Trygghet mot brott i lokalsamhället : kartläggning, principiella synpunkter och förslag : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

h b

9 9 u m u m

ället elbetänkande av Trygghetsutredningen

än

m Statens offentliga utredningar WW 1994:122 w Justitiedepartementet

brott i

Trygghet

mot

lokalsamhället

Kartläggning, principiella synpunkter och förslag

Delbetänkande av Trygghetsutredningen Stockholm 1994 ä

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar

Fritzies, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Det svartvita fotot omslaget är taget av fotografen Michael SvenssonNorrköpings Tidningar, ett annat foto av organisationen Farsor och Morsor på stan, övriga av Börje Alpsten

ISBN 91-38-13789-5 Graphic Systems AB, Göteborg 1994 ISSN 0375-250X

Till Statsrådet och chefen

för

Justitiedepartementet

Regeringen bemyndigade den 25 mars 1993 chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté bestående högst sju ledamöter med av uppdrag att se över frågor rörande trygghet i lokalsamhället samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kommittén. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 1 maj 1993 som ledamöter i kommittén riksdagsledamoten Jerry Martinger, ordförande, riksdagsledamöterna Kjell Eldensjö, Alf Eriksson, Ingbritt Irhammar, Gunnar Nilsson och Siw Persson samt oppositionsrådet Ingegerd Karlsson. Som sakkunnig tillkallades samtidigt avdelningschefen Bengt Frih och som experter generaldirektören Marianne Håkansson, räddningsdirektören Lars Bjergestam, länspolismästaren Lars Engström, departementsrâdet Claes Kring, rektorn Göran Lindberg, förbundssekreteraren Anita Sundin, direktören Hans Wermdalen, departementsrådet Fredrik Wersäll och ämnessakkunnige Mats Öhrström. Rättschefen Lotty Nordling förordnades den 17 maj 1993 expert. som

Hovrättsassessom Kazimir Åberg förordnades den 28 maj

1993 som expert samtidigt som Fredrik Wersäll entledigades. Till sekreterare förordnades den 1 maj 1993 f.d. departementsrâdet Börje Alpsten. Kommittén har antagit namnet Trygghetsutredningen. Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet Trygghet mot brott i lokalsamhället, Kartläggning, principiella synpunkter och förslag.

SOU 1994: 122 Till betänkandet fogas särskilda yttranden av Alf Eriksson, Ingbritt Irhammar, Ingegerd Karlsson och Gunnar Nilsson. Utredningen fortsätter sitt uppdrag med övriga frågor. Siktet är inställt på ett slutbetänkande år 1995. Stockholm i augusti 1994

Jerry Martinger

Kjell Eldensjö Alf Eriksson Ingbritt Irhammar

Ingegerd Karlsson Gunnar Nilsson Siw Persson

Börje Alpsten

SOU 1994: 122 Innehåll

Innehåll

Sammanfattning 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F örfattningsförslag 23

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel l

Arbetets uppläggning och avgränsning 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel Rollfördelningen i ett historiskt

perspektiv 27

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Större städer hade polis tidigt 28

. . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allmän ordning, belâtenhet och frid

blir allmän ordning och säkerhet 29 . . . . . . . . . . . . . .

3 Rollfördelningen i det kommunala

polisväsendet i och med 1925 års reform 30

. . . . . . . . .

3.1 Förhållandet mellan staten och kommunerna 31 . . . 3.2 1925 års reform reviderades efterhand 32 . . . . . . .

3.3 Polisbevakning på enskild bekostnad i det kommunala polisväsendet 33

. . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Trafikövervakning 34

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 3 Rollfördelningen i det statliga polisväsendet 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

J Kommunerna 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Polisnämnder till en början 35

. . . . . . . . . . . . . .

1.2 Polisstyrelser tillkom år 1973 36

. . . . . . . . . . . . .

1.3 Polisstyrelserna fick fler uppgifter 36

. . . . . . . . . .

1.4 Förhållandet polischef polisstyrelse 37

- . . . . . . . .

6 Innehåll

1.5 Den nuvarande ordningen 38

. . . . . . . . . . . . . . .

Polisstyrelsen 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Polisnämnderna 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Trañkövervakarna

parkeringsvakterna 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Andra aktörer 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Kontroll av regelefterlevnaden av andra

myndigheter än polisen och kommunerna 43

2.2 Ordningsvakter och väktare 43

. . . . . . . . . . . . . .

Bestämmelser om ordningsvakter 44

. . . . . . . . . .

Lag och förordning 44

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rikspolisstyrelsens Föreskrifter 46

. . . . . . . . . . . .

Bestämmelser om bevakningsföretag 51

. . . . . . . .

Lagen om bevakningsföretag 51

. . . . . . . . . . . . . Förordningen 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rikspolisstyrelsens föreskrifter 53

. . . . . . . . . . . .

Bestämmelser om skyddsvakter 56

. . . . . . . . . . . .

Lag och förordning 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och råd 57

. . . . . . .

Bestämmelser om jakttillsynsman 59

. . . . . . . . . .

Jaktlagen och jaktförordningen 59

. . . . . . . . . . . .

Rikspolisstyrelsens föreskrifter 59

. . . . . . . . . . . .

Naturvårdsvakter 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsbestämmelser 60

. . . . . . . . . . . . . . .

Rikspolistyrelsens föreskrifter m.m. 61

. . . . . . . . .

Gränsrenvakt m.m. 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Frivilliga organisationer och krafter 63

. . . . . . . . .

SOU 1994: 122 Innehåll

Kapitel

Statsmakternas beslut den allmänna inrikt-

om

ningen av kriminalpolitiken 65

0 o o 0 n o o

Kapitel

Den nuvarande rollfördelningen En kartläggning 67

o o o o o ø 0 0 0 o o ø o o

1 Inriktningen polisens verksamhet 69 av . . . . . . . . . . . .

1.1 Allmänt 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Insatser mot narkotika, ungdomsbrott och yrkeskriminalitet 70

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Allmänt 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Drogmissbruket är ett av samhällets största problem

. . . . . . . . . . . . .

Våga säga nej till droger

. . . . . . . . . . . . . .

Ungdomar är en viktig målgrupp 72

. . . . . . . .

Insatser mot yrkeskriminella 72

. . . . . . . . . . .

1.3 Ett problemorienterat arbetssätt och närpoliserkvarterspoliser 73

. . . . . . . . . . . . .

Manifestet Rakt på brottsligheten 73 . . . . . . . .

Ett exempel på det problemorienterade

arbetssättet; Slaget vid Möckeln 74 . . . . . . . . .

Ett exempel på kvarterspolisverksamhet; Orminge 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4 Närpolis samt en stärkt samverkan mellan polis och kommun 78

. . . . . . . . . . . . .

Närpolis

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En modell för förstärkt samverkan

mellan polis och kommun

. . . . . . . . . . . .

2 Kommunerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . o . o .

2.1 Bakgrund

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Rapporten Polis i glesbygd

. . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

Förslaget 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Remissutfallet 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Hur kommunerna på sin roll ser nu och i framtiden 87 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillståndsfrágorna 88

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Möjligheterna att organisera övervakning av ordning och trafik 88

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inflytande på polisverksarnheten

iandra fall 91 . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . .

Brottsförebyggande åtgärder i

kommunerna 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Enskilda aktörer 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Vilka är de enskilda aktörerna i dag 97 . . . . . . . . 3.2 Bankerna och posten 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Försäkringsbolagen 100

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Sveriges Köpmannaförbund 103

. . . . . . . . . . . . . .

3.5 Organisationer för företagare och anställda 105

. . . .

LO Rättsskydd AB 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Svenska Arbetsgivareföreningen 106

. . . . . . . . . . . TCO 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6 Organisationer för boende och fastighetsägare 110

. .

HSB riksförbund 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hyresgästernas Riksförbund 111

. . . . . . . . . . . . . .

Riksbyggen 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO 114

. .

Sveriges Fastighetsägareförbund 115

. . . . . . . . . . .

Villaägarnas Riksförbund 115

. . . . . . . . . . . . . . .

3.7 Hem och Skola-rörelsen 117 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.8 Idrottsrörelsen 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Riksidrottsförbundet 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . Svenska Fotbollförbundet 121 . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 122 Innehåll

3.9 Organisationer mot drogmissbruk 123

. . . . . . . . . .

Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning CAN 123

. . . . . . . . . . . . . . Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle 123 . . . . . . . Föräldraföreningen mot Narkotika FMN 124 . . . . . .

3.10 Pensionärsorganisationer 126 . . . . . . . . . . . . . . . .

Pensionärernas Riksorganisation PRO 126 . . . . . . . . Sveriges Pensionärsförbund SPF 127 . . . . . . . . . . .

Riksförbundet PensionärsGemenskap RPG 128

. . . . .

3.11 Trossamfunden 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse

DKSN 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Frälsningsarméns Socialtjänst 130

. . . . . . . . . . . . .

Förenade Islamiska Församlingar i Sverige

FIFS 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige

IKUS 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . LP-stiftelsen 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sociala Missionen 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sveriges Kristna Råd 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sveriges Muslimska Förbund 133

. . . . . . . . . . . . .

Syrisk-Ortodoxa Kyrkan 134

. . . . . . . . . . . . . . . .

3.12 Jourerna 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Brottsofferjourernas Riksförbund BOJ 135

. . . . . . .

Riksorganisationen För Kvinnojourer i Sverige

ROKS 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.13 Vissa ungdomsorganisationer 138

. . . . . . . . . . . . .

Fryshuset 138

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Farsor Morsor på stan 139 . . . . . . . . . . . . . . . .

Guardian Angels 140

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Non Fighting Generation 143

. . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

3.14 Organisationer mot brott 146 . . . . . . . . . . . . . . .

Butikssamverkan mot brott 146 . . . . . . . . . . . . . .

Riksorganisationen mot brott VVV 147

. . . . . . . . .

Svenska Stöldskyddsföreningen SSF 149

. . . . . . . .

4 Ordningsvakter, bevakningsföretag och

väktare, m.m 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1 Ordningsvakternas Riksorganisation OR 152 . . . . . . 4.2 SWESEC 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . .

Kapitel 6 Brottsutvecklingen 165

. . . . . . . . . . . . . . .

1 Omfattningen av vissa registrerade brott 166

. . . . . . . . . 2 Brortsbalksbrotten 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Brottsutvecklingen i några polisdistñlct 172

. . . . . . . . . .

Kapitel 7

Overväganden och förslag 175

. . . . . . . . . .

I Hur kan brottsligheten minskas 175

. . . . . . . . . . . . . . 2 Principer för rollfördelningen 179 . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Allmänna synpunkter 179

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Enskilda och kommuner har sedan länge varit

verksamma för att förebygga brott och för att upprätthålla ordningen 181

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Gränsdragningen mellan polisens uppgift och

insatser av kommuner och enskilda 182 . . . . . . . . .

3 Kommunernas roll 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Kommunens medverkan när det gäller att skapa trygghet mot brott 184

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 122 Innehåll ll

Bakgrund 184

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Aktuella utvecklingslinjer 185 . . . . . . . . . . . . . . . En samlad strategi 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I varje kommun bör det finnas en kontaktpunkt

mellan kommunen och polisen 190 . . . . . . . . . . . . Polisens samarbete med allmänhet och kommuner

fram hävs i polislagen 191

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Trafikfrågorna 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Tillståndsfrågoma 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 De enskildas insatser bör stödjas av det allmänna 196

. . .

5 Ordningsvalaerna, bevakninggöretagen och säkerhets-

branschen i övrigt 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Utredningsarbetets fortsatta inriktning 203

. . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Utredningens direktiv 209

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Förteckning över organisationer som

utredningen har träffat samman med 221 . . . . . . . .

Bilaga 3 Innehåll i utbildningen för ordningsvakter 227

. . . . .

Bilaga 4 Innehåll i utbildningen för väktare 229

. . . . . . . . .

Bilaga 5 Innehåll i utbildningen för skyddsvakter 237

. . . . . .

Bilaga 6 Innehåll i utbildningen för jakttillsynsmän 239

. . . . .

Bilaga 7 Innehåll i utbildningen för naturvårdsvakter 241

. . . .

Sammanfattning

Sammanfattning

Utredningen har i uppdrag att se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. I uppdraget ingår också att överväga den från kommunalt håll framförda tanken på att ge kommuner en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik. Uppdraget innefattar även en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter och väktare. Utredningen har också att överväga hur tryggheten mot brott skall kunna ökas genom ett vidgat engagemang från enskilda och genom privata initiativ, exempelvis genom grannsamverkan mot brott och annan lokal brottsförebyggande verksamhet. Utredningen skall vidare studera hur samverkan mellan enskilda och polisen kan utvecklas.

1 den nuvarande rollfördelningen

Kartläggning av

Utredningen har kartlagt de bestämmelser som nu finns beträffande rollfördelningen mellan polis, kommuner och enskilda. Den kartläggningen är givetvis nödvändig att göra men den har inte gett en helhetsbild hur förhållandena är i dag, vilka brister som finns och av vad som kan vara möjligt att göra i framtiden for att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. För att få en sådan helhetsbild har utredningen träffat företrädare för rad olika grupper och organisationer i samhället vilka berörs av en de aktuella frågeställningarna. Utredningen har bl.a. hållit hearingar med företrädare för

14 Sammanfattning

kommuner, banker, posten, försäkringsbolag och Sveriges Köpmannaförbund, organisationer för företagare och anställda, organisationer för boende och fastighetsägare, - Hem o. skola-rörelsen, idrottsrörelsen, organisationer mot drogmissbruk, pensionärsorganisationer, trossamfund, brottsoffer- och kvinnojourer, vissa ungdomsorganisationer, organisationer mot brott. -

Utredningen redovisar nu vad som kommit fram under kartlägg-

ningsfasen men begränsar sina överväganden och förslag i detta delbetänkande till ett antal principella frågor.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att utforma förslag när det gäller att finna former för att upprätthålla lag och ordning på det lokala planet men också för att tillgodose medborgarnas behov av

skydd mot brott.

Några av de frågor som utredningen kommer att studera närmare

ar

ordningsvakter, bevakningsföretag och väktare m.m.

säkerhetsbranschen i sin helhet utvecklingen av samarbetet mellan enskilda och polisen. -

2 Samhället måste intensifiera det brottsföre-

byggande arbetet

Den kartläggning som utredningen har gjort, visar att kommuner, företag och andra enskilda visar stort intresse för frågor om åtgärder för att minska brottsligheten i lokalsamhället. Men såväl det allmänna

som samhället i övrigt måste enligt utredningens mening intensifiera

det brottsförebyggande arbetet för att brottsligheten skall kunna

minskas väsentligt. Åtgärder måste sättas in på bred front. Utred-

ningen anser sig ha fått stöd för den tanken vid de hearingar

som utredningen har hållit.

Sammanfattning 15

3 Alla goda krafter i samhället måste samverka

för brottsutvecklingen att bryta

Utredningen att polisen liksom hittills skall ha som huvuduppgift anser att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Men det betyder inte att polisen skall för dessa uppgifter. Kommuner och enskilda ensam svara är sedan länge verksamma vid sidan av polisen i strävandena att förebygga brott och att upprätthålla ordningen. Gränsen mellan polisens verksamhet och andra aktörer är inte i alla avseenden skarp. Utredningen anser det dock inte möjligt att dra upp en klarare gräns för den verksamhet som alltid skall upprätthållas av polismän än den som finns i dag. Det är nödvändigt att anpassa samhällets insatser med hänsyn till utvecklingen. Brottsnivån och utvecklingen i fråga om allvarlig brottslighet är mycket oroande och det är viktigt att alla goda krafter i samhället samverkar för att bryta brottskurvan. För detta krävs ett brett engagemang över olika samhällssektorer, anpassat till förhållandena i olika delar av landet och till samhällsutvecklingen.

4 Kommunernas roll

4.1 Kommunernas medverkan i arbetet på att skapa trygghet mot brott

Genom en planmässig och målinriktad samverkan mellan de olika aktörerna när det gäller lokalt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete skapas de bästa förutsättningarna att minska brottsligheten och öka tryggheten mot brott. Den försöksverksamhet och de projekt som har genomförts eller pågår visar enligt utredningen klart att ett sådant arbetssätt ger mycket goda resultat. I en sådan samordnad verksamhet har kommunen enligt utredningen en viktig roll. Kommunala förvaltningar svarar för åtskilliga av de åtgärder från det allmännas sida som kan bidra till att förebygga brott och öka tryggheten. Det är naturligtvis viktigt att detta arbete

16 Sammanfattning

samordnas inom kommunen. De kommunala åtgärderna måste också samordnas med åtgärder från andra organ, inte minst polisen. Strävan måste vara att polisen och kommunen bygger sin samverkan på en samsyn när det gäller vilka problem som finns och hur de bör åtgärdas.

En samlad strategi

En lokal trygghetsplanering bör enligt utredningen ske i kommunal regi, i nära samråd mellan kommunen och polisen. Det bör vara en uppgift för polisen att ta fram det underlag och i övrigt ge kommunen det bistånd den kan behöva i planeringsarbetet. Ett handlingsprogram, en plan eller dylikt för verksamheten trygghetsplan bör enligt utredningen vara ett verksamt medel för samordning av den trygghetsskapande verksamheten. En sådan strategi bör kunna bygga på de samlade erfarenheterna och kunskaperna inom olika verksamhetsområden. Mål och riktlinjer bör kunna läggas fast liksom formerna för samverkan mellan olika aktörer. Genom att planmässigt och målinriktat dra upp en strategi skapas dessutom goda förutsättningar för att effektivt utnyttja tillgängliga resurser. Allt efter varierande lokala förhållanden bör en lokal trygghetsplanering kunna ta sig uttryck i exempelvis övergripande strategier, mera detaljerade trygghetsplaner, handlingsprogram för olika brottsförebyggande projekt etc. Också inrättandet av lokala brottsförebyggande råd, där så sker, bör vara en fråga som naturligen behandlas i detta sammanhang. Det är viktigt att betona att förutsättningarna för en lokal trygghetsplanering varierar från kommun till kommun. Det säger sig självt att både form och innehåll beträffande brottsförebyggande och trygghetsskapande verksamhet blir annorlunda exempelvis i en storstad jämfört med i glesbygden. Genom en trygghetsplanering kan kommunen ett naturligt sett ta ett helhetsgrepp på det brottsförebyggande arbetet. Därigenom kan man säkerställa att de berörda kommunala förvaltningarna har en gemensam strategi på området och arbetar tillsammans mot gemensamma mål.

Sammanfattning 17

Utredningen har övervägt om kommunerna lagstiftningsvägen bör åläggas att svara för en lokal trygghetsplanering i överensstämmelse med den ordning som nu har skisserats. Men utredningen har avstått från att nu lägga fram något sådant förslag. Redan före år 1996 bör det göras en lägesbeskrivning samt därefter en utvärdering. Ett uppdrag med den inriktningen kan lämpligen ges till BRÅ. Beroende resultatet sådan utvärdering får övervägas av en om ytterligare insatser bör göras för att främja en önskvärd utveckling.

I varje kommun bör det finnas en kontaktpunkt

mellan kommunen och polisen

Det faller utanför utredningens uppdrag att utarbeta förslag när det gäller polisens organisation. Det är i stället en uppgift för en annan av regeringen tillsatt kommitté, nämligen 1994 års polisutredning. Från de synpunkter som Trygghetsutredningen har att beakta, är det dock viktigt att det för varje kommun finns någon form av kontaktpunkt eller referensorgan mellan kommunen och polisen där trygghetsfrågor inom kommunen fortlöpande kan diskuteras. Det kan handla om att inrätta en polisnämnd enligt polisförordningen men också ett lokalt brottsförebyggande råd eller något annat organ. Sådana kontaktpunkter kan inrättas redan nu utan några författningsändringar. Utredningen vill starkt rekommendera att så sker. Det bör ses som en angelägen uppgift för kommunen och polisen det inte redan att, om har skett, komma överens om vilken form av kontaktpunkt som lämpligen bör finnas mot bakgrund av de lokala förhållandena.

Polisens samarbete med allmänhet och kommuner framhavs i polislagen

Utredningen föreslår en ändring av 3 § polislagen, som innehåller vissa bestämmelser om samarbete. Sedan paragrafen formulerades har polisen vidgat sitt samarbete betydligt. Utredningen föreslår därför att 3 § polislagen ändras så att det uttryckligen framhålls att polisen också skall samarbeta med allmänheten. Med hänsyn till den stora betydelsen av samarbetet med kommunerna bör paragrafen också ändras så att de kommunala myndigheterna tydligare framhävs. I paragrafen bör också tas in en regel om att polisen och andra myndigheter även i övrigt bör underrätta varandra om förhållanden som berör varandras verksamhet. Regeln är inte avsedd att upphäva den sekretess som i dag kan finnas

18 Sammanfattning SOU 1994.-122

mellan berörda myndigheter. Däremot erinrar den om vikten av informationsutbyte vid myndigheternas samverkan. Utredningen kommer att i det forsatta arbetet ta upp frågan om det finns behov av att se över de Sekretessregler som berör informationsutbytet mellan polisen och andra myndigheter som är verksamma inom det brottsförebyggande området.

4.2 Kommunal gatupolis bör inte inrättas

Enligt direktiven skall utredningen överväga tanken på att ge kommunerna en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik. Den tanken har tidigare framförts av några kommuner. Inte någon av de kommuner utredningen har varit i kontakt med har haft några önskemål om att det skall tillskapas en kommunal gatupolis, men flera vill däremot se utökade uppgifter för kommunala parkeringsvakter. önskemålet ligger i linje med pågående flerårigt ett försök i Stockholms polisdistrikt. Utredningen anser att det finns skäl att närmare undersöka i vad mån kommunal personal kan utföra viss trafikövervakning och annan ordningshållning i större omfattning än för närvarande. Utredningen kan tänka sig en ordning där kommunerna har möjlighet att frivilligt medverka i polisens trañkövervakning för att förbättra trafikförhållandena och öka trafiksäkerheten. Utredningen avser att återkomma i denna fråga i slutbetänkandet.

4.3 Kommunen ger tillstånd till användning av kommunens mark

Vid de kontakter som utredningen har haft med kommunerna har många kommuner fört fram att en kommun bör överta polisens uppgift att meddela tillstånd att disponera kommunens mark, eftersom det praktiskt taget genomgående är fråga om ärenden som inte kräver någon form av polisiära insatser. Utredningen avser att utreda den frågan ytterligare i det fortsatta arbetet och återkomma med förslag i slutbetänkandet.

Sammanfattning 19

5 De enskildas insatser bör stödjas det all-

av männa

Det allmänna bör enligt utredningen i större omfattning än nu stödja de enskildas insatser inom det brottsförebyggande området. Det kan t.ex. handla om att samverka med eller på annat sätt understödja frivilliga initiativ bland föräldrar eller boende. Som ett led i detta bör polisen ett uttryckligt uppdrag i polislagen att samverka med ges allmänheten. Det tidigare nämnda förslaget till ändring i 3 § polislagen har utredningen utformat i enlighet härmed. Den trygghetsplanering inom kommunerna som har berörts i det föregående bör enligt utredningen kunna användas som ett instrument för den behövliga samordningen mellan polis, kommun och enskilda, inklusive organisationer, när det gäller det trygghetsskapande arbetet. Planeringen måste göras i en dialog mellan de berörda, så att målen och strategierna är väl förankrade och anpassade till de lokala förutsättningarna. Även planeringen inte är formellt bindande för de om enskilda bör den ändå kunna fungera som en ledstjärna för det trygghetsskapande arbetet.

6 Ordningsvakterna, bevakningsföretagen och

säkerhetsbranschen i

övrigt

6.1 Samverkan mellan polisen, ordningsvakterna och bevakningsbolagen

Den kartläggning som utredningen har gjort visar att en rad frågor som rör säkerhetsbranschen i sin helhet bör ses över. Utredningen kommer därför inte att begränsa sin fortsatta utredning till enbart ordningsvakterna och bevakningsbolagen utan avser att ta upp frågor om exempelvis förutsättningarna för att driva larmcentraler och för att vara verksam som låssmed. Den helhetssyn på det trygghetsskapande arbetet som utredningen förordar måste gälla också den verksamhet som bedrivs av ordningsvakter och väktare. Även dessa är aktörer pâ det lokala planet när det gäller att skapa trygghet mot brott. Av stor betydelse i det fortsatta arbetet är därför att överväga regler om samverkan mellan polisen, ordningsvakterna och väktarna samt om de senares roller.

20 Sammanfattning SOU 1994.-122

Bör användningsomrâdetför ordningsvakter utökas

Utredningen har vid sin kartläggning många gånger mött uppfattningen från kommunala företrädare och andra att polisen på många håll inte har tillräckliga resurser för att upprätthålla en rimlig grad av polisiär närvaro. Detta får bl.a. till följd att medborgarna sällan ser några poliser och att det kan ta orimligt lång tid innan polisen är på plats vid utryckning. Dessa förhållanden har påtalats från glesbygdslänen i Norrland men också från andra delar av landet, såsom från skärgårdsområden där transportproblemen gör avstånden långa även om sträckan mätt i kilometer inte är så stor. Liknande problem har också påtalats från avsides orter i län som vi armars uppfattar som tätbefolkade. Enligt utredningen råder det i dag en allmän enighet om att trygghet mot brott förutsätter insatser från ett brett fält av aktörer, såväl poliser och andra yrkeskategorier som medborgare vilka medverkar i det trygghetsskapande arbetet. Denna inställning speglar också en internationell utveckling på området. Utredningen avser att i det fortsatta arbetet pröva de förslag som framförts från olika håll om ordningshållning ökad medverkan genom av annan personal än poliser. Utredningen skall då ingående analysera frågan huruvida polisens resurser för övervakning och annan ordningshållning kan ökas genom en vidgad användning ordningsvakter och av väktare. Utredningen avser att göra en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter och väktare med sikte på att tillgodogöra sig de erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av gällande lagstiftning. Det handlar både om att modernisera och förbättra reglerna och om att, som nyss nämnts, överväga en vidgad användning av ordningsvakter som ett komplement till polisens resurser för att skapa trygghet i samhället.

Andra lösningar

Utredningen utesluter inte andra lösningar när det gäller att komplettera resurserna för att övervaka ordningen än ökad användning av ordningsvakter och väktare. Utvecklingen utomlands går på många håll i riktning mot att också personer utan några andra befogenheter än de som tillkommer varje medborgare bidrar till tryggheten genom att samarbeta med polisen som ett extra öga. En grundtanke bakom

122 Sammanfattning 21 SOU 1994:

denna utveckling är att behålla övervakningen i polisiär regi fastän övervakningen ökas medverkan av andra än poliser.

genom Ansatser till sådan nätverksbildning finns också i Sverige, bl.a. en

projekt grannsamverkan mot brott.

genom som Utredningen att studera dessa frågor närmare och återkomma avser

med ett ställningstagande i sitt slutbetänkande.

Författningsförslag 23 SOU 1994: 122

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i

polislagen 1984:387;

Härigenom föreskrivs att 3 § och rubriken närmast före 3 §polislagen 1984:387 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Samverkan med andra myndigheter Samverkan med allmänheten, orgaoch organisationer nisationer och myndigheter

3 § Polisen skall samarbeta med 3 § Polisen skall samarbeta med åklagarmyndigheterna. Samarbete allmänheten, organisationer samt skall också äga med andra statliga och kommunala myndigrum myndigheter och organisationer heter för att öka de enskildas tryggvilkas verksamhet berör polisverk- het i samhället. Myndigheterna skall samheten. Särskilt åligger det där- ge polisen stöd i dess arbete. vid polisen att fortlöpande samarmed inom I den brottsbekämpande verksambeta myndigheterna socialtjänsten och underrätta heten skall polisen särskilt samarbesnarast dessa förhållanden som bör ta med äklagarmyndigheterna. om föranleda någon åtgärd av dem. Polisen skall underrätta myndig- Andra myndigheter skall polisen heterna inom socialtjänsten om förge stöd i dess arbete. hállanden som bör föranleda någon åtgärd dem. Även i övrigt bör av polisen och andra myndigheter underrätta varandra om förhållanden som berör deras gemensamma verksamhet.

Kapitel J Arbetets uppläggning

l

Kapitel

Arbetets och

uppläggning avgränsning

Enligt direktiven för utredningen Dir. 1993:37 skall utredningen se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. I uppdraget ingår också att överväga den från kommunalt håll framförda tanken på att ge kommuner en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik. Uppdraget innefattar även en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter och väktare. Utredningen har också att överväga hur tryggheten mot brott skall kunna ökas genom ett vidgat engagemang från enskilda och genom privata initiativ, exempelvis genom grannsamverkan mot brott och annan lokal brottsförebyggande verksamhet. Utredningen skall vidare studera hur samverkan mellan enskilda och polisen kan utvecklas. Direktiven är i sin helhet intagna i bilaga 1 . Utredningsuppdraget kan sägas bestå av ett antal delfrågor, som skulle kunna belysas var för sig. Men vi har funnit att det inte varit möjligt att se dessa delfrågor isolerat. Vi har ansett det nödvändigt att skapa en helhetsbild av hur förhållandena är i dag, vilka brister som finns och vad som kan vara möjligt att göra i framtiden för att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. För att få en sådan bild har vi träffat företrädare för en rad olika grupper och organisationer i samhället vilka berörs av de aktuella frågeställningarna. Det har inte varit möjligt att träffa alla men vi har genomfört träffar med en rad strategiska grupper och organisationer.

26 Kapitel 1 Arbetets uppläggning

I bilaga 2 finns en förteckning över dem. Denna kartläggningsfas har vi beskrivit relativt utförligt i kapitel Mot denna bakgrund har vi fört principiella diskussioner den om rollfördelning som bör gälla mellan polis, kommuner och enskilda i framtiden men också gått in på frågor om hur samverkan mellan olika aktörer skall kunna förbättras. Vi har även fördjupat i frågor oss om kommunernas roll när det gäller vad vi kallar trygghetsplanering. Vi anger också på ett antal punkter hur det fortsatta arbetet i utredningen

bör inriktas. Övriga frågor avser vi att behandla i ett kommande

slutbetänkande.

Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv 27

2 Kapitel

i

Rollfördelningen

historiskt

perspektiv

ett

Vid en diskusson av rollfördelningen är det naturligt att fråga sig hur har förhållandena utvecklat sig under modern tid. Vi är därför ganska utförliga i redovisningen av äldre förhållanden för att läsaren skall fylligare bakgrund till de förslag som vi presenterar längre fram.

en Den nuvarande rollfördelningen mellan stat, kommun och enskilda

när det gäller att skapa trygghet mot brott och ordningsstörningar är inte särskilt gammalt datum. Den daterar sig i allt väsentligt från

av

tiden för det industriella samhällets genombrott. I en broschyr om offentlig och privat kriminalpolitik, utgiven av Brottsförebyggande rådet BRÅ år 1988, skriver professorn Leif G W Perssson detta

om bl.a.

Historiskt sett är utvecklingen på det här området rakt motsatt den som man ofta populärt föreställer sig. I reportage i massmedia om den växande privata såkerhetsindustrin talar man gärna om hur bevakningsbolag och liknande håller på att ta över den kriminalpolitiska kontrollen i det moderna samhället. Den beskrivningen håller inte i ett längre perspektiv. I stället handlar det om ett sentida trendbrott i en utveckling där staten hela tiden har vidgat sitt kriminalpolitiska revir. I det förindustriella samhället var nämligen stora delar av den i dag offentliga och individorienterade kriminalpolitiken med polis, åklagare, domstolar och kriminalvård

överlämnad till privata intressenter. Övervakningen av allmän ordning och

säkerhet låg på borgarkårer och andra intressegrupper, och om en enskild utsattes för ett brott förväntades han i normalfallet och i sin egenskap av brottsoffer dra brottslingen inför skranket. Möjligheterna att skydda sig själv, sina närstående och sin egendom gick också vida längre än dagens nöd- och nödvämsregler. Det statsmonopol som finns i dag när det gäller individorienterade kriminalpolitiska åtgärder är ett resultat av det industriella samhällets genombrott. Den gamla typen av kontroll klarade inte längre av de krav

28 Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv

som det nya samhället ställde. Statens ekonomi blev för första gången stark nog att även bära kostnaderna för brottsbekämpande insatser. Institutioner som polis, åklagare och kriminalvård har 150 år på nacken och de ca uppstår i stort sett samtidigt i hela västvärlden. Det underliggande problemet, brottsligheten, är däremot som bekant åtskilligt äldre än så.

1 Större städer

hade polis tidigt

Städerna i Sverige har sedan lång tid tillbaka haft ett polisväsen. Det gäller i vart fall de större städerna. Det har på sedvana ansetts vara en grundad offentligrättslig förpliktelse for dem. Det har dock inte funnits några statliga regler om detta polisväsen. Städerna har praktiskt sett bekostat sitt polisväsen utan några statsbidrag. Köpingar som tillkom 1864 och senare har också haft polisväsen. De har enligt köpingsbrev haft för kostnaderna för detta. att svara För köpingar, som tillkommit före denna tid, och för landsbygden i övrigt är det svårare att säga något generellt. I slutet 1800-talet av reglerades dock viss polisverksamhet genom lagen 1899:77 angående fjärdingsmansbestyrets utgörande. Enligt denna lag ankom ordningens upprätthållande i första hand på länsmannenl, biträdd fjärdingsmän av och så kallade extra polismän. Varje sockenkommun på landet var enligt sistnämnda lag skyldig att anställa minst en fjärdingsman. Men länsstyrelsen kunde medge att två eller flera smärre socknarlkommuner, som gränsade till varandra, ñck förena sig fjärdingsman. om en Fjärdingsmannen utsågs av kommunalstämman för en tid av minst tre år i sänder. Enligt lagen skulle han ha skälig lön kommunen. Att av vara fjärdingsman kunde vara en bisyssla och var det ofta. Socknarna runt Stockholm började dock tidigt att anställa heltidsarbetande fjärdingsmän.

Åtskilliga kommuner anställde, utöver tjärdingsmän, så kallade

extra polismän. Enligt beslut av 1908 års riksdag bidrog staten med

Beteckningen länsmanändrades19l7 till landsñskal.

Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv 29

hälften kostnaden för dem, kommun, landsting eller enskilda av om lämnade motsvarande tillskott. Ifall, då behov av förstärkt polisuppsikt befanns oavvisligt, staten beredd att svara för mer än hälften var kostnaden. Extra polismän anställdes tills vidare, i regel av av länsstyrelsen.

2 Allmän beläten-

ordning,

frid blir allmän het och

ordning och säkerhet

Så sent som vid mitten av 1800-talet talade man om upprätthållande av allmän ordning, belåtenhet och frid, sannolikt ett vidare begrepp än uttrycket allmän ordning och säkerhet. Det senare uttrycket kom i bruk vid 1800-talets mitt. I kommunalförfattningarna som tillkom 1862 användes uttrycket allmän ordning och säkerhet. Kommunernas polisiära förordningsmakt legaliserades och reglerades i dessa författningar. Där fastställdes den kommunala normgivningen till frågor som rörde främjande av ordning och säkerhet samt sedlighet, hälsovård och vård om brandväsendet inom kommunen. I riksstyrelsens förvaltningsföreskrifter infördes uttrycket allmän ordning och säkerhet först i 1920 års departementsstadga.

30 Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv

3 i det

Rollfördelningen

kommunala polisväsendet

i och med 1925 års

reform

Under år 1925 lade den dåvarande regeringen fram en proposition om en reform av rikets polisväsen prop. 1925:58. Propositionen ledde

-

fram till en lagstiftning som omfattade polisväsendet i dess helhet, nämligen lagen 1925:170 om polisväsendet i riket. Lagen upphävdes först i och med förstatligandet av polisväsendet år 1965. Med polisverksamhet avsågs enligt 1 § 1925 års lag upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet, verkställande spaning och

av annan

undersökning angående brott ävensom den verksamhet i övrigt, som på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk ålåg polispersonal i denna egenskap. Med 1925 års polislag försvann inte begreppen fjärdingsman och extra polisman men bestämmelserna om de anställda blev på många punkter en annan än tidigare. Skälet till detta angav föredragande departementschefen i prop. 1925:58 om en reform av rikets polisväsen och om ett förslag till 1925 års polislag. Han sade bl.a. sid. 19.

Ofullkornligheten i nuvarande organisation gör sig gällande såväl i avseende å ñärdingsmännens egentliga polisverksamhet som i avseende å deras verksamhet som exekutionsbetjänter. Emellertid är att märka, att fjârdingsmännen endast i relativt ringa utsträckning tagas i anspråk för egentlig polisverksamhet. Givetvis beror detta delvis på att förhållandena på den egentliga landsbygden över huvud taget mera sällan nödvändiggöra ingripande av polisman. Men på sådana orter, framför allt i samhällen med sammanträngd befolkning, där ett mera regelbundet behov polispersonal av förekommer, torde det ligga i sakens natur, att fjärdingsmannen icke anses kunna utan särskild ersättning betungas med polisbevakning, för vilken han dessutom ofta saknar erforderliga förutsättningar. Man är sålunda här hänvisad till de så kallade extra polismännen, vilka för övrigt i många kommuner samtidigt äro fjärdingsmän. Enligt vad erfarenheten visar vägra emellertid kommunerna i fall, då dylik polispersonal behöves, ofta att ställa medel för avlöning till ñrfogande. Ehuru staten på åtskilliga ställen trätt emellan i Västernorrlands län bekostas sålunda den extra polispersonalen -

SOU 1994: 122 Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv 31

nästan helt och hållet av statsmedel finnas orter, i vilka extra polisperso- nal erfordras men av brist på medel icke kunna anställas. I kommuner, där anslag verkligen beviljas, äro dessa ofta otillräckliga. Då lönerna sålunda mångenstâdes måste bliva alltför låga och polismannen, såsom förut berörts, sündigt riskerar att i följd av anslagsindragning gå miste om sin befattning, är det tydligt, att det måste bliva svårt att erhålla och än mer att behålla dugliga extra polismän. Exempel lära för övrigt icke saknas på att ortsbefolkningen tagit illa upp, att polisman med nit och självständighet fullgjort sin tjänst och på att vederbörande kommun i dylika fall indragit anslag till polismannens avlöning. Jämvâl organisationen av den så kallade extra polispersonalen på landsbygden lämnar alltså mycket övrigt att önska.

Som nämnts, ledde förslaget i propositionen fram till lagen 1925: 170 om polisväsendet i riket. Lagen innebar i korthet följande. Högsta polismakten i riket tillkom Kungl. Maj:t, som i sista hand

hade ansvaret för den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande inom landet. Kungl. Mazjt hade tillsynen över polisväsendet. Kungl. Majzt hade vidare den samlade ledningen av polisväsendet vid inträffade eller befarade oroligheter och träffade de slutliga avgörandena om polismaktens användning. Under Kungl. Mazjt var länsstyrelserna högsta polismyndighet,

envar för sitt län, och hade i denna egenskap ansvaret för och

ledningen av polisväsendet där. Det ålog länsstyrelsen att övervaka att allmän ordning och säkerhet behörigen upprätthölls. Polislagen innehöll i övrigt regler om ett i huvudsak kommunalt

polisväsende.

3.1 Förhållandet mellan staten och kommunerna

Om förhållandet mellan staten och kommunerna anförde föredragande departementschefen bl.a. följande i propositionen 1925:58 om en reform av rikets polisväsen sid 30.

Det första spörsmålet, som möter vid en reform av polisväsendet, är frågan, detta bör förstatligas eller baseras på en samverkan emellan om staten och kommunerna, en samverkan, som tydligen kan vara enbart ekonomisk, enbart organisatorisk eller bådadera. En tredje möjlighet skulle vâl vara att göra polisväsendet helt och hållet kommunalt, men denna möjlighet torde sakna praktisk betydelse.

Beträffande dessa alternativ framhöll departementschefen sid 33.

32 Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv

För min del är jag av den åsikten, att ett förstatligande av polisväsendet icke inom överskådlig tid torde kunna komma i fråga. Bland de skål, som kunna anföras sådan lösning problemet, vill jag särskilt undermot en av stryka ett, nämligen det statsñnansiella. Ett förstatligande av polisväsendet skulle icke gärna kunna ske utan att staten iklädda sig åtminstone större delen av kostnaden för polisorganisationen. Då enbart avlöningskostnaden för de lokala polisavdelningama efter en polisreform torde komma att överstiga 16 miljoner kronor, medan staten för närvarande deltager i samtliga poliskostnader med omkring 1 miljon kronor, torde det vara tydligt, att det åtminstone icke för närvarande är möjligt att gå till ett förstatligande av polisväsendet. Ställer man sig på denna ståndpunkt, blir det givetvis nödvändigt att hur än polisorganisationen utformas låta den lokala polisorganisationen bliva en huvudsakligen och i första hand kommunal angelägenhet, vars ombesörjande ålägges vederbörande kommunala bildningar såsom en offentligrättslig förpliktelse.

Det bör i detta sammanhang nämnas att i en välkänd kommentar till

lagen 1925: 170 om polisväsendet i riket framhållits att staten har till uppgift att upprätthålla polisverksamhet men att kommunerna i Sverige av ålder ålagts omfattande skyldigheter i fråga om polisväsendet och dess organisation. Enligt 1925 års polislag ansvarade enligt kommentaren kommunerna principiellt för polisverksamheten men staten utövade en viss kontroll och lämnade också i viss utsträckning bidrag till

kommunernas kostnader.

3.2 1925 års reform reviderades efterhand

Den polisorganisation som tillkom genom 1925 års reform svarade snart inte mot de krav som samhället ställde. Kraven ledde till ändringar efter förhållandevis kort tid. För att stärka den lokala polisorganisationen inrättades därför år 1932 den s.k. statspolisorgani-

sationen. Chef för organisationen var en statspolisintendent. Stad med

10 000 innevånare kunde åläggas att hålla ett visst antal polismän för tjänstgöring som ordnings- och kriminalstatspolis. De polismän som kommenderades att tjänstgöra som statspolismän fördes samman till

en

statspolisavdelning. Sådana avdelningar förlades som regel till

residensstäderna.

Se Erik Sjöholm,lagstiftningen om polisväsendet, Stockholm 1951, och samma författaresOm politimakten och dessbegränsningar,Stockholm1964.

Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv 33

Inrättandet av statspolisorganisationen betydde inte att polisväsendet förstatligades. Det alltjämt fråga om ett i huvudsak kommunalt var polisväsende. Senare har flera statliga utredningar lagt förslag till ändringar i polisväsendet men de ledde inte fram till en grundläggande ändring av rollfördelningen mellan staten och kommunerna. Först 1957 års polisutredning medförde en viktig rollförändring mellan stat och kommun.

3.3 Polisbevakning på enskild bekostnad i det

kommunala polisväsendet

Genom det tidigare nämnda beslutet av 1908 års riksdag bidrog staten till kostnaden för extra polisman med hälften om en enskild en lämnade motsvarande tillskott. Någon motsvarande bestämmelse tycks inte ha funnits i den reglering som följde på 1925 års reform. I 18 § 1925 års polislag fanns däremot bestämmelser om polisbevakning pd enskild bekostnad. Sådan bevakning fick anordnas vid visst företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilt fall. Skyldigheten att anordna sådan bevakning var endast i begränsad omfattning författningsreglerad. Den reglering fanns gällde offentliga tillsom ställningar o.d. Polismyndigheterna förordnade personer som inte var anställda inom polisväsendet att utföra vissa begränsade polisiära uppgifter. Frågan i vilka fall och i vilken omfattning enskild kunde skyldig att anordna och bekosta polisbevakning oklartl. anses var

Se sid 196, Erik Sjöholm, lagstiftningen om polisväsendet,Stockholm 1951.

34 Kapitel 2 Rollfördelningen i ett historiskt perspektiv

3.4 Trafikövervakning

Genom lagen 1957:258 angående ändrad lydelse av 18 § 1925 års polislag infördes i ett andra stycke bestämmelser som bemyndigade Kungl. Maj att för visst polisdistrikt medge att uppgifter som hängde samman med trafikövervakning fick ordnas på annat sätt än som polislagen förutsatte. Men det skulle vara uppgifter av enklare beskaffenhet. Genom en samtidig ändring i polisreglementet 1957:363 föreskrevs att polischef skulle meddela ordningsvaktsförordnande för den som skulle ombesörja dylik trafikövervakning. Genom ett tillägg till vägtrafikförordningen kom vidare trafikövervakare under reglerna om skyldighet för vägtrafikant att efterkomma polismans anvisningar m.m. till trafikens ordnande. Nu angivna författningsändring tillkom efter ett förslag från Stockholms stad. Bakgrunden till förslaget var den då rådande polisbristen. Staden avsåg att sätta upp en kår av kvinnliga trafikövervakare. I regeringens proposition 1957:164 om den ändring av polislagen som berörts i det föregående hävdade föredragande departementschefen att man så långt det är möjligt skall söka lösa problemet med en bristande parkeringskontroll genom att stimulera rekryteringen till polistjänsterna. Som en extraordinär åtgärd borde dock enligt departementschefen förslaget med särskilda traflkövervakare prövas. De principiella betänkligheterna mot en sådan ordning syntes enligt departementschefen kunna vika, om övervakningspersonalen anförtroddes endast uppgifter av enklare beskaffenhet och uppgifterna klart avgränsades från övriga polisuppgifter. Riksdagen anslöt sig i allt

väsentligt till departementschefens uttalanden LlU 1957:30, rskr

1957:312. Med stöd av bestämmelserna i 18 § andra stycket polislagen lämnade Kungl.Maj:t där avsett medgivande Stockholms, Göteborgs, Malmö, Helsingborgs, Västerås, Uppsala, Eskilstuna, Borås, Linköpings, Sundsvalls, Karlstads, Umeå och Östersunds polisdistrikt. Den 1 januari 1961 infördes lagen 1960:683 om parkeringsbot. Lagen avsåg att möjliggöra förenklad handläggning av parkeringsförseelser, vilka inte var belagda med svårare straff än penningböter.

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

3 Kapitel

i det

Rollfördelningen statliga polisväsendet

Polisväsendet fick en statlig organisation genom beslut vid 1962 och 1964 års riksdagar i samband med att polis-, åklagar- och exekutionsväsendet förstatligades. Dessförinnan hade frågorna om statens engagemang i polisväsendet behandlats av flera utredningar efter 1925 års reform. Principbeslutet om polisens förstatligande fattades år 1962 prop. 1962: 148, SU 1962:183, rskr 1962:387. Beslutet byggde väsentligen på förslag av 1957 års polisutredning SOU 1961:34. Ett riksdagsbeslut om genomförande togs år 1964 prop. 1964:100, SU 1964:114, rskr 1964:259. Efter utredningar av 1962 års polisberedning genomfördes organisationen med verkan fr.0.m. den 1 januari 1965.

l Kommunerna

1.1 Polisnämnder till en början

En viktig fråga i reformarbetet gällde frågan om kommunernas inflytande över polisverksamheten efter förstatligandet. 1957 års polisutredning föreslog att inflytandet inte skulle kanaliseras genom en fast organisation utan regleras genom administrativa föreskrifter om skyldighet för polisdistrikten att hålla informationsoch samrâdskonferenser. Under remissbehandlingen av betänkandet vände sig många mot detta förslag.

36 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

Vid förstatligandet inrättades därför en polisnämnd i varje polisdistrikt. Ledamöterna i denna valdes av fullmäktige i de kommuner som ingick i distriktet eller av ombud för dessa kommuner. Polisnämndernas verksamhet inskränkte sig till att lägga fram förslag och göra andra framställningar till polischefen samt att avge yttrande till honom när han begärde det.

1.2 1973

Polisstyrelser tillkom år

Önskemål åtgärder för stärka polisnämndernas

om att inflytande fördes

efter hand fram i olika sammanhang. Det hade nämligen visat sig att många polisnämnder visserligen gjorde goda insatser när det gäller att skapa bättre kontakter mellan polis, medborgare och samhälle att men verksamheten varierade högst avsevärt från det distriktet till det ena andra. Det gjordes gällande att många av de kommunalmän som deltog i polisnämndernas arbete fann uppgifterna föga meningsfulla. Mot denna bakgrund fick 1967 års polisutredning i uppdrag att se över frågan om polisnämndernas kompetens och arbetsformer. I betänkandet SOU 1970:32 Polisen i samhället förordade utredningen

att polisnämnderna skulle ersättas av polisstyrelser med beslutanderätt

i vissa frågor. I huvudsaklig överensstämmelse med förslaget från 1967 års polisut-

redning inrättades den l januari 1973 polisstyrelser i alla polisdistrikt prop. 1971: 173, JuU 1972: rskr 1972:19. Samtidigt upphörde

polisnämnderna.

1.3 Polisstyrelserna fick fler uppgifter

De ändringar som sålunda genomfördes ansågs efter tid inte tillen räckliga. 1975 års polisutredning fick därför i uppdrag att upp-

märksamma frågan om medborgarinflytandet över polisverksamheten.

I sitt betänkande SOU 1979:6 Polisen förklarade utredningen att det

tedde sig naturligt att först ställa frågan 1972 års reform i

om praktiken hade tillgodosett önskemålet att polisverksamheten skulle få

en verklig medborgerlig förankring på det lokala planet. Utredningen fann det vara väsentligt att polisen har en sådan förank-

ring inom det område där den bedriver sin verksamhet att förutsättningar skapas för att anpassa polisverksamheten till verksamannan het som samhället bedriver. Det är inte bara den särskilda karaktären

av verksamheten och den betydelse som denna har för medborgarna

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 37

som talar för att det medborgerliga inflytandet vidgas. Men det fanns enligt utredningen också andra skäl som talar för att den övergripande styrningen polisens verksamhet sker genom de av politiskt ansvariga organen. Verksamheten är sålunda delvis av särskilt känslig och för medborgarna ingripande natur. En grundläggande förutsättning för ett framgångsrikt polisarbete var enligt utredningen därför att polisen omfattas med förtroende från medborgarnas sida. Detta enligt utredningen så mycket angeläget som polisen ofta var mer i den allmänna debatten utsätts för kritik även när den endast lojalt utför de uppgifter som har pålagts den.

1.4 Förhållandet

polischef - polisstyrelse

I betänkandet SOU 1979:6 Polisen förordade 1975 års utredning att arbetet för de förtroendevalda koncentrerades till principiella eller annars viktiga frågor i samband med planeringen av verksamheten. Förhållandet polisstyrelse-polischef skulle enligt utredningen utformas så att polisstyrelsen anger inriktningen av verksamheten och de grundläggande principerna för hur resurserna skall fördelas, medan det skulle ankomma på polischefen att verkställa dessa beslut. Så snart det är fråga om en konkret order eller kommendering där viss polis eller grupp av polismän anges, skulle enligt utredningen beslutet ankomma på polischefen eller på annan tjänsteman. Utredningen framhöll i betänkandet att det är viktigt att polisstyrelsema och polisens organ i övrigt har en fortlöpande samverkan med kommunala instanser. Formerna för denna samverkan bör dock inte bindas genom centrala beslut. Utredningen föreslog att varje kommun skulle vara företrädd i polisstyrelsen med en ordinarie ledamot. För att möjliggöra detta förordade utredningen att det högsta tillåtna antalet förtroendevalda ledamöter ökades från åtta till tio. statsmakterna följde på de flesta punkterna 1975 års utrednings förslag.

38 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

1.5 Den nuvarande ordningen

Polisstyrelsen

Nuvarande bestämmelser om polisstyrelserna finns i 5 § polislagen 1984:387 i dess lydelse genom lagen 1989:128. - Enligt detta lagrum skall polisstyrelsens ledamöter utom polischefen och biträdande polischefen väljas av kommunfullmäktige, om polisdistriktet omfattar endast en kommun, och armars av landstingen. De ledamöter och suppleanter som utses genom val skall vara svenska medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val till kommunfullmäktige. De bör väljas så att erfarenhet av kommunal verksamhet blir företrädd bland dem. Vid valet bör vidare beaktas att de olika delarna av polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade. Enligt 2 kap 11 § polisförordningen 1984:730 i dess lydelse genom förordningen 1990:521 avgör polisstyrelsen -

l viktigare frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten 2 viktigare frågor om polismyndighetens organisation och arbetsformer 3 frågor av större ekonomisk betydelse 4 frågor i samband med tillsättning av tjänster som länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent och kommissarie, 5 andra frågor som polischefen hänskjuter till styrelsen.

Frågor i samband med tillsättning av tjänster vid polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö får tjänstetillsättningsavgöras av utskottet. Utskottet fâr hänskjuta ett ärende till polisstyrelsen. Detta skall alltid ske när någon ledamot av utskottet anmäler skiljaktig mening. Styrelsen fär inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilt fall.

Polisnämnderna

Statsmakterna har dock numera gått längre i inflytandefrâgan än vad 1975 års utredning föreslog och har öppnat upp möjligheten för en polisstyrelse att inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polis-

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 39

distriktet som styrelsen bestämmer. Enligt 5 a § polislagen 1984:387 i dess lydelse genom lagen - 1990:997 skall i en polisnämnd ingå polischefen och det antal övriga ledamöter, lägst fem och högst tio, som polisstyrelsen bestämmer. Dessa ledamöter utses av polisstyrelsen. Polisstyrelsen fär bestämma att också chef för arbetsenhet inom nämndens område skall ingå. För de ledamöter som utses av polisstyrelsen skall lika många suppleanter utses.

