studier och empiriska undersökningar hur polisen arbetar i olika kritiska av situationer.

Johannes Knutsson doc

Löpande bevakning, analys och beskrivning brottsutveckling, av brottsstruktur och brottsuppklaring. Longitudinell studie på aggregerad nivå inkapaciteringssannolikav heten vid grövre brott samt samband mellan inkapacitering och brottsnivå.

Lottie Wallin forskarstud

Samband mellan drogvanor, brottsbeslut och brottsintensitet inom en grupp av högkriminella traditionella brottslingar. Avhandlingsprojekt.

Marie Torstensson FD

Utvärdering polisens insatser under fotbolls-EM av .

Ätgârdsstudier ñr att minska risken för butiksrån

Stockholmsprojektet, BRÅ.

188 Bilaga 2 SOU 199280

EKONOMI UNDER B.Å. 1992 1993

Anslag 6 milj kr

bidrag prognos 6 milj kr

Externa

varav från myndigheter inom polisverket och sektorn 2 milj kr fonder och forskningsråd 2 milj kr intressenter, uppdrag 2 milj kr externa

intäkt 12 milj kr Summa

KOSTNADER Anslag personalkostnader 3 425 000 2 575 000 övrigt Projekt Personalkostnader 3 500 00 2 500 000 övrigt

kostnader 12 500 000 Summa

Personal verksamma vid PHS fr.o.m. sommaren 1992

4 forskare 6 assistenter doktorander 1 byråassistent

SOU 199280 Bilaga 2 189

KAROLINSKA INSTITUTET

Institutionen för social- och

rättspsykiatri

Institutionen består 4 uteslutande av personer som sysslar med forskning och utbildning. Forskningen upptar cirka 80 procent av tidenverksamheten vid institutionen och resterande 20 utgörs av

utbildning. Årsbudgeten 199192 är 1071000 kronor.

Till detta kommer externa forskningsrådsmedel, f,n. cirka 200 000 kronor.

Projektförteckning

Lars Lidberg prof, Henrik Belfrage FD, Lars Oreland

MAO-aktivitet i tromocyter hos psykiskt störda

vâldsbrottslingar. Projektet stöds av stiftelsen Söderström-Königska sjukhemmet.

Lars Lidberg, Henrik Belfrage

Psykiska störningar och mortalitet.

Lars Lidberg, Henrik Belfrage, Marianne Kristiansson

Koncentration CSF 5-HIAA hos psykiskt av störda våldsbrottslingar.

Lars Lidberg, Henrik Belfrage, Marianne Kristiansson

Noradrenalinpåslag hos psykopatiska brottslingar.

Projektet stöds MFR. av

Margareta Alm, Per Olof Alm

Unga lagöverträdare 1956 års

- klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar en uppföljning psykofysiologiska karaktäris-

- av tika och psykosocial utveckling. Projektet stöds av Riksbankens jubileumsfond.

Hans Adler

Barnpsykiatriska kontakter bland ett material av unga rättspsykiatriskt undersökta män.

Henrik Belfrage

Psykiskt störda brottslingar med invandrarbakgrund.

Lars Lidberg, Henrik Belfrage, Eva Barredal

Rättspsykiatriskt undersökta kvinnor.

190 Bilaga 2 sou 199280

Henrik Belfrage Betydelsen deinstitutionaliseringen mentalsjukhusen beträffande av av andelen psykiskt störda i fängelserna.

Övrigt

Hans Adler Allvarlig ungdomsbrottslighet våld, asocialitet och tidig psykiatrisk störning. Fritidsprojekt stöds Folksam och Skandia, 30 000 kr och som av 41 00 kr, för i huvudsak materiel, resor m.m.

Institutionen för rättsmedicin KI Bedriver rättsmedicinsk forskning inom ramen för den egna verksampå fritid. För närvarande pågår 4 projekt vid institutionen, heten samt dem har visst externt ñnansieringsstöd. ett av

Kari Ormstad doc

respektive sexuellt våld. Morfologiska, epidemiologiska, Incest kliniska och rättsmedicinska aspekter.

Jovan Rajs prof Styckmord i Sverige under 30 år. Råttsmedicinska, rättspsykiatriska och kriminaltekniska aspekter.

Thore KarLsson Epidemiologisk kartläggning mortalitet till följd av skjutvapenanav vändning.

Sten Jakobsson Tortyrskador. Råttsmedicinska och psykiatriska aspekter. Projektet genomförs med visst stöd från Röda Korset och Amnesty Intemational ej specificerat hur mycket.

RÄTTSPSYKIATRISKA AVDELNINGEN [UPPSALA Bedriver egentligen ingen forskningsverksamhet, saknar egen egen forskningsbudget FoU-verksamheten bedrivs inom ramen för m.m. verksamheten med hjälp kontaktersamarbete med den egna samt av andra institutioner.

SOU 199280 Bilaga 2 191

Pågående projekt

Roma Runeson leg psykolog

Rorschach och htp test En jämförande studie av personlighetsbeskrivningen râttspsykiatriskt undersökta av brottslingar med psykopatiska drag mest Rorschach-metoden. test av

Kristina Nordström, Roma Runeson leg psykologer

Kvinnor som genomgått rättspsykiatrisk undersökning under åren 1985-1991, åtalade för mord alternativt dråp, studie en av personlighetsbeskrivningar enligt Rorschach.

Tommy Hallquist, Rolf Pettersson leg psykologer

Råttspsykiatriskt undersökta män dömda för misshandel till kriminalvård alternativt sluten psykiatrisk vård, jämförande studie av

personlighetsbeskrivning enligt Rorschach vid respektive påföljd.

CENTRUM FÖR FOLKHÄLSOFORSKNING, LANDSTINGET I VÄRMLAND

Undersökning för våldsav personer som utsatts eller sexualbrott samt hur dessa på bästa sätt skall kunna hjälpas vårdpersonal inom av landstinget. Studien inleds med

en intervjuundersökning med

brottsoffer i Karlstads polisdistrikt. Syftet är att få ökade kunskaper om våldsoffrens reaktioner och deras situation. I första hand skall studien belysa våldsoffrens situation hälsomässig ur och psykologisk synvinkel. En specifik frågeställning är huruvida offren själva förmår eller vågar söka hjälp för problem, kan relateras till våldshändelsom sen. Fortsatt arbete åtgärdsförslag m.m. har planerats men finansierats. Projektbudget 100 000 kr för den inledande kartläggningen beviljat av Landstingsförbundets FoU-fond. Pengarna skall täcka lönekostnader för en medan CFF bidrar med medel för person materiel etc.

STOCKHOLMS SOCIALTJ ÄN ST, FoU-BYRÅN

Våld och aggressioner inom hemservice.

Analyser av cirka 5 000 arbetsskadeanmälningar och 1 000

arbets-

miljöutredningar. Mer detaljerat är syftet med projektet

att Beräkna omfattningen såväl registrerat oregistrerat av som våld mot vårdbiträden. Kategorisera våldssituationer utifrån existerande teorier om aggression. Identifiera vilka situationer leder till aggressiva som handlingar.

192 Bilaga 2 sou 199280

Belysa problemets storlek och dess effekter på vårdbiträdens

dagliga arbete. Analysera det finns några åtgärder för omhändertagande av om våldsoffer och offrets arbetskamrater på lokal nivå. Forskningsområdet äldre har från arbetsmiljöfonden erhållit cirka 3 miljoner kr för forskning under de närmaste åren. I denna grupp ingår ovanstående forskningsprojekt. Projektbudget 953 000 kr från Arbetsmiljöfonden 492 000 kr bå. 9091 och 461 000 kr bå. 9192.

Uppföljning ärenden där sexuella övergrepp förekommit. av Fortsättning på tidigare projekt där undersöker hur ungdomar man familjer utvecklats sedan övergrepp konstaterats och hur det går och relatera olika former behandling till barnens och ungdomarnas att av psykosociala Undersökningen baseras på uppgifter om 64 status. ungdomar. genomförs socialinspektör Gunhild Priftakis och Projektet av socialsekreterare Irene Johansson. Projektet finansieras av socialstyrelsen till viss del de inblandade socialdistrikten, totalt cirka samt 230 00 kr. Projektet kan med fördel kategoriseras utvecklingsarbete, som huvudsyftet med grundprojektet är att utveckla egna arbetsmetoder socialtjänsten upprätta samarbetskanaler mellan alla de för samt att myndigheter år inblandade i utredningar av sexuella etc. som övergrepp mot bam.

LÄNS LANDSTING, SAMHÃLLSMEDICINSKA NORRBOTTENS ENHETEN

Undersökning frivårdsklienter i Luleå. Beskrivning av av unga

frivårdsklienter under 20 års ålder i Luleå cirka 15-20 personer,

deras sociala bakgrund, skolgång och kontakter med myndigheter. undersöks vilka stöd- och hjälpinsatser de har idag samt vad Vidare skulle kunna göras. som sker i samarbete med Kriminalvården, frivården i Luleå, Projektet och inom för befintliga tjänster. ryms ramen egentlig forskning, enklare utredning inom eget Obs. snarare verksamhetsområde.

BOHUSLÄN, PLANERINGS- OCH LANDSTINGET I UTVECKLINGSENHETEN

vid publika Kartläggning av skador Skadeuppkomster arrangemang. uppkommer i relation till våld mellan publikgrupper samt mellan som och ordningspoliser Vidare skall utveckla metoder för dessa etc. man förebygga skador och planera adekvata sjukvårdsinsatser. Skador att

SOU 199280 Bilaga 2 193

på polismån använder skyddsutrustning skall studeras speciellt. som

Projektet bedrivs inom för den vanliga verksamheten vid ramen akutmottagningama vid sjukhusen inom landstinget. Medel för videoinspelningar m.m. har givits landstingets FoU-grupp, totalt av 15 000 kr. Obs. Gränsfall mellan forskning och enklare uppföljningkarten läggning av sjukvårdsverksamheten.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN, AVD. FÖR KRIMINALSTATISTIK

SCBs primära uppgift är inte forskning utan produktion statistiska av

basuppgifter. En Hanns Hofer har under lång följd

person von en av år hañ en friare roll och har då bedrivit forskningsliknande verksamhet. I övrigt redovisar SCB inte någon kriminologisk eller kriminalpolitiskt relevant verksamhet.

ÖVRIGA INSTITUTIONER M.M.

Kriminalvårdsstyrelsen, forskningsgruppen

Forskningsgrupp bestående av 3 arbetar med ut-

personer som värdering, verksamhetsuppföljning och resultatanalys. Huvuduppgiften för gruppen är att kontinuerligt följa och utveckla KVS eget verksamhetsområde. Funktionen skall i tillämpliga delar medverka till att utveckla system för att löpande följa organisationens resultat. Av särskilt intresse är att följa verksamheten och redovisa utfall av behandlingsmetoder och åtgärder riktade mot klienterna. Verksamheten har därmed karaktären tillämpad forskning ocheller av utvecklingsarbete. Kriminalvården förfogar inte över FoU-medel

särskilt avsatta för finansiering externa forskningsprojekt och har

av inte tillförts något från andra myndigheter etc.

Statens väg- och trafikinstitut

Institutet har under innevarande budgetår två utvärderingar av behandlingsprogram för dömda rattfyllerister, den s.k. rattfällan. Projekten är utpräglade utvärderingar respektive uppföljningar av behandlingsinsatser. Projektbudget 92 000 kr från Kriminalvårdsstyrelsen och 360 000 kr från Trafiksäkerhetsverket.

194 Bilaga 2 sou 199280

Följande institutioner m.m. uppger att de genom forskningsbidrag etc. stödjer relevant FoU-verksamhet HSF R Håkan Stanin doc, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Den tidiga utvecklingsmâssiga bakgrunden till sociala anpassningssvårigheter. Studera den tidiga utvecklingsmässiga bakgrunden till sociala anpassningssvårigheter, typiska utvecklingskarriårer bakom ex vuxensociala anpassningssvårigheter. Kartläggning av 212 barns kroppsliga, mentala, emotionella och psykosociala utveckling och dessa faktorers betydelse för kriminalitet i olika åldrar. Solnaprojektet. Beviljat belopp 275 000 kr.

Socialvetenskapliga forskningsrådet, SFR Innevarande bå. 9192 har rådet givit medel till ett kriminologiskt forskningsprojekt.

Håkan Stattin doc, Psykologiska institutionen, Stockholms Universitet. Avvikelsekarriärer Bakgrundsfaktorer och modifierande krafter.

Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi, NSfK Rådet beviljade år 1991 forskningsmedel för totalt 634 00 Skr och betalade ut 590 000 Skr. Av detta gick drygt 100 000 till Sverige. Förutom forskningsbidrag beviljar rådet resebidrag för sökande till eller andra relevanta forskningsseminarier etc, sammanlagt drygt egna 40 000 Skr år 1991. Obs, till samtliga sökande i Norden.

Forskningsbidrag Sven-Axel Månsson FD, Socialhögskolan, Lunds Universitet Medel arbetsmöten för sju nordiska prostitutionsför att arrangera forskare. Syftet är att diskutera vilka mekanismer som avgör om individen lämnar eller blir kvar i prostitution. Beviljade medel 22 400 Skr.

Kauko Aromaa, Jerzy Sarnecki Delñnansiering finskt och svenskt deltagande i internationell av en undersökning självrapporterad brottslighet. Undersökningen av

SOU 199280 Bilaga 2 195

planeras f.n. i 12-15 västländer och innehåller framför allt intervjuer med ungdomar i 14-20-årsåldem. Förutom nivå- och strukturjämförelser mellan länderna är en huvudfrågeställning att studera relevanta korrelat till brottsligheten. Beviljade medel 90 000 Skr, obs delfinansiering.

Transportforskningsberedningen

Lars Åberg FD, Psykologiska institutionen, Uppsala Universitet

Utvärdering av den i Sverige införda 0.2-promillegränsen i trafiken. En enkätundersökning av cirka 2 000 svenska bilförares attityder m.m. till trafikonykterhet samt eget alkoholbeteende i trafiken. Projektbudget 208 000 kr för bå. 9192.

Artur Solarz Dr.Jur.,BRÅ

Droger och trafiksäkerhet. Undersökning av framför allt drograttfylleri andra droger än alkohol. Studien omfattar litteraturstudier, kartläggning av förekomsten av problemet och kliniska tester av preparatens effekter. Projektet genomförs i samarbete mellan forskare från BRÅ, SRL och TSV. Projektbudget 380 00 kr för bå. 9091 t.o.m. 9192.

Riksbankens Jubileumsfond

Avser 1990 och 1991 års redovisningar av beviljade forskningsmedel samt ansökningar inför bå. 9293.

Lars Bergman prof, Psykologiska institutionen, Stockholms Universitet Problemflicka blir vuxen. Multivariat beskrivning av anpassningsutvecklingen som underlag för teoribildning. Studien avser både faktorer med positiva och negativa effekter på utvecklingen. Projekt av detta slag måste med nödvändighet bli longitudinella varför projektet kommer att fortgå under en följd av år. Projektbudget 1990 200 000 kr Ansökan för 9293 355 000 kr

Charles Westin doc, Centrum för invandringsforskning, Stockholms

Universitet

Internationell migration och brottslighet Förövare och offer mot bakgrund av etniska relationer, kulturskillnader och livssituationer. Projektet omfattar bl.a. kritisk analys av litteraturen på området, statistiska analyser av svenskt material, översikt och jämförelser

196 Bilaga 2 SOU 199280

mellan olika västeuropeiska länder samt explorativa fallstudier av rättsfall. Projektet bedrivs i samarbete mellan CEIFO och forskare vid BRÅ. Projektbudget 1990 600 000 kr Ansökan för 9293 1 022 000 kr

Carl-Gunnar Janson prof, Sociologiska institutionen, Stockholms

Universitet

Avvikelseformer. Studie av persistensen i avvikelseformer, deras generalitet och avvikarnas egenskaper och tidigare levnad. Projektet genomförs inom ramen för Metropolitprojektet. Projektbudget 1990 300 000 kr

SKANDIA Har under flera år avsatt medel, egentligen använt avkastningen från en Ospecificerad fond, för att stödja olika brottsförebyggande insatser. Målsättningen har varit att stödja projekt som har i syfte att minska

våldsbrottsligheten, skapa säkrare trafik och boende. Årligen har man

delat ut cirka 600 000-800 000 kr, totalt under cirka 4 år 2.5 miljoner kr. Huvuddelen av detta har gått till praktiska ideella insatser som t.ex. morsorfarsor på stan, grannsamverkan. Knappt 150 000 kr har givits till projekt med forskningsanknytning. För närvarande pågår ett projekt som erhållit 40 000 kr från Skandia.

1 Carina Axelsson Kriminsp, Stockholms polisdistrikt Ungdomsbrottslighet i Stockholm, kartläggning och åtgärder. Projektbudget 40 000 kr för i huvudsak material.

2 Max Frisk Prof, inst för barn- och ungdomspsykiatri, Uppsala

Universitet

Förstudie avseende olika aspekter av problemen med s.k. värstingar. Projektbudget 40 000 kr för förstudien.

ÖVRIGT

Allmänna arvsfonden och Barn- och ungdomsdelegationen Har enligt senaste tillgängliga underlag inte beviljat medel för kriminologisk forskning. Stöd till föreningsverksamhet inom närliggande områden har emellertid beviljats Athena-gruppen, aktion mot droger 7 000 000 kr

Medborgarskolan i Stockholm, film om barnmisshandel 500 000 kr

SOU 199280 Bilaga 2 197 Rädda barnen, film om sexuella brott mot barn 200 000 kr Barn- och ungdomsdelegationen har beviljat medel till föreningsverksamhet m.m. Non-fighting generation 250 000 kr Förening kultur mot våld, musikteaterprojekt 325 000 kr

198 Bilaga 2 sou 199280

Bilaga A

Myndigheter, institutioner, stiftelser eller Företag etc. som uppger

att de inte bedriver eller sponsrar någon kriminologisk

eller kriminalpolitiskt relevant FoU-verksamhet, heller att de förvaltar några FoU-medel. Avd för humanekologi, Göteborgs Universitet Centralförbundet för socialt arbete Göteborgs sjukvård Centrum för arbetslivsutveckling, Högskolan i Halmstad Landstinget i Skaraborg, samhâllsmedicinska enheten Socialstyrelsen Stockholms läns landsting, landstingskontoret Länsstyrelsen i Uppsala Institutet för freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet Statens invandrarverk Socialantropologiska institutionen, Stockholms Universitet Institutionen för ekonomi och teknik, högskolan i Jönköping Landstinget i Halland, centralförvaltningen Sävstaholmsföreningen Länsstyrelsen i Skaraborgs län Riksbyggen Arbetarskyddsstyrelsen Institutionen för nationalekonomi och internationell ekonomi, Stockholms Universitet Institutionen för östeuropastudier, Uppsala Universitet Forskningspolitiska institutionen, Lunds Universitet Nationalekonomiska institutionen, Stockholms Universitet Kulturgeograñska institutionen, Stockholms Universitet Rädda Barnen Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet Länsstyrelsen i Örebro Arbetsmarknadsstyrelsen Socialantropologiska institutionen, Göteborgs Universitet Barn- och ungdomsdelegationen, Allmänna arvsfonden Centrum för studium av människan och datorn, Uppsala Universitet Länsstyrelsen i Västmanland Institutionen för ekonomisk historia, Uppsala Universitet Landstinget i Gävleborg, kansliet

Ämnesgruppen pedagogik, sociologi och psykologi, Högskolan i

Jönköping Länsstyrelsen i Hallands län, sociala enheten

SOU 199280 Bilaga 2 199

Expertgruppen för offentlig ekonomi, finansdepartementet Landstinget i Kristianstads lån, utvecklingsenheten Sveriges advokatsamfund Länsstyrelsen i Kalmar län Åhlén-stiftelsen Högskolan i Östersund Länsstyrelsen i Blekinge lån BRIS, barnens rått i samhället Datainspektionen Institutionen för humaniora, Högskolan i EskilstunaVästerås Sociologiska institutionen, Uppsala Universitet Institutionen för matematik, statistik och ADB, Högskolan i Karlstad Kulturgeograñska institutionen, Göteborgs Universitet Institutionen för handelsrätt, Lunds Universitet

Landstinget i Östergötland, hålso- och sjukvården

Institutionen för nationalekonomi, Umeå Universitet Sektionen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola Institutionen för ekonomi, juridik, Högskolan i Växjö Transportforskningsenheten, Umeå Universitet Centrum för tjånsteforskning, Högskolan i Karlstad Nyköpingsñlialen, Högskolan i EskilstunaVästerås Trygg-Hansa, SPP Stockholmsfonden, Socialtjänsten i Stockholm Högskolan i Borås Länsstyrelsen i Kristianstads län, lånspolischefen i K lån Avd för internationell rätt, Lunds Universitet Raoul Wallenberg-institutet Landstinget i Kronoberg, centralförvaltningen Företagsekonomiska institutionen, Uppsala Universitet Landstinget i Dalarna Svensk Socialmedicinsk förening Handelshögskolan, Jönköping Landstinget Västernorrland Jämställdhetsombudsmannen Stiftelsen Clas Groschinskys minnesfond Riksåklagaren Generaltullstyrelsen Kungliga Vetenskapsakademien Domstolsverket Konjunkturinstitutet Arbetsmiljöinstitutet Arbetslivscentrum

200 Bilaga 2 SOU 199280

Malmö sjukvårdstörvaltning Konsumentverket Länsstyrelsen i Gävleborgs län, länspolischefen Svenska Kommunförbundet Stiftelsen Lars Hiertas minne Länsstyrelsen i Stockholms län Axel och Margaret Axzson Johnsons stiftelse Industriförbundet Statens arbetsgivarverk Örebro läns landsting, centralförvaltningen Riksskatteverket Riksförsäkringsverket Statens institut för byggnadsforskning Länsstyrelsen i Västernorrland Landstinget i Västmanland Västerbottens läns landsting Institutionen för företagsekonomi, Umeå Universitet Handelshögskolan i Umeå Institutionen för företagsekonomi, Göteborgs Universitet Handelshögskolan i Göteborg Institutionen för handelsrätt, Uppsala Universitet Institutionen för tillämpad psykologi, Umeå Universitet Institutionen för pedagogik-psykologi, Högskolan i Karlstad Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning CAFO, Högskolan i Växjö Institutionen för pedagogik, Göteborgs Universitet Statsvetenskapliga institutionen, Lunds Universitet Sociologiska institutionen, Högskolan i Örebro Pedagogiska institutionen, Stockholms Universitet Nationalekonomiska institutionen, Uppsala Universitet Skolverket Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet Statistiska institutionen, Stockholms Universitet Företagsekonomiska institutionen, Stockholms Universitet Birger Ekbergs fond Institutionen för pedagogik, lårarhögskolan Landstinget i Uppsala län Stockholms stads kammarkontor Psykologiska institutionen, Umeå Universitet Sociologiska institutionen, Umeå Universitet Statistiska institutionen, Göteborgs Universitet Högskolan i Skövde Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet

sou 199280 Bilaga 2 201

Helge Axzson Johnsons stiftelse

Kollegiet för samhällsforskning, Uppsala

Länsstyrelsen i Kronobergs lån

Svenska arbetsgivareföreningen

Sektionen för arkitektur, KTH, Stockholm

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,

CAN Centrum för forensisk vetenskap, Linköpings Universitet

SOU 199280 203

Bilaga 3

Avhandlingar inom det kriminalvetenskapliga

området, Lunds universitet

Annika Eriksson

Juridisk fakultet

Juridik Alexander Peczenik, 1983 The basis of legal justiñcation. Gösta Westerlund, 1984 Våld mot tjänstemän och andra närbesläktade brott enligt 17 kap. l-5 §§ brottsbalken. Göte Appelberg, 1985 Barnet och rätten. En undersökning barns om processråttsliga ställning i omhåndertagandemål, vårdnadsmål och verkställande mål. Carsten Lyhagen, 1986 Oriktig uppgift vid skattebrott, skattetillägg och eftertaxering. Rättshistoria Christian Häthén, 1990

Straffrättsvetenskap och kriminalpolitik de europeiska strafñeoriema

och deras betydelse för svensk strafflagstiftning 1906-1931; tre studier.

samhällsvetenskaplig fakultet

Sociologi

Malin Åkerström, 1983

Crooks and Squares. Lifestyles of Thieves and Addicts in Comparison to Conventional People. Stig Larsson, 1983 Könshandeln. Om prostituerades villkor.

204 Bilaga 3 sou 199230

Hans-Edvard Roos, 1986 Vandalism i storstad och glesbygd. Den registrerade skadegörelsebrottslighetens utbredning och förändring i Malmö och Arvika.

Mats Hilte, 1991 och disciplin fallstudie narkomanvård i Malmö. Droger en av Berit Andersson, 1992 Att förstå missbruk praktiken, situationen, processen.

Eva Kârfve, 1992 ondskan i Valais den första hâxförföljelsen i Europa. Den stora Pawel Chylicki, 1992 Att upphöra med brott vågar ut den kriminella karriären. ur

Psykologi Jan Erik Rhendal, 1992 Arbetets drivkrafter existentiellt värde och auktoritetsorienteringen. - Två dimensioner belyser arbetets mening för de anställda i som kriminalvården.

Institutionen För socialt arbete Lena Lenke, 1989 Alcohol and criminal violence time series analyses in a comparative perspective.

Fakulteten för humaniora och teologi

Historia Per Jonsson, 1984 i Mången jord, människor och rättsuppfattning i Finntorparna förproletår bergslagsmiljö.

Bengt Sandin, 1986 Hemmet, gatan, fabriken eller skolan.

Tomas Söderblom, 1992 Horan och batongen prostitution och repression i folkhemmet.

Teologi Bo Frense, 1982 Religion och rått. En studie till belysning av relationen religon-rätt i förkristen nordisk kultur.

SOU 199280 Bilaga 3 205

Åke Viberg, 1992 Symbols of Law.

Litteraturvetenskap

Birger Hedén, 1983 Individ, våld och samhälle. Anne-Marie Alvén-Eriksson, 1986 Brottslingen villebråd eller medmänniska - Bilden av brottslingen i svensk barn- och ungodomslitteratur mellan åren 1945-1975.

Medicinsk fakultet

Psykiatri Kerstin Tunving, 1,986 Carees in alcoholism and drug addiction. Clinical and epidemiological studies.

Agneta Öjehagen, 1988

Long-term outpatient treatment in alcholism model, process and outcome. Arne Dalteg, 1990 Avancerade lagövertrådare. unga

Rättsmedicin

Leif Öjesjö, 1983

Alkoholism i ett longitudinellt perspektiv. En epidemiologisk undersökning.

Lunds tekniska högskola

Arkitektur Mats Lieberg, 1992 Att ta staden i besittning.

Bland doktorander inom området kan

nämnas

Juridisk fakultet Håkan Jalldung Om effektivitet och rättssäkerhet vid polisens bekämpning vid trañknykterhetsbrott

genom alkoholinandningsprov.

Bilaga 3 sou 199280 206

Samhällsvetenskaplig fakultet

Sociologi Bengt Andersson Narkomaners livsstilar. Andersson Om det svenska samhällets möte med rasism. Erika Ulf Dahlquist Filmvåld, ñlmcensur och råttshistoria. Sahlin Socialtjänsten, fastighetsägarna och de underkända Ingrid hyresgästerna. Baretta Borderline crime ñddles at work. Scott Britta Smångs Polisens yrkesroll.

Institutionen for socialt arbete Karin Trulsson Missbrukande kvinnor i behandling. Bengt Svensson Narkotikamissbrukamas vardagsliv. Hans Swärd Vananade ungdomar, 1900-1960. Lars Ohlsson Vârstingar, deras sociala problem m.m.

.Pedagogik

Vård eller pedagogik En studie av personlighets- Leif Liljegren formande inslag i förskolebams institutionella fostran. i Sverige och Österrike. En Marianne Thullnen Invandrarbam jämförelse skillnader i social anpassning, aggressionstvårkulturell av tendenser m.m. Instutionen för tillämpad psykologi Björn Lagerbäck Brottsoffer.

Fakulteten för humaniora

Historiska institutionen och straffi Allbo härad i Småland 1600- Kenneth Johansson Brott ca 1850. doktrin och praxis i Sverige 1600-1750. Mattias Hallin Straff i ca mödrar och oåkta barn i svensk landsbygds- Marie Lindstedt Ogifta socioekonomisk och rättslig studie 1700- och 1800-talen. miljö. En av Kristiansson Brott i Skåne mot slutet 1600-talet. Göran av

sou 199280 Bilaga 3 207

Malin Lennartsson Kvinnor i och inför rätta i Växjö ca 1600-1800.

Dick Sträng Râttsforum för knektar krigsrätten i funktion under - 1700-talet.

Etnologi

Birgitta Svensson Tattares behandling inom rättsapparaten under

olika perioder.

SOU 199280 209

Bilaga 4

Brottsförebyggande rådets utveckling

Lisbeth Eklund, Brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådet BRÅ startade sin verksamhet som kommitté under Justitiedepartementet den 1 juli 1973 och omvandlades till en fristående myndighet den 1 juli 1974. Rådet har tidigare varit föremål för två översyner. Dessa avslutades år 1980 respektive 1987, och båda ledde till nya instruktioner för myndigheten. Denna redogörelse är avsedd att visa vilka förändringar vad gäller mål och BRÅ hittills har genomgått resurser, som under åren.

Bakgrunden

I slutet av 1960- och början av 1970-talet framhölls från olika håll behovet av ett centralt, samordnande på det kriminalpolitiska organ området. För ett par delområden fanns då redan särskilda samarbetsorgan, tillsatta av regeringen då Kungl. Majzt. Så hade år 1965 Samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten påbörjat sitt arbete, formellt kommitté under Justitiedepartementet. I som en direktiven sades I samarbetsorganet torde böra vara representerade riksåklagarämbetet, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, rikspolisstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd. Även företrädare för domstolsväsendet samt för den kommunala bama- och ungdomsvården böra synes ingå i organet. Statsrådsprotokollet den 2 oktober 1964 Samarbetsorganets huvudsakliga uppgift att samordna de adminivar strativa åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten och att ta initiativ till sådana åtgärder som de samverkande myndigheterna inte självmant kunde genomföra. Organet skulle vidare följa brottslighetsutvecklingen och resultaten av samhällets åtgärder mot lagöverträdare. Samarbetsorganet för bekämpande narkotikamissbruk startade av sitt arbete år 1970. Organet sorterade under Socialdepartementet och dess uppgift var att noga följa utvecklingen på narkotikaomrädet, samordna myndigheternas insatser och ta initiativ till behövliga

210 Bilaga 4 sou 199280

åtgärder. Enligt direktiven borde organet bestå av

tjänsteman i Kungl. Majzts kansli ordförande, riksåklagaen som cheferna för kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, ren, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen och skolöverstyrelsen, universitetskanslem samt representanter för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Statsrådsprotokollet den 3 januari

båda samarbetsorganen således till större delen samma myndig- I var heter representerade. Samtidigt arbetade också några offentliga utredningar med kriminalpolitiska frågor. 1968 års brottmålsutredning, huvuduppgift vars gällde beivrandet de mindre förmögenhetsbrotten, utkom med av betänkandet SOU 197110 Snatteri. I detta framhöll utredningen vikten att den brottsförebyggande verksamheten i stort gavs mer av i det kriminalpolitiska handlingsprogrammet. Utredningen utrymme föreslog därför bl.a. att ett centralt råd skulle inrättas under Justitiedepartementet, med deltagande företrädare för samhällets högsta av beslutande och centrala myndigheter, rättsväsendet, näringsorgan livet, folkrörelsema och den kriminologiska forskningen. Till rådet skulle knytas ett institut för planering, utredning och verkställande av brottsförebyggande åtgärder och med särskild inriktning på det

kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. Vid 1972 års socialdemokratiska partikongress förordades att ett centralt samrådsorgan skulle inrättas för att bekämpa brottsligheten. Uppgiften skulle att samordna de samhälleliga ansträngningama vara nedbringa brottsligheten och att sammanföra företrädare för att och folkrörelser med representanter för departement, polis, riksdag åklagare, kriminalvård, skola och sociala myndigheter. Samma år hemställde Moderata samlingspartiet i en riksdagsmotion kriminalpolitisk utredning skulle tillsättas med uppgift att att en utarbeta förslag till ett långsiktigt program för brottsskadebekämp- Alla faktorer i samhället kunde ha samband med kriminingen. som behövde behandlas. Även Folkpartiet motioneranalitetsutvecklingen kriminalpolitisk utredning. Denna skulle gälla utarbetandet de om en förslag till brottsförebyggande åtgärder. av Det fanns således ett jämförelsevis brett politiskt intresse av att samlade för brottsbekämpning och förebyggande skapa resurser åtgärder. I samband med behandlingen motionerna i 1972 års av riksdag bedömde Justitieutskottet de föreslagna uppgifterna vara allt för vittomfattande för att till kommitté eller utredning. ges en Utskottet hänvisade också till att det aktuellt pågick ett omfattande antal offentliga utredningar, t.ex. inom reformarbete inom ett som behandlingsforskning, Åtalsrättskom- Kommittén för kriminologisk mittén, Kriminalvårdsberedningen och Socialutredningen.

SOU 199280 Bilaga 4 211

Justitieutskottet ansåg emellertid att det kunde finnas skål att överväga inrättandet av ett centralt för att få ett samlat organ mer grepp på det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. Ett centralt råd borde enligt utskottet ha den övergripande uppgiften att samordna, planera och prioritera reformverksamheten och fungera som ett komplement till utredningar eller kommittéer traditionellt slag. av

Utredningen om ett centralt råd för samordning av

samhällets insatser mot brott

Genom beslut den 3 januari 1973 bemyndigade Kungl. Majt chefen för Justitiedepartementet att tillkalla sakkunnig för att lägga fram en förslag till uppgifter för och organisation ett centralt råd för av samordning av samhällets insatser mot brott. Under sitt arbete höll utredaren fortlöpande kontakt med Kommittén för kriminologisk behandlingsforskning och sammanträffade även med de tidigare nämnda samarbetsorganen. I mars 1973 kom Brottskonunissionens betänkande Ds Ju 19735,

Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna

ordningen. I betänkandet framhölls bl.a. s.39

Behovet av mera långsiktiga insatser för att komma till rätta med bakomliggande sociala problem har starkt framträtt under kommissionens arbete. Den begränsning har legat i kommissionens som kortfristiga mandat har särskilt på denna punkt upplevts som mycket besvärande. Det är angeläget att det centrala råd för en mera långsiktig brottsbekämpning bli upprättat får som avses erforderliga och snabbt kommer i arbete. resurser

Betänkandet Ds Ju 19736 Det brottsförebyggande rådet avlämnades i april 1973. Enligt utredarens förslag skulle rådet fristående vara en myndighet direkt under Kungl. Majt. Den övergripande uppgiften skulle vara att samordna samhällets och enskildas insatser mot brott. Rådet skulle vidare utredningar och initiativ medverka i det genom kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. Utredaren begreppet gav brottsförebyggande en vidare innebörd än vad tidigare hade varit som vanligt. Han påpekade bl.a. att det knappast fanns någon samhällsfråga, som inte direkt eller indirekt kunde ha betydelse för brottslighetens utveckling. Utredaren sammanfattade förslagen enligt följande s.8 f.

Det åligger rådet särskilt att

följa och analysera brottsutvecklingen, informera om de förändringar som sker och göra prognoser om den framtida utvecklingen,

212 Bilaga 4 SOU 199280

verka för erfarenhet och rön från den forskning bedrivs på att som kriminalitetens område förs ut till berörda myndigheter och allmänheten,

verka för att lagstiftningen inom rådets verksamhetsområde håller jämna steg med samhällsutvecklingen,

ägna särskild uppmärksamhet åt den internationella utvecklingen på kriminalpolitikens område,

samordna olika samhällsorgans insatser mot brott,

samverka med andra myndigheter och organisationer i syfte att åstadkomma medverkan alla i det brottsförebyggande arbetet, en av

lämna information principerna för rättsväsendets uppbyggnad om och uppgifter i ett demokratiskt samhälle.

Rådet skulle ledas styrelse på 15 fem skulle av en personer, varav de i riksdagen företrädda politiska partierna. Ett representera verkställande utskott skulle för det löpande arbetet. Vidare ansvara skulle experter från bl.a. olika verk och departement knytas till rådet. Utredaren föreslog att det därtill skulle finnas ett särskilt samrådsorgan med kontaktmän från ett mycket stort antal myndigheter och organisationer. Rådets arbete skulle huvudsakligen utföras i olika arbetsgrupper. Rådets kansli föreslogs inrymma utredningsenhet och en forsken ningsenhet. Beträffande forskningsenhetens utformning skulle Kommittén för kriminologisk behandlingsforskning senare avge ett preciserat förslag. mer Ett nytt centralt råd skulle budgetskäl inte kunna inrättas som av myndighet förrän tidigast den 1 juli 1974. Utredaren föreslog därför kommitté skulle tillsättas redan från den 1 juli 1973. Bortsett att en från den planerade forskningsenheten, skulle kommittén kunna ges i huvudsak personsammansâttning och arbetsuppgifter som samma rådet kunde förväntas få. I juni 1973 bemyndigades chefen för Justitiedepartementet att tillkalla högst 16 sakkunniga med de uppgifter hade föreslagits som i betänkandet Det brottsförebyggande rådet. De sakkunniga, som namnet Brottsförebyggande rådet, fick även i uppdrag att utantog arbeta instruktion för rådet. I avvaktan på behandlingen av en förslagen från Kommittén för kriminologisk behandlingsforskning, fick denna i sin tur uppdraget att biträda rådet i frågor av vetenskaplig karaktär. Samtidigt avslutades verksamheten i de två tidigare nämnda samarbetsorganen.

Kommittén för kriminologisk behandlingsforskning

SOU 199280 Bilaga 4 213

I augusti 1973 kom betänkandet SOU 197335 Kriminologisk forskning. Förslagen begränsades inte, vilket kommitténs namn kunde antyda, till åtgärdsforskning inom anstalts- och frivården, utan syftade till att täcka behoven allsidig kriminologisk forskning inom av hela det kriminalpolitiska området s.95

Kommittén har i sina överväganden utgått från de kriminalatt politiska beslutsfattarna har behov kunskap av som underlag för planering och förändring verksamheten inom rättsväsendet. av Kriminologisk forskning kan och bör medverka till beslutsatt ge fattarna ett empiriskt och teoretiskt fundament. Det bör dock understrykas att forskningsresultat i sig själva inte löser kriminalpolitiska problem, utan endast är vägledande för politiska beslut. Vidare kan forskningen tillhandahålla instrument för på olika att sätt kartlägga faktiska effekter kriminalpolitiska beslut och kan av på så sätt visa insatta åtgärder eller reformer om ger avsedda resultat. Den organisation föreslås år avsedd täcka behovet som att av

dokumentations-,informations-,utrednings- ochforskningsuppgifter

inom rättsväsendet. Sådana funktioner ingår i eller är väsentliga för forsknings- och utvecklingsarbete FoU.

Kommittén konstaterade vidare s.96

Gränsen mellan utredning och forskning är givetvis flytande. Två typer av utredning och forskning har direkt relevans för det kriminalpolitiska beslutsfattandet. Det gäller för det första kartläggningar verksamhetssektors läge och specifika av en problem, t.ex. hur allvarlig en brottstyp är, hur samarbetet polis bamavård fungerar, hur farliga från anstalter är, hur frivården rymmare arbetar etc. För det andra år det fråga undersökningar om av effekterna av ett kriminalpolitiskt eller reform. För program en att få bättre faktiskt underlag för kriminalpolitiska beslut krävs en organisation som kan utföra undersökningar både utredningsav karaktär och av mer omfattande art.

Utöver den föreslagna FoU-enheten knuten till BRÅ, ansåg kommittén att forskningsresurser dels borde tillföras Rikspolisstyrelsen, dels

behövde förstärkas vid Kriminalvårdsstyrelsen. Därtill måste särskilda

medel ställas till förfogande för kriminologisk forskning över huvud

taget.

214 Bilaga 4 SOU 199280

Uppgifterna för FoU-enhet vid BRÅ skulle s.97 en vara att följa forskningen, utvärdera och sprida forskningsresultat och medverka till att forskningen används i det praktiska arbetet,

att utföra erforderliga utredningar, att utforma förslag och planer för hur man skall empiriskt studera effekten av de beslut som fattas samt

att administrera forskningsprojekt. FoU-enheten skulle således, utöver att fungera som forskningsenhet inom BRÃs kansli, för dokumentations- och informationsverksvara samheten på det kriminologiska området. Kommittén betonade själv de risker som den föreslagna organisatiokunde innebära beträffande fördelningen av de tillgängliga nen kriminologiska forskningsresursema s.97 Forskning kritisk karaktär kan bli eftersatt, grundforskning och av vetenskaplig metodutveckling kan komma att försummas och projekt långsiktig karaktär kan åsidosättas till förmån för av mera kortsiktiga, omedelbart praktiska sådana. Dessa risker, som får underskattas, kan lämpligast motverkas genom förstärkning av universitets- och högskoleforskningen och genom kontakt och samarbete mellan utomstående forskare och innehavare av de föreslagna tjänsterna. Kommittén anser följaktligen att de medel ställs till förfogande ñr kriminologisk forskning skall kunna som utnyttjas forskare vid universitet och högskolor. även av Kommittén föreslog vidare vetenskaplig referensgrupp skulle att en knytas till BRÅ. Gruppen skulle biträda rådet bl.a. i frågor rörde som samordning, planering och prioritering av forsknings- och utredningsverksamhet och yttra sig beträffande fördelningen av de av kommittén föreslagna särskilda forskningsmedlen. Den skulle vidare främja tvärvetenskapligt samarbete och hålla kontakt med nordisk och internationell kriminologisk forskning.

BRÅ inrättas

som myndighet

BRÅ hade alltså börjat sin verksamhet den 1 juli 1973 kommitté som under Justitiedepartementet. Under detta första verksamhetsår utformades riktlinjerna för rådets arbete och ett antal arbetsgrupper tillsattes. I 1974 års statsverksproposition prop. 19741, bil.4 föreslogs att BRÅ fr.o.m. den l juli 1974 skulle omvandlas till fristående en myndighet direkt under Kungl. Majzt. Departementschefen framhöll angeläget att rådet kunde arbeta offensivt och ge förslag till som

sou 199280 Bilaga 4 215

åtgärder på ett vidsträckt socialt område. Inom ramen för sina resurser borde rådet vara oförhindrat att självt avgöra vilka frågor av brottsförebyggande vikt borde utredas närmare. BRÅs som samordnande och rådgivande roll framhölls. Någon direktivrätt gentemot andra organ skulle rådet inte Det förutsattes dock ges. att rådet, för undvikande av dubbelarbete, informerade andra myndigheter och organ om sin verksamhetsplanering. Departementschefen instämde i förslaget från Kommittén för kriminologisk forskning att inrätta central forskningsom en och utvecklingsenhet vid BRÅ. Han delade även kommitténs uppfattning att särskilda medel skulle ställas till rådets förfogande för

finansiering

av olika forskningsprojekt på det sätt föreslagits. Däremot som

biträdde han inte de delar i kommittéförslagen gällde

som uppbyggnad av FoU-verksamhet vid Rikspolisstyrelsen respektive

förstärkning av verksamheten vid Kriminalvårdsstyrelsen.

Riksdagen följde i sitt beslut departementschefens förslag.

BRÅ instruktion

s

I Kungl. Majzts instruktion SFS 1974400 BRÅ följande gavs uppgifter 2 §

Rådet har till uppgift att främja brottsförebyggande insatser inom

olika områden samhällsverksamheten verka för av samt att en samordning av samhällets och enskildas insatser brott. mot

Därvid skall rådet bl.a.

följa och analysera brottsutvecklingen göra samt prognoser om brottsutvecklingen,

följa, stödja och initiera forsknings- och utvecklingsarbete rörande kriminalitetens orsaker och hur den skall förebyggas samt utvärdera och sprida resultaten sådant arbete, av

verka för samordning forsknings- och utvecklingsarbete av på det kriminalpolitiska området,

genom utredningar och initiativ medverka i det kriminalpolitiska arbetet.

Organisatorisk byggdes BRÅ på följande upp sätt

En styreLse, med 16 ledamöter inklusive ordföranden utsedda

- av Kungl. Majzt, skulle bestämma rådets inriktning i och stora mer principiella frågor. I BRÅs första styrelse ingick företrädare - för de fem riksdagspartierna, statssekreterama i Justitie-, Social- och

216 Bilaga 4 SOU 199280

Utbildningsdepartementen, företrädare för arbetsmarknadens organi-

sationer och de båda kommunförbunden samt för försäkringsbolagen

och den kriminologiska forskningen.

Ett verkställande utskott, VU, skulle ansvara för den löpande bestod fyra styrelseledamöter och BRÅs verksamheten. VU av

kanslichef som alltså inte var styrelseledamot.

En vetenskaplig med sju ledamöter företrädare för de - grupp viktigaste disciplinema betydelse för det kriminologiska forskav ningstältet, däribland chefen ñr rådets utvecklingsenhet skulle biträda rådet i frågor vetenskaplig karaktär, bl.a. vad gällde av fördelning och prioritering forsknings- och utvecklingsanslag. av

Kungl. Majzt, skulle kunna anlitas BRÅ. Experter, utsedda av av - Till ledamöter i BRÅs första expertgrupp utsågs rikspolischefen, riksåklagaren och generaldirektörema i Kriminalvårdsstyrelsen,

Skolöverstyrelsen och Socialstyrelsen. I praktiken kom denna grupp fungera huvudsakligen ett organ för information, främst från att som BRÅs sida.

frågor inom BRÅs verksamhetsområde fick arbetsgrupper För inrättas av styrelsen.

Rådets kansli skulle inrymma utrednings- och en utvecklingsenen het. En enhetscheferna utsågs Kungl. Maj.t till ställföreträdare av av för kanslichefen.

Med myndigheten BRÅ avsågs således styrelsen, till sitt som kansli. Kansliet tilldelades vid BRÅs start 14 förfogande hade ett

fasta tjänster Tre chefstjänster en kanslichef, två som byråchef

som för vardera enheten, sju handläggartjänster tre per enhet, en för - en administrativaekonomiska uppgifter och fyra tjänster för administrativ service kontoristtjänster. Lokaler och expeditionsvaktstjänst

delades till början med Datainspektionen nyinrättad som myndigen het år 1973. I Justitiedepartementets förhandlingsuppdrag till Statens avtalsverk

departementsprotokoll 1974-05-20 angavs de föreslagna tjänsternas innehåll. Utredningsenhetens handläggare skulle bl.a. liksom under - , kommittétiden, sekreterare i en eller flera av rådets arbetsvara planlägga utredningsverksamheten, utarbeta rapporter och grupper, för överläggningar med de myndigheter och organisationer som svara berördes av gruppernas arbete. Inom utvecklingsenheten skulle av handläggarna främst bereda en ärenden samordning, planering, prioritering, utvärdering och om tillämpning utvecklingsarbete inom rådets verksamhetsfält samt av för beredningen av ansökningar om bidrag från utvecklingssvara anslaget. En handläggare skulle ägna sig planeringen av rådets -

sou 199280 Bilaga 4 217

utvecklingsarbete och undersöka vilka projekt brottslighet och om samhällets åtgärder mot brott borde drivas inom rådets verksamsom hetsområde. Till arbetet hörde också att medverka vid utvärdering och tillämpning av forskningsresultat. Till den tredje handläggarens uppgifter hörde att biträda enhetschefen i fråga att sammanställa om och sprida forskningsresultat, att planlägga BRÅs vetenskapliga dokumentations- och informationsverksamhet och för att svara sekreterarfunktionen i anslutning till den vetenskapliga gruppens verksamhet. Anledningen till den låga bemanningen att statsmakterna hade var räknat med att en stor del av utredningsuppgiftema skulle skötas av utlånad departements- eller kommittépersonal. Vidare hade det förutsätts att personal vid statliga myndigheter, allt efter ämnesområde, skulle kunna utföra visst BRÅ-arbete såsom ingående i sin ordinarie tjänstgöring. Ledamöterna i de olika arbetsgruppema skulle också bidra reellt i BRÅs arbete. För utvecklingsenhetens - del inräknades inte något egentligt utrymme för forskning. Vid egen behov skulle dock projektanstållda kunna anlitas. Notervärt är att ansvaret för såväl dokumentation information fördes till denna som enhet.

