Riksdagen, regeringen och forskningen : några drag i svensk forskningspolitik under två decennier

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

.

RIKSDAGEN, REGERINGEN

OCH FORSKNINGEN

Några drag i svensk forskningspolitik

under två decennier

WP:

WW UTBILDNINGSDEPARTEMENTET n . s.i.3§ÅçA;L.LJX:§4:tiâftézçiNESLçyE:é\1§X*iv\1°xa{:{°x$-R,ÄIGPHQWPNI; Aegggv m;-,:,n..,.,;.á,;,k wa., .muignøvçv zegsyr 2 gg u: m:,4;.Z:::s;vw i kw

Oct S01

WN

M Statens offentliga utredningar 123m 1995: 121

W

Utbildningsdepartementet

Riksdagen, regeringen

och

forskningen

Några drag i svensk forsknings-

två decennier

politik under

Hans Landberg, Olle Edqvist och Uno Svedin FRN 1995-10-31

Rapport av Forskningsfinansieringsutredningen

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas frân Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och infonnationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 9l-38-20097-X Stockholm 1995 ISSN 0375-250X

Förord

Enligt regeringens direktiv för översynen av strukturen för forsknings-

finansiering Dir 1995:41 skall jag som särskild utredare dels beskriva

och analysera utvecklingen av det statliga forskningsñnansieringssystemet, dels föreslå de förändringar som denna översyn kan föranleda. Statistiskt material för att belysa forskningens och forskningsfmansieringens utveckling under de senaste decennierna har på utredningens uppdrag tagits fram av SCB, och det är min avsikt att på lämpligt sätt redovisa detta i utredningens betänkande eller i en särskild rapport. Som bakgrund till de förslag som kommer att läggas i utredningens betänkande har jag också ansett det önskvärt att ha ett särskilt underlag i form analyserande redovisning av den forskningspolitiska och av en forskningsorganisatoriska utvecklingen så som den speglas i regeringens forskningspropositioner och i tillhörande riksdagsbeslut. FRN har på min begäran beredvilligt åtagit sig att kort tid ta fram en sådan redovisning och det är med tillfredsställelse utredningen redan nu som kan publicera denna studie som sin första arbetsrapport. Jag vill här tacka rapportens författare för deras arbete. För ordningens skull bör det samtidigt påpekas att de själva svarar för rapportens innehåll, och att utredningen, genom att publicera rapporten, inte har tagit ställning till de frågor som den diskuterar. Jag delar emellertid den förhoppning uttrycks i FRN:s eget förord om att som studien skall stimulera till debatt utvecklingen svensk forskom av

ningspolitik.

Susanne Eberstein Utredare

Innehållsförteckning

FRN:s förord 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Det forskningspolitiska klimatet 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Det moderna samhällets

forskningsberoende 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 68-årskrisen 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 De stora programmens tid 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Integritetsdebatten 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Drivhus eller istid 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Vem beslutar om forskningen 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Anslagsbesluten 18 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Organisation, verksamhetsformer och

prioriteringar 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Inrättande av professurer 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Lokaler och dyrbar vetenskaplig

utrustning 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Forskning vid de mindre och

medelstora högskolorna 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Förändringar i inflytandet över de

forskningspolitiska besluten 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Sektorsforskningen som politiskt

problem 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Den sektoriella FoU-politikens

utveckling 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Den första samlade

forskningspolitiska propositionen pendeln stannar upp 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Regeringsskifte utan politikskifte 42 . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Rådiñeringen av sektorsforskningen 44 . . . . . . . . . . . 4.5 Universitetens offensiv 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Nya forskningspolitiska spelregler 48 . . . . . . . . . . . . . .

H 15-1302

5 Internationalisering 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Internationalisering bidrag till som effektivisering 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 En viss pluralisering av motivbilden 54 . . . . . . . . . . . . . 5.3 Internationaliseringen ökar i betydelse 56 . . . . . . . . . . . 5.4 EG, Europa och de stora

teknologiområdena 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Sveriges långsiktiga överlevnad som industrination en fråga om internationellt konkurrenskraftig

kompetens 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Forskningspolitikens internationella

arena 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Forskningspolitikens gränser utvidgning eller upplösning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Regeringens forskningspropositioner och Utbildningsutskottets

betänkanden 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FRN:s förord

Denna studie rörande den forskningspolitiska utvecklingen i Sverige har lagts ut som uppdrag till Forskningsrådsnämnden Forskningsfinanav sieringsutredningen den 18 augusti 1995. Framställningen har på utredningens begäran koncentrerats till den forskningspolitiska och

forskningsorganisatoriska utvecklingen i Sverige under de senaste 20

åren. Tyngdpunkten bör vara en redovisning och analys av regeringens forskningspropositioner och riksdagens ställningstagande till dessa. Studien har genomförts av förre huvudsekreteraren i FRN professor Hans Landberg, samt av Olle Edqvist och professor Uno Svedin vid FRN:s sekretariat. Dessa svarar för studiens innehåll och slutsatser. På grund av den mycket korta tid som stått till förfogande har av nödvändighet vissa avgränsningar i arbetet måst göras vilket framgår av inledningen. Detta betyder inte att aspekter som på detta sätt inte kunnat behandlas skall uppfattas som mindre viktiga i sig. Den kanske

viktigaste inskränkningen är att den forskningspolitiska debatten om den näringspolitiskt motiverade forskningen bara behandlats översiktligt och

som en del av den totala sektorforskningsproblematiken. Förhoppningen är att studien skall kunna stimulera till debatt om de mer långsiktiga utvecklingstendensema i svensk forskningspolitik så som den framträder inom ramen för regeringens forskningspropositioner och riksdagens forskningspolitiska debatt, samt att den skall vara till nytta i Forskningsfinansieringsutredningens fortsatta arbete.

Stockholm den 27 oktober 1995

Arne J emelöv Huvudsekreterare, FRN

SOU 1995:12]

l Inledning

Det finns självklart flera naturliga startpunkter i tiden för en översikt över den förda forskningspolitiken och forskningspolitiska diskussionen i Sverige. En naturlig sådan vore perioden under och närmast efter andra världskriget, då regering och riksdag gjorde de första systematiska ansträngningarna att bygga ut universitetssystemet och införa nya finansieringsformer. Uppbyggnaden under denna period av organ myndighetsnivå forskningsråd med uppgift att finansiera forskning - inom sina respektive områden innebar ett principiellt genombrott för en nationell forskningspolitik. En fullt möjlig avstamp för översikt början och mitten annan en vore 1960-talet då temperaturen i den forskningspolitiska debatten höjdes av väsentligt. Då fördes OECD inspirerad, debatt om ambitionsen, av nivån i den statliga forskningspolitiken och särskilt regeringens och om riksdagens roll när det gällde planeringen de nationella FoUav insatserna. Internationellt idéer centralt placerade och regeringsvar om anknutna stabsorgan och forskningsministerier högaktuella. För svensk del valde att inrätta Forskningsberedning med ett starkt man en sekretariat varigenom forskarsamhället fick en plattform för direktkontakt med statsministern och berörda fackministrar. Forskningsberedningen sågs på del håll som ett förstadium till inrättandet av ett en forskningsdepartement med övergripande för nationens, eller i ansvar varje fall statens, samlade FoU-insatser. Vi väljer emellertid ett tredje alternativ startpunkt för vår som forskningspolitiska översikt, nämligen mitten av l970-talet. Bortsett från att tidsramen för arbetet framtvingar begränsning av det en tidsspann skall överblickas finns rent sakligt sett goda skäl också som för detta val. På grundval Forskningsutredningens förslag genomförav des då genomgripande omorganisation forskningsråden. Vidare en av beslutade riksdagen på regeringens förslag att införa ett system med forskningspolitiska propositioner vart tredje år. Vi har valt att inledningsvis kommentera det sammanhang som de forskningspolitiska propositionerna är insatta i och det forskningspolitiska klimat de speglar kapitel 2. I det följande kapitlet som behandlar vi de forskningspolitiska styrinstrumenten kapitel 3 och i

kapitel 4 sektorsforskningen. De internationella aspektemas ökande roll redovisas i kapitel En kort sammanfattning med framåtblick ges i kapitel Vi har begränsat vårt intresse till regeringens och riksdagens

behandling av forskningspolitiken och vårt utgångsmaterial är därför

huvudsakligen propositionema och utbildningsutskottets betänkanden. Ämnet skulle förvisso förtjäna mycket bredare behandling där också en universitetens, forskningsrådens, sektororganens och företagens och de privata stiftelsemas forskningspolitiska agerande belyses med stöd i

deras egna beslut och ställningstaganden. Det skulle också ha varit angeläget att belysa den direkt näringspolitiskt motiverade forskningspolitiken. Detta har dock inte låtit sig göra inom den knappa tiden för arbetet. Andra forskningspolitiska problem

som har måst lämnas utanför framställningen är exempelvis frågorna

om forskningsinformation, u-landsforskningens speciella problematik och försvarsforskningen.

2 Det forskningspolitiska klimatet

2.1 Det moderna samhällets

forskningsberoende

Ett summariskt omdöme det forskningspolitiska klimatet den om -

allmänna uppfattningen och attityden gentemot forskning och

om

utvecklingsarbete och dess funktion i samhället bland de politiska partierna och de politiskt tongivande aktörerna över hela det politiska

spektret under de senaste 25 åren kunde formuleras: Det är gott. - Ett konstaterande att den svenska FoU-satsningen som andel av BNP länge har legat bland de högsta i världen och att den även är högst nu

respektingivande bortser från den stora delen försvarsforskning,

om man kunde räcka belägg. Uppfattningen att Sverige for sitt välstånd och som sin utveckling, materiellt, socialt och kulturellt, måste satsa stora på FoU är utbredd och väl förankrad. Betydelsen av denna resurser

stora enighet i den forskningspolitiska grundfrågan kan inte överskattas. Det är detta klimat kring de politiska forskningsfrågoma som gjort det

möjligt att under så lång tid låta den staten finansierade forskningen av öka i volym och tills i stort undanta den från statsfinansiellt nu motiverade nedskärningar och besparingar. Även metoder och om am-

bitionsnivå skiftat något har staten också under hela perioden från närings- och regionalpolitiska utgångspunkter stött och stimulerat en

tillväxt det privata näringslivets FoU. Genom utredningsinsatser och av andra åtgärder har staten tagit ett delansvar for att även FoU-svaga branscher eller företagstyper skall öka sina insatser. Man måste naturligtvis försiktig med försök orsakerna vara att ange till och förklara det positiva forskningspolitiska klimatet i Sverige.

Den historiskt sett höga generella utbildningsnivån har sannolikt haft

stor betydelse. Det kan också hävdas att det starkt rationella nog kanske rationalistiska inslaget i samhällsklimat och politisk diskussion bidragit till att forskning och utvecklingsinsatser setts ett naturligt som första steg att möta olika samhälleliga behov eller problem. Det svenska offentliga utredningsväsendet äldre snitt är sitt sätt ett uttryck av härför. En slags ingenjörskultur eller bekännelse till det modema en

projektet har länge varit karakteristiskt för svenskt samhällsklimat och

detta har bidragit till den allmänt positiva på forskning och synen utveckling. På det mer handfasta politiska planet har det naturligtvis varit av särskild betydelse att det socialdemokratiska partiet, under som

efterkrigstiden varit i regeringsställning under fyrtio år, haft positiv

en

grundinställning till forskning under hela perioden. Uppbyggandet av

det sektoriella FoU-systemet nedan bär omisskänn- - varom mera - en lig socialdemokratisk prägel i det att därigenom betonas både det starka samhället och dess behov att grunda sin styrka också på av kunskap och rationella argument. Det modema, progressiva och på rationalitet grundade samhället har successivt, inom alla sina växande ansvarsområden, behövt bygga forskningsbaserad kunskapsbas. upp en Det starka samhället har blivit alltmer, och allt fullständigt, mer

forskningsberoende. Betydelsen av socialdemokraternas och de

-

fackliga organisationernas principiellt positiva på forskning och

- syn utveckling demonstreras inte minst under åren kring den här överblickade periodens början. Denna forskningspositiva attityd hos fackforeningsrörelsen och socialdemokratin synes i en internationell jämförelse utgöra ett svensktnorskt särdrag. Tillsammans med traditionellt forskningsen

vänlig inställning från de borgerliga partierna ger det grunden for

en stor samstämmighet kring expansionen den statligt finansierade av

forskningen i Sverige.

2.2 68-årskrisen

Åren efter 1968 innebar påfrestningar inom alla politiska

snart sagt områden, så också inom forskningspolitiken. Kritiken det militärav industriella komplexet och de kapitalistiska staternas olika maktstrukturer tog sig olika former i olika länder, men eftersom 68-rörelsen hade en kärna och utgångspunkt i studentrevolter det naturligt att var

universitetens egna verksamheter, såväl utbildnings- forsknings-

som system, utsattes för radikal, ibland anarkistisk, kritik. Också i Sverige

var påfrestningarna på universitetssystemen stora även om man bortser från mer spektakulära händelser kårhusockupationen vid Stock-

som holms universitet och, kanske än utmanande, invasionen mer av universitets- och högskoleämbetet. Effekterna 68-rörelsen på det svenska universitetsutbildningsav systemet skall här inte analyseras; det räcker med att konstatera att frågorna om ökat studentinflytande över såväl utbildningens innehåll som dessa former stod i centrum. En starkt bidragande orsak till spän-

ningarna var för övrigt att universiteten led av växtvärk grund av

den vålsamma expansionen under 1950- och 1960-talen. På det strikt forskningspolitiska planet kan konstatera att debatten inte minst man de fackliga organisationemas aktiva engagemang länkades bort genom från allmänt forskningskritiska och forskningsnegativa attityder till frågor makten över forskningen inflytande och breddad insyn om - om i de många i det pluralistiska svenska systemet prioriterar organ som och fördelar medel till forskning och utvecklingsarbete. Kraven delvis långtgående och gick hand i hand med en allmän var tendens till korporativism i de samhälleliga styrsystemen, och men detta är det viktiga de innebar inte någon ändring av det i grunden -

positiva forskningsklimatet. Forskningen tvärtom så viktig att

var makten över den måste erövras från byråkratiska eller forskardominerade etablissemang. Utifrån forskarprofessionens eller ämbetsverkens perspektiv kunde dessa krav naturligtvis större eller mindre hot ses som mot den traditionella kollegiala självstyrelsen forskningens frihet att själv definiera problem och metod eller mot ämbetsmannaintegriteten. -

Vissa reformer genomfördes i den riktning löntagarorganisationema

krävde, de balanserades, och motverkades småningom, av en men

reaktion mot dessa och andra tendenser till växande korporativism.

2.3 De stora tid programmens

En prövning det forskningspolitiska klimatet uppstod i samband

ny av med oljeenergikrisen och den efterföljande krisen i kämkraftsfrågan, med folkomröstningen 1980 kulmen. I debatten om den energisom och kämkraftsrelaterade forskningen riktades intresset naturligtvis mot frågan hur forskningsinsatsema skulle riktas och dimensioneras. om Energikrisen vid 1970-talets början utlöste det största samlade civila forskningsprogrammet i svensk historia. Det framlades efter en intensiv, kort utredningsfas. Skeptiska röster saknades inte helt, men man kan säga att energiforskningsprogrammet ett extremt uttryck för var

statsmaktemas tilltro till forskningens möjligheter att snabbt lösa de

stora samhällsproblemen givet att tillräckliga sätts in. I takt resurser med att denna tilltro visade sig vara en övertro skedde en tillnyktring. Både forskare och politiker blev försiktigare med att utlova snabba resultat och de stora programmens tid synes vara över. I samband med kämkraftskrisen efter Three Mile Island-olyckan kom komponent in i den forskningspolitiska diskussionen; frågan en ny forskarnas eget för effekterna i samhället den forskning om ansvar av de bedriver och hur regering och riksdag skall förhålla sig i dessa

T2 15-1302

frågor. Särskild hetta har denna diskussion fått när det gäller senare

forskningens utnyttjande av de möjligheter som bioteknik och genteknik

erbjuder. Nya krav har riktats mot forskarna och vissa nya restriktioner har införts men med något enstaka undantag kan de inte karakteriseras som

FoU-ñentliga eller uttryck för en generell misstro mot forsknings-

systemet. De här antydda diskussionerna berör främst naturvetenskaplig,

biomedicinsk och teknisk forskning och de påverkade utan tvekan det forskningspolitiska klimatet så att den oreflekterade eller t.o.m. aningslösa tilltron till naturvetenskap och teknik den moderna

som sam-

hällsutvecklingens motor ersattes av en mer villkorlig, positiv och mer sofistikerad syn. Här är inte platsen att spekulera i vad den problemati-

serade bilden naturvetenskap och teknik betytt för t.ex. rekryteringen av av studerande till naturvetenskapliga och tekniska utbildningslinjer på gymnasie- och högskolenivå.

2.4 Integritetsdebatten

Ett tidigt tecken på en förändring av det forskningspolitiska klimatet, och framförallt allmänhetens attityder till forskning, uppstod i samband

med den så kallade metropolitdebatten som under några månader 1986

rasade i media. Debatten, som startade kring föregivna missförhållanden

vid ett större långsiktigt forskningsprojekt ungdomars socialisation om m.m., handlade i sin kärna om hur enskilda människors rätt till sekretesskydd för sina privata förhållanden skulle tillgodoses när dator-

tekniken möjliggjort allt omfattande register, alltmer sofistikerade

mer analyser av olika typer av persondata och allt större tekniska möjlig-

heter att sammanföra uppgifter om enskilda personer från olika register etc. Forskningsprojektet Metropolit var närmast att se som en tändhatt

till den mest explosiva fasen av en debatt som pågått under längre tid, och som hade sin grogrund i en steg för steg framväxande oro och olust

hos allmänheten inför den datateknikens följder för individ och

nya samhälle. Registerforskning, dvs. forskning om människor och sociala förhållanden med datoriserade register tekniskt verktyg föresom kommer inom både det medicinska och det samhällsvetenskapliga området, men metropolitdebatten kom att koncentreras kring de

samhällsvetenskapliga forskarnas etik och deras ansvar, både under forskningsprocessen gentemot de individer som ingår i de populationer

de studerar och i fråga om hur forskningsresultaten används eller kan användas.

Metropolitdebatten fick inte är ovanligt är när en fråga slås - som stort i delvis hysteriska drag och medias ansvar för upp pressen överdrifter och misstolkningar måste konstateras. Bland annat bidrog medias fixering vid forskningsregistren till att dölja de verkliga var hoten mot enskilda människors integritet låg, nämligen i de många administrativa register där uppgifter till skillnad från forsknings- registren verkligen kan användas stöd för åtgärder mot enskilda - som människor I det strikt forskningspolitiska perspektiv här anläggs kan först som konstateras att samhällsvetenskaperna nu med full kraft utsattes för förtroendekrisdebatt naturvetenskap och teknik tidigare fått samma som möta. Svårigheter att rekrytera forskarstuderande till samhällsveten-

skapliga discipliner där registerforskning är ett naturligt inslag har

också rapporterats. Viktigare är dock att konstatera att diskussionen fick vissa, i egentlig mening forskningspolitiska, övertoner. Både i press och från partipolitiskt håll ifrågasattes delar den samhällsvetenskapliga av forskningen, inte bara för att den vid utförandet ansågs kunna medföra integritetsintrång, utan också därför att forskningens syfte och dess ett effekter kunde ifrågasättas. Den politiska logiken är härvidlag tydlig.

