Museerna

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

^ _

• •' • »

Fl T

l K J1seerna «SP • - I

' *'*'Vlp

MMAAV åMUSEFS

Betänkande av 1965 års musei- och utställningssakkunniga

R4

Tini1l

"f?l

Statens offentliga utredningar 1973:5 Utbildningsdepartementet

Museerna

Betänkande avgivet av 1965 års musei- och utställningssakkunniga •Stockholm 1973

ISBN 91-38-00255-8

Omslag efter foto från demonstrationståget i Stockholm den 1 maj 1963 Foto: Hernried Omslagsarrangemang: Håkan Lindström Tryck: Svenska Reproduktions AB, Stockholm 1973 Produktion och distribution: Allmänna Förlaget AB

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Arbetet inom 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) grundar sig på Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 mars 1965 till chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att utreda frågan om museiväsendet och verksamheten med riksutställningar. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 22 april 1965 såsom utredningsmän generaldirektören Lennart Holm, museichefen Bengt Hubendick, organisationsdirektören Elof Jerdenius, dåvarande stadsantikvarien Bo Lagercrantz, överintendenten Åke Meyerson, dåvarande överintendenten Carl Nordenfalk, konstnären Kurt Ullberger och direktören för statens försöksverksamhet med riksutställningar Gunnar Westin. Departementschefen utsåg Holm att vara ordförande och Meyerson att vara huvudsekreterare. De sakkunnigas uppdrag utvidgades genom beslut av Kungl. Maj:t den 17 mars 1967 till att också gälla frågan om kulturminnesvårdens organisation. Med anledning härav tillkallades samma dag förste antikvarien Margareta Biörnstad och landsantikvarien Sven E. Noreen såsom sakkunniga. Sedan Nordenfalk anhållit om befrielse från sitt uppdrag, utsågs den 17 januari 1969 museidirektören Karl Gunnar Hultén till ledamot i utredningen. Såsom experter åt utredningen förordnades den 10 april 1967 lagmannen Gunnar Ekblad och den 2 november 1967 intendenten Göran Bergengren samt avdelningsdirektören Björn Linn. Genom beslut den 22 april 1965, den 18 oktober 1965, den 30 september 1966 och den 20 januari 1969 förordnades byrådirektören Jan Hjorth, intendenten Eric Hedqvist, SOU 1973:5

antikvarien Eyvind Unnerbäck samt förste intendenten Bengt M. Holmquist att vara sekreterare åt de sakkunniga. Som arbetsbiträde hos kommittén har tjänstgjort bland andra Kerstin Helker (fr. o. m. den 16 december 1968). Utredningsuppdraget omfattar huvudområdena museiväsendet, riksutställningsverksamheten och konstdistributionen samt kulturminnesvården. Utredningen har tidigare överlämnat betänkandet Kulturminnesvård (SOU 1972: 45). De sakkunniga överlämnar härmed sitt betänkande rörande museiväsendets organisation. Till utredningen har i frågor som berör museiväsendet överlämnats följande framställningar och förslag för beaktande: Konstbildning i Sverige. Förslag till åtgärder för att främja svensk estetisk fostran. Förslag avgivet av 1948 års konstutredning (SOU 1956: 13). De av 1948 års konstutredning framlagda förslagen berör en rad av de områden, inom vilka MUS 65 framlägger förslag. Statens sjöhistoriska museum med förslag rörande museets konserveringsanstalt den 25 maj 1966. Förslaget har behandlats vid de överväganden som gjorts rörande verksamheten vid anstalten. Kungl. Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté med förslag den 5 oktober 1960 om utredning rörande nationalparksmuseum i Norrbottens län. Frågan om ett museum för nationalparkerna i Norrbottens län har ej tagits upp till särskild behandling, utan har främst beaktats i samband med de mer allmänna frågorna rörande regional naturhistorisk museiverksamhet. 3

Föreningen Medicinhistoriska museets vänner med framställning om statsbidrag för driften av medicinhistoriska museet den 20 oktober 1965. De särskilda frågorna om medicinhistoriska museets verksamhet och finansiering har ej kunnat inrymmas i de sakkunnigas utredningsarbete. Stiftelsen Silvanum med framställning om statsbidrag till driften av skogsinstitutionen Silvanum, Gävle, den 16 september 1965. Verksamheten vid stiftelsen och dess museum presenteras i korthet i betänkandet. Rapport till utbildningsdepartementet den 28 juni 1966 från överintendenten och chefen för nationalmuseet Carl Nordenfalk och professorn vid Stockholms universitet Sten Karling angående rekommendation från Comité International d'Histoire de 1'Art. Rekommendationen behandlar vården av de konsthistoriska monumenten. Härmed förenade frågor har behandlats i betänkandet. Promemoria rörande ett framtida museum i Skellefteå. Amanuens Peter Gustavsson. Maj 1969. De i skrivelsen redovisade planerna rörande ett museum i Skellefteå berör allmänna frågor, som beaktats i MUS 65:s arbete rörande den regionala museiorganisationen. Framställning den 3 mars 1970 från Statens Järnvägar med anhållan att 1965 års musei- och utställningssakkunniga får i uppdrag att utreda frågan om järnvägsmuseets fortsatta verksamhet. Förslag om järnvägsmuseets arbete och organisation framläggs

i betänkandet. Framställning den 18 juni 1971 från chefen för flygvapnet om direktiv för en militär flyghistorisk kommitté. Hithörande frågor har berörts i betänkandet. En närmare utredning rörande bl. a. flygvapnets museisamlingar förberedes av MUS 65. Förslag till organisation av verksamheten vid Skoklosters slott, avgivet av styrelsen för Skoklosters slott den 16 december 1971. Förslaget refereras och behandlas i betänkandet. Avsnittet 4.5 angående registrering av museisamlingar har utarbetats av utredningens expert Göran Bergengren. Byrådirektören vid statskontoret Göran Andrén har svarat för beräkningen av kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna nya organisationen för statens historiska museum och har därvid utarbetat avsnittet 6.2.5. De tabeller och grafiska framställningar i betänkandet som utvisar museernas ekonomi m. m. har utarbetats av civilekonom Gunilla Ericsson. De sakkunniga får i frågan om utredningsarbetets bedrivande i övrigt hänvisa till avsnitt 1.3 med bilaga 2. Samtliga ledamöter biträder de framlagda förslagen. Ett särskilt yttrande med reservation har dock avgivits av ledamoten Kurt Ullberger, s. 127, 254. Därjämte har en reservation lämnats av ledamoten Elof Jerdenius, s. 139. Stockholm den 17 januari 1973.

Lennart Holm Margareta Biörnstad Bengt

Hubendick

Karl Gunnar

Hultén

Elof Jerdenius Bo Lagercrantz

4 Åke Meyer son Sven E. Noreen Kurt

Ullberger

Gunnar

Westin lEricHedqvist

SOU 1973:5

Innehåll

Kapitel 1 Museiverksamheten. mitténs uppdrag

Kom9

1.1 Museiverksamhetens omfattning och innebörd 1.2 Direktiven 1.3 Utredningsarbetets bedrivande . . 1.4 Karaktären av de sakkunnigas förslag

9 11 13 14

Kapitel 2 Sammanfattning

2.1 Inledning 2.2 Museiverksamhetens mul och funktion 2.3 Verksamheten 2.4 Lokalresurser 2.5 Personal 2.6 Utbildning 2.7 Organisation 2.7.1 Allmänna överväganden . . 2.7.2 Förslag rörande de statliga museerna 2.7.3 Förslag angående specialmuseerna 2.7.4 Förslag angående universitetsmuseerna 2.7.5 Förslag om de regionala museerna 2.7.6 Centralorgan 2.8 Kostnader

16 Kapitel 3 Museernas utåtriktade samhet

21 22 22 23 23 24

verk-

3.1 Den utåtriktade verksamheten. Historik och nuläge 3.1.1 Den tidigare utvecklingen . 3.1.2 1948 års konstutredning . . 3.1.3 Aktuella tendenser . . . . 3.1.4 Samarbetet museum—skola 3.1.5 Museibesökarna 3.2 Förslag 3.2.1 Allmänna överväganden . . SOU 1973:5

16 17 18 19 20 20 20

27 27 27 28 29 34 36 37 37

3.2.2 Region- och lokalmuseernas utåtriktade verksamhet . . 3.2.3 Centralmuseernas utåtriktade verksamhet Kapitel 4 Samlingar 4.1 Museisamlingarnas dokumentariska funktioner 4.2 Samlingar — historik och nuläge . 4.2.1 Naturhistoriska samlingar . 4.2.2 Kulturhistoriska samlingar . 4.2.3 Konstsamlingar 4.3 Insamling och dokumentation — förslag 4.3.1 Naturhistoriska samlingar . 4.3.2 Kulturhistoriska samlingar . 4.3.3 Konstsamlingar 4.4 Föremålssamlingarnas vård . . . 4.4.1 Inledning 4.4.2 Konservering av naturhistoriskt material 4.4.3 Konservering och vård av föremål i konst- och kulturhistoriska samlingar . . . . 4.5 Registrering av museala samlingar 4.5.1 Nuläge 4.5.2 Försöksverksamhet . . . . 4.5.3 Förslag Kapitel 5 Organisation och finansiering 5.1 Tidigare utredningar och förslag . 5.1.1 1913 års fornminnesvårdskommitté 5.1.2 1930 års kulturminnesvårdssakkunniga 5.1.3 Utredningar om de arkeologiska samlingarna från Medelhavsländerna och Orienten 5.1.4 Nationalmuseiutredningen . 5.1.5 Landsantikvarieutredningen .

42 45 50 50 50 50 53 58 60 60 62 64 65 65 66

66 70 70 71 73

76 76 76 77

77 78 78

5.1.6 Antikvarieutredningen . . . 5.1.7 Riksdagsrevisorernas förslag 1972 om fastare styrning av utställningsverksamheten vid statliga institutioner . . . . 5.2 Museiväsendet i de nordiska grannländerna 5.2.1 Danmark 5.2.2 Norge 5.2.3 Finland 5.3 Det svenska museiväsendets organisation 5.3.1 Allmänt 5.3.2 Statliga museer 5.3.3 Kommunala museer . . . . 5.3.4 Enskilda museer 5.4 Medelstilldelningen 5.4.1 Allmänt 5.4.2 Statliga museer 5.4.3 Kommunala museer . . . . 5.4.4 Enskilda museer 5.5 Allmänna överväganden och förslag rörande museernas organisation 5.5.1 Särskilda frågor om konserveringsverksamhetens organisation

97 Kapitel 6 Förslag angående seerna

79 80 80 81 82 83 83 84 85 86 87 87 87 91 93

centralmu-

6.1 Allmänna förslag rörande medlen för verksamheten 99 6.2 Statens historiska museum . . . . 1 0 0 6.2.1 Nuvarande organisation . . 100 6.2.2 Principiella överväganden . 105 6.2.3 Förslag om självständig organisation 106 6.2.4 Organisatorisk struktur och personalbehov 110 6.2.5 Kostnadsberäkningar . . .120 6.3 Nationalmuseet med östasiatiska museet 121 6.3.1 Nuvarande organisation . . 1 2 1 6.3.2 Förslag om självständig organisation för moderna museet 122 6.3.3 Frågan om östasiatiska museets ställning 127 6.3.4 Vissa frågor rörande nationalmuseets organisation . . 128 6.3.5 Kostnadsberäkningar . . .132 6.4 Livrustkammaren, Hallwylska museet och Skoklosters slott . . . . 1 3 3 6.4.1 Livrustkammaren 133 6.4.2 Hallwylska museet . . . .134 6

6.4.3 Skoklosters slott 135 6.4.4 Förslag om gemensam organisation 137 6.5 Naturhistoriska riksmuseet . . .143 6.5.1 Nuvarande organisation . . 143 6.5.2 Vissa överväganden och förslag angående riksmuseets organisation 146 6.6 Statens sjöhistoriska museum . . 152 6.6.1 Nuvarande organisation . . 152 6.6.2 Vissa överväganden och förslag angående sjöhistoriska museets verksamhet . . . . 1 5 3 6.7 Etnografiska museet 156 6.7.1 Nuvarande organisation . . 156 6.7.2 Förslag 156 6.8 Medelhavsmuseet 158 6.8.1 Nuvarande organisation . . 158 6.8.2 Förslag om självständig organisation 160 6.9 Nordiska museet 162 6.9.1 Nuvarande organisation . . 162 6.9.2 Förslag 164 6.10 Tekniska museet 166 6.10.1 Nuvarande organisation . 166 6.10.2 Förslag 168 6.11 Stiftelsen Skansen 170 6.12 Armémuseet 172 6.12.1 Nuvarande organisation . 172 6.12.2 Förslag 173 6.13 Sveriges arkitekturmuseum . . . 1 7 5 6.13.1 Nuvarande organisation . 175 6.13.2 Förslag angående arkitekturmuseets ställning och uppbyggnad 175 Kapitel 7 Förslag angående vissa specialmuseer 178 7.1 Inledning 178 7.2 Dansmuseet, Drottningholms teatermuseum och Musikhistoriska museet 178 7.2.1 Nuvarande organisation . . 178 7.2.2 Förslag om personalförstärkningar och om ändrad ställning för Musikhistoriska museet 181 7.3 Millesgården, Thielska galleriet, Waldemarsudde och Zornmuseet . 182 7.4 Marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona 184 7.4.1 Nuvarande organisation . . 184 7.4.2 Vissa överväganden rörande verksamheten vid marinmuseet 185 SOU 1973:5

7.5 Vissa kommunikationshistoriska samlingar 187 7.5.1 Nuvarande organisation . . 187 7.5.2 Förslag 188

Kapitel 11 Personal- och utbildningsfrågor 237 11.1 Nuläge 237 11.2 Vissa allmänna överväganden . . 239 11.3 Utbildning 241

Kapitel 8 Universitetsmuseerna

Kapitel 12 Samordnings- och utvecklingsorgan 246 12.1 Förslag om centralorgan för samordnings- och utvecklingsfunktioner inom museiväsendet . . . . 246 12.2 Centralorganets uppgifter . . . 247 12.3 Centralorganets konstruktion . 250

. . .192

8.1 Inledning 192 8.2 De naturhistoriska universitetsmuseerna 194 8.3 De kulturhistoriska universitetsmuseerna 198 8.3.1 Särskilda förslag rörande Lunds universitets historiska museum 199 8.3.2 Särskilda förslag rörande museet för nordiska fornsaker vid Uppsala universitet . . 203

Kapitel 9 Region- och lokalmuseer

. 204

9.1 Allmänna överväganden 204 9.2 Huvudmannaskap 208 9.3 Förslag om statsbidrag till regionoch lokalmuseer 210 9.3.1 Allmänna utgångspunkter .210 9.3.2 Driftbidrag 213 9.3.3 Projektbidrag 218 9.3.4 Statsverkets kostnader m. m. 220 9.4 Kulturhistoriska museet i Lund . 220 9.4.1 Museets organisation . . . 220 9.4.2 Utredning rörande museets verksamhet och organisation 222 9.5 Varbergs museum 223 9.6 Göteborgs museer 225 9.6.1 Verksamheten vid de kommunala museerna i Göteborg 225 9.6.2 Förslag om särskilda statsbidrag 227 9.7 Skogsmuseet Silvanum 228 Kapitel 10 Lokalfrågor

Särskilt yttrande och reservation av ledamoten Kurt Ullberger 254 Bilagor: Bilaga 1. Promemoria med förslag till program för det utvidgade Arkitekturmuseet 256 Bilaga 2. Förteckning över remissvar och utlåtanden Tabellbilaga: tabell 1—8

avgivna 266 273

10.1 Lokalsituationen 231 10.2 Allmänna överväganden . . . . 232 10.2.1 Inledning 232 10.2.2 Museer och kulturcentra . 232 10.2.3 Fördelningen mellan skilda slag av lokaler 233 10.3 Förslag 234 10.3.1 Enskilda och kommunala museers lokalförsörjning . 234 10.3.2 De statliga museernas lokalförsörjning 234 SOU 1973: 5

1 Museiverksamheten. Kommitténs uppdrag

1.1 Museiverksamhetens innebörd

omfattning och

Beteckningen museum brukas för en rad institutioner av olikartad karaktär och med uppgifter av skilda slag. Gemensamt för dessa är en verksamhet baserad på samlingar av föremål, vilka bevaras för pedagogiska, vetenskapliga eller andra syften. Flertalet museer i Sverige rymmer ett material av företrädesvis kulturhistoriskt värde, vilket tjänar som kunskapskälla inom bl. a. arkeologi och etnologi. Museimaterialet är till stor del av dokumentarisk art och kan i många hänseenden jämföras med de vetenskapliga arkivens och bibliotekens samlingar. Betydande delar av museisamlingarna har bildats enbart med tanke på att tjäna som underlag för vetenskaplig forskning. Samlingarna av biologiskt och geologiskt material är sålunda endast i mindre utsträckning ämnade att vara skådesamlingar; de består huvudsakligen av objekt och preparat, som uteslutande är avsedda för vetenskapligt bruk. Som dokument från en given situation kan de, nu och i framtiden, ge möjligheter till kontroller bakåt i tiden. De fyller därigenom ett betydande praktiskt syfte. Konstmuseernas liksom i viss utsträckning även de kulturhistoriska museernas föremål är tillvaratagna på grund av de estetiska upplevelser de kan erbjuda. Samtidigt har många av föremålen ett uttrycks- och informationsvärde vid sidan härom. Eftersom SOU 1973:5

museernas föremål är tillvaratagna på grund av såväl sitt estetiska som sitt informativa värde, kan de bringas att fungera i ett bestämt pedagogiskt eller emotionellt syfte. Museiverksamheten kan schematiskt uttryckt indelas i förvärvs- och insamlingsfunktioner, bevarande och vård, bearbetning och forskning samt utåtriktat eller publikt arbete. De skilda museerna lägger tyngdpunkten vid olika grenar av verksamheten. Vid vissa av museerna domineras arbetet av tillfälliga utställningar, ofta med inlånat material. Inom ett stort antal museer bedrives en verksamhet med ett starkt inslag av aktuell debatt. Någon klar gräns kan i praktiken inte dras mellan museernas och andra kulturinstitutioners arbetsområden. Särskilt nära överensstämmer museiarbetet med viktiga delar av den publika verksamhet, som bedrives vid kommunala bibliotek, konsthallar och kulturhus. Den vetenskapliga verksamheten är speciellt omfattande vid de större statliga museerna, vilkas samlingar erbjuder underlag för en betydande primärforskning. Sitt proportionellt största omfång har denna fått vid naturhistoriska riksmuseet. Detta museum har vid sidan av en museiavdelning en särskild forskningsavdelning med sju sektioner, vardera under föreståndarskap av en professor. Den vetenskapliga aktiviteten vid de regionala museerna utgår ofta från ett lokalt bundet material. En betydande del av forskningen vid museerna bedrives med hjälp av särskilda anslag, vilka 9

ställs till förfogande av forskningsstödjande skilda organisationer, vilka bl. a. har till organ. uppgift att vara huvudmän för landsantikVanligen behöver endast en ringa del av varieorganisationernas tjänstemän. Landsanett museums samlingar regelbundet utnytt- tikvarierna är inom sina distrikt företrädare jas för utställningsändamål. I permanenta för riksantikvarieämbetet och har att inför utställningar, numera kallade basutställning- ämbetet ansvara för frågor rörande kulturar, belyses viktigare ämnen inom dess arbets- minnesvården. Museer vars chefer tillika är område. I anslutning till basutställningarna landsantikvarier förekommer i samtliga län söker man i allt större utsträckning utarbeta utom Stockholms, Kristianstads och Malmöstudiematerial, främst för skolans behov. hus län. I sistnämnda tre län liksom i GöteEtt som regel nödvändigt komplement till borgs och Bohus län saknas museer med utställningarna är vägledningar och katalo- länsomfattande verksamhet. Samlingarna ger för besökare. Under tiden efter andra vid länsmuseerna består vanligen av arkeovärldskriget har museerna i växande omfatt- logiskt material, kyrklig konst, samt förening presenterat tillfälliga utställningar. Des- mål från ståndssamhällets olika kulturella sa har vanligen haft en tydlig anknytning skikt. Flertalet har dessutom samlingar av till aktuella frågor, som gjort att de i sär- äldre och nyare konst. skild utsträckning kunnat väcka intresse hos Omkring 20 kommuner står som huvuden större publik. De ger därtill goda tillfäl- män för museer med vetenskaplig och publen att genom kortvariga lån av föremål från lik verksamhet. Flera av dessa har en budskilda museer med olika slag av material be- get, som möjliggör en ansenlig aktivitet lysa ämnen, vilka eljest endast skulle kunna inom skilda områden. En viss särställning behandlas från speciell synpunkt. De tillfäl- intar museerna i Göteborg. Den kommunala liga utställningarna anordnas ofta som vand- museiorganisationen är där uppdelad på ett ringsutställningar, vilka visas även utanför flertal institutioner, vilka på grund av sin museerna. De har därigenom fått väsentlig inriktning och omfattning brukar jämföras betydelse för museernas strävan att nå grup- med de statliga centralmuseerna. Göteborgsper av människor, vilka i annat fall har be- museerna har en sammanlagd nettodriftsgränsade möjligheter till kontakter med mu- budget år 1972 om 10,67 milj. kr. Också de seer och andra kulturinstitutioner. kommunala museerna i Malmö och HälAntalet anställda inom museiväsendet i singborg är av betydande storlek och inneSverige uppgår till omkring 1 500 personer, fattar liksom i Göteborg även funktioner varav ca 600 i statlig tjänst. Huvuddelen av på det naturhistoriska området. Stockholms denna personal är sysselsatt inom konst- kommuns museiverksamhet inskränker sig i och kulturhistorisk verksamhet. De anställda huvudsak till uppgifter rörande det egna ominom naturhistoriska museer uppgår sålunda rådets kulturhistoria. till endast ett hundratal. De årliga driftFördelningen av museernas resurser melkostnaderna för museiverksamheten kan lan olika delar av landet uppvisar en ansenuppskattas till ca 95 milj. kr., varav 45 milj. lig koncentration till Stockholm på grund av bestrides av statsmedel. Flertalet större mu- de statliga museernas verksamhet. seer med centralt ansvar för ett visst ämnesMuseernas vetenskapliga inriktning har område är statliga och sorterar under utbild- medfört, att den utåtriktade verksamheten ningsdepartementet. De benämnes central- kunnat hållas på en hög kvalitetsnivå. Betomuseer. ningen av forskningsuppgifternas betydelse Ett trettiotal större museer ägs och förval- har också i viss utsträckning rest krav på tas av föreningar eller stiftelser. En särställ- självständighet i förhållande till samhällsinning bland dessa institutioner intar länsmu- stitutionerna i övrigt: en strävan till oberoseerna, vilka är anknutna till den statliga ende av krav utifrån, som kan jämföras med kulturminnesvården och står under tillsyn universitetens vilja att själva avgöra forskav riksantikvarieämbetet. De drivs av en- ningens och studiernas inriktning. Detta syn10

SOU 1973:5

sätt har dock delvis modifierats. I och med att samhället ökat museernas resurser för utåtriktad aktivitet, har dessa börjat eftersträva vidgad kontakt med olika institutioner i samhället, i och för att tillgodose skilda avnämarområdens speciella behov. Museernas verksamhetsprogram har liksom museiväsendets organisatoriska struktur icke sedan tiden före andra världskriget varit föremål för en samlad översyn. I många fall är de skilda museernas organisation av förhållandevis hög ålder och har tillkommit som lösningar på problem under en tid med i väsentliga hänseenden andra krav än de som för närvarande gör sig särskilt gällande.

1.2 Direktiven

Direktiven för utredningens arbete redovisas i statsrådsprotokollen den 26 mars 1965 och den 17 mars 1967. Den 26 mars 1965 anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande: Det handlingsprogram för statens kulturpolitik som godkändes av 1961 års riksdag upptar som en av sina huvudpunkter en successiv utveckling av sådana åtgärder som syftar till att bredda kulturmiljön och förbättra den kulturförmedlande verksamheten. Som ett led häri ingår ett ökat stöd åt olika kulturinstitutioner som teatrar, bibliotek, museer m. fl. Medan skilda former för statliga stipendier och beställningar i första hand kommer de konstnärliga producenterna till godo, innebär de nämnda åtgärderna stöd framför allt åt distributionsoch konsumentsidan. Stimulans åt denna del av det kulturella fältet har alltmer framstått som önskvärd. Sedan länge har härvid riksteaterverksamheten spelat en avgörande roll för kulturspridningen på teaterns område. Den omfattande försöksverksamhet som sedan två år bedrivs med rikskonserter har på musiklivets område fungerat på liknande sätt. För att åstadkomma en bättre kulturförmedling på konstens område och det allmänt kulturhistoriska och det naturhistoriska fältet är det nödvändigt att skapa ökade möjligheter för en större allmänhet att få kontakt med våra museers föremålsbestånd. Vid sidan av en ökad och mer differentierad utställningsverksamhet måste en väl planerad upplysningsverksamhet, lämpad för skilda publikkategorier, komma till stånd. Härvid aktualiseras en ökning och samSOU 1973: 5

ordning av de nuvarande resurserna för de många skilda institutioner, museer och konstbildningsorganisationer m. m., som nu bedriver sådan verksamhet. 1948 års konstutredning redovisade i betänkandet "Konstbildning i Sverige" (SOU 1956: 13) en omfattande kartläggning av svenskt konstliv, där man bl. a. betonade konstmuseernas och konstbildningsorganisationernas roll även för skolans undervisning. Utredningen stannade emellertid företrädesvis vid allmänna önskemål om ökade insatser på det konstpedagogiska fältet. Sedan utredningen framlades har den utåtriktade verksamheten vid konstmuseerna och konstbildningsorganisationernas insatser i viss utsträckning ökat tack vare förstärkningar av de statliga bidragen. Denna utveckling av konstmuseernas och konstbildningsorganisationernas insatser på folkbildningens och skolundervisningens område har också en viss motsvarighet inom de centrala kulturhistoriska museernas och ett flertal av läns- och stadsmuseernas verksamhet. För länsmuseernas del har det statliga bidraget till vissa befattningshavares löner härvid varit av betydelse. Svårigheter föreligger likväl för museiväsendet och de olika konstbildningsinstitutionerna att med nuvarande organisation och resurser i den omfattning som är önskvärd ge den stora allmänheten och skoleleverna i hela landet den service som museernas föremålsbestånd i och för sig tillåter. Att ge vidgad kännedom om naturens och kulturens värld och att bidra till elevernas estetiska fostran är viktiga delar av grundskolans, det nya gymnasiets och fackskolans målsättning. De hittills föga utnyttjade föremålsbestånden i vissa museer bör kunna spela en roll för förverkligandet av såväl dessa mål som önskemålet om konkretion och åskådlighet i undervisningen. Folkhögskolan, folkbildnings- och ungdomsorganisationerna har visat, att behov och intresse föreligger för nya, aktiva studieformer, och har bl. a. utvecklat konstbildningsverksamheten i form av utställningsturnéer samt bildoch filmförmedling. Genom samverkan med övrig museiverksamhet bör vuxna medborgares behov av samhälls- och kulturorientering kunna tillgodoses ännu bättre. De kulturhistoriska museernas utåtriktade verksamhet är avsevärt mer begränsad än konstmuseernas. Det synes angeläget att den vidgas och att man därvid — med hänsyn till bl. a. skolan och bildningsarbetets behov — inriktar sig på att ofta samtidigt presentera föremål från många olika specialmuseer och samlingar. Beträffande föremålsbestånd, insamlings- och bevakningsområden samt i fråga om organisa11

tion är de svenska museerna av olika karaktär. De statliga museerna representerar dels konsten genom nationalmuseet med östasiatiska samlingarna samt vissa slottssamlingar, dels det kulturhistoriska materialet i vid mening genom statens historiska museum med medelhavsmuseet, etnografiska museet och statens sjöhistoriska museum, dels slutligen det biologiska och geofysiska materialet genom naturhistoriska riksmuseet. Med bidrag av staten drivs flera kulturhistoriska museer, nämligen stiftelserna Nordiska museet och Kulturhistoriska föreningens för södra Sverige museum i Lund. Kommunala kulturhistoriska museer och konstmuseer finns bl. a. i Göteborg (även naturhistoriskt museum), Stockholm, Malmö, Norrköping och Eskilstuna. De i allmänhet föreningsägda, företrädesvis med kommunala medel drivna länsmuseerna har såväl kulturhistoriskt föremålsmaterial som konstavdelningar. Den hittills i blygsam skala bedrivna riksbetonade utställningsverksamheten — antingen denna skett genom konstbildningsorganisationernas eller något enstaka museums vandringsutställningsverksamhet — har fått utnyttja lokaler av den mest skiftande kvalitet alltifrån moderna, rationellt utrustade utställningsutrymmen i nyuppförda länsmuseer eller nybyggda konsthallar till för utställningsändamål föga lämpade utrymmen i äldre samlingslokaler av skilda slag eller i skolor med skiftande resurser att bereda plats för utställningar. På många håll i landet tas i dag kommunala initiativ för att förbättra situationen i fråga om lokaler för bl. a. utställningsändamål. Under senare tid har diskussionen kring utställningsproblemen och därmed sammanhängande lokalfrågor ofta berört möjligheterna att ordna utställningslokaler som är centralt belägna i tätorterna inom byggnadskomplex, som fått beteckningen "kulturhus" och dit man avser att koncentrera olika slag av kulturell verksamhet såsom konserter, sceniska manifestationer, filmförevisningar m. m. Frågan om utställningslokalerna och dessas utnyttjande hör intimt samman med möjligheterna för vårt lands målare, skulptörer m. fl. att nå kontakt med allmänheten. Genom konstbildningsorganisationernas, museernas, framför allt länsmuseernas, och de lokala konstföreningarnas verksamhet har bättre möjligheter skapats för konstnärer att offentligt presentera och försälja sina verk. Även om dessa organisationer ofta kunnat erbjuda utställarna rimligare villkor än den privata konsthandeln samt kunnat ge allmänheten utanför de största städerna en möjlighet att se och förvärva god konst, är möjligheterna att förverkliga dessa önskemål alltför begränsade med nuvarande organisationsformer. Detta har bl. a. framhållits i en motion till 1964 års riksdag (11:289) 12

angående inrättande av en statlig riksbyrå för konstutställningsverksamheten. Motionärerna har angett en lösning som till sina huvuddelar sammanfaller med en väsentlig sida av den försöksverksamhet som jag i det följande vill föreslå. De problem som sammanhänger med olika åtgärder dels för anordnande av en för allmänheten, skolan och det fria och frivilliga folkbildningsarbetet allsidig utställningsverksamhet, dels för en decentraliserad utställningsverksamhet för att bereda konstnärerna utställningsoch försäljningsmöjligheter är av synnerligen stor räckvidd och bör ingående undersökas ur olika aspekter. Jag finner det därför erforderligt att särskilda sakkunniga tillkallas för det utredningsarbete som bör föregå ställningstaganden i dessa frågor. Jag finner det härvid angeläget, att parallellt med utredningsarbetet och till stöd för detta en försöksverksamhet bedrivs med utställningar på riksplanet. Jag förutsätter därvid att de tre konstbildningsorganisationerna, Riksförbundet för bildande konst, Folkrörelsernas konstfrämjande och Föreningen konst i skolan kommer att inordnas i denna verksamhet. Härigenom bör verksamheten i vad avser utställning av konst redan från början få möjligheter att nå ut till olika delar av landet. Verksamheten bör bedrivas i samarbete med konstnärernas sammanslutningar och med landets konstföreningar. Den för skolan avsedda utställningsverksamheten bör bedrivas i samråd med skolöverstyrelsen. I fråga om den del av utställningsverksamheten som avser förmedling av konst och konstupplevelser bör utredningsarbetet ta sikte på att närmare klarlägga de arbetsformer som kan vara mest lämpliga för att stimulera konstintresset. Av grundläggande betydelse är härvid att de utövande konstnärerna får möjlighet till att marknadsföra sina alster till en så bred allmänhet som möjligt. Utredningen bör i detta syfte närmare undersöka de nuvarande förhållandena på området, skapa överblick över utställningsverksamheten, inventera beståndet av utställningslokaler och kartlägga konstföreningarnas verksamhet som förmedlare av konst. Mot bakgrund av undersökningen bör de sakkunniga överväga om en riksutställningsbyrå bör inrättas och hur en sådan tillsammans med eventuellt andra åtgärder skall kunna verka för att ge hela landets befolkning bättre möjligheter att se och förvärva konst. De sakkunniga bör därvid överväga möjligheterna för administrativ samverkan med riksteatern och statens försöksverksamhet med rikskonserter. En utställningsverksamhet som den här avsedda ställer vissa särskilda krav på museiväsendet i dess helhet. De sakkunniga bör därför undersöka konsekvenserna härav för de nuvaSOU 1973: 5

rande museernas organisation och verksamhet liksom för landsantikvariernas ställning och verksamhet, i sistnämnda avseende särskilt med hänsyn till frågan huruvida deras uppgifter inom den museala sektorn bör skiljas från de kulturminnesvårdande uppgifterna. Härvid kommer frågor rörande museernas lokalresurser samt fördelningen av utrymmen för magasin och studiesamlingar liksom för permanenta och tillfälliga utställningar in i bilden. Likaledes bör de sakkunniga överväga möjligheterna för en rationalisering av verksamheten vid museernas konserveringsavdelningar och tekniska avdelningar samt i övrigt föreslå åtgärder för att effektivisera museiväsendet i dess helhet. Av vikt är slutligen att undersöka hur en intimare samverkan skall kunna ske mellan de statliga museerna och de föreningsägda och kommunala museerna. För närvarande är möjligheterna ofta begränsade att för en mer omfattande vandringsutställningsverksamhet disponera museernas föremålsbestånd. Jag har därför för avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att museernas föremål utan hinder av de begränsningar som för närvarande finns skall kunna utnyttjas i den här avsedda riksutställningsverksamheten. Om så visar sig lämpligt bör de sakkunniga redovisa sina resultat successivt. De sakkunniga bör under tiden för utredningsarbetet leda den försöksvis bedrivna utställningsverksamheten enligt av Kungl. Maj:t efter förslag av de sakkunniga utfärdade bestämmelser. De sakkunnigas uppdrag utvidgades år 1967 till att gälla även frågor om kulturminnesvårdens organisation. Den 17 mars 1967 anförde statsrådet Edenman, bl. a. följande: I enlighet med vad jag anfört i prop. 1967: 64 föreslår jag att 1965 års musei- och utställningssakkunniga får i uppdrag att göra nyss nämnda utredning om kulturminnesvården. En huvuduppgift för de sakkunniga blir att bedöma frågor som rör kulturminnesvårdens organisation såväl centralt som lokalt. De bör därvid eftersträva en rationell funktionsfördelning mellan olika organ. Särskilt bör konsekvenserna för riksantikvarieämbetets organisation beaktas. Eftersom det inom ramen för redan givna direktiv bl. a. åvilar de sakkunniga att utreda centralmuseernas organisation, bör även frågan om det organisatoriska sambandet mellan riksantikvarieämbetet och statens historiska museum prövas. De sakkunniga bör härvid nära samarbeta med den särskilde sakkunnige som tillkallats för att utreda frågor om sambandet mellan Vitterhetsakademien å ena SOU 1973:5

samt riksantikvarieämbetet och statens historiska museum å andra sidan. De sakkunniga bör under sitt arbete särskilt undersöka om gällande föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet i fråga om byggnadsminnesmärken och kyrkor m. m. kan moderniseras och förenklas. Riktpunkten för detta arbete bör vara att endast byggnader som har ett betydande kulturhistoriskt eller antikvariskt intresse blir föremål för en särskild administrativ behandling. Det bör dock påpekas att arbetsgruppen för översyn av byggnadsstyrelseorganisationen föreslagit att kulturhistoriska byggnader skall behandlas lika oavsett ägandeförhållandet. I sammanhanget vill jag vidare erinra om att arbetsgruppen föreslagit att ärenden angående sådana kyrkofastigheter som inte är jämförliga med byggnadsminnen skall behandlas som byggnads- och fastighetsfrågor i allmänhet. En närmare redovisning av de år 1967 meddelade direktiven har lämnats i de sakkunnigas tidigare avgivna betänkande Kulturminnesvård (SOU 1972: 45).