De första verksamhetsåren

För BRÅs första myndighetsår bå 197475 biföll riksdagen 1 550 000 kr till förvaltningskostnader förslagsanslag och 2 150 000 kr till utvecklingskostnader reservationsanslag. I det anslaget senare inräknades dels kostnaderna för BRÄs utvecklingseget och informationsarbete, dels forskningsbidragen till utomstående enskilda forskare; myndigheterna inom rättsväsendet. Dessutom var två stora belopp redan intecknade 500 000 kr skulle gå till narkotika- - ca

frekvensundersökningar och likaså 500 000 kr till projektet

ca Frivårdsförstärkning, ett projekt hade initierats Kommittén för som av kriminologisk behandlingsforskning och knutits till BRÅ. nu Utredningsenhetens arbete hade kunnat påbörjas redan under BRÅs år som kommitté. Styrelsen hade då tillsatt nio arbetsgrupper. Dessa hade betydande möjligheter att arbeta självständigt inom för de ramen direktiv som styrelsen fastställt. Ordförandepostema innehades företrädesvis av styrelseledamöter. Som sekreterare fungerade dels enhetens handläggare, dels tjänstemän från några andra myndigheter med uppgifter inom rådets verksamhetsområde. Gruppledamötema representerade de myndigheter och organisationer, hade som ansvar för eller särskilt intresse av respektive ämnesområde. De rapporter, som arbetsgruppema lade fram, skulle först behandlas inom BRÅs kansli. Därefter skulle styrelsen eller VU besluta vilka eventuella

218 Bilaga 4 sou 199280

åtgärder som rådet skulle vidta med anledning av dem. De ämnen, uppdrogs arbetsgruppema att behandla, gällde som i den ordning hade inrättats 1 brottsskyddande som grupperna åtgärder; 2 analys och över brottsutvecklingen; 3 av prognos informationsinsatser; 4 narkotikautvecklingen; 5 samarbetet mellan socialvárd, skola och polis; 6 brottsförebyggande verksamhet bland bam och ungdom i skolåldern; 7 anpassningsstöd åt strafade; 8 skolundervisningen i lag och rätt och 9 långsiktigt kriminalpolitiskt arbete. hade under BRÅs tid Eftersom arbetsgruppema startats som kommitté, kom samtliga att under de första myndighetsåren räknas till utredningsenheten. En del uppgifter hade, framgår av ämnena, ärvts efter de två som ursprungliga samarbetsorganen mot ungdomsbrottslighet respektive narkotikamissbruk. Narkotikagruppen skulle därtill fungera som svenskt samordningsorgan när det gällde det internationella samarbetet på området. Studierna av brottsutvecklingen hade tidigare utförts inom Justitiedepartementet av en särskild arbetsgrupp för

krininalitetsprognoser, och BRÅ-gruppens uppgift blev nu att

vidareutveckla detta arbete. I enlighet med intentionerna i betänkandet om ett brottsförebyggande råd, knöts en krets av kontaktmän till informationsverksamheten. De företrädde ett stort antal myndigheter och organisationer I februari 1975 kunde ett drygt femtiotal intressenter redomm. visas. Redan i BRÅzs första verksamhetsberättelse Dnr 15875 återfinns emellertid följande notering beträffande utredningsenhetens arbetssituation s.8 Arbetstakten i är avhängig av tillgängliga personalgrupperna Vid BRÅs tillkomst förutsattes att det skulle möjligt resurser. vara ftir enskilda ledamöter i arbetsgrupper att aktivt medverka i arbetsarbete. Detta har emellertid endast i begränsad utsträckgruppens ring visat sig möjligt... Det har också visat sig svårt att förena ett ordinarie arbete i annan myndighet än BRA med effektiva sekreterarinsatser i arbetsgrupp.

För utvecklingsenhetens del utgjorde den första hösten en uppbyggnadsperiod. Chefstjänst och kontoristtjänst var bemannade fr..m. den l juli 1974. Däremot ansågs det både rimligt och lämpligt att utvecklingsschefen fick möjlighet att själv bedöma

sökandena till enhetens handläggartjänstenArbetet inom enheten kan

sägas ha kommit i gång i full utsträckning först omkring årsskiftet 197475. Till de första uppgifterna hörde att strukturera rutiner för hand-

sou 199280 Bilaga 4 219

läggningen frågorna beträffande av bidrag från utvecklingsanslaget till myndigheter och enskilda forskare, att knyta kontaktmän från universiteten till BRÅ och planera att det kommande arbetet. I december 1974 hade VU, efter vetenskapliga hörande, dock gruppens kunnat dela ut närmare 250 000 kr till enskilda forskare för sammantaget tolv olika projekt. BRÅ hade vidare fått överta visst undersökningsmaterial för arkive-

ring och eventuell uppföljning, t.ex. materialet från som 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar. Just denna

undersökning låg till grund för ett BRÅ-symposium september 1974

om vilka kriminal- och socialpolitiska slutsatser kunde dras som av resultaten och vilka angelägna praktiska åtgärder dessa kunde föranleda. Vidare påbörjades vid årsskiftet 197475 förberedelser för ett par mindre utvärderingsuppdrag, dels beträffande polisens fritidsverksamhet i Farsta och Skärholmen, dels polisens om och socialvårdens samarbete vid tillämpningen LTO lagen av om tillfälligt omhändertagande; 1973558. BRÅs informationsuppggfi kom att hanteras något annorlunda än förarbetena hade angett. Inom Utvecklingsenheten fanns under etableringstiden inget egentligt utrymme för detta arbete. Den arbetsgrupp, som under kommittéåret hade tillsatts särskilt för informationsfrågoma, skulle enligt sina direktiv närmast fungera som en permanent referensgrupp för den externa informationsverksamheten. Ledamöterna utgjordes informatörer vid närmast berörda av departement och myndigheter. Den tjänsteman från Justitiedeparte-

mentet, som redan fungerade som sekreterare i det gruppen, gavs fortsatta ansvaret för uppbyggnadsarbetet, dock utan att funktionen formellt överfördes från utredningsenhetens till utvecklingsenhetens ansvarsområde. Redan under det första verksamhetsåret visade det sig att de resurser, hade tilldelats BRÅs informationsverksamhet, som inte räckte till för de uttalade ambitionerna. I Kansli-PM 19757 1975- 03-10, Informationsfrågor vid Brottsförebyggande rådet, redogjorde BRÅs kanslichef

och Informationsgruppens ordförande, tillika

styrelse- och VU-ledamot, för problemen. Bland föreslogs annat att ett informationssekretariat skulle läggas stabsfunktion som en direkt under kanslichefen. För uppgifterna behövdes tillskott tjänster. ett av Följande arbetsfördelning föreslogs 5.27

Handläggare samhällsvetenskaplig utbildning

Arbetar med den långsiktiga planeringen rådets informationsav

aktiviteter. Sekreterare i rådets informationsgrupp och medverkar

i där aktuella utredningar. Sköter projekt med anknytning till rådets utvecklingsenhet. Medverkar i kontinuerlig arkivering en av

220 Bilaga 4 sou 199230

erfarenheterna från rådets informationsinsatser.

Handläggare journalist Handhar den löpande bevakningen och informationen om aktiviteter vid rådet. Handhar rådets kvartalsmeddelande. Ordnar information tilloch kurser för massmedia. Sköter informationen om skrifter, ev rapporter, pocketböcker, utställningar etc, som produceras vid rådet. Sköter kontakterna med folkrörelser.

Handläggare samhällsvetenskaplig utbildning

Handhar bidragsfrågor till organisationer, myndigheter etc. Handhar produktionen rådets rapporter och promemorior samt av faktaskrifter från rådet. Handhar svenska och utländska besök. Handhar närmast under kanslisekretariatet bokföringen av rådets informationsanslag. Medverkar även i övrigt i budgetplaneringen. I promemorian konstaterades att den förordade organisationen inte rymdes inom BRÅs givna personalstat; att det inte möjligt att var överföra någon tjänst från utvecklings- eller utredningsenheten till informationssekretariatet; att uppbyggnaden borde ske successivt 5.27 Vi kan därför redan förorda full utbyggnad av informanu en tionssekretariatet i enlighet med den plan som här tidigare rekommenderats. Vi därför att rådet i sin petitaframställning för anser budgetåret 197677 bör begära medel för 1 l2 handläggare vid informationssekretariatet. Halvtidstjänsten bör avses för person med journalistisk utbildning och erfarenhet. Vi förutsätter att justitiedepartementet även i fortsättningen håller rådet med en handläggare, väsentligen ägnar sin tid informationsfrågor. Den föreslagna som omorganisationen år så nödvändig och angelägen att rådet bör tillgodose arbetskraftsbehovet genom tillfällig arvodesanställning personal. Medel härför bör tas av vikariatsmedel och infonnaav tionsanslag. Det nämnda kvartalsmeddelandet, som skulle vara en uppgift tillhörig den föreslagna journalisttjänsten, hade förut utformats inom kansliet information riktad främst till BRÅs kontaktmän. Under våren såsom 1975 arvoderades journalist för att tillsammans med informationsen

sekretariatet framställa tidningen BRÅ-apropå. Mottagarkretsen

kunde därmed också vidgas. Tidningens första nummer utgavs i juni innehöll presentation BRÅ och beskrivning 1975 och en av en av arbetet sedan rådets tillkomst den 1 juli 1974. Våren 1975 bestod BRÅs kansli, utöver de två givna enheterna, av kanslisekretariat för administrativa, ekonomiska och personalett

sou 199280 Bilaga 4 221

frågor och ett informationssekretariat för främst den externa informationen. Sekretariaten löd närmast under kanslichefen. Utöver de fasta tjänsterna hade informationssekretariatet och utredningsen-

heten, genom inrättandet extratjänster, kunnat förstärkas med av en handläggare och kontorist vardera och Utvecklingsenheten en med en handläggare. BRÅ hade i sin anslagsframställning för budgetåret 197576 begärt personalförstärkning med två biträdestjänster och en tjänst som expeditionsvakt. En biträdestjänst hade vid budgetbehandlingen bifallits riksdagen. av Åren närmast efter etableringsåret innebar på sitt sätt stora förändringar för rådet. Den 1 juli 1976 fick styrelsen ordförande, en ny och tidigt samma höst lämnade såväl kanslichef utredningschef som BRÅ för andra uppgifter. Nya chefstjänstemän kunde tillträda sina poster i mitten av november 1976.

I januari 1977 påbörjades intern översyn utredningsenheten, en av vilken utfördes de två enhetscheferna. Förändringarna fastställdes av

av styrelsen i maj år. Översynen utgick från befintliga

samma resurser och innebar att enhetens arbete indelades i block I tre Sociala åtgärder, II Rättsväsendet och III Brottsskydd. Personalen vid block I anställd BRÅ. För block disponerades var av personal, som ställts till förfogande regeringen för speciella uppgifter, av och för block III räknades med Rikspolisstyrelsens fortsatta tjänsteplace-

ring av en för området intresserad polischefsaspirant.

Översynen innebar vidare att två arbetsgrupper överfördes

till utvecklingsenhetens ansvarsområde, nämligen Analysoch prognosgruppen och Narkotikagruppen. Samtidigt knöts, också formellt, nu Informationsgruppen centralt till kansliet.

Inom utredningsenheten avslutade under perioden de bamtre arbetsgruppema sina uppgifter och kunde tillsättas nya - som t.ex. den s.k. Värdetransportgruppen och Barn- och ungdomsgrupp. en ny Härtill kom att BRÅ i december 1977 hade fått regeringens uppdrag att göra en översyn lagstiftningen mot den organiserade brottsligav heten och den ekonomiska kriminaliteten. Uppdraget innebar att en särskild styrgrupp utsedd regeringen och ytterligare arbetsav tre grupper hade inrättats för ändamålet, vilka knutits till utredningsen-

heten. Sekreteraruppgiftema utfördes personal, anställd av av Justitiedepartementet med placering vid BRÅ.

Utvecklingsenheten i sin tur slutredovisade sina två första utvärderingsprojekt och startade projekten Polisforskning, nya - som Samhället och de unga lagöverträdama och Konkurser och ekonomisk

brottslighet. Samtidigt gick arbetet inom projektet Frivårdsför-

stärkning in i sin slutfas. Därtill kom den årliga redovisningen av brottsutvecklingen.

222 Bilaga 4 SOU 199280

Informationssekretariatet hade i början av år 1976 fått förstärkning

journalist från Rikspolisstyrelsen lånats ut för att ta över genom att en

arbetet med BRÅ-apropå. Rådets flera gånger framförda äskande om

inrättandet tjänst informationschef hade däremot inte givit av en som

något resultat. Det fanns fortfarande inte någon fast BRÅ-tjänst för

arbetet inom sekretariatet. 1978 beslutade VU översyn BRÅs informa- I februari om en av tionsverksamhet. Några veckor senare meddelade Justitiedepartemen- BRÅ hela myndigheten. tet sin avsikt att med diskutera en översyn av Det interna översynsarbetet utfördes emellertid under våren 1978.

BRÅ-utredningen 1978

Den 20 juli 1978 beslutades vid regeringssammanträde att en tillkallas med uppdrag göra översyn BRÅ. kommitté skulle att en av I direktiven Dir. 197873 anförde föredragande statsrådet bl.a.

Det är enligt min mening klart att det behövs ett särskilt organ som har till uppgift att samordna samhällets insatser mot brott. Olika organisatoriska lösningar kan här komma i fråga. En rad alternativ diskuterades också innan regering och riksdag stannade för att inrätta BRÅ. Rådet har anmält att erfarenheterna de gångna nu av anledning till förändring i den hittillsvarande verksamåren ger Även jag det är lämpligt BRÅs organisation och heten. anser att att verksamhet ses över.

Kommittén, antog namnet BRÅ-utredningen, skulle inleda sitt

som med kartläggning och analys BRÅs dittillsvarande arbete en av verksamhet. Mot bakgrund kartläggningen skulle den bilda sig en av uppfattning hur rådet hade förmått uppfylla de förväntningar som om ställts vid dess tillkomst och rådets betydelse för det brottsföreom Kommitténs förslag skulle såväl BRÅs byggande arbetet i stort. avse framtida ställning dess organisation och verksamhet inom det som brottsförebyggande arbetet, allt med utgångspunkt i att verksamheten skulle fortgå inom redan given kostnadsram.

I direktiven sades avslutningsvis

Jag vill dock peka på att den brottsförebyggande verksamheten inom BRÅ bör bedrivas ett sådant sätt att den fortlöpande kan till de krav ställs på den genom de ständiga och anpassas nya som snabba förändringarna i samhället och av kriminaliteten. Det är angeläget att organisationen är skickad både för sådana insatser som kan beräknas resultat först i ett längre perspektiv och för ge punktinsatser i frågor med särskild aktualitet där snabba resultat kan förväntas. Härvid får den konkreta inriktningen av arbetet inte

SOU 199280 Bilaga 4 223

komma i bakgrunden.

Betänkandet Ds Ju 19807 Utveckling BRÅ lades fram av i augusti 1980. Kommittén konstaterade inledningsvis det alltjämt fanns att behov av ett centralt för samordning samhällets brottsföreorgan av byggande insatser. Någon anledning föreslå förändringar att av det allmänna målet för BRÅs verksamhet ansågs inte föreligga.

BRÅs mål och uppgifter gavs följande formulering s.125

Det övergripande målet för BRÅs verksamhet bör vara att ta initiativ till och främja brottsförebyggande insatser inom olika områden och på olika nivåer samhällsverksamheten av samt att verka för en samordning samhällets insatser brott. av mot

Inom ramen för målsättningen bör BRÅ

i samråd med andra myndigheter och organisationer såsom centralt organ för brottsförebyggande verksamhet verka för att samhällets insatser planeras, utformas och samordnas pâ sådant ett sätt, att de blir så framgångsrika möjligt, som

bevaka förändringar i samhället på kort eller lång sikt, kan - som, påverka brottsligheten och framlägga förslag så insatser kan att göras där de är mest påkallade,

samla in, dokumentera och förmedla kunskap och erfarenheter beträffande brottsförebyggande verksamhet samt fungera som kunskapsbank för andra samhällsorgan, organisationer och enskilda,

- genom egna insatser och olika former av stöd öppna möjlighet för kriminologisk forskning betydelse för den brottsförebyggande av verksamheten,

tillhandahålla politiska och andra beslutsfattare underlag för ställningstaganden i frågor åtgärder för förebygga brott, om att samt

bedriva upplysnings- och infonnationsverksamhet för i vid - att, mening, stödja rådets arbete.

Verksamheten skulle i princip omfatta samhället i stort och innefatta följande huvuduppgifter s.127

samordnande, organiserande och beredande uppgifter forskning utredning information dokumentation administration. -

224 Bilaga 4 sou 199280

Vad beträffade verksamhetsmål och uppgifter hade förslagen således dem låg till grund för BRÅs inrättande. stora likheter med som Tyngdpunkten i verksamheten skulle dock förskjutas, vilket tydligast

framgick kommitténs organisationsförslag. av I korthet innebar de förslagna förändringarna att antalet ledamöter i styrelsen skulle minskas till nio; att ett s.k. samhällsråd med företrädare för ett drygt fyrtiotal myndigheter och organisationer skulle inrättas för BRÅs samhällsförankring; att att garantera regionala och lokala brottsförebyggande nämnder skulle inrättas på försök för Öka BRÅs möjligheter till bevakning, överblick och att kunskaper brottslighetens variationer över områden och tid; att om rådets informations- och dokumentationsuppgift skulle tydliggöras. De förändringar BRÅs kansli föreslogs innebar att av som

kanslisekretariazet liksom förut skulle svara för administrationen direkt underställt kanslichefen, och vara

utvecklingsenheten skulle benämnas forskningsenhet och svara för - BRÅs forskningsrådsverksamhet, viss handledning av enskilda forskare, bistå beslutsfattare och andra samhällsorgan med råd och kunskap i frågor vetenskaplig karaktär, bistå rådets övriga enheter av i metod- och dokumentationsfrågor, svara för uppföljningen av BRÅs verksamhet och för erfarenheter fördes ut och att vunna tillförsäkrades organisationen,

även utredningsenheten skulle byta benämning, till samordnings- och organisationsenheten, och ansvara för administrationen av de projekt- och arbetsgruppemas verksamheter samt beredningen egna förslag inför beslut i styrelsen, utarbeta direktiv och ramar för av enhetens projekt, för det löpande samarbetet med olika nya svara företrädare för samhällsintressen, bl.a. för samarbetet med olika organisationer samt också för kontakten med de regionala och ansvara lokala brottsförebyggande nämnderna,

infarmationssekretarialet skulle utökas till en infomzations- och

dokumentationsenhet och, utöver tidigare ordinarie uppgifter upplysningsverksamhet, framställning rådets publikationer, pressmedav delanden, handläggning konferenser och seminarier etc., svara för av upprättandet samlad dokumentation över vetenskapligt och av en faktamaterial, pågående studier och verksamheter samt de annat erfarenheter vunnits dem. I arbetet skulle enheten biträdas av som av

BRÅs forskare och vetenskapliga och dess chef borde på sikt

grupp få byråchefs ställning.

tjänster vid BRÅ hade visserligen, räknat från rådets Antalet fasta utökats med sammanlagt fem expeditionsvaktstjänst och start, - en fyra assistenttjänster, staben fasta handläggare var men av

sou 199280 Bilaga 4 225

fortfarande oförändrad sju tjänster. Kommittén var väl medveten om BRÅs begränsade resurser för de nya uppgifter den föreslagit, som i synnerhet vad gällde informationsarbetet. Den föreslog därför att en handläggartjänst från vardera utrednings- och utvecklingsenheten

skulle överföras till den informationsenheten. nya Avslutningsvis konstaterades i betänkandet s.143

Utredningen emellertid BRÅs kansli, anser att även förutsatt att det skall tjäna som stomme i rörlig organisation, bör förstärkas. en Vad utredningen tidigare anfört successiv utbyggnad om en av de föreslagna regionala och lokala organisationerna berör även brottsförebyggande rådets kansli. Vid förbättrat budgetläge eller när resurser på annat sätt kan frigöras för att förstärka kampen mot brottsligheten utredningen sålunda BRÅs anser att organisation, i betydelsen fasta tjänster, bör utökas. Vid sådan förstärkning en bör till en början samordnings- och organisationsenheten samt informations- och dokumentationsenheten tillföras tjänster. nya I den mån BRÅ, utöver de fasta tjänsterna, kan bibehålla Övrig personal som nu avlönas med särskilda medel, bör denna personal fördelas i enlighet med de riktlinjer utredningen utvecklat. som

Flera remissinstanser påpekade BRÅs befintliga att budget inte gav utrymme för de föreslagna arbetsuppgifterna, därtill alltför som var vagt formulerade i olika avseenden. Vidare konstaterades att forskningsfunktionen hade tonats ned till förmån för dokumentations-

arbetet och samarbetet med ett stort antal myndigheter och organisa-

tioner. BRÅs behov av samhällsförankring ifrågasattes inte i och för

sig, men ansågs kunna tillgodoses rådets konferensgenom och hearingverksamhet, arbetet i projekt-, arbets- och referensgrupper och

genom en breddning styrelsens sammansättning. av Beträffande kansliets organisation konstaterade ett par remissinstanser även att kommittén i sina förslag inte tagit tillräcklig hänsyn till BRÅs totala personaluppsättning, utan endast till de 19 fasta tjänst-

ema. I realiteten fanns därtill ungefär lika många extratjänster heleller deltid, huvudparten för handläggare. varav I budgetpropositionen prop. 198182100, bilaga 5 anförde föredragande statsrådet s.lO4 f.

I likhet med flertalet remissinstanser jag BRÅ anser att fullgjort sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund den av brottsutveckling som jag tidigare har beskrivit ökar behovet av brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten liksom samordning samhällets och enskildas av en av insatser mot brott. Jag BRÅ i fortsättningen anser att bör bedriva sin verksamhet i stort sett hittills. Såsom har slagits fast som av riksdagen vid behandlingen 1981 års budgetproposition i fråga av

226 Bilaga 4 sou 199280

den brottsförebyggande verksamhet faller inom justitiedeom som område bör arbetet inom rådet utföras med önskemålet partementets nedbringa kriminaliteten omedelbar utgångspunkt att som en mera och inte utvidgas till allmänt syftande insatser av social natur.

fråga kansliorganisationen jag att den nuvarande I om anser organisationen kan kvarstå i stort sett oförändrad. De tjänster som

f.n. ingår i denna organisation bör behållas. inom BRÅ, regeringen inrättat för Den särskilda styrgrupp som lagstiftning den ekonomiska och den organiserade brottsligom heten, har varit verksam i fyra år och tillsammans med anknutna nu arbetsgrupper utfört ett värdefullt arbete. Avsikten har emellertid varit lagstiftningsarbetet på området permanent skulle inte att När BRÅ delvis får bedrivas i dessa organisatoriska former. nu en ändrad organisation, tidpunkten vara inne att avveckla synes styrgruppen.

BRÅs instruktion

nya

förändringar i BRÅs Flera smärre, huvudsakligen administrativa, instruktion hade förekommit under åren. Redan i oktober 1974 hade

den givits tillägg SFS 197468 med innebörden att rådets VU ett forskningsbidrag inte kunde överklagas och att beslut beslut om om på ån 300 000 kr skulle underställas Kungl. Majzt för bidrag mer godkännande. Genom SFS 19751282 hade VU tillförts besluten om

disciplinansvar och året därefter hade antalet styrelseledamöter m.m. utökats att instruktionens tredje paragraf omformulerats SFS genom 1977587. Styrelsen hade förut bestått sexton ledamöter. I den av ledamöter ingå. År 1978 slutligen hade skulle nu minst sexton antalet VU-ledamöter ökats från fem till sex SFS 19788. instruktionen SFS 1982787 trädde i kraft den 15 augusti Den nya 1982 och innebar följande reella förändringar

BRÅs uppgift främja brottsförebyggande insatser osv. ändrades att åliggande, ordval i ursprungsbetänkandets förslag. till ett samma som

Rådets VU bort, i stället infördes möjlighet för styrelsen att togs inrätta ett arbetsutskott.

VUs tidigare ansvarsområden fördes över till styrelsen. -

Kanslichefen blev styrelseledamot. -

Antalet ledamöter i rådets vetenskapliga utökades från sju till grupp -

sou 199280 Bilaga 4 227

nio.

Kanslichefens förordnandetid begränsades till år. - sex

Benämningen utvecklingsenhet ändrades till forskningsenhet. -

För styrelsens del innebar ändringen att den tillfördes ytterligare en ledamot kanslichefen. I samband med det förordnandet nya av styrelseledamöter, byttes vidare företrädarna för Justitie-, Social- och Utbildningsdepartementen ut mot företrädare för Rikspolisstyrelsen,

Kriminalvårdsstyrelsen och Riksåklagaren.

BRÅs fortsatta utredningsoch forskningsarbete kunde i stort sett bedrivas efter riktlinjer tidigare, med oförändrad samma som organisation. Till informationssekretariatet överfördes inte någon tjänst eller gavs annat utrymme för den angelägna dokumentationsuppgiften.

BRÅ-översynen 1986

De närmaste åren efter BRÅ-utredningen innebar för rådets del inga

egentliga arbets- eller metodmässiga förändringar. Utrednings-, forsknings- och informationsprojekt avlöste varandra. BRÅs behov av förstärkning, bl.a. inom informationssekretariatet, kunde inte tillgodoses. Under dessa år pågick generell översyn en av de statliga myndigheternas ledning och ställning. För BRÅs del beslutade regeringen att ge i uppdrag åt en särskild utredningsman över frågorna att se om hur styrelsen lämpligen borde sammansatt och vilka uppgifter vara som borde ankomma på den. I uppdraget ingick vidare regeringsbeslut 1986-10-16

att över BRÅs funktion se och arbetssätt samt dess organisatoriska ställning visavi regeringen. Därvid är det särskilt intresse få av att belyst gränsdragningsproblem gentemot den reguljära högskoleforskningen. Utredningsmannen bör vidare belysa hur särskilda uppdrag rådet som beslutas regeringen kan fullgöras inom av ramen för den löpande verksamheten.

I april 1987 lämnade utredningsmannen delbetänkande Ds Ju 19876 BRÃs uppgifter och ledning. Beträffande rådets ställning ansåg han att det också fortsättningsvis borde under vara en regeringen fristående instans. Uppgifterna sammanfattades enligt följande s.l0

BRÅ skall i det brottsförebyggande arbetet

228 Bilaga 4 SOU 199280

biträda regeringen i uppgiften att främja och prioritera åtgärder 0 samordna utrednings- och forskningsinsatser o stödja enskildas och enskilda organisationers insatser och ge 0 service i dessa sammanhang bedriva eller medverka i utredningsarbete som kan ge underlag o till åtgärder stödja, bedriva eller medverka i forskningsarbete där resultatet o kan förklara orsaker till brott eller på annat sätt ha förebyggande effekt redovisa resultaten olika insatser och i övrigt ge information 0 av kan ha förebyggande effekter. som På styrelsen skulle ankomma att besluta om viktiga policyfrågor, som s.57 f. förslag till årlig plan över angelägna brottsförebyggande åtgärder, 2. förslag till åtgärder i anledning utrednings- och av egen forskningsverksamhet, anslagsframställning för rådet, 4. verksamhetsberättelse med redogörelse för utvärdering av viktigare brottsförebyggande åtgärder, 5. större organisationsfrågor för rådet, 6. inriktning rådets verksamhet och fördelning på olika av huvudområden medel ställts till rådets förfogande. av som

Övriga frågor skulle avgöras BRÅs chef, föreslogs få

av som överdirektörs ställning. Beträffande styrelsen föreslog utredaren bl.a. också att antalet ledamöter skulle minskas från minst 16 personer till högst tio; att ledamöterna, i stället för i egenskap av myndighets- och organisationsföreträdare, skulle utses efter personlig lämplighet, men efter inhämtande underlag från politiska partier, folkrörelser och av

arbetslivsorganisationer m.fl. myndighetsrepresentationen skulle

alltså upphöra; att styrelsen själv inom sig skulle utse vice ordförande; att personalföreträdare skulle ha närvaro- och yttranderâtt, men inte få delta i besluten. BRÃrs instruktion Den 3 december 1987 beslutade regeringen att skulle ändras vad gällde antalet styrelseledamöter och att möjligheten att utse ersättare för dem inte längre skulle kvarstå SFS 19871112, 3 och 20 §§. Från och med den 1 januari 1988 fâr nu antalet

sou 199280 Bilaga 4 229

styrelseledamöter vara högst tio, inklusive kansliets chef. Utredningsmannens slutbetänkande Ds 198821, Brottsförebyggande arbete i samverkan, avlämnades i april 1988. I fråga BRÅzs uppgifter innebar om förslagen i korthet

För att förstärka BRÅs uppgift - som samordnare av brottsförebyggande verksamhet föreslog utredaren särskild samverkansfören ordning. Denna skulle förplikta myndigheterna under Justitiedepartementet att samråda med BRÅ.

I stället för genom företrådarskap i styrelsen, borde ansvariga hos - Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen och Riksåklagaren ingå i en särskild samverkansdelegation, med uppgift att utveckla myndigheternas samarbete. Rådets chef föreslogs stå för ordförandeskapet i delegationen.

Den infonnerande och rådgivande funktionen skulle förstärkt

- ges en ställning, med bred medverkan rådets sakkunniga av personal. För att stödja utvecklingen skulle infomiatiansdelegation, med informaen tionssakkunniga från olika instanser, fortsätta vidareutveckla samt den tidigare Informationsgruppens aktiviteter.

Frågan om en samordnad dokumentation behövde enligt utredaren åter tas upp. En sådan service borde snarast byggas i samverkan upp med Justitiedepartementet och övriga rättsvårdande instanser. Inom BRÅ skulle detta också lämpligen leda till att biblioteksverksamheten inrymdes i informationsfunktionen.

Beträffande BRÅzs forskning - uttalade utredaren att den borde bedrivas i syfte att sådana kunskaper behövdes för just ge som brottsförebyggande insatser, medan kriminologisk grundforskning, som hör hemma inom universitetet, kunde ha vidare och även mindre nyttoinriktade mål. Vidare borde arbetet med utvärderingar ägnas mer uppmärksamhet, både i fråga gällande regler deras om samt tillämpning och vad gäller olika förslag till förändringar.

Bidragsgivningen till enskilda forskare borde upphöra. Medlen

-

under senare år totalt 800 000 kr borde i stället i huvudsak

ca utnyttjas för projektanstållningar och för att erbjuda i första hand yngre forskare möjlighet att medverka med specialuppgifter i

angelägna BRÅ-projekt.

Vidare rekommenderades att mindre del bidragssumman

en av ca

200 000 kr skulle överföras till Stockholms universitets krimino-

logiska institution som stöd till institutionens forskning. I detta sammanhang fann utredaren det angeläget understryka, bl.a. att att den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet behöver få tillräckliga resurser för sin verksamhet 5.62.

230 Bilaga 4 sou 199280

En rådgivande vetenskaplig delegation skulle i viss utsträckning fortsätta den tidigare Vetenskapliga gruppens verksamhet. Där skulle utrednings- och forskningsprojekt behandlas. frågor om olika studier, Utredaren framhöll bl.a. det angelägna i att det inom detta område finns ett forum, där företrädare för myndighetsforskning vilka utöver BRÅ kan rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen vara och forskning inom universitet och högskolor kan mötas och samråda med varandra... s.82.

För utredningsverksamheten skulle en viktig del vara att bevaka de eventuella brottsförebyggande inslag kan finnas i insatserna inom som social- och familjepolitiken, arbets- och kulturlivet, i utbildningen, samhällsplaneringen. Här bör BRÅ analyser miljöarbetet och i genom och metodutveckling kunna medverka till att dessa inslag blir effektiva medel. Särskild uppmärksamhet måste ägnas insatserna för barn och ungdom s.48.

I fråga rådets organisation och ekonomi föreslogs bl.a.

om Ledningen BRÅ skulle utövas enligt riktlinjerna i verksför- - av ordningen 19871100, dvs. rådets chef skulle ensam vara ansvarig inför regeringen för myndighetens verksamhet. För rådets chef borde ordinarie tjänst finnas som överdirektör, med förordnande för viss en tid.

Den interna organisationen, med två enheter och två sekretariat, skulle brytas och arbetet skulle i stället utföras i projektform upp inom olika program.

Som närmaste medarbetare till överdirektören skulle i stället för - -

enhets- och sekretariatschefer finnas Ara chefer med fimktions-

ansvar. Dessa skulle ha hand om beredning, samordning och stöd för projektarbete och övrig verksamhet för områdena forskning, utred-

ning, information respektive planering inklusive administration.

För varje projekt borde en projektledare utses, som skulle vara ansvarig för att arbetet hölls inom givna budget- och tidsramar. Med ansvaret skulle också följa rätten att besluta om utgifter och genomförande.

BRÅ borde lämpligen få ekonomiskt projektstöd från ta emot sam- eller branschorganisationer. En förutsättning skulle då vara att rådet ensamt beslutade om ett projekts mål, genomförande och resultatanvändning.

En fråga som hade diskuterats inom rådet gällde eventuella professuvid BRÅ, bl.a. från den synpunkten ytterligare professurer i rer att kriminologi skulle bidra till ämnets utveckling och främja nyrekryte- 5.90 ringen av forskare. Utredaren konstaterade

sou 199280 Bilaga 4 231

När det tillkommer en professur vid rikspolisstyrelsen under nästa år, föreligger egentligen starka skäl att t.ex. forsknings- och utredningschefema är professorer. Kvalifikationskraven är på samma nivå. Jag är tveksam av två skäl. Det ena skälet är den omständliga procedur som i allmänhet krävs för tillsättning av en professorstjänst och kan leda till att som sådana tjänster är vakanta under lång tid. Det andra skälet är att även andra än rent vetenskapliga kvaliñkationer, som t.ex. långvarig praktisk erfarenhet och kunskaper inom berörda fackområden och inom utrednings- och analysverksamhet, kan vara lika meriterande. Om tjänsterna ges benämningen professor utan att detta medför långvarigt tillsättningsförfarande och begränsade vetenskapliga kompetenskrav, så är detta motiverat. Nuvarande innehavare av de båda byråchefstjänstema torde utan vidare kunna tilläggas en sådan benämning.

Vid remissbehandlingen ñck förslagen ett övervägande positivt mottagande. Dock framfördes viss kritik, framför allt mot utredarens förslag om en särskild samverkansförordning. Förslaget kunde misstolkas att avsikten BRÅ någon form direksom vore att ge av tivrätt gentemot sina samarbetsparter. Beträffande den föreslagna tjänsten som planeringschef framhölls från några håll att rådets organisation inte var större än att överdirektören kunde för ansvara funktionen. Från forskarhåll kritiserades förslaget att BRÄs forskningsrådsverksamhet skulle upphöra, vilket ansågs innebära en försämring för den kriminologiska forskningen i Sverige.

BRÅs gällande instruktion

nu En instruktion för BRÅ SFS 19881223 beslutades den 24 ny november 1988. I regeringens förordningsmotiv l9886 framhöll föredragande statsrådet bl.a.

Innan jag går in på de olika delfrågor som utredningen har behandlat vill jag göra följande allmänna kommentar till förslagen. Dessa är till största delen sådana som rör planeringen det interna av arbetet vid BRÅ och inte direkt bör instruktionen. som styras av Det faller på rådets styrelse att ta ställning till sådana förslag. Jag har därför inte för avsikt att uttala mig om utredarens samtliga förslag utan endast i den utsträckning som jag behövligt med anser

hänsyn till den styrning som regeringen bör ha av verksamheten vid

BRA.

Den instruktionen trädde i kraft den l januari 1989 och BRÅzs nya

232 Bilaga 4 SOU 199280

uppgifter formuleras nu på följande sätt

1 § Brottsförebyggande rådet skall främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten och samordna samhällets och enskildas insatser mot brott. Samordningsfunktionen förstärktes således. Rådets uppgift var tidigare att verka för en samordning av de brottsförebyggande insatserna jfr dock 2 § andra punkten, framgår BRÅ inte varav att har någon direktivrätt gentemot övriga myndigheter.

2 § I den brottsförebyggande verksamheten skall rådet särskilt biträda regeringen i uppgiften att främja och prioritera åtgärder, 2. verka för att statliga myndigheters forsknings-, utrednings- och informationsinsatser samordnas , stödja insatser av kommuner, organisationer och andra enskilda, 4. bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete där resultaten kan belysa orsaker till brott, bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete som kan ge underlag för åtgärder eller som gäller utvärdering av vidtagna åtgärder, följa och analysera brottsutvecklingen och redovisa det aktuella läget, utge rapporter från forsknings-, utrednings- och informationsprojekt, redovisa resultaten av egna och andras insatser samt även i övrigt ge information som kan ha förebyggande effekter, i övrigt genom initiativ och förslag medverka i det kriminalpolitiska arbetet. Punkten 1 är nytillförd och innebär ett förtydligande av vad som i realiteten tidigare har gällt för statliga myndigheter, nämligen att regeringen biträds av myndigheterna i frågor som rör deras respektive sakområden. Punkterna 2-5 innebär en viss uppstramning gentemot tidigare formuleringar. Dessutom har informationsinsatserna givits förstärkt position genom att de har skrivits in som tillhöriga rådets samordnande uppgifter. BRÅs tidigare uppgift att göra brottsutvecklingen prognoser om har fått utgå. Uppgiften hade visat sig mycket svårgenomförbar. I stället har instruktionen erhållit tillägget BRÅ skall redovisa det att aktuella läget punkt 6. I punkt 7 slutligen har instruktionen tillagts BRÄzs från starten bedrivna informationsaktiviteter utgivningen av rapporter osv. - De organisatoriska förändringar som följde av regeringsbeslutet innebar att

sou 199280 Bilaga 4 233

kanslichefstjänsten ersattes överdirektörstjänst och - av en att överdirektören blev chef för myndigheten dvs. BRA ledes inte längre av styrelsen,

de föreslagna rådgivande delegationema knöts till rådet, -

bestämmelsen om enhetsindelning togs bort och ställningstagandet till enhetemas vara eller inte hänsköts till BRAs eget avgörande,

infonnationsfunktionen förstärktes att också chefen för - genom informationen erhöll byråchefs ställning.

Statsrådet uttalade avslutningsvis BRÅ bäst fyller sin funktion att i det brottsförebyggande arbetet att fungera kontaktpunkt genom som mellan forskning och administration samt informatör och som förslagsställare mot myndigheter och regering, även men som inspiratör till vägar för det brottsförebyggande arbetet. nya I 1989 års budgetproposition prop. 1988892100, bilaga 4

redovisades de överväganden, regeringen hade gjort i samband som med sitt beslut instruktion för BRÅ. Föredragande om ny statsrådet framhöll vidare s.89

Tyngdpunkten i arbetet har enligt BRÅ hittills främst legat på insamling och analys brottsdata samt på utformning brottsav av förebyggande strategier. Endast mindre del verksamheten har en av ägnats praktisk tillämpning och utvärdering sådana strategier. av BRÅ bör även i fortsättningen ägna sig breda insatser inom det kriminalpolitiska fältet. Det är emellertid angeläget verksamatt heten vidareutvecklas så BRÅs kunskaper i att större utsträckning än vad som hittills varit fallet kan användas underlag för som prioriteringar i det brottsförebyggande arbetet liksom för tillämp-

ning och utvärdering av brottsförebyggande åtgärder. Det finns ett särskilt stort behov modeller kan ligga till grund för av som brottsförebyggande åtgärdsprogram på lokal nivå.

Statsrådet underströk också behovet utvärderingar i fråga av om kriminalpolitiska reformer och betonade informationsarbetets betydelse s.90 BRÅ bör fungera informationscentrum som och ge upplysning och vägledning inom det brottsförebyggande området. - Någon resursförstärkning i form tjänster till inforrnationsarbetet av gavs emellertid inte.

BRÅs

ställning i dag

I och med den nya instruktionen hade rådet alltså fått vidgade uppgifter, särskilt vad gällde infonnationsverksamheten. Det hade också blivit allt tydligt BRÅs arbete borde definieras mer att som

234 Bilaga 4 sou 199280

forsknings- och utvecklingsarbete och därför hänföras till FoUområdet. I samband med 1990 års budgetberedning inom regeringsförslagen beträffande anslagen till BRÅ över kansliet flyttades därför från den ordinarie budgetpropositionen till regeringens forsknings-

proposition prop. 19899090. regeringens på BRÅs framtida I propositionen redovisades syn arbete s.104

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunutvecklas och spridas. BRÅ skaper och erfarenheter på området kan har central roll i det sammanhanget. Genom den nya instruktioen markeras BRÅs ställning centralt för bl.a. samordnen som organ ning, forskning, utvärdering och information på det brottsföreangeläget BRÅs byggande området. Regeringen anser att det är att verksamhet tillförs utökade resurser. delar i huvudsak BRÅs bedömning behovet Regeringen av av forskning, utredning och information på de områden som anges i verksamhetsplanen. Ett större utrymme bör således ges bl.a.

utvärdering brottspreventiva åtgärder och kriminalpolitiska av reformer.

Regeringen också vilka projektområden i den av rådet ingivna angav treåriga verksamhetsplanen, BRA särskilt borde uppmärksamma som

Åtgärder mot brott i storstad

- Brottslighet bland invandrare - Privata initiativ inom rättsväsendet - Drogpåverkan och trafiksäkerhet - Ekonomisk brottslighet och - Narkotika och våldsbrott - Informationsverksamheten fick för första gången en välbehövlig nu förstärkning med 1,5 tjänster. Vidare avsattes särskilda medel till en informationsdatabas samt till personalutbildning i utvärderings-

metodik.

framförts i BRÅ-översynen, BRÅ

Ett förslag, som hade var att skulle ha rätt att ta emot stöd från olika branschorganisationer. Detta behandlades också i propositionen s.108

Ekonomiskt stöd bör också kunna lämnas från organisationer inom bankväsendet, försäkringsbranschen, bilbranschen eller Lex. fastighetsägare dock under två förutsättningar. Bidrag bör o.s.v., i första hand emot från eller branschorganisationer. Vidare tas samdet endast BRÅ skall besluta ett projekts mål, är som om genomförande och resultat.

sou 199280 Bilaga 4 235

Beträffande bidragen till enskilda forskare rekommenderades BRÅ att fortsättningsvis avdela hälften av summan för bidrag till avhandlingsarbeten som utförs av doktorander i kriminologi. I sin anslagsframställning för budgetåret 199192 framförde BRÅ förslaget att tre professurer skulle inrättas vid rådet. Frågan behandlades inte särskilt av regeringen i den då aktuella budgetpropositionen prop. 199091 100, bilaga 4. Fördragande statsrådet framhöll att det inte fanns skäl att föreslå några avvikelser från de riktlinjer för BRÅs arbete under treårsperioden 199091-199292, året innan som hade givits i forskningspropositionen. Inför innevarande budgetår 199293 återkom BRÅ med förslaget om professurer. Denna gång konstaterades vid budgetbehandlingen BRÅ tillhör de myndigheter, skall lämna fördjupad att som en anslagsframställning för perioden 199394-199596, och att den framställningen kommer att utgöra regeringens underlag, bl.a. ett av i fråga om vilka prioriteringar som bör göras under den aktuella treårsperioden. Föredraganden framhöll också prop. 1991921100, bilaga s.l45

Som ett led i förberedelserna inför 1993 års forskningsproposition kommer inom regeringskansliet att analyseras bl.a. hur de resurser för forskning disponeras BRÅ bäst kan, utnyttjas för som nu av en verksamhet av hög vetenskaplig kvalitet. En utgångspunkt för det beredningsarbetet är att behovet av kriminologisk och kriminalpolitisk forskning bör ses i ett övergripande nationellt perspektiv och innefatta såväl den forskning bedrivs vid BRÅ, kriminalvårdssom styrelsen och polishögskolan liksom den forskning bedrivs vid som universiteten med resurser som fördelas av forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. En avsikt med översynen är att belysa hur den aktuella forskningen kan förstärkas, bl.a. genom en bättre samordning. BRÅ är föremål för sin tredje inrättandet, nu översyn sedan denna gång med tyngdpunkten lagd på forskningsverksamheten med - men samordningsfrågan alltfort aktuell.

Avslutande kommentarer

När man läser de uttalanden, som regering, riksdag och utredare har gjort BRÅs verksamhetsområde under åren, är det slående hur om fast det ursprungliga målet ñr rådet har legat. Den övergripande uppgiften, som den har formulerats i 1974, 1982 respektive 1988 års instruktion för BRÅ, har alltid varit samordning samhällets av och enskildas insatser mot brott. Däremot har tonvikten lagts något varierande vid de tre funktionerna forskning, utredning och informa-

236 Bilaga 4 SOU 199280

tion, också för dem har samordningsregeln gällt. men Utredningsfitnldionen är den, som instruktionsmässi har förändrats versionerna står tydligt uttalat BRÅ minst genom åren. I alla tre att skall bedriva utredningsarbete. Vad gäller forskningsfimldionen har instruktionsförândringar däremot gjorts. Såväl förarbetena som Justitiedepartementets förhandlingsuppdrag och BRÅs första instruktion visar, att uppgifterna för vad då benämndes utvecklingsenheten skulle vara att som följa, stödja och initiera forsknings- och utvecklingsarbete, utvärdera och sprida resultaten samt verka för samordning av sådant arbete. Någon egen forskning gavs knappast något utrymme för. Emellertid behövdes kvalificerade forskare för att sköta uppgiften att bedöma olika forskningsprojekt och -resultat, Det stod från början klart att sådana inte skulle kunna rekryteras, såvida de inte finge möjlighet forska själva. Inom BRÅ har därför forskningsarbete att

bedrivits alltifrån starten. 1978 års BRÅ-utredning behandlade frågan,

forskningsverksamheten inte in under BRÅs och även om togs uppgifter 2 § i 1982 års instruktion, så framgår det av den ändrade enhetsbenåmningen att forskningen nu blev en etablerad verksamhet. I BRÅs tredje instruktion 1988 skrevs sedan funktionen in också under rubriken Uppgifter.

Informations- och dokumentationsfimldionen har intill de allra

Senaste åren varit närmast styvmoderligt behandlad. Från början var funktionen planerad att tillhöra forskarnas arbetsområde. Det visade sig snabbt att den inte ñck plats bland de övriga uppgifterna. Ett särskilt informationssekretariat inrättades, och med hjälp av en inlånad handläggare från Justitiedepartementet som därefter fick bli stationär hos BRÅ och handläggare på inrättad extratjänst - en en kunde den externa informationen byggas upp. önskemålet utrymme för vetenskaplig dokumentation togs från om början av Kommittén för kriminologisk behandlingsforskning upp

1973 och framfördes därefter åter av BRÅ-utredningen 1980. Också i BRÅ-översynen 1988 påpekades behovet. För två år sedan

fick BRÅ medel för att tillsätta bl.a. bibliotekarie och påbörja en uppbyggnaden av en informationsdatabas. BRÅs verksamhet räknas således i dag till det FoU-område, som rådet alltifrån sin start har haft mer eller mindre stark anknytning till. Utredningsenhetens verksamhet har allt mer övergått från utredningsarbete i arbetsgrupper till utvecklingsarbete i projektform, med samhållsförankring genom projektanknutna styr- eller referensgrupper. Den dokumentationsverksamhet, som från första början ansågs vara angelägen uppgift för rådet, har slutligen fått ett givet utrymme. en Man skulle kunna säga det är först i dag, BRÅ har förutsättatt som ningar att nå upp till de ambitioner som rådets skapare ställde upp.