Om ett visst politikområde säg socialpolitik lågprioriteras är det

- med instrumentell forskningssyn näraliggande att på olika sätt en nedprioritera forskning att t.ex. belysa sociala missförsom, genom

hållanden, kan medföra krav på ökade eller nya socialpolitiska insatser.

Det blev dock, och det måste understrykas, inte fråga om den sorts

systematiska attacker som vid ungefär samma tid riktades mot samhällsvetenskaplig forskning i Storbritannien och i USA. Tvärtom kan det konstateras att även denna påfrestning på förtroendet för forskningen kunde vridas i positiv riktning och bli till diskussion om hur

en

kvaliteten på den samhällsvetenskapliga forskningen skulle kunna höjas. Riksdagen beslutade t.ex. under perioden flera gånger om generella

påslag till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning utöver de

förslag regeringen lagt fram.

2.5 Drivhus eller istid

Det forskningspolitiska klimatet kan alltså trots väderstormar, drastiskt försämrade statsfmanser, naturligen skiftande forsknings-

1 Vad gäller själva registerforskningen tvingade debatten visserligen fram ett avslutande Metropolitprojektet aktivt longitudinellt projekt men övriga av som projekt likartad karaktär kunde vämas och ges fortsatt stöd. av

l6

politiska prioriteringar och strukturella förändringar betecknas - som gynnsamt. Det innebär inte nödvändigtvis att det är stabilt lång sikt även om den här skisserade bilden lätt kan tolkas så. Det finns naturligtvis risk för en snabb destabilisering. Just forskningens framgång och egen tillväxt och samhällets ökande forskningsberoende kan bli ett hot. Om forskning och utveckling översäljs medel att lösa Sveriges alla som problem kommer förr eller reaktion när det blir uppenbart att senare en FoU kan vara, en visserligen nödvändig inte tillräcklig, förutmen sättning för problemens lösning. Ansvaret för att det positiva forskningsklimatet inte blir ett drivhusklimat åvilar både forskarkollektiven och regering och riksdag. Forskningens företrädare får inte lova gröna skogar bara forskningen får guld, och politikerna får inte använda forskningssatsnin ursäkt för underlâtenhetssynder eller garna som som en bekväm utväg ur politiska blockeringar. Här har också aktiv en forskningsinformation roll att spela. Genom dialog mellan en en forskarvärlden, allmänheten och de politiska företrädarna kan en realistisk uppfattning om forskningens möjligheter och begränsningar skapas. En annan risk för ett minskat förtroende har att göra med forskningens självförvaltning. l det svenska systemet har forskningen givits en hög grad av både inre och yttre frihet. Den yttre friheten består just i den höga graden självförvaltning: forskningsråd och sektorsav

forskningsorgan har i den svenska myndighetstraditionen stor frihet att

självständigt fatta beslut dispositionen de medel riksdagen om av beviljat. Forskarnas inflytande är genomgående stort. Denna frihet att disponera forskningsresurserna sprids från de anslagsfördelande nivåerna djupt i systemen: till universitetsinstitutioner och institut ner och till forskargrupper och enskilda forskare. situation då forskl en ningen disponerar en så betydande del av de offentliga medlen som faktiskt är fallet, samtidigt all offentligt finansierad verksamhet som utsätts för besparingar och rationaliseringar, blir oväld vid anslagsfördelningen, effektivitet och hushållning i själva forskningsverksamheten och att anvisade medel verkligen används för avsett ändamål allt viktigare. Om förtroendet för denna självförvaltning skulle allvarligt skadas genom att kraven på självsanering möts med oförståelse kan det gynnsamma forskningspolitiska klimatet snabbt och dramatiskt försämras.

3 Vem beslutar

om forskningen

Den offentliga forskningspolitiken fråga är en om hur mycket forskning som skall bedrivas, hur den skall organiseras och skötas samt ibland vad det skall forskas om. Beslut forskning fattas flera nivåer - om och av många instanser, myndigheter, och individer. Mycket grupper förenklat kan vi tala om tre funktioner eller nivåer inom det statliga systemet:

Den övergripande fmansierande och strukturerande: Regering och riksdag;

Den operativt ñnansierande: Forskningsråd, sektorsorgan, andra

myndigheter; Den genomförande: Universitet, högskolor, forskningsinstitut,

företag m.m. Inom dessa organ finns institutioner, avdelningar, forskargrupper, professorer och andra enskilda individer.

Generellt sett kan konstateras att forskningen tradition är

av en aktivitet där utövama, forskarna, har mycket stor makt över besluten en om vad de skall forska om, och än över hur det ska göras. Genom mer representation i fakulteter och i forskningsråd och sektorsorgan har forskarkollektivet också betydande ofta avgörande inflytande över - anslag och andra resurser inom vida ramar. När det gäller så kallade sektorsmedel är inflytandet från finansiären större över vad skall som

göras. För den övergripande anslagsfördelningen regering och

svarar

riksdag. En rad andra ñnansierande organ inklusive EU-program,

privata stiftelser och företag bidrar till mångfacetterad och kompliceen

rad fmansieringsbild av forskningen.

I det följande kommer vi att med några exempel belysa hur makten över dessa beslut förskjutits över den gångna 20-årsperioden. Rörelseriktningen är inte entydig. I vissa avseenden har regering och riksdag ökat sitt inflytande över forskningsbesluten, medan bestämmandet i andra har överförts till de genomförande instanserna i allmänhet med -

förbigående av det vi ovan kallat den operativt finansierande nivån, forskningsråden och sektorsorganen.

De exempel vi väljer kommer att hämtas från diskussionerna om

anslagsfördelning, organisation, professorstillsättning, infrastruktur

samt forskning vid små och medelstora högskolor. Andra exempel

kunde ha valts. Förändringarna hanteringen sektorsforskningen av av

diskuteras separat i ett kapitel. Vad som redan här kan noteras är

senare i denna fråga har utvecklingen entydigt gått mot att den genomatt förande nivån fått ökat inflytande över medlen. Detta har skett på sektorsmyndighetens bekostnad, både ökat forskarinflytande över genom besluten vetenskapliga råd, krav långsiktig kompetensuppgenom byggnad finansiering tjänster samt genom direkt genom av m.m.

resursöverföring till högskolan via omkostnadsavgifter. Denna gradvisa förskjutning makten över forskningsbesluten

av

skildras i det följande huvudsakligen med stöd av regeringens proposi-

tioner, riksdagens utskottsbetänkanden, reservationer till dessa samt motioner. Det skulle värdefullt och belysande att gå mer djupet vara i frågorna undersökning hur de förmedlande organen genom en av forskningsråden m.fl. och universiteten och högskolorna har drivit sina krav, hur de förändrat sitt arbetssätt och hur de anpassat sig till de förändrade förutsättningarna. Det har dock inte varit möjligt inom

för denna studie. ramen

1 Anslagsbesluten

viktigaste forskningspolitiska styrinstrumentet är beslut om

Det ekonomiska anslag det kallas i det statliga systemet. I resurser - som

det svenska systemet görs det i allmänhet i övergripande kategorier.

för medelsfördelning till t.ex. projekt och program och hur Ansvaret

dessa skall erhålla i precisa termer överförs till fakulteter,

mycket mer

forskningsråd eller sektorsorgan. väsentligt skäl för Forskningsrådsutredningens FRU förslag om

Ett

regeringen skulle regelbundna forskningspolitiska propositioner

att avge

till riksdagen att möjliggöra för riksdagen att fatta långsiktiga

var

beslut. Detta skulle i sin myndigheterna och högskolan längre

tur ge en

FRU föreslog propositionema skulle vart planeringshorisont. att avges tredje år och de skulle anslagsutvecklingen för en femårspe-

att ange

riod. Detta är emellertid omöjligt konstaterar utbildningsministem i den

till grund för riksdagens kommande forsknings-

proposition som ligger politiska diskussioner 197879:l19 eftersom Ettårsbudgetering är

regel för statligt finansierad verksamhet. Han tillägger dock att detta hindra regeringen redovisa vissa långsiktiga överväganden inte bör att forskningen för den skull precisera anslagsbelopp för avseende utan att

längre perioder. Utskottet tillstyrkte detta utan kommentarer eller överläggningar. Detta var en klar minskning av möjligheterna till långsiktig planering i förhållande till utredningens förslag. FRU skrev: Genom att prioriteringar för olika områden görs synliga och jämförbara samt motiveras underlättas den forskningspolitiska diskussionen och stimuleras de FoU-ansvariga myndigheternas flerårsplanering. En bindning till absoluta belopp torde inte vara möjlig, däremot att ange planeringsramar. SOU 1977:52, s 240 I den första forskningspropositionen 198182 har dock utbildnings-

ministern och den borgerliga regeringen ändrat inställning och föreslår

nu treåriga anslagsramar för forskningsråden samt anger en anslagshöj-

ning från 198384 utöver prisomräkning. Utbildningsutskottet instämmer och konstaterar att också viktiga sektorsorgan som STU, Delegationen

för energiforskning, BFR redan arbetar med fleråriga medelsramar. En

övergripande budgetförstärkning för hela forskningssektom med 100

Mkr för 198384 aviseras också av regeringen. Detta innebär att FRU:s förslag om planeringsramar knäsätts en fundamental förbättring av forskningspolitikens stymingsinstrument och långsiktighet, vilken sedan har följt forskningspolitiken. Dock anges fortfarande enbart anslag för det kommande budgetåret vad gäller fakultetema och de enskilda

myndigheterna. Energiforskningsprogrammet och Byggforskningsrådet, men utbildningsdepartementens råd, gavs möjlighet att ge långsiktiga

åtaganden inom vissa angivna ramar för de två efterföljande budgetåren. I detta sammanhang kan noteras att BFR från 1982 finansieras helt

över statsbudgeten sedan byggforskningsavgiften borttagits. Byggforsk-

ningsrådets verksamhet blev därmed ett helt annat sätt än tidigare en angelägenhet för regering och riksdag. Statens institut för byggnadsforskning SIB som tidigare fått sina medel från BFR finansierades från 198485 helt över statsbudgeten med eget basanslag.

Det verkliga genombrottet för riksdagens forskningspolitiska ställningstagande i ekonomiska termer kom dock med den andra

forskningspropositionen som framlades redan våren 1984, nu under den socialdemokratiska regeringen och signerad av Ingvar Carlsson och Lena Hjelm-Wallén. Samordnande statssekreterare var Kerstin Niblaeus med placering vid statsrådsberedningen. I denna var samtliga berörda departement indragna och bidrog med egna bilagor utbildnings- departementets och industridepartementets naturligt nog mest var

omfångsrika medan försvarsdepartementets som är en av de domine-

rande statliga forskningsñnansiärema var kortfattad och begränsad till ett förslag om förstärkt flygteknisk forskning. Moderaterna i utskottet reserverade sig mot majoritetens förslag och krävde att högskolorna skulle inge anslagsframställning som omfattade

de tre kommande budgetåren UbU 19838428, s 102. Deras avsikt

var alltså att högskolorna samma planeringshorisont som grundforskge ningsråden hade. l den tredje forskningspropositionen 1987 som avgavs av Ingvar Carlsson, statsminister, och utbildningsministern Lennart Bodström nu anslagen för tre år både för råden och för fakulteterna. Steget att anges ge både råd och universitet treåriga planeringshorisonter är nu alltså taget helt ut. År 1992 utvidgas rätten för forskningsråden till att fatta beslut om stöd för en sexårsperiod. I riksdagens femte och senaste forskningspolitiska ställningstagande 1993 med regeringen Bildt försvann dock dessa övergripande balansfrågor i forskningspolitiken ur hanteringen. Propositionen tar inte ställning till avvägningen mellan grundläggande högre utbildning och forskning, och utbildningsutskottet upprepar inte sitt tidigare krav på ett ställningstagande till denna avvägning. Den helt dominerande anslagsfrågan blev i stället naturligtvis användningen av löntagarfondsmedlen till forskningsstiftelser. Förslaget till inrättande forskningsstiftelser förelades riksdagen i en separat av proposition under våren 1993. Forskningsstiftelserna kom på senare detta sätt inte att i första hand hanteras som en strukturförändring av forskningsfinansieringssystemet och diskussionen sattes inte i ett övergripande forskningspolitiskt perspektiv. Denna fråga bröts alltså ut ur den forskningspolitiska debatten vilket måste betraktas ett brott mot tanken bakom de forskningspolitiska som propositionerna. Hanteringen av ett beräknat årligt nettotillskott över två miljarder kronor dvs. mer än rådens samlade anslag läggs utanför den forskningspolitiska debatten. Utformningen av stiftelseuppdragen och principerna för tillsättande styrelserna gavs en sådan av organisatorisk form att avkastningen dessa medel för framtiden sattes av utom räckhåll för regeringens och riksdagens påverkan. Riksdagen valde alltså att medvetet minska sitt inflytande över anslagsstyrningen och överföra det till oberoende instanser utanför den statliga sfaren. En helt forskningspolitisk aktör av betydande tyngd hade skapats. ny Beslutet drevs igenom trots intensiv kritik från oppositionen. Det innebär alltså att forskningspolitiken dragits i den allmänpolitiska debatten och fick höger-vänsterdimension som hittills inte varit lika en synlig och uttalad. Riksdagens instruktioner till forskningsråden har i vissa fall ökat öronmärkning medlen och direkta verksamhetsbeslut. genom av Regleringen myndigheterna genom anslagsinstrumentet har med av

tiden tenderat att bli mer detaljerad. öronmärkning av anslag för det

eller det andra ändamålet regleringsbrevet och ibland ena görs genom

med betydande detaljrikedom. Ändrade anslag motiveras ofta så genom kallade överföringar, dvs. omräkning anslag i samband med att av uppgifter flyttas från en myndighet till en annan. Ett speciellt tydligt exempel på detta är att regeringen 1993 föreslog riksdagen att Forskningsrådsnämnden, som tillskapades bland annat för att ta initiativ till probleminriktad och gränsöverskridande forskning, skall koncentreras till att ge stöd till områden som i breda termer anges av riksdag och regering. Med andra ord minskas Nämndens

möjligheter att ta initiativ inom helt nya områden som den själv

bedömer angelägna utifrån de övergripande instruktionerna. I stället flyttas besluten om detaljmålen och om programfördelning och programvolym upp till riksdagsnivå. En karakterisk formulering ges i 199293 års proposition: Forskningsrådsnämndens projektmedel för kvinno- och jämställdhetsforskning fördubblas... Förstärkningen finansieras genom omprioriteringar inom FRN:s anslag. Detta var inte

något helt nytt. Öronmärkning av FRN:s anslag hade förekommit under

hela 80-talet, men nu lades det fast som en genomgående princip. Ett annat och viktigare exempel är återigen diskussionen av användningen av löntagarfondsmedlen 1993. Ett alternativ som regerin-

gen diskuterade var att tillföra forskningsråden dessa medel. I proposi-

tionen anger statsrådet att forskningsråden har en strategisk betydelse

för forskningen. Genom sina prioriteringar och beslut har de inflytande

på den grundläggande forskningen som går utöver den verksamhet som

de direkt finansierar. Deras kvalitetskrav och former för granskning ger

riktlinjer för såväl fakultemas som andra forskningsfinansiärers insatser. Problemet är att råden, enligt regeringen, väljer ofta att hellre sprida tillgängliga medel på ett större antal projekt, som sedan hämmas på grund av bristande resurser, än att välja ut färre och ge dessa en mer fullständig finansiering. Denna kritik som måste betecknas som allvarlig och skäl för att inte förstärka deras arbetssom anges som

möjligheter utan i stället lägga medlen de föreslagna forsknings-

stiftelserna byggs dock inte under i propositionen och nyanseras inte. - Regeringen säger t.ex. ingenting den kritiserade tendensens om omfattning, när den uppkommit, och om den är generell och gäller samtliga råd. Konsekvensen kritiken blev att statsrådet föreslog tillskapandet av av stiftelsema, och därmed att forskningsrådens relativa nya organ, betydelse för medelsfördelningen försvagades. Man kan alltså konstatera att regeringen och riksdagen har behållit och snarast ökat sin makt över den normala medelsfördelningen inom

för utbildningsdepartementets budget, medan kontrollen över de

ramen

stora tillkommande extraordinära medlen lagts över på nyskapade

T3 15-1302

stiftelser där regeringen inte har någon kontroll eller påverkan styrelse och styrelsebeslut. I det senare fallet är det viktigt att notera att inte heller forskarsamhället har någon direkt kontrollmöjlighet, även om dess informella inflytande i det långa loppet kanske kan bli betydande referensgrupper, ansökningar, akademier m.m. genom För sektorsforskningen gäller dock som visas i det efterföljande kapitlet att medlen i ökande grad står under forskarnas kontroll. Anslagsbesluten flyttas i ökande utsträckning från sektorsorganen till instanser där forskarrepresentanter är i majoritet. Medel förs också direkt över från sektorsorgan och råd till universiteten och högskolorna forskningsuppgifterna. för att ge full kostnadstäckning för Effekterna av medlemsskapet i EU bör kort nämnas i detta sammanhang. Detta tas ingående i kapitel Nettoeffekten av att stora upp mer medel överförs till EU vilka delvis tas från forskningsbudgeten är naturligtvis att inflytandet över svensk forskning också i detta avseende flyttas utanför riksdagens omedelbara inflytande. Denna tendens samverkar alltså med den konstaterats ovan de reguljära som forskningsanslagen via forskningsråden och fakulteterna får en allt mindre relativ tyngd.

3.2 Organisation, verksamhetsformer och

prioriteringar

Det viktigaste styrinstrumentet för staten när det gäller forskningen är

otvivelaktigt anslagsfördelningen. Dock spelar även organisationsfrågor

stor roll och är nära förbundna med anslagsfrågoma. Det kan gälla tillskapandet helt nya organ med nya uppgifter men oftare omav

stöpning befintliga, sammanslagningar och uppdelningar, ändrade

av

uppgifter Till organisationsfrågoma för också former för

m.m.

ledningsfunktioner, anslagsframställningar, budgeteringssystem,

resultatrapportering och utvärderingar. Det finns också skäl att i det här

sammanhanget kortfattat kommentera regeringens allmänna prioritering-

ar av forskningsområden. Hur har då inflytandet och kontrollen för forskningen förändrats över perioden dessa organisatoriska förändringar och angivna genom prioriteringar

Vad gäller högskolans arbete är det följande frågeställningar som

dominerar den gångna ZO-årsperioden: den sektoriella forskningens roll i förhållande till den forskning motiveras på inomvetenskapliga som

grunder; samt, med ökande vikt mot slutet perioden, förhållandet

av

mellan högre utbildning inklusive både grundutbildning och forskarut-

bildning å ena sidan gentemot forskningen å den andra. Sektors-

forskningen behandlas i det följande kapitlet och vi kommer därför att

lämna den därhän i detta avsnitt. De viktigaste organisatoriska förändringarna i forskningssystemet gjordes när rådsorganisationen stöptes 1977. Fem forskningsråd om ersattes av tre: HSFR, MFR och NFR. Till dessa fördes, också under

utbildningsdepartementet, F RN vars främsta uppgift är att i samverkan med forskningsråd och sektoriella FoU-organ initiera och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhällets

synpunkt UbU l97879z44, s 8.