1.3 Utredningsarbetets

bedrivande

Utredningen har för förberedande behandling av olika problemkomplex uppdelat arbetet på särskilda arbetsgrupper. De sakkunniga har sammanträffat med representanter för en betydande del av de institutioner, som berörs av utredningens arbete. Synpunkter har inhämtats från bl. a. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och Göteborgs kommun. I en rad frågor har samråd ägt rum med statens kulturråd. Vid sammanträden med chefstjänstemännen vid statens historiska museum har diskussioner förts rörande förutsättningarna för att inom museerna övergå till programbudgetering. MUS 65 har haft att avge utlåtanden i ett stort antal ärenden. Dessa har gällt såväl betänkanden och utredningsförslag som ansökningar om bidrag. De medelsansökningar som remitterats till MUS 65 har i flertalet fall avsett bidrag av lotterimedel. I icke obetydlig utsträckning har de sakkunniga därjämte anmodats yttra sig över ansökningar om statliga driftsbidrag. Vidare har utlåtanden avgivits i frågor om planeringen av

lokalförsörjningen för statliga och vissa statsunderstödda museer. En förteckning över avgivna remissutlåtanden och övriga yttranden lämnas i bilaga 2, s. 265.

rektiven och har i huvudsak även lämnats utanför de av MUS 65 behandlade problemen. Museiverksamheten har studerats främst mot bakgrund av de krav, som ställs på museerna i deras egenskap av organ inom kul1.4 Karaktären av de sakkunnigas förslag turdistributionen. Åtskilliga av de problem, som granskats, berör emellertid även andra Det föreliggande betänkandet upptager de inom museiverksamheten viktiga funktiosakkunnigas förslag rörande museerna. Utner. Hit hör frågor rörande insamlingsverkredningen avser att redovisa sitt arbete i tre samhet samt registrering och vård av musärskilda betänkanden. De båda övriga beseimaterial. tänkandena rymmer förslag angående kulI betänkandet redovisas utredningens printurminnesvården och verksamheten med cipiella uppfattning om museernas uppgifter riksutställningar. Av dessa har det förstoch insatser inom kulturlivet. Mot bakgrund nämnda avgivits (Kulturminnesvård. Be- härav framläggs vissa direkta rekommendatänkande avgivet av 1965 års musei- och uttioner till statsmakterna. De senare omfatställningssakkunniga SOU 1972: 45). Utred- tar utom den statliga verksamheten inom ningens förslag rörande kulturminnesvårdens museisektorn även yrkanden om statligt stöd organisation innebär bl. a., att de uppdrag av till kommunala och enskilda museer. statlig karaktär, som ankommer på den nuDär så låter sig göras har lämplig tidvarande landsantikvarieorganisationen, över- punkt angivits för reformernas genomföranföres till länsstyrelserna. En förutsättning de. Det bör här, såsom även framhållits i för en sådan omorganisation är att utreddet föregående, observeras, att de förslag ningens här föreliggande förslag om stöd till som framlägges i utredningens betänkande länsmuseerna samtidigt genomföres. om kulturminnesvården får sådana konseUnder arbetet med de i direktiven ankvenser, att bl. a. nya bidragsformer för givna uppgifterna har utredningen i olika den regionala museiverksamheten samtidigt avseenden nödgats begränsa sitt arbetsombehöver införas. råde. För de viktigaste avgränsningarna beI flera frågor av teknisk eller i övrigt speträffande frågor om museiverksamheten ciell natur har utredningen stannat vid att skall här en redogörelse lämnas. konstatera problemens omfattning utan att MUS 65 har sett det som sin uppgift att ett slutgiltigt ställningstagande gjorts. Bl. a. belysa frågor av aktualitet för i princip alla har de sakkunniga pekat på en rad frågor, slag av museer. Med hänsyn till den vikt vilka bör behandlas inom ramen för den direktiven lägger vid problem rörande unframtida planeringen av museiverksamhedervisning och utställningsverksamhet för ten. För denna planering fordras ett samstora publikgrupper har de sakkunniga dock ordnade statligt organ, varom även förslag uteslutande ägnat sig åt de offentliga muframlägges. seernas arbete. Ett mindre antal av enskilda, Kulturhistoriska föreningen för södra Svestatliga eller andra företag ägda museer, vilrige har i egenskap av huvudman för Kulkas huvudsyfte ligger i deras good-willskaturhistoriska museet i Lund under senare år pande effekt, omfattas sålunda ej av utredarbetat under svåra ekonomiska förhållanningens förslag. Samlingar i privat ägo har den. En ingående utredning av museets oransetts falla utanför utredningsuppdraget. ganisation, verksamhet och ekonomi bör göEn med de naturhistoriska museernas akras. Genom beslut den 11 november 1971 tivitet nära förbunden verksamhet är den har en framställning av chefen för flygvapsom bedrives vid botaniska och zoologiska net om direktiv för en militär flyghistorisk trädgårdar. Dessa institutioner beröres ej i kommitté överlämnats till MUS 65 för att de till de sakkunniga lämnade utredningsditas i beaktande vid utredningsuppdragets

14 SOU 1973:5

fullgörande. De sakkunniga avser att sedan de avlämnat sina huvudbetänkanden framlägga närmare förslag rörande bl. a. Kulturhistoriska museet i Lund och ett militärt flyghistoriskt museum. Till grund för den statliga planeringen inom museiområdet redovisar de sakkunniga sin bedömning beträffande angelägenhetsgraderingen av olika resursbehov. De rekommendationer som framlägges om medelsökningar, bl. a. till ett antal statliga museer, är avsedda att gälla i första hand under fem-årsperioden 1974—1979 samt den därefter närmast följande tiden.

SOU 1973:5

2 Sammanfattning

2.1 Inledning Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet statsrådet Edenman meddelade den 12 mars 1965 de ursprungliga direktiven för utredningen och den 17 mars 1967 tilläggsdirektiv angående kulturminnesvården. Föreliggande betänkande som avhandlar museernas verksamhet är ett av kommitténs tre huvudbetänkanden. De båda övriga behandlar förslag rörande kulturminnesvården och verksamheten med riksutställningar. Av dessa har det förstnämnda avgivits (Kulturminnesvård. SOU 1972: 45).

2.2 Museiverksamhetens mål och funktion De sakkunniga har utgått från de övergripande mål som statsmakterna angivit för arbetet inom den offentliga kulturella sektorn. Med denna utgångspunkt har de analyserat museernas uppgifter som kulturinstitutioner. Museernas mål bör vara dels att erbjuda material och information som engagerar och stimulerar människornas intresse att aktivt deltaga i ett demokratiskt kulturliv, dels att genom vetenskaplig verksamhet medverka till förklaringar på de frågor, som uppställes av forskningen. Museernas funktioner är härvid av specialiserad karaktär; tyngdpunkten i den museala verksamheten vilar såväl inom den utåtriktade som inom den vetenskapliga aktiviteten på de konkreta 16

tingen. Upplysningsarbetet får sin särart genom de specifika pedagogiska möjligheter föremålen erbjuder. Utställningen i dess skiftande former bildar därför ryggraden i varje museiinstitutions utåtriktade aktivitet. Storleken och inriktningen av museernas vetenskapliga verksamhet inom olika ämnesområden måste givetvis bestämmas av den relevans och den betydelse det museala materialet anses ha i förhållande till övrigt forskningsmaterial. De naturhistoriska museernas forskningsarbete ägnas därför i första hand åt de systematiska och morfologiska vetenskaperna. Dessa museer har fått en snabbt ökande betydelse som dokumentationscentraler för miljöförändringar i naturen. Inom det humanistiska området är det de i vidare mening etnologiska, konsthistoriska och arkeologiska ämnesområdena som upptar den större delen. Gemensam för alla olika slag av museer är deras funktion som samhällets »minne»; de har till uppgift att bevara dokumentariska föremål, som möjliggör en forskning med perspektiv bakåt i tiden. Det är enligt de sakkunniga av vikt att museerna inom den utåtriktade verksamheten ej låter enbart inomvetenskapliga bedömningar vara avgörande. Med hänsyn till jämlikhetssträvandena måste museerna i programmet för den utåtriktade verksamheten knyta an till de frågor och problem som har aktualitet för envar. Härvid får de tillfälliga utställningarna en särskilt viktig SOU 1973:5

roll, eftersom de kan anknytas till allmänna debattfrågor och aktuella samhällsproblem. Mot bakgrund härav har de sakkunniga i sitt arbete ägnat särskild uppmärksamhet åt frågor rörande de verksamheter, som bidrar till att skapa ökad insikt och förståelse för problem rörande miljöresursernas fördelning och beträffande andra nationers och folks kultur. Under 1960-talets andra hälft bevittnades en utveckling av utställningstekniken, vilken framför allt demonstrerade den höga informationshalt, som ryms i koncentrerade utställningar med sparsamt urval av material och en koncis framställning av innehåll och tema. Utställningarna har även fått nya funktioner. Av särskilt intresse är de ofta tekniskt anspråkslösa utställningar som aktiva sammanslutningar och grupper av olika slag har gjort för att presentera fakta, formulera frågor och argumentera för debatt. Utställningarna har också ryckts ut ur museisalarna och blivit ett effektivt massmedium.

2.3 Verksamheten Museernas material som kunskaps- och upplevelsekälla skall stå alla olika grupper i samhället till buds. För att detta mål skall uppfyllas behöver en ökad del av de totala resurserna inriktas på sådana insatser, som direkt kommer publiken tillgodo. Stora grupper medborgare är på grund av de geografiska avstånden förhindrade att i sin vardag ta del av museernas utställningar och övriga alster. Den publika verksamheten behöver därför inriktas på att sprida utbudet av museernas insatser. De sakkunniga kommer att i ett särskilt betänkande framlägga förslag om vandringsutställningar på riksplanet (riksutställningar). Riksutställningars verksamhet är bl. a. avsedd att möjliggöra en bättre fördelning av de statliga insatserna mellan olika delar av landet. Publikundersökningar visar emellertid, att stora grupper av befolkningen också i storstadsområden och i andra tätortskoncentrationer har ringa kontakt med kulturinstituSOU 1973:5 2 — 23079

tionerna, bl. a. museerna. En av orsakerna till detta förhållande kan antagas vara, att museerna i otillräcklig utsträckning tagit hänsyn till dessa gruppers önskemål och behov. De sakkunniga föreslår därför en intensivare, ömsesidig kontakt mellan museerna och olika medborgargrupper. Samtidigt behöver museerna i den totala verksamheten söka åstadkomma en decentralisering, med biblioteken och övriga slag av kulturcentra som replipunkter. Enligt de erfarenheter som gjorts under senare år visar sig en utåtriktad verksamhet, i vilken utställningar ingår som en beståndsdel i en mer sammansatt verksamhet med olika slag av kulturmanifestationer, vara av väsentligt värde i försöken att vidga publikens intresse för den information och orientering, som inom olika ämnesområden lämnas av museerna. De sakkunniga rekommenderar därför en integrerad utåtriktad aktivitet. Denna bör inom det museala ämnesområdet även rymma naturhistorisk undervisning, liksom upplysning i aktuella naturvårds- och miljöfrågor. Över huvud är det av vikt att utbudet blir så allsidigt som möjligt och att också film, teater och musik bereds utrymme vid museerna. En rikare sammansatt utåtriktad verksamhet bör emellertid enligt de sakkunniga ej utesluta en specialisering inom den vetenskapligt dokumenterande verksamheten. De lokala och regionala museerna bör sålunda stödjas i sina initiativ till koncentration på lämpliga insamlingsområden. Genom en intensiv insamling inom ett bestämt ämneseller materialområde får museets samlingar och därmed även den utåtriktade verksamheten en profilering och fördjupning, som ökar deras pedagogiska värde. Viss specialiserad insamling bör vid regionmuseerna kunna utsträckas till att omfatta större geografiska områden. En specialisering av insamlingsverksamheten innebär en rationell arbetsfördelning mellan centralmuseer och övriga museer, varigenom centralmuseerna avlastas ett växande insamlingsansvar. Vissa allvarliga frågor i tiden måste få en effekt på museernas inriktning. Särskilt påtagligt är detta inom de naturhistoriska

museerna eller avdelningarna, vilka fått en delvis ändrad roll genom den pågående naturförstörelse som undergräver basen för människans egen existens på jorden. Naturoch miljöförstörelse bottnar i bristande medvetenhet om människans egen biologiska natur, om hennes biologiskt betingade beroenden och begränsningar, om hur hon är infogad i ekosystem inom biosfärens i praktiken slutna system. Kunskap om ekologi och om den ekologiska bakgrunden till miljöförstöring och mänsklig biologisk obalans är för närvarande viktigare än någonting annat för att människan inte skall göra det omöjligt för kommande generationer att leva vidare på jorden. Alla informationsmedier måste engageras i att sprida upplysning om detta, även museer. Bland dessa har naturhistoriska museer eller avdelningar en självklar roll i sammanhanget. Men också kulturhistoriska och andra museer kan på olika sätt bidra till upplysning om att människan inte kan leva vidare med en accelererande folkökning, en stigande förbrukning av energi och ändliga naturtillgångar och en ökande avfall spröd uktion med följande miljöförstöring och undergrävande av den biologiska primärproduktion, som människan är helt beroende av för sin existens.

större utsträckning än för närvarande organiseras och planeras jämsides med insamlingsarbetet. De sakkunniga rekommenderar också ett ökat samråd mellan museerna och representanter för forskningen. Resurser bör även skapas för en förbättrad forskarservice, bl. a. genom central registrering av museimaterialet. Museerna bör erbjuda universiteten ökade möjligheter att i undervisningen i bl. a. arkeologiska och naturhistoriska discipliner utnyttja ett större föremålsmaterial. I Sverige liksom utomlands har konstaterats, att en väsentlig förbättring av samlingarnas vård är nödvändig. För att hindra förstörelse av väsentliga kulturminnen erfordras en genomgripande upprustning av museernas konserveringsorganisation. För att frigöra resurser vid museerna föreslås utgallring av mindre viktigt kulturhistoriskt material, bl. a. av vissa äldre samlingar med otillräckligt dokumenterade föremål.

2.4 Lokalresurser

Många museers verksamhet bedrives i äldre lokaler, vilkas standard ej motsvarar den nuvarande aktivitetens inriktning och omDe sakkunniga föreslår att riksmuseet, fattning. som bör vara ett centrum för systematisk Framför allt de regionala museerna anforskning, skall ha att svara för den lång- ses böra tillmätas en roll som allmänna kulsiktiga dokumentationen av utvecklingen i turcentra. För mindre museers del torde en naturen samt tjäna som bas för naturvårds- lokalisering till kulturhus vara rationell. Ett undersökningar. Samtidigt rekommenderas alternativ härtill är kulturcentra med säratt länsmuseer och övriga allmänna museer skilda byggnader för olika institutioner som erhåller resurser för naturhistorisk verksam- har vissa gemensamma lokaler för publiken. het. Dessa museer bör dock inom detta omUtredningen redovisar överväganden röråde icke bedriva en mer omfattande insam- rande fördelningen mellan skilda slag av loling utan härvidlag närmast fungera som kaler i museerna. Härvid påvisas ett behov filialer, vilka kan svara för begränsade upp- av ökade utrymmen för service till allmängifter till tjänst för riksmuseet. Den huvud- heten samt förbättrade inre kommunikatiosakliga uppgiften för de mindre museerna ner, bl. a. med hänsyn till de rörelsehindbör inom det naturhistoriska området gälla rade. En stor del av museerna behöver för utställningar och museiundervisning. att kunna öka sin utställningsaktivitet erI frågan om den vid de kulturhistoriska hålla särskilda nya utrymmen för tillfälliga museerna bedrivna vetenskapliga verksam- utställningar. I gengäld torde ofta en minskheten framhålls betydelsen av att bearbet- ning av de för basutställningarna avsedda ning och systematisering av samlingarna i utrymmena vara angelägna. Vården av mu1S

SOU 1973:5

seisamlingarna försvaras bl. a. av otillräckliga eller bristfälliga magasinsutrymmen. De sakkunniga konstaterar behovet av centrala depåer för förvaring av museisamlingar. Statens stöd till nybyggnader av enskilda och kommunala kulturinstitutioner utgår främst i form av lotterimedelsanslag. Någon ny form för statligt stöd till kommunalt och enskilt byggande inom museisektorn har ej befunnits erforderlig. Planering och genomförande av lokalförsörjningen för flertalet statliga museer åvilar byggnadsstyrelsen. Denna har i sin Lokalf örsörjningsplan 1971 översiktligt redovisat lokalsituation och lokalplanering för flertalet av de museer för vilka den har lokalhållningsansvar. En sammanställning av de investeringskostnader som anges i planen ger vid handen, att den erforderliga upprustningen av de statliga museerna medför en total investering om över 100 milj. kr. De sakkunniga framhåller i anslutning till de av byggnadsstyrelsen redovisade behoven av genomgripande förbättringar och planering för tillgodoseende av de statliga museernas lokalförsörjning, att i första hand etnografiska museet och naturhistoriska riksmuseet behöver erhålla ökade lokalresurser. Planeringen för de statliga museernas lokalförsörjning behöver göras i samverkan mellan byggnadsstyrelsen och ett organ med samlad översikt över de statliga museernas verksamhet. Det av utredningen föreslagna statens musei- och utställningsråd bör därför ha att inom sin planerande verksamhet lämna underlag för byggnadsstyrelsens verksamhet inom detta område samt att utarbeta förslag till angelägenhetsgradering av åtgärder inom lokalförsörjningen.

2.5 Personal Personalen vid museerna består av vetenskapligt utbildade tjänstemän jämte tekniska och övriga biträdande medarbetare. Utom ämnesteoretisk sakkunskap finns vid de större institutionerna även teknisk och administrativ kompetens. Det konstateras SOU 1973:5

emellertid att personalresurserna är starkt otillräckliga. En förstärkning bör främst ske genom ökad tillgång till assistenter och biträden, som kan avlasta den vetenskapligt utbildade personalen rutingöromål och sysslor, som ligger utanför dess sakkunskap. Flertalet museitjänstemän har att svara för uppgifter av starkt skiftande karaktär. En större specialisering fordras med hänsyn till de växande kraven inom olika områden. De nuvarande länsmuseichefsbefattningarna, vilka är kombinerade med landsantikvarietjänst, bör enligt vad som föreslås i utredningens förslag rörande kulturminnesvårdens organisation upphöra. Enligt detta förslag bör länsstyrelserna inträda som regional myndighet för kulturminnesvården. Länsmuseerna får härigenom en mer specialiserad funktion med insamling, dokumentation och information som sina huvudsakliga arbetsområden. De kommer att kunna ställas under ledning av chefer, vars huvudsakliga kompetens ligger inom det museala området. Vidare bör den vetenskapliga verksamheten till viss del koncentreras, främst till centralmuseerna och vissa övriga museer med större resurser inom olika j specialområden. Härigenom kan ansvaret för de vetenskapliga uppgifterna i ökad om-1 fattning läggas över på tjänstemän, som huvudsakligen är verksamma inom dokumentation och undersökningsarbete. Som en konsekvens av förslaget, att den naturhistoriska sektorn förstärkes, kommer behovet av biologer inom museiväsendet att öka. Beträffande merit- och kompetenskraven för högre tjänster befinnes de nuvarande kraven på vetenskaplig meritering behöva bibehållas, samtidigt som dock även pedagogisk meritering föreslås ge behörighet till chefsbefattningar. För dessa befattningar behöver avseende även fästas vid administrativ erfarenhet. Aspiranterna till museimannayrket har begränsade möjligheter att efter avslutad universitetsutbildning erhålla grundläggande praktisk erfarenhet av specialiserat museiarbete. Antalet amanuenstjänster vid centralmuseerna föreslås därför öka. 19

Den nuvarande lönestrukturen vid museerna omfattar ett stort antal tjänster med lägre löner och små befordringsmöjligheter. Det föreligger stort behov av medarbetare på assistentnivå med gymnasieutbildning och vidare utbildning inom museiyrket. För att en tillfredsställande rekrytering av assistenter och kvalificerade biträden skall bli möjlig föreslås ett ökat antal tjänster inrättas med villkor motsvarande lönegraderna A 16—A 20.

2.6 Utbildning

Utredningsarbetet har icke omfattat de närmare frågorna rörande utbildningen av museipersonal, utan har här stannat vid vissa allmänna överväganden. Den vetenskapliga utbildningen för museitjänstemän är förlagd till universiteten, vid vars filosofiska fakulteter finns två utbildningslinjer vilka är avsedda för studerande med inriktning på verksamhet vid konst- eller kulturhistoriska museer. Försöksvis får grundkurs om högst 20 poäng i museiteknik anordnas vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm. I övrigt saknas särskild för verksamheten vid museer avsedd undervisning. De av konstn ärsutbildningssakkunniga framlagda förslagen till undervisning vid formhögskolor rymmer emellertid utbildningsvägar, som bildar en lämplig grund för konstpedagogiskt verksam personal (SOU 1970: 66). Konstnärsutbildningssakkunniga kommer därtill att utarbeta förslag rörande utbildning av vissa konservatorer. För många mindre grupper, bl. a. konservatorer inom naturhistorisk museiverksamhet, kommer den nödvändiga yrkesutbildningen att behöva ges inom museerna. Samtidigt har en stor del av den redan verksamma personalen behov av en vidareutbildning, som ökar möjligheterna till ett yrkesmässigt kunnande, vilket utvecklas i takt med de nya krav som ställs på museerna. Särskilt stort är behovet av vidareutbildning för den i vid mening pedagogiskt verksamma personalen. För att tillgodose de anställ-

das olika utbildningsbehov fordras en centralt planerad, till museerna knuten kursverksamhet.

2.7 Organisation 2.7.1 Allmänna överväganden De större statliga museerna liksom även nordiska museet är ställda direkt under Kungl. Maj:t. Undantag är statens historiska museum, som lyder under Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien. Flertalet leds av styrelser vars ledamöter är förordnade av Kungl. Maj:t. Många statliga museer av mindre storlek, bland vilka universitetsmuseerna bildar en särskilt viktig grupp, ingår som avdelningar i större organisationer och saknar särskild styrelse. De kommunala museerna lyder antingen under kulturnämnder eller under speciella museinämnder. Huvuddelen av länsmuseerna tillhör kulturhistoriska föreningar, som har till uppgift att bedriva kulturminnesvård och museiverksamhet. Beslutande organ inom dessa sammanslutningar är årsmöte, styrelse och förvaltningsutskott. Också ett antal övriga kulturhistoriska museer ägs av föreningar. Andra enskilda museer förvaltas av stiftelser. De lokala och regionala museerna är självständiga institutioner med en i förhållande till centralmuseerna helt oberoende ställning. Länsmuseerna är emellertid underkastade inspektion av riksantikvarieämbetet. Under de senare åren har med stor tydlighet framkommit, hur betydelsefullt det är att museerna i sitt arbete åtnjuter frihet och oberoende. Museerna har sina viktigaste uppgifter inom en informativ verksamhet. En väsentlig förutsättning för att denna skall ge ett värdefullt resultat är, att museichefer och övriga tjänstemän tillåts arbeta under eget ansvar. Principen härom kan komma i strid med uppfattningen om de kommunala nämndernas politiska ansvar. SOU 1973: 5

De sakkunniga vill för sin del förorda, att kommunerna begagnar kommunallagens möjligheter att delegera beslutanderätten i enskilda frågor rörande museiarbetet till tjänstemän och övriga anställda. Museiverksamhetens utveckling, med dess strävan att tillgodose nya krav från samhälle och publik, föranleder behov av allt större resurser. Samtidigt behöver tidigare mål och program omprövas. Stora fordringar ställs i detta läge på kompetent och insiktsfull ledning. En viktig uppgift i frågan om verksamhetsutvecklingen har museernas styrelser. MUS 65 förordar att museerna som regel bör stå under styrelser med betydande lekmannainslag och med företrädare för olika organ inom utbildning och undervisning. Som ett led i strävandena att fördjupa företagsdemokratin föreslår MUS 65, i första hand beträffande de statliga museerna, att personalen bör ges representation i styrelserna. I uppdelningen av ansvaret mellan centrala och övriga museer har det befunnits ändamålsenligt, att tyngdpunkten i de statliga centralmuseernas verksamhet liksom hittills ligger på vetenskapliga och andra uppgifter, som förutsätter större, specialiserade resurser. Centralmuseerna bör bl. a. ha att svara för konservering av museimaterial samt att bedriva utvecklingsarbete i olika former. Inom utställningsarbetet bör en större del bestå i produktion av vandringsutställningar i samarbete med riksutställningar. De lokalt och regionalt verksamma museerna bör som sina främsta funktioner ha att tillgodose det lokala kulturlivets behov av museimaterial. Beträffande organisationen av den för närvarande underdimensionerade konserveringsverksamheten föreslås en utbyggnad av ateljéer och anstalter vid central- och länsmuseer. Verksamheten bör bedrivas med hänsyn dels till kraven på löpande vård och tillsyn inom varje enskild institution, dels till behovet av särskilda, mer komplicerade åtgärder av speciell natur. För den senare funktionen förordas en vid centralmuseema bedriven uppdragsverksamhet, vilken ställs till övriga museers förfogande. SOU 1973:5

2.7.2 Förslag rörande de statliga museerna Statens historiska museum som för närvarande ingår i samma organisation som riksantikvarieämbetet, föreslås på grund av sina i förhållande till ämbetet särskilda funktioner bilda ett självständigt museum med egen styrelse. Museet som har fyra egna och fem med ämbetet gemensamma avdelningar bör få fyra avdelningar: en vetenskaplig och en museal avdelning jämte en teknisk avdelning samt Kungl. myntkabinettet. Till museet bör även föras det för riksantikvarieämbetet, vitterhetsakademien och historiska museet gemensamma biblioteket. Museet föreslås erhålla väsentligt förstärkta personella resurser. Det avses härigenom få förutsättningar att bättre uppfylla målen, främst inom det vetenskapliga området samt i fråga om samlingarnas vård. Museet bör samtidigt bli i stånd att lämna mer regelbunden service till bl. a. de regionala museerna. Nationalmuseet med östasiatiska museet rymmer i dag vid sidan om huvudinstitutionen också två mindre institutioner, nämligen moderna museet och östasiatiska museet. Moderna museet bör enligt förslag av nationalmuseet ombildas till ett fristående museum. MUS 65 stöder detta förslag. Särarten hos moderna musets verksamhet har jämte en rad övriga faktorer gjort, att detta kommit att framträda som ett museum vid sidan om nationalmuseet. I sina allmänna överväganden har MUS 65 utgått från att varje institution bör ha ett så stort mått av självständighet som möjligt. Det anses mot denna bakgrund vara av värde, att den av nationalmuseet föreslagna delningen genomföres. Ett flertal gemensamma funktioner som bl. a. biblioteksservice och konservering bör dock omhänderhas av nationalmuseet. Moderna museet bör organiseras som ett centralmuseum, direkt underställt Kungl. Maj:t. Beträffande det i nationalmuseets organisation ingående östasiatiska museet föreslås inga ändringar utöver att den särskilda nämnden för detta museum bör indragas. Nationalmuseet står under ledning av en

chef som äger att ensam besluta i ärenden i föreslås endast begränsade organisatoriska vars prövning han deltagit. Enligt MUS 65 förändringar. Stiftelserna Nordiska museet bör museet ställas under ledning av en sty- och Tekniska museet föreslås övergå i statrelse, vilken även skall överta de uppgifter, lig ägo. Det stiftelseägda Sveriges arkitektursom tidigare åvilat östasiatiska museets museum som hittills haft karaktär av specialnämnd. museum med begränsade funktioner inom För såväl nationalmuseet som moderna arkitekturens område föreslås få ett vidgat museet bedöms vissa resursförstärkningar arbetsfält omfattande den moderna av mänvara erforderliga. niskan danade miljön som helhet. Det bör Hallwylska museet, livrustkammaren och samtidigt ges ställning som statligt centralSkoklosters slott har ett material av i stort museum. sett gemensam karaktär. Dessa museer föreslås ingå i en större organisation, bestående 2.7.3 Förslag angående specialmuseerna av en vetenskaplig avdelning och en museiavdelning. Beträffande organisationen av de olika statRiksmuseet som under 1960-talet varit liga och statsunderstödda specialmuseerna föremål för en genomgripande omorganisa- föreslås endast begränsade ändringar. Mution består av en forsknings- och en musei- sikhistoriska museet i Stockholm tillhör Muavdelning, vilka förestås av en prefekt, sikaliska akademien. Kraven på service från respektive en museidirektör. Det föreslås museet, framför allt från skolhåll, har under få en för båda avdelningarna gemensam senare år ökat starkt. Museet behöver ges chef, som bör vara ordförande i riksmu- ökade statliga medel för verksamheten och seets styrelse. bör i samband därmed övergå i statlig ägo. Riksmuseet skall fungera som centrum för Stort intresse har under senare år, icke långsiktig dokumentation av naturutveck- minst bland amatörer, ägnats åt att tillvaralingen samt tjäna som bas för dokumente- ta material och bilda museisamlingar som rande naturvårdsundersökningar. Inom des- belyser fortskaffningsmedlens och kommunisa områden föreligger en rad utvecklings- kationernas utveckling under 1900-talet. uppgifter. Verksamheten inom museets Även inom olika statliga organ har ansenforskningssektor kan väntas komma att suc- liga samlingar bildats. De största av dessa cessivt genomgå väsentliga förändringar. tillhör Statens Järnvägar, vid vars museum Det är i nuvarande läge framför allt av i Gävle förvaras en samling som bland anvikt att museet kan bevaka utvecklingen nat rymmer ett 70-tal fordon av olika ålder. inom naturvårdsforskningen och samtidigt Järnvägsmuseets verksamhet bekostas helt fylla sin roll i detta sammanhang. En växan- med medel av Statens Järnvägars trafikinde naturvårdsforskning ställer krav på för- täkter. Kostnaderna bör enligt de sakkunnibättrad taxonomisk service från riksmuse- ga bestridas med anslag å riksstaten. I fråets sida. Utvecklingen inom biologin sker för gan om museets organisation har det visat närvarande med utomordentlig snabbhet. sig ändamålsenligt att järnvägsmuseet ligger Samhället har stort behov av information kvar under Statens Järnvägars förvaltning. om de rön som görs av forskningen inom MUS 65 kommer senare att i särskilt detta område. Riksmuseet har ansvar för sammanhang framlägga förslag rörande de att en snabb och adekvat orientering läm- flyghistoriska museifrågorna. nas härom. De sakkunniga framlägger förslag till förstärkningar av riksmuseets personal, vilka är avsedda att ge museet ökade 2.7.4 Förslag angående universitetsförutsättningar att fylla sina uppgifter mot museerna bakgrund av de utvecklingslinjer och aktuella krav som här refererats. De till universiteten hörande museerna arI frågan om de övriga centralmuseerna betar med otillräckliga resurser. Beträffan-

22 SOU 1973:5

de verksamheten vid de naturhistoriska universitetsmuseerna förordar de sakkunniga i anslutning till tidigare förslag av 1965 års biologiutredning en närmare samverkan med riksmuseet. Ett samarbetsorgan med representanter för riksmuseet, Göteborgs naturhistoriska museum och universitetsmuserna bör inrättas. De arkeologiska museisamlingarna i Uppsala och Lund föreslås bli organisatoriskt samordnade med de större kulturhistoriska museerna Stiftelsen Upplandsmuseet resp. Kulturhistoriska museet i Lund (Kulturen). I frågan om de närmare problemen vid en sammanslagning av Lunds universitets historiska museum och Kulturen har de sakkunniga påbörjat en särskild utredning.

2.7.5 Förslag om de regionala museerna Länsmuseerna som i dag samtidigt är museiinstitutioner och administrativa organ för den statliga kulturminnesvården, föreslås bli avlastade den senare funktionen. På grund av behovet av ökad statlig planering och verksamhet inom kulturminnesvården har de sakkunniga funnit en väsentlig förstärkning av resurserna härför vara nödvändig. Uppgifternas art gör att en inordning av kulturminnesvården i den statliga regionala planeringen i länsstyrelserna är nödvändig. Länsstyrelserna föreslås få till uppgift att även bli myndighet för frågor rörande fornoch byggnadsminnesvården. Kommunernas intresse för att bevara och vårda kulturhistoriskt värdefulla inslag i den offentliga miljön fordrar en nära tillgång till vetenskaplig expertis. Kommunala och enskilda museer med kulturhistorisk kompetens har därför en viktig roll som sakkunnigorgan i kommunernas arbete inom den fysiska planeringen. De bör därvid utnyttjas för inventeringar till underlag för förslag till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla miljöer samt för uppgifter rörande vård och restaurering av kulturhistoriska byggnader och fornminnesområden. I betänkandet förordas för det regionala museiväsendets del en organisation, som baSOU 1973:5

seras på museer med länsomfartande verksamhet. Beträffande dessa museer har framlagts en modell, utformad på grundval av de generella behov, som befunnits särskilt angelägna. En viss likformighet måste sålunda kunna krävas bl. a. i frågan om den service, som skolan skall kunna erhålla från museernas sida. Länsmuseernas nuvarande personalresurser är av varierande omfattning. Vid några av länsmuseerna består den handläggande personalen av endast två tjänstemän, medan flera andra har en långt större stab. Enligt den framlagda modellen bör länsmuseerna i organisatoriskt avseende vara uppdelade på en undervisningsenhet och en allmän enhet. Den förra enheten bör ha att svara för museets undervisning och övriga publika aktiviteter. Den bör även få ansvar för den av de sakkunniga föreslagna, för länsmuseerna nya uppgiften att bedriva information på det naturhistoriska området. Till den allmänna enhetens upgifter föreslås höra insamling och dokumentation samt vård och underhåll av samlingar. Denna enhet skall därtill ha att svara för länsmuseets uppgifter inom kulturminnesvården och därvid ha att lämna service till bl. a. länsstyrelserna samt att biträda kommunerna bl. a. i angelägenheter, som rör vården av kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Beträffande de enskilda och kommunala museerna måste de sakkunnigas direkta förslag i huvudsak inskränka sig till att gälla frågor rörande det statliga stödet till dessa institutioners arbete. Härjämte har dock förslag med karaktären av rekommendationer framlagts. Sålunda förordas, att de länsmuseer vilka tillhör enskilda föreningar, ställs under huvudmannaskap av stiftelser. Även kommunala museer föreslås få att, där så är lämpligt, inleda regional utställnings- och undervisningsverksamhet i samarbete med landstingen.

2.7.6 Centralorgan I yttranden över antikvarieutredningens förslag (SOU 1965: 10) berördes av flera remissinstanser frågan om behovet av en över23

instans för hela museiväsendet. De frågor som är bestämmande för den statliga museiverksamhetens planering beredes på departemental nivå. Museiväsendet saknar i dag en gemensam kontaktpunkt för kommunikation med företrädare för verksamhet och planering inom de områden med vilka museerna har att samverka. För att samhällets resurser för museiverksamhet skall bli så väl utnyttjade som möjligt fordras en övergripande planering och fortlöpande omprövning av mål och program. En samordnad bedömning av hela resurstilldelningen framstår därvid som eftersträvansvärd. Ett flertal uppgifter inom museiväsendet är för närvarande på väg att anta sådan storlek, att de för att kunna realiseras fordrar större insatser än museerna kan prestera var för sig. De sakkunniga föreslår att ett centralt administrativt organ inrättas, vilket skall ha att fullgöra planerings- och samordningsfunktioner. Dess uppgifter skall främst bestå i att verkställa beredningar till underlag för Kungl. Maj:ts beslut rörande anslagstilldelningen inom musei- och utställningsområdet. Det skall härvid ha att efter remiss avge utlåtanden över statliga och andra museers äskanden om statsmedel. I egenskap av kontaktorgan skall det företräda museiväsendet inför myndigheter och organisationer. Det skall även samordna information rörande museväsendet samt centralt svara för de åligganden Sverige påtager sig i samarbetet med internationella organ med verksamhet inom museifältet. Det föreslagna organet bör enligt de sakkunniga få formen av ett råd jämte kansli. Till rådet bör enligt de sakkunniga knytas de beredningsorgan och arbetsgrupper, vilka rådet efter hand finner lämpligt att inrätta för att lösa större utvecklings- och planeringsfrågor. Den i betänkandet föreslagna centrala registreringen av museisamlingar förutsattes bli gemensam för landets museiväsen i dess helhet. För detta ändamål fordras en särskild central för registrering med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Denna föreslås bli knuten till musei- och utställningsrådets organisation. 24

2.8 Kostnader En ökning av resurserna till museiväsendet fordras framför allt för att en utåtriktad verksamhet skall kunna bedrivas i en sådan omfattning, att museernas samlingar och vetande når ut och kan tillgodogöras publiken. Det är i första hand angeläget, att de regionala museerna får möjlighet att öka sin information och service till allmänheten. Regionmuseerna bör ges rollen av aktivt verkande kulturcentra, samtidigt som de bör bli i tillfälle att även medverka i planläggningen av kulturverksamheten på läns- och kommunnivå. Inom varje län bör också finnas en verksamhet med cirkulerande utställningar. För centralmuseernas del har de sakkunniga funnit det vara särskilt angeläget att föreslå sådana reformer, som ger dessa bättre förutsättningar att uppfylla målen inom den vetenskapliga verksamheten och inom de funktioner, som omfattar service till övriga museer. Centralmuseerna För att realisera av MUS 65 föreslagna reformer och för att tillgodose övriga angelägna behov behöver anslagen till statlig museiverksamhet höjas med uppskattningsvis omkring 20 procent, häri ej inräknat av penningvärdeförändringarna föranledda höjningar. Jämte anslagshöjningar för att förstärka personalen vid vissa museer fordras även att de statliga museernas omkostnadsanslag höjes. Såsom framgår av det föregående föreslås i betänkandet, att statens historiska museum skiljs från riksantikvarieämbetet och vitterhetsakademin. Det föreslås erhålla väsentligt förstärkta personella resurser för att härigenom öka omfattningen av verksamheten inom det vetenskapliga området samt i frågan om samlingarnas vård. Den nuvarande personalen med omkring 50 medarbetare bör under det nya museets första verksamhetsår ökas till 70 anställda medförande en lönekostnad, som uppgår till 3 972 000 kr. Den totala anslagsökningen för museets del beräknas till 1,8 milj. kr. SOU 1973: 5

den lämpliga storleken av detta bör utgångspunkten vara, att länsmuseerna skall erhålla förutsättningar att bygga upp en basorganisation för en efter hand med hänsyn till behoven expanderande verksamhet. Detta bidrag bör tillförsäkra länsmuseerna en större del av kostnaderna för driften av basorganisationen. Driftkostnaderna för denna kan uppskattas till 150 000 kr. Statens del av de härför erforderliga medlen föreslås uppgå till 75 000 kr per län och år. Länsmuseerna har liksom en rad övriga Regionala museer lokala och regionala museer ansvar för samRegion museernas utåtriktade aktivitet är av lingar av synnerligen stort värde. Dessa bestarkt varierande omfattning. Flera av läns- höver fortlöpande berikas och utvecklas. museerna saknar möjlighet att bedriva en Man bör dessutom räkna med att regionpublik verksamhet, som förmår nå mer än museerna genom specialiserad dokumentabegränsade grupper. Enskilda och kommu- tion inom bestämda ämnesområden i växannala museer med regional eller lokal verk- de utsträckning kommer att ta ansvar för samhet föreslås göras rustade att i väsent- riksomfattande insamling och därigenom i ligt ökad utsträckning möta anspråken på viss utsträckning avlasta centralmuseerna. en dynamisk utställnings- och undervisnings- De regionala museerna kommer enligt de i aktivitet. De behöver genom en rörlig, ut- betänkandet givna förslagen att få betydanåtriktad verksamhet tillgodose behoven i oli- de uppgifter till tjänst för den statliga kulka orter i de regioner, inom vilka de har turminnesvården. Till dessa museers serviceatt arbeta. Inom många delar av landet är uppgift hör därtill i många fall att tillhandadock resurserna hårt ansträngda. En mer hålla material för högre undervisning och betydande expansion på detta område har forskning samt att direkt medverka inom som förutsättning, att ekonomiskt stöd här- undervisningen vid universitet och lärarhögtill lämnas icke endast från kommuner och skolor. Det bör mot denna bakgrund vara ett landsting utan även från statens sida. statligt ansvar att tillförsäkra länsmuseerna Museernas regionala utställningsverksamhet och övriga service till publiken bör i grundläggande resurser för kulturhistorisk första hand dimensioneras i förhållande till dokumenterande verksamhet. Därför förebefolkningens storlek. Kostnaderna för en slås ett årligt bidrag som hjälp till avlönanrörlig verksamhet som når invånarna i regio- de av en tjänsteman med vetenskaplig och nens olika delar, beror emellertid samtidigt museal erfarenhet inom de kulturhistoriska på befolkningens geografiska fördelning; museernas ämnesområden. Detta bidrag fökostnaderna för den service museerna skall reslås i ett första skede uppgå till ett årligt lämna torde bli väsentligt högre i glesbygds- belopp om 75 000 kr per län. Göteborgs kommun svarar genom den områden än i tätbefolkade områden. MUS 65 har prövat olika vägar för en statsbi- vid dess museer bedrivna verksamheten för dragsgivning, som tar hänsyn till befolk- uppgifter, som till särskilt stor del tillgodoningens fördelning inom olika län. En bi- ser för riket gemensamma intressen. De dragsgivning på denna grund har dock be- större av Göteborgsmuseerna har sålunda funnits alltför svårgenomförbar. Det fram- ansvar för vården av ett material av består i stället som lämpligt, att statens stöd tydelse för forskning och kulturinformation till den regionala utåtriktade museiverksam- med aspekter långt utanför lokal synvinkel. heten får formen av ett i varje län utgående Den ekonomiska insats i museiverksamhelika stort årligt bidrag. Vid beräkningen av ten, som görs av Göteborgs kommun, får be-

De föreslagna förstärkningarna av riksmuseets personal medför en ökning av kostnaderna, som belöper sig till omkring 1 milj. kr per år. Av övriga mer betydande av MUS 65 föreslagna anslagsökningar för de statliga centralmuseernas del bör nämnas en ökning med omkring 700 000 kr per år för etnografiska museet. Totalt beräknas kostnaderna för reformer m. m. vid centralmuseerna uppgå till omkring 9 milj. kr.