Trafikövervakarna parkeringsvakterna

Som nämnts under punkten 3.4 i kapitel 2 infördes en möjlighet för kommuner att anställa trafikövervakare. I samband med förstatligandet av polisen uppstod frågan om dessa övervakare också skulle föras över till statligt huvudmannaskap. Men Polisberedningen som utformade förslagen till polisväsendets förstatligande föreslog att trafikövervakama även efter förstatligandet skulle kommunalt anställda. Beredningen fann det inte rationellt vara att öka kadern av välutbildad polispersonal i den utsträckning som fordrades för att övervakningen skulle bli helt effektiv. Möjligheten att utnyttja personal med lägre kompetens borde därför ses som en permanent lösning av övervakningsproblemen. Stor försiktighet borde dock enligt Polisberedningen iakttas vid tillskapandet av särskilda personalkårer för övervakningen. Under inga förhållanden borde det enligt Beredningens uppfattning komma i fråga att för trafikövervakningen anlita, förutom polis, än personalgrupp. Denna borde ha mer en enhetliga kvalifikationer. Från administrativa synpunkter ansåg beredningen att ett delat huvudmannaskap för trafikövervakningspersonalen inte skulle medföra några väsentliga olägenheter. Den särskilda trafikövervakningspersonalen var redan anställd hos och i övrigt administrativt underställd andra kommunala organ än de kommunala polisverken. statsmakterna gick i allt väsentligt på polisberedningens linje. År 1964 tillkom lagen 1964:321 kommunal trafikövervakning. om Den 1 januari 1976 hade länsstyrelserna enligt denna lag förordnat att 64 kommuner skulle ombesörja övervakning av efterlevnaden av föreskrifter rörande parkering och annan uppställning samt stannande av fordon. I proposition 197576: 106 föreslog regeringen en lag om felparkeringsavgift. Riksdagen godtog förslaget TU 197576:106, rskr 1975762240. Lagen 1976:206 tillkom. Den innehöll bestämmelser om straff för felparkering liksom tidigare lagstiftning. De gällande bestämmelserna återfinns även i lagen l987:24 om nu

40 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

kommunal parkeringsövervakning och förordningen l987:26

om parkeringsvakter i kommuner. Enligt 1 § lagen om felparkeringsavgift får regeringen förordna att lagen skall tillämpas i fråga om överträdelser av föreskrifter rör som parkering eller stannande av

fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller fordon som brukas med stöd saluvagns-, turistvagns-, av exportvagns- eller interimslicens

om överträdelsen inte är belagd med straff. Överträder någon föreskrift som anges i 1 § är han enligt 2 § lagen skyldig erlägga att avgift. Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifter som avses

i 1 § lagen, får parkeringsanmärkning enligt 5 § lagen meddelas

av en polisman eller av en sådan parkeringsvakt som i lagen avses om

kommunal parkeringsövervakning. Om det för parkeringsövervakningen i en kommun behövs parke-

ringsvakter får kommunen enligt 2 § lagen kommunal parkeringsom övervakning besluta att den själv skall svara för övervakningen. I beslutet skall anges det område parkeringsövervakningen skall som omfatta och det minsta antal parkeringsvakter behövs där. som Enligt 3 § lagen skall kommunen underrätta polismyndigheten i orten om beslutet och ändringar i det. Kommunen skall enligt 4 § lagen samråda med polismyndigheten i orten om den allmänna inriktningen och omfattningen parkeringsav övervakningen. Samråd skall också ske, om polismyndigheten begär det med anledning av en händelse beräknas kräva särskilda som

insatser i fråga om parkeringsövervakning.

Personal

Parkeringsövervakningen skall enligt 5 § lagen 1987 224 kommu-

om

nal parkeringsövervakning fullgöras parkeringsvakter har

av som genomgått lämplig utbildning för uppgiften. Parkeringsvakter förordnas enligt 6 § kommunen. Till parkeav ringsvakter får enligt samma lagrum förordnas arbetstagare hos

kommunen, andra kommuner,

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 41

b kommunala parkeringsaktiebolag, 4. sådana kommunala trafikaktiebolag som inom kommunen bedriver linjetrañk enligt yrkestrafiklagen 1988:263, 5. sådana bevakningsföretag som omfattas av lagen 1974: 191 om bevakningsföretag.

Som ett förordnande skall enligt samma lagrum också anses ett beslut av kommunen om anställning som parkeringsvakt eller motsvarande.

Rikspolisstyrelsen föreskrifter

Enligt 2 § förordningen 0987:26 om parkeringsvakter i kommuner meddelar Rikspolisstyrelsen efter samråd med Vägverket föreskrifter om utbildning av parkeringsvakter.

Försök med utvidgade uppgifter för parkeringsvakter

Trafikövervakningsavdelningen vid gatu- och fastighetskontoret i Stockholms kommun och polismyndigheten i Stockholm bedriver sedan den 1 juli 1993 en försöksverksamhet inom Stockholms kommun, där parkeringsvakterna har tagit över lotsningen av breda och tunga transporter inom kommungränsen. Enligt beslut av chefen för ordningsavdelningen vid polismyndigheten skall Gatu- och Fastighetskontoret under en tid av två år ombesörja eskort av tunga och breda transporter inom kommunen. Efter ansökan förordnar polismyndigheten parkeringsvakter vid kontoret som trafikanvisare enligt 8 § vägtrafikkungörelsen 1972:603. Enligt denna paragraf, som inte ändrats sedan författningen utfärdades, skall vägtrafikant lyda polismans anvisning för trafiken. Anvisning som ges av polisman gäller framför trafikreglerna och sådan anvisning som avses i 7 § samma kungörelse. Vad som sagts nu om polismans anvisning gäller enligt 8 § även anvisning av annan, som myndighet förordnat att övervaka trafiken eller ge anvisningar för denna. Enligt 7 § kungörelsen skall vägtrafikant följa anvisning för trafiken som meddelas genom vägmärke, vägmarkering eller trafiksignal. Innebär anvisningen avvikelse från trafikregel gäller anvisningen framför regeln. De parkeringsvakter som förordnas som trafikanvisare utbildas för verksamheten av polismyndigheten. Trafikanvisare som utför eskorterna färdas i bil med en takskylt som anger att det är fråga om eskortering av en tung och bred transport.

42 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

Trañkanvisaren bär en orange väst med texten Trafnkanvisare. Trañkanvisaren medför också en orange flagga med texten Tung Transport. Den används för att göra trafikanterna särskilt uppmärksamma när så behövs. I försöket har parkeringsvakterna enligt uppgift övertagit uppgifter

som tidigare legat på poliser. Övertagandet beräknas motsvara 2.500

polistimmar per år.

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 43

2 Andra aktörer

2.1 Kontroll av regelefterlevnaden av andra myndigheter än polisen och kommunerna

Antalet gällande författningar med straffbestämrneler är nästan 400. Kontrollen efterlevnaden de straffsanktionerade bestämmelserna av av ankommer i stor omfattning på annan än polisen. Ett exempel på det är Statens Jordbruksverk när det gäller vissa författningar på jordbrukets område. Leder kontrollen till att misstanke brott föreligger skall dock myndigheten anmäla frågan till polisen om som sedan gör utredningen om brott. Ett annat exempel är Finansinspektionen. Enligt 17 § insiderlagen 1990: 1342 övervakar Finansinspektionen

efterlevnaden av samma lag. Övervakningen sker på finans-

marknadsavdelningens insiderenhet, övervakar handeln med som fondpapper på de tre börserna Stockholms fondbörs, OM Stockholm AB och PMI. Om brott mot insiderlagen kan misstänkas påbörjar insiderenheten utredning den företagna handeln. Visar utredningen att missen av tanke om brott enligt insiderlagen kan riktas mot någon person görs bedömning av det eventuella brottets omfattning enligt insiderlagens en 21 och 22 §§. Om inspektionen anser att brottet inte är ringa upprättas åtalsanmälan skickas till Statsåklagarmyndigheten för speciella en som mål. En särställning intar Tullverket. Tullverket svarar inte endast för kontrollen efterlevnaden av vissa författningar utan verket skall av också göra utredningar. Anställda i Tullverket kan vidare i vissa fall utfärda ordningsbot och strafföreläggande.

2.2 Ordningsvakter och väktare

Enligt polisinstruktionen 1964:764 började att gälla i samband - som med polisväsendets förstatligande kunde polismyndigheterna förordna personer som inte var anställda inom polisväsendet att utföra polisbe-

Se sid 13 Johan Munck och Jan Vilgeus, Ordningsvakt och väktare, Andra upplagan, Stockholm 1992.

44 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

vakning. Samma bestämmelse fanns också i 1972 års polisinstruktion 1972:511. I instruktionerna angavs dock inte för vilka uppgifter en ordningsvakt kunde förordnas. Nu gällande lagstiftning lagen 1980:578 ordningsvakter och - om lagen 1974:191 om bevakningsföretag innehåller närmare be- stämmelser om uppgifter för ordningsvakt och väktare och utbildningen av dem. Ordningsvakt är en person som inte är anställd inom polisväsendet och har förordnats den lokala polismyndigheten

som av i vissa fall

länsstyrelsen eller rikspolisstyrelsen för att medverka till att upprätthålla allmän ordning. En ordningsvakt har normalt vissa särskilda befogenheter under sin tjänstgöring. Väktare är en person är godkänd för anställning i auktorisesom ett rat bevakningsföretag och som har till uppgift att utföra bevakningstjänst. Till skillnad från ordningsvaktema har väktarna inga speciella befogenheter utöver dem som tillkommer medborgare i allmänhet. Men en väktare kan ibland ha ett förordnande ordningsvakt. Då som har han också befogenheter normalt följer med sådant som ett förordnande. Polisen anlitar ordningsvakter och väktare för uppgifter som ansetts vara polisiära. Exempel på det är bevakning av ambassader, ordningshållning i tunnelbanestationer och vid flygplatser. I det sammanhanget må erinras att polisens uppgifter har utökats om sedan andra världskriget. Det har skett att företeelser genom nya tillkommit men också att staten tagit på sig uppgifter genom som tidigare tillkom annan. Ett exempel på det är bevakning i tunnelbanestationerna. Gränsen mellan vad har ålegat polisen och vad som som ankommit på annan har dock aldrig varit särskilt skarp. Bevakningsföretagens stora marknad ligger inte på områden som betraktats polisära utan på områden där företag och allmänheten som vill ha ett skydd som går utöver det samhället erbjuder. som

Bestämmelser om ordningsvakter

Lag och förordning

Enligt 1 § lagen 1980:578 om ordningsvakter får den inte är som anställd som polisman förordnas ordningsvakt medverka till att som att upprätthålla allmän ordning.

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 45

Enligt 2 § samma lag får ordningsvakter förordnas att tjänstgöra vid

1 allmänna sammankomster som avses i 2 kap 1 § ordningslagen 1993:1617 och cirkusföreställningar, 2 offentliga tillställningar som avses i 2 kap 3 § ordningslagen 3 bad- eller campingplatser och lokaler eller platser för idrott, friluftsliv, spel, lek, förströelse eller liknande som allmänheten har tillträde till, eller 4 lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker serveras till allmänheten med tillstånd enligt 37 § lagen 1977:293 om handel med drycker.

Om det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, får enligt 3 § lagen ordningsvakter förordnas även i annat fall än som avses i 2 När det gäller kvaliñkationskrav förutsätter lagen att endast den får förordnas till ordningsvakt som med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65 år. En ordningsvakt förordnas av Rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen om det berör flera polisdistrikt inom länet och i övriga fall av polismyndigheten. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år. I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 skall det också innehålla uppgift om tjänstgöringsställe. Enligt 6 § lagen lyder en ordningsvakt under polismyndigheten i det distrikt där han tjänstgör. Han är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning. En ordningsvakt skall enligt 7 § lagen hålla polismyndigheten underrättad förhållanden rör hans verksamhet och är av sådan om som art att de bör komma till myndighetens kännedom. För att verkställa åtgärd får ordningsvakt enligt 8 § lagen inte en en använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör enligt samma lagrum i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och uppmaningar. När en ordningsvakt ingriper skall han enligt 9 § lagen se till att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet eller orsakar större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till dess syfte. Enligt 11 § får en ordningsvakt inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av uppdrag enligt lagen fått veta om enskilds

46 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

personliga förhållanden eller förhållanden betydelse för rikets av säkerhet eller för beivrandet brott. av Lagen innehåller vidare en rad bestämmelser om återkallelse förav ordnande och besvär över beslut. Enligt 6 § ordningsvaktsförordningen 1980:589 meddelar Rikspolisstyrelsen föreskrifter om ordningsvakters utrustning och utbildning samt de föreskrifter som i övrigt behövs för verkställighet av lagen om ordningsvakter.

Rikspolisstyrelsen föreskrifter

Allmänt

Med stöd av 6 § ordningsvaktsförordningen har Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1986:58 angående ordningsvakter. Viktiga punkter i dem anges i det följande. En av polisens huvuduppgifter är enligt styrelsen att upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället. Den verksamhet utförs som av ordningsvakt skall därför enligt styrelsen ses som ett komplement till och aldrig som en ersättning för polisen. Det finns enligt styrelsen inte något uttryckligt hinder mot att låta ett förordnande täcka samtliga de tjänstgöringsuppgifter i som anges punkterna 1 4 i 2 § lagen. -

Befogenheter

En ordningsvakts befogenheter gäller enligt styrelsen endast inom ramen för förordnandet. En ordningsvakt kan således inte medverka vid upprätthållandet av allmän ordning utanför det i förordnandet preciserade området, t.ex. när han förflyttar sig från ett tjänstgöringsområde till ett annat. Förordnande att upprätthålla allmän ordning i anslutning till viss verksamhet eller plats omfattar enligt styrelsen även allmän plats utanför eller närmast därintill, t.ex. ingångar till lokaler, infarter till områden samt särskilt upplåtna parkeringsplatser. Polismyndigheten kan enligt styrelsen låta en föreskrift om ordningshållning vid en offentlig tillställning eller vid en konsert innefatta skyldighet att anlita inte bara ordningsvakter utan även annan personal. Med annan personal avses bl.a. säkerhetsfunktionärer vid tävlingar, väktare och vaktmästare.

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 47

Särskilt behov

I 3 § ordningsvaktslagen finns tidigare angetts en bestämmelse som att ordningsvakt får förordnas om det finns ett särskilt behov och om från allmän synpunkt. Som exempel på det är av väsentlig betydelse sådana fall nämner Rikspolisstyrelsen

ordningshållning vid vissa allmänna lokaler, t.ex. riksdagshuset och allmänna domstolar, dit allmänheten i större utsträckning söker sig for att ta del av offentliga förhandlingar

vissa till allmänna kommunikationsmedel hörande stationer och hållplatser i storstadsområdena

bevakning av ambassader och konsulat i den mån verksamheten kräver ordningsvaktsförordnande

på s.k. kvasiallmänna platser, d.v.s innetorg och centrumanlägg- ningar.

Ordningsvaktsförordnanden bör enligt styrelsen inte förekomma för fullgörande av sysslor som passkontrollant, flygplatskontrollant, delgivningsman, vaktkonstapel, arrestant- eller forpassningsvakt. Ordningsvakter bör enligt styrelsen inte heller förordnas för trafikdirigering, hundhållning eller hundskattekontroll. Vidare bör enligt styrelsen regel avslag meddelas ansökningar som avser översom vakning i nationalparker, naturreservat eller andra naturvârdsobjekt samt bevakning av bostadsområden, vårdetransporter eller anläggningar som kräver kontrollåtgärder. För att en tillfredsställande kontroll skall bli möjlig bör enligt styrelsen den plats förordnandet avser vara preciserad och avgränsad. Särskild restriktivitet bör enligt styrelsen iakttas när fråga är om förordnanden som omfattar områden vilka fortlöpande frekventeras av allmänheten. Detta gäller enligt styrelsen vare sig områdena är allmän plats eller inte.

Kvaliñkationskrav

Vid prövning av sökandens lämplighet som ordningsvakt bör enligt styrelsen höga krav ställas på både laglydnad och allmän lämplighet. Den förordnas till ordningsvakt bör enligt styrelsen ha som

48 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

genomgått utbildning som föreskrivits av Rikspolisstyrelsen. Under mera extraordinära förhållanden och om mycket starka skäl föreligger kan enligt styrelsen ordningsvakt förordnas även om han inte till fullo genomgått föreskriven utbildning. Vederbörande måste dock enligt styrelsen uppfylla de övriga krav gäller för försom ordnande som ordningsvakt. I sådana undantagsfall bör enligt styrelsen tillses att ordningsvakten tilldelas endast begränsade uppgifter samt att han erhåller åtminstone en kortare introduktion genom polismyndighetens försorg. Förordnandet bör också enligt styrelsen endast ges kortvarig giltighet. Förordnandemyndighet får enligt styrelsen föreskriva att den som ansöker om att förordnas som ordningsvakt skall inställa sig personligen hos myndigheten för att hans fysiska status och lämplighet i övrigt skall kunna klarläggas. Förordnanden på kortare tid än 3 år kan enligt styrelsen komma ifråga t.ex. när lämplighetsprövningen gett anledning till att vederbörande först bör få tjänstgöra kort tid på prov eller när det är fråga om förordnande som avser en särskild tillställning, t.ex i samband med en större motortävling.

Ordningsvakts åligganden

Polismyndighet1änsstyrelse bör enligt Rikspolisstyrelsen i tjänsteföreskrift närmare ange i vilka fall och hur en ordningsvakt skall göra anmälan till myndigheten, när han påbörjar sin tjänstgöring. Ordningsvaktens uppdragsgivare, t.ex. en arrangör av en offentlig tillställning, har enligt Rikspolisstyrelsen ett ansvar för att god ordning råder vid tillställningen. En ordningsvakt skall därför enligt styrelsen hålla uppdragsgivaren informerad om förhållanden som avser ordningen vid tillställningen m.m. Enligt avtal eller motsvarande kan ordningsvakt skyldig att en vara följa uppdragsgivarens anvisningar, när dessa inte strider mot polisens. Lydnadsplikten mot polisen är dock enligt styrelsen alltid den primära. En ordningsvakt skall i sin tjänsteutövning uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Han skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iakttaga självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas utslag ovänlighet eller småaktighet. som av

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 49

Tvångsmedel

Utöver den rätt som tillkommer envar enligt 24 kap 7 § 2 rättegångsbalken att i vissa fall gripa person som begått brott har en ordningsvakt befogenhet att

avvisa, avlägsna eller omhänderta någon enligt 13 § polislagen - 1984:387 omhänderta person enligt 1 § lagen 1976:511 om omhänderta- gande av berusade personer m.m. beslagta spritdrycker, vin eller starköl enligt 2 § 5 lagen - 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker avvisa eller avlägsna någon från det område där han uppehåller sig, bl.a. enligt 16 § fjärde stycket allmänna ordningsstadgan 1956:617 och 7 § fjärde stycket lagen om 1956:618 om allmänna sammankomster utföra ytlig kroppsvisitation bedöms nödvändig säker- - som av hetsskäl och endast avser eftersökande av vapen eller annat farligt föremål enligt 19 § l polislagen 1984:387 använda våld enligt 24 kap l § brottsbalken nödvärn samt enligt i 10 § första stycket 2 och 4 polislagen. p

Innan en ordningsvakt använder tvångsmedel skall han enligt styrelsen genom upplysningar och anmaningar försöka få den som stör eller hotar allmän ordning att frivilligt upphöra med detta. Om möjligt bör ordningsvakten också erinra den ordningsstörande om de påföljder som bristande hörsamhet av tillsägelser och direktiv kan medföra. Det måste således alltid föreligga en rimlig proportion mellan mål och medel. Ordningsvakt som vid omhändertagande eller gripande använt handbojor skall enligt styrelsen skyndsamt anmäla åtgärden till polisman. Bestämmelserna i lagen 1976:371 om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. gäller därvid i tillämpliga delar.

Utbildning

Utbildningens målsättning är enligt styrelsen att en ordningsvakt skall bibringas så goda kunskaper att förekommande arbetsuppgifter kan lösas på ett korrekt och smidigt sätt. Polischef ansvarar för planering och genomförande av utbildning av ordningsvakter inom polisdistriktet. Behovet av ordningsvakter skall kartläggas och ställas i relation till det antal ordningsvakter som finns tillgängliga.

50 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

Genomförande av utbildning

Till varje kurs skall enligt styrelsens handbok för ordningsvakter utdelas till deltagarna tillsammans med myndighetens anvisningar för hur utbildningen skall bedrivas. Utbildningen skall bedrivas dels som självstudier dels som kvällseller veckoslutskurser under ledning av utbildad instruktör. Instruktör eller annan polisman inom myndigheten skall utses som kontaktman för eleverna under den tid som självstudier bedrivs. Den instruktörsledda utbildningen skall enligt styrelsen omfatta minst 25 timmar. Kursinnehället anges i bilaga För kontroll av deltagarnas kunskaper skall anordnas muntligt eller skriftligt prov. För de kursdeltagare som tillgodogjort sig utbildningen i enlighet med målsättningen utfärdas intyg om genomgången utbildning genom polischefens försorg. Behov av kontinuerlig fortbildning skall prövas av polismyndigheten.

Kostnader m.m.

Kostnader för annonsering, undervisningsmateriel, lokalhyra m.m. bestrids av polismyndigheten. Kursdeltagarna bekostar älva resan till utbildningsorten. Ersättning för förlorad arbetstjänst samt för utgifter avseende kost och logi utgår inte av statsmedel. Den instruktörsledda undervisningen är kostnadsfri. Polismans medverkan vid utbildningen av ordningsvakter betraktas som uppdrag i tjänsten varför kurstillägg skall utgå.

Uniformering och övrig utrustning

Rikspolissstyrelsen har i sina föreskrifter en rad bestämmelser om ordningsvakternas uniformering och utrustning i övrigt. Enligt dessa skall ordningsvakt vid tjänstgöring bära antingen uniformskyddsbeklädnad, fastställd av Rikspolisstyrelsen, eller för uppdraget lämplig civil klädsel. Vid tjänstgöring i civil klädsel skall ett tjänstetecken bäras. Efter medgivande av förordnandemyndigheten får ordningsvakt vara utrustad med batong och handbojor. Väktare som är anställd vid auktoriserat bevakningsföretag och har förordnats som ordningsvakt får vid sådan tjänstgöring bära bevakningsföretagets uniform men försedd med en funktionsbeteckning

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 51

som fastställts av Rikspolisstyrelsen. Ordningsvakt får använda hund i tjänsten efter särskilt medgivande av förordnandemyndigheten. Ordningsvakt får i princip inte i denna egenskap bära skjutvapen i tjänsten. Ett ordningsvaktsförordnande för fullgörande av ett uppdrag som till sin natur närmast är en väktartjänstgöring, exempelvis ambassadbevakning, kan i undantagsfall och av speciella skäl även avse rätt att bära skjutvapen. Att väktaren som utför uppdraget även har ordningsvaktsförordnande hindrar honom då inte från att bära skjutvapen. Ordningsvaktsemblem, funktionsbeteckning och tjänstetecken för uniform och skyddsbeklädnad anskaffas av Rikspolisstyrelsen. Statsverket betalar kostnaderna.

Kontroll

Det åligger den polismyndighet inom vars distrikt en ordningsvakt tjänstgör att övervaka att uniforms- och skyddspersedlar men också övrig utrustning som anskaffas eller bärs av ordningsvakten överensstämmer med Rikspolisstyrelsens bestämmelser.

Återkallande m.m.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd innehåller dessutom en rad bestämmelser om återkallelse, avstängning och utrustningar.

Bestämmelser om bevakningsföretag

Lagen 1974: 191 om bevakningsföretag innehåller de grundläggande bestämmelserna om bevakningsföretag. Bestämmelser finns också i förordningen 1989:149 om bevakningsföretag m.m. och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1987:1. Viktiga bestämmelser är följande.

Lagen om bevakningsföretag

Med bevakningsföretag avses enligt 1 § l st lagen 1974:191 beom vakningsföretag den som yrkesmässigt åtar sig att för annans räkning bevaka fastighet, anläggning, viss verksamhet, offentlig tillställning eller något annat sådant eller också att bevaka enskild for person dennes skydd. Enligt 1 § 2 st lagen gäller lagen inte bevakning som

52 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

utförs av statlig eller kommunal myndighet. Den gäller inte heller bevakning som utförs av enskild person, om denne endast fullgör uppdrag med stöd av ett förordnande som har meddelats honom av en myndighet enligt en bestämmelse i lag. Bevakningsföretag får inte bedriva verksamhet som avses i 1 § l st lagen utan tillstånd auktorisation. Särskild auktorisation krävs för att bevakningsföretag skall få åta sig bevakning av enskild person för dennes skydd. För utbildning av personal som skall utföra bevakningstjänst krävs också auktorisation. Företag som utan att vara bevakningsföretag bedriver sådan utbildning kallas utbildningsföretag. Enligt lagen får auktorisation beviljas endast om det kan antas att verksamheten

1 blir bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i Övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen, 2 inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning.

För auktorisation krävs också att företaget har utsett en person som föreståndare för verksamheten. All personal hos auktoriserat bevakningsföretag skall enligt 4 § lagen vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Detsamma gäller föreståndare för verksamheten samt ledamöter i bevakningsföretagets styrelse. Enligt 5 § lagen prövas fråga om auktorisation av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation. Prövning av personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag görs av länsstyrelsen i det län där den som prövas avses huvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten och ledamöter i företagets styrelse görs prövningen av den länsstyrelsen som utövar tillsyn över företaget. Den som är godkänd för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst väktare har enligt 7 § det skydd som avses i 7 kap 5 § brottsbalken när han utför sådan tjänst. Enligt 8 § lagen utövar länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte tillsyn över auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag. Enligt lagen skall här avsedda företag lämna länsstyrelsen de upplysningar om verksamheten som den begär för sin tillsyn. Lagen innehåller även en del andra bestämmelser om tillsyn, inspektion och återkallelse.

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 53

Förordningen

Enligt förordningen 1989: 149 om bevakningsföretag m.m. meddelar Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer närmare föreskrifter om utbildningen av väktare väktares uniform och utrustning i övrigt. Styrelsen meddelar samt om också de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen 1974: 191 om bevakningsföretag.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter

Allmänt

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1987:1 till lagen 1974:191 om bevakningsföretag och bevakningskungörelsen 1974:462. De huvudsakliga bestämmelserna och råden är följande. Kravet på yrkesmässighet innebär enligt styrelsen att verksamheten skall ha viss varaktighet och omfattning. Auktorisation erfordras exempelvis inte då någon mot ersättning tillfälligt utför bevakning annan, t.ex. under en fastighetsägares eller rörelseidkares tillfälliga frånvaro. Ett företag som med egen personal utför sin interna bevakning omfattas inte av lagen. Däremot blir lagen enligt styrelsen tillämplig om bevakningen utförs av ett av uppdragsgivaren helägt företag oavsett om ägaren är den enda kunden eller inte.

Auktorisation

Kravet att verksamheten skall bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt innebär enligt styrelsen att den eller de som skall bedriva verksamheten bör ha erfarenhet av och insikt i bevakning i stort och särskilt beträffande den slags bevakning som avses med ansökan om auktorisation. Kravet innebär enligt styrelsen vidare att företaget skall antas komma att följa de bestämmelser och föreskrifter som gäller för verksamheten, t.ex. bestämmelserna om lämplighetsprövning, kraven på genomgången utbildning samt föreskriven uniformering och utrustning i övrigt. Med kravet på att bevakningen skall bedrivas i överensstämmelse

54 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

med god sed inom branschen avses enligt styrelsen bl.a. att en viss minimistandard på bevakningen måste upprätthållas och att inte felaktiga eller olämpliga metoder används i bevakningsverksarnheten. Dessutom innebär enligt styrelsen kravet på god sed att bevakningen inte inkräktar på polisens arbetsområde eller att bevakningens utförande eller reklamen för den kan bibringa allmänheten den felaktiga föreställningen att företaget övertagit en rent polisiär funktion eller att företagets verksamhet kan jämställas med polisverksarnhet. Kravet på att företaget skall ha en lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet innebär enligt styrelsen att företaget i förhållande till sin storlek och inriktning skall bedömas komma att bedriva en seriös bevakning. Kvaliteten och effektiviteten den utförda bevakningen liksom sättet att utföra viss bevakning tillhör enligt styrelsen det avtalsfria området och den fria konkurrensen mellan företagen inom branschen. En kunds klagomål i dessa avseenden kan dock enligt styrelsen ge tillsynsmyndigheten anledning att vidta åtgärder, t.ex. en närmare inspektion av bevakningsföretaget. Anser tillståndsmyndigheten, då ett bevakningsföretag anmäler att verksamheten utvidgats, att denna får eller kan antas komma att få en olämplig inriktning, skall enligt styrelsen myndigheten vidta åtgärder för att söka åstadkomma rättelse. Skulle sådan rättelse inte uppnås, kan enligt styrelsen i sista hand frågan om företagets auktorisation tas upp till omprövning.

Auktorisation för bevakning av enskild person

Auktorisation för bevakning av enskild person får enligt styrelsen meddelas endast om det helt klart framgår att verksamheten är synnerligen angelägen ur allmän synpunkt och polisen inte åtar sig bevakningen. För att auktorisation för sådan verksamhet skall meddelas måste bevakningsföretaget enligt styrelsen ha en sådan storlek och organisation att den tillhandahållna bevakningen får den stadga och specialinriktning som krävs. Dessutom bör enligt styrelsen sådan bevakning endast utgöra ett komplement till bevakningsföretagets övriga bevakningsverksamhet. i

Kapitel 3 Det statliga polisvasendet 55

Godkännande av personal

En förutsättning för att en ansökan om godkännande skall tas upp är enligt styrelsen att vederbörande är anställd i auktoriserat bevakningsföretag eller företaget avser att anställa denne. Vid godkännande skall enligt styrelsen höga krav ställas på både laglydnad och lämplighet i övrigt för anställning i auktoriserat bevakningsföretag. Samma krav skall enligt styrelsen ställas på all i

bevakningsföretag anställd personal. På föreståndare, styrelseledamöter

och andra personer som har ett avgörande inflytande på företagets verksamhet, skall enligt styrelsen ställas extra höga krav i detta avseende. Lämpligheten i övrigt för anställning i auktoriserat bevakningsföretag utreds enligt styrelsen bevakningsföretaget genom referensav undersökning, undersökning hos tidigare arbetsgivare m.m. Endast den fyllt 18 år får godkännas som väktare. Innan väktare fyllt 20 som år får han dock enligt styrelsen inte anlitas för bevakningsuppgift som kräver större erfarenhet och mognad. Särskilda skäl att tidsbegränsa ett godkännande kan enligt styrelsen att anställningen är tillfällig, t.ex. ett tidsbegränsat vikariat, eller vara att viss tveksamhet föreligger beträffande verderbörandes lämplighet. Denna möjlighet att tidsbegränsa godkännande skall enligt styrelsen användas mycket restriktivt.

Utbildning av väktare

Väktare skall gå igenom grundkurs. Rikspolisstyrelsen har meddelat en föreskrifter grundkursen. Den omfattar 44 timmar och dessutom om 53 timmar i s.k. fortsatt grundutbildning. Härtill kommer praktisk yrkesträning under 120 timmar. Alltså sammanlagt 217 timmar. Uppgifter innehållet i utbildningen är intagna i bilaga om Utbildningen enligt styrelsen att bibringa eleverna nödvändiga avser kunskaper om

de rättsliga förutsättningarna för bevakningstjänsten bevakningsbranschen väktarens arbetsuppgifter polisväsendets organisation och funktion ordningsvaktsinstitutet brandmyndigheters organisation och uppgifter jämte förebyggande brandförsvar, brandsläckning och övriga åtgärder vid brand åtgärder i samband med upptäckt av brott säkerhetsföreskrifter och deras tillämpning -

56 Kapitel 3 Det statliga polisvdsendet

larmanordningar och andra bevakningshjälpmedel vanligt förekommande sjukdomstillstånd och principer för första hjälpen vid olycksfall och akut insjuknande samt arbetarskyddets regler och funktion. -

Övriga bestämmelser

Styrelsens föreskrifter och allmänna råd innehåller därutöver rad en bestämmelser om bl.a. tillsyn och återkallelse, uniformering och övrig utrustning.

Bestämmelser om skyddsvakter

Lag och förordning

Bestämmelser om skyddsvakter finns i lagen 1990:217 skydd för om samhällsviktiga anläggningar m.m. och förordningen 1990:1334 i samma ämne. I lagen ges bestämmelser vissa åtgärder till skydd om mot

sabotage, användning av våld, hot eller tvång för politiska syften, spioneri samt röjande i andra fall hemliga uppgifter rör - av som totalförsvaret.

En som bevakar ett skyddsobjekt och inte är polisman benämns skyddsvakt. Den som vill ha tillträde till ett skyddsobjekt eller uppehåller som sig invid ett skyddsobjekt är skyldig att på begäran den av som bevakar skyddsobjektet födelsetid och hemvist uppge namn, samt underkasta sig kroppsvisitation inte brev eller som avser annan handling. Enligt 11 § lagen får den som bevakar ett skyddsobjekt besluta om kroppsvisitation, om det behövs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras eller för att söka efter föremål kan i som tas beslag enligt lagen. Enligt 12 § lagen får den som bevakar ett skyddsobjekt också i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras avvisa, avlägsna eller, om en sådan åtgärd inte är tillräcklig, tillfälligt omhänderta en person inom eller vid skyddsobjektet, om personen

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 57

överträder något förbud gäller på grund av beslut enligt lagen - som vägrar att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig vägrar att underkasta sig kroppsvisitation. -

Enligt 13 § lagen har skyddsvakter dessutom inom skyddsobjektet och i dess närhet befogenheter som polismän att gripa den som det samma finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse till ett sådant brott samt att lägga beslag på föremål som personen för med sig. Detta gäller också om den misstänkte är på flykt från skyddsobjektet. Den som utses till skyddsvakt skall enligt 5 § förordningen 1990: 1334 vara godkänd av länsstyrelsen i det län där han är bosatt. För militär personal inom försvaret gäller särskilda regler. Enligt 18 § skyddsförordningen skall Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter utbildning och utrustning av skyddsvakter beträffande om annan än militär personal.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och rad

Med stöd 18 § skyddsförordningen har Rikspolisstyrelsen meddelat av föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1991:5 om utbildning och utrustning skyddsvakter samt bevakning av civila skyddsobjekt. I av detta sammanhang intressanta bestämmelser är följande. Lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. skyddslagen syftar bl.a. till att bereda vissa i lagen angivna objekt ett förstärkt säkerhetsskydd. I förordningen 1981:421 om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter finns bestämmelser som ålägger vissa statliga myndigheter att upprätthålla ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom sina verksamhetsområden. Enligt förordningen 1989:773 med instruktion för Rikspolisstyrelleder styrelsen polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott sen mot rikets säkerhet. Inom styrelsen bedrivs denna polisverksamhet av Säkerhetspolisen SÄPO. Med säkerhetsansvarig myndighet förstås i detta sammanhang en

myndighet eller ett företag motsvarande som ansvarar för säkerhets-

skyddet vid viss anläggning eller ett visst område. Med civila skyddsobjekt avses i det följande sådana skyddsobjekt som enligt 18 § 2 skyddsförordningen omfattas av Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt.

58 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

Utbildningens omfattning

Utbildningen skall enligt styrelsen ge eleverna kunskaper och färdigheter för att som skyddsvakt kunna bevaka skyddsobjekt. Utbildningen omfattar 40 timmar. Kursinnehållet i bilaga anges Fortbildning skall främst avse genomgång av ny lagstiftning och vidmakthållande av kunskaper i självskydd.

Utbildningens genomförande

För utbildning i ämnena brandförsvar och olycksfallsvård skall lärare från respektive ämnesområde anlitas, för utbildning i ämnet Självskydd lärare med polisiär instruktörsutbildning i ämnet. I bevakningsföretag anställd väktare eller ordningsvakt, som avses bli godkänd som skyddsvakt, skall genomgå avkortad skyddsvaktskurs som får ordnas genom bevakningsföretagets försorg. Annan person som avses bli godkänd skyddsvakt inte som men som genomgått väktargrundkurs eller ordningsvaktskurs skall genomgå fullständig skyddsvaktskurs. Godkännandemyndigheten får meddela väktare, ordningsvakter eller annan personal som tidigare genomgått motsvarande utbildning befrielse från föreskriven utbildning eller från det eller de ämnesområden som sökanden har genomgått utbildning i med godkända resultat. Den som genomför skyddsvaktsutbildning skall samråda med godkännandemyndigheten om utbildningens närmare utformning. Utbildningen är instruktörsledd.

Beväpning m.m.

En skyddsvakt får efter medgivande av godkännandemyndigheten vara utrustad med batong och handbojor. En skyddsvakt får vidare efter medgivande av samma myndighet utrustas med skjutvapen enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter om väktares utbildning och utrustning m.m. RPS FS 1987:1. Detsamma gäller medgivande att använda hund vid bevakningen.

Bevakning av civila skyddsobjekt

Länsstyrelsen skall upprätta en förtecknig över civila skyddsobjekt inom länet. Av förteckningen skall framgå hur bevakningen prioriteras

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 59

mellan skyddsobjekt i freds-, kris- och krigstid. För varje skyddsobjekt skall det finnas en bevakningsinstruktion.

Bestämmelser om jakttillsynsman

Jaktlagen och jakzjförordningen

Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbrott, får enligt 47 § jaktlagen 1987:259 vilt tas i beslag jakträttshavaren eller av av någon som företräder honom. Befogenheten gäller även sådan egendom enligt jaktlagen kan antas bli förverkad eller som kan som antas ha betydelse för utredning om brottet. Samma befogenhet tillkommer därtill förordnade jakttillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid kustbevakningen och tullverkets gränsbevakning. Enligt 53 § jaktförordningen 1987:905 förordnas jakttillsynsmän länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist. Förordnandet får av omfatta ett eller flera län. Föreskrifter om förordnande och utbildning jakttillsynsmän samt om deras utrustning meddelas av Rikspolisstyav relsen.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter

Rikspolissstyrelsen har med stöd av 49 § jaktstadgan 1938:279 meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1986:27 om utbildning jakttillsynsman. I detta sammanhang viktiga m.m av bestämmelser är följande. Ansökan förordnande till jakttillsynsmän görs skriftligen av uppom dragsgivaren hos länsstyrelsen i det län där jakttillsynsmannen är bosatt. Uppdragsgivare kan exempelvis vara jaktsvårdsförening eller jaktsarnmanslutning. Till jaktillsynsman får länsstyrelse förordna endast den som med hänsyn till laglydnad, insikt i jaktfrågor och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 inte 65 år. Förordnande men utfärdas för viss tid, högst tre år. I förordnandet skall anges det område som tillsynen avser. Endast den som med godkända resultat genomgått föreskriven utbildning får förordnas som jakttillsynsmän. Jakttillsynsman skall bära ett tjänstetecken under tjänstgöring. En jakttillsynsman får efter medgivande länsstyrelsen vara utrustad av med handbojor. Det skall anges i förordnandet. Tjänstetecken anskaffas av Rikspolisstyrelsen. Kostnaden stannar på statsverket.

60 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

Utbildning

Utbildningen avser att bibringa eleverna kunskaper och färdigheter för

att kunna utöva jakttillsynen. Innehållet i utbildningen omfattar 20 timmar. Innehållet i utbildningen i bilaga

anges

Utbildningens genomförande

Den som avses bli förordnad som jakttillsynsman skall genomgå föreskriven utbildning länsstyrelsens försorg. Länsstyrelsen får

genom

därvid anlita biträde av polismyndigheten i det distrikt där sökanden

har sitt hemvist. Utbildningen skall med undantag för ålagda självstudier vara instruktörsledd.

Bevis över genomgången godkänd utbildning utfärdas länsstyrel-

av

sen eller den polismyndighet genomfört utbildningen.

som

Kostnads- och ersättningsfrågor

Den instruktörsledda undervisningen är kostnadsfri. Kostnader för litteratur bestrids dock inte statsmedel. av

Kursdeltagare har själv att bekosta till utbildningsorten.

resa Ersättning för förlorad arbetsförtjänst liksom i förekommande fall utgifter för kost och logi betalas inte statsmedel. av

Naturvårdsvakter

Författningsbestämmelser

Enligt 27 c §naturvárdsförordningen 1976:484 förordnas naturvårdsvakt av länsstyrelsen i det län där naturvárdsvakten har sitt hemvist. Föreskrifter om förordnande och utbildning naturvårdsvakter

av

meddelas enligt samma lagrum Rikspolisstyrelsen efter samråd med

av

Statens Naturvárdsverk. I 5 § terrängskörningsförordningen

a

1978:594 finns motsvarande bestämmelser.

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 61

Rikspolisstyrelsens föreskrifter m. m.

Rikspolisstyrelsen har med stöd av 27 c § naturvårdsförordningen 1976:484 och 5 a § terrängkörningsförordningen 1978:594 efter samråd med Naturvårdsverket meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1993:10 förordnande och utbildning av naturvårdsvakom ter. De viktigaste bestämmelserna Som naturvårdsvakt bör enligt styrelsen i första hand förordnas en person som i sitt arbete sysslar med naturvård eller liknande frågor fältpersonal vid länsstyrelsen, personal vid skogsvårdssstyrelserna eller Domän, personer som är anställda för vård av naturvårdsobjekt och tullens gränsbevakningspersonal. Ansökan skall göras gemensamt av sökanden och hans uppdragsgivare skogsvårdsstyrelse, länsstyrelse, Domän, stiftelse etc. Enligt styrelsen synes naturvårdsförordningen och terrängkömingsförordningen inte ge utrymme för registerslagning vid prövning av ansökan om förordnande. Endast den som med godkänt resultat genomgått föreskriven utbildning får förordnas som naturvårdsvakt.

Utbildning

Utbildningen skall enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter bibringa eleverna kunskaper och färdigheter för att som naturvårdsvakt kunna utöva tillsynen. Utbildningen skall ske genom länsstyrelsens försorg. Länsstyrelsen skall därvid anlita biträde polismyndighet och får av även vid behov anlita annan lämplig kompetens. Rikspolisstyrelsen har bestämt innehållet i utbildningen bilaga 7.

Gränsrenvakt m.m.

I det föregående har ett antal fall där personer utrustats med speciella befogenheter berörts. Det finns fler, bl.a. bitillsynsmän och fisketillsynsmän. Vi slutar denna redovisning med att nämna ett glesbygdsfall. Enligt 4 § kungörelsen 1926:3 innefattande bestämmelser i anledning konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och av Finland angående i gränsområdena tillkommer det länsstyrelsen renar att förordna gränsrenvakter. De har till uppgift att ta emot underrättelser om renar från Finland som uppehåller sig olovligen i Sverige.

Enligt 2 § lagen 1926: l innefattande bestämmelser i anledning av

konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående

62 Kapitel 3 Det statliga polisväsendet

renar i gränsomrádena är ägare, då han erhåller kännedom

renarnas

om att renarna olovligen uppehåller sig i Sverige, pliktig att lata hämta

dem och driva dem till Finland. Gränsrenvakt får ta renarna under bevakning eller driva dem till Finland. Utdrivna renar skall överlämnas till ägaren.

Kapitel 3 Det statliga polisväsendet 63

2.3 Frivilliga organisationer och krafter

Det är numera många organisationer som ägnar sig brottsförebyggande verksamhet. Vi återkommer till den frågan i kapitel 5. Vi vill i detta sammanhang framhålla att det finns bestämmelser om samverkan mellan polisen och andra i författningar som reglerar polisens verksamhet. Enligt 3 §polislagen 1984:387 skall polisen samarbeta med myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. I polisförordningen 1984:730 finns också bestämmelser om samverkan av intresse i detta sammahang. Vid sitt arbete för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet skall polismyndigheterna enligt l kap. 3 § polisförordningen 1984:730 uppmärksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet. I detta syfte bör myndigheterna enligt samma paragraf utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande mellan polisen och allmänheten. Polisen bör vidare sträva efter att medborgarna råd och stöd, särskilt dem som ge har utsatts för brott, samt till att verksamheten präglas av tillse gänglighet och synlighet. Enligt l kap. 4 § polisförordningen skall myndigheterna inom polisväsendet organisera och planera verksamheten med utgångspunkt från att polisverksamheten skall vara lokalt förankrad och att polisväsendets samlade skall användas så effektivt möjligt med resurser som avseende på de mål och riktlinjer riksdagen och regeringen har som lagt fast. Enligt 2 kap. 3 b §polisförordningen kan det vid en polismyndighet finnas närpolisråd och andra för samråd och samverkan mellan organ myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten. Bestämmelsen tillkom förordningen 1994:72, vilken trädde i kraft den 1 genom april 1994.

Kapitel 4 Statsmakternas beslut om kriminalpolitiken 65

4 Kapitel

Statsmakternas beslut om

allmänna

den

inriktningen

av

kriminalpolitiken

Enligt 1 kap 4 § polisförordningen 1984:730 skall myndigheterna inom polisväsendet organisera och planera verksamheten med

utgångspunkt från att polisverksamheten skall vara lokalt förankrad och att polisväsendets samlade resurser skall användas så effektivt som

möjligt med de mål och riktlinjer som riksdagen och regeringen har

lagt fast. statsmakterna har under senare år framhållit behovet av en

markerad inriktning av kriminalpolitiken mot brottsförebyggande åtgärder. Regeringen har senast gjort det i 1994 års budgetproposition

1993941100 bil. 3. Föredragande departementschefen anförde där bl.a. följande 48.

Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformar de traditionella krinrinalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa består främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som är fast och konsekvent utformat och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande betydelse är att brottsligheten bekämpas på bred front. Häri ligger också att faktorer som bidrar till ett tryggare samhälle och minskad segregation år

66 Kapitel 5 Statsmakternas beslut om laiminalgøolitiken

viktiga inslag i en strategi för brottsbekämpning. Minst lika viktigt är att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är detta när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men ockå när det gäller att på sikt motverka brottslighet. Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig ersätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön. På manga håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt brottsñrebyggande arbete. Statsmaktema har ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.

I fråga om polisverksamheten framhöll departementschefen bl.a. följande s. 85.

I Sverige har riksdagen och regeringen slagit fast att polisverksamheten i ökad utsträckning skall inriktas mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder brottsförebyggande polisverksamhet; se b1.a. prop 199293: 100 bil. 3 s. 63 och 75. Riktlinjer har också givits om en ökad satsning på kvarterspolisverksamhet och på ökad synlighet i form av fotpatrullering.

Riksdagen synes inte ha gjort något särskilt uttalande i de frågor som har berörts i det föregående jfr bet. 199394:JuU19, rskr 199394229.

Kapitel 5 Rollfördelningen; en kartläggning 67

5 Kapitel

Den nuvarande

rollfördelningen

En

kartläggning

Vi skall enligt vara direktiv se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. Som ett led i en sådan översyn har vi funnit det nödvändigt att försöka kartlägga hur rollfördelningen mellan dessa aktörer är i dag. En beskrivning av de törfattningsbestämmelser som gäller inriktning och samarbete i fråga om brottsförebyggande verksamhet eller som kan tänkas påverka sådan verksamhet indirekt ger inte en bra bild av läget. Det finns dessutom mycket litet reglerat. Vi har ansett det nödvändigt att skapa en helhetsbild av hur förhållandena är i dag, vilka brister som finns och vad som kan vara möjligt att göra i framtiden för att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. Under en sådan kartläggning har vi koncentrerat vårt arbete till en undersökning av vilka aktörer som har viktiga brottsförebyggande uppgifter. Det visade sig att stora delar av det svenska samhället är

68 Kapitel 5 Rollfördelningen; en kartläggning

berörda och att många organisationer är verksamma på omrâdet. Det

har givetvis inte varit möjligt att kontakta alla dessa men vi har valt ut en rad strategiska grupper och organisationer. Vi har träffat

samman med företrädare för dem i hearingar där de belyst dagens problem, vilka åtgärder de själva sätter in och hur de vill se samhällets

satsningar för framtiden. Det har inte heller varit möjligt att träffa samman med företrädare för samtliga kommuner i landet. Vi har i samarbete med företrädare för Svenska Kommunförbundet valt ut kommunerna i storstadslänen

och i tre andra län, nämligen Kronobergs, Skaraborgs och Jämtlands

län.

Vi har tagit upp samma frågeställningar som i kontakterna med

tidigare berörda organisationer men också de särskilda kommunala

frågor som berörts i våra direktiv.

Vilka kommuner och organisationer som vi har träffat samman med

anges i bilaga Vad som kom fram vid dessa hearingar presenterar

vi helt kort i detta kapitel. Vi redovisar först vad som kom fram när det gäller polisens

verksamhet. Därefter följer ett avsnitt om kommunerna, ett annat

om

enskilda organisationer och sist ett avsnitt ordningsvakter och

om väktare.

Kapitel 5 Rollfördelningen; polisen 69

1 Inriktningen av polisens

verksamhet

1.1 Allmänt

statsmakterna har under år successivt givit uttryck för en delvis senare ändrad inriktning polisverksamheten. Det har skett under inflytande av bl.a. internationella strömningar inom såväl kriminologisk vetenav skap praktisk polisiär erfarenhet. Också i Sverige har forskningen som och praktiken allt kommit till insikt betydelsen av foremer om byggande och problemorienterad polisverksamhet. Bl.a. har Rikspolisstyrelsen tagit fram underlag för den politiska omorienteringen inleddes i slutet av 1980-talet. som I sammanfattning kan statsmakternas riktlinjer för polisverksamheten numera beskrivas på följande sätt. Målen för polisens verksamhet är att minska brottsligheten och att öka tryggheten. För att nå dessa mål skall polisen prioritera den brottsförebyggande verksamheten och den s.k. närpolisverksamheten. Den brottsutredande verksamheten skall också utvecklas. I polisens arbete skall det problemorienterade arbetssättet vara det dominerande. Detta innebär att analys, uppföljning och metoder sätts i centrum. När det gäller inriktningen mot olika slags brottslighet bör särskilda satsningar enligt statsmakterna göras mot vålds- och narkotikabrott samt ekonomisk brottslighet. Särskild uppmärksamhet skall också ägnas ungdomar riskerar att dras in i kriminalitet samt som vaneförbrytare och andra för förhållandevis stor del som svarar en av brottsligheten. Polisverksamheten skall i ökad utsträckning bedrivas i form av närpolisverksamhet, som kan ses som en utveckling av den sedan länge förekommande kvarterspolisverksarnheten. Särskilt när det gäller när- och kvarterspolisen är det enligt Rikspolisstyrelsen angeläget att

70 Kapitel 5 Rollfördelningen; Polisen

polisen samverkar med kommuner och andra som kan medverka i det förebyggande och trygghetsskapande arbetet. Den redovisade inriktningen genomförs nu stegvis inom svensk polis. I de följande avsnitten beskrivs inriktningen av polisens arbete närmare, med tyngdpunkten lagd på den brottsförebyggande verksamheten. Redovisningen grundar sig på underlag som vi fått vid hearingar med företrädare för Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheterna i Göteborg och Karlskoga samt med kvarterspolisen i Orminge i Nacka polisdistrikt. Vi skulle ha gjort en bredare kartläggning om tiden medgett det. Men vi utgår från att vad vi presenterar i det följande kommer att ge en god bild av den nuvarande inriktningen av polisens verksamhet.

1.2 Insatser

mot narkotika, ungdomsbrott och

yrkeskriminalitet

Allmänt

Svensk polis insåg tidigt behovet för polisväsendet av en gemensam, lättillgänglig och i skrift dokumenterad grundläggande strategi för hur statsmakternas intentioner skulle brytas ned och omsättas i det dagliga polisarbetet. Under åren 1989 1991 formulerades en sådan strategi. - Rikspolissstyrelsen publicerade och kommenterade strategin i de fyra s.k. manifesten. De togs fram i ett nära samarbete mellan den lokala, regionala och centrala polisorganisationen. Av naturliga skäl begränsades dokumentationen till områden vid denna tid prioriterasom des av statsmakterna. Bekämpningen av narkotikabrottsligheten har sedan många år tillhört de områden som prioriteras statsmakterna. Det därför naturligt av var att det första manifestet kom att behandla denna brottslighet. I manifestet, som publicerades år 1989, redovisades rad åtgärder för en att nå statsmakternas mål ett narkotikafritt samhälle. Vikten - av en engagerad samverkan mellan myndigheter, institutioner, föreningar och andra berörda betonades. I manifestet ungdomsbrotten, om som utkom följande år, framhölls vikten tidiga, förebyggande åtgärder av mot ungdomsbrottsligheten. År 1991 publicerades manifestet om yrkeskriminaliteten. I det manifestet föreslog Rikspolisstyrelsen kraftfulla åtgärder riktade mot denna relativt sett lilla grupp av kriminella. Det följande manifestet, med titeln Rakt på brottsligheten, kom senare samma år och kan betraktas som en ideologisk och praktisk

Kapitel 5 Rollfördelningen; polisen 71

utgångspunkt för ett intensifierat brottsförebyggande arbete. Manifesten skall enligt Rikspolisstyrelsen tjäna som en inspirationskälla för polismyndigheterna och deras personal.