Riksdagen bekräftar i betänkandet åter den princip varit ledande som för den svenska forskningspolitiken under hela perioden, mot men som slutet börjat urholkas om inte i retoriken så åtminstone i praktiken:

nämligen visionen om en sammanhållen högskoleorganisation där

samhällets forskning, både den är motiverad samhällsintressen som av

sektoriell forskning och den som är inomvetenskapligt motiverad, i

allt väsentligt genomförs inom samma organisatoriska den ram som högre utbildningen. Forskningen skall i idealfallet skötas av samma

personer som sköter grundutbildning och forskarutbildning. Detta motiveras med att Sverige är ett litet land att andra små länder

som t.ex. Norge valt helt andra vägar kommenteras eller problematiseras

aldrig. Utbildningsutskottet uttrycker det sålunda:

Sverige är ett från forskningssynpunkt litet land. Det är därför i högsta grad angeläget att de resurser personella och andra som finns - -

tillgängliga för forskning och utvecklingsarbete utnyttjas så rationellt

som möjligt. I de flesta fall torde det därför lämpligt att även den vara forskning finansieras sektorsorgan utförs inom högskolan. som av Denna väg att genomföra sektorsforskning bör således i allmänhet

väljas framför t.ex. att inrätta särskilda forskningsinstitut. När särskilda forskningsinstitut i framtiden inrättas bör det vara institut har

som en

betydande bredd i sin forskningsverksamhet och nära samverkan

en med högskolans forskning när det gäller både utnyttjande av resurser

och utbyte av forskande personal UbU 197879:44, 9. Att detta

s utsätter högskolesystemet för mycket motsägelsefulla och delvis

oförenliga krav är ett problem som i ökande grad uppenbaras.

Under denna tid stod planeringstänkandet sin kulmen. För att återigen citera utskottet: Riksdagen och regeringen har endast ett begränsat antal instrument till förfogande för planering och styrning av

forskning och forskarutbildning inom högskolan. Oftast medger dess

instrument endast planering och styrning i mycket tenner. UHÄ grova skall få i uppdrag att försök för några disciplinorienterade fakulteter

utarbeta förslag till sådana dokument forskningspolitiska program som

fastställs fakultet med mål och riktlinjer för verksamheten

per som

FUN föreslår. UbU 197879:44, 23 Tanken bakom dessa så kallade

s fakultetsprogram var att fakulteternas verksamhet skulle regleras i mer detalj än vad som låter sig göra fasta basanslag och projektgenom eller programanslag genom rådsorganisationen. Statskontoret menade att inriktningen inom ett visst vetenskapsområde många gånger får betydande konsekvenser i form särskilda krav teknisk personal, av

lokaler och utrustning. Sådana frågor bör enligt Statskontoret därför

inte avgöras på den lokala nivå inom högskolan fakultetsnämnden som

representerar UbU l97879r44, s 22.

Tre år senare återkom utbildningsministern med den första egentliga

forskningspropositionen. Några organisatoriska förändringar

av betydelse vad gäller högskolorna eller forskningsråden föreslås inte. Däremot att efter UHÄ:s försöksverksamhet bör menar man nu man fortsätta med fakultetsprogrammeringen. Tanken är att väga fakultetens egen planering mot de krav som ställs på den utifrån från sektorsorgan och andra forskningsfmansiärer. När en sådan avvägning är gjord kan fakulteten tilldelas adekvata medel för uppgifterna och instrueras om målen. Detta utlöste gigantisk planeringsprocess i UHÄs regi. en Detaljerna i denna redovisas i Rune Premfors studie Svensk forsk-

ningspolitik.

Resultatet blev inte vad planerarna hade förutsett uppgiften visade sig vara ogenomförlig. I den andra forskningspolitiska propositionen som kom redan 1984, nu i socialdemokratisk regi konstateras att uppgiften är svår och att ytterligare arbete krävs... för skall att man kunna ta ställning till vilken roll fakultetsprogram kan spela som planerings- och styrinstrument för forskningsverksamheten. Premfors konstaterar den nästan totala frånvaron under riksdagsbehandlingen av diskussion och motsättningar kring den föregående planeringsprocessen. Det är anmärkningsvärt eftersom riksdagen i väsentliga avseenden inte fått vad beställt. 1984 års forskningsproposition och riksdagsbeslut man innebar att den planeringsmodell ett år tidigare linjerat som man par upp i stora stycken övergavs... En tolkning det skedda är att av politikerna egentligen ganska tillfreds med det faktum att steget inte var togs, att den andra forskningspolitiska propositionen inte blev ett steg i riktning mot en mycket detaljerad och successivt förfmad forskningspolitisk planering på statsmaktsnivå. Premfors, 1986, 94 s

2 Rune Premfors, Svensk forskningspolitik, Stockholm 1986

År 1988 börjar budgetprocess, mål- och resultatstyming, en ny

införas etappvis för de statliga organen. Tillämpningen detta inom

av

forskningsområdet utvecklas i den fjärde forskningspropositionen, Prop

198990:90. Det systemet som bl.a. avser att ett långsiktigt nya ge mer planeringsperspektiv för högskolan och finansieringsorganen med treåriga cykler skall införas från och med budgetåret 199394. År 1990 ligger tonvikten i argumentationen att den svenska grundforskningen och forskarutbildningen måste stärkas inom två fakultetsområden, det tekniska och det samhällsvetenskapliga, där andelen anslag till forskning eget programansvar anges vara lägre än t.ex. det naturvetenskapliga området. Mot denna bakgrund föreslås tillskapandet av två nya forskningsråd: ett teknikvetenskapligt och ett socialvetenskapligt. Det teknikvetenskapli ga rådet bygger väsentligen forskningsrådsfunktionen inom NUTEK och det nya rådet placeras under industridepartementet. Oppositionspartiema inklusive vpk anser dock att det bör läggas under utbildningsdepartementet en förflyttning som senare korn att genomföras i samband med den femte forsknings-

propositionen 1993. Det socialvetenskapliga rådet placeras under

Socialdepartementet. I detta sammanhang behandlar riksdagen skogs- och jordbrukets

forskningsråd vars karaktär och departementstillhörighet under

jordbruksdepartementet är satt i fråga. Regeringen vill, och får stöd av riksdagen utan invändningar från något parti, att rådet blir mer grundforskningsorienterat ändrad sammansättning där forskare med en är i majoritet i utbildningsdepartementets råd. Rådet ligger dock som kvar under jordbruksdepartementet. En och central frågeställning förs 1987 upp agendan genom en ny serie motioner vid denna forskningspolitiska omgång, nämligen

grundutbildningens omfattning i förhållande till forskningens. I motioner från moderaterna anförs att forskningspropositionema

visserligen skapat förutsättningar för ett långsiktigt agerande vad gäller

forskningen men att grundutbildningens behov på ett olyckligt sätt

separerats från forskningens. Folkpartiet för en liknande diskussion och

menar att en obalans har uppstått mellan forskning och grundutbildning.

Forskningen har klarat sig relativt bra, bl.a. tack vare tillskott från

källor medan grundutbildningens anslag urholkats. Även

externa

centerpartiet instämmer i att forskningens uppgift att stödja grundutbild-

ningen inte har beaktats i forskningspropositionen. Utskottet uttalar att det delar i allt väsentligt de farhågor för obalans mellan grundläggande högskoleutbildning samt forskning och

forskarutbildning kommit till uttryck i motionema vilket i

som klartext innebär att den grundläggande högskoleutbildningen bör ges

högre prioritet och medel forskningens bekostnad, men det drar mer inga finansiella konsekvenser dessa farhågor. Det kräver att av

regeringen presenterar förslag vad gäller högskoleutbildningen och

forskningen i ett sammanhang till nästa proposition vilket innebar ett -

krav att den forskningspolitiska diskussionen expanderades till en

diskussion forskning och högre utbildning. Någon sådan diskussion om kom dock inte till stånd vid den följande forskningspolitiska debatten

1993 den dominerades av löntagarfondsfrågan.

-

En viktig organisationsförändring av forskningen gjordes utanför den forskningspolitiska diskussionen. Regeringen föreslog våren 1992

riksdagen lägga UHÄ och FRN och att föra över vissa att ner av

UHÄ:s uppgifter dels till ett nytt högskoleverk med serviceinriktning,

dels till ett nytt kvalitetsgranskande som döptes om till

organ senare Kanslersämbetet. Förslagen till omorganisation inte förberedda var

några utredningar och visade sig otillräckligt genomarbetade. De

genom ingick inte heller i någon forskningspolitisk proposition och regeringen bröt därmed också mot idén bakom dessa propositioner att möjliggöra -

ett samlat de forskningspolitiska och forskningsorganisatoriska

grepp frågorna. Förslaget gick bekant endast igenom såvitt gällde skapansom

det Högskoleverket och det skulle komma att kallas

av som senare Kanslersämbetet. viktig strukturell förändring inom NFR:s ansvarsområde En annan

genomfördes år 1993 vad gäller de nationella anläggningarna Svedberglaboratoriet, MAX-laboratoriet, Onsala rymdobservatorium och det nationella superdatorcentrat i Linköping. Dessa hade tidigare finan-

sierats med anslag till universiteten. Nu fördes ansvaret för separata

driften över till NFR, och vad gäller superdatorcentrat till ett nybildat forskningsråd för högpresterande datorer HPD-rådet som placerades under TFR. Detta innebar principiellt viktig förändring i synen

en

rådssystemets uppgifter, vilka knappast alls berördes i vare sig

proposition eller utskottsbetänkande. NFR och HPD-rådet blev nu

driftansvarigt för anläggningar, även om arbetsgivaransvaret låg kvar

värduniversiteten. En kvalitativt ansvarsfördelning även om den ny -

kvantitativt begränsad mellan råd och universitet infördes.

var -

Behovet översyn forskningsrådsorganisationen kvarstod och

av en av

hade snarast förstärkts efter den femte forskningspropositionen.

I vilken riktning pekar då dessa organisatoriska förändringar

skapa genomgripande fakultetsprogram i UHÄ:s regi

Planerna på att

och att samordna dessa med långsiktiga åtaganden från

program sektorsorganen är naturligtvis centralistiska drag. Dessa idéer fördes

sidan opraktiska den socialdemokratiska regeringen med den

som av forskningspolitiska propositionen 1984, vilket ett steg mot ökad var

decentralisering. I stället kom införandet av mål- och resultatstyming, vilket har lett till en oerhörd expansion verksamhetsrapportering och

av kontroll av kvantitativa mått sannolikt på bekostnad diskussion - av en

av kvaliteten i arbetet. Det råder ingen tvekan att regering och

om

riksdag har ökat sina möjligheter till detaljstyming både de operativt

av finansierande och av de genomförande den organen genom nya

budgetprocessen. Det återstår att se hur dessa styrmedel faktiskt

nya används för styrning av de underordade arbete erfarenorganens -

heterna från planeringsarbetet vid 1980-talets början är avskräckande.

3.3 Inrättande

av professurer

Ett klassiskt styrinstrument universiteten för regeringen och av

riksdagen är beslut om inrättande av professurer. Denna fråga

var uppe

till behandling redan vid den första forskningspropositionen och återkommer sedan i propositionema under de följande femton åren. Den är nära kopplad till frågan om fakultetsprogram som vi har berört

kortfattat i föregående delavsnitt. Våren 1982 anser utbildningsministem att tiden är för att mogen pröva om beslut inrättandet professurer skulle kunna överföras om av till högskolorna. Dessa skulle få anslag fakultetsvis och få bestämma vilka forskartjänster bör finnas inom området, inklusive professorssom tjänster. Socialdemokraterna ansåg dock att det inte fanns något underlag för en sådan förändring. Utskottet följde oppositionens linje och menade att riksdagen inte bör lämna ifrån sig nuvarande styrinstrument innan det visat sig möjligt att finna andra styrinstrument är som lika bra. Att universiteten skulle och behövde styras alltså - - var

riksdagen enig om. Den nya metoden skulle i stället fakultetspro-

vara

grammeringen, men denna var ännu inte utvecklad och prövad. I den följande forskningspropositionen år 1984 återkommer regeringen, nu med Ingvar Carlsson som forskningsminister, till frågan.

Regeringen understryker nu att, i avvaktan på fortsatt utveckling en av

fakultetsprogram, regeringen och riksdagen bör inrätta professors-

tjänstema samt ta ställning till ämnesinnehåll för samtliga ledigförklarade professorstjänster. Det innebar skärpning styrsenare en av

ningen i den meningen att det avgörande beslutet flyttades från UHÄ till regeringen. Regeringen får relativt långtgående bemyndigande att tillsätta professorstjänster temporärt. I den följande forskningspropositionen förs fakultetsprogrammen ut ur bilden. Regeringen delar rent principiellt UHÄ:s uppfattning

men kommer till praktisk slutsats i vad den roll regering en annan avser som

och riksdag bör spela och den användning regering och riksdag som

kan ha särskilt utformade faktultetsprogram. UbU 198697:26, 21

av Innebörden detta att fakultetsprogrammen försvann som av var styrinstrument. En översyn högskolans anslagssystem utlovades. av

En särskild utredning tillsattes och rapporterade i maj 1989 i ett

nu betänkande med titeln Professorstillsättning SOU 1989:50. Denna

diskuterade emellertid inte ansvarsfördelningen mellan regeringen och högskolan utan koncentrerade sig på frågor om hur tjänstetillsättningen

sköttes. Den borgerliga regeringen avskaffade detta styrinstrument omgående

och utan utredning efter regeringstillträdet prop 1990912150 bil. II:7,

bet UbU 199091:21. I samband med den forskningspolitiska diskussionen i riksdagen 1993 konstaterades det att högskolorna från och med 1 juli 1993 avgör antalet professurer och deras inriktning samt

tillsätter tjänsterna. Professurer vid forskningsråden skall föras över till högskolan professurer vid råden bör tillsättas. Dock skall och inga nya

regeringen även fortsättningsvis inrätta och tillsätta professurer vid andra myndigheter. Balansen mellan regeringen och universitetssystemet

hade förskjutits till universitetens fördel i ett väsentligt avseende. förbehåller sig även i fortsättningen Den nya regeringen rätten att inrätta professurer vid högskolan i särskilda fall. Våren 1993 dras forskningsfrågoma för första gången in i den

politiska hetluften löntagarfondernas avskaffande och forsk-

genom

ningsstiftelsemas tillskapande. Viktiga forskningsfrågor behandlas som inte bara i forskningspropositionen utan serie särskilda

vi sett genom en propositioner till riksdagen. Allmänna ämnesmässigt definierade

prioriteringar har försvunnit ur forskningspropositionen och ersatts

nu relativt detaljerade instruktioner inom de olika departementsomav rådena. Inom utbildningsdepartementets område skall till exempel ett

nationellt jämställdhetspris 250 000 kr instiftas och tilldelas en

om

institution eller fakultet gjort betydelsefulla insatser för jämställd-

som heten.

Utvecklingen är alltså motsägelsefull. Samtidigt som högskole- och universitetsväsendet fått väsentligt ökad självständighet vad gäller tjänster och andra organisatoriska frågor har forskningsrådens arbete

reglerats i ökande utsträckning, både öronmärkta anslag och en genom

särskilda viljeyttringar. Vi observerar decentraliseringstendens vad

en

gäller professorstjänstema, strider mot den centraliseringstendens

som

vi kan iaktta vad gäller anslagsgivningen och anslagskontrollen.

som

3.4 Lokaler och

dyrbar vetenskaplig utrustning

En forskningsstrategisk fråga, som i riksdag och regering knappast har fått den centrala ställning som den förtjänar, är försörjning forskav ningssystemet med lokaler och vetenskaplig utrustning, dvs. investeringsbudgeten. Inom framförallt de tekniska och naturvetenskapliga fakulteterna är utrustning ofta av central betydelse för valet av

forskningsinriktning under lång tid framöver. Naturligtvis är byggnader

och lokaler av stor praktisk betydelse för samtliga fakulteter. Ansvaret för investeringsbudgeten, är viktig för att inrikta forskningssom verksamheten, har i stort sett överlåtits till Forskningsrådsnämnden, forskningsråden och högskolesystemet. Initiativ vad gäller utrustningsanslagen har också varit en fråga för privata aktörer, framförallt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt, under begränsad tid, en bankerna. Regeringen och riksdagen har dock också fattat specifika investeringsbeslut. Till exempel beviljades 1987 medel till att bygga ett genetiskt centrum BMC i Uppsala, 1990 ett ekologihus i Lund och en byggnad för informationsteknik i Umeå. År 1993 beslöts ytterligare om

lokalsatsningar: ett biomedicinskt centrum vid Lunds universitet, ett

djurhus i Göteborg, ett materialtekniskt centrum vid Uppsala universitet och en enhet för molekylärrnedicinskt arbete i Umeå. En omfattade ombyggnad av Karolinska institutet inleddes också detta år. Nyligen har beslut fattats om uppförande av ett Fysikcentrum i Stockholm. Den största förändringen vad gäller lokalfrågoma är dock överföringen av fastighetsförvaltningen från Byggnadsstyrelsen till Akademiska Hus. Medan universiteten och högskolorna förut disponerade lokaler som en fri resurs vilken sköttes av Byggnadsstyrelsen så hyr de nu sina

fastigheter av Akademiska Hus på affärsmässiga grunder. Resurser

motsvarande hyreskostnadema har förts över till högskolorna och delvis också till råden. Detta innebär en mycket påtaglig decentralisering av besluten över lokalerna och lokalkostnadema till den genomförande nivån. På motsvarande sätt överförs medel via råden för de lokalkostnader som de rådsfmansierade projekten orsakar högskolan. Vad gäller statliga medel för anskaffning vetenskaplig utrustning av för forskning så hanteras detta väsentligen av Forskningsrådsnämnden

och forskningsråden under Utbildningsdepartementet. Volymen av de

medel som tilldelats FRN för dyrbar utrustning ökade, nominellt men också reellt, under hela 1980-talet fram till 1992. År 1993 begränsades F RN:s ansvar till utrustning som är dyrare än 2 Mkr från tidigare 300

14 15-1302

kkr. Detta innebar endast en förändrad balans av ansvarsfördelningen mellan råden ingen förskjutning besluten till någon annan nivå. men av En viktig förändring för universiteten är bestämmelsen om lånefinansiering trädde i kraft 1994. Detta innebar i praktiken att som kostnaderna för utrustningen blir synlig i institutionemas bokföring som avskrivningskostnader och räntekostnader med motsvarande inkomster -

på kreditsidan fast då universitetsnivå i banktillgodohavanden och

ränteinkomster. Detta är förändring för att skapa ökat kostnadsmeden vetande och for att erhålla fullständig ekonomisk redovisning av en dessa kostnader för forskningen. För att sammanfatta: När det gäller de största lokalinvesteringarna krävs fortfarande beslut regering och riksdag, men universiteten har av generellt fått ett mycket större ansvar och kontroll över sin lokalsituation och lokalkostnaderna. Vad gäller den vetenskapliga utrustningen ligger ansvaret fortfarande i huvudsak hos FRN och forskningsråden. Även här har lånefinansieringen dock ökat universitetens utrymme för beslut. Rörelseriktningen har gått mot ökad decentralisering till egna

förmån för den genomförande nivån.