SOU 199280 237

Bilaga 5

Förteckning över uppdragprojekt, som BRÅ

utfört fr.o.m. år 1987

Lisbeth Eklund, Brottsförebyggande rådet

Socialdepartementet

1. Projekt

Sexuella övergrepp mot barn B 2-10085 Projektet initierades - av Socialdepartementet. Sedan BRÅ tagit fram projektbeskrivning inklusive kostnadsberäkning, erhölls anslag från allmänna arvsfonden 1985-08-22 475 000 kr + 1987-09-17 88 000 kr.

Redovisning

° sexualbrott mot barn. En kartläggning utifrån kriminalstatistiken

Kansli PM 198612 sexualbrott mot bam. Presentation och diskussion några av

centrala teman inom forskningsområdet BRÅ-rapport 19891

- Polisanmälda sexualbrott mot barn. Presentation av en empirisk undersökning BRÅ-PM 19903 - Sexualbrott mot bam. Beskrivning de misstänkta av brotten -

BRÅ-rapport 19906

När man misstänker sexualbrott bam. Redovisning mot och

rekommendationer BRÅ-rapport 19908

-

Sexualbrott mot barn. De misstänkta förövama BRÅ-rapport

- 19911

sexualbrott mot barn Broschyr 1992 -

Projektet låg också till grund för tvâ BRÅ-konferenser,

i Stockholm 1991-04-16 respektive Malmö 1991-11-27, då i samarbete med Samverkan för folkhälsa, Malmö. Konferenserna har dokumenterats

och en rapport kommer att utges hösten 1992.

238 Bilaga 5 sou 199230

Justitiedepartementet

Projekt Ordningsproblem och brottslighet i samband med större helger och

andra allmänna festdagar F 212-8887 Kostnaderna belastade

- BRÅs ordinarie budget.

Redovisning Midsommarfirandet på Öland 1987 I APROPÅ 4-87 ° nr - Midsommarñrandeti Borgholm år 1987 speglat med registerdata

Kansli PM 19882 - Borgholm år 1988 I APROPÅ 4-88 Midsommarñrandet i nr -

Delstudiema rapporterades till Justitiedepartementet den 17 septem-

ber 1987 respektive den 26 september 1988.

3. Projekt

Uppföljning lagen besöksförbud E 39-15488 Kostnaderna

av om belastade BRÅs ordinarie budget.

Redovisning besöksförbud. En uppföljning BRÅ-PM 19892 Lagen om -

Promemorian överlämnad till regeringen den 5 juni 1989.

4. Projekt Utvärdering förordningen SFS 1988217 om försöksverksamhet av med snabbare utredningar rörande unga lagövertradare och lagen 1988822 ändring i lagen 1964167 med särskilda bestämmelom

lagöverträdare E 32-68 88 Medel från Justitiedepar-

ser om unga bå 198889 300 000 kr; bå 198990 300 000 kr, från tementet Socialdepartementet bâ 198990 90 000 kr.

Redovisning Unga lagöverträdare. Utvärdering lagstiftningen och försöksverkav lagöverträdare BRÅ den 2 juli samheten med åtgärder mot unga - 1990, stencil.

Utförlig slutrapport lämnades till regeringen den 29 juni 1990. Ett för tryckning i BRÅs rapportserie är under arbete. manus

Projekt Utvärdering lagen 1989928 försöksverksamhet med samav om

hällsøänst E 31-15489 Medel från Justitiedepartementet bå

- 198990 300 00 kr.

SOU 199280 Bilaga 5 239

Redovisning Delredovisning till regeringen 1991-08-14. Uppdraget skall slutredovisas senast den l juli 1994.

6. Projekt Kartläggning av váldtäktsbrottens utveckling B 2-11989 Medel från Justitiedepartementet 60 000 kr för BRÅ-medarbetares medverkan i en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet.

Redovisning BRÅs arbete ingår i arbetsgruppens betänkande Kartläggning av våldtäktsbrotten analys den aktuella situationen, förslag till - av åtgärder Ds 19903. -

Anm Arbetsgruppen föreslog bl.a. BRÅ skulle göra specialunderatt en sökning av de utländska gärningsmännens betydelse för våldtäktsbrotten. Något formellt uppdrag har inte BRÅ fått. Studien påbörjades emellertid år 1991 och beräknas slutförd hösten 1992. vara

7. Projekt Lokala brottsförebyggande organ i Stockholm, Malmö, Linköping, KarlskogaDegerfors och Östersund E 5-8491 Uppdraget i de fem delprojekten främst utbildningkunskapsförmedling vad avser gäller kartläggning, analys, projektplanering och projektutvärdering. Medel från Justitiedepartementet 1 000 000 kr. Polismyndigheterna i Karlskoga och Linköping har därtill våren 1992 beviljats 350 000 kr respektive 330 000 kr från RPS medel för narkotikabekämpning. I Karlskoga kommer bl.a. Statistiska centralbyrån SCB att göra intervjuundersökning invånarnas en om kontakter med och erfarenheter kriminalitet och drogmissbruk. av BRÅ skall för bearbetning och analys svara av materialet samt avge en resultatrapport. I Linköping skall modell utvecklas för en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning, utbredning och rekryteringsvägar. Uppgiften genomförs där sociologiska instituav tionen vid Linköpings universitet i samråd med BRÅ.

Redovisning Preliminär utvärdering görs den l juli 1992 Justitiedeparteper av mentets arbetsgrupp för projektet. Slutlig utvärdering skall lämnas av BRÅ år 1994. senast

240 Bilaga 5 sou 199280

Projekt Bilbrottslighet kartläggning, analys och åtgärder E 5-8491 - - Kostnaderna belastar BRÅs budget. egen

Redovisning Projektet kommer att redovisas hösten 1992.

Projekt

Besöksförbudslagen studie av efekzerna av den ändrade

- en

lagstifiningen E 5-8491 Medel från Justitiedepartementet

- 200000 kr.

Redovisning Uppdraget har överlämnats till BRÅs våldsarbetsgrupp Våld ena inom familjen. Studien kommer att redovisas hösten 1992.

10. Projekt

1990 års reform trafikbrottslagen utvärdering F 31-8991

av - en - Medel från Justitiedepartementet 550 000 kr för särskilda projektinsatser.

Redovisning Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 april 1994.

Statsrådsberedningen

11. Projekt Medverkan i Storstadsutredningens arbete B 2-4089 Statsrâds- tillstånd anlita BRÅ för beredningen gav Storstadsutredningen att visst arbete. Medel därifrån 200 000 kr, varav 100 000 kr avsåg databearbetning vid SCB.

Redovisning BRÅs arbetspensum ingår i delbetänkandet SOU 1989110 Storstadskriminalitet.

Nordiska ministerrådet

12. Projekt

Miljökrinzinalitet i Norden B 2-7088 Medel från Justitiedeparte-

mentet och Miljödepartementet 175 000 kr.

sou 199280 Bilaga 5 241

Redovisning Forurensning og straff et nordisk studium Nord 19912 - -

Anm Den svenska arbetsinsatsen gav också upphov till redovisen separat

ning, Ambitioner och flaskhalsar BRÅ-rapport 199010.

-

13. Projekt Ekonomisk brottslighet i samband med exportimport F 26-8986 - Medel från ministerrådet 103 000 kr.

Redovisning Fel, oegentligheter och ekonomisk brottslighet vid import och export i Norden BRÅ-PM 19911 -

Försvarets forskningsanstalt

14. Projekt Brottsligheten i krig och andra kristilLstánd E 32-1587

Medel

från FOA 115 000 kr.

Redovisning Brottslighet under krig och andra kristillstånd Kansli PM 19881 -

Statens invandrarverk

15. Projekt Brottsliga subkulturer E 18-8187 Medel från SIV 60 000 kr, från Stockholms kommun 60 00 kr.

Redovisning Enligt beslut BRÅs styrelse skall projektet av ingå i BRAs stora

invandrarprojekt se projekt 21.

nr

Projekt med annan huvudansvarig, där Justitiedepartementet

har föreskrivit samverkan med BRÅ

16. Projekt Viss försöksverksamhet med livvaktsskydd för hotade kvinnor E 29- 7392 Uppdraget har givits till Rikspolisstyrelsen och länsstyrel- serna i O, M och Y lån, samråd skall ske med BRÅ.

242 Bilaga 5 ;ou 199280

Redovisning RPS redovisning skall ske senast den 1 oktober 1993.

17. Projekt Vissa frågor åtgärder mot rån likn. E 29-6592 Uppdraget om o. skall ske med BRÅ. En har givits till Rikspolisstyrelsen, samråd BRÅ-medarbetare tjänstgör på deltid i projektet.

Redovisning RPS redovisning skall ske senast den 31 oktober 1992.

Internationell projektsamverkan

18. Projekt

Deltagande i 1992 års oferundersöløiing E 39-12390 Medel från

- Justitiedepartementet bå 199192 400 000 kr.

Redovisning till Hollands Justitiedepartements samordnare, redovisad i Rapport tryck Victims of Crime Survey 1991. Preliminary Tables Report Sweden. I Interview, Amsterdam, Holland, May 1992. En jämförande sammanställning deltagande lånders resultat kommer av därefter att göras i bokform.

19. Projekt

Undersökning självrapponerad brottslighet B 2-491 Medel

av från Nordiska samarbetsrådet för kriminologi 90 000 kr.

Redovisning Rapport till Hollands Justitiedepartements samordnare. Vetenskaplig slutrapport beräknas klar för rapportering till NSfK senast den vara 1 juli 1993.

BRÅ tillsammans med andra har

samarbetsprojekt som

initierat och erhållit bidrag till

20. Projekt

och trafiksäkerhet F 25-3290 Tillsammans med Statens

Droger rättskemiska laboratorium, Trafiksäkerhetsverket och Statens väg- ock

har BRÅ fått medel från Transportforskningsbered-

trafikinstitut ningen, för bâ 199091 110 000 kr och för bå 199192 253 000 kr.

sou 199280 Bilaga 5 243

Redovisning Projektet är uppdelat på sju delprojekt 1 Kunskapsläge. 2 Förekomst av drogpáverkan hos bilförare. 3 Riskgrupper hos drograttfyllerister. 4 Förekomst drogpåverkan hos förare inblandade i av trafikolyckor. 5 Kritisk utvärdering tillämpningen bestämmelav av sen om drograttfylleri. 6 Förebyggande åtgärder, och möjligt - om - 7 En experimentell undersökning med hjälp VTIs simulator. av

Del 1 är i princip avslutad frågan separat tryckning eller har

om man ännu inte tagit ställning till. Övriga delar pågår parallellt,

eventuell avslutning år 1993.

21. Projekt

Internationell migration och brottslighet förövare och ofer mot

bakgrund av etniska relationer, kulturskillnader och livssituationer F 29-490 Medel från Arbetsmarknadsdepartementet till BRÅ via - Centrum för invandringsforskning CEIFO, Stockholms universitet Regeringsbeslut 1990-11-08 280 000 + 280 000 kr. Från Socialforskningsrådet via CEIFO bå 199091 127000 kr, bå 199192 252 000 kr.

Redovisning Kontrakt om fördelningen av uppgifter och personella och ekonomiska har slutits mellan BRÅ och CEIFO. Projektet beräknas resurser pågå t.o.m. juni 1995.

22. Projekt Stockholmsprojelctet F 28-8589 Kriminologiska institutionen vid - Stockholms universitet, Rikspolisstyrelsen och Stockholmspolisen bidrar till projektet med vissa personella Därtill kommer resurser. medel från Stockholms stad år 1990 575 000 kr + 75 O0 kr.

Redovisning I projektet studeras åtta förortsområden särskilt. Arbetet är indelat i nio delprojekt 1 Brottsligheten i city, lokala centrum och på allmänna kommunikationer. 2 Grannskap, socialisation och brottsbenägenhet. 3 Skolor, boende och ungdomsbrottslighet. 4 Brottsligheten hos personer med utländsk bakgrund, med särskild inriktning på ungdomsbrottsligheten i invandrartäta bostadsområden. 5 Social instabi-litet i bostadsområden och ungdomsbrottslighet. 6 Bostadsområdens fysiska utformning och brottslighet. 7 Brottsstruktur och polisens arbetssätt i olika typer av stadsmiljöer. 8 Kvinnor, brott och storstadsmiljö. 9 Brottslighet och socialt arbete i olika stadsmiljöer. Beräknad sluttid för projektet är år 1994. Följande rapporter har

244 Bilaga 5 sou 199280

lämnats

Brott och åtgärder mot brott i stadsmiljön BRÅ-rapport 19905

-

Skola, livsstil och brott BRÅ-rapport 19913

-

Sociala problem, brott och trygghet BRÅ-rapport 19915

-

Familj, uppväxt och brott BRÅ-rapport 19921 under tryckning

juni 1992

23. Projekt Kvinnor och bron C 7-53 89 Heldagskonferens i Stockholm 1989- - 04-20 i samarbete med Civildepartementet och Delegationen för jämställdhetsforskning JÄMFO dock bidrog med medel. - som Konferensens överskott, 8 000 kr, användes till dokumentationen.

Redovisning Kvinnor och brott BRA-rapport 19901 -

24. Projekt BRÅs Samverkansdelegation har uppdragit

Brottsoferskrifi

- Informationsdelegationen att sammanställa skriften, Kostnaderna, ca 120 00 kr, fördelas enligt följande; Brottsskadenämnden 5 000 kr; BRÅ, Domstolsverket, Justitiedepartementet, Kriminalvårdsstyrelsen, Riksåklagaren och Socialstyrelsen 15 000 kr vardera; Rikspolisstyrelsen 25 000 kr.

Redovisning Arbetet beräknas vara avslutat i augusti 1992.

25. Projekt Nordiska kriminaloger om 90-talets kriminalpolitik C 2-92 89 En - .antologi tolv författare i samarbete med Sober Förlag, där förlaget

bekostade royalties, tryckning och distribution ca 90 000 kr och

BRÅ stod för redaktörskapet.

Redovisning Nordiska kriminologer 90-talets kriminalpolitik 1990, Sober om Förlags AB, Stockholm.

Kommentarer

Som exempel på projekt, där bidrag har givits av flera samarbetsparter, kan nämnas det s.k. Fisksätraprojelaet E 5-15686. För uppföljning tidigare genomförd brottsofferundersökning av en anlitades SCB. Intervjuer med lokalbefolkningen gjordes omkring

sou 199280 Bilaga 5 245

årsskiftet 199192. BRÅ stod sedan för bearbetning och analys av materialet. Kostnaderna för SCBs engagemang delades mellan BRÅ, Nacka kommun 18 000 kr, Polismyndigheten i Nacka 5 000

kr

och det kommunala bostadsföretaget Nackahem 18 000 kr. - Arbetet med projektrapporteringen pågår f.n.

Förutom för direkt projektarbete har BRÅ-tjänstemän även anlitats

som experter i offentliga utredningar och arbetande konsulter som åt myndighets- eller organisationssammansatta arbetsgrupper.

246 Bilaga 5 SOL 199280

Bilaga

tillförts BRÅ 199192

Projektmedel som budgetåret

budgetåret 199192 ñck BRÅ sammanlagt 2 826 000 kr i För projektbidrag utifrån. Medlen avsåg åtta olika uppdrags-samarbetsprojekt. Bidrags- och uppdragsgivare var i första hand

Justitiedepartementet. För endast ett av projekten nr 20 nedan, där

medel tilldelats för mer än ett år, hade ett högstbelopp per år avtalats. följande projekt ñck BRÅ bidrag

Till numren hänvisar till tidigare

redovisad förteckning över uppdragprojekt

Projekt Bidragsgivare Belopp

Lokala brottsföre- Justitiedepartementet l 00 000 kr byggande i Engångsbidr. organ Stockholm, Malmö, utbetalat

Linköping, Karl- 714 297 kr

skogaDegerfors och Östersund 7

Besöksförbudslagen Justitiedepartementet 200 000 kr en studie av Engângsbidr. -

effekterna av den utbetalat ändrade lagstift- 113 113 kr

ningen 9

1990 års reform Justitiedepartementet 550 000 kr av trañkbrottslagen Engångsbidr. -

utvärdering 10 utbetalat

en

107 807 kr

Deltagande i 1992 Justitiedepartementet 400 000 kr års offerundersök- Engångsbidr.

ning 18 utbetalat

400 000 kr + 13 476,42 kr av BRÄs medel fe1beräkn.

moms

SOU 199280 Bilaga 5 247

Undersökning av Nordiska samarbetsrådet 90 000 kr

självrapporterad för kriminologi NSfK +

brottslighet 19 och Stiftelsen forskning i 40 000 kr Malmö Engångsbidr.

utbetalat

120 669 kr, varav 45 000 kr till en ñnsk del av

studien

Droger och trafik- Transportforsknings- 253 00 kr säkerhet samar- beredningen Flerårsbidr. betsprojekt 20 högstbelopp utbetalat

104 569 kr

Internationell Socialforskningsrådet 252 000 kr

migration och via Centrum för in- bå 199091

brottslighet 21 vandringsforskning 127 000 kr. utbetalat 262 431 kr bå 199091 95 236 kr

Fisksåtraprojektet Nacka kommun 18 00 kr

under Kommenta- Nackahem 18 000 kr

rer Polismyndigheten i Nacka 5 000 kr

Engângsbidr. utbetalat 41 000 kr

SOU 199280 249

Bilaga 6

BRÄs FoU-projekt 1989-01-01--1992-06-30

Lisbeth Eklund, Brottsförebyggande rådet

Årligen återkommande

1 Brottsutvecklingen Sedan år 1974 utgåvaår i serien BRÅ-rapporter

. en

2. Studies Crime and Internationell vetenskaplig publikation. on Projektet startat Crime Prevention febr. 1991. Skall utkomma med ex.år. ett Nr l utkom i juni 1992.

Påbörjade före den 1 januari 1989

Projekt Påbörjat Avslutat Kommentarer

Utvärdering GRUT- Sept. 1983 BRÅ-rapport GRUT-projektet

av i Visby projektet i Visby juli 1989 19914 utvärdering resp. en Uttagning av elevkontrollgrupper 1983. Under genomförandeoch uppföljningsperiod var projektet vilande för BRÅs del, därefter utvärderingsarbetet.

4. Tillgreppsbrottslighet Nov. 1984 Apr. 1989 En delrappan, Butiksrån, Kansli-PM 19883, har redovisats. Projektet ingår sedan år 1989 i Stockholmsprojektet

250 Bilaga 6 SOU 199280

1991 Rapporterat till BRÅs Kampen mot Eko- Dec. 1984 Dec. sty-

brotten. Åklagamas Vilande fr. relse genom en arbets-PM.

1988. Åter- Projektet fortsättning insatser var en upptaget sept. på Leif G.W. Perssons ut- 1990 värderingar av EKG-brotten

Ekonomisk brottslig- Dec. 1984 BRÅ-rapport Den brottslige företagaren

utifrån företags 19902 myt eller sanning het ett organisations perspektiv

samhällsekonomisk Dec. 1984 BRÅ-PM Samhällsekonomiska En ekonomis- 19902 aspekter på ekonomisk analys av den ka brottsligheten brottslighet

1985 BRÅ-rapport Ökad säkerhet inom

Säkerhet inom handeln Juni 19894 handeln

Sexuella övergrepp Sept. 1985 BRÅ-rapport Sexualbrott mot ban De

barn forskn.del 1991 l misstänkta förövarna mot Tidigare delredovisningar Kansli-PM 198612

BRÅ-rapport 19891

BRÅ-PM 19903

BRÅ-rapport 19906

10. Sexuella övergrepp Okt. 1985 BRÅ-rapport När man misstänker

barn utredn.del 1990 8 sexualbrott mot barn mot

Febr. 1986 BRÅ-PM Fel, oegentligheter och 11. De nordiska tullmyndigheternas kontroll- 19911 ekonomisk brottslighet vid import och export i Norden verksamhet

Ett NSX-projekt

Ekonomisk brottslig- Hösten 1986 Aug. 1990 Avslutat för Sveriges del. 12.

Nordisk Ett NSfK-projekt

het. anto- logi

1987 APROPÅ Midsommarfirandet på 13. Ordningsproblem och Apr. nr 4-87; Kansli- Öland 1987; Midsommarbrottslighet i samband helger och PM 19882; firandet i Borgholm 1987 med större APROPÅ speglat med registeräata; andra festdagar 4-88 Midsommarfirandet i nr Borgholm år 1988

SOU 199280 Bilaga 6 251

14. Vårdnadshavares Dec. 1987 BRÅ-PM Barnens brott föräldraran- och svar för barns brotts- 1990 1 ansvar nas liga handlingar

15. Unga lagöverträdare Juni 1988 Juli 1990 Unga lagöverträdare. Ut- en utvärdering värdering lagstiftningen av och försöksverksamheten med åtgärder lagmot unga

överträdare Stencil

16. Besöksförbud Okt. 1988 BRÅ-PM Lagen om besöksförbud. 19892 En uppföljning

17. Samarbete skola soci- Okt. 1988 BRÅ-PM Ungdomsprojekt - Retorik altjânst m.fl. 1992 1 och praktik

18. Narkotika och rättstill- Jan. 1982 Projektet vilande sedan tjänslämpning temannen arbetat med som det slutat sin anställning

19. Skatteundandragande Nov. 1985 Förstudier pågår tillsaminom datorbranschen mäns med skattemyndigheten för att söka möjliga områden för empiriska undersökningar

20. Ekonomisk brottslighet Dec. 1986 Delrapport Skatterevision i i vissa branscher sju branscher, BRÅ-PM 19923. Redovisning utav värderingen av den vidgade vandelsprövningen beräknas föreligga bå. 199293

21. Brottsförebyggande Jan. 1987 Slutredovisas hösten 1992 åtgärder i en förort

22. Tidiga brottsföre- Planerades Projektet har vilat p.g.a. byggande åtgärder jan. 1987 andra, större projekt. Återupptaget bå. 199192

252 Bilaga 6 SOU 199280

23. Droger, kriminalitet Apr. 1987 Delrapport 1 Vem blir drogmissbrukare, BRÅoch kontroll rapport 19903. Delrapport droger och krimiom nalitet, föreligger i manus juni 1992.

24. Inkapacitering Febr. 1988 Delrapport Inkapacitering antologi Effekter vid förändrade en -

strafftider BRÅ-rapport

19907; ett delavsnitt för den planerade antologin som publicerats separat

Påbörjade efter den 1 januari 1989

25. Uppföljning 1956 Jan. 1989 BRÅ-rapport Social anpassning och

av års klientelundersökning, 19904 samhällssyn Etapp 2

26. Kontrollen och till- Apr. 1990 BRÅ-rapport Ambitioner och flaskhal-

över miljöfarlig 1990 10 sar En utvidgad version synen verksamhet det svenska bidraget till av Nordiska Ministerrådets miljöprojekt

27. Privat säkerhet och Sept. 1990 Nov. 1991 En förstudie har avrapporkriminalpolitik terats. Skall redigeras och ingå i den för projekt nr 38 planerade antologin

första internatio- Sept. 1990 APROPÅ Brottsstatistik kan inte 28. Den nella offerundersök- nr 1 -2, 1991 jämföras ningen

29. Eko-brott inom hyres- Juli 1991 Febr. 1992 Avrapporterat genom en arbets-PM till BRÅs styreloch fastighetsbranschen En antologi skall planese. ras

30. Brottsförebyggande Aug. 1991 Dec. 1991 Planering av utvärderings-

åtgärder inom detalj- projekt Arbetsgrupps-PM

handeln 1991-12-17

SOU 199280 Bilaga 6 253

31. Stockholmsprojektet Apr. 1989 Delrapporter BRÅ-rapport

- Brott och åtgärder mot 19905, 19913, 19915 brott i stadsmiljön 19921 Beräknas pågå resp. till bå. 199495

32. Brott mot barn Förplanering Projektet vilande - p. g.a. gjord aug. 1989 arbetet i Stockholmsprojek-

tet nr 31

33. En bok om det brotts- Sept. 1989 Beräknas klar bå. - vara förebyggande arbetet i 199293 teori och praktik

34. Drograttfylleri och tra- Dec. 1989 Ett samarbetsprojekt. fiksäkerhet Beräknas avslutat år 1993

35. Utvärdering för- Dec. 1989 Skall slutredovisas av - senast söksverksamhet med den 1 juli 1994 samhällstjänst

36. Miljöbrott Apr. 1990 Projektet - har måst vila p.g.a. annat arbete

37. Åtgärder för att minska Juli 1990 Delrapporter Våld i butik,

våldsbrott post och bank, BRÅ-PM 19923. Ytterligare tre delrapporter är under slutförande Våld inom famil- jen; Våld mot befattningshavare inom rättsväsendet och vårdsektorn; Våld med anknytning till nöjeslivet.

38. Privatisering inom Förplanerat Skall tillsammans - med prorättsväsendet juli 1990 jekt 27 nyplaneras till nr en antologi

39. Unga lagöverträdare. Aug. 1990 Bokversionen vilande - Teori och sammanfattning i bokform

Internationell under- Sept. 1990 Skall slutrapporteras till . sökning själv- NSfK juli 1993 om senast rapporterad brottslighet

254 Bilaga 6 SOU 199280

41. Pojkar på uppfostrings- Sept. 1990 Uppföljning av en avanstalt Hur har det gått handling från år 1918. - och barn- Projektarbetet utförs vid för deras barn barn sidan av andra uppgifter och beräknas pågå till bå 199394

42. Invandrares överrepre- Sept. 1990 Kommer att avrapporteras sentation i statistiken bå. 199293 över anmälda våldtäkter

bland in- Nov. 1990 Arbetet utförs i samarbete 43. Brottslighet i Sverige med CEIFO, Stockholms vandrare universitet, och beräknas pågå till den 1 juli 1995

Jan. 1991 Redovisas bl.a. i artikel- Dödligt våld . form, t.ex. i Studies on Crime and Crime Prevention nr 1992

brottsförebyg- Juli 1991 Skall redovisas senast år 45. Lokalt gande arbete i fem 1994

kommuner

Besöksförbudslagen Juli 1991 Uppföljning av en lagänd- 46. ring. Skall redovisas hösten 1992

1990 Juli 1991 Skall slutredovisas senast 47. Utvärdering av trafik- den l apr. 1994 års reform av brottslagen

1991 Skall redovisas hösten 1992 48. Kartläggning, analys Juli och åtgärder mot bilbrottslighet

intemationel- Okt. 1991 Undersökningen samordnas 49. 1992 års det holländska justitieofferundersökning av departementet. Publiceringberäknas kunna göras en bå. 199394

SOU 199280 Bilaga 6 255

50. Elektronisk övervak- Jan. 1992 Rapporterat bl.a. i BRÅs ning tidskrift APROPÅ 2-92 nr och kommer i faktabladsserien Kort om hösten 1992

51. Kriminella karriärer Jan. 1992 Skall bå. - avrapporteras de karriärkriminellas 1992 93 liv och leverne

SOU 199280 257

Bilaga 7

BRÅs

bidrag till enskilda forskare

Lisbeth Eklund, Brottsförebyggande rådet

Inför BRÅs bidragsgivare start som till enskilda forskare, sammanställde den dåvarande vetenskapliga gruppen VG särskilda riktlinjer för arbetet PM 1974-09-04. VGs förslag byggde på de synpunkter, inför inrättandet BRÅ hade framförts som av om rådets arbete och önskvärd inriktning forskningen utredningar, remissyttranden, riksdagsmotioner samt vid det kriminalpolitiska symposium BRÅ som hållit i januari 1974, under sitt år kommitté. Riktlinjerna som antogs därefter av verkställande utskottet VU och rådets styrelse. av I riktlinjerna angavs, att prioritering forskningsområden en av skulle göras, vilken sedan förutsattes bli periodiskt omprövad och justerad i belysningen av praktiska behov, forskningssituation och debattläge. Prioriteringen skulle inte bindande i detalj. Genomvara gående måste gälla, att projekten också skulle bedömas efter sådana kriterier som möjlig effekt på ett handlingsprogram eller reform av en institution, liksom självklart efter genomförbarhet och vetenskapligt värde. Vidare borde ingen snäv avgränsning göras gentemot grundforskningen. Genom samarbete med berörda forskningsråd

motsvarande skulle det kunna ses till, att grundforskningen inte

bleve sämre ställd än tidigare.

Prioriteringsordning

Den första prioriteringen gjordes således hösten 1974 och gällde följande tre områden

Allmänprevention och laglydnad.

2. Ungdom och kriminalitet.

3. Ãtgärdsforskning och studier av institutioner.

Inför 1979 års fördelning forskningsbidrag omprövades prioriteav ringen. Någon ändring ämnen och rangordning gjordes inte. av Däremot lades ytterligare ett forskningsområde till de tre tidigare, nämligen forskning om

258 Bilaga 7 sou 199230

4. Ekonomisk brottslighet.

beslutades BRÅs styrelse i december En något större ändring av

1982. I informationsbroschyren om forskningsbidragen angavs

Under den närmaste treårsperioden, d.v.s. till utgången av juni

1986, är rådet särskilt intresserat av

forskning kring ekonomisk brottslighet, liksom av - -forskning kring narkotika och kriminalitet.

Men också ansökningar bidrag till forskning inom andra om områden rådets verksamhetstält är välkomna. Det kan exempelav vis gälla

allmänprevention och laglydnad ungdom och kriminalitet alkohol och kriminalitet åtgärder mot brott institutionell behandling av lagförda. -

För budgetåren 198687-198889 styrelsen följande prioriteangav

ring

Forskning rörande modern brottslighet såsom ekonomisk brotts- lighet, narkotikarelaterad brottslighet samt datorbrottslighet.

Forskning rörande ojfer för brottslighet. -

Bland de tidigare intresseområdena togs alkohol och kriminalitet

bort, medan åtgärder mot brott tillägget och utvärdering av gavs

sådana åtgärder. Nästa omprövning gjordes i februari 1989. Styrelsen beslutade då

organiserad brottslighet skulle nämnas tillsammans med att ekonomisk brottslighet. Vidare betonades särskilt vikten av forskning

och utredning ungdomsbrottslighet och möjligheterna att studera om kriminalitet hos dem är yngre än 15 år. som

Redan i december 1989 fastställdes prioriteringsordning en ny

utvärdering åtgärder mot brott inklusive behandlingsforskning - av storstadskrirrtinalitet modern brottslighet, såsom drogrelaterad brottslighet, ekono- misk och organiserad brottslighet, miljöbrottslighet samt dator-

brottslighet

brottslingskarriärer åtgärder mot ungdomsbrottslighet kvinnor och brott -

utlyste BRÅ för första gången ett forskningsbidrag för en Dessutom doktorand inom det kriminalpolitiska fältet. Bidraget gällde i första

sou 199230 Bilaga 7 259

hand ett år, men med möjlighet till förlängning i ytterligare år. tre Det första doktorandprojektet behandlar ämnet Olaga hot, dess betydelse och konsekvenser för privatlivet, yrkeslivet och rättsväsendet och är anknutet till den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Prioriteringsordningen har därefter bestått. Dock utlystes en ny doktorandtjänst för budgetåret 199192, denna gång i ämnet stadsplaneringarkitektur och brottslighet. Det nya doktorandämnet lockade ingen sökande. Däremot förlängdes den första doktorandtjänsten med ytterligare ett år. I 1992 års information om forskningsbidrag doktorandbidrag för budgetåret - 199293 anges nu inte något specifikt ämnesområde.

Fördelningen av bidrag

Redan första gången BRÅ delade forskningsbidrag som ut VUs sammanträde 1974-12-02 beslutades, att ett av dem skulle utgå i form av ett belopp som motsvarade ett tvåårigt doktorandstipendium, då en summa på sammanlagt 24 800 kronor. Ansökan återkallades emellertid, och något rent doktorandbidrag har därefter inte varit aktuellt förrän budgetåret 199091. En doktorandlön är i dag 12 500 kronor månad, och årskostnaden inklusive lönekostnadspålägg m.m. uppgår till drygt 200 000 kronor. Att BRÅ inte har delat ut doktorandbidrag under åren innebär emellertid inte att doktorander skulle ha åsidosatts. Av de sammanlagt 142 namngivna huvudsökande och medsökande till personer

projektmedel, som sedan år 1974 har beviljats och accepterat

forskningsbidrag, tillhörde omkring tredjedel doktorandkategorin en

när de första gången erhöll projektanslag. Eftersom uppgift

om eventuella doktorandstudier inte obligatoriskt behöver lämnas i ansökningshandlingarna, kan någon exaktare andel inte anges. I många fall var doktoranderna då medsökande till någon erfaren mera forskare professor, docent. En sammanställning av bidragsmottagamas utbildningsnivåer, så

som de framgår av deras första ibland enda anslagsansökan, visar

följande

Professorbitr.professor 21 15% . . . . . . . . . . . . . . . Docentkompetens 14 10% . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Doktorsexamen ñLjunmed. 11 8% . . . . . . . . . . . Licentiatexamen fiLmedpol. 12 8% . . . . . . . . . .

Doktorandstudier olika ämnen och nivåer 47 33%

. . . .

260 Bilaga 7 sou 199280

Akademisk grundexamen ñl.mag.ñl.kand.

junkandjsamhälls-,beteendevet.ex.

socionomex. 24 17% . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arkitekt 2 1% . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arkivarie 2 1 %

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fil.jur.stud. 2 1% . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . angivet 7 5% . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Redovisningen ovan gäller således det antal personer som ensamma eller tillsammans med medsökande någon gång under åren 1974- -

1991 har tagit emot bidrag till ett eller flera forsknings- eller

utvecklingsprojekt. Bidrag till för enbart databearbetningsperson eller tryckkostnader har här undantagits, liksom bidrag till tre

institutioner Malmö sociala centralnåmnd 1975; 1977, - Stockholms läns landstings sociala nämnd 1978 och en arbetsgrupp

med företrädare för Svenska röda korset, Röda korsets Ungdomsför-

bund och Riksförbundet för Hjälp Låkemedelsmissbrukare 1975 ;

1976.

Det sammanlagda antalet projekt under åren förutom de redovisade

undantagen uppgår till 131. De har alla varit eller mindre fast mer knutna till universitetens och högskolornas olika ämnesinstitutioner,

eftersom det administrativa ansvaret för medlen har lagts på respek-

tive kansli. I de flesta fall har professor eller universitetslektor

fungerat handledare, när hanhon inte själv direkt har svarat för som och medverkat i projektarbetet.

Inte oväntat dominerar projekt med anknytning till institutionerna

för kriminologi och sociologi vid Stockholms universitet. Spridningen

i övrigt har varit relativt god, såväl ämnesmässigt som geografiskt.

Följande sammanställning visar bäst bredden.

Ämne universitets-högskoleort Antal projekt

Kriminologi 25, BRÅ 29

Stockholm 4

. . . . . . . . . . Sociologi 14, Göteborg Uppsala

Stockholm

Lund 10, Ostersund Köpenhamn USA

Storbritannien 1 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Juridik Uppsala Lund 3 8 . . . . . . . . . . . . . . . Rättsvetenskap Umeå 1 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . Statsvetenskap Uppsala 1 1 . . . . . . . . . . . . . . . .

Socialhögskola Stockholm 4 4

. . . . . . . . . . . . . .

Socialantropologi Stockholm 1 1

. . . . . . . . . . . .

Statistik Stockholm 3 3

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nationalekonomi Stockholm Göteborg USA 3 7 Företagsekonomi Stockholm Göteborg

Umeå l 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199280 Bilaga 7 261

Pedagogik Stockholm Uppsala LundMalmö 2 5

Psykologi Stockholm Göteborg Uppsala Lund Örebro l 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Historia Stockholm Umeå 3 4 . . . . . . . . . . . . Rättspsykiatri Stockholm Lund Umeå 2 6 . . .

Rättskemi Stockholm 3 3

. . . . . . . . . . . . . . . . . Rättsmedicin Linköping Umeå 1 2 . . . . . . . . . Rättsodontologi Stockholm 1 l . . . . . . . . . . . . .

Medicin Stockholm Umeå l 2

. . . . . . . . . . . . Vuxenpsykiatri Lund Linköping 1 2 . . . . . . . . . Barnpsykiatri Stockholm Göteborg Umeå Linköping Bergen 1 6 . . . . . . . . . . . . . . . .

Teknisk högskola Stockholm Lund l 2

. . . . . . .

Särskilt doktoranderna

om

Att cirka en tredjedel bidragsmottagama har varit doktorander av innebär inte, att de erhållna medlen regelmässigt skulle ha använts till just avhandlingsarbete. I några fall har bidrag lämnats för utarbetande

av större, vetenskapliga projektplaner. I andra fall kan bidragen ha

gällt delavsnitt inom ramen för pågående avhandlingsarbete. Vidare har ett antal projekt visserligen kunnat relevanta för pågående vara

doktorandutbildning, men saknat direkt anknytning till aktuellt

avhandlingsåmne. Via BRÅzs beslutsprotokoll, ansöknings-

och kontraktshandlingar

har det gått att ta fram vissa uppgifter bidragsmottagama. om Däremot har det i allmänhet inte gått att från arkivet hämta några

uppgifter om eventuella akademiska meriter efter avslutad projektredovisningJ en del fall har doktorsavhandlingar sänts in till BRÅ. Därtill kommer ett antal disputationer, BRÅ har kunskap som om genom direkt personlig kännedom. Vad kan redovisas som är, att åtminstone 22 har slutfört sina doktorsarbeten efter det personer att

de fått ett första ibland enda forskningsbidrag från BRÅ.

Proj ektredovisningama

Av de 131 projekten har hittills endast åtta 6% inte kunnat fullföljas och de har därför avskrivits BRÅ. Som skäl har då redovisats av t.ex. långvarig sjukdom, inbrottsstöld med förkommet grundmaterial eller

nya arbetsuppgifter som inte givit utrymme för fortsatt forskning. I den mån forskningsmedlen har varit outnyttjade, har de återförts till BRÅs utvecklingsanslag reservationsanslag. Som nämnts har några projektredovisningar lämnats i form av doktorsavhandlingar. Andra åter utgörs särtryck vetenskapliga av ur

262 Bilaga 7 scu 199280

tidskrifter företrädesvis medicinska. Vanligast är dock redogörelser i stencilform, i synnerhet när projekten har varit av mindre omfattning eller ingått som en del i större arbeten. Projekt, som bedömts vara av mera allmänt intresse, har tidigare kunnat i artikelform i BRÅs rapportserie Brottsutveckpresenteras lingen. I tidskriñen APROPÅ har också givits, och för ges, utrymme i populariserade projektredogörelser. BRÅ Ett annat sätt som har nyttjat för att ta till sig kunskap från projekten är att inbjuda projektarbetare till seminarier. Projekten presenteras då för och diskuteras tillsammans med rådets personal och särskilt inbjudna intressenter.

De anslagna medlen

Från reservationsanslaget Utvecklingskostnader avsätts varje år ett särskilt belopp för bidragen till enskilda forskare. Under BRÅs första fem verksamhetsår kunde denna summa ökas, såväl krontalsmässigt som reellt. Sedan år 1980 har utvecklingen emellertid gått i negativ riktning. Räknat på kronans värde har anslaget nu i realiteten drygt halverats. Det belopp som i dag skulle motsvara 1974 års bidragssumma 435 000 kronor uppgår till hela 1,8 miljoner - kronor. I praktiken kunde BRÅ budgetåret 199192 avsätta 810 000 kronor för ändamålet.

Utvecklingen av anslagna medel för bidrag till enskilda forskare

åren 1974-1991 Kronans värde år 1974 100

Sammanfattande synpunkter

Som framgått av redogörelsen för forskningsprojektens anknytning till de olika institutionerna vid högskolorna, har bidragen till enskilda forskare kunnat tillföras projekt inom flera olika discipliner. Detta har enligt BRÄs mening direkt medverkat till breddning en av kunskaperna inom det kriminalpolitiska området. Även naturligt om nog Sociologiska och kriminologiska studier har dominerat i bidragsgivningen, så skulle t.ex. knappast någon forskning om ekonomisk brottslighet ha kommit till stånd BRÄs tillskyndan. utan Genom den årliga annonseringen av prioriterade forskningsområden, vilken främst riktar sig till universiteten och högskolorna, har BRÅ kunnat aktualisera sådana ämnen som behövt belysas ytterligare. BRÄs erfarenheter bidragsgivningen är goda. Vad i viss av som mån har saknats tidigare år möjligheterna att sprida också de utomståendes forskningsresultat till vidare kretsar än forskningsvärldens. BRÄs informationsresurser har förut varit synnerligen begränsade. I och med att dessa nu är förstärkta, och då arbetet med att bygga upp en kriminologiskkriminalpolitisk informationsdatabas har kunnat påbörjas, kan informationsstödet på sikt komma fler till godo.

SOU 499280 265

Bilaga 8

BRÅ

Informationsverksamheten vid i

teori och praktik

Gunilla Wiklund, Brottsförebyggande rådet

På BRÅ samlas och tas kontinuerligt fram kunskap inom det kriminalpolitiska området, brottslighet, brottslingar om och om åtgärder mot brott. Forskning, såväl egen som annan svensk och utländsk, bildar grunden för det utvecklingsarbete BRÅ som bedriver, för de ställningstaganden BRÅ tar i olika kriminalpolitiska frågor, för de åtgärder mot brott BRÅ föreslår BRÅ som och för de texter producerar i populärvetenskaplig form, i kunskapsöversikter, i den tidskriften APROPÅ, i broschyrer, egna på utställningsskärmar etc. Om den kunskap FoU-arbetet BRÄs som genererar blir kvar inom väggar har BRÅ inte någon samhällelig funktion att fylla. Men varje forskare vet att det är först när den vetenskapliga gemenskapen informerats om, och kritiskt tagit ställning till resultaten, som verksamheten får karaktär forskning. Det av som inte utsätts för sådan kvalificerad granskning, utan förblir personlig egendom, räknas inte. Även

om en forskningsrapport sprids och läses inom den vetenskap-

liga gemenskapen har resultaten endast nått mycket väl avgränsad en och begränsad intressegrupp. För BRÅ sektorsorgan, - - som är huvudsyftet med forskningen att den kommer eller kan komma till praktisk användning. Det är därför nödvändigt nå att ut med resultaten till olika intressegrupper t.ex. politiker och andra som beslutsfattare, studerande, lärare, journalister, poliser, socialarbetare,

andra utredare och forskare. Allmänheten finner sig inte heller i mötas att av en sluten och isolerad forskarvärld. När tidigare vände sig till kyrkan man för att få svar på de stora och svåra frågorna, vänder man sig i dag till vetenskapens folk och institutioner. Forskningsinformationen som utvecklats kraftigt sedan 1970-talet vetenskapsjoumalister, vetenskapssidor i dagstidningar, populärvetenskapliga tidskrifter, universi-

tetskurser i forskningsinformation för forskare m.m. har här spelat en viktig roll och gett forskaren status. en ny Vid en europeisk konferens forskningsinformationi Amsterdam om

266 Bilaga 8 sou 199280

1991, communicating Science in Europe New Roads in Science - Popularization, konstaterade Forskningsrådsnämndens FRN representant att Sverige ligger i forskningsinformationens frontlinje. Vi satsar målinriktat på att få forskare och allmänhet att mötas. Vi undviker jippobetonade satsningar. Vidare, man kan inte nöja sig med att bara ha aktiviteter... under särskilda vetenskapsveckor. Forskningen måste synas i skolor, arbetsplatser, vid köpcentrum och gator och torg där människor finns. Den första kursen i ämnet information vid Stockholms universitet År i Högskoleförordningen hölls i början av 1970-talet. 1977 inskrevs att högskolan hade skyldighet att informera forskning, inte bara om till forskare utan också till praktiker och allmänhet ändring SFS 1985702. Denna uppgift och år gigantisk för högskolor och var - universitet med dess mångfald institutioner och forskare och det, av proportionellt sett, fåtal informatörer som är satta att sköta uppgiften på ett professionellt sätt. Det verkar som om många har löst uppgiften så att informatörema huvudsakligen informerar om universitetethögskolan och dess roll i samhället utbildningsanstalt. samt som Själva forskningsinformationen förmedlas av informatörerna huvud-

sakligen med hjälp bredare satsningar som Öppna Hus, Veten-

av skapens vecka etc. Ett litet sektorsorgan BRÅ däremot har helt andra möjligheter som än stort universitet att nå ut med sin information. Bl.a för att varje ett forskare och utredare kan erbjudas näst intill personlig service när det blir dags att redovisa resultat. Efter sedvanlig vetenskaplig genomgång med seminarier och opposition görs en språkgranskning. Målsättningen är att texten ska vara begriplig för envar även för den inte är insatt i ämnet. Fackuttryck tas bort eller förklaras, som omständliga bakgrundsbeskrivningar samlas i bilagor. Därefter görs bedömning huruvida materialet lämpar sig för utgivning. Men en av då måste informatören för att slutprodukten verkligen går att ansvara sälja på öppna marknaden. En forskningsrapport måste trots allt innehålla vissa avsnitt om problemformulering, metod etc, vilka huvudsakligen år av intresse för den inomvetenskapliga världen. Det gör texten tung och även för den vane läsaren svårläst. - En viktig fråga är därför hur kan göra resultaten mer lättillman gângliga. Kan de förenklas ytterligare till handbok, till kunskapsöversikt eller broschyr Kan resultaten användas på andra sätt Ska det ordnas konferens, skickas pressmeddelande etc Och vemvilka är i så fall intresserade Finns det någon annan myndighet eller organisation arbetar med samma ämnesområde Kan det bli som aktuellt med ett samarbete kring antologi en Att varje forskare själv skulle klara att ta ställning till dessa frågor är väl mycket begärt även jag tror att det på sina håll kan finnas - om

sou 199280 Bilaga 8 267

sådana föreställningar. Att varje forskare däremot ska kunna, och vara beredd på att, berätta sin forskning på ett begripligt sätt även om för den utomvetenskapliga världen, är ett krav. Men han ska inte behöva planera och utföra olika inforrnationsåtgärder. Det är informatörens uppgift. Forskaren har vare sig utbildning eller möjlighet till det. Fr.o.m. juli 1991 har myndigheter fått möjlighet att i viss utsträckning ta ut ersättning för tjänster och publikationer. När materialet inte längre år gratis kräver kunderna prisvärd produkt. en Det betyder olika krav från olika eller Ottar Brox grupper, som uttrycker det i boken Praktisk vetenskapsteori I stedet for den konvensjonelle multipurpose-rapporten trenger vi dzjferentierte rapporteringsfonner, tilpasset de svaert ulike intressegruppene de ulike formål lesergrupper rapporteringa sikte på. og som tar I boken slås också fast att bra forskningsrapport bör en vara

Etisk acceptabel

Forskningsrapporten bör skrivas på ett sådant sätt ingen materiell, att

fysisk eller psykisk skada inklusive kränkning, förödmjukelse,

olägenhet och obehag uppstår i samband med eller till följd - av publiceringen.

Tillgänglig

Forskningsrapporten bör skrivas och publiceras på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för intresserade och berörda, möjlig samt att granska och bedöma av fackexperter. Forskningsrapporter av hög kvalitet, för de aktuella men som målgrupperna år otillgängliga, är i normalfallet värdelösa.