Drogmissbruket är ett av samhällets största problem

I manifestet Rakt pd knarket konstateras att drogmissbruket utgör ett samhällets största problem. Inte minst i de yngre generationerna av drabbas många mycket hårt. I manifestet fastslås att det numera är polisens bestämda uppfattning att en framgångsrik narkotikabekämpning är möjlig endast om efterfrågan på narkotika kan begränsas. För att efterfrågan skall kunna minskas behövs i första hand förebyggande insatser, men också åtgärder riktade mot missbrukarledet. Polisen bekämpar narkotikabrottsligheten på gatunivån genom insatser mot gatulangning och eget bruk av narkotika. Av stor betydelse är också insatserna av polisen och andra for att begränsa utbudet, t.ex. genom åtgärder mot smuggling och överlåtelse. Enligt manifestet är samverkan mellan berörda myndigheter nödvändig för att missbruket skall kunna bekämpas. På det lokala och regionala planet måste socialtjänst, lokala fritidstörvaltningar, skola, polis, tull, kriminalvård, sjukhus och andra samverka både i det rehabiliterande arbetet. Även föreningslivet förebyggande och i det och föräldrar måste engageras.

Våga säga nej till droger

För att förebygga narkotikamissbruk samarbetar polisen mycket nära med andra, bl.a. skolan. Ett exempel på detta är Rikspolisstyrelsens projekt Våga säga nej till droger som sedan några år bedrivs vid Polismyndigheten i Göteborg. Projektet leds av en grupp bestående av representanter för polisen och for två skolor i Göteborg. Gruppen har tagit fram ett undervisningsmaterial för 17 lektioner. Det bygger på ett amerikanskt program DARE som anpassats till svenska tör- - hållanden. Målet i projektet är att på olika sätt förmå eleverna att stå emot trycket att använda droger.

72 Kapitel 5 Rollfördelningen; Polisen

Ungdomar är en viktig målgrupp

Mycket talar enligt manifestet Rakt pd ungdomsbrotten för att det är en relativt liten grupp ungdomar, riskerar att hamna i riskzonen som för kriminalitet eller redan har hamnat där. Följande siffror belyser detta.

60 procent av bilstöldema förövas av pojkar i åldern 15 19 år - - 20 procent av alla lagförda grövre brott begås ungdomar mellan - av 15 och 20 år ungdomarna i åldern 15 20 år endast mot 7 procent - - svarar av den totala befolkningen

Enligt nuvarande regler får enligt manifestet brott som begås av ungdomar under 15 år inte registreras hos polisen. En femtonåring som gjort sig skyldig till ett brott betraktas som debutant, trots att han med den aktuella gärningen kan ha tagit ett rejält kliv in i en redan tidigare inledd brottskarriär. Många snattar redan i IO-årsåldern. Det gäller enligt manifestet att ingripa tidigt mot ungdomar innan de hunnit etablera sig i kriminaliteten. Föräldrar har enligt manifestet ett stort ansvar för sina ungdomar. Men även andra vuxna måste enligt manifestet ta sitt och ansvar engagera sig i aktiviteter som fångar ungdomarnas intresse. Det kan till exempel ske genom att föräldrar och andra är ute bland vuxna ungdomarna kvällar och nätter och lär känna de miljöer och kretsar som ungdomarna umgås Då kan föräldrarna också reagera snabbare och säkrare, när ungdomar missköter sig eller rentav begår brott. Polisen måste samverka med sociala myndigheter, skola och fritidstörvaltningar samt samhället i övrigt. Polisen bör enligt manifestet utgöra navet i olika aktiviteter för att komma tillrätta med ungdomars brottslighet.

Insatser mot yrkeskriminella

I manifestet Rakt pá yrkeskriminaliteten fastslås att det är begränsad en och inte särskilt stor grupp personer som svarar för stor andel en av de brott som begås i samhället. Enligt manifestet är det angeläget att polisen kartlägger och aktivt följer de yrkeskriminella. Utredningar angående brott yrkeskriav minella skall polisen söka få handlagda i sammanhang och med ett

Kapitel 5 Rollfördelningen; polisen

förtur genom hela rättsprocessen. Ett nära och verkningsfullt samarbete mellan kriminalvården, socialvården, åklagarna och polisen är enligt manifestet nödvändigt för att de yrkeskriminella skall kunna hindras från fortsatt brottslighet.

1.3 Ett problemorienterat arbetssätt och

närpoliserkvarterspoliser

Manifestet Rakt på brottsligheten

I den av riksdagen under hösten 1990 behandlade propositionen prop

198990: 155 om förnyelse inom polisen angavs en delvis ny inriktning av polisens verksamhet. Enligt statsmakterna skall nu brottsligheten mötas med en ökad satsning på brottsförebyggande åtgärder i vid mening och på brottsförhindrande åtgärder. Strategin kan kort beskrivas på följande sätt. Ett brett förebyggande polisarbete är i många fall det sätt som på sikt ger bäst resultat när det gäller att komma till rätta med gatuvåld, ungdomsbrottslighet, narkotikahantering, skadegörelse och andra slag av kriminalitet och ordningsstörningar. Polisens förebyggande arbete förutsätter för framgång ett nära samarbete med andra myndigheter och organ, såsom skolan, socialtjänsten, folkrörelserna och föreningslivet. Enligt statsmakterna skall i första hand polisen avgöra vilka metoder som bör användas för att förverkliga strategin men statsmakterna har samtidigt framhållit behovet av en intensifierad verksamhet med kvarters- eller områdespoliser. Den nya strategin kräver en i grunden förändrad polisroll. I det fjärde manifestet Rakt på brottsligheten som kom ut år 1991, - behandlade Rikspolisstyrelsen den nya polisrollen. I den är det problemorienterade arbetssättet ett viktigt inslag. Detta s.k. proaktiva arbetssätt skall enligt Rikspolisstyrelsen prägla all polisverksamhet. I manifestet förordades vidare en väsentlig utbyggnad av kvarterspolisverksamheten, där enskilda eller grupper av polismän bedriver det lokala polisarbetet i egna geografiskt avgränsade ansvarsområden och i nära samverkan med de boende eller i området verksamma personer. Den polisiära strategin för det brottsförebyggande arbetet kan sägas nu i viss mån vara en återgång till arbetssättet hos forna tiders fjärdingsmän och småstadspoliser. Denna utvecklade form av kvarterspolisverksamhet har på år börjat benämnas närpolisverksamhet

senare se

t.ex. 1994 års budgetproposition.

74 Kapitel 5 Rollfördelningen; Polisen

Ett exempel på det problemorienterade arbetssättet;

Slaget vid Möckeln

Nuläge

Vid polisen i Karlskoga bedrivs ett omfattande försök som går under Slaget vid Möckeln. Försöket bedrivs i samarbete med BRÅ namnet och representanter för Karlskoga och Degerfors kommuner.

Syftet med projektet är att minska brottsligheten och skapa ökad trygghet i kommunerna och drogfria miljöer i samhället genom olika former av brottsförebyggande åtgärder. Eftersom polisen inte utan

hjälp av samhället i övrigt kan bryta brottslcurvan är polisens samverkan med andra en viktig del i försöket. De båda kommunerna har numera tagit ett särskilt beslut om att kommunerna har ett särskilt ansvar när det gäller att förebygga brott. Ett kommunalråd från Degerfors och ett från Karlskoga deltar i försöket.

Ett kommunalt brottsförebyggande strategipro gram har arbetats fram

för beslut i kommunfullmäktige i båda kommunerna under september

1994. Besluten omfattar även bildandet av lokala brottsförebyggande

råd.

Polismyndigheten har organiserats om under försöket. Myndigheten

består nu av ett antal enheter med ansvar för olika närpolisområden inom polisområdet. Polisledningen utgör numera en stab som ger enhetscheferna service. Enheterna är mycket självständiga inom ett

system med målstyrning. Det finns en utrednings- och spaningsenhet

med gemensamma uppgifter, men i övrigt arbetar polispersonalen vid enheterna med all polisverksamhet på ett problemorienterat sätt inom sina närpolisområden. I projektet fanns en ledningsgrupp SSP Skola Social Polis be- - stående av polismästaren som ordförande och bl.a. de båda kommunalråden från Karlskoga och Degerfors. För bättre kommunal en

anknytning har numera ordförandeposten i ledningsgruppen i projektet

övertagits av ett kommunalråd. Under ledningsgruppen finns en arbetsgrupp med företrädare för BRÅ, de kommunala

förvaltningarna och polisen. Arbetsgruppen initierar åtgärder som berör fritidshem-

men, skolan och barnomsorgen, socialtjänsten och polisen. Arbetet

inriktas mot yrkeskriminella och ungdomar. För de senare är det fråga

om åtgärder vars effekt torde kunna avläsas först på något längre sikt. Innan åtgärder beslutas kartläggs vilka problemen är i kommunerna. Det är inte alltid lätt att veta vilka dessa är utan en närmare under-

sökning. Som exempel på svårigheterna härvidlag har nämnts att

Kapitel 5 Rollfördelningen; polisen 75

skolmyndigheterna i distriktet uppgett att de inte hade några problem

med mobbning. En undersökning av förhållandena i klasserna i åttonde årskursen visade dock att 30 40 av 100 elever hade problem. - I projektet satsar man därför på särskilda kartläggningar år 1994,

1996 och 2000, inte bara av mobbningsproblem. En viktig del i försöket gäller att motivera personalen vid polisen

att helhjärtat gå in för det nya arbetssättet. Personalen har därför instruerats och utbildats vid seminarier och kurser och deras familjer

har också givits information. Åtgärderna behövs för att de nya

tankarna skall tränga igenom i organisationen och leda till bestående

attitydförändringar. I projektet finns en lokal brottsförebyggande plan där samverkan

mellan olika aktörer tas upp. Planen, som tagits fram i samarbete med BRÅ, innefattar bl.a. åtgärder som gäller

familjestöd kamratkretsen skolan fritidsledare kyrkan idrottsledare -

Exempel på brottsförebyggande aktiviteter under försöket är

program mot skolk program mot mobbning lag och rättsdag demonstrationer av rättsprocesser för ungdomar och deras för- äldrar, fylleförhör m.m. föräldraträffar - - föräldravandringar skadeståndstjänst möjlighet för ungdom 15 18 år att betala - - skadestånd genom arbete i kommunens regi. Kommunens fritidsforvaltning skriver ett kontrakt med den unge.

Åtgärder för framtiden

Polisen i Karlskoga har framhållit att försöket hittills visat att det är

viktigt att en kommun har en policy när de gäller det brottsförebyggande arbetet och att detta följs upp. En kommun bör därför enligt

Karlskogapol isen bli formellt ansvarig för brottsförebyggande åtgärder

inom kommunen genom ett lokalt brottsförebyggande råd.

76 Kapitel 5 Rollfördelningen; Polisen

Enligt polisen i Karlskoga polisdistrikt kan samverkan mellan de olika organ som medverkar i försöket förbättras om bestämmelserna om sekretess mellan myndigheter kunde göras mindre sträng gemensam myndighetssekretess. Polisen har också pekat på att det krävs snabbare reaktioner från samhällets sida i förhållande till ungdomar som begår brott för att de brottsförebyggande åtgärderna som tar sikte på ungdomar skall bli effektivare. Primärkommunema bör enligt polisen i Karlskoga ta ett större ansvar för det lokala brottsförebyggande arbetet och polisen måste utsättas för ett starkare politiskt tryck än det som i dag utövas genom polisstyrelsemanämnderna för att polisen skall bli effektivare på det lokala planet.

Ett exempel på kvarterspolisverksamhet; Orminge

Polismyndigheten i Nacka i Stockholms län har två kvarterspoliser i Orminge stadsdelen. De har orienterat utredningen om sitt arbete. Här följer några punkter om det som är av intresse i detta sammanhang. Kvarterspoliserna svarar för ett område med omkring 20.000 innevånare, varav hälften bor i tätorten Orminge. Kvarterspoliserna har tagit till uppgift att försöka lära känna sitt ansvarsområde och de som bor och verkar där mer ingående än vad andra polismän i polisdistriktet kan göra. Kvarterspoliserna prioriterar verksamhet bland områdets ungdomar. Poliserna försöker att möta ungdomarna på rätt sätt. Det gäller i synnerhet ingripande vid ungdomsfylleri. Träffar de på berusade ungdomar kör de dem hem och följer sedan upp fallen i efterhand tillsammans med socialförvaltningen, i den mån det behövs. Kvarterspolisernas arbetssätt är numera väl känt bland eleverna vid skolorna i kommunen och andra ungdomar i området. Kvarterspoliserna tycker sig numera se en förändrad attityd hos ungdomarna. Förhållandena är nu avsevärt bättre än de var för ett antal år sedan. Kvarterspoliserna har också ägnat sig alkoholproblemen i Orminge Centrum, där det för några år sedan förekom mycket fylleri. Det s.k. A-laget höll till där. Sedan kvarterspoliserna under lång tid hävdat att förtäring av alkohol inte borde få äga rum i Centrum, infördes ett förbud mot sådan förtäring. De tidigare problemen i Centrum har därmed enligt kvarterspoliserna i stort sett försvunnit. Kvarterspolisarbetet förutsätter enligt poliserna i Orminge ett problemorienterat synsätt och ett gott samarbete mellan myndigheter,

Kapitel 5 Rollfördelningen; polisen

kyrkan, skolan, föreningarna och allmänheten. Men det måste vara ett samarbete på s.k. gräsrotsnivå. Kvarterspoliserna i Orminge har numera ett omfattande nätverk i sitt ansvarsområde. Det omfattar bl.a.

de sociala fältassistenterna - Boo församling ett antal skolor och två fritidsgårdar parkleken boende - Folkets hus -

Kontakten med föräldrar är enligt kvarterspoliserna viktig. Föräldrarna underrättas deras barn gör sig skyldiga till brott eller ordom ningsstörningar. Kan föräldrarna inte underrättas muntligen, sänder kvarterspoliserna rapport till dessa per post. Detta sker i ett vanligt en kuvert för att inte väcka onödig uppmärksamhet och för att inte de berörda ungdomarna skall kasta bort ett meddelande i ett tjänstekuvert från kvarterspolisen. En viktig del i polisernas arbete är kontakterna med de boende. Dessa sker i regel i form grannsamverkan. Kvarterspoliserna har av omkring 100 kontaktpersoner i villaområdena. Grannsamverkan fungerar mycket bra. Men poliserna har framhållit att det var svårt nu att igång den verksamheten till en början. Kvarterspoliserna arbetar också med de problem som de yrkeskriminella orsakar. De tar reda vilka yrkeskriminella som finns inom deras ansvarsområde och vilka brott dessa brukar utföra. Det är enligt kvarterspoliserna ofta fråga om missbrukare mellan 35 och 40 år som i stort sett stjäl allt de kan komma över. De svarar för många av stölderna och bilinbrotten inom kvarterspolisernas ansvarsområde. Bilrelaterade brott är ett problem i Orminge. För att komma tillrätta med biltillgreppen har kvarterspoliserna satt i system att underrätta de boende utmed en gata där tillgrepp förekommit. Underrättelsen avser inte bara att det förekommit brott utan också råd om hur man skall kunna förhindra upprepningar. Det arbetssättet i förening med ett ökat tekniskt skydd har enligt kvarterspoliserna gett effekter.

78 Kapitel 5 Rollfördelningen; Polisen

1.4 Närpolis samt stärkt samverkan mellan

en

polis och kommun

Närpolis

Det problemorienterade arbetssättet, det avgränsade ansvarsområdet,

en hög grad av synlighet och ett väl utvecklat kontaktnät är

gemensamma kännetecken för kvarters- och närpolisen. Närpolisen är till

skillnad från kvarterspoliserna organiserad i något större enheter

som har ansvar för flertalet slag av polisverksamhet. Benämningarna

närpolis och kvarterspolis kan dock också användas synonymt med

varandra.

En utbyggnad av närpolisen påverkar i hög grad polisens organisatoriska uppbyggnad. Till följd av det sparkrav drygt 500 miljoner

om kronor som ålagts polisen pågår för närvarande omfattande organisa-

tionsöversyner. I många län har det enligt Rikspolisstyrelsen varit naturligt att behandla frågan utbyggd närpolis i samband med

om en denna översyn.

Således har Länsstyrelsen i Stockholms län beslutat om en indelning

av länet i ca 60 närpolisområden med ett 30-tal polismän i varje område.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har beslutat att närpolisverksamheten

på sikt skall utgöra grunden för all polisverksamhet i länet. Länet har indelats i tre polisdistrikt. Inom varje distrikt utgör kommun resp. sammanlagt 18 stycken ett självständigt polisområde. De större kommunerna har sedan indelats i närpolisområden.

Liknande organisationsstrukturer införs enligt Rikspolisstyrelsen i

flera andra län. De organisatoriska förändringar som nu beslutas i länen genomförs

enligt Rikspolisstyrelsen successivt under år 1994 och 1995.

En modell för stärkt samverkan mellan polis och kommun

Såsom redovisats i kapitel 3 avsnitt 1 finns det sedan år 1991

möjlighet för en polisstyrelse att inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar

av

polisdistriktet som styrelsen bestämmer.

Polisnämnder har hittills inte inrättats i någon nämnvärd ut-

sträckning. Men det kan förutses att det pågående rationaliserings-

arbetet inom polisen kommer att leda till att polisnämnder inrättas i

Kapitel 5 Rollfördelningen; polisen 79

relativt omfattning. Som ett exempel på hur polisnämnder har stor inrättats kan följande nämnas. Genom beslut polisstyrelserna vid de tre polismyndigheterna i av

Älvsborgs län har polisnämnder inrättats i vart och ett av länets 18

polisområden. Eftersom varje kommun utgör ett självständigt polisområde, kommer det att finnas en polisnämnd i varje kommun. Utöver beredning och beslut i vissa ärenden, skall polisnärnnden medverka till att polisen arbetar problemorienterat. Nämnden skall vidare polisstyrelsens kontakt- och förslagsorgan i kommunen. vara

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna

2 Kommunerna

2. 1 Bakgrund

Utredningen har försökt kartlägga kommunernas nuvarande roll, önskemål och planer. Bakgrunden till det är följande. Som framgår av direktiven har vissa kommuner fört fram önskemål om att få en större roll när det gäller uppgifterna att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Idag inskränker sig kommunernas uppgifter på området i huvudsak till att utse ledamöter i polisstyrelsema och att svara for den kommunala parkeringsövervakningen. Från några kommuner har gjorts framställning om att få inrätta en kommunal gatupolis eller att ta över ansvaret för polisen inom kommunen. Framställningarna har inte bifallits.

En större roll när det gäller att skapa trygghet -

Kommittén skall enligt direktiven pröva olika vägar för att ge kommunerna en större roll när det gäller att, inom ramen för det polisiära verksamhetsområdet, skapa trygghet mot att utsättas för brott.

Övervakning av ordning och trafik

-

En väg som enligt direktiven bör prövas är att ge kommunerna en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik.

Tillstånd -

Kommittén bör enligt direktiven vara fri att överväga en vidgad roll för kommunerna när det gäller tillstånd till upplåtelse av gatumark och andra liknande frågor, om detta föranleds av de ställningstaganden i övrigt som görs i fråga om kommunernas roll när det gäller ordning och säkerhet.

82 Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna

Glesbygdvrágor -

Utredningen skall enligt sina direktiv uppmärksamma problemet med en bättre polisiär service i glesbygder. I direktiven nämns förslag i ämnet av länsstyrelsen i Jämtlands län. Förslagen har remissbehandlats. Länsstyrelsens skrivelse och remissyttrandena har överlämnats till utredningen för att tjäna som en del av underlaget för utredningens överväganden. Också andra lösningar än dem som redovisas i nämnda material bör enligt direktiven givetvis kunna övervägas. Länsstyrelsens förslag och remissutfallet berörs i det följande.

2.2 Rapporten Polis i

glesbygd

Förslaget

I skrivelse den 27 februari 1992 till chefen för Justitiedepartementet har länsstyrelsen i Jämtlands län redovisat ett uppdrag att utarbeta ett förslag till hur vpolisverksamhet kan bedrivas i glesbygden med utgångspunkt i en modell liknande den som fanns före polisväsendets förstatligande 1965 med fjärdingsmän ute i bygderna. I skrivelsen har länsstyrelsen framhållit att en ytterligare försämring

av den polisiära servicen i glesbygden är helt oacceptabel. Åtgärder

bör i stället vidtas för att öka denna service till en rimlig nivå. Länsstyrelsen har i skrivelsen föreslagit flera modeller för bibehållande av polisiär service i glesbygden. I en modell tänker sig länsstyrelsen att polismän i glesbygden utöver traditionellt polisiära arbetsuppgifter fullgör uppgifter som normalt åligger t.ex. länsstyrelse eller kommun. Modellen utgår från den organisation med polisiära arbetsgrupper som fanns år 1992. En annan modell bygger på ensamarbetande områdespoliser, stationerade ute i glesbygden, ett system som enligt länsstyrelsen har vissa likheter med den norska lensmannsorganisationen och den tidigare organisationen i Sverige med fjärdingsmän. Länsstyrelsen kan också tänka sig blandningar av dessa båda modeller. Slutligen tar också länsstyrelsen upp frågan om en särskild organisation av kontaktmän och observatörer, bestående av särskilt utvalda och utbildade medborgare ute i glesbygden, med uppgift att biträda polisen med avgränsade polisiära arbetsuppgifter av akut och angeläget slag. Enligt länsstyrelsen framförs ofta från olika håll, inte minst av människor i glesbygden, åsikten att det ute i bygderna borde finnas

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna

någon form av resurs med möjlighet och befogenhet att fullgöra enklare polisiära arbetsuppgifter, främst i avvaktan på att reguljär polis hinner fram. Det har enligt länsstyrelsen t.ex. ifrågasätts varför inte brandpersonal kan få fullgöra begränsade polisiära arbetsuppgifter. Arbetsuppgifter som då nämnts har varit trafikdirigering vid olyckor, avspärrningar av olycks- och brottsplatser, bevakningsuppgifter i övrigt, vissa kontroller vid larm från ensligt belägna bankoch postkontor eller skyddade anläggningar, ordningsvaktsuppgifter, ingripanden enligt 13 § polislagen 1984:387, då angrepp eller risk för angrepp föreligger mot person och fara är i dröjsmål. Det föreligger enligt länsstyrelsen behov i glesbygden av en resurs som kan sättas in omedelbart, även om man inför någon av de andra modeller som länsstyrelsen beskrivit i sin skrivelse. Redan finns enligt länsstyrelsen en väl utbyggd kontaktmannanu verksamhet som betjänar polisen på ett mycket bra sätt. Det finns ett antal kontaktmän runt om i länet som kan anlitas vid inträffade viltkollisioner. Det finns också ett kontaktmannanät for inträffade larm, som fungerar bra och besparar polisen många onödiga utryckningar till avlägset belägna platser. Ytterligare exempel på andra än polismän som hjälper till med polisiära arbetsuppgifter är medlemmar i orienteringsklubbar vid skallgång, fjällräddningspersonal och ordningsvakter vid offentliga tillställningar.

Kontaktmärmen bör enligt länsstyrelsen ges befogenheter som

sträcker sig längre än de möjligheter envar har vid brott och de bör utbildas för det. Befogenheterna bör enligt länsstyrelsen författningsregleras. En grundförutsättning är enligt länsstyrelsen att kontaktmännen inte skall få bedriva någon polisverksamhet eget initiativ utan endast efter uppdrag från fall till fall under ledning av polisen. En annan viktig förutsättning är att den utbildning som skall ges kontaktmännen kommer att uppfylla högt ställda krav inte minst ur rättsäkerhetssynpunkt. Nuvarande ordningsvaktsutbildning, något modifierad och kompletterad med främst viss utbildning i trafikdirigering, bevakning, räddningstjänst och polistaktik kan enligt länsstyrelsen anses uppfylla sådana krav. Enligt länsstyrelsen synes regler kunna tillskapas liknande dem som gäller för ordningsvakter. Länsstyrelsen har slutligen i skrivelsen sagt sig vara beredd att ytterligare utreda en sådan kontaktmarmaorganisation och bedriva försöksverksamhet med en sådan. Detsamma gäller enligt länsstyrelsen övriga modeller.

84 Kapitel 5 Rollfärdelningen; kommunerna

Remissutfallet

Över har remissyttranden Riksåklagaren, Riksporapporten avgetts av lisstyrelsen, Räddningsverket, Generaltullstyrelsen, Statskontoret,

Glesbygdsmyndigheten, länsstyrelserna i Älvborgs, Värmlands, Kop-

parbergs, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Föreningen Sveriges polischefer, SACO, Svenska polisförbundet och TCO samt polismyndigheten i Arvidsjaur.

Allmänna synpunkter på rapporten -

Flertalet remissinstanser fann det möjligt med olika former av samverkan mellan samhällets organ i glesbygden och med sambruk av deras resurser. Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Länsstyrelsen i Norrbottens län och TCO pekade särskilt på möjligheterna till samverkan mellan polis och tull. Glesbygdsmyndigheten delade i stort de förslag som förts fram i rapporten. Med hänsyn till samhällets begränsade resurser ansåg Länsstyrelsen i Värmlands län det angeläget att alla möjligheter till ett ökat samarbete mellan olika myndigheter och förvaltningar såväl statliga som kommunala tillvaratas. - Länsstyrelsen i Kopparbergs län var inte lika positiv till förslagen men ansåg att den polisiära servicen kan förbättras genom en samverkan över polisdistriktsgränserna. När det gäller att fa en utökad synlig övervakning genom polispatruller kan samverkan över distriktsgränserna medföra en förstärkt basorganisation, som då får resurser för akuta nödlägen på flera håll samtidigt. Länsstyrelsen i Västerbottens län var negativ till förslagen i rapporten med undantag för den modell där polis i glesbygd ges ytterligare arbetsuppgifter utöver de traditionellt polisiära. Den modellen var det enligt länsstyrelsen realistiskt att utreda ytterligare. Om polis i glesbygd tar sig fler samhällsuppgifter av servicekaraktär borde enligt Länsstyrelsen i Norrbottens län för resurserna glesbygdpolisen kunna utökas och struktureras så att även glesbygden får tillgång till polisiära resurser inom rimligt avstånd. Dessutom krävs det enligt länsstyrelsen ökad samverkan mellan statlig och en kommunal service. Räddningstjänsten och tullen har ett behov att av täcka dygnets 24 timmar. Om polisen samverkar med dem i ökad utsträckning torde det enligt länsstyrelsen ge en bättre verksamhet till en lägre samhällskostnad. Länsstyrelsen betonade vidare vikten av möjlighet till helikoptertransporter och av en revision av arbetstids-

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna 85

reglerna. Svenska Kommunförbundet var positivt till förslagen i rapporten och framhöll att de bör utgöra grund för fortsatt utredningsarbete. Landstingsförbundet ansåg att både förslagen till hur polisverksamhet i glesbygd kan bedrivas och skissen till en kontaktmarmaorganisation ligger i linje med de grundläggande idéerna för den pågående omprövningen och förnyelsen verksamheten vid olika samhällsav organ. Statskontoret framhöll att det är viktigt att alla möjligheter tillvarakan bidra till att bra polisverksamhet kan upprätthållas i glestas som bygd. Statskontoret tillstyrkte därför att de modeller som skissas i rapporten utreds ytterligare och att försöksverksamhet bedrivs i anslutning till det. Statskontoret tillstyrkte även att frågan om en särskild kontaktmarmaorganisation utreds ytterligare.

Föreningen Sveriges Polischefer ansåg sig inte kunna bedöma om

det behövs särskilda åtgärder i glesbygd på grundval av utredningen i rapporten. Föreningen menade att de största problemen i polisväsendet är koncentrerade till de stora tätortema. Om polisens resurser skall omfördelas till förmån för glesbygden fordras ett klart och fullständigt beslutsunderlag. TCO framhöll att samarbetet mellan tull och polis bör intensifieras ytterligare och fann det därvid angeläget att respektive myndighets rätt och möjlighet att ingripa i varandras arbetsområden ses över.

Organisationsmodell -

Rilcsäklagaren, länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands och Koppar-

bergs län, T C0 och polismyndigheten i Arvidsjaur förordade i huvudsak att organisationsmodellen vid tiden för länsstyrelsens skrivelse vidareutvecklas. Förslaget med ensamstående områdespoliser borde enligt Glesbygdsmyndigheten utredas närmare. Rikspolisstyrelsen fann varianten av den gamla fjärdingsmannamodellen intressant men ansåg liksom SACO och Svenska polisförbundet att de lokala och regionala förhållandena ytterst skall styra resursanvändningen.

Kontaktmannaorganisation -

Rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands, Koppar-

bergs och Norrbottens län, TCO samt Svenska Polisförbundet avstyrkte förslaget till en kontaktmannaorganisation. Rikspolisstyrelsen avstyrkte förslaget av principiella skäl men också

86 Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna

därför att den utbildning som föreslås inte är tillräcklig och därför att kontaktmännens verksamhet inte skulle kunna kontrolleras i acceptabel omfattning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lan avstyrkte också organisationen och an-

förde som skäl bl.a. att förslaget inte kan godtas rättsäkerhetssynur punkt även om arbetsuppgifterna beskrivs och avgränsas mycket noggrant i en författning. Länsstyrelsemai Värmlands och Norrbottens län avstyrkte också av rättsäkerhetsskäl. Länsstyrelsen i Kopparbergs län var också negativ till förslaget. Länsstyrelsen framhöll att polisen kan med stöd av lag utnyttja hemvärn och ordningsvakter och annan hjälp i organiserad form efter frivillig överenskommelse, exempelvis vid eftersökande av försvunna personer, fjällräddning och eftersökande av skadat vilt. Det är arbetsuppgifter som enligt länsstyrelsens mening inte är kontroversiella. Tvångsåtgärder och våldsanvändning bör enligt länsstyrelsen vara en exklusiv polisuppgift. Den gedigna polisutbildningen skapar garantier för rättssäkerheten och minskar riskerna för att någon kommer till skada. Det var därför enligt länsstyrelsen svårt att acceptera en organisation av kontaktmän, som skall utgöra en form av hjälppolis, en variant av amerikansk deputy. Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrkte förslaget och tillade att polismyndigheter med glesbygdsproblematik redan i dag har ett väl utbyggt kontaktnät. Behovet av en särskild kontaktmannaorganisation var därför enligt länsstyrelsen ytterst marginellt. Riksäklagaren, Statskontoret och polismyndigheten iArvidsjaur ställde sig inte helt awisande till förslaget. Riksáklagaren ville inte motsätta sig att frågan utreds ytterligare. Om en sådan utredning blir bör rättssäkerhetsaspekterna och regleav ringen av kontaktmännens befogenheter särskilt beaktas enligt hans mening. Statskontoret tillstyrkte en utredning om kontaktmän pekade på men att en särskild organisation med kortutbildade poliser s.k. B-poliser kan på sikt försämra den polisiära servicen i glesbygden ytterligare genom att stora delar av landet endast får tillgång till sådana poliser. Polismyndigheten iArvidsjaur ansåg att en polisiär kontaktmannaorganisation kan vara en lösning i vissa områden. Myndigheten påpekade dock att polismän i glesbygd ofta har mycket väl etablerade kontakter i byarna med jaktbevakare, fjällräddare och ordningsvakter. Det var därför enligt myndigheten tveksamt det finns behov om av denna typ av organisation annat än i begränsad omfattning. Räddningsverket och Svenska Kommunförbundet var positiva till förslaget. Räddningsverket såg många fördelar i ett sådant utnyttjande av sam-

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna 87

beredskapsresurser. Men det enligt verket viktigt att det

hällets var

framgår i vilken funktion kontaktmarmen uppträder. Av

klart som rättsäkerhetsskäl för den enskilde och för den person som utför upp-

draget. Det är särskilt viktigt i vålds- eller hotsituationer. Verket förutsatte personalen utbildas för uppgiften. Verket ansåg vidare att

att

hjälpa andra Det bör enligt verket vara polisen skall kunna organ. ordningsvakter deltar i verksamhet. möjligt att t.ex. polis eller arman

ordningsvakter bör kunna bistå vid räddningsinsats i Polisen och en

högre grad och på bredare bas än vad görs i dag.

som

Eftersom brandpersonal är avsedd att ingå i en sådan organisation Svenska Kommunförbundet att det krävs ytterligare utredning av

ansåg

räddningstjänstens och befogenheter. Om räddningstjänsten som

ansvar

organisation eller enskild brandman skall svara för uppgiften är

en enligt förbundet viktig fråga. Kostnadsfördelningen är vidare en en fråga utredning bör ställning till. Förbundet ville vidare se som en ta möjligt samordnas med tullens och kustbe-

att polisverksamheten om

vakningens verksamheter.

2.3 Hur kommunerna ser på sin roll nu och i

-

framtiden

uttalandena i utredningens direktiv, rapporten Polis

Mot bakgrund av i remissutfallet har vi tagit kontakt med ett glesbygd och av rapporten antal kommuner för att bild av nuläget, önskemål och planer.

en har dock inte varit möjligt att träffa med företrädare för Det samman

alla kommuner i landet. Men vi har haft hearingar med kommunerna

i Stockholms län, Kronobergs län, Malmöhus län, Göteborgs och

Bohus län, Skaraborgs län och Jämtlands län. Företrädare för läns-

styrelserna, länspolischefer och länspolismästare har också inbjudits

till dessa sammankomster. Vi räknar med att representanterna för

kommunerna i dessa län har god bild förhållandena och

gett oss en av önskemålen från kommunalt håll.

Vid dessa sammanträffanden har de viktigaste frågeställningarna varit

tillståndsfrågorna

-

organisera övervakning ordning och trafik möjligheterna att av

-

eventuellt inflytande på polisverksamheten i andra fall

-

behovet förebyggande åtgärder och i framtiden och kom-

av - nu - -

munernas ansvar för sådana åtgärder.

88 Kapitel 5 Rollfbrdelningen; kommunerna

Tillståndsfrågorna

Det tycks vara utbredd uppfattning bland kommuner det

en stora att

står mycket att vinna om kommunerna laglig möjlighet efter

ges en att

överenskommelse med polismyndighetema meddela tillstånd dis-

att ponera kommunal mark eller andra ärenden tillstånd där det inte om behövs polisiära insatser. Tillstånd i dessa ärenden meddelas i

dag genomgående av polisen. Men polisen begär alltid yttranden

av

berörda kommuner. Kommunerna gör den egentliga utredningen i ärendena. Polisen följer enligt uppgift alltid kommunernas forslag.

Som exempel på tillstånd bör meddelas kommunen som av har nämnts

tillstånd i ärenden explosiva - om varor cirkustillstånd tillstånd att bedriva skrothandel -

parkeringstillstånd

-

tillstånd till kioskbyggnad eller förlängning tillstånd till kiosk-

- av

byggnad

tillstånd att ställa containrar - upp

tillstånd av sätta upp skyltar

-

tillstånd att sätta ställningar för renovering husfasad

- upp av en samt

andra tillstånd att ställa utrustningar olika slag på allmän

- upp av

plats inom kommunen

Ett antal kommuner har velat gå längre. Några landsbygdskommuner har ifrågasatt inte kommun på landsbygden

om en bör få meddela

tillstånd för betrodda medborgare i kommunen inneha jaktgevär

att

men också förordat att få utfärda för dem. Enligt dessa lands-

pass

bygdskommuner känner funktionärerna i sådan kommun in-

en nevånarna så väl att det inte kan någon risk överlämna dessa vara att ärenden till kommunen.

Möjligheterna att organisera övervakning ordning

av och trafik

Övervakning av trafik

Som tidigare nämnts begärde vissa kommuner för

ett antal år sedan att få organisera en kommunal gatupolis eller att kommunalisera

polisväsendet i kommunen. Några sådana förslag har så vitt vi inte

vet

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna 89

några kommuner i dag, inte ens de kommuner som tidigare gjort framställning om det. Kommunerna vill genomgående att polisverksamheten förblir statlig. önskemålen få organisera kommunal gatupolis eller att få att en kommunalisera polisväsendet bottnade sannolikt i en önskan att kunna påverka polisverksamheten i större utsträckning än i nuvarande statliga

organisation av polisväsendet. En önskan att få ett större inflytande

på polisens övervakande verksamhet finns alltjämt inom kommunerna på många håll. Men denna önskan tar sig nu andra uttryck. När det gäller de kommuner som enbart haft synpunkter på trafikövervakningen kan man urskilja två olika önskemål. Ett önskemål hänger samman med möjligheterna att meddela tillstånd att disponera kommunens mark för olika ändamål. Sådana tillstånd meddelas nu av polisen, låt vara efter kommunens hörande. Som tidigare har nämnts vill i vart fall större kommuner meddela sådana tillstånd. Efterlevnaden av de regler som en kommun meddelar i fråga om sådana tillstånd vill kommunen kontrollera genom sina parkeringsvakter eller på sätt. önskemålet kan sägas gälla annat övervakning av annat än den rörliga trafiken. Det andra önskemålet gäller övervakningen av den rörliga trafiken. Kommuner som ligger långt från centralorten i ett polisdistrikt har i en del fall ansett att det bör finnas möjlighet för en kommun att få

beställa trañkövervakning hos polisen. De kommuner som uttryckt

det önskemålet är uppenbarligen inte nöjda med trafikövervakningen i kommunen. Flertalet av de kommuner som uttryckt det önskemålet

har erbjudit sig att bidra vid övervakningsarbetet i kommunen med

parkeringsvakter eller kommunalt anställda administrativa krafter så att behovet av polismän för uppgiften kan minimeras. Några större kommuner har uttalat sig i samma riktning men ett viktigt skäl till det synes vara att parkeringsvakternas arbetsuppgifter enligt dessa kommuner kan och bör utökas. I detta sammanhang bör erinras om att Stockholms kommun och

polismyndigheten i Stockholm bedriver ett försök där parkeringsvak-

terna har tagit över lotsningen av breda och tunga transporter inom

kommunen. Uppgifter om det har lämnats i kapitel Som där nämnts har parkeringsvakterna övertagit polisuppgifter svarande mot omkring

2.500 polistimmar om året.

Ordningshállning i övrigt

Polisen och kommunerna har tidigare kunnat samverka i ordnings-

frågor i större omfattning än som nu är möjligt. Förutsättningarna för en längre gående samverkan drogs undan genom tillkomsten av lagen

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna SOU 1994: 122

om ordningsvakter som tillkom i slutet av 1970-talet. I t.ex. Malmö kommun samverkade polisen och de kommunala parkvakterna på följande sätt. Uniformerade parkvakter, anställda vid kommunens gatukontor, cyklade omkring i stadens parker för att se till dessa och för att upprätthålla ordningen där. De ingrep bl.a. mot trafikförseelser och ordningsstörare samtidigt som de utförde underhållsarbeten vid bl.a. parkens lekplatser. Parkvakterna patrullerade även på kyrkogårdar samt bad- och campingplatser under sommarmånaderna. De höll kontakt med polisen i Malmö och rapporterade till denna om brott och ordningsstörningar. Parkvakternas arbetsledare var en pensionerad polisman. Parkvakterna hade fått viss utbildning av polisen. Genom lagen om ordningsvakter försvann polisens och kommunens möjligheter att utnyttja parkvakterna för ordningshållningen. Lagen slog fast att det var en uppgift för polisen. Parkvakternas insatser var enligt företrädare för polisen i Malmö i hög grad brottsförebyggande. Vid den hearing som utredningen haft med företrädare för kommuner och polis i Malmöhus län ville både företrädarna för kommunen och polisen i Malmö se en återgång till den tidigare ordningen. Parkvaktema skulle enligt företrädarna för polisen kunna få uppgifter vid fotbolls- och ishockeymatcher men även vid busshållplatser och terminaler där ungdomar samlas för transporter till diskotek eller fester. Om det sker, skulle enligt företrädarna för polisen vandaliseringen av biljettautomater och annan egendom sannolikt minska radikalt. För dessa uppgifter krävs enligt polisföreträdarna inte de dyrt utbildade poliserna. Vakterna kan enligt företrädarna för polisen i Malmö liksom tidigare ges viss kortare utbildning av polisen där.

Kommuner i glesbygd vill längre.

I Jämtlands län har kommunerna vid den hearing som utredningen har hållit med representanter för dessa bekräftat att de vill se de lösningar som länsstyrelsen beskrivit i sin skrivelse till Justitiedepartementet år 1992 om polis i glesbygd och berörts under punkten som 2.2 i detta kapitel. Representanterna för samtliga kommuner i länet vill att personal i räddningstjänsten får användas för enklare polisiära uppgifter. Personal i räddningstjänsten har enligt dem en god utbildning i frågor som är av betydelse för uppgiften och de är alltid först på plats när det händer något, eftersom de har jour dygnet runt i alla kommuner i Jämtland. Vid ingripanden skall personalen stå under vakthavande polisbefäl i Östersund. I de undantagsfall då de behöver direkt hjälp polisen i Östersund tillkallar personalen hjälp av av polis genom det vakthavande polisbefälet. Genom en sådan ordning kan den polisära servicen i glesbygden enligt kommunerna förbättras till låga kostnader samtidigt som nuvarande dubbelarbete där

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna 91

både polis och räddningstjänst alltid kallas till platsen kan undvikas. Synpunkter detta slag har framförts även av kommuner i andra av län, kommun i Stockholms län. även av en

Inflytande på polisverksamheten i andra fall

Många företrädare för de kommuner som utredningen har träffat vid de hearingar som utredningen har hållit med kommuner i Stockholms län, Kronobergs län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län samt Jämtlands län har framhållit att kommunernas inflytande via polisstyrelsema inte är tillfredsställande, i synnerhet som kommunerna har ett ansvar för en rad organ vars verksamheter är viktiga för ordningshållningen och det brottsförebyggande arbetet i kommunerna. De har förutsatt att dessa frågor kommer att uppmärksammas vid de omorganisationer av polisväsendet som pågick vid tiden för hearingarna. Här aktuella kommuner har framhållit att ett nära samarbete mellan polisen och kommunerna förutsätter att kommunerna får ett större inflytande över polisverksamheten i kommunen än hittills. De har förklarat sig villiga att diskutera även andra former kontaktmannaskap än det kommunerna i Jämtlands av län förespråkar. Genom ett kontaktmannaskap skulle polisen enligt dem också få observatörer utanför tätorterna.

Brottsförebyggande åtgärder i kommunerna

Sedan lång tid tillbaka finns det särskilda former för samarbete mellan skola, socialtjänst och polis SSP. Enligt uppgift fungerar det samarbetet bra i många kommuner. Andra kommuner har funnit att detta samarbete inte är tillräckligt och ändrat formerna för det eller byggt ut det med andra sätt för samverkan i brottsförebyggande syfte. Den vanliga formen för SSP-samarbete berörs inte närmare här. Vi behandlar i stället några fall där kommuner har tagit ett större ansvar för det brottsförebyggande arbetet än som är vanligt på många andra håll. I detta sammanhang vill vi nämna att regeringen i juni 1991 gav BRÅ i uppdrag i samråd med Rikspolisstyrelsen på fem orter i att landet stödja bildandet av lokala brottsförebyggande organ. De fem orter som deltagit i försöken med lokala brottsförebyggande projekt är Östersund. BRÅ Karlskoga, Linköping, Malmö, Stockholm och svarar för den löpande uppföljningen av projekten och skall lämna rapport utvärdering dem i slutet av år 1994. Arbetsgruppen med om en av

92 Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna

uppgift att främja det brottsförebyggande arbetet har gjort been

skrivning av projekten i rapporten Ju l991:C Lokalt brottsförebyg-

gande arbete m.m. I det följande berör vi några brottsförebyggande aktiviteter som varit aktuella vid de hearingar med representanter för kommuner och andra som vi har genomfört.

Botkyrka kommun

Botkyrka kommun har ett samarbetsorgan med företrädare för polis och bostadsföretag m. fl. Samarbetsorganet har regelbundna sammanträden. Den sammankallande tjänstemarmen betalas kommunen. av Samarbetsorganet har en egen budget. Medel ur den kan exempelvis användas för ett förlängt öppethållande av en fritidsgård. Kommunen räknar även med att ordna lokaler för ett antal närpoliser. Man har vidare anlitat väktare på kommunens bekostnad för ordningshållningen i tunnelbanan och i centrumbildningen i Alby, sedan de boende uttryckt bestämda Önskemål det. om

Degerfors och Karlskoga kommuner

Som tidigare nämnts i detta kapitel deltar representanter för kommunerna Degerfors och Karlskoga aktivt i projektet Slaget vid Möckeln. Ett kommunalråd från Degerfors och ett kommunalråd från Karlskoga ingar i ledningsgruppen för projektet. Ordförande i ledningsgruppen var tidigare polischefen i Karlskoga. Numera har ett kommunalråd den uppgiften, eftersom kommunerna har uttalat att de har ett särskilt ansvar för brottsförebyggande åtgärder inom sina kommungränser.

Linköpings kommun

Linköpings kommun bildade år 1990 ett brottsförebyggande råd

LIBRÅ. Organet är rådgivande. Ordförande i rådet är ett kommunalråd. I rådet ingår bl.a. företrädare för områdena Barn och ungdom, Bildning, Omsorg och Kultur och fritid. I rådet finns också företrädare för polisen, Hem och Skola, Linköpings idrottsförbund, Linköpings ungdomsråd, Ekumeniska rådet och Linköpings Hotell- och restaurangförening. Målet för LIBRÅ är att skapa förutsättningar för ett tryggare Linköping. LIBRÅ skall försöka påverka de bakomliggande faktorer som har betydelse för brottslighetens och drogers utbredning, omfattning och struktur i kommunen. Rådet skall också finna åtgärder som

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna 93

kan motverka negativ utveckling. Det skall vidare skapa kontinuitet en och systematik i kartläggning och svara för analys och samordning av åtgärdsprogram. Till rådet är knutet en central arbetsgrupp. För närvarande består representanter för polismyndigheten, verksamhetsområdena gruppen av Barn och Ungdom, Kultur Linköping samt Råd och Stöd verksarnhetsområdet Omsorg. Gruppen följer upp rådets arbete och bearbetar de frågor diskuterats och beslutats i rådet. Den kan som även lägga fram förslag till enskilda åtgärder och åtgärdsprogram som inte initierats av rådet.

Malmö kommun

I Malmö kommun har intresset för brottsförebyggande åtgärder lett fram till inrättandet s.k. brottskommitté. Denna är underställd av en kommunstyrelsen. Alla partier i kommunfullmäktige är representerade i kommittén.

Norrköpings kommun

bildat NOBRÅ. Norrköpings kommun har ett brottsförebyggande råd Det bildades efter beslut i Norrköpings kommunstyrelse i juni 1993. I beslutet angav kommunstyrelsen målet för rådets arbete. Bland rådets uppgifter märks

rådet skall ha en ständigt aktuell bild av barns och ungdomars situation i Norrköping, rådet skall verka för att vidga samarbetsformerna mellan berörda parter och för informell och naturlig kontakt mellan dem, en rådet skall verka genom ett nätverk som snabbt fångar upp fråge- ställningar där ett gemensamt agerande kan göras i tid, rådet skall följa aktuell forskning, rådet skall försöka till stånd en gemensam grundsyn och ett gemensamt handlingsprogram för kommunens drog- och brottsförebyggande arbete.

Ordförande i rådet kommunens kommunalråd. I rådet ingår är ett av i övrigt företrädare för bl.a. socialnämnden, kultur och fritid, utbildningsnämnden samt representanter för kommundelsnämndema. Dessutom ingår representanter för polisen, föreningsrådet och ekumeniska rådet. Rådet sammanträder några gånger per termin. Under rådet finns en

94 Kapitel 5 Rollfärdelningen; kommunerna SOU 1994: 122

arbetsgrupp som bereder ärenden och utgör kontaktyta mot som en kommundelsnämnderna i kommunen.

Stockholms kommun; Samordningskansliet för brottsförebyggande åtgärder

Nuläge

Också Stockholms stad har liksom tidigare särskilt nämnda kommuner ansett att det brottsförebyggande arbetet är viktig kommunal fråga. en Stockholms kommun har därför inrättat ett samordningskansli för brottsförebyggande åtgärder direkt under kommunstyrelsen och finansborgarrådet. Kansliet är knutet till stadskansliet. Samordningskansliet påbörjade sitt arbete hösten 1989. Kostnaderna för kansliet betalas helt kommunen. Dessutom satsar av Stockholms kommun 6 miljoner kronor år på olika projekt i per - egen regi, i samarbete med andra eller i projekt drivs andra, främst som av organisationer av frivilliga krafter. Kansliet får vidare bidrag av försäkringsbolag och andra delar av näringslivet i projekt har som intresse för dem. Kansliet svarar dels för egna aktiviteter, dels för brottsförebyggande arbete i samarbete med polis, föreningar, förvaltningar och företag. Samordningskansliet tar initiativ till och leder permanenta eller tillfälliga aktiviteter där flera aktörer samverkar. Exempel på det är arbetsgrupper för trygghet i boendet, ungdomsaktiviteter i city, förebyggande av anlagda bränder och alkoholrelaterad brottslighet. Arbetsgruppen för ungdomsaktiviteter i city består av representanter för kommunala förvaltningar, polisen och ideella organisationer såsom De Kristna Samfundens Nykerhetsrörelse, Fryshuset och Immanuelskyrkan. I centrala arbetsgruppen för Trygghet i boendet återfinns polisen, socialtjänsten, samordningskansliet, hyresgästföreningen, Stockholms fastighetsägareförening samt kommunala och kooperativa bostadsföretag. Som exempel på ett projekt som drivs av kansliet har kansliet nämnt ett projekt för ungdomar med problem i Farsta. I samarbete med skolan, socialtjänsten och polisen i Farsta ordnades ett internat för ungdomarna under en vecka på Barnens De fick här träning i allt vad samhället kräver av dem och andra. I internatet deltog bl.a. företrädare för polisen i Farsta. Samordningskansliet stöder många projekt med brottsförebyggande syfte. Det är nu ett 50-tal olika projekt som alla fått penningbidrag

Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna

från kansliet. Exempel sådana projekt är

Farsor och Morsor på stan, - Skyddsänglarna i Farsta, -

Svenska Supporterförbundet,

- Kvalitetscirklar mot mobbning, -

Strul ett projekt för flickor i riskzonen i åldern 13 17 år,

- - Aktivering av invandrarungdomar boxningsträning, - SkinheadsDartföreningen Höder, - Brottsofferjourerna i Stockholm, -

Projekt Östermalm,

- Med båda fötterna i Farsta målgrupp barn och ungdom och -

yrkesverksamma i Farsta.

Kansliet strävar efter att få till stånd lokala brottsförebyggande projekt och lokala brottsförebyggande råd i olika stadsdelar och i förorterna. Bidrag lämnas både till enstaka projekt och de lokala

råden. De medverkande i råden arbetar ideellt. Kansliet har föreslagit att ungdomar som bor i Stockholmsområdet

rekryteras till poliser i Stockholm. Sådana ungdomar räknar kansliet med att de blir Stockholms polisdistrikt trogna. Polisrekryteringen följer kansliets förslag. Kansliet ordnar vidare sammankomster med

nu

polisaspiranterna i Stockholm. Kansliet delar vidare ut stipendier till poliser för studieresor utomlands, exempelvis för studier av åtgärder mot läktarvåld och narkotikalangning. Utöver stödet till olika projekt anordnar kansliet kursverksamhet

och ger ut skrifter.

Åtgärder för framtiden

Samordningskansliet ägnar sig konkreta åtgärder ser efter vad man

kan göra det elände som kansliet får vetskap om. Kansliet under-

söker inte vad eländet beror på. Det gör så många andra. Kansliet ser som sin uppgift att utveckla en aktionsberedskap på både kort och lång sikt. Det kräver enligt kansliet viss metodutveckling. Enligt kansliet bör det brottsförebyggande arbetet inriktas på ungdomsgrupper där det typiskt sett brukar finnas ungdomar som kan komma att vålla problem när de blir äldre. Enligt kansliet är det möjligt att spåra tendenser till kommande problem redan på daghemmen

96 Kapitel 5 Rollfördelningen; kommunerna

men framförallt fritidsgårdarna. Sådana ungdomsgrupper bör man koncentrera sig på. Nu måste dock kansliet och andra ofta arbeta kortsiktigt med akuta åtgärder men det brottsförebyggande arbetet bör framöver bli långsiktigt. mera Den nuvarande sekretesslagstiftningen har i flera fall hindrat ett nödvändigt och angeläget samarbete i brottsförebyggande frågor. Som exempel på det har kansliet nämnt det tidigare nänmda Farsta-proj ektet där kansliet hade svårigheter att lokalisera de problematiska ungdomar som man ville nå i projektet, eftersom sekretessen mellan myndigheterna lade hinder i vägen. Samordningskansliet anser att det är av stor vikt att de resurser som samhället ställer till förfogande för brottsförebyggande arbete får en

större koncentration till helger och lov. Öppettiderna för fritidsgårdar

är ett exempel på ett fall där förändringar behövs.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 97

3 Enskilda aktörer

Enligt direktiven skall vi överväga hur tryggheten mot brott skall

kunna ökas genom ett vidgat engagemang från enskilda och genom

privata initiativ, exempelvis genom grannsamverkan mot brott och annan lokal brottsförebyggande verksamhet. En arman viktig fråga

vi enligt direktiven skall studera är hur samverkan mellan som

enskilda och polisen kan utvecklas. Vi har därför försökt kartlägga vilka de enskilda aktörerna är i dag

och sedan tagit kontakt med företrädare för dem för en diskussion av

de insatser de gör och hur de ser på den brottsförebyggande verksam-

heten i framtiden.