3.5 Forskning vid de mindre och

medelstora högskolorna

Grundinställningen hos regering och riksdag har under många år varit att forskning skall koncenteras till de sju högskoleorterna: Stockholm, Lund, Göteborg, Linköping, Uppsala, Umeå och Luleå. De övriga högskolorna betecknas mindre och medelstora är belägna som som arton orter: Borås, Eskilstuna, Västerås, Falun, Borlänge, Gävle, Sandviken, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Skövde, Sundsvall, Härnösand, Växjö, Örebro och Östersund - senare utvidgat med ytterligare ett dussintal orter. De kan anknytning genom till forskningshögskolornas fakulteter också forska, men syftet har hittills inte varit att bygga fast forskningsorganisation på dessa upp en orter. I utredning Forskning vid de mindre och medelstora en om högskoloma SOU 1989:27 redovisas utvecklingen. Fyra universitetsfilialer inrättades 1963 i Växjö, Linköping, Karlstad och Örebro. År 1970 bildades Högskolan i Linköping enhet och sektionen som en egen för forskning inom Tema började byggas upp. Högskolereformen 1977 frigjorde universitetsfilialerna samtidigt rad högskolor som en nya började byggas För att den forskningsutbildade lärarkåren en upp. ge

anknytning till högskolor med fasta forskningsresurser knöts den till fakultetskollegier med regionalt ansvarsområde. Landet indelades

i sex högskoleregioner och för varje högskoleregion inrättades regionstyen

relse senare avskaffade vilken tilldelades medel för bl.a. forskningsut-

bildningamas forskningsanknytning. Vissa medel har också fördelats

genom den så kallade rörliga resursen. Totalt är det dock ganska små anslag. Många aktörer i riksdagen har dock engagerat sig för de mindre och medelstora högskolornas sak. Motioner förs ofta fram särskilda om

forskningssatsningar vid olika högskolor. År 1983 ville t.ex. flera

riksdagsledamöter över partigränsema ha regional F oU-organisation en i Jämtland. En annan motionär ville däremot skapa vidgad FoUen verksamhet i Jönköping. Med åren har antalet sådana motioner ökat; 1993 var det 29 motioner med särregionala krav. Propositionen 198990 refererar till den citerade utredningen ovan

SOU 1989:27. Regeringen menar att det nu finns goda förutsättningar för en samverkan mellan högskoleenhetema med fakultetsorganisation

och de mindre och medelstora högskolorna. Innebörden detta är att av

lärarna kan ansöka om tid för egen forskning från de rörliga

resurser som fördelas av fakultets- och sektionsnämndema. Utredningens

förslag, som inte kommenteras i regeringspropositionen,

men som däremot tas upp av en folkpartimotion, syftar till att samla de olika

anslagen till ett och låta FRN hantera fördelningen. Motionen och därmed utredningsförslaget avstyrktes av utskottet utan någon egent-

ligen argumentation. Anslagsvolymen höjdes emellertid rejält.

I den femte forskningspropositionen 199293:170 understryker

regeringen att det är av betydelse att kvalificerad forskning kan bedrivas vid alla universitet och högskolor, inklusive de mindre och

medelstora högskoloma. En ytterligare förstärkning medlen till detta

av föreslås för 199394 varvid de större högskolorna Karlstad, Växjö, -

Örebro och Mitthögskolan prioriteras. För nätverk särskilda

avsattes medel till bl.a. sydostfakulteten ett samarbete mellan som avser Växjö, Kalmar, Karlskrona, Ronneby och Lunds universitet samt till ett motsvarande nätverk i Västsverige omfattande Karlstad, Borås, Trollhättan, Uddevalla och universitetet i Göteborg. Samarbete med näringslivet är en tredje arbetsform som stöds. Oppositionen tävlade med regeringen att stödja forskningen vid om de regionala högskolorna. Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig

till förmån för ytterligare höjda anslag till forskning vid de mindre och

medelstora högskolorna. Man kan se utvecklingen frågan forskningsresurser till de av om mindre och medelstora högskolorna ett tryck från riksdagen och som -

naturligtvis ytterst från regionala intressen, de mindre högskoleenheteroch deras lärare att regionalpolitiska argument skall vägas i na forskningspolitiken. Snabbt ökande reala forskningsresurser har tillförts de mindre högskolorna. Det är inte nu längre forskningshögskolorna och deras fakulteter disponerar de regionala forskningsmedlen, utan som det är de regionala högskolorna själva, och de samverkansorgan som de skapat, hanterar anslagsfördelningen. 1 praktiken kan också de som mindre och medelstora högskolorna skapa egna professurer. När det gäller den forskning utförs vi de mindre och medelstora som högskolorna så är det alltså entydigt så att fordelningsbesluten om

forskningsresurserna dels har forts från regeringen till de genomförande enheterna de fördelas generellt utan fakultetsfördelning, dels till stor

del har överförts från de tidigare moderuniversitetens fakulteter till de regionala enheterna själva. Alltså decentralisering anslagsbesluten en av vad gäller både funktionell nivå och geografiskt.

3.6 Förändringar i inflytandet över de

forskningspolitiska besluten

Vi har i detta kapitel granskat förändringarna och förskjutningarna i makten över forskning vad gäller anslagsbeslut, organisation, professorstillsättning, infrastruktur, forskning vid små och medelstora högskolor, samt industriell forskning vid universiteten. Hur kan vi då sammanfattningsvis beskriva förändringarna i handlingsutrymmet för de tre viktigaste aktörsgrupperna i forskningssystemet Universitetssystemet har under perioden behållit sin kontroll över fakultetsmedlen. Det har från regeringen och riksdagen övertagit rätten att definiera professurerna samt att tillsätta professorerna. Detta är en väsentlig förskjutning den långsiktiga kontrollen över den egna av verksamheten till universitetens förmån. Vidare har de fått ökad central

kontroll över delar av projektfinansieringen genom olika former av

procentuella påslag. Lokalkostnaderna har universiteten själva ansvar nu för, vilket också ökar det ekonomiska ansvaret.

De regionala mindre och medelstora högskolorna har fått egna

medel och uttalat inte bara for undervisning utan nu också for ansvar forskning på i princip grunder de stora universiteten och samma som högskolorna. Slutligen kan konstatera att forskarkollektivet genom man

rådifieringen sektorsforskningen se nästa kapitel har fått ökat

av utrymme för påverkan och styrning sektorsmedlen. Det är alltså helt av

entydigt så att universitets- och högskolesystemet har vunnit ökat

utrymme och fått större självständighet under den gångna 20-årsperio-

den. Regering och riksdag har överfört en del sina traditionella av styrinstrument till universitetssystemet. Riksdagen har också valt att i

stor skala överföra kontrollen över avkastningen från löntagarfondema

till ett antal privaträttsligt organiserade stiftelser, styrelser och vars

arbetssätt efter överföringen står utanför riksdagens fortsatta inflytande.

Användningen av de stora belopp som Sverige satsar på FoU inom EUs ram kan regering och riksdag endast påverka i mindre utsträckning genom representation i EU-organens ledning. Detta innebär en betydande minskning av den direkta styrningen till förmån för motsvarande ökat utrymme for universiteten, för oberoende privata aktörer samt för internationella organ. Riksdag och regering har naturligtvis bevarat sina möjligheter att även fortsättningsvis genom budgeten inrikta forskningen mot olika fakultets-, råds- och sektorsområden. Den beskrivna huvudovan

tendensen mot minskat relativt inflytande för riksdag och regering över forskningspolitiken motverkas i någon mån av de ökade kraven på verksamhetsrapportering, resultatvärdering och kvalitetskontroll vad

gäller användningen de reguljära medlen, vilket bör kunna ökade av ge stymingsmöjligheter. Forskningsråden och sektorsorganen har under perioden fått en relativt sett försvagad ställning. Handlingsutrymmet har minskat. En

icke obetydlig del av forskningsanslagen slussas direkt till universitetsförvaltningarna som kostnadspålägg. I sektorsorganen har forskarna fått

ökat inflytande över de detaljerade anslagsbesluten olika former genom av vetenskapliga kommittéer och nämnder, vilka granskar och tar

ställning till studier, uppdrag och forskningsprojekt. Detta är inte platsen och tillfället att ta ställning till fördelarna och

problemen med dessa förändringar. Syftet har enbart varit att beskriva dem även om vi redan vår institutionella tillhörighet i - genom systemet naturligtvis i en viss mening är partiska.

4 Sektorsforskningen som politiskt problem

l en forskningspolitisk översikt med relevans för diskussionen hur

om

finansieringssystemet för svensk forskning skall utformas är frågan

om den så kallade sektorsforskningen och dess utveckling central.

Med termen sektorsforskning avses forskning och utvecklingsarbete som tar sikte på frågor av betydelse för utvecklingen inom ett

avgränsbart samhälleligt politikområde, och finansieras via andra som departement än utbildningsdepartementet. Det kan gälla tydligt avgränsbara samhällssektorer som försvar, sjukvård, skolväsende etc., där de politiska och administrativa aktörerna departement, som riksdagsutskott och myndigheter är entydigt kopplade till området. Men det kan också gälla områden som energi, miljö, jämställdhet där m.m., en lika entydig koppling till politiska och administrativa strukturer inte är för handen. Det dynamiska momentet i sektorspolicybegreppet måste beaktas;

sektorsforskning har vuxit fram inom områden som haft hög politisk

temperatur och där forskning har bedömts kunna ge bidrag som stödjer en, i den politiska processen definierad, eftersträvad utveckling. Olika

sektoriella forskningsområden kan alltså vid olika tidpunkter prioriteras

olika högt, och de politiska partiernas skiftande prioriteringar t.ex. av miljöfrågor, brottsbekämpning, försvar kommer till naturligt m.m. uttryck också i skiftande bedömningar hur stora skall av resurser som avdelas för respektive sektors FoU och hur FoU-programmen skall inriktas. Dessa politiska bedömningar och debatter utgör en väsentlig del av

den forskningspolitiska processen, men den centrala forskningspolitiska frågeställningen när det gäller sektorsforskning berör de mer generella

frågorna om sektorsforskningens villkor och styrning. Sektorsforskningen ses då i relation till universitetens traditionella disciplinorienterade forskning samt till den forskning finansieras forskningssom av råden under utbildningsdepartementet. Det gäller alltså makten över forskningen och berör mycket direkt ett annat karakteristikum för

sektoriell FoU: nämligen att den definitionsmässigt utsätts för en högre

grad av styrning från samhällets sida när det gäller vilka problem som

36 SOU 1995:12,

skall bearbetas än den klassiska, forskarna själva initierade, universiav tetsforskningen. Förutom att granskas med sedvanliga kvalitetskriterier måste aktuella forskningsprojekt också prövas beträffande betydelse, relevans, for de problem som politiskt och administrativt ansvariga inom respektive sektor definierar särskilt angelägna att attackera. som Ytterligare en dimension av den sektoriella FoU-problematiken manifesteras den politiska nivån när det gäller makten över själva forskningspolitiken. Det synsätt då ställs mot den sektoriella FoUsom politiken innebär att forskning självständig och ses som en samman-

hållen sektor, sektor för strategisk kunskapsutveckling. Ett sådant

en

synsätt leder till att det politiska ansvaret för alla eller nästan alla

offentliga forsknings- och strategiska utvecklingsfrågor samlas i ett departement, med forskningsminister har ansvaret för hela en som forskningssektorn. Vid konsekvent tillämpning synsättet en av behandlas också forskningsfrågoma samlat i parlamentet ett genom särskilt forskningsutskott och samlade beslut i forskningsbudgetfrågor etc. Det synsättet har alltså inte valts för den svenska forskningspolitiken men det finns företrätt på kontinenten, kanske mest renodlat i Frankrike.

4.1 Den sektoriella F oU-politikens

utveckling

Det är inte möjligt att här redogöra för den svenska sektoriella FoUpolitikens framväxt. Det må räcka med att påpeka att den de facto existerat alltsedan den moderna upprustningen av svensk forskning inleddes under och efter andra världskriget. När forskningsrådssystemet infördes i Sverige skedde det med inrättandet ett tekniskt forskningsav råd och en kommitté för byggnadsforskning. Formuleringen av de principer och kriterier som skiljer sektoriellt finansierad forskning från annan forskning skedde först under l960-talet. Särskilt betydelsefullt var därvid det arbete uträttades inom ramen för försvarsforskningsutredningarna. Forskningsrådsutredningens analyser vid mitten 1970-talet för av gav första gången en viss överblick över hur långt den sektoriella FoUpolitiken rent organisatoriskt utvecklats. Samtidigt arbetade riksdagens revisorer med en undersökning om den statliga forskningsverksamheten vilken redovisades för riksdagen 1973. I riksdagsrevisorernas skrivelse och i motioner till riksdagen 1974 diskuterades och framfördes delvis

långt gående förslag beträffande möjligheterna att utforma detaljerade forskningspolitiska handlingsprogram. Frågan om en ökad ambitionsnivå när det gäller planeringen av de statliga forskningsinsatsema var aktuella, liksom för övrigt av all statlig verksamhet. Den parlamentariska situationen detta var den så kallade jämviktsriksdagens år gjorde frågan om riksdagens roll och dess möjligheter att agera i Förhållande till regeringen intressant och den statliga forskningsverksamheten sågs av många som en lämplig arena för en utvidgning av riksdagens ansvar. Diskussionen vid 1974 års riksdag utmynnade i en begäran om utredning av dessa frågor. Uppdraget gick till den sittande forskningsrådsutredningen och det var naturligt

att utredningen i sitt andra betänkande, Forskningspolitik 1977,

diskuterade och tog ställning till hela frågan om sektorsforskningens ställning och uppgifter, frågorna om planeringsambitioner och -mandat

på olika nivåer etc. Ett politiskt ställningstagande i dessa frågor kunde

alltså göras på grundval av en samlad utredningsinsats och så skedde i

proposition och riksdagsbehandling vid 197879 års riksdag.

Regeringens och riksdagens ställningstagande till själva sektorsprin-

cipen dvs. systemet att via olika sektorsmyndigheter och därmed

-

olika departement och huvudtitlar finansiera forsknings- och ut-

vecklingsarbete var helt klart: sektorsprincipen lades fast. Riksdagen tillstyrkte samtidigt regeringens avsikt att sektorsprincipen skulle kompletteras med att regeringen vart tredje år för riksdagen skulle redovisa sin samlade på den av offentliga medel finansierade syn

forskningsverksamheten. I dessa forskningspropositioner skulle de

samordnings- och avvägningsproblem hanteras som uppkommer i ett sektoriserat varvid det betonades att samordningsbehovet och systern -

behovet planering ingalunda var totalt. I linje med detta synsätt

av

avvisade regering och riksdag tanken på ett särskilt forskningsdeparte-

ment. Utbildningsdepartementet utpekades dock som ansvarigt för den interdepartementala samordningen under arbetet med de aviserade forskningspropositionema. Även forskningsrådsutredningens förslag i dessa frågor fått starkt om stöd bland remissinstansema och regeringens förslag hade riksdagens fulla stöd kan och bör naturligtvis bilden av sektorsforskningsprincipens genomslag kompletteras. Sektorsforskningens utveckling och tillväxt har

otvivelaktigt inneburit en i varje fall relativ förskjutning av makten över

forskningsresursema, från de av forskarna själva behärskade disciplinorienterade forskningsråden och fakultetema till organ där företrädare för olika samhällsintressen dominerade. Det är därför värt att notera att 197879 års riksdagsbeslut också signaler om ett ökat gav inflytande i sektorsorganen och de så kallade branschforsknings-

instituten för de fackliga organisationerna. Det även signaler gav om direkta bidrag till de fackliga organisationerna för att förbättra deras möjligheter att ta initiativ till forskning. De båda största fackliga organisationerna, främst TCO, hade drivit dessa långt ifrån okontroversiella frågor i ett drygt decennium. Inflytande för allmänna intressen i forskningsråden hade varit en

huvudfråga för forskningsrådsutredningen. De fackliga organisationerna

hade i samband med inrättandet Forskningsrâdsnämnden blivit av representerade i denna. Generellt betonade föredragande statsrådet att andra intressen än forskarnas naturligen borde ha stark ställning i en sektorsorganen, där de helt legitimt skulle kunna påverka forskningens inriktning, val av problemområde etc. Om dessa signaler på många håll inom universitetsvärlden kunde uppfattas som radikala eller hotfulla är det viktigt att notera också andra väl så betydelsefulla och ur universitetssynpunkt positiva uttalanden. Nästan självklart i detta sammanhang är att forskarnas fullständiga dominans betonades när det gäller

inomvetenskapliga bedömningar: metod- och teorifrågor, vetenskaplig

kvalitet etc. Kanske viktigare ur det maktperspektiv som här anläggs är två andra markeringar regeringen gjorde och riksdagen godtog. En gäller den som tydliga och utförliga markeringen av universitetens roll som utbildare av forskare för sektorsforskningens behov, och som huvudmottagare av

de forskningsuppdrag och forskningsanslag sektorsforsknings-

som organen genererar. Fastläggandet av denna målsättning underströks också av uttalanden om att denna väg att genomföra sektorsforskning i allmänhet borde väljas framför t.ex. att inrätta särskilda forsknings-

institut. De etablerade universitetens huvudroll i svensk forskning

underströks dessutom genom betonandet av att fasta för resurser

forskning, dvs. statliga medel via fakulteterna för professurer och forskarutbildning, under den tid som nu är överblickbar bör vara

koncentrerade till de sju högskoleorter som f.n. har enheter med fast forskningsorganisation. Det kan göras sannolikt att det redovisade framhävandet av universiteten som den centrala forskningsutförande resursen varit en förutsättning för att den långtgående sektoriseringen medelsfördelande nivå skulle kunna ske något så när konfliktlöst. Så länge de medel universitetsforskarkollektivet självt hade ett dominerande inflytande över inte minskade i absoluta tenner, och åtminstone betydande delar av de ökande sektorsforskningsmedlen kunde beräknas hamna hos samma forskarkollektiv, så länge kunde den relativa maktförskjutningen accepteras med någorlunda jämnmod.