SOU 1973:5

traktas som motiverad i första hand med tanke på kommunens egna behov. Som kulturcentra lämnar museerna en samhällsservice, som är nödvändig i en stad av Göteborgs storlek. Det får anses ligga i kommunens omedelbara intresse att bedriva en museiaktivitet av den större omfattning, som förekommer i Göteborg. Statsmakterna måste likväl enligt MUS 65 erkänna Göteborgsmuseernas roll som institutioner med mer än en rent kommunal uppgift. Ett statligt stöd har därför ansetts vara angeläget. Utan att därmed lämna ett definitivt förslag om storleken av de medel som från statens sida bör ställas till Göteborgs kommuns förfogande för museiverksamhet, vill utredningen såsom en förberedande rekommendation förorda en bidragssumma om 2 milj. kr. per år.

Projektbidrag Även museer med jämförelsevis stor årlig omslutning saknar tillräckliga medel för projekt utanför den ordinarie verksamheten. Däri ligger ett allvarligt hinder för ett rationellt utnyttjande av museernas resurser. Sålunda är de ickestatliga museerna vanligen förhindrade att starta tillfälliga projekt av större omfattning, vilka de eljest är väl ägnade att genomföra. Genom att avstå härifrån hindras de i sin utveckling. Statligt stöd föreslås därför kunna ges för tidsbegränsade projekt gällande såväl insamlings- och dokumentationsupgifter som vård av samlingar. Inom det publika verksamhetsområdet är det av väsentligt värde, om museerna kan starta sådana försöksprojekt, vilkas resultat kan bli vägledande för utvecklingen. Det är likaledes angeläget att staten kan lämna stöd till samhälls- och beteendevetenskapliga undersökningar i frågor rörande museernas kontakter med publiken. De sakkunniga räknar med ett sammanlagt behov av projektmedel uppgående till 3 milj. kr. per år. Härav beräknas ca 1 milj. kr. erfordras för statlig museiverksamhet och återstoden för regionala och lokala museer med enskild eller kommunal huvudman. 26

Musei- och

utställningsrådet

De årliga kostnaderna för statens musei- och utställningsråd omfattande avlöningar, reseersättningar, lokalkostnader och expenser beräknas uppgå till ett belopp om sammanlagt 750 000 kr. Kostnaderna för driften av en till musei- och utställningsrådet knuten särskild central för registrering av museisamlingar samt avgifter för utnyttjande av datamaskin m. m. beräknas uppgå till omkring 570 000 kr. MUS 65 har år 1972 för dagspressannonsering och för utgivande av en broschyr genom beslut av nämnden för samhällsinformation erhållit 250 000 kr. Det är av vikt att en fortsatt kontinuerlig, till allmänheten riktad information kan bedrivas i form av större kampanjer. De sakkunniga föreslår därför att en årlig summa om 300 000 kr för informationsåtgärder bör stå till museiväsendets förfogande. Vidare föreslås att medel bör beräknas för vidareutbildning av museipersonal. Inledningsvis fordras ett belopp om 25 000 kr.

SOU 1973:5

3 Museernas utåtriktade verksamhet

3.1 Den utåtriktade verksamheten. och nuläge

Historik

3.1.1 Den tidigare utvecklingen De offentliga museerna med vetenskapliga och folkbildande uppgifter är en historiskt sen företeelse. De samlingar som bildades under 1600- och 1700-talen hade visserligen ett värdefullt innehåll men fungerade ej som museisamlingar i vår tids mening. I Sverige får den publika verksamheten en mer betydande storlek först under senare hälften av 1800-talet. Av särskilt intresse är utvecklingen vid statens historiska museum under denna tid. Dess besöksstatistik uppvisade då ansenliga tal. Antalet besök som under 1870-talet hållit sig mellan 20 000 och 30 000 årligen steg under 80- och 90-talen till mellan 60 000 och 70 000 per år. Den stora publiktillströmningen var resultatet av en medveten strävan från museets sida. Särskild betydelse hade det att man fr.o.m. 1884 höll öppet även under söndagarna. De båda forskarna Hans Hildebrand och Oscar Montelius ägnade stort arbete åt att i skrift popularisera resultaten av sitt banbrytande vetenskapliga arbete. De hade också i uppgift att demonstrera samlingarna för besökare. Den vikt museiledningen tillmätte denna gren av museiarbetet framgår av att Montelius fortsatte sina föreläsningar för allmänheten, en timme i veckan, ännu sedan han år 1907 blivit riksantikvarie och chef för museet. SOU 1973:5

I svenskt museiliv framstår Artur Hazelius som den betydelsefulle nydanaren. Av största vikt var hans pedagogiska syn. Redan före sina museala initiativ hade han gjort insatser inom skola och folkbildning. Hans publikinriktade åtgärder kom tydligast till uttryck på Skansen där folkdansuppvisningar, marknadsdagar och fester vid årets olika högtider från begynnelsen varit ett väsentligt inslag i verksamheten. Nordiska museets byggnad stod inte färdig vid Artur Hazelius bortgång år 1901. Den debatt rörande nordiska museets verksamhet, som fördes åren 1901—1905, belyser frågor som under lång tid varit centrala i svensk museidiskussion. Den har redovisats av Ernst-Folke Lindberg i uppsatsen Gunnar Hazelius och Nordiska museets installationsfråga (Rig 1957). Artur Hazelius son Gunnar ansåg att museet skulle rikta sig till den stora allmänheten och icke till kretsen av fackmän och specialister. Striden skulle, om än efter vissa kompromisser, komma att avgöras till förmån för hans motståndare; Nordiska museets utställningar kom under åren 1905—1907 att i stor utsträckning ordnas i enlighet med strikt vetenskapliga principer. Styresman för museet var under denna tid arkeologen och konsthistorikern Bernhard Salin. Till stor del valdes utställningsföremålen för att belysa olika stadier i en stilhistorisk utvecklingsprocess. För den vanliga museibesökaren torde det ha varit svårt att få större ut-

byte härav, icke minst som etiketteringen var ytterst knapphändig. Den av Salin genomförda exponeringsprincipen satte under lång tid sin prägel på Nordiska museet. Den kom dessutom att bli den ledande, då en rad museer i landet under 1900-talets förra del installerades i sina lokaler. Lindberg har i sitt ovan nämnda arbete även belyst vissa drag i Gunnar Hazelius verksamhet som chef för Skansen. Under dennes tid gavs tillstånd för föreningar och organisationer att där ordna sammankomster. Tanken var att den historiska miljön skulle svara för anknytningen mellan det förflutna och nuets problem. Vid ett evenemang på Skansen år 1902 hade Frisinnade landsföreningen bedrivit polemik i rösträttsfrågan. Denna händelse föranledde den borgerliga pressen att ge Skansenledningen en allvarlig tillrättavisning för politiserande tendenser. Nordiska museets nämnd beslöt med anledning härav att frågan om tillstånd att anordna sådana fester, som avvek från hittills följda program, skulle underställas nämndens prövning. Med början år 1907 anordnades på Skansen varje den 1 maj en folkfest. Den uppfyllde visserligen kraven på politisk neutralitet men kom, genom att den var anordnad samtidigt med demonstrationsmötena på Gärdet, att stå i motsats till arbetarrörelsens manifestationer. Medborgarfesterna på Skansen den 1 maj avskaffades år 1928. Först 1947 beslöt Nordiska museets nämnd, att i stort sett varje sammanslutning skulle få anordna fester och evenemang på Skansen.

3.1.2 1948 års konstutredning Frågan om en på moderna pedagogiska principer baserad utställningsverksamhet vid museerna togs upp till behandling av 1948 års konstutredning. I dess betänkande Konstbildning i Sverige (SOU 1956: 13) behandlades visserligen i första hand frågor, som berör arbetet inom konstens område. Förslagen hade dock en större räckvidd. Konstutredningen framhöll att den utställningstekniska metoden behövde utveck28

las med hänsyn till besökarnas skiftande kulturella bakgrund och träning. Besökarna kan i allmänhet inte assimilera mer än en begränsad mängd intryck, varför det borde vara angeläget, att överflödet av föremål i museernas utställningar reducerades. En viktig förutsättning för besökarnas möjlighet att tillgodogöra sig museernas utställningar är att lokalerna erbjuder en viss bekvämlighet och trivsel. Omfattande åtgärder för att i detta hänseende förbättra museerna ansågs nödvändiga. Konstutredningen erinrade om resultaten av en år 1952 vid Nordiska museet gjord publikundersökning, vilken bl. a. visat, att de högre socialgrupperna företett en betydande överrepresentation bland museets publik. Utredningen konstaterade med anledning av de genom denna undersökning gjorda erfarenheterna, att fakta om publiken måste bli i hög grad vägledande för museernas framtida pedagogiska politik. Utredningen tog också upp frågan om i vilken utsträckning museerna bör sträva efter att med hjälp av en populärt anpassad politik nå ett stort antal besökare. Det ansågs viktigt att bedöma effekten av verksamheten inte endast efter statistiska normer. Man borde även räkna med värdet av att med en avancerad undervisning nå en mindre publik. Man varnade för att museerna i syfte att dra till sig en större publik och fungera som "community centers" kunde förlora sin egentliga funktion. Konstutredningen rekommenderade en aktivitet med sikte på att nå utanför de initierades skara genom samarbete med fackföreningar och andra yrkesorganisationer, föreningar och klubbar. Den direkta museiundervisningen måste vända sig till organiserade grupper; endast om publiken kommer i grupper, där medlemmarna hålls samman av gemensamma kulturella eller sociala intressen, är det möjligt, konstaterade konstutredningen, att ge en speciellt anpassad vägledning. Bland direkta av 1948 års konstutredning föreslagna åtgärder var en utbyggnad av nationalmuseets vandringsutställningsverksamhet. Denna borde utom större utställningar även omfatta mindre, på skärmar exponeraSOU 1973:5

de kollektioner, som kunde gå ut till arbetsplatser, folkhögskolor och föreningar. Nationalmuseet borde få till uppgift att i samarbete med folkbildningsorganisationerna ordna kurser för ledare i konstbildningsverksamhet. Museet borde söka få fram broschyrer, kataloger och publikationer av större intresse för genomsnittsbesökaren. Man framhöll betydelsen av att nationalmuseet genom samarbete med pressen, radion och televisionen sökte öka allmänhetens intresse för museet. I frågan om museerna i övriga landet ansåg konstutredningen, att dessa borde nyttjas pedagogiskt bättre än som skedde. De borde bli centra för en i egen regi bedriven vandringsutställningsverksamhet, som skulle komma bl. a. skolorna, arbetsplatserna och Folkets hus tillgodo. Konstutredningens förslag ledde inte till några direkta beslut av statsmakterna. Utvecklingen kom dock i många avseenden att följa de av utredningen givna rekommendationerna.

3.1.3 Aktuella tendenser Inom en rad av de kulturhistoriska museerna har under 1950- och 60-talen speciell uppmärksamhet ägnats relationen mellan permanenta och tillfälliga utställningar. En pionjärinsats på detta fält liksom när det gäller publikundersökningar i museer gjordes vid Nordiska museet 1952. Besökarnas dominerande hemhörighet i socialgrupp 1 samt museets begränsade geografiska räckvidd konstaterades. Samtidigt fastställdes de tillfälliga utställningarnas funktion som attraktion. Man fann att de drog publiken till museet och att denna samtidigt begagnade tillfället att studera de permanenta utställningarna. En särskild undervisningsavdelning har sedan 1929 ingått i Nordiska museets organisation. Museet fick sin sal för tillfälliga utställningar 1947 och har där och även i andra lokaler inom museibyggnaden drivit en omfattande och uppskattad utställningsverksamhet. Effekten på besökstillströmningen har varit god. SOU 1973:5

Tidigt fästes uppmärksamheten vid frågan, hur stor arbetsinsats som var rimlig för var och en av dessa tillfälliga utställningar. Man noterade konflikten mellan intresset för snabba växlingar och de insatser som dessa fordrade. Kulturhistoriska utställningar av den mer traditionella formen kräver omfattande förarbeten. Antalet besökare på stationära tillfälliga utställningar blir ofta för lågt för att motivera kostnader och arbetsinsats. Dessa problem aktualiserade intresset för att sprida även kulturhistoriskt material i vandringsutställningar, vilket förutsätter en speciell teknik, som på senare år särskilt utvecklats av de sakkunnigas försöksverksamhet med riksutställningar. Stockholms stadsmuseum har under 1960talets senare del utvecklat en egen utställningspolicy, som delvis dikterats av ett nödläge. Otillräckliga resurser i förening med det förhållandet att museibyggnadens utställningslokaler länge varit disponerade för andra verksamheter har drivit museet att utveckla en utställningsverksamhet med små och föga kostsamma utställningar. En intensiv aktivitet utvecklades, i stor utsträckning i samarbete med intressegrupper utanför museet. Framgången med denna verksamhet har varit stor. De nämnda intressegrupperna har bestått av skilda tillfälliga opinionsgrupper, studenter, byalag, aktionsgrupper samt fotograf- och konstnärskollektiv. Utställningarna har i stor utsträckning varit ägnade stockholmska miljöproblem men också miljöfrågor av större räckvidd liksom även sociala frågor. De har väckt stor uppmärksamhet och lockat publiken, i takt med att museet utvecklat sina rutiner då det gäller evenemang av skilda slag, debatter, teach-ins etc. Denna verksamhet har givit intressanta belysningar av museets möjlighet att trots knappa egna resurser fungera som estrad för samhällsfrågor. En tämligen regelbunden produktion av vandringsutställningar förekommer vid flera av de större centralmuseerna. Stor omfattning har denna verksamhet vid nationalmuseet, vars avdelning för depositioner har som ett av sina särskilda åligganden att sva29

Anta! besök

2 000 000

Besök på vandringsutställningar inom landet 1 500 000 -

1 000 000

Besök på museerna 500 000 -

-65 -66 65/66

-67 66/67

-68 67/68

-69 68/69

-70 69/70

ar budgetår

Figur 1 Besöksfrekvensen vid de statliga museernas utställningar inkl. Nordiska museet och Tekniska museet under åren 1965/66—1969/70.

ra härför. Sålunda kan som exempel nämnas att museet budgetåret 1970/71 lät fem utställningar i olika format cirkulera i landet. Även vid naturhistoriska riksmuseet, Nordiska museet, statens historiska museum och Sveriges arkitekturmuseum ingår iordningställandet av vandringsutställningar som en del av arbetet. Från centralmuseerna utsända utställningar bildar i dag ett icke oväsentligt inslag i region- och lokalmuseernas program för publiken. Figurerna 1 och 2 visar besöksfrekvensens ökning vid centralmuseernas utställningar under tiden 1965/66—1969/70. Det framgår av figurerna, att en växande andel av centralmuseernas publik består av besökare på vandringsutställningar. Produktion av regionalt ambulerande utställningar inleddes vid länsmuseet i Karl30

stad år 1952. Under åren fram till och med 1958 framställdes en ny vandringsutställning årligen. De var avsedda att visas på olika orter inom Värmlands län. Innehåll och aspekt varierades inom ramen för ett länsmuseums olika ämnesområden. Särskild uppmärksamhet väckte den år 1958 i samarbete med länsavdelningen i Karlstad av landskommunernas förbund anordnade utställningen Subtopia. År 1959 saknades emellertid medel för en fortsatt produktion av vandringsutställningar, varför denna gren av museets verksamhet för en tid nedlades. Den har emellertid ånyo igångsatts och med hjälp av större resurser fått ökad omfattning. Från länsmuseet i Umeå distribuerades med början år 1957 sporadiska vandringsutställningar. År 1965 inleddes med stöd av SOU 1973:5

Procentuella andelen av totnla besöksfrekvensen

10090 80 - | 70 - | 60 Besök på på museerna

50 40-^ 30 20 -

Besök på vandringsutställningar inom landet

W -

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

budgetår

Figur 2 Procentuella sammansättaingen av besöksfrekvensen vid de statliga museernas utställningar inkl. Nordiska museet och Tekniska museet, 1965/66—1969/70.

statsbidrag en länsomfattande studie-, undervisnings- och utställningsverksamhet. Till service för skolorna utanför Umeåområdet produceras utställningar avsedda för användning i undervisningen. Inom verksamheten med vandringsutställningar för vuxna har museet kontakt med kommuner, föreningar och bildningsorganisationer. Bl. a. genom konferenser med representanter för mottagarorganisationerna och med den personal, som lokalt svarar för utställningsverksamheten, söker man erhålla synpunkter på bl. a. turnéplaner och lämpliga arrangemang i anknytning till utställningarna. Museet producerade exempelvis år 1968 sju egna vandringsutställningar och distribuerade inom länet även två utifrån hämtade utställningar. År 1964 tilldelades länsmuseet i Luleå statsbidrag för en regional studie-, undervisnings- och utställningsverksamhet. Inledande SOU 1973: 5

försök härmed hade gjorts redan föregående år. Länsmuseet i Luleå har under den därpå följande tiden försett Norrbottens län med en betydande mängd vandringsutställningar samt bedrivit vidsträckt föreläsningsverksamhet. I distributionen ingår såväl egna som utifrån hämtade utställningar. Antalet besökare per år vid vandringsutställningarna har sedan 1965 varierat mellan 50 000 och 175 000. Till bilden av den utåtriktade regionala verksamheten vid Norrbottens museum hör också den organiserade samverkan, som inletts med museerna i Arjeplog, Jokkmokk och Kalix. En verksamhet med vandringsutställningar startades vid Dalarnas museum (Falun) 1968, delvis med statsstöd i form av medel för anskaffning av utrustning. Mottagare är kommuner och studieorganisationer. 1969 kunde det till landsantikvarieorganisationen i Älvsborgs län knutna Väners31

borgs museum inleda regionala vandringsutställningar. Det skedde med stöd av Nordiska museet, som utfäste sig att ställa material till förfogande. Ytterligare ett antal regionala museer har under 1960-talet med stöd av bidrag från landstingen inlett verksamhet med vandringsutställningar. Samarbete har i stor omfattning etablerats med länsbildningsförbunden. Vandringsutställningarna har sedan 1960talets mitt varit föremål för ett intensivt utvecklingsarbete. De har givits en efter hand för skilda ändamål alltmer varierad och anpassad form. Tidigare var de större utställningarna dominerande. Utställningar i mindre format, avsedda som läromedel i skolornas och folkbildningsorganisationernas arbete, visar sig numera bli av ökad betydelse. Ansträngningar har gjorts att på olika vägar söka nedbringa kostnaden för produktion och distribution. Goda resultat har därvid vunnits framför allt med mångfaldigade utställningar av olika typer, såväl med enbart bild och text som med ingående föremål. Ett viktigt led i utvecklingsarbetet har bestått i prov med audivisuella media, varigenom kostnaderna för visningspersonal visat sig kunna begränsas. En närmare redovisning av verksamheten med vandringsutställningar, speciellt med hänsyn till det av de sakkunniga ledda arbetet inom detta område, kommer att lämnas i det särskilda betänkande, vari förslag framlägges rörande Riksutställningars framtida organisation. Den vidgade aktiviteten med vandringsutställningar har som ursprungligt syfte haft att motverka de geografiska avstånden mellan museerna och publiken. Den har fyllt ett viktigt behov och mött ett påfallande stort intresse från publiken. Man är dock klart medveten om museernas otillräckliga möjligheter att nå kontakter med sådana grupper, som står utanför den kultur, som bärs upp av kulturinstitutionerna. Med utgångspunkt i hypoteser, som uppställts av samhällsforskningen, har olika åtgärder vidtagits i det direkta syftet att underlätta för dessa grupper att ta del av museernas utställningar 32

och övriga för allmänheten avsedda evenemang. I denna avsikt har ett stort antal kommunala museer numera avskaffat entréavgifterna. I ökad omfattning har man sökt göra museerna tillgängliga också på kvällstid. Evenemang som riktas till bestämda målgrupper, såsom yrkes- och intressegrupper, har blivit ett alltmer utnyttjat medel att åstadkomma nya publikkontakter. Vid flera av museerna har samarbete etablerats med föreningslivet. Föreläsningsserier anordnas i samverkan med folkbildningsarbetets olika organ. Icke minst tillmäts inom länsmuseerna samarbetet med länsbildningsförbunden stor betydelse. Flera av de organisationer som är huvudmän för länsmuseer ingår också som medlemmar i länsbildningsförbunden. Vid vissa museer har värdefullt samarbete med Stiftelsen Skådebanan inletts. Särskilda program anordnas för olika kategorier av besökare. Medvetna insatser görs för att tillmötesgå ungdomens intressen. En i samverkan mellan Norrköpings museum och ABF bedriven cirkelverksamhet, som kan tjäna som ett gott exempel härpå, har haft till uppgift att samla ungdomar till diskussion om kulturproblem och frågor om den pågående utvecklingen inom konst, litteratur, musik, teater och film. Vid stadsmuseet i Stockholm har ett viktigt inslag i verksamheten bestått i att lokaler och arbetsmaterial ställts till förfogande för självständiga arbetsgrupper, som behandlat samhälls- och miljöfrågor. Alltmer vanligt förekommande är speciella, för rörelsehindrade människor ordnade evenemang. I samarbete med pensionärsföreningar utarbetas program med särskild hänsyn till de äldres intressen. Museerna har länge arbetat för att nå en ungdomlig publik. Man har tagit emot skolklasser och arrangerat studiebesök av olika slag samt framställt vandringsutställningar för skolbruk. Samarbete har också inletts med förskolorna. Vid sidan härom har många museer öppnat sina lokaler för andra former av barn- och ungdomsverksamhet. Viktiga är de nya inslag i museerna, som utgöres av de s. k. lekverkstäderna. Vid bl. a. moderna museet, nordiska museet, SOU 1973:5

Stockholms stadsmuseum och Örebro museum har under slutet av 1960-talet inletts verksamheter, där barn i kontakt med vuxna ges tillfälle att deltaga i stimulerande aktiviteter. I verkstäderna ges utrymme framför allt för utvecklande lek, för utställningar och för bearbetning av faktamaterial. Verksamhet av denna art har visat sig ha en väsentlig funktion att fylla. Framför allt bidrager den till att ge barnen en positiv kontakt med museerna, vilken kan medverka till att de även längre fram i livet kommer att omfatta museernas aktivitet med intresse. Lekverkstäderna har också visat sig svara mot ett stort behov. I en av Riksutställningar sammanställd och publicerad rapport lämnas närmare redovisning av de vid lekverkstäderna gjorda erfarenheterna (Öppna. En rapport om lekverkstäder. 1971). Till den utåtriktade aktiviteten hör vid ett flertal region- och lokalmuseer kvalificerade kurser, ofta på universitetsnivå. Genom undervisning i konstvetenskap har man i viss utsträckning kunnat utbilda cirkelhandledare för konstbildningsarbetet. En icke obetydlig gren av verksamheten består vid flera av de större museerna i service till universitetsundervisningen. Museernas publikationer har alltjämt en huvudsakligen traditionell uppläggning. Icke sällan är utställningskatalogerna riktade till den vetenskapliga världen och betingar ett högre pris än vad som kan betecknas som rimligt för besökare med lägre inkomster. Försök har dock gjorts att med periodiska tryckalster nå en större krets av intresserade. Västerbottens museum har således radikalt ändrat uppläggningen av museets årsbok för att bättre motsvara en större publiks intresse. Information och upplysning om verksamheten lämnas också av vissa museer i regelbundet utkommande tryck. Tidskriften Fauna och Flora utges numera av naturhistoriska riksmuseet. I denna ges populärvetenskaplig information om aktuell naturhistorisk forskning. En tendens i den utåtriktade aktiviteten har under 1960-talet varit att vidga dess ämne och program. Det svenska museet hade som bildningsinstitution tidigare ett verkSOU 1973:5 3 — 23079

samhetsfält indelat i ämnesområden, som direkt motsvarade bestämda akademiska discipliner. Museets uppgift var att popularisera resultaten av den forskning, som bedrevs inom dess vetenskapliga arbetsfält. Denna uppgift är alltjämt aktuell och bör betraktas som ett av det nutida museets centrala åligganden. Utgångspunkt för valet av program är dock numera främst det behov, som kan konstateras råda hos publiken. För att väcka intresse hos en större grupp, utanför kretsen av specialintresserade, är det nödvändigt att behandla teman, som har ett allmänt, vidare intresse och att framför allt knyta an till dagsfrågorna. Museerna i Sverige har emellertid samtidigt uppfattat det som väsentligt att gå utanför de specifikt museala verksamheterna. Med början framför allt vid moderna museet i Stockholm har genombrytningar gjorts mot olika konstarter. Utom vid moderna museet har numera den konstnärliga filmen fått en fast plats i verksamheten även vid Norrköpings museum och Västerbottens museum. Alltmer vanliga i museernas program är inslag av teater och musikevenemang. Ett av syftena med de gränsöverskridanden som görs, är att skapa intressanta konstellationer mellan olika konstnärliga manifestationer. Lika viktigt har det emellertid ansetts vara att genom en breddning i programmet appellera till olika intressen hos publiken. Jämsides med ambitionen att anpassa museernas utställningsprogram till skilda publikgruppers intressen går en strävan att dessutom välja presentationsformer, som gör informationen mer lättillgänglig. För att få kännedom om utställnings åskådarnas önskemål härvidlag har försök utförts, bl. a. vid statens historiska museum, varvid intresserade besökare samt representanter för skolan givits tillfälle att lämna synpunkter vid planläggning och uppbyggnad av basutställningar. De naturhistoriska museernas utställningar har tidigare präglats av torr vetenskaplighet. Tendensen är i dag att popularisera deras innehåll. Människans alltmer kritiska situation på jorden grundar sig på ekologiska förhållanden och ytterst på bristande insikt 33

om samspelet mellan organismerna och deras omgivning. De naturhistoriska museerna har uppfattat det som den utåtriktade verksamhetens viktigaste uppgift att sprida kunskap härom.

3.1.4 Samarbetet museum—skola Den successiva ökningen av museernas resurser har under 1960-talet i stor utsträckning varit avsedd att vidga den del av museiverksamheten, som mer omedelbart kommer skolorna tillgodo. Stat och kommun har givit betydande stöd till inrättande av tjänster för museernas service till skolorna. Stor betydelse för utvecklingen av museernas utåtriktade verksamhet får tillmätas det arbete, som i samverkan med skolmyndigheterna bedrivits av de statliga centralmuseerna. Ett av de första museerna i Europa med särskild befattningshavare för den pedagogiska verksamheten var Nordiska museet, där en tjänst som museilektor inrättades år 1929. En första angelägen åtgärd blev för dess innehavare att förbättra skolornas kontakt med museet. I samarbete med dåvarande Stockholms folkskoledirektion utgavs 1937 en handledning för skolbesök vid Nordiska museet och Skansen. Huvudtanken därvid var att utvälja de delar av samlingarna, som bäst anslöt till skolornas kurser. Detta grepp var effektivt ur skolans synpunkt jämfört med det eljest från museihåll ofta hävdade att alla samlingar skulle ha samma angelägenhet. Från 1938 har regelbunden undervisning av vissa klasser i Stockholms skolor ägt rum i Nordiska museet. Under efterkrigstiden kunde de tidigare intentionerna fullföljas, och folkskolornas museiundervisning kom att omfatta flertalet museer i Stockholm. Vid huvuddelen av dessa tillkom successivt museilektorstjänster. Museernas pedagogiska verksamhet hade dock länge att kämpa mot skilda svårigheter. Det ansågs sålunda tillräckligt med en enda lektorstjänst vid varje museum. De museipedagogiska insatserna undervärderades vid yrkesmeriteringen, vilket innebar ett hinder för rekryteringen till de pedagogiska befattning34

arna. Från slutet av 1940-talet bidrog emellertid Stockholms stad med att bestrida kostnaderna för medhjälpare till museilektorerna. Befattningar som museilektorer tillkom under 1960-talet också vid ett stort antal regionalt verksamma museer.1 Samtliga större museer har numera särskild personal för den för skolan avsedda verksamheten. Service till skolan kan i dag för många museers del betecknas som den mest betydelsefulla av det utåtriktade arbetets olika grenar. Samarbetet med skolan bedrives i olika former, ehuru med i stort sett för majoriteten av museer gemensamma drag. En förutsättning för att museibesöken skall fungera som ett naturligt led i skolundervisningen är att de infogas i skolans kurser. Museernas samverkan med skolorna organiseras främst genom direkta kontakter med de lokala skolmyndigheterna. Planläggningen sker dessutom efter överläggningar med ämneskonsulenterna vid länsskolnämnderna. I växande utsträckning förekommer regelbunden information till skolorna om museernas terminsprogram. I Stockholm där samverkansformerna är särskilt utvecklade schemalägges huvuddelen av skolornas museibesök inom kommunens skolförvaltning. Verksamheten omfattade år 1968 över 4 000 av skolklasser gjorda museibesök. Varje museum som berörs av de av förvaltningen planlagda museibesöken erhåller viss ersättning härför av kommunala medel. De större museerna beviljas belopp i storleksordningen 35 000 kr. årligen. En av Stockholms skoldirektion tillsatt utredning har i ett i juni 1971 avgivet förslag redovisat uppgifter till belysning av frågan om stockholmsskolornas kontakt med kulturlivet (Utredningen angående skolornas kontakt med kulturlivet). Utredningen presenterar därvid bl. a. resultaten av en enkät, som avsåg att kartlägga, i vilken utsträckning skolklasserna i Stockholm 1969 deltagit i olika slag av kulturaktiviteter. Förfrågningar sändes till ett antal slumpmässigt 1 Vid de statliga museerna har tjänstetiteln museilektor numera upphört.

SOU 1973:5

valda klasser i grundskola, gymnasium, fackskola och yrkesskola. Av enkäten framgår att museibesök, teaterbesök och konsertbesök under höstterminen 1969 var de tre i nu nämnd ordning mest frekventa kulturaktiviteterna i de i grundskolan undersökta klasserna. För de gymnasiala skolformerna var teater-, musei- och filmbesök i nu nämnd ordning de vanligaste aktiviteterna. För totalt 308 klasser i grundskolan redovisas 0,9 museibesök per klass under höstterminen 1969. För 119 klasser i gymnasium, fackskola och yrkesskola var motsvarande tal under samma tid 1,0. Museerna har vanligen inte resurser av sådan omfattning, att deras personal kan bedriva undervisning i direkt kontakt med skolornas elever. Det blir i stor utsträckning elevernas lärare, som svarar för kunskapsförmedlingen i museet. Museipersonalen får inrikta sig på att lämna lärarna erforderlig orientering och ge instruktioner rörande museimaterialet och dess funktion i undervisningen. Museernas till skolan riktade service genomgår för närvarande en utveckling, som kännetecknas av pågående anpassning till de nya läroplanerna. Dessa ger med flexibel fördelning av undervisningstiden och längre sammanhängande arbetspass väsentligt ökade möjligheter för skolorna att utnyttja museernas material. Den nya läroplanen inom högstadiets orienteringsämnen lämnar rum för en uppdelning på intresse- och arbetsområden, innefattande lärostoff från ett eller flera orienteringsämnen. Detta innebär en väsentlig förbättring i förutsättningarna att infoga museistudier som moment i skolundervisningen. Målet för utvecklingen av den vid museerna förmedlade undervisningen för skolans olika stadier är att söka nå fram till sådana nya arbetsformer, som engagerar eleverna i ett aktivt arbete, individuellt och i grupp. Museerna visar sig genom sin behandling av utställningsmaterialet kunna åstadkomma en samordning av lärostoffet. Genom tematiska utställningar med material från olika ämnesområden underlättar man för eleverna att smälta samman nya erfarenheter, lär dem att lättare SOU 1973:5

tränga in i andra ämnesområden och ger dem tillfälle att anknyta dessa till bestämda frågor och problem. Viktiga instrument härvid är individuella eller för grupparbete avsedda övningsuppgifter. Genom förberedelser och efterföljande redovisningar integreras studierna i museet med lektionerna i skolan. För detta ändamål har man numera vid flera museer börjat utarbeta handledningar för utställningarnas utnyttjande. Ett led i den pågående utvecklingen är att införa sådana former för undervisningen i museerna att eleverna får större möjlighet att självständigt inhämta information. För att detta skall bli möjligt behöver museibesöken göras mer långvariga än som hittills varit regel. Under längre sammanhängande arbetspass kan eleverna efter att ha introducerats i museet arbeta med olika slag av källor och material. I denna typ av museibesök kan också redovisningen av arbetet äga rum i museet. Även i andra avseenden kan museerna påverka skolundervisningen. Stockholms stadsmuseum lanserade 1969 med sin arbetsbok för femte årskursen i grundskolan kring Stockholms 1600-tal en intressant metod för att aktivera elevernas studier vid och efter museibesöket. Själva boken med sin materialistiska historiesyn väckte en fruktbar debatt kring floran av skolböcker i historia och har resulterat i en rad kritiska analyser av dessa. Det synes angeläget att museernas kapacitet att utveckla kursböcker och annat studiematerial tillvaratages. För skolornas del innebär vandringsutställningarna viktiga och intressanta komplement till de fasta utställningarna. De har dock sin begränsning i förhållande till det permanent visade stoffet i museerna. Framför allt uppstår svårighet att i den planlagda skolundervisningen inordna besök vid kortvariga utställningar. Den växande omfattningen av vandringsutställningar i landet har likväl för skolorna inneburit ökade möjligheter till kontakt med ett lärostoff, som belyser aktuella frågor eller ger stimulerande upplevelser. En förutsättning för att museernas material skall kunna bli mer effektivt utnyttjat 35

skolans undervisning är dock att detta i äsentligt ökad utsträckning ställs till direkt förfogande med möjlighet att utnyttjas i skollokalerna. Utställningar i litet format avsedda för klassrumsbruk och förpackade i lättransportabla lådor har börjat framställas. Denna verksamhet måste emellertid ännu anses vara på försöksstadiet. Ett ytterligare led i museernas service till skolorna ligger i åtgärder till förbättring av de lokala hembygdsmuseernas utställningar för att göra dessa möjliga att utnyttja i hembygdsundervisningen. Värdet av att blivande lärare orienteras om hur museer och utställningar bör utnyttjas i skolans undervisning har uppmärksammats vid flera museer, vilka därför etablerat samarbete med lärarhögskolorna. Kulturhistoriska museet i Lund lämnar undervisning till universitetsstuderande med sikte på lä rarbanan.

3.1.5 Museibesökarna Någon med statistisk exakthet och konsekvent tillämpad metod gjord redovisning av publikens besök vid museerna förekommer ej för Sveriges del. En av Svenska museiföreningen1 årligen lämnad sammanställning av museernas besöksredovisning ger dock ett förhållandevis gott underlag för att beräkna det totala antalet museibesök i landet. En på grundval av detta material gjord summering visar att museerna i vårt land under åren 1963—1970 haft en konstant uppgång i antalet besök. Från omkring 5 milj. besök vid periodens början steg talet till omkring 9 milj. år 1970. I tabell 8, bilaga, s. 283 f., redovisas besöken vid landets museer åren 1966, 1968 och 1970. De svenska museerna har fortfarande i endast ringa utsträckning sökt ta samhällsoch beteendevetenskaperna till hjälp för att erhålla en förbättrad bild av publikvanorna. Mer konsekvent genomförda undersökningar har gjorts endast vid ett mindre antal museer. Nordiska museet utförde en rad undersökningar år 1952. 1964 företogs en undersökning av publiksammansättningen vid

moderna museet (Anna-Lisa Linden, Ferdnand-Legérutställningen på moderna museet. Enkätundersökning under tiden 24.10— 19.11. 1964. Stencil). Tydligare än väntat visade det sig härvid hur moderna museets publik dominerades av yngre personer med jämförelsevis hög utbildning. Resultaten ledde för museiledningen till slutsatsen, att ökade ansträngningar borde göras för att nå andra grupper. Särskilt viktigt ansågs det vara att sänka museets entréavgifter, en åtgärd som museet på grund av ekonomiska omständigheter dock ej kunnat genomföra. För att underlätta för dem, som ej har tillfälle att besöka museet på dagtid, införde moderna museet som ett av de första museerna i Europa regelbundet kvällsöppethållande samtliga dagar i veckan. Vid riksmuseet inleddes under år 1968 kontinuerliga undersökningar för att kartlägga besöksvanorna vid museet. Avsikten är att museet skall kunna följa resultaten av de olika åtgärder, som vidtas för att nå publiken. Nyligen har Göteborgs museiorganisation låtit företaga enkäter för att få en beskrivning av museipublikens sammansättning och besöksvanor. Undersökningen som omfattade flertalet museer i Göteborg var begränsad till sin omfattning. Den har dock lämnat vissa tydliga resultat i frågan om museipublikens sammansättning, dess incitament att besöka museerna och vilka krav som ställs på museerna. Under tiden december 1969—januari 1970 utfördes av Svenska Gallupinstitutet AB en landsomfattande undersökning av den svenska befolkningens aktiviteter. Inom ramen för den av MUS 65 ledda försöksverksamheten har gjorts en rad studier av publikvanorna. Resultaten av dessa undersökningar och av den av Gallupinstitutet gjorda undersökningen redovisas i de sakkunnigas förslag rörande verksamheten med riksutställningar. De undersökningar som genomförts vid Riksutställningar har inriktats på att studera, huruvida åtgärder inom denna verksamhet kunnat förbättra det kulturförmed1 Före 1.1.1972 Svenska museimannaf öreningen.