3.1 Vilka är de enskilda aktörerna i

dag

Redan i dag är det många som engagerar sig i brottsförebyggande

verksamhet. Vi har försökt att kartlägga enskildas aktiviteter på om-

rådet genom intervjuer och hearingar med företrädare för föreningar och organisationer som har brottsförebyggande verksamhet på sina program. Det har inte varit möjligt att ta kontakt med alla aktörer på

området. Men vi utgår ifrån att de vi har haft kontakt med är

representativa.

Vi har träffat samman med företrädare för bl.a.

kommuner, -

banker, posten, försäkringsbolag och Sveriges Köpmannaförbund,

-

organisationer för företagare och anställda,

-

organisationer för boende och fastighetsägare,

- Hem och Skola-rörelsen, idrottsrörelsen, -

organisationer mot drogmissbruk,

-

pensionärsorganisationer,

trossamfund, -

brottsoffer- och kvinnojourer,

-

vissa ungdomsorganisationer,

-

organisationer mot brott.

-

98 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

En förteckning över vilka utredningen har träffat samman med är intagen i bilaga Vid kontakterna har bl.a. följande frågor diskuterats.

Vilka är dagens problem -

Vilka åtgärder vidtar Ni nu eller planerar Ni att vidta för att

-

minska den brottslighet som berörs i utredningens direktiv

Vilka åtgärder anser Ni bör vidtas i framtiden Vad kan Ni själva göra och vilket ansvar är Ni beredda att axla

I det följande ges en kort beskrivning av vad som kommit fram vid dessa hearingar. Framställningen är för varje aktör i regel indelad i

ett avsnitt om vad som görs för närvarande Nuläge och ett annat - -

avsnitt om vad aktören vill se för framtiden Åtgärder för framtiden.

-

3.2 Bankerna och posten

Nuläge

Bankerna samarbetar sedan ett trettiotal år i fråga om brottsförebyg-

gande verksamhet, närmast tillfallesreducerande åtgärder. Mellan bankerna och posten sker också ett samarbete i många sådana frågor.

Bankerna och posten förbättrar fortlöpande säkerhetsutrustningarna inom bank- och postlokalerna men också utrustningar i anslutning till lokalerna såsom serviceboxar och bankomater. Skyddstekniken vid värdetransporter är även ett viktigt område. Detta har blivit särskilt

viktigt eftersom Riksbanken drar in lokalkontor. Många nya tekniker

och utrustningar prövas, bl.a. utrustningar där sedlar görs obrukbara

vid försök till rån mot värdetransporter och bank- och postlokaler.

Bankerna och posten strävar också efter att i större utsträckning gå

över till elektroniska betalningsströmmar. Även det

om läggs ned mycket arbete på utrustningssidan, görs detta regelmässigt som ett led i utvecklingen av rutiner, avsedda att

minska brotten mot bankerna och posten.

Såväl bankerna som posten lägger ned stora summor på den brottsförebyggande verksamheten. Skälet till det är inte i första hand penningförlusterna vid rån och andra brott mot bankerna och posten

utan omsorgen om personalen och säkerheten för kunderna.

Bankerna och posten ser frågan om säkerhet och trygghet som en

balansgång mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som är praktiskt genomförbart utan att våldet trappas upp. De stöder olika

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 99

former av brottsförebyggande arbete, t.ex. Stöldskyddsföreningens verksamhet.

Åtgärder för framtiden

Företrädare för bankerna och posten har framhållit att de kommer att fortsätta sitt brottsförebyggande arbete. Därutöver är posten beredd att medverka i det allmännas brottsförebyggande verksamhet. Som exempel på åtgärder som posten skulle kunna medverka till har nämnts spridning av brottsförebyggande information via postkontor. Posten är vidare enligt uppgift beredd att även på annat sätt sprida idéerna om s.k. grarmsamverkan, närlarm och snatterilarm till sina kunder men även att stötta initiativ till sådana aktiviteter bland boende och företag. Men företrädarna för bankerna och posten har framhållit att myndigheterna i synnerhet polisen och andra inom rättsväsendet samti- - digt måste ges förutsättningar för en effektivare verksamhet for att insatserna skall bli framgångsrika. Straffen för brott mot bank och post är alltför lindriga. Domstolarna ligger mycket lågt i de aktuella straffskalorna. Blir inte domstolarna strängare, måste lagstiftningen enligt bankernas och postens mening skärpas. Polisen måste vidare få rimligare förutsättningar för spaningsverksamheten och ges möjlighet att använda ett datoriserat förspaningsregister och andra moderna metoder som polisen inte har tillfälle att nyttja nu. Liksom hittills krävs det vidare enligt bankerna och posten särskilda poliser för kvalificerade brottsutredningar. Det duger inte med närpol ser för de uppgifterna. Posten disponerar i dag poliser vid postens utredningscentral i sex Stockholm. Dessa har stor erfarenhet av utredningar om brott inom och mot posten. Det är väsentligt att posten får behålla dessa specialister. De kan inte ersättas av närpoliser eller andra poliser ute i landet. Posten betalar redan i dag allt utom lönen för dessa sex poliser och är beredd att betala mer för att få behålla dem. Enligt posten gör de ett mycket värdefullt arbete inte enbart för posten utan för samhället i dess helhet.

100 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

Försäkringsbolagen

Nuläge

Försäkringsbolagen samarbetar i många brottsförebyggande frågor. Exempel på områden som försäkringsbolagen tar upp i sina olika program i den brottsförebyggande verksamheten är

åtgärder mot våld åtgärder mot skadegörelse åtgärder mot droger åtgärder mot skador i trafiken åtgärder för ett tryggare boende åtgärder för brottsoffer åtgärder för barn i riskzonen -

åtgärder mot anlagd brand

-

Liksom bankerna och posten försäkringsbolagen över sina

ser egna

rutiner löpande i syfte att minska brottsligheten tillfällesreduce-

genom

rande åtgärder. De branschgemensamma åtgärder mot brott

som

initieras av försäkringsbolagen kanaliseras till största delen via Svenska Stöldskyddsföreningen allmänt brottsförebyggande verksamhet, Svenska Brandförsvarsföreningen anlagda bränder och Larmtjänst AB, Utredningsenheten försäkringsbedrägerier.

Förutom gemensamma projekt initieras mängder av aktiviteter

framför allt på regional basis av enskilda bolag i samverkan med polisen, fastighetsägare, köpmannaförbund, etc. Försäkringsbolagen är vidare mycket aktiva när det gäller att få

bolagens kunder att ta initiativ till brottsförebyggande åtgärder. Bolagen intresserar sig bl.a. för grannsamverkan, butikssamverkan, näroch snatterilarm de också stöd till olika organisationer med men ger

brottsförebyggande verksamhet på programmet. Ett av bolagen arbetar även med utbildning och träning elever i

av

skolorna i lag och rätt och hur man förebygger brott. I undervisningsmaterialet betonar bolaget starkt behovet och regler.

av normer

Samarbetet mellan myndigheterna i brottsförebyggande syfte

anses

vara i stort sett bra men det gäller inte gräsrotsnivån. Det saknas nätverk på denna nivå. Nyssnämnda bolag vänder sig därför till olika aktörer på gräsrotsnivån som kan arbeta brottsförebyggande. Detta görs i regel i form av seminarier där samverkan mot brott sätts i blickpunkten. Seminarierna har bl.a. till syfte att skapa nätverk på denna nivå. Sekretesslagen är enligt bolaget svårtolkad och många gånger

utgör den ett hinder för ett fruktbart samarbete mellan olika aktörer.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 101

Nuvarande ordning leder ofta till att en instans lämnar vidare till nästa instans utan föregående samverkan. Ett överlämnande utan föregående samverkan går enligt bolaget ofta i flera led. Försäkringsbolaget har i sitt material försökt exempel på fall där ett samarbete kan att ge odlas utan hinder av sekretesslagens regler. För att illustrera omfattningen försäkringsbolagens insatser kan av nämnas att ett av bolagen satsar 12 miljoner kronor per år på särskilda brottsförebyggande projekt andra. Belopp av den storleksordningen av har bolaget satsat under fem år. Bolaget delar ut medel ur en fond för olika brottsförebyggande aktiviteter. Beloppen varierar mellan 10.000 och 70.000 kronor per projekt. Försäkringsbranschen har stora problem när det gäller försäkringsbedrägerier. Bolagen har om man bortser från vissa specialför- säkringar, t.ex. ur- och pälsförsäkring omkring 3 miljoner skadefall. - Av skadefallen kan omkring 1,6 miljoner hänföras till villahemförsäkring, företags- och fastighetsförsäkring samt trafik- och motorfordonsförsäkring. Skadesumman för samtliga skadefall är runt 26 miljarder kronor per år. Branschen räknar med att tio procent av den totala skadesumman är att hänföra till någon form av försäkringsbedrägerier. Bolagen försöker att genom egen personal utreda så mycket som möjligt av vad kan bedrägerier. De har för denna uppgift anställt omkring som vara 100 förutvarande poliser eller åklagare. Men bolagen anser sig inte kunna komma tillrätta med problemet med dagens reglering.

Åtgärder för framtiden

Försäkringsbolagen förbättrar successivt sina rutiner för att minska brottsligheten och de påverkar sina kunder att göra detsamma. Som framgår av den föregående redovisningen satsar försäkringsbolagen på brottsförebyggande åtgärder i stor omfattning. Bolagen prövar nya metoder och områden för sina brottsförebyggande aktiviteter. Försäkringsbranschen tar nu exempelvis över fritidsbåtregistret som staten inte velat föra. Detta hanteras nu av Stöldskyddsföreningen på uppdrag av försäkringsbolagen. Båtregistret är enligt försäkringsbolagen i sig brottsförebyggande. Ett sådant register kommer dessutom att ge viktiga data om fritidsbåtar som utsatts för brott eller använts vid brott men det kommer även i övrigt att underlätta utredningar som rör fritidsbåtar. För att försäkringsbolagens åtgärder skall få full effekt behöver det allmänna enligt försäkringsbolagen vidta en del åtgärder. Först och främst bör reglerna om godtrosförvärv ändras. Kraven på

102 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

god tro bör skärpas. Frågan föräldrars skadeståndsansvar for barom nens handlingar är också viktig. Inte minst när det gäller försäkringsbedrägerier är påföljdsfrågan viktig och det kan enligt bolagen finnas anledning att överväga om inte fängelsestraff bör följa i större utsträckning än i dag. Räddningstjänsten bör förstärkas. Skadorna vid bränder är omkring 3 miljarder per år. Antalet bränder är omkring 35.000 per år. Försäkringsbranschen räknar med att 25 procent av dem är anlagda. Räddningstjänsten behöver därför bättre metoder och resurser för att den skall kunna avgöra om bränderna är anlagda eller ej. Man måste enligt försäkringsbolagen verka för bättre brandorsaksundersökningar och utredningar. Det behövs också en god samverkan mellan bl.a. polisen, räddningstjänsten, försäkringsbolagen och socialtjänsten. Försäkringsbolagen söker påverka utvecklingen i brandskadeärendena genom sin medverkan i Svenska Brandförsvarsföreningen. Polisen bör enligt bolagen prioritera utredningar törsäkringbeom drägerier på ett helt annat sätt än för närvarande. Nuvarande ordning är inte acceptabel. Enligt bolagen lönar det sig inte att polisanmäla. Polisen utreder i alla fall inte. Det har enligt bolagen sagts att t.ex. de ansvariga i Stockholms polisdistrikt alltid lägger undan alla anmälningar som avser belopp under 100.000 kronor. De utreds aldrig.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 103

3.4 Sveriges Köpmannaförbund

Nuläge

Sveriges Köpmannaförbund organiserar i dag cirka 20.000 företag, bland dessa vissa KF-ägda företag och Apoteksbolaget. Förbundet arbetar på bred front mot brott riktar sig mot handeln, bl.a. med som olika information. Ett exempel på det är slag av brottsförebyggande kampanjen Skydd mot rån i handeln. Den görs i samarbete med polisen. I broschyr med denna titel orienteras om olika säkerhetsåtgärder. en De företag frivilligt vidtar åtgärderna får en s.k. symboldekal som tagits fram handelns organisationer, de anställda och polisen. som av Symboldekalen placeras på lämpliga platser i de lokaler som skall skyddas, t.ex. på dörrar, fönsterrutor och kassaregister. Information symboldekalen och kampanjen har getts till poliser om och företag men också till drygt 4.000 intagna inom kriminalvården. Förbundet är även engagerat i utbildning på området och deltar också i arbetet på att höja det tekniska brottsskyddet i handeln.

Åtgärder för framtiden

Sveriges Köpmannaförbund avser att fortsätta sina brottsförebyggande aktiviteter i framtiden och liksom hittills i samverkan med andra. Inte minst de tekniska frågorna kräver en samverkan. Den säkerhetsteknik finns och som kommer inom den närmaste framtiden kan som nu sannolikt säkrare rutiner framöver. Det behövs bl.a. vid värdetransge porter och för larmanläggningar av skilda slag. Polisen rycker nu ofta ut i onödan eftersom många larmanordningar inte är tillförlitliga. För att samverkan skall få full effekt måste enligt förbundet det allmännas medverka till att nya metoder får användas i det organ brottsförebyggande arbetet. Handeln bör exempelvis ges möjlighet att använda bevakningskameror i större utsträckning än hittills. Ny teknik medger att integritetssynpunkter kan tillgodoses på ett annat sätt än tidigare. Ett exempel en sådan teknik är kameror med automatisk radering. Myndigheterna och det allmänna i övrigt bör vidare verka för att betalkort blir ett vanligt betalningsmedel i framtiden i stället för kontanter. Förbundet efterlyser vidare klarare signaler av samhället när det gäller påföljder för brott. Det allmänna måste ingripa tidigare mot unga lagöverträdare. Tiderna för handläggning av brottsutredningar är Telefonförhör bör bli vanligare. Även andra genomgående för långa.

104 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

åtgärder bör sättas in för att förkorta utredningstiderna.

Alla som stjäl i butiker bör givetvis inte fängelse de

ges men

rättsvårdande myndigheterna bör enligt förbundet inte alltid avstå från reella sanktioner. Ordningsbot bör i regel kunna tillämpas. Utredning-

ar i snatterifall bör genomgående ordnas på ett effektivare sätt. Det sparar enligt förbundet tid och pengar samhället, är allmänt moralhöjande och är bra för företagen. Handeln är enligt förbundet beredd att medverka till en bättre ordning genom att bidra ekonomiskt eller på annat sätt om polisen sätter in så att de snattar bötfälls resurser som ordningsbot. Det allmännas sätt att utreda och beivra brott måste enligt förbundet

förbättras. Annars riskerar vi att få privat rättskipning. Det har

en redan funnits vissa tendenser till det.

Den polis som inte utreder måste enligt förbundet bli synlig. Det brottsförebyggande arbetet måste vidare breddas. Stöldskydds-

föreningen täcker endast vissa tekniska frågor. BRÅ håller bara på

med statistiska frågor och forskning. Dessa båda täcker enligt

organ förbundet inte behovet. Polisen bör ett övergripande för ges ansvar

frivillig brottsförebyggande verksamhet såsom grannsarnverkan,

butikssamverkan, när- och snatterilarm också för verksamheten men

vid bevakningsbolagen. Försäkringsbolagen bör inte kräva försäk-

att

ringstagarna har gjort polisanmälan före kontakten med bolagen och att försäkringstagarna företer en kopia på anmälan att så skett. Det är inte rimligt att samhället tolerar denna dubbelregistrering. Försäkrings-

bolagen bör i stället registrera sina fall direkt och sedan sända över

uppgifter om dem till polisen elektroniskt via telefonlinje eller på

annat sätt. Många av fallen registrerar polisen enligt förbundet enbart för rättsstatistiken. Ett antal kommer dock att leda till utredningar av polisen. De organisationsförsök med särskild satsning på brottsföre-

byggande åtgärder som görs i exempelvis Karlskoga är enligt

förbundet bra initiativ det räcker inte. Även vanliga poliser måste men

utbildas i brottsförebyggande arbete.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 105

3.5 och anställda

Organisationer för företagare

LO Rättsskydd AB

LO Rättsskydd AB är kritiskt på flera punkter när det gäller myndigheternas brottsbekämpning. Det är i regel inte fråga om brister i lagstiftningen utan i myndigheternas sätt att arbeta. Myndigheterna samarbetar inte i den utsträckning som skulle behövas och i regel inte med de fackliga organisationerna. Det är enligt LO Rättsskydd AB beklagligt i synnerhet som de fackliga organisationerna och dess medlemmar regel sitter inne med kunskaper som är värdefulla när som det gäller att förebygga och utreda olika slag av brott med anknytning till företagen. Vissa myndigheter har enligt organisationen en direkt motvilja mot att samarbeta med de fackliga organisationerna. Samhället har enligt LO Rättsskydd AB tappat greppet när det gäller EKG-brotten, närmast de brottsliga förfarandena vid konkurser. I den delen har organisationen bl.a. framhållit följande. Löntagarna får ofta inte ut någon lön i konkursen, eftersom lönefordringarna har så låg prioritet. Detta är allvarligt och har stora sociala konsekvenser, särskilt sedan lönegarantin nu urholkats kraftigt de senaste åren. Löntagarna har ofta en mycket otrygg situation under lång tid före konkursen och det förekommer att de utsätts för påtryckningar att medverka till ekonomiska brott. De anställda och deras fackliga företrädare upptäcker ofta tidigt att något inte är som det skall. Det har förekommit att de anställda och deras fackliga företrädahar tagit kontakt med myndigheterna i en sådan situation men re avvisats eller möts ointresse eller ovilja av företrädare för myndigav heterna. Detta är olyckligt. Facket och de anställda vill vara en informationsskanal till myndigheterna som givetvis måste ha ansvaret för bekämpningen av EKO-brotten. LO Rättsskydd AB har betonat att det inte behövs några större förändringar lagstiftningen när det gäller EKO-brotten men att det av är väsentligt att myndigheterna ändrar sina arbetsmetoder. Däremot krävs det ändringar i sekretesslagstiftningen. Skattemyndigheterna lämnar ofta inte ut uppgifter när de fackliga organisationerna försöker utreda exempelvis vem som är den formelle arbetsgivaren för medlemmar som saknar skriftliga anställningsbevis. Butiksrán och andra brottsliga som riktar sig mot de angrepp anställda i handeln har Handelsanställdas förbund sedan många år försökt att förebygga. I den delen har de fackliga organisationerna ett bra samarbete med arbetsgivarna inom handeln och med polisen. De driver tillsammans projektet Skydd mot rån i handeln. Projektet riktar sig till arbetsgivare och anställda i handeln.

106 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

Svenska Arbetsgivareforeningen

Nuläge

Svenska Arbetsgivareföreningen har en särskild enhet som ägnar sig säkerhetsfrågor, nämligen NBB Näringslivets beredskapsbyrå.

- NBB har till uppgift att

främja åtgärder för företagens säkerhet -

verka för kostnadseffektiv riskhantering

-

verka för förståelse hos företagen för riskhantering och säker-

hetsarbete.

Arbetsområden för NBB är bl.a.

leveranssäkerhet -

säkerhetsunderrättelsetjänst

-

drogproblematik

stöld och svinn - ADB-säkerhet personalsäkerhet -

sårbarhetsfrågor

-

brandskydd och räddningstjänst

-

etik- och moralfrågor nyckelpersoner

- -

stöd till fördjupad utbildning, bl.a. akademisk, i riskhantering

-

Europa-kunskaper, standardisering

-

organiserad och ekonomisk brottslighet

-

säkerhet vid personalminskningar

-

omvärldsbevakning Competetive Intelligence and Security.

- -

Näringslivets Beredskapsbyrå är kansli för Näringslivets säkerhetsdelegation NSD, som består av en central och sex regionala delar skapade genom ett nätverk av säkerhetsansvariga inom främst

-

näringslivet. Till NSD är ca 700 företag, myndigheter och organisationer m.fl. anslutna. Antalet inom nätverket är omkring

personer

1.000, de allra flesta i olika säkerhetsroller i näringslivet. Enligt NBB måste brottsutvecklingen i samhället bekämpas inom

alla områden. Det ställer ökade krav på samverkan mellan näringslivet

och de rättsvárdande myndigheterna. SAFNBB främjar sådant samarbete bl. a. genom kurser, seminarier och policyskapande aktiviteter. Det tar sig sådana konkreta uttryck som att föreläsare från Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen och andra polisära enheter

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 107

i NBB:s utbildnings- och seminarieverksamhet. Föreläsare engageras från SAFNBB deltar på motsvarande sätt i andra organisationers kursverksarnhet. Det nära samarbetet stimuleras också av att bl.a. företrädare från Rikspolisstyrelsen ingår i NBB:s referensgrupp och i NSD. säkerhetsutbildningen enligt NBB indivi- Ett av huvudbudskapen i är dens Utan ett personligt engagemang av envar i företagens ansvar. säkerhetsarbete blir säkerheten bristfällig. Ett liknande förhållande råder enligt NBB också i samhället i övrigt. Exempelvis kan säkerheten på gator och torg knappast upprätthållas om inte envar engagerar sig i vad sker. Den ingriper handgripligen med stöd av sin som som nödvärnsrätt skall inte behöva sväva i okunskap om att han har samhällets stöd och den som ställer upp som vittne skall inte behöva oroa sig för repressalier. Förmår inte samhället ge den grundtryggheten kommer medborgarna enligt NBB att gå miste om många avgörande insatser från allmänhetens sida. Ett annat viktigt budskap är enligt NBB att det behövs ett nära samarbete mellan näringsidkare och den lokala polisen. Här kan övervägas att förstärka målsägandenas roll vad gäller t.ex. insyn i polisutredningar.

Åtgärder för framtiden

Under många år har medborgarna enligt NBB vant sig vid att det finns någon myndighet eller liknande som tar hand om behoven även inom säkerhetsområdet. Den ökande brottsligheten och det ekonomiska läget i landet gör enligt NBB att den tiden är förbi. Inom näringslivet är det enligt byråns mening uppenbart att man tvingas ta hand om en stor del sina säkerhetsbehov, bl. genom att anställa egna säkerav egna a. hetsmän och säkerhetschefer. Det går naturligtvis att ha många synpunkter på hur polisen m. fl. skall prioritera sina insatser men resurserna räcker i vart fall inte till för att ta hand om alla skyddsbehov finns inom näringslivet. Det är därför enligt NBB nödvändigt som att de polisiära används där de gör mest nytta. Samma resurserna förhållande gäller inom de andra sektorerna i samhället. Att vi nu åter kan se patrullerande poliser på gator och torg glädjer enligt NBB många människor. Att de uppträder två och två kan däremot enligt byrån inte vara resultatet av uppdragsgivarnas behov. Förhoppningsvis är detta inte heller ett tecken på någon utbredd otrygghet på gator och torg. Det är enligt NBB i stället lätt att uppleva det som fel användning av en knapp resurs. Enligt NBB har inte polisens roll givits en gång för alla. Uppgif-

108 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

terna måste förändras i takt med förändringarna i samhället. Det finns enligt NBB en kärna i den polisiära verksamheten bör förbesom vara hållen polisen på grund av särskilda rättssäkerhetskrav Utanför m.m. det området bör det enligt NBB vara möjligt att finna olika alternativ

i högre grad än vad hittills skett. Bevakningsföretag kan

som antagligen anlitas i större utsträckning än vad sker idag. En som mångfald av lösningar kan behövas. I den mån tidigare polisiära uppgifter skall handhas av andra än polisen är det enligt NBB önskvärt att marknadskrafterna får verka så fritt möjligt. Att vältra över som uppgifter t ex trañkövervakning på kommunerna är knappast någon - lämplig lösning. Det är i stället så att även kommunernas egna

verksamhetsområden utöver myndighetsutövning bör begränsas till

- sådant inte kan ske i lämpligare former. Även här bör

som enligt NBB förutsättningslöst undersökas i vilken utsträckning bevaknings-

företagens konkurrensutsatta tjänster kan utvecklas och anlitas. Med den viktiga utgångspunkten att det är ett individuellt ansvarstagande som måste stimuleras så kan enligt NBB också gå vidare man

och se hur ny teknik skall utnyttjas för att höja säkerhetsnivån i samhället. Med all respekt för att t.ex. kameraövervakning kan hota

den personliga integriteten i samhället kan man enligt NBB fråga sig

var gränserna bör dras. Skall det vara tillåtet med kameraövervakning

inom en banklokal men inte utanför entrén trots att det är där som rånaren drar ner sin luva över ansiktet Frågorna är många och

komplicerade. En fortsatt och fördjupad dialog mellan bl.a. polisiära myndigheter och näringslivet när det gäller prioriteringar av säkerhets-

insatser och utformandet av regelverket m.m. kan bidra till nyanserade lösningar.

TCO

Polisen är enligt förträdare för TCO del samhällets trygghetsen av

och servicesystem. Polisens funktion trygghetsfaktor spänner över

som frågor som utgör grunden för såväl välfárds- socialpolitik. Den som svenska polisen är enligt TCO ett av samhällets på de åtaganden svar mot medborgarna som kommer till uttryck i grundlagen regerings- formen l kap. 2 Det är enligt TCO viktigt att polisens roll är tydlig och att polisens

befogenheter och metoder är brett förankrade hos allmänheten. Av det följer enligt TCO att polisiära befogenheter, som huvudprincip, skall förbehållas polisen. Polisens arbete är myndighetssutövning. Myndighetsutövning kan enligt TCO endast utövas av offentligt reglerade

organ, en lagreglering som garanterar den enskilde medborgaren

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 109

möjlighet till insyn, omprövning och besvärsrätt. Gränserna mot andra samhällsfunktioner och privata intressen måste då det rör polisen vara särskilt tydliga. Denna ståndpunkt förstärks enligt TCO av att polisen är det enda organ som har rätt att tillgripa våld för skyddande av medborgarna och deras egendom eller andra samhällsintressen. Den demokratiska kontrollen är enligt TCO av vital betydelse för polisens breda förankring i samhället. Central är också frågan om allmänhetens tillit till den interna kontrollen inom polisen. Det är TCO:s uppfattning att vi idag har en ordning för hantering av anmälningar mot polismän som fyller högt ställda krav på rättssäkerhet. En sträng disciplinär kontroll, en utsatt yrkesfunktion och så höga etiska krav som ställs på polisen förutsätter som TCO ser det att stor uppmärksamhet ägnas också åt polismännens rättssäkerhet. Idag förskjuts polisens roll mot ett mer brottspreventivt perspektiv. Under begrepp som proaktivt, problemorienterat, preventivt eller brottsförebyggande polisarbete sker denna förändring mer eller mindre målmedvetet i olika delar av polisväsendet. TCO ser positivt på denna förändrade inriktning av polisarbetet. Polisen kan härigenom enligt TCO få en central position i samhällets ansträngningar för att förhindra spärmingar mellan segregerade grupper, för att brett bekämpa brottsligheten och uppkomsten av kriminalitet. Denna förändring måste enligt TCO ske under sådan politisk kontroll att den rättsliga regleringen av polisens befogenheter fortlöpande anpassas till den nya inriktningen. Uppmärksamheten måste också ägnas åt sambandet mellan denna förändring av polisens funktion och de allmänna grundsatserna för den svenska rättsordningen. En väl fungerande polis är enligt TCO ett sarnhällsintresse som måste formas heltäckande över hela landet och finansieras solidariskt över skattesystemet.

110 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

3.6 Organisationer för boende och fastighetsägare

HSB riksförbund

Nuläge

HSB riksförbund är en riksorganisation för 4.300 bostadsrättsföreningar med omkring 350 000 medlemmar i föreningarna. Dessutom har HSB omkring 325.000 bosparare. HSB riksförbund uppmärksammar de byggnadstekniska möjligheterna att förhindra inbrott och skadegörelse i föreningarnas bostäder och lokaler. I nya hus väljer man lösningar som bygger på de erfarenheter som gjorts under många år av byggenskap inom HSB-rörelsen. Detta gäller bl.a. tekniska standarder för lägenhets- och ytterdörrar men också fönster. Under senare år har man strävat efter att placera lägenhetsförråden i direkt anslutning till bostaden. HSB biträder befintliga bostadsrättsföreningar med råd och tjänster vad gäller underhåll, service, försäkringsfrågor m.m. I detta ligger enligt förbundet också tekniska brottsförebyggande åtgärder. Förbundet informerar vidare om och förmedlar säkerhetsprodukter, t.ex. säkerhetsdörrar, kodlås och gallerboxar som skydd för bilar i storgarage. I äldre byggnadsbestånd är det besvärligare. Källare och förrådsutrymmen är inte byggda som små enheter. Inte heller garageplatsema. I äldre bestånd är det upp till de enskilda bostadsrättsföreningarna att besluta vilka åtgärder de vill vidta. Och de har att ta kostnaderna för åtgärderna. HSB centralt ger dock ut rekommendationer till föreningarna om tekniska brottsförebyggande åtgärder. För förbundet är grarmsamverkan och s.k. grann- och väntjänster ett viktigt inslag i verksamheten. Även denna verksamhet inte har om det primära syftet att vara brottsförebyggande, anser förbundet att detta blir effekten. Samhörighetskänslan och varsamheten med den gemensamma egendomen ökar. Därigenom minskar enligt förbundet slitage och skadegörelse.

Åtgärder för framtiden

HSB riksförbund planerar för närvarande inte någon central kampanj om brottsförebyggande åtgärder. Dels upplever man sig ha betydligt mindre problem än andra fastighetsförvaltare och dels är detta något som man anser bäst hanteras genom lokalt samarbete mellan direkt

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 111

berörda. Samhället bör enligt HSB riksförbund ta ett större ansvar, förslagsvis kommunal organisation, uppbyggd efter mönster av genom en ny civilförsvaret. Den bör ha till uppgift att arbeta på bred front och bör kunna bli en organisation för hemskydd mot brott. Förbundet menar att bostadsrätten i sig är en upplåtelseform som motverkar brott. Det är viktigt att de allmänna förutsättningarna i samhället är sådana att det finns bostadsrättslägenheter att tillgå och att denna boendeform inte diskrimineras.

Hyresgästernas Riksförbund

Hyresgästemas Riksförbund har formellt bara 21 medlemmar de 21 hyresgästföreningar som täcker hela landet. Dessa föreningar har drygt 550.000 medlemmar. Det finns omkring 3.500 lokala hyresgästföreningar som arbetar i bostadsområdena. Men dessa täcker endast omkring 50 procent av medlemsstocken. Många medlemmar bor i hus kvarter där det inte finns någon lokal organisation. När det gäller miljön är det trygghetsfrágoma som dominerar. De kan lämpligen indelas i en teknisk del och en som gäller grannkontakter i alla former. Alla åtgärder de boende både en faktisk som ger trygghet och en känsla av trygghet är enligt förbundet viktiga.

Åtgärder mot brott och ordningsstörningar hör också dit.

SOS Skydda Oss Själva

De lokala föreningarna samarbetar i trygghetsfrägorna med de lokala hyresvärdarna. Hyresgästernas Riksförbund har som mål att hyresgästerna skall fä möjlighet att förhandla om hyrans storlek men också om annat som hör till boendet. Ett känt trygghetsprojekt är SOS Skydda Oss Själva, initierat av hyresgästföreningens kontaktkommitté i kvarteret Riddarsporren i Stockholm. Kvarteret är beläget i Stockholms innerstad, omedelbart Odenplan. I kvarteret finns omkring 540 lägenheter, inklusive norr om pensionärsbostäder. Polisen är inte huvudman i projektet. Det är de boende som själva har tagit initiativet efter studier i London och av Neighbourhood

Watch i England och USA. Projektet bygger pä att hyresgäströrelsens

lokala kontaktkommitté svarar för verksamheten. Kommittén representerar de boende i gemensamma frågor enligt ett avtal mellan hyresgäst-

112 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

föreningen och de allmännyttiga bostadstöretagen. Detta utgör basen

för kontaktkommitténs arbete i kvarteret

Skälen till att kommittén började med detta skyddsprojekt är

flera, bl.a. följande.

De boende ville bedriva en verksamhet minskar såväl rädslan - som

för brott som antalet brott i kvarteret Riddarsporren. Ett bostads-

möte hade krävt att det skulle göras något brottsligheten i kvarteret.

De boende ville sprida en ökad medvetenhet hur i hyres-

- om man

husbebyggelse beter sig för att motverka brand och egendoms-

brott.

De boende ville öka skyddsnivån i det egna kvarteret för att göra

-

det svårare för tjuvarna. De boende ville utforma en modell för hur i hyresgäströrel-

- man

sen kan arbeta med skyddsfrågorna. De boende ville naturligtvis också påverka hyresgäströrelsen att

-

mer ägna sig skyddsfrågorna.

I häftet Skydda Oss Själva i Riddarsporren har kontaktkommittén

bl.a. uttalat i

Kriminalitet och rädsla för brott har under de senaste åren ökat i våra bostadsområden. Att ropa på polis hjälper inte, vi kommer aldrig att få råd med tillräckligt antal poliser för att skapa trygghet i boenderniljön. Det är därför viktigt att hyresgästerna erbjuds möjligheter att i samverkan å med andra frivilligt ställa upp i ett skyddsarbete för att öka tryggheten i det egna kvarteret. Detta innebär inte medborgargarden, tvärtom handlar det om att ge polisen ökade möjligheter att gripa in mot brottslingar i rätt tid.

Varje trapphus i kvarteret har ett eget skyddsombud. Skyddombudets arbetsuppgifter omfattar

Inbr0ttsskydd:Dörrars och portars kondition skall kontrolleras, brytmärken på dörrar och fönster uppmärksammas, etc.

Brandskydd: Fastighetsförvaltaren skall underrättas om att löst material som påträffats och som kan brandfarligt skall

vara avlägsnas.

Allmänt skydd: Vad som är trasigt och kan vålla skada på människor

i

eller egendom ska ombudet anmäla till fastighetsförvaltaren. Misstänkta beteenden ska ombudet anmäla antingen direkt till polisen

eller till kontaktkommittén. i

Kapitel 5 Rolljördelningen; Enskilda aktörer 113

Ansvarsomrádet för skyddsombudet är den egna trappuppgången.

Kontaktkommittén samverkar med polis och räddningstjänst. I utbildningen av trappombuden har både polis och räddningstjänst deltagit. Kontaktkommittén har även samverkat med andra, bl.a. barnomsorgen. Kontaktkommittéerna har numera beteckningen lokal hyresgästförening. Det saknas tillförlitlig statistik om vilka förändringar i den registrerade brottsligheten i kvarteret som projektet har lett till. Det har dock sagts att de registrerade brotten och ordningsstörningarna minskat i några fall med upp till 50 procent. Genom projektet anser man sig vidare ha vunnit andra minst lika viktiga effekter, som att trapphusen hålls och att den sociala kontrollen har ökat. renare

Andra trygghetsskapande åtgärder

Förbundet inte Riddarsporren-projektet Skydda Oss Själva endast ser ett sätt att bekämpa brott utan som en väg att åstadkomma grannsom samverkan och öka tryggheten i själva boendet. Det finns enligt förbundet andra former för trygghetsskapande arbete. Förbundet har särskilt pekat på försöken med fastighetsskötare inom allmännyttiga bostadsföretag men också på förvaltningen av ett tusental lägenheter i Järfälla. I det förra fallet har fastighetsskötare getts ett särskilt ansvar för ett mindre geografiskt bestämt område. I det senare fallet har de boende tagit över ansvaret för förvaltningen genom ett särskilt bildat bolag för den uppgiften. I andra fall har de boende skapat särskilda samverkansformer i samarbete med kvarterspoliser.

Riksbyggen

Nuläge

Riksbyggen deltar i förvaltningen av 2.000 bostadsrättsföreningar men Riksbyggen har dessutom ett stort antal uppdrag att förvalta bostäder i kommunala allmännyttiga bostadsföretag. Riksbyggen arbetar flera fronter när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Organisationen rekommenderar och vidtar skadeförebyggande åtgärder i samarbete med ett försäkringsbolag. Den projekterar nybyggnader med utgångspunkt i Riksbyggens säkerhets-

114 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

dokument, som har tagits fram på grundval av de erfarenheter som Riksbyggen gjort. Vid tillsynen av fastigheterna ingår vidare brottsförebyggande moment. Riksbyggen har inte meddelat några särskilda rekommendationer till föreningarna om grannsamverkan eller andra brottsförebyggande åtgärder än dem som nämnts i det föregående. Däremot arbetar Riksbyggen liksom HSB mycket på en samverkan för de boende i en bredare social mening. Men lokala initiativ för grannsamverkan i samarbete med polis förekommer.

Åtgärder för framtiden

Företrädaren för Riksbyggen yttrade sig i samma riktning HSB riksförbund när det gäller en organisation för brottsförebyggande åtgärder på lokalplanet en särskild kommunal organisation för ända- målet.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO

Nuläge

SABO organiserar allmännyttiga bostadsföretag 310 företag med - 900.000 lägenheter. SABO:s huvuduppgifter är att stödja medlemsföretagen genom bidrag till utvecklingsprojekt, genom information och genom att främja informationsutbytet mellan medlemmarna i organisationen. De allmännyttiga bostadsföretagen i storstäderna har vidtagit särskilda åtgärder för att komma tillrätta med brott och ordningsstörningar i företagens bostäder och närområdet till dem. Vissa företag har organiserat grupper av anställda som reser ut till bostäder där det förekommit störningar och gör de boende där uppmärksamma på att de stör en form av en bilburen portvakt. - Samverkan mot brott ses som en lokal fråga i SABO:s organisation men SABO var med när de första lokala samarbetsformerna diskuterades. SABO vill att de boende skall ha såväl teknisk social som trygghet. SABO:s undersökningar har visat att de boende känner sig trygga men att de vill ha ännu mer trygghet.

Ätgärder för framtiden

I SABO:s medlemsföretags förvaltningsfilosofi ingår att förebygga brott. Förvaltningen är decentraliserad till mindre områden. SABO utgår från att den lokala polisen tar initiativet till samverkan. en

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

Kvarterspolisverksamheten är enligt SABO en lågprioriterad verksamhet. Polisen tycks ha misslyckats med att få igång kvarterspolisverksamheten, sannolikt på grund av en missriktad löne-, rekryterings- och meritvärderingspolitik. SABO vill att kvarterspolisverksamheten högprioriteras.

Sveriges Fastighetsägareförbund

Nuläge

I Sveriges Fastighetsägare-förbund ligger tyngdpunkten på 24 regionala föreningar. Antalet medlemmar är omkring 22.000. I organisationen finns ett begränsat antal fastighetsägare med många fastigheter men huvudparten av medlemmarna har enstaka fastigheter. Förbundet har sagt sig ha problem som liknar dem som HSB, Riksbyggen och SABO redovisat. De har lösts på i stort sett samma sätt. Försök med bl.a. ordningshållning i bostadsområdena görs med goda resultat, dock i en annan form av modern portvakt än den som SABO redovisat. I försöken deltar deltidsanställda fastighetsskötare, boende inom det bostadsområde som de skall tillse.

Åtgärder

Förbundet arbetar nu tillsammans med försäkringsbolagen för att komma fram till ett brotts- och skadeförebyggande paket, med i första hand tekniska lösningar av olika slag. Förbundet anser det dock viktigt att man inte stannar vid tekniska frågor utan breddar arbetet till människorna och deras attityder. Förbundet verkar även for att medlemmarna uppmärksammas på behovet av försäkringar också för att forsäkringbolagen skall tillämmen pa en differentierad premiesättning för fastigheter med olika tekniska skyddsnivåer.

Villaägarnas Riksförbund

Nuläge

Villaägarnas Riksförbund, Villaägarna, är en intresseorganisation för villaägare med 110 000 medlemmar och 750 villaägareföreningar anslutna. Villaägarnas Riksförbund arbetar på tre nivåer centralt, regionalt och lokalt och förbundet är representerat i alla delar av -

116 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

landet, även i glesbygden. Förbundet engagerar sig mycket i brottsförebyggande frågor, bl.a. i olika former för grannsamverkan och genom upplysning om hur villaägare kan skydda sig mot brott. Förbundet började med grannsamverkan i samarbete med polis redan år 1985. Den formen för samverkan är numera vanlig i flertalet av förbundets föreningar. För grannsamverkan delas ett villaområde in i block med 20 25 fastigheter i varje block. Blocket utser en chef och har därutöver ett antal kontaktmän. På del håll ronderas en blocket av dem som ingår i blocket. På andra håll håller villaägarna fortlöpande kontakt med varandra på andra sätt genom träffar, kontaktblad, grannlappar, etc. De boende samarbetar med den lokala polisen. Det anses vara viktigt för en effektiv samverkan. Polisområdena Farsta och Vällingby i Stockholms polisdistrikt har enligt uppgift statistik som visar att villainbrotten gått ned med över 30 procent efter det att grannsamverkan kommit i gång. Brotten har vidare enligt uppgift ofta stannat vid försök därför att risken för upptäckt varit stor eller därför att villornas skalskydd förbättrats vid grannsamverkan.

Åtgärder för framtiden

Förbundet planerar att ge ut en föreningspärm. I den skall ingå ett avsnitt om grannsamverkan men också om studiecirkeln Cirkel i brott. För närvarande har förbundet inte resurser att genomföra projektet. Om riksförbundet får medel avser förbundet att utbilda ordförandena eller andra lämpliga personer i de regionala och lokala föreningarna inom förbundet. Utbildningen skall inriktas på det brottsförebyggande arbetets betydelse, hur man går till väga för att få igång grannsamverkan och studiecirkeln. Riksförbundet vill ha bidrag från stat och kommun till själva igångsättningen av grannsamverkan och uppstart av Cirkel i brott i olika områden. Förbundet anser det vara motiverat eftersom statsmakterna aviserat satsningar på brottsförebyggande åtgärder och eftersom brottsofferjourerna redan har statliga bidrag till sin verksamhet. Sådant bidrag skulle enligt förbundets företrädare spara staten utgifter på andra håll och bli en ren affär för staten. Förbundet hoppas också mycket på att de direktiv brottsom mer förebyggande verksamhet som getts till polisen kommer att leda till att polisen satsar mer resurser för att initiera och stödja grannsamverkan.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer ll7

3.7 Hem och Skola-rörelsen

Redan år 1891 fanns det föräldraföreningar vid några skolor i Sverige. År 1945 bildades Målsmännens Riksförbund central organisasom en tion för landets föräldraföreningar. Förbundets namn ändrades âr 1968 till Riksförbundet Hem och Skola. Föräldraföreningar blev Hem och Skola-föreningar. Samtidigt utvecklades verksamheten. Klassverksamheten blev en av grundstenarna i Hem och Skolas arbete. I dag finns det enligt riksförbundet omkring 2.000 lokalföreningar. Verksamheten riktar sig till samtliga föräldrar med barn i skolan och omkring 250.000 hem har valt att ansluta sig till Hem och Skola. Tillsammans utgör föreningarna runt om i landet Riksförbundet Hem

och Skola RHS, som enligt förbundet är religiöst och partipolitiskt

obundet. Verksamheten finansieras av medlemsavgifter och i viss utsträckning av statsbidrag. I arbetet på att skapa en trygg uppväxtmiljö och en skola där alla trivs och utvecklas ser RHS samarbetet mellan föräldrar och skola som en bärande idé. Familjen är enligt förbundet barnets viktigaste uppväxtmiljö. Föräldrarna har huvudansvaret för barnets omvårdnad och fostran. Skolan är enligt förbundet ett gemensamt ansvar där barnets behov sätts i centrum. Utifrån nu angiven grundsyn har RHS angett bl.a. följande utvecklingsområden

Elevernas möjlighet till delaktighet och inflytande

RHS anser att det är viktigt att läroplanen genomförs och har hänvisat till följande uttalande i den.

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att få välja kurser och ämnen och genom att delta i planeringen och utvärderingen av den dagliga undervisningen, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och att ta ansvar.

Erkännande av föräldraroll och kompetens

Om föräldrar skall kunna ta sitt ansvar måste en attitydförändring till

i hela samhället enligt förbundets mening. Om helhetssynen pâ barnets

livssituation skall få genomslag måste enligt förbundet ett nytt för-

118 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

hållningssätt utvecklas mellan de vuxna som skall samarbeta om fostran. De unga behöver enligt förbundet tydliga förebilder och familjerna behöver stöd.

Mobbningsförebyggande arbete i skolan

Mobbning i skolan är vanligt. Enligt vissa uppgifter mobbas omkring 100.000 barn. RHS har länge arbetat för att varje skola skall ha ett åtgärdsprogram mot mobbning. Denna skyldighet har nu blivit lagstadgad i både skollag och läroplan. Förutom en plan hur man hanterar en akut mobbningssituation, bör huvuddelen av programmet enligt förbundet ägnas att skapa en god psykosocial arbetsmiljö i skolan. Skolan är enligt förbundet en del i samhället och våra gemensamma lagar och regler måste gälla också där. Att mobbningen uppmärksammas och stoppas är enligt förbundet också viktigt för den som mobbar. Enligt tillgänglig forskning finns en ökad risk för att elever som är aggressiva och mobbar andra senare ägnar sig andra problembeteenden som kriminalitet och alkoholmissbruk. Många skolor har enligt förbundet redan kommit en bra bit på väg i det här arbetet, på andra skolor är det sämre ställt. RHS har utarbetat ett material till stöd och inspiration för skolor och föreningar i det mobbningsförebyggande arbetet. Materialpaketet En av sju, består av dels en videofilm om mobbning, dels ett samarbetsspel. Filmen vänder sig till de vuxna i skolan. Filmen speglar några exempel på hur skolor uppmärksammat och gjort någonting mobbning. Samarbetsspelet är avsett för åldrarna 9 12 år. I spelets form får deltagarna ta itu med olika mobbningsprogram och försöka finna lösningar genom diskussion.

Övriga generellt förebyggande åtgärder

Många Hem och Skola-föreningar arrangerar eller stöder föräldravandringar. RHS vill ha polis i lokalsamhället och vill samarbeta med den. Förbundet arbetar för att ämnet Lag och rätt skall kopplas till såväl värde-, demokrati- och inflytandefrågorna som till etik- och moralfrågorna och vill att ämnet tas upp inom många olika ämnesområden i skolarbetet. RHS ser möjligheter i att skola, fritid och samhället i övrigt integreras på ett bättre sätt i framtiden, exempelvis genom att fritidsverksamhet flyttas in i skolorna och genom att olika organisationer ges plats

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 119

i skolbyggnader.

Förbundet ser med oro på de ekonomiska nedskärningar som sker i verksamheter för barn och ungdom. De omfattande nedskärningar . som sker, t.ex. av speciallärarresurser och elevvårdstid, rimmar enligt

förbundet mycket dåligt med tanken på att vi vill ha ett samhälle som

kännetecknas av solidaritet med svaga och utsatta.

120 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

3.8 Idrottsrörelsen

Riksidrottsförbundet

Nuläge

Riksidrottsförbundet har 2 500 000 medlemmar i 20 000 ideella före-

ningar. Antalet ideellt arbetande ledare är omkring 500.000. De har

utbildats inom rörelsen.

Idrottsrörelsen har sin egen rättsordning med bl.a. ett eget bestraffningssystem. Medlemmarna i de olika föreningarna är underkastade dessa regler. Det finns inte någon särskild lagstiftning om ideella föreningar. Idrottsrörelsen har därför kunnat skapa sina regler.

egna

Idrottsrörelsen anser att grundlagen och den fria föreningsrätten

ger idrottsrörelsen denna frihet. statsmakterna kan sägas ha accepterat detta bl.a. att staten sedan länge bidrar ekonomiskt till verkgenom samheten.

I en tid då familjen och skolan inte längre har roll

samma som tidigare spelar enligt Riksidrottsförbundets företrädare idrottsrörelsen

en viktig roll som normbildare för ungdomen.

Idrottsrörelsen har inte några nämnvärda problem med brott inom

sina egna led, bortsett från doping. Det finns dock vissa problem

som

är knutna till idrottsevenemang. Men för dessa problem inte i

svarar första hand medlemmar i idrottsrörelsen. Det är företeelser som

hänger samman med främst fotboll och ishockey och dessa idrotters

supporterorganisationer i storstäderna.

Supporterorganisationerna är också idella föreningar de

men

omfattas inte av idrottens regel- och bestraffningssystem. Men dessa

föreningar har en stark anknytning till idrottsföreningarna. Suppor-

terorganisationerna stöder idrottsföreningarnas verksamhet i flera

avseenden, inte minst ekonomiskt.

När idrottsföreningarna är arrangörer, de för och

svarar arenan arrangemanget på denna men inte för publikens till och från resor

idrottsevenemangen arrangörerna alltså från spärr in till

- svarar

spärr ut. Företrädare för Riksidrottsförbundet det också viktigt

anser att

påpeka att det endast är ett fåtal personer inom supporterorganisationerna som ställer till problem. Men dessa organisationer försöker numera att vidta olika förebyggande åtgärder, bl.a. att i

genom sam-

arbete med idrottsföreningarna till och från tävlingar

arrangera resor

så att bråk och andra ordningsstörningar undviks. Ledningarna i supporterorganisationer är mycket angelägna om att det skall gå städat till. Organisationernana försöker även vidta andra åtgärder bråk

mot

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 121

och ordningsstörningar. Föreningarna och supporterorganisationerna att de börjar komma till rätta med problemen. anser nu Av de supportrar dömts för brott i samband med matcher är 60 som procent tidigare lagförda. Av resten är 40 procent tidigare kända av socialtjänsten.

Åtgärder för framtiden

Riksidrottsförbundet inte att ändra sin inriktning av arbetet med avser förebygga våld och ordningsstörningar idrottsrörelsen skulle att men kunna göra för moralbildningen i samhället än vad rörelsen nu mer gör. Men det krävs stöd av samhället. Om det allmänna satsar pengar på sådan verksamhet torde idrottsrörelsen kunna ställa upp med en utbildning ledare i riktad kampanj i angivet hänseende. Skolan av en och idrotten skulle kunna gå hand i hand i denna del.

Svenska fotbollförbundet

Nuläge

Numera finns det enligt Svenska fotbollförbundet inte något egentligt läktarvåld. Våldet finns i huvudsak utanför arenorna. Arrangörerna av fotbollsmatcher har enligt förbundets regler ett särskilt ansvar för att förebygga våld vid sina Görs inte detta i rimlig omfattarrangemang. ning, kan en förening få böta enligt idrottsrörelsens regler. De problem som finns hänger helt och hållet samman med supporterklubbarna. De är tre i Stockholm. De omfattar totalt 7 500 ungdomar. Av dessa ungdomar har 40 procent endast en förälder. Av dem slutat skolan är 50 procent arbetslösa. som Supporterklubbarna har infört regler om uteslutning som innumera nebär att s.k. huliganer kan uteslutas, låt vara efter varningar. De som e döms av allmän domstol, lär alltid bli uteslutna. Idrottsföreningarna har möjlighet att med stöd av rätten som arrangör utestänga gravt misskötsamma personer från matcher. För närvarande lär elva supportrar vara avstängda. Supporterföreningarna utestänger dem dock inte för evigt. De försöker i stället att i samarbete med moderföreningarna få dem tillbaka i gemenskapen, bl.a. genom att erbjuda dem uppdrag i föreningen som exempelvis ledare. Det våld som förekommer i sporten är klart reglerat. Våldet kan inte jämföras med våldsbrott i samhället. Det strider mot idrottens idé att tävla utanför arenan. Idrottsföreningarnas ansvar gäller som nämnts från spärr in till spärr ut. Men förbundet arbetar trots

122 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

detta att förbättra situationen även utanför arenorna. Förbundet har ett bra samarbete med polisen. Bildandet Svenska Supporterförav bundet kan också ses som ett steg i rätt riktning. I svensk elitfotboll kommer det att bli ett samarbete mellan idrotts-

föreningarna, supporterklubbarna och polisen. Ett antal medlemmar i supporterklubbarna skall utbildas till ordningsmän, en ordning som bl.a. Fryshuset tagit initiativ till. Fotbollförbundet räknar med att Ordningsmännen skall kunna ta

hand om en bråkmakare före match och släppa honom först sedan en matchen är över. Fotbollförbundet tror att de åtgärder som nu

vidtagits kommer att leda till en bättre supporterkultur. Förbundet vet

att det är 50 60 personer som är aktiva när bråkiga situationer - upp-

står. De är kända av polisen. Ordningsmännen kommer att inrikta sina

insatser mot dem.