Som viktig nyansering av bilden av den väletablerade sektorsen forskningen bör dock nämnas att själva sektorsforskningsprincipen attackerades i en, som det visade sig, framtidstung motion, med anledning av 197879 års proposition om forskning och forskarutbildning. I en motion av två enskilda ledamöter från moderata samlingspartiet yrkades i oförblommerade ordalag om ett stopp för ofoget att tilldela myndigheter pengar för att under täcknamnet forskning

lägga ut allsköns beställningsuppdrag. Motionärerna hade emellertid, som framgått, inte riksdagens öra och yrkandet avvisades utan närmare

motivering av utskottet.

4.2 Den första samlade

forskningspolitiska propositionen pendeln stannar upp

Från det att riksdagen accepterade förslaget om övergripande forskningspolitiska propositioner till dess att det första verkliga försöket redovisades för riksdagen i februari 1982 förflöt tre år. De var väl

fyllda av forskningspolitisk diskussion och förberedelsearbete för den kommande propositionen. Sektorsforskningsorganen, universiteten, universitets- och högskoleämbetet, de grundforskningsinriktade forskningsråden och andra aktörer på myndighetsnivå artikulerade sina positioner

och argument. En rad regeringen tillsatta utredningar avgav sina av

betänkanden. UHÄ och även FRN utnyttjades regeringen i ut-

av redningsinsatser av stabskaraktär. När det gäller den faktiska utvecklingen sektorsforskningsav

organisationen gjorde riksdag och regering under den perioden, liksom

hittills, en rad forskningspolitiska ställningstaganden i samband med den årliga budgetbehandlingen. Resultaten av denna process var utan tvekan att sektorsforskningens

ställning och själva sektorsforskningsprincipen problematiserades, ifrågasattes och försvagades. Bilden som den kan fokuseras i forsk-

ningsproposition l98182:106 och i den följande riksdagsbehandlingen är dock inte entydig. På ett övergripande plan kan konstateras att den borgerliga regeringen hade en hög ambitionsnivå. De lyckades visserligen inte i propositionen inlemma vare sig försvarsforskning, det mycket omfattande energiforskningsprogrammet eller teknisk och industriell forskning; de båda senare på grund av att planeringsperioderna för dessa delar ännu inte stämde med den tidtabell för övergripande forskningspropositioner som etablerats; för försvarsforskningen fanns

också andra skäl. Man kan uttrycka saken så att sektorsprincipen så var stark på regeringsnivå att vissa sektorer denna första gång kunde undandra sig från försöket att redovisa en heltäckande och inbördes avvägd forskningsbudget. Sektorsforskningsprincipens genomslagskraft manifesterade sig också tydligt ett annat plan: när det gällde de innehållsliga prioriteringarna. För de delar av forskningsverksamheten som propositionen täckte framlade regeringen för första och hittills den enda gången en - tydlig och samlad prioritetslista där de forskningsområden som bedömdes mest angelägna redovisades i två prioritetsgrupper. Dessa områden redovisades inte i termer av vetenskapliga discipliner eller fakultetsområden utan i form av problemområden, alltså på i princip samma sätt som sektorsforskningen. Underlag och förslag till dessa prioriteringar hade på regeringens uppdrag utarbetats av Forskningsrådsnämnden, som utan att vara ett sektorsforskningsorgan arbetade

utifrån en problemorienterad forskningssyn. Någon egentlig uppfölj-

ning av dessa prioriteringar gjordes dock inte. I regeringenspropositionen ifrågasattes inte sektorsforsknings-

principen som en forskningspolitisk hörnsten i det svenska systemet.

Däremot lyftes de samordningsproblem fram som den långtgående sektoriseringen medfört. Att identifiera och hantera de samordningsproblem som endast kunde lösas på politisk nivå var ett av huvudsyftena med de samlade forskningspolitiska propositionema. Det underlag regeringen fått främst från den så kallade Forskningssamverkanskom- mittén FOSAM gav det föredragande statsrådet, som under hela perioden 1976-82 var utbildningsminister, anledning att konstatera att det centrala problemet i svensk forskningspolitik är det förhållandet att denna har utvecklats utefter olika linjer utan närmare samordning dem emellan. Den ena linjen var politik för högskolan och forskningsråden och begränsar sig i allt väsentligt till grundforskning och forskarutbildning. Den andra linjen var politik för forskning knuten till olika samhällssektorer. Vad var då det reella problemet, kämfrågan, i relationen mellan sektorsforskningen och högskoleforskningen Med en viss förenkling kan svaret ges i ett ord: pengar. Eller med en något mer nyanserad fras: makten över resursflöden och styrsystem. Diskussionen fördes längs i huvudsak två linjer under den grundläggande utgångspunkten som ovan berörts: att sektorsforskningen i så stor utsträckning som möjligt skulle utnyttja universiteten som forskningsutövande resurs. Vad som tidigare kunde beskrivas som en slags lugnande försäkring för universiteten: god del sektorsforskningsmedlen skulle komma att en av dem tillgodo i form av projektanslag vändes nu mot sektorsorganen

som ett universitetssystemets allt tydligare krav på att långsiktigt

disponera sektorsforskningsmedlen.

Universitetssystemet innehade nu tydligt initiativet. Ett led i den konkreta argumentationen var att kräva en tydligare inriktning från sektorsorganen mot vad kom att kallas långsiktig kunskapsutsom

veckling, dvs. en betoning av sådan forskning låg nära den

som

traditionellt dominerande universitetsforskningen. I nästa led

argumenterades för att sektorsorganen på något sätt skulle åläggas att erbjuda universiteten att utföra de FoU-uppgifter de ville ha utförda. Mot den bakgrunden kunde FOSAM sedan diskutera hur universiteten på olika sätt skulle kunna ges långsiktiga inteckningar i sektorsanslagen. Argumentationen då den att långsiktig kunskapsutvar en veckling för sektorsorganens räkning krävde tillgång till permanent en

tjänsteorganisation och att den befintliga organisationen otillräcklig;

var den fasta befintliga forskningsorganisationen vid universiteten var

väsentligen till för inomvetenskapligt motiverad forskning och kunde i varje fall inte helt exploateras för sektorsforskningens behov. Utred-

ningen presenterade olika långtgående, tekniskt delvis rätt komplicerade, förslag vars gemensamma nämnare dock var att särskilda delar av

sektorsforskningsanslagen skulle öronmärkas för långsiktig kunskaps-

uppbyggnad och disponeras av högskoleenhetema för att bygga upp en basorganisation för detta ändamål. Detta innebar en frontalattack mot

sektorsforskningen.

Dessa idéer mötte emellertid stark kritik från många remissorgan och regeringen avvisade förslagen om överföringar medel från sektorsorav ganen till universiteten. Problemdefinitionen den bristande balansen -

mellan universitetens fasta organisation för forskning och sektorsansla-

gen accepterades dock av regeringen, som förordade att sektorsorga- -

nen till nästa forskningspolitiska proposition skulle åläggas att göra mer

långsiktiga bedömningar av sina behov av långsiktig kunskapsupp-

byggnad och redovisa sin uppfattning om var denna skulle förläggas.

Dessa redovisningar skulle ingå i underlaget för regeringens och riksdagens budgetmässiga avvägning mellan universitetens och sektorsorganens medelsbehov. I regeringens proposition betonades att en utvecklad samverkan mellan sektorsorgan och universitet måste bygga på ett förtroendefullt samarbete mellan självständiga parter. Det underströks att sektorsorganen måste beredda att bära det fulla vara kostnadsansvaret för den sektoriellt definierade långsiktiga kunskapsuppbyggnaden, men det betonades också att universiteten själva hade ett ansvar för såväl långsiktig kunskapsuppbyggnad som annan sektoriell forskning.

Regeringen berörde i 1982 års forskningsproposition också den

komplicerade frågan om hur de indirekta kostnaderna i högskolans externt finansierade projekt skulle hanteras. FOSAM hade konstaterat

att de gällande bestämmelserna härom i stor utsträckning kringgicks eller ignorerades. Regeringens inställning var här att samtliga såväl direkta indirekta kostnader borde beräknas för varje projekt och i som princip täckas av den extemfinansierade myndigheten; men forskningsråden och Styrelsen för teknisk utveckling skulle vara gynnade framför sektorsorganen dels att de inte skulle behöva betala kostnader genom för utnyttjande av befintliga lokaler, dels att högskolemyndighetema,

när det gällde just dessa anslagsgivare kunde ha anledning att samfinansiera större del projektkostnadema. Detta innebar en tydlig

en av men måttlig markering av att sektorsorganens forskning måste anses ha

lägre prioritet i högskolan än grundforskning. Riksdagen accepterade regeringens förslag i dessa frågor och

avvisade de motioner som gick i annan riktning. Såtillvida kan alltså

konstateras att den forskningspolitiska frontalattacken mot sektorsforskningen, konkretiserad i Forskningssamverkanskommitténs förslag

och möjliggjord systemet med sammanhållna övergripande forskav ningspropositioner, hade tillbakavisats.

Problemet sköts av riksdagen framåt till nästa forskningspolitiska proposition. Som ett tecken på att det rent politiska trycket i frågorna

ökat, bör framhållas att det 197879 närmast excentriskt betraktade som motionsyrkandet, från två enskilda ledamöter ur moderata samlingsparti-

et ett stopp för ofoget med sektorsforskning, hade trans-

om nu

formerats till ett partimotionsyrkande från moderata samlingspartiet i maj 1981 hade lämnat det borgerliga regeringssamarbetet

som om

förslag från regeringen att till högskolan överföra 30 % av sektorsforskningens medel.

4.3 Regeringsskifte utan politikskifte

Et viktigt tecken på den breda politiska samsyn som i stort sett rått

kring de forskningspolitiska frågorna är att det regeringsskifte som ägde

rum hösten 1982 inte i sig medförde någon omläggning av forskningspolitiken i allmänhet eller ändring i synen på hur frågorna om balansen mellan sektorsforskning och universitetsforskning skulle hanteras.

Det hindrar inte att de förändrade parlamentariska förutsättningarna

småningom gav effekter. Socialdemokratin ånyo axlade regeringsansvaret hade som nu

tidigare under mycket lång tid haft huvudansvaret för uppbyggnaden

en

av sektorsforskningsorganisationen och formuleringen av sektorsforskningspolitiken. Sektorsforskning kan sägas vara i linje med traditionellt socialdemokratiska synsätt, såtillvida att det därigenom betonades att staten har ett sådant för utvecklingen inom alla ansvar samhällsområden att också forskning och utveckling måste tas i bruk för att en progressiv politik för olika sektorer skall kunna utformas. Därutöver innebär sektorsforskning generellt sett ett ökat samhälleligt inflytande över forskningens inriktning: även detta är lätt att uppfatta som en traditionell socialdemokratisk hållning. En viss förskjutning hade dock inletts eller på väg i den var socialdemokratiska forskningssynen. Detta innebar ökad hänsyn till en och ökad uppskattning den klassiska universitetsforskningen av grundforskning inom i huvudsak disciplinära gränser den kompesom tensgivande basen för all FoU-verksamhet statlig eller sektoriell eller industriell. Redan vid själva regeringsskiftet tog sig detta organisatoriska uttryck. I utbildningsdepartementet insattes aktiv forskare en som statssekreterare och i statsrådsberedningen inrättades likaledes en statsskreterarebefattning för forskningsfrågor med en forskarutbildad innehavare. Den politiska betoningen forskningsfrâgoma underströks av naturligtvis främst att innehavaren den nyinrättade statsrådsbeav av fattningen som vice statsminister fick ansvaret för de övergripande forskningsfrâgoma, och därtill det direkta föredragandeansvaret för de disciplinorienterade forskningsråden och Forskningsrådsnämnden. I det sektorsforskningsperspektiv som här diskuteras innebar den organisation regeringsarbetet tydlig stärkning de centralisegavs en av rande krafterna. Att insätta vice statsministern forskningsminister som var att komma mycket nära inrättandet av ett forskningsdepartement. Ett fullföljande av systemet med forskningspolitiska propositioner var därmed självklarhet. en I den nya regeringens forskningspolitiska proposition 198384: 107, den andra i ordningen lyftes frågan om forskningens kvalitet fram som en högprioriterad frågeställning. Detta var en viktig markering av kritiken mot sektorsforskningen från forskningsråds- och universitetshåll. Den gick ut på att sektorsforskningen generellt inte motsvarade rimliga kvalitetskrav. Samtidigt introducerades begreppet forskning på

eget programansvar för sådan forskning där forskarna ges hela ansvaret

för hur problemen ställs och uppgifterna löses och redovisas. Det underströks att sådan forskning kan avse såväl över högskolebudgeten och av forskningsråden finansierad sektoriellt och industriellt som motiverad forskning syftar till långsiktig kunskapsuppbyggnad. I som propositionen tillades att för forskning på eget är programansvar originalitet och kvalitet de enda styrinstrumenten. Med denna argument-

kedja hade lösning presenterats på det principiella problemet hur en inflytande över medel från sektorsorganen till universitetsforskama

skulle motiveras. Kravet på forskarnas professionella självstyre hade

tidigare varit nära knutet till det kvalitetsladdade begreppet grundforskning där enligt vedertagen definition inga tillämpningar behövde siktas. Nu kunde kvaliteten på den sektoriellt motiverade forskningen

höjas att forskning på eget programansvar lanserades som en

genom viktig princip också för den sektoriellt motiverade långsiktiga kunskaps-

uppbyggnaden. På det praktiskt politiska planet intog den socialdemo-

kratiska regeringen hållning den föregående: relationen och samma som

balansen mellan sektorsforskningen och grundforskningen skulle hanteras i den löpande budgetbehandlingen. Sektorsorganen skulle, i samarbete med högskolan, ges eller förmås att ta ett ökat, långsiktigt

ekonomiskt för sektoriellt motiverad långsiktig forskning inom ansvar

högskolan. En rad åtgärder i denna riktning redovisas i propositionen; särskilt intresse särskild teknisk forskningsrådsfunktion

av är att en inrättades inom Styrelsen för teknisk utveckling. Därigenom betonades

mycket tydligt att forskning eget programansvar borde ges en

starkare ställning inom STU:s ansvarsområde. Ytterligare påtryckningar

på sektorsorganen för att utöka sina åtaganden av detta slag ställdes i

utsikt. Liksom under föregående period riktades de faktiska medelsökningarna till klart övervägande del mot högskolan.

Vid riksdagsbehandlingen tillstyrkte utbildningsutskottet regeringens förslag och avvisade i konsekvens därmed motioner, inte bara från

moderata samlingspartiet utan nu även från folkpartiet och centerpartiet,

syftade till direkta överföringar sektorsmedel till högskola eller som av forskningsråd och avveckling vissa sektorsorgan. Den politiska av fronten mot sektorsforskningen hade alltså ökat påtagligt i styrka, och utskottet såg sig föranlåtet att i sin motivering till avvisandet av motionerna hänvisa till de förslag till åtgärder som skulle kunna bli

aktuella i samband med nästa forskningspolitiska proposition.

4.4 Rådiñeringen av sektorsforskningen

Vad fick denna signal till regeringen för effekt Av den forskningsproposition lämnades till riksdagen 1987, den tredje i ordningen som

och den andra socialdemokratiska forskningspropositionen, framgår

klart att regeringen fortfarande inte beredd till direkta, mer eller var mindre mekaniska, överföringar sektoriella FoU-medel till högskoav lans fakultetsanslag eller till de forskningsråd som sorterar under utbildningsdepartementet. Problemet med den bristande balansen mellan

systemets olika delar erkändes dock, och i propositionen konstaterades att extemfmansierade verksamheter inom högskolan nu nått en sådan omfattning att dess andel av den totala verksamheten knappast borde ökas ytterligare. Detta var ett viktigt uttalande men man bör notera att uttalandet

gäller den externfinansierade verksamheten generellt och inte speciellt

den sektoriella forskningen. De konkreta förslagen i propositionen

innebar anslagsökningar om minst 12% av fakultetsanslagen medan de

sektoriella anslagsökningarna marginella eller obefintliga. Regeringvar en upprepade sina krav att sektorsorganen genom att finansiera tjänster, genom fleråriga så kallade ramprogram, avsättning av fria forskningsresurser i samband med projektanslag och stöd till forskarutbildning skulle stödja mer permanent verksamhet inom högskolan. Den framhöll emellertid också att högskolan skulle göra hårdare prövning en av externa uppdrag och balanserade även i övrigt sin hållning genom att betona att sektorsorganen hade legitima intressen att rörligheten i av den av dem initierande forskningen bevarades. Denna regeringens politik hade emellertid nu nått vägs ände. Den partipolitiska fronten riktad mot sektorsforskningen hade vidgats till att omfatta förutom moderaterna, som fortfarande framförde de radikalaste kraven, också folkpartiet, centerpartiet samt vänsterpartiet kommunisterna. I detta läge där regeringspartiet stod inför möjligheten att komma i minoritet när det gällde kraven omedelbara beslut om klumpvisa överföringar ocheller andra mer drastiska åtgärder mot sektorsforskningen kunde en utskottsmajoritet mot omedelbara överföringar bara -

säkras genom att formulera en direkt beställning till regeringen att till

nästa forskningsproposition se över sektorsorganens verksamhet och komma med förslag som innebär att en viss del av anslagen till sektorsforskningen förs över till högskolans fakultetsanslag m.m. för

den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden i högskolan. UbU 1986 87:26,

s 17 Nästa akt i detta nu rätt utdragna spel kom alltså att återigen skjutas

tre år framåt i tiden, men nu med klara regianvisningar. När den fjärde forskningspolitiska propositionen kom 1990 Prop 198990:90 visade

det sig emellertid att regeringen i stället för att efterkomma riksdagens beställning kopplade ett helt nytt grepp på frågan. Någon enighet inom regeringen att överföra resurser från fackdepartementens FoU-anslag till utbildningsdepartementet kunde inte nås. Fortfarande upprepades det anslag som varit framträdande under de tidigare forskningspropositionema: en fortsatt förbättring av förutsättningarna för den grund-

läggande vetenskapliga verksamheten var en första prioritering.

Denna första prioritering tillgodosågs dock inte genom några blockvisa

överföringar av sektorsforskningsmedel till fakultetema som riksdagen begärt att få förslag om. I stället framhöll regeringen att en överföring av medel från sektoriell forskning till forskning på eget programansvar borde gå till forskningsråden i stället för till allmän basförstärkning en

av fakultetsanslagen. Skrivningen var mycket rak: rådsorganisationen

har bättre möjligheter än fakultetsorganisationen att kvalitetsmässigt väga olika insatser mot varandra. Denna ståndpunkt materialiserades väsentligen genom tre konkreta förslag. För det första bröts den tekniska forskningsrådsfunktionen

inom STU ut och gavs status av fristående forskningsråd fortfarande

under industridepartementet och sammansatt enligt samma principer som forskningsråden under utbildningsdepartementet. Detta självständiga forskningsråd skulle ges ökade resurser genom överföringar från flera sektorsprogram, och främst från STU:s övriga program och energiforskningsprogrammet. Den delegation för social forskning som fanns inom Socialdepartementet föreslogs bli utlyft ur departementet och

ombildas till ett socialvetenskapligt forskningsråd, också det med dominans av forskare enligt den etablerade forskningsrådsmodellen. För

det tredje markerades grundforskningslinjen genom att Skogs- och jordbrukets forskningsråd gavs en mer uttalad och tydlig karaktär av grundforskningsråd. Detta skulle åstadkommas genom att det fick en sammansättning i likhet med övriga grundforskningsråd, dvs. med en majoritet bestående av representanter för vetenskapssamhället och utsedd på samma sätt. I inget av de tre fallen innebar regeringens förslag att den sektoriella hemvisten, departementstillhörigheten, skulle ändras. Partierna i riksdagen kunde inte enas kring att vidhålla sin tidigare framförda beställning och riksdagen accepterade regeringens förslag. l en reservation till utskottets betänkande vidhöll dock moderata

samlingspartiet sin åsikt att 30% av fackdepartementens samlade

resurser för sektorsforskning skulle överföras till grundforskningen, nu med nyanseringen att det kunde ske både till forskningsråd och fakulteter. Folkpartiet godtog regeringens förslag men ansåg att riksdagen borde göra ytterligare beställningar om överföringar till forskningsråd och fakulteter dock betydligt blygsammare nivå än moderata samlingspartiet. Därutöver diskuterades om inte de nya forskningsråden borde överföras till utbildningsdepartementet för att

avsektoriseringen därmed skulle göras tydligare och säkrare.