SOU 1973:5

lande arbetet. De har i första hand syftat till att kartlägga strukturen av den publik, som besökt evenemang i Riksutställningars regi. En viktig uppgift har varit att studera rekryteringsområdena för besökare till utställningar. Stor vikt har lagts vid frågan, huruvida utställningarna kunnat bidraga till en nyrekrytering av besökare. Särskilt intresse i här föreliggande sammanhang är de resultat, som gjordes vid Gallupinstitutets undersökning 1969/70. Denna visar att ca 40 % av befolkningen under senaste 12-månadersperioden före undersökningen besökt museer för att där studera de fasta eller permanenta utställningarna. En i det närmaste lika stor andel av befolkningen besökte under denna period konstutställningar. En klar majoritet av musei- och utställningsbesökarna kan betecknas som tillfälliga besökare. Av besökarna på museernas fasta utställningar har huvuddelen, eller 61 proc. gjort endast ett till två besök under perioden. Den andel av museibesökarna som varit på museum minst 10 gånger inskränkte sig till ca 3 proc. Gallupinstitutets undersökning visar inga skillnader mellan männens och kvinnornas intresse för museibesök. I fråga om museibesökarnas ålder konstateras att andelen museibesökare är ungefär lika stor i alla åldersgrupper upp till 40 år (något under 50 proc). Den är något mindre bland personer i åldern 40—60 år (ungefär 35 proc). Andelen museibesökare minskar därefter med stigande ålder. Undersökningen demonstrerar det välbekanta faktum, att personer med högre utbildning har större intresse för museibesök. Personer med akademisk utbildning har sålunda en betydligt högre besöksfrekvens än personer med enbart folkskola. Andelen museibesökare var speciellt stor bland storstadsborna. Ungefär 35 proc. av landets museibesökare hade gjort sitt senaste besök på något av museerna i Stockholm. Gallupinstitutets undersökning som omfattade en rad olika typer av aktiviteter ger underlag för antagandet, att museibesökande bör uppfattas som en ingående komponent i en vana att ta del av olika slag av aktiviteter, ett utåtriktat beteende. SOU 1973: 5

Inom ramen för den av MUS 65 bedrivna försöksverksamheten har vid sidan om undersökningarna av besöksvanorna även företagits studier av utställningsbesökens inverkan på kunskaper och attityder. Också dessa undersökningar redovisas i de sakkunnigas betänkande angående verksamheten med riksutställningar. Undersökningarna som ännu främst är att betrakta som inledningen till en fortsatt kontinuerlig vetenskaplig forskning rörande utställningsmediets pedagogiska och andra effekter, har givit vissa tydliga indikationer. Utställningar har liksom andra medel för spridning av information starkt varierande verkan under olika betingelser. Uppenbar är motivationens betydelse för kunskapsinhämtandet; besökare med svag motivation för studiet av ett område inhämtar påfallande ringa information från en utställning inom detta. Inlärningseffekten ökar märkbart vid utställningar med tillgång till kataloger och övrigt orienterade material vid sidan om de exponerade föremålen. Av särskilt värde för inlärning och påverkan av attityd är visningar i grupp med guide, varvid tillfälle ges till frågor och diskussion.

3.2 Förslag 3.2.1 Allmänna överväganden Den ökade omfattningen av museernas verksamhet har under 1960-talet resulterat i ett kraftigt växande antal museibesök. De undersökningsresultat som föreligger tyder på att en majoritet av museibesökarna är tillfälliga besökare och att museerna sannolikt kunnat väcka allt fler människors intresse. De erfarenheter som hittills vunnits om museipubliken visar emellertid samtidigt, att dennas sammansättning långt ifrån är representativ för samhället i dess helhet. Liksom fallet är i frågan om övriga aktiviteter inom kultursektorn kommer museernas tjänster begränsade grupper till godo. Andelen museibesökare är bl. a. speciellt betydande bland storstadsbor. Större delen utgöres även av personer med högre utbildning och

mer gynnsamma ekonomiska villkor än genomsnittet av landets befolkning. Möjligheterna att göra en majoritet av befolkningen delaktig av den information museerna har att ge bör inte överskattas. Skillnaden i intresse och läggning gör att skilda individers skäl att söka sig till museerna är av olika styrka. Publikens nuvarande sammansättning är dock inte i första hand en yttring härav. Den iakttagna underrepresentationen för vissa samhällsskikt får däremot betraktas som ett tecken på olika gruppers skilda förutsättningar att tillgodogöra sig det utbud och den service museerna erbjuder publiken. Riktmärke för museernas publika aktivitet bör vara, att en större del av resurserna verkligen kommer de grupper till godo, som i dag icke nås av utbudet. Strävandena härvidlag låter sig självfallet inte realiseras enbart genom åtgärder inom kulturpolitikens ram. Förstärkt motivation för att ta del av information och kunskap kommer framför allt att bli en följd av den höjning av utbildningsnivån, som den nuvarande skolan skapar. I detta sammanhang framstår de ökade möjligheterna till studier för vuxna med tidigare kort skolgång som synnerligen angelägna. Av fundamental betydelse är sådana socialpolitiska reformer, som leder till att alla tillförsäkras ett visst mått av tid att disponera för en personlighetsutvecklande sysselsättning. Bättre arbetsvillkor är nödvändiga för de människor, som på grund av fysiskt ansträngande arbete eller lång arbetstid blir alltför hårt förslitna för att ha tillräckliga krafter för studier eller för att i övrigt kunna odla sina intressen. För att fritiden skall kunna utnyttjas för studier och rekreation fordras dessutom att medborgarna får en tillfredsställande service, exempelvis i frågan om barntillsynen. Inom samhällsplaneringen bör fordras att restiderna mellan bostadsorter och arbetsplatser blir begränsade. För många av de människor som önskar ta del av museernas utställningar och undervisning utgör avstånden till museerna ett stort hinder. Utställningsbesöken bör underlättas genom en ökad spridning av utställ38

ningarna till lokaler utanför museerna. En större decentralisering försvåras emellertid alltjämt av bristen på lämpliga lokaler, även om förhållandena härvidlag synes vara på väg mot en förbättring. På mindre orter liksom i storstädernas ytterområden saknas också lämpliga organ för att ta emot och svara för visningen av vandringsutställningar. De tekniska och andra speciella problem, som är förenade med vandringsutställningar, behandlas närmare i utredningens förslag om Riksutställningar. En orsak till vissa gruppers underrepresentation inom museipubliken torde vara, att museerna i sina utställningar kommit att särskilt appellera till intressen, som är mindre väl etablerade inom dessa grupper. Det är angeläget att museerna i uppläggningen av sitt program för den utåtriktade verksamheten söker göra en avvägning mellan önskemål som kan ställas av olika publikkategorier. I den mån ett museum har en återkommande stampublik, bör givetvis dess önskemål noga beaktas. Självfallet får dock inte konstaterandet härav hindra, att stora ansträngningar görs att genom ett mer varierat ämnesval söka knyta även nya grupper till museet. Det krävs att hänsyn tas till idéer, kunskap och värderingar i olika miljöer i samhället. Av stor betydelse för hur olika intressen skall tillgodoses torde vara att så vidsträckta kontakter som möjligt etableras med organisationer, som representerar de grupper samhällsmedlemmar museerna söker nå. Det ursprungligen inom socialvården lanserade begreppet "uppsökande verksamhet" har vunnit burskap också inom kultursektorn och vid museerna. Genom särskilda för bestämda grupper ordnade evenemang har man sökt sig utanför den etablerade museipublikens krets av människor. Dessa evenemang har i viss utsträckning kunnat förläggas till lokaler i dessa målgruppers egen omgivning. Ökade insatser riktade till grupper utan tidigare kontakter med museerna bör betraktas som en åtgärd av särskilt hög angelägenhetsgrad. De sakkunniga vill härvidlag understryka vikten av en ytterligare intensifiering av det värdefulla samarbetet SOU 1973:5

med studieorganisationerna och de fackliga organisationerna. Såsom tidigare nämnts har man framför allt vid de kommunala museerna för att stimulera till tätare besök valt att avskaffa entréavgifterna. Det är synnerligen angeläget att museernas service genomgående görs tillgänglig utan kostnad för enskilda besökare. Det är till stor del genom de tillfälliga utställningarna som museerna kunnat nå de senaste årens gynnsamma resultat i form av ökad besökstillströmning. De växlande utställningarna har haft stort nyhetsvärde och därför fått stor publicitet. Allmänheten har i väsentlig utsträckning vägletts till museerna genom dagstidningarnas artiklar och notiser. Den egna marknadsföringen genom reklam och annonsering har, främst av ekonomiska skäl, varit av begränsat omfång. En ökad information, i form av bl. a. dagspressannonsering, som fäster allmänhetens uppmärksamhet på utställningarna, är emellertid ett uppenbart behov. Många museer med större permanenta utställningar har haft svårighet att i tillfredsställande takt förnya dessa. Det betraktas av den pedagogiskt verksamma personalen vid dessa institutioner som en åtgärd av hög angelägenhet att ersätta de äldre utställningarna med nya, pedagogiskt bättre ordnade expositioner. Denna uppgift kan vid många av museerna beräknas kräva jämförelsevis stora resurser. Icke minst resurskrävande är denna uppgift för de naturhistoriska museernas del. En avvägning aktualiseras härvid mellan de tillgångar, som skall avsättas för å ena sidan tillfälliga och å andra sidan mer permanenta utställningar. Sådana avvägningar bör givetvis göras från olika utgångspunkter vid olika museer. Sålunda har exempelvis museer med större samlingar av föremål med hög attraktivitet behov av mer omfattande fasta utställningar. Material som kontinuerligt efterfrågas, t ex. av skolorna, bör också finnas regelbundet tillgängligt för studium. Även de permanenta utställningarna bedömes numera böra ha begränsad livslängd. Själva begreppet permanenta utställningar anses allmänt också böra ersättas SOU 1973:5

med termen "basutställningar". Efter hand som förskjutningar i intresset hos publiken kan konstateras, bör en anpassning härtill göras och inaktuella utställningar bytas mot nya. Detta innebär att man ej bör göra omfattningen av de fasta utställningarna större än att tillräckliga resurser kan disponeras för en regelbunden förnyelse. Samtidigt fordras att hänsyn tas till vikten av en växlingsrik aktivitet inom den publika verksamhetens olika grenar, framför allt med stor omsättning på tillfälliga utställningar. Dessa förhållanden torde för många museer innebära att de nya s. k. basutställningar, som det nu är aktuellt att ordna, med nödvändighet måste planeras med minskat utrymme i förhållande till de nuvarande. Strävandena att göra museernas stoff bättre tillgängligt fordrar den största uppmärksamhet även på de rent pedagogiska problemen. En rad frågor om hur museibesökaren bäst tillgodogör sig utställningens information behöver studeras. Undersökningserfarenheterna pekar på det stora värdet av ett kompletterande material till de utställda föremålen. Kataloger till basutställningarna saknas ofta i dag. Katalogerna bör vara av två typer: den ena avser att i princip fullständigt redovisa och beskriva samlingarna inom den avdelning av museet den omfattar och vänder sig till den specialintresserade delen av publiken; den andra typen bör vara mer populärt upplagd och innehålla ett rikhaltigt bildmaterial med summariska uppgifter av intresse för engångsbesökaren. Kataloger av den förstnämnda typen går vid vissa museer under benämningen "dokumentationer". Av särskild betydelse för behållningen av utställningsbesöken är emellertid visningar, som leds av sakkunnig och för undervisningsuppgiften tränad personal. Visningarnas värde framför den övriga information, som kan lämnas vid utställningarna, ligger framför allt däri att tillfälle ges till frågor och diskussion. I museerna användes ett rikt sammansatt undervisningsmaterial, vid sidan om de utställda föremålen. I de naturhistoriska utställningarna viktiga element är modeller i stor skala, som visar uppbyggnaden av väv39

nåder och organ. Under senare tid har intresset i stor utsträckning kommit att knytas till vissa slag av audivisuella hjälpmedel, främst projektorer och bandspelare samt film och interntelevision. De pedagogiska fördelarna med dessa hjälpmedel ligger bl. a. i att flera sinnen engageras och aft man uppnår stor åskådlighet och konkretisering. Småbildsprojektorn av automatisk typ har fått stor användning i utställningarna, i viss utsträckning i kombination med bandspelare. Härigenom har en värdefull möjlighet skapats att utnyttja museernas stora samlingar av fotografiska bilder. Visning av dokumentär film, som ger en utförlig framställning av ett visst ämne, har sedan länge ingått i museernas program. I mindre utsträckning har särskild för undervisningsändamål producerad film förekommit. Behov härav torde föreligga inte minst inom museernas undervisning för skolornas elever. Utställningsbesökaren har ett stort behov av orientering, som kompletterar de utställda objekten. Från ekonomisk synpunkt är det av intresse, att audivisuella hjälpmedel kan ge museerna bättre förutsättningar att inom begränsade kostnadsramar ge god service till en ökande publik. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang närmare gå in på de metodiska aspekterna på undervisningen. Det finns emellertid anledning att särskilt uppehålla sig vid frågan om filmens och televisionens framtid vid museerna. Detta innebär inte att de sakkunniga undervärderar betydelsen av övriga, i allmänhet tekniskt mindre komplicerade hjälpmedel. Kostnaderna för film och TV är höga. Stora krav bör ställas på producenternas kunnighet. För att begränsa kostnaderna och hålla den tekniska och pedagogiska kvalitén på hög nivå krävs viss samordning. De mindre museiinstitutionerna torde inte kunna förväntas få resurser som möjliggör en egen mer omfattande inspelningsutrustning och torde framför allt inte ha råd att hålla personal, som gör att en sådan utrustning kan utnyttjas kontinuerligt. Man kan emellertid räkna med att apparaturen efter hand kommer att bli billigare och att kunskaper40

na om dess användning kommer att spridas i allt vidare kretsar. Även om man får hoppas att en decentralisering av resurserna snart blir verklighet, torde därutöver vissa större produktionsresurser behöva koncentreras. I diskussionen om produktion av AV-hjälpmedel har även tanken på ett gemensamt nordiskt centrum framförts. För att producerade bilder och filmer i större utsträckning skall kunna komma till utnyttjande inom museerna, fordras förbättrade distributionskanaler. För närvarande finns endast ett begränsat urval bilder och filmer någorlunda bekvämt åtkomliga. Copyrightregler och otillräckliga ekonomiska resurser hindrar en effektiv spridning. En samordnad distribution av det inom museerna producerade bild- och filmmaterialet torde komma att bli erforderlig. Datateknikens utveckling kan därvid möjliggöra en effektiv organisation innebärande att detta material blir lika väl registrerat som i dag bibliotekens boksamlingar, önskemålet att föra ut bild och film har framförts i svensk biblioteksdebatt sedan länge. Uppgiften måste av åtskilliga skäl också anses vara en angelägenhet särskilt för museerna. Eftersom biblioteksnätet emellertid är vida tätare, bör man räkna med en långtgående samverkan mellan museer och biblioteksväsen. Möjligheterna till samarbete med skolväsendets AV-centraler bör givetvis även beaktas. De sakkunniga är icke beredda att nu framlägga ett fullständigt förslag rörande produktion och distribution av bild och film. Sammanfattningsvis rör det sig om fyra huvudproblem: 1. Förvaring och distributionsmöjligheter; registrering och publicering av kataloger) 2. Utbildning i att utnyttja film och TV 3. Ökat och reellt utnyttjande av befintligt och nytillkommande material 4. Nyproduktion Såsom framgår av det föregående är det av vikt att utvecklingen noga följs. Inte minst distributionsproblemen inom området synes bl. a. med hänsyn till videobandens framtida användning kräva samverkan för SOU 1973:5

att tillfredsställande lösningar skall kunna pehållit sig vid problem, som sammanhänger uppnås. Under 1972 har överläggningar ägt med den inom museerna bedrivna utåtriktarum om sådana samordningsproblem mel- de verksamheten. En vidgad informationslan ett antal institutioner inom kultursektorn spridning från museerna bör också omfatta m. m. Det skall ankomma på det av de sak- utgivningen av publikationer. För att öka kunniga nedan föreslagna centralorganet för allmänhetens intresse bör museerna utnyttja museiväsendet att medverka till att utreda, möjligheten till positiv växelverkan mellan hur en för museerna och eventuellt ytterli- utställningar och tryckta skrifter. Ovan har gare institutioner gemensam produktion och understrukits angelägenheten av att utställdistribution av audivisuella media skall kun- ningskataloger framställes. Av stort intresse na komma till stånd. Produktion bör ske är emellertid även en publikationsverksambåde lokalt och centralt. Det sistnämnda het vid sidan härom, med utgivning av böckan ske t. ex. genom uppdragsproduktion ker, som behandlar skilda teman inom museernas ämnesområden. Inom bokutgivninghos TRU. I TRU-kommitténs betänkande Produk- en är museerna ofta beroende av samartionsresurser för TV och radio i utbildning- bete med de större bokförlagen. I planeen (SOU 1971: 36) heter det att myndighe- ringen bör dock hänsyn tas till att en stor ter och andra samhällsorgan med begrän- del av museernas utgivningsbehov ej kan tillsade egna utbildningsresurser bör kunna godoses genom dessa. För vetenskapliga arvända sig till en samhällsägd enhet för kon- beten liksom i viss utsträckning för mer sultation, produktion och uppföljning be- speciella populärpublikationer bör museerna träffande undervisning med större elektro- ha resurser för att själva svara för utgivning. nikinslag. Utbildningsmyndigheterna före- Medan ett flertal museer har en såväl kvanslås kunna vända sig till enheten och köpa titativt som kvalitativt betydande bokutgivdess tjänster. De sakkunniga föreslår alter- ning, saknas publikationsverksamhet vid visnativt att ett framtida permanent organ för sa museer i det närmaste helt. En jämnare Riksutställningar tilldelas sådana produk- bokutgivning från de olika museerna bör betionsresurser, och att detta parallellt med traktas som i hög grad önskvärd. Av åtskilligt intresse i frågan om museerTRU och andra institutioner kan svara för viss central service inom området för intern- nas möjligheter att sprida information är television. I betänkandet om Riksutställning- givetvis i vilken utsträckning radion och telear föreslås denna institution tilldelas film- visionen kan engageras för att sända program från museerna, ökad uppmärksamhet och TV-produktionsresurser. Vad som föreslagits i det föregående om bör inom museiväsendet ägnas frågan om en delvis gemensam AV-produktion skulle samarbete med Sveriges radio. De för utredningsarbetet gällande direkinte bara få betydelse för den utåtriktade tiven understryker angelägenheten av att verksamheten. Tillskapandet av produktionsresurser skulle också få positiva konsekven- man vid en vidgning av museernas utåtrikser för de berörda institutionernas dokumen- tade verksamhet tar särskild hänsyn till skolans och bildningsarbetets behov. Grundskoterings- och forskningsarbete. Enskilda institutioner, som har intresse lans läroplan framhåller att man vid sidan för egen programproduktion, bör emellertid om att ge eleverna grundläggande språkliga inte avrådas att inom rimliga gränser skaffa och matematiska färdigheter också skall sig medel och utrustning för detta. Exempel söka tillvarata möjligheterna att utveckla från olika institutioners filmarbete — t. ex. deras känsloliv. Skolan bör söka lära eleVästerbottens museum och Nordiska museet verna att uppfatta och njuta av konst, litte— visar att en egen programproduktion ratur, musik och natur. Också gymnasieskomycket väl ligger inom det möjligas gräns lans läroplan anger som mål att eleverna skall ges tillfälle till kontakt med konst, litför enskilda institutioner. De sakkunniga har i det föregående up- teratur, musik och natur. Läroplanen för SOU 1973:5

grundskolan framhåller möjligheterna att med bl. a. autentiska föremål, bilder och filmer skapa konkretion i undervisningen. Som framgår av den ovan lämnade beskrivningen, s. 33 f., pågår inom museerna en successiv anpassning av formerna för samverkan med skolan. Museernas huvudmän har lämnat verksamt stöd till olika åtgärder, som varit ägnade att förbättra museernas service till skolan. Inom museiväsendet pågår för närvarande ett intensivt arbete på att utveckla för skolans museibesök lämpade pedagogiska metoder. De sakkunniga vill särskilt framhålla betydelsen av att de permanent tillgängliga basutställningarna i första hand ordnas med tanke på skolornas direkta behov, med ett material som knyter an till skolans egen undervisning. Ytterligare försök bör göras med utställningar i litet format för användning i skolornas egna lokaler. Stort avseende bör fästas vid att barn och ungdom får en positiv och stimulerande kontakt med museer och utställningar. Lärarna har härvid en nyckelroll, och det är av betydelse, att de i sin grundläggande yrkesutbildning görs orienterade om formerna för samverkan mellan skola och museum. Av väsentligt värde bör därför vara att tillfredsställande service från museernas sida kan lämnas till bl. a. lärarhögskolor, universitet och förskoleseminarier.

3.2.2 Region- och lokalmuseernas utåtriktade verksamhet De sakkunniga har låtit företaga undersökningar rörande publikens vanor i samband med utställningsbesök. Dessa undersökningar har tydligt visat museernas begränsade geografiska räckvidd. Publiken är för att besöka utställningar ej benägen att företa mer än helt korta resor. Målet att göra museernas stoff tillgängligt för så många olika grupper av befolkningen som möjligt torde därför kunna uppnås främst genom att den för publiken avsedda verksamheten i betydande utsträckning decentraliseras; det måste bli till stor del på de regionalt och lokalt 42

verksamma museerna som ansvaret läggs att svara för museisamlingarnas funktion i kulturlivet. En följd av den anförda målsättningen är att de regionala museerna bör ges förutsättningar att erbjuda material och information tillhörande samtliga mer betydande grenar av museiverksamheten. Vid museerna utanför de största städerna mindre utvecklade eller orepresenterade ämnesområden bör därför, där så kan ske, utvecklas på regional nivå. MUS 65 bedömer det därvid som betydelsefullt att framför allt en på naturhistoriskt material baserad verksamhet inleds i alla delar av landet. För en ökad information rörande vår natur får tematiska utställningar med originalmaterial av olika slag anses ha betydande fördelar, genom sina speciella möjligheter att förtydliga eljest svårbegripbara sammanhang. Den nuvarande utåtriktade naturhistoriska museiverksamheten, vilken är begränsad till ett fåtal institutioner, motsvarar endast en ringa del av det behov som kunnat konstateras. Tydligt belägg härför ger de växande besökssiffrorna vid de naturhistoriska museerna liksom det intresse, som visats de vandringsutställningar med naturhistoriska ämnen, vilka utgått från naturhistoriska riksmuseet. Teknikens och teknologins ingripande betydelse i samhället och miljön gör det till ett angeläget krav att bredda diskussionen om teknik och samhälle. En allsidig teknik- och industrihistorisk museiverksamhet bidrager till ett ökat intresse och en större insikt i frågor rörande teknologins betydelse i kultur och samhälle. Teknikhistorien torde vara den sektor inom det kulturhistoriska området, som det inom de regionala museernas utåtriktade verksamhet generellt sett är mest angeläget att ägna uppmärksamhet. En central fråga är vilken roll konsten skall komma att spela i vårt förhållande till samhälle och kulturutveckling. Det framstår från kulturpolitisk synpunkt som en angelägen uppgift att konsten erhåller sådana villkor, att den på allvar kan medverka i den process, i vilken vår verklighetsuppfattning byggs upp. Inom museiväsendet leder detta till att konstens utrymme i den utåtriktade SOU 1973:5

verksamheten på många punkter behöver vidgas. Inom lokal- och länsmuseernas verksamhet är upplysningsarbete rörande vår miljö en central uppgift. De konst- och kulturhistoriska museerna har visat sig ägnade att informera om och att starta debatt rörande planering och utformning av stad och landskap. Denna aktivitet kan där bedrivas mot bakgrund av en kontinuerlig kulturhistorisk undervisning, där byggnads- och stadsplanekonsten kommer in som en viktig del. Museerna har därtill en särskild praktisk pedagogisk erfarenhet av hur ett för lekmannen svårtillgängligt stoff som byggnadsritningar och planhandlingar skall göras lättfattligt. Det ter sig även i detta sammanhang som värdefullt, om de kan ges erforderlig kompetens för att anlägga också naturvetenskaplig aspekt. Museerna skulle därmed få unika förutsättningar att verka för en konstruktiv, framåtsyftande diskussion i en typ av samhällsfrågor, som står i centrum för alla samhällsgruppers intresse. Enligt sina direktiv har de sakkunniga att utreda möjligheterna att ordna utställningslokaler, som är centralt belägna i "kulturhus". Denna fråga kommer att belysas dels i de sakkunnigas förslag angående riksutställningsverksamheten, dels nedan under kapitlet 10.2.2. I det senare avsnittet tas vissa lokalfrågor för regionmuseerna upp till behandling. I detta sammanhang belyses också samordning i lokalavseende med andra slag av kulturinstitutioner och lokaler för fritidsaktiviteter. De sakkunniga söker i här föreliggande sammanhang belysa en speciell, under de senare årens debatt ofta dryftad fråga, nämligen huruvida museet som sådant skall ha till uppgift att fylla vissa kulturcentrumfunktioner. Det har bl. a. hävdats att dagens museum borde bli en institution, där konstnärliga tekniska experiment med musik, teater och film kan göras. Museet med utställningen som medium skulle därvid bli ett centrum för information och upplevelse på väsentligt vidgade områden i förhållande till nuvarande situation. SOU 1973: 5

I dag bedrivs vid vissa läns- och lokalmuseer en utåtriktad verksamhet, som spänner över ett stort fält, där konst- och kulturhistoria är på väg att genom tillfälliga utställningar och andra evenemang kompletteras med naturvetenskaplig aspekt. Museernas på bildkonstens uttryck och värden baserade aktiviteter vetter mot flera andra estetiska fält, från bildkonst som det centralt museala området till litteratur, teater och musik. Sålunda förekommer i anslutning till konstbildningsverksamheten också diskussioner med ämnen inom hela det estetiska fältet. Utställningarna kompletteras av sceniska framställningar, musik och uppläsningar. Mellan stillbilden — i form av målning, teckning eller foto — och filmens rörliga bild råder ingen principiell skillnad. Filmen har hemortsrätt i museet både i egenskap av bildkonstprodukt och som läromedel. Såväl den redan etablerade som den yngsta konsten aktualiserar sociala perspektiv. I konstcirklar och vid diskussioner i museet är det naturligt att till konstfrågorna anknyta aktuella politiska frågor. Det kan därvid röra sig både om allmänt politiska frågor och om speciella kulturpolitiska frågor. Också den naturhistoriska verksamheten anknyter till dagsfrågor, vilka aktualiseras genom presentationen av olika tillämpningsområden exempelvis i sådana komplex som humanbiologi — medicin — socialvård eller ekologi — miljövård — fysisk planering. Den av museerna bedrivna informationen om konst måste ständigt ta upp spörsmålen rörande de konstnärliga värdenas relationer till konstens marknadsvärden. Genom verksamhet med utlån och försäljning av konst kan dessa frågor ges ökad påtaglighet. Så kallade artotek, där sådan aktivitet bedrives, har hittills huvudsakligen förekommit vid privata konstgallerier och vid biblioteken. Vid museerna har endast begränsade försök gjorts. Frågor rörande dessa och andra former för distribution kommer att behandlas i de sakkunnigas förslag rörande riksutställningsverksamheten. En central tanke i kulturhusidén är att utrymme skall erbjudas en av amatörer bedri43

ven aktivitet. I det danska förslaget 1966 om ning och analys av olika museers erfarenhekulturcentra ansågs amatörverksamheten ter härav kommer till stånd. Det torde även böra få en central plats, och i en av utred- vara av vikt att dessa erfarenheter jämföres ningen given definition hette det "Ved et med dem som vunnits vid folkbiblioteken kulturcenter forstås ifölge udvalgets forslag i deras uppgift som kulturcentra. Det kan et samlingssted for udövelse af en kulturel, dock redan på nuvarande stadium bedömas saerlig kunstnerisk virksomhed af såvel pro- som rationellt att museernas verksamhetsfessionel som amatörmaessig art" (Betaenk- områden vidgas. Inom det lokala och regioning vedrörende kulturcentre. 1966. s 21.) nala kulturlivet bör museerna vid sidan om Anknytningen mellan ett allmänt konstin- biblioteken och de särskilda kulturhusen få tresse och intresset för att själv på fritid rollen av allmänna kulturcentra. Tyngdägna sig åt konstnärligt skapande har tidi- punkten bör dock förbli lagd på upplysning gare varit föga beaktad i svensk museidis- och information inom museernas speciella kussion. I 1948 års konstutrednings betän- ämnesområden. kande (SOU 1955: 13) framlades förslag om En för museerna angelägen uppgift är i bl. a. lokala konstcentra för utställningar, dag att medverka i olika strävanden att utstudiecirklar, samlingar av studiematerial veckla kulturlivet i dess skilda former. En och konsultering i konstpedagogiska frågor samordnande roll i kulturplaneringen har i m. m. Konstutredningen rekommenderade viss utsträckning tilldelats landstingen. I reemellertid ej amatörverksamhet. Förklaring- gel har dessa en särskilt tillsatt undervisen torde stå att finna i utredningens värde- ningsnämnd, vilken utgör ett underorgan till ring av de så kallade ateljécirklarnas verk- förvaltningsutskottet och har till uppgift att samhet. Man ansåg sig ha exempel på hur i första hand behandla undervisnings- och de alster, som där skapades, var till hinder utbildningsfrågor. Landstingens undervisför den kvalificerade konstens möjligheter ningsnämnder handlägger emellertid därjämatt vinna spridning. Senare verksamhet inom te ofta också folkbildnings- och kulturärenkonstbildning och estetisk pedagogik har gi- den. I vissa landsting har numera också särvit belägg för värdet av en skapande verk- skilda kulturnämnder bildats. Även länsavsamhet, som syftar till att i likhet med sko- delningarna av Svenska kommunförbundet lans teckningsundervisning stimulera till vid- har befattning med frågor rörande kulturingad och fördjupad bild- och konstupplevelse. stitutionernas verksamhet. Till länsskolDen torde leda till förståelse för estetiska nämndernas uppgifter hör utöver inseendet värden i den privata och samhälleliga mil- över skolorna även att bl. a. främja försöksjön, exempelvis kvaliteter hos bruksting, verksamhet och s. k. fortbildning samt att konsthantverk, arkitektur och konst. En ska- vaka över anskaffningen av läromedel. pande aktivitet i form av övningar med oli- Länsskolnämnderna har härigenom en cenka slag av material och media kan komma tral ställning i samarbetet skola—museum. att bli ett betydelsefullt inslag i region- och Som samarbetsorgan för de olika studieförlokalmuseernas pedagogiska verksamhet. bundens distriktsorganisationer, folkbiblioteI frågan om museernas roll som kultur- ken och folkhögskolorna fungerar de s. k. centra konstaterar MUS 65 med utgångs- länsbildningsförbunden. Flertalet hembygdspunkt i de erfarenheter som hittills kunnat föreningar liksom vissa konstföreningar och göras vid olika lokala museer, att en aktivi- en rad övriga organ av betydelse för planetet omfattande ett flertal områden ger gynn- ringen inom kultursektorn är likaledes länssamma resultat i form av ökat intresse från vis organiserade. publikens sida. Framför allt torde ett livFör en effektiv planering av museernas ligare engagemang i samhälls- och kultur- utåtriktade verksamhet fordras en organisaskeendet kunna stimuleras genom en aktivi- tion som möjliggör samverkan med olika tet med flera integrerande verksamhetsom- myndigheter och organ på länsnivå. Det är råden. Det är angeläget att en sammanställ- därför angeläget att en betydande del av 44

SOU 1973:5

den regionala museiverksamheten baseras på länsmuseerna. Inom den under senare år förda kulturpolitiska diskussionen har i alla läger betonats, att kulturlivet inte bör utsättas för centraldirigering. I argumenteringen härför hävdas att det lokalt förankrade kulturlivet skall ges möjlighet att förvalta lokala traditioner och taga tillvara speciella värden i en bygd. Planering och detaljutformning av samhällets kulturverksamhet med hänsyn till olika lokala förhållanden sker mest effektivt på kommunalt plan. Viktigt i detta sammanhang synes dessutom vara att kulturfrågorna inom kommunerna kan behandlas på en politisk nivå, från vilken publiken ej tenderar att framstå som anonym. På kommunalt plan erbjuds även de förnämsta förutsättningarna att praktiskt integrera de i speciell mening kulturpolitiska åtgärderna med planeringen inom utbildnings-, miljö- och socialpolitik. För museernas del kan kulturnämndernas planering innebära en särskild styrka genom att skapa en sedan länge eftersträvad möjlighet till samverkan med olika institutioner och organ inom det offentliga kulturlivet. Museiverksamheten bör i vid utsträckning inriktas på att fungera som en del av det kommunala kulturlivet. Flertalet av rikets kommuner saknar folkmängdsunderlag för en helt självständig utåtriktad museiverksamhet. I dessa kommer man att få basera utställningsverksamheten framför allt på vandringsutställningar. Den planering som fordras härför kräver tillgång till sakkunskap inom utställningsområdet. Expertutredningar kan bli nödvändiga som grund för en kulturnämnds ställningstaganden rörande exempelvis den långsiktiga uppläggningen av verksamhetsprogrammet. Den personal vid olika mottagarorganisationer, som skall svara för utställningarnas praktiska handhavande kräver undervisning och instruktioner härför. Det synes viktigt att sakkunskap för dessa ändamål finns att tillgå på nära håll och att sålunda minst ett museum i varje län kan erbjuda service härmed till kommuner utan eget museum. SOU 1973:5

Sammanfattning En decentralisering av museiverksamheten bland annat med hjälp av vandringsutställningar, som framställs och distribueras av regionala museer föreslås. För att uppnå en tillfredsställande utåtriktad museiverksamhet i alla delar av landet förordas en komplettering av regionmuseernas verksamhet; alla mer betydande ämnesområden inom museiverksamheten bör vara representerade. En utbyggnad av länsmuseerna varigenom möjligheter till naturhistorisk information skapas torde därvid komma i främsta rummet. Upplysningsarbete i frågor rörande samhällsmiljön bör betraktas som en för regionmuseerna viktig uppgift. Konstens utrymme i den utåtriktade verksamheten behöver i viss utsträckning vidgas. De sakkunniga fastslår att de regionalt verksamma museerna har en viktig roll som kulturcentra, till vilka kan knytas en rikhaltig verksamhet med experiment inom konst och teater, och där sociala och politiska frågor aktualiseras. Härutöver räknar MUS 65 med att konstspridning i mindre skala genom försäljning och eventuellt även utlån kan vara lämplig att inrymma i vissa regionala museers arbete. Verkstadsövningar i olika material synes kunna bli ett berikande element i museernas konstpedagogik. Effekterna av olika initiativ till vidgning av museernas utåtriktade verksamhet bör fortlöpande studeras. Utredningen konstaterar att det för en utveckling av det offentliga kulturlivet är viktigt att museerna ges tillfälle medverka i planläggningen av verksamheten inom kulturområdet såväl på länsnivå som kommunal nivå. Ett behov konstateras föreligga av museal service till det stora antalet kommuner utan egen museipersonal.