3. Relevant

Forskningsrapporten bör behandla frågor på kort eller lång sikt som rimligen kan förväntas idéer och kunskaper år värdefulla ge nya som för samhället och dess medborgare. Här förutsätts både förtrogenhet med forskningen inom det aktuella problemområdet och förmåga att koppla resultaten till detta område. För den tillämpade forskningen, dvs för utomvetenskaplig relevans, krävs dessutom goda kunskaper problemsituationen inom det om aktuella tillämpningsområdet.

268 Bilaga 8 sou 199230

Av hög kvalitet Forskningsrapporten bör uppfylla allmänt vedertagna krav på explicit problemformulering, redovisning av premisser, material och metod samt presentation av resultat och argument. Tillgänglighetskravet, och i viss mån relevanskravet, talar för differentierade rapporteringsformer. Här år därför ett nära samarbete med professionella informatörer nödvändigt. Förutom att göra forskningsrapporten så tillgänglig som möjligt för de olika intressegruppema bör samarbetet och diskussionerna utmynna i en målgruppsanalys och förslag till sätt att kommunicera med omvärlden och de olika intressegrupper som kan vara aktuella för varje separat rapport. Intressegruppema kan se mycket olika ut beroende på ämnesområde t.ex. Sexualbrott mot barn, Miljöbrott och Ekonomisk brottslighet. Enligt forskarna Grunig och Hunt finns fyra olika modeller för

information eller public relation som år ett vidare begrepp, se figur

nedan Ejnngtggkgn Publicitets- Informations- Tvåvägs- Tvåvägsmodellen modellen kommunikation kommunikation symmetrisk symmetrisk

typ av enkelriktad, inkêlrllklad. dubbelriktad, dubbelriktad kommunikation sanning sanning, icke jämlik jamlik nödvändig saklighet sändare Sändare sändare sändare parternas f t relation g 1 mott. mott. mott. mot feedback ;imlllkü analys man obefmujg nastan obefintlig, formativa, tormativa, uppmärleamhets- läsbarhet, evaluativa evaluativa mämingar Upplaga studier på studier pá attityder förståelse

organisations- centraliseradoch centraliseradoch decentraliserad decentraliseral struldur hierarkisk hierarkisk och icke- och ickehierarkisk hierarkisk

historiskt storhetstid borian av 19004 utvecklades frammarsri ursprung 1850-1900 vanligast idag efter 1945 sedan 19604

ledande figurer P.T Bamum Iv Lee Edward Bemays Edward Bernazs

förekommer film 6 teater, näringsliv, konkurrerande hårt reglerad Oftast föreningar lorvaltning, företag konkurrerand organisationer organisationer forslag

Figur Grunig och Hunts fyra modeller för public relations 1984

SOU 199280 Bilaga 8 269

Den teoretiska modellen för BRÅzs informationsarbete kan sägas vara en kombination modellerna 2 och dvs informationsmodellen av och

den tvåvägskommunikations-symmetriska modellen. Utmärkande för

informationsmødellen är att

sprida information inte nödvändigtvis för påverka attityder

. att och

beteenden

vara ärlig och öppen . ge korrekt och fullständig information. .

Informationen i denna modell är enkelriktad dvs talar för man om andra hur det är. Utmärkande för den tvåvägssynvnetriska kommunikationsmodellen är att

upprätta ett förtroende mellan myndighet och omvärld .

skapa ömsesidig förståelse mellan myndighet och omvärld . båda parter är jämlika

ta initiativ till meningsutbyte. . Idealet är att båda parter hår myndighet och omvärld i någon bemärkelse förändras efter informationsåtgärd och kommer en varandra närmare. Om informationsâtgärd skapar ömsesidig en förståelse, kan den betraktas lyckad. som I denna modell analyserar man resultatet informationsarbetet, av vilket skiljer modellen från andra modeller. Man bl.a. reda på hur tar omgivningen uppfattar myndigheten och dess policies och man analyserar informationsåtgärder och andra åtgärder för reda på att ta om man lyckats öka förståelsen mellan myndigheten och omgivningen. Modellen sammanfaller med ett systemteoretiskt tänkande där begreppet jämvikt är mycket centralt. Systemteoretiker anser att ett system alltid befinner sig i något slags växelspel mellan jämvikt icke jämvikt återupprättad jämvikt. Systemet anstränger - sig med andra ord för att upprätthålla ett jämviktstillstånd i högre eller mindre grad beroende på systemet är öppet eller slutet. om Grunigs och Hunts modell ñr hur ska lösa ett infonnationsman

problem en Public relations uppgift enligt ett systemteoretiskt

synsätt i ett relevant öppet BRÅ

system som består av sju olika

stadier som i stort beskriver slags tankeprocess en

270 Bilaga 8 SOJ 199280

Detect . Construct . Define . Select . Confirm . Behave . Detect . Kortfattat innehåller de olika stadierna följande

Detect

Problem upptäcks via input till myndigheten eller egen analys.

Construct

Man analyserar problemet och olika alternativa lösningar

Problemet definieras . Målsättning formuleras . Alternativa lösningar formuleras .

Define

Hur ska de olika alternativen omsåttas i praktiken dvs arbetsför-

delning, tid, kostnad.

Handlingsplan görs för varje föreslaget alternativ. .

Select

Man väljer handlingsplan och informationsåtgärder

Confirm

Hår stannar ett tag och försäkrar sig om att man verkligen man upp valt den mest effektiva informationsåtgärden. Man bör då fråga sig vilka de mest negativa konsekvenserna är.

Behave

Den informationsåtgärd beslutat sig för att omsätta i praktiken man

utförs skriva pressmeddelande, hålla presskonferens, kontakta

politiker, seminarium, ge ut bokkunskapsöversikt arrangera broschyr, delta i mässa etc.

Detect

Uppföljning informationsåtgärdema. Har uppställda mål uppnåtts av

Uppföljningutvärdering av feed-back till myndigheten-informations-

sou 1199280 Bilaga 8 271

enheten.

Enligt Grunig och Hunt har den informationsverksamhet som

tillämpar alla stadier i modellen se fig nedan störst möjligheter

att lyckas eftersom den klarar både sig - av att anpassa efter och kontrollera sin omgivning. Den omgivning har förutsatt - man är dynamisk och föränderlig.

ä ä B B Ä ä DETECT CONSTRUCT DEFINE SELECT CONFIRM BEHIVE DETECT

Figur Behavioral molecule-modellen fritt

mer Grunig och Hunt,

I dag följer informationsverksamheten vid BRÅ i stort ovanstående modell även om punkt 7 hittills har varit svår fullfölja bl.a. att beroende på att BRÅ säljer kunskap och inte produkter och på att BRÅ hittills inte har sålt denna kunskap utan gett bort den till

höger och vänster i stället för till bestämda intressegrupper. Förut-

sättningarna har dock förändrats i och med statsmaktemas ökade krav

på resultatanalys och ersättningsförordningens tillkomst 1991354.

Forskarna Grunig och Hunt att informationsmodellen anser modell

2 ovan som arbetsmodell är dömd att dö. BRÅ har dock

som myndighet en rent informerande och upplysande uppgift gentemot såväl allmänhet som särskilda intressegrupper och då fyller modellen

en funktion. En tvåvägskommunikation bör eftersträvas, där så är möjligt, av flera anledningar, bl.a. för att underlätta omprövning och

för en nyanserad och trovärdig debatt. Den är också nödvändig för en omvärldsanalys inför olika informationsâtgärder. För BRÅs del jag tror därför att en fortsatt kombination av informationsmodellen och den symmetriska kommunikationsmodellen

är den mest framkomliga vägen, med tonvikt på tvâvägskommunika-

tion. Det vill säga en utvidgning intressegruppemas möjligheter till av direktkontakt med BRÅ fler konferenser, genom deltagande i mässor, skolkontakter etc. Ett annat sätt att åstadkomma direktkontakt med

olika intressegrupper är att inrätta någon formaliserad form av konsumentkontakt dit allmänheten kunde ringa och fråga om och ge synpunkter på brottslighet och brottsförebyggande åtgärder. En

sådan konsumentkontakt finns i dag i begränsad omfattning. mera Nödvändigt är självklart också att följa och utvärdera olika upp informationsâtgärder ett arbete vi redan har påbörjat. - som Inom den närmaste framtiden byggs också kriminalpolitisk en databas vid BRÅ. BRÅ kan då fungera upp inte bara som informationscentrum utan också dokumentationscentrum som för såväl den

272 Bilaga 8 scu 199280

inomvetenskapliga den utomvetenskapliga världen inom BRÅs som verksamhetsområde. För närvarande finns inte en sådan databas i hela Europa, med undantag för ICPIN i Nederländerna som är under uppbyggnad. Sverige och BRÅ har dock här stora möjligheter att på bygga servicefunktion också kan BRÅ mycket sikt upp en som ge av den feedback âr så nödvändig. Verksamheten kommer antagligen som också att i viss utsträckning kunna drivas under affärsmässiga former.

sou 199280 Bilaga 8 273

Bakgrundslitteratur

Mårtensson, B Nilstun, T 1988. Praktisk vetenskapsteori. Stockholm Studentlitteratur Huthman, D 1992. På upptåcktsfärd i public relations. Göteborg Brink co. sistnämnda bok bygger i sin tur till stor del på Grunig, JE Hunt, T 1984. Managing Public Relations Cutlip, S Center, A Bromm, G 1985. Effective Public Relations. New Jersey Prentice-Hall International

274 Bilaga 8 SOU 199280

Bilaga

Ur verksamhetsberättelsen bå. 199091

INFORMATION

Målet för informationsverksamheten är att stödja BRÅzsövergripande

strategi. Därför utarbetades informationspolicy bilaga 3 när en

arbetet med BRÅsverksamhetspolicy var färdig.

BRÅ skall sprida resultatet eget och andras arbete inom av verksamhetsområdet. Information brottslighet och åtgärder mot om brott samt vägledning inom det brottsförebyggande området är därför ett viktigt led i rådets verksamhet. Målgrupperna är politiker och andra beslutsfattare samt opinionsbildare och allmänhet. Personer eller t ex lärare, poliser, journalister m som grupper av personer i sin yrkesutövning fungerar vidareförmedlare av information, som är också viktiga målgrupper.

Informationsdelegationen BRÅsinstruktion föreskrivs BRÅ ska verka för att statliga I att myndigheters forsknings-, utrednings- och informationsinsatser samordnas. Bland annat därför finns informationsdelegation med en brottsskadenämnden, domstolsverket, justitiedepartementet, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, riksåldagaren och socialstyrelsen som medverkande myndigheter. Informationsdelegationen ska bereda frågor som är gemensamma för flera myndigheter, utvärdera informationsprojekt, samarbeta med folkrörelser och utföra hänskjuts till den. Delegatiom annat som höll fyra sammanträden under året. nen Tidigare har delegationen arrangerat konferens om rädslan för en brott. vilken också dokumenterades under året. Detta ledde till ett samarbete med utbildningsförlaget Brevskolan för att framställa ett studiematerial om rädslan för brott. Delegationen arrangerade också konferens på temat Sexuella en övergrepp mot barn, samlade drygt 300 deltagare. Arbetet med som dokumentera konferensen påbörjades. Pâ initiativ av och i att samarbete med Samverkan för folkhälsa påbörjades planeringen av en konferens med uppläggning i Malmö under hösten 1991. ny samma Delegationen ñck också i uppdrag av samverkansdelegationen att framställa kunskapsskrift brottsoffer. Arbetet med att ta fram en om underlagsmaterial påbörjades.

SOU 199280 Bilaga 8 275

Publikationer

Den som ska fatta beslut ska få sitt kunskapsunderlag på sätt ett som går lätt att förstå och snabbt att sätta sig in Materialet måste med andra 0rd anpassas med hänsyn till användning.

Resultatet av BRÅzsforsknings- och utvecklingsarbete publiceras

antingen som bok eller PM. För varje bok trycks framställs som ett sammanfattningsbladsäljblad på svenska och engelska. Sammanfattningsbladen distribueras till fast stock prenumeranter en av samt därutöver till de målgrupper är relevanta för respektive publikasom tion. Böckerna trycks genom Allmänna Förlagets försorg och distribueras BRÅ enligt fastställd frilista. av en En mindre del av upplagan säljs genom förlaget. Av intäkterna från försäljningen behåller Allmänna Förlaget halva summan, resten går till statsverket. I broschyrer och andra enklare skrifter publiceras populärvetenskapliga resultat liksom lättillgängliga förklaringar och råd som bedöms kunna komma till nytta i det brottsförebyggande arbetet. Sådana skrifter tillhandahåller BRÅ gratis. Allt som publiceras språkgranskas. Särskild vikt läggs vid redigering och språkbehandling av material vänder sig till större målsom grupper. Viktigt är också att tryckt material får tilltalande grafisk en utformning. Sexton titlar gavs ut under verksamhetsåret; elva svenska och två engelska böcker, två PM och en broschyr. I samarbete med justitiedepartementet gjordes dessutom engelsk en översättning och tryckning av narkotikastrafflagen och brottsbalken. Inför utgivningen skrift statistikens fallgropar tog av en om en referensgrupp med representanter från BRÅ och statistiska centralbyrån fram underlag ska bearbetas vidare BRÅ. som av För att få uppfattning i vilken omfattning BRÅs publikatioen om ner används i undervisningen vid universitet och högskolor, gjordes en förfrågan till 122 institutioner bedömdes ligga inom BRÅs som intresseområde. Av de 66 kom in använde 25 BRÅsvar som publikationer i undervisningen eller bredvidläsningslitteratur. som

Siffran är antagligen i underkänt eftersom det inte fanns någon fråga

om bredvidlåsningslitteratur, varför endast del den en uppgav uppgiften. För att få en uppfattning om hur olika målgrupper får tag i BRApublikationer och vad de tycker om dem, bifogades en enkel enkät med böckerna Ambitioner och flaskhalsar miljöbrott och Sexuella övergrepp mot bam. Svarsfrekvensen blev dock så låg att det är svårt att dra några mer djupgående slutsatser dem. Man kan dock av konstatera att svaren i stort överensstämmer med varandra, trots att målgruppema torde vara helt olika. Huvudsakligen används böckerna

276 Bilaga 8 SOJ 199280

i arbetet statliga myndigheter och man har också fåttköpt dem arbetets försorg. Texterna och tabellerna uppfattas som genom lättillgängliga. Man uppskattar att varje bok kommer att läsas av två till tre personer. vad mån hänvisar riksdagsledamöter till BRÅ och BRÅ-litteratur I Av de totalt 162 motioner avgavs under den allmänna motionstisom nämndes BRÅ i 26, de flesta behandlade ekonomisk den varav brottslighet.

Tidskrift

BkÅzstidskrift APROPÅ kommer med år i cirka ut sex nummer per

13 000 exemplar. APROPÅ distribueras gratis efter prenumeration

till politiker, myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten, skolor, universitet och bibliotek samt till en kriminalpolitiskt intresserad allmänhet.

APROPÅ innehåller, förutom artiklar redogör för BRÅsegen

som verksamhet, bl nyheter inom det kriminalpolitiska området. a Tidskriften ska föra en kriminalpolitisk debatt och även rapportera utländska erfarenheter inom verksamhetsområdet. Av de totalt 16 om skrevs anställda på BRÅ under året skrevs nio artiklar som av av redaktören och sju andra BRÅ-medarbetare. Cirka 15 artiklar av skrevs av utomstående. APROPÅ produceras redaktören med hjälp desktop-teknik av av och lämnas till tryckeriet på diskett. Prenumerationsregistret sköts av informationsenheten, som levererar etiketter till tryckeriet för adressering. En utvärdering tidskriften gjordes av studerande vid Stockholms av universitet, institutionen för journalistik, medier och kommunikation. de får APROPÅ i bortfallet 20 För prenumeranter som eget namn var procent, för dem går direkt till myndigheter, organisationer etc som bortfallet 55 procent. Med hänsyn till det stora bortfallet i den var startades en översyn av den delen av registret som, senare gruppen användas för utskick APROPÅ, även används för alla förutom att av de olika utskick BRÅ i övrigt gör.

Föreläsningar och studiebesök

En omfattande verksamhet utgör BRÅ-personalens medverkan som

föreläsare vid konferenser, seminarier, studiebesök Ämnen etc. som presenterades i sådana sammanhang var bl a ungdomsbrottslighet, lokalt brottsförebyggande arbete, brottsutvecklingen och Stockholmsprojektet. BRÅ arrangerade under verksamhetsåret ett flertal studiebesök. De svenska besökarna huvudsakligen studerande vid gymnasieskolor var samt universitet och högskolor. De fem officiella utländska studie-

sou 199280 Bilaga 8 277

besöken var grupper av forskare och administratörer från Canada, Egypten, Rumänien, Spanien och USA.

Presskontakter BRÅ nämndes eller från BRÅ medverkade personer under verksamhetsåret i radio och TV drygt två gånger varje månad. De flesta inslagen var i lokalradions nyhetsprogram och handlade miljöom brott, ungdomsbrott, straffpåföljder och ekonomisk brottslighet. Pressen skrev cirka 12 artiklar i veckan BRÅs verksamhet. om Cirka hälften av artiklarna skrevs i samband med publiceringen av någon rapport, PM eller annan skrift. I cirka 180 artiklar intervjuades överdirektören, andra anställda på BRÅ eller styrelseledamöter. 15 artiklar skrevs med anledning av ett seminarium eller konferens en som arrangerats av BRÅ ej presskonferens. övriga artiklar refererade till BRÅ i allmänhet 98 eller till tidskriften APROPÅ 22. Två presskonferenser arrangerades för presentation av nya rapporter. Femton pressmeddelanden sändes ut och resulterade i följande antal artiklar i pressen BRÅs forskningsbidrag 14

Nordiska kriminologer om 90-talets kriminalpolitik 48 Den brottslige företagaren. Myt eller sanning 11 Vem blir drogmissbrukare 3 Unikt projekt utreder brott i storstadsmiljö Stockholmsprojektet 16 Fängelsestraffets längd påverkar brottsligheten Inkapacitering 70 sexualbrott mot barn 6 Social anpassning och samhållssyn 7 Brottsutvecklingen 89 När man misstänker sexulabrott mot barn 3 Ambitioner och Flaskhalsar Miljöbrott 85 BRÅ samhällstjänst. Ännu för tidigt för slutsatser 4 om

Brottsstatistik mellan länder kan inte jämföras artikel i APROPÅ 8

Sexualbrott mot bam. De misstänkta förövarna 5 Fel, oegentligheter och ekonomisk brottslighet vid import och export i Norden 10.

278 Bilaga 8 SOU 199280

Konferenser, utställningar m m Tre konferenser seminarier arrangerades under året. Under hösten arrangerades ett joumalistseminarium i Nynäshamn. Seminariet samlade 16 journalister. barn hölls under våren i BRÅs in- Konferensen sexualbrott mot formationsdelegations regi. Närmare 300 deltagare från socialtjänsten, rättsväsendet och skolan deltog. Konferensen fick ett mycket positivt Av de 238 deltagare som svarade på uppföljningen tyckte gensvar. 220 att konferensen som helhet varit bra. På styrelsens uppdrag hölls också en kontaktkonferens med företrädare för universitet och högskolor. Avsikten var att bana väg ñr samarbete mellan högskolan och BRÅ. ett utökat deltog BRÅ med utställningsmonter under de båda Dessutom en massorna Bok Bibliotek i Göteborg och Polis 91 i Sollentuna. Bokmässan besöktes drygt 50 000 personer från huvudsakligen av bialioteks- och utbildningsområdet. Polismåssan besöktes av drygt 17 00 personer, huvudsakligen poliser.

Bibliotek BRÅ ska fungera ett informationscentrum och upplysning och som ge vägledning inom det brottsförebyggande området. BRÅ har fr.o.m. budgetåret 199091 erhållit medel för en förstärkning av informationsverksamheten liksom för uppbyggnaden av en kriminologisk kriminalpolitisk informationsdatabas. Den 1 september 1990 tillsattes nyinrättad tjänst som bibliotekarie. er Samlad information från den breda kunskapsbas som byggts upp under åren måste gå lätt att återfinna och vara lättillgänglig. För att biblioteket ska kunna fylla denna funktion genomfördes en ombyggnad bl bättre överblick över beståndet. Boksom a gav en beståndet under året uppgick till cirka 5 000 titlar, varav cirka 200 nyförvärv. Antalet svenska och utländska tidskrifter uppgick till var cirka 90. Biblioteket bör i framtiden kunna bli en viktig extern resurs för irstitutioner, företag och myndigheter. För att förbättra och utöka sk- och lånemöjligheterna tecknades fem abonnemang med olika literaturdatabaser och datoriserade fjärrlånesystem. I ett längre perspektiv ska BRÅ bygga litteraturdatabas med upp en egen referenser till litteratur inom det kriminologiskakriminalpolitiska ämnesområdet. För det ändamålet studerades olika databassystem och påbörjades utarbetandet av en kravspecifikation inför val av system.

SOU 199280 279

Bilaga 9

BRÅs organisation

nya

Marianne Håkansson, Brottsförebyggande rådet

Utgångspunkter

BRÅs funktion

BRÅ fungerade de närmaste åren efter sin tillkomst år 1974 närmast som ett kriminalpolitiskt utrednings- och aktionsorgan. Verksamheten ändrade emellertid successivt karaktär och har under många år haft sin tyngdpunkt i mer grundläggande kriminologisk forskning. Under år har BRÅ utvecklats till FoU-organ den senare ett genom att tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet efter hand givits allt större Inom BRÅ bedrivs viss kontinuerlig basforskning utrymme. inom angelägna områden som annars inte skulle tillgodoses. Som sektorsforskningsorgan ska BRÅ tillgodose sin sektors behov av tillämpad forskning och utvecklingsarbete. I sin egenskap myndighet har BRÅ därutöver särskilt av ett ansvar som kunskapsbank och informatör på det kriminologiskakriminalpolitiska området ett accentuerats under år. BRÅ ska - ansvar som senare snabbt kunna tillhandahålla kunskapsöversikter och annan information till såväl politiker och andra beslutsfattare som till journalister och allmänhet i aktuella samhällsfrågor inom sitt verksamhetsområde.

Brottsligheten fortsätter att öka

Brottsligheten är ett tilltagande samhällsproblem i hela västvärlden. Sedan år 1950 har antalet anmälda brott i Sverige Ökat från cirka 200 000 till f.n. cirka 1,2 miljoner. Den gjorts inom prognos som BRÅ pekar på fortsatt konstant ökning brottsligheten med cirka en av 200 000 ytterligare brott i anmälningsstatistiken vid sekelskiftet, om inte kraftfulla åtgärder vidtas eller stora samhällsförändringar som påverkar brottsligheten ändå sker. En fortsatt ökning av brottsligheten innebär att allt fler människor drabbas. Ett flertal opinionsundersök-

280 Bilaga 9 SCU 199280

ningar visar också att människors oro för brottsligheten är stor. Många upplever brottsligheten som ett av de största samhällsproblemen. Kraven på politiker och andra beslutsfattare att vidta åtgärder kommer att öka. Rättsväsendet kommer att få påtagliga svårigheter att klara det ökande trycket.

Orealistiska förväntningar på rättsväsendet

Rättsväsendet spelar en kriminalpolitiskt viktig roll. Förväntningarna när det gäller brottsprevention är emellertid ofta orealistiska. Möjligheterna att inom ramen för rättsväsendet över huvud taget bryta brottsutvecklingen är mycket begränsade. Så t.ex. kan så en pass omfattande reform som den kommande återgången till Villkorlig frigivning efter avtjänande av två tredjedelar av flertalet fängelsestraff förväntas endast kunna påverka den anmälda brottsligheten med några procent. Möjligheterna att påverka brottsutvecklingen genom en förstärkning av poliskåren torde också vara små beroende på bl.a. att polisen i huvudsak har ett reaktivt förhållningssätt till brottsligheten. Som en reaktion på bl.a. en ökande fängelsepopulation diskuteras internationellt sedan flera år tillbaka alternativa påföljder till fängelsestraff. I Sverige har den diskussionen framför allt gällt lrontraktsvård, samhällstjänst och under senare tid även elektronisk övervakning. Dessa påföljders brottsförebyggande effekt vet man ännu mycket litet om. När det gäller andra påföljder och behandlingsinsatser inom kriminalvårdens ram finns fortfarande ett behov av

ytterligare kunskap om effekterna. Återfallsbenägenheten tycks dock

hittills, generellt sett, inte ha påverkats i nämnvärd utsträckning genom påföljdsval.

Mobilisering av lokalsamhället i det brottsförebyggande

arbetet en internationell trend - Experter i Sverige och flera andra länder där det bedrivs målmeden veten verksamhet för att utveckla och effektivisera det brottsförebyggande arbetet är eniga om att alla som kan påverka orsaker och tillfällen till brott måste medverka i arbetet.. Det brottsförebyggande arbetet måste vara allas angelägenhet och kräver ett väl utvecklat samarbete mellan myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Man är också enig om att det brottsförebyggande arbetet framför allt bör bedrivas på ett lokalt plan, i en kommun eller stadsdel, för att man ska kunna uppnå konkreta resultat kort sikt. En stor del av de faktorer som kan verka brottsförebyggande är lokal karaktär, t.ex. av förändringar av tillñllesstrukturen, normbildning och social kontroll.

sou 199280 Bilaga 9 281

Myndigheternas brottsförebyggande huvudsakligen är resurser, som lokalt organiserade, måste tas i anspråk i större utsträckning än hittills liksom motsvarande hos företag, organisationer och resurser enskilda.

Ökad

satsning på samverkan i det brottsförebyggande arbetet

Cirka 10,5 miljarder kr används för åtgärder mot brott inom Justitiedepartementets verksamhetsområde. Endast knappt en procent av dessa medel används för förebyggande åtgärder. Med rättsväsendets mycket begränsade möjligheter att utan andra aktörers medverkan bromsa brottsutvecklingen, står det klart att samhället i väsentligt högre grad än hittills måste på satsa brottsförebyggande åtgärder utanför rättsväsendet. Det behövs ett brottsförebyggande arbete i bred samverkan mellan alla kan som påverka orsaker och tillfällen till brott brottsutvecklingen ska om kunna brytas. Detta innebär att det bör ske viss omfördelning en av resurser från traditionell, reaktiv, brottsbekämpning till utveckling av ett proaktivt förhållningssätt och ett brottsförebyggande arbete med sin tyngdpunkt utanför rättsväsendets ram.

BRÄs roll

Ett FoU-organs funktion inom det

kriminologiskakriminalpolitiska området

BRÅ kan betecknas som en kunskaps- och informationsmyndighet och ett forsknings- och utvecklings- FoU- inom det kriminologisorgan kakriminalpolitiska området. Som sådant har BRÅ två huvudfunktioner. Den ena är att förse den kriminalpolitiska debatten, enskilda och beslutsfattare med baskunskap. Denna funktion är viktig för att tillgodose förutsättningarna för saklig kriminalpolitisk debatt och en för att bevara förtroendet för det kriminalpolitiska systemet. Den andra funktionen är att bedriva forskning, utvecklingsarbete och utredningar kontinuerligt kan tillgodose behov kunskapssom av Översikter och annat beslutsunderlag när det gäller aktuella frågor inom sektorn. Myndighetsformen år särskilt lämpad för organisation med dessa en huvudfunktioner med hänsyn till de krav denna ställer, på som t.ex. objektivitet och behandlingen integritetskänsligt material. av

282 Bilaga 9 SOU 199280

BRÅs verksamhet

BRÅs forsknings-, utvecklings- och utredningsverksamhet kan, som den har utvecklats under senare år, i huvudsak sorteras in under tre större ämnesområden, nämligen 1 Brottsstatistik samt analys av brottslighetens omfattning, karaktär, orsaker och utveckling, 2 Brottsprevention och 3 Studier inom det kriminalpolitiska området. För att så effektivt möjligt sprida resultatet av det egna och som inom verksamhetsområdet finns hos BRÅ ett fjärde andras arbete område, informations- och förlagsverksamheten.

Brottsstatistik och analys

Brottsstatistiken underlag för BRÅs forsknings- och utgör ett viktigt utvecklingsarbete. Som huvudanvändama av den officiella en av nödvändigt BRÅ kan påverka såväl vilken brottsstatistiken är det att uppgifter bör ingå i statistiken kvaliteten på upptyp av som som gifterna. Att följa och analysera brottsutvecklingen och undersöka orsaker har under många år varit BRÅs huvuduppgiñer dess en av och kommer även framdeles oundgänglig bas för övrigt vara en forsknings- och utvecklingsarbete. Till brottsstatistikområdet hör också utveckling av olika metoder för mätning och analys av den faktiska brottsligheten och dess utveckling. Denna metodutveckling är nödvändig, eftersom den officiella statistiken endast belyser en viss del av brottsligheten. Hit hör också utveckling metoder för att göra internationella av jämförelser brottslighet. Så t.ex. bygger olika länders brottsstatiav stik helt olika grunder och kan därför inte utgöra underlag för jämförelser. Inte heller offerundersökningar eller självdeklarationsstudier från olika länder kan utan ingående analyser användas för jämförelser. hittills främst BRÅ fortlöpande analyserat Hår i landet är det som brottsutvecklingen och dess orsaker. BRÅ har byggt stor upp en kompetens på området.

Brottsprevention

Forsknings- och utvecklingsarbete inom det brottspreventiva området tyngdpunkten i BRÅs verksamhet. utgör Den brottsutvecklingen under 1990-talet, som gjorts av prognos om BRÅ, visar nämnts att brottsligheten kommer att fortsätta att som kraftfulla insatser görs för att bryta utvecklingen. Det öka om inte står helt klart brottsutvecklingen ska kunna brytas, måste det att om och intensifieras. BRÅ har brottsförebyggande arbetet utvecklas en viktig roll att fylla härvidlag, bl.a. sin medverkan vid genom

sou 199230 Bilaga 9 283

utveckling av modeller för lokalt brottsförebyggande arbete och för utvärdering brottsförebyggande åtgärder. BRÅ medverkar också av till kunskapsuppbyggnaden på området genom utvärderingar olika av insatser som har ett brottsförebyggande syfte. Det torde ställt vara utom alla tvivel att stora samhälleliga och enskilda läggs ned resurser på projekt som avses ha en brottsförebyggande effekt men som inte har några sådana effekter. En utvidgad utvärderingsverksamhet torde kunna bidra till en avsevärt effektivare resursanvändning än som nu är fallet på detta område.

Studier inom det kriminalpolitiska området

Till det kriminalpolitiska området räknar BRÅ här främst utvärderingar av kriminalpolitiska reformer, studier rörande påföljdssystemet och andra områden inom rättsväsendet och kunskapsöversikter som rör aktuella kriminalpolitiska frågor. Såsom nämns i framtidsanalysen kan det förutses att behovet av undersökningar om olika, framför allt nya, påföljders effekter kommer att öka liksom behovet utvärdering behandlingsinsatser av av på grund av brott ocheller drogmissbruk. Härutöver finns behov återkommande

av undersökningar om hur

moral och rättsmedvetande förändras över tid liksom hur attityderna till rättsväsendet och dess verksamhet förändras. Andra angelägna områden är undersökningar brottslighetens om kostnader och konsekvenserna av den pågående privatiseringen inom rättsväsendet.

Informations- och förlagsverksamhet

BRÅ ska fungera informationscentrum som och framför allt ge upplysning och vägledning inom det brottsförebyggande området. Till informations- och förlagsverksamheten är knutna ett bibliotek med en kriminologiskkriminalpolitisk databas under uppbyggnad. När det gäller målsättningen att öka den kriminologiskakriminalpolitiska kunskapen fyller BRÅs informations- och förlagsverksamhet viktig funktion spridningen BRÅs och andra en genom av organs nationella och internationella FoU-resultat.

BRÅs framtida organisation och behov

BRÅs roll FoU-organ innebär som att verksamheten ska tillgodose sektorns behov av forskning, utvecklingsarbete och utredningar, vilket i sin tur innebär att höga krav måste ställas på framförhållning, aktualitet och kvalitet i verksamheten. En sådan verksamhet kräver

284 Bilaga 9 sou 199280

flexibel organisation, som kan anpassas efter aktuell verksamhet en och personaluppsättning. Organisationen måste anpassas till pågående projekt och till hur personalen disponeras för tillñllet. De växlande arbetsuppgifterna kräver också möjligheter att för begränsad tid och avgränsade arbetsuppgifter kunna knyta sådan expertis som inte finns i organisationen. För att understödja kreativitet och främja en god FoU-miljö bör BRÅs organisation göras mer flexibel och mindre hierarkisk. Med den expendominans BRÅ har är matrisorganisation som en naturlig än den nuvarande. En matrisorganisation innebär bl.a. mer att så stor del som möjligt av verksamheten organiseras i projekt med medverkan av expertis inom olika områden samt avsaknad av chefer mellannivå. Projektledarna får ökat ansvar för personal och projektmedel. En sådan utveckling har redan påbörjats. kunskapsuppbyggnaden och utvecklingen inom BRÅs För att säkra

fyra huvudsakliga arbetsområden Brottsstatistik och analys, Brotts-

prevention, Studier inom det kriminalpolitiska området samt Informations- och förlagsverksamhet kommer huvudansvariga att utses. Dessa ska, såvitt avser de tre förstnämnda områdena, främst ansvara för att utvecklingen nationellt och internationellt inom sakområdet följs. De ska också var och en inom sitt ansvarsområde vara handledare eller på annat sätt bistå övriga anställda. Den nuvarande enhetsindelningen bör alltså slopas. Den har visat sig mindre ändamålsenlig, framför allt när det gäller uppdelning av FoU-verksamheten i en forsknings- och en utvecklings- tidigare utrednings- enhet. Det har också visat sig att administrativa arbetsuppgifter kommit att bli alltför betungande för de nuvarande enhetscheferna. Det är självfallet angeläget att i högre utsträckning än f.n. år fallet kunna utnyttja dessa för arbete inom de områden där de är experter. För all FoU-verksamhet är det nödvändigt med möjligheter till kontinuerlig kompetensutveckling för att den professionella kompetenska kunna upprätthållas. Detta behov kommer att bli accentuerat, sen bl.a. på grund av den internationella utvecklingen inom verksamhetsområdet och de ökade kraven på utveckling inom det brottspreventiva området. De skisserade organisatoriska förändringarna torde kunna innebära vissa effektivitetsvinster och viss minskning av de fasta kostnaderna.

Slutsatser

Såsom framgår resultatanalysen är BRÅ liten produktiv av en men organisaton. Verksamheten år relevant för sektorn och håller en hög kvalitet enligt de resultatmått analyserats. BRÅs tillgänglighet som

lsoU 199280

Bilaga 9 285

och synlighet måste betraktas god. som Kraven på organisationen kommer dock att öka. För att den pågående brottsutvecklingen ska kunna brytas krävs intensifierat ett brottsförebyggande arbete, vilket i sin tur kräver intensifiering en av forsknings- och utvecklingsarbetet på det brottsförebyggande området. Här kan BRP fylla viktig funktion. en En framgångsrik kriminalpolitik måste bygga på kunskap. Här är analyser av brottsligheten och dess utveckling och orsaker av grundläggande betydelse. Ökade kunskaper effekter om av kriminalpolitiska reformer och konsekvenser utvecklingen inom rättsväsenav det är också stor betydelse. Också här kan BRÅ fylla viktig av en funktion. BRÅs huvudsakliga resurs är personalens kompetens. Samtidigt som kraven på samtliga funktioner inom BRÅs verksamhet kommer att öka kommer BRÅ, såvitt kan bedömas, nu att förlora två sina av mest kvalificerade forskare. BRÅ måste ha möjlighet att ersätta denna kompetens. samhällsutvecklingen kräver BRÅ kan bredda sin att kompetens genom att bedriva fler projekt med tvärvetenskaplig karaktär. Ett sätt att tillföra BRÅ ytterligare kompetens och tvärvetenskaplig inriktning skulle kunna vara att ge den nuvarande vetenskapli delegationen ga en mer uttalad funktion vetenskaplig rådgivare med möjligheter för som de enskilda ledamöterna att, åtminstone i någon utsträckning, medverka i rådets projekt. Det är en oundgânglig förutsättning för verksamhet med BRÅs en inriktning att kunna garantera hög kvalitet, hög produktivitet och stor flexibilitet. Om BRÅ ska kunna sektorns motsvara ökade krav med bibehållen ambitionsnivå på verksamheten måste den nuvarande budgetramen räknas i storleksordningen 3 miljoner kronor totalt upp för de tre kommande budgetåren.

SOU 199280 287

Bilaga 10

Prognos för brottsutvecklingen till år 2000

Jan Ahlberg

År 1975 anmäldes 750 000 brott till polisen. Sexton år senare, år 1991, var detta antal 1,2 miljoner polisanmälda brott. Den fråga som ställs här är hur många brott kommer att anmälas under åren som fram till och med år 2000. För att besvara frågan görs för prognoser samtliga anmälda brott, för anmälda brottsbalksbrott, samt för anmälda stöldbrott 8 kap. BrB exkl. butikstöld och misshandelsbrott 3 kap. BrB. Prognoser bygger på att den variabel vill göra framtidsförutman sägelser om, i detta fall de anmälda brotten, uppvisar någon form av lagbundenhet. Inledningsvis studerar därför data för förfluten tid man för att på så sätt finna lagbundenheter, t att utvecklingen följer ex en rät linje. Sedan antar man att den närmaste framtiden uppvisar samma typ av lagbundenhet. Man kan aldrig med säkerhet påstå att så blir fallet, eftersom det kan inträffa förändringar inte kunnat som förutses. Man kan därför framför allt beskrivse prognoser som en ning av hur framtiden kommer att ut ingenting inträffar se om som bryter det hittillsvarande mönstret. Sökandet eñer lagbundenheter kan beskrivas att söker som man

beskriva utvecklingen den beroende variabeln i detta fall de

av

anmälda brotten som en matematisk funktion tiden åren går

av som ocheller som en matematisk funktion ett antal oberoende variabler av

som påverkar har ett kausalt samband med den beroende variabeln.

Utvecklingen av de anmälda brotten

Prognoser bygger alltså på data från förfluten tid. Nedanstående figur visar utvecklingen för antalet anmälda brott sedan år 1950.

288 Bilaga 10 SOU 199280

Figur Anmälda brott 1950-1991

Tusental 1400

1200 E 1 ...

ma

, 1000 , 3

800 lz

H 600

L 400

i .x

200 v e

0l.. 1,L.I,J.L_J_J,LI 5,1 1.1 1.1 L.i,..|_L_i..1-1J..L..i_t_.J.l,i-i...|_.1_J,J._J_ 55 60 65 70 75 80 85 9f 50

anmälda brott

Av figuren framgår att kurvans utveckling kan beskrivas som fluktuationer kring lineän uppåtriktad trend. Studerar man utvecklingen en ingående kan dock se att det snarare handlar om en kommer man bination flera trendlinjer med olika lutning. Fram till mitten av av 1960-talet har linjen viss lutning, mellan åren 1968 och 1975 en en och till sist från år 1975 tredje lutning. Dessa förändringar annan en beror med stor sannolikhet främst på förändringar i statistikrutinema. År 1968 infördes det sk RI-systemet råttsväsendets informationsmedförde inrapporteringsrutinerna ñrändrades. År system vilket att 1975 infördes systemomläggning bl a medförde vissa en som förändringar av antalsräkningen av brott.

Oberoende variabler

Brottsutvecklingen i landet har alltså sedan år 1950 präglats av en konstant ökning den anmälda brottsligheten. Kunskapen om vilka av faktorer bidragit till detta utvecklingsmönster är idag begränsad. som Förklaringsansatsema är många; arbetslöshet, alkoholkonsumtion, tillgången på objekt, minskad social kontroll osv. En rimlig gissning är att den konstanta ökningen beror på ett stort antal faktorer, av olika dignitet, tillsammans genererat utvecklingen. som

Ett krav på de oberoende variablerna de variabler som styr eller

påverkar utvecklingen för den beroende variabeln förutom att de kausalt bör påverka prognosvariabeln är att det finns relativt hållfasta

sou 199280 Bilaga 10 289

framtidsprognoser även för dessa. Prognosers osäkerhet ökar betydligt om man baserar dem på oberoende variabler framtidsvars prognoser är osäkra. Den vanligaste prognosmetoden är att beskriva utvecklingen den av

beroende variabeln de anmälda brotten funktion tiden.

som en av Det innebär att man söker den matematiska funktion bäst som beskriver utvecklingen för förfluten tid och sedan antar att utvecklingen kommer att fortsätta på samma sätt ytterligare tid. För en att återgå till figur 1 kan utan vidare konstatera att åtminstone sedan man statistikomläggningen år 1968, alltså cirka 25 år tillbaka i tiden, kan utvecklingen sammanfattas som att antalet anmälda brott fluktuerar kring en rät linje även om det egentligen handlar två linjer med om något olika lutning. Det innebär att landet fått ett årligt tillskott av brott som varje år är ungefär lika stort cirka 25 000 brott år - per -. Fluktuationerna beror sedan på slumpmässiga faktorer väder och som vind, tillfälliga ökningar typiska seriebrott av osv. Utvecklingen med ett konstant årligt tillskott innebär att tillskottet procentuellt sett blir mindre och mindre. I SCBs publikation Rättsstatistisk årsbok presenteras ibland brottsutvecklingen i sk en logaritmisk skala, vilket ger en beskrivning utvecklingen den av av procentuella ökningstakten. För prognossyfte är det emellertid viktigt att veta att den successiva minskningen av det procentuella tillskottet inte är tecken på någon avmattning utvecklingen de anmälda av av brotten. Det karakteristiska för utvecklingen dessa är att Sverige av generellt sett fått ett lika stort tillskott anmälda brott varje år. Att av sedan den procentuella ökningen därigenom successivt avtar beror på att bastalet hela tiden ökar. Man dividerar det konstanta tillskottet med ett större och större tal. Ett rimligt krav vid prognoser där den beroende variabeln enbart uttrycks som en matematisk funktion tiden är att bör försöka av man förklara varför utvecklingen följer just det matematiska mönster den gör. I detta fall med ett konstant årligt tillkott, är det svårt att hitta förklaringar till varför just detta mönster uppstått.

Med hjälp av den sk rutinaktivitetsteorin se Cohen Felson,

1979 är det möjligt att göra vilar på teoretiskt prognoser som en underbyggd modell. Rutinaktivitetsteorin kan betecknas det som hittills mest fruktbara försöket att analysera och systematisera förklaringar till brottsutvecklingen. Teorin bygger på att det krävs att tvâ saker sammanfaller för att ett brott skall komma till stånd, nämligen ett lämpligt, tillräckligt obevakat objekt och motiverad en gärningsman. På grundval av denna teori kan man alltså säga att brottsutvecklingen, i detta fall den tilltagande brottsligheten, primärt styrs att av utbudet av lämpliga och tillräckligt obevakade objekt successivt har

290 Bilaga 10 sou 199280

ökat ocheller att antalet motiverade gärningsmän egentligen gärningsmannatillñllen ökat. Dessa faktorer år inte oberoende av varandra. En rimlig hypotes är att det ökade antalet objekt i sig fler motiverade gärningsmän. Fler och fler lockas att begå genererar brott när brottstillfällena ökar. Fördelen med denna teori är att den vilar på axiom. Det âr otvetydigt så att det basala kravet för att ett brott skall komma till l

stånd de två förutsättningarna är uppfyllda. Det innebär att i

är att teorin utgör stabil grund för att bygga modeller i matematisk i en som form beskriver brottsutvecklingen vilka sedan kan användas för prognoser. Det förhåller sig utan tvivel så att antalet lämpliga objekt i samhället hela tiden ökar. Detta gäller även våldsbrott. Det ökande nöjeslivsutbudet medför alltfler möjliga personkollisioner som kan leda till bråk. Vad beträffar den andra förutsättningen för att brott skall komma till stånd så tyder också det mesta på att det blir fler och fler motiverade gärningsmän gärningsmannatillfällen i samhället. Utvecklingen sedan 1975 av antalet misstänkta personer ger en svag ökning. Denna ökning skall i ljuset av att risken att åka fast och ses för begånget brott har minskat under denna period. ,i bli misstänkt ett För exempelvis den dominerande brottskategorin, stöldbrotten, har risken att åka fast halverats sedan år 1975. En svag succesiv ökning antalet misstänkta samtidigt som dessa alltså utgör en allt av mindre andel av dem som begår brott innebär att antalet gärningsmän med säkerhet har ökat. Som mått på antalet lämpliga objekt finns ett flertal tänkbara, t.ex BNP, offentlig och privat konsumtion. För den andra faktorn i rutinaktivitetsteorin, antalet motiverade gärningsmän, är befolkningens storlek i åldrarna 10-50 år samt antalet ungdomar i åldern 15-24 år de mått som ligger närmast till hands. Studerar utvecklingen för samtliga anmälda brott och för man anmälda brottsbalksbrott tillsammans med utvecklingen för befolkningen 10-50 år, antalet ungdomar 15-24 år och BNP visar det sig att samtliga dessa kurvor följer samma mönster, en konstant ökning utefter rät linje. Som framgår korrelationskoefñcienterna i en av tabellen nedan så är de lineära sambanden mycket höga.

SOU 199280 Bilaga 10 291

Tabell. Korrelationskoefficienter mellan å sidan samtliga anmälda ena brott och anmälda brottsbalksbrott samt å andra sidan antal innevånare 10-50 år, antalet ungdomar 15-24 år och BNP

Dessa siffror, dvs de mycket höga lineära sambanden, säger ingenting om styrkan i kausaliteten mellan de anmälda brotten och de olika oberoende variablema. Siffrorna i princip bara att samtliga anger kurvor har utvecklats efter ungefär mönster. samma Sambandet mellan befolkningsvariablema och BNP är också mycket högt. Det starka inbördes sambandet mellan de oberoende variablema innebär att det inte tillför något att ta med än de oberoende mer en av variablema för att i matematisk form beskriva utvecklingen av anmälda brott. Precisionen i resultatet ökar alltså inte att fler genom av dessa variabler tas med.