Denna rådifiering, som politiken kom att kallas, av viss sektorsforskning blev alltså det politiska slutresultatet på en nästan decennie-

lång kamp om makten över de sektoriella FoU-anslagen. Kampen

fördes med de dubbla argumenten om den mer långsiktiga, grund-

forskningsnära och på eget programansvar bedrivna forskningens högre kvalitet och den bristande balansen inom universiteten mellan den med egna basresurser och den med externt stöd bedrivna forskningen. Man kan säga att kvalitetsargumentet visade sig vara det tyngsta. Forskningsråden eller i varje fall forskningsrådsidén, med det starka kollektiva forskarinflytandet och sitt review-system framstod vinnare. peer som Sektorsforskningsorganisationen och sektorsforskningsidén bevarades i delvis starkt påverkat skick och några massiva eller överhuvud - mekaniska överföringar till universitetssystemet kom inte till stånd. Regeringen och dess fackdepartement ville inte lösa universitetens verkliga eller förmenta balansproblem genom att avhända sig av den viktiga budgetmässiga kontrollen över de olika sektorernas FoU-medel. Avvägningsfrågorna ville statsmakterna till sist lösa i den löpande budgetbehandlingen med dess möjligheter till riktade satsningar för att öka universitetens basresurser och genom ökad selektivitet och återhållsamhet i den sektoriella FoU-tillväxten. Om analysen av sektorsforskningen skulle begränsas så som här skett skulle universiteten kanske kunna sägas vara förlorarna i kampen. Som endast kort, berörts drev emellertid universiteten ovan, frågan om den bristande balansen också längs en annan linje.

4.5 Universitetens offensiv

Sedan slutet 1960-talet fanns föreskrifter om att universitet och av högskolor skulle ta ut full kostnadstäckning för externt finansierad verksamhet. Särskilt när det gäller medel från statliga organ som forskningsråd och sektoriella FoU-organ togs dock någon full kostnadstäckning inte ut. Under den nu behandlade perioden aktualiserades denna fråga ånyo från universitetshåll och det blev naturligt att lägga ökad vikt vid denna strategi, särskilt när möjligheterna till klumpvisa överföringar av sektorsmedel inte visade sig så lätta att åstadkomma. Från tidigt 1980-tal utgick en generell förvaltningsavgift med 3% alla forskningsrådsanslag. Detta innebar att forskningsråden alltså uttryckligen var undantagna från regeln om full kostnadstäckning. l forskningspropositionen 1987 och i en särskild proposition om formerna för högskolepolitiken 1988 inskärpte regering och riksdag dock att principen om full kostnadstäckning skulle tillämpas fullt ut från 199091. Regeringen inskärpte också, och successivt allt tydligare, att det ankom på universiteten att besluta om storleken den kostnadstäckningsavgift skulle uttas. Diskussionen om denna fråga som

utlöste den kanske svåraste konflikten mellan universiteten och UHÄ å ena sidan och forskningsråden å den andra. Från universitetshåll redovisades i delvis aggressiva termer behov av kraftiga höjningar avgiften att delas lika av sektorsorgan och forskav ningsråd. Forskningsråden värjde sig under stark irritation och ofta i likaledes förhöjt tonläge. De kritiserade och ifrågasatte rimligheten i nivån, ifrågasatte helt universitetens rådsanslagen som resonemang om belastning i universitetens verksamhet. Under alla förhållanden en krävde de lägre avgiftsnivå än den som skulle träffa sektorsforsken ningsanslagen. Konflikter uppstod även inom universiteten, främst mellan starkt forskningsrådsstödda forskare och universitetsledningama också längs andra linjer. Försök gjordes att föra upp avgiftsnivåmen frågan politisk nivå regering och riksdag värjde sig från dessa men försök. Efter vad som reellt, om än inte formellt, var förhandlingar fick forskningsråden acceptera att i likhet med sektorsorganen betala en

avgift 13,6% varmed vissa preciserade universitetskostnader for

om

forskningsprojekten skulle täckta. I denna process, förvisso

anses vara politiskt regisserad men inte utspelad på politisk nivå, måste universiteten sägas ha nått god bit på väg mot sitt övergripande mål: att en självständigt disponera över en större del av de externa anslagen. Forskningsråden, i den tidigare berörda diskussionen tillsammans som med universiteten stått försvarare av och företrädare för forskning som hög vetenskaplig kvalitet gentemot sektorsforskningen, fann sig i av denna vara de största förlorarna. process

4.6 Nya forskningspolitiska spelregler

När huvudansvaret för de övergripande forskningspolitiska frågorna i och med regeringsskiftet hösten 1991 hamnade hos moderata samlingspartiet, det näraliggande förmodan att diskussionen om var en sektorsforskning skulle återupptas. Både fortsatt rådifiering av en

sektorsorgan och ett återupptagande av den främst av moderata

samlingspartiet drivna politiken med en medelsöverföring från och stegvis avveckling sektorsforskningsorganisationen bedömdes som av tänkbara i de forskningspolitiska kannstöperiema. Andra frågor kom dock i förgrunden gjorde sektorsforskningssom

frågan i den tidigare tappningen politiskt obsolet. Under stark betoning

kravet på högsta möjliga kvalitet i forskningen och strävan att skapa av verkliga, internationellt slagkraftiga, elitforskningscentra betonade den regeringen bl.a. att ett utökat och fördjupat samarbete mellan nya näringslivet och universiteten måste komma till stånd. Eftersom ett

utökat sådant samarbete måste innebära ökat externt inflytande i någon form, och naturligtvis också borde innebära att uppdragsmedel tillfördes universiteten från näringslivet blev det oavsett principiella stånd- punkter politiskt svårt att frånhända andra samhälleliga intressenter en -

möjlighet till dialog om, och inflytande över, forskningsuppdragen.

Den grundsyn som präglade moderata samlingspartiets hållning i sektorsforskningsfrågoma under 1980- och början 1990-talet tog sig dock, när partiet befann sig i regeringsställning, uttryck andra sätt. På forskningsområdet kan man peka den starka strävan att frigöra universiteten från politiskt inflytande att ut politikerna från genom rensa deras styrelser och genom att kraftfullt fortsätta decentraliseringen av beslutsbefogenheter. Privatiseringen av Chalmers Tekniska Högskola och Högskolan i Jönköping är åtgärder i samma anda. Regeringsforslaget att lägga ned Forskningsrådsnämnden som dock avvisades av en enig riksdag kan fömiodligen delvis ses som en åtgärd i linje med denna strävan till avpolitisering. Den borgerliga regeringens stora forskningspolitiska insats vars konsekvenser ännu inte kan överblickas var naturligtvis inrättandet av ett antal, delvis mycket stora, forskningsstiftelser med medlen från de avskaffade löntagarfondema. Den privaträttsliga form som stiftelsebildningarna fick, styrelsemas sammansättning och formerna för deras förnyelse genom kooptation är naturligtvis ett extremt exempel hur en avpolitisering av forskningspolitiken kan se ut. Situationen är unik

och ett osedvanligt tydligt exempel hur allmänpolitiska bedömningar

den uttalade avsikten att omöjliggöra ett återupprättande av löntagarfondema kan tillåtas styra de forskningspolitiska lösningarna.

Med perspektivet från den politiska diskussionen om makten över sektorsforskningens medel i minnet ter det sig dock paradoxalt att

forskningsstiftelsema fått en konstruktion som inte bara låser fast

mycket stora forskningsresurser utom räckhåll for politiskt bestämda omprioriteringar, utan också att det till helt dominerande del skett i ändamålsbestämda, problemorienterade eller, om man så vill, sektoriella termer. Forskningsråden hör institutionellt sett, och grundforskningen innehållsligt sett, inte till vinnarna.

k

SOU 19951121 51

l

5 Internationalisering

Intresset for de internationella aspekterna svensk forskningspolitik är av inte något som kommit bilden under de allra senaste åren. Markeringar av vetenskapens internationella kontext finns i samtliga forskningspropositioner samt i motioner och utskottsbetänkanden under - de två årtionden som vi behandlar. Det är intressant blir då inte som frågan om antalet av dessa markeringar utan vikten den insom ternationella dimensionen ges och hur sammanhanget ut i vilket de ser internationella frågorna behandlas.

Tre dimensioner den internationella forskningspolitiska aspekten

av kan urskiljas. Den första rör motiven för att betona det internationella perspektivet. Bland sådana motiv kan nämnas: säkerställande svensk av forsknings inre kvalitet internationell konkurrens; de intematiogenom nella forskarkontaktemas betydelse för svensk forsknings allmänna livskraft och öppenhet för idéer; dessa kontakters betydelse for

hemtagning av nya och vitala forskningsrön för svensk industriell

konkurrenskraft både allmänt och inom specifika områden. Vidare finns uppenbarligen motiv för internationellt samarbete inom speciella

internationella problemområden miljö, fred m.fl..

Den andra dimensionen gäller vilka vetenskapliga ämnesområden

eller tillämpningar som det internationella intresset och samarbetet riktar

sig mot. Det kan till exempel partikelfysik, rymd, informationstekvara nologi och bioteknik. Den tredje dimensionen gäller den geografiska aspekten, dvs. vilka

länder, ländergrupper eller internationella organisationer intresset

som riktas mot. Efter denna idéram hur vi vill undersöka sekvensen forskom av ningspolitiska propositioner och riksdagens debatter den, gör vi om en kronologisk genomgång hur de internationella frågorna hanterats i de av

forskningspolitiska propositionerna, motionerna och utskottsbe-

tänkandena.

5.1 Internationalisering

som bidrag till effektivisering

Att den internationella omvärlden är viktig för forskningen var inte en eller främmande tanke under 1970-talet. Men den sågs huvudny sakligen som något som var ett naturligt utflöde av den dagliga verksamheten på universitetens institutioner och speciellt stöd for verksamheten syntes inte nödvändig. Undantagen utgjordes av vissa stora internationella åtaganden som CERN, samt av de intressen som manifesterades i skärningen mellan forskning och biståndspolitik, dvs. u-landsforskningen. 197879 års proposition rörande forskning och forskarutbildning byggde i stora delar på betänkanden från Forskningsrådsutredningen FRU och Forskarutbildningsutredningen FUN. Det centrala frågekomplexet rörde riksdagens och regeringens möjlighet att ange riktningen för planeringen och fördelningen till svensk av resurser

forskning. Det internationella perspektivet är inte centralt i proposi-

tionen men det finns dock där. Den internationella dimensionen kommer bl.a. i förhållande till upp

frågan övergripande forskningsplanering i form av FoU-program:

om en Systemet med FoU-program ökar enligt föredragandens mening möjligheterna för Sverige att bedöma intresset av att deltaga i internationellt organiserat samarbete. Enligt propositionen kan man räkna med att ett sådant samarbete blir allt vanligare i fortsättningen, både ett nordiskt och på ett vidare internationellt plan. Motivbilden for ett internationellt intresse skisseras utifrån ett internationell effektivisering och arbetsfördelning. resonemang om Hänvisning görs till forskning som är extremt dyrbar, till forskning som är kopplad till vissa unika i något land samt till att flera länder resurser har problem som lämpar sig för samordnade eller gemensamma

forskningsinsatser. Statsrådet hävdar vidare: Ett

gemensamma genomgående problem vid alla större insatser i internationellt FoU-samarbete är avvägningen mellan internationella och nationella insatser. Ytterst bör denna avvägning, enligt min mening, göras av dem som har till uppgift att göra motsvarande avvägningar mellan olika forskningsinsatser inom landet. Utbildningsutskottet diskuterar internationalisering bl.a. med utgångspunkt från en partimotion från centerpartiet rörande frågan om forskning och högre utbildning med inriktning mot vissa länder och områden i världen vilka ekonomiska, kulturella eller biståndspolitisav

ka skäl har stor eller växande betydelse för vårt land UbU

197879:44, sid 18. Motionärerna exemplifierar med existerande verksamhet vid vissa institut såsom de nordiska Afrika- och Asieninstituten och anför att en undersökning bör göras det behövs fler om sådana institut eller andra slag av institutioner. Motionen tar också upp ett motiv för internationalisering som inte förekommer i propositionen. Kontakter med u-länder skulle inte bara vara u-landets forskning till

nytta utan skulle också underlätta uppbyggandet kommersiellt

av betydelsefulla kontakter med de innovationsstarka delarna svenskt av näringsliv. Förslag framförs vidare om att särskilda medel bör avsättas

för forskarutbildningens internationalisering.

Utbildningsutskottet hänvisar till att internationaliseringen av den svenska högskoleverksamheten i allt väsentligt måste ses som en reguljär omdaningsprocess, och att kostnaderna därmed bör täckas av fakultets- och sektionsanslagen. Några ytterligare öronmärkta anslag för

internationalisering behövs alltså inte.

Ett annat motiv för internationalisering som förs fram i utskottsdebatten är att Sverige som forskningsnation är ett litet land. Härav följer att vårt internationella forskningsberoende är starkt. Detta motiv skall senare komma att växa sig mycket starkt mot slutet av 80-talet. Vad gäller u-landsforskningen så hänvisar utskottet till en omorganisation genom att den år 1975 inrättade beredningen för ulandsforskning omvandlas till en egen myndighet, SAREC proposition 197879:113. De internationella aspekterna av forskningspolitiken finns således med redan vid riksdagens första diskussion om forskningen, men de uppfattas inte som centrala. De gäller vissa specialfrâgor av typ ulandsforskning samt att organisera samarbete vissa områden där

samarbete internationellt kan ge effektiviseringsvinster. Internationellt

utbyte i övrigt moralisk uppmuntran, men kostnaderna skall vägas ges mot andra verksamheter av dem som är ansvariga och i konsekvens därmed avsätts inga speciella medel. De nordiska länderna nämns främst i serien av länder som det är viktigt att samarbeta med. 198182 års forskningsproposition innehöll inget avsnitt om teknisk och industriell forskning vilket skulle tillkomma i senare forskningspolitiska propositioner. Det färgar naturligtvis av sig i motivbilden om det internationella samarbetet, där de industriella dimensionerna är mindre framträdande. Dock refereras STU-perspektiv 1981 som behandlar Sveriges internationella beroende i ett tekniskt-industriellt perspektiv. Fokus lades i stället urval av forskningsinriktningar, vem som skall finansiera dessa samt arbetsordningen inom det svenska systemet.

Redovisningen av forskningspolitiken i andra länder har i konsekvens med detta samma inriktning. Det mest specifika i propositionen, och som skiljer den från senare propositioner, är betoningen av det nordiska samarbetet. Det sker bl.a. ordningsföljden, i vilken det internationella intresset exponeras: genom först bilateralt, sedan nordiskt, därefter europeiskt och sist internationellt forskningssamarbete inom ramen for FN och dess olika organ. Att FN-markeringen över huvud taget görs är värt att notera. Senare under 1980-talet försvinner den. Utbildningsutskottet markerar intresse för öststatsforskning med samhällsvetenskaplig inriktning. Det är ett terna som i olika tappningar skall återkomma om och om igen på 1980-talet om än en modest nivå och med olika typer motivskrivningar. Men i övrigt saknas det av internationella perspektivet om man undantar förslag om professurer i freds- och konfliktforskning. Vid detta tillfälle, dvs. 1982, alltså inte de internationella synes frågorna ha spelat någon viktig roll. Inriktningen är i hög grad fokuserad de inhemska styrningsfrågorna och rad specialfrågor en om olika forskningsområdens viktighetsgrad.

5.2 En viss pluralisering av motivbilden

198384 års proposition har inte heller den det internationella perspektivet huvudingång. Efter markeringar behovet att en hög som om av kvalitet på forskningen kan bibehållas och ytterligare förbättras, samt vikten rekrytering och utbildning forskare så sägs i sammanav av av fattningen på temat det lilla landets omvärldsberoende: Likaså har de internationella kontakterna stor betydelse. Skall svensk högskoleforskning trots sin relativt begränsade volym, kunna spela fortsatt viktig en roll, måste det internationella perspektivet vara vägledande. Efter detta följer positiv skrivning om NFR:s initiativ att en konsekvent utvärdera sin projektverksamhet. De utländska bedömningarna har givit god uppfattning om kvaliteten av svensk naturen vetenskaplig forskning inom ett antal forskningsområden i ett internationellt perspektiv, och då speciellt naturvetenskaplig grundforskning. Det centrala här är att kopplingen görs mellan inomvetenskaplig kvalitet och internationalisering. Detta är ett nytt forskningspolitiskt tema i riksdagens diskussioner. Det formaliserade internationella samarbetet ges dock totalt sett ett begränsat utrymme. Längre fram i propositionens huvudtext refereras till ... särskilda svenskt medlemskap i internationelresurser som avser

forskningsorganisationer baserat på konventionsbundna åtaganden

...sid 42. synsättet är formellt i den mån internationella markeringar alls görs. Polarforskning tillkommer som ett nytt område. Ett polarforskningssekretariat med begränsad omfattning föreslås. Motivmässigt kan det sägas vara ett utflöde av ett förhöjt utrikespolitiskt intresse för vissa områden. En exposé görs också över internationellt forskarutbyte baserat på en enkät om avtal, stipendier och övrigt utbyte som gör det

möjligt för svenska forskare och forskningsstuderande att bedriva

forskning i Sverige. Kommentaren är lakonisk: Utbytet förefaller vara omfattande och Totalt redovisas ca 60 formaliserade avtal. Samtidigt sägs: Det framgår materialet att mycket liten del av det faktiska av en forskamtbytet äger rum på grundval av dessa avtal. Några större

reformer baserade analysen görs i propositionen. En extra

stimulans på drygt 4,5 miljoner kronor föreslås dock till ökat forskarutbyte särskilt för forskarstuderande och unga forskare. Utbildningsutskottet 198384:28 har heller inte många motioner i intemationaliseringsriktning att hantera. En moderat partimotion markerar dock behovet av ökad internationalisering av utbildning och

forskning. Denna motion skall kanske ses som en tidig signal om det

som senare skall komma att färga 199293 års proposition.