Åtgärder för framtiden

Lagstiftningen är enligt förbundet inte tillfredsställande utformad. Det tar alltför lång tid mellan brott och samhällets reaktion brott. Genom den tidigare nämnda utbildningen för ungdomar

i supporterklubbarna räknar förbundet med att bättre kontakt med även

de mest besvärliga ungdomarna. Ett femtiotal ungdomar har redan

utbildats. De kommer att vara verksamma inom sina klubbar. När en supporterklubb skall delta i en match i t.ex Sundsvall måste

ordningsvakter ha förordnanden som ordningsvakt i alla polisdistrikt

som resan kommer att gå igenom. Eftersom varje tillstånd kostar 400 kronor skulle ett tillstånd för ett antal ordningsvakter under sådan en resa komma att gå upp till 20.000 kronor. Det är enligt förbundet

orimligt. Det måste till en lagändring.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 123

3.9 Organisationer mot drogmissbruk

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN

Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning CAN arbetar inte primärt med projekt utan är i första hand ett serviceorgan egna förebyggande verksamhet, inklusive CAN:s for dem som arbetar med 45 medlemsorganisationer. CAN:s roll är att tillhandahålla kunskaper alkohol och narkotika och missbruket av dem. CAN:s huvudom uppgift är missbruksproblem, inte primärt brottsförebyggande frågor. Det finns enligt förbundet fler tunga narkotikamissbrukare än nu tidigare nyrekryteringen tycks inte så stor som förr. men vara Narkotikamissbruket tycks dock ha ökat i vissa invandrargrupper. CAN följer den internationella utvecklingen och oroas av legaliseringsdiskussionerna i flera länder i Europa. Enligt CAN är det förebyggande arbetet mycket viktigt. Det bör kombineras med åtgärder för tidig upptäckt. I det förebyggande arbetet är fritidsverksamheten mycket betydelsefull och CAN är därför oroad över de neddragningar skolan och fritidssektorn tvingas göra. som Det förebyggande arbetet måste bygga på lokala insatser, där olika lokala samverkar. Det gäller i synnerhet när de centrala organ insatserna på t.ex. alkoholområdet kommer att minska i samband med en övergång till EU.

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle

Enligt Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS, finns det för många felkällor i den officiella narkotikastatistiken, bl.a. därför att socialarbetare och andra vägrat att lämna uppgifter. Enligt förbundet påverkar allmänt arbete i organisationer och föreningar inte nämnvärt pågående missbruk. Däremot ger sådant arbete en viss förebyggande effekt, även om den är svår att mäta. Det är allmän uppfattning att narkotikamissbruk kommer före en kriminalitet. Förbundet hävdar att det är tvärtom, åtminstone vad gäller den grava missbrukare som åker ut och in på fängelser grupp och behandlingshem. De ingår i den gruppen har oftast debuterat som med asocial livsföring och kriminalitet och införlivar så småningom missbruket i den asociala livsföringen. I dessa sammanhang ger narkotikan enligt förbundet turboeffekt på kriminaliteten. en Detta gäller inte i samma grad de s.k. helgmissbrukarna. Enligt förbundet utgör de faktiskt ryggraden för hela narkotikamarknaden.

124 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

Men en del helgmissbrukare klarar enligt förbundet inte begränsa att sitt missbruk utan hamnar så småningom i den asociala gruppen. En annan seglivad myt enligt förbundet är att den hamnar i som fängelse lär sig bli kriminell där. Detta är enligt förbundet förväxla att orsak och verkan. Den hamnar i fängelse gör det enligt försom bundets mening på grund ett kriminellt beteenden. Förbundet av hävdar också att de hamnat i fängelse hunnit sig fast som cementera i en kriminell livsstil är mycket svår bryta. Risken som att att återigen hamna i fängelse, liksom strafflängderna, spelar enligt förbundet liten roll åtminstone i början den kriminella karriären. av Enligt förbundet måste samhället vidta åtgärder så folk i att allmänhet vågar ingripa vid pågående brott. Nu vågar de flesta inte att ingripa och många vågar inte ens vittna.

Föräldraföreningen mot Narkotika, FMN

Föräldraföreningen mot Narkotika, FMN, arbetar framförallt med

anhöriga till missbrukare men även med förebyggande och oponionsbildande insatser arbete i skolor och föräldravandsom genom ringar. Föreningen anser att DARE-programmet i Göteborg, vi berört som i det föregående, är bra, för studier i USA inte har men varnar att kunnat styrka dess effekt trots lång användning. Dessa studier borde

noggrant analyseras anser FMN. Enligt föreningen är det väsentligt att samhället snabbare reagerar vid brott än hittills. Snarare än med hårdare straff. Föreningen ser även med oro på den ökade segregeringen i bostadsområdena runt storstäderna. Om Sverige kommer med i EU är föreningen rädd för narkotiatt kaläget i landet blir sämre än vad regeringen har velat göra troligt.

Föreningen har framhållit att den under lång tid följt den internationella narkotikapolitiken och sig ha rad för sin anser en argument pessimism. Ett exempel är den utvecklingen i Danmark. ogynnsamma Enligt föreningen har narkotikabeslagen i Danmark ökat under lång en rad år på 1980-talet. Den trenden bröts år 1993. Men priserna på

narkotika i Danmark fortsatte att sjunka. Det tyder enligt föreningen att narkotikaflödet i Danmark inte har minskat, tvärtom. Minskningen av beslagen under år 1993 i Danmark beror enligt före-

ningen på att den danska tullen och polisen inte har kontrollsamma möjligheter som tidigare och refererar i den delen till skrivelse från en det danska Socialministeriet. Om Sverige går med i EU, kommer enligt föreningen den mindre

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 125

narkotikakriminaliteten inte att åtgärdas men väl en del större fall. Allt fler länder i EU tillåter i dag bl.a. eget bruk och innehav av narkotika. Samtidigt förvärras situationen av ett ökat tryck från den ryska maffian och öst i övrigt. Enligt föreningen kan ordningsläget i Stockholm förbättras om polisen i Stockholm samarbetar med dörrvakterna utanför de i detta sammanhang mest kända restaurangerna. Enligt föreningen sker 75 procent av våldsbrotten på offentlig plats vid och runt dessa ställen. Iden delen har den hänvisat till en utredning av professorn Leif GW Persson. Polisen borde enligt föreningen göra en enkät bland dörrvakterna vid dessa restauranger och rätta sina insatser med hänsyn till svaren på den. Föreningen har betonat att kritiken inte gäller enskilda polismän utan det nuvarande systemet där polisen som kår inte alltid är benägen att vilja samarbeta med utomstående. Dörrvakterna är enligt föreningen en sådan kategori där polisen har en mycket splittrad syn och strategi. Detta gäller främst de tre storstäderna enligt föreningen. Föreningen har också riktat kritik mot polisens sätt att bevaka de s.k. RAVE-festerna och drogmissbruket där.

126 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

Pensionärsorganisationerna

Pensionärernas Riksorganisation PRO

Nuläge

Brottsbenägenheten har enligt Pensionärernas Riksorganisation PRO ökat under senare år. Nya typer av våld har tillkommit. Det är numera vanligt att äldre uppsöks och rånas. Ett vanligt mönster är att en rånare ringer på hos pensionären och ber om litet vatten eller något annat. Personen blir insläppt och pensionären rånad. Väskryckning förekommer numera också ofta. Föreningarna inom PRO informerar medlemmarna om riskerna för

åldringsbrott. En viktig del i PRO-informationen är rådet till pensionä-

rerna att de inte skall förvara stora summor kontanter hemma i bostaden. Informationen lämnas på olika sammankomster i samarbete med polisen men också i mer informella samtal. Däremot har inte man

gjort något informationsmaterial i frågan. Det är enligt PRO bättre att

föra ut budskapet vid möten och kontaktträffar. PRO har goda erfarenheter av det lokala samarbetet med polisen.

PRO samarbetar i brottsförebyggande frågor även med andra

myndigheter och folkrörelser. Samarbetet löper bra. Pensionärer i allmänhet är rädda för vålds- och egendomsbrott som riktas mot dem. Även antalet fall sådana brott är förhållandevis om av litet, behandlar pressen i synnerhet kvällspressen dessa händelser - på ett sådant sätt att äldre uppfattar risken för brott mot dem som

mycket stor. Pensionärerna i gemen känner sig därför otrygga i en

omfattning som inte svarar mot risken för brott. SCB:s statistik är enligt PRO i viss mån missvisande. Den kan läsas så att äldre drabbas i mindre utsträckning av våld än andra. Det är visserligen så det men kan förklaras av att äldre inte går ut på kvällarna och därför inte befinner sig på de farliga platserna. Känslan av otrygghet ökar också av ett annat skäl. På grund av förändringar i åldringsvården har pensionären inte längre samma vårdare som hjälper åldringen under längre tid. Det är ofta nya

ansikten. Byte av vårdpersonal är mycket vanligt. Åldringarnas

otrygghet ökar och risken för brott mot áldringarna blir inte mindre.

Åtgärder för framtiden

PRO avser att fortsätta sina brottsförebyggande insatser i samarbete

med polisen.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 127

Det är inte främst ungdomar begär brott mot äldre, men så som sker i del fall. PRO undersöker därför möjligheterna till ett nären nu samarbete med Non Fighting Generation. PRO-medlemmar gär mare också ut i skolor och daghem. PRO är i regel inte företrädd i de lokala för samarbete mellan skola, socialtjänsten och polisen. organen Organisationen det fördel om den alltid fick vara företrädd. ser som en Det skulle främja organisationens strävanden att få en bättre kontaktyta mellan pensionärer och ungdomar. Samhället mäste enligt PRO vidta åtgärder med en bred ansats. Det allmänna borde därför stödja det frivilliga föreningslivets brottsförebyggande åtgärder i större utsträckning än för närvarande. I stället minskar kommunerna stödet. I Stockholm har exempelvis det kommunala stödet till föreningslivet skurits ned med 25 procent. Effekterna denna politik kan inte avläsa nu men det är enligt PRO klart av man att den kommer att få negativa effekter.

Sveriges Pensionärsförbund SPF

Nuläge

Sveriges Pensionärstörbund SPF har länge ägnat sig frågor som gäller åtgärder för tryggheten för de äldre. Förbundet engagerar sig därför i kampen mot brottsligheten. Förbundet det angeläget att samhället vidtar en rad åtgärder. anser Det gäller bl.a. snabba reaktioner mot ungdomsbrott, krafttag mot narkotikamissbruket och lokal samverkan mellan folkrörelser, föräldraföreningar, invandrarföreningar och myndigheter. Förbundet har tagit dessa frågor med bl.a. företrädare för samtliga riksdagsupp partier. I förbundets tidning Veteranposten och vid interna sammankomster är brottsförebyggande åtgärder ett ofta återkommande änme. I dessa frågor samarbetar förbundet med polisen.

Åtgärder för framtiden

Hög brottslighet utgör enligt SPF ett allvarligt hot mot de värden som innefattas i välfärden. Förbundet anser att förtroendet för de rättsvärdande myndigheterna sviktar när andelen uppklarade brott är låg. När äldre människor inte vägar gå ut efter mörkrets inbrott är det enligt SPF illa ställt. Livskvaliteten blir lidande. Därför anser förbundet det vara angeläget att fortsätta kampen mot brottsligheten i bred sam-

128 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

verkan med andra grupper. Polisen skall vara lätt tillgänglig och synlig. Så är det enligt SPF inte alltid nu. Polisen hänvisar härvid ofta till bristande resurser. Enligt förbundet är rättsväsendets myndigheter utsatta för alltför hårda besparingskrav. Förbundet vänder sig mot detta och framhåller att brottsligheten kostar samhället stora resurser och att en effektiv brottsbekämpning innebär besparingar.

Riksförbundet PensionärsGemenskap RPG

Nuläge

Riksförbundet PensionärsGemenskap RPG arbetar liksom andra pensionärsorganisationer med s.k. väntjänstverksamhet. Den är brottsförebyggande i sig, även om syftet är ett annat. Den rädsla som pensionärerna visar, verkar preventivt. Hur skulle brottsligheten ha varit om inte rädslan farms där Videovåldet är enligt RPG en viktig orsak till de ökande våldsinslagen vid bråk mellan ungdomar. Brottsutvecklingen beror enligt RPG sannolikt även på att antalet äldre blir fler och att de har mer pengar att röra sig med än tidigare. Hemtjänsten uppmanar pensionärer som den kommer i kontakt med att inte exponera sig för brott i onödan bankerna tar enligt RPG inte men sitt ansvar. De inför avgifter för banktjänster som knappast ökar pensionärernas benägenhet att utnyttja deras tjänster. RPG intresserar sig för brottsförebyggande frågor och i den delen samarbetar organisationen med frikyrkorna. De brottsförbyggande insatserna anpassas till olika områden inom tätort. Problemen är en ofta mycket olika. Organisationen har inte gjort något särskilt informationsblad om sina brottsförebyggande aktiviteter. Den arbetar liksom PRO och SPF genom möten och andra kontakter med medlemmarna.

Åtgärder för framtiden

RPG avser att bygga ut väntjänsten. I det sammanhanget ämnar RPG att ta upp frågan om inte organisationen i den tjänsten skulle kunna bygga in vissa moment trygghet i den mening, diskuteras i utom som redningen. Väntjänsten kan enligt RPG säkert byggas ut även i andra avseenden så att den får en positiv brottsförebyggande effekt.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

3.11 Trossamfunden

Utredningen har genom förmedling av Samordningsorganet för statsbidrag till trossamfund SST varit i kontakt med följande trossamfund

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse - DKSN Frälsningsarméns Socialtjänst - Förenade Islamiska Församlingar i Sverige FIFS - Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige - IKUS LP-stiftelsen - Sociala Missionen - Sveriges Kristna Råd SKR - Sveriges Muslimska Förbund SMUF -

- syrisk-Ortodoxa Kyrkan

Genomgående har företrädarna för trossamfunden framhållit att den fostrande verksamhet som trossamfunden star för även är central för det brottsförebyggande arbetet i vid mening.

De kristna Samfundens nykterhetsrörelse DKSN

Företrädare för De kristna samfundens nykterhetsrörelse DKSN har framhållit att församlingarna mycket ofta ägnar sig verksamhet som är direkt brottsförebyggande. Som exempel har följande nämnts. Det är vanligt att församlingarna har pastorer som arbetar på nätterna i storstäderna. På sina hall har församlingarna även mottagningar för ungdomar som går i självmordstankar. Många församlingar i storstäderna anordnar vidare s.k. bull gerillor. Med det avses ett slags vandringar kvällstid i stadskärnorna. Intresserade församlingsmed-

lemmar träffas och bakar bullar och kokar kaffe. Medlemmarna gar

sedan ut i grupper om fem till områden där det brukar vara stökigt. De har stora termosar med kaffe med sig och gott bullar. De om bjuder ungdomar och andra de får kontakt med på kaffe och bullar samtidigt som de försöker att tala dem till rätta. Verksamhet av detta slag har förekommit under 20 års tid utan allvarliga incidenter. Under denna tid har endast en person skadats. I här beskriven verksamhet deltar omkring 20.000 församlingsmedlemmar helt ideellt. Församlingarna arbetar ofta ekumeniskt tillsammans. Samarbete sker även med andra än kristna trossarnfund.

130 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

Frälsningsarméns Socialtjänst

Frälsningsarmén har en omfattande social verksamhet i landet. Den betjänar enligt uppgift omkring 1.000 människor varje dygn. Den

sysselsätter ungefär 800 personer och omsätter under 1994 ca 220

miljoner kronor. Frälsningsarméns Socialtjänst vidtar en rad åtgärder som anses

verka brottsförebyggande. Här följer några viktiga punkter.

Frälsningsarmén försöker att genom sitt ungdomsarbete ge -

undervisning och etisk fostran som främjar laglydighet. Denna har ökat utdelningen till hjälpsökande.

- Tjänsten delar varje år ut åtskilliga hundratusen kronor till behövande i främst Stockholm och Göteborg.

Socialtjänsten etablerar Myrornas second-hand-butiker på allt

fler orter. Tjänsten räknar med att utbudet av second-hand dels minskar märmiskors behov av att stjäla ihop det nödvändigaste,

dels skapar sysselsättning for dem som av olika skäl t.ex.

kriminell belastning inte kan få arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Frälsningsarmén är representerad i styrelsen för Forum för

-

frivilligt socialt arbete och Socialtjänsten räknar med att under

de närmaste åren kunna utöka sina frivilliga insatser så att t.ex. eftervården från institutionsvistelse fungerar ännu bättre.

Socialtjänsten arbetar också med opinionsbildning. Tjänsten försvarar en generell välfárdspolitik och pläderar bl.a. för utökade resurser till polisen. Polisens resurser kan enligt Socialtjänsten finansieras genom t.ex.en minskning av det militära försvaret.

Socialtjänsten anser att mycket av den nuvarande vardagliga

kriminaliteten i Sverige skapas på grund av att kommunerna skär ned den sociala välfärden genom exempelvis besparingar i det ekonomiska biståndet till enskilda eller genom en ovilja att placera missbrukare på

behandlingshem eller inackorderingshem.

Förenade Islamiska Församlingar i Sverige FIFS

Organisationen Förenade Islamiska Församlingar i Sverige FIFS arbetar liksom övriga muslimska organisationer mycket med

ung-

domar. Organisationen samlar i norra Stockholm ungdomar i

riskzonen flera gånger i veckan. Organisationen har också aktiviteter i Malmö och Växjö.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 131

Islamiska kulturcenterunionen IKUS

Islamiska Kulturcentemnionen IKUS bygger på erfarenheter under 30 år i västländer. IKUS är ett renodlat sunniislamiskt trossamfund. Den har systerorganisationer i Australien, Belgien, Canada, Danmark, Frankrike, Holland, Norge, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Unionen har till uppgift att fostra, undervisa och ta hand om muslimska barn och ungdomar som växer upp i de länder som deras föräldrar eller förfäder utvandrat eller flytt till. IKUS samlar regelbundet mer än 1.000 muslimska barn och ungdomar vid 2 5 tillfällen per vecka. Verksamheten leds av heltids- anställd personal, tio manliga och två kvinnliga traditionellt utbildade imamer med mångårig erfarenhet av arbete med ungdomar. I Fittja söder om Stockholm drivs sedan drygt två år tillbaka Sveriges första veckosluts- och skollovsintemat för muslimska barn och ungdomar. För närvarande deltar 22 tonåringar från hela Stockholmsområdet. Arbetet bedrivs med sikte på att imamer skall kunna utbildas i Sverige liksom i många andra västeuropeiska länder. I fostran och undervisningen lärs viktiga muslimska levnadsregler ut, bl.a. följande.

Islam förbjuder användning av alkohol och droger överhuvud- taget. En muslim är skyldig att följa lagar och förordningar i det land, där han eller hon lever. Utsätt inte dina medmänniskor för något du själv inte skulle vilja bli utsatt för.

IKUS arbetar för att organisationen skall kunna förvärva en tomt i

Rinkeby-Tensta och tomt i Botkyrka för att där uppföra

en norra veckosluts- och skollovsinternat för 50 muslimska barn och ungdomar, både flickor och pojkar. IKUS arbetar enligt uppgift med både akuta och långsiktiga problem. Organisationen besöker exempelvis fängelser och häkten i de fall företrädare för organisationen kallas dit. IKUS anser att

de främsta orsakerna till brottslighet och kriminalitet ligger djupt och rör grundläggande värderingar, etik och moral. betydelsen av familjen, äktenskapet och föräldrarna måste stärkas. föräldrar och lärare är allför omedvetna om sin roll och sitt ansvar, bl.a. därför att samhället inte tillräckligt stöder dem i

132 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

deras roller. skolans viktigaste uppgift borde vara att fostra eleverna enligt de värderingar som står i läroplanen idag. Detta är viktigare än att förmedla enbart kunskaper.

IKUS anser vidare att Sverige bör ge tydligare signaler till ungdomar som begår brott. Det behövs tydligare normer och hårdare straff på ett tidigt stadium.

LP-stiftelsen

LP-stiftelsen Lewi Pethrus Stiftelse för filantropisk verksamhet- arbetar över hela landet med att rehabilitera alkohol- och narkotikamissbrukare och deras familjer. Stiftelsen startade verksamheten i liten skala år 1960. I dag har stiftelsen omkring 550 vårdplatser för män, kvinnor och familjer utspridda på tolv hem för enskilda missbrukare, tre för familjer och ett för gravida kvinnor med missbruksproblem. Antalet anställda är omkring 400 varav två tredjedelar själva kommit till LP-stiltelsen och fått hjälp mot missbruksproblem. 1993 var omsättningen 107 miljoner kronor. Av detta var omkring 24 miljoner kronor frivilligt insamlade gåvor från allmänheten. Återstoden kommer till största delen in genom vårdavgifter. Förutom behandlingshemmen finns också ett 40-tal kontaktverksamheter från Malmö i söder till Boden i norr. De arbetar lokalt med att hjälpa missbrukare på orten in på behandlingshem men också med att vara ett stöd när de återvänder hem efter rehabilitering.

Sociala Missionen

Sociala Missionen är Svenska Missionstörbundets för diakonal organ verksamhet i Stockholm, Uppsala och Gotland och har funnits sedan 1917. Verksamheten omfattar följande områden. Sociala Missionen har en rådgivningsbyrå för människor med skiftande sociala problem men också för dem behöver stöd och som hjälp för att lösa kriser inom eller utom familjen. Inom rådgivningsbyråns ram är Missionen bl.a. verksam inom äldre- och handikappsomsorgen och i grupper för adoptivtöräldrar med tonårsungdomar. Missionen arbetar vidare med flyktingar vid Carlslunds flyktingsluss i Upplands och flera olika lokala projekt i Gamla

Väsby

genom Uppsala, Visby, kersberga och Botkyrka. I samarbete med Stockholms invandrarförvaltning tar Sociala Missionen för del ansvar en av

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 133

introduktionsarbetet med flyktingar som placerats i kommunen. Missionen driver vidare ett projekt för flyktingar som avser att frivilligt återvända till sina hemländer efter många års asyl i Sverige. Ett annat viktigt område gäller ungdomar i riskzonen. Missionen driver behandlingshemmet Futurum, där kommuner placerar ett tjugotal ungdomar i åldern 15 20 år med sociala problem. På hemmet bor också ett tjugotal äldre ungdomar. De bidrar till en positiv miljö och är ett föredöme för ungdomarna med problem.

Sveriges Kristna Råd

Sveriges Kristna Råd omfattar 23 medlemskyrkor. Rådet arbetar på flera områden. Ett viktigt område gäller häktena och kriminalvården i övrigt. Vid varje häkte och kriminalvårdsanstalt finns en nämnd för den andliga vården, NAV. I nämnden ingår en präst från den svenska kyrkan och en pastor från någon av frikyrkoförsarnlingarna på orten. Prästen utses efter förslag av stiftet som svarar för finansieringen av tjänsten. Frikyrkopastom utnänms av styresmannen på förslag från Sveriges Kristna Råd. De fria samfundens insatser betalas genom statsbidrag via kriminalvården. Vid behov kan en präst eller motsvarande från t.ex. Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan eller från en islamsk tillföras nämnden. Även diakoner från olika församling kyrkosamfund kan vara förordnade som NAV-ledamöter.

Sveriges Muslimska Förbund

Sveriges Muslimska förbund har funnits i omkring 45 år. Förbundet Bland medlemmarna är 40 har numera omkring 200.000 medlemmar. olika länder representerade. Förbundet har en rad sociala aktiviteter som familjerådgivning och ungdomsverksamhet. Ungdomsverksamheten bedrivs främst i form av kurser och sammankomster. Förbundet driver bl.a. två projekt i samverkan med Statens invandrarverk. I ungdomsverksamheten försöker förbundet behandla problem som kan följa av två identiteter, missbruk alkohol och andra droger samt de problem som följer av av att många med invandrarbakgrund inte är klara över hur det svenska samhällets regelsystem fungerar.

134 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

Syrisk Ortodoxa Kyrkan

Syrisk Ortodoxa Kyrkan är tämligen ny i Sverige. Antalet syrisk ortodoxa beräknas till 15.000 20.000 i landet. Liksom övriga trossamfund har kyrkan olika sociala aktiviteter för sina medlemmar.

Kyrkan samarbetar i manga frågor med de kommunala myndigheterna.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

3.12 Jourema

Brottsofferjourernas Riksförbund BOJ

Nuläge

Brottsofferjouremas Riksförbund BOJ är centralorganisation för 74 brottsofferjourer. Målsättningen är att det skall finnas en jour i varje polisdistrikt, i de allra största flera. I Stockholms polisdistrikt är det en jour i varje polisområde. J främsta uppgift är att hjälpa brottsoffer men på programourernas har de också brottsförebyggande uppgifter i syfte att minska met antalet brott och brottsoffer. BOJ och dess brottsofferföreningar bedriver utbildning av dem som skall medverka i jourernas arbete de s.k. stödpersonerna. - Jourerna arbetar genomgående så att de söker upp brottsoffer och erbjuder sina tjänster i de fall brottsoffren inte själva har orkat ta kontakt med jouren. Det arbetssättet anser jourerna vara nödvändigt, i synnerhet offrens reaktioner ofta kommer först långt efter brottet, som ibland tre till fyra månader efter. BOJ och jourerna får bidrag statsmedel en miljon kronor om av året också från andra. - men Enligt BOJ har organisationen ett gott samarbete med polisen men samarbetet med de sociala myndigheterna gnisslar ofta.

Åtgärder för framtiden

BOJ vill försöka att förbättra samarbetet mellan jourerna och de sociamyndigheterna. Organisationen har dock inte något konkret förslag i den delen. BOJ att samarbetet med jurister, läkare och polis anser fungerar bra. Nuvarande processuella bestämmelser måste enligt BOJ ses över. Vittnen och målsägare skall inte behöva uppträda inför domstol tillsammans med brottslingen sker. Även i övrigt behöver som nu man över de bestämmelser i gäller vittnen och målsägare. se processen som De insatser som BOJ och jourerna gör är betydelsefulla for samhället helhet. Verksamheten borde ha större omfattning men som de offentliga bidragen är för små för det. De bör vara långt större. BOJ vill ordning där de som dömts till fängelsestraff eller se en dömts för ett brott som kan ge fängelse betalar ett belopp till en

136 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

brottsofferfond. Fonden skall användas till att ersätta offer också men till att ge bidrag till verksamheten i BOJ och brottsofferjourerna.

Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige ROKS

Nuläge

Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige ROKS startades år 1984 och omfattar i dag 131 kvinnojourer på olika platser i landet. Antalet medlemmar är omkring 10.000. Varje jour är en ideell förening med egna stadgar. Föreningarna är fristående från ROKS. Från början begränsades kvinnojourernas verksamhet enligt ROKS till kvinnomisshandel gäller den alla former stöd till men nu av kvinnor. De hjälpsökande blir och yngre yngre. ROKS och kvinnojourema arbetar också med brottsoffer verkmen samheten är långt bredare än den brottsofferjourema bedriver. som Det är dock enligt ROKS inte någon konkurrens mellan brottsofferjourerna och kvinnojourema. Kvinnojourernas speciella kunskap rör sexualiserat våld mot kvinnor. I många brottsofferjourer ingår en representant för kvinnojouren. I jourerna arbetar s.k. stödpersoner. En stödperson får utbildning en under en termin innan den kan fungera i alla lägen. Av de 10.000 medlemmarna arbetar omkring hälften i jourema. Följande siffror för år 1992 belyser omfattningen av verksamheten.

l 502 kvinnor har hållit sig gömda på kvinnojourema med med sina 1.312 barn. Kvinnojourerna har tillhandahållit 55 400 gästnätter. - Jourerna har haft 30.000 telefonsamtal från hjälpsökande. -

I början av ROKS verksamhet anmälde endast fem procent kvinav norna de brott de utsatts för. I dag är siffran 30 Ett skälen procent. av till denna utveckling är att kvinnojourema aktivt stöder kvinnorna. Stödpersoner följer med till polisen och påminner offren vad de om sagt när de kom till jouren. De följer också med till domstolen. Före rättegången genomför många jourer ett rättegångsspel för den hjälpsökande.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 137

Åtgärder för framtiden

I likhet med BOJ anser ROKS att kontakterna med de sociala myndigheterna brister. Det krävs åtgärder av det allmänna för att samarbetet skall bli bättre. Kvinnojourema fyller enligt ROKS ett angeläget behov. De kan ses ett uttryck för kritik samhällets insatser på området. Liksom en av BOJ vill ROKS se ett bättre stöd från det allmänna, i synnerhet som i form av ekonomiska bidrag. ROKS anser att det behövs en databank där ofredande män registreras. Det är genomgående fråga om upprepningsbrott. Som det nu är, kan upp till 20 utryckningar göras, utan att polisen har klart för sig att det är den aktuella mannen som förorsakat de tidigare utryckningarna. ROKS vill att uttrycket lägenhetsbrak utmönstras i dessa sammanhang. Polisen bör i stället precist vad det är fråga om. Det är ange mera enligt ROKS inte lägenheterna som brakar utan männen. ROKS vill vidare att socialhögskolorna skall ha kvinnomisshandel med i kursplanerna. Detsamma gäller juristutbildningen, undervisningen vid polishögskolan och all utbildning i hälso- och sjukvård.

138 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

3.13 Vissa ungdomsorganisationer

Fryshuset

Nuläge

Fryshuset drivs av KFUM Söder. Enligt den företrädare för Fryshuset som deltog i vår hearing har folkrörelserna och de politiska partierna inte längre samma dragningskraft på ungdomarna tidigare. Skälen till denna utveckling måste som enligt honom sökas bland många olika faktorer. Några är följande.

Ungdomarnas språk är annorlunda än de äldres. - Kvinnorna är numera i arbetslivet i långt större utsträckning än under tidigare generationer. Familjen har fått en ändrad roll. Andra än föräldrarna ges ofta ett stort - ansvar.

Flera andra omständigheter skulle kunna nämnas. Men det nutida samhället har enligt företrädaren för Fryshuset inte anpassat sig till den nya situationen. Många har insikt om vad som behöver göras, men förhållandevis litet görs. Samhällets tillstånd kan enligt honom bäst mätas i hur samhället tar hand om de unga, främst de männen. Det är enligt företrädaren unga för Fryshuset en förhållandevis enkel att gå från barn till process kvinna. Enkel iden meningen i regel inte upphov till att processen ger kriminalitet och ordningsstörningar. För pojkar är förvandlingen till män långt komplex enligt mer företrädaren för Fryshuset. Pojkarna vill ha utmaningar. De ungdomsrörelser som tidigare var mycket vanliga, exempelvis scouterna, ger pojkarna inte tillfälle till de utmaningar som de vill ha. Det gör däremot rörelser som skinnskallarna, fotbollsklackarna och rockmusiken. Mot den bakgrunden skall Fryshusets målsättning att bygga man se broar mellan ungdomarna och samhället i övrigt. Enligt företrädaren för organisationen vill inte denna ha ett skyttegravskrig många som andra ägnar sig åt. Broar behövs eftersom ungdomarna ofta känner sig svikna av samhället. Fryshuset har många olika aktiviteter, mest musik och idrott och särskilda projekt för ungdomar i riskzonen.

1994:122 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 139 SOU

Åtgärder för framtiden

Fryshuset att arbeta vidare hittills med att bygga broar melavser som lan ungdomar och samhället i övrigt. Myndigheternas brottsförebyggande arbete räcker inte för ett gott resultat enligt företrädaren för Fryshuset. Det krävs frivilliga insatser från olika intresserade religiösa Frälsningsarmen eller grupper - som andra Fryshuset. Men de måste få arbeta under samma ekonosom miska villkor andra. Det gäller exempelvis momsbestämmelserna. som Samhället måste vidare enligt företrädare för Fryshuset finna olika vägar att stödja dessa även ekonomiskt. Det gäller enligt grupper, honom att finna strukturen i det nya samhället. Det krävs ett nytt sätt att på frågorna lag och ordning. Politikerna måste ta den frågan se om på allvar. Många dem har enligt företrädaren för Fryshuset brisav nu tande kunskaper och insikter. För att förbättra situationen kan man gå flera vägar företrädaren för Fryshuset rekommenderar i första men hand möten mellan politiker och ungdomar. De gamla folkrörelserna måste enligt företrädaren för Fryshuset ladda om och gå in i verksamheter passar den nya tiden. Det som gäller att nå breda ungdomsgrupper. Bestämmelserna om bidrag till nu idrotten bör därför exempelvis ändras så att bidragen i stället satsas på verksamhet riktar sig till grupper mellan 15 och 20 år. som

Farsor Morsor på Stan

Nuläge

Fryshuset startade aktivitet som benämndes farsor och morsor på en Den ledde år 1989 fram till särskild organisation som fick stan. en Farsor Morsor på Stan. Den tillkom närmast därför att namnet många ordningsstörningar med ungdomar inblandade ofta beror på att ungdomarna saknar stabil manlig eller kvinnlig vuxenkontakt. en Medlemmarna i organisationen består av personer som är villiga att uppehålla sig på platser där ungdomar håller till. Organisationen är däremot inte intresserad i frågor som gäller uppbyggnad av föreningar och gårdar. Organisationen stöds av bl.a. ett försäkringsbolag, Samordnings-

kansliet i Stockholms kommun för brottsförbyggande åtgärder och

Stockholms Lokaltrafik SL. Organisationen får bidrag till sin verksamhet minst hälften bidragen kommer från andra än det allmänmen av

140 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

na. Organisationen har ett 100-tal medlemmar, många av dem har själva haft det besvärligt under sin uppväxttid. Organisationen har medlemmar av olika nationaliteter. Varje fredag och lördag är medlemmar ute på platser där ungdomar uppehåller sig. Vandringarna genomförs på kvällar och nätter. Vid större helger kan så många som ett 60-tal medlemmar ute samtivara digt. Medlemmarna visar ungdomarna var man bör sätta gränser men det görs på ett positivt sätt. Medlemmarna uppträder aldrig något som slags medborgargarde.

Åtgärder för framtiden

På 150 orter ute i landet finns grupper av frivilliga arbetar i stort som sett som Farsor Morsor på Stan. De har dock ofta andra namn. Helt nyligen har en riksorganisation bildats företrädare för av sådana grupper och Farsor Morsor på Stan. Riksorganisationen räknar med att få bidrag till sin verksamhet via Civildepartementet. Riksorganisationen skall inte bli en ny tung byråkratisk byggnad. Den är enbart tänkt att ge ett rikstäckande nätverk.

Guardian Angels

Nuläge

Guardian Angels är en fjorton år gammal organisation, började som sin verksamhet i USA. I Europa har organisationen sitt säte i London. Organisationen kommer att etablera sig i Moskva inom ett år och planerar att utvidga sin verksamhet till Japan. I Sverige har organisationen börjat sin verksamhet i Malmö och håller nu på att etablera sig i Stockholm. Den planerar vidare börja att viss verksamhet i Göteborg. Organisationen är fristående från andra organisationer och arbetar utan bidrag från stat och kommun. Organisationens syfte är att rekrytera unga och i viss mån äldre för att arbeta mot det tilltagande våldet, främst i städerna, och för mänskliga rättigheter, i synnerhet konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Organisationen bygger sin filosofi på antivåld. Organisationens slogan är: Det är coolt att bry sig om. Enligt organisationen ökar våldet ute på gatorna. Ungdomarna har inte någonstans att ta vägen. De har inte heller positiva föredömen att se upp till. Rasismen är vidare ett växande problem, liksom segrega-

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 141

tionen. Det behövs därför frivilliga som bryr sig om. Organisationen arbetar genom patrullering och genom besök i skolor. Den försöker att rekrytera medlemmar ur olika etniska grupper inte bara ungdomar utan även vuxna. Den utbildar sina medlemmar i vad den kallar urban överlevnad. Det finns för närvarande 136 medlemmar i Stockholm. Deras ålder varierar från 17 till 41. Olika nationaliteter är företrädda. Trettio procent är kvinnor. Medlemmarna är som regel inte med i annat töreningsarbete. Utbildningen omfattar

självförsvar första hjälpen stressträning -

Utbildningen är densamma för manliga och kvinnliga medlemmar. Utbildningen pågår under sammanlagt omkring fyra månader 144 timmar. Patrullverksamheten kräver dock inte full utbildning. Det räcker med två träningspass, första hjälpen och träning i kommunikation mellan människor eller självförsvar. Två av fem ledare för patrullgrupperna är kvinnor. Redan efter nyss angivna begränsade utbildning deltar medlemmarna i patruller på platser i städerna där det brukar förekomma ordningsstörningar och våld. Vandringarna görs i grupp. Medlemmarna i en bär röda baskrar och röda jackor. Utbildningen fortsätter även grupp sedan en medlem har börjat delta i gruppvandringarna. Sjuttio medlemmarna i Stockholm brukar delta i patrulltjänst. av Patruller som omfattar 4 5 personer sänds ut mellan kl. 20.00 - - 24.00 på fredagen och mellan kl. 20.00 06.00 natten mellan lörda- gen och söndagen. Flera olika språk är företrädda i varje grupp. Grupperna räknar med att stoppa våldet genom sin blotta närvaro. De vill visa att de bryr sig. I patrull ingår alltid minst kvinna för att gruppen skall kunna en en gå in i ett bråk mellan en man och en kvinna. Men huvuddelen av bråken är mellan män. 80 procent av alla våldsbrott begås enligt Guardian Angels av män. Medlemmarna i grupperna avser inte att leka poliser. Men skulle en grupp bli attackerad har den sin träning i självförsvar att falla tillbaka på. Gruppen går emellan och skiljer bråkstakar om det skulle behövas. Men detta har hittills bara behövts en gång i Stockholm. Då fick gruppen använda sina kroppar som skydd för en person som attackerades. Under fem månader har grupperna stoppat 37 fall av

142 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

misshandel. Men grupperna har inte behövt ta till våld själva. Under samma tid har grupperna gett den första hjälpen i 31 fall. Guardian Angels anser sig ha ett gott samarbete med polisen. Organisationen träffar samman med polisen gång i månaden. Polien sen hjälper organisationen med viss utbildning. Guardian Angels engagerar sig vidare i skolorna. Företrädare för organisationen ställer upp och berättar vad organisationen gör och hur våldet på våra gator ser ut. De uppmuntrar ungdomarna att göra något våldet. Det gäller enligt organisationen att allt fler kommer till

insikt om att de måste bry sig.

Åtgärder för framtiden

Guardian Angels avser inte att ersätta myndigheternas insatser. Dessa

behövs men Guardian Angels är enligt uppfattning egen en grupp av

privatpersoner som bryr sig extra mycket. Den verksamheten har bara

börjat.

Organisationen har inte framfört några önskemål om ekonomiska bi-

drag av det allmänna för den egna verksamheten har understrukit men vikten av att det allmänna satsar på aktiviteter för ungdomar. Att stänga fritidsgårdar eller minska på andra aktiviteter för ungdomar, som många kommuner numera gör, är en dålig ekonomi. Det leder till

icke önskvärda attityder hos ungdomarna. Brotten ökar. Ser man till

helheten och inte enbart till de kommunala budgetarna förlorar samhället ekonomiskt enligt organisationens mening. Kommunernas handlande visar att ungdomarna är bortglömda i dagens samhälle. I stället för stöd möts ungdomarna med förbud av olika slag som gäller just ungdomar. De unga måste få känna att de är viktiga samhällsmedlemmar som samhället stöder. De måste också ett ansvar. Kort sagt, samhället brister enligt Guardian Angels mening när det gäller ungdomsfrågorna. Samhället har enligt organisationen alldeles för slapp inställning en

när det gäller våldsbrott. Den kommer till uttryck i nuvarande strafflagstiftning och det sätt på vilket rättsprocessen bedrivs.

Guardian Angels anser att processen måste snabbas Organisaupp. tionen anser vidare att straffen för våldsbrott är för milda. Straffen bör skärpas för främst gängvåld, vapeninnehav och användning alla av slags vapen. Straffet för hets mot folkgrupp bör också skärpas. Nu vågar många inte ställa upp som vittnen. Den misstänkte kan som

regel fortsätta sin verksamhet utan påföljd eller en mycket mild sådan. Som det nu är vågar inte människor i allmänhet bry sig. Organisationen vill att skolorna skall schemalägga träning i självför-

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 143

och i första hjälpen. I dag utbildar sig många ungdomar i svar självförsvar privat men de får ingen utbildning i frågor om ansvar. Enligt organisationen bör vidare polisen öka sin rekrytering av poliser ur minoritetsgrupper. Samhället måste enligt organisationen i större utsträckning än tidigare lita till frivilliga krafter när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Det allmärma måste därför stödja frivilliga initiativ på ett annat sätt än tidigare. Guardian Angels har exempelvis haft svårt att få förståelse för sin verksamhet. Organisationen är inte ute efter något debattforum med politiker och andra beslutsfattare, utan större förståelse för de insatser som organisationen och andra frivilliga gör.

Non Fighting Generation

Nuläge

Non Fighting Generation NFG bildades år 1986 i Stockholm. Det började med att polis vid Norrmalms polisstation kontaktade ett en tjugotal ungdomar för en film. Dessa ungdomar startade sedan NFG med polismannen som en av initiativtagarna. Medlemmarna i organisationen är mycket i tonåren och i tjugoårs åldern. 70 procent av unga medlemmarna i NFG är tidigare kriminellt belastade. De har i stor utsträckning rekryterats bland ungdomar som strövat omkring på stan och ofta ägnat sig ordningsstörningar därför att de varit som arbetslösa, sysslolösa och känt en oro inför framtiden. Man kan se NFG ett slags länkrörelse. De som tidigare varit stökiga försöker som att tala dem till rätta som alltjämt är det. Medlemmarna i NFG känner väl de gäng brukar hålla till i stan på kvällar och nätter. som Tidigare folkrörelser har enligt NFG inte längre samma dragningskraft förr. Idrottsrörelsen saknar exempelvis bredd och kan inte som attrahera de ungdomar det här är fråga om. Ungdomarna uppträder ofta i gäng med samma kulturella bakgrund. Främlingsfientligheten ökar. Ungdomsgängen uppträder enligt NFG nu på ett annat sätt än tidigare. De förflyttar sig snabbt inom stan utan att väcka samma uppmärksamhet vid förflyttningar som tidigare. Nu känner man dessutom inte alltid igen dem på en speciell klädsel. Av gängen i city väcker nu gängen med invandrarbakgrund mest uppmärksamhet NFG vill vara en organisation med ett litet antal medlemmar. Syftet med detta är att alla i rörelsen skall känna varandra väl. NFG har härigenom ett mycket bra kontaktnät gentemot de ungdomar som brukar hålla till i stadskärnan. Intresset för NFG är stort. Omkring

144 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

200 ungdomar söker inträde i NFG varje år. Inträde ges först efter en uttagning. NFG arbetar genom jourgrupper genomför vandringar i Stocksom holms innerstad, ibland tillsammans med företrädare för PRO. I motsats till Guardian Angels arbetar NFG i endast två grupper om personer. Medlemmarna i NFG utbildas i fyra månader, tre timmar i veckan, innan de får delta i vandringar på stan. Organisationen arbetar dessutom genom föreläsningar och kontakter i skolorna. NFG tar där narkotikamissbruk, mobbning, doping upp och arman kriminalitet. En tredje gren i NFG:s verksamhet är olika för ungdoarrangemang mar, exempelvis alternativ jul, nattbio och diskotek där inträdet är 20 kronor i stället för 65 kronor. NFG samarbetar med polisen. Polisen hjälper till med viss utbildning. NFG underrättar ofta polisen om sina vandringar på stan. Organisationen har sedan juli 1993 varit med och försökt att om stoppa 196 fall av misshandel. 17 gånger har NFG-grupp kallat på en ambulans under samma tid. Våldet har enligt NFG ökat under år och går längre ned senare nu i åldrarna än tidigare. Nu är det l3-åringar står för bråken. Det som är visserligen mindre med fylleri än tidigare missbruk anabola men av steroider och hasch är nu vanligt.

Åtgärder

NFG avser att fortsätta sin verksamhet hittills. Det finns inte som något som tyder på att problemen blir mindre i framtiden. Det hänger enligt NFG samman med att politiker och andra beslutsfattare inte lyssnar till ungdomarna och deras önskemål. En vanlig attityd tycks vara: Ni har fått en fotbollsplan, vad bråkar Ni då för Men fotbollsplanen hade de inte bett om. En viktig förklaring till ungdomarnas sätt är enligt NFG att vara vidare att de reagerar mot orättvisorna i samhället. Men det är kanske inte fallskärmsavtalen är det stora samtalsämnet utan frågor som mera av typen: Varför får idrottsrörelsens elittänkande utesluta från oss idrotten Ett stort problem är vidare alla förbud gäller för ungdomar. som nu Ett annat viktigt skäl till de omfattande ordningsstörningarna är enligt NFG att de som ägnar sig dessa kan göra det utan att rättsmaskineriet reagerar på ett rimligt sätt. Rättsvisan måste snabreagera bare och bestämt. mer Enligt NFG behövs det jourdomstolar. Reglerna förbud att bära om

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 145

vapen måste skärpas och följas upp bättre. Nu är det vanligt att ungdomar, även i början av tonåren, bär kniv. NFG har vid sina vandringar under sommaren och hösten 1993 sett 10 15 fall av knivmisshandel. - NFG vill inte ha ett forum där NFG och andra frivilliga organisationer kan debattera med politiker och andra beslutsfattare om vad som behöver göras. Det vet NFG och övriga frivilliga organisationer redan. Däremot måste enligt organisationen politiker och andra beslutsfattare få förståelse för det frivilliga arbetet och det allmänna måste stödja detta ekonomiskt och på annat sätt.

146 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

3.14 Organisationer mot brott

Butiksamverkan mot brott

I ett projekt på Norrmalm i Stockholm samverkar butiker för att i minska brott som riktar sig mot butikerna, deras personal och å kunderna. Projektet går under beteckningen Butikssamverkan mot brott. i För närvarande pågår en försöksverksamhet med 29 butiker och tre banker i kvarteren runt Biblioteksgatan i Stockholm. I de butiker som medverkar i projektet har de anställda en liten bärbar larmanordning med en trådlös förbindelse till en mini-axeväxel. En anställd larmar genom att trycka på en knapp på den

bärbara larmanordningen. Samtliga butiker som medverkar i projektet

rings då upp genom växeln inom 15 sekunder. På detta sätt får alla butikerna ett meddelande, som bandats i förväg i den aktuella butiken. Därefter är alla butikerna uppkopplade i ett stort gruppsamtal. i Butikerna kan nå polisen eller ett bevakningsbolags larmcentral genom samma växel. Den personal som arbetar i dessa butiker har utbildats i brottsförebyggande teknik, i vaksamhet och i hur man övar upp sin iaktagelseförmåga. Utbildningen tar också sikte på att arbeta bort Det skall någon annan göra syndromet hos de anställda. Ett viktigt led i utbildningen är vidare att den personal som arbetar i de företag som ingår i projektet lär känna varandra. De företag som är med i projektet har erhållit en dekal placeras som väl synligt i fönstren till butikerna och bankerna. Projektet drivs i samarbete med Norrmalmspol isen och försäkringsbolagen. Bolagen ger de medverkande företagen företagsförsäkringar med lägre självrisker än vanligt. Norrmalmspolisen deltar i projektet med utbildning och uppföljning. Samordningskansliet mot brott i Stockholms kommun bidrar med medel till utgifter i projektet och deltar i en ledningsgrupp. Det är fråga om relativt små kostnader i projektet. Varje butik betalar 1100 kronor för installation utrustningen i butiken och 370 av kronor per månad i löpande driftkostnader.

J

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 147

Riksorganisationen mot brott VVV

Nuläge

Riksorganisationen mot brott VVV är sex är gammal. VVV i namnet står för våga värna varandra. Organisationen är sarmolikt mest känd för grannsamverkansprojekt men den har enligt uppgift ett bredare arbetsfält. Huvuduppgiften för organisationen är att informera allmänheten hur den bäst kan medverka till att förebygga, ingripa och om vara polisen och rättsväsendet behjälplig. Organisationen har inte någon regional eller lokal organisation men arbetar med olika former av kontaktmän ute i landet. Företrädare för organisationen har uppgett att den är fristående men att den leds av en styrelse med representanter för olika intressegrupper i samhället, bl.a. for riksdagspartierna, polisen och Svenska Stöldskyddsföreningen. Organisationen erhåller inte statliga eller kommunala bidrag men väl omfattande ekonomiskt stöd av försäkringsbolag och andra intresserade. Organisationen ger en löpande information om brottsförebyggande åtgärder men driver dessutom fem större projekt, nämligen

årets ingripare, grannsamverkan mot brott, vittnesprojektet, lagöversynen, aktionen mot barn- och ungdomsbrottslighet. -

Årets ingripare

Varje är uppmärksammar och premierar organisationen ingripanden från allmänheten. Organisationen utser i samarbete med landshövdingar och länspolischefer 24 länsingripare. Bland dessa utses sedan Årets Ingripare, belönas med för närvarande 10.000 kronor. Vid som valet av ingripare lägger organisationen stor vikt vid insatser som följt organisationens devis larma iaktta vittna, dvs. ett agerande där - ingriparen hjälper polisen utan att utsätta sig själv eller andra för fara.

Grannsamverkan mot brott

Företrädare för organisationen har uppgett att den har initierat omkring 700 grannsamverkansprojekt i landet. Organisationen har utarbetat en pärm med information om grannsamverkan. Boende som vill starta lokala grannsamverkansgrupper kan erhålla handboken till

148 Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

ett självkostnadspris. Enligt organisationen startar den ständigt nya grupper över hela landet och medverkar i samverkan med de lokala polismyndigheterna vid utbildningen av deltagarna i grupperna. Organisationen gör nu en omfattande enkät till de olika grannsamverkansprojekten i syfte att ett gott underlag för en planerad nyutgåva av startpaket Grannsamverkan mot brott. -

Vittnesprojektet

Organisationen arbetar för att förbättra villkoren för vittnen. Den vill stärka skyddet för vittnen men också informera allmänheten om att ett fungerande rättsväsende förutsätter att man ställer upp som vittne. I vittnesprojektet utbildas vittnesledsagare, som skall fungera som stödpersoner som följer med vid rättegång. Organisationen sprider kännedom om projektet via polisen och genom anslag i domstolslokaler. Där pekar organisationen särskilt på möjligheten för oroliga vittnen att få stöd kostnadsfritt.

Lagöversynen

Organisationen har bildat en juristreferensgrupp. Gruppen skall förmedla synpunkter och åsikter till berörda myndigheter redan i lagstiftningskedet. Organisationen räknar med att på detta sätt kunna uppnå bestämmelser i lagar och förordningar som står i ökad samklang med allmänhetens rättsuppfattning.

Aktion mot barn- och ungdomsbrottslighet

Organisationen är inne i slutskedet av planeringen av ett nytt projekt, nämligen aktionen mot barn- och ungdomsbrottsligheten. Information om detta sprids nu ut till de olika grannsamverkansprojekten men också till kommunala myndigheter.

Åtgärder för framtiden

Enligt organisationen är informationen till allmänheten om brottsförebyggande åtgärder bristfällig. Allmänheten bör göras uppmärksam på att den inte bara kan lita till polisens brottsförebyggande verksamhet utan att den också själv måste vara verksam för att förhindra brott. Enligt organisationen har brottsligheten helt ändrat struktur under de senaste 30 åren. Sociala program och åtgärder rättsväsendet har av inte anpassats tillräckligt snabbt. Här behövs enligt organisationen

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer

långtgående förändringar. Som exempel på områden som inte anpassats har organisationen nämnt regelsystemet för godtrosförvärv. Enligt organisationen har häleriet vuxit ohämmat i vårt land. Reglerna om godtrosförvärv bör därför ändras. Vindikationsprincipen bör snarast ersätta nuvarande extinktionsprincip. Enligt organisationen finns skräcken, rädslan och oron för brott hos 93 procent av befolkningen. Men brotten begås av endast 7 procent av

den. Åtgärderna mot brott bör utgå från detta förhållande.

Samhället bör i större utsträckning ta hjälp av allmänheten i det brottsförebyggande arbetet. Allmänhetens insatser bör stödjas i större utsträckning om påtagliga och bestående förändringar ska uppnås i arbetet på ett tryggare samhälle. Statens nuvarande fördelning av resurser för åtgärder mot brott bör ändras. Staten lägger nu ner miljontals kronor på kriminaltekniska investeringar men enbart någon promille av medlen för åtgärder mot brott i stödet för allmänhetens arbete mot brott. Barn- och ungdomsbrottsligheten måste mötas tidigare än vad som nu sker. Det är enligt organisationen för sent när en uniformerad polis eller socialtjänsteman knackar på. Enligt organisationen måste den tilltagande diskrepansen mellan folkets rättsuppfattning och rättsutövarna tas på allvar. Den kan minskas om de ideella organisationerna får bilda en brygga mellan myndigheterna och allmänheten. Organisationen arbetar för att antalet grannsamverkansprojekt skall väsentligt utökas och att projekten skall ett utökat innehåll. Organisationen har som mål att få en miljon personer aktiva i olika sådana projekt. I dag är omkring 390 000 engagerade i projekten. Organisationen avser att utveckla sina brottsförebyggande aktiviteter med sikte på att bli en allmänhetens talesman i brottsförebyggande frågor.

Svenska Stöldskyddsföreningen SSF

Svenska Stöldskyddsföreningen SSF är en fristående ideell organisation, som bildades redan 1934 låt vara under ett annat nanm. I styrelsen för föreningen ingår bl.a. en representant för Rikspolisstyrelsen, länspolismästarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tre representanter för försäkringsbolagen, en företrädare för posten och en för bankerna. I styrelsen ingår även en representant för SWESEC och en för Svenska Arbetsgivareföreningen. Föreningen har sex lokalstyrelser, envar med en länspolismästare som ordförande. Ytterligare en lokalförening är under bildande.