Modell

Ett krav för att kunna använda de oberoende variablema i prognossyfte är som nämnts att det finns tillförlitliga framtidsprognoser för dessa. Det innebär att de variabler indikerar antalet lämpliga som objekt, dvs BNP osv, är direkt olämpliga att använda i prognoser. Framtidsprognoser för nationalekonomiska variabler är behäftade med en stor osäkerhet. Det vore därför åventyrligt att basera framtidsprognoser för brottsutvecklingen på dessa. Samma förhållande gäller andra tänkbara oberoende variabler som arbetslöshet, alkoholkonsumtion osv. Däremot finns relativt säkra för den framtida prognoser befolkningsutvecklingen. Beträffande befolkningsvariablema kan konstateras att landets befolkning hela tiden ökat successivt under hela 1900-talet. Befolkningsstorleken måste påverka brottsutvecklingen, inte andelen om individer som någon gång begår brott minskar. Att så inte är fallet år

tämligen klarlagt se t ex von Hofer m fl, 1979. Det är också

otvetydigt att antingen ökar andelen motiverade gärningsmän i befolkningen successivt eller så ökar dessa hela tiden sin aktivitet. Enbart befolkningsökningen räcker inte på långt när till för att förklara den utveckling som varit. För prognosmodellens syfte krävs inte någon utredning om det faktiska förhållandet, dvs huruvida det handlar om en successiv ökning av andelen som begår brott eller om de som begår brott blivit aktivare. Det troliga är dock att sanningen

292 Bilaga 10 sou 199280

är en blandning av båda dessa faktorer. En naturlig modell för att prognostisera brottsutvecklingen blir därmed följande

a bef c t+d+f ung+k+e eller

y a bef t+b bef+c ung+d+e y där

y anmälda brott

bef befolkning 10-50 år

t tiden

a,b,c,d konstanter siffervärden

ung andelen ungdomar 15-24 år

slumpvariation t genererad av väder och vind e ex

Prognosmodellen kan översättas till att befolkningens storlek åldrarna 10-50 år och andelen ungdomar förutsätts påverka brottsligheten. Modellen tar dessutom hänsyn till att en ökande andel är motiverade att begå brott ocheller att aktiviteten bland personer

de aktiva ökar termen a bef c t+ d i den första modellen. Den

ökande tillgången på objekt kan starkt bidragande orsak antas vara en till dessa ökningar. Antagandet är här att tillväxteni andelen personer är motiverade att begå brott ocheller den ökande aktiviteten sker som lineårt. Som framgår av nedanstående analyser får också detta antagande kraftigt stöd i data för den förflutna tid som observeras. Första steget i prognosbyggandet är att testa modellen på förfluten tid. Den metod används för detta ändamål är den sk minsta som kvadratmetoden. Konstanterna och d skattas med hjälp av data a, c för de anmälda brotten under observationsperioden 1976-1991 och modellens anpassning till den observerade verkligheten mäts. Att enbart perioden från år 1976 använts beror på att data för de olika åren under tidsperioden är helt jämförbara. Data är inte infekterade förändrade statistikrutiner. Eftersom utvecklingen ända sedan av början 1960-talet följt nästan exakt samma mönster med fluktuaav tioner kring lineär trend så ligger mycket liten informationsförlusi en ibegränsningen perioden. Man skulle i och för sig kunna försöka av att korrigera för effekterna av de förändrade statistikrutinema under

perioden före år 1975 en del analyser dessa förändringars effekter

av har gjorts. Ett sådant förfarande skulle dock knappast öka säkerheten i prognosen. Resultat stegvis multivariat regression med samtliga anmälda av brott, enbart brottsbalksbrotten, enbart stöldbrott BrB kap. 8 exkl

sou 199230 Bilaga 10 293

butikstöld samt enbart misshandelsbrott BrB kap. 3 i följande

ges tabell

BROTTSKATEGORI Samtliga brott Brotts- Stöldbrott Våldsbrott balksbrott

Steg variabel R2 variabel R2 variabel R2 variabel R2 1 BEF-T 96% BEFT 96% BEF-T 88% BEFT 97% o atttmkartttur BEF 95% UNG 91% tattttxørtttttt 3 Illklk**### ##$***** ****##t*

Av tabellen framgår att för samtliga beroende variabler anmälda

brott inom olika brottskategorier är det faktorn den

oberoende

variabeln befolkning tid som förklarar mest den variation

av som observerats under perioden 1976-1991. Förklaringsvârdena med enbart denna faktor oberoende variabel år så höga 96, 96, som som 88 resp 97 procent, vilket innebär att modellen i det närmaste perfekt anpassar till data för observationsperioden. För utvecklingen av brottsbalksbrotten tillkommer faktorn befolkning utan att dock ge något tillskott i förklaringshånseende. För stöldbrottens del både ger faktorn andel ungdomar och befolkning ett signifikant tillskott dock av liten storleksordning. Andel ungdomar i detta fall ger ett negativt tillskott. Resultaten innebär att enbart bör baseras på prognoserna prognosvariabeln befolkningtid. Det marginella tillskottet i förklaringsvärde erhålls de två andra faktorerna motiverar som genom inte att dessa tas med. Det finns alltid risk att prognosmodell en en urartar om faktorer med så låga tillskottsvärden får ingå, något som exempelvis ungdomsvariabelns negativa tillskott antyder. Följande modell för de anmälda brottens utveckling kommer således att användas

ya bef t+b

där y anmälda brott bef befolkning 10-50 år t tid a,b konstanter

Resultat

Modellen används för för perioden 1992-2000, dvs nio år prognoser

294 Bilaga 10 sou 199280

framåt i tiden. Vid tolkning dessa prognoser år det viktigt att av såsom nämnts tidigare ha i åtanke att förutsättningen är att utvecklingen anmälda brott den närmaste framtiden kommer att följa av lagbundenhet som den gjort tidigare. Man kan inte med säkersamma het påstå att så blir fallet. Det är dock ett rimligt antagande att utvecklingsmönster kommer att fortsätta i ytterligare nio år. samma Prognoserna presenteras i form en punktskattning omgiven av av ett osäkerhetsintervall. Punktskattningen är det mest sannolika värdet, dvs det förväntade värdet vid ett normalår avseende slumpmässiga faktorer väder och vind och annat som genererar tillfälliga som årsvisa fluktuationer. Intervallet tar hänsyn till de variationer i brottsligheten som dessa slumpfaktorer kan generera.

Samtliga anmälda brott

Utvecklingen samtliga anmälda brott under perioden 1975-1991 av samt för tiden fram till år 2000 framgår av nedanstående prognosen figur. År 1975 anmäldes alltså 800 000 brott. År 1991 a denna siffra i 1 200 000 anmälda brott. Prognosen säger att år 2000 kommer uppe mellan 1 350 000 och 1 530 00 brott att anmälas.

Figur Samtliga anmälda brott

Tusental 1600

rff-øS.

1400 - +4 - ,w

anor w

_--,-// F 1000 ,_., 800

600 -

.mot

- 200

. , , 713777879808182838485868786899091929394959697989 0 Ar

m punktskattning l undre gräns övre gräns

Brottsbalksbrotten

Den tidigare och den prognosticerade utvecklingen för de anmälda brottsbalksbrotten framgår av ñgur Ar 1975 anmäldes 680 000

lsou 199230 Bilaga 10 295

ä

brottsbalksbrott. År 1991 år antalet uppe i drygt 1 miljon anmälda , brott. Prognosen för år 2000 ligger mellan 1,2 miljoner och drygt 1,3 miljoner brott.

Figur Anmälda brottsbalksbrott

Tusental 1600

V46 5

1200 w i, y . ,ki l ,/ 1000 l Ä,z

w

,,

800 .---

vf. 600

400 p

t

l,,,4..L_.AL_L__J 0 L...l_.l.hl L 1 | J l I J l J.-. l I 1 I l . 767778798081828384858687888990919293949596979899 0

År

r punklskanning l undre gräns övre gräns

Stöldbrott exkl. butikstöld

Prognosen för stöldbrotten framgår ñgur 4. År av 1976 anmäldes 477 000 stöldbrott i landet. År 1991 är antalet i 663 000. uppe Prognosen för år 2000 punktskattningen pekar på 772 000 anmälda

stöldbrott intervallet år 677 000 869 000 anmälda brott.

-

296 Bilaga 10 SCIJ 199280

Figur Anmälda stöldbrott

Tusental 1000

M OüixZ

-vÅ

ø 1a-

600 funK iøilM

a.. ueüzn 400 -

200 r

-1,1_,,_1 l _ n I l, lv. .,1 l-.l i,.. l . l ,. J l-- 76777879808182 384858687888990919293949596979899 O Ar

punktskanning undre gräns v övre gräns

Att osäkerhetsintervallet för stöldbrotten blir så pass brett relativt sett beror på att stöldbrottens utveckling karakteriseras mer av slumpmässiga årsvisa svängningar än vad fallet är för t ex brottsbalksbrotten totalt sett. Prognoserna i denna rapport bygger på att det inte inom prognosperioden inträffar några samhällsförändringar som ger stora effekter på brottsligheten. En idag känd framtida förändring är att vid halvårsskiftet 1993 skall den obligatoriska haltidsfrigivningen ersättas med en fakultativ frigivning efter två tredjedelar av den utdömda strafftiden enligt huvudregeln. De beräkningar av denna reforms effekter på stöldbrottsligheten som kan göras tyder dock att effekterna på brottsligheten blir relativt små Ahlberg, 1991. Det handlar om storleksordningen 1-2 procent färre anmälda stöldbrott än den annars förväntade utvecklingen. Dessa effekter är inte medtagna i prognoserna. Om de förväntade effekterna av reformen, som förslaget ser ut, tagits med skulle prognoskurvan hamnat på 1-2 en procent lägre nivå än den som redovisas ovan.

Våldsbrott 3 kap. BrB

Prognos och observationsperiod för våldsbrotten framgår av figur 5 nedan. År 1976 anmäldes 23 000 våldsbrott till polisen. En siffra som år 1991 är uppe i 43 000. Enligt prognosen kommer det år 2000 att anmälas 51 000 till 57 000 våldsbrott.

SOU 199280 Bilaga 10 297

Figur5 Anmälda våldsbrott

Tusental

x ,4// 50 ,ar l g . ø zp. r Z |z+Z 40 r .x Z

l -

7 ,,, / 30 -

...agé 20

r

10 l

0lL__L_.L._.l._,L .-r, l, I..| l l__ .I,,L__,J__.J. .Lwklm L l.l_

a 76 77 78 79 60 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94.95 96 97 98 99 0 Ar

punklskaltning undre gräns 1 övre gräns

Även ifråga våldsbrott om kan man göra vissa beräkningar av effekterna av Övergången från obligatorisk halvtidsfrigivning till fakultativ frigivning. Om reformen genomförs enligt nu gällande förslag kommer antalet våldsbrott den ökade inkapaciteringen att pga att minska med cirka 1 procent jämfört med nuvarande regler om bibehålls. Prognoskurvoma i figur 5 skulle alltså dessa effekter om tagits med ligga på en 1 procent lägre nivå än i figur S.

Faktisk brottslighet

Det faktiska antalet brott i samhället är delvis okänt. de Av brott som begås kommer en viss del att anmälas till polisen och därmed ingå i

statistiken över anmälda brott. Diskrepansen mellan det faktiska antalet brott och antalet anmälda brott utgör det sk mörktalet.

Brottskategorier där anmälningsbenägenheten är hög har litet ett mörktal medan det motsatta gäller för brottskategorier med låg anmälningsbenägenhet.

De anmälda brotten är en indikator på den faktiska brottsnivån. Hur

relevant denna är beror framför allt på mörktalet. För vissa typer av brott brott med litet mörktal år således de anmälda brotten - - en god indikator, tex biltillgrepp och bostadsinbrott. För andra brott brott med större mörktal är de anmälda brotten sämre indikator, - en t ex för misshandel. För brott t narkotikabrott och rattfylleri, som ex där mörktalet är mycket stort, blir de anmälda brotten dålig indikator en

298 Bilaga 10 SCJ 199280

den verkliga brottsligheten. Vid analys brottens utveckling över tid blir dock mörktalsprobleav met mindre. För jämförbarhet spelar det då ingen roll om mörktalet är stort eller litet; det förutsätts endast att det inte förändras. För de brottskategorier där kan anta att mörktalet inte förändras ger man alltså de anmälda brotten ändå en god bild av utvecklingen av den faktiska brottsligheten. Det sagda förutsätter självfallet att det över huvud taget finns ett samband mellan anmäld och verklig brottslighet. Ett exempel på när så inte är fallet är narkotikabrott. Antalet anmälda narkotikabrott under en viss tidsperiod är till största delen beroende polisens insatser och anmälningspraxis beträffande narkotikaav innehav och alltså inte den verkliga brottsnivån. av En indikator på den verkliga brottsnivån utgör resultaten av annan sk offerundersökningar. I Sverige är det hittills endast SCB som gör sådana regelbundet återkommande inom ramen för sina levnadsnivåundersökningar. Dessa offerundersökningar innefattar dock enbart brottstyper direkt drabbar individer, bostadsinbrott och vissa som t ex skadegörelsebrott. Felkälloma i offerundersökningar är av annan art än när det gäller de anmälda brotten. Det finns ett sk bortfall vilket i SCBs offerundersökningar uppgår till 20 procent. Det finns risk att detta kan styrt, dvs att en oproportionerligt stor del av de vara återfinns i bortfallet. Man får i personer som drabbas av olika brott så fall systematisk underskattning av det man vill mäta, dvs den en faktiska brottsligheten. Dessutom tillkommer andra felkällor som sk

mätfel folk överdriver, missförstår, har glömt osv och statistisk osäkerhet man frågar bara en liten del av befolkningen.

Sammanfattning

Med stor sannolikhet kommer nivån för de anmälda brotten år 2000 ligga i de intervall förutsäger, dvs mellan 1,35 att som prognoserna och 1,53 miljoner anmälda brott totalt, 1,2 till 1,3 miljoner anmälda brcttsbalksbrott, 670 000 till 870 000 anmälda stöldbrott och 51 000 till 57 000 våldsbrott. Vad som kan jäva dessa prognoser är om det i samhället sker någon förändring som påverkar brottsnivån. Det största värdet i ligger därför i att de visar vilken nivå prognoserna den anmälda brottsligheten kommer att ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster den hittills gjort. Man kan också sluta sig till att det krävs kraftfulla ingrepp för av prognoserna att bryta utvecklingen. För att kunna kontatera ett trendbrott i mönstret sedan år 1975 krävs att den anmälda brottsligheten under en år hamnar utanför angivna intervall. följd av

sou 199280 Bilaga 10 299 5

i

i

E Referenser

I Ahlberg, J 1990 Inkapacitering. Effekter vid förändrade strafftider. BRÅ Forskning 19907. Brottsförebyggande rådet. Allmänna förlaget, Stockholm. Cohen, L E Felson, M 1979 Social Change and Crime Rate Trends. A Routine activity approach. American Sociological Rewiew.

Von Hofer H Lenke L Thorsson U Kriminalitetsutveckling och

belastning belyst genom födelsekohortstatistik. Födda 1951-67. Statistiska Centralbyrån, promemoria 198712, Stockholm.

300 Bilaga 10 80 199280 Bilaga Prognoser för anmälda brott till och med år 2000. Samtliga anmälda brott

Anmälda brottsbalksbrott

SOU 199280 Bilaga 10 301

Anmälda stöldbrott BrB kap.8 exkl. butikstöld o

Anmälda våldsbrott BrB kap.3 År

sou 199280 303

Bilaga I 1

På uppdrag för Ola Nyquists utredning;

Översyn av behovet kriminologisk

av och kriminalpolitisk forskning m.m.

SVENSK

KRIMINOLOGI

PROBLEM OCH UTVECKLINGSMOJLIGHETER

HV

PER-OLOF H WIKSTRÖM

Docent i kriminologi, Forskningschef på BRÅ

Juli 1992

sou 199280 Bilaga 11 305

Innehåll

Inledning

Utgångspunkter

En liten forskningsmiljö

med små resurser En nationell strategi för ett litet land

Satsning på stora långsiktiga projekt

Programforskning

Exempel på programforskning MacArthur-programmet - Forskarmiljöer Grundforskning och FoU-verksamhet

Skapa ett centrum för kriminologisk forskning

Professur i kriminologi med inriktning mot prevention och evaluering Professur i kriminologi med inriktning mot kriminalpolitik

Grunde och forskarutbildning i kriminologi

Satsa på internationalisering

Avslutning behåll det är bra och satsa förbättra det - som att som inte fungerar så bra

OU 199280 Bilaga 11 307

Inledning

Kriminologisk forskning har grovt räknat bedrivits i 100 år. Kriminologi kan beskrivas ett tvärvetenskapligt ämne som som fokuserar kring centrala problemområden i samhällsvetenskaperna

den sociala ordningens problem och beteendevetenskapema

avvikande beteende. De flesta kriminologiska teorierna har sina rötter i sociologisk och psykologisk teoribildning. De flesta kriminologiska forskare som inte har direkt utbildning i kriminoen logi har sin bakgrund i sociologi, psykologi eller juridik. Kriminologi har kommit att bli ett väletablerat ämne vid många europeiska och nordamerikanska universitet. I Europa och Kanada tycks institutioner respektive centruminstitut den vanligaste vara organisationsformen, medan kriminologin vid universiteten i USA oftare är organiserad i programform. Det finns ett livaktigt internationellt kriminologiskt samfund. Detta illustreras bl det a av att varje år anordnas ett stort antal internationella kriminologiska konferenser och arbetsgruppsmöten. Det har också utvecklats ett rikt internationellt samarbete mellan kriminologiska forskare och forskargrupper i olika länder. Kriminologin har inte bara etablerat sig akademiskt ämne utan som under senare årtionden också som tillämpad vetenskap. I många

länder har inrättats kriminologiska FoU-organ med syfte att genom tillämpad forskning omvandla den kriminologiska kunskapen teori

och grundforskning till praktiskt användbara åtgärder och att utvärdera samhällets åtgärder mot brott. Konstruktionen dessa av FoU-organ är lite olika beroende på land. Det förekommer allt ifrån fristående myndigheter till avdelningar inom justiedepartementen motsvarande. Det finns också, framförallt i nordamerika, exempel på privata FoU-organ på kriminologins område finansierar sin som verksamhet att sälja tjänster till myndigheter, kommuner och genom företag, men även att söka forskningsanslag från olika genom forskningsråd. Man kan konstatera att kriminologin, även den vetenskap om som betraktad är ung, i många europeiska länder och nordamerika USA,

Kanada är väletablerad både som akademiskt ämne och som tillämpat

FoU-område. Man kan vidare konstatera att i takt med att brottsproblemet

l Jag återkommer längre ned till att särskilt diskutera programformen.

308 Bilaga 11 S03 199280

uppfattas ett allt större samhållsproblemz har intresset för att

som stärka den kriminologiska grundforskningen och FoU-verksamheten i många länder ökat. Detta intresse avspeglas inte bara i uttalanden görs myndigheter, kommuner och intresseorganisationer i som av enskilda länder också i uttalanden från olika internationella utan organ t.ex. inom EG och FN. I den här rapporten kommer jag att diskutera den svenska kriminologins problem och utvecklingsmöjligheter utifrån min bakgrund som lärare och forskare i kriminologi vid Stockholms universitetet och som forskare och forskningschef vid Brottsförebyggande rådet. Jag kommer särskilt att föra diskussionen om svensk kriminologis problem och utvecklingsmöjligheter mot bakgrund av mina kunskaper den angle-amerikanska USA, Kanada, Storbritannien kriminoom

login Det blir inte fråga om någon redogörelse för hur krimino-

login är organiserad i dessa länder utan jag har snarare försökt se vilka former för kriminologi som fungerar bra och i vad mån man kan ta tillvara goda erfarenheter från de anglo-amerikanska länderna i utvecklandet av den svenska kriminologin. De anglo-amerikanska länderna tillhör tillsammans med länder som Holland och Tyskland de länder utanför Skandinavien som är ledande vad beträffar kriminologisk forskning och utvecklingsarbete.

Utgångspunkter

Den kriminologiska verksamheten kan indelas i fyra huvudområden;

0 grundforskning 0 tillämpad forskning och utvecklingsarbete FoU-verksamhet

0 information

0 utbildning Dessa olika verksamheter kan sägas ha olika huvudmål; grundforskningsmålet; beskriva, förklara och förstå brottsligheten 0 och dess orsaker.

3 Som regel hamnar brottsligheten i Europeiska och nordamerikanska opinionsundersökningar där de tillfrågade får rangordna vilka sam- hällsproblem de upplever som störst bland de tre till fem största problemen. - 5 Dessa kunskaper bygger på mina erfarenheter gästforskare vid olika som brittiska universitet, mina erfarenheter genom internationellt forskningssamarbete med brittiska och nordamerikanska forskare, samt särskilda intervjuer jag gjort med företrädare for universitetsforskning och FoUverksamhet i de anglo-amerikanska länderna.

sou 199280 Bilaga 11 309

0 FoU-målen; a bedriva kriminologisk forskning

som direkt syftar

till praktisk tillämpning, b omvandla kriminologisk

grundforskning till praktisk användbar kunskap t.ex. formulera

åtgärdspropgram, c utvärdera åtgärder brott.

mot

0 informationsmålet; sprida kunskaper i kriminologi till beslutsfattare, praktiker och andra intresserade dvs höja den kriminologiska kunskapsnivån i samhället .

0 utbildningsmålen; a kriminologiska grundkunskaper

ge till praktiker, t.ex. de verksamma inom rättsväsendet, och andra som i sitt yrke kommer i kontakt med kriminalitet t.ex. journa-

lister som skriver brottslighet, b utbilda kvalificerade

om utredare och forskare.

I Sverige finns tre institutioner primärt är kriminologiskt som inriktade

0 Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet,

0 Brottsförebyggande rådet, f.n. med forsknings-, en en utvecklings-, och informationsenhet. en

0 Rikspolisstyrelsens forskningsenhet vid polishögskolan.

Brottsförebyggande rådet är den dominerande institutionen vad gäller grundforskning, tillämpad forskning, utvecklingsarbete och information. Det är också den institution som har de största personella och ekonomiska resurserna.

Rikspolisstyrelsens forskningsenhet är nystartad och befinner

sig ännu i ett uppbyggnadsskede har redan den kriminomen passerat logiska institutionen vad beträffar personella och ekonomiska resurser för forskning. Huvudinriktningen på den hitillsvarande forskning

tycks vara tillämpad.

Av de tre institutionerna har den kriminologiska institutionen de minsta personella och ekonomiska resurserna och år huvudsakligen inriktad på grundutbildningsverksamhet och viss

forskarutbildning

medan forskningsverksamheten är svag. Det finns f.n. två professurer inom det kriminologiska ämnesområdet;

4 Det finns ett antal ytterligare institutioner t rättspyskiatri ex som sysslar med kriminologisk relevant forskning, jag har valt koncentrera men att mig på de nämnda tre institutionerna eñersom det enligt min uppfattning är kring dessa en diskussion om den svenska kriminologins problem och utvecklingsmöjligheter naturligt kommer att fokuseras.

11 sou 199280 310 Bilaga

professur i allmän kriminologi vid Stockholms universitet 0 en

under tillsättning

professur i polisforskning vid RPS forskningsenhet, L G W 0 en Persson

de två professurema finns det totalt ett tiotal disputerade Förutom

vid BRÅ 7 st, Kriminologiska inst. 1 stf och RPS

forskare

forskningsenhet 3 st. Det finns också grovt räknat tio till femton disputerade forskare verksamma inom andra ämnesområden och vid andra institutioner från tid till och i varierande grad som - annan sig kriminologiskt orienterad forskning. Här kan särskilt ägnar det finns två större forskningsprojekt hög kriminologisk nämnas att av det sk Metropolitprojelael vid sociologiska institutionen, och relevans;

s.k. Örebroprojekzet vid psykologiska institutionen, båda vid

det Stockholms universitet. Grovt räknat har RPS forskningsenhet en budget på 6 miljoner, BRÅ budget på 18 miljoner, och Kriminologiska inst. en budget en

3 miljoner [Observera att detta är totalbudget inklusive admini-

på stration dyl, för kriminologiska inst. dessutom kostnaderna för o forskarutbildning, för BRÅ dessutom kostnaderna för grund- och informationsverksamheten . Sammanfattningsvis finns det alltså universitetsinstitution och två en FoU-institutioner BRÅ, RPS forskningsenhet. Vid dessa är två och tiotal forskare disputerade verksamma. Tillprofessurer ett med forskningsassistenter och doktorander och forskare sammans

verksamma vid andra institutioner är det i huvudsak dessa personer

skall klara fylla grundforsknings-, FoU-, och utbildningssom av har BRÅ, RPS forskningsenhet och kriminolomålen. Tillsammans institutionen budget på 27 miljoner i vilken administration, giska en utbildning och informationsverksamhet inkluderas. Till detta kommer det del medel vilka dock inte annat än marginellt förändrar en externa situationen. b

med små

En liten forskningsmiljö resurser

I jämförelse med de nationer är ledande kriminologins som område är den svenska kriminologiska forskningsmiljön liten och har mycket små ekonomiska Som exempel kan nämnas att den resurser. årliga amerikanska kriminologikonferensen samlar runt 1500

deltagare, och den brittiska kriminologikonferensen som hålls vart-

annat år runt 800 deltagare. I sammanhanget kan också nämnas att

5 under tillsättning. Dessutom en forskartjänst

sou 199280 Bilaga 11 311

ett nordamerikanskt kriminologiskt forskningsprojekt kan ha en årsbudget som är större än den den kriminologiska institutionen som har. Som en särskild illustration ska jag närmare redogöra ñr förhållandena i Kanada. I Kanada finns fyra universitet med kriminologiska institutioner

Montreal, Toronto, Ottawa, Vancover och vidare fyra universitet

som har kriminologiska forskningsprogram Winnipeg, Regina,

Edmonton, Halifax Enligt uppgift är det sammanlagt 100-tal

ett . forskare verksamma inom kriminologins tält vid dessa åtta olika universitet. Förutom den kriminologiska forskningen vid universiten har man i Kanada också ett antal FoU-organ med kriminologisk inriktning, dels vid den federala regeringen I Ottawa, dels vid lokalregeringen i den fransktalande delen Kanada Quebec. Enligt uppgift av rör det sig lågt räknat ett 100-tal forskare är verksamma om som inom FOU-sidan. Det kan vara intressant att närmare på resursförhållandena i se Quebec eftersom Quebec i befolkning räknat är ungefär lika stort som Sverige. Universitetsforskningen i Quebec har enligt uppgift 23

disputerade forskare vid universitetet i Montreal man har dessutom

ett internationellt institut för kriminologi Dessutom har man ett . 20-tal deltidsanställda forskare. Till detta kommer antal forskare ett verksamma vid andra universitetsinstitutioner än den kriminologiska som sysslar med kriminologisk forskning. På FoU-sidan har man i Quebec ett 40-tal forskare verksamma inom lokalregeringens FoU-organ. Den svenska kriminologiska forskningsmiljön är liten och har små ekonomiska resurser. I det perspektivet kan med fog hävda man nog att svensk kriminologi, åtminstone på vissa forskningsområden, håller sig väl framme internationellt. Svenska kriminologer har, framförallt under senare år, i ökande utsträckning publicerat sig internationellt både i bokform och i artiklar i ledande internationella kriminologiska tidskrifter. Av än större betydelse är dock det finns att ett aktivt pågående forskningssamarbete mellan framstående utländska kriminologiska forskare och svenska kriminologer. Som jag det, och ser som jag ska återkomma till nedan, finns det god grund för ytterlien ett gare stärkande av det internationella samarbetet samtidigt enligt som min uppfattning sådan utveckling är vital betydelse för en av den svenska kriminologins framtid.

En nationell strategi för ett litet land

I det här avsnittet ska jag skissa på nationell strategi en för svensk kriminologi. Jag kommer att särskilt fördjupa mig i några de av mer

312 Bilaga 11 SOU 199280

centrala aspekterna medan andra kommer att beröras översiktligt. Man kan konstatera att de resurser som satsas i Sverige på forskning, utvecklingsarbete, information och utbildning kring kriminaliteten är mycket små. Även med för svenska förhållanden en

kraftig resursförstärkning vilken är nödvändig om kriminologin som

grundforsknings- och FoU- område ska utvecklas kan man, eftersom Sverige är ett litet land, realistiskt ändå inte räkna med att vi kan klara att hålla forskning hög kvalitet på kriminologins alla av en av områden. Som jag det får detta vissa strategiska konsekvenser. ser Enligt min uppfattning bör vi koncentrera oss till områden som vi år bra på dvs internationellt konkurrenskraftiga och dessutom, för att hänga med i forskningsfronten på de områden vi redan år bra på, och tillgodose kunskapsbehovet på andra områden, ordentligt satsa på en internationalisering. Sammanfattningsvis tror jag alltså att som litet land behöver vi en nationell strategi för att tillvarata våra resurser på bästa sätt och centralt för den strategin är 0 att koncentrera personella och ekonomiska resurser

0 att satsa kraftfullt på en internationalisering.

Satsning stora långsiktiga projekt

Ser på svensk kriminologi i dag kännetecknas den av en mängd man små kortsiktiga projekt. Oftast löper projekten endast över ett eller ett år och de består av en forskare, i bästa fall också en forskningspar assistent, och lite data- och kringkostnader. Det är min fasta övertygelse att den typen av projekt fortsätter att dominera om kommer den svenska kriminologin inte att utvecklas särskilt mycket. Vi behöver rejäla satsningar på ett mindre antal större långsiktiga projekt än på många små kortsiktiga projekt. Stora resurssatsningar har naturligtvis inte ett värde i sig men stora

projekt i termer resurser gör det möjligt att skapa långsiktiga

av forskningsprogram med en kontinuitet och systematik i kunskapsuppbyggnaden. Fördelarna med programforskning är många, och det gäller framförallt grundforskningen.

Programforskning

Programforskning kan beskrivas som en Organisationsform för forskning. Utgångspunkten är identiñerandet av en för ämnet grundläggande frågeställning kring vilken forskningen organiseras. Programet fungerar som ett paraply inom vilket en mängd olika delforskningsprojekt t.ex. teoriutvecklings-, metodutvecklings- och

sou 199280 Bilaga 11 313

empiriska projekt kan rymmas. Poängen är dock de olika delatt projekten är integrerade i helheten och syftar till belysa ytterst att programmets centrala frågeställning. Kärnan i paraplyet är ofta, men behöver inte insamlandet ett större empiriskt datamaterial. vara, av För svensk kriminologis utveckling det förmodligen vore av stort

värde om man skulle kunna samla forskare

resurserna och pengar kring ett mindre antal breda forskningsprogram. Som två av de mest angelägna programmen framstår ett grundforskningsprogram, och ett brottsförebyggande FoU-program. Det förra lämpligen lokaliserat till universitetet och det till BRÅ. Det år också senare av största vikt att de två programmen integreras jag återkommer till detta längre fram i texten. Grundforskningsprogrammet kunde förslagsvis organiseras kring en av kriminologins centrala grundforskningsfrågor d.v.s. vilka är de individuella faktorer och vilka år de miljöfaktorer påverkar som människors brottsbenägenhet och brottshåndelsers uppkomst. Det brottsförebyggande FoU-programmet organiseras naturligen kring frågan hur man kan förebygga brottsliga handlingar. Man kan kanske tycka att det år naturligt att den kriminologiska forskningen är organiserad kring dessa två grundfrågor, men i dag är stora delar av forskningen splittrad och inriktad enbart på besvara att begränsade frågeställningar där dessa ofta inte relateras till de mer grundläggande frågeställningarna. Jag den kriminologiska tror att om forskningen i större utsträckning organiserad i programform, var skulle kunskapstillväxten blir kumulativ mer än vad den för närvarande är.

Exempel på programforskning MacArthur-programmet

-

Ett av de mest genomarbetade forskningsprogrammen på kriminologins område år det s.k. MacArthur eller programmet, som det egentligen heter; Program Human Development and on Criminal Behavior. Programmet är förlagt till Harvard-universitetet men omfattar också forskare från många andra universitet i USA samt en Europeisk forskare. Jag ska översiktligt redogöra för detta programs uppläggning. Min uppfattning är att det år detta ett program av slag som skulle kunna stå modell för det föreslagna svenska grundforskningsprogramet. MacArthur-programmet tar sin utgångspunkt i analys den en av kriminologiska forskning hittills bedrivits och kommer fram som man till att den brister på tre viktiga punkter hävdar som man är väsentliga om den kriminologiska kunskapen skall kunna avancera. Dessa tre punkter år; brist på tvärvetenskaplighet integrering mellan biologiska, psykologiska, sociologiska och juridisk aspekter på brott,

314 Bilaga 11 sou 199280

avsaknad ett utvecklingsperspektiv och brist utvärderingar av av de interventioner vidtas för att förebygga eller förhindra brott. som Med den utgångspunkten bygger man ett forskningsprogram som kännetecknas av; 0 tvärvetenskaplighet

0 utvecklingsperspektiv interventioner följda av utvärderingar. 0 Programmets mål har formulerats på följande sätt, l kartlägga utvecklingsvågama, både för män och kvinnor, som att leder till tidig aggression, beteendeproblem, ungdomsbrott och vuxenkriminalitet. 2 Att undersöka sambanden mellan individuella egenskaper, familje- och skolmiljö, och grannskapsmiljö, vad beträffar hur de samverkar och bidrar till utvecklingen av kriminellt beteende.

3 Att använda sig accelererad longitudinell design för att av en undersöka beteendeproblem, ungdomsbrottslighet och vuxenkriminalitet från födseln till 31 års ålder nio överlappande kohorter. 4 Att identifiera vilka förebyggande åtgärder i barn- och ungdomsperioden under vilka interventioner sannolikt kan ha störst påverkan är effektiva, och utveckla strategier för experisom mentella interventioner. MacArthur-programmet startade 1988 och finansieras gemensamt av and Catherine T. MacArthurs fond och National Institute of John D. Justice. Programmet är planerat att sträcka sig över en 15 års period och är uppdelat i fyra faser; 1 Kunskapsöversila. En genomgång och sammanfattning av kunskapsläget inom beteende- och samhällsvetenskaperna vad beträffar individuell utveckling och antisocialt beteende från

födseln till 25 års ålder. l år

2 Forskningsprogram. Utarbetande ett heltäckande, integrerat, av tvärvetenskapligt forskningsprogram för studiet av orsakerna till brottslighet och antisocialt beteende. l år annan 3 Pilotstudier och förberedande arbete. Metodiskt utvecklingsarbete, utveckling mätinstrument, planering av administav ration och datainsamling, val område för undersökning, och av forskargrupp. 3 år val av

SOU 199280 Bilaga 11 315

4 Fältarbete. Åtta års datainsamling följt av två års analys data av 10 år. I arbetet med fas l till 2 har samlat imponerande man en grupp av ledande forskare där arbetet är organiserat i central en programledningsgrupp, ett vetenskapligt råd och fem olika arbetsgrupper. Dessa olika grupper och deras olika medlemmar redovisas i tablån nedan;

Forskare Universitet motsv. Ämne

Programledning

David P Farrington Psykologi, Forskningsledare Cambridge Kriminologi Lloyd E, Ohlin Harvard Law SchoolSociologi

bitr programledare

Michael Tonry Castine Research Juridik bitr programledare corp. Kenneth Adams bitr programledare Castine Research Kriminologi corp.

Vetenskapligt råd

Alfred Blumstein Cameige-Mellon Statistik

Felton Earls Harvard school of public health Psykiatri David P Farrington Cambridge Psykologi, Kriminologi Malcolm W Klein Southern Carlifomia Sociologi Norval Morris Chicago Juridik Lloyd E. Ohlin Harvard Law School Sociologi Albert J Reiss jr. ordförande Yale Sociologi Lee N Robins Washington Psykiatri Michael Tomy Castine Research Juridik corp. James Q Wilson UCLA Statskunskap

316 Bilaga 11 SÖU l99280

Arbetsgrupp 1 Pathways

Forrest Bennet Washington Pediatrik Felton Earls Harvard School of ordförande public Health Psykiatri Jerome Kagan Harvard Bampsykolo Mark Lipsey Claremont Utvärderingsforsk. Terrie E Mofñt Wisconsin Neuropsykologi Lee N Robins Washington Psykiatri James Q Wilson UCLA Statskunskap

Arbetsgrupp 2 Onset

Delbert S Elliot Colorado Sociologi David P Farrington Psykologi, Ordförande Cambridge Kriminologi David Hawkins Washington Pedagogik Denise Kandel Columbia Sociologi Malcolm W Klein Southern Carlifornia Sociologi Rolf Loeber Pittsburgh Psykologi Joan McCord Temple Sociologi David Rowe Arizona Genetik Richard Trembly Montreal Psykologi

Arbetsgrupp 3 Desistence

Kenneth Adams Castine Research Kriminologi corp. M Douglas Anglin UCLA Psykologi Arnold Bamett M.I.T. Statistik

Alfred Blumstein Cameige-Mellon Statistik

Peter Greenwood RAND Utvärderingsforsk. corp. Lloyd E. Ohlin ordförande Harvard Law School Sociologi Albert J Reiss Yale Sociologi Lawrence Sherman Maryland Kriminologi

Arbetsgrupp 4 Research organization

Robert Boruch Northwestem Statistik

Alfred Blumstein Cameige-Mellon Statistik

SOU 199280 Bilaga 11 317

Albert J Reiss Ordförande Yale Sociologi Lee N Robins Washington Psykiatri Michael Tonry Castine Research Juridik

corp.

Arbetsgrupp 5 Research design

Kenneth Adams Castine Research Kriminologi

corp. Felton Earls Harvard School of

bitr ordf Public Health Psykiatri

David P Farrington Psykologi, bitr ordf Cambridge Kriminologi

Lloyd E Ohlin bitr ordf Harvard Law School

Sociologi David C Rowe Arizona Genetik Robert Sampson Chicago Sociologi Richard Tremblay Montreal Psykologi

MacArthur-programmet befinner sig för närvarande i fas tre se ovan. Forskningsprogrammet har publicerats bok

som ; Human Development and Criminal Behavior. New Ways of Advancing Knowledge Tonry, Ohlin Farrington, 1991. Det ligger naturligtvis utanför ramen för detta arbete att i detalj redovisa programmets uppläggning, men det kan ändå nämnas strävat efter att man att skapa en forskningsdesign integrerar den empiriska kriminologins som två huvudinriktningar; den ekologiska respektive den individuella traditionen. Dessa två traditioner har länge utvecklas separat och många framträdande kriminologer t.ex. Reiss, 1986 har påpekat att en integrering dessa två forskningstraditioner av är den utveckling som har störst potential att föra den kriminologiska kunskapen framåt. Enligt uppgift har MacArthur-programmet hittills haft en budget i storleksordningen 6 miljoner kronor årö. Man per har ännu inte inträtt i fältarbetsfasen. Men eftersom man föreslagit s.k. en accelerad kohort design med nio olika kohorter som alla följs under

6 Det bör i sammanhanget nämnas att detta inte omfattar lönekostnader för medlemmar i arbetsgrupper etc som är avlönade på håll vanligtvis annat genom universitetspositioner.

sou 199280 318 Bilaga 11

räkna med att årskostnadema i fältarbetsfasen åtta år kan man väsentligt överstiga de hitillsvarande7. kommer att mindre antal forskningsprojekt i USA som i Det finns dock ett efter MacArthur-modellen än inte lika ambitiösa princip arbetar om datainsamling. Ett dessa projekt är Pittsi omfattningen av av burgh-studien år accelererad kohortdesign med ett färre antal som en fyra stycken. Pittsburgh-projektet fick 18 miljoner i anslag kohorter

första femårsperioden 1986-1991 dvs 3.6 miljoner kronor

för den för sexårsperioden 1992-1997 erhållit ytterligare 18 per år och har

kronor år. Anslagen omfattar inte miljoner dvs 3 miljoner per

projektets huvudforskare alla år avlönade lönekostnader för som universitetspositioner. Anslagsgivare för perioden 1986-1991 genom of Juvenile Justice and Delinquency Prevention. För var Office 1992-1997 år National Institute of Mental Health huvudanperioden anslag har också erhållits från Office of slagsgivare men större and Delinquency Prevention och Pew Charitable Juvenile Justice

Trusts.

Forskarmiljöer

viktigt för kriminologins utveckling att det skapas bra Det är En bra och livaktig forskarmiljö är också en stor forskarmiljöer.

forskar- och grundutbildning. Programforskning

resurs för ett ämnes naturlig forskarmiljö, dvs grupp forskare är ett sätt att skapa en en från olika discipliner och inkluderande utländska ledande

med fördel

kring större långsiktig forskningsuppgift. En forskare samlas en konstruktion har sannolikt också stor betydelse för forskarutsådan Doktorander kan erbjudas att utföra sina avhandlingsbildningen. inom för programmet och de får därigenom en arbeten ramen kontakt och samarbete med etablerade forskare och andra naturliga kring uppgift. Samtidigt innebär prodoktorander en gemensam doktoranderna lättare får tillgång till kvalificerade gramformen att återkommer längre fram till grund- och handledningsresurser jag forskarutbildningen i kriminologi.

och FoU-verksamhet

Grundforskning

för den pågående översynen svensk En central utgångspunkt av utredning den kriminologiska grundkriminologi Nyquists år att år BRÅ den forskningen bör bedrivas vid högskolan. I dagsläget dominerar den kriminologiska grundforskningen. institution som

7 beräkning jag tagit del översteg 200 miljoner kr per år. Den senaste av

SOU 199280 Bilaga 1 I 319

Genom att flytta grundforskningsverksamheten till kriminologiska institutionen renodlas grundforsknings- och FoU-verksamheten

se

tabell nedan. Det är dock viktigt att den tillämpade forskningen inte tappar kontakt med grundforskningen. Vidare bör man uppmärksamma konsekvenserna att det kan svårt för den tillämpade av vara forskningen att behålla och rekrytera kvalificerade forskare

i en

situation med resursförstärkt grundforskning och en särskilt i en situation där det råder brist på kriminologiska forskare. en Varför kan man då inte bara slå ihop grund- och tillämpad forskning Varför kan inte lägga all forskning på högskolan man eller all forskning t.ex. på BRÅ

Institution Dagsläge Framtid

BRÅ Grundforskning Tillämpad forskning Tillämpad forskning Utvecklingsarbete Utvecklingsarbete Information Information

RPS forsk Tillämpad forskning Tillämpad forskning Utvecklingsarbete Utvecklingsarbete

Kriminologiska Grundutbildning Grundforskning inst. forskarutbildning Grundutbildning Forskarutbildning

Kriminologiprofessom vid Cambridge universitetet i England Anthony E. Bottoms 1987 minst viktiga skäl anger tre varför behöver stark kriminologi på högskolan; en

1 Vi behöver en institution kan bedriva långsiktig som och

systematisk kriminologisk kunskapsuppbyggnad orelaterad till

dagsaktuella kriminalpolitiska behov hos statsmakterna.

2 Vi behöver institution har en som resurser att forska kring viktiga kriminalpolitiska frågor även statsmakterna om inte vill ha dessa frågor belysta.

3 Eftersom kriminalpolitiken oundvikligen innehåller en rad vårderingsval är det vitalt intresse att dessa kan diskuteras av och ifrågasättas i ett från politiker, intresseorganisationer etc helt fristående akademiskt forum.

320 Bilaga 11 sou 199280

Förutom resursstark grundforskning är det viktigt att också ha en en stark FoU-verksamhet på kriminologins område. Eftersom grundforskning och FoU-verksamhet till karaktären är väldigt olika finns det särskilt värde i att ha separata organisationer för dessa två ett områden. FoU-verksamheten är till sin natur, och ska så vara, mer praktikemära än grundforskningen. Det finns också ett legitimt behov för praktiker kunna ställa önskemål på bedrivande av forskning att är relevant för deras dagliga arbete och utvecklingen av detta. som därför viktigt FoU-organisation är så organiserad att den Det är att en har väl utvecklade kanaler till beslutsfattare och praktiker så att FoU-verksamheten kan utformas för att tillgodose behoven av

tillämpad forskning.

En sådan forskning kallas ibland användarnära forskning dvs

forskning upplevs relevant användare. En extrem som som av en position beträffande detta återfinns hos Home Office Research and Planning Unit England har ett krav att all såväl intern som forskning den finansierar externt ska ha en beställare som man inom Home Office, dvs relevant för någon verksamhet inom vara Home Office område. Man kallar detta kund-kontrakt principen. är viktigt FoU-verksamheten år vetenskapligt självständig. Det att bäst FoU-verksamheten utförs av ett själv- Detta garanteras av att ständigt BRÅ och inte inryms inom t.ex. ett departements

organ som

organisation och att har möjlighet att ha en nära kontakt och man med grundforskningen samtidigt själv har tillgång till utbyte som man kvalificerade forskare. egna centralt område för FoU-organ på kriminalpolitikens område Ett ett reformer och åtgärder. Även är utvärderingar kriminalpolitiska om av utvärderingar lika väl kan läggas på högskolan, och ibland gör sådana jag det finns ett särskilt värde i att man har en särskild det, tror att organisation med kompetens på utvärderingsforskning. Det råder stor Sverige skriande brist på vetenskapliga utvärderingar av sociali en kriminalpolitiska reformer och åtgärder. Det är självfallet att och också i detta perspektiv är det viktigt att FoU-organen har en vetenskaplig självständighet gentemot sina uppdragsgivare. centralt område för ett FoU-organ inom det Ytterligare ett kriminalpolitiska fältet skulle kunna ligga till grund för ett som

programforskningsområde är utveckling av brottsförebyggande

Det finns otal föreslagna brottsförebyggande åtgärder, program. ett eller mindre okända, och där dessa inte något vars effekter är mer systematiskt sätt är organiserade i ett teoretiskt sammanhang. Vi också tillräcklig kunskap implementeringen av olika typer saknar om åtgärder. Här finns naturligt område för ett FoU-organ inom av ett kriminalpolitikens område satsa på, också har en direkt att som koppling till utvärderingsforskningen. Detta skulle ge en möjlighet inom för tillämpat koncept bygga mer grundläggande att ramen ett en

SOU 199280 Bilaga 11 321

kunskap om olika slags interventioners betydelse för det brottsliga beteendet. Det här är också område ett som lämpar sig väl för ett samarbete med högskolans grundforskning. BRÅ skulle t.ex. kunna

delta i ett grundforskningsprogram MacArthur-typen

av och fokusera

på interventionsaspekterna har

som ett mer direkt tillämpningsvärde än övriga aspekter jfr av programmet ovan punkt 4 i MacArthurprogrammets mål. BRÅ är i dagsläget ett mycket väl fungerande FoU-organ med starka inslag grundforskning med av ett gott internationellt anseende. Det finns all anledning att slå vakt BRÅ BRÅ om och att inom utveckla den tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet. Det är inte realistisk att anta att högskolan skulle kunna ersätta det jobb som BRÅ gör vad beträffar den tillämpade forskningen och utvecklings-

arbetet inom det kriminalpolitiska området. Vad jag förstår är det inte heller önskvärt. Man måste dock BRÅs noga beakta de risker för forskningsverksamhet kan bli följden som av om grundforskningen koncentreras till universitetet. Ett sätt försöka att lösa detta problemet är att skapa ett forum för samarbete och kontakter mellan olika kriminologiska institutioner.

Skapa ett centrum för kriminologisk forskning

Kriminologin är Stockholmscentrerad. Kriminologiska institutionen, BRÅ och RPS forskningsenhet ligger alla i Stockholm. Även om koncentration generellt sett kan mindre anses önskvärd kan den i det här sammanhanget ha vissa fördelar.

Jag har tidigare konstaterat att den kriminologiska miljön är liten och har små ekonomiska Även resurser. med en ordentlig resursförstärkning kommer det att ta tid innan miljön har tillväxt så pass mycket att det kan vettigt att ha den utspridd vara över landet d.v.s. att den är tillräckligt stor för att möjliggöra större ett antal forskningsmiljöer med kritisk massa en av kvalificerade forskare. Det är vidare administrativt lättare att skapa samarbete ett mellan forskare vid olika institutioner de har geografisk om en närhet.

Syftet med centret skulle att utgöra forum för kontakter

vara ett och samarbete mellan Kriminologiska institutionen, BRÅ och RPS forskningsenhet. Centret skulle också kunna vara en bas för skapandet av ett nätverk mellan de tre institutionernas forskare och andra enskilda kriminologiskt inriktade forskare med inriktning en mot kriminalpolitiska och kriminologiska problemställningar verksamma vid andra institutioner.