I centerns partimotion redovisas behovet av ett samlat forsknings-

för havsforskning vilket dock avslås med hänvisning till

program pågående programarbete beträffande havsforskning. Vidare föreslås att översyn görs forskningsverksamheten inom det utrikespolitiska en av området. I motion anförs att det bör upprättas samordnade samma forskningsprogram som täcker språk, kultur, samhällsförhållanden och religion i områden kan utvecklas till betydelsefulla marknader för som

svensk export eller är viktiga för svenskt utvecklingssamarbete. Vi

skulle kunna kalla det area-studies-motivet. Motionärerna anför att det saknas samlad uppfattning om hur vår forskning, vår teknik och vårt en näringsliv systematiskt skall sättas in eller utvecklas för att mera tillgodose de mest angelägna biståndsbehoven och medverka till ett

effektivt utnyttjande u-landsbiståndet UbU 198384, sid 68-69.

av Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att en kartläggning

gjorts UHÄ och att denna myndighet prioriterat förstärkning

av en av internationella frågor. Vad gäller biståndsaspektema hänvisas till SARECs ansvar. Efter att ha hanterat en rad andra frågor diskuterar utskottet internationella frågor under titeln Intemationella kontakter. Tyngdpunkt läggs vid enskilda forskares möjligheter att arbeta med in-

ternationella kontakter, inklusive den svenska skattelagstiftningens

hämmande effekter på rekrytering gästforskare. Även problematiken av för hemvändande svenska forskare vad gäller meritvärdering m.m. ägnas uppmärksamhet. Fortfarande ges alltså de internationella aspekterna låg prioritet bortsett från allmänt uppmuntrande utsagor i det inledande avsnittet. Nästan entydigt ses de som frågor om förbättringar av villkoren för enskilda forskares kontakter.

5.3 ökar

Internationaliseringen i betydelse

I 198687 års proposition har den internationella dimensionen fått en

kraftigare markering. Under det inledande avsnittet som tar upp

propositionens huvudfrågor anges som centralt relationen mellan

sektoriellt inriktad forskning och grundforskning. Därefter följer

kvalitet i forskningen, rekryteringen av unga forskare samt forskningens arbetsvillkor. Till detta läggs som ytterligare en huvudfråga behovet av ett ökat internationellt utbyte. Statsrådet fortsätter: Inte heller denna fråga har minskat i aktualitet. Förhållandet är snarare det motsatta. Tyngdpunkten läggs nu för första gången vid EG-kontaktema: Förutom en kontinuerligt varande grad av internationalisering har idag tillkommit starkare anknytning till det europeiska forskningssamarbetet

genom EUREKA och det ramavtal med den Europeiska gemenskapen

EG som träffades i februari 1986. Det förslag som nu föreläggs riksdagen betonar därför mer än tidigare de internationella aspekterna på svensk forskning. Det är inte första gången EGs forskning, eller närstående aktiviteter, nämns i en svensk forskningspolitisk proposition bl.a. nämndes COST-

samarbetet, sid 248, i 198182 års proposition, men det är först nu som

kraften och rörelseriktningen i det som senare skall bli så mycket starkare blir tydligt. 1986 års avtal med EG rörande samarbete inom ramen för EGs forskningsprogram markerar starten i något som senare skall bli stor vikt i svensk FoU-politik. Men fortfarande är omnämav

nandet nästan deskriptivt till sin framtoning.

I utbildningsutskottets behandling ingår nu ett särskilt avsnitt som

hanterar svensk forskning i ett internationellt perspektiv UbU

198687:26, sid 10-11. Det planerade utvidgade nordiska samarbetet redovisas liksom den forskningspolitiska utvecklingen i USA och Japan.

Forskningssamarbetet med EG refereras och här nämns också CERN

och ESF.

Eftersom motionerna med internationell inriktning är få framtonar markeringen av det internationella omvärldsberoendet fråga som en om vilket det råder partipolitisk enighet. Fortfarande är de operativa konsekvenserna begränsade även givetvis de stora enskilda om internationella räknas Denna gång har intemationaengagemangen upp. liseringsdimensionen dock ett brett anslag. Man den svenska ser forskningen del i den internationella forskningsprocessen. som en Statsministern framhåller att mycket av styrkan i ett litet lands forskning ligger i dess internationella samhörighet. Samverkan mellan forskare i olika delar av världen har varit avgörande för forskningens utveckling till i dag och kommer att vara det även i framtiden.

5.4 EG, Europa och de stora

teknologiområdena

En huvudfråga i 198990 års proposition är relationen mellan statens

roll och näringslivets. Detta bestämmer också synen på de intemationel-

frågorna.

Regeringens fortsatta forhandlingsarbete för att säkerställa ett fullständigt deltagande på ramprogramnivå i för EGs nya ramprogram forskning och utveckling under åren 1990-94 redovisas, och samtidigt anges att medlen för vetenskapligt samarbete med öststatema i Europa

ökas betydligt.

Tidigt i den allmänna bakgrundstexten framtonar stora internationella

forskningsområden som informationsteknologin, men också pro-

blemområden som hälsa och miljö. Teknisk utveckling och industriell forskning tas upp inom ramen för de villkor som en bärkraftig utveckling ställer. Materialteknik, råvarufrågor, hushållning med naturresurser, energieffektivitet, miljöteknik och informationsteknologin nämns på ett tidigt stadium i texten för att ange perspektivet för det följande. Den industriella tillväxtens nära samband med snabb vetenskaplig och teknisk utveckling hävdas. Här förs implicit ett internationellt perspektiv i bilden: Även Sverige knappast kan ligga i frontlinom jen mer än inom ett fåtal av teknikområdena måste den svenska kunskapsbasen breddas och en kraftigare teknisk och industriell utveckling eftersträvas inom ett antal utvalda delområden. Denna proposition understryker i detta sammanhang främst vikten att mateav rialteknik och miljöteknik nu tillförs ökade resurser.

Jämförelsebasen för Sverige är enligt propositionen OECDperspektivet. En tabell pekar FoU-verksamheten i OECD-ländema fördelad på utförande sektor företags- privat-, offentlig och universitetsektorn. Inledningsblocket innehåller också ett omfattande avsnitt om det internationella skeendet. Här markeras den ständiga granskningen och konkurrensen på världsarenan. Forskare på samma fält världen över samarbetar och konkurrerar samtidigt. Sverige ger ett kvantitativt högstående bidrag till forskningens utveckling, begränsat men kvalitativt och vi är i hög grad beroende att vara välinfonnerade om vad som av händer i andra delar världen. Vid utformningen av en svensk av forskningspolitik måste därför med nödvändighet den internationella utvecklingen följas noggrant. Kvalitet och relevans blir centrala kriterier.

Regeringen har också inför denna proposition skickat ut 15 forskare

i detalj studera och beskriva läget för forskningen i Tyskland, att mer

Storbritannien, Frankrike, Spanien, USA, Canada, Sovjetunionen och

Östasien. EG ett eget avsnitt, liksom u-landsforskningen. Tematiskt ges lyfts miljöforskningen fram parallellt med den starka inriktningen på industri-relevant FoU.

Omedelbart efter inledningskapitlet följer ett kapitel om Svensk

forskning och utveckling i internationellt samarbete. Här pekas på vikten att Sverige kan hävda sig i den internationella konkurrensen. av

På ett operativt plan utgör de direkta kontakterna högskolenivå och institutionsnivå grunden för det internationella forskningssamarbetet.

Men frågan samñnansiering insatser på kostnadskrävande om av

teknologiområden såsom kämforskning och rymdforskning aktualiseras.

Det gäller också för medverkan i nordiskt samarbete och insatser i multinationella utvecklingsorgan bl.a. på miljöområdet. Detta leder till

speciella resursförstärkningar i första hand till EGs ramprogram, men

också till FoU-verksamhet i länder utanför den traditionella samarbetskretsen för svensk forskning. Stödet till doktoranders internationella kontakter och forskning vid utländsk institution förstärks.

Hela propositionens utspel domineras alltså ett brett intematio-

av nellt perspektiv. Nu görs också ekonomiska satsningar direkt för detta

syfte. Speciellt expanderar EG-samarbetet. Den industripolitiska

dimensionen är också märkbar i motivbilden. Den kompletteras dock

med uppmärksamhet samhällsvetenskap och humaniora. Det finns ett

av

intressant spänningsförhållande mellan de industripolitiska motivering-

i proposition i övrigt klar bodelning mellan arna en som gör en statens och näringslivets och ett övergripande plan markerar ansvar ansvar, att statens roll ligger i stödet till den grundläggande forskningen.

I utbildningsutskottets hantering av motionsfloden kan noteras följande nedslag med internationell inriktning: en professur i japanska,

i utrikeshandelsrätt, i statsvetenskap med inriktning på säkerhetspolitik,

i turkiska språken och turkisk kultur. En moderat partimotion tar bl.a.

upp frågan om vikten av att Sverige kan delta som likaberättigad part

i EGs forskningsprogram, en centermotion frågan om EG, intemationalisering av forskarutbildningen samt internationalisering av examenstitlar. En motion från miljöpartiet rör internationellt samarbete inom forskning som skall gälla alla länder oberoende av ekonomiska unioner, samt EG-frågor. En centermotion yrkar avslag på förslaget om stöd till fusionsforskningen inom EG. Motionsprofilen markerar den ökade uppmärksamheten på EG-frågor både positivt och negativt

liksom uppmärksamheten på ovanliga samarbetsländer.

5.5 Sveriges långsiktiga överlevnad som industrination en fråga om

-

internationellt konkurrenskraftig kompetens

Under senare delen av 1980-talet förstärks det internationella perspektivet kontinuerligt. Motivbilden vidgas dessutom och får steg för steg en

allt tydligare industripolitisk färg från att under det tidiga 1980-talet

främst varit en fråga om grundforskningens inre förhållanden. 199293

års proposition inte bara fullföljer denna rörelse. Hela anslaget är

genomsyrat av frågan om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft i en värld där kompetens och kunskap är det yttersta konkurrensmedlet.

Sveriges framtid ligger i målmedveten satsning kunskap. Genom forskningen bryts ny mark. Den ökar vårt vetande om livets villkor, om

människors relationer till varandra, historien och kulturer. Den är om förutsättningen för Sveriges industriella och ekonomiska växt. En mycket kraftig markering görs av excellence: Svensk vetenskap skall

nå kunskapens frontlinje. Svensk forskning skall där det går bli

- världsledande. Relationer till utländska institutioner högsta klass av betonas. I sammanfattningstexten konstateras att Sveriges internationella

forskningsrelationer är centrala. Explicit nämns i sammanfattningen

CERN, HUGO-projektet och rymdsamarbetet inom ESA. En stark markering görs av deltagandet i EGs forskningsprogram. Sverige skall

med fullt ut. Även kulturell idéutveckling i Europa och

nu vara juridiska aspekter i detta sammanhang markeras. Bilateralt forsknings-

samarbete med Tyskland och Frankrike, liksom med USA och Japan, viktigt. Utrikespolitiska förändringar kräver ökad kompetens. anges som Bioteknik och mikroelektronik lyfts fram som viktiga teknikområden. I inledningskapitlet betonas förmågan att kunna hantera och nyttiggöra växande informationsmängder. Här kommer inforrnationsteknologin sedd i ett brett sammanhang. Globala miljöfrågor är viktiga. Svensk forskning skall kunna hantera både globala och inhemska problem. I listan det markeras som basen för den nya forskningsav som politiken återfinns de koncentrerade satsningarna inom strategiska områden samt samspelet mellan universitethögskolor och näringslivet och samhället. Av de tre ytterligare frågor som nämns i detta sammanhang är vidgad internationell samverkan en. I ett kapitel utvecklas frågorna den internationella senare om samverkan. Sveriges beroende utvecklade internationella forskarkonav takter lyfts fram inte bara inom Europa och EG-samarbetet utan även med USA, Japan och världen. I detta även finns Ryssland resten av markerat på naturvetar- och tekniksidan. Men främst gäller det europeisk samverkan och då inom för EG. Områden som anges ramen är elementarpartikelfysik, fusion och rymd CERN, JET, ESA och organisationer nämns är ESF och Academia Europaea. som Efter detta finns ett block nordiskt samarbete som anges ha en om lång tradition inte minst inom medicinens område. Vikten av samarbete

med Central- och Östeuropa betonas.

Anslaget till europeisk forskningssamverkan föreslås kraftigt

uppräknat. stöd till internationellt samarbete såväl bilateralt Det avser

multilateralt, fler forskar- och resestipendier, förstärkt juridisk EG-

som forskning, långsiktigt organiserat samarbete mellan svenska och

utländska universitet, stöd till forskning Central- och Östeuropa,

om

samt säkerhetspolitisk forskning.

I redovisningen regeringens förslag i utbildningsutskottets av betänkande har den internationella delen en framträdande plats varvid de FoU-politiska målen inordnas i de näringspolitiska målen. Utskottet stödjer de strategiska kraftsamlingama avsedda att skapa förutsättningar för långsiktigt positiv utveckling av såväl svensk forskning en svenskt näringsliv samt det svenska samhället i dess helhet. som l992l93zUbUl5, sid 26

Bland de specialinriktade motionerna som behandlades kan

mer

nämnas öststatsforskningen s, Central- och Östeuropaforskningen c,

fp, EG-rätt fp. Den internationella färgningen hela denna proposition är av omisskännelig. Det går kontinuerlig linje ökat intresse för de en av

internationella aspekterna över mer än två årtionden fram till denna

kraftiga markering. I riksdagsbehandlingen är det inte den intemationel-

inriktningen i stort som är anledning till oenigheter utan den mer precisa motivbilden och utformningen av de valda forskningspolitiska instrumenten. Den framlagda forskningspolitiken är i propositionen kopplad till några specifika karakteristika nämligen excellence-idén som framhäver

några toppar på breddens relativa bekostnad även då det gäller de

internationella kontakterna. För det andra föreligger den tydliga europeiska prioriteringen, i första hand mot EG, men även i övrigt mot Europa i ett vidare perspektiv. Undantag är de två skarpa intressemarkeringama av fokus mot USA och Japan som också är EGs utpekade konkurrenspoler. Intresset kan alltså även i detta avseende ses som en bekräftelse av EG-perspektivet, om än indirekt. Ett fåtal ämnesområden lyfts fram: partikelfysik, fusion, rymd, miljö och fåtal till i andra hand. Även här sker koncentration ett en av intresset. U-landsforskningen behandlas kortfattat.

5.6 Forskningspolitikens internationella

arena

Det internationella intresset är av gammalt datum, men i början av

1980-talet det inga organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser

ger

utom vad gäller fortsatt ekonomiskt stöd till ett fåtal internationella

projekt typ CERN. De individuella internationella kontakterna mellan

forskare betonas. Detta finns kvar även senare, men uppmärksamheten

riktas då mot strategiska satsningar teknikområden och från mitten 1980-talet mot satsningar på miljöforskning. av Teknikområden där det internationella samarbetet är särskilt viktigt är enligt propositionema exempelvis informationsteknologi och i

varierande grad bioteknik, material- och energiteknologier.

Kraftigare variationer sker i den organisatoriska inriktningen. Till en början förefaller FN-systemet ges en synlig ställning som partner, men den rollen överflyttas från mitten av 1980-talet till EG. De satsningar görs inom FN-systemet finansieras främst biståndsanslagen, och som av motiveras därför med internationell solidaritet, och mindre med svenska forskningsintressen. Detsamma gäller den svenska utvecklingsforskningen.

Den senaste tidens EU- och Europacentrering inklusive Central- och Östeuropa avlöste en tidigare mer varierad länderinriktning. USA och

Japan finns dock hela tiden med i bilden som viktiga partner. I samband med u-landsforskning omnämns forskningsintressen riktade mot svenska biståndsprogramländer. Östasien visas allmänt och ett mer jämnt intresse över tiden även om Indien och bortre Asien främst nämns i bakgrundsbeskrivningar av typen NIC-ländernas framtida industriella kapacitet. Något prioriterat forskningsintresse mot dessa länder kan inte spåras. lnternationaliseringen av forskningen har allt tydligare blivit en av de stora överordnade forskningspolitiska frågorna, nästan i nivå med kampen principerna for forskningens organisation. Det råder stor om partipolitisk enighet om att dimensionen är av stor betydelse och att det internationella perspektivet lyfts fram oberoende politisk färg hos av den sittande regeringen. Det som skiljer i politiskt perspektiv gäller internationaliseringens inriktning, dess fokus och delvis dess motivbild. En dominerande motivbild inbegriper den inomvetenskapliga utmaningen, i vilken forskningens vitalitet och kvalitet är viktiga element. En andra motivbild utgår från intresset för företeelser och

fenomen i omvärlden. En tredje betonar industriell konkurrensförmåga.

Hanteringen de internationella frågorna i forskningspolitiken bestäms av i stor utsträckning av hur samspelet mellan dessa tre motivbilder analyseras de bildar den internationella arenan för den svenska forskningspolitiken.

6 Forskningspolitikens gränser utvidgning eller upplösning

Den statliga forskningspolitiken har under de gångna två decennierna,

trots den motrörelse som inrättandet av de med löntagarfondsme-

sena del finansierade stiftelsema åstadkom, utvecklats mot allt vidare och alltmer heltäckande grepp om den statligt finansierade FoU-verksamheten. De återkommande forskningspolitiska propositionerna är det främsta uttrycket denna ambition. Det endast stegvisa utvidgandet

forskningspropositionemas täckningsområde och förekomsten av

av forskningspolitiska utspel även utanför deras ram visar att processen

inte varit oproblematisk. Själva idén med dessa propositioner har

däremot inte ifrågasatts sånär på något enstaka undantag. Det som förefaller systemet med denna typ övergripande proposisom om av tioner kommit för att stanna.

Centrala frågor i debatten har rört styrningen: dess grad och dess

fonner. Gränsdragningen mellan vad som är statens och vad som är andra aktörers roll, t.ex. industrins, har hela tiden varit ett viktigt tema. De principiella frågorna vad kan och bör styras, och från vilka om som nivåer styrning olika slag skall ske har varit centrala. Slående är en av emellertid också i hur hög grad diskussionen varit koncentrerad på universitetsrelaterade frågor. Det är naturligt eftersom universiteten har varit grogrunden och växtplatsen för det forskningssystem vi nu har.

Koncentrationen kring universitetsfrågoma har förstärkts i det svenska systemet den forskningspolitiska doktrinen som ovan berörts, och

av innebär att forskningsinstitut utanför universitetssystemet i som

möjligaste mån skall undvikas.