150 Kapitel 5 Rolljördelningen; Enskilda aktörer

Enligt 2 § föreningens stadgar har föreningen till ändamål i att samarbete med polis och andra myndigheter, företag, organisationer och enskilda främja en hög säkerhet för person och egendom, främst genom förebyggande av stöld, rån och andra tillgreppsbrott samt annan liknande brottslig verksamhet. Föreningens verksamhetsidé är enligt företrädare för organisationen att genom effektiv informationsspridning påverka samhällsfunktioner, näringsliv och enskilda att aktivt för att agera försvara och motverka uppkomsten brott mot och egendom. av person På detta sätt anser sig föreningen kunna öka tryggheten för såväl den enskilde som för företag, förvaltningar och andra organisationer. Föreningen har en avsevärt bredare verksamhet än vad namnet på föreningen antyder. Föreningen anser sig numera representera en bred kompetens inom området säkerhet. Det som ursprungligen startade som en lokal information till hushållen om lås och märkning av stöldbegärlig egendom, har enligt föreningen utvecklats till en organisation för kvalificerad rådgivning, provning och utbildning. Föreningen arbetar mycket med säkerhetsutrustningar av olika slag. Men föreningen kombinerar det med annan verksamhet såsom information om skydd mot stöld på arbetsplatser, om behovet föreav tagsledningars strategiska arbete med säkerhetsplaner och om samverkan mellan olika intressenter mot brott. Föreningen propagerar för och distribuerar Våga Värna Varandras startpaket Grarmsamverkan Mot Brott. Föreningens inregistrerade varumärke ÖGAT används som symbol på skyltar som sätts i områden för upp grarmsamverkan. Viktiga punkter i föreningens verksamhet är

registrering av nycklar -

Föreningen tillhandahåller numrerade nyckelbrickor. Nyckelbrickorna registreras hos föreningen. Genom registreringen av en nyckelbricka anser föreningen att möjligheten är stor att borttappade nycklar kommer tillrätta. Föreningen har omkring miljon en abonnenter på nyckelbrickor.

fritidsbåtsregistret -

Det statliga fritidsbåtsregistret har lagts ner. Föreningen för ett nu sådant register i samarbete med försäkringsbolagen. Föreningens register omfattar fritidsbåtar ägare begärt att båtarna skall vars registreras i föreningens fritidsbåtsregister. Antalet fritidsbåtar i föreningens register är omkring 115.000.

Kapitel 5 Rollfördelningen; Enskilda aktörer 151

registret över datorer och annan dyrbar elektronisk utrustning -

Datorer och arman dyrbar elektronisk utrustning är stöldbegärlig. Föreningen därför företag och andra möjlighet att, sedan ger utrustningarna har märkts på särskilt sätt, registrera dem i ett register som föreningen för.

tidskriften Skydd å Säkerhet som ges ut med tio nummer om året

-

utbildning, konsultation och forlagsverksamhet -

utveckling för säkerhetsutrustningar och provning av - av normer sådana utrustningar.

föreningen är SWESEC accrediterad som europeiskt certzjie- - av ringsorganför sdkerhetsprodukter.

Föreningen planerar vidare ett register över cyklar. I detta skall cyklar erhållit ett etsat nummer i ramen kunna registreras. som Föreningens verksamhet finansieras huvudsakligen genom inkomster de tjänster föreningen erbjuder. Föreningen har dock visst av som ekonomiskt stöd av försäkringsbolagen. Enligt företrädare för organisationen denna att bedriva sin avser verksamhet hittills även i framtiden. Föreningen kommer alltså som inte endast att ägna sig tekniska frågor utan alla frågor som typiskt sätt leder till att brott mot person och egendom kan minskas.

152 Kapitel 5 Ordningsvalder, bevakningsföretag, m.m.

4 Ordningsvakter, bevakningsföretag och

väktare,

m.m.

Enligt våra direktiv skall vi också se över lagstiftningen ordningsom vakter och väktare. Vi har i ett tidigare avsnitt redovisat de kontakter vi har tagit som när det gäller enskilda. I detta avsnitt redovisar vi synpunkter som vi har erhållit från de två riksorganisationerna för ordningsvakter, bevakningsforetag och väktare, m.m., nämligen

Ordningsvakternas Riksorganisation OR och - SWESEC Svenska Säkerhetsföretag -

4.1 Ordningsvakternas

Riksorganisation OR

Nuläge

Ordningsvakternas Riksorganisation OR tillkom för 10 år sedan. Den omfattar ett stort antal föreningar över hela landet utom i storstäderna. Enligt företrädare för OR har polisen i dessa städer inte visat något intresse for dessa frågor. Däremot är det ett nära samarbete ute i landet mellan polisen och ordningsvakterna och deras föreningar. Denna skillnad i intresseinriktning hos polisen tror OR kan bero på att ordningsvakterna i landsorten har sina rötter i fjärdingsmannainstitutionen. Den fanns inte i städerna. OR är en intresseorganisation med vissa fackliga uppgifter. men Antalet anslutna föreningar är 81. Antalet medlemmar omkring 2 000. De flesta ordningsvakterna arbetar på sin fritid, i regel på fredagar, lördagar och söndagar. De tjänstgör i regel inom ett enda polisdistrikt

Kapitel 5 Ordningsvakter och bevakningsföretag, m.m. 153

och har ett förordnande polismyndigheten. Det förekommer att en av ordningsvakt arbetar i flera polisdistrikt. Han eller hon har då ett förordnande för vart och ett av dessa distrikt. Ordningsvakterna har högsäsong under Under vintern är det mycket litet att sommaren. gora. Vakterna tjänstgör i regel i uniform. Men i en del fall i civilklädsel. Som regel tar en förening kontakt med uppdragsgivarna inom föreningens verksamhetsområde. Föreningen skriver ofta ett avtal om antalet vakter uppdragsgivaren skall ha enligt polisens tillstånd. som Avtalet gäller i många fall hel säsong. I sådana avtal betingar sig en föreningen mindre förmedlingsavgift som går till föreningens verken samhet. Uppdragsgivaren betalar i regel ersättningen till ordningsvakten omedelbart efter uppdragets slut. Uppdragen har mycket olika karaktär. Exempel på vitt skilda uppdrag är ordningsvakt vid restaurang och ordningsvakt vid en folken park. I det förra fallet vill restaurangägaren ofta även använda ordningsvakten för andra uppgifter än som ordningsvakt, exempelvis för försäljning biljetter och biljettkontroll vid entréer men också av ansvarig för gästgarderoben och som värd med uppgift att hjälpa som gästerna till rätta. I folkparken har ordningsvakten enbart vaktuppgifter. Det förekommer att ordningsvakterna utrustas med särskilda befogenheter. Om ordningsvakten tjänstgör långt från polisens stationeringsort, kan ordningsvakten exempelvis ges möjlighet att använda handfångsel. Ordningsvakterna utbildas av polisen. Det är enligt OR ett gott samarbete mellan polisen och ordningsvakterna. Ordningsproblemen är svårare än för tio år sedan. Ordningsvakterna måste hålla mer kontakt med polisen än tidigare. Det är enligt OR påfallande hur ofta mycket unga och kvinnor står för problemen. Enligt OR tycks socialtjänsten mer än tidigare arbeta på fältet under veckoslut och helger. OR finner det positivt att föräldrar visar ett större intresse för vad deras barn har för sig än tidigare. Föräldravandringar vanliga. Föräldrarna går under sina vandringar är numera alltid in gratis i de lokaler där ordningsvakterna arbetar. Det är enligt OR påfallande hur ofta ungdomar kommer beväpnade till restauranger också ute i landet, även med skjutvapen. Det är en oroande utveckling. Många föräldrar vägrar att tro att deras ungdomar kan ha varit med i något bråk när ordningsvakterna ringer dem och ber att de skall hämta sina barn.

154 Kapitel 5 Ordningsvakter, bevakningvöretag. m.m.

Åtgärder för framtiden

OR anser att det finns rad brister i nuvarande ordning. De kan en kortfattat anges på följande sätt.

a Kontrollen av bevakningsföretagen måste bli bättre

Många bevakningsföretag är enligt OR inte seriösa. Vem som helst som inte är straffad kan starta ett sådant bolag. Länsstyrelsen tillger stånd utan en ingående prövning. Länsstyrelsen följer inte heller upp meddelade tillstånd. OR har tidigare föreslagit att Rikspolisstyrelsen skall ges i uppgift att göra kontroller av bevakningsbolag. OR har dock inte fått något svar ärmu.

b Kontroll av den som ger sig ut för att vara Ordningsvakt

Det förekommer enligt OR att ordningsvaktsbrickor används av personer som inte har förordnanden som ordningsvakt. I oseriösa företag lånas enligt OR brickorna ut till personal som saknar sådant förordnande. Kontrollen av att den som ger sig ut för att vara ordningsvakt verkligen är det, måste enligt OR bli bättre.

c Ordningsvakt skall bara användas för vaktuppgifter

Det är enligt OR väsentligt att ordningsvakter används enbart ordsom ningsvakter och att de inte dessutom skall tvingas att utföra allehanda andra uppgifter uppdragsgivaren. OR anser det också viktigt att inte andra än ordningsvakter används för ordningsvaktsuppgifter. Numera är det vanligt att restaurangägare även anställer annan personal för uppgiften. Polisen förordnar exempelvis två ordningsvakter men krögaren anställer även andra för uppgiften. OR menar att det behövs en legal definition som gör klar skillnad mellan å en den ena sidan Ordningsvakt och den andra dörrvakt och värd med uppgift att hjälpa gästerna till rätta.

d Uniformsfrågan

OR anser att det slarvas med korrekta uniformer i utsträckning en som inte bör tolereras. Polisen bör enligt OR uppmärksamma denna fråga. OR är av den bestämda uppfattningen att alla ordningsvakter i landet skall använda den uniform som Rikspolisstyrelsen har godkänt. Av säkerhetsskäl bör alla lösa brickor ersättas med fastsydda emblem enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter.

Kapitel 5 Ordningsvakter och bevakningvöretag, m.m. 155

e Förordnanden för flera polisdistrikt

Enligt OR bör nuvarande regler ett förordnande per polisdistrikt om över. Det är exempelvis inte rimligt att SJ tågvakter måste ha ses :s förordnanden i varje polisdistrikt som ett tåg passerar. Ett förordnande bör enligt OR i första hand gälla det polisdistrikt där ordningsvakten är mantalsskriven. Men han skall vid behov kunna tjänstgöra även i andra polisdistrikt. Detta skall inte vara förenat med några extra kostnader för ordningsvakten. Med denna ordning skulle polisen få bättre kontroll över vilka de törordnade ordningsvakterna en ar.

f Identitets- och behörighetshandling

Nuvarande behörighetshandling för en ordningsvakt är enligt OR bristfállig. Handlingen vanlig skrivelse. OR vill i stället ha ett är nu en förordnande i form ett identitetskort med foto. Identitetskortet skall av inte bäras synligt. Det skall vakten visa upp om allmänheten eller polisen begär det.

g Antalet ordningsvakter och deras anställningsförhållanden

OR att polisen utfärdar alltför många förordnanden och att för anser många poliser sänds för utbildning till instruktörer för utbildning av ordningsvakter. För närvarande arbetar ordningsvakterna enligt OR i genomsnitt tre gånger året. Det är för litet för ordningsvakt skall kunna om att en uppehålla sin färdighet. En ordningsvakt bör arbeta två gånger i månaden för att hålla sig ajour. Enligt OR behövs det högst 7.500 ordningvakter i Sverige. Polisen att det behövs 2.000 fler. anser Nuvarande ordning skapar enligt OR problem. Beställaren har ofta intresse ordningsvakt alltid anlitas. Det kan enligt OR av att samma leda till olämpliga bindningar. OR vill därför se en ordning där polisen bestämmer vilken ordningsvakt skall sändas ut och som anställer ordningsvakten för uppdraget.

h Förhållandet mellan polisen och ordningsvakterna

Det förekommer enligt OR att ordningsvakt går ner till polisstatioen före sitt Det ligger i regel kl. 21.00 kl. 01.00 eller kl. nen pass. - 02.00. Det förekommer vidare att ordningsvakten skriver sin rapport till polisen senast i samband med passets slut.

156 Kapitel 5 Ordningsvakter, bevakningsföretag, m.m.

Detta är enligt OR en bra ordning. OR förordar att denna blir obligatorisk. Ordningsvakterna har stor erfarenhet som polisen kan ha nytta av. Ordningsvakterna har exempelvis lärt sig vilka personer som tenderar att svara för bråken vid diskoteken och andra tillställningar.

i Uppföljning av vad som lämnas till polisen

Enligt OR får aldrig ordningsvakterna veta vad som händer med de ärenden som de lämnar över till polisen. Så snart som ordningsvakterna lämnat över, blir det tyst. Men de vill gärna de veta om gjort rätt. De vill de skall uppmärksamma eller törveta om vara mer ändra sitt arbetssätt på annat sätt.

j Avgränsning det område där förordnandet gäller av

Den avgränsning som nu görs i ett förordnande är enligt OR i regel oklar. Det måste finnas ett bättre uttrycksätt än omedelbar närhet. Om det exempelvis händer något utanför staketet, skall ordningsvakten då ingripa Polismästarna i landet tolkar bestämmelserna olika. OR har enligt uppgift under fem års tid försökt att tillstånd ett möte med polisen i frågan. Men OR säger sig inte ha lyckats.

k Glesbygdsfrågorna

Enligt OR är ordningsvakterna i glesbygd outnyttjad Istället en resurs. för att utnyttja dem, har polisen tagit ifrån dem möjligheterna att trafikdirigera. Ordningsvakterna skulle kunna rycka in på orter i glesbygden där det inte ñmis polis. Det skulle kunna göras vid särskilda tillfällen när inte polisen har och dessutom på kort varsel. resurser

Kapitel 5 Ordningsvakter och bevakningvöretag, m.m. 157

4.2 SWESEC

Nuläge

SWESEC Svenska Säkerhetsföretag bildades år 1982. Organisationen har fem delbranschtöreningar, nämligen

BFR Bevakningsföretagens Riksñrbund - FLB Gruppen Förvaringsskydd, Lås och Beslag inom Sveriges - Verkstadsindustrier LIF Larmbranschen i Förening med företag inom området elektroniska säkerhetssystem och produkter SLR Sveriges Låssmedsmästares Riksförbund - Swelarm med företag marknadsför automatiska brandlarm. - som

Dessutom finns ett 40-tal till SWESEC direktanslutna företag. Sammantaget representerar därför SWESEC cirka 90 procent av säkerhetsbranschens omsättning i Sverige på cirka 8 miljarder kronor. Företagen har därutöver dotterbolag eller representanter i utlandet med en sammanlagd omsättning av omkring 7 miljarder.

Säkerhetsbranschens produkter och tjänster indelas i

Larmsystem såsom brandlarm och släckningsutrustningar, in- brottslarm, överfallslarm, TV-bevakning, passagekontroll, larmöverförings-larmmottagningssystem, trygghetslarm, varularm samt drift- och övervakningslarm Personell bevakning med stationär och ronderande bevakning, larmtörmedling, utrycknings- och jourtjänst, receptionstjänst, värdetransporter, butikskontroll och bevakning av enskild person för dennes skydd Mekaniska och elektroniska intrångsskydd såsom lås och beslag, - Värdeskåp, säkerhetsdörrar, galler, grindar, staket och glas Konsulttjänster såsom riskbedömning, teknikval, projektering, skyddsplanering, utredningstjänster, ADB-säkerhet, svinnutredningar och säkerhetsutbildning.

Den de auktoriserade bevakningsföretagen bedrivna verksamav heten innefattar enligt SWESEC till absolut övervägande del bevakning av egendom. Historiskt har verksamheten enligt organisationen vuxit fram i det gamla borgarsamhället där köpmän m.fl. gick och ordnade brandbevakning. Under senare tid har bl.a. samman

158 Kapitel 5 Ordningsvakter, bevakningvöretag, m.m.

försäkringsbolagen verkat för att kommersiella försäkringstagare anordnar bevakning m.m. mot brand och andra skaderisker. I dagens samhälle köps enligt SWESEC bevakning för att förebygga och begränsa risker som hänger samman med det postindustriella samhällets sårbarhet med dess brotts- och skadeutveckling. Även bevakningen allmänt och till större del om sett avser att skydda egendom är den enligt organisationen samtidigt trygghetsskapande och brottsförebyggande. Vissa bevakningstjänster, t.ex. i bostadsområden, i köpcentra, på järnvägs- och T-banestationer, flygplatser och i båtterminaler, på sjukhus och i många receptioner, är mer inriktade på trygghet för de personer som vistas där. Det ökar tryggheten i lokalsamhället och minskar behovet av polisiär närvaro. Bevakningsbranschen i Sverige består enligt SWESEC av omkring 250 auktoriserade bevakningsñretag med omkring 13.000 anställda. Genomsnittsväktaren har gymnasieutbildning och är 28 år. Andelen kvinnor i väktaryrket ökar. En stor del väktarens arbetstid är av förlagd till natt- och skiftarbete samt helgtjänstgöring i 10 12 tim- mars pass. Väktaryrket tenderar att bli mer serviceinriktat och att få ett större teknikinnehåll. Vaktbolagen har enligt SWESEC uppdrag av mycket olika karaktär allt ifrån ambassadbevakning, flygplatskontroller och liwaktsskydd till civila väktaruppdrag inom näringslivet. Trygghets- och inbrottslarm utgör en växande marknad. Några larmcentraler är anslutna till polisstationer. Säkerhetsföretagens verksamhet påverkas enligt SWESEC bl.a. av

lagen 1974:191 om bevakningsföretag, lagen 1980:578 om ordningsvakter, lagen 1990:484 om övervakningskameror m.m., lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. och lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. -

Tekniska normer finns i form av standarder och s.k. RUS-regler utfärdade av försäkringsbranschen. Europaharmoniseringen innebär bl.a. en internationalisering av standarder och regelverk för t.ex. nya prov och certifiering av produkter och tjänster. SWESEC har tagit initiativ till en nationell svensk kommitté för provning och frivillig certifiering av produkter och tjänster inom säkerhetsbranschen samt till en sektorkommitté för motsvarande område inom den europeiska organisationen för detta ändamål. SWESEC har höga inträdeskrav. För medlem krävs att antas som t.ex. två års helt fläckfri verksamhet innefattande genomgång av

Kapitel 5 Ordningsvakter och bevakningsföretag, m.m. 159

bokföring och ekonomi. För verifiering av branschkunnandet inhämtas yttrande från berörd delbranschförening. SWESEC har även särskilda etik- och sarnlevnadsregler för sina medlemmar på grund de krav kunderna och samhället ställer av som på säkerhetsföretag med hänsyn till skydds- och säkerhetsfrågomas känsliga och ömtåliga natur.

Åtgärder for framtiden

Samhället måste enligt SWESEC ingripa snabbare mot ungdomar som begår brott. Även polisen ingriper snabbt, är ungdomarna tillbaka om på plats igen kort därefter. Samhället måste ge tydligare signaler till ordningsstörande och kriminella ungdomar och det långt ned i åldrarna. Bestämmelserna om TV-övervakning måste enligt SWESEC ses över. TV-övervakning bör kunna användas i större utsträckning än för närvarande. TV-lagen är riktigt utformad men länsstyrelserna tillämpar den olika. Enligt SWESEC:s mening går det att öka tryggheten på många platser genom att använda TV-tekniken men det gäller att se upp med avarterna i fråga om TV-bevakning. Nuvarande regler för godkännande av personal bör ses över. Försäkringsförbundet godkänner larmcentraler men inte personalen vid centralema. Det finns enligt SWESEC larmcentraler som har personal som inte är underkastad någon som helst kontroll. Det är inte tillfredsställande. Utbildningen för ordningsvakter bör enligt SWESEC förbättras, inte minst på grund av de polisiära befogenheter som ordningsvakterna har. Samarbetet med polisen är gott men det skulle enligt SWESEC kunna förbättras ytterligare. Ett närmare samarbete mellan polismän och väktare bör prövas. De senare borde kunna kontakta polisstationerna innan de börjar sina pass. Det är här dock fråga om attitydförändringar hos såväl väktare som polismän vilka inte går att genomföra över natt. Man bör dock enligt SWESEC sträva efter att en åstadkomma ett lokalt nätverk mellan polismän och väktare. Polisen borde sätta i system att ge väktarna information i förebyggande syfte.

Lagen om bevalazinggöretag

Lagen 1974: 191 om bevakningsforetag gäller yrkesmässig bevakning för annans räkning. Lagen gäller inte för statlig och kommunal myndighet. Den gäller inte heller om verksamheten utförs for egen

160 Kapitel 5 Ordningsvakter, bevakningsföretag,

m.m.

räkning. SWESEC vill ha en översyn av lagen för servicebolag, inom som en koncern utför bevakning. Lagen bör också tillämpas på statliga och

kommunala myndigheter. Det finns enligt SWESEC exempel på

myndigheter som erbjuder bevakningstjänster till andra verksamheter än den egna. Utbildning av väktare bedrivs vidare i dag genom bl.a. AMU på ett sätt som inte förutsätts i lagen om bevakningsföretag. Lagen måste enligt SWESEC ses över med sikte på bl.a. dessa fall. Grundutbildningen för väktare omfattar 217 timmar med omväx-

lande teori och praktik. För att utföra bl.a. värdetransporter, bevakning med hund och bevakning av person för dennes skydd krävs därutöver särskild utbildning. Ordningsvakterna, som har polisiära befogenheter, genomgår en kurs på endast 25 timmar. Denna

utbildning borde enligt SWESEC kunna integreras i grundutbildningen för väktare så att dessa, när så är lämpligt, kan ges förordnande och befogenheter som ordningsvakter. Ett ännu olöst problem enligt SWESEC är gränsdragningen mellan

polisen och bevakningsföretagen. Ingen ifrågasätter att polisen skall ha

huvudansvaret för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället men utvecklingen mot att auktoriserade bevakningsföretag anlitas för bevakning av T-banestationer och ambassader, arrestantbe-

vakning och för flygplats- och passkontroll kräver enligt SWESEC:s

uppfattning ett beslut om gränsdragningen och om vilka befogenheter

väktare skall ha för att öka tryggheten.

En annan fråga som aktualiserats i branschen är den kommunala kompetensen och ett ökat intresse från kommunalt håll att med

personal från bl.a. räddningstjänst utföra bevakning och tillsyn.

SWESEC anser att bestämmelserna i lagen om bevakningsföretag även

bör gälla för kommuner och för staten när de bedriver yrkesmässig

bevakning. Eljest snedvrids konkurrensförhållandena. Det kan enligt

SWESEC leda till en olämplig situation i fråga om kompetens och trovärdighet när myndighets- och leverantörsförhållanden samman-

blandas. En annan liknande oroande tendens är enligt SWESEC att rädd-

ningstjänsten på vissa håll tycks se en möjlighet att även vara kommu-

nens leverantör av larmanläggningar. Vissa räddningstjänster har visat intresse för att bli såväl larminstallatör som larmcentral. SWESEC anser det vidare vara angeläget att samhället får kontroll

över företag utanför säkerhetsbranschen, som erbjuder bevakningsoch larmutryckningstjänster. Det gäller bl.a. taxi- och fastighetsjourföretag. En sådan kontroll är nödvändig både från allmän synpunkt och från näringsrättslig synpunkt. Det finns enligt SWESEC också exempel på att hemvärnspersonal

Kapitel 5 Ordningsvakter och bevakningsföretag, m.m. 161

och s.k. beredskapspolis anlitats för bevakning i samband med

nöjesevenemang Stockholm Water Festival och internationella kriser

Gulfkriget. Även detta förhållande kräver enligt SWESEC:s uppfattning en ytterligare prövning av lämpligheten med hänsyn till vad som tidigare uttalats om bl.a. användning av hemvärnspersonal för ordningshållning i fred. I Rikspolisstyrelsens skrift Rakt på brottsligheten sägs bl.a. att polisen och säkerhetsföretagen fortlöpande och på lämpligt sätt skall hålla varandra informerade om sådana faktorer som kan bidra till att förebygga brott och ordningsstörningar. SWESEC anser att det också måste finnas en uttrycklig bestämmelse om att polisen och bevakningsföretagen skall samverka bl.a. på det brottsförebyggande området.

Gränsen mellan polisen och väktarna, m.m.

SWESEC:s grundsyn är att

polisens uppgifter bör begränsas till renodlat polisiära uppgifter bevaknings- och ordningshållande uppgifter, liksom andra liknande uppgifter för enskilda intressen, skall utföras av auktoriserade bevakningsföretag med delauktorisation för ordningsvakter, väktare, skyddsvakter, värdetransportpersonal, person-

skydd liwakter larmcentraler m.fl. kategorier samt för ut-

bildning inom området.

Utbildningen av väktare bör så långt som möjligt kunna genomföras i privat regi enligt beskrivningar och mål i myndighets föreskrifter. Myndigheten skall sedan utöva tillsyn. Polisens bevakningsinsatser bör enligt SWESEC begränsas till vad som redan anges i instruktioner för den anslagsfmansierade verksamheten. För att få enhetlig tillämpning måste det också av en föreskrifterna framgå på vilka grunder myndighet beslutar att bevakningen skall fullgöras av polisen. SWESEC anser det från allmän synpunkt betydelsefullt att de som utför yrkesmässig bevakning är laglydiga och pålitliga. Detta är en uppgift för tillsynsmyndigheten som utför slagning i polisregister men även en del av den kontroll och uppföljning som företagen själva måste utföra. Tillsynsmyndigheten gör pålitlighetskontroll i samband med godkännande av nyanställd och därefter, såvitt SWESEC vet, årligen eller vartannat år. SWESEC anser att domar och annat som påverkar denna prövning måste kunna uppmärksammas omedelbart. Det är således inte

162 Kapitel 5 Ordningsvakter, bevalatingvöretag, m.m.

tillfredsställande att lång tid förflyter mellan kontrollerna. Register över godkända väktare, föreståndare, m.fl., i auktoriserade bevakningsföretag bör därför enligt SWESEC fortlöpande kunna samköras med polisregister. Det går ofta lång tid från misstanke brott till lagakraftvunnen om dom. Föreståndare för bevakningsföretag bör därför underrättas när väktare i företaget misstänks för brott varpå fängelsstraff kan följa. Väktaren kan behöva omplaceras i avvaktan på att misstanken utreds och lagprövas. För närvarande kan sådan underrättelse inte ske på grund av bestämmelserna i sekretesslagen. Från allmän synpunkt är det också nödvändigt att andra i säkerhetsbranschen omfattas av denna laglydnads- och pålitlighetskontroll. SWESEC föreslår därför att denna kontroll utökas att omfatta även anställda i larmñretag som ges tillstånd av polismyndighet enligt lagen 1983:1097 om larmanläggningar. Kontrollen bör också gälla anställda i låssmedsföretag och i larmcentralföretag. Det är viktigt att de som projekterar, installerar och till att larm åtgärdas är ser laglydiga. Det gäller också låssmeder.

lannlagen

Sedan larmlagen och försäkringsbolagens regler började tillämpas 1981 har antalet till polisen förmedlade inbrotts- och överfallslarm enligt SWESEC kraftigt minskat. Polismyndigheten i Stockholm har ställt högre tekniska krav på sådana larmanläggningar än tidigare. Det har medfört att andelen felaktiga larm än halverats. mer Av överfallslarmen är det främst anläggningar vid banker och post-

kontor som är direktkopplade till polisen. Övriga inbrottslarm och

andra larm hanteras främst av larmcentraler både auktoriserade bevakningsföretag och renodlade larmföretag, t.e.x SOSAB. Vid sidan av reglerna i larmlagen och föreskrifterna till denna har försäkringsbolagen uppsatt normer för vissa inbrottslarmanläggningar. Dessa normer RUS 130 tillämpas emellertid endast på mindre än tio procent av de omkring 75.000 anläggningar som är anslutna till larmcentraler. Fellarmfrekvensen är därför fortfarande hög. Utöver dessa till central anslutna larmanläggningama finns uppskattningsvis lika många s.k. inbrottsvarnare. Det är lokala anläggningar med sirén e.d. som tjuter när larm lösts ut. Den typen av larm är enligt SWESEC många gånger en sanitär olägenhet som stör i grannskapet. Utryckningar efter larm utförs i dag främst auktoriserade beav vakningsföretag. När brott konstateras tillkallas polis. Bevakningsföretagens uppgift är vidare att göra undersökning på platsen av orsaken

Kapitel 5 Ordningsvakter och bevakningvöretag, m.m. 163

till larmet och att begränsa eventuella skador på övervakad egendom. Det är enligt SWESEC viktigt att lämplig åtgärd kan utföras så snabbt som möjligt efter utlöst larm. SWESEC anser att

kraven för de auktoriserade bevakningsföretagens styrelse och personal ifråga laglydnad även bör gälla för personal i om m.m. larminstallations- och larmcentralföretag, polisens tillämpningsföreskrifter till larmlagen bör gälla för hela landet, försäkringsbolagen eller instans bör lägga fast normer för - annan inbrottslarmanläggningar som kan få en bredare tillämpning än de nuvarande RUS 130, vissa av de auktoriserade bevakningsföretagens utrycknings- fordon skall få företräde i trafiken för att snabbare kunna tillkalla polis eller reparera skador.

Lagen om övervakningskameror

Lagen gäller främst för TV-övervakning på allmän plats. Länsstyrelse ger tillstånd och JK övervakar tillämpningen. TV-övervakning är enligt SWESEC ett kostnadseffektivt brottsförebyggande verktyg som hittills använts i begränsad omfattning i vårt

land. Övervakningen kan ske på avstånd och samtidigt av flera platser. Övervakningen kan vidare registreras på videoband. På så sätt kan

t.ex. polisen få direkt spaningsbara bilder efter rån. SWESEC har funnit att den tidigare mer restriktiva tillståndsgivningen för TV-övervakning på allmän plats lättats upp åtminstone i storstadslänen, där tillstånd på senare tid i något fall givits vid rånutsatta banker och enmansbetjänade butiker och bensinstationer. SWESEC efterlyser dock en mer generös syn på tillståndsgivningen i allmänhet.

Vad fdr brottsligheten kosta

I dagens samhälle styrs handlandet enligt SWESEC till stor del av ekonomiska lagar och förutsättningar. Det är därför ägnat att förvåna att inga seriösa försök gjorts att beräkna vad brottsligheten kostar samhället och enskilda. Visserligen är många skador och lidanden till följd brott inte möjliga att mäta i ekonomiska tal, men den av dominerande brottsligheten förmögenhetsbrotten borde vara möjlig - att uppskatta. På så sätt skulle det lättare att få argument och vara

164 Kapitel 5 Ordningsvalder, bevakningsföretag, m.m.

medel för brottsförebyggande åtgärder. Beräkningar som har utförts av justitiedepartementet och försäkringsbolagen i Norge 1989 visade att brottsligheten kostade samhället i Norge 35,8 miljarder norska kronor. SWESEC föreslår att det uppdras Brottsförebyggande Rådet att göra motsvarande beräkningar för brottsligheten i Sverige.

Allmänt om brottsprevention

Hittillsvarande brottsförebyggande verksamhet hos myndigheter och organisationer har enligt SWESEC inte medfört något trendbrott i fråga om antalet till polisen anmälda brott. Det behöver inte innebära att fel brottsförebyggande åtgärder vidtagits. Snarare är enligt SWESEC sarmolika orsaker begränsade resurser, bristande medvetande, otillräcklig samordning men också brottsutvecklingen i samhället. SWESEC föreslår att

ett parlamentariskt förankrat tvärorganisatoriskt samarbetsforum med myndigheter och organisationer inrättas för effektivare informationsutbyte och samordning av det brottsförebyggande trygghetsskapande arbetet, en ny, mer på samarbete med samhället i övrigt grundad brotts- förebyggande strategi med konkreta mål läggs fast för myndigheter som ansvarar för brottsprevention och trygghetsskapande åtgärder, samhällsmedia utnyttjas för information om brottslighetens konsekvenser och trygghetsskapande åtgärder, lagstiftning och överenskommelser med bl.a. försäkringsbolagen övervägs när kostnadseffektiva brottsförebyggande resultat kan förväntas.

Kapitel 6 Brottsutvecklingen 165

6 Kapitel

Brottsutvecklingen

Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har ökat under hela efterkrigstiden. A: 1982 uppgick antalet brott mot brottsbalken till 805-500 medan Antalaruxñlda brott itusmtal antalet år 1993 uppgick till nära 1.031.000, d.v.s. m en ökning med nära 28 procent under perioden. Ö Antalet registrerade brott mot annan lagstiftning ân 43O brottsbalken har under samma period minskat från en högsta niVå år 19:9199019911992 1993 19:2 19:3193419:51986198719a:

om Brottbdkhott mBnttmotcnnnhpünningJ

178.000 till drygt 160.000 år 1993. Av brotten år 1993 mot annan lagstiftning svarar trafikbrotten för 49 procent och narkotikabrotten ñr 26 procent. De registrerade trañk- och narkotikabrotten under år 1993 uppgick till drygt 40.000. Omkring 25 procent eller i runt tal 40.000 registrerade brott avser brott mot andra författningar än brottsbalken, trañklagstiftningen eller narkotikalagstiftningen.

166 Kapitel 6 Brottsutvecltlingen

Den nyssnämnda uppgifterna om registrerade brott mot brottsbalken och annan lagstiftning totalt omkring 1.200 000 innefattar inte de omkring - - 200.000 ordningsförelägganden som utfärdas varje år. Dessa förelägganden avser till allra största delen trañkförseelser.

1 Omfattningen av vissa registrerade brott

Enligt våra direktiv skall vi se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstömingar. Som nämnts tidigare år antalet författningar med straffbestâmmelser omkring 400. Att utreda frågor som rör alla brott mot dessa författningar ligger inte inom vårt uppdrag. Vi begränsar oss till en diskussion om brott av betydelse i lokalsamhället. Där är det i första rummet vissa brott mot brottsbalken, mot trañlclagstiftningen och mot narkotikalagstiftningen som är av intresse. De registrerade brotten mot nu angiven lagstiftning är omfattande. Det framgår av följande statistik ñr

våldsbrott tillgreppsbrott bedrägeribrott övriga brottsbalksbrott narkotikabrott trañknykterhetsbrott -

Uppgifterna är rikssiffror. Huvuddelen av dessa brott har begåtts i storstådema.

122 Kapitel 6 Brottsutvecklingen 167

SOU 1994:

2 Brottsbalksbrotten

2.1 Våldsbrott

Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, full- Antal anmäda våldsbrott tusental 6 bordade mord, dråp, misshanso. del med dödlig utgång, försök till mord och dråp, bamadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt. Avrånbrotten är de flesta rån mot person 83 1982 19831984 1985 1986198119881989 19901991 1992 1993 procent. Därefter kommer butiksrånen 11 procent. Gaturånen är den dominerande formen av rån. Enligt BRÅ sker de flesta misshandelsbrotten i lägenheter mellan bekanta, inte har familjerelation, och de utspelas inom grupper av kriminellt som en aktiva eller missbrukare olika slag. Drygt hälften av de polisanmälda av våldsbrotten äger på gator och torg, i eller kring nöjeslokaler samt på rum allmänna kommunikationsmedel. De flesta fall av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för offret äger rum i storstadsregionema. Antalet anmälda våldtäkter har ökat under åren 1975 1993. Det är till största delen de anmälda fullbordade våldtäkterna inomhus som svarar för denna ökning.

168 Kapitel 6 Brottsutvecklingen SOU 1994: 122

Tillgreppsbrott

Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent samtliga polisanmålda brottsav balksbrott. Bland brottsgruppema ingår mängd olika former stöldbrott en av som inte rubriceras som inbrott, t.ex. snatteri. Inbrotten utgör en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott. Förutom villaoch lägenhetsin- Antalarmñlda tülgrcppsbmtt l tusental brott och inbrott i 800 vind eller källare ingår i siffrorna 600även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor m.m. 410- Antalet fullbordade bilstölder ökade markant 130under andra halvan av 1980-talet. Under senare år har antalet dock 1982198 1984198519861987198819891990199119921993 minskat något.

Bedrägeribrott

År 1992 anmäldes nära 55.000 bedrägeribrott vilket är en minskning med 9 procent jämfört med året innan. Denna minskande utveckling har fortsatt även under år 1994. I undersökning BRÅ har vidtagit ñrklaras nedgången en som av en kraftigt minskad anmâlningsbenâgenhet från bankernas sida. Det gäller då främst s.k. övertrasseringar, men även i viss man andra typer beav drâgerier med check- och personkonton. Av bedrägeribrotten svarade checkbedrâgeriema år 1992 för 13 procent medan bedrägerier begås med hjälp betalkort svarade för 17 som av procent.

SOU 1994: 122 Kapitel 6 Brottsurvecklingen 169

2.4 Övriga brottsbalksbrott

Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort Antalanmälda bmusbalksbmu 1 tusental antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av de 16D

tidigare berörda i

kategorierna. 120- Under 1980talets senare hälft ökade skadegörel- gg .. sebrotten markant. Jämfört 4 .. med år 1985 var i de 31 procent fler U under år 1990. 1982 19831984 198519861987198819891990199119921993 Under åren 1991 Clñadegönkehott mÖvrign BrBtmtt och 1992 anmäldes omkring 94.000 skadegörelsebrott, vilket innebär en minskning med tre procent jämfört med år 1990. Om detta är ett trendbrott, eller bara en tillfällig minskning, återstår att se. Antalet anmälda skadegörelsebrott år 1993 ökade med en procent jämfört med föregående år. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar. Av skadegörelsebrotten avser 34 procent skadegörelse på motorfordon. 16 procent drabbar stat, landsting och kommuner.

170 Kapitel 6 Brottsutvecklingen

2.5 Narkotikabrott

Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen 1968:64 och narkotikabrott enligt varusmugglingslagen 1960:418. Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela 1970-talet. Är 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. En del av den ökningen kan förklaras med de skärpta anvisningar som infördes av Riksáklagaren år Antalanmälda narkotikabrott i tusental 1980. Enligt dessa är innehav eller överp låtelse av mycket små mängder narkotika att betrakta som narkoti- so kabrott. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. m gatulangningen under åren 1981 och 1982. Den anmälda narko- 0 198219831984 1985198619871988198919901991 19921993 tikabrottsligheten har minskat kraftigt sedan år 1983. En stor del av minskningen torde hänga samman med ändrade rutiner för antalsräkning. År 1993 noterades en markant ökning som i huvudsak förklaras av en narkotikahärva inom ett enda polisdistrikt. Antalet narkotikabrott per misstänkt har minskat från 9,1 år 1982 till 4,1 år 1992.

Kapitel 6 Brottsutvecklingen 171

Antal personer som lagförts för narkotikabrott

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

7074 6149 6067 6401 6208 6850 7014 7349 7612 7807

2.6 Trañknykterhetsbrott

Den l juli 1990 ändrades lagen 1951:649 om straff ñr vissa trañkbrott T BL. Påföljderna har förändrats markant efter reformen. Under hela 1980talet låg andelen som fick Fingelsepåñljd på en relativt konstant nivå på om kring 73 År 1991 denna andel 42 År 1992 Ökade procent. var procent. emellertid andelen som ñck fängelsepåföljd till 56 procent.

Det totala antalet lagföringar för grovt rattfylleri som huvudbrott har

minskat från drygt 7 000 år 1989 till runt 4800 år 1993.

172 Kapitel 6 Brottsutvecklingen

3 i

Brottsutvecklingen några polisdistrikt

Diagrammen och andra uppgifter i det föregående avser rikssiffror. Antalet till polisens kännedom komna brott varierar dock mycket kraftigt över landet. För att illustrera hur antalet brott kan fördela sig

i ett distrikt visar vi några tabeller med uppgift de tio mest om

frekventa registrerade brotten i fyra polisdistrikt olika storlek och

av struktur, nämligen

Jakobsberg

- Karlskoga - Norrköping -

Nyköping

-

Tabellerna avser två år 1992 och 1993. Uppgifterna har lämnats

- av

polismyndigheterna i nämnda distrikt.

Trots att distrikten är av olika storlek och struktur är det genomgående så att de flesta av de tio mest frekventa anmälda brotten är av samma slag.

Polismyndigheten i Jakobsberg

-

Kapitel 6 Brottsutvecklingen 173 Polismyndigheten i Karlskoga -

Polismyndigheten i Norrköping

- Brott år 1992 dr 1993

Polismyndigheten i Nyköping

- Brott år 1992 år 1993

Kapitel 7 överväganden och förslag 175

7 Kapitel

och

Overväganden förslag

Mot bakgrund av den kartläggning som vi har redovisat i kapitel 5 tar vi här upp vissa grundläggande frågeställningar angående rolltördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. Enligt vår uppfattning är det endast genom ett ökat samarbete som brottslighet och andra ordningsstörande aktiviteter kan bringas att minska. Därigenom kommer också enskildas trygghet att öka.

1 Hur kan

brottsligheten

minskas

Som framgår av kapitel 6 är den registrerade brottsligheten hög, i synnerhet i storstadsregionerna. Polisen har konstaterat att dess arbete måste mera inriktas på ett problemorienterat arbetssätt för att brottslig-

176 Kapitel 7 Överväganden och förslag SOU 1994: 122

heten skall kunna minskas. Regeringen har också utfärdat riktlinjer härom. Den förändrade inriktningen håller på att genomföras i samband med omorganisationen av polisväsendet i länen. Men brottsligheten kan inte väsentligt minskas om inte samhället som helhet i större utsträckning än nu är verksamt för att uppnå detta. Det råder sedan länge en stor enighet om att kriminalpolitiken måste bygga på en helhetssyn för att brottsligheten skall kunna minskas och människors trygghet mot brott skall kunna öka. Helhetssynen måste omfatta såväl åtgärder från det allmänna som från samhället i övrigt. Kriminalpolitikens traditionella områden, såsom strafflagstiñningen, polisen och kriminalvården, har centrala funktioner, men kriminalpolitiken i vid mening kan inte begränsas till sådana åtgärder som att klara upp brott och att lagföra gärningsmännen. Dessa åtgärder är inte tillräckliga för att varaktigt minska brottsligheten och öka tryggheten. För det behövs ett brett upplagt brottsförebyggande arbete. Detta har bl.a. framhållits av regeringen i bilaga 3 till 1994 års budgetpro-

position prop 1993942100 bil. 3 s. 61 ff.

Det finns dock inte någon allmänt vedertagen definition av brottsförebyggande arbete, varken i Sverige eller utomlands. Tvärtom finns det en mängd olika uppfattningar om såväl vad som bör räknas som brottsförebyggande arbete som vilken inriktning detta bör ha, beroende bl.a. på olika yrkesroller eller politiska utgångspunkter. En förklaring till mångfalden av uppfattningar är naturligtvis brottslighetens komplexitet. Den kräver ett brett spektrum av motåtgärder som måste anpassas efter den aktuella problembilden. En tänkbar, allmänt hållen definition av brottsförebyggande arbete är följande:

Brottsförebyggande arbete är sådana aktiviteter som minskar benägenheten att begå brott eller försvårar genomförandet av brottsliga handlingar

Definitionen har bl.a. använts av arbetsgruppen med uppgift att främja det brottsförebyggande arbetet i rapporten Lokalt brottsföre-

byggande arbete m.m. Ds Ju 1992:93.

En sådan allmänt hållen definition omfattar även rättsväsendets, i huvudsak reaktiva, aktiviteter på grund av brott, såsom polisens efterspaning och gripande av brottslingar, åklagar- och domstolsväsendets lagföring av kriminella liksom kriminalvårdens verkställighet av brottspåföljder, såväl vad avser behandling för rehabilitering av dömda inkapacitering. Även socialtjänstens reaktiva insatser för personer som ungdomsbrottslingar hör hit.

Kapitel 7 överväganden och förslag 177

Den största brottsförebyggande uppgiften har emellertid familjen. Familjen är den viktigaste normbildaren och det starkaste sociala skyddsnätet. Arbete som syftar till stabila familjer är en viktig brottsförebyggande uppgift. Även långsiktiga åtgärder social karaktär, såsom insatser inom av mödra- och barnhälsovården, förskoleverksamheten samt insatser inom skolan och andra organisationer för barn och ungdom inom ryms begreppet brottsförebyggande verksamhet. Till begreppet brottsförebyggande verksamhet räknas även åtgärder som tar sikte på situationer i vilka brott brukar begås, s.k. tillfällesreducerande åtgärder. Slutligen omfattar definitionen såväl specifika eller individinriktade åtgärder som generella åtgärder, dvs. åtgärder som riktas mot enskilda personer, grupper av personer eller hela befolkningen och mot geografiska områden, såsom städer eller stadsdelar, eller samhället i stort.

Åtgärder som tar sikte på att minska rädslan för brott, dvs. den

subjektiva upplevelsen av risken för att bli utsatt för brott, omfattas enligt arbetsgruppen däremot inte i sig av definitionen. Brottsförebyggande arbete kan dock många gånger minska denna rädsla eftersom ett resultat av att brottsligheten reduceras är att tryggheten i samhället ökar. Definitionen omfattar enligt arbetsgruppen inte heller åtgärder till stöd för brottsoffer. Det utesluter dock inte att det är angeläget att det brottsförebyggande arbetet kombineras med insatser som tar sikte på att lämna stöd till dem som drabbas av brott. Så t.ex. har det allmänna i allt större utsträckning ersatt brottsoffer för skador och lidande, möjligheterna till rättsligt biträde i rättegång har ökats och ett stort antal brottsofferjourer och kvinnojourer har inrättats. Livvakter och trygghetslarm för hotade kvinnor erbjuds vidare på ett antal platser i landet. I internationell kriminologisk litteratur förekommer ofta en terminologi hämtad från den medicinska vetenskapen för att dela in olika typer av brottsförebyggande arbete, även kallat brottsprevention i nivåer, nämligen primär, sekundär och tertiär brottsprevention. Sett från de synpunkter som vi skall anlägga på rollfördelningen mellan polis, kommuner och enskilda är det inte helt fruktbart att

försöka närmare definiera begreppet brottsförebyggande åtgärder, i

synnerhet som en del av de åtgärder som kan bli aktuella inte synes höra hemma i begreppet brottsförebyggande åtgärder i nyssnänmda indelningar. Vi använder därför ordet brottsförebyggande i en mer allmän betydelse. Det är exempelvis uppenbart att åtgärder inte som faller in under den först berörda definitionen exempelvis åtgärder som tar sikte på att minska rädslan för brott eller på inrättande av

178 Kapitel 7 överväganden och förslag

brottsofferjourer är stort intresse när vi talar om åtgärder för att - av minska brottsligheten och för att öka människors trygghet mot brott. Polisens verksamhet är brottsförebyggande i många avseenden men även andra än polisen har sedan länge varit verksamma mot brott på olika sätt genom övervakning eller genom brottsförebyggande verksamhet. Den kartläggning som vi har gjort och som redovisats i kapitel 5 visar att kommuner, företag och andra enskilda visar stort intresse för dessa frågor och är beredda att medverka med brottsförebyggande åtgärder i stor omfattning. Det står helt klart att såväl det allmänna som samhället i övrigt måste intensifiera det brottsförebyggande arbetet för att brottsligheten

skall kunna minskas väsentligt. Åtgärder måste sättas in på bred front.

Kapitel 7 överväganden och förslag 179

2 för rollfördel-

Principer ningen

2.1 Allmänna

synpunkter

Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet skall polisens arbete enligt l § polislagen 1984:387 syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och arman hjälp. Till polisens uppgifter hör enligt 2 § samma lag bl.a.

att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ord- ningen eller säkerheten, att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra stör- -

180 Kapitel 7 överväganden och förslag

ningar därav samt ingripa när sådana har inträffat, att bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.

Polisen har alltså en grundläggande skyldighet när det gäller åtgärder mot brott och andra ordningsstörningar. Men det betyder inte

att polisen ensam skall svara för dessa uppgifter. Tvärtom förutsätts det i lagstiftning och andra sammanhang att många aktörer i samhället är verksamma på olika sätt, i syfte att skapa goda levnadsförhållanden

och en god livsmiljö något som är av grundläggande betydelse för

-

möjligheterna att förebygga brott.

All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led i det allmännas åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvårdens funktioner liksom den del domstolsväsenav dets verksamhet som rör brottmål. Rollfördelningen mellan de olika aktörerna kan schematiskt

beskrivas på följande sätt. Beskrivningen bygger på uppgifterna i

underbilaga l till Justitiedepartementets del av regeringens budgetproposition under senare år.

Förebyggande åtgärder

Åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för rättsväsendets

åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i före-

byggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra

än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet samt socialtjänstoch arbetsmarknadsmyndigheterna. Också åtskilliga ideella organisa-

tioner är verksamma i detta sammanhang, t.ex. idrottsrörelsen.

Övervakning av regelefterlevnaden

Övervakningen av regelefterlevnaden syftar till att dels förhindra

brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet.

Hit hör även exempelvis tull- och beskattningsmyndigheternas

kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom deras resp.

verksamhetsområden efterlevs. Bland enskilda med uppgifter

organ inom detta område kan nämnas ordningsvakter och, i viss utsträckning, väktare.

Kapitel 7 överväganden och förslag 181

Brottsutredning och andra åtgärder i brottmdlsjförfarandet

Åtgärder av detta slag återfinns bl.a. inom polisen och åklagarväsen-

det. Domstolamas verksamhet i brottmål liksom besluten och domarna i dessa mål hör också hit.

Verkställandet av påföljder

Åtgärder av detta slag hör hemma i kriminalvården. Även andra

organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga om böter.

Rehabiliterande åtgärder

Härmed avses åtgärder som syftar till att ge personer som har begått

brott bättre förutsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av

detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndigheterna och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena.

I den fortsatta framställningen avser vi att främst upphålla oss vid frågor som hör hemma inom grupperna Förebyggande åtgärder och

Övervakning av regelefterlevnaden.

Antalet författningar med straffbestämmelser är omkring 400. Många andra myndigheter än polisen har enligt dessa författningar viktiga förebyggande och övervakande uppgifter genom tillsyn över skilda verksamheter inom olika områden. Det gäller såväl statliga som kommunala myndigheter. Vi uppehåller oss inte vid dessa frågor i den fortsatta framställningen.

2.2 Enskilda och kommuner har sedan

länge

varit verksamma för brott och

att förebygga för att upprätthålla ordningen

Kommuner och enskilda är sedan länge verksamma vid sidan av polisen i strävandena att förebygga brott och att upprätthålla ordningen. Rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och enskilda har dock växlat under årens lopp. Polisbevakning har av ålder också ägt rum på enskildas bekostnad. Polismyndighetema har t.ex. törordnat personer som inte är anställda inom polisväsendet att utföra vissa begränsade polisuppgifter ordningsvalcter.

182 Kapitel 7 överväganden och förslag

Pol ismyndighetema har ofta ålagt den som anordnar en offentlig tillställning att bekosta ordningshållningen genom förordnade ordningsvakter. I praxis har ordningsvakter även förordnats för mängd en andra bevakningsuppgifter av skiftande karaktär. Tidigare var det vanligt att ordningsvakter förordnades för att hålla ordning vid kaféer, restauranger o.d. och för att bevaka industrier, köpcentra, varuhus, campingplatser och idrottsanläggningar. Förordnanden gjordes också för bevakning eller ordningshållning på gator, torg och andra områden som var s.k. allmänna platser. Vid 1970-talets slut fanns det omkring 15 000 ordningsvaktsförordnanden i landet. Genom tillkomsten av ordningsvaktslagen år 1980 begränsades antalet ordningsvakter väsentligt. De uppgifter som tidigare hafts om hand av ordningsvakter lades i stället på polisen. Enligt ordningsvaktslagen och dess förarbeten bör ordningsvakter inte förordnas för ordningshållning på gator, torg, i parker och på liknande platser. Det gäller även för s.k. kvasiallmänna platser, närmast innetorg och centrumanläggningar. Tanken är att polisen ensam skall svara för ordningshållningen i dessa fall, något som dock endast i mindre mån kunnat förverkligas. Regler om bevakningsföretag och väktare tillkom relativt sent. Genom en kungörelse 1951:640 meddelades de första bestämmelserna om auktorisation av enskilda bevakningsföretag. Antalet väktare är nu enligt uppgift omkring 13 000. Kommunerna gavs år 1957 möjlighet att anställa trafikövervakare. Många kommuner utnyttjade den möjligheten. Trafikövervakarna förordnades som ordningsvakter. Numera benämns uppgiften parkeringsövervakning och regleras genom lagen l987:24 om kommunal parkeringsövervakning. Parkeringsvakterna har inte förordnanden som ordningsvakter. Den här berörda utvecklingen har närmare beskrivits i tidigare kapitel.

Gränsdragningen mellan polisens uppgifter

och insatser av kommuner och enskilda

Gränsen mellan polisens verksamhet och andra aktörer är inte i alla avseenden skarp. Frågan är statsmakterna skall dra klarare om nu upp gränslinjer mellan vad som är polisens verksamhet och möjliga insatser av andra för ordningshållning och brottsförebyggande åtgärder.