Ett redan nämnt exempel på möjligt forskningssamarbete mellan

grundforskning och FoU-verksamhet, kunde som organiseras inom ramen för ett center denna typ, är programforskning BRÅ av en där

sou 199280 322 Bilaga 11

och för interventionsforskningsdelen inom ett större går in svarar

grundforskningsprogram jfr ovan. Detta skulle ha den fördelen att

kontakt vidmakthölls mellan grund- och tillämpad en naturlig

forskning samtidigt dessa institutionellt åtskilda. som var BRÅ eftersom BRÅ Centret skulle förslagsvis lokaliserat till vara institutionerna har utvecklad informationsär den av de tre som en

kriminologiskt bibliotek är Sveriges bästa och

organisation, ett som

databas. BRÅ har också stor erfarenhet av att kriminologisk en konferenser, och har också förlagsverksamhet. anordna en egen ingen de andra institutionerna har, kunde Dessa resurser, som av försorg komma hela den svenska kriminologiska genom centrets blir antagligen nödvändigt att tillföra BRÅ medel miljön tillgodo. Det

tjänst för de särskilda arbetsuppgifterna

för en forskningsadministrativ

Centrets styrelse skulle lämpligen bestå av knutna till centret.

vid Kriminologiska institutionen och Rikspolisstyrelsens professorerna överdirektören vid BRÅ. Styrelsen för centret forskningsenhet samt del BRÅs vetenskapliga kunde lämpligen också ta över en av

delegations arbetsuppgifter då kunde avskaffas. som

Professur i kriminologi med inriktning mot prevention

och evaluering

stärka kopplingen mellan grundforskningen på

Ett ytterligare sätt att

och BRÅs forskningsverksamhet vore inrättandet av en högskolan kriminologi med inriktning mot prevention och professur i

förlägga professuren till kriminologiska evaluering. Genom att på BRÅ och ett särskilt institutionen med arbetsuppgifter ansvar men BRÅs forskningsverksamhet får man härigenom för att vaka över koppling för BRÅ till grundforskningen och ytterligare en naturlig för BRÄs vetenskapliga professur med särskilt ansvar också en

verksamhet.

Professur i kriminologi med inriktning mot kriminalpolitik

har sina rötter både i juridik och i Kriminologi är ett ämne som

beteendevetenskap. Kriminologin, jag hittills samhälls- och som

beskrivit den, och den föreslagna typen av grundforskningsprogram,

inriktning på kriminologins samhälls- och beteendevetenhar haft en

Minst lika viktiga är dock de juridiska aspekterna skapliga aspekter.

sammanhanget särskilt det sociala och filosofiska studiet av och i det

påföljder och samhällets åtgärder mot brott i övrigt. Jag lagar och värde det vid kriminologiska tror därför att det vore av stort om inrättades professur i kriminologi med institutionen också en

kriminalpolitik. Kring den professuren skulle ett inriktning mot

SOU 199280 Bilaga 11 323

kriminalpolitiskt forskningsprogram kunna byggas. I komplement till ett grundforskningsprogram med inriktning på brottslighetens fenomenologi och orsaker behövs också ett inriktat på program att analysera samhällets kriminalpolitik. Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet har i detta sammanhang den fördelen att tillhöra både samhällsvetenskaplig och juridisk fakultet. Ett utländskt exempel på att det kan fruktbart med vara en institution som kombinerar kriminologisk och kriminalpolitisk forskning är med det något omständliga namnet; Centre

for

Criminology and the Social and Philosophical Study

of Law vid

juridiska fakulteten vid Edinburghs universitet. Centret i Edinburgh, som har högt internationellt renommé, har professurer både med rättsñlosoñsk och kriminologisk inriktning. Till har centret man förutom de forskare är verksamma som där också knutit forskare tillhöriga andra institutioner arbetar med kriminologiska som och kriminalpolitiska frågor. Dessa forskare är placerade vid centret under en bestämd tidsperiod t.ex. tre år. Det har varit forskare t.ex. från Straffrätt, psykiatri, socialt arbete, sociologi, rättsmedicin och statskunskap. Centret har regel också utländska gästforskare. som

Grund- och forskarutbildningen i

kriminologi

För kriminologins framtida utveckling är det alldeles nödvändigt att man slår vakt om och stärker grund- och forskarutbildningen i allmän kriminologi. Grundutbildningen i kriminologi har, enligt mitt sett att det, se tre viktiga huvudmål;

0 att erbjuda kunskaper i kriminologi till intresserade verksamma inom rättsväsendet jurister, poliser, skyddskonsulenter, kriminalvårdare etc och andra sektorer ofta kommer i kontakt med som brottslighet t.ex. socialtjänsten,

0 att utbilda kvalificerade utredare på kriminologins och kriminalpolitikens område,

0 att intressera och rekrytera lämpliga till forskamtpersoner bildningen i kriminologi.

I sin förlängning kan säga att den kriminologiska utbildningen man syftar till att komma kriminalpolitiken till godo, dels genom att tillhandahålla kvalificerade utredare och forskare, personer, som arbetar med frågor relevans för samhällets kriminalpolitik, dels av genom att höja den kriminologiska kunskapsnivån bland allmänhet och de verksamma inom rättsväsende och närstående sektorer. Jag har illustrerat systemet i figuren nedan.

324 Bilaga 11 sou 199280

Forskarrekrytering Grundutbildning -b Forskarutbildning

Umeå

iorskarbehov Jurister. Grundiorskning Tillämpad forskning polisen Sociah Kriminologiskainst BRÅ. pHs msk tjänsteman etc Kvalificerade Ålgárdsiorsknrng. . mmdue utvärderingar etc Kriminalpolitiska åtgärder

Det finns ett stor intresse för högskoleutbildningen i kriminologi. Kriminologiska institutionen har många studenter. Däremot är det inte många fortsätter till forskarutbildningen och ännu färre som som genomför denna. Detta kan troligen till del förklaras av brist på

personella och ekonomisk resurser vid institutionen. Men det beror säkerligen också på att själva utbildningens innehåll behöver

förbättras. Kriminologiska institutionen har små för grundutbildningen resurser endast lektorstjänst och för att höja kvaliteten på grundutbilden

ningen är det önskvärt med åtminstone tre lektorsçiänster en vardera

för 20-, 40 och 60-poängsnivåema. Grundutbildningen är f.n. inte tillräcklig för att studenterna efter 60 poäng i allmän Kriminologi är rustade för forskarutbildning. Det krävs, enligt mina erfarenheter, en förstärkning framförallt uppsatsskrivandet och metodinslaget i en av grundutbildningen. Alternativt, och troligen bättre, kan man införa en 80-poängskurs tillsammans med ÖO-poängskursen utformas för som forskarutbildningsförberedande. att vara Med den utgångspunkten kan det vara lämpligt att överväga att differentiera kriminologiutbildningeni ett grundläggande block om 40 poäng 20- + 40-poängskursema och ett forskarförberedande block 40 poäng 60- + 80- poängskursema, det sistnämnda blocket om med starkare inriktning på kriminologisk metod och uppsatsen skrivande. De sistnämnda 40 poängen kan dock utformas så att de kan värdefulla även för de inte tänker fortsätta till forskarvara som utbildningen. Det finns helt klart ett behov personer utbildade i kriminologi på av kvalificerad nivå dock inte behöver vara på doktorsnivå. Jag en som tänker t.ex. på utredare olika slag inom kriminologins och av kriminalpolitikens fält. Ett annat exempel faller i tankarna är det som latenta behov t.ex. finns inom polisen av personer utbildade i som analys och planering. Utbildningen kan utformas så att de som läser

SOU 199280 Bilaga 11 325

80 poäng kriminologi har tillräckliga kvalifikationer bli kvalifiatt cerade utredare och samtidigt, de så önskar, har tillräcklig om en

grund för att kunna tillgodogöra sig forskarutbildning

en i ämnet. Det är av största vikt med förstärkning

en av forskarutbildningen

i kriminologi särskilt eftersom det finns en stor brist på disputerade forskare jfr ovan avsnittet utgångspunkter. För närvarande är handledningsresurserna vid institutionen mycket små. En professur och en tjänst s.k. forskardocent, båda under som tillsättning. En

välkommen förstärkning forskarutbildningen

av vore naturligtvis inrättandet av ytterligare professurer enligt förslaget ovan. Om man därtill kunde knyta professuren i polisforskning till institutionen så skulle genast handledarsituationen helt annorlunda se ut. Institutionen skulle också till skillnad mot i dag ha möjlighet brett att ge ett utbud av forskarkurser.

Allmän kriminologi är ett ämne i vilket kan doktorera man både vid juridisk fakultet och samhällsvetenskaplig fakultet. Eftersom reglerna är olika vid de två fakulteterna vad beträffar kurser i forskarut-

bildningen är det viktigt att tvâ forskarutbildningsvägar

formuleras; en som leder fram till filosofie doktor och till juris doktor. en Under förutsättning att professur i kriminalpolitik kan inrättas en förefaller en lämplig arbetsfördelning att professorn i allmän vara kriminologi har huvudansvaret för forskarutbildningen som leder fram till ñl. dr., medan professorn i kriminalpolitik har huvudansvaret för forskarutbildningen som leder fram till jur. dr. Idealt, och under förutsättning att resurser för respektive kan skapas, program kan då också de doktorander som så önskar naturligt knytas till det kriminologiska

grundforskningspro grammet respektive det kriminalpolitiska programmet. En sådan knytning enligt mitt förmenande ger uppenbara pedagogiska fördelar jfr tidigare diskussion under ovan rubriken forskarmiljöer.

Ett ytterligare sätt att stärka den kriminologiska

forskarutbildningen

är att vid institutionen inrätta doktorandqänster. permanenta Medel till detta kan tas att avskaffar BRÅs

genom man forskningsbidrag och omvandlar dessa medel 800 000 kr till doktorandtjänster

tre som förläggs till kriminologiska institutionen. Det har konstaterats inom BRÅ det framförallt att är som utbildning doktorander av som forskningsmedlen gjort nytta. Något lett till BRÅ som att på senare år övergått till att använda delar forskningsmedlen av till doktorandtjänster.

Satsa på

internationalisering

Svensk kriminologi har stora möjligheter att utvecklas till ett internationellt starkt forskningsområde. Redan i dag håller i ett

326 Bilaga 11 sou 199280

internationellt perspektiv svensk kriminologi på flera områden hög kvalitet. Det finns, jag bedömer det, goda möjligheter om de som råtta satsningama vad beträffar organisation och resurser görs att svensk kriminologi inom fem- till tioårsperiod kan etablera sig en bland de ledande nationerna på kriminologins område. nationell strategi, där det centrala är en koncentration Förutom en personal och kring ett mindre antal breda forskningsav resurser år också strategi för ökad internationalisering av den program, en svenska kriminologin vital betydelse. En sådan strategi bör enligt av min åsikt koncentreras kring följande punkter;

Satsning på internationellt forskningssamarbete och internationella 0 komparativa projekt

Anordnandet internationella kriminologikonferenser i Sverige. 0 av

0 Utländska gâstprofessurer.

Svensk internationell kriminologisk tidskrift. 0 Satsa på publicering svensk kriminologi i internationella 0 av tidskrifter och böcker.

Man bör dessutom överväga att inrätta

ett internationellt kriminologiskt institut. 0 kunde inrättas med det internationella kriminologiska Det t.ex. institutet förlagt till kriminologiska institutionen i Montreal som förebild. Vissa nämnda punkter har under tid redan uppfyllts. av ovan senare strategi från BRÅs sida att Detta mycket tack vare en medveten verka för internationalisering den svenska kriminologin. en av BRÅ har internationell kriminologisk tidskrift; Studies startat en on Crime and Crime Prevention, utkom med sitt första nummer maj som 1992. Tidskriften har ett redaktionsråd sammansatt av ett stort antal

ledande kriminologisk forskare från hela världen se förteckning i

tablå nedan. Tidskriftens första nummer innehöll också bidrag från många ledande utländska kriminologer. BRÅ anordnar dessutom kombinerad konferens och arbetsen gruppsmöte på temat Integrationen av individuella och ekologiska aspekter på brott. Som jag bedömer det är detta en av de viktigaste händelserna för svensk kriminologi på många år eftersom vid denna konferens samlas ett stort antal ledande anglo-amerikanska forskare kring fråga ligger i kriminologins absoluta forskningsfront. en som Flera de deltagande forskarna har en ledande roll inom det s.k. av MacArthur-programmet jfr presentationen av MacArthur-programmet ovan. Ett särskilt syfte med konferensen och det efterföljande

SOU 199280 Bilaga 11 327

Studies on Crime and Crime Prevention. Redaktionsråd.

Amir M Hebrew University of Jerusalem. Israel Bottoms A E Cambridge University England Chappell D Australian Institute of Criminology Australien Ekblom P Home Office RPU England Farrington D P Cambridge University England Felson M University of Southern Carlifornia USA Harries K University of Maryland USA Janson C-G Stockholms universitet Sverige Kaiser G Max Planck Institute Tyskland Killias M University of Lausanne Schewiz Lahti R Helsingfors universitet Finland LeBlanc M Universite de Montreal Kanada Loeber R University of Pittsburgh USA McClintock F H Edinburgh university Skottland Reiss A J Yale University USA Sampson R University of Chicago USA Schneider H J University of Westfalia Tyskland Stouthamer -Loeber H University of Pittsburgh USA Wikström P-O BRA Sverige Yokoyama M Kokugakun university Japan

arbetsgruppsmötet år att dokumentationen och diskussionerna ska bilda utgångspunkt för formulerandet ett svenskt kriminologiskt av grundforskningsprogram i den absoluta forskningsfronten. Ett ytterligare syfte är att vidmakthålla och stärka kontakterna med internationellt ledande forskare inom programområdet. Konferensen arbetsgruppsmötets deltagare presenteras i tablån nedan;

328 Bilaga 11 SOU 199280

A E Bottoms Cambridge University England R J Bursik University of Oklahoma USA D P Farrington Cambridge University England C-G Janson Stockholms universitet Sverige M Leblanc Universite de Montreal Kanada R Loeber University of Pittsburgh USA BRÅ Sverige P L Martens K Pease University of Manchester England S W Raudenbush Harvard School of Public Health USA A J Reiss Yale University USA M Stouthamer- Loeber University of Pittsburgh USA R J Sampson University of Chicago USA Wikström BRÅ Sverige P-O

Förhoppningsvis kan arbetet med att utforma ett förslag till ett svenskt grundforskningsprogram MacArthur-typen vara klart av någon gång under 1993. Det finns ett intresse från framträdande utländska kriminologer att delta i ett sådant projekt. MacArthur-pro-

grammets forskningsledare fas l 2 professor David P Farrington

har redan samtyckt att ingå i planerad forskargrupp för det en svenska grundforskningsprogrammet.

Avslutning behåll det som är bra och satsa på att

-

förbättra det det inte fungerar så bra

som

BRÅ är väl fungerande FoU-institution det finns all anledning en som slå vakt BRÅ har inlett utveckling mot starkare att om. en en inriktning på tillämpad forskning och utvärderingar av samhällets åtgärder mot brott. Om rådet genom personalrekryteringar på dessa kompetensområden särskilt utvärderingsforskning och ytterligare organisationen i den riktningen kan man förvänta sig att anpassar BRÅ ska utveckla och hålla sin position de främsta som en av FoU-institutionerna på kriminologin och kriminalpolitikens område i Europa.

Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet den enda

i sitt slag i Sverige bedriver i dag en god grundutbildning kriminologi. Däremot är forskarutbildningen och forskningen vid institutio- Det krävs rejäl resurssatsning för att få fart på den nen svag. en

SOU 199280 Bilaga 11 329

kriminologiska grundforskningen vid universitetet. Det blir särskilt viktigt om bestämmer sig för att renodla BRÅ FoU-organ man som eftersom en stor del den svenska grundforskningen i kriminologi av hitills bedrivits på BRÅ. Om en sådan resurssatsning inte kommer till stånd riskerar den svenska kriminologiska grundforskningen att förfalla. Om en sådan resurssatsning kommer tillstånd jag tror att svensk kriminologi inom fem till tio år kan tillhöra den internamer tionellt framträdande. Utan att ta ställning till hur sådan satsning skall finansieras en tror jag att kriminologiska institutionen i ett första steg minimum behöver ett ârsresurstillskott i följande storleksordning;

2 lektorer 0,8 miljoner

1 ny professur 1,0 miljoner

Kriminalpolitik

3 Doktorandtjänster 0,8 miljoner

Grundforskningspro 3,0 miljoner gram

TOTALT 5,6 miljoner

Ett bibehållet BRÅ och resursförstårkt en kriminologisk institution vid Stockholms universitet skulle tillsammans och med RPS forskningsenhet kunna bilda den institutionella utgångspunkten för ett bra samspel mellan grundforskning och FoU-verksamhet där det föreslagna centrumet för kriminologisk forskning skulle kunna vara motor för ett samarbete t.ex. inom för programformen ramen mellan den tillämpade forskningen och grundforskningen.

SOU 199280 331

Bilaga 12

Professur i kriminalpolitik

Knut Sveri, professor emeritus i kriminologi

Inledning utredningens syfte.

-

Syftet med föreliggande utredning är att argumentera för inrättandet av en professur i kriminalpolitik. Så de vetenskapliga discipliner som som sysslar med brottsproblemet har utvecklats under de senaste åren lämnar de den kriminalpolitiske beslutsfattaren i sticket inom mycket väsentliga områden speciellt vad angår vetenskapliga informationer om rättssystemets funktioni samhället och om effekterna de straffav och socialrättsliga åtgärderna. En professur i kriminalpolitik skulle ha till uppgift att syssla med praktisk, tillämpad forskning i syfte att ge de kriminalpolitiska beslutsfattarna informationer direkt betydelse av för utformningen human, rationell kriminalpolitik. av en

Kriminalvetenskap - en Översikt.

Brott och straff är föremål för många vetenskapers intresse. De flesta av dessa vetenskaper tillhör det traditionella juridiska området. Inom stramätten undersöker man de normativa rättsreglernas logiska innehåll och söker tolka dem utifrån givna tolkningsprinciper. Inom processrätten studerar man regelverkets innebörd i syfte att rekommendera tolkningar som ger en effektiv rättsapparat och rättvisa beslut. Rättshistorien ger historiska perspektiv och lärdomar av intresse om hur rättssystemet tidigare uppbyggt och fungerade. var Komparativa rättsstudier ökar förståelsen för alternativa synsätt och lösningar på de rättsliga problemen och är i expanderande värld - en av fundamental betydelse ñr vår kommunikation med utlandet. - Rättsjilasojin ger oss insikter och granskar de ideologiska prinom ciper som utgör grunden för hela vårt rättssystem, och granskar det logiska innehållet i systemets regelvärld. Dessa traditionella rättsvetenskapliga discipliner producerar en väldig mängd av vetenskapliga arbeten som sina kritiska genom analyser är av värde för lagstiftaren och sina systematiska genom

332 Bilaga 12 sou 199280

analyser intresse för det praktiska rättslivet och för rättsstudiet. av Det kan dock inte förnekas att en del rättsvetenskaplig verksamhet hur intellektuellt stimulerande den än kan rör petitesser sedd vara allmänt mänsklig synvinkel. Man kan förstås undra om all ur en denna möda är värd besväret när som det har sagts av en tysk rättsvetenskapsman ett pennstreck av lagstiftaren kan leda till att hela bibliotek av forskarmödor blir makulatur. Större delen de straffrättsliga undersökningarna rör vad kallar av gällande rätt, dvs den rätt som idag läggs till grund eller som enligt den juridiske forskaren bör läggas till grund för rättsliga beslut av domstolar och myndigheter. Karakteristiskt för straffrätten är emellertid dess strikta lagbundenhet vilket leder till att straffrättsliga undersökningar är koncentrerade till undersökelser av lagparagrafer och begrepp som förekommer i dessa paragrafer. Straffrättens forskningsobjekt är brottet uppfattat såsom en abstrakt företeelse, och de flesta straffrättsforskare i Sverige idag tycks ha valt att principiellt icke intressera sig för reglernas samhälleliga funktion eller deras psykologiska effekt på människorna. Detta skall inte uppfattas som någon kritik av dessa forskares vetenskapliga tillvägagångssätt, utan endast ett konstaterande. Under normala förhållanden tjänar som säkert denna rena rättsvetenskapliga metod som garant för objektivitet och politisk neutralitet inom vetenskapen och medverkar därmed till att höja förtroendet för rätt och rättsväsende. Det kan dock sägas, att det bland tidigare generationers akademiska lärare och forskare inom straff- och processrätt fanns ett betydligt större intresse för kriminologi och kriminalpolitik. En beklaglig konsekvens av dagens situation är att de blivande juristema inte får kriminalpolitiska och kriminologiska synpunkter integrerade i undervisningen. Själva det fenomen vi kallar brottslighet har emellertid en påtagligt konkret sida, karaktäriseras av att de handlingar som som definieras brottsliga medför skador eller riskerar att medföra som skador för samhället eller enskilda. Den vetenskapliga disciplin som studerar själva brottsligheten som ett konkret socialt och psykologiskt fenomen är kriminologin. För den är syftet att systematiskt införskaffa och analysera informationer om brottsligheten i samhället deskriptiv kriminologi samt att söka förklara brottslighetens

uppkomst teoretisk kriminologi eller orsaksforskning.

Vilka metoder och material man använder sig av inom kriminologin beror givetvis på undersökningarnas frågeställningar. En viss föreställning om hur olika angreppsvinklama kan vara får man när man begrundar den inom kriminologin klassiska indelningen av orsaksforskningen i kriminalbiologi, kriminalpsykologi och kriminalsoci0logi. Biologiskt orienterade kriminologer hävdar att det hos vissa individer finns genetiska förutsättningar som kan förklara deras brottslighet och söker visa detta med studier av t ex. tvillingar och

SOU 199280 Bilaga 12 333

adoptivbarn. Psykologema och vissa psykiater å sin sida har ett betydligt bredare spektrum teorier från traumatiska bamdomsav upplevelser eller olämpliga uppfostringsmetoder till individuella

abnorrnreaktioner, pubertetsreaktioner eller abnormt känsloliv och deras utbud metoder varierar därmed från psykoanalytiskt av att vara orienterade till longitudinella studier stora stickprov individer. Och av vad beträffar kriminalsociologin söker där efter samband mellan man å ena sidan brottsligheten och å andra sidan sådana förhållanden som människornas levnadsförhållanden, sociala anpassning, kulturkonflikter, geografisk rörlighet och storstadsslum. Många de kriminalav sociologiska frågeställningarna belyses bäst historiska eller genom komparativa studier.

Det kan här finnas anledning att göra två påpekanden ett rörande kriminologins metodologi och syfte och ett rörande svensk akademisk kriminologi.

Metodiskt sett är kriminologin bastard, vilket torde framgå en av ovan påvisade förhållande att kan anlägga kriminologiska man synpunkter med utgångspunkt i så många vetenskapliga discipliner. Vad som förenar är själva det praktiska problemet, nämlig brottslig-

heten. Kriminologin är praktisk eller det brukar heta en - som tillämpad vetenskap. Syftet med kriminologin är tillämpa att vetenskapliga metoder och tankesätt på ett fundamentalt viktigt socialt

och mänskligt problem, och därmed söka bidra till att detta problem blir analyserat och belyst från olika synvinklar.

De olika vetenskapliga discipliner omnämnts är i själva som ovan verket kriminologins grundvetenskaper. För att skall kunna tala man om något specifikt kriminologiskt måste detta rimligen något vara annat än var och en av dessa grundvetenskaper. Detta specifikt kriminologiska bildas att söker integrera genom man hela perspektivet av teorier och forskningsresultat från samtliga anförda discipliner, dvs att anlägga vad brukar kallas tvärvetenskapligt som ett perspektiv. Det är just detta tvärvetenskapliga synsätt genom som kriminologin kan bidra till att brottsproblemet får mångsidig en belysning och kriminologin därigenom kan bli maximalt intressant för de kriminalpolitiska beslutsfattarna.

Tvärvetenskapliga och tillämpade vetenskaper är emellertid sällan

särskilt omtyckta det talas i olika akademiska förbindelser ofta och högljutt om värdet och nyttan dem, i själva verket negligeras av men eller motarbetas de. Orsakerna till detta är flera, i allmänhet men torde det helt enkelt vara så att den enskilde forskaren inte vill gå

utanför de cirklar inom vilken han utbildats och verkar. Det skall sålunda viss intellektuell rörlighet till innan sociolog en en erkänner att människors beteende även har bio-psykologisk sida utanför det en sociala nätverket, eller innan psykofysiskt inriktad medicinare en

334 Bilaga 12 sou 199280

erkänner att även Freud kan ha något att lära honom om mänskliga reaktioner. Kriminologin ofta sysslar med emotionellt och - som politiskt laddade problem har alltid varit föremål för olika skol- bildningar. Dessa har inom den akademiska världen oftast följt gränserna mellan ämnen och institutioner, men även till vissa tider varit ideologiskt betingade vilket man såg exempel på under 60- och - 70-talen. Sådana skolbildningar och strider mellan dem kan vara skadliga de leder till kamp eller till personliga om en om resurserna motsatsförhållanden mellan företrädarna för de olika riktningarna, nyttiga de leder till formulering av nya teorier och till nya men om uppslag för forskningen. För kriminalpolitikema kan emellertid dessa skolbildningars inbördes stridigheter vara tämligen förvirrande. Men de kan förstås även utnyttjas för politiska syften det kan alltid tänkas finnas någon kriminologisk skola kan ge stöd för ett som

kriminalpolitiskt hur extremt detta än är och därmed kan

program politikerna åberopa sig vetenskapliga bevis för sina förslag till

lösningar. Allmänt kan emellertid säga, att det idag finns betydande man kunskaper brottsligheten samtidigt kriminologerna är om som betydligt ödmjuka inför uppgiften att lösa brottsproblemet. De mer ökade kunskaperna har medfört insikt att problemet är långt en om mångfacetterat i sin optimism trodde för 50 år sedan, då mer än man den dominerande föreställningen att med eugeniska ingrepp var man hos den delen befolkningen ärftliga bärare av de dåliga av som var arvsfaktorema skulle få bort all allvarligare brottslighet eller att man med tvångsfostran vanartig ungdom skulle kunna förhindra att av barn och ungdomar utvecklades i kriminell riktning. Det är dock uppenbart, orsaksforskningen har lång väg att gå innan den kan att en sådana resultat att dessa kan få väsentlig betydelse för presentera kriminalpolitiken i stort. Man kan därför säga, den kriminologiska forskning att av som idag bedrivs i Sverige är det de deskriptiva undersökningarna som är störst värde för kriminalpolitikemas beslutfattande. Den föreav liggande utredning syftar till att förstärka och aktivera ytterligare just

denna inriktning på forskningen.

4. Kriminalpolitik.

Den definition på begreppet kriminalpolitik som nu kommer att är betydligt vidare än den vanligtvis tillämpas, t ex presenteras, som inom straffrätten. Där använder begreppet statsmaktens man om beslut i fråga vilka reaktioner skall användas mot de om som år förklarade skyldiga till brott. Vad man kan säga är, personer som kriminalpolitik enligt detta synsätt rör sig om att välja och besluta att

sou 199230 Bilaga 12 335

vilka typer av repressiva åtgärder staten skall hota med och använda sig av. De principer som bör vara bestämmande för utformningen av påföljdssystemet brukar i Sverige i allmänhet vila på rationella önskemål vad beträffar syftet med åtgärderna, inslag men av metafysiska föreställningar förekommer. Den officiella ståndpunkten torde dock vara, att åtgärderna skall syfta till påverka människor att till att följa strajlagarnas regler. Defmierar man kriminalpolitik på detta sätt blir den stora frågan hur man med ett minimum kostnader skall uppnå maximal av en effekt. Det säger sig själv, att i begreppet kostnader inkluderas här inte enbart ekonomiska kostnader, utan även mänskligt lidande och förstörda humanitära ideal.

Som jag ser det, omfattar studiet själva det repressiva påföljdsav systemet endast en del av det jag vill kalla kriminalpolitik. Riktignog en mycket väsentlig och viktig del och dessutom del är - en som föremål för mycket politiskt bekymmer. Men det finns även andra delar av betydande intresse. En enkel rättssociologisk modell som täcker hela fältet, kan ha följande utseende. Modellen innehåller två huvudkomponenter, nämligen dels beslutskomponent och dels en en verlcställighetskontponent.

Kriminalpolitik onfattar statens riksdagens beslut i alla frågor

som rör brottslighet samt myndigheternas tillämpning och verkställighet av dessa beslut. Besluten omfattar följande huvudområden

a. Beslut om vilka handlingar och beteenden skall som vara kriminaliserade, beslut om hur man skall förebygga dessa handlingar, beslut om repression straff, beslut om reparation för skadelidande, och beslut om hur systemet skall administreras.

Jag skall i det följande presentera kortfattad diskussion och en av vart ett av dessa områden.

A. Kriminalisering.

När juristema använder sin begränsade definition på begreppet kriminalpolitik syftar de i allmänhet uteslutande till straffbelagda handlingar som tillhör de s.k. brottsbalksbrotten dvs handlingar som finns intagna i brottsbalken vår centrala strafflag. Det - som kallas specialstraffrätten dvs handlingar straffbelagda utanför -

brottsbalken berörs mycket sällan och med några få undantag

- anses

som rattfylleri och narkotikabrott inte riktiga brott. Och dock

som är det så att den mest omfattande kontrollen människorna i det av moderna samhället från statens sida sker just den snabbt genom

336 Bilaga 12 sou 199280

föränderliga och detaljerade reglering som finns i specialstraffrätten. Bortser emellertid från specialstraffrätten upptäcker man inte man dessa snabba förändringar i statens kontroll. De kriminaliseringar vi finner i dagens brottsbalk är till större delen desamma som dem vi återfinner i strafflagen från 1864 och i 1734 års lag. De huvudsakliga ändringar kommit till stånd under hela denna långa tidsperiod är som att lagen har rensats på s.k. moraliska brott, dvs sedlighets- och religionsbrott. De senaste 50 åren har endast en verkligt kvantitativt betydelsefull ändring skett, nämligen avkriminaliseringen av fylleriet

år 1977, vilket ledde till omkring 70 000 färre lagförda per år. Det förhållandet att så få har intresserat sig för specialstraffrättens regler har medfört att vi vet mycket litet om hur dessa brott efterlevs, hur myndigheterna tillämpar dem och hur medborgarna reagerar på myndigheternas ingripanden. Det finns här ett betydelsefullt forskningsområde förhållandet är nämligen det, att det stora och ökade antalet kriminaliserade områden inom specialstraffrätten medför att stora delar befolkningen som innan dessa kriminaliseringar kom av till stånd otänkbara lagöverträdare nu ständigt löper risken var som överträda olika bestämmelser och bli stämplade som lagöverträdaatt Speciellt tydligt är detta inom trañkområdet. Som jag ser det, är re. dessa kontakter med rättsväsendet utomordentligt betydelsefulla för den enskildes uppfattning hur rättvist samhället är och om hur fair om behandling man får av statens representanter. Allmänt kan säga, att det finns mycket litet forskat omkring man själva kriminaliseringsprocessen vilken roll grundläggande politiska ideologier spelar, hur opportunistiska de politiska partierna är, vilka föreställningar lagstiftama har syftet och effekten av lagstiftom ningen, hur stor påverkan sker från och via massmedia, etc. Ett som särskilt intressant problem i dessa dagar är förstås möjligheterna till ett förenhetligande strafflagstiftningen i Europa inför detta av scenario finns givetvis ett stort behov olika undersökningar där av länder med olika system jämförs hur fungerar t.ex. det tyska systemet där större delen det vi kallar specialstraffrätt inte alls är av kriminaliserad men endast avgiftsbelagt. Svensk kriminalvetenskap torde dessutom ha stora förutsättningar för kunna till nytta vid reformeringen strafflagarna i de att vara av forna kommunistiska regimema. Att det här inte enbart är en fråga kopiera lagar och förordningar, torde vara självklart. Dels om att måste lagarna till de förhållanden finns i vederbörande anpassas som stat och region, och dels måste man ta hänsyn till de kunskaper man bra bestämmelserna faktiskt fungerar i vårt land och har om hur eventuellt i andra västliga länder.

sou 199280 Bilaga 12 337

B. Prevention förebyggande brott.

- av

I och med att brottslighet definition alltid har skadliga per och för

individ och samhälle negativa konsekvenser vore givetvis den

idealiska kriminalpolitiska lösningen på brottsproblemet vara att på

något sätt söka åstadkomma att brotten aldrig inträffade. Lyckades

man med detta så skulle inte heller den skadliga effekten inträffa,

och man skulle även slippa alla de problem som uppkommer med att

eftersöka gärningsmännen, lagföra dem och utsätta dem för de plågor

som ett straff medför.

Själva idén med ett systematiskt

brottsförebyggande arbete är

historiskt sett helt nytt datum den svenska av - utvecklingen är här

typisk, i det att det svenska brottsförebyggande

rådet inrättades först

1974 ungefär samtidigt skedde något liknande i Danmark och Norge

och på andra håll i Europa och Nord-Amerika. Det är därför inte

annat att förvänta än att detta synsätt inte nya har givit några

påtagliga resultat när det gäller brott och skador. Strategin har väl

heller inte varit så väl genomtänkt i Sverige - har det brottsföre-

byggande rådet lyckats väl med hel en del allmänt intressanta

kriminologiska forskningsuppgiñer, men knappast tagit några direkta

initiativ för att få till stånd några projekt som syftar till att påverka

brottsligheten. I sanningens skall namn sägas, att jag inte heller

känner till att utomlands visat särskilt man mycket mer initiativ ett undantag representerar det stora och kostbara amerikanska projektet

Mobilization for Youth bl syftade till få slumungdom som a att till

att utbilda sig och arbeta i stället för att leva på brott. Resultatet av projektet var genomgående helt negativt lika ett beklagligt som sorgligt faktum. Annars finns det - en hel del lokala initiativ, men

tyvärr saknas oftast den vetenskapliga

ansatsen vilket gör att det är omöjligt att säga huruvida man kan generalisera utifrån försökets

uppläggning och resultat till andra orter och problemområden.

Som jag ser det, finns det fyra sätt på vilket staten kan tänkas

påverka brottsligheten förebyggande åtgärder. genom Det första och klassiska sättet är att hota med straff. - Detta skall jag återkomma till

under C nedan. Det andra sättet är använda att sig av alla de

möjligheter modem teknik kan som ge uppslag till. Det tredje sättet

är att utnyttja de formella kontrollmöjligheter står som staten till buds

i första hand genom effektiv polismakt. Och det fjärde - en sättet är

att söka påverka och uppfostra människor så det bildas att psykologis-

ka spärrar mot att föröva brott.

Vad beträffar det jag kallar tekniska spärrar är förhållandet det att

dessa numera utvecklas inom ständigt expanderande en och säkerligen

lukrativ internationell industri står till förfogande som för alla som

kan betala för tjänsterna. För företag, banker, muséer, lyxvillor,

-båtar, -bilar, etc konstrueras och installeras avancerade typer av

Bilaga 12 sou 199280 338

avstängningsanordningar, varslingssystem, televisionskameror, ljus och larmcentraler. Tekniskt sett finns egentligen inga infraröda begränsningar i vad dessa skyddsanordningar kan omfatta. Det är sålunda fullt möjligt hålla alla kända brottslingar under kontroll att i dygnet med hjälp elektronisk utrustning, att kontrolle- 24 timmar av och bestämma hur fort de fordon rör sig på våra gator skall ra som få köra och följa varje i våra varuhus och affärer. Man kan att vara hus och varje lägenhet ha skyddsanordningar så att inga låta varje kan rätta röstkoder och kan låta polisen dörrar passeras utan man rykten brottslig ekonomisk verksamhet för att ha detta registrera om i beredskap det visar sig att någon försöker smita undan från att om betala sin skatt. Inget dessa system har tills idag satts i verket. av det är säkert endast tidsfråga när det förs fram förslag om Men en inrättandet sådana tekniska brottsspärrar. Man använder t ex av England elektronisk övervakning med hjälp elektroniskt i av utrustade fotbojor i stället för häktning, och systemet diskuteras

även i Sverige skydd för kvinnor. som utveckling det tekniska brottsskyddet flera frågor Denna av reser har krav uppmärksamhet. För det första âr många av de som tänkbara utrustningarna så att deras användning är tvivelaktig ur

integritets- och frihetssynvinkel. Vi har haft en diskussion om

buggning. För det andra finns det påtaglig risk för en upptrappning

våldet. exempelvis försvårar för rånarna går säkerligen av Om man professionella dem över till tagande gisslan. Visserligen de mer av av kanske få bort amatörerna att på tekniskt sätt kan man genom försvåra vissa brott, samtidigt blir riskerna större för att den lilla men professionella brottslingar inte viker tillbaka för att döda. gruppen av Och slutligen kan säga att det uppstår vissa rättviseproblem i en man de redan besuttna kan skaffa sig skydd mot brottslighet, stat om fattiga inte har råd till det och därför riskerar att ständig medan de leva i ängslan för att brottsligheten skall riktas mot dem. finns uppenbart behov forskning inom detta område, där Det ett av så många motstridande åsikter gör sig gällande. Med tanke på hur snabbt tekniken utvecklas inom brottssektorn har jag en känsla av att distanserad andra nationer diskussionen har Sverige redan är av börjat här, medan problemen i flera år har varit knappast ens föremål för diskussion i Västeuropa och USA. Frågan hur skall utnyttja polisen på ett för medborgarna om man tillfredsställande sätt är något ständigt diskuteras och där mest som meningarna tycks starkt isär. Det finns de som tycks tro att skall kunna lösa brottsproblemen förebyggande polisen genom är givetvis utopi. Frågan är inte den moderna arbete. Detta en ren om har så många och disparata arbetsuppgifter att den inte lyckas polisen genomföra några dem fullt tillfredsställande. Uppenbart är av många brott inte skulle komma till stånd om den emellertid, att

SOU 199280 Bilaga 12 339

potentiella brottslingen visste att det fanns påtaglig en risk att hanhon skulle bli fast om brottet påbörjades. Polisens kanske viktigaste brottsförebyggande verksamhet består följaktligen i att synas, och att koncentrera sin verksamhet till sådant som den är bra på. Att det här finns ett behov forskning ligger av en som utanför polisen själv och som därför kan tillåta sig att även kritisk, torde vara vara lätt att inse.

Jag har länge varit den uppfattningen människors av att moraliska

övertygeLse är den viktigaste brottsförebyggande faktorn. Vad jag här

åsyftar är den psykologiska spärr mot att göra det som samvetet förbjuder och som har sitt i uppfostran ursprung en som är sådan att

normerna intemaliseras växer in i i individernas

personlighet. Intemaliseringsprocessen sker i första hand inom familjen, dvs i relationen uppfostrare bam. I det gamla bondesamhället - skedde denna process naturligt i umgänget med familjemedlemmama och stördes sällan av främmande påverkan. Idag har bekant familjen som ändrats och relationen föräldrar barn är mycket sporadisk - mer och ytlig än tidigare. Det finns heller inte längre så enhetliga normkrav som tidigare och den samhälleliga frihetsideologin medger inte att barnen utsätts för emotionellt tryck i någon moralisk riktning skolan skall t ex endast påverka barnen med intellektuella medel. Inom utvecklingspsykologin har sysslat hel del med norminman en läming, jag känner inte till något projekt men som har varit upplagt så att det kan ge lärdomar hur allmänt skall oss om man kunna höja moralen t ex med hjälp påverkan inom den allmänna skolan. av Jag kan föreställa mig att det borde finnas intressanta komparativa forskningsuppgifter inom internationell pedagogik och socialantropologi till belysning av dessa fundamentala problem.

Allmänt kan säga, att det dels finns behov man ett stort av ett mer

systematiskt tänkande inom det brottsförebyggande området,

dels ett mer långsiktigt för forskningen, och framförallt program en forskning som är mindre beroende hänsynstagandet till politiska av önskemål och ögonblicksopinioner.

C. Repressionen.

Med repression åsyftar jag det brukar kalla påföljdssystemet,

dvs de straff- och socialrättsliga tvångsåtgärder som staten har bestämt skall kunna användas mot dem övertygas som om att ha förövat brott. Om statens och därmed medborgarnas, - väljarnas moraliska rätt att använda sig sådana för individen negativa och av ofta plågsamma påföljder har mycket skrivits frågan tillhör de etiskt mest besvärliga att på. I svensk akademisk debatt lyser den ge svar

idag med sin frånvaro i motsats till vad är fallet i England och

som

340 Bilaga 12 sou 199280

USA. För den pragmatiskt inriktade låter sig frågan besvaras med att hänvisa till att utan någon reaktion från staten skulle samhället hamna i kaos och anarki brottsligheten fritt fick florera. Mycket om tycks sant i detta påstående de naturliga experiment som man vara -

har i länder eller städer där rättsväsendet är satt ur funktion, tyder på

att allmän laglöshet då griper sig och förstör normalt samen om hällsliv. Denna pragmatiska inställning leder till en praktisk straffteori eller juristerna straffteori enligt vilken straffen och som säger en relativ de andra påföljdema syftar till att påverka brottsligheten. Detta praktiska önskemål rättfärdigar att brottslingar blir utsatta för de plågor straffet innebär. Detta resonemang, som jag föreställer mig är allmänt accepterat svenska kriminalpolitiker, förefaller mig av ganska rimligt, det skall inskjutas att det finns åtskilliga andra men straffteorier. Några dessa har praktisk syftning, medan andra av en är religiösa eller metafysiska. Intressant nog har en amerikansk teori jag uppfattar i grunden metafysisk vunnit åtskilliga som som anhängare bland så väl straffrättare kriminologer. Teorins som huvudsakliga innebörd år att vi straffar därför att den brottslige har gjort sig förtjänt det just desert. Jag kan givetvis instämma av i att ingen skall straffas som inte har gjort sig förtjänt av det, men att hävda att straffets syfte enbart skall att straffa utan hänsyn till vara straffets sociala funktioner, förefaller mig vara mysticism. Denna lilla diskussion pekar på ett viktigt forskningsfält av icke-

empirisk art, nämligen att utreda och diskutera straffets filosofiska

och etiska sidor. Frågan varför straffar måste hållas åtskild från det om praktiska problem har tilldragit sig störst kriminalpolitiskt som intresse i Sverige, nämligen frågan på vilket sätt man skall uppnå om maximal effekt straffpåföljderna genom allmänprevention eller av individualprevention. Om innebörden dessa begrepp finns genom av åtskilliga missförstånd och glidningar i tankegångarna, men viktigare

är att det saknas en systematisk forskning om hur strafen verkar på

de enskilda individer utsätts för dem och på samhällets medsom borgare i Även forskningen kanske speciellt allmänstort. om - om preventionen många svåra tekniska och praktiska problem, är - reser detta ett så utomordentligt viktigt område för empiriska studier att det

i sig själv skulle motivera inrättandet av en specialprofessur. Låt mig även anföra ett annat de problem som idag upptar våra av kriminalpolitiker, nämligen följande. Förhåller det sig så som många dessa kriminalpolitiker uppenbart föreställer sig att man av kan påverka viss brottslighet, dvs få färre brott i samhället, en typ av så enkel åtgärd att öka fängelsestraffets längd låt oss genom en som säga till det dubbla Om så vore fallet, borde dessa typer av brottslighet ha försvunnit i många länder spärrar in människor som

sou 199230 Bilaga 12 341

dubbelt eller tredubbelt så lång tid vi för som t ex rån eller våldtäkt

eller t o m använder sig dödsstraff för dessa brott. av Såvitt jag vet

finns inte något belägg för brotten minskar att när man börjar

använda sig av sådana rigorösa åtgärder. Men vi saknar systematisk

information om sådana naturliga experiment och är nästan utan

vetenskapliga studier av dessa förhållanden.

Vad beträffar individualpreventionen är förhållandet något bättre,

men långt ifrån tillfredsställande. Vi har emellertid idag, genom

kriminalvårdens forskningsenhet, hel egen en del fundamentala

informationer om ñngelsema och klientelet. Men vi saknar den typ

av fängelsestudier kom till stånd på 60-talet som och som hade sin

utgångspunkt i socialpsykologiska teorier konsekvenserna om av avstängning och isolering. På sätt saknas undersökningar samma av hur ungdomsvården och dess institutioner verkar man blir något förvånad över att staten idag utan kontroll tycks tillåta användning av

så många egendomliga behandlingsmodeller vid privata och kommu-

nala institutioner.

Vad beträffar kriminalvården är det speciellt viktigt att undersöka

konsekvenserna den ändrade klientelsammansättningen.

av Sedan

Sverige nu har börjat straffa psykiskt sjuka människor en kriminal- politik som dels är i strid med elementära humanitära principer och

dels kan få till effekt att ett enhetligt och väl fungerande fängelse-

system ändrar karaktär är det givetvis utomordentligt viktigt - att man systematiskt undersöker vilka effekter denna ändring får på klimatet

i våra ñngelser.

Många länder är idag på jakt efter påföljder som kan ersätta frihets-

straffet. Detta dels dyrt och dels anses vara medverka till ökade

problem för de straffade med högre återfall följd. som Sverige har en

lång tids erfarenhet frivård, skyddstillsyn

av och även av olika former

för frigång dvs att den tängelsedömde tillåts vistas ute i arbete, men under fängelsets kontroll. Hur detta fungerar system vore utom-

ordentligt värdefullt att få veta i detalj inte endast för mera - svenska,

men även för utländska kriminalpolitiker.

Ett annat problem noggrant borde bli föremål som mer för intensiv-

studier, är hur de anhållna och häktade behandlas. Förhållandet är

här, att Sverige internationellt har jämförelsevis sett korta häktnings-

tider dvs att huvudförhandlingama för de häktade

i fråga om den

stora majoriteten kommer inom några veckor, men att de häktade är

föremål för betydligt strängare isolering och många fler restriktioner

än i andra jämförbara länder. De psykologiska och sociala kon-

sekvenserna av detta borde i anständighetens namn bli undersökta.

Slutligen bör nämnas typ undersökningar en av som borde kunna

vara av utomordentligt stort värde för de kriminalpolitiska besluts-

fattarna, nämligen undersökningar vad allmänt av som brukar kallas

342 Bilaga 12 sou 199280

det allmänna ränsmedvetandet. Vad tycker folk om rättssystemet och vad de rättvisa straff Jag åsyftar här inte sådana anser vara dilettantmässiga undersökningar då och då refereras i pressen, som där någon har fått för sig att fråga ett stickprov svenskar om de anser straffen i Sverige för stränga eller för milda. Alla som har någon vara insikt dessa undersökningar vet, att oavsett vilken straffnivå ett om samhälle har, så vill ungefär 23 säga, att straffen år för milda. Vad jag rekommenderar är seriösa undersökelser där man genom speciñcerade exempel ber folk vilka straff de anser rättvisa. Det är ange mycket beklagligt, att vi inte har årsvisa undersökelser av denna typ. Erfarenheterna från de två, tre vederhäftiga studier som finns visade då den är från 70-talet att folk inte alls var så blodtörstiga senaste kvällspressen hoppades och politikerna fruktade. Majoriteten som tyckte faktiskt att de straff som domstolarna använde sig av var tillräckligt stränga Och detta tyckte de givetvis utan att ha den . blekaste aning vilka strafflatityder lagen föreskrev eller de om som straff domstolarna tillämpade. som Det finns sålunda rad frågor några mycket komplicerade, andra en relativt enkla hur vårt påföljdssystem fungerar, som borde vara - om vårda ordentlig satsning systematisk forskning. Inte minst vore en detta värdefullt internationell synvinkel. Sverige har fortur en farande rykte sig att av världens ledande nationer i - om vara en human kriminalvård. Någon har en gång sagt, att om man vill veta något ett lands grad civilisation och humanitet, så skall man om av behandlar sina brottslingar. Även den tidens se på hur det om senare kriminalvårdsreformer representerar avvikelser från den människovänliga linje vi har följt under de senaste 50 åren, så är fortfarande långt före de flesta länder i världen. En objektiv forskning om de problem här har omnämnts skulle av stort värde för att ge som vara kriminalpolitikema pålitlig grund att stå på när det gäller vad en mer skall behållas och vad bör ändras i straffsystemet. som som

D. Reparation.

Även det är så att de flesta brott i vårt samhälle inte medför om

några direkta skador s k offerlösa brott, t ex överträdelser av

trafikregler, så är det å andra sidan ovedersägligt att många brott medför olika typer skador för de människor som drabbas. av Skadorna är i de flesta fall rent ekonomiska stöld, fysiska misshanocheller psykiska hot. Även fysiska och psykiska skador kan

del

givetvis leda till ekonomiska förluster för brottsoffret. Brottsoffren är idag föremål för ett helt annat intresse än vad som fallet endast för 10 år sedan. Utvecklingen har här gått mycket var dels tycks bero på kvinnoorganisationernas appeller snabbt något som

sou 199280 Bilaga 12 343

om bättre skydd och stöd till överfallna, misshandlade och sexuellt utnyttjade kvinnor och dels allmän internationell trend inom en kriminologin med troligen i USA-Canada. Den har ursprung senare lett till uppkomsten av en egen vetenskaplig disciplin kallad viktimologi Brottsoffrens ställning i den rättsliga och deras svaga processen krav på att hållas ekonomiskt skadefria har även uppmärksammats av det internationella samhället och lett till rekommendationer såväl av Europarådet som FN.