3.2.3 Centralmuseernas utåtriktade verksamhet En viktig konsekvens av principen om den publika verksamhetens decentralisering är att centralmuseerna bör bli i bättre tillfälle 45

att inrikta sina resurser på uppgifter av rikskaraktär. I föregående avsnitt har framhållits, att museernas publika verksamhet bör decentraliseras; det bör väsentligen åvila de regionalt och lokalt arbetande museerna att svara för en till allmänheten riktad service bestående av utställningar och undervisning. En ökad utåtriktad aktivitet inom landsortens museiväsen leder till ett ökat behov av stöd från centralmuseernas sida. Inom region- och lokalmuseernas verksamhet råder redan för närvarande ett stort behov av utställningar sammansatta med material ur statsmuseernas samlingar. De större statliga museernas rika material behöver göras tillgängligt för landet i sin helhet. Det av de sakkunniga förutsatta organet för riksutställningar bör ha som primär uppgift att framställa och distribuera utställningar baserade på detta material. För att de olika centralmuseerna skall kunna ge en rikhaltig bild av det stoff, som tillhör verksamhetsområdet, kommer en betydande del av utställningsvolymen att omfatta jämförelsevis permanenta utställningar (basutställningar). Dessa bör givetvis motsvara högt ställda krav på aktualitet. Mer uttalat än någonsin tidigare i det svenska 1900-talets bildningsträvanden står en ambition att söka erfarenhet av förhållanden utanför den egna kulturkretsen. Om museerna mer än för närvarande skall medverka i skolans och studieorganisationernas arbete, torde en av förutsättningarna vara, att de till fullo utnyttjar möjligheterna att erbjuda underlag för en internationell kulturorientering. Framför allt en väsentlig utbyggnad av etnografiska museets verksamhet synes vara nödvändig. I fråga om nordiska museet och statens historiska museum vill man efterlysa en betoning av den nordiska kulturhistoriens sammanhang under olika epoker med kulturutvecklingen på kontinenten. Nationalmuseets med moderna museets redan starkt internationella inriktning bör givetvis få tillfälle att ytterligare utvecklas. Också inom naturhistoriska riksmuseet är det väsentligt, att man i den utåtriktade verksamheten ej begränsar sig till 46

att använda ett rent svenskt material utan drar upp globala perspektiv. Naturresursernas utnyttjande och förstöring genom människan bör belysas mot bakgrund av den ekologiska grundsyn, som skall verka för större hänsyn till och ökat ansvar för naturvärdena. Vid en nyordning av de statliga museernas basutställningar bör man genom internationella aspekter kunna komplettera de regionala museerna med deras mer nationellt eller lokalt betonade karaktär. De större tillfälliga utställningarna beräknas ha en särskild betydelse genom de impulser de skänker landets konst- och kulturliv. De redovisar ofta nya, icke tidigare beaktade sammanhang. Värdefull är den tematiska sammanställningen av material, som eljest förekommer åtskilt i olika museers samlingar. Dessa utställningars roll bör därför mätas bl. a. med hänsyn till den effekt de har medelbart, t. ex. genom den uppmärksamhet de kan väcka i kulturtidskrifter och dagspress, genom de impulser och det vetande de kan ge forskare och konstnärer. De sakkunniga räknar ej med att detta slag av utställningar annat än undantagsvis kan komma att ingå i riksutställningars eller de regionala museernas produktion. De torde sålunda även i framtiden vara en för centralmuseerna viktig del i den utåtriktade verksamheten. De synes även kunna tillmätas högre angelägenhetsgrad än tillfälliga utställningar av mindre format, i den mån dessa ej avses kunna sekundärt användas som vandringsutställningar. Många olösta problem råder i dag i utställningspedagogiskt avseende vad beträffar såväl metod som teknik. En snabbare utveckling av museernas pedagogiska och övriga utåtriktade verksamhet är nödvändig. Rimligt vore att museerna kunde erbjuda nya lösningar i takt med utvecklingen av pedagogiken inom skola och vuxenutbildning. Undersökningar av vilken roll olika audivisuella hjälpmedel kan få inom skilda grenar av museernas pedagogiska arbete har ännu inte hunnit börja i annat än liten skala. Den erforderliga utvecklingen torde visserligen till stor del kunna åvägabringas genom tillämpning av utomlands vunna erfaSOU 1973:5

renheter. Den systematiska bevakningen av det internationella informations- och kontaktarbetet på området bör därför utvecklas, bl. a. genom ett ökat samarbete med International Council of Museums, som är samlande organ för kontakten mellan museer i olika länder. Vårt land synes emellertid ej endast böra bli en tagande part i arbetet på en utveckling av museipedagogiken. Åtskilliga av de problem, som förekommer på området, är av sådant slag, att de ej kan lösas endast genom utifrån hämtad metod eller praxis. En utvecklingsverksamhet beträffande museiverksamhetens pedagogiska delar bör sålunda omfatta såväl bevakning av utomlands vunna rön som en egen experimentell verksamhet. Det yttersta ansvaret härför torde naturligen böra åvila staten; endast undantagsvis kan man räkna med att kommuner eller andra huvudmän för museer har tillräcklig erfarenhet och kompetens att bedöma de frågor, som hör samman med dessa uppgifter. En i statlig regi bedriven utvecklingsverksamhet synes emellertid kunna förläggas både till statliga och icke-statliga institutioner. Valet härav torde också böra träffas från fall till fall, varvid hänsyn bl. a. bör tas till att de utvecklingsprojekt, som utföres vid regionmuseer av normal storlek, ger erfarenheter, som lättare kan omsättas i praktiken vid flertalet museer. Man konstaterar emellertid, att centralmuseerna och Riksutställningar med deras större personal, mer differentierade sakkunskap och tillgång till rikare samlingar bör vara särskilt väl lämpade härför. Genom tillkomsten av en för den statliga museiverksamheten gemensam organisation för vandringsutställningar på riksplanet förändras centralmuseernas roll inom den utåtriktade verksamheten. De avlastas genom Riksutställningar det omedelbara ansvaret för utställningarnas spridning i landet. Riksutställningar måste dock kunna påräkna sakkunnigt bistånd från centralmuseernas sida. Dessa kommer dels att behöva svara för utredningar till grund för innehållet i utställningar, som baseras på museimaterial, dels medverka med förslag till vandringsutställningar. De sakkunniga räknar med att cenSOU 1973:5

tralmuseerna i sitt arbete kommer att ha ett nära och regelbundet samarbete med riksutställningsorganisationen. Regionmuseerna bör vid nyordning av sina basutställningar ha möjlighet att i större utsträckning än för närvarande erhålla sakkunnigt bistånd. I synnerhet gäller detta vissa områden, som i allmänhet ej är företrädda av expertis utanför centralmuseerna, såsom inom det naturhistoriska fältet samt inom olika specialgrenar av det kulturhistoriska området. I pedagogiska och andra frågor, som tillhör den utåtriktade verksamheten, har MUS 65 kunnat konstatera, att centralmuseerna för närvarande endast i en mycket begränsad omfattning kan lämna service i organiserad form till regionmuseerna. Både vid större och mindre institutioner föreligger behov av råd och anvisningar i pedagogiska frågor. Uppgiften att medverka till lösningar av aktuella praktiska problem kan sägas vara av konsultkaraktär. Den torde med fördel kunna åläggas centralmuseerna. Vissa mer allmänna informationsuppgifter, som sammanhänger med funktioner rörande personalutbildning, utredningsverksamhet och planering föreslås däremot i första hand åvila ett administrativt för museiväsendet gemensamt centralorgan. Då emellertid enligt de sakkunnigas mening ett sådant organ bör vara av begränsat omfång och ha en huvudsakligen till den långsiktiga planeringen knuten verksamhet, bör informationsuppgifterna i största möjliga utsträckning bedrivas i samarbete med centralmuseerna och riksutställningar. Det är av principiell betydelse, att det lokala kulturlivet ges möjligheter till en egen och självständig utveckling. En första förutsättning härför är en kommunal förankring med de möjligheter, som därmed erbjuds till medborgerligt inflytande. I konsekvens härmed finner MUS 65, att det ej bör vara de statliga centralmuseernas uppgift utan främst en angelägenhet för Stockholms kommun och Stockholms läns landsting att bära det primära ansvaret i frågan om försörjningen med utställningar i Storstockholm. Härigenom skulle en nödvändig 47

samordning kunna komma till stånd mellan utställningsverksamheten och olika andra grenar av kulturlivet samt samhällsverksamheten i övrigt. Redan rent praktiska skäl talar för att kommunen för Stockholms del bör bära det primära ansvaret på musei- och utställningsområdet. Stockholms kommuns verksamhet inom detta område begränsar sig f. n. i stort sett till det arbete som bedrives vid Stockholms stadsmuseum, Liljevalchs konsthall och Prins Eugens Waldemarsudde. Härutöver bestrider kommunen vissa kostnader i samband med skolornas museibesök, transporter i anslutning härtill samt viss planering för denna undervisning. Kommunen bör också ha att svara för en motsvarande planering för andra grupper. De praktiska problem, som inställer sig vid centralmuseernas försök att uppehålla en omedelbar kontakt med publiken i olika delar av Stockholm, har också sådan karaktär att de löses mest effektivt av kommunala organ. Framför allt har dessa särskilda förutsättningar att kartlägga och bedöma behoven av de olika former av service, som kan erbjudas av samhällets kulturinstitutioner. Att verkställa sådana behovsundersökningar bör vara en angelägen uppgift för de på kulturområdet verksamma kommunala nämnderna. Enligt de bedömningar MUS 65 kunnat göra är möjligheterna för museerna i Stockholm att med tillgång endast till utställningslokaler inom de egna byggnaderna nå kontakt med publiken i olika delar av staden begränsade. Samma erfarenhet har gjorts vid bl. a. statens historiska museum, och som en konsekvens härav söker museet placera vissa av sina utställningar i lokaler utanför Stockholms centrum. För att möjliggöra en spridning av museernas stoff i sådan utsträckning att verksamheten blir av verklig betydelse för en större kategori av Stockholms invånare fordras ett organ, som svarar för planering och distribution. Dessa uppgifter kan ej läggas på centralmuseerna eller Riksutställningar, vilkas verksamhet ej bör omfatta angelägenheter av renodlat lokal karaktär. Ett organ med nämnda upp48

gifter torde fungera bäst under någon av de kommunala nämnderna på kulturområdet, såsom museinämnden eller kulturnämnden. Med visst ekonomiskt stöd från Stockholms kommun bedrives vid de statliga museerna en omfattande visningsverksamhet för stadens skolor enligt av Stockholms skoldirektion upprättat program. De sakkunniga anser det vara angeläget att denna verksamhet vidgas till att gälla även skolor i kommuner utanför Stockholm. I första hand bör de närmast angränsande kommunerna erbjudas samma service, som den vilken kommer stockholmsskolorna till del. För skolor på mer avlägsna orter måste en motsvarande verksamhet självfallet bli en uppgift för de lokala museerna. MUS 65 anser dock att även längre resor för besök vid centralmuseerna kan bli motiverade. Bl. a. borde heldagsbesök omfattande inslag, som ägnas sammansatta ämneskomplex, kunna göras till värdefulla moment i undervisningen, framför allt på högstadiet. Det bör prövas i vilken utsträckning museibesök av detta slag kan utnyttjas även av skolor utanför Stockholm.

Sammanfattning Utredningen vill kraftigt understryka, att centralmuseerna bör få bättre möjlighet att ge service till de regionala museerna. Sakkunnig medverkan vid Riksutställningars och regionmuseernas produktion av utställningar bör i framtiden i ökad utsträckning kunna lämnas av centralmuseerna. Också en fortlöpande information och viss rådgivning anser utredningen böra tillgodoses genom centralmuseerna. Centralmuseerna bör i väsentlig utsträckning bedriva utvecklingsarbete i bl. a. pedagogiska och utställningstekniska frågor. Utredningen framhåller vikten av att centralmuseernas basutställningar i förekommande fall anknyts till aktuella samhällsfrågor. Med tanke såväl på skolans som den övriga publikens behov understrykes, att det internationella materialet bör få en framträdande roll. SOU 1973:5

Det bör ankomma på Stockholms kommun och Stockholms läns landsting att med egna organ svara för en spridning av museernas material inom Storstockholm. Utredningen pekar på möjligheten att kommunens musei- eller kulturnämnd ges ansvaret för planering och distribution av utställningar inom Stockholm. I frågan om centralmuseernas service till skolorna framhåller de sakkunniga, att denna i görligaste mån bör utsträckas även till skolor utanför Stockholms stad.

SOU 1973:5 4 — 23079

4 Samlingar

4.1 Museisamlingarnas dokumentariska funktioner En av museernas huvuduppgifter är att, vart och ett inom sitt område, samla och vårda material, som kontinuerligt dokumenterar utvecklingen. Härigenom bevaras för framtiden ett material, som medger studium av det förgångna. Gammalt museimaterial har i dag gett oss tillfälle att med nya metoder göra kontroller bakåt i tiden. Kommande generationer måste ges möjlighet att även med förfaringssätt, som är okända i dag, studera i vår tid insamlat material. Detta gäller såväl natur- som kulturhistoriskt material i vidaste bemärkelse, det senare inkluderande skilda slag av material, från förhistoriska redskap till nutida konst. Det är att ackumulera och bevara autentiska föremål som är speciellt för museiväsendet. För att de tillvaratagna objekten skall behålla sitt värde som forskningsmaterial måste de åtföljas av data. I vissa fall kan själva föremålet icke bevaras utan måste ersättas av dokumentariskt material. Ett unikt fossil kan, för att ta ett extremt exempel, förintas då det undersöks genom slipsnittning. Den serie bilder som framställts under procedurens gång kommer att ersätta föremålet och måste värderas som museimaterial. Andra föremål eller situationer är omöjliga att bevara som museimaterial t.ex. genom sin storlek. De måste i museets samlingar ersättas av bilder, film,

andra dokument och data. Som exempel kan nämnas vegetationsformer, bebyggelse och industrimonument, liksom fartyg, fordon och större lantbruksredskap. Inte minst är foto och film värdefulla medel för en dokumentation, som ger en åskådligare bild av samhällsförhållandena. Vid denna dokumentation eftersträvas sådan metod att materialet kan studeras i så många olika avseenden som möjligt från dokumentet.

4.2 Samlingar — historik och nuläge 4.2.1 Naturhistoriska samlingar De naturhistoriska samlingarnas tidigaste utveckling i Sverige har ingående behandlats av Yngve Löwegren i dennes lärdomshistoriska arbete Naturaliekabinett i Sverige under 1700-talet. Den följande framställningen, som endast redovisar vissa huvuddrag i utvecklingen, är baserad på detta och vissa övriga arbeten. Före 1700-talet existerade endast få och oansenliga samlingar av naturhistoriskt material. Med den dominerande ställning naturvetenskaperna kom att inta vid 1700-talets mitt följde emellertid en ändring. År 1728 inrättades vid Lunds universitet en professur med beteckningen philosophia naturalis et physica experimentalis. Dess förste innehavare Kilian Stobasus (1690—1742) anlade för sin tid ansenliga samlingar av SOU 1973:5

mineraler, snäckor, fåglar, insekter och växter. Materialet användes förutom för forskning även i den undervisning Stobseus bedrev. Samlingarna fick stor betydelse, inte minst för Carl von Linné som ägnade dem sitt studium under sina år i Lund 1727— 28. De bekanta av Linné i Uppsala skapade samlingarna bestod främst av botaniskt och geologiskt material. Härtill kom mineralogiskt material. De zoologiska samlingarna hade sin tyngd i beståendet av konkylier, insekter och fiskar. Huvuddelen av samlingarna överfördes efter Linnés död till London. Löwegren tillskriver Linné förtjänsten av att den år 1739 stiftade Kungl. vetenskapsakademien kom att inrikta sin verksamhet på att bl.a. anlägga naturhistoriska samlingar. Med dessa kom att införlivas ej endast naturalier utan även "artificialia" och kuriosa. Då de år 1820 sammanfördes med riksmuseum, bar de ännu delvis prägel av naturalie- och kuriosakabinett. Naturhistoriska riksmuseets tidigare utveckling har behandlats av Einar Lönnberg i Naturhistoriska riksmuseets historia (utgiven av Kungl. vetenskapsakademien. Uppsala 1919). År 1819 fick staten mottaga en samling naturhistoriskt material, inalles omkring åttio däggdjur, varibland flera tillhörande främmande faunor, över tusentalet fåglar samt ett stort antal insekter. Samlingen ställdes under vetenskapsakademins vård och sammanfördes med dess zoologiska material. År 1823 fastställdes en ordinarie stat för dessa samlingar, upptagande arvoden åt en intendent och en vaktmästare samt biträde vid uppstoppning av djur. Under hela 1820talet tillfördes ett rikt material från olika delar av världen. Einar Lönnberg har pekat på hur insamlingsverksamheten vid slutet av decenniet emellertid kom att koncentreras på högre djur främst från de nordiska länderna. Enligt Sven Nilsson (1787—1883), som åren 1828—1832 var chef för vetenskapsakademins samlingar och hade i uppgift att omorganisera dessa till ett riksmuseum, borde målet vara att i första hand få SOU 1973:5

till stånd ett någorlunda fullständigt svenskt zoologiskt museum. År 1830 avskiljdes samlingarna av anatomiska och andra preparat av människa och överlämnades till Karolinska institutet. 1841 inleddes ett nytt utvecklingsskede. Detta år beviljades en väsentligt utökad stat. Den möjliggjorde att museet uppdelades på skilda avdelningar med var sin intendent. Museet utvecklades nu till en modernt arbetande forskningsinstitution för de deskriptiva naturvetenskaparna. Museets tjänstemän och andra forskare bearbetade och systematiserade ett växande material, av vilket en betydande del härrörde från vetenskapliga expeditioner i olika delar av världen. Vid universiteten i Lund och Uppsala utvecklades med början under 1800-talet i mindre skala samlingar av samma art som de vid riksmuseet. I Göteborg grundades 1833 ett naturhistoriskt museum vars samlingar under 1900-talet, särskilt på det zoologiska området, skulle bli av utomordentligt vetenskapligt värde. Institutionen skulle komma att utföra viktiga pionjärinsatser genom bl.a. ringmärkning av fåglar och stort upplagda faunistiska undersökningar. I förhållande till aktiviteten inom den kulturhistoriska sektorn har verksamheten inom det naturhistoriska fältet varit jämförelsevis begränsad. Endast ett mindre antal institutioner är inriktade härpå. De naturhistoriska samlingarna har likväl en betydande kvantitet. De viktigaste av dessa samlingar är de, vilka tillhör riksmuseet, museerna vid universiteten i Lund och Uppsala samt naturhistoriska museet i Göteborg. Härtill kommer vissa mindre samlingar i Malmö och Hälsingborg samt mer begränsade samlingar vid bl.a. museerna i Vänersborg och Umeå. De största geologiska samlingarna i landet tillhör Sveriges geologiska undersökning (SGU). De rymmer inhemskt dokumentationsmaterial i form av prover av berg- och jordarter samt fossil, borrkärnor m.m. och är fördelade på magasin i skilda delar av landet. SGU:s referenssamlingar avses användas utöver av verkets egna tjänstemän 51

även av geologer från andra statliga verk, från universiteten och från enskilda företag. Materialet är för närvarande oöverskådligt och svårtillgängligt. Till dessa samlingar ansluter sig naturhistoriska riksmuseets mycket stora mineralogiska och petrografiska material av internationellt ursprung. Vid Göteborgs naturhistoriska museum och vid universiteten finns ansenliga geologisk-mineralogiska samlingar. De största samlingarna av botaniskt material, sammanlagt ca 4 milj. växtexemplar, hör hemma vid riksmuseets botaniska sektion. Samlingarna vid institutionen för systematisk botanik vid Lunds universitet uppgår till omkring 1 600 000 exemplar. Av i det närmaste samma storleksordning är samlingarna vid Uppsala universitets institution för systematisk botanik. Denna institution som är centrum för det vetenskapliga studiet av svamparnas system har bl.a. ett viktigt svampherbarium, landets största näst riksmuseets. Ett för forskningen och den akademiska undervisningen värdefullt herbarium med ca 1 milj. exemplar tillhör Göteborgs universitet. Samlingarna av zoologiskt material vid riksmuseet fördelar sig på 11 milj. katologförda objekt. Härtill kommer de zoologiska samlingarna vid övriga naturhistoriska museer i landet. En numerärt ansenlig del härav utgöres av entomologiska objekt. Samlingarna vid Lunds zoologiska museums entomologiska avdelning omfattar sålunda närmare 2 milj. exemplar. En specialsamling bestående av prov av vissa landevertebratgrupper från södra Sverige tillhörande Göteborgs naturhistoriska museum är resultatet av ett mångårigt fältarbete. Den intar en särställning bland svenska naturhistoriska samlingar både genom sin storlek och genom den planmässighet och enhetlighet varmed den insamlats. Även Malmö museum har dokumentariska zoologiska samlingar. I museernas zoologiska material ingår även fossil. Omfattande paleontologiska samlingar tillhör riksmuseet. Lunds zoologiska museum rymmer ett fossilt material, vilket huvudsakligen tillvaratagits i samband med exploateringen av skånska torvmos52

sar. Samlingarna vid den paleontologiska institutionen i Uppsala är delvis av annan karaktär och har under en tid av över 250 år sammanbragts från skilda delar av världen. De representerar ryggradsdjur från Europa, Kina, Nord-Amerika och intar en från internationell synpunkt framskjuten ställning. Ansenliga samlingar av ben av människa och olika djurarter från förhistorisk tid och medeltid, som tillvaratagits vid arkeologiska undersökningar, ägs av statens historiska museum och andra kulturhistoriska museer. Göteborgs naturhistoriska museum har viktiga osteologiska referenssamlingar av zoologiskt material. Vid de större naturhistoriska museerna bedrivs forskning inom skilda vetenskapsgrenar, såsom taxonomi, morfologi, embryologi, fylogeni, djurgeografi och ekologi. Antropologisk forskning utgående från osteologiskt museimaterial har sitt centrum vid Stockholms universitets osteologiska forskningslaboratorium. Huvuddelen av den vetenskapliga verksamheten vid de naturhistoriska museerna är inriktad på de beskrivande och systematiska naturvetenskaperna. Dessa forskningsområden har alltmer kommit att betonas såsom ett oumbärligt fundament för all biologisk vetenskap. Givetvis är dock verksamheten ej begränsad till uppgifter med museimaterialet som objekt. Vid riksmuseets vertebratsektion har forskning grundad på fältobservationer bedrivits dels beträffande vissa ryggradsdjurs taxonomi, dels inom djurgeografi och ekologi. Under senare tid har undersökningar rörande biocider, baserade på både befintligt och nyinsamlat material kommit att inta en central plats i vertebratsektionens verksamhet. Till fältforskningen får även räknas den till riksmuseet knutna verksamheten med ringmärkning av fåglar. Samtliga recentbiologiska avdelningar vid riksmuseet har under senare år varit engagerade i uppgifter inom naturvårdsforskningen. Sedan sommaren 1969 är en arbetsgrupp för naturvårdsforskning verksam vid museet. Dess uppgifter kommer att i ett inledningsskede främst gälla metodutveckling SOU 1973:5

inom naturvårdsverksamhetens inventeringar och inom andra undersökningar i fältet. Samtidigt härmed skall den emellertid också på egen hand deltaga i fältarbeten föranledda av naturvårdsfrågor och därvid pröva och omsätta erfarenheter. Göteborgs naturhistoriska museum har under 1960-talet regelbundet medverkat vid inventeringar för naturvårdsändamål. Som resultat härav har omfattande material tillförts samlingarna. Den naturresursinriktade forskningen berör även i hög grad universitetens museiverksamhet. Accessionen vid de naturhistoriska museerna bestäms givetvis i icke obetydlig utsträckning av materialbehovet för aktuella forskningsföretag. Detta är i synnerhet fallet vid de till universitetsinstitutionerna knutna museerna, vilka är att betrakta som serviceanstalter för den vid universiteten bedrivna forskningen och undervisningen. Museisamlingar rymmer emellertid ofta de enda existerande vittnesbörden rörande förhållandena under tidigare utvecklings- och exploateringsskeden av vår natur. Verksamheten att för framtiden rädda studieobjekt bedöms därför som speciellt viktig. Riksmuseet liksom Göteborgs naturhistoriska museum bedriver dokumentation av exploateringen av icke förnyelsebara såväl som förnyelsebara tillgångar i svensk natur. Dessa båda museer erbjuder även service till myndigheter, vilka i anslutning till verksamhet i fältet erhållit material, som fordrar museal vård. Sådana samlingar kan levereras till museerna, som därvid svarar för förvaring på längre sikt. De naturhistoriska museernas insamlingsverksamhet har givetvis icke endast till mål att ett forskningsmaterial tillvaratages. I betydande utsträckning utnyttjas samlingarna för undervisning i olika former. Universitetssamlingarna är sålunda ofta anordnade som studiesamlingar. De för taxonomin nödvändiga referenssamlingarna är viktiga också för den högre undervisningen. Inom den moderna utåtriktade verksamheten för en större publik däremot har de tidigare ofta synnerligen omfångsrika studiesamlingarna fått minskad betydelse. De är vid de SOU 1973:5

större museerna för allmänheten på väg att ersättas med tematiska utställningar koncentrerade till ett begränsat antal originalobjekt.

4.2.2 Kulturhistoriska samlingar De äldsta samlingarna av antikviteter i vårt land består av de mynt, som tillsammans med sigillstampar och sigillavtryck i slutet av 1500-talet tillfördes en samling av arkivalier i det kungliga kansliet. Till tidiga data i svensk museihistoria brukar räknas år 1628, då två av Gustav II Adolf i fältslag burna dräkter togs tillvara som nationella minnesföremål. Tillsammans med olika persedlar, framför allt dräkter och vapen, som sedan Gustav Vasas tid tillhört kungafamiljen och hovet, kom de s. k. Gustavadolfsminnena att bilda stommen i den under 1600talet alltmer som museum utvecklade livrustkammaren. Som ett minnesmuseum kom Skoklosters slott och dess samlingar från Karl Gustav Wrangels tid att fungera redan under 1700-talets första år. Någon mer intensiv insamling av antikviteter skulle emellertid inte bli aktuell förrän långt senare. Det patriotiska intresset under 1600talet gick framför allt ut på att tillvarataga litterära minnesmärken. Själva fornsakssamlandet var begränsat till mynt och runstavar. En stor insats gjordes från 1660-talet och till seklets slut av Johan Hadorph (1630 —93), sedan 1679 innehavare av ämbetet som riksantikvarie. Det aV honom ledda antikvitetskollegiet lade grunden till ett arkiv av originalurkunder och avskrifter och till ett bibliotek med bl.a. svenska och isländska handskrifter jämte en samling svenska fornsaker, lapponica och unika föremål av skilda slag. Antikvitetsstudiet skulle emellertid efter stormaktstidens slut komma att betraktas som föråldrat. Under frihetstiden kom i stället intresset för hushållning och naturvetenskaper i förgrunden. Vid Uppsala universitet anlades 1741 samlingar belysande ekonomin i riket, vilka skulle tjäna som underlag för både akademisk undervisning och vetenskapligt studium. Mindre 53

samlingar av antikvarisk karaktär bildades under 1700-talets senare hälft vid gymnasierna i bl.a. Skara och Härnösand. Med det tidiga 1800-talets romantik utvecklades den nationella idén och med den intresset för utvecklingen av de olika nationernas kultur. Romantiken har därmed varit starkt inspirerande för historieforskning och arkeologi liksom över huvud för studium av äldre tiders kulturhistoria. Arkeologin och föremålsforskningen skulle under 1800-talet komma att göra snabba framsteg. Förgrundsgestalterna inom denna forskning i Sverige — Sven Nilsson, Hans Hildebrand och Oscar Montelius — var ledande också inom en vetenskapligt inriktad museiverksamhet. Fr.o.m. 1820-talet kan en ökad accession av föremål till de statliga arkeologiska samlingarna konstateras. Delvis rör det sig under denna tid om ett material, som insamlats under antikvariska resor företagna med statsanslag. En ny inriktning av verksamheten är följden av den danske fornforskaren C. J. Thomsens periodindelning i sten-, brons- och järnålder, publicerad 1836. Genom denna gavs översikt och systematisk stadga i arkeologin. Ett behov uppstod nu av ett så representativt material som möjligt, icke endast kronologiskt utan även geografiskt. Tidigare hade i huvudsak typföremål samlats. Samlingar av vida större dimensioner blev önskvärda, och föremålsbeståndet kom under tiden efter 1830-talet att starkt öka. Under 1860- och 70-talen får den etnologiska aspekten inom kulturforskningen genomslag i den museala insamlingsverksamheten. 1867 överlämnade C. O. HylténCavallius en samling allmogeföremål till Växjö domkapitel med föreskriften, att den skulle ingå i ett museum över den småländska folkkulturen. De av Arthur Hazelius i den år 1873 öppnade Skandinavisk-etnografiska samlingen ingående objekten var avsedda att belysa allmogens levnadssätt. Det hade vid denna tidpunkt kommit att framstå som angeläget att rädda vad som mer eller mindre omedelbart hotades att gå om intet genom industrialismens framväxt. Senare kom Hazelius verksamhetsfält att 54

vidgas, och inte endast allmogen utan även övriga samhällsskikt gjordes till föremål för studium och dokumentation. 1885 inköpte Hazelius den första byggnaden till det friluftsmuseum, Skansen, som han skulle komma att anlägga. 1882 inledde Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige sin verksamhet. Föreningen grundade samtidigt Kulturhistoriska museet i Lund, med Georg Karlin som intendent och ledare för arbetet. Sedan år 1866 inrymdes i det då uppförda nationalmuseet såväl de statliga konstsamlingarna som historiska museets och myntkabinettets samt livsrustkammarens samlingar. Riksmuseet ägde vid 1800-talets mitt inom sin etnografiska avdelning ett omfattande material från främmande kulturer i olika delar av världen. Insamlingen härav hade påbörjats under 1700-talet, delvis av lärjungar till Linné. Vid Artillerigården i Stockholm och Modellsalen i Karlskrona fanns historiska vapen- och modellsamlingar. År 1879 invigdes Artillerimuseet i Stockholm, ett i raden av de under 1800-talet i Europa bildade militära museerna. Ett vitt utbrett intresse för att anlägga samlingar av kulturhistoriskt material ledde under 1800-talets senare hälft till att museer tillkom i större och medelstora städer i hela landet. De hade i allmänhet huvudsakligen region- och lokalhistoriska uppgifter. Undantag härvidlag utgjorde museerna i Göteborg, vilka erhöll vidare uppgifter, bl.a. genom dokumentation av utomeuropeiska kulturer. Under 1900-talet har specialmuseer tillkommit bl.a. på det sjöhistoriska och det teknikhistoriska området. Främst kännetecknas utvecklingen av att museiverksamheten under tiden fram till 1950-talet konsoliderats. Samtidigt har den vetenskapliga forskningen vid museerna utvecklats. Det har dock hela tiden varit den till den egna nationens kulturarv koncentrerade verksamheten, som stått i centrum för samhällets intresse. De regionala museerna har också i avsevärd utsträckning riktat sig till hembygdsrörelsens, särskilt under 1920- och 30talen stora skaror. De statliga etnografiska SOU 1973:5

samlingarnas utveckling har däremot under 1900-talets senare del ej fortsatt i en takt, som kan anses svara mot samlingarnas vetenskapliga och kulturella värde. De etnografiska museernas samlingar består av föremål och uppteckningar samt olika slag av beskrivningar från skilda utomeuropeiska kulturer. Till viss del omfattar de även arkeologiskt material. Föremålen i etnografiska museet (Stockholm) och Göteborgs etnografiska museum representerar samtliga kulturområden utanför Europa. Stockholmsamlingarna överträffas i fråga om omfattning endast av ett fåtal etnografiska museer i världen. Etnografiska museets samlingar i Stockholm betraktades tidigare som i huvudsak avslutade. Nyligen företagna inventeringar av materialet har dock visat ett icke ringa behov av kompletteringar. Genom att samlingarna åstadkommits enligt olika principer råder luckor inom viktiga områden. Dessa avses täckas genom köp eller byten. För att museet skall bli i stånd att demonstrera pågående utveckling i skilda delar av världen kommer en nyinsamling i fältet att behöva igångsättas. Den planeras ske i samarbete med etnografiska eller sociologiska institut i de länder, där en insamling befinnes lämplig. Övrigt utomeuropeiskt material i svenska museer begränsar sig i huvudsak till de förhistoriska samlingarna i östasiatiska museet och medelhavsmuseet. Ojämförligt största delen av det förhistoriska materialet i vårt lands museer hänför sig emellertid till svenskt område. Statens historiska museums arkeologiska material representerar landets alla delar. Museets samlingar från östra och norra Sveriges stenålder är grundläggande. Samlingarna från samma skede i södra Sverige är viktiga vid sidan om samlingarna i Lunds universitets historiska museum och Göteborgs arkeologiska museum. Statens historiska museums samlingar från bronsoch järnåldern är de rikaste i landet. Förhistoriska samlingar finns dessutom spridda på ett stort antal museer utöver de nu nämnda. Rikhaltiga arkeologiska samlingar förekommer sålunda vid länsmuseerna i SOU 1973:5

Kalmar, Skara och Visby samt vid institutionen för nordisk och jämförande fornkunskap vid Uppsala universitet (Museet för nordiska fornsaker). Huvuddelen av det medeltidsarkeologiska materialet återfinns i statens historiska museum. Viktigt lokalt material finns i de stadshistoriska samlingarna, bl.a. i Linköping, Lund och Stockholm. På grund av de senare årens omfattande exploatering av de äldre städernas kärnområden har stora medeltidshistoriska utgrävningar nödvändiggjorts, vilka tillfört de lokala museerna omfångsrikt material. Den vid de arkeologiska samlingarna bedrivna verksamheten är inriktad på registrering och konservering av material tillvarataget genom arkeologiska undersökningar. Huvuddelen av dessa utföres på grund av markexploateringar och sker huvudsakligen i riksantikvarieämbetets regi och till en mindre del inom ramen för museernas verksamhet. Enligt lagen den 12 juni 1942 (nr 350) om fornminnen får fast fornlämning inte förändras, skadas eller avlägsnas utan tillstånd av riksantikvarien. Tillstånd till borttagande kan ges när fornlämning medför hinder eller olägenhet, som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse. Riksantikvarien föreskriver därvid villkor, och den som ges tillstånd åläggs i regel att bekosta fackmässig undersökning av fornlämningen. Undersökningarna utförs därvid som uppdrag åt den exploatör, vars företag berör fornlämningen, av den personal som riksantikvarieämbetet anlitar för sådana uppdrag. 1954 inledde riksantikvarieämbetet och statens historiska museum undersökningar på Helgo i Ekerö socken, Uppland. De rön som därvid gjordes, kom tidigt att bli av betydelse för belysningen av centrala problem rörande samhällsstrukturen under första årtusendet efter Kristus. Undersökningar i större skala igångsattes därför. De bedrivs nu med en talrik skara medverkande forskare och biträden. Parallellt med utgrävningarna på platsen sker materialbearbetning och analys av vetenskapliga problemkomplex. Ett år 1968 inlett tvärvetenskapligt projekt rörande Norrlands tidigaste

bebyggelse drivs gemensamt av riksantikva- del härav. Därtill kommer urkunder och rieämbetet och statens historiska museum icke minst uppteckningar av levande minsamt Stockholms universitet. Det är ägnat nen. Genom inventeringar i fältet, bl.a. i den vetenskapliga uppordningen och bear- form av lokala undersökningar, har främst betningen av ett under 1940-, 50- och 60- vid Nordiska museet ackumulerats ett rikt talen vid vattenkraftutbyggnader i Norr- stoff belysande sed och social organisation. lands älvdalar insamlat material. Inom' pro- Nordiska museet har även bedrivit en intenjektets ram har även företagits komplette- siv insamling med hjälp av frågelistor, dirande arkeologiska, botaniska och geologis- stribuerade till en stab av meddelare i olika ka undersökningar i fältet avsedda att ge delar av landet. underlag främst för lösningen av kronoDe på det etnologiska området verksamlogiska problem. ma museerna har vidare tagit ansvar för inBland övriga större vetenskapliga företag samlingen av vissa slag av arkiv, såsom inom det förhistoriska området, vilka tillför skrå- och byarkiv samt gårds- och affärsmaterial till statens historiska museum, må handlingar. I flera fall har en verksamhet nämnas dels av institutioner dels av enskilda för att bevara folkrörelsernas arkiv knutits forskare bedrivna undersökningar på Got- till regionala museer. land och Öland. Inom ramen för olika av Insamlingen för dokumentation av den forskare vid Lunds universitet bedrivna pro- svenska allmogens kulturhistoria har under jekt görs undersökningar, vilka medför en senare decennier varit återhållsam. Det tidiregelbunden accession av förhistoriskt och gare programmet vid Nordiska museet att i medeltida fyndmaterial vid universitetets första hand dokumentera inför industrialishistoriska museum. Ett vetenskapligt projekt men försvinnande kulturförhållanden, föremed utgångspunkt i de stora flintboplatser- trädesvis inom allmogeskiktet, har sedan na i Västerbotten igångsattes i början av länge varit föremål för omprövning. Nya 1960-talet i samarbete mellan museerna i metodiska och omfattande primärundersökUmeå och Skellefteå. Projektet har seder- ningar rörande arbetarklassens kultur inledmera utvidgats. des redan under slutet av 1930-talet. Under Samlingar av etnologiskt material före- 1960-talet uppställdes som mål att även stukommer i vid utsträckning vid svenska mu- dera de ledande samhällsskiktens insatser seer. Centralinstitution är Nordiska museet. inom näringsliv och samfundsväsen under Kulturhistoriska museet i Lund rymmer olika epoker. I den nu pågående diskussiosamlingar representativa för hela det syd- nen om Nordiska museets uppgifter betosvenska kulturområdet. Ett flertal läns- och nas bl. a. behovet av att insamla hela millokalmuseer äger numerärt och kvalitativt jöer samt att koncentrera insatserna till betydande samlingar av föremål från all- valda sociala och geografiska sektorer. En mogemiljön. Flera av regionmuseerna har arbetsgrupp inom museet har nyligen lagt sin tyngdpunkt på det etnologiska området. fram riktlinjer för insamlingen (Föremål, Detta gäller i synnerhet i norra Sverige, där bild, data. Riktlinjer för Nordiska museets länsmuseerna bedriver en betydelsefull ve- insamlingsverksamhet. 1972). tenskaplig etnologisk dokumentation. De Dokumentationen av folkkulturen genom större museernas samlingar kompletteras av tillvaratagande av föremål har vid regionde lokala hembygdsmuseernas ofta om- museerna skjutits i bakgrunden till förmån fångsrika bestånd av föremål. Också sam- bl.a. för undersökningar i fältet. I ett för lingarna vid specialmuseerna är till viktiga Dalarnas museum år 1970 utarbetat forskdelar bildade med etnologiskt syfte. ningsprogram framhålles vikten av att konEtnologin har till sitt förfogande ett rikt centrera resurserna till de senaste hundra skiftande material. Det torde i föreliggande årens utveckling. Ett urval av samhällstyper sammanhang vara på sin plats att påpeka, behöver göras till föremål för intensivanaatt de bevarade föremålen endast utgör en lys. 56