Universiteten utgör resursmässig fokus för statens insatser för

forskning; staten helt finansierade forskningsinstitut utanför

av universitetsvärlden är få och kan karakteriseras som undantag från huvudregeln. Hit hör de så kallade kollektiva instituten eller program- Dessa finansieras staten och näringslivet i samarbete och är men. av tänkta att länkar mellan industrin och universitetssystemet. vara Framväxten de sektoriella systemen med rad finansiärer av av en

kunskapsgenererande verksamhet som inte är innehållsligt organiserade i universitetens disciplinstruktur innebär i sig utveckling bort från

en

koncentrationen till universitetens förhållanden. Genom att ambitionen varit att universiteten skall utföra väsentliga delar den sektoriellt av definierade FoU-verksamheten, har diskussionen sektorsforskningen om ändå till mycket stor del kommit att relateras till universiteten: hur väl universiteten fyller denna uppgift och hur detta påverkar fullföljandet av universitetens alla andra uppgifter; hur mycket av sektorsorganens FoUmedel som skall kanaliseras till universiteten; hur avvägningen mellan grundforskning och sektorsforskning skall se ut etc. En stor del av den av staten initierade diskussionen näringslivets om FoU har också handlat om hur företagen skall bli mer forskningsintensiva, hur forbindelserna mellan näringslivet och universiteten skall utformas, och hur näringslivet skall förmås anställa fler universitetsom utbildade forskare. Denna fokusering till universiteten kommer sannolikt inte att kunna bestå. Näringslivets produkter får ett allt större och allt mer sofistikerat teknikinnehåll och det många håll krympande avståndet mellan grundforskning och tillämpning gör att de stora och internationellt orienterade företagen inom berörda branscher tvingas bygga upp en egen forskningskapacitet inom tidigare exklusiva universitetsforskningsområden och detta ofta med långt större resurser än de som kommer universitetsforskningen tillgodo. De klassiska universitetens och de tekniska och medicinska högskolornas monopol på FoU-verksamhet har inte gått att vidmakthålla. Utbyggnaden av de mindre och medelstora högskolorna skedde i uttalad avsikt att de skulle koncentrera sig helt på undervisning på akademisk grundnivå. Trots motstånd från de gamla universiteten och, fram till de allra senaste åren, från politisk nivå, har denna policy inte gått att upprätthålla. Trycket att skapa resurser för regionalt utspridd FoU har visat sig så stort att nya former har måst utvecklas. Generellt sett är inne i en utveckling där forskning, eller snarare kunskapsutveckling, sker på allt fler platser i samhället, i nya sammanhang och i former som skiljer sig från vad är vana att förknippa med i varje fall akademisk forskning och dess traditionella fmansieringsmönster. Till detta kommer de förändringar av förutsättningarna för forskning och kunskapsutveckling som informationsteknologins allt snabbare penetration samhället innebär, liksom den internationaliseav ring som sedan länge pågått och som får kraftig stimulans både en av EU-engagemanget och informationsteknologins revolution i sättet att kommunicera inom och mellan de kunskapsgenererande systemen. Vi vet inte hur snabb denna utveckling blir, den kommer säkerligen men att ställa nya krav på de offentliga utbildnings- och forskningssystemen. l vissa avseenden befinner sig kanske Sverige i bakkanten av denna

utveckling, beroende på att andelen högutbildade av arbetskraften är lägre här än i flera av de länder vi i detta sammanhang har anledning att jämföra oss med. Allt detta kommer att påverka det existerande svenska FoU-systemet totalt sett och också i högsta grad universiteten. Den redan pågående diskussionen om universitetens överbelastning är en indikator på färdriktningen. För FoU-politiken och utbildningspolitiken gäller det att finna nya former mot de förändringar kan komma. Det kan ställas som svarar som krav på ökad flexibilitet när det gäller kanaliseringen av statens stöd till och stimulans for denna kunskapsutveckling. Rollema för många existerande FoU-organ kan komma att behöva förändras. Gränsöverskridande i alla dimensioner, mellan forskning och utveckling, mellan forskningsfält och sektorsområden, mellan forskning, utveckling och utbildning måste ytterligare stimuleras. Nya kompetenskombinationer måste redan nu skapas i utbildningssystemen for att möta bl.a. näringslivets behov av personal, som inte bara kan utveckla nya tekniskt sofistikerade produkter och system, utan även anpassa dem till de skiftande miljömässiga, sociala och kulturella förhållanden som en alltmer diversifierad global marknad kräver. I viss mening kan en sådan utveckling komma att innebära att

forskningspolitikens relativa räckvidd minskar. Gränserna vidgas så att

det blir svårt att hålla ihop forskningspolitiken som ett politikområde. Samtidigt kommer kraven på demokratisk insyn och kontroll av forskningens och kunskapsutvecklingens sociala konsekvenser att bli allt viktigare. Även bevakningen vad vi hittills kallat de forskningsav etiska frågorna kommer att behöva utsträckas över allt större områden. Forskningspolitiken som den byggts upp i Sverige sedan mitten av 1970-talet kommer under alla förhållanden att behöva förändras i takt med förändringarna i den verklighet politiken har ambitionen att påverka. Det grundläggande forskningspolitiska konceptet måste kanske vidgas till en kunskaps- och kompetenspolitik.

Regeringens forskningspropositioner och

betänkanden

Utbildningsutskottets

Propositionen 1978791119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning. Föredragande statsråd J an-Erik Wikström. Betänkade UbU 197879:44.

Propositionen 198182: forskning Föredragande statsråd 106 om m.m. Jan-Erik Wikström. Betänkande UbU 198182:37.

Propositionen 198384:107 forskning. Föredragande statsråd om Lena Hjelm-Wallén. Betänkande UbU 198384:28.

Propositionen 198687:80 forskning. Föredragande statsråd om Lennart Bodström. Betänkande UbU 198687:26.

Propositionen 198990:90 forskning. Föredragande statsråd Kjellom Olof Feldt. Betänkande 198990:UbU25.

Propositionen 199293:170. Forskning för kunskap och framsteg. Föredragande statsråd Per Unckel. Betänkande 199293:UbU15.

Förkortningar

BFR Statens råd för byggnadsforskning BMC Uppsala biomedicinska centrum CERN European Laboratory for Particle Physics ESA European Space Agency ESF European Science Foundation FOSAM Forskningssamverkanskommittén FRN Forskningsrådsnämnden FRU Forskningsrådsutredningen HPD-rådet Rådet för högpresterande datorsystem HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet MFR Medicinska forskningsrådet NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket SAREC Styrelsen for u-landsforskning SIB Statens institut for byggnadsforskning

SJFR Skogs- och jordbrukets forskningsråd

SLU Sveriges lantbruksuniversitet STU Styrelsen för teknisk utveckling TCO Tjänstemännens Centralorganisation TFR Teknikvetenskapliga forskningsrådet

UHÄ Universitets- och högskoleämbetet

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40, Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa,A. 4l. Allmän behörighet för högskolestudier. U, . - Grön diesel miljö- ochhälsorisker.Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K, . - Långtidsutredningen1995,Fi. 43. Sambandet Redovisning Beskattning.Ju. . - Vårdenssvåraval. 44. Aktiebolagets organisation. Ju, . Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. S. 45. Grundvattenskytld.M. Muskövarvetsframtid. Fö. 46, Effektivarestyrning och rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakter arbetslösa.A. för i asylprocessen. A, , Pensionsrättigheter och bodelning.Ju, 47. Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. Fi, samt polislagen,Ju. ..Översyn skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler,K. av ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoser över statens inkomsteroch utgifter, Fi. l2 Mervärdesskatt Nya tidpunkterför 50. Kunskapsläget kärnavfallsområdet1995.M. . redovisning och betalning.Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N. 13. Analys av Försvarsmaktens ekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju. 14. Ny Elmarknad + Bilagedel,N. 53. Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen.Fö. 15.Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - 16. Socialt arbetemot prostitutioneni Sverige.S, och kommun. M. l7. Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden. A. 18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåner och sanktioner 19.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration. Fi. - 20, Utan stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationelltflygsäkerhets- 21. Staden vattenutanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U. 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 58.Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- - 23, Brist elektronikkomponenter. Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S, 24. GasmolnlamslårUppsala.Fö. 59.Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi 25. Samordnadoch integreradtågtrafik olika aspekter på modeller, finansiering r Arlandabanan och i Mälardalsregionen.K. och incitament,S, 26, Underhållsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid, Del A+B. S. Dcl A och Del B. S. 61 ,Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C. 27 .Regionalframtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne.M. 28. Lagen vissainternationella sanktioner 63. Översyn av skattereglerna för stiftelseroch ideella om en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk av försvarets 64. Klimatförändringari trafikpolitiken. K. resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning.Ju, 30. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. 66. Polisensanvändning av övervakningskameror vid 31. Ett vidareutvecklat miljöklassystemi EU. M. förundersökning. Ju. 32. IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi. Förslagtill nya samverkansformer. Ju. 68. IT-kommissionens arbetsprogram 1995-96,SB, 33. Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi. 34.Kompetens för strukturomvandling.A. 70.Allmännakommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappområdet. S. 71. Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för 36. Förmåneroch sanktioner en - samladredovisning. antagning till Universitetoch högskolor.U. Fi. 72. Svenskainsatserför internationell katastrof- och 37, Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analys och förslag. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolag för servicetill universitetoch 39.Somereflections on SwedishLabourMarket högskolor m.m. U. Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi. Några utländskaforskaressyn svensk 75.Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. A. arbetsmarknadspolitik.A. Arbetetill invandrare.A. .

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

77. Röster om EU:s regeringskonferens 108.Ny ellag. N. hearing med organisationsföreträdare, 109.Likvärdig utbildning lika villkor. U. debattöreroch forskare.UD. 110.Viljan att veta och viljan att förstå - 78. Den svenska rymdverksamheten.N. Kön, makt och den kvinnovetenskapliga 79. Vårdnad, boendeoch umgänge. JU. utmaningeni högreutbildning. U. 80. EU om regeringskonferensen 1996 l 1 Omvärld, säkerhet,försvar. institutionemas rapporter Frågor om EU:s andrapelareinför regerings- synpunkteri övriga medlemsländer.UD. konferensen1996.UD. - 81. Ny rättshjälpslag och andrabestämmelser om 112.Svensksjöfart näring för framtiden. rättsligt bistånd.Ju. + Bilagor. K. 82. Finansieringslösningarför Göteborgs-och 113.Friståendegymnasieskolor.U. Dennisöverenskommelsema. K. 114.Indirekt tobaksreklam.S. 83. EU-kandidater 12länder som kan bli EU:s 115.Ny lag om europeiskaföretagsrád.A. nya medlemmar.UD. 116.Jämställdhet mål i utvecklingssamarbetet. ett UD. 84. Kulturpolitikens inriktning. Ku. 117.Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställning i - 84. Kulturpolitikens inriktning i korthet. Ku. svenskoch europeiskkonkurrensrätt.Jo. - 85. Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. 118.Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. totalförsvarsplilctigas medinflytandeoch av deras 87. Försäkringsrörelsei förändring 3. Fi. socialaoch ekonomiskasituationunder 88. Den brukademångfalden.Del l+2. Jo. grundutbildningen.Fö. 89. Svenskari EU-tjänst.Fi. 119. Ändringar i hyresförhandlingslagen. 90. Kämavfall och Miljö. M. Hyresgästinflytandevid ombyggnad m.m. Ju. 91. Ett reformeratstraffsystem.Del I-III. Ju. 120.TV och utbildning. U. 92. EGzsarbetstidsdirektivoch desskonsekvenserFör 121.Riksdagen,regeringen och forskningen. U. det svenskaregelsystemet.A. 93. Omprövning av statligaåtaganden.Fi. 94. Personalaweckling,utbildning och beskattning. Fi. 95. Hälsodataregister Vårdregister.S. - 96. Jordensklimat förändras.En analys av hotbild och globalaåtgärdsstrategier.M. 97. Miljöldassning av snöskotrar.M. 98. 1990-taletsbostadsmarknad en första utvärdering.N. - 99. SMHI:s verksamhetsformK. 100.Hållbar utvecklingi landets fjällområden. M. l0l.Ett utvidgat EU möjligheteroch problem. - Sammanfattning av en hearingi augusti1995. UD. 102.MedborgarnasEU frihet och säkerhet - Frågor om unionenstredje pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 103.Föräldrar i självförvaltandeskolor. U. l04.Skattereformen 1990-1991.En utvärdering.Fi. 105.Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning m.m. N. 106.Rapporteringsskyldighet för revisoreri finansiella företag. Fi. 107.Avbytarverksarnhetens organisationoch finansiering.Jo.

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Staden vatten utan vatten. [21]

Radioaktivaämnen slår ut jordbruk i Skåne, [22] IT-kommissionensarbetsprogram 1995-96.[68] Brist elektronikkomponenter. [23]

Justitiedepartementet Gasmoln lamslár Uppsala. [24]

Civilt bruk av försvarets resurser Pensionsrättigheter och bodelning.[8] regelverken, erfarenheter, helikoptrar. [29] Nya konsumentregler. regleringen. [53] Samverkan för fred. Den rättsliga IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet, Svenskainsatser för internationell katastrof-och Förslag till nya samverkansformer. [32] tlyktinghjälp. Kartläggning,analys och förslag. [72] Ersättningför ideell skadavid personskada. [33] Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de Sambandet Redovisning Beskattning.[43] - totalförsvarspliktigas medinflytandeoch av deras Aktiebolagets organisation.[44] sociala och ekonomiskasituation under Tvángsmedel enligt 27 och 28 kap. RB grundutbildningen. 18] samt polislagen. [47]

Godtrosförvärv av stöldgods [52] Socialdepartementet

Näringslivets tvistlösning.[65] Várdens svåraval. Polisens användning av övervakningskameror vid Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen.[5] förundersökning.[66] Könshandeln. [15] Vårdnad, boendeoch umgänge.[79] Socialtarbetemot prostitutionen i Sverige. [16] Ny rättshjälpslag och andra bestämmelser om Homosexuell prostitution. [17] rättsligt bistånd.[81] Underhållsbidragoch bidrägsförskott, Ett reformerat straffsystem.Del l-III. [91] Del A och Del B. [26] Ändringar hyresförhandlingslagen. i Avgifter inom handikappomrádet. [35] Hyresgästinflytande vid ombyggnad m.m. [119] Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- roller och arbetsfältinom socialtjänsten. [58] Utrikesdepartementet Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi Lagenom vissa internationella sanktioner olika aspekter pá modeller, finansiering översyn. [28] - - en och incitament. [59] Rösterom EUzs regeringskonferens Kvinnofrid. Del A+B. [60] hearing med organisationsföreträdare, debattörer - Dokumentation och socialtjänstregister. [86] och forskare. [77] Várdregister. [95] regeringskonferensen 1996 Hälsodataregister- EU om Indirekt tobaksreklam. 14]

- institutionernasrapporter

synpunkter i övriga medlemsländer.[80] Kommunikationsdepartementet - EU-kandidater 12länder som kan bli EU:s - Samordnadoch integreradtågtrafik nya medlemmar. [83] Arlandabanan och i Mälardalsregionen.[25] Ett utvidgat EU möjligheteroch problem. - Älvsäkerhet.[40] Sammanfattningav en hearingi augusti1995. [101] Framtidsanpassad Gotlandstrañk.[42] Medborgarnas EU frihet och säkerhet - EG-anpassade körkortsregler. [48] Frågorom unionens tredje pelare inför regerings- Klimatförändringari trafikpolitiken. [64] konferensen 1996. [102] Allmänna kommunikationer för alla [70] Omvärld, säkerhet,försvar. - Finansieringslösningar för Göteborgs- och Frågorom EUss andrapelare inför regerings- Dennisöverenskommelserna. [82] konferensen 1996. [111] SMHlzs verksarnhetsform[99] Jämställdhetett mål i utvecklingssamarbetet. [116] Svensk sjöfart näringför framtiden. - Försvarsdepartementet + Bilagor. [112]

Muskövarvets framtid. [6]

Analysav Försvarsmaktens ekonomi.[13]

Ett säkrare samhälle. [19]

Utan stannar Sverige. [20]

Statens offentliga utredningar

1995 Systematisk förteckning

Finansdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Grön diesel miljö- och hälsorisker.[3] - Arbetsföretag En ny möjlighetför arbetslösa.[2] - Lángtidsutredningen1995. [4] Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa.[7] Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] Kompetensför strukturomvandling.[34] Översyn skattebrottslagen.[10] Someretlections av on Swedish LabourMarket Mervärdesskatt Nya tidpunkterför - Policy. [39] redovisningoch betalning.[12] Någrautländskaforskares syn svensk Förmåneroch sanktioner en samladredovisning.[36] arbetsmarknadspolitik.[39] - Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. [49] Effektivare styrningoch rättssäkerhet Förmåneroch sanktioner i asylprocessen.[46] - utgifter för administration.[56] Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.[55] Översyn skattereglernaför stiftelseroch ideella av Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv.[75] föreningar. [63] Arbete till invandrare.[76] Naturgrusskatt, m.m. [67] EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför Betaltjänster.[69] det svenskaregelsystemet.[92] Lägenhetsdata. [74] Ny lag europeiskaföretagsråd.[115] om Försäkringsrörelsei förändring 3. [87] Svenskari EU-tjänst. [89] Kulturdepartementet Omprövning av statligaåtaganden.[93] Konst i offentlig miljö. [18] Personalavveckling,utbildning och beskattning.[94] Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Skattereformen1990-1991.En utvärdering.[104] Kulturpolitikens inriktning. [84] Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella Kulturpolitikens inriktning i korthet. [84] företag. [106] Tjugo ârs kulturpolitik 1974-1994.[85]

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Ett renodlatnäringsförbud.[l] yrkesutbildning.[38] Ny Elmarknad Bilagedel.[14] + Allmän behörighetför högskolestudier.[41] Elförsörjning i ofred. [51] Förslag om ett internationelltflygsäkerhets- Den svenskaRymdverksamheten.[78] universiteti Norrköping-Linköping. [57] 1990-taletsbostadsmarknad Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för första utvärdering.[98] - en antagningtill Universitetoch högskolor. [71] Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad Ett aktiebolagför servicetill universitetoch konkurrensneutralitetvid offentlig prissättningm. m. högskolor m.m. [73] [105] Föräldrari självförvaltandeskolor. [103] Ny ellag. [108] Likvärdig utbildningpá lika villkor. [109]

Viljan att veta och viljan att förstå Civildepartementet

- Kön, makt och den kvinnovetenskapliga Regionalframtid + bilagor. [27] utmaningeni högreutbildning. [110] Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61] Friståendegymnasieskolor.[113] TV och utbildning. [120] Riksdagen,regeringenoch forskningen.[121]

Jordbruksdepartementet

Denbrukademångfalden.Del l+2. [88] Avbytarverksamhetens organisationoch ñnansiering.[107] Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställningi svenskoch europeiskkonkurrensrätt.[117]

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljödepartementet Alkylat och Miljöklassning av bensin.[30] Ett vidareutvecklat miljöklassystemi EU. [31] Grundvattenskydd. [45] Kunskapsläget kärnavfallsorruádet 1995.[50] Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat och kommun. [54] Ett renat Skane. [62] Kärnavfall och Miljö. [90] Jordensklimat förändras. En analys av hotbild och globala åtgärdsstrategier. [96] Miljöklassning av Snöskotrar. [97] Hållbar utveckling i landets fjällomráden. [100]

FRITZES

Beställningar: Fritzes kundtjänst, |06 47 Stockholm Fax 08-20 50 2 I Telefon 08-690 90 90 ,