Kapitel 7 överväganden och förslag 183

Denna fråga är inte Den har tidigare diskuterats i olika sammanny. hang, bl.a. i samband med införande av nuvarande lagar om ordnings-

vakter och bevakningsbolag. I propositionen 197980:l22 om dessa lagar anförde föredragande departementschefen bl.a. följande sid.

22.

Det är för mig självklarhet att grundläggande regel bör vara att det en en är polisens huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Samtidigt måste emellertid hålla i minnet att vad som skall anses man innefattat i uppgiften att upprätthålla allmän ordning och säkerhet fortlöpande påverkas den allmänna samhällsutvecklingen. Inriktningen av polisav verksamheten har därför ändrats under årens lopp. Vidare tvingas polisen liksom andra samhällsorgan att till följd av begränsningen på resurser göra prioriteringar mellan olika verksamheter. Som en följd av detta har man förut nämnts bl.a. strävat efter att frigöra polisutbildad personal från som uppgifter kan utföras utan fullständig polisutbildning. Med hänsyn till som polisverksamhetens speciella karaktär och önskemålet om att den även i fortsättningen skall kunna efter hand till utvecklingen är det f.n. anpassas knappast sig möjligt eller lämpligt att annat än i allmnna ordalag vare beskriva innehållet i polisen huvuduppgift. Redan på grund härav torde det stå klart att principen om att det ankommer på polisen att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inte alltid utan vidare kan vägledning ñr ge de praktiska överväganden som behöver göras i skilda sammanhang.

Vi anser också att det är en självklar grundläggande regel att polisens huvuduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Men det är vi det inte möjligt att dra upp en klarare gräns för den

som ser

verksamhet som alltid skall upprätthållas av polismän än den som

finns i dag. Det är nödvändigt att anpassa samhällets insatser med

hänsyn till utvecklingen. Brottsnivån och utvecklingen i fråga om allvarlig brottslighet är mycket oroande och det är viktigt att alla goda krafter i samhället samverkar för att bryta brottskurvan. För det krävs

ett brett över olika samhällssektorer, anpassat till förengagemang hållandena i olika delar av landet och till samhällsutvecklingen. Vi återkommer till dessa frågor i det följande.

184 Kapitel 7 överväganden och förslag

3 Kommunernas roll

3.1 Kommunens medverkan när det

gäller att

skapa trygghet mot brott

Bakgrund

När det gäller att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot brott har kommunerna viktiga uppgifter vid sidan bl.a. poliom sen. Det brottsförebyggande arbetet är enligt polislagen uppgift för en

s0U 1994:122 Kapitel 7 Överväganden och förslag 185

polisen. Den verksamhet som kommunerna bedriver, inte minst inom ramen för socialtjänsten, kan i hög grad påverka människors trygghet mot brott och medverka till att skapa förutsättningar för att minska brottsligheten i samhället. Hit hör naturligtvis också kommunernas verksamhet när det gäller ungdomens fostran inom skolans ram. I sammanhanget bör också nänmas kommunernas uppgifter inom plan- och byggväsendet när det gäller utformningen av bostadsområden och märmiskornas fysiska miljö i övrigt. Också kommunalt engagemang inom fritidssektorn har betydelse genom att bidra till att skapa meningsfull och i övrigt positiv sysselsättning på fritiden som ett alternativ till en fritid med negativa förtecken som kan leda till missbruk och kriminalitet. Många kommuner har också engagerat sig i direkt brottsförebyggande projekt i samverkan med bl.a. polisen. I vissa kommuner, såsom Stockholms stad, har det skapats en särskild kommunal organisation för det brottsförebyggande arbetet. Under utredningsarbetet har det med stor tydlighet framkommit att det finns ett stort intresse hos många kommuner att spela en aktiv roll i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i samhället inom ramen för den verksamhet som kommunerna bedriver med stöd av lag. Förutsättningarna och behoven varierar dock från kommun till kommun. Geomgående uppfattar kommunerna att de redan i dag har tillräckliga befogenheter i lagstiftningen, såsom socialtjänstlagen, för att kunna spela den roll man önskar. Det finns alltså inga direkta behov av att ge kommunerna ökade befogenheter för ändamålet. Kommunerna kan alltså inom ramen för sin kompetens bedriva verksamhet med syfte att åstadkomma trygghet för enskilda, vilket i sin tur är av grundläggande betydelse för att förebygga brott. Enligt vår mening är det angeläget att det bedrivs ett planmässigt och effektivt trygghetsskapande arbete från kommunernas sida i samverkan mellan olika kommunala förvaltningar och mellan dessa och andra aktörer, i första hand allmänheten och polisen. En utveckling i denna riktning pågår redan på flera håll. Denna utveckling bör fortsätta i riktning som anges i det följande, med målet att polis och kommun skall samverka med varandra och med enskilda utifrån en gemensam strategi i fråga om hur tryggheten skall ökas.

Aktuella utvecklingslinjer

Ett effektivt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete kräver en målinriktad och planmässig samverkan mellan olika aktörer. Det handlar t.ex. om att samordna åtgärder inom socialtjänsten med åtgärder inom andra kommunala förvaltningar samt med polisen.

186 Kapitel 7 överväganden och förslag

Härigenom kan t.ex. den samlade erfarenheten från socialsekreterare, fältassistenter, lärare, poliser, föräldrar m.fl. när det gäller förhållandena inom ett visst bostadsområde användas som utgångspunkt för åtgärder från olika kommunala och statliga organ. En planmässig samverkan ökar möjligheterna att identifiera problemen inom området och underlättar för olika aktörer att bestämma vilka åtgärder som bör vidtas. Vid sidan av sådana strukturellt inriktade åtgärder behövs givetvis samverkan också när det gäller individinriktade åtgärder. Polisens iakttagelser exempelvis av att en ungdom är på väg in i ett asocialt levnadssätt kan utgöra grund för åtgärder från socialtjänstens sida för att avbryta den skadliga utvecklingen. Samarbete av detta slag har naturligtvis alltid förekommit och förutsätts också i många fall i de författningar som reglerar den offentliga verksamheten. Inom ramen för ett regeringsuppdrag och med stöd BRÅ pågår försöksverkamhet med utvecklad av en en samverkan inom det brottsförebyggande och trygghetsskapande området. Sålunda bedrivs sedan några år tillbaka en försöksverksamhet i form av pilotprojekt på fem orter, nämligen Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga och Östersund. På dessa stöder BRÅ och orter Rikspolisstyrelsen bildandet av lokala brottsförebyggande organ med deltagande från bl.a. kommunen och polisen. Försöksverksamheten går ut att finna metoder och former för att kartlägga och angripa problem på orten samt för att utvärdera resultatet av åtgärderna och eventuellt korrigera metoderna. Syftet är att erfarenheterna skall kunna användas i landet. BRÅ kommer lämna samlad resten av att en redovisning av försöksverksamheten före utgången av år 1994. Också på många andra orter pågår olika slag av brottsförebyggande projekt i form av bl.a. samverkan mellan kommunen, polisen, allmänheten m.fl. I många fall innefattar verksamheten bildandet av lokala brottsförebyggande råd. Verksamhetens inriktning varierar med hänsyn till skilda lokala förutsättningar. Av intresse i sammanhanget är också ett regeringsuppdrag i mars 1994 till BRÅ utarbeta underlag för nationellt att ett ett brottsförebyggande program. I direktiven anförs bl.a. att de brottsförebyggande åtgärderna inom rättsväsendet, närmast polisväsendet, måste samordnas med insatser från andra myndigheter, kommuner, organisationer och näringsliv samt från enskilda medborgare. I uppdraget till BRÅ ingår bl.a. att belysa frågor om inriktning och målbeskrivning för det brottsförebyggande arbetet, ansvarsfördelningen, samordning och samverkan på olika nivåer samt uppföljning och utvärdering av resultatet. Vid arbetet skall BRÅ bl.a. beakta Trygghetsutredningens arbete. Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 1995.

Kapitel 7 överväganden och förslag 187

Av betydelse i sammanhanget är också den pågående utvecklingen inom polisen i riktning mot s.k. närpolisverksamhet enligt riktlinjer som beslutats av riksdagen och regeringen i samband med behandlingen av 1994 års budgetproposition. Närpolisverksamhet innebär att polisen arbetar med utgångspunkt från små, lokala enheter som svarar för huvuddelen av all polisverksamhet inom sitt område. I närpolisens arbete betonas brottsförebyggande verksamhet och ett problemorienterat arbetssätt. I detta ligger att polisen skall samarbeta nära med kommunala organ samt med allmänheten, företag, organisationer m.fl. För att främja utvecklingen närpolisverksamhet har, med verkan av från den 1 april 1994, intagits en föreskrift i polisförordningen 1984:730 att det vid en polismyndighet kan finnas närpolisråd och andra organ för samverkan mellan myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten SFS 1994:72.

se

En samlad strategi

Genom planmässig och målinriktad samverkan mellan de olika en aktörerna när det gäller lokalt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete skapas de bästa förutsättningarna att uppnå de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka tryggheten mot brott. Den försöksverksamhet och de andra projekt som har genomförts eller pågår visar klart att ett sådant arbetssätt ger mycket goda resultat. I sådan samordnad lokal verksamhet har kommunen enligt vår en mening en viktig roll. Kommunala förvaltningar svarar för åtskilliga av de åtgärder från det allmännas sida som kan bidra till att förebygga brott och öka tryggheten. Det är naturligtvis viktigt att detta arbete samordnas inom kommunen. De kommunala åtgärderna måste också samordnas med åtgärder från andra organ, inte minst polisen. Strävan måste vara att polisen och kommunen bygger sin samverkan på en när det gäller vilka problem som finns och hur dessa bör samsyn åtgärdas. Ett verksamt medel för samordning av den trygghetsskapande verksamheten bör kunna vara att man för ändamålet utarbetat en strategi i form av ett handlingsprogram, en plan eller dylikt för verksamheten trygghetsplan. En sådan strategi bör kunna bygga på de samlade erfarenheterna och kunskaperna inom olika verksamhetsområden. Mål och riktlinjer bör kunna läggas fast liksom formerna för samverkan mellan olika aktörer. Genom att planmässigt och målinriktat dra strategi skapas dessutom goda förutsättningar för att upp en effektivt utnyttja tillgängliga resurser. Med hänsyn till polisens ansvar enligt polislagen för brottsförebyggande verksamhet kan man ställa frågan om polisen borde få till

188 Kapitel 7 överväganden och förslag

uppgift att svara för en lokal trygghetsplanering som även innefattar verksamheten vid kommunala organ. En sådan ordning skulle emellertid innebära en mindre lyckad sammanblandning polisens g av och kommunens roller. Det kan knappast vara en uppgift för polisen s att samordna verksamheten mellan olika kommunala förvaltningar, i en ordning som skulle strida mot den kommunala självstyrelsen. En planering i polisiär regi skulle inte heller skapa förutsättningar för medborgerligt engagemang och medborgerligt inflytande på planeringen på samma sätt som en planeringsprocess inom ramen för de kommunala organens verksamhet. g Närmast till hands ligger enligt vår mening i stället lokal i att en trygghetsplanering sker i kommunal regi, i nära samråd mellan kommunen och polisen. Det bör vara en uppgift för polisen att ta fram det underlag och i övrigt ge kommunen det bistånd den kan behöva i planeringsarbetet. Det är viktigt att betona att förutsättningarna för en lokal trygghetsplanering varierar från kommun till kommun. Det säger sig självt att både form och innehåll beträffande brottsförebyggande och trygghetsskapande verksamhet blir annorlunda exempelvis i en storstad jämfört med i glesbygden. Allt efter varierande lokala förhållanden bör lokal trygghetsplaen nering kunna ta sig uttryck i exempelvis övergripande strategier, mera detaljerade trygghetsplaner, handlingsprogram för olika brottsförebyggande projekt, etc. Också inrättandet av lokala brottsförebyggande råd, där så sker, bör vara en fråga som naturligen behandlas i detta sammanhang. Genom en trygghetsplanering kan kommunen på ett naturligt sätt ta ett helhetsgrepp på det brottsförebyggande arbetet. Därigenom kan man säkerställa att de berörda kommunala förvaltningarna har en gemensam strategi på området och arbetar tillsammans mot gemensamma mål. Planeringen bör också avse samverkan mellan polisen och kommunen i det trygghetsskapande arbetet. Också här är det givetvis viktigt med en samsyn och en gemensam strategi för arbetet. Närpolisverksamheten förutsätter som nyss anförts ett mycket nära samarbete mellan polisen och kommunen på lokal-lokal nivå. Såväl formerna för denna samverkan som den gemensamma verksamhetens inriktning bör tas upp i trygghetsplaneringen. I föregående kapitel har redovisats exempel på det samarbete som redan idag finns mellan kommuner och enskilda, inte minst ideella organisationer, för att öka tryggheten mot brott. Det kan förutses att sådan medverkan från enskilda i trygghetsarbetet kommer att bli än vanligare i framtiden i takt med att insikten sprider sig att detta är en

JJ

Kapitel 7 överväganden och förslag 189

effektiv och nödvändig väg för att öka tryggheten. Det finns alla skäl för kommunerna att stödja och medverka i sådana projekt. I själva verket är vi övertygade om att allmänheten kommer att kräva detta av sina kommunala förtroendemän. Trygghetsplaneringen kommer att vara ett smidigt instrument för kommunerna att dra upp ramar och riktlinjer för samarbetet med enskilda aktörer inom det trygghetsskapande arbetet, med möjlighet till anpassning efter förhållandena i respektive kommun. Vi har övervägt om kommunerna lagstiftningsvägen bör åläggas att svara för en lokal trygghetsplanering i överensstämmelse med den ordning som nu har skisserats. Vi har emellertid avstått från att nu lägga fram något sådant förslag. I stället bör väljas en väg där kommuner, de lokala polisorganisationema och andra stimuleras till en målinriktad samverkan genom att sprida kunskaper och erfarenheter om goda exempel Utvecklingen mot en ökad lokal trygghetsplanering bör också kunna drivas vidare bl.a. inom för BRÅ:s arbete med att ta fram underlag för ramen en nationell brottsförebyggande strategi. Utvecklingen bör också kunna stimuleras genom insatser av Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och BRÅ, mil., i form utbildning, seminarier, av t.ex. m.m. Redan före utgången av år 1996 bör det göras en lägesbeskrivning samt därefter en utvärdering. Ett uppdrag med den inriktningen kan BRÅ. lämpligen ges till Beroende på resultatet av en sådan utvärdering får övervägas om ytterligare insatser bör göras för att främja en önskvärd utveckling. Vi är övertygade om att ett så bedrivet utvecklingsarbete redan kort sikt kommer att leda till att en kommunal trygghetsplanering enligt de nyss skisserade riktlinjerna kommer att finnas i de allra flesta kommuner.

190 Kapitel 7 Överväganden och förslag

I varje kommun bör det finnas en kontaktpunkt mellan kommunen och polisen

I ledningen for varje polismyndighet finns en polisstyrelse med

polischefen och ett antal lekmannaledamöter. De senare utses komav

munfullmäktige eller, om fler än en kommun ingår i polisdistriktet, av

landstinget.

i Polisstyrelsen kan besluta om att det under polisstyrelsen skall finnas polisnämnder. I dessa ingår polischefen samt lekmannaledamöter som utses av polisstyrelsen. Den senare kan också bestämma

att chef för lokal arbetsenhet skall ingå, exempelvis chefen för det

polisområde motsvarande som faller inom polisnämndens

ansvarsområde.

Polislagens regel om polisnämnder infördes år 1992. Syftet med

reformen var att skapa möjligheter for att öka polisens lokala för-

ankring. Regeln har fått ökad betydelse genom de organisatoriska förändringar som för närvarande håller på att genomföras i syfte att

rationalisera polisverksamheten och minska de administrativa kostnaderna. Förändringarna innebär bl.a. att antalet polisdistrikt minskar, i många fall så att länet utgör ett enda polisdistrikt. Det kan förutses att antalet polisdistrikt i landet inom något år har minskat från 117 till 50-70. Utvecklingen går alltså mot att varje polisdistrikt omfattar ett större antal kommuner. För att behålla och öka polisens lokala förankring

beslutar de flesta polismyndigheter om att inrätta polisnämnder, till vilka åtskilliga av polisstyrelsens uppgifter delegeras. I många fall

inrättas en polisnämnd för varje kommun inom polisdistriktet, det men förekommer också att flera kommuner faller inom området för en polisnämnd. Att inrätta polisnämnder för att befästa och öka polisens lokala

förankring är enligt vår mening en riktig och angelägen åtgärd. Det

har emellertid visat sig finnas vissa olägenheter med gällande ordning på området.

Från flera håll har påtalats som en olägenhet att polisnämndernas lekmannaledamöter utses av polisstyrelsen och att det skulle ligga bättre i linje med principen polisens lokala förankring de

om om

utsågs direkt av kommunfullmäktige.

På motsvarande sätt har påtalats att det är en olägenhet att leda-

möterna i polisstyrelserna utses av landstingen i de fall flera kom-

muner ingår i polisdistriktet. Det har också framhållits att vissa kommuner i det pågående

rationaliseringsarbetet blivit påtagligt missgynnade när det gäller den

Kapitel 7 Överväganden och förslag 191

kommunala representationen i polisens ledningsorgan. Det finns exempel på kommuner som endast kan påräkna att få några enstaka ledamöter i polisnämnden och knappast någon ledamot alls i polisstyrelsen. Det faller utanför vårt uppdrag att utarbeta förslag när det gäller polisens organisation. Det är i stället en uppgift för en annan av regeringen tillsatt kommitte, nämligen 1994 års polisutredning. Vi redovisar därför bara de synpunkter har framförts. som Samtidigt är det enligt vår mening emellertid viktigt, från de synpunkter vi har att beakta, att det för varje kommun finns någon som form kontaktpunkt eller referensorgan mellan kommunen och av polisen där trygghetsfrågor inom kommunen fortlöpande kan diskuteras. I de fall en polisstyrelses eller en polisnämnds verksamhetsområde inte sammanfaller med kommunens erbjuder sig andra organisatoriska lösningar. Enligt en nyligen införd ändring i polisförordningen kan polismyndigheten inrätta närpolisråd eller andra organ

för samråd och samverkan med andra myndigheter inklusive kommu-

nala myndigheter och allmänheten. Andra exempel på väl fungerande kontaktpunkter mellan polis och kommun är de lokala brottsförebyggande råd som inrättats på en del håll. Sådana kontaktpunkter kan inrättas redan nu utan några författningsändringar. Vi vill starkt rekommendera att så sker. Det bör ses angelägen uppgift för kommunen och polisen det inte som en att, om redan har skett, komma överens om vilken form av kontaktpunkt som lämpligen bör finnas mot bakgrund av de lokala förhållandena samt att gå i författning om att inrätta en sådan.

Polisens samarbete med allmänhet och kommuner framhävs i polislagen

Vi föreslår i detta sammanhang också en ändring av 3 § polislagen. Där föreskrivs att polisen skall samarbeta med åklagarmyndigheterna samt med andra myndigheter och organisationer vilkas arbete berör polisverksamheten. Särskilt åligger det polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och att snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. I paragrafens andra stycke anges att andra myndigheter skall ge polisen stöd i dess arbete. Med myndigheter avses såväl statliga som kommunala myndigheter. Av myndigheter framhävs i paragrafen särskilt åklagarmyndigheter och myndigheter inom socialtjänsten. Sedan paragrafen formulerades

,

192 Kapitel 7 överväganden och förslag SOU 1994: 122

har dock polisen vidgat sitt samarbete betydligt. Även socialom tjänsten alltjämt framstår som en mycket viktig samarbetspartner växer betydelsen av samarbetet med exempelvis skolan och andra kommunaeller enskilda organ. Genom den satsning som, enligt riktlinjer från riksdag och regering, görs på närpolisverksamhet med en brottsförebyggande och problemorienterad inriktning, framstår också polisens samarbete med allmänheten som en fråga av central betydelse. Mot bakgrund härav föreslår vi att 3 § polislagen ändras så att det uttryckligen framhålls att polisen också skall samarbeta med allmänheten. Med hänsyn till den stora betydelsen av samarbetet med kommunerna bör paragrafen också ändras så att de kommunala myndigheterna tydligare framhävs. Det finns då knappast skäl att, därutöver, särskilt framhålla myndigheterna inom socialtjänsten. Givetvis bör man dock behålla paragrafens sekretessbrytande bestämmelse om att polisen skall underrätta myndigheterna inom socialtjänsten om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd från dem. I paragrafen bör också tas in en regel om att polisen och andra myndigheter även i övrigt bör underrätta varandra om förhållanden som berör varandras verksamhet. Regeln är inte avsedd att upphäva den sekretess som i dag kan finnas mellan berörda myndigheter. Däremot erinrar den om vikten av informationsutbyte vid myndigheternas samverkan. Vi kommer att i det forsatta arbetet frågan ta upp om det finns behov av att se över de Sekretessregler berör som informationsutbytet mellan polisen och andra myndigheter som är verksamma inom det brottsförebyggande området.

Kapitel 7 överväganden och förslag 193

3.2 Trafikfrågorna

Utgångspunkten för den fortsatta utredningenilm

Kommunal gatupolis bör inte inrätta-sl

Parkeringsvakter i Stockholm har på försök fått överta vissa uppgifter, vilka tidigare legat på polisen. Frågan i vad mån försöket kan spridas vidare till andra kommui ner utreds i det fortsatta arbetet liksom också spörse

målet huruvida parkeringsvaktema kanges även andra

i uppgifter,

Enligt våra direktiv skall vi överväga tanken på att ge kommuner en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik. Den tanken har tidigare framförts av några kommuner. Som framgår av vår redovisning i kapitel 5 har inte någon av de kommuner vi har varit i kontakt med några önskemål att det skall om tillskapas en kommunal gatupolis, men flera vill däremot se utökade

uppgifter för kommunala parkeringsvakter.

Många kommuner är missnöjda med att polisen inte prioriterar

trafikövervakningen i tätorterna och har framfört olika förslag till

förbättringar. Flertalet av dessa förslag utgår från att kommunen medverkar vid trañkkontrollerna i kommunens tätorter och att kommunen låter utföra uppgifter som enligt kommunernas mening kan

utföras av andra än poliser, närmast parkeringsvakter. Önskemålet ligger i linje med pågående flerårigt försök i Stock-

ett holms polisdistrikt. Vi har berört detta i kapitel Parkeringsvakter

har där tagit över polisens tidigare uppgift att bevaka vissa tunga och breda transporter. Försöket har initierats av Trañkpolisutredningen

C 1991:02 och kommer att avslutas först något år. Det har dock om

enligt uppgift från polis och parkeringsvakter fungerat bra så här

långt. Vi delar synpunkten att det finns skäl att närmare undersöka i vad

194 Kapitel 7 överväganden och förslag

man kommunal personal kan utföra viss trafikövervakning och annan ordningshållning i större omfattning än för närvarande. Vi kan tänka oss en ordning där kommunerna frivilligt kan medverka i polisens trafikövervakning för att förbättra trafikförhâllandena och öka trafiksäkerheten i kommunerna. Vi avser att återkomma i denna fråga i vårt slutbetänkande. Kommunernas möjligheter att övervaka ordningen i övrigt behandlar vi i det följande under avsnittet Ordningsvaktema, bevakningsföretagen och säkerhetsbranschen i övrigt.

Kapitel 7 överväganden och förslag 195

3.3 Tillståndsfrågoma

Enligt våra direktiv har vi frihet att överväga en vidgad roll för kommunerna när det gäller tillstånd till upplåtelse av gatumark och andra liknande frågor, om detta föranleds av de ställningstaganden i övrigt som görs i fråga om kommunernas roll när det gäller ordning och säkerhet. Vid de kontakter som vi har haft med kommunerna och har som redovisats i kapitel 5 har många kommuner fört fram att en kommun bör överta polisens uppgift att meddela tillstånd att disponera kommunens mark, eftersom det praktiskt taget genomgående är fråga om ärenden som inte kräver någon form av polisiära insatser. Enligt ordningslagen 1993: 1617, som trädde i kraft så sent som den 1 april 1994, ankommer ärenden om sådana tillstånd på polismyndighet. De resonemang som vi nyss fört om kommunernas roll när det gäller trygghetsskapande åtgärder i lokalsamhället kan anses tala för att kommunerna bör få möjlighet att överta vissa ärenden om tillstånd att disponera kommunens mark. En sådan ordning får självfallet inte leda till att kommunerna påläggs uppgifter som de inte är beredda att axla. Vi avser att utreda den frågan ytterligare i det fortsatta arbetet.

196 Kapitel 7 överväganden och förslag

4 De enskildas insatser bör

allmänna

stödjas av det

i i

enskildas det iapande arbetet i

gesett ökat stöd5av det-allmånna; i

. i i . .

:Polisen gesett uttryckligt :uppdrag attrsamverka-medg,ç.-

enskilda. v

.trygghetsplaneringbör kunnaivbl

- - ..

instrument för behövlig samordning

en me

de enskilda.

kommunen och

I . .

Vi har haft kontakt med en rad olika organisationer. Vi finner det glädjande att så många olika företag och organisationer engagerar sig

i olika former av brottsförebyggande arbete och att de inte ser sina insatser som tillfälliga. Vi anser att det allmänna i större omfattning än

nu bör stödja deras strävanden.

l kapitel 5 har vi redovisat deras synpunkter och förslag. Flera för-

slag har gällt ändringar i brottmålsprocessen i vid mening och

straffsystemet. Vi berör inte dessa frågor här. Vi har dock noterat att

det inte i något fall varit fråga om förslag där organisationerna eller

enskilda skall utrustas med någon ny form av polisiära befogenheter men väl förslag som syftar till att förbättra samverkan mellan dem och polisen eller andra samhälleliga organ genom olika åtgärder av det

Kapitel 7 överväganden och förslag 197

allmänna. Vi anser att polisen bör ges ett uttrycklig uppdrag i polislagen att samverka med allmänheten. Vårt redan berörda förslag till en ändring i 3 § polislagen har utformats i enlighet härmed. Det är viktigt att brottsförebyggande och annat trygghetsskapande arbete på det lokala planet samordnas och relateras till gemensamma mål. I första hand är det polisen, kommunen och de enskilda företagen och organisationerna som bör samverka med varandra. Redovisningen i kapitel 5 ger åtskilliga exempel på en sådan samverkan. Någon enhetlig mall för det trygghetsskapande arbetet varken kan eller bör ges. Tvärtom är det viktigt att verksamheten anpassas efter skiftande lokala förutsättningar och att det finns ett stort utrymme för lokala initiativ. De exempel på brottsförebyggande projekt som vi har givit är därför avsedda att vara just exempel. Vår förhoppning är att de skall ge impulser till nya projekt på olika orter, utan att vi därmed avser att begränsa verksamheten till sådana projekt som vi har tagit upp i vår exempelsamling. Den trygghetsplanering inom kommunerna som vi har berört i det föregående bör kunna användas som ett instrument för den behövliga samordningen mellan polis, kommun och enskilda, inklusive organisationer, när det gäller det trygghetsskapande arbetet. Det säger sig självt att planeringen måste göras i en dialog mellan de berörda, så att målen och strategiema är väl förankrade och anpassade till de lokala Även planeringen inte formellt bindande för förutsättningarna. om är de enskilda bör den ändå kunna fungera som en ledstjäma för det trygghetsskapande arbetet. Under alla förhållanden blir planeringen en utgångspunkt för hur kommunens egna organ skall agera och vilka krav som kommunen skall ställa för att engagera sig i brottsförebyggande projekt tillsammans med enskilda. Den kommande trygghetsplaneringen kommer därigenom att utgöra det formella ramverket kring kommunens samverkan med eller stöd till enskilda trygghetsskapande initiativ, såsom grannsarnverkan mot brott, Farsor Morsor på stan och andra former av föräldravandringar, Guardian Angels och Non Fighting Generation.

När det gäller de enskildas brottsförebyggande verksamhet i Övrigt

avser vi att återkomma i vårt slutbetänkande.

198 Kapitel 7 överväganden och förslag

5 Ordningsvakterna,

bevak-

ningsföretagen och

säker-

hetsbranschen i Övrigt

I

fortsatta;

i V

lilgagstiñningenomordningsvaktelr

vi i i

väktare

i -

demiseras bLa. regler omiordningsvaktetnas

genom

och väktamas roll i det trygghetsskapandiáarbetet.

- En vidgad användning av ordningsvakter och

som ett komplement till polisens ordningshållñing kom mer att övervägas.

Samverkan mellan polisen, ordningsvakterna och bevakningsbolagen

Enligt våra direktiv skall vi göra en översyn av lagstiftningen 0rdom ningsvakter och väktare. Resultatet den översynen kommer vi att av presentera i vårt slutbetänkande.

Den kartläggning som har gjort och som presenterats i kapitel 5

visar att en rad frågor rör säkerhetsbranschen i sin helhet bör som ses

över. Vi avser därför att ta exempelvis frågor förutsätt-

upp om ningarna för att driva larmcentraler och för verksam låsatt vara som smed.

I detta sammanhang tar vi frågan samverkan mellan polisen,

upp om

ordningsvakterna och bevakningsbolagen. Den helhetssyn på det trygghetsskapande arbetet som vi förordar

måste enligt vår mening gälla också den verksamhet bedrivs som av

Kapitel 7 överväganden och förslag 199

ordningsvakter och väktare. Även dessa är aktörer på det lokala planet när det gäller att skapa trygghet mot brott. Av stor betydelse i det fortsatta arbetet är därför att överväga regler om samverkan mellan polisen, ordningsvakterna och väktarna.

Bör för

användningsområdet ordningsvakter

utökas

Som nämnts i det föregående, har det tidigare funnits större möjligheter än i dag att komplettera polisens övervakning genom särskilt förordnade ordningsvakter. Den nya lagstiftningen om ordningsvakter innebär begränsningar i möjligheten att använda ordningsvakter. Uppenbarligen lagstiftarens avsikt att polisen skulle ta över den var övervakning som inte längre kunde skötas av ordningsvakter. Detta har dock varit svårt att genomföra i praktiken. Som tidigare nämnts var antalet ordningsvaktsförordnanden, meddelade polismästare, omkring 15 000 innan den nuvarande av ordningsvaktslagen trädde i kraft år 1980. Begränsningar i den nya lagen ledde till att antalet ordningsvakter sjönk mycket kraftigt. Såvitt vi har kunnat finna har denna minskning inte fullt ut kunnat kompenseras genom ökningar i form av övervakning från polisens sida. I stället har det blivit vanligare att övervakning och ordningshållning antörtros personal utan adekvat utbildning eller befogenheter för ändamålet. På många håll utomlands, bl.a. USA och Storbritannien, har det framträtt ett behov av att förstärka övervakningen på annat sätt än att öka antalet polismän. Många olika lösningar har införts. På en del håll finns extra polismän eller s.k. reservpolis, som är polismän med förkortad polisutbildning som kan användas för olika törstärkningsuppgifter. Det förekommer också olika slag av s.k. volontärer knutna till polismyndigheterna. Med volontärer medborgare som, efter avses att ha genomgått en kortare utbildning, frivilligt och oavlönat biträder polisen i olika avseenden. Det kan t.ex. handla om att patrullera på gatan, hjälpa allmänheten till rätta samt att hålla ögon och öron öppna och vid behov larma polisen med en bärbar polisradio. Volontärer är i regel obeväpnade och saknar polisiära befogenheter. Verksamheten, till vilken inte minst pensionärer rekryteras, beskrivs ibland som att vara ett extra öga på gatan polisen. Det förekommer också att polisen anställer väktare för att, utan polisiära befogenheter, bidra till övervakningen. En lösning är att väktare för detta ändamål annan ställs till polisens förfogande av ett kommunalt organ eller av en privat

200 Kapitel överväganden och förslag SOU 1994: 122

instiitrüton. Vi hår inte haft tillfälle att närmare studera utländska lösningar av

öveirwalning genom andra än polismän. Varje land har naturligtvis

sinai teâia lagstiftningsmässiga och andra förutsättningar för sådan verkcsaafihet. Intressant är emellertid att konstatera att behovet att av e:tt3 eler annat sätt komplettera polisens övervakningsresurser har franntifät på många håll. Den internationella utvecklingen synes gå i riktmiint mot att utveckla sådana alternativa trygghetslösningar.

Oiclksi vid vår kartläggning har vi många gånger mött uppfattningen

från k0nmunala företrädare och andra att polisen på håll många inte

har tilllfickliga resurser ñr att upprätthålla en rimlig grad av polisiär

närwaim De§Si förhållanden har inte minst påtalats från glesbygdslänen i Norrleanj. Brottsligheten där är i och för sig inte särskilt hög.

Problemet

är i stället att när polisen behöver tillkallas, exempelvis för att izngfpa mot pågående brott eller ordningsstörning eller för att ge

hjälp xeler service allmänheten, så tar det inte sällan orimligt lång

tid fuör Lolisen att komma fram. Detta hänger naturligtvis med samman de sztdf avstånden. I ett polisdistrikt med yta stor ett eller en som flera lläl i landets södra del är det inte ovanligt att endast någon enstaka golispatrull är i tjänst. Frarnkörningsstäckorna vid utryckning blir då rimligt långa. Ändå kan polisdistriktet i och för sig ha en

persorlâstyrka som är större än vad som är vanligt i Sydsverige, satt

i relation till befolkningstalet.

Problemet har påtalats också från andra delar landet, såsom från

av

skär gär Csområden där transportproblemen gör avstånden långa även

strfätkan mätt i kilometer om inte är så stor. Liknande problem har också påtalats från avsides orter i län vi uppfattar som annars som tätbefollfade.

Det km naturligtvis sägas att de bor i glesbygd får finna sig i

som nackdêlår detta slag. Livet i staden och på landet av skiljer sig i olika êiVseenden, och får ta det onda med det goda. Enligt vår man mening är dock nuvarande förhållanden knappast godtagbara. Den

polisiäfa servicen framstår på många håll oacceptabelt låg. Detta

som Vi kunna anser oss slå fast med stöd av åtskilliga uttalanden i den riktningen vi har mött under utredningsarbetet, även det som om av naturliga. skäl är svårt att fram någon otvetydig statistik som belyser saken.

Möjligheten att lösa dessa problem ökning antalet

genom en av

polismäfi i berörda distrikt synes vara begränsad, särskilt när det gäller glesbygderna. Med stöd av ett omfattande förarbete Rikspolisstyrel-

av sen har statsmakterna vid behandlingen av 1993 års budgetproposition slagit faât polisens skall omfördelas att resurser mellan länen enligt

Kapitel 7 överväganden och förslag 201

den s.k. fördelningsmodellen. Denna bygger på att polisreslfssema skall fördelas med utgångspunkt från behovet av polisiär verlêalmhet grundad på brottsnivå m.m. Fördelningsmodellen leder till att nånn kan förvänta att polisens resurser i glesbygder i många fall kommer att minska. Det bör framhållas att det i dag på många håll firnSs fler poliser i glesbygdsdistrikten än på många andra håll, om ma: mäter polistätheten i förhållande till antalet anmälda brott.

Från flera håll har framhållits att den kommunala räddningsiälnsten

är en resurs som med fördel skulle kunna utnyttjas i sammanlalnget.

Räddningstjänsten har stationer på ca 800 platser i landet, vlkcet är

mer än dubbelt så många som antalet orter med polisstation. P-Ifsonalen i räddningstjänsten, och då även den deltidsarbetande Åker de frivilliga brandmärmen finns i beredskap dygnet året Ändra runt runt kategorier borde kunna användas enligt förslag vi fått. fjällsom vore, räddare och beredskapspoliser dvs. civilförsvarspliktiga mêdl viss polisutbildning som ingår i polisens krigsorganisation. Vid överväganden av dessa frågor konstaterar vi till en böflän att polisen aldrig helt ensam har svarat för att upprätthålla allmän Tidning

och säkerhet eller för att skapa trygghet mot brott. Detta har bfelysts

genom vår kartläggning av det trygghetsskapande arbetet och redovisas utförligt i de föregående kapitlen. Det handlar bl.a. om medborgare och tjänstemän i kommuner medverkar i olika m.m. som

former av brottsförebyggande projekt, men också om befattnings-

havare med en viss polisiär eller arman särskild utbildning som medverkar vid ordningshållning, viss bevakning D111 den m.m. sistnämnda kategorin hör ordningsvakter och väktare samt arfeistant-

vakter vid polisen och säkerhetskontrollanter enligt lagen 1970:926

om särskild kontroll på flygplats. Här kan också erinras 07m att statsmakterna vid behandlingen proposition 1989902155 av om förnyelse inom polisen tagit ställning för en utökad användning inom polisen av specialister utan ställning som polisman. I detta ligger en renodling av polisrollen till uppgifter som verkligen kräver den kvalificerade utbildning som svenska poliser numera får. Det råder i dag en allmän enighet om att trygghet mot brott förutsätter insatser från ett brett fält av aktörer, såväl poliser och

andra yrkeskategorier som medborgare som medverkar i det trygghetsskapande arbetet. Denna inställing speglar, som framgått, också

en internationell utveckling på området. Det finns mot denna bakgrund skäl attt pröva de förslag som

framförts från olika håll om ordningshållning ökad metdVerkan

genom av annan personal än poliser. Utländska jämförelser ger åtskilliga exempel på att annan personal än poliser medverkar i polisens ordningshållning. För sVenskt

202 Kapitel 7 överväganden och förslag

vidkommande ligger det enligt vår mening närmast till hands att anknyta till det regelverk som redan finns när det gäller ordningshållning genom andra än poliser, nämligen ordningsvakter och väktare. Vi avser att gå närmare in på denna fråga under nästa etapp av vårt arbete. Vi skall då ingående analysera frågan om huruvida polisens resurser för övervakning och arman ordningshållning kan ökas genom en vidgad användning av ordningsvakter. En viktig utgångspunkt är givetvis att detta måste ske i former som är fullt betryggande från rättssäkerhetssynpunkt, vilket gör det nödvändigt att överväga frågor bl.a. om de närmare förutsättningarna för en sådan vidgad användning av ordningsvakter samt om ordningsvakternas befogenheter, utbildning och ledning. En fråga som också måste behandlas är huvudmarmaskapet för ordningsvakter med sådan tjänstgöring. Vår avsikt är inte att begränsa våra överväganden till en vidgad användning av ordningsvakter i glesbygder, även om det är därifrån som de flesta rösterna har höjts for någon form av komplement till polisens nuvarande övervakning. Frågan har generell räckvidd och det vore främmande med olika lagstiftning inom detta område exempelvis för olika län. Inriktningen av det fortsatta arbetet är alltså att göra en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter och väktare med sikte på att tillgodogöra sig de erfarenheter som har vunnits under lagstiftningens tillämpning. Det handlar både om att modernisera och förbättra reglerna och om att, som nyss nämnts, överväga en vidgad användning av ordningsvakter som ett komplement till polisens resurser för att skapa trygghet i samhället. Det anförda innebär inte att vi på detta stadium av vårt arbete utesluter andra lösningar när det gäller att komplettera resurserna för att övervaka ordningen än genom att öka användningen av ordningsvakter. Utvecklingen utomlands går, som framgått, på många håll i riktning mot att också personer utan några särskilda befogenheter än de som tillkommer varje medborgare bidrar till tryggheten genom att samarbeta med polisen som ett extra öga. Man kan beskriva saken så att polisen kompletterar sina övervvakningsresurser genom att etablera ett nätverk av personer med varierande kompetens, befogenheter och formell koppling till polismyndighetens organisation. En.del kan sägas motsvara svenska ordningsvakter, andra motsvarar väktare eller är helt enkelt vanliga medborgare som åtagit sig exempelvis att hålla ögonen öppna och larma polisen om något inträffar. Avsikten är att denna nätverksorganisation skall bidra till medborgarnas trygghet redan genom att synas ute gator och torg samt genom att, när något inträffar, snabbt larma polisen eller själv ingripa om befogenheter

Kapitel 7 överväganden och förslag 203

finns för detta. En grundtanke bakom denna utveckling är att behålla övervakningen i polisiär regi fastän övervakningen ökas genom medverkan av andra än poliser. Ansatser till en sådan nätverksbildning finns också i Sverige bl.a. genom projekt som grannsarnverkan mot brott. Vi har emellertid inte underlag för att redan nu ta ställning till hur framtiden bör se ut i detta avseende. Vi avser att studera dessa frågor närmare och återkomma med ett ställningstagande i vårt slutbetänkande.

6 Utredningsarbetets

fortsatta inriktning

Som har nänmts vid behandlingen av de olika frågorna i detta kapitel har vi framhållit att endast vissa frågor tagits upp i detta delbetänkande. Vi fortsätter vårt arbete med att utforma förslag när det gäller att finna former för att upprätthålla lag och ordning på det lokala planet men också för att tillgodose medborgarnas behov av skydd mot brott. Några av de frågor som vi kommer att studera närmare är

ordningsvakter, bevakningsföretag och väktare. m.m. säkerhetsbranschen i sin helhet utvecklingen av samarbetet mellan enskilda och polisen. -

Särskilda yttranden

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av ledamöterna Alf Eriksson,

Ingegerd Karlsson och Gunnar Nilsson

Avgörande för hur framgångsrika vi blir i det brottsförebyggande arbetet kommer att vara vår förmåga att utveckla och garantera välfärdspolitiken. Betydelsefullt är hur enskilda och grupper kan bidra till denna utveckling. Det förutsätter att människor kan, vill och vågar delta aktivt i denna process. En stor del av den sociala välfärdsutvecklingen har betydande brottsförebyggande effekter. Många politiska beslut, långt från det kriminalpolitiska området, har avgörande betydelse för brottsnivån i vårt samhälle. Men det krävs även direkt riktade brottsförebyggande åtgärder. Många myndigheter är inblandade i och samverkar om åtgärder som syftar till att förebygga brottslighet. Denna samverkan är av mycket stor betydelse, men det är angeläget att de samarbetande myndigheterna låter det brottsförebyggande arbetet slå igenom även i myndigheternas reguljära verksamhet. Det är önskvärt att polisen utvecklar ett mer områdes- och problemorienterat arbetssätt. Polisens roll i lokalornrådet bör även vara att stimulera frivilliga krafter att delta i lokala initiativ för att förebygga ordningsproblem och brottslighet. Vi instämmer i kravet på att varje kommun bör upprätta en lokal trygghetsplan. Det är angeläget att denna trygghetsplan ges en mer konkret och operativ inriktning. Därför kan det i varje kommun utarbetas ett brottsförebyggande program som med fördel kan fastställas av kommunfullmäktige. Ett sådant program skall innehålla såväl långsiktiga som kortsiktiga mål och åtgärder i syfte att minska brottsligheten och öka tryggheten för medborgarna. Programmet bör utarbetas i samverkan mellan kommunen, olika myndigheter t.ex. skola, socialtjänst, polis, bostadsföretag, köp-

206 Särskilda yttranden

mannaorganisationer och övrigt näringsliv, fackliga organisationer och andra folkrörelser idrotten, barn- och ungdomsorganisationer m.fl., brottsofferjourer och kvinnojourer etc. Den grundläggande ansvarsfördelningen mellan polis och övriga myndigheter vad gäller brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser kvarstår i princip oförändrad. De kommunala organen bör dock årligen redovisa hur de avser att arbeta med brottsförebyggande insatser, såväl i den reguljära verksamheten som genom särskilda insatser. Från ett statligt finansierad fond för lokalt brottsförebyggande arbete skall kommunerna kunna ansöka om medel för särskilda brottsförebyggande insatser. Ambitionen bör vara att en sådan fond inom en treårsperiod bör kunna disponera ca 100 miljoner kronor årligen BRÅ

motsvarande 10 12 kronor per invånare. bör ges en fram-

trädande roll som inspiratör och organ för utvärdering.

Särskilt ledamoten

yttrande av Ingbritt Irhammar

1 Glesbygdsfrågor

Enligt min mening är det inte acceptabelt att fördela polisresurserna över landet enbart med utgångspunkt från behovet av polisiär verksamhet grundad på brottsnivå. Hänsyn måste också tas till en glesbygdsfaktor för att få likvärdiga service- och trygghetsförhållanden i hela landet.

2 Utvärdering och uppföljning

Såväl Trygghetsutredningens förslag som den allmänna samhällsutvecklingen talar för att den lokala brottsförebyggande verksamheten kommer att intensifieras, vilket i sin tur kommer att öka kraven BRÅ bidra med att kriminologisk och annan kunskap för utvecklingen av sådant arbete. Det kommer framför allt att behövas handböcker och annat skriftligt material med modeller för lokalt brottsförebyggande arbete och modeller för utvärdering och uppföljning av sådant arbete. Det kommer också att fortlöpande behövas informationsmaterial om nationella och internationella erfarenheter av olika brottsförebyggande insatser. Dessutom bör kunna tillhandahållas

Särskilda yttranden 207

populärvetenskapliga skrifter med kriminologisk och statistisk baskunskap. Mot bakgrund av den informationsteknologiska utvecklingen bör utrymme finnas för utarbetande av olika dataprogram inom sakområdet. Det är angeläget att de medel som staten avsätter för brottsförebyggande projekt används så rationellt som möjligt. Det bör därför avsättas medel för kvalificerad bedömning av de projekt, som aktualiseras för det statliga stödet och för att följa och vid behov stödja de projekt som tilldelas medel samt för utvärdering och uppföljning av dem. För nödvändig kunskapsuppbyggnad inom det brottsförebyggande området, vilket är en absolut förutsättning för utveckling, krävs att det sker en systematisk och kontinuerlig utvärdering och uppföljning av de brottsförebyggande insatserna.

Bilaga J Direktiv

Bilaga 1

Utredningens direktiv

Vid regeringssannnanträdet den 25 mars 1993 utfärdades direktiven för utredningsarbetet 1993:37. Statsrådet Hellsvik föreslog att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att se över frågor rörande tryggheten i lokalsamhället. Statsrådet anförde därvid följande.

Förslag

Jag föreslår att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas för att se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. I uppdraget ingår att överväga den från kommunalt håll framförda tanken på att ge kommuner en större möjlighet att organisera övervakning av ordning och trafik. Uppdraget innefattar även en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter och väktare. Kommittén skall också överväga hur tryggheten mot brott skall kunna ökas genom ett vidgat engagemang från enskilda och genom privata initiativ, exempelvis genom grannsamverkan mot brott och annan lokal brottsförebyggande verksamhet. En annan viktig fråga som kommittén skall studera är hur samverkan mellan enskilda och polisen kan utvecklas.

Bakgrund

Brottsutveckling och kriminalpolitik

Brottsligheten i Sverige har under hela efterkrigstiden visat en stigande trend. I dag uppgår antalet anmälda brott till ca 1,2 miljoner per år. Under de senaste två åren har ökningstakten av anmälda brott avtagit. Det är dock för tidigt att säga om trenden är bestående. Samtidigt har

210 Bilaga I Direktiv

det skett en kraftig ökning av vissa slag av brottslighet, t.ex. allvarliga våldsbrott, bankrån och butiksrån. Det torde vara en allmänt omfattad uppfattning att brottsligheten har en nivå som inte kan accepteras. Till-

gängliga bl.a. från Brottsförebyggande rådet BRÅ, visar

prognoser, att de anmälda brotten kommer att öka under tiden fram till sekelskiftet. I ett lokalt perspektiv är det påfallande hur den enskilda människans

trygghet mot brott har minskat. Det hänger bl.a. samman med utveck-

lingen när det gäller sådan brottslighet som gatuvåld, narkotikalangning och bostadsinbrott samt ordningsstörningar av olika slag. Inte minst upplevs de större städernas centrala delar och många bostadsom-

råden som påtagligt otrygga miljöer. Utvecklingen har också drabbat

näringsidkare och andra bl.a. genom omfattande tillgrepp och skadegörelse. Utvecklingen är negativ också när det gäller den internationella eller annars mera kvalificerade brottsligheten. Av särskilt intresse är här den internationella narkotikahandeln och den grova ekonomiska

brottsligheten, vilka bägge har nått en betydande omfattning. Den

ekonomiska brottsligheten är av skilda slag, såväl inhemsk som internationell, och har i en del fall samband med narkotikahandeln. Också utvecklingen när det gäller den internationella terrorismen bör nämnas i detta sammanhang. För framtiden kan förutses att Sverige också kommer att beröras av den växande, organiserade brottsligheten i det forna Sovjetunionen. Kriminalpolitiken måste bl.a. mot denna bakgrund inriktas på att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för brott. Det kriminalpolitiska arbetet måste bedrivas på bred front och med utgångspunkt från ett helhetsperspektiv när det gäller rättsväsendet och samhällets samlade åtgärder mot brott. Ett kriminalpolitiskt program med denna spännvidd måste omfatta bl.a. översyn av regelverken samt ett utvecklingsarbete när det gäller organisations- och strukturfrågor inom rättsväsendet. Också frågor om resursanvändningen liksom arbetsmetoder är viktiga i sammanhanget. Som bakgrund till utvecklingsarbetet är det nödvändigt att skaffa sig en god bild av sambanden mellan, å ena sidan, insatser på olika områden såsom i fråga om polis, åklagare och kriminalvård, och å andra sidan

effekterna i fråga om brottsutvecklingen och medborgarnas trygghet. Av stor vikt i detta sammanhang är lokalt brottsförebyggande arbete i samverkan mellan polis, andra myndigheter och enskilda jfr prop.

199192: 100 bil. 3 s. 37. Också insatser för att stödja och tillrättaföra ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet har en stor,

for att inte säga avgörande, betydelse för att på sikt kunna komma till

rätta med brottsutvecklingen. En kraftfull satsning från hela samhället

Bilaga 1 Direktiv 211

på brottsförebyggande verksamhet är av avgörande betydelse för att brottsutvecklingen skall kunna brytas. Regeringen har i regeringsförklaringen slagit fast att all brottslighet skall bekämpas. Den enskilda människans trygghet står därvid i centrum. I linje härmed har regeringen föreslagit eller på annat sätt tagit initiativ till en rad reformer på kriminalpolitikens område som innebär en skärpning från det allmännas sida när det gäller reaktioner på olika slag av lagöverträdelser. Det handlar bl.a. om strängare straff för narkotikainnehav och våldsbrott, avskaffande av obligatorisk halvtidsfrigivning och en generell översyn av kriminalvårdssystemet. Också frågan om att stärka brottsoffrens ställning har central plats en i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. Ett omfattande utvecklingsarbete drivs också inom ramen för kommittéväsendet.

Utvecklingen pd polisens omrâde

Huvudansvaret för att upprätthålla lag och ordning och för att tillförsäkra människor skydd mot brott vilar på polisen. Polisens resurser och prestationer har emellertid inte kunnat hålla jämna steg med brottsutvecklingen. Det har bl.a. fått till följd att uppklarningsprocenten, dvs. andelen anmälda brott som klaras upp, stadigt sjunker, trots att polisen i absoluta tal klarar upp fler brott än tidigare. En annan följd är att tiden som det tar innan polisen kommer på plats efter larm polis-på-plats-tiden ökar. Av särskild betydelse är att många enskilda i dag inte känner det stöd och den trygghet mot att utsättas för brott, som är en av de grundläggande uppgifterna för det allmänna. Även med mycket hög ambition från statsmakternas sida när det en gäller polisen framstår det i dag som orealistiskt att polisen framdeles skulle kunna kompenseras för fortsatt brottsökning och en en därigenom tilltagande belastning genom ytterligare resurser. Detta ställer höga krav på att polisen genom rationaliseringar frigör resurser för att utveckla verksamheten i olika avseenden jfr 199293: 100 prop. bil. 3 s. 67. Det kan ifrågasättas om det är realistiskt att tro att polisen skulle kunna komma till rätta med brottsutvecklingen enbart att öka sin effektivitet och. sin produktivitet. BRÅ har i genom en vetenskaplig studie beräknat att antalet anmälda brott per år kan komma att öka till mellan 1,35 och 1,53 miljoner år 2000, inte om

trenden kan brytas se SOU 1992:80. Perspektivet inger oro. Det

finns stor risk för sådan utveckling skulle urholka polisens att en trovärdighet hos allmänheten såsom ett brottsbekämpande organ. Följden av detta kan bli att människor upplever en ännu större otrygghet för att bli utsatta för brott och att privata initiativ för att

212 Bilaga J Direktiv

upprätthålla lag och ordning kan komma att utvecklas på ett mer eller mindre okontrollerat sätt. Den skisserade utvecklingen måste mötas genom åtgärder av flera olika slag. Polisens effektivitet måste ökas genom en fortsatt kvarterspolisverksamhet, metodutveckling och modern teknik. En viktig del

i effektiviseringsarbetet är att utveckla polisens systern för styrning och uppföljning av verksamheten. Nya regler härom har nyligen införts för statliga myndigheter i förordningen 1993: 134 om myndigheters årsredovisning och anslagsfrarnställning. I det sammanhanget har också frågor om polisens organisations- och budgetstruktur

en stor betydelse. Utvecklingsfrågor av detta slag drivs redan i dag inom polisen, dels i form av ett internt utvecklingsarbete, dels genom utredningar och ut-

vecklingsprojekt som har initierats från statsmakternas sida jfr prop.