SOU 1973:5

Att dokumentationen i fältet får ökande 1807 inrättade artillerimodellkammaren. betydelse torde icke enbart förklaras med Tekniska museets samlingar består i stor uten intresseförskjutning inom forskningen. sträckning av modeller, av vilka de märkliSamtidigt kan nämligen konstateras en väx- gaste härstammar från Christopher Polhems ande efterfrågan från samhällets sida på modellkammare. Vapen- och fartygsmodelundersökningar och studier, som belyser rå- ler har sammanförts med försvars- och sjödande förhållanden och aktuella problem i historiska samlingar, medan övriga slag av olika miljöer. Resultaten av de etnologiska konstruktionsmodeller i huvudsak tillhör de undersökningar, som företagits i samband teknikhistoriska museerna, i första hand Tekmed större exploateringar, har i många fall niska museet i Stockholm. Tekniska museets väckt ett omedelbart intresse i debatten om material består därutöver av autentiska föremål jämte delar av föremål samt en mångsamhällsmiljöns utformning. I samband med att ett äldre byggnads- fald arkiv av främst industrihistorisk art. bestånd skall ersättas med ny bebyggelse, Teknikhistoriska samlingar återfinnes i övfordras icke sällan en dokumentation av den rigt dels i museerna i Göteborg och Malmö yttre miljön. Denna kan ske med beaktande dels i äldre industriföretags ägo samt vid på en gång av byggnadshistoriska och etno- vissa större tekniska verk. Som exempel på logiska synpunkter. Den utföres ofta i sam- det senare slaget bör främst nämnas samarbete mellan riksantikvarieämbetet, Nordis- lingarna i Falun av modeller och verktyg från Stora Kopparbergs Bergslags AB:s ka museet och de lokala museerna. Endast en mindre del av landets bestånd verksamhet. Samlingar av vetenskapliga instrument av kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga inkan på liknande sätt som äldre boksamlingventarier ingår i museisamlingar. Huvuddear ge historisk kunskap om den vetenskaplen är i kyrkoförsamlingarnas besittning. Till domkyrkorna i Lund, Uppsala och liga verksamheten inom lärda miljöer under Västerås hör musealt ordnade samlingar av olika tider. De till Vetenskapsakademins äldre inventarier. Beståndet av kyrklig konst museum för de exakta vetenskaperna förda från medeltid och nyare tid i statens histo- samlingarna av instrument m. m. erbjuder riska museum får betraktas som landets hu- möjlighet till en nära kännedom om centravudsamling. Samlingar av olika storlek be- la lärdomshistoriska sammanhang. De försvarshistoriska samlingarna vid arlysande skilda landsdelars kyrkliga konst har mémuseet och vid de sjöhistoriska museerna dessutom bildats främst vid länsmuseerna. i Stockholm och Karlskrona har tidigare tillIntresset inom församlingarna att vårda och mätts värde som nationella monument. De bevara äldre inventarier har under de seanses i dag ha sin främsta betydelse som nare årtiondena medfört att museernas ackällmaterial för olika grenar av kulturhiscession av kyrkligt material kunnat hållas torien och konsthistorien. Utanför de nämnpå en begränsad nivå. da museerna bevaras visst material vid miEn föremålskategori av särskilt värde bålitära staber och förband. Ur försvarsorgade från dokumentarisk och pedagogisk synpunkt är modellerna. Modeller till konstruk- nisationen utgående materiel dokumenteras tioner av skilda slag spelade tidigt stor roll. genom att exemplar av flertalet typer, även Äldre samlingar av modeller har en central av tyngre materiel, tillvaratages. Det till livrustkammaren hörande mateplats i flera museer. I de sjöhistoriska museerna är fartygsmodeller den dominerande rialet är dels de numera så gott som avsluföremålsgruppen; samlingarna vid statens tade samlingarna av föremål, som tillhört sjöhistoriska museum går tillbaka till de mo- medlemmar av de kungliga familjerna och dellkamrar, som vid 1700-talets mitt inrätta- hovet, dels föremål som belyser den kultur des i Stockholm och Karlskrona. I armé- som uppbur its av stormännen i riket. Den museum ingår till en väsentlig del material verksamhet som bedrivs vid institutionen från den på artillerigården i Stockholm år berör vitt skilda områden såsom konsthistoSOU 1973: 5

ria, lärdomshistoria och vapenhistoria. Skoklosters slott av staten år 1967. En likCentralorgan för den numismatiska musei- artad i viss mån jämförbar karaktär har de verksamheten är Kungl. myntkabinettet, vil- byggnader och samlingar, vilka bevarats ket utgör en avdelning vid statens historiska som personhistoriska museer. Av dessa tormuseum. Här levereras regelbundet från de Linnés Hammarby utgöra det förnämsta myntverket arkivexemplar av svenska sedlar exemplet. De här nämnda slagen av samoch mynt. Myntkabinettet handhar även ac- lingar ställer ofta speciella krav på museal cessionen vid statens historiska museum av vård och tillsyn. förhistoriska fynd av mynt. Verksamheten omfattar därtill utländskt materiel samt medaljer. Mynten och myntfynden är som källmaterial relevanta för forskning främst in- 4.2.3 Konstsamlingar om allmän och ekonomisk historia samt inom fornkunskap och konstvetenskap. En populär framställning över de viktigaste Samlingarna vid musikhistoriska museet äldre svenska samlingarna av utländsk konst intar en särställning inom museimaterialet, lämnas i inledningen till nationalmusets kaså till vida som de icke enbart är avsedda talog Äldre utländska målningar och skulpför kulturhistorisk forskning och pedagogisk turer (Stockholm 1958), till vilken här hänverksamhet. Bevarade äldre instrument ford- visas. ras också inom en för den musikaliska utövEkonomiska förutsättningar utanför kyrningen nödvändig rekonstruktion av äldre kan att skapa större konstsamlingar saknatiders klangideal och uppförandepraxis. des i vårt land ännu långt fram i tiden. En Friluftsmuseernas förvärv av byggnader första samling av mer ansenligt slag bildahar under senare tid varit relativt ringa. Stif- des hos drottning Kristina. Den skulle emeltelsen Skansen har under 1960-talet med lertid till stora delar snabbt komma att sina samlingar av byggnader representeran- skingras. Dess förnämsta del utgjordes av de olika sociala skikt och miljöer dock in- den svenska härens byte vid plundringen förlivat vissa byggnader, vilka ansetts nöd- 1648 av kejsar Rudolf II:s samlingar i Prag. vändiga för att belysa karakteristiska drag i Det var först i och med frihetstiden som den senare 1800-talsmiljön. Till största de- några större konstsamlingar ånyo skulle len består friluftsmuseerna i landet av loka- komma att bildas. En stor del av de samla hembygdsgårdar med ett1 antal byggnader lingar Karl Gustav Tessin sammanbragte, från den egna bygden. Ehuru flyttade från främst under sin tid som ambassadör i Paris ursprunglig plats utgör de likväl ofta värde- 1739—42, förvärvades av kungahuset. De fulla inslag i den offentliga miljön. I ett få- bestod utom av målningar av en teckningstal fall har byggnader från en stadsdel eller samling och ett medaljkabinett. Tessin införett kvarter flyttats för att på ny plats bilda skaffade emellertid också målningar, vilka ett kulturhistoriskt reservat. var avsedda för inredningen i Stockholms Vid sidan av museisamlingarna intar de och Drottningholms slott, huvudsakligen arkonst- och kulturhistoriska samlingarna i beten av franska 1700-talsmästare. enskild ägo en icke oväsentlig plats. Till Bland de målningar Gustav III fogade flera av fideikommissen hör ansenliga sam- till samlingarna på de Kungl. slotten hörde lingar av tavlor och möbler ävensom ensta- bl. a. verk av Rembrandt och Jordaens. En ka kulturföremål av stort värde. De äger större del av de medel han på 1780-talet avicke sällan ett särskilt intresse genom sin satte för konstinköp användes för förvärv anknytning till en bestämd miljö. De bildar av antika skulpturer, som hembragtes från ofta tillsammans med en kulturhistoriskt Italien. Efter Gustav III:s frånfälle övervärdefull byggnad en enhet, vilken det be- fördes de kungliga samlingarna till kronan, traktas som värdefullt att för framtiden be- och 1792 bildades Kongl. Maj:ts museum, vara i orört skick. Med detta syfte inköptes senare benämnt Kongl. Museum, vars sam-

58 SOU 1973:5

lingar också fortsättningsvis skulle komma att förvaras på Stockholms och Drottningholms slott. Genom kungl. brev den 12 februari 1801 stadfästes slutgiltigt museets statuter, enligt vilka "inseendet över museet skulle vara förenat med ett överintendentsämbete". År 1866 överfördes samlingarna till en ny museibyggnad på Blasieholmen och konsthistoriskt väl orienterad personal anställdes. Ett mer planerat arbete för att belysa måleriets utveckling kunde nu ta sin början. Orienteringen om den samtida utvecklingen i utlandet synes dock ha varit jämförelsevis ringa, och huvuddelen av accessionen bestod av svensk och övrig nordisk konst. De första större offentliga samlingarna vid sidan om de kungliga konstskatterna var de gravyrsamlingar, som bildades fr. o. m. 1770-talet av Kungl. Akademien för de fria konsterna. Akademin förvärvade gravyrer, gipser och kopparstick som förlagor för undervisningen. Dessutom erhöll akademin arbeten av sina medlemmar. Fr. o. m. 1800-talets mitt börjar ett intresse för att bilda konstmuseer att uppträda också utanför Stockholm. År 1854 tillkom Göteborgs konstförening, som även tog initiativet till att skapa en konstavdelning vid Göteborgs museum. Museet skulle i samarbete med föreningen under 1860- och 70talen komma att göra icke oviktiga förvärv, huvudsakligen bestående av svenska konstnärers verk. Från år 1863 härstammar Skånska konstmuseum, Lund. De provinsmuseer som grundlades under 1800-talets slut och 1900-talets början skulle i huvudsak komma att rymma kulturhistoriska samlingar. I dessa kom emellertid också att i viss utsträckning ingå aktningsvärda samlingar av svensk äldre och samtida konst. Av stor betydelse för inriktningen av nationalmuseets framtida verksamhet skulle konstnären Richard Berghs chefsskap åren 1915—1919 komma att bli. Redan innan han tillträdde posten hade han såsom rådgivande knutits till museet. Målet för Bergh var att samlingarna skulle ge möjlighet till en överblick av konstutvecklingen, med huvudvikten lagd på den svenska konsten. Att SOU 1973:5

dessutom den franska samlingen kom att utbyggas mer målmedvetet får även tillskrivas initiativ av Bergh. Det var också genom hans strävanden som museets kontakter med samtidskonsten ökades. Uppgiften att snabbt dokumentera konstlivets skeenden har senare kommit att åvila en särskild avdelning vid nationalmuseet benämnd moderna museet, vilken fått en jämförelsevis självständig ställning i förhållande till det övriga museet. Framväxten av moderna museet kan följas i en uppsats av den dåvarande chefen för nationalmuseet Otte Sköld (Ett museum för modern konst i Moderna museet, 1957. Årsbok för svenska statens konstsamlingar V.). Frågan om den samtida konstens lokalfråga väcktes redan 1908 av Svenska museimannaföreningen. Nationalmuseisakkunniga av år 1913 förordade, att den moderna konsten skulle inrymmas i museibyggnaden, alternativt i en tillbyggnad, som skulle uppföras för den moderna konsten. Enligt Sköld borde museet för den moderna konsten vara "en organisation i det aktuellt verkande konstlivets tjänst." Ett urval av dess material borde efter viss tid överflyttas till ett arkiverande museum. Av betydelse för tillkomsten av representativa samlingar av samtida utländsk konst var ett engångsanslag år 1963 om 5 milj. kronor, som ställdes till museets förfogande. År 1936 påbörjades vid Lunds universitet en konstvetenskaplig specialdokumentation avseende skisser och andra förarbeten till dekorativ konst (arkiv för dekorativ konst). Genom att ett anslag om 1,5 milj. kronor 1965 ställdes till arkivets förfogande kunde värdefulla förvärv göras av utländskt material. En besläktad uppgift har inom sitt område Sveriges arkitekturmuseum, vars samlingar till väsentlig del består av arkitekturritningar. År 1964 bildades Föreningen Fotografiska Museets Vänner, som tagit till uppgift att bedriva insamling av fotografier. Samma år inköptes av staten en fotosamling från Helmuth Gernsheim och år 1965 framlidne professor Helmer Bäckströms fotografiska sam-

ling, vilka ställdes under föreningens vård. Föreningens samlingar är nu överlämnade till nationalmuseet. Nationalmuseets samlingar omfattar i dag måleri och skulptur (däribland en antiksamling), teckningar, äldre arkitekturritningar, grafik, konsthantverk och foto. Under nationalmuseets förvaltning står även de samlingar av konstföremål, företrädesvis målningar, som tillhör de kungl. slotten (Stockholm, Gripsholm, Drottningholm, Ulriksdal, Haga, Rosersberg och Strömsholm). Som en särskild avdelning vid nationalmuseet fungerar som ovan nämnts moderna museet, vars samlingar av måleri, skulptur och foto börjar med tiden för expressionismens genombrott i Sverige, eller omkring år 1909. I nationalmuseets arkiv ingår handlingar rörande svenska konstnärer.

4.3 Insamling och dokumentation — förslag 4.3.1 Naturhistoriska samlingar

Ett större behov av varaktigt tillvarataget material av biologiska objekt råder inom främst följande grenar av biologin: morfologi, systematik och fylogeni, biogeografi, paleobiologi och ekologi. Under mellankrigstiden kom emellertid biologins mest uppmärksammade landvinningar att ligga inom fysiologin och andra vetenskapsgrenar, inom vilka förekomsten av museisamlingar var av underordnad betydelse. Utvecklingen vid de naturhistoriska museerna kom därvid i många länder att stagnera, och insamlingsverksamheten tillmättes minskad angelägenhet. Rekryteringen till den för museiverksamheten viktiga systematiska zoologien har också hämmats efter hand som forskningen inom ämnet fått sin tyngdpunkt förskjuten Nationalmuseet som rymmer landets mest till experimentellt inriktade områden. betydande konsthistoriska samlingar, omEn nyorientering inom bl. a. utvecklingsfattar såväl svenskt som utländskt material. forskningen har numera åter aktualiserat Hit hör även delar av de i östasiatiska mufrågorna rörande dokumentation i större seet ingående samlingarna. skala genom musealt tillvaratagande av bioStora samlingar av konst- och konsthant- ligoskt material. Naturresursforskningen, verk, delvis med utländskt material, ryms i särskilt bevakningen av effekterna från dikonstmuseet, resp. Röhsska museet i Göte- rekt och indirekt mänsklig påverkan på våborg, övriga mer omfattande konstsamling- ra levande naturtillgångar, kräver också en ar är de i Malmö museum och Norrköpings alltmer avancerad dokumentation av biolomuseum. Flertalet länsmuseer har samlingar giskt material. För ett rationellt forskningsav företrädesvis yngre skulptur och måleri. arbete i avsikt att för dessa och andra änDessutom finns omfattande samlingar av damål vidga kunskaperna om fauna och svensk stafflikonst, grafik och skulptur i flora är det dokumentariska biologiska mastatens, kommunernas och landstingens ägo, terialet i och för sig en grundläggande förspridda i förvaltningsbyggnader och inrätt- utsättning. I synnerhet gäller detta inom den ningar. Konstsamlingarna vid universiteten taxonomiska forskningen, vars behov av stoi Lund, Stockholm och Uppsala ingår som ra materialmängder icke synes kunna tillen icke oviktig del i vårt lands kulturskatter. godoses utan ansenliga musealt ordnade Till de för svenska förhållanden stora samlingar. Vanligen är insamlingen av ett konstsamlingarna får även räknas samling- viktigare för vetenskapligt ändamål avsett arna i Thielska galleriet och vid Prins Eu- material en uppgift som tar många år i angens Waldemarsudde. Båda är exempel på språk. Krav måste självklart ställas på att epoksamlingar, representativa för konstut- material av denna karaktär erhåller ett änvecklingen främst under en bestämd epok. damålsenligt omhändertagande och kan nytAv betydande storlek är också de av Anders tiggöras såväl inom pågående eller planerad Zorn bildade samlingarna i Mora, vilka ge- forskning som inom i framtiden aktualiserad nom testamente år 1919 tillföll svenska sta- forskning. En flaskhals vid bearbetningen ten. av dokumentariskt biologiskt material är

60 SOU 1973:5

den bristande tillgången på taxonomisk ex- på att ett till riksmuseet lokaliserat taxonomiskt centrum skall bildas. Efter en upppertis. Den av universitetskanslersämbetet till- byggnadsperiod om fem år föreslås vid detta satta 1965 års biologiutredning, vilken 1967 centrum finnas sammanlagt 10 tjänster för avlämnade sitt huvudbetänkande (Utbygg- experter inom zoologisk taxonomi. (Measurnadsplan för det biologiska grundforsknings- es for the improvement of Zoo-Taxonomy. området), framlade förslag om en väsentlig 1972) Till målen för riksmuseet hör att dokuförstärkning av utbildnings- och forskningskapaciteten inom det biologiska ämnesområ- mentera och studera följdverkningarna av det. Utredningen hävdade att en utbyggnad människans utnyttjande av naturtillgångarav organisationen ej kunde ske likformigt na. Insamlingsverksamheten måste numera vid alla universitet; viss koncentration och bedrivas mer konsekvent än tidigare och specialisering betecknades som ofrånkomlig. med skärpning av kraven på fältarbetet. För I enlighet härmed ansåg utredningen, att att orsakssammanhangen bakom förändringriksmuseet borde bli centrum i landet för arna i naturen skall klarläggas behöver konden systematiska forskningen. En livlig tinuerliga undersökningar göras på utvalda forskning vid riksmuseet inom detta och an- lokaler, där ett kontrollmaterial tillvaratagränsande områden skulle enligt utredningen ges vid följdriktigt tillämpande av insamvara till båtnad för museets verksamhet rö- lingsprinciperna. Därigenom kan mer exakrande dokumentation m. m. Biologiutred- ta jämförelser göras i faunans och florans ningens förslag vad avser riksmuseets roll egenskaper efterhand som utvecklingen fortinom verksamheten på systematikens områ- går. En angelägen uppgift är ekologiska och de synes väl grundat. MUS 65 vill dock i an- biogeografiska detaljinventeringar inom störslutning härtill framhålla, att riksmuseets re undersökningsområden. Av ökande omforskning självfallet ej bör begränsas till sys- fattning är den typ av inventeringar, vilken tematiken. En ökning av insatserna fordras syftar till att tillvarataga data rörande områockså inom vissa övriga av insamlingsverk- den, vilka på grund av exploatering utsattes samheten beroende forskningsgrenar, såsom för genomgripande förändringar. Uppgiften att leda och främja målinriktad ekologi och morfologi. En koncentration till naturvårdsforskning och undersökningsverkmuseet av resurser för systematikforskning i samhet inom naturvårdsområdet åvilar staenlighet med biologiutredningens förslag tens naturvårdsverk. Dess uppgifter i fråga måste dock anses rationell. Härigenom blir det möjligt för forskningen att dra största om naturvårdsforskningen fullgöres av en nytta av de för ett naturhistoriskt museum forskningsnämnd. Forskning och undersökningar inom naturvårdsområdet bedrives vid specifika tillgångarna. Bristande tillgång på systematiker leder ett stort antal institutioner, företrädesvis vid för närvarande till problem inom ekologiska universitet och högskolor. Betydande sådan och andra forskningsprojekt. Bearbetningen forskning bedrivs också vid riksmuseet och av materialet fördröjs och hindrar forsk- vid naturhistoriska museet i Göteborg. Staningsarbetet i dess helhet. Museerna kan tens naturvårdsverks undersökningslaboratomed nuvarande personella resurser besitta rium gör sådana utredningar på vatten- och taxonomisk expertis endast inom ett fåtal luftvårdsområdet, som fordras för verkets områden. Obestämt material tenderar att löpande arbete. Länsstyrelsernas naturvårdsackumuleras i ökad utsträckning. En av enheter svarar för inventeringar och andra statens naturvetenskapliga forskningsråd un- undersökningar av de lokala förhållandena. Den målinriktade naturvårdsforskningen der budgetåret 1969/70 tillsatt specialutredhar i allmänhet karaktär av beställningsning har haft i uppgift att lämna rådet förslag till åtgärder för att förstärka forskning- forskning. I 1964 års naturresursutrednings en inom zoologisk taxonomi. Ett av utred- förslag (SOU 1967: 43—44) och den därpå ningen nyligen framlagt förslag går bl. a. ut grundade prop, nr 37 år 1968 ang. naturSOU 1973:5

vårdsforskningens organisation förutsätts naturvårdsforskningen komma att i huvudsak grundas på de vid universitetsinstitutionerna befintliga resurserna. I anslutning härtill kan konstateras, att biologiutredningen ansett det angeläget, att universitetsinstitutionerna i ökad omfattning engageras i beställningsforskning. MUS 65 anser att de naturhistoriska museerna är tjänliga och väl avpassade för deltagande i naturvårdsverksamheten främst genom en långsiktig grundläggande dokumentation av förändringarna i naturen. Dessutom bör de medverka i undersökningar och forskning som initieras av naturvårdsmyndigheterna. Inventeringarna för biotop- och landskapsvårdsforskningen beräknas genom sin omfattning komma att avkasta ett stort material, dels skriftligt dels i form av beläggexemplar, vilket behöver tagas tillvara. Tidigare insamlat material anses vara av största värde som referens- och bakgrundsmaterial. De forskare, som är verksamma inom inventeringarna, behöver kontakt med experter inom skilda områden och en replipunkt i form av en mångsidigt verksam vetenskaplig institution. Naturresursutredningen fann att riksmuseet bl. a. på grund härav är väl lämpat att fungera som en central för inventeringsarbetet. Utredningen framlade emellertid icke något slutligt förslag utan hänvisade till naturvårdsverket och naturhistoriska riksmuseet att gemensamt ta upp denna fråga till utredning. En arbetsgrupp på fem personer som till en början inriktar sig på metodologiskt utvecklingsarbete inom området är redan nu verksam vid riksmuseet. Visst samarbete mellan naturvårdsverket och naturhistoriska museet i Göteborg har också inletts. Sammanfattning Med hänvisning till biologiutredningens allmänna uttalanden rörande behovet av ökade insatser på biologiområdet vill MUS 65 göra följande sammanfattning av sin principiella syn på de naturhistoriska museernas uppgifter inom dokumentation och forskning. 62

1. Riksmuseet bör bli centrum i riket för den systematiska forskningen. Det bör samtidigt ges möjlighet till ökad aktivitet på de övriga forskningsområden, vilka är särskilt beroende av museiresurser, såsom ekologi och morfologi. 2. Riksmuseet och i mån av möjlighet även övriga naturhistoriska museer bör svara för en allmän långsiktig dokumentation av utvecklingen i naturen. De bör härutöver i lämplig utsträckning åtaga sig beställningsforskning och undersökningar för naturvårdsändamål. 3. MUS 65 konstaterar i likhet med naturresursutredningen, att riksmuseet är väl ägnat att tjäna som bas för naturvårdsundersökningar. Av vikt är att museet erhåller resurser för tillvaratagande av ett genom inventeringar och undersökningar insamlat material. Detta torde mest rationellt ske främst i egen regi, men till en mindre del genom viss delegation till andra museer.

4.3.2 Kulturhistoriska samlingar Museerna bör vara anstalter icke endast för insamling och presentation utan även för forskning. Denna bör i huvudsak koncentreras till de uppgifter, som hör samman med insamling, materialbearbetning och presentation. Inom ramen för projekt i fråga om tillvaratagande och uppordnande av större samlingar kan centrala kulturhistoriska problem icke sällan få sin lösning. Det visar sig därför fördelaktigt att till större bearbetningsprojekt också knyta en mer omfattande teoretisk forskningsverksamhet. Projekt av sådan art bör som regel bedrivas i samverkan mellan museerna och universiteten. De sakkunniga har under sina överväganden rörande insamlingsverksamheten vid de kulturhistoriska museerna funnit en avvägning vara nödvändig mellan insamlingsverksamhet och forskning. Bristande balans i omfattningen av insamling och forskning kan leda till att insamlingen kommer att uppfattas som ett ändamål i sig. Valet av vad' som införlivas med samlingarna, måste ske^ SOU 1973:5

med sådan omsorg, att materialet med säkerhet kan komma till värdefullt utnyttjande inom forskning eller museiundervisning. Uppläggning och genomförande av program för insamling bör ske i samråd med representanter för forskningen inom ifrågavarande område. De sakkunniga vill förorda att forskning och bearbetning i den utsträckning det är möjligt sker samtidigt eller parallellt med materialinsamlingen. Härigenom ges möjligheter till kontroll av insamlingsmetodernas tillförlitlighet och ändamålsenlighet med hänsyn till forskningens behov. En icke ringa del av den forskning som pågår vid museerna, ligger inom områden, vilka ej är företrädda som självständiga discipliner vid universiteten. Statens historiska museums numismatiska avdelning (Kungl. myntkabinettet) svarar sålunda ensamt för forskningen inom det numismatiska området. En likartad ställning inom de vetenskapliga disciplinerna anses de tekniska och de sjöhistoriska museernas ämnesområden representera. De sakkunniga anser det särskilt nödvändigt att museer, vilka i likhet med de nu nämnda institutionerna företräder specialdiscipliner, själva kan bedriva forskning. För att de kulturhistoriska samlingarna skall komma till största möjliga utnyttjande inom forskningen är en aktiv forskarservice av synnerlig vikt. Särskilt väsentligt är därvid att vägledning lämnas rörande tillgängligt material, som kan utnyttjas till belysning av de problem, med vilka en forskare är sysselsatt. Vid de större kulturhistoriska museerna bör viss teknisk service, såsom materialanalys m. m. kunna lämnas. Till frågan om insamlingsverksamheten ansluter sig spörsmålet om gallring av befintliga samlingar. De sakkunniga har funnit sig böra peka på behovet av en väsentligt ökad omfattning av gallringen av de kulturhistoriska samlingarna. I museisamlingarna förvaras till viss del ett föremålsmaterial, som ej kan komma till meningsfullt utnyttjande inom forskning eller museiundervisning. Det rör sig härvid bl. a. om ett i museernas tidigare verksamhetsskeden insamlat material, som tillvaratagits utan att samtiSOU 1973:5

digt erforderliga uppgifter säkerställts rörande härkomst, tillverkning eller funktion. Det kan med hänsyn framför allt till kostnaderna för vård och underhåll icke betraktas som tillfredsställande att bevara större materialmängder, vilka ej utnyttjas eller med visshet ej kan komma att utnyttjas. Enligt de principer som tidigare gällt vid riksantikvarieämbetets fördelning av staten tillhöriga fynd, var syftet att tillgodose provinsmuseerna i en utsträckning, som gjorde det möjligt att vid dessa framställa en bild av de förhistoriska skedenas kultur. Föremål som räknades till de vetenskapligt värdefullaste förbehölls dock sådana museer, som kunde anses ha en central ställning i ett visst landskap eller län, medan fynd av annat slag kunde tillföras mindre institutioner. Enligt den praxis, som nu tillämpas vid riksantikvarieämbetets fördelning av fynd, söker man tillgodose önskemålen om förvärv av fynd till regionala museer med arkeologisk verksamhet. Endast sådant material, varom hemställan om förvärv ej skett, samt för statens historiska museums samlingar särskilt betydelsefulla fynd tillfaller numera detta museum. Då emellertid de mindre museerna i allmänhet ej har resurser för att tillvarataga större mängder arkeologiskt material, går dock en stor del av fynden till statens historiska museums samlingar. För att göra museernas material tillgängligt för publiken i olika delar av landet är det nödvändigt att icke ställa de mindre museerna utanför tillgången till det värdefullaste materialet. Detta bör därför i den utsträckning tekniska skäl inte lägger hinder göras rörligare. Genom kort- eller långfristiga utlån och depositioner har under senare tid också ett större material kommit till utnyttjande vid olika museer. Den tidigare bundenheten vid den institution, som har äganderätten, är således på väg att lösas upp. Det finns goda möjligheter att genom en ytterligare utveckling av systemet med lån och depositioner skapa en mer rationell förvaltning av de kulturhistoriska samlingarna. Därvid bör en större del av materialet koncentreras till större enheter, som ger 63

underlag för bättre förvaring och vård, samtidigt som de underlättar för forskare att få överblick över ett material av vidare omfattning. De sakkunniga vill sålunda förorda en begränsad fördelning av fynd till mindre museer samtidigt som dessa i stället ges ökade möjligheter att låna material ur de statliga samlingarna. Mot bakgrund av de överväganden utredningen gjort rörande vikten av samverkan mellan forskningen och museiverksamheten framstår det som angeläget, att de arkeologiska samlingarna organiseras på sådant sätt, att de så effektivt som möjligt låter sig utnyttjas inom forskningen. Museerna på de universitetsorter, där forskning och högre undervisning bedrives i arkeologi, får i detta sammanhang ses som särskilt väl ägnade att svara för vården av större samlingar. Samlingarna i Lund och Göteborg föreslås successivt utvidgas för* att så långt möjligt lämna underlag för den forskning, som där bedrives. En utvidgning av den arkeologiska museiverksamheten i Umeå bör övervägas, sedan undervisningen i arkeologi vid Umeå universitet tagit fast form. I frågan om de samlingar som tillhör Uppsala universitet bör dock frågan om fortsatt accession ses mot bakgrunden av närheten till Stockholm och statens historiska museum. De sakkunniga föreslår därför ingen vidgning av den arkeologiska museiverksamheten i Uppsala. Länsmuseer och lokala museer bedriver en huvudsakligen regionalt eller lokalt inriktad insamling. Den nuvarande kulturutvecklingen kännetecknas i materiellt hänseende av det stora utbudet av varor och produkter. Dessa sprides till konsumenter i olika sociala miljöer med en tidigare okänd snabbhet. Spridningen sker i det stora hela utan några geografiska hinder. Dokumentationen av vår tids föremål och ting ställer därför höga krav på överblick över ett omfångsrikt material. Den regionala aspekten är härvid av underordnad betydelse. Detta innebär att en koncentration av insamlingen är möjlig; en större del av arbetet kan i och för sig ombesörjas av centrala institutioner såsom Nordiska museet och Tek-

niska museet, vars uppgifter är riksomfattande. En avlastning av centralmuseerna är emellertid angelägen för att undvika en alltför stark anhopning av uppgifter på dessa. Till betydande del bör insamlingen till dokumentation av vår tids varor kunna fördelas på ett större antal museer. Redan för närvarande föreligger exempel på hur region- och lokalmuseer påtagit sig ansvar för en specialiserad insamling. En på olika sakområden inriktad dokumentation ter sig särskilt naturlig, där den kan avse produkter, som framställs inom museets distrikt. Det är av behovet påkallat att större museer vid sidan av centralmuseerna inleder specialinsamling inom därför lämpade områden. En till region- och lokalmuseerna decentraliserad specialinsamling föreslås ske inom ramen för en för landets kulturhistoriska museer gemensam planering. Sammanfattning Till sammanfattning av vad som ovan anförts rörande de kulturhistoriska samlingarna och verksamheten vid dessa skall följande framhållas. Forskning och bearbetning av samlingarna bör i större utsträckning än för närvarande organiseras och planeras jämsides med insamlingen. En nära samverkan fordras härvid mellan museerna och den vid universiteten bedrivna forskningen. De sakkunniga föreslår att visst material gallras. Riksantikvarieämbetets nuvarande principer för fördelningen av fynd mellan olika samlingar bör i huvudsak bibehållas. En ökad insamling i första hand vid de arkeologiska museerna i Lund och Göteborg samt i ett senare skede också i Umeå förordas dock. Regionoch lokalmuseer föreslås i ökad omfattning påta sig ansvar för specialiserad insamling inom särskilda sakområden.

4.3.3 Konstsamlingar Bland de tendenser i konstlivet, som under 1960-talet skulle få särskild betydelse för SOU 1973:5

museerna, var dels en önskan hos många samhet, som motsvarar rådande behov. I konstnärer att söka realisera gemensamma många fall behövs komplettering med maprojekt, dels en ökad strävan att anknyta terial, som kan användas för direkt pedagokonsten till samhällsfrågorna. Nya anspråk giska ändamål, såsom förstudier, kartonger, från de konstintresserades sida kom därmed repliker, kopior och med moderna reproatt ställas på konstmuseerna. De kollektiva duktionsmetoder framställda avbildningar, manifestationerna fordrade att museerna främst färgdiapositivbilder. En ökad insamling av äldre, högre värdekunde ställa tekniska och andra resurser till rad konst är på grund av de nuvarande prikonstnärernas förfogande. Nya grupper konstintresserade har för- serna på konstmarknaden inte möjlig. En enats av intresset för genomgripande refor- viss bevakning av tillfällena till komplettemer av samhället. De har gemensamt med ring av främst moderna museets samlingar en rad yngre konstnärer och kritiker ställt av skulptur och måleri måste emellertid ansig avvisande till en konstnärlig produktion ses angelägen. Även kompletteringen av naav traditionell art, avsedd att distribueras på tionalmuseets samlingar av äldre konst komen konstmarknad, som ansetts ha alltför mer att ställa ansenliga fordringar på tillstarka kommersiella intressen. Ett ökat en- gängliga ekonomiska resurser. En noggrant gagemang från samhällets sida efterlyses för planerad och de olika museerna emellan i att göra konsten tillgänglig utanför denna görligaste mån samordnad accessionspolitik ter sig därför önskvärd. För att kompletmarknad. Det bör vara en primär uppgift för de på teringarna, när det gäller den samtida konssamtidskonsten inriktade museerna att be- ten skall ske med ett så brett perspektiv lysa och stödja olika tendenser och riktning- som uppgiften fordrar, torde en regelbunar i konstlivet. Museerna skall underlätta den och nära kontakt med den nutidshistokonstnärernas kommunikationer med olika riskt inriktade forskningen vid de konstvegrupper i samhället genom att generöst stäl- tenskapliga institutionerna vid universiteten la resurser till förfogande för experiment kunna komma att bli av väsentligt värde. Konstmuseernas verksamhet baserar sig och försök till konstnärliga manifestationer, som i större utsträckning än den traditio- på samlingar av långt mindre omfång än vid nella konsten får mening och innebörd i de kulturhistoriska museerna. Kostnaderna skilda sociala samanhang. Vid sidan härom för vård och underhåll av varje enskilt! obbör utrymme finnas även för en museiverk- jekt är emellertid särskilt höga inom konstsamhet av det slag som sedan gammalt är museerna. Vad som ovan anförts rörande etablerad vid konstmuseerna. Denna bör ge- behovet av gallring av de kulturhistoriska nom nya pedagogiska initiativ fås att spela museernas material torde därför vara i hög en roll även utanför de grupper, som i dag grad giltigt också för konstmuseernas del. tillhör skaran av konstintresserade. En väl utvecklad konstbildningsverksamhet i regi av museerna eller av studieförbunden och skolan kommer att behöva rik tillgång till ett originalmaterial, som kan tjäna 4.4 Föremålssamlingarnas vård som underlag för de studerandes träning i uppfattningen av olika konstarters egenska- 4.4.1 Inledning per. Ett material för studier låter sig givetvis icke principiellt skiljas från de huvud- Med undantag för huvuddelen av samlingsamlingar vid ett museum, som skall skänka arna av geologiskt material består museerestetisk erfarenhet och upplevelse. De sam- nas föremål av ämnen, som på olika sätt är lingar som ryms i museerna är emellertid utsatta för påverkan av den omgivande milicke av tillräcklig omfattning för att kunna jön. Allmänt förekommande är de skador i erbjuda underlag för en konstbildningsverk- bl. a. trä och färgskikt, som uppkommer till SOU 1973:5 5 — 23079

följd av dimensionsförändringar vid uttorkning. Angrepp av insekter och mikroorganismer kan på vissa trä- och textilföremål och på naturhistoriska preparat få en förödande verkan. Viss strålning i dagsljuset liksom i elektrisk belysning kan medföra nedbrytning av textilier och naturhistoriskt material. Luftföroreningar inverkar menligt på de flesta material; metaller korroderar, textilier, papper och läder blir sköra och missfärgade. Genom olika åtgärder, främst lämplig förvaring, kan man i museerna förhindra, att materialet utsattes för mer omfattande skador. De föremål som förvärvas till museerna är emellertid ofta när de införes till samlingarna i sådant skick, att större eller mindre konserveringsåtgärder är omedelbart nödvändiga. I samband med att ett material överföres från sin tidigare omgivning till en ny miljö sker förändringar, som snabbt kan påverka materialets egenskaper. Levande organismer behöver givetvis omgående tagas om hand för konservering. Arkeologiskt material genomgår i och med att det tages upp i dagen förändringar, som behöver hejdas och bringas att upphöra genom förberedande behandling redan i fältet. För andra slag av material, vars ursprungliga miljö är mindre avvikande från den i museet, är behovet av omedelbara konserveringsinsatser mindre starkt. Målsättningen för den i museerna bedrivna konserveringsverksamheten är att bevara föremålens sammansättning och struktur så långt möjligt utan förändringar. För att kunna studeras i vetenskapligt eller pedagogiskt sammanhang behöver dock främst det naturhistoriska materialet en montering eller preparering, som i sig innebär en betydande förändring av originalföremålet. Konserveringen lämnar i allmänhet ett endast temporärt skydd, varför materialet efter kortare eller längre tid delvis behöver behandlas på nytt. Sådana föremål, framför allt alster av konstnärlig verksamhet, som i senare tid utsatts för förändringar eller tillägg kan under särskilda omständigheter behöva restaureras, dvs. i möjligaste mån återställas i ursprungligt skick.

4.4.2 Konservering av naturhistoriskt material Den huvudsakliga metoden för att konservera kärlväxter (fanerogamer och ormbunksväxter) består i pressning och torkning mellan vattenabsorberande papper. Även för bevarande av svampar kan torkning utnyttjas. Den för konservering av botaniskt material i övrigt viktigaste metoden är förvaring i sprit eller formalin. Zoologiska objekt bevaras till största delen med hjälp av antiseptiska medel såsom formalin och sprit. Av ryggradsdjur bevaras ofta skinn och skelett i torrt tillstånd efter preparation och konservering. I övrigt tilllämpas en stor mängd differentierade metoder för konservering av biologiskt material. Förvarings- och konserveringsmetoderna för både växt- och djurmaterial förutsätter en tidsödande övervakning och tillsyn. Denna arbetskrävande och kostsamma uppgift har i museernas historia många gånger kommit att bli eftersatt, vilket medfört att resultaten av stora insamlingsinsatser förstörts. Under senare tid har prov gjorts vid naturhistoriska riksmuseet med konservering av zoologiskt material genom djupfrysning. Fördelarna med förfaringssättet ligger i möjligheterna att bevara vävnaders och ingående ämnens struktur intakt. Detta visar sig bli alltmer betydelsefullt på grund av behovet att inom naturvårdsforskningen i efterhand kunna göra provtagningar och undersökningar på serier av äldre material. Djupfrysningsmetoden är emellertid ännu otillräckligt prövad. Vid Göteborgs naturhistoriska museum har frystorkning börjat tillämpas för montering. Att finna en adekvat konserveringsvätska, som ersätter den lättflyktiga och arbetskrävande alkoholen, är likaledes en angelägen uppgift.