Svenska brottsoffer befinner sig i speciellt gynnad situation i en jämförelse med offren i många andra länder. Vid skador är man garanterad sjukvård och de allmänna försäkringarna torde täcka rekonvalescensen skadorna är så allvarliga behöver lång om att man tids vård. Privata hemförsäkringar täcker det den ekonomismesta av ka förlusten. Ingen skulle därför behöva lida några påtagliga

ekonomiska förluster som följd de vanliga typerna brott. av av I många andra länder ñnns inte dessa möjligheter, varför brottsoffren

själva måste bära alla kostnader. Detta har medfört, internaatt man tionellt har gått in för att rekommendera lagstiftarna införa att en allmän regel om att brottslingen skall beordras att betala kompensation för offrets förluster. Detta gäller även - som vi också har sett förekomma mera allmänt i svenska domstolar kompensation för ideella skador.

Samtidigt är förhållandet det att vi har statlig brottsskadefond en som har till uppgift att se till att alla lidit skada följd som som en av våldsbrott blir fullständigt kompenserade för alla ekonomiska skador

fonden kan även, i några specialfall, betala för skador följd

som av egendomsbrott. Fonden fördelar mycket litet något pengar, som troligen har samband med att dess existens inte är allmänt känd och

att ingen upplyser offren om deras möjlighet att anlita fonden.

Hur dessa former för reparation fungerar, vet vi mycket litet om. Och vi saknar analys och diskussion vilka fördelar en av och

nackdelar reperationsidén har i vårt straffrättsliga Åtskilligt

system. komparativt material existerar, jag kan sålunda nämna att när England ñr några år sedan införde compensation order som en straffrättslig påföljd motiverades detta i första hand med den att nya påföljden skulle kunna ersätta vissa fängelsestraff. Man emellertid var klar över vilket väl är allmän invändning ersättningspå- - en mot följden att det ville svårt att få de dömda betala. Man kan - vara att förstås även invända att hela idén inte alls är särskilt rättvis varför skall endast brottsoffren i de fall där polisen lyckas få tag i gämings-

mannen få kompensation Vad med den stora majoriteten offer där av ingen gärningsman blir fast

Det kan knappast råda någon tvekan att idén olika former om om för kompensation har kommit för att Vad beträffar vissa stanna. typer

344 Bilaga 12 sou 199280

kompensation speciellt för psykiska skador och för ideella skador av tycks introduktionen ha skett utan några grundliga överväganden om vad Önskar uppnå och vad som är rättvist. Dessa problem bör man sålunda bli föremål för såväl teoretiska som empiriska undersök-

mngar.

E. Administration.

För att verkställa den beslutade kriminalpolitiken måste staten även bestämma hur de exekutiva skall vara, vilka medel de skall organen ha till sitt förfogande och framför allt vilka formella regler som - skall styra deras verksamhet. Verksamheten skall inte enbart bedrivas så effektivt möjligt utan inom lagliga ramar, där som speciellt hänsynet till medborgarnas rättssäkerhet sätter gränser för myndigheternas agerande. Det är i första hand genom det sätt på vilket regering och riksdag föreskriver att dessa myndigheter och deras tjänstemän skall bete sig kan få reda på hur relationen mellan stat och medborgare som man är i ett samhälle eller åtminstone hur det är tänkt att vara. Myndig- heterna kan nämligen av olika skäl avvika från de föreskrifter som de är ålagda att följa, och då inte alltid i en för den enskilde individen önskvärd riktning. Detta betyder givetvis, att studiet av de regler gäller för myndigheterna inte räcker till för att ge en som verklighetsbeskrivning förhållandet mellan staten och dess av undersåtar. Empiriska undersökningar myndighetsattityder och av av myndighetsbeteende är nödvändiga för detta. Åtminstone inom det kriminalpolitiska området är intresset för denna studier lågt i Sverige. Våra kunskaper hur domtyp av om stolarnas inre liv är, hur polismännen faktiskt uppfattar sitt yrke eller hur den enskilde vårdaren inom kriminal- eller socialvård ser på sin relation till de klienter hanhon dagligen umgås med, är därför tämligen ringa. Skälen till detta är flera, men våra erfarenheter från några enstaka undersökningsförsök ger vid handen att vare sig myndigheterna kollektiv eller de enskilda tjänstemännen gärna som ställer informationskällor även om full anonymitet blir upp som garanterad. Min erfarenhet från några undersökningar domare, egen polismän tycks närmast antyda att denna negativa attityd bottnar dels i vederbörandes osäkerhetskänsla inför sin egen yrkesroll och dels i ängslan för illojal sin yrkeskår och för att bli utsatt en att vara mot för trakasserier. Ett intressant och vanligt förekommande problem föreligger i de fall där man har två olika rättsliga och administrativa system som bägge har tillagts formell kompetens på ett visst område. Vad jag har i tankarna är exempelvis den klassiska striden mellan socialvården

sou 199280 Bilaga 12 345

och straffsystemet skall hand tonårsbrottslingar om vem som ta om och missbrukare. Sedan vi i lång tid har lutat socialvården att skall ha företräde verkar det pendeln år på väg svänga bort nu som om att ifrån vårdideologi i riktning mot strafftänkande. Det är självklart att endast klara kriminalpolitiska ståndpunkter kan lösa dessa kompetensstridigheter. Men vi inte önskar att sådana politiska om lösningar kan få avsevärda konsekvenser - som för många barn och deras familjer skall fattas uteslutande utifrån politisk opportunism behövs här åtskillig nykter forskning vilka konsekvenser om olika lösningar kan få. Att även söker utröna hur utfallet man av olika behandlings- och straffsystem har varit i andra länder säger sig självt. De olika myndigheterna har otvivelaktigt fått ökade arbetsbördor under de senare åren. Detta gäller kanske speciellt polisen och orsakerna är dels Ökad brottslighet dels ökat antal nykriminaliseringar. Enligt vad polisens företrädare själva offentligen säger hinner polisen nu inte med att efterforska än liten del mer en av de brott som upptäcks. Polisens förslag till lösning på problemet år ökade resurser och speciellt flera poliser. Men Sverige har redan en internationell tåtposition når det gäller kostnaderna för polisverket och antalet poliser i samhället. Det bör därför finnas andra alternativ först och främst klara föreskrifter prioriteringar polisverk- - om av samheten. Detta kan emellertid enbart ske utifrån kunskap hur en om polisen faktiskt arbetar, vilket vi idag saknar. Vilka konsekvenser olika typer prioriteringar skulle kunna få kan också av prognostiseras. Vissa sådana undersökningar har utförts, de verkar inte men vare sig påverka våra kriminalpolitiker eller polisledningen. Slutligen vill jag även understryka myndigheterna att och deras personal måste vara föremål för kontroll. De myndigheter verkar som inom det kriminalpolitiska fältet har utomordentliga maktbefogenheter det år t ex så att statens rätt att använda fysiskt våld - mot medborgarna är anförtrodd polisen. Systematiska studier av hur dessa maktbefogenheter utnyttjas i den dagliga verksamheten, borde vara rutin. Och samtidigt bör även börja inventera hur det ligger man nog till med mutor och korruption jag har svårt föreställa - att mig att svenska tjänstemän skulle så mycket motståndskraftiga vara mer mot dessa företeelser än kollegema i andra, jämförbara länder.

Det finns ett stort behov objektiva, kritiskt granskande av studier av de myndigheter som har att exekvera kriminalpolitiska beslut. Det torde emellertid vara uppenbart att sådana undersökningar knappast kan bedrivas med någon större framgång den myndigheten. av egna I varje fall kan man säga, att tilltron till dessa undersökningar ökar

avsevärt om de har utförts inom fristående akademisk institution. en

346 Bilaga 12 SOU 199280

forskning i andra länder. 5. Kriminalpolitisk

Generellt kan såga att den här föreslagna kriminalpolitiskt man nog orienterade forskningen är kraftig frammarch i västvärlden. Tendensen i våra grannländer år sålunda ganska tydlig man har i forskare direkt knutna till justitiedepartementet, man har i Norge Danmark inom justitiedepartementet kriminalpolitisk forskningsen lägger ut olika projekt vid de akademiska institutionerna grupp som och har i Finland ett rättspolitiskt institut just skall forska man som problem relevans för det kriminalpolitiska beslutsfattandet. I om av England finns sedan lång tid tillbaka ett forskningsinstitut vid Home Office. Forskarna vid detta institut utför åtskillig forskning, men institutet fördelar även betydande medel till kriminalpolitiskt relevanta

projekt vid universitet och högskolor. har kriminologi och juridik traditionellt saknat kontakt med I USA varandra vid de högre forsknings- och lärosätena. Idag torde emellertid förhållandena på väg att radikalt ändras vilket sannolikt vara det ständigt ökande brottsproblemet gör att man inser orsakas av som behovet praktiskt orienterade projekt tvärvetenskaplig karaktär. av av Det finns därför idag vid rad amerikanska universitet en ny typ av en har till uppgift att integrera olika juridiska discipliner institut som med kriminologi och administrativa studier dessa institut går vanligen under Criminal Justice Departments dyl. namn av

Konklusion.

svenska forskningen brottsproblemet är idag huvudsakligen Den om koncentrerad antingen till abstrakt juridisk forskning eller till traditionell kriminologisk forskning där huvuduppgiften är att kartbrottsligheten eller att söka dess bakomliggande orsaker. Denna lägga utveckling har, enligt min åsikt, den nackdelen att den sällan ger kriminalpolitikema det empiriska underlag de behöver för sina som beslut. Speciellt bekymmersamt är det, att avståndet mellan jurister

och kriminologer har ökat. Detta märks även i akademiska sammanoch står i kontrast till vad fallet generation tillbaka, hang som var en då straffrättsjurister och processualister väl bevandrade i den var kriminologiska kunnande och inkorporerade dessa lärdomar i tidens studier och i sin undervisning. Sannolikt hade detta intresse nära sina samband med de diskussioner fördes hur den nya brottsbalsom om skulle utformas, diskussioner i hög grad berörde kriminoloken som kriminalpolitiska frågor. Med tanke på den roll de blivande giska och juristerna kommer få vid den praktiska utformningen och tillämpatt framtidens kriminalpolitik är det givetvis beklämmande att ningen av kunskaper inte integreras i deras akademiska undervisning. sådana

SOU 199280 Bilaga 12 347

Med detta vill jag inte göra gällande att vetenskapliga undersökningar av brott och straff i sig kan lösa några kriminalpolitiska problem dessa kan endast lösas utifrån någon politisk ideologi. Men de vetenskapliga resultaten kan förhindra skadliga beslut att genom visa kriminalpolitikema på hur de faktiska förhållanden är, och i bästa fall ange alternativa vägar som kriminalpolitikema kan begrunda konsekvenserna av innan de fattar sina beslut. Som jag har försökt påvisa i den föregående framställningen finns det idag i Sverige ett stort behov av en förstärkning forskning av kring handfasta problem av direkt relevans för det kriminalpolitiska beslutsfattandet. Jag har också försökt antyda några de centrala av problemställningar, där jag att sådan forskning inte bara kan anser en vara till nytta utan även är nödvändig för kriminalpolitikens utformning. Primärt rör det sig om följande problemområden.

A. Studier av själva den kriminalpolitiska beslutsprocessen vilka sociala och politiska krafter verkar när handling kriminasom en liseras eller avkriminaliseras.

B. Konkreta studier av brottsförebyggande initiativ.

C. Undersökningar av hur straffen och andra påföljder faktiskt verkar ur såväl allmän som individualpreventiv synvinkel, - samt undersökningar av allmänhetens rättsmedvetande.

D. Undersökningar hur bäst tar hand brottsoffer och av man om reparerar den skada brottet har orsakat.

E. Undersökningar av hur förhållandet är mellan statens myndigheter och medborgarna på det kriminalpolitiska området.

Behovet av ytterligare forskning inom dessa centrala problemområden torde bäst kunna tillfredsställas inrättandet särskild genom av en professur i kriminalpolitik. Att leda och ansvarig för forvara en skargrupp där ovan angivna problem står i centrum borde med fördel kunna anförtros en forskare med kriminologiska kvalifikationer. Av hänsyn till att så många frågeställningar rör juridiska frågor bör även förutsättas att vederbörande har erforderliga juridiska kunskaper. Tjänsten bör placeras vid en självständig akademisk institution, och lämpligen förläggas till Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet som därigenom även kan få behövlig förstärkning. en Med hänsyn till kriminalpolitikens tvärvetenskapliga karaktär och behovet av utbildning inte enbart samhällsvetare utan även av av jurister bör överväga professuren bör knuten såväl till man om vara den samhällsvetenskapliga den juridiska fakulteten i varje fall som bör föreskrivas att professorn i kriminalpolitik skall skyldig vara att undervisa och handleda vid båda fakulteterna.

SOU 199280 349

Bilaga 13

Forskningsprogram för individinriktad

kriminologisk forskning

Psykologiska inst. i Stockholm

A. Probleminriktad forskning

Det självklara målet för samhället är naturligtvis att förhindra kriminella handlingar. Detta sker på olika vägar som t.ex. genom lagstiftning och påföljder för redan begångna brott. För att kunna preventivt i ett tidigt skede, kanske agera redan innan

individer har påbörjat sin kriminella karriär, fordras gedigen kunskap

om en mängd förhållanden både de om personer som begår brott och de omständigheter dessa utförs under. som

En effektiv bedömning vilken kriminologisk forskning

av som kan bidra till sådan kunskap måste utgå från följande faktiska och obestridiga förhållanden,

Brott planeras ooh begås alltid individer.

av

2. Att en individ begår brott inte tillfällighet. Det kan förstås

en

i ljuset av aindividens psykologiska och biologiska

utrustning, medfödd ocheller förvärvad, och b de omständigheter som rådde

när brottet planerades och begicks,

3. Hur en individ fungerar vid givet tillfälle, ett Lex. när en brottslig gärning planeras och när det begås, kan förstås i ljuset av individens tidigare historia, från barndomen och framåt.

Med denna utgångspunkt blir konsekvenserna vad gäller

forsknings-

insatser att den traditionella sooiologiskt och juridiskt inriktade kriminologiska forskningen inte tillfyllest för

att nå den behövliga

kunskapen. Den måste med nödvändighet kompletteras med en gygtç

matisk, långsiktigt planerad

psykologisk forskning, inriktad på

kunskap hur individer utvecklas och fungerar. om Utan gedigen, vetenskapligt grundad kunskap från sådan forskning blir socialpoli-

tiska och kriminalpolitiska åtgärder utan avsedd verkan. En kraftfull satsning på psykologisk forskning med inriktning på förståelse och förklaring hur individer av utvecklas och fungerar

350 Bilaga 13 SOU 199280

behövs framförallt på följande huvudområden.

lndividinriktad forskning rörande den psykosociala, utvecklingsmässiga bakgrund till kriminalitet i tonåren och i vuxen ålder.

2. Psykobiologisk forskning kring brottslingars personlighet, dvs. kring samspel mellan personlighetsfaktorer, t.ex. i form psykopati, av och biologiska faktorer hos individer som begår brott.

Kommentar Internationellt har forskningen på vart och ett av dessa områden omfattning motiverar inrättandet av särskilda en som professorstjänster. Två förutsättningar föreligger för framgångsrik svensk forskning på dessa områden a Internationellt väl känd och erkänd forskning bedrivs av svenska forskare på båda områdena. Detta sker under osäkra villkor och det är väsentligt, inte minst med tanke på den viktiga kompetensuppbyggnaden, förutsättningar för systematisk, långsiktigt planerad att en forskning inrättande professur på vart och ett garanteras genom av en de angivna områdena. av b Sverige intar ledande väl dokumenterad ställning i vad avser en den longitudinella forskning med tillhörande databaser, som är en förutsättning för effektiv belysning de centrala frågeställen av ningarna. De innehållsinriktade professurer föreslås bör benämnas som Psykosocial utveckling med särskild inriktning på kriminellt beteende respektive Psyk0biologisk forskning med särskild inriktning på kriminellt beteende.

B. Forskningsstrategisk och metodisk forskning

Det är självfallet vikt att de resultat forskningen avkastar och av som skall ligga till grund för preventiva och terapeutiska socialsom politiska och kriminalpolitiska åtgärder inte är behäftade med metodfel utan tillförlitliga i olika avseenden. Få forskningsområden är så fulla svåra forskningsstrategiska och metodiska problem, som av måste lösas med avancerad metodik med hänvisning till karaktären av de problem skall behandlas, just den individinriktade som som forskning är aktuell här. Hittills har denna forskning intematiosom nellt i huvudsak varit inriktad på studiet enskilda faktorer hos av individerna eller i miljön kunnat bidra till predikation av som kriminellt beteende. Med hänvisning till de moderna teorier som har utvecklats för förståelse dynamiska med omfattande och av processer kraftfulla tillämpning inom mängd områden har bristerna i denna en variabelinriktade ansats blivit uppenbara. Processmodellema har lett till ett snabbt metodutvecklingsarbete, på ett nästan revolutionesom rande sätt har påverkat forskningen på de områden som sysslar med

sou 199280 Bilaga 13 351

dynamiska processer, meteorologi, biologi, ekologi, etc. Både teorier och modeller har direkt relevans för studiet den dynamiska av process som en individs sätt att fungera utgör. Utvecklingsarbete på detta område, med särskild referens till den speciella karaktär av en individs sätt att utvecklas och fungera är en viktig förutsättning för att den innehållsinriktade forskning som redovisades under A skall bli effektiv och tillfölitliga ge svar.

Kommentar I vad gäller metodik vid studiet de problemområden av som rubricerats ligger Sverige långt framme. Internationellt erkänt utvecklingsarbete bedrivs under tillfälliga arrangemang och det är viktigt att en mera långsiktigt ordnad verksamhet och kompetensuppbyggnad granteras inrättandet professur med denna genom av en inriktning. Genom tillskapandet sådan tjänst av en skulle förutsättningarna finnas för ett verkligt genombrott i den individinriktade forskning. Tjänsten bör benämnas Forskningsmedtodik i kriminologisk forskning, särskilt longitudinell forskningsmetodik.

C. Rättspsykologisk forskning

Vid bedömningen skuld och påföljd i samband med polisutredav

ningar och domstolsförhandlingar spelar vittnesförhör

ofta en viktig, ibland avgörande roll. Av rättssäkerhetsskäl är det fundamental av vikt att vittnens redogörelser kan så långt möjligt riktig ges en bedömning i vad gäller trovärdighet. Utan tvivel är den trovärdighetsprövning som nu utgörs s.k. vittnespsykologer ofta av undermålig och utan stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. I Sveriges finns tillgång till internationellt väl etablerade forskare med inriktning på sådan forskning kan väsentliga, som ge vetenskapligt grundande bidrag på det rättsvetenskapliga området. Den kompetens finns inom forskningsområdet har vida som applikationer och är mycket eftersökt. En kraftfull insats i form professur för av en rättspsykologisk forskning med praktisk relevans för det kriminalpolisiära utredningsarbetet samt för utvärdering vittnesmål av skulle bidra till sanering verksamheten på för de enskilda av ett medborgarna viktigt område. En professur med denna inriktning bör benämnas professur i Rättspsykolo .

Allmänna kommentarer

I relation till nu tillgängliga kande redovisade behoven sig resurser te stora. I relation till vad som gäller andra områden direkt betydelse av för medborgarna och samhället är det ytterst blygsamma.

352 Bilaga 13 sou 199230

Brottslighet i vid mening är social folksjukdom som vållar en individer, både dem begår brott, offer och anhöriga, svåra som lidanden och samhället mycket stora kostnader. Det är möjligt att

omfattningen det personliga lidandet och de samhälleliga kostav naderna överstiger vad är resultatet någon av de stora som av kroppsliga folksjukdomama. Mot denna bakgrund ter sig tilldelningen medel för kriminoav logisk forskning groteskt underdimensionerad. Den alldeles nöd-

vändiga forskning redovisats i det föregående saknar i stort sett som de förutsättningar för systematiskt uppbyggd, långsiktigt planerad

forskning professurer med tillhörande resurser innebär. Som som understrukits i det föregående blir det kostsamma socialpolitiska och

kriminalpolitiska åtgärder kan vidtas verkningslösa utan vidgad, som solid kunskap från sådan forskning. Innehållet i de föreslagna professurerna beskrivs närmare i det

följande.

utveckling med särskild inriktning på kriminellt

Psykosocial

beteende. A1

Tjänsten är inriktad på studiet den psykosociala utvecklingsprocess av hos vissa individer leder till kriminellt beteende. Forskning med som denna inriktning ska också öka kunskaperna barns och ungdomars om ledvandsförhållanden indikerar risk för kriminell som en senare utveckling. Denna kunskap år nödvändig två skäl. För det första av ska resultaten från sådana studier underlag för åtgärder som ge befrämjar positiv utveckling för barn och ungdomar som lever en under besvärliga sociala uppväxtförhållanden. Den ska också ge

underlag för beslut interventioner när problem uppstått. Av om speciellt intresse är kunskap faktorer i tidiga åldrar vilka kan om bidra till ett positivt utvecklingsförlopp. Forskningen ska identifiera, kartlägga och förklara den utvecklingsbakgrunden till brottsligheten. Det gäller dels att fastställa mässiga stabiliteten och utvecklingsgången vad gäller egenskaper hos

individen utagerande, temperamentsfaktorer, motoriska problem, och dels förhållanden i närmiljön uppväxtmiljö, sociala m.m. -- -relationer, Särskilt viktigt är att studera det kontinuerliga m.m. mellan egenskaper hos individen och psykiska och sociala samspelet förhållanden i närmiljö.

vikt forskning den psykosociala bakgrunden till

Det är av att om beteende bedrivs med longitudinell ansats. Från olika kriminellt en utgångspunkter och med olika perspektiv har teoretiker som sysslar

med modeller för brottsutvecklingen understrukit hur viktigt det är att

individens brottsbeteende mot bakgrund den långa utvecklingsse av

sou 199280 Bilaga 13 353

processen från tidig ålder mot vuxet liv. I denna sociala utveckling betraktar vi personer stadda i ständig förändring i miljöer en som också ständigt förändras. Inriktningen i forskningen de psykoom sociala faktorer hos vissa individer leder till kriminellt som beteende måste avspegla denna samtidiga förändring över tid både hos

personen självt och i närmiljö. Det har inte endast betonats teoretiskt utan också visats empiriskt att sådana studier måste ha en longitudinell ansats, där undersöker den sociala utvecklingsproman cessen för en och vid flera tillfällen. samma grupp personer Den longitudinella forskningen ska ha fast utvecklingspsykoen logisk inriktning. Undersökningar ska ta fasta på både de generella

utvecklingsvägarna mot framtida kriminalitet liksom specifika mer utvecklingsförhållanden gäller för speciella som grupper. Det longitudinella angreppssättet ska kopplas till utvecklande och utnyttjande av effektiv longitudinell forskningsmetodik.

En särskild uppgift är att studera faktorer i utvecklingen vilka kan

motverka en negativ social utveckling. Analyser ska fokuseras mot att de psykosociala faktorer och socialiseringserfarenheter hänger som samman med att personer går in i riskutveckling och de faktorer en som hänger samman med att de går Förslag till åtgärder ska ur. utformas så att de kan utnyttjas föräldrar, professionellt av av verksamma inom de psykologiska och sociala sektorerna, och av andra som dagligen kommer i kontakt med barn och ungdomar. Forskning av denna typ bör ha tvärvetenskaplig referensram, en och från ett socialt helhetsperspektiv beskriva och förklara de viktiga

individuella utvecklingsvägama mot framtida brottslighet.

Psykobiologisk forskning med särskild inriktning på

kriminell personlighet A2

Tjänsten är inriktad på studiet psykobiologiska av processer hos individer, med särskild inriktning på kriminellt beteende. Denna inriktning motiveras de framsteg den tiden forskning av senaste som i brytpunkten mellan psykologi och neuropsykologi bidragit med för förståelsen uppkomstmekanismer och persistens i av kriminellt beteende. Sett utifrån ett hälsoperspektiv är kriminalitet och särskilt

våldshandlingar uttryckt för psykisk ohälsa. Vilka mekanismer som ligger bakom denna ohälsa i samspel med omgivningen vet man mycket lite om. För att förstå sådana måste individens processer utveckling ses ur ett perspektiv, där såväl psykologiska biolosom giska och sociala aspekter hos individer beaktas med samma målsättningen att analysera de långsiktiga konsekvenserna tidiga av anpassningskritiska beteenden.

På senare tid har antagit att det hos normala friska individer man

354 Bilaga 13 sou 199280

kan möjligt spåra vissa tecken på sårbarhet för antisocialt vara att och avvikande beteende i stort. Man har prövat en interaktiv sårbarhetsmodell i studiet vissa former psykosocial störning av av benämns disinhibitorisk psykopatologi och som antages ha som som drag benägenhet till oöverlagt handlande. Beteendet gemensamt en omedelbara stimuli än inlärda regler. Höggradig styrs mer av av impulsivitet ingår därvid stabil komponent i individens som en och utgör typ sårbarhet vid påfrestande temperament en av som livssituationer kan leda till destruktivt handlande. En oförmåga att inse konsekvenserna sitt handlande hör också till bilden vid denna av störning. Bland psykologiska studier är undersökningar av hyperaktivitetsrelaterat beteende särskild betydelse när det gäller tidigt av beteende. Forskning bör omfatta studier speciell konstellation av personligav hetsdrag associerats med impulsivt, socialt ohämmat och ofta som kriminellt beteende. Av särskilt intresse är studiet av psykopatisk personlighet. De sårbarhetsindikatorer i personligheten som man behöver studera i detalj utgör i och med sin koppling till olika former antisocialt beteende svåra problem för samhället. Hyperaktivitet av och psykopati leder ofta till psykosociala komplikationer som åsamkar drabbade lidande och samhället stora kostnader brottslig stort aktivitet och missbruk uppstår ofta i samband med dessa störningar. En viktig fråga år då psykologiska åtgärder kan om man genom hjälpa disponerade icke kriminella individer att förbli icke kriminella. En ökande kunskap från olika studier av kognitiv träning, även i kombination med medicinsk behandling, av impulsiva barn

tyder på att detta kan vara möjligt. Det finns också ökande kunskap biologiska variabler, nu en om kan fungera riskindikatorer och visa på att personer behöver som som uppmärksamhet och hjälp. Man har t.ex. funnit att biologiska extra markörer kan relateras till såväl aggressivitet impulsivt beteende. som På sätt har studier visat att psykologiska och sociala faktorer samma är relaterade till dessa beteenden. Avsikten bör vara att identifiera faktorer för sig eller i kombination är relaterade till sådana som var kriminellt beteende, för att dessa ska kunna användas som senare underlag för förebyggande åtgärder. Avsikten bör också att studera det föreligger olikheter i vara om sambandsmönster relevanta faktorer relaterade till antisocialt av beteende hos kvinnor i jämförelse med de resultat erhållit i man studier av män. övergripande bör diagnostik forskning, likväl son1 I ett program grundforskning och applicerad forskning få utrymme. Det är av vikt diagnostiska instrument utvecklas och prövas fortlöpande. att Grundforskning ska öka våra kunskap hur och när bakomliggande om mekanismer aktiveras i utvecklingen ett kriminellt beteende. Den av

sou 199280 Bilaga 13 355

ska också bilda grundval för applicerade studier rörande mer intervention och möjligheten att utforma behandling av sociala anpassningssvårigheter på ett tidigt stadium. Forskning bör sin genom tvärvetenskapliga karaktär vara baserad på ett intensivt samarbete över disciplingrânser.

Metodik i kriminologisk forskning B

Det har blivit allmän accepterat att normalt bara kan förstå man individuell utveckling att följa individer över tid dvs. genom man måste använda en longitudinell forskningsmetodik. Endast då skapas möjligheter att förstå utvecklingsprocesser och dra slutsatser att om orsakssamband. Detta gäller givetvis även studiet individual av utveckling motfrån kriminalitet. Få områden är så fyllda med metodiska problem det longitudisom nella forskningsñltet. Det år förmodligen rättvist att säga dessa att

problem tillsammans medlbristen på bra longitudinella forsknings-

material har varit de främsta orsakerna till att ett genombrott inte kommit tillstånd beträffande förståelsen individuell utveckling av mot kriminella beteenden. Ibland har detta lett till flyttat verksamatt man heten till andra områden t.ex. att göra tvärsnittsstudier och genom genom att anlägga ett sociologiskt perspektiv. Naturligtvis kan sådana studier vara av stort värde de kan aldrig förklara uppkomstmen mekanismer till varför individer blir eller inte blir kriminella för detta är den longitudinella ansatsen nödvändig. De viktigaste metodiska spörsmålen är

Forskningsstrategiska och undersökningsteknzlska överväganden. Till exempel hur designar bäst longitudinell studie och man en hur ska arbetet organiseras för maximal utdelning att ge

2. Val av statistisk medtod. En mängd sofistikerade metodiska verktyg finns som behöver skräddasys och implementeras för det kriminologiska området. Studiet förändringsprocesser kräver av också att man mäter variabler över tid; variabler oftast är som behäftade med mätfel. Många statistiska analysmodeller kan då ge systematiska fel och ett metodarbete behövs.

Mätproblem. Dessa finns naturligtvis på alla områden får lätt men en särskild dignitet i detta sammanhang därför att

a kriminellt beteende kan vara mycket svårmätt obs. t.ex.

mörkertalsbegreppet , b vid studiet utveckling kan behöva ställa särskilt höga av man krav på mätningarnas kvalitet för att kunna klarlägga förändringar och har också ekvivalensproblem att brottas med man mäter t.ex. samma undersökningsinstrument sak vid olika samma

356 Bilaga 13 sou 199280

åldrar . 4. Studier människan helhet. Det är en truism att man av som en också måste på människan helhet för att kunna förstå se som en hennes utveckling. Det är då ett problem att standardforskningsmetoderna focuseras på varibler och på samband mellan dem. Dessa metoder är förvisso viktiga och användbara men behöver kompletteras med andra metoder mera tar hänsyn till som helheten. Sådana metoder har börjat växa fram som utan att nu behäftade med den kliniska metodens subjektivitet försöker vara på objektivt sätt fånga människan som helhet, t.ex. ett mer av studera proñler information individer över tid. genom att av om På detta förhållandevis metodområde av stor vikt krävs ett nya betydande utvecklingsarbete.

Rättspsykologisk forskning C

Psykologisk kunskap har kommit att spela allt mer betydelsefull en roll vid kriminalpolisiärt arbete samt rättsprocesser där ögonvittnesuppgifter varit avgörande för domstolsbeslut både vad gäller frågan skuld och frågan påföljd. Det är då mycket viktigt att om om forskning finns tillgänglig med direkt relevans för att utvärdera och förstå hur offer och vittnen upplever, bearbetar och minns våldssituationer misshandel, våldtäkt, rån Speciella problemsom t.ex. m.m. ställningar systematiskt och noggrant måste studeras berör hur som och olika frågetekniker i förhörssituation påverkar ett stress en vittnesmål; hur våldsbrottslingar och med psykopatisk personer personlighet uppfattar och handskas med känslomässig stress; hur simulerad glömska hos gärningsmän och vittnen skiljer sig år från genuin glömska; hur ålder, könstillhörighet och kulturell bakgrund hos offer, vittnen och gärningsmän påverkar upplevelsen och minnesbilden våldshändelse. I Sverige finns idag ingen av en

systematisk forskning dessa frågeställningar varken på Polis-

om skolan eller vid landets övriga skolor och internationell forskning inom detta område bedrivs i mycket begränsad omfattning. Givet psykologisk forskningsinformation kan ha ett starkt att inflytande på domstolsbeslut, år det yttersta vikt att den inav formation presenteras för rätten vilar på vetenskaplig grund och som följer de etiska principer forskarsamhället och Sveriges Psykosom logförbund arbetar efter. Det finns flera exempel där domstolar låtit sig påverkas självutnämnda s.k. vittnespsykologers subjektiva av värderingar i skuldfrågor, detta trots att all respekt för vetenskaplig

objektivitet och integritet åsidosatts dessa vittnespsykologerna av oftast saknar anknytning till vetenskapssamhället. Risken med som psykologisk sakkunskap är inte att den har ett för starkt inflytande på

sou 199280 Bilaga 13 357

nämndemån i generell mening, utan risken ligger i att domstolarna förleds av onyanserade förenklingar och subjektiva värderingar och bortser från vetenskapligt och kliniskt underbyggd sakkunskap. Denna utveckling år mycket oroväckande och varken rättssäkerheten gagnar eller kunskapsutvecklingen om brott och brottbekåmpning. För att tillfredställa kriminalpolitiska ändamål behövs forskning omkring de speciella frågeställningar och situationsbetingelser är aktuella vid som polis- och domstolsutredningar av våldsbrott där psykologisk sakkunskap är av stor betydelse.

SOU ll99280 359

Bilaga 14

Utgångspunkter för rättspsykiatrisk forskning inom

RMV

Sten Levander Förslag

Allmän bakgrund

RMV har uppdraget att för den rättspsykiatriska undersöksvara ningsverksamheten. Rättspsykiatrin kan ett gränsområde ses som mellan psykiatri och juridik, i huvudsak den straffrättsliga delen av juridiken. Den för närvarande viktigaste uppgiften för rättspsykiatrin är att biträda domstolar i brottmål, särskilt i frågor angående straffrättslig kategoritillhörighet och lämplig påföljd för gärningsmannen. Huvuddelen av det arbetet består i att rättspsykiatriska avge utlåtanden, i vilka läkaren för domstolen redovisar psykiatriskt relevant bakgrundsmaterial, och på basen detta uttalar sig rörande av förekomsten av allvarlig psykisk störning, vårdbehov, och, i förekommande fall, kausalsambandet mellan den psykiska störningen och brottsligheten. Därmed kan förhindra att sköra individer man döms till påföljder, t.ex. fängelse, innebär risk för psykisk som försämring, och ett lidande inte står i proportion till brottet och som brottets strafflatitud. För de år behandlingsbara kan behandling som under nödvändig tid genomföras inom den psykiatriska vårdorganisationen. I RMVs uppdrag ingår inte bara att lojalt sköta de konkreta arbetsuppgifter man är satt att utföra. Uppdragsgivarenstaten har också intresse återföring information från verksamheten vad av av som är bra, mindre bra eller rentav dåligt i de regler och anvisningar som omgärdar verksamheten. Statliga myndigheter målstyrs ofta enligt procedurkriterier En viss mängd arbete har utförts på föreskrivet sätt. I framtiden kommer målstyrningen med all sannolikhet att bli resultatorienterad. mer Ytterst handlar det att verksamheten skall gå med vinst i vid om mening. I detta perspektiv ingår inte bara nyttosynpunkter, också utan abstrakta vården, t.ex. att etiska kostnader minimeras och etiska vinster maximeras. Exempel sådana poster kan personligt vara

360 Bilaga 14 SOU 199280

lidande att som inte klarar fängelsemiljö döms till genom en person fängelse, integritetskränlcning genom att någon som inte lider av allvarlig psykisk störning döms till rättspsykiatrisk tvångsvård, och uteblivna behandlingseffekter genom att behandlingsbara brottslingar döms till påföljder som inte medger att behandling ges och som leder till fortsatt kriminalitet. Mycket den information som återförs till uppdragsgivaren erhålls av kvalitetsgranskning verksamheten. En del sådan informagenom av tion kan bara få genom forskningsverksamhet. Därför behöver man RMV avsätta resurser för sådan forskningsverksamhet. Frågan gränsen går mellan kvalitetskontroll och forskning om var inom RMVs organisation behöver diskuteras liksom frågan om var gränsen går mellan forskning inom RMV och utanför RMV. Här finns gråzon, som t.ex. handlar om var den landstingsbundna en psykiatrins, kriminalvårdens och socialtjänstens ansvar börjar. Inom den gråzonen bör man arbeta med samarbetsprojekt, stödda och finansierade till sin huvuddel via tunga anslagsgivare, t.ex. RJ eller BRÅ. Staten måste ta huvudansvaret för att den typen mycket av angelägen forskning inte kvävs av revirgränser, bl.a. genom att skapa ett bra samarbetsklimat mellan forskningsaktiva från olika verksamheter. Staten har alltså det överordnade ansvaret för forskning som berör RMVs verksamhetsområde i vid mening. RMVs egna forskningsmåste begränsas till det centrala verksamhetsområde och ansvar ongfatta de personer som blir föremål för rättspsykiatrisk bedömning, det regelverk styr verksamheten, och det utfall, i kortare eller som längre perspektiv, som blir resultatet av verksamheten. Min uppfattning är att det finns tillräckligt med angelägna projekt att satsa på inom RMVs centrala ansvarsområde, och inom det området bör man kraftsamla. I ett större perspektiv finns det emellertid ett mycket stort antal angelägna projekt som på ett eller annat sätt berör RMVs verksamhet. Det måste finnas utrymme för samarbetsprojekt som går över myndighetsgränser. RMV bör dock inte engagera sig som huvudman ansvarsmässigt eller finansiellt för sådana projekt.

Historik

Under den tid Socialstyrelsen var huvudman för rättspsykiatrin fanns det begränsat intresse rättspsykiatrisk forskning. BRÅ inrättades av för att stödja och koordinera brottsförebyggande forskning, men kom inte att intressera sig för rättspsykiatrisk och medioinsk-kriminologisk forskning. Även forskningen inom Kriminalvårdsstyrelsens ansvarsområde kännetecknades länge av ointresse för rättspsykiatriska

SOU 199230 Bilaga 14 361

frågeställningar. Detsamma karaktäriserade även den enda universitetsinstitutionen för Kriminologi i landet, den i Stockholm fram till för några år sedan. Socialtjänsten hade tills helt nyligen inte någon egen forskningsverksamhet inom sitt utbildningssystem SocialhÖgskolorna. De rättspsykiatriska universitetsinstitutionerna små, och var allmånpsykiatrin föga intresserad samarbetsprojekt kring särskilt av vårdkrävande patienter. Resultatet av allt detta blev ett i stort sett obefintligt samarbete mellan olika aktörer, och allmänt låg forskningsverksamhet inom en ett samhällsområde som omsätter belopp i den löpande enorma verksamheten. Den totala brotts- och brottslingsforskning i Sverige tilldelas mindre än femtondel byggforskningsrådets årsbudget. en av Sannolikt är det insikt alla dessa problem gjort om som att regeringen har beställt en översyn och förslag till effektivisering av den kriminologiska och kriminalpolitiska forskningen i Sverige av f.d. statssekreteraren Ola Nyquist.

Samarbetspartners i RMVs forskning

RMV behöver definiera sina viktigaste samarbetspartners i sin kommande forskningsverksamhet, och upparbeta relationer med dessa. Sedan professuren i rättspsykiatri i Lund drogs in och ersattes med en professur i experimentell psykiatri, finns det bara en rättspsykiatrisk universitetsinstitution i Sverige, vid Karolinska InstitutetHuddingekliniken. Den institutionen har ett bredare uppdrag än RMV, vilket också framgår ämnesbeskrivningen för av professuren Psykiatri, särskilt rätts- och socialpsykiatri. Den nya donationsprofessuren i rättspsykiatri Karsudddenpro-

fessuren med placering vid Institutionen för psykiatri vid Huddinge

sjukhus kommer att utgöra ett mycket värdefullt tillskott som samarbetspartner till forskningsmiljön vid RMVs Huddingeenhet. I framtiden bör RMV också få till stånd samarbete med BRÅ, Kriminalvârdsstyrelsens forskningsenhet, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, och de allmänpsykiatriska institutioner som har ett särskilt intresse för RMVs patientklientel, i första hand institutionen vid Akademiska sjukhuset Lars Knorring och i von Malmö undertecknad, Sten Levander. Förhoppningsvis finner regeringens utredare svensk kriminoav logisk forskning former för samarbete inom Sverige som gör att olika aktörer hittar tillbaka till varandra efter den period polarisering av som vi nu tycks ha bakom Kontaktema med de nordiska oss.

grannländema i forskningssammanhang bör också öka väsentligt.

362 Bilaga 14 SOU 199280

Avgränsningen mellan kvalitetskontroll och forskning

En elementär nivå av forskning brukar kallas produktkontrollforskning, men kan lika gärna kallas produktionsdokumentation och kvalitetskontroll. Samma sak kan alltså vara forskning och forskningsñnansieras inom organisationen, eller kvalitetskontroll, och finansieras inom ramen för det vanliga kvalitetssäkringsarbetet inom organisationen. Inom vissa typer verksamhet är kravet på kvalitetssäkring av särskilt stort. Detta är fallet för RMVs del därför att verksamheten skall tillgodose rättssåkerhetens intresse. Antalet reklamationer måste hållas på en mycket låg nivå. Det faktum att man i alla fall måste sköta sin kvalitetskontroll kan utnyttja forskare. Det innebär att kvalitetskontrollen bör man som läggas upp så att man samtidigt får forskningsmöjligheter. Man bör t.ex. så långt det år möjligt använda vetenskapligt etablerade metoder, med hög interbedömarreliabilitet och god validitet, för att beskriva de klienter som passerar genom verksamheten. Tidigare har man accepterat att patienterna fått hemkokade diagnoser i utlåtandena. Vill man som forskare karakterisera ett material av råttspsykiatriskt undersökta före 1992, måste man översätta de befintliga diagnoserna till etablerade diagnoser genom att lusläsa utlåtanden, och göra egna retrospektiva bedömningar. Detta är mödosamt och dålig precision i diagnostiken eftersom man inte ger har förstahandskunskap om de patienter man bedömer. Man bör alltså eftersträva en betydligt större grad av standardisering i det basmaterial som redovisas i den rättspsykiatriska undersökningen, t.ex. i form av strukturerade personlighetsbedömningar, psykologiska tester, och skattningar av social funktionsnivå. En granskning det strukturerade underlaget för den rättspsykiatriska av bedömningen i relation till den slutliga bedömningen är en viktig metod att bedöma kvaliteten på det rättspsykiatriska arbetet. För att kunna göra jämförelser mellan olika enheter och olika bedömare behövs det ett bra databassystem. Givet att kostnaderna för ett forskningsvänligt och ett mindre forskningsvänligt kvalitetssäkringssystem inte skiljer sig alltför mycket borde det vara självklart att väljer det förra. RMV har också satsat på detta genom att man anvisningarna för hur ett råttspsykiatriskt utlåtande skall utformas har gjorts forskningsvänliga, och att verksamheten vid det tidigare Kriminologiska centralarkivet säkrats och inlemmats i RMVs organisation. Kostnaderna för kvalitetskontrollen, med eller utan forskning, bör gå utanför forskningsbudgeten.

SOU 199280 Bilaga 14 363

Forskning inom RMVs centrala verksamhetsområde

Så till forskningens innehåll. I det följande skisseras ett antal områden som kan bli föremål för forskning inte alla, samtidigt. - men

Personalforskning. Psykiatriskt behandlingsarbete med aggressiva, utagerande patienter hör till de tyngsta arbetena inom arbetslivet. En mycket stor andel personalskadoma beror på patientav aggressivitet. Alltför litet har gjorts forskningsmässigt för titta på att faktorer som påverkar arbetsstress, arbetstillfredsställelse och sjuklighet. Denna typ av forskning är etiskt besvärlig, och det år en av anledningarna till att så litet har gjorts. Ett nära samarbete med de fackliga organisationerna, och accept från deras sida är nödvändig. RMV bör inom ramen för sin ordinarie icke forskningsrelaterade verksamhet se till att det rapportsystem för personalskador finns som utformas på ett sätt gör forskning möjlig på sikt. I detta ingår som att man inte bara dokumenterar fysiska skador utan också alla de hot som i olika former är del vardagen i verksamheten. en av

Därsnittsundersökningar klientelet. Årligen genomförs

av omkring 500 rättspsykiatriska undersökningar, och ungefär 2000 §7undersökningar i landet. Resultatet samtliga dessa undersökningar av samlas sedan 1992 vid RMVs Centrala Arkiv. På års sikt får ett par vi in en ganska stor andel de står för del av personer som en stor av den samlade kriminaliteten i Sverige bl.a. de omkring 300 individer som begår mer än 50 brott år. Med den uniformitet vi efterper som strävar i de basdata som samlas in kan vi med relativt små extra insatser genomföra riktade undersökningar med speciñka frågeställningar, t.ex. rörande sexualbrottslingar olika eldsanav typer, läggare, svåra våldsbrottslingar, eller vissa personlighetsstömingar.

Longitudinella uppföljningsundersökningar. Detta år de vetenskapligt sett viktigaste undersökningarna, dock inte avkastar som omedelbara resultat. Vi vet synnerligen litet hur den långsiktiga om prognosen för en individ ser ut i förhållande till viktiga individkarakteristika, och till olika påföljder. Tidigare forskning, i den mån den alls har förekommit, har med enstaka undantag antingen analyserat data på aggregerad nivå, eller inte samlat in relevanta individdata. Ett problem bör angripas omgående är frågan som om det är möjligt att förutsäga risk för framtida allvarlig kriminalitet. Detta är en av huvuduppgifterna för rättspsykiatrin i samband med dom på rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Lagstiftaren tycks inte ha varit klar över att den samlade intemationella litteraturen inom området talar för att det är omöjligt, med ens låga krav på exakthet i prediktionen. Ingen har rimligen något intresse av att det bedrivs dyrbar skenverksamhet. Antingen kan en

364 Bilaga 14 sou 199280

vi göra det lagstiftaren ålägger oss, och då bör vi dokumentera som att vi kan få till det ingen annan hittills lyckats med, eller också som får vi signaler tillbaka till lagstiftaren att lagen behöver ändras. ge

Etik och begreppsanalys Internationella jämförelser. Forskning behöver inte empirisk. Rättspsykiatrin har en fascinerande vara historia, fortfarande styr mycket av vår vardagliga såväl som som professionella rättsuppfattning, trots att vi förlorat rötterna till den föreställningsvärld där rättsuppfattningen skapades. Begrepp som uppsåt, fri vilja, tillrâknelighet och skuld har i perioder betraktats metafysiska spekulationer bland rättspsykiatrer. Man har därmed som berövat disciplinen den intellektuella utmaning det innebär att reflektera över de stora frågorna, och förmodligen skrämt bort

åtskilliga disciplar vilket inte förbättrat rättspsykiatrins rekryterings-

låge. I framtiden finns det anledning att tro att rättspsykiatrins närvaro i tingssalama kommer att öka, och juristema kommer att ställa frågor till ytterst handlar om just dessa stora frågor. oss som Vi behöver öka intentionsdjup och medvetenhet kring dessa begrepp inom organisationen för att kunna fylla vår uppgift. Det finns redan inom RMV med särskilt intresse och särskild kompetens personer inom området. De bör utrymme att utveckla sig ytterligare inom ges några nyckelområden, och vi bör försöka hitta ett forum för att hålla diskussionen de stora frågorna levande inom organisationen, om inte minst av rekryteringsskäl.

samarbetsprojekt mellan RMV och andra aktörer

Behovet kriminologisk forskning är stort i Sverige efter många års av försummelser. Rättspsykiatrin kan ge unika bidrag till den forskningen, med fokus på individen. Den samlade rättspsykiatriska verksamheten har inte sådan volym att den tål att avsätta resurser en i alla de projekt där den borde komma in. Vi måste alltså kraftsamla också i samarbetsprojekten. De flesta de projekt är aktuella i det korta perspektivet är av som

antingen typ tvärsnitts- eller longitudinella uppföljningsstudier se

av ovan. Vi vet inte hur fängelseklientelet ser ut i Sverige med ens avseende på psykisk hälsa och psykiatriskt behandlingsbehov. På sikt ñnns det ytterligare typ undersökningar som borde prioriteras en av högt nämligen pseudoexperimentella interventionsundersökningar. Vår rättsuppfattning inte utrymme för slumpmässig styrning av ger påföljdsval, och därför kommer det alltid in en selektionsfaktor när vi jämför utfallet olika påföljder med avseende på t.ex. återfallsav risk. Vi kan alltså inte säga att ovillkorliga påföljder ger flera återfall än frivård skulle ha gjort, därför att de personer som får den ena påföljden är annorlunda än de får den andra. Det finns vägar som

sou 199280 Bilaga 14 365

runt problemet, därav beteckningen pseudoexperimentell. Kunskap om effekterna olika påföljder efterfrågas alltmer, bl.a. av därför att nya påföljder konstrueras, t.ex. samhällstjänst. Rättspsykiatrin bör ges utrymme att sig i sådan forskning, för det engagera

har vi särskild kompetens inom den medicinska traditionen

har vi en

omfattande erfarenhet behandlingsutvärdering. Finansieringen bör

av dock i allt väsentligt ligga utanför RMVs åtagande.