199293:100 bil. 3. Det är nödvändigt att gå vidare på denna linje och att uppmärksamheten därvid riktas både mot den mera Vardagsbetonade brottsligheten på det lokala planet och mot den tilltagande brottsligheten som bedrivs i organiserad form och som kan ha internationell anknytning, t.ex. narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet. Det ökade internationella polissamarbete, som följer av Sveriges

närmande till EG, kan här förutsättas få en stor betydelse.

Behov av en utredning

Av det anförda framgår att ett brett upplagt utvecklingsarbete pågår

när det gäller frågor om polisens arbetsmetoder och organisa-

tionsstruktur. I nu förevarande sammanhang skall behandlas en delvis annan och i viss mån försummad fråga, som har att göra med - polisens roll gentemot andra aktörer när det gäller att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet och att skapa trygghet emot brott. Polisväsendet är det allmännas redskap för att bl.a. tillförsäkra med-

borgarna skydd mot brott. Vissa begränsade polisiära uppgifter utövas under polisiär ledning av ordningsvakter, som i konstitutionell mening kan anses som enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter. Varje medborgare har emellertid rätt att freda sig och sin egendom

mot brottsliga angrepp och att, under vissa förutsättningar, gripa brottslingar på bar gärning eller flyende fot. Dessa rättigheter för

envar kan ses som viktiga undantag från det statliga våldsmonopol som utövas av polisen. I sammanhanget kan också erinras att om

enskilda, liksom myndigheter och andra organ utanför polisväsendet, gör betydelsefulla insatser på det brottsförebyggande området och därigenom bidrar till att öka människors trygghet mot brott. Intresset av att, i enlighet med allmänt omfattade kriminalpolitiska

Bilaga 1 Direktiv 213

målsättningar, öka människors trygghet mot att utsättas för brott reser frågor om det är möjligt att i högre grad renodla polisens roll genom att koncentrera dess verksamhet till områden, där polisens organisation och utbildning framstår som väsentliga för att nå framgång eller för att upprätthålla rättssäkerhetens krav. En därmed sammanhängade fråga är om det är möjligt att samtidigt ta tillvara de resurser som enskilda initiativ på området utgör. Det bör i det sammanhanget understrykas att det givetvis inte kan komma i fråga att tillåta privat verksamhet utanför polisens ram som utvecklas i riktning mot s.k. medborgargarden. En arman fråga i sammanhanget är om kommunerna i enlighet med vad som framförts vid åtskilliga tillfällen från kommunalt håll kan ges en större roll än i dag när det gäller att skapa trygghet mot brott. En översyn av polisens arbetsuppgifter gjordes för mer än ett decen-

nium sedan av 1975 års polisutredning ifr SOU 1979:6. Det har

dock inte förekommit någon brett upplagd genomlysning av rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott. Jag anser att tiden nu är mogen för att göra en sådan utredning mot bakgrund av brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen i övrigt under senare år. En utredning med denna inriktning har givetvis i första hand betydelse för att skapa trygghet mot den vardagsbetonade brottsligheten och mot ordningsstörningar av olika slag, eller med andra ord för att öka märmiskors trygghet mot brott på det lokala planet. Det ligger med säkerhet en betydande utvecklingspotential i att klarlägga, utveckla och förstärka rollerna hos de aktörer som redan i dag är eller i framtiden kan vara verksamma på det lokala planet när det gäller att förebygga och förhindra brott, i första hand alltså polis, kommuner och enskilda. Till enskilda bör i detta sammanhang inte bara räknas privatpersoner utan också exempelvis näringsidkare, hyresvärdar och ideella föreningar. Utredningsuppdraget bör anförtros en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Utgångspunkter

Kommitténs uppgift bör vara att se över rollfördelningen i vid mening mellan de aktörer som har betydelse för att skapa trygghet i det lokala samhället, i första hand polisen och kommunerna samt enskilda medborgare, företag och andra enskilda organ. Målet för kommittén bör vara att finna former för att upprätthålla lag och ordning det lokala planet och för att tillgodose medborgarnas behov av skydd mot brott som är tillräckligt effektiva med hänsyn till brottsutvecklingen och de

214 Bilaga 1 Direktiv

samhällsförhållanden i övrigt som kan förutses och som uppfyller kraven på rättssäkerhet. En utgångspunkt för kommittén bör självfallet vara att polisen även i framtiden skall ha huvudansvaret för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I utredningsuppdraget bör ligga en tämligen stor frihet att pröva nya lösningar. En ledstjärna bör vara att finna former för att samla alla goda krafter i arbetet för att öka människors trygghet mot brott.

Polisen och kommunerna

Polisen är sedan år 1965 statlig. Verksamheten är organiserad på tre nivåer. På lokal nivå finns 117 polisdistrikt, vart och ett med en polismyndighet. Länsstyrelsen är högsta polisorgan på regional nivå. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisvåsendet. På central nivå finns också Statens kriminaltekniska laboratorium. I strukturellt hänseende har utvecklingen inom polisen gått i riktning mot en allt högre grad av decentralisering. Bl.a. har den lokala anknytningen utvecklats genom att det vid varje polismyndighet har inrättats en polisstyrelse med långt gående befogenheter när det gäller t.ex. prioritering och inriktning av polisverksamheten inom distriktet prop. 198384:89, bet. l98384:JuU16, rskr. 1983841182. Polismyndigheterna har också givits möjlighet att inrätta en eller flera polisnämnder för att under polisstyrelsen leda verksamheten inom den eller de delar av distriktet som polisstyrelsen bestämmer prop. 198990:155, bet. 199091:JuU1, rskr. 199091:1. Från kommunalt håll har i skilda sammanhang förts fram önskemål om att få en större roll när det gäller uppgifterna att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Dessa uppgifter berör i hög grad kommuninvånarnas väl och ve och frågorna har betydelse för kommunala myndigheter. I dag inskränker sig kommunernas uppgifter på området förutom till viss lokal regelgivning i huvudsak till att - utse ledamöter i polisstyrelserna och att svara för den kommunala parkeringsövervakningen. I slutbetänkandet SOU 1992:81 från Trañkpolisutredningen, som överlämnades till Justitiedepartementet i september 1992, har berörts frågan om viss utvidgning av de kommunala trafikvakternas uppgifter när det gäller att övervaka trafikförfattningarnas efterlevnad. Från några kommuner har gjorts framställning om att få inrätta en kommunal gatupolis eller att ta över ansvaret för polisen inom kommunen. Jag anser för min del att ett ökat engagemang från kommunernas sida när det gäller att skapa trygghet mot brott är av stort värde för att stärka polisens lokala förankring och för att öka förutsättningarna för

Bilaga 1 Direktiv 215

att medborgarna på alla orter får den polisiära service som svarar mot de lokala behoven och önskemålen. En utgångspunkt bör dock vara att polismyndigheterna också i framtiden skall vara statliga. Kommittén bör pröva olika vägar för att ge kommunerna en större roll när det gäller att, inom för det polisiära verksamhetsområramen det, skapa trygghet mot att utsättas för brott. En väg som bör prövas är att ge kommunerna en större möjlighet att organisera övervakning ordning och trafik. Frågor som därvid måste övervägas är av personalens organisatoriska ställning i förhållande till polismyndigheterna samt utbildning och befogenheter för sådan personal liksom konsekvenserna för Polishögskolan av att en sådan utbildning lokaliseras där. En viktig aspekt är att den övergripande kontrollen över polisverksamheten inte får gå förlorad. Utbildning och arbetsformer måste naturligtvis organiserade så att rättssäkerheten i vara verksamheten behålls på en hög nivå. Ett alternativ kan att kommunerna en möjlighet att bidra till vara ge polismyndigheternas verksamhet att ställa lokaler och viss genom materiel till förfogande för t.ex. kvarterspolisverksamhet. Kommittén bör vara fri att överväga en vidgad roll för kommunerna när det gäller tillstånd till upplåtelse av gatumark och andra liknande frågor, detta föranleds av de ställningstaganden i övrigt som görs om kommunernas roll när det gäller ordning och säkerhet. i fråga om Frågan kommunal organisation för att övervaka ordning och om en trafik kan för att genomföras kräva ett relativt omfattande lagstiftnings- och organisationsarbete. Ett sådant arbete bör inte inledas förrän riksdagen från principiella utgångspunkter har tagit ställning till reform med denna inriktning. Om kommittén kommer fram till att en omfattande reform i fråga kommunernas medverkan på en mera om polisens område bör genomföras, bör kommittén i dessa delar endast lägga fram ett principförslag utan omfattande förslag till lagstiftning eller organisationsförändringar. I utredningsarbetet bör också uppmärksammas problemet med att ge bättre polisiär service i glesbygder. Länsstyrelsen i Jämtlands län en har i skrivelse till Justitiedepartementet i februari 1992 redovisat en en del förslag med detta ändamål, bl.a. en organisation med ensamarbetande områdespoliser f]ärdingsmän med uppgifter också utanför polisens område. Remissutfallet på förslagen har varit blandat. I flera remissyttranden förordas andra vägar för att öka samhällets service åt dem som bor i glesbygd, exempelvis ett utökat samarbete mellan polisen och den kommunala räddningstjänsten. Länsstyrelsens skrivelse och remissyttrandena bör överlänmas till kommittén för att tjäna del underlaget för övervägandena i denna del. Också som en av andra lösningar än dem redovisas i nämnda material bör givetvis som

216 Bilaga 1 Direktiv SOU 1994: 122

kunna övervägas. I de sammanhang som nu berörs måste stor hänsyn tas till den kommunala självstyrelsen. Det är viktigt att de förslag kommittén som lägger fram är väl förankrade hos kommunerna och att förslagen utformas så att de innebär en möjlighet för kommunerna att medverka till att den polisiära servicen anpassas till de lokala behoven av trygghetsskapande åtgärder. Däremot skall principen givetvis ligga fast att det är staten som har huvudansvaret för att upprätthålla lag och ordning och att ge märmiskorna en grundtrygghet mot brott, oavsett var i landet de bor. Som en följd härav måste staten ha ett övergripande ansvar också för en kommunal verksamhet inom polisens område.

Enskilda initiativ för att skapa trygghet

Någon generell skyldighet för enskilda att ingripa för att förhindra eller avbryta brottsliga förfaranden fimis inte i svensk rätt. Däremot har envar, som redan framhållits, rätt att skydda sig själv och sin egendom och att i övrigt ingripa mot brott inom ramen för vissa, i lag fastlagda regler. Av intresse i sammanhanget är bl.a. reglerna i 24 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken om nödvärn och nöd samt i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken rätt för att, under vissa om envar förutsättningar, gripa en gärningsman på bar gärning eller flyende fot. Rätten till Självskydd utövas i praktiken ofta att tjänster köps genom från ett bevakningsföretag. Det kan gälla t.ex. väktarbevakning eller tekniska skyddsanordningar. En väktare åtnjuter i sitt arbete ett särskilt skydd enligt regler i 17 kap. 5 § brottsbalken men har inga rättsliga befogenheter utöver dem som tillkommer envar. Väktarbevakning används endast i begränsad utsträckning på områden berör allmänsom hetens skydd och säkerhet. Det förekommer dock att väktare används för övervakning av exempelvis fastigheter och bostadsområden samt för övervakning av kunder i varuhus. I lagen 1974:191 beom vakningsföretag finns regler om bl.a. auktorisation av och tillsyn över bevakningsföretag samt om godkännande av personal hos bevakningsföretag. I motsats till väktare är ordningsvakter särskilt avsedda att medverka till att upprätthålla allmän ordning. Ordningsvakter förordnas av polismyndigheten och står i sitt arbete under polisiär ledning. De har därvid skydd och befogenheter i stor utsträckning överensstämmer som med vad som gäller för polismän. Användningen ordningsvakter är av begränsad till vissa, i lag särskilt angivna tillfällen, bl.a. offentliga tillställningar och allmänna sammankomster, varvid polismyndigheten i vissa fall har befogenhet att bestämma att arrangör ett visst en av

Bilaga 1 Direktiv 217

evenemang skall anlita ordningsvakter för ordningshållningen. Som exempel på platser där ordningsvakter ofta medverkar vid ordningshållningen kan nämnas idrottsanläggningar, köpcentra samt vissa nöjes- och fritidsanläggningar såsom restauranger och campingplatser. Det förekommer också att polisen själv använder ordningsvakter, t.ex. för bevakning av tunnelbanestationer och ambassader. Regler om ordningsvakter finns i lagen 1980:578 om ordningsvakter samt i författningar av lägre valör. Rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter om ordningsvakters utrustning och utbildning m.m. Under senare år har enskilda i växande omfattning engagerat sig i lokala, trygghetsskapande projekt. Det handlar bl.a. om grannsamverkan mot bostadsinbrott samt deltagande i det mångskiftande brottsförebyggande arbete som håller på att utvecklas på många orter genom samverkan mellan bl. a. polis, skola, socialtjänst samt ideella organisationer och sammanslutningar av exempelvis näringsidkare eller

boende inom ett visst område se prop. 1991922100 bil. 3 s. 37 och

56. BRÅ har till Justitiedepartementet redovisat positiva erfarenheter av en försöksverksamhet med sådant brottsförebyggande arbete, som bedrivits på vissa orter under medverkan av en arbetsgrupp inom departementet. l sammanhanget kan också erinras om det arbete som pågår på många håll för att förebygga och minska skadeverkningar av rån och annan liknande brottslighet som riktar sig mot handeln och mot banker och andra penninginrättningar. Efter uppdrag från regeringen har Rikspolisstyrelsen i samråd med Arbetarskyddsstyrelsen och BRÅ - utarbetat ett förslag till åtgärder på detta område, vilket redovisats till regeringen i januari 1993. Denna redovisning bör överlämnas till kommittén. Också lokala och andra aktioner mot butikssnatterier är av intresse i detta sammanhang. Det mesta talar för att enskilt ansvarstagande i framtiden bör få en större roll när det gäller att skapa trygghet mot brott. En sådan utveckling kommer förmodligen att äga rum även om nuvarande lagstiftning skulle lämnas orubbad. Det framstår mot den bakgrunden som lämpligt att redan nu göra de ändringar i regelverket som kan behövas för att utvecklingen skall ske i kontrollerade och från rättssäkerhetssynpunkt betryggande former och på ett sätt som verkligen leder till en större trygghet i det lokala samhället. Också den omständigheten att lagstiftningen om bevakningsföretag och ordningsvakter är tämligen gammal gör det motiverat med en översyn av regelverket. Kommittén bör analysera och överväga frågan om enskildas roll när det gäller att skapa trygghet mot brott ur alla de aspekter som kan vara relevanta i detta sammanhang. Inriktningen bör vara att i -

218 Bilaga Direktiv

former som är fullt betryggande från rättssäkerhetssynpunkt öka tryggheten mot brott genom ett större engagemang i den trygghetsskapande verksamheten från enskilda rättssubjekt i egenskap av exempelvis näringsidkare, arbetsgivare, hyresvärdar, fastighetsägare eller arrangörer av evenemang, t.ex. genom ett ökat samarbete mellan kommuner och enskilda på detta område. Omfattningen av det ansvar för ordningshållning som exempelvis vissa enskilda rättssubjekt har redan i dag bör studeras. Det kan inte uteslutas att det på sikt finns skäl att ålägga trafikföretag ett ansvar för ordningshållningen på allmänna kommunikationsmedel som går längre än vad som föreskrivs i den ordningslag, om vilken regeringen nyligen har förelagt riksdagen proposition prop. 199293:2l0. I sammanhanget bör också övervägas vilka krav som i framtiden bör ställas på rekrytering, utbildning, arbetsledning och tillsyn i fråga om ordningsvakter och väktare. En fråga som därvid bör belysas är möjligheten för poliser att på sin fritid bidra till ordningshållning exempelvis som s.k. matchvärdar vid idrottsevenemang. Kommittén bör också vara fri att överväga regleringen av andra liknande verksamheter, t.ex. alarmering av polis eller bevakningsföretag vid inbrott, överfall el.dyl. När det gäller frågan om vilka befogenheter som bör tillkomma annan personal än poliser bör kommittén grunda sina förslag på en analys av formerna för att utöva och komplettera det allmännas våldsmonopol. Det kan självfallet inte komma i fråga att enskilda medborgare anförtros uppgiften att ålägga sanktioner mot brott. Kommittén bör överväga hur tryggheten mot brott skall kunna ökas genom att enskilda personer i ökad utsträckning engagerar sig i olika slag av brottsförebyggande aktiviteter, exempelvis s.k. neighbourhood watch grarmsamverkan mot brott. Härvid bör kommittén särskilt pröva hur detta slag av aktiviteter kan genomföras utan att rättssäkerheten eftersätts. I detta sammanhang kan det finnas skäl för kommittén att beakta vad som anförs om bl.a. förebyggande ungdomsarbete inom föreningsrörelsen i slutrapporten från den av regeringen tillsatta arbetsgruppen för insatser mot läktarvåld. Rapporten, som redovisats till regeringen i februari 1993, bör överlämnas till kommittén. Som redan framhållits bör polisen även i framtiden ha huvud-

l

ansvaret för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Kommittén bör belysa rollfördelningen och samspelet mellan polisen och de enskilda personer och organ som, enligt det nyss anförda, kommer att kunna ha uppgifter när det gäller ordningshållning eller förebyggande av brott. En utgångspunkt bör, som redan understrukits, vara att det givetvis inte får uppstå olika former av privata poliskårer eller medborgargarden, vilka tillåts operera utanför kontroll av polisen

Bilaga 1 Direktiv 219

eller det allmänna i övrigt. Polisen bör i så stor utsträckning som möjligt motorn i det lokala trygghetsskapande arbetet med vara samordnande och kontrollerande uppgifter i förhållande till de enskilda medverkar i arbetet. Det är önskvärt att samverkan mellan som enskilda och poliser i framtiden utvecklas till nytta för polisens kamp mot brottsligheten. Kommittén bör studera hur formerna för denna utvecklade samverkan kan gestaltas. Nyligen har till justitieministern redovisats en rapport med förslag till utvidgad skyldighet för enskilda personer att ingripa för att en avstyra brott. Förslaget är närmast avsett att förhindra att personer som är aktiva i grupp i vissa brottsliga situationer går fria genom att skylla på varandra. Denna fråga faller utanför kommitténs uppdrag.

Övriga frågor

Kommittén bör under arbetet samråda med Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Brottsförebyggande rådet. Samråd bör också, i relevanta delar, ske med Statens räddningsverk, Statskontoret och Riksrevisionsverket. Svenska kommunförbundet och de fackliga centralorganisationerna bör beredas tillfälle att lämna synpunkter i kommitténs arbete. Kommittén skall föreslå de författningsändringar som föranleds av kommitténs ställningstaganden. Förslagen skall kostnadsberäknas. De får inte leda till att polisens behov av resurser ökar. Inte heller får de leda till ökningar totalt sett samhällets kostnader för att upprätthålla tryggheten i samhället. av Kommitténs arbete skall vara avslutat före utgången av mars 1995. Ett delbetänkande bör redovisas före utgången av juni 1994.

Bilaga 2 Förteckning över organisationer m.m. 221

Bilaga 2

Förteckning

över

m.fl. utred-

organisationer som

träffat

ningen samman med

Utredningen har hållit hearingar med en rad olika organisationer i en kartläggningsfas. Hearingarna har kretsat kring följande frågeställningar när det gäller enskilda organisationer

Vilka är dagens problem

-

Vilka åtgärder vidtar nu eller planerar ni att vidta för att minska

-

den brottslighet som berörs i utredningens direktiv

Vilka åtgärder anser ni bör vidtas i framtiden Vad kan Ni själva göra och vilket ansvar är ni beredda att axla

Vid hearingarna med företrädare för kommunerna var frågeställningarna

Frågor om tillstånd som nu utfärdas av polismyndighet.

-

Vill kommunen ha större möjlighet att organisera övervakning

av ordning och trafik

Vill kommunen ha ytterligare inflytande på polisverksamheten

-

i övrigt

områden

- Vilka

Onskemål -

Former för inflytandet

-

Vilka är dagens problem när det gäller brott

-

Vilka brottsförebyggande åtgärder anser kommunen bör vidtas

i framtiden

222 Bilaga 2 Förteckning över organisationer m.m.

Vilket ansvar är kommunen beredd att axla -

I följande förteckning anges först vilka kommuner som deltagit i utredningens hearingar. Vid dessa hearingar har även representanter för respektive länsstyrelse, länspolischef eller länspolismästare deltagit. I ett senare avsnitt anges övriga som medverkat i hearingar

utredningen anordnat. Deltagande organisationer räknas upp i

som bokstavsordning. Utöver de som kallats till hearingar har utredningen haft kontakt med bl.a. ett antal polismyndigheter och åklagarmyndigheten i Stockholm.

1 Kommuner

1.1 Stockholms län

Botkyrka

Huddinge Järfälla Lidingö Norrtälje

Nynäshamn

Sigtuna Sollentuna Stockholm

Sundbyberg

Södertälje Tyresö

Täby

Upplands-Bro

Upplands Väsby

Vaxholm Värmdö

1.2 Kronobergs län

Alvesta Lessebo

Ljungby Tingsryd

SOU 1994: 122 Bilaga 2 Förteckning över organisationer m.m. 223

växjö

Almhult

1.3 Malmöhus län

Bjuv Eslöv Helsingborg Höganäs Hörby Höörs Kävlinge Lomma Malmö Sjöbo Skurup Staffanstorp Svalöv Svedala Trelleborg Ystad

1.4 Göteborgs och Bohus län

Göteborg Härryda Kungälv Munkedal Mölndal Orust Sotenäs Stenungsund Uddevalla Öckerö

1.5 Skaraborgs län

Falköping Grästorp Gullspång

224 Bilaga 2 Förteckning över organisationer m.m. SOU 1994: 122

Götene Habo Hjo Karlsborg Lidköping Mariestad Skövde Tibro Tidaholm Töreboda Vara

1.5 Jämtlands län

Berg Bräcke Härjedalen Krokom

Ragunda

Strömsund

Åre

Östersund

Övriga

Brottsofferjourernas Riksförbund BOJ Butikssamverkan mot brott

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse

DKSN

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

CAN

Farsor Morsor på stan Folksam

Fryshuset Frälsningsarméns Socialtjänst Förenade Islamiska Församlingar i Sverige FIFS

Föräldraföreningen mot Narkotika FMN

Bilaga 2 Förteckning över organisationer m.m. 225

Guardian Angels

HSB Riksförbund Hyresgästernas Riksförbund

Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige IKUS

LIF Larmbranschen i Förening LO Rättsskydd AB LP-stiftelsen Låssmedsmästarnas Riksförbund

Non Fighting Generation

Ordningsvakternas Riksorganisation OR Pensionäremas Riksorganisation PRO Posten

Riksbyggen Riksförbundet Hem och Skola Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle RNS Riksförbundet för PensionärsGemenskap RPG Riksidrottsförbundet Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige ROKS Riksorganisationen mot Brott VVV

Samarbetsnämnden för statsbidrag till Trossamfund SST Skandia Sociala Missionen

Svenska Arbetsgivareföreningen Svenska Bankföreningen Svenska Fotbollförbundet Svenska Stöldskyddsföreningen

Sveriges Advokatförbund Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO Sveriges Fastighetsägareförbund Sveriges Försäkringsförbund Sveriges Kristna Råd SKR Sveriges Köpmannaförbund

226 Bilaga 2 Förteckning över organisationer m.m. Sveriges Låssmedsmästares Riksförbund Sveriges Muslimska Förbund SMUF Sveriges Pensionärsförbund SPF SWESEC Svenska Säkerhetstötetag Syrisk Ortodoxa Kyrkan TCO Villaägarnas Riksförbund

Bilaga 3 227

Bilaga 3

Innehållet i för

utbildningen

ordningsvakter

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmärma råd RPS FS 1986:58 angående ordningsvakter. Enligt dessa skall innehållet i utbildningen av ordningsvakter omfatta följande.

Kursinnehåll Timmar

Polisensverksamhet,organisationoch samhälleligafunktion: Ordningsvaktsbegreppet Ordningsvaktsallmännaåliggandeenligt lagen om ordningsvakter Ordningsvaktsbefogenheter Ordningsvakt: titt att bruka våld: sjilvskyddsteknik Ordningsvaktstjinstenautförandejämte yrkespsykologi Ordningslagstiñningen Aløkohollagstiñningen:narkotikainfomiation Vissa brott mot brottsbalken Vägtrañklagstiñningen Sjukvård Prov

ü

Bilaga 4 Vaktarutbildningen 229

Bilaga 4

Innehållet i för

utbildningen

Väktare

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1987:1 till lagen 1974:191 om bevakningsföretag och bevakningskungörelsen 1974:462.. Enligt dessa skall innehållet i utbildningen av väktare omfatta följande.

Ämnesområde Delämne Ãmnesprecixering Ms-årgång

Bevaknings- Viktarens 6 tim juridik uppgifter Rättsligt skydd 7 § BevL 17 kap 1 § brottsbalken Frihetsberö- 24 kap 7 § 2 rättegångsbalken vande De vanligaste ñngelsebrotten Rätten att Nödvärn bruka våld Laga befogenhet 24 kap rättegångsbalken Nöd Återstñllande av rubbadbesittningvid färsk gärning 14 § promulgationslagentill brottsbalken Ytlig kroppsvisitationenligt 2 § lagen 1976:371 om behandlingen av häktade och anhållnam.fl. Tystnadsplikt Polisorganisariønen Polisväsendets Polislagen organisationoch 1984:387 och funktion relate- polisñrordningen rad till det lo- 1984:730 kala polisdistriktet

230 Bilaga 4 Vdlcrarutbildningen

Ordningsvakt.:institutet Ordningsvakts Skillnadenmellan ordningsbefogenheter vakts och väktaresbefogenheter och arbets- betonassärskilt giñ Bevaknings- Företagsstruktur 3 tim branschen Bevakningstöretagets organisation bevakningsupp- Målsättning gifter Ledning Utövande Auktorisation Meddelande Tillsyn Återkallelse Godkännande Meddelande Begränsning Återkallande Bevaknings- Fast bevakning Personligt upp- 5 tim tjänst t.ex. trädande - industri eller In- och utpasseringskontroll områdesbevakning portbevakning Passeringskontrollens fanygsbevak- utövandei fråga om ning personer, fordon ambassadbe- och gods vakning brand- och brottsplatsbevakning Rörlig Personligtuppträdande bevakning t.ex. Mål och medel distriktsbevakning bostadsområ- Instruktioner desbevakning Bevakningsplaner - butikskontroll Behörighetskontroll - värde- Kontroll av tekniska transporter anordningar bevakning Åtgärder vid konstate- - av enskild person rande av felaktigheñr dennes ter och missförhållanskydd den av skilda slag Legitimations- Legitimationskontroll handlingar Övriga legitimationsätt Kontrollens utförande Rapport- Rapportsväktarmedskrivning delandets innehåll Blanketter Intern och extern information Arbetarskydd Orientering om gällande regler på området Yrkesetik

SOU 1994: 122 Bilaga 4 Väktarutbildningen 231

Bevaknings- Lamianord- Stim hjälpmedel ningar Fordon Trafiksäkerhetsanordningar Övriga tekniska hjilpmedel Umasming Uniform Skyddsbeklidnad Funktionsbe- Övriga tecken teckning för och märken väktare m.m. Legitimationskort Övrig utrustning Batong Skjutvapen Koppel Livrem Hölster Fordon Hund

Brandför- Förebyggandeoch 4 tim svareta slickande uppbyggnad Viktarens roll i brandförsvaret Förebyggande De vanligaste brandbrandförsvar orsakerna Hur brandrisker förebyggaoch undanröja Åtgärder vid Rädda Larma - upptäckt släcka brand Lokala larmmöjligheter Släckmedel Handbrandsläckareinomhusbrandposter Automatiskt: Funktionenmycket larm- och kortfattat anordningar Centralapparatoch orienteringsplaner Brandslåckning Handbrandslickarepraktisk övning Vatten Pulver - C0, - Upptridande i rökfylld lokal Olycksfallsvård Förebyggande Råd och regler ñr 2tim av olycksfall ñrhlndrande av olycksfall Olycksfallshjålp Förstahjälpen Självskydd Självñrsva- Hur undviker 2 tim man rets grunder egna skadorvid överfall

232 Bilaga 4 Valdarutbildningen

Väktarpraktik Besök vid olika 16 tim bevakningsobjekt, genomgångav bevakningainstruktioner och bevakningaplanerm.m.

Facklig Information l tim av information företrädare ñr de fackliga organisationerna inom väktarområdet Kunskapsprov 2 tim

44 tim

Fortsatt grundutbildning

Bevaknings- Väktanena upp- 7 § BevL 6 tim juridik gifter fördjupade kun- Rättsligt skydd 17 kap l § brottsbalken skaper i de 24 kap 7 § rättegångsbalken olika delämnena Frihetsberövande Rätten att bruka Nödväm vald Laga befogenhet Nöd 24 kap brottsbalken Återställande av rubbad besittning vid färsk gärning 14 § promulgationslagen till brottsbalken

tystnadsplikt

Bevaknings- Företagastrukmr 3 tim branschen Bevakningaföretagetsorganisation och uppgiñer Bevakningaupp- Målsättning gifter Ledning Utövande Auktoriaation Meddelande - Tillsyn Återkallelse Godkännande Meddelande begränsning Återkallelse

SOU 1994: 122 Bilaga 4 Väktarutbildningen 233

Bevaknings- Säkerhets- Säkerlnetslzotande 16 tim tjänst ñrdju- upplysning verksamhet padekunskaper Säkerhetsakydd i de olika del- Väktaresuppgift och ämnena ansvar i säkerhetssystemet Fast bevakning Personligtuppt.ex. tridande industri eller ln- och utpasseringskontroll omrädesbevakning - ponbevakning Passeringskontrollens fartygsbevak- utövandei fråga om ning personer, fordon ambassadbe- och gods vakning brand- och brottsplatsbevakning Rörlig Personligtuppträdande bevakning t.ex. Mål och medel distriktsbevakning bostadsområ- g - Instruktioner desbevakning Bevakningsplaner butikskontnoll Behörighetakontroll virde- Kontroll av tekniska transporter anordningar bevakning sv Åtgärder vid konstate- enskild person rande av felaktigheñr dennes ter och nrissñrhållanskydd den av skilda slag Legitimations- Legitiomationskontroll handlingar Övriga legitimationesätt Kontrollensutförande Rapport- Rapportsväktamtedskrivning delandets innehåll Blanketter Intern och extern information Kriminalteknik Åtgärder vid misstanke om brott Uppträdandepå brottsplatsen Signalementslära Yrkesetik Väktaresuppträdande i olika situationer ärlighet, vaksamhet och hjälpsamhet Orienteringom gruppoch masspsykologi samröre med människor

234 Bilaga 4 Väkzarutbildningen SOU 1994: 122

Arbetarskydd Gällanderegelerpå området Arbetarskyddeuuppbyggnadoch funktion inom ñretaget

Bevaknings- Larmanord- 4 tim hjälpmedel ningar fördjupade Fordon Trañksikerhetøkunskaper i anordningar de olika Övriga rek- Tilltridestörbud delimnena niskahjilp- Inpaueringmillenmedel Vaktlokaler och besöksrum Inhignader Lås och nycklar Belysning Valv, Värdeskåp, säkerhetsskäl, dokumentskap PV-bevakning Sambandsmedel Bevakningmed hund Hjälpmedeli övrigt Umcsming Uniform Skyddsbeklidnad Funktionsbe- Övriga tecken teckningñr och märken väktarem.m. Legitimationskort Övrig utrustning Batong Skjutvapen Koppel Livrem Hölster Fordon Hund Brandñr- Allmänt om Brandskadestatistik 14 lim svar brandtörsvar Brandförsvareu fördjupade utformning kunskaperi de Förebyggande Sektioneringar olika delämnena brandñrsvar Väggar, bjilklag, dörrar, m.m. Brandventilation De vanligaste brandorsakenra Förebyggandeav brand Undanröjandeav brandrisker

SOU 1994: 122 Bilaga 4 Väktarutbildningen 235

Slickande Åtgärder vid upptäckt brsndförsvar brand Brandsliickningalira Slickutruatning Automatiskalarmoch alickanordningar Slickövningar Praktisk övning Vanliga situationeri viktanjinsten

Självskydd Tekniken att stå 8 tim rätt vid samtal Tekniken au leda en person utan motstånd Tekniken att gripa vid passivtmotstånd Tekniken att gripa vid våldsrnatmotstånd, skuldergrepp, medliggning, fasthållning Tekniken att göra sig fri från anfall Förbjudnagrepp framifrån Transportgrepp Tekniken att göra sig fri från anfall bakifrån Försvar mot raka slag som riktas mot ansiktet Försvar mot kniv samt batong-teknik Repetetionoch kunskapskontroll Kunskapsprov 2tim

53 tim

236 Bilaga 4 Vaktarutbildningen SOU 1994: 122

Arbetsteknik Fast och rörlig Arbetsmtineri 120 tim praktisk bevakning bevnkningañretaget yrkesträning Bevakningsinstruktioner Bevakningsplaner iakttagelseroch Åtgärder Rapporter Teknisk bevakningautrustning Brandbekimpning Brandslickningmtrustning Medlem i arbetslaget Arteumillningar säkerhets-ocharbetarskyddsñreskriñer

217 tim

SOU 1994: 122 Bilaga 5 Utbildning för skyddsvakter 237

Bilaga 5

Innehållet i för

utbildningen skyddsvakter

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1991:5 om utbildning och utrustning av skyddsvakter samt bevakning av civila skyddsobjekt. Enligt dessa skall innehållet i utbildningen

av

skyddsvakter omfatta följande.

Ämnesområde Delämne Ãmnesprecisering Tidsátgdng

Bevaknings- Polisväsendet Organisation och 19 tim juridik funktion Polisensñmranskap över skyddsvakt 16 § skyddsñrordningen Försvaret Organisationoch funktion m.m. Skyddsvakts Hur man skyddarskyddsobuppgifter jektet från angrepp Information om innehålleti FA SÃK Rättsligt skydd 17 kap l § brottsbalken Skyddsvaktsbe- Avkrävande av identitetsuppfogenheter gifter olika slag av legitimationshandlingar Kroppsvisitation Ytlig kroppsvisitation Undersökning av egendom Avvisandeoch avlägsnande Tillfälligt omhändertagande Gripande Beslag Dokumentation av beslut 10 - 17 §§ skyddslagen Gripande enligt 24 kap 7 § 2 st rättegångsbalken De vanligastefängelsebmtten Mänskliga Förbud mot tortyr rättigheter Regeringsformen FN-stadgan

Rätten att Nödvim bruka våld 24 kap brottsbalken Laga befogenhet Nöd

238 Bilaga 5 Utbildning för skyddsvakter SOU 1994: 122

Återstillarxde av rubbad besittning vid ñrsk gärning 14 § promulgationslagen till brottsbalken

Tystnadsplikt 18 § skyddslagen Väktare Kort genomgång av viktsres aligganden Krigsman skyddsvaktir att anse som krigsmani vissa situationer 21 kap 3 § brottsbalken Rättigheter och skyldigheter enligt folkrätten

Bevakningstjinst Målsättning Stim Ledning Utövande Personligtuppträdande In- och utpasseringskontrollens utövande Iøgitintationskontroll Ingripandeav skilda slag Utrustning Skyddsvaktsemblem Ztim Funktionsbeteckning Godkännande Legitimationskon Övrig utrustning Livrem Batong Batongfiste handbojor Skjutvapen förvaringsbestimmelserm.m. Kommunal Kommunala 4tim räddningstjänst räddningstjänsten organisation, uppbyggnad, uppgifter Förebyggande och slicksnde Åtgärder Olycksfallsvllrd Förebyggande Råd och regler För 2 tim olycksfall förhindrande av olycksfall Olycksfallahjilp Första hjälpen Självskydd Självförsvarets l-lur man und- 4tim grunder viker egna skadorvid överfall Batongteknik Kunakapsprov ltim

40 tim

SOU 1994: 122 Bilaga 6 Utbildningen förjakztillsynsman 239

Bilaga 6

Innehållet i för

utbildningen

jakttillsynsmän

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1986:27 utbildning m.m. av jakttillsynsman. Enligt dessa skall innehållet i utbildningen av jakttillsynsmän omfatta följande.

Ãmnes område Tidsdtgdng

PolisväsendetPolisensverksamhet, organisation och samhälleliga funktion, begreppet jakttillsynsman, rättsligt skydd l7 kap 1 2 §§ brottsbalken - Allmänna Jaktillsynamana allmänna åligganden åligganden enligt jaktlagen, jaktstadgan, vapenlagenoch vapenkungörelsen jakttillsym utñrande, vissa brott mot brottsbalken varav fyra timmar utgör självstudier Jakttillsynamans Omhändertagande egendom av befogenheter Gripande Beslag Rapportering Identifiering

Rättenatt Laga befogenhet bruka våld 24 kap brottsbalken

Prov

20 tim

SOU 1994: 122 Bilaga 7 Utbildningen av naturvdrdsvakrer 241

Bilaga 7

Innehållet i för

utbildningen

naturvårdsvakter

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd RPS FS 1993:10 om förordnande och utbildning av naturvårdsvakter.. Enligt dessa skall innehållet i utbildningen naturvårdsvakter omfatta

av

följande.

Ämnesområde Ãnmesprecisering Ttdsdtgdng Timmar

Polisensoch Polisensoch naturvlrdensverksamnaturvärden: het, organisationoch aamhilliga organisation ñmktion, begreppet naturvdrdsvakt,rättsligt skydd 17 kap l och 2 §5 brottsbalken Allmänna Naturvårdsvaktsallmännalligganden enligt ñliggandenoch naturvårdslagen,naturvårdsförordningen grundläggande terringkörningslagen,terfångkömingan lagstiftning förordningenoch terringtrafikkungörelaen, tillsynensutförande,vissabrott mot brottsbalken Naturvårds- Omhändertagande egendom av vakt Gripandeavvisande befogenheter Beslag Rapportering Identifiering Rätten att Lagabefogenhet24 kap brottsbalken bruka vald 10 och 23 §§ polislagen1984:387 Prov

53m. 19912 +094 9 STZJSL 2 i .

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga 35. Var andes stämma och andras. . statistiken.Fi. Kulturpolitik och internationalisering.Ku.

N Kommunerna, Landstingenoch Europa 36. Miljö och fysisk planering. M. . + Bilagedel. C. 37. Sexualupplysningochreproduktivhälsa under

Måns föreställningar om kvinnor och Chefskap.S. 1900-taleti Sverige.UD. . vapenlagenoch EG. Ju. 38. Kvinnor, barnocharbete i Sverige1850-1993. UD. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiskaäldreåret1993. S . konsekvensanalys.Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU, EESoch miljön. M. 4 Ledighetslagstiñrtingen en översyn. A. . utrikes- Staten ochtrossamfunden.C. Historiskt vägval- Följdemaför Sverigei 42. . och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattad sysselsättning om skattemasbetydelse respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen. UD. för den privatatjllnstesektom. Fi.

Förnyelseoch kontinuitet- om konst ochkultur 44. Folkbokföringsuppgiñema i samhället.Fi. . i framtiden. Ku. 45. Grundenför livslångt lärande. U.

mellan samhällsekonomi,transfereringa Anslutning till EU - Förslagtill övergripande 46. Sambandet . lagstiñning. UD. ochsocialbidrag.

Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande 47. Aweckling av den obligatoriskaanslutningen . av militärt bistånd19494969 Bilagedel.SB. + till studentkåreroch nationer. U.

Suveränitetoch demokrati 48. Kunskap för utveckling + bilagedel. A. . + bilagedelmedexpertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju.

l3. JlK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. - Konsumentpolitiki enny tid. C. 51. Mirme och bildning. Museernasuppdragoch . 15 På väg. K. organisation + bilagedel.Ku. . 16. Skoterköming jordbruks- och skogsmark. 52. Teaternsroller. Ku.

Kartläggningoch åtgärdsiörslag. M. 53. Mästarbrev för hantverkare. Ku.

Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. 54. Utvärdering av praxis i asylårenden.Ku. . Del och l ll. Ju. 55. Rättentill reformeratbilstöd. S. ratten- Kvalitet i kommunalverksamhet- nationell 56. Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch . uppföljning och utvärdering. C. misshandlats.S.

Renaroller i biståndet styrningoch arbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter,del Principiella . i en effektiv biståndsförvalming.UD. utgångspunkterför beskattning av fastigheter m.m.

20. Refonneratpensionssystem. Fi

Reformerat pensionssystem. Bilaga A. 58. Juni Nationaldagen.Ju. 6 . Kostnaderoch individeffekter. 59. Vilka vattendragskall skyddas Principer och

22. Refonnerat pensionssystem. Bilaga B. förslag. M.

Kvinnors ATP och avtalspensioner. 59. Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av

23. Förvalta bostäder. Ju. vattenområden.M.

24. Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. 60. Särskildaskål utformning och tillämpning av - - 25. Svensk alkoholpolitik bakgrundochnuläge. 2 kap. 5 § och andrabestämmelseri - Att förebygga alkoholproblem. utlänningslagen.Ku. . 27. Vård av alkoholmissbrukare.S. 61. Pantbankemas kreditgivning. N.

28. Kvinnor och alkohol. 62. Rationaliserad fastighetstaxering,del Fi.

Barn Föräldrar Alkohol. 63. Personnummer integritetoch effektivitet. Ju. . - - - 30. Vallagen. Ju. 64, Med raps i tankarna M.

31. Vissa mervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. Fi. 65. Statistikoch integritet, del 2 Lag om - - 32. Mycket Under SammaTak. C. personregisterför officiell statistik m.m. Fi.

Vandelns betydelsei medborgarskapsarenden, m.m. 66. Finansiellatjänsteri förändring. Fi. . Ku. 67. Räddningstjänsti samverkanoch entreprenad.

34 Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar. Ku. Fo. . 68. Otillbörlig lrurspåverkanoch vissa insiderfrågor. F

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

69. On the General Principles of Environment 99. Domaren i Sverige inför framtiden Protection.M. utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete - 70. lnomkommunal utjämning. Fi. Del A + B. Ju. 71. Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- 100. Beskattningen vid gränsöverskridande och sjukvårdspersonali yrkesutövningen. omstruktureringarinom EG, m.m. Fi. 72. sjukpenning, arbetsskadaoch förtidspension 101.Höj ribban förutsättningaroch erfarenheter. Lårarkompetens för yrkesutbildning.U. - 73. Ungdomars välfärd och värderingar en under- 102.Analys och utvärdering av bistånd.UD. attityder. C. 103. Studiemedelsfinansierad polisutbildning.Ju. sökningom levnadsvillkor, livsstil och 74. Punktskattema och EG. Fi. 104.PVC en plan för att undvika miljöpåverkan M - 75. Patientskadelag. C. 105. Ny lagstiftning om radio och TV. Ku. 76. Trade and the Environment towards a 106. Sjöarbetstid.K. sustainable playing ñeld. M. l07.Säkrare finansiering av framtida kårnavfalls - 77. Tillvarons trösklar. C. kostnader. M. 78. Citynmnelni Malmö. K. 108. Säkrarefinansiering av framtida kämavfalls- 79. Allmänhetens bankombudsman.Fi. kostnader Underlagsrapponer. M. - 80. iakttagelser under en reform Lägesrapport från 109.Tågetkommer. K. - Resursberedningens uppföljning vid sex universitet 110.Omsorg och konkurrens. S. och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet 111. Bilars miljöklassningoch EG. M. för grundläggande högskoleutbildning.U. 112.Konsumenterna och livsmedelskvaliteten. 81. Ny lag om skiljeförfarande.Ju. En studie av konsumentupplevelser. Jo. 82. Förstärkta miljöinsatseri jordbruket 113.Växanderåvaror. M. svensk tillämpning av EG:s miljöprogram. Jo. 114. Avfallsfri framtid. M. - 83. Övergång av verksamheteroch kollektiva upp- 115. Sjukvårdsreformer i andra länder. sägningar. EU och den svenska arbetsrätten.A. 116. Skyldighet att lagra olja och kol. N. 84. Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. U. 117. Domstolsprövning av förvaltningsärenden. J11, 85. Ny lag skatt energi. 118. Informationsteknologin-Vingar människans om En teknisköversyn och EG-anpassning. förmåga. SB. Motiv. Del 119. Livsmedelspolitikför konsumenterna. Reftn-me; - - Författningstextoch bilagor. Del ll. Fi. som kom av sig. Jo. - 86. Teknologi och vårdkonsumtion inom sluten 120.Finansiell leasing av lös egendom. Ju. somatisk korttidsvård 1981-2001.S. 121. Bosparande.Fi. 87. Nya tidpunkter för redovisningoch betalning av 122.Trygghet mot brott i lokalsamhället.Kartläggning skatteroch avgifter. Fi. principiella synpunkteroch förslag. Ju. 88. Mervärdesskatten och EG. Fi. 89. Tullagstiftningen och EG. Fi. 90. Kart- och fastighetsverksamhct finansiering, samordningoch författningsreglering.M. 91. Trafiken och koldioxiden Principer för att minska trafikens koldioxidutsläpp. K. 92. Miljözoner för trafik i tätorter. K. 93. Levande skärgårdar.Jo. 94. Dagspressen i 1990-talets medielandskap.Ku. 95. En allmän sjukvårdsförsäkringi offentlig regi. S. 96. Följdlagstiftrtingtill miljöbalken. M. 97. Reglering av vattenuttagur enskildabrunnar. M. 98. Beskattningav förmåner. Fi.

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Reformeratpensionssystem. Bilaga B.

Kvinnors ATP och avtalspensioner.[22] Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] militärt bistånd 1949-1969 Bilagedel. + - Svenskalkoholpolitik bakgrund och nulåge.[25] lnfomiationsteknologin - Att förebyggaalkoholproblem.[26] -Vingar människans fönnåga.[l 18] Vård av alkoholmissbrukare.[27]

Kvinnor ochalkohol. [28]

Justitiedepartementet

Barn Föräldrar Alkohol. [29] vapenlagenoch EG [4] - - Gamla är ungasom blivit äldre. Om solidaritet mellan Kriminalvård och psykiatri. [5] generationerna.Europeiskaäldreåret 1993. [39] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Sambandet mellan samhallsekonomi,transfereringar Del och l ll. Ju. [17] och socialbidrag.[46] Förvaltabostäder.[23] Rättentill reformeratbilstöd. [55] Vallagen. [30] ratten-

Ett centrum för kvinnor som våldtagits och Utrikessekretessen.[49] misshandlats.[56] 6 Juni Nationaldagen.[58] Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- Personnummer integritet och effektivitet. [63] - och sjukvårdspersonaliyrkcsutövningen.[71] Ny lag om skiljeförfarande. [81] sjukpenning,arbetsskadaoch förtidspension Domareni Sverigeinför framtiden förutsättningaroch erfarenheter.[72] utgångspunkter for fortsatt utredningsarbete. - - Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten Del A-l-B. [99] somatiskkorttidsvård 1981-2001.[86] Studiemedelsfmansierad polisutbildning. [103] En allmän sjukvårdsförsäkringi offentlig regi. [95] Domstolsprövning av förvaltningsärenden. 17] Omsorgoch konkurrens.[110] Finansiellleasing av lös egendom.[120] Sjukvårdsreformeri andraländer. [115] Trygghet mot brott i lokalsamhället. Kartläggning,

principiella synpunkteroch förslag. [122]

Kommunikationsdepartementet Utrikesdepartementet Pâ väg. [15]

Citytunnelni Malmö. [78] Historiskt vägval Följdemaför Sverigei utrikes-och - Trafiken och koldioxiden Principer för att minska säkerhetspolitiskthänseende av att bli, respektiveintebli trañkenskoldioxidutsläpp.[91] medlemi Europeiskaunionen.[8] Miljözoner för trafik i tätorter. [92] Anslutning till EU Förslagtill övergripande - Sjöarbetstid.[106] lagstiftning. [10] Tågetkommer. [109] Suveränitetoch demokrati

+ bilagedel med expertuppsatser. [12]

Finansdepartementet

Rena roller i biståndet styrningocharbetsfördelning Ändrad ansvarsfördelning för denstatligastatistiken. [l] i en effektiv biståndsförvaltning.[19] Sverige och Europa.En samhällsekonomisk Sexualupplysning och reproduktiv hälsaunder 1900-talet konsekvensanalys. [6] i Sverige.[37] JIK-metoden, m.m. [13] Kvinnor, barn och arbetei Sverige1850-1993.[38] Vissamervardeskattefrágor lll Kultur m.m. Analys och utvärdering av bistånd.[102] - Uppskattadsysselsättning om skattemas betydelse - Försvarsdepartementet för den privata tjanstesektom.[43]

Folkbokföringsuppgiñemai samhället.[44] Räddningstjänsti samverkanoch entreprenad.[67] Allemanssparandet en översyn. [50] - Beskattning av fastigheter,del Principiella

Socialdepartementet -

utgångspunkterför beskattning av fastigheter m.m. [57] Måns föreställningar om kvinnor och Chefskap. [3] Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. [62] Reformeratpensionssystem.[20] Statistikoch integritet, del 2 Reformeratpensionssystem.BilagaA. Lag om personregisterför officiell statistik m.m. [65] Kostnaderoch individeffekter. [21] - Finansiellatjänsteri förändring. [66]

Otillbörlig kurspåverkanoch vissainsiderfrågor. [68]

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Inomkommunal utjämning. [70] Teaterns roller. [52] Punktskatterna och EG. [74] Mästarbrev för hantverkare. [53] Allmänhetens bankombudsman. [79] Utvärdering av praxis i asylärender. [54] Ny lag skatt på energi. Särskildaskäl utformning och tillämpning av 2 kap. om - En teknisk översyn och EG-artpassning. 5 § och andra bestämmelser i utlämingslagen.[60] Motiv. Del Dagspressen i 1990-talets medielanlskap.[94] - Författningstext och bilagor. Del ll. [85] Ny lagstiftning om radio och TV. [105] - Nya tidpunkter för redovisningoch betalning av

Näringsdepartementet

skatteroch avgifter. [87] Mervärdesskatten och EG. [88] Pantbankemas kreditgivning. [61] Tullagstiftningen och EG. [89] Skyldighet att lagra olja och kol. [116] Beskattningav förmåner. [98] Beskattningen vid gränsöverskridande Arbetsmarknadsdepartementet omstruktureringar inom EG, m.m. [100] Ledighetslagstiñningen översyn [41] - en Bosparande. [121] Kunskap för utveckling + bilagede. [48] Övergång av verksamheter och kolektiva upp-

Utbildningsdepartementet sägningar. EU och den svenska arlztsrâtten. [83]

Grunden för livslångt lärande. [45] Aweckling den obligatoriska anslutningen till Civildepa rtementet av Studentkårer och nationer. [47] Kommunerna, Landstingen och Eunpa. iakttagelser under en reform Lägesrapport från Bilagedel. [2] - + Resursberedningens uppföljning vid sex universitet [14] konsumentpolitik i enny tid. och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet Kvalitet i kommunal verksamhet nationell för grundläggande högskoleutbildning. [80] uppföljning och utvärdering.[18] Samvetsklausulinom högskoleutbildningen. [84] Mycket UnderSamma Tak. [32] Höj ribban Staten och trossamfunden. [42] låtar-kompetens för yrkesutbildning. [101] Ungdomars välfärd och värderinga en under- levnadsvillkor, livsstil och attityder. ]73] sökningom Jordbruksdepartementet Patientskadelag.[75] Förstärkta miljöinsatser i jordbruket Tillvarons trösklar. [77] svensk tillämpning av EGzs miljöprogram. [82] -

Levande skärgårdar. [93] Miljö- och naturresursdepartementet

Konsumenterna och livsmedelskvaliteten. EU, EES och miljön. [7] En studie av konsumentupplevelser. [112] Skoterköming påjordbruks- ochslogsmark. Livsmedelspolitik för konsumenterna. Kartläggning och åtgardsförslag.[16] Reformen som kom av sig. [119] Miljö och fysisk planering. [36] - Långsiktig strålskyddsforsknirtg.[40] Kulturdepa rtementet Vilka vattendrag skall skyddas Principeroch Fömyelse och kontinuitet- om konst och kultur förslag. [59] iframtiden. [9] Vilka vattendrag skall skyddas Btskrivningar av Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33] vattenområden. [59] Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] Med raps i tankarna [64] Vår andes och andras. On the General Principles of Environment stämma- Kulturpolitik och internationalisering. [35] Protection. [69] Minne och bildning. Museemas uppdrag och Trade andthe Environment towads a organisation+ bilagedel. [51] sustainable playing field. [76] Kart- och fastighetsverksamhet fnansiering, samordning och författningsreglerng. [90] Följdlagstiftning till miljöbalken. P6] Reglering av Vattenuttagur enskildabnmnar. [97]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

PVC en plan för att undvika miljöpåverkan. [104] - Säkrare finansiering av framtida kämavfallskosmader. [107] Säkrarefinansieringav framtida kämavfallskostnader Underlagsrapponer. [108] - Bilars miljöklassning och EG. [111] Växande råvaror. [113] Avfallsfri framtid. 14]

POSTADRESS: 0647 STOCKHOLM FAX 08-2050 21, TELEFON 690 9090