4.4.3 Konservering och vård av föremål i konst- och kulturhistoriska samlingar Bortsett från de objekt som är tillverkade av sten eller ädla metaller är de flesta föreSOU 1973:5

mål, som tillvaratages vid arkeologiska undersökningar, starkt vittrade eller fragmentariska. Föremål av järn och brons är, då de påträffas i marken, i varierande utsträckning stadda i förändring genom korrosion. I vårt land tillvaratages även totalt förrostade föremål, påträffade på sjö- eller havsbotten. Huvuddelen av de tillvaratagna fynden består emellertid av föremål, som endast ytligt är angripna av rost. Beroende på graden av korrosion användes olika processer vid konserveringen. Helt genomkorroderade föremål kan förstärkas med upphettning och glödgning. Genom upphettning och tillförsel av vätgas kan rosten reduceras tillbaka till järn. I de fall där större delen av det i ett föremål ingående järnet är intakt är det tillräckligt, att rost och utfällningar från kringliggande jord avlägsnas och den ursprungliga ytan prepareras fram för att efter omsorgsfull torkning under vacuum impregneras med paraffin eller konstharts. Förfaringssättet medför till skillnad från de metoder, i vilka järnet utsattes för upphettning, att järnets struktur förblir oförändrad, vilket är av väsentlig betydelse för bevarande av materialets dokumentariska värde. De bronsföremål som påträffas i vårt land är i de flesta fall täckta av en beläggning bestående av utfällningar av karbonater och andra för objekten skadliga salter. Dessa utfällningar avlägsnas vid konserveringen, varefter ornament och övriga detaljer kan studeras. Användning av ultraljudsapparatur i kombination med rengörande ämnen har därvid visat sig vara en effektiv metod. Att bevara föremål av trä med hög fuktighetshalt innebar tidigare stora problem för museerna. Sedan 1950-talet har en impregneringsmetod med polyglykol (polyetylenglykol) utprovats och med framgång använts för en rad olika slag av träföremål. Med hjälp av polyglykol stabiliseras trä, som vattenlagrats under fuktiga förhållanden; behandlingen motverkar sprickbildning och dimensionsförändringar och kan med lämpliga tillsatser dessutom skydda mot insekter och mikroorganismer. Utvecklingen av denna metod möjliggjorde konserveringen av regalSOU 1973:5

skeppet Wasa vid statens sjöhistoriska museum. Träföremål av mindre storlek är lättare att bevara, eftersom de ej utsattes för lika stora påfrestningar i samband med att vattnet avlägsnas. Polyglykolbehandlingen kan därför för de mindre föremålens del ersättas med en impregnering av paraffin löst i toluen, som bättre bevarar föremålens ursprungliga karaktär. Till grund för valet av konserveringsåtgärder ligger bl. a. undersökningar av materialets egenskaper och beskaffenhet. Större arkeologiska museer förfogar för detta ändamål över en omfattande teknisk utrustning, i vilken ingår apparatur för genomlysning och fotografering med röntgenstrålning, för spektralanalys (med atomabsorptionsspektrofotometer) och för kromatografiska analyser samt metallografiska strukturstudier. De i samband med konservering gjorda analyserna lämnar upplysningar och data, som sekundärt kan komma till värdefullt utnyttjande inom den arkeologiska forskningen. För att få så stort utbyte som möjligt av denna analysverksamhet fordras emellertid en systematisering och samordning av arbetet med hänsyn till de konserveringstekniska och de vetenskapligt teoretiska kraven. Det är dessutom av stort intresse att pröva, i vilken utsträckning konserveringsarbetet och den arkeologiska bearbetningen av fyndmaterialet kan samordnas. Sverige äger ett synnerligen rikt bestånd av medeltida kyrkoinventarier, framför allt skupturer, vilka också internationellt sett är av betydande vetenskapligt och konstnärligt värde. En mindre del härav förvaras i museisamlingar. Kyrkornas medeltida och yngre kalkmålningar och övriga målningar i tak och på väggar bevaras så gott som uteslutande på platsen. I mindre utsträckning har dock visst material av denna karaktär nedmonterats eller tillvaratagits i samband med rivningar och införlivats med museisamlingarna. Konserveringen av äldre kyrkliga föremål liksom av äldre kyrkmålningar bör i museerna kunna göras med små ingrepp och med beaktande av strikt vetenskapliga krav. Museernas bestånd av bevarade möbler med bemålning är stort och allmänt sett av vä-

sentlig kulturhistorisk betydelse. Under förutsättning att förvaringsförhållandena är gynnsamma, kan dess behov av konservering betraktas som ringa. En kategori som nu erbjuder större och speciella tekniska problem är de östasiatiska lackarbetena. Sverige anses i fråga om äldre tiders textilkonst inta en särställning genom att kyrkorna bevarat textilier i större utsträckning än i andra länder. Härtill kommer den folkliga textilkonsten och samlingarna av fanor, varav en betydande del tillhör svenska statens trofésamling. En kvantitativt och kvalitativt betydande föremålskategori vid museerna bildas av samlingarna av dräkter och textilier i övrigt från nyare tid. Textilt material behöver en förvaring, som medger att de ingående fibrerna bibehåller en smidig och elastisk karaktär. För att det skall bevaras mot angrepp av skadegörande insekter fordras regelbunden bevakning och minutiös kontroll i museimagasinen. Stora delar av museernas textilmaterial består av så ömtåliga föremål, att de för att bevaras behöver överföras på ett nytt textilt underlag, vilket är ett synnerligen tidskrävande och kostsamt arbete. På textilkonserveringens område har emellertid under 1960talet bedrivits ett visst utvecklingsarbete. I samarbete med tekniska högskolan har sjöhistoriska museet utarbetat ett förfaringssätt för att bevara de tillvaratagna seglen från regalskeppet Wasa. De rengjorda och extraherade textilfragmenten breds ut på glasfiberväv och behandlas med ett syntetiskt bindemedel, som tillsammans med glasfiberväven bildar skikt, vilka omger och skyddar textilstyckena. Även om metoden har ett begränsat användningsområde, finns det anledning räkna med, att den i viss utsträckning kan få tillämpning också för textilt material av annat slag. År 1967 övertog staten Skoklosters slott med dess rika samlingar av bl. a. textilier. Med hjälp av anslag av lotterimedel, som beviljats för konservering, har livrustkammaren på uppdrag av styrelsen för Skoklosters slott påbörjat konserveringen av de i samlingarna ingående äldre textilierna. Konserveringarna har delvis bedrivits som ett utvecklingsarbete med syfte att 68

rationalisera de mest tidsödande momenten vid textilkonserveringen. Man har även sökt utröna vilka förenklade metoder, som kan tas i bruk för material av mer begränsat kulturhistoriskt eller musealt värde. Konstmuseernas konservering är specialiserad på att bevara stafflimålningar. Beroende på dessa målningars uppbyggnad i flera skikt med duk, panna eller papper som underlagsmaterial fordras regelbundna åtgärder främst för att förhindra avflagning, som kan äventyra konstverkets fortbestånd. Konservering av äldre målningar medför ofta omfattande extra arbeten på grund av tidigare konserveringar. Icke sällan har konservatorer i äldre tid gjort övermålningar och andra ingrepp, som minskar bildens eget uttrycksvärde. I samband med konservering av äldre målningar förekommer, att man vid konstmuseerna rekonstruerar utplånade delar. Teckningar och gravyrer på papper har hög varaktighet. Dock har träfiberhaltigt papper som tillverkats under 1800-talet eller senare sämre åldringsbeständighet. Skulpturer i sten, brons, gips och lera ställer krav på varierande konserveringsåtgärder. Även samlingarna av konsthantverk framför allt glas och tenn fordrar insatser med karaktär av konservering för att bevaras. Med hänsyn till vikten av en noggrann avvägning mellan kulturhistoriska och tekniska synpunkter i val av åtgärd och metod vid konservering av museeala objekt fordras i regel ett nära samarbete mellan kulturhistoriker och tekniker. Det är härvid kulturhistorikerns uppgift att mot bakgrund av alternativa konserveringsåtgärder ta ställning till vilka egenskaper hos ifrågavarande objekt, som från vetenskapliga och pedagogiska synpunkter främst behöver bevaras. Enligt de sakkunnigas erfarenhet bedrives en stor del av konserveringen och dokumentationen av denna utan tillräckliga möjligheter till samverkan och utan en klar ansvarsfördelning mellan konserveringsteknisk sakkunskap å ena sidan och konst- eller kulturhistorisk sakkunskap å andra sidan. En snar förbättring härvidlag måste eftersträvas. SOU 1973:5

En äldre tids hantverksmässigt bedrivna konservering av konstföremål präglades av stor restriktivitet i frågan om att utbyta information om tillämpade konserveringsmetoder. Även om denna inställning numera ersatts av en större öppenhet i diskussionen om konservering och restaurering, återstår dock att själva dokumentationen av den behandling föremålen genomgår i många fall måste anses otillräcklig. Sedan 1967 utföres vid riksantikvarieämbetets och statens historiska museums tekniska anstalt utförliga rapporter över varje konserveringsärende, där tillämpad metod, begagnat material samt vid konserveringen gjorda iakttagelser redovisas. Viktiga initiativ för att utveckla rutinerna härvidlag har även tagits av konsthögskolan, vid vars institut för materialkunskap bedrives en omfattande uppdragsverksamhet med tekniska undersökningar för olika beställare. Det har därvid bl. a. framkommit att förundersökningarnas roll i sammanhanget måste ges tillräckligt utrymme. Det är av utomordentlig vikt, att de olika åtgärder som vidtages före och under konserveringen noga redovisas i rapporter för varje särskilt arbete. Dessa uppgifter bildar den nödvändiga grunden för den framtida vården av föremålen, samtidigt som de lämnar material för forskningen. Den dokumentariska redovisningen i samband med konservering och restaurering av föremål i konst- och kulturhistoriska museisamlingar bör normalt omfatta resultat av gjorda materialanalyser, uppgifter om vidtagna åtgärder samt om de iakttagelser, som under arbetets gång kunnat göras beträffande föremålens beskaffenhet. I den mån konserveringen leder till att ett föremåls egenskaper i något avseende förändras, måste det anses som en självklarhet, att föremålet dokumenteras i sin ursprungliga beskaffenhet. Det framstår som en angelägen uppgift för svenskt museiväsen, att gemensamma normer utarbetas för dokumentation i samband med konservering. Inom flera områden av konserveringen saknas produktionstekniskt tillfredsställande metoder. Särskilda problem är förenade med föremål, som är sammansatta av flera SOU 1973:5

olika ämnen med skilda egenskaper. Nya utomlands utarbetade, rationella metoder erbjuder emellertid goda möjligheter att förbilliga vården av läder och textil, vilka material f. n. i vårt land medför betydande problem. Den tekniska utvecklingen har också ställt en rad nya material till förfogande, vilka kan komma till användning inom museernas konservering. Innan de tas i bruk härför fordras emellertid, att de prövas med hänsyn till sådana egenskaper som har betydelse för museernas föremålsvård. Vanligen måste en omfattande provning genomföras för att en ny konserveringsmetods verkan på längre sikt skall kunna bedömas. Det utvecklingsarbete inom konserveringen, som är nödvändigt, kan givetvis icke till alla delar bedrivas inom landet. Vi måste inom detta område också förlita oss på erfarenheter, som görs vid större museer utomlands. Ett utvecklingsarbete måste ske i samarbete mellan museerna och de tekniska högskolorna eller andra tekniska anstalter med större forskningsresurser. När det gäller att utarbeta lämpliga processer och arbetsrutiner för nya konserveringsmetoder, som skall tagas i bruk, måste dock museerna i stor utsträckning kunna förlita sig på egen högre teknisk sakkunskap.

Sammanfattning Vården av museimaterialet kan i många fall bedömas ha blivit eftersatt. I Sverige liksom över allt utomlands konstateras, hur museimaterialet genomgår en förstörelse, som ej står i proportion till kostnaderna för att förvärva och bevara samma material. Tillräckliga och på lämpligt sätt organiserade resurser för konservering är en nödvändig förutsättning för ett effektivt fungerande museiväsen. Icke minst en ökad utställningsverksamhet ställer krav på att föremålen bevaras i gott skick och att handhavandet av föremålen sker enligt rutiner, som är väl studerade och vetenskapligt underbyggda. Ett omfattande utvecklingsarbete föreslås komma till stånd. 69

4.5 Registrering av museala samlingar 4.5.1 Nuläge I Sverige finns f. n. ett tiotal statliga museer1 med konst- och kulturhistoriska samlingar. Deras föremålsbestånd upptar ca 900 000 accessionsnummer (acc-nr). Naturhistoriska riksmuseets samlingar omfattar ca 11 300 000 objekt (ej acc-nr). Antalet accessionsnummer i de statliga centralmuseerna framgår av nedanstående tablå. Totalt antal accessionsnummer i vissa statliga och statsunderstödda museers samlingar Museum

Antal acc-nr

Statens historiska museum Nationalmuseet Livrustkammaren Naturhistoriska riksmuseet Statens sjöhistoriska museum Etnografiska museet Medelhavsmuseet Nordiska museet Tekniska museet Armémuseet

30 000 246 0003 35 000 se ovan 23 000 150 000 34 000 278 000 32 000 40 000

Det finns också ett 70-tal regionalt verksamma museer, kommunala museer och större hembygdsgårdar med samlingar i storleksordningen 1 milj. accessionsnummer sammanlagt eller i medeltal ca 14 000 acc-nr per museum. Härutöver finns ca 950 hembygdsföreningar, av vilka det övervägande flertalet äger museala samlingar. För 439 av dessa hembygdsföreningar redovisas ett samlat innehav av ca 375 000 föremål eller ca 850 föremål per hembygdsförening. Tyvärr är det i dag omöjligt att ge en korrekt bild av det totala antalet föremål i alla landets museer och andra samlingar och detta av två skäl; dels är inte alla samlingar inventarieförda, dels är sätten att accedera föremålen så skiftande i olika museer, att det är omöjligt att korrekt uppskatta det antal föremål, som döljer sig bakom antalet acc-nr. Antalet föremål i de konst- och kulturhistoriska museernas samlingar kan förmo-

das uppgå till högst 5 gånger antalet acc-nr. Från denna uppskattning måste dock de arkeologiska museernas samlingar undantagas. När det gäller dessa samlingar liksom de naturvetenskapliga museernas är det antal föremål, som ett acc-nr i medeltal representerar, betydligt större. Hur stort det är, är f. n. omöjligt att uppskatta. En viss ledning kan man dock få av de beräkningar, som gjorts för statens historiska museum resp. Göteborgs naturhistoriska museum. För historiska museet anges en årlig accession av endast cirka 300 acc-nr, som emellertid representerar mer än 100 000 enskilda föremål. Göteborgs naturhistoriska museum redovisar för år 1969 en accession av 271 generalkatalognummer omfattande 22 926 objekt samt 4 714 prov innehållande flera objekt per prov. Registreringen av alla dessa museiföremål är av mycket växlande kvalitet. En del samlingar är — som förut sagts — inte registrerade överhuvudtaget. Det gäller främst en del mindre hembygdsgårdars föremål. De flesta har i varje fall någon form av accessionskatalog, och många har dessutom ett eller flera kortregister. Ett fåtal museer har personal speciellt avdelad för föremålsregistrering. I de flesta fall sköts registreringen av personal med huvudsakligen andra uppgifter. Den växlande kvaliteten på accessionskataloger och kortregister gör också möjligheterna att komma åt fakta om föremål synnerligen växlande. Om t. ex. sakregister saknas eller är ofullständigt, innebär det vanligen att museipersonal och forskare måste ta fram ett stort antal föremål ur magasin för att finna det som är av intresse för den aktuella uppgiften. De har sedan att med accessionsnumrets hjälp söka den relevanta informationen om föremålet i accessionskatalogen. En sådan informationssökningsprocedur är mycket tidsödande och därmed kostsam. Förfarandet innebär dessutom ofta ett onödigt slitage på själva föremålen. Det säger sig självt, att en accessionska1 Härtill kommer de museer, som tillhör universitet, statliga verk och myndigheter. 2 Exkl. slottssamlingarna.

SOU 1973:5

talog och några välgjorda och aktuella kort- kan påbörjas med vissa utvalda material, register är ett stort steg på väg mot en bättre t. ex. återfynd av ringmärkta fåglar. informationsåtervinning. För att ge en fullSkoklosters slott och dess samlingar har, god sådan kräver emellertid ett system som sedan de år 1967 förvärvades av svenska stadetta ett praktiskt taget oändligt antal kors- ten, varit föremål för försöksverksamhet på hänvisningar i de olika registren. En sträng flera museala områden bl. a. föremålsreövervakning av hanteringen av korten ford- gistrering. Ett system för registrering med ras dessutom för att hindra användarna från hjälp av automatisk databehandling (ADB) att rubba kortens inbördes ordning eller av- har utarbetats och testats. Det kan nu anses lägsna kort ur registren. Dessutom fordrar helt färdigt för produktionskörning. det att alla i framtiden tänkbara "sökinSamma system används också vid registregångar" är förutsedda från början, eftersom ringen av samlingarna i Löfstad slott (Österman naturligtvis inte kan söka på ett be- götlands museum), livrustkammaren, Motala grepp eller en kombination av begrepp, som museum och Stockholms stadsmuseum samt inte ryms inom söksystemet. inom den till arbetsmarknadsverkets kontorsEtt sådant kortregister som det här skis- arbetscentraler i Falun och Falköping knutserade existerar givetvis inte. De som finns na verksamheten med vård av museiföremål. bygger på kompromisslösningar i så måtto Även marinbiologiskt material registreras på att man gjort så många, så utförliga och så försök enligt samma system vid Kristineaktuella kortregister, som resurserna medgi- bergs zoologiska station i samarbete med vit, tyvärr dock ofta med ett för både kun- Göteborgs naturhistoriska museum. den/forskaren och personalen ganska dåligt Det för Skoklostersamlingarnas registreresultat. Detta är så mycket mera beklagligt ring utarbetade systemet går i korthet ut på som registren utnyttjas i samband med prak- följande: tiskt taget varje moment i museiarbetet, an1. Föremålen katalogiseras/beskrives på tingen det gäller utställningar, publicering, en förtryckt blankett i A4-format (manumagasinering, föremålsvård, konservering skript). Beskrivningen görs till största delen eller service till forskare och allmänhet. i klartext. Oavsett om man skall söka information 2. En operatör skriver ut samma text på i kortregister eller i på annat sätt utformade en likadan blankett med hjälp av en håldatasamlingar, är det nödvändigt med en remsstansande skrivmaskin. standardiserad nomenklatur. Intresset för en 3. Samtidigt med utskriften stansas en sådan standard för föremålsbeskrivning har hålremsa (i fortsättningen kallad remsa 1). länge varit stigande inom de konst- och kul4. Utskriften kontrolläses mot manuskripturhistoriska museerna. Detsamma kan sägas tet och eventuellt erforderliga rättelser ingälla för ett för dessa museer gemensamt föres manuellt. klassificeringssystem. För det naturveten5. Remsa 1 köres genom maskinens hålskapliga området gäller däremot att det remsläsare och maskinen skriver automainom biologin finns ett internationellt accep- tiskt ut en accessionskatalog. Rättelser inföterat klassificeringssystem och dito nomen- res genom manuellt ingripande i den autoklatur. Något mera flytande är nomenkla- matiska rutinen. turen inom geovetenskaperna. 6. Samtidigt med att denna automatiska renskrift görs, stansas en ny remsa (remsa 2). 4.5.2 Försöksverksamhet 7. Remsa 2 körs i datamaskin tillsammans med ett lämpligt program, t. ex. FOA:s speVid naturhistoriska riksmuseet pågår se- ciellt för dokumentation gjorda program dan en tid arbete på ett system för använd- CORSAIR II (Computer Oriented Reference ning av ADB vid registrering. Planerna har System for Automatic Information Retrienu nått så långt att en försöksverksamhet val). SOU 1973:5

J accessionskatalog

föremål

remsa 1

-Q3

manuskript

accessionskatalog

renskriven accessionskatalog

remsa 1

hålrems maskin

register i listform

Figur 3 Flödesplan över system för registrering av museisamlingar med hjälp av automatisk databehandling.

8. Datamaskinen bearbetar data enligt programmets instruktioner och skriver sedan på sin radskrivare ut register eller svar på begränsade sökfrågor i önskad utformning och omfattning. Sedan år 1965 har man inom nordiska museet arbetat med nomenklatur för och 72

klassificering av kulturhistoriska museiföremål. Syftet med denna s. k. nomenklaturundersökning är att skapa en för de kulturhistoriska museerna enhetlig och språkligt korrekt nomenklatur för de olika föremål, som ingår i samlingarna samt att utarbeta ett förslag till klassificeringssystem för såSOU 1973:5

lingarnas innehåll ger möjligheter till en bättre planering av utställningsverksamheten på alla museer, inte bara när det gäller användningen av de egna föremålen, utan också när det gäller inlån från andra museer. Det sistnämnda gäller i högsta grad också för riksutställningar. Ett sådant ökat vetande kan naturligtvis också ge underlag för en vidgad verksamhet och med all säkerhet också för helt nya former av verksamhet, som inbegriper museernas samlingar. Andra väsentliga fördelar med en sådan registrering är att onödiga dubbelförvärv kan undvikas, slitaget på föremålen kan minskas och arbetet i museernas magasin kan underlättas. Den standardisering av föremålsbeskrivning, nomenklatur och klassificering, som det föreslagna systemet medför, ger rationaliseringsvinster, som kommer resp. museum till godo. Då vissa rutinoperationer som utskrift och inordnande av registerkort över samlingarna helt bortfaller, kan arbetskapacitet frigöras för en välbehövlig resursförstärkning på andra områden inom 4.5.3 Förslag museerna. Eftersom duplettregister kan framställas Det ovan nämnda försöket med ADB vid registrering av museiföremål gäller främst till en relativt ringa kostnad, kan register en effektivisering av informationsåtervin- placeras ut där de bäst behövs och inte bara ningen (Information Retrieval, IR). Erfa- på ett ställe inom ett museum, som nu ofrenheterna av försöket visar dels att man tast är fallet. Ett museum eller en universifår en väsentligt förbättrad IR och dels att tetsinstitution kan naturligtvis också på så tiden är mogen för ett genomförande av en vis skaffa sig dupletter av flera museers reföremålsregistrering med automatisk data- gister, helt eller till vissa delar. I regionen behandling (ADB) för museiväsendet i dess kan man därmed på ett enkelt sätt få en för den egna verksamheten värdefull orientehelhet. Museerna får möjlighet att ge en bättre ring om centralmuseernas samlingar. På service åt forskare, studerande och allmän- motsvarande sätt kan centralmuseerna erhet, när det gäller data om beståndet av hålla överblick över den totala insamlingen museiföremål. Vissa forskningsuppgifter är inom olika ämnesområden. De sakkunniga föreslår att en registrering för närvarande omöjliga att genomföra på av i huvudsak alla svenska museers samgrund av bristen på fullgoda register. Bl. a. lingar genomföres med hjälp av ovan redoligger ett stort och viktigt material, som visade system. Av praktiska och ekonomiska kommit fram vid arkeologiska utgrävningar skäl bör en uppdelning av museerna i kateefter andra världskriget, praktiskt taget oåtgorier göras och registreringen genomföras komligt p. g. a. bristen på register. Detta enligt nedanstående plan: material, som tagits fram med stora kostna1. De statliga museernas nyförvärv reder, skulle efter systematisering kunna ge gistreras enligt ovan beskrivna system dvs. unika möjligheter till kunskap om männigenom att föremålen beskrivs, beskrivningen skans villkor under förhistorisk tid. En fullständig kännedom om museisam- stansas i hålremsa, hålremsans data bearbe-

dana föremål. Arbetet utförs av en intendent med halvtidstjänstgöring. Försök med systematisering av stora datamassor och bearbetning i datamaskin i och för skapande av s. k. databanker pågår på många områden både i Sverige och i utlandet. Många försök har också redan resulterat i sådana databanker, som är i full användning och som visat sig vara både effektivare och billigare i drift än en traditionell hantering av data. På det museala området pågår experiment med ADB och registrering på skilda håll i världen. Två av dessa — båda i USA — har resulterat i fungerande databanker, nämligen Museum Computer Network (MCN) och General Information Processing System (GIPSY). Båda dessa system har på väsentliga punkter stora likheter med det för de svenska museerna utarbetade systemet.

SOU 1973: 5

tas i datamaskin och register skrivs ut på radskrivare. Den samlade accessionen kan här uppskattas till ca 7 000 acc-nr/år. I detta antal ingår dock icke naturhistoriska riksmuseets accession, som kan uppskattas till 66 000 objekt/år (ej acc-nr). Den nuvarande accessionen vid de statliga centralmuseerna redovisas i nedanstående tablå.

Den årliga accessionen i vissa statliga och statsunderstödda museer

len med detta förfarande är att fel och brister i accessionskatalogen utan rättning kommer att införas i den nya databanken. Fördelen är emellertid en stor tids- och kostnadsbesparing. Lättheten att komplettera databankens information gör också att bristerna på lång sikt kan avhjälpas utan större svårighet. Registreringen föreslås ske under en period av 10—15 år med prioritering för viktigare material.

Eftersom de naturhistoriska museernas samlingar är ytterligt stora och dessutom ofta mycket summariskt accederade, föreslår Museum Acc-nr/år de sakkunniga att registreringen här i första Statens historiska museum 300 hand inskränkes till det svenska materialet Nationalmuseet 1 500 Registreringen av de arkeologiska och de Livrustkammaren ingen acc f. n. naturhistoriska museernas befintliga samNaturhistoriska riksmuseet se ovan Statens sjöhistoriska museum 400 lingar kan beräknas ta betydligt längre tid Etnografiska museet 200 än som ovan angivits för registreringen av Medelhavsmuseet 1 000 övriga samlingar. Nordiska museet 2 600 Tekniska museet 500 3. En aktuell bild av alla viktigare muArmémuseet 500 seers nyförvärv kommer att vara till ovärderlig hjälp för de olika museerna i deras planering av förvärvs- och utställningsverkDe arkeologiska och de naturhistoriska samhet. Länsmuseernas, de övriga regionalt museernas samlingar är av olika skäl betydverksamma museernas, de kommunala muligt svårare än övriga museers att registrera seernas och de större hembygdsgårdarnas på ett för informationsåtervinning ändamålsnyförvärv föreslås därför registreras på sätt enligt sätt. Här pågår dock såväl utredningsom anges i punkt 1. för de statliga muar som direkta försök med anpassning till seerna. Accessionen kan här uppskattas till registreringssystemet, varför formerna för en ca 28 000 nr per år eller i medeltal ca 400 registrering av arkeologiskt och naturhisto- acc-nr per år och museum. riskt material säkerligen kan slutligt bestäm4. Av samma skäl är en registrering av de mas inom en snar framtid. De arkeologiska under punkt 3. nämnda museernas befintmuseernas del av den ovan redovisade acliga samlingar av betydande intresse. Härtill cessionen kan uppskattas till ca 1 500 nr/ år, kommer att dessa museer i de allra flesta medan däremot de naturhistoriska museerfall har behov av bättre register över de nas inte ingår. Deras samlade accession toregna samlingarna. Region- och lokalmuseerde överstiga 100 000 objekt/år. na bör därför söka genomföra en registre2. Utöver nyförvärven föreslås vid de ring av befintliga samlingar enligt det förestatliga konst- och kulturhistoriska museerslagna systemet men med det i punkt 2. omna även de befintliga samlingarna registrenämnda förenklade förfarandet. Kostnaderras med hjälp av ADB. Dessa kan uppskatna för denna registrering bör givetvis åvila tas till ca 900 000 acc-nr. Registreringen av vederbörande museum. I viss utsträckning dessa bör utföras enligt samma princip, ehutorde dock statsbidrag behöva lämnas. ru med ett förenklat förfarande. Detta inneI ett senare skede bör också uppgifter om bär att befintliga accessionskataloger anlandets övriga offentliga och enskilda samvänds som underlag för registreringen i ställingar av betydelse inlemmas i den datalet för att alla föremål tas fram ur magasin bank, som med registreringssystemets hjälp och utställningar för att beskrivas. Nackdeväxer fram.

74 SOU 1973: 5

5. För det direkta genomförandet av registreringarna behöver en särskild central inrättas. Den för denna central erforderliga personalen är en chef med uppgift att leda centralens arbete och att bedriva utvecklingsarbete på dokumentationens område, en intendent med uppgift att utföra det arbete, som tillhör nomenklaturundersökningen, tilllika chefens ställföreträdare, 4 hålremsoperatörer och ett kontorsbiträde. Den maskinella utrustning, som krävs, är 4 st programmerbara, hålremsstansande skrivmaskiner. 6. Registreringscentralen föreslås få bedriva viss uppdragsverksamhet med sökning i databanken, bearbetning av data, utskrift av register o. dyl. Kostnader för sådan service bör bestridas av beställaren. 7. Nomenklaturundersökningen vid Nordiska museet bör föras över till registreringscentralen. Nomenklaturarbetet bör bedrivas i intimt samarbete med i första hand de centrala museerna och bör dessutom utvidgas till att gälla även samarbete över gränserna — åtminstone inom Norden — så att ett gemensamt klassificeringssystem för museiföremål kan införas. I arbetsuppgifterna bör även ingå att översätta den svenska kulturhistoriska nomenklaturen till några utländska språk, t. ex. tyska, engelska och franska för att därmed underlätta för museimän och andra forskare att publicera artiklar, avhandlingar etc på dessa språk. Kostnader för katalogisering/beskrivning av kulturhistoriska föremål enligt det här föreslagna systemet har vid försöket på Skoklosters slott visat sig vara ca 8 kr per föremål. Vid konventionell katalogisering är denna kostnad lägst densamma eller troligen högre, eftersom standardisering av beskrivning och nomenklatur som regel saknas. Sådan standardisering förutsattes i det föreslagna systemet och bör där ge vissa rationaliseringsvinster. Dessutom kan katalogiseringen enligt ADB-systemet av två skäl väntas bli billigare: 1. En väl inarbetad rutin ger tidsvinster i jämförelse med en experimentverksamhet, 2. Datamängden per föremål är exceptionellt stor i Skoklosters slotts samlingar på vilka kostnadsberäkningarna SOU 1973:5

vilar. Erfarenheter från andra museer visar att det antal ord eller tecken, som i medeltal behövs för att beskriva ett föremål, är betydligt lägre där än i Skokloster. Kostnader för katalogisering/beskrivning av föremålen kommer som hittills att falla helt på de enskilda museerna. Mot kostnaden för katalogisering/beskrivning kr 8 per acc-nr, kan ställas den beräknade kostnaden för utskrift av accessionskatalog och stansning av hålremsa, allt med hjälp av hålremsstansande skrivmaskin, kr 2: 80 per acc-nr samt den beräknade kostnaden för inmatning i datamaskin, bearbetning och utskrift av tre standardregister, kr 1: 20 per acc-nr. Kostnaden för det "manuella" arbetet är alltså dubbelt så hög som kostnaden för det maskinella. Kostnaderna för den föreslagna registreringscentralen beräknas till: 1. Lönekostnader per år: 350 661 1 2. Maskinkostnader: a) anskaffningskostnader: 4 st hålremsstansande skrivmaskiner å 38 000 kr b) driftkostnader: b 1) maskinservice, 4 st maskiner å 3 000 kr/år b 2) förbrukningsmaterial b 3) avskrivning 4X38 000/5 år Summa driftkostnader/år 3. ADB-kostnader: a) 3 st standardregister (t. ex. sak-, person- och ortregister) å 1: 20 kr/acc-nr b) uppdatering vartannat år av befintliga register (genomsnittskostnad/år under första 10-års perioden) c) maskintid i datacentral för utvecklingsarbete

152 000 12 000 5 000 30 400 47 400

70 000

90 000 10 000

Summa ADB-kostnader/år

170 000

Summa anskaffningskostnader

152 000

Summa kostnader per år

568 061

1973 års löner.

5 Organisation och finansiering

5.1 Tidigare utredningar och förslag 5.1.1 1913 års fornminnesvårdskommitté Frågor rörande museiväsendets organisation har sedan 1910-talet varit föremål för en rad offentliga utredningar, vilka delvis varit av övergripande karaktär. År 1913 tillsattes en kommitté för att efter utredning avge förslag till omorganisation av överintendentsämbetet och fornminnesvården. Den framlade 1922 ett förslag till organisation av forn- och byggnadsminnesvården i riket (Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av kulturminnesvården. SOU 1922:11—12). Förslaget gick ut på att en kulturhistorisk centralmyndighet, ett chefsämbete med namnet riksantikvarieämbetet, skulle inrättas. Detta skulle hos sig samla alla de olika grenarna av den statliga kulturminnesvården. Det skulle även leda verksamheten ute i landet, i den mån denna skulle komma att bli beroende av statliga direktiv och statligt stöd. I princip ansågs de redan existerande provinsmuseerna skola medverka med undersökningar och utredningar inom kulturminnesvården. Kommittén föreslog emellertid att särskilda statliga tjänster skulle inrättas, vilkas innehavare som regionalt verksamma befattningshavare skulle biträda centralmyndigheten. Landet skulle indelas i elva distrikt med en tjänsteman i varje. Innehavarna av de nya befattningarna föreslogs få tjänstetiteln landsantikvarie.

76 Den föreslagna centralmyndigheten skulle utom för kulturminnesvårdsärenden även svara för tillsyn och inspektion av de museer och samlingar, som erhöll statsbidrag. Den skulle vidare bereda ärenden rörande statsanslag samt rörande tillsättning av föreståndare och tjänstemän vid statsunderstödda museer. Statens historiska museum skulle vara en självständig institution, ehuru underställd riksantikvarieämbetet. Beslutanderätten i museets angelägenheter skulle utövas av dess chef. För riksantikvarieämbetets, Vitterhetsakademiens och museets gemensamma arkiv och bibliotek skulle finnas en särskild nämnd. I denna skulle museichefen vara självskriven ledamot. Museet skulle bli en institution av helt vetenskaplig, museal karaktär. Utgångspunkten för 1913 års kommitté var närmast att förutsättningar skulle skapas för att landets samtliga kulturhistoriska minnesmärken skulle erhålla tillfredsställande vård. Dess förslag rörande centralmuseerna var därför av begränsad räckvidd. Kommittén föreslog dock att på samma sätt som statens historiska museum borde även kungl. livrustkammaren och statens trofésamling inordnas under den minnesvårdande centralstyrelsen. Livrustkammarens ställning under Nordiska museets nämnd skulle därvid också upphöra. Samlingarna vid nationalmuseum, artillerimuseum, statens marinmuseum och Nordiska museet skulle vad SOU 1973:5

beträffar hänsynen till de kulturhistoriska synpunkterna stå under inspektion av riksantikvarieämbetet. Det av 1913 års fornminnesvårdskommitté framlagda betänkandet föranledde icke någon proposition till riksdagen.

5.1.2 1930 års kulturminnesvårdssakkunniga Provinsmuseernas ekonomi förstärktes under 1920-talet genom anslag av lotterimedel. I ett utlåtande den 5 april 1927 framlade Vitterhetsakademien riktlinjer för dispositionen av dessa. Museiverksamheten och kulturminnesvården skulle konsolideras. Antalet institutioner, som skulle komma i åtnjutande av lotterimedel, borde därför begränsas. I regel borde medel beviljas endast ett museum inom varje område. Användningen borde enligt Vitterhetsakademien i första hand gälla anskaffning av betryggande museilokaler samt anställning av fackutbildade museitjänstemän. Lotterimedelsanslagen skulle förenas med villkor om att vederbörande institutioners verksamhet skulle ställas under riksantikvarieämbetets kontroll. Frågan om kulturminnesvårdens och museernas organisation aktualiserades åter 1930, då en ny sakkunnigutredning tillsattes, 1930 års kulturminnesvårdssakkunniga. Dess förslag gick ut på att provinsmuseerna skulle ha till uppgift att vara centralmyndighetens lokalorgan (Stenciler 29. 10. 1936 samt 9. 10. 1937). Kommittén förordade ett bibehållet samband mellan statens historiska museum och riksantikvarieämbetet. En särskild befattning som föreståndare för museet ansågs dock behöva inrättas. Beträffande de mindre stadsmuseernas och bygdemuseernas organisatoriska ställning ansåg 1930 års kulturminnesvårdssakkunniga den lämpligaste formen vara, att dessa inordnades i de kulturhistoriska lameller landskapsföreningarna med distriktets huvudmuseum som ledande. Viktigt var att inom varje distrikt söka motverka splittring och konkurrens. Anslag borde i allmänSOU 1973: 5

het sökas genom landskaps- eller länsorganisationerna. De större historiska museerna utanför Stockholm, nämligen universitetsmuseerna i Lund och Uppsala, Kulturhistoriska museet i Lund (Kulturen), Göteborgs museum och Malmö museum befanns inta en särställning. Några skäl till nämnvärda förändringar i organisatoriskt avseende ansågs för dessa museers del ej föreligga. För 1930 års kulturminnesvårdssakkunniga kom det att bli särskilt viktigt, att tillräckliga fonder till avlöningar av de fackutbildade tjänstemännen vid läns- och landskapsmuseerna bildades. Deras förslag ledde också främst till att tilldelningen av lotterimedel till lönefonder kom att möjliggöra, att en rad tjänster som landsantikvarie, tilllika museiföreståndare, kunde inrättas. Det av fornminnesvårdskommittén femton år tidigare framlagda förslaget om en statlig regionalorganisation för kulturminnesvården kom sålunda ej att realiseras.

5.1.3 Utredningar om de arkeologiska samlingarna från Medelhavsländerna och Orienten År 1936 framlade 1935 års museisakkunniga betänkande med utredning och förslag angående organisationen av de arkeologiska samlingarna från medelhavsländerna och främre Orienten (Betänkande med utredning och förslag angående sammanförande och organisation av i Stockholm befintliga arkeologiska samlingar från medelhavsländerna och främre Orienten. SOU 1936:44). Häri föreslogs att ett arkeologiskt museum för medelhavsländerna och främre Orienten skulle bildas. Detta borde i administrativt hänseende anslutas till statens historiska museum. Det föreslagna museet skulle genom att förläggas till grannskapet av statens historiska museum kunna tillgodogöra sig vissa av dess resurser, såsom bibliotek, konserveringsanstalt och fotografiateljé. Utredningen framförde vidare att det icke var aktuellt att bilda ett särskilt museum repre-

senterande bortre Orientens kulturer men framhöll att ett sådant museum borde vara ett önskemål för framtiden. Förslaget föranledde ingen omedelbar åtgärd utan vilade till 1946, då en ny utredning tillsattes för överarbetning av frågan. Den förnyade utredningen ledde till förslag om två nya museer, ett medelhavsmuseum och ett östasiatiskt museum. Båda skulle ställas under Vitterhetsakademiens inseende (Betänkande med utredning och förslag angående sammanförande och organisation av i Stockholm befintliga arkeologiska samlingar från medelhavsländerna, främre Orienten och Östasien. SOU 1951: 55). På grundval härav beslöts vid 1954 års riksdag, att ett museum med benämningen medelhavsmuseet skulle inrättas från och med den 1 juli 1954. 1959 bildades östasiatiska museet, dock som en enhet inom nationalmuseet.

5.1.4 Nationalmuseiutredningen 1944 tillkallades utredningsmän för att inom dåvarande ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avge förslag dels i frågan om lokaler för nationalmuseets konstsamlingar, dels rörande organisatoriska frågor om konsthantverkssamlingar och samlingar av modern konst. Utredningens år 1949 avgivna förslag gick i organisatoriskt hänseende ut på att nationalmuseet skulle uppdelas på ett statens museum för äldre konst (nationalmuseum) och ett statens museum för modern konst (Betänkande angående statens konstsamlingar organisation och lokalbehov. SOU 1949:30). Utredningen förordade en gemensam ledning för båda enheterna, vilka därför borde vara underställda en överintendent. Ett särskilt av utredningen föreslaget institut för konstbildningsverksamhet och depositioner skulle ställas direkt under överintendentens ledning. Överintendenten föreslogs vidare vara ordförande i en nämnd kallad nämnden för statens konstsamlingar, vilken skulle fungera som rådgivande organ i frågor av 78

större räckvidd rörande nationalmuseet, museet för modern konst och institutet för konstbildningsverksamhet och depositioner. Utredningens förslag föranledde icke någon Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen. Sedermera har inom nationalmuseet inrättats en avdelning för nyare måleri och skulptur, vilken fick egna lokaler på Skeppsholmen (moderna museet).