Kvalitetssäkring av forskningsverksamheten inom RMV

Forskning skall vara av hög kvalitet är den oetisk. Små - annars projekt ute i periferin kan ha hög kvalitet, lika väl projekt som stora vid en centralinstitution kan ha låg kvalitet. Kvalitet är emellertid inte något som kommer nåd forskning är hantverk måste av - ett som läras under möda. Forskning förutsätter också minsta kritisk en massa, och väl utbyggda kommunikationer mellan aktörerna. Därför är kvaliteten oftast högre där kompetensen finns och är resurserna tillräckliga. När många arbetsuppgifter konkurrerar tid och är det om resurser forskningen som i det korta perspektivet enklast låter sig strykas. På något längre sikt ger det konsekvenser kissar samma som om man i byxan för att inte frysa ihjäl. De omedelbara konsekvenserna tycks goda eftersom man snabbt blir i nedre delen kroppen. Efter varm av en stund upptäcker man nackdelarna, då är det för sent. men RMV skall alltså avsätta för forskning. Då måste verksamresurser heten ha en sådan omfattning och långsiktighet den både överlever att och orkar producera god forskning. Det måste finnas nätverk ett av forskningsaktiva personer har uppdraget att forska och tid som avdelad för forskning. Den tiden skall akta sig för att röra. man Resurserna bör i första hand kraftsamlas till relativt litet antal ett centrala projekt, som helst stöds också andra anslagsgivare. En av fast del bör dock avsättas till mindre projekt gärna kan bedrivas som på enheter utan egen forskningskompetens, del i uppbyggnaden som av en image för verksamheten, och rekryteringshjälpmedel. som När RMV avsätter för forskning skall det på goda resurser vara grunder. Den bedömningen måste i sista hand göras inom verket. Därför måste det finnas referensgrupp kvalificerade forskare en av inom verksamheten tillsammans med för verkssom representanter ledningen förbereder ärenden för beslut. RMV ska inte satsa resurser

på en omfattande granskning och kvalitetsbedömning antal

av ett stort projekt. Den granskningen skall göras forskningsprojekten genom att söker pengar från andra bidragsgivare i konkurrens med andra sökande t.ex. MFR, RJ, BRÅ. Får någon pengar från dessa tunga bidragsgivare är kvaliteten på projektet säkerställd, och RMV kan ge

366 Bilaga 14 SOU 199280

kompletterande stöd. Vi följer därmed den princip som nu tillämpas för de s.k. LUA-pengama till universitetens medicinska fakulteter. Genom att huvuddelen bedömningsarbetet ligger utanför RMV av slipper också svâgerpolitik i pengabeviljandet en nog så påtaglig risk med tanke på det ringa antalet personer som är tänkbara som bedömare forskningsprojekt inom RMV. av

Ytterligare motiv för forskningsverksamhet inom RMV

Det finns ytterligare skäl till att det finns forskningskompetens att se inom RMV. Ett skäl är vill kunna hålla utbildningsutbudet på att man hög nivå. Forskare inte forskar förlorar snabbt sina interen som nationella kontakter och sin forskningskompetens och mister sitt värde också med avseende undervisningskompetens. Därför måste det finnas forskare forskar inom RMV, och som utnyttjas som som pedagogiska rådgivare. I denna sin funktion bör de finansieras utanför en tänkt forskningsbudget. Ett annat skäl år att skutor behöver galjonsfigurer, och att människor bygger katedraler och placerar folk på månen. En verksamhet med kvalitetsambitioner och behov att rekrytera högt kompetenta behöver gestalta sin beredskap för ny kunskap. personer Detta görs bäst aktiv kunskapsinsamling framme vid genom egen forskningsfronten.

Sammanfattning

Kvalitetssäkringsarbetet inom RMV bör utformas så att det underlättar forskning, dels att höga krav struktur upprätthålls för genom de utlåtanden produceras, dels att RMV ansvarar för drift som genom databassystem, i form ett administrativt såväl som ett forskav av ningskvalitetssåkringsinriktat system RCA. Ett forskningsråd skall finnas inom RMV med personer som är rättspsykiatriskt forskningsaktiva och med representanter från verksledningen. Detta råd sammanträder ett par gånger per år, lämpligen koordinerat med beslutsdatum för de tunga anslagsgivare MFR, RJ, BRÅ, och föreslår vilka forskningssom är aktuella projekt kan beviljas medel från RMV. Beslut om medelstilldelsom ning fattas i verksledningen. I första hand skall projekt inom RMVs centrala verksamhetsområde får stöd tunga anslagsgivare som av stödjas. I andra hand skall mindre ocheller lokala projekt, samt samarbetsprojekt ligger utanför RMVs centrala verksamhetssom område stödjas. Det förutsätter att huvudñnansieringen sker senare utanför RMV, och att projektet har hög angelägenhetsgrad för en rättspsykiatrin.

sou 199280 Bilaga 14 367

RMV och dess forskningsaktiva personal skall upparbeta goda relationer med andra forskningsaktiva aktörer inom området. Forskningseffektiviteten på nationell och nordisk nivå inom detta försummade område kan ökas väsentligt samarbete. Rättspsykiatgenom rin kan och skall bidra med unik och viktig kunskap i forskningsverksamheten. Den icke-empiriska forskningsverksamheten, gränsande till filosofi, juridik och internationella jämförelser bör uppmärksammas mera och ges fasta inom RMV. resurser För undervisning och rekrytering år det väsentligt att forskning och forskarkompetens finns inom organisationen.

SOU 199280 369

Bilaga 15

Beträffande behovet medicinsk

av kriminologi och rättspsykiatrisk forskning

Lars Lidberg och Henrik Belfrage, 1992-08-25

Den medicinska kriminologin är den disciplin utvärderar de som rättsvårdande insatserna inom rättspsykiatri och kriminalvård, och sammanställer rönen inom företrädesvis kriminologisk, juridisk, neurologisk, farmakologisk och rättspsykiatrisk forskning. Medan den allmänna kriminologin främst söker nå allmängiltig kunskap om brotten som social företeelse, har således den medicinska kriminologin riktat uppmärksamheten mot de psykofysiologiska faktorernas betydelse. Avhängigt den stora ökningen antal och andel psykiskt störda av brottslingar i fängelserna under år, till stor del beroende på senare den världsomfattande nedläggningen mentalsjukhusen, har den av medicinska kriminologin rönt ett allt större intresse. Framför allt i Nordamerika och Storbritannien. De stora förändringar som genomförts i svensk lagstiftning beträffande psykiskt störda lagöverträdare, och organisationen runt dessa, gör en Ökad satsning på för den medicinska resurserna kriminologin nödvändig också i Sverige. Effekten de av genomgripande lagändringama måste utvärderas, och denna utvärdering måste vara av god vetenskaplig kvalitet. Viktiga frågor för den medicinska kriminologin är Andelen psykisk störda i fängelserna. Ökar andelen psykiskt störda i fängelsema, och i så fall varför, och hur mycket Vilka effekter har en sådan ökning på exempelvis återfallsbrottsligheten

Vilken brottspreventiv effekt har olika vårdformer på psykisk störda

brottslingar De delvis vårdformerna kommer användas nya som att beträffande psykiskt störda brottslingar måste utvärderas.

Vårdens innehåll. Vad är det som ger brottspreventiv effekt vid olika typer av påföljder Vilken effekt har olika typer terapeutiska av insatser

370 Bilaga 15 sou 199280

Vårdtidernas längd. Vad innebär de nya utskrivningsreglcma för psykiskt störda brottslingar Kommer vårdtidemas längd att påverka, och i så fall hur Vad innebär detta straffrättsteoretiskt, och medicinskt-etiskt Bedömningarns tillförlitlighet. Den lagstiftningen medför ny nya terminologi där praxis behöver utvecklas, såväl vid domstolar en ny vid rättspsykiatriska undersökningsenheter och inom kriminalvårsom den. Är denna praxis enhetlig i landet Eller är det exempelvis lättare eller svårare att dömas till psykiatrisk vård i vissa delar av landet

Andelen psykiskt störda brottslingar med invandrarbakgrund. Den överrepresentation brottslighet som föreligger beträffande utav ländska medborgare, är än uttalad bland psykiskt störda mer brottslingar. Kunskaperna detta problem är emellertid små, vilket om utgör en grogrund för fördomar. Den medicinska kriminologin har glädjande nog rönt ett starkt ökande intresse bland studenter under år. Undervisning i medicinsk senare kriminologi ingår exempelvis i grundutbildningen för en kriminologie studerande vid Stockholms universitet, där även en forskarutbildningskurs i under våren 1992. Flera kriminologie studeranämnet ges de arbetar i dag med medicinsk kriminologiska frågeställningar i sina examensarbeten. Den medicinska kriminologin är emellertid i dag nästan helt utan Ämnet har ingen institution, och bara enda resurser. egen en ämnesföreträdare, docenten Henrik Belfrage, vilken är verksam vid

institutionen för social- och rättspsykiatri vid Karolinsk institutet.

Utvecklingen inom psykiatrin avinstitutionaliseringen och ny lagstiftning gör således kraftigt ökad satsning på den medicinska en kriminologin nödvändig. Detär viktigt att ämnet inte bara ges bättre förutsättningar att utföra forskning. Denna forskning måste också garanteras möjlighet att hålla hög internationell standard. En unik möjlighet att bedriva medicinsk kriminologisk forskning av hög samhällsrelevans, utgör Rättsmedicinalverkets Centrala Arkiv tidigare Kriminologiska Centralarkivet. Arkivet lagrar landets samtliga rättspsykiatriska utlåtanden med tillhörande domar. Till arkivet finns emellertid ingen forskartjänst knuten, trots att den nya lagstiftningeen området kräver snabb utvärdering och kvalitetssäkring. En möjlighet är naturligtvis att Rättsmedicinalverket satsar för inrättandet forskartjänst. Detta vore förenligt både resurser av en med verkets instruktioner SFS 1991944, och med prop. 199091 120, där det bl sägs att det krävs att FoU får ett ökat utrymme för a den rättspsykiatriska verksamheten skall kunna utvecklas i takt med samhället i övrigt. Vid institutionen för social- och rättspsykiatri bedrives dessutom

sou 199280 Bilaga 15 371

forskning med bred anknytning till hjärnans serotoninerga system. svagheter i detta system har visat sig ha samband med starkt destruktiva självmord och självmordsförsök samt med aggressivt beteende. Svaghetema kan studeras att mäta serotoninets genom nedbrytningssubstans, 5-HIAA i liquor, att mäta halten genom av ett enzym, monoamine oxidas i trombocyter blodplättar, samt genom att mäta relationen mellan den grenade aminosyran tryptofan - som är ett förstadium till serotonin och andra aminosyror i - grenar av blodbanan. Samtliga dessa metoder har studerats vid institutionen. En ökad satsning på denna forskning kring biologiska markörer och våldsbenägenhet år synnerligen viktig. Den nära anknytningen till universitetssjukhuset i Huddinge är en tillgång för institutionen, Den neuroradiologiska och neuropsykologiska enheten där håller på att upprustas och ett brett samarbete är planerat. Det är mycket sannolikt att de blir föremål för som rättspsykiatrisk undersökning drabbats skador ifråga hjärnans av om funktion dels till följd olycksfall, dels giftmissbruk. Förfmad av p g a neuroradiologisk och neurofysiologisk undersökning är dâñr nödvändig.

Stockholm som ovan

Lars Lindberg Henrik Belfrage professor i social- och rätts- docent i medicinsk psykiatri forskning

SOU 199280 373

Bilaga 16

Särskild rapport

om utvärdering och mätning av

Brottsförebyggande rådets verksamhet

BRÅ

Enligt regeringens beslut 1991-06-20 dnr 91-1689 med särskilda direktiv för Brottsförebyggande rådets BRÅ fördjupade anslagsframställning för budgetåren 199394 199596 ska BRÅ - senast den l mars 1992 inge särskild I den särskilda en rapport. rapporten ska redovisas hur kvalificerad utvärdering en mer och mätning av verksamhetens kvalitet, relevans och resultat i förhållande till målen kan genomföras samt kostnaderna för denna. BRÅ har uppfattat uppgiften så att vad i första hand efterlyses som är en modell för kvalificerad BRÅs en mer extern utvärdering av FoU-verksamhet. När det gäller BRÅs övriga verksamhet- information och administration BRÅ det f - anser att n år tillräckligt att ett antal uppmätta resultat bedöms internt och därefter presenteras i resultatanalysen i den fördjupade

anslagsframställningen. Indirekt

kommer dock utvärdering FoU-verksamheten en av också att innebära en bedömning av rådets informationsverksamhet liksom av de stödjande funktionerna. Iden mån läsbarhet och tillgänglighet tas med i bedömningen kan också säga man att en utvärdering FoUav verksamheten direkt omfattar informationen. Nedan redogörs för de principer BRÅ kommer som att tillämpa för att ta fram resultatmått och bestämma ambitionsnivån på detta arbete. Vidare presenteras en

tänkbar modell för utvärdering BRÅs FoU-verksamhet. en av

Verksamhetsidé och mål

BRÅ har med utgångspunkt från instruktionen för Brottsförebyggande

rådet SFS 19881223 och förordningsmotiven 19886 utarbetat en verksamhetsidé. Hänsyn har också tagits till de särskilda priori-

teringar inom det brottsförebyggande området

som regering och riksdag gett uttryck för i olika sammanhang.

Av verksamhetsidén framgår BRÅ i första hand att är en kunskaps-

och informationsmyndighetinom den kriminologiskakriminalpolitiska

374 Bilaga 16 SOU 199230

viktig uppgift för BRÅ är därför förse politiker och sektorn. En att andra beslutsfattare samt opinionsbildare och allmänhet med beslutsunderlag och information rör det kriminalpolitiska området. som syfte med BRÅs verksamhet är minska brottsligheten, Ett yttersta att lindra dess konsekvenser och öka tryggheten för medborgarna.

Förutsättningarna för att detta syfte ska kunna förverkligas är att en

rad delmål uppfylls. Detta kan schematiskt illustreras med effektkedja. Av bilden en resultaten BRÅs verksamhet framgår att ett första delmål är att av publiceras i form rapporter, broschyrer och artiklar eller förs ut av på annat sätt tex konferenser, utställningar, undervisning, genom seminarier och rådgivning. Nästa delmål är att målgruppema tillgodogör sig kunskapen och därmed får ett bättre beslutsunderlag.

Detta kan leda till beslut vissa åtgärder om de är framgångsom som brottsnivån i riktning. Ökad kunskap kan rika kan påverka gynnsam också direkt leda till minskade skadeverkningar att t ex obefogenom gad oro ñr brott minskar.

MÅTT EFFEKTKEDJA

BRÅS VERKSAMHET Forskning Utveckling Information

Hur många, hur ofta, till vem, efterfrå- Rapporter Seminarier spridning, tillgänglighet, kvalitet, gan, relevans Rådgivning m. m.

l

Tillgänglighet, antal citat, motioner, Ökad kunskap förfrågpropositioner, pressbehandling, Bättre beslutsunderlag ningar, kvalitet, relevans

l

Antal lagförslag, andra insatser till Insatser följd BRÅs förslag eller initierade av Åtgärder BRÅ-samarbetesamverkansprojekt. av relevans

I

Minskad brottslighet Ev samband mellan ökad kunskap och Minskade skadeverkningar ökad trygghet Ökad trygghet

sou 199280 Bilaga 16 375

Effektkedjan bygger på serie antaganden. en Om dessa är rimliga eller kan verifieras framstår det möjligt att de olika delmålen som och eventuellt också slutmålet kan uppnås. - Denna bild av verksamheten är självklart starkt förenklad och syftar inte till att beskriva verkligheten är instrument för utan ett att kunna genomföra en resultatmätning. I verkligheten sker kunskapsuppett byggande sällan linjär i stället kan tala som en process, man om ett integrerat system där de olika påverkar momenten varandra. En första fråga vid en bedömning BRÅs verksamhet är den av om bygger på rimliga verklighetsantaganden. Grundantagandet ökad att kunskap om verkligheten bättre möjligheter hantera ger att den, är inte särskilt kontroversiellt och borde kunna accepteras som utgångspunkt. Vad däremot kan ifrågasättas och bör som som undersökas är om kunskapen verkligen kommer till användning eller kan komma till användning på ett sådant sätt det kan att leda till minskad brottslighet. Även forskningsresultat om kommer att ligga till grund för politiska beslut eller andra ställningstaganden utgör de normalt sett endast en del av beslutsmaterialet. Förväntningarna på vad man kan uppnå med forskning måste rimliga. Vad forskningsresultat vara ett oftast kan bidra med är att med större säkerhet kan uttala sig man om ett fenomen eller ifrågasätta något tidigare varit som accepterat. Det är därför mycket svårt att bedöma betydelsen forskningsresultat av annat än i ett längre perspektiv. När det gäller brottsförebyggande arbete kan konstatera de man att olika aktörerna interagerar på ett sätt bara delvis kan förutsättas som och som forskaren sällan kan påverka. Det är inte möjligt och inte heller forskningens syfte att göra förutsägelser om aktörernas beteende på individnivå.Vad däremot forskningen kan, vilket är av stor betydelse i det brottsförebyggande arbetet, år beskriva att mönster i beteenden på gruppnivå. Man bör dock inte underskatta

svårigheterna med att omsätta kriminologiska forskningsresultat i

praktiken. I utvecklingsarbetet med lokalt brottsförebyggande arbete

tillämpar BRÅ därför metod en som bl a bygger på kontinuerlig

uppföljningutvärdering och modifiering insatta åtgärder.

av Om man studerar effektkedjan måste konstatera de flesta man att av de led som måste uppfyllas innan slutmålet kan nås ligger utanför BRÅs kontroll. Förändringar i brottsnivån utgör därför inte i sig ett mått på BRÅs effektivitet.

Effektiviteten kan inte heller mätas i den kunskap BRÅ om som producerat föranlett någon åtgärd eller kriminalpolitiken förom ändrats.

Ett mått på effektivitet år däremot om kunskapsläget förbättrats BRÅs verksamhet. genom Vad som bl a bör bedömas är den om

376 Bilaga 16 SOU 199280

kunskap produceras är relevant, motsvarar de kvalitetskrav som som kan ställas, är tillgänglig och får tillräcklig spridning. Om resultaten BRÅs FoU-verksamhet kommer till användning t ex som av beslutsunderlag kan det indikation på relevans, kvalitet - tas som en och tillgänglighet. I effektkedjan har det för varje delmål angetts ett antal möjliga ovan resultatmått. Ju längre ned i effektkedjan kommer desto svårare man eventuella resultat direkt till BRÅs verksamhet. är det att koppla Frågan är vilka mått slutligen kommer att visa sig ge den mest som rättvisande bilden verksamheten och viken kostnadsnivå man kan av för få fram den. BRÅ att ambitionsnivån måste få acceptera att anser variera beroende på vilken Verksamhetsgren det är fråga om. Det är

självklart intern resultatredovisning inte kan motsvara kraven att en vetenskaplig utvärdering. Därmed är inte sagt att ett sådant på en resultatbokslut saknar värde. Mätmetoderna för de olika mått kan uppställas och undersökas som är i vissa fall komplicerade och kostsamma än i andra. Att mäta mer spridningen resultaten torde dock relativt enkelt och inte av vara särskilt kostsamt. För närvarande pågår också en rad olika mätningar vid eller på uppdrag BRÅ bilaga. Dessa kommer närmare att

av se

analyseras i den fördjupade anslagsframställningen. När det gäller mätning effektivitet och produktivitet i en FoUav verksamhet finns särskilda problem vid sidan de mera generella av mätproblemen, bl svårigheterna att kvantifiera resultaten och frågan a vad ett visst resultatmått ska relateras till. Risken är att man konsig på att mäta det kan mätas objektivt, såsom antal centrerar som producerade rapporter i relation till personella och ekonomiska

eller tidsramarna hållits, i stället för att se till innehållet. resurser om Det kan också svårt att kombinera detaljerad redovisning med vara en administration. BRÅ därför att kraven på en förenklad anser resursskäl talar för inriktning på frågor har avgörande en som betydelse ñr verksamhetsinriktningen som kunskapsproduktionens

användninganvändbarhet och kvalitet. Så kan faktiska användning ett lämpligt mått. t ex rapporters vara Om rapport används i undervisning kan det ses som ett mått på att en den är tillgänglig och håller viss kvalitet. Ett annat mått på en spridning och kvalitet är antal citat i vetenskapliga verk och tidskrif-

ter bibliometri. Att vetenskaplig rapport ofta citeras kan ses som - en indikation på såväl spridning som kvalitet. en

Relevans och kvalitet

BRÅ kan räknas till sektorsforskningsorganen dess mål är att tjäna sin samhällssektor. God sektorsforskning kräver såväl vetenskaplig

sou 199280 Bilaga 16 377

kvalitet som samhällsrelevans. Relevansbedömningen bör utgå från uppfattning sektorns en om behov av kunskap och en bedömning av förutsättningarna för att resultaten ska kunna komma till användning eller bidrag till ge kunskapsutvecklingen inom området. Relevansen kan också bedömas i termer av att ett resultat kommit till användning eller är användbart. Man bör då också komma ihåg att resultaten kan användas på flera olika sätt t ex för att lösa akuta problem, som ett bidrag till kunskapsuppbyggnaden, i den politiska debatten etc. BRÅs verksamhetsidé kan också tjäna utgångspunkt som för innebörden av relevansbegreppet. För att verksamheten ska vara relevant räcker det inte med att man håller sig till ämnet. Det ställs också krav på bl a aktualitet, originalitet och på att det finns behov av verksamheten. Samtidigt kan man inte avskärma sig från den politiska och ekonomiska verkligheten. De uppgifter kan som anses relevanta för BRÅ påverkas också faktorer bl av som a ekonomi, rättssäkerhet, integritet, beställarens mål och praktisk genomförbarhet. När det gäller kriterier för att bedöma relevansen kan skilja på man vetenskaplig relevans och samhållsrelevans. Vid bedömning den av vetenskapliga relevansen bör man ta hänsyn till om forskning är ett

effektivt sätt att lösa problemet i fråga, verkligen får ny

om man kunskap, problemets aktualitet och frågeställningarnas originalitet. Samhällsrelevans å andra sidan år fråga sektorns behov mer en om och tillåmpningsmöjligheter. Kvalitet är ett begrepp som inte kan separeras från relevansbegreppet. Snarare är det fråga om två sidor av samma sak. Man kan tala om inom- och utomvetenskaplig relevans där inomvetenskaplig relevans avser frågor om bl a metod och teoribildning och den utomvetenskapliga relevansen avser frågor resultatens användbarom het och användning.

Mätning av informationen

Informationsenheten svarar för att den kunskap som produceras inom BRÅ förs i form artiklar, ut av rapporter, broschyrer, konferenser, utställningar m m. Sedan flera år tillbaka har olika mätningar gjorts och görs fortlöpande för att undersöka spridningen, tillgängligheten och läsvärdet när det gäller BRÅs publikationer. Mätningarna avser allt ifrån antalsmåtningar, upplagestorlek, försäljningsiffror och pressbevakning till enkät- och intervjuundersökningar. En hel del arbete läggs också på att undersöka i vad mån ner publikationerna når rätt målgrupper. Enligt BRÅs uppfattning bör resultatet informationsverksamav

378 Bilaga 16 sou 199230

heten fortlöpande bedömas genom undersökningar som belyser spridning och tillgänglighet då framför allt med hjälp av kvantitativa mått. Det är här, liksom i andra sammanhang, en fråga om vilken nivå som är rimlig i förhållande till ekonomi, arbetsinsats och den eventuella nyttan av det förväntade resultatet. Detta utesluter inte att man med viss regelbundenhet låter genomföra effektmätningar i form av bl a läsvärdesundersökningar till en kostnad av cirka 75 000- 100 000 krår. Som tidigare påpekats bör kvalificerad utvärdering BRÅs en av FoU-verksamhet också, mer eller mindre indirekt, kunna tjäna som en läsvärdesbedömning av rapporterna.

Utvärdering av forskning och utveckling

Någon kvalificerad utvärdering av verksamheten har hittills inte gjorts BRÅ varit föremål för översyn vid två tillfällen. Det trots att vore därför av stort värde om en sådan utvärdering kunde komma till stånd. Syftet med en utvärdering skulle vara att underlätta en extern bedömning av verksamheten och ge underlag för ställningstaganden beträffande framtida Verksamhetsinriktning och lämplig organisation. FoU-resultat kan bedömas utifrån olika utgångspunkter och av såväl användare, forskare som andra experter. Bland annat kan samhällsrelevans samt vetenskaplig kvalitet bedömas. Vilka kriterier som bör gälla för bedömningen är i princip, och i avsaknad av objektiva mätinstrument, de utsedda bedömamas egen sak. Frågan om vetenskapliga arbetens relevans och kvalitet får därför normalt sett avgöras utifrån vad man kan kalla en forskarsubjektiv måttstock, dvs utifrån vad utsedda bedömare forskare eller andra experter - anser. Forskningen bör kunna jämföras med den internationella forskningen på området och utvecklingsarbetet med det arbete som utförts vid BRÅ-liknande institutioner. En utvärdering BRÅs FoU-verksamhet bör på detta sätt kunna av ske genom en s k kollegiebedömning peer review. Det är viktigt att de experter som utses har likvärdig eller högre kompetens än den finns hos BRÅ samt att de är oberoende de utvärderade. Det som av är allmänt vedertaget att forskning bör bedömas mot en internationell bakgrund vilket förutsätter att sakkunniga utses bland internationellt välrenommerade forskare. Det är viktigt att de, för att kunna göra adekvata jämförelser, har insyn i och kunskap om den kriminalpolitiskakriminologiska forskning och utvecklingsverksamhet som bedrivs under likartade former internationellt. . Sådan expertis finns förutom i de övriga nordiska länderna bl i a Nederländerna, USA, Australien, Kanada och Storbritannien. Med hänsyn till översättningskostnader är det lämpligt att begränsa sig till

sou 199230 Bilaga 16 379

en engelskspråkig sakkunnigkrets. Till sakkunniga bör utses sammantaget 3-5 professorer från några de ledande universiteten eller av instituten i tre av dessa länder. För att utvärderingen ska kunna göras krävs att ett antal BRÅs av

rapporter översätts till engelska. Översättning av rapporterna kan

beräknas till ca 100 000 krrapport. Vissa rapporter ñnns redan översatta. Det kan dock bli aktuellt att Översätta ytterligare 5-10

rapporter. Vidare bör de sakkunniga på ett eller annat sätt få presentation en av rådet och det arbete som bedrivs här, t hearing i ex genom en samband med besök på BRÅ. Detta kan beräknas till ett en genomsnittlig kostnad av 25 000 kr per sakkunnig. Vad gäller organisation och närmare former för arbetet talar, enligt BRÅs uppfattning, principiella skäl för en extern utvärdering.

Kostnader

Erfarenheter från andra liknande utvärderingar visar att sådana normalt sett tar relativt lång tid i anspråk uppskattningsvis mellan sex månader och ett år. Om man bortser från översättningskostnadema torde de sammanlagda kostnaderna för en utvärdering uppgå till ungefär 500 000 kr. Därtill kommer tidigare nämnda kostnader för informationsenhetens resultatmätningar, sammanlagt 100 000 kr. Kostnaderna för översättning ett lämpligt urval BRÅs av av rapporter kan som framgått beräknas uppgå till mellan halv och en en miljon kr. En utvärdering blir därför relativt kostsam och inte ryms inom BRÅs nuvarande budget. BRÅ har emellertid i flera sammanhang understrukit vikten av att de rapporter publiceras också som finns tillgängliga for internationell publik och för det intematioen nella forskningssamarbetet. För översättning BRÅs en av rapporter talar således inte bara utvärderingsbehovet utan också andra skäl.

380 Bilaga 16 sou 199280

Bilaga

Pågåendeåterkommande mätning BRÃs

av verksamhet

BRÅ-rapporters tillgänglighet enkät medföljer rapport.

Användningen av BRÅ-rapporter i undervisningen vid universitet,

högskolor och folkhögskolor. Antal omnämnanden i riksdags- och regeringsmaterial. Projektet samhällstjänst följs upp i pressen liksom dess eventuella påverkan på politiker. Antalet konferensdeltagare samt omdöme enkät i direkt anslutning till resp konferens. Antal omnämnanden i press eller etermedier uppdelade på dagar, typ av medier, politisk profil etc. Antal sålda rapporter i förhållande till antal utsända sâljbrev. Hur ofta BRÅ-forskare citeras internationellt sökning i databasen Social Science Citation Index. Iásvârdesundersökning tidskriften APROPÅ enkätundersökning. av

Planerade mätningar BRÅs verksamhet

av

Antal lån av BRÅ-publikationer på olika bibliotek.

Iásvârdesundersökning av Brottsofferskrift enkät- och intervjuundersökning .

SOU 199280 381

Bilaga 1 7

BVN-modellen

Allmänna

riktlinjer för utvärdering av sektorsforskning

Hans Andersson och Ola Nyquist

l Generella kommentarer

I allt arbete vetenskaplig natur eftersträvar såväl av man en hög kvalitet som en hög relevans. Kvalitetsbegreppet har med pålitlig-

heten och generaliserbarheten att göra. I bedömningen av vetenskaplig kvalitet har tillgång till tradition och många man en personers erfarenhet. Relevansbegreppet har med användbarhet göra. att Det måste vara knutet till någons utnyttjande resultat och kompetens. av Dessa bedömningar har fått allt större aktualitet, en men har ännu inte funnit sin form.

Valet av riktlinjer bör utgå från sektorsforskningens uppgift att bygga upp kunskap och kompetens i avsikt lösa problem för att att tillgodose sektorns behov. I det perspektivet bör relevansbedöm-

ningen utgå från en uppfattning om sektorns behov och bedömning en av förutsättningarna för att resultaten skall kunna komma till användning. Om sektorsforskningen utförs vid högskola behov två en ser man av typer av relevansbedömningar bedömning inomvetenskaplig av relevans och bedömning utomvetenskaplig relevans, av sektorsrelevans.

Forskaren har att utifrån behovsanalys programorganets en

ocheller forskarens egen formulera ett forskningsbart problem. Det

är också forskarens att forskningsresultatet ansvar blir relevant för att lösa det uppställda problemet och att det också uppfyller inomen vetenskaplig relevans d att det är betydelse för den inomv s av vetenskapliga kunskapsutvecklingen. Resultatens användbarhet bör ställas i relation till behoven, så som de framstod när projektet började.

Resultatens användning har samband med förekomsten av en användare. Att ett resultat inte blir använt kan bero på felen bedömning från programorganetforskaren fanns

det från början

382 Bilaga 17 sou 199280

ingen möjlig användare eller det kan orsakas av externa händelser av politisk eller annan natur utanför de direkt berördas kontroll. I vilket fall kan i allmänhet inte göra forskaren ansvarig för man nog resultatens användning. Det finns också ett tidsperspektiv. Ju mer grundläggande en forskningsuppgift är desto längre fram i tiden ligger vanligen tillämpningen. Ett ensidigt satsande pâ att lösa akuta problem leder ofta till att kunskapsgrunden urholkas, slutsatserna blir löst grundade och FoU-processen blir ineffektiv. En viss grad av grundlighet bör därför karaktärisera ett FoU-projekt. Nedanstående riktlinjer skall i första hand betraktas som en minneslista. I det enskilda fallet kan det bli aktuellt att göra ett relevant urval. Ett projekt bör alltså värderas efter det som det är avsett att Tyngdpunkten i värderingen blir därmed olika för skilda FoUvara. slag, exvis för vetenskapligt högskolearbete, tillämpad forskning vid ett sektoriellt forskningsinstitut, tekniskt utvecklingsarbete och utredningar gjorda av t ex konsultfirmor.

2 Utvärdering av projekt

2.1 Problemets relevans samt metod- och teorinivå

FoU-problemet skall vara relaterat till en uppfattning om användningsområdets behov och förutsättningarna för de kommande resultatens tillämpning. Dess lösande skall kunna förväntas ge ett bidrag till kunskapsutvecklingen inom behovsområdet. Problemet skall ha ett sådant substantiellt innehåll att det kan bidraga till kompetensuppbyggnaden hos FoU-miljön. Problemet skall klart definierat och helst ha en viss generell vara giltighet, så att det kan befordra teoribildning. Bakgrund, avsikt, en avgränsningar och mål skall vara klart formulerade. Problemet skall angripas metodiskt och systematiskt. Arbetet skall baseras på tillräckliga vetenskapliga kunskaper och utnyttja vetenskaplig metodik ocheller beprövad erfarenhet. Inslag av metodutveckling ocheller teoribildning börskall förekomma.

2.2 Planläggning, genomförande och resurser

Projektet skall väl planlagt och genomföras på ett effektivt sätt vara med god resurshushållning. Projektet skall genomföras så att det ökar kompetensen och styrkan hos forskningsmiljön. Forskningsmiljön skall ha positiv betydelse för projektets en genomförande. Projektledare och forskare skall vara kompetenta för sina uppgifter. Resurserna skall vara tillräckliga.

sou 199280 Bilaga 17 383

2.3 Resultat och presentation

Resultaten skall vara relevanta för lösandet det av uppställda problemet. Resultaten skall kunskap ge ny och skall i någon mening ha en potentiell användbarhet, vilket i konkreta fall kan innebära t ex underlag för tekniska, ekonomiska och politiska beslut eller del i utveckling av nya system, produkter och Resultaten processer. skall vara pålitliga och generaliserbara och innebära kunskapsutveckling. Forskaren skall förhålla sig kritisk till sina resultat. De slutsatser som dras skall vara trovärdiga. Argument och slutledningar skall vara hållbara. Resultaten skall värderas i större perspektiv ett än det enstaka projektet. Rapporter och publikationer skall formulerad på vara ett begripligt sätt och målgruppen skall beaktas. Analyser, resultat etc skall presenteras på ett stringent sätt. Begränsningar i resultatens tillämpbarhet skall anges på ett tillfredsställande sätt.

2.4 Helhetsvärdering

Helhetsintrycket med hänsyn till kvalitet och relevans skall

vara gott. Projektet skall i ett internationellt perspektiv ligga en hög nivå.

Helhetsbedömningen kan lämpligen graderas och uttryckas inom

skalan Betydande Tillfredsställande Obetydlig. - -

2.5 Framtidsutsikter för

pågående projekt

Möjligheten att fullfölja projektet skall god. De förväntade vara resultaten skall kunna bedömas ha god potentiell en användbarhet.

3 Utvärdering av forskningsinstitution

3.1 Relevans samt metod- och teorinivâ

Forskningsprogrammets inriktning skall motsvara identifierade behov

inom den sektor institutionen arbetar. Bör ändring ske i programmets inriktning Institutionen skall hålla sig vålinformerad den internationella om utvecklingen av metoder och teorier inom sitt forskningsñlt.

Behöver fortbildning och internationella forskarkontakter förbättras

384 Bilaga 17 sou 199230

3.2 Planläggning, genomförande och resurser

Forskningsadministrationen skall vara effektiv så att tillgängliga utnyttjas väl. Forskamas kunnande i projektledning skall resurser vara gott. Forskningsledare och forskare skall vara kompetenta för sina uppgifter. Arbetsmiljön skall sådan att den upplevs som motiverande vara och inspirerande för forskarna. Institutionen skall vara väl utrustad sekreterarhjälp, teknisk hjälppersonal, bibliotek, datorer, mätutrustning, m m.

3.3 Resultat, dokumentation, information och

undervisning

Institutionens forskningsresultat skall ha god potentiell användbarhet och kunskap. Resultatens kvalitet skall vara god, mått med ge ny internationella mått; de skall vara pålitliga och generaliserbara. Informationsnätet skall väl utbyggt. Dokumentationen från vara verksamheten skall vara god. Forskningen skall till nytta för utbildningen. vara

3.4 Samarbete och kunskapsöverföring

Samarbetet internt och externt, nationellt och internationellt skall vara effektivt och stimulerande för forskningen. Verksamheten skall ha medfört nära kontakt med näringsliv, myndigheter och andra berörda sektorsintressenter. Redovisningen resultaten skall ges en sådan form att en transav formeming till användning underlättas.

3.5 Sammanfattande värdering

Helhetsbilden vad gäller kvalitet och relevans skall vara god. Forskningen skall ha stärkt kompetensen i miljön och undervisningen förändringar rekommenderas med tanke på bättre kvalitet och

Vilka

nytta i forskningen

u L.

1992 O 5

- 10 - STOCKHOLM humana-nun

Statens offentliga

utredningar

1992 Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens 37. Psykiatrinoch desspatienter-levnadsförhållanden, - villkor i högskolan.U. vårdensinnehålloch utveckling.S.

Reglerför risker. Ett seminarium om varför 38.Friståendeskolor. Bidrag ochelevavgifter.U.

tillåter mer föroreningarinne än ute. M. 39. Begreppet arbetsskadaS.

Psykisktstördassituationi kommunerna 40.Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.Fi.

-en probleminventering socialtjänstens ur 41.Angående vattenskotrar.M.

perspektiv. 42. Kretslopp Basenför hållbarstadsutveckling.M. - Psykiatrini Norden -ett jämförandeperspektiv. 43. Eoocycles The Basisof SustainableUrban - Koncessionför försäkringssarnmanslutningar. Fi. Development.M.

Ny mervärdesskattelag. 44.Resurserför högskolansgrundutbildning.U.

Motiv. Del 45. Miljöfarligt avfall och riktlinjer. M. - - ansvar - Författningstextoch bilagor. Del Fi. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka forskning - Kompetensutveckling en nationell strategi.A. kring service,stödoch vård. - Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter.Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad, - Del II. Fi. Ekonomioch rätt i kyrkan. C. 48.Effektivarestatistikstyming Den statliga - 10.Ett nytt bolagför mndradiosändningar. Ku. statistikensfinansieringoch samordning.Fi.

1 Fastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassning marknadsföringslagstifmingen. av 12.Konstnärlighögskoleutbildning.U. C.

13.Bundnaaktier. Ju. 50.Avgifter ochhögkostnadsskyddinom äldre-och

14.Mindre kadmiumi handelsgödsel.Jo. handikappomsorgen. S

15.Ledningochledarskapi högskolan några 51. Översyn sjöpollscn.Ju. - av perspektivoch möjligheter. U. 52.Ett samhälleför alla. 16.Kroppenefterdöden. 53.Skatt dieselolja.Fi.

17.Densistaundersökningen obduktioneni - ett 54. Mer för mindre nya styrforrnerför barn-och psykologisktperspektiv. ungdomspolitiken.C. 18.Tvångsvärdi socialtjänsten ansvar och innehåll. 55.Rådför forskning och - om transporter 19.Lângtidsutredningen1992.Fi. kommunikation.K.

20.Statenshundskola.Ombildning från myndighettill Rådför forskning om transporter och

aktiebolag. kommunikation.Bilagor. K,

2l.Bostadsstödtill pensionärer. 56.Färjor och farleder.K.

22.EES-anpassning kreditupplysningslagen.Ju. av 57.Beskattning av vissanaturafönnåner Fi. m.m. 23.Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden.En hur miljöskulden rapportom 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas ingenting gör. M. om 25.Utvärdering av försöksverksarnheten med 3-årig 59.Läramppdraget.U.

yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan.U. 60.Enklareregler för statsanställda.Fi.

26.Rättentill folkpension kvalifikationsregleri - 61.Ett reformeratåklagarväsende.Del. A och B. Ju.

internationellaförhållanden. 62.Forskningoch utvecklingför totalförsvaret förslag 27. Årsarbetstid. - A. till åtgärder.Fö. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63.Regionala roller - - en perspektivstudie.C. regler. Fi. 64.Utsikt framtidensregioner sju debattinlägg.C. mot - 29.Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges 65. Kartboken.C. nationellasmittskyddsfunktioner. 66.Västsverige regioni utveckling.C. - 30.Kreditförsäkring Någraaktuellaproblem.Fi. - 67.Fortsattreformering av företagsbeskatmingen. Del

3I.Lagstiftning om satellitsändningar Fr. av TV-prograrn.Ku. 68.Långsiktigmiljöforskning. M.

32.Nya Inlandsbanan.K. 69. Meningsfullvistelsepä asylförläggning.Ku.

33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemastjänst C. 70.Telclag. K.

34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur.M. 71.Bostadsfönnedlingi former. Fi. nya 35.Kart- och mätningsutbildningari nya skolformer. M. 72.Det kommunalamedlemskapet.C.

36.RadioochTV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73.Välfärd och valfrihet- service, stödoch vårdför psykisktstörda. 74. Prova privat- Provningoch mätteknikinom SPoch SMPi europaperspektiv.N. 75. Ekonomiskpolitik under kriser och i krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet.Huvudbetänkande. Skogspolitiken inför 2000-talet.Bilagor Skogspolitiken inför 2000-talet.Bilagor II. Jo. 77. Psykisktstörda i socialförsäkringen ett kunskaps- underlag. S. 78.Utredningenom vissa internationellainsolvensfrågor. Ju. 79.Statens fastigheteroch lokaler ny organisation.Fi. - 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju.

Statens offentliga 1992 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

Bundnaaktier. [13] Koncessionför försäkringssammanslumingar. [S]

EES-anpassning kreditupplysningslagen. av [22] Ny mervärdesskattelag. Översyn sjöpolisen. [51] Motiv. Del av - Ett reforrneratåklagarväsende. Del A och B. [61] Författningstext ochbilagor. Del [6]

Utredningen om vissainternationella insolvens- Fastighetstaxering Bostadsrätter.[8] m.m.frågor. [78] Fastighetsskatt.

Kriminologisk ochkriminalpolitisk forskning. [80] Långtidsutredningen 1992.[19]

Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23]

Försvarsdepartementet

Avregleradbostadsmarknad. [24]

Forskning och utvecklingför totalförsvaret förslag Kartläggning av kasinospel enligt internationella - till åtgärder. [62] regler. [28]

Kreditförsäkring Någraaktuellaproblem.[30] - Socialdepartementet Risk- och skadehanterirtgistatlig verksamhet.[40]

Psykisktstördassituationi kommunerna Avregleradbostadsmarknad, Del ll. [47]

-en probleminventering socialtjänstens ur perspektiv.[3] Effektivare statistikstyming Den statligastatistikens - Psykiatrini Norden ett jämförandeperspektiv.[4] finansieringoch samordning.[48] - Kroppenefter döden.[16] Skattpådieselolja.[53]

Den sista undersökningen obduktionen i Beskattning av vissanaturafönnåner m.m. [57] - ett psykologisktperspektiv.[17] Enklareregler för statsanställda. [60]

Tvångsvård i socialtjänsten och innehåll.[18] Fortsattreformering av företagsbeskattningen. Del - ansvar [67] Statenshundskola.ombildning från myndighettill aktiebolag. [20] Bostadsförmedlingi nya fonner. [71]

Bostadsstöd till pensionärer.[21] Ekonomiskpolitik underkriseroch i krig. [75]

Rätten till folkpension kvalifikationsregler i Statensfastigheteroch lokaler ny organisation. [79] - internationellaförhållanden.[26]

Smittskyddsinstitutet- Utbildningsdepartementet

ny organisationför Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningensvillkor - - Psykiatrin och desspatienter levnadsförhållanden, i högskolan.[1] vårdens innehåll och utveckling.[37] Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Begreppet arbetsskada. [39] Ledning och ledarskap i högskolan någraperspektiv - Livskvalitet för psykisktlångtidssjuka och möjligheter. [15]

forskning kring service, stödoch vård. [46] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig - Avgifter ochhögkostnadsskydd inom äldre-och yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25]

handikappomsorgen. [S0] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter.[38]

Ett samhälleför alla. [52] Resurserför högskolans grundutbildning.[44]

Välfärd ochvalfrihet- service,stödoch vårdför Läraruppdraget. [59]

psykisktstörda.[73]

Jordbruksdepartementet

Psykisktstördai socialförsäkringen ett kunskaps- underlag.[77] Mindre kadmiumi handelsgödsel.[14]

Skogspolitikeninför 2000-talet.Huvudbetänkande.[76]

Kommunikationsdepartementet

Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor [76]

Nya Inlandsbanan. [32] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor ll. [76]

Rådför forskning om transponer och kommunikation.

Rådför forskning Arbetsmarknadsdepartementet

om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] - Färjorochfarleder.[56] Årsarbetstid. 271

Telelag. [70]

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet Ett nytt bolag för rundradiosändningar.[10] Lagstiftning om satellitsändningar TV-program. av [31] Radiooch TV i ett. [36] Meningsfull vistelse asylförläggning. [69]

Näringsdepartementet Prova privat- Provningoch mätteknikinom SPoch SMP i europaperspektiv.[74]

Civildepartementet Ekonomioch rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsvcrksamhct i folkrorelsemastjänst [33] EES-anpassning marknadsföringslagstifmingen.[49] av Mer för mindre nya styrfonner för bamvoch ungdomspolitiken.[54] Regionalaroller en perspektivstudie.[63] - Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg. [64] - Kartboken. [65] Västsverige region i utveckling. [66] - Det kommunalamedlemskapet. [72]

Miljö- och naturresursdepartementet Reglerför risker. Ett seminarium om varför tillåter mer föroreningarinneän ute. [2] Fastighelsdatasystemets dalorstruktur. [34] Kart- och mamingsutbildningari nya skolfonner. [35] Angåendevattenskotrar. [41] Kretslopp Basen för hållbarstadsutveckling.[42] - Ecocycles The Basis of SustainableUrban Develop- ment. [43] Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. [45] - Miljöskulden. En rapportom hur miljöskulden utvecklas om vi ingentinggor. [58] Långsiktig miljöforskning. [68]