5.1.5 Landsantikvarieutredningen Vitterhetsakademien föreslog hösten 1948, att sakkunniga skulle tillkallas för att utreda frågan om landsantikvariernas ställning inom kulturminnesvården. År 1953 tillsattes en utredning med detta uppdrag. Den framlade förslag 1954 (Landsantikvarieorganisationen. SOU 1954:26). I utredningens direktiv hade fastslagits, att anordningen med en landsantikvarie inom varje distrikt, samtidigt chef för distriktets centrala museum, i princip borde bibehållas. Utredningen konstaterade också att landsantikvarierna även framdeles skulle vara anställda av läns- eller landskapsorganisationer inom kulturminnesvårdens eller hembygdsvårdens område. Fastare former för huvudmannaorganisationerna borde åstadkommas. Vederbörande länsstyrelse, landsting och bidragsgivande städer föreslogs ha att utse vardera en ledamot i organisationens styrelse, vari också landsantikvarien skulle ingå som ledamot. Vidare föreslogs att inom styrelserna skulle finnas förvaltningsutskott, vilka skulle bära ansvaret för organisationens ekonomi och förvaltning. I dessa skulle ingå två inom styrelsen utsedda ledamöter samt länsstyrelsens, landstingets och stadens styrelserepresentanter. Utredningen lämnade vidare vissa förslag rörande ändringar i indelningen av rikets landsantikvariedistrikt och om åtgärder för förbättring av landsantikvariernas anställnings- och arbetsförhållanden. Landsantikvarieutredningens förslag ledde till att statsmakterna fattade beslut om väsentligt förbättrade villkor för tjänstemännen inom landsantikvarieorganiSOU 1973:5

tionalmuseet, nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) och av 1965 års musei- och utställningssakkunniga. I den granskningspromemoria, som låg till grund för revisorernas skrivelse, konstaterades att den aktuella konsten 5.1.6 Antikvarieutredningen präglas av långtgående politisering. Konsten År 1962 tillsattes en utredning med upp- har kommit att användas som opinionsskagift att behandla frågor rörande riksantik- pande medel. Den av staten finansierade varieämbetet och statens historiska muse- konstnärliga verksamheten har vid upprepaums arbetsuppgifter och organisation. Ut- de tillfällen tagit formen av en enligt proredningen föreslog att ett ämbetsverk med memorian ensidig och extrem politisk proställning av centralorgan för kulturminnes- paganda. Denna utveckling hade aktualisevård och viss museiverksamhet skulle in- rat frågan om styrningen av utställningsrättas (Antikvitetskollegiet. Centralorgan för verksamheten, varför revisorerna beslutat svensk kulturminnesvård. Betänkande av- undersöka den av de ovan nämnda organen givet av antikvarieutredningen. SOU 1965: bedrivna utställningsverksamheten. Under10). Enligt utredningens uppfattning borde sökningen vid nationalmuseet hade koncentNordiska museet och kungl. livrustkamma- rerats till avdelningen för nyare måleri och ren inordnas under det nya verket. Inom skulptur (moderna museet). Enligt promemorian hade gällande riktverket skulle statens historiska museum bilda en på två byråer uppdelad avdelning linjer för utställningsverksamheten haft alltmed en överantikvarie som chef. Verkssty- för generell utformning. Detta förhållande relsen föreslogs sammansatt av riksantikva- ansågs ha utnyttjats på ett otillbörligt sätt, rien, cheferna för verkets huvudavdelningar, och enligt promemorian hade inom den chefen för verkets administrativa byrå samt statliga kulturverksamheten förekommit stötvå representanter för Vitterhetsakademien tande och även lagstridiga inslag. jämte en lekmannarepresentant. UtredningI promemorian föreslås att i spetsen för ens förslag kom ej att läggas till grund för utställningsverksamheten bör ställas styrelen omorganisation av riksantikvarieämbe- ser med parlamentariskt inslag. Avsikten tet. Genom direktiv den 17 mars 1967 över- härmed är att ledningen skall tillförsäkras fördes frågekomplexet för vidare utredning sakkunskap om det demokratiska samhällets till 1965 års musei- och utställningssakkun- funktionssätt och värderingar. Vidare föreniga. slås att de granskade institutionerna skulle vidta åtgärder för en fastare administrativ styrning av verksamheten, så att arbetet 5.1.7 Riksdagsrevisorernas förslag 1972 om blir utfört enligt den centrala ledningens fastare styrning av utställningsverksamhe- beslut. Endast två av de organ, som efter remiss ten vid statliga institutioner avgav yttrande över granskningspromemoFrågan om kulturinstitutionernas styrelse- rian, var positiva till förslagen. Svenska former har under senare tid kommit att kommunförbundets styrelse framhöll övertilldra sig stigande intresse. Den diskussion ensstämmelsen mellan den av kommunerna som förts härom har i stor utsträckning och staten bedrivna utställningsverksamhekommit att röra sig om museerna och ut- ten och ansåg promemorian ha betydande ställningsverksamheten. Sålunda har riksda- principiellt intresse. Kommunförbundet gens revisorer i skrivelse den 7 april 1972 ställde sig bakom förslaget om styrelser med hemställt att Kungl. Maj:t överväger vissa parlamentariskt inslag. Också Folkrörelserfrågor om den med statsmedel bekostade nas konstfrämjande instämde i uppfattninutställningsverksamhet, som bedrives av na- gen om behovet härav. Konstfrämjandet

sationerna och om en betydande organisatorisk konsolidering av verksamheten (prop. 1955:68; SU 74; rskr 216).

SOU 1973:5

ansåg det därjämte befogat, att åtgärder vidtas för kontrollen över utställningarnas utformning. De övriga remissutlåtandena gav uttryck för en mer kritisk inställning till promemorians förslag. Kulturrådet som i sitt utredningsarbete behandlar problemen om den konstnärliga friheten inom kulturinstitutioner och massmedia, avvisade promemorians förslag. Rådet framhöll som sin syn, att den konstnärliga friheten bör vara en del av yttrandefriheten. Nödvändiga inskränkningar bör regleras genom bestämmelser om sanktioner i efterhand. Principerna bör vara klara, på samma sätt som för närvarande inom det tryckta ordets område. Kulturrådet förordade att den år 1970 tillsatta massmediautredningen tar upp museerna bland de organ, som skall behandlas i dess arbete. Rådet riktade uppmärksamheten på faran av en kulturpolitik, som tillåter samhällsorganen att filtrera bort den konst den ogillar. En av förutsättningarna för en vital verksamhet vid kulturinstitutionerna är att reglerna för verksamheten är tillräckligt liberala. Den fastare styrning, som efterlyses i promemorian, anses ej befogad. Angeläget är enligt kulturrådet, att styrelserna vid kulturinstitutionerna inte får en begränsande effekt på en vital verksamhet baserad på självständigt konstnärligt ansvar. Chefen för nationalmuseet fann starka skäl mot införande av en styrelse i nationalmuseets organisation. I ett av föreståndaren för moderna museet avgivet yttrande, i vilket chefen för nationalmuseet instämmer, betonas att frågan om hur politiskt inflytande skall utövas på vetenskapens och konstens område hör till de svåraste i de demokratiska samhällena. De intressen politiskt tillsatta styrelseledamöter på kort sikt kan tvingas ta hänsyn till, står i motsättning till konstens och vetenskapens behov av att utan hinder utforska och beskriva omvärlden utifrån större, generella frågeställningar. Också Konstnärernas riksorganisation och 1965 års musei- och utställningssakkunniga har i yttranden över promemorian avvisat revisionernas kritik.

80 I sin skrivelse till Konungen framhöll revisorerna, utöver vad som tidigare anförts i promemorian, att en närmare bestämning är önskvärd i frågan om det ansvar, som bör tillkomma vederbörande styrelser å ena sidan och administrativa chefer och producenter å andra sidan. Dessutom anfördes att frågan om institutionernas befogenhet att i utställningsverksamheten ta upp samtidsproblem bör göras till föremål för särskild prövning. Reservation mot skrivelsens formuleringar hade anmälts av en av revisorerna.

5.2 Museiväsendet i de nordiska grannländerna 5.2.1 Danmark Centralinstitution för Danmarks kulturhistoriska museiverksamhet är nationalmuseet i Köpenhamn. Dess samlingar omfattar främst förhistoriskt material från Danmark och medelhavsområdet samt etnologiskt och numismatiskt material. Fornminnesvårdens administration, som tidigare ingick i nationalmuseets uppgifter, åvilar numera den år 1970 etablerade Rigsantikvarens fortidsmindeforvaltning. För åligganden rörande skyddet av byggnader och byggnadsmiljöer svarar Det saerlige Bygningssyn och Statens bygningsfredningsfond. Nationalmuseet står under ledning av en direktör. Denne är tillika riksantikvarie och har i denna uppgift att bl. a. leda verksamheten vid fortidsmindeforvaltningen samt att vara ordförande i Det saerlige Bygningssyn och Statens bygningsfredningsfond. Dessa båda organ är emellertid i övrigt fristående i förhållande till nationalmuseet. Riksantikvarien är vidare sakkunnig i museala frågor i allmänhet, samtidigt som han har uppgifter rörande de kulturhistoriska lokalmuseerna. I oktober 1965 tillsatte ministern för kulturärenden en kommitté med uppdrag att framlägga förslag om effektivisering och eventuell omorganisation av riksantikvarieämbetet och nationalmuseet. Kommittén avSOU 1973:5

gav den 7 februari 1972 ett betänkande med förslag om ändrad organisation för nationalmuseet. Enligt kommitténs majoritet bör nationalmuseet, som för närvarande består av tio skilda avdelningar jämte mindre enheter erhålla en ny organisation uppbyggd på tre sektioner: en för forskning, en för upplysning och information samt en för bevarande och vård. Enligt samma förslag skall vetenskapliga medarbetare m. fl. genom ledamotskap eller representation i museets olika beslutande organ ges medbestämmanderätt och medansvar i frågor rörande verksamheten. Utredningen har i frågan om de antikvariska uppgifterna begränsat sig till problemen rörande fasta fornminnen, således främst den befintliga institutionen rigsantikvarens fortidsmindeforvaltning, vars uppgifter ägnas en allmän översyn. I samband med uppkommande vakans på befattningen som riksantikvarie, tillika direktör för nationalmuseet, bör frågan om att skilja de båda tjänsterna från varandra tagas upp till behandling. För närvarande har statsmakterna ännu ej tagit ställning till kommitténs förslag. Sedan år 1958 erhåller kulturhistoriska regionalt verksamma museer statsbidrag. Museer med statsbidrag enligt lag om statsbidrag till kulturhistoriska museer står under inseende av Statens lokalmuseumstilsyn, som även administrerar för ändamålet avsedda anslag. Ordförande i Statens lokalmuseumstilsyn är riksantikvarien. Centralmuseum inom det konstvetenskapliga området är Statens Museum for Kunst. Museet övervakar vården av samlingarna vid övriga konstmuseer i landet. De mer betydande av dessa är genom kunstmuseumsloven 1964 tillförsäkrade statliga bidrag. För fördelningen av dessa bidrag svarar Statens kunstmuseumsnaevn, i vilken direktören för Statens Museum for Kunst är självskriven ordförande. Danmark har två större naturhistoriska museer. Det naturhistoriska museet i Köpenhamn tillhör Köpenhamns universitet. Århus naturhistoriska museum bildar däremot en självständig statsunderstödd organisation med egen styrelse. SOU 1973: 5 6 — 23079

Frågorna om de icke-statliga museernas förhållanden behandlas för nävarande av en i februari 1972 tillsatt kommitté.

5.2.2 Norge Den norska museiorganisationen karaktäriseras av en relativt långtgående decentralisering. Sammanslutningarna Norske Kunstog Kulturhistoriske Museer samt Norske Naturhistoriske Museers Landsforbund fungerar som Kirke- og undervisningsdepartementets rådgivande organ i museiangelägenheter. Beslut i frågor föranledda av lagens stadganden till skydd för och undersökningar av fornminnen fattas direkt av departementet. Frågor rörande kulturminnen från medeltiden och yngre epoker behandlas av en riksantikvarie, medan angelägenheter rörande förhistoriska fasta fornlämningar handhas av de arkeologiska museerna i Oslo, Bergen, Stavanger, Trondheim och Tromsö. Sedan 1962 finns också en organisation av fylkeskonservatorer, lydande under fylkesmanden i respektive fylke. Fylkeskonservatorerna vilka närmast är att jämföra med landsantikvarierna i den svenska museiorganisationen äger att för museerna bevaka fornminnesärenden samt att bedriva viss miljövård. De är knutna till fylkesmuseer. Naturhistorisk museiverksamhet förekommer vid universiteten samt vid museerna i Stavanger, Trondheim och Tromsö. Vid de senare är de naturhistoriska uppgifterna organisatoriskt och lokalt sammanförda med kulturhistoriska funktioner. 1967 tillsattes en statlig kommitté med uppdrag att framlägga förslag rörande riktlinjerna för den vidare utvecklingen av det norska museiväsendet och om principerna för den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, fylke och enskilda. I direktiven framhölls, att särskilt de ickestatliga museernas villkor behövde studeras. Kommittén vilken antog namnet Museumskommittén 1967 framlade i februari 1970 efter avslutad utredning ett betänkande med förslag rörande organisation och finansie-

ring av verksamheten vid de icke-statliga museerna. Museumkommittén 1967 har framhållit, att museiverksamheten bör ses som en gren av kulturminnesvården ("kulturvern"). Den har föreslagit, att i varje fylke bör inrättas en nämnd med uppgift att svara för samordningen inom museiverksamheten och kulturminnesvården ("kulturvernnemnd"). Kommittén har dock i övrigt icke gått in på frågor, som berör kulturminnesvården. De föreslagna nämnderna, som i ett första skede främst avses komma att handlägga museifrågor, skall som en primär angelägenhet ha att utarbeta en utvecklingsplan för museiverksamheten i vederbörande fylke. De skall årligen hos fylkeskommunen inge förslag till budget för museiverksamheten grundad på ansökningar från museerna i fylket. Museumskommittén har föreslagit att anslagsnivån för den samlade museiverksamheten i fylket bör bestämmas av fylkeskommunen. Lokala medel till museiverksamheten bör huvudsakligen utgå av fylkesskatten; kommunala bidrag bör endast undantagsvis förekomma. Vad beträffar fördelningen av det ekonomiska ansvaret mellan stat och fylke har kommitténs majoritet föreslagit ett på driftkostnaderna baserat statsbidrag enligt en graderad skala, som medger en variation av bidragets storlek med hänsyn till fylkeskommunens ekonomi. I en till stortinget nyligen avlämnad rapport förklarar sig Kirke- og undervisningsdepartementet vara enigt med Museumskommittéen om att fylkeskommunen bör få en central ställning, när det gäller fördelningen av offentliga medel till museiverksamheten. Departementet anser likaledes att statens anslag, främst vad gäller de regionala kulturhistoriska museerna, bör utgå enligt automatiskt verkande regler. Till Museumskommitténs förslag om en gemensam lag för kulturminnesvård och museiverksamhet har departementet ej tagit ställning. Departementet framför i sin orientering att museiområdet har behov av ett centralt organ, som bl. a. kan svara för en fort82

gående utveckling av de museipolitiska frågorna. (Stortingsmelding nr 93, 1971—72.)

5.2.3 Finland De centrala organen för kulturminnesvård och museiväsen i Finland har nyligen ombildats. En av undervisningsministeriet tillsatt kommitté framlade våren 1970 förslag till omorganisation av den dåvarande arkeologiska kommissionen. Efter riksdagens beslut har på grundval härav bildats ett för kulturminnesvård och museiväsen gemensamt ämbetsverk. Enligt lag den 14.1. 1972 skall sålunda för landets fornminnesförvaltning och därtill knuten forskning samt för museiväsendets ledning och tillsyn finnas ett museiverk. Verket som lyder under undervisningsministeriet leds av ett kollegium med en överdirektör som ordförande och chef. Vid sidan om en allmän avdelning, en forskningsavdelning och en byggnadshistorisk avdelning ingår i verkets organisation även Finlands nationalmuseum, som är centralmuseum för det kulturhistoriska området. Den allmänna avdelningen svarar för huvuddelen av de administrativa ärendena, däribland ärenden rörande statliga samt statsunderstödda kommunala och enskilda museer. De båda övriga avdelningarna svarar för frågor rörande bevarande av minnesmärken samt bedriver inventeringar och annan vetenskaplig verksamhet. Inom verksamhetsområdet finns härjämte en särskild rådgivande delegation, som har att till undervisningsministeriet och musei verket avge utlåtanden och framföra initiativ. Delegationen som består av ordförande och sex andra medlemmar utses av undervisningsministeriet. Bland ledamöterna skall finnas en representant för undervisningsministeriet och en för museiverket. Centralmuseum inom konstens område är det till Finlands konstakademi knutna Konstmuseet i Ateneum. Av landets övriga sju konstmuseer är fem kommunala. Fyra av dessa uppbär statsbidrag. Antalet kulturhistoriska regionala museer uppgår till ett tiotal. De finansieras huvudSOU 1973:5

sakligen genom kommunala anslag men kommer även i åtnjutande av visst statligt stöd. Den naturhistoriska museiverksamheten är knuten till den högre undervisningen och forskningen.

5.3 Det svenska museiväsendets

organisation

5.3.1 Allmänt Museerna kan med hänsyn till materialets art uppdelas i natur-, konst- och kulturhistoriska museer eller med hänsyn till verksamhetsområde i riksmuseer och regionmuseer. I administrativt hänseende synes de svenska museerna lämpligen böra indelas efter sin ställning som statliga, kommunala och enskilda museer. Denna indelningsgrund kommer att tillämpas i föreliggande kapitel. Samordnande organ för verksamhet och planering inom museiväsendet i dess helhet saknas. För speciella områden och uppgifter inom museiverksamheten har dock riksantikvarieämbetet vissa centrala förvaltningsfunktioner. De befogenheter med avseende på fornfynd, som tillkommer kronan, utövas enligt fornminneslagen av riksantikvarieämbetet. Det ankommer sålunda på riksantikvarieämbetet att besluta om fördelningen av fornfynd till statens historiska museum eller annat museum. Länsmuseernas huvudmannaorganisationer är enligt kungörelsen (1955: 317) angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen underkastade inspektion av riksantikvarieämbetet. Också vissa övriga museer i landet är ställda under riksantikvarieämbetets inspektion. Riksantikvarieämbetet är även remissinstans i talrika ärenden rörande museal verksamhet. Det har dessutom i viss utsträckning ålagts utredningsuppgifter i frågor rörande museiväsendet. I ämbetsskrivelse den 15 mars 1946 (ecklesiastikdepartementet), vilken reglerar det inbördes förhållandet mellan de statliga centralmuseerna, stadgas att cheferna för dessa tillsammans med cheferna för NordisSOU 1973:5

ka museet och tekniska museet samt riksantikvarien och stadsantikvarien i Stockholm skall bilda ett museichefskollegium i Stockholm. Detta skall vara forum för förhandlingar rörande förvärv av sådana föremål som ej otvetydigt tillhör ett bestämt museums insamlingsområde. I övrigt skall överläggningar kunna hållas för att främja de intressen de centrala museerna representerar. Museichefskollegiet i Stockholm utser årligen inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom sig sekreterare. 1 Kungl. Maj:t har den 7.11.1967 meddelat bestämmelser för museiverksamheten inom marinen. Enligt dessa bestämmelser leds museiverksamheten inom marinen av marinförvaltningen med biträde av marinens museikommitté. Innan marinförvaltningen beslutar om att föremål, som ägs av marinen, skall deponeras i sjöhistoriska museet eller annan institution skall yttrade inhämtas av marinens museikommitté. En viktig roll icke minst för informationsspridningen inom museiväsendet spelas sedan lång tid tillbaka av Svenska Museiföreningen. Föreningen har tidigare endast rekryterat inom museiväsen och kulturminnesvård anställda tjänstemän. Sedan nya stadgar gällande från den 1 januari 1972 antagits, kan som medlemmar också upptas ledamöter i museistyrelser liksom även personer som utan att vara anställda inom museiverksamhet eller kulturminnesvård bedriver opinionsbildande verksamhet inom dessa områden. Enligt de nya stadgarna kan till föreningen dessutom som kollektiva medlemmar utan rösträtt anslutas organisationer, institutioner och företag. Föreningen utger tidskriften Svenska Museer. Den pedagogiskt verksamma personalen vid museerna har i den år 1972 bildade Föreningen för Museipedagogernas Fortbildning skapat ett eget organ, främst för kurs- och konferensverksamhet. Såsom ett rådgivande or1 Museichefskollegiet har i skrivelse till Konungen den 31 oktober 1966 anhållit om sådan ändring av bestämmelserna om kollegiets sammansättning att utrymme beredes för museidirektören vid moderna museet och föreståndaren för östasiatiska museet.

gan för länsmuseerna och landsantikvarieorganisationerna fungerar sedan år 1954 Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd.

5.3.2 Statliga museer I den ovan nämnda ämbetsskrivelsen den 15 mars 1946 med bestämmelser angående det inbördes förhållandet mellan vissa museer i Stockholm m. m. meddelas anvisningar till gällande föreskrifter rörande följande som centrala museer omnämnda statliga institutioner: statens historiska museum, nationalmuseum, livrustkammaren, statens etnografiska museum, armémuseum och statens sjöhistoriska museum. I samma skrivelse behandlas som centralmuseer även Nordiska museet och Tekniska museet. I andra sammanhang har begreppet centralmuseum även brukat omfatta naturhistoriska riksmuseet. Såsom centralmuseum synes varje museum böra betecknas, vilket har det yttersta ansvaret i riket för den museala verksamheten inom ett visst område. Denna definition har varit bestämmande för de sakkunnigas användning av begreppet. För vissa museer som har ett mer avgränsat ämnesområde men svarar för insamling av material från i princip samtliga delar av landet har MUS 65 valt att använda begreppet specialmuseum. De statliga museerna har av Kungl. Maj:t givna instruktioner, vilka anger som dessa museers uppgift att svara för insamling, förteckning och vård av vetenskapligt material och för undervisning. För centralmuseernas del kan stadganden även förekomma om uppgifter rörande skydd och vårdnad av främst i offentlig ägo befintliga föremål och samlingar. Sålunda åligger det nationalmuseet att öva tillsyn över statliga och statsunderstödda konstsamlingar, som ej står under tillsyn av annat organ, som enligt särskilda bestämmelser äger sakkunskap i frågan om konst. Nordiska museet är formellt icke statligt. Det har dock en ställning inom museiorganisationen, vilken gör det närmast jämför-

ligt med de statliga centralmuseerna, med verksamhetsområden omfattande hela riket. Museets budget är väsentligen baserad på statsbidrag. Förutom genom allmänna riksinstitutioner svarar staten för museiverksamhet också inom vissa verk och andra organ. Till marinen hör marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona. Museal verksamhet bedrives inom en rad institutioner vid universiteten i Lund och Uppsala. Även vid vissa affärsdrivande verk och statliga bolag förekommer museal verksamhet. Bekanta exempel är de till postverket och Statens Järnvägar knutna museerna, båda med funktion som specialmuseer. Utom statens historiska museum, vilket är underställt Kungl. Vitterhets-, Historieoch Antikvitetsakademien, är de större statliga museerna liksom även Nordiska museet ställda direkt under Kungl. Maj:t. De leds vanligen av en styrelse, vars ordförande och övriga ledamöter är förordnade av Kungl. Maj:t. Nationalmuseet, som saknar styrelse, leds av en överintendent och chef, som enligt museets instruktion ensam beslutar i frågor, som rör museets verksamhet. I vissa frågor bl. a. beträffande disciplinära åtgärder beslutar överintendenten i närvaro av föreståndarna för museets olika avdelningar samt föreståndaren för östasiatiska museet.1 De statliga museernas styrelser saknar i allmänhet andra självskrivna ledamöter än vederbörande museichef.2 Flera av de mindre museerna, bl. a. universitetsmuseerna, ingår som avdelningar i 1 Till nationalmuseet hör även en nämnd för vissa inköpsärenden (moderna museets inköpsnämnd). 2 Sjöhistoriska museet leds av en nämnd. Bland dess ledamöter skall finnas en sakkunnig på kulturhistorisk museivård eller forskning, en företrädare för sjöförsvar och en för handelsflotta. I armémuseets nämnd är chefen för armén självskriven ledamot och tillika styrelsens ordförande. Övriga självskrivna ledamöter i samma styrelse är chefen för armématerialförvaltningen och chefen för intendenturmaterielförvaltningen vid Försvarets materielverk. Till styrelsen skall vidare höra en historiskt sakkunnig och en musealt sakkunnig ledamot, vilka utses av Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien.

SOU 1973:5

större organisationer och saknar särskild styrelse. Flertalet statliga museer är uppdelade i avdelningar. Olika indelningsgrunder har kommit att tillämpas i museernas inre organisation. Vanligen har museimaterialets olika art varit bestämmande.1 Endast undantagsvis har organisationen grundats på funktioner. Exempel härpå är särskilda undersökningsavdelningar.2 Avdelningarnas arbete leds av avdelningschefer eller avdelningsföreståndare med tjänst som förste intendent.3 Inom avdelningarna består personalen i övrigt av vetenskapligt utbildade tjänstemän, varierande i antal mellan två och fem. Härtill kommer assistenter och biträden. Naturhistoriska riksmuseet har en från det allmänna mönstret avvikande organisation; det är uppdelat på två större avdelningar, benämnda museiavdelningen respektive forskningsavdelningen. Den förstnämnda leds av en museidirektör och den senare av en prefekt. Forskningsavdelningen är uppdelad i ett antal sektioner med vardera en professor som föreståndare. Museiavdelningen har främst att svara för de med museets utåtriktade verksamhet förenade uppgifterna. Till Nordiska museets organisation hör en forsknings- och undervisningsinstitution knuten till professuren i etnologi vid Stockholms universitet (Institutet för folklivsforskning). Inom några av de större centralmuseerna fungerar formellt eller informellt tillkomna samråds- och beslutsorgan. Enligt arbetsordningen för naturhistoriska riksmuseet skall till styrelsen höra ett arbetsutskott bestående av ordföranden, museidirektören, prefekten och byrådirektören. Nationalmuseets instruktion föreskriver att om möjligt samtliga avdelningsföreståndare vid nationalmuseet samt föreståndaren för östasiatiska museet bör närvara vid föredragning och avgörande av bl. a. viktigare författningsfrågor och frågor av större ekonomisk betydelse. Utan att särskilda stadganden härom föreligger har vid Nordiska museet inrättats ett kollegium bestående av före-

ståndarna vid museets olika avdelningar. I Nordiska museets kollegium behandlas ärenden, vilka är gemensamma för museets olika avdelningar, främst planering av verksamheten. Enligt gällande instruktion för naturhistoriska riksmuseet skall till dess forskningsavdelning vara knutet ett kollegium med uppgift att som rådgivande organ bl. a. behandla frågor om arbetet vid avdelningen, fördelningen av arbetsuppgifter mellan tjänstemännen samt förslag till anslagsframställning hos riksdagen. Kollegiet vid riksmuseets forskningsavdelning består av prefekten, som är kollegiets ordförande, professorerna samt förste intendenter och intendenter vid avdelningen.

5.3.3 Kommunala museer De kommunala museerna lyder antingen under kulturnämnder med uppgifter på en rad olika områden eller under speciella museinämnder. Den kommunala museistyrelsen i Göteborg handhar förvaltningen av Göteborgs stads museer.4 För samordning av verksamheten inom denna förvaltning finns ett kollegium, vilket består av styrelsens kanslichef som ordförande samt cheferna för de olika under styrelsen ställda museerna, museiförvaltningens informationschef samt en representant för dess museilektorer och en för dess företagsnämnd. Kollegiet är beredningsorgan för viktigare frågor, som skall föredragas i museistyrelsen. Till vart och ett av museerna hör ett råd om fyra till sju ledamöter, bland vilka vederbörande museichef är självskriven. Till Göteborgs konstmuseum hör därtill en konstutställningskommitté om fyra ledamöter och två suppleanter. 1 Statens historiska museum, nationalmuseet, statens sjöhistoriska museum och Nordiska museet. 2 Statens sjöhistoriska museum och Nordiska museet. 3 Vid statens historiska museum förste antikvarie. 1 Sjöfartsmuseet är fristående.

Museinämnden i Stockholm har överinseende över Stockholms kommuns museiväsende och handhar främst förvaltningen av stadsmuseet. I nämndens sammanträden äger riksantikvarien närvara, med rätt att framställa förslag och att få sin mening antecknad till protokollet. I Malmö är de olika museala verksamhetsgrenarna sammanförda inom en institution under en museinämnd. Museinämnder finns vidare i Hudiksvall, Hälsingborg och Norrköping. Museet i Alingsås lyder under en musei- och arkivnämnd. Efter omorganisationer under 1960-talet har ett antal kommunala museer, vilka tidigare haft egen styrelse, ställts under förvaltning av kommunala kulturnämnder (Kristianstad, Sundsvall, Södertälje, Eskilstuna och Landskrona). Beslutsfunktionerna vid de kommunala museerna är i princip förbehållna vederbörande kommunala nämnd, liksom eljest inom kommunal förvaltning. 45 § kommunallagen ger emellertid möjlighet för fakultativ nämnd att i viss utsträckning överflytta sin beslutsträtt genom delegation till avdelning inom nämnden, ledamot eller tjänsteman. Delegationsrätten behöver härvid icke vara fixerad i reglemente. Som underlag för delegationsrätten är enkelt fullmäktigebeslut tillräckligt. Till de nämnder, vilka äger sådan delegationsrätt hör Stockholms museinämnd, som enligt sin instruktion (§ 2) kan uppdraga åt tjänsteman lydande under denna att på dess vägnar fatta beslut i ärenden, som rör utställningsverksamheten. Nämnden har dock inte i något fall utnyttjat denna möjlighet. Enligt § 5 mom. 3 i reglemente för Göteborgs museistyrelse äger denna att för beredande av ärende, verkställande av beslut samt förvaltning av egendom anlita tjänsteman. Genom beslut den 1 januari 1970 har museistyrelsen fastställt regler och närmare anvisningar för delegation samt upprättat förteckning över delegerade ärenden och delegater. Beslutanderätt överlåtes härigenom till följande hos styrelsen anställda tjänstemän: kanslichef, museichefer och kamrerare. Denna delegationsordning tillförsäkrar museicheferna en

betydande självständighet i användningen av anslagna medel. Allmänt kan konstateras, att de kommunala museitjänstemännens ställning medger en begränsad rätt att fatta beslut i ärenden rörande verksamhetens bedrivande. Problem har i vissa fall även uppstått i frågan om avvägningen mellan nämndens och museichefens kompetensområden.

5.3.4 Enskilda museer Stora delar av det svenska museiväsendet står under förvaltning av föreningar och stiftelser. Huvuddelen av länsmuseerna tillhör kulturhistoriska föreningar, som har till uppgift att bedriva kulturminnesvård och museiverksamhet. En mindre del av dessa är sammansatta av lokalföreningar i bygderna, med enskilda personer anslutna som stödjande medlemmar utan rösträtt. I andra kan såväl föreningar som enskilda personer bli medlemmar samt utöva ett större eller mindre inflytande. I vissa föreningar kan enbart privatpersoner bli röstberättigade medlemmar. Beslutande organ inom sammanslutningarna är årsmöte, styrelse och förvaltningsutskott. Antalet ledamöter i styrelserna varierar i regel mellan åtta och femton. Även större styrelser förekommer. Enligt kungörelsen (1955: 317) angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen är landsantikvarien självskriven ledamot och sekreterare i styrelsen för förening, som är huvudman för sådan tjänsteman. Flertalet ledamöter väljes av årsstämman. Landstingen och kommunfullmäktige i de kommuner, som fortlöpande lämnar ekonomiskt bidrag, är berättigade att utse ledamöter. Även länsstyrelsen skall enligt statsbidragskungörelsen utse ledamot i styrelsen. Som regel fungerar landshövdingen som ordförande. Inom styrelsen skall finnas förvaltnings- eller arbetsutskott. Också ett antal från landsantikvarieorganisationen fristående kulturhistoriska museer ägs av föreningar. De större av dessa är Kulturhistoriska museet i Lund, Varbergs SOU 1973: 5

museum och Skellefteå museum. Till de föreningsägda museerna hör vidare konstmuseerna i Kalmar och Västerås. Flera av museiväsendets riksinstitutioner förvaltas av stiftelser. Stiftelsen Nordiska museet som omnämnts ovan är i betraktande av statens ekonomiska ansvar för verksamheten närmast att betrakta som statlig. Större icke-statliga museistiftelser är Skansen och Tekniska museet, båda dock med ett avsevärt statligt inflytande. Vissa specialmuseer är likaledes stiftelseägda. Exempel härpå är det av Sveriges Arkitekters Riksförbund stiftade Sveriges arkitekturmuseum. Stiftelseformen har även befunnits lämplig för de regionala museerna. Två av dessa har under senare tid ställts under huvudmannaskap av stiftelser. År 1966 bildades stiftelsen Upplandsmuseet, vars uppgift är att driva ett kulturhistoriskt museum för landskapet Uppland. Stiftare var Uppsala läns landsting, Stockholms läns landsting, Uppsala stad och Upplands fornminnesförening. En likartad organisation är stiftelsen Västerbottens museum, vilken tillkom 1967 med Umeå stad, Västerbottens läns landsting och Västerbottens läns hembygdsförbund som stiftare. Dess ändamål är att bedriva museiverksamhet samt att fungera som huvudman för landsantikvarien i länet. Båda stiftelsernas styrelser har begränsat antal ledamöter, vilka representerar stiftarna. Härjämte har vederbörande landsantikvarie/museichef självskrivet ledamotskap. Inom huvudmannaorganisationerna för länsmuseerna och landsantikvarierna i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län överväges för närvarande en ombildning till stiftelseform. De lokalt eller regionalt verksamma museerna är självständiga institutioner med en i förhållande till centralmuseerna oberoende ställning. De till landsantikvarieorganisationerna hörande museerna är emellertid som ovan anförts enligt Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen underkastade inspektion av riksantikvarieämbetet. Riksantikvarien eller den han därtill förordnar SOU 1973:5

skall även äga övervara sammanträden i styrelse eller förvaltningsutskott för landsantikvarieorganisation samt delta i överläggningarna. Kulturhistoriska museet i Lund står enligt bestämmelserna om statsbidrag till museet under tillsyn av riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt i fråga om samlingarna av konst och konsthantverk även av nationalmuseet. Undantagsvis har formella avtal om samverkan ingåtts mellan regionala museer. Inom Hallands län råder en överenskommelse mellan å ena sidan Hallands museum och å andra sidan Varbergs museum, enligt vilken Varbergs museum har huvudansvaret för dokumentationen av den folkliga kulturen i länet. Hallands museum å sin sida har att svara för övriga för länet gemensamma dokumentationsuppgifter. Inom Norrbottens läns har ett antal lokalmuseer ingått överenskommelse med Norrbottens museum om gemensam verksamhet. I styrelserna för dessa äger Norrbottens museum viss representation varjämte landsantikvarien ingår såsom adjungerad ledamot. En långt gående samverkan har under 1960-talets slut etablerats mellan museerna i Skaraborgs län, i syfte att rationellt utnyttja den expertis inom olika områden, som är representerad vid dessa.

5.4 Medelstilldelningen 5.4.1 Allmänt Kostnaderna för den vid museerna bedrivna verksamheten täcks vad gäller statliga och likställda museer av anslag på riksstaten och vad gäller icke-statliga av medel, som ställs till förfogande av respektive huvudmän, kommuner och landsting. Därtill kommer intäkter bl. a. av entréavgifter och avkastning av fondmedel.

5.4.2 Statliga museer De statliga anslagen till musei- och utställningsändamål utgör för budgetåret 1972/73 87

sammanlagt över 50 milj. kr. Huvuddelen av dessa medel är ämnade för de statliga centralmuseerna. Härtill kommer de medel, vilka av anslagen för högre utbildning och forskning anvisas för driften av universitetsmuseerna. Storleken av de olika statliga anslagen till museiverksamhet under budgetåren 1965/66—1971/72 framgår av de bilagda tabellerna 1—3. Figurerna 4—8 utvisar den huvudsakliga statliga insatsen i museiverksamheten under samma tid samt de statliga museernas andel härav. Av de statliga anslagen utgår den större delen till konst- och kulturhistorisk verksamhet. Medlen till naturhistorisk verksamhet utgör en mindre del. Anslagen till de större helstatliga museernas drift är av huvudsakligen två slag, dels anslag avseende förvaltningskostnader (avlöningar, expenser, lokalkostnader m. m.), dels anslag avseende underhåll och ökande av samlingar m. m. Förvaltningsanslagen är betecknade som förslagsanslag, medan anslagen för underhåll etc är reservationsanslag. Vid sidan av de ordinarie anslagen för underhåll och ökande av samlingar har under 1960-talet icke sällan förekommit särskild tillfällig medelstilldelning, i vissa fall av betydande storlek. Främst har härvid anvisats medel ur behållningen av de lotterier, som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål. Anslag av denna art har under åren 1969—1972 tilldelats styrelsen för Skoklosters slott med ett sammanlagt belopp om över 1,5 milj. kr. för konservering av föremål i samlingarna samt för inköp av maskinanläggningar. Lotterimedelsanslag har dessutom anvisats för nyförvärv till samlingar. Såsom exempel härpå kan nämnas, att under år 1968 beviljades 75 000 kr. till etnografiska museet för komplettering av museets samlingar och nationalmuseet 250 000 kr. för inköp av verk av Matisse. 1965 och 1967 fick nationalmuseet 5 resp. 2 milj. kr., likaledes till inköp. Tabell nr 4 (bil.) visar storleken av de under åren 1965—1971 till musei- och utställningsändamål anvisade lotterimedlen. 88

Av lotterimedlens totala summa har under perioden 1965—1971 mellan 10 och 28 procent lämnats till musei- och utställningsändamål. De statliga museerna uppbar budgetåret 1971/72 sammanlagda intäkter av inträdesavgifter överstigande 2 milj. kr. De största inkomsterna hade nationalmuseet med moderna museet och statens sjöhistoriska museum med Wasavarvet. De större museerna erhåller i genomsnitt en summa om ca 35 000—40 000 kr. årligen av Stockholms kommun utgörande ersättning för undervisning, som lämnas besökande grupper från stadens skolor. Inkomsterna av försäljning av trycksaker och souvenirer kan för vissa större museer nå en storlek av över 0,5 milj. kr årligen. Av mindre storlek är de intäkter museerna uppbär i form av arrenden, såsom för restaurangrörelse, eller hyror för upplåtelse av lokaler. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser om inkomster av inträdesavgifter m. m. vid statens historiska museum, nationalmuseet med östasiatiska museet, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet och medelhavsmuseet äger vederbörande museum besluta om inträdesavgifter och garderobsavgifter samt priset på trycksaker och övriga artiklar, som säljs till allmänheten. Avgifterna och de försäljningsmedel, som återstår sedan anskaffningskostnaderna är täckta, får disponeras för utställningsverksamheten. De får ej användas för att varaktigt anställa personal. För statens sjöhistoriska museum och Skoklosters slott gäller dock särskilda bestämmelser, enligt vilka inkomsterna av entréavgifter m. m till viss angiven del skall tillgodoföras anslagen som uppbördsmedel. Speciella bestämmelser förekommer beträffande inkomster av donationskaraktär. Så är förhållandet för nordiska museet vad gäller överskott av driften vid Julita gård, som ägs av stiftelsen. I viss mindre utsträckning erhåller statliga museer bidrag för särskilda ändamål av enskilda företag och personer samt av fonder och stiftelser. Sådana medel har kunnat utnyttjas för inköp av utrustning, SOU 1973:5

4 Totalt

-71 65/66

66/67

67/68

68/69

'69/70

70/71

' 71/72

-72

'

Är Budgetår

Skansen

Figur 4 Anslagen till statliga och statsunderstödda museer med funktion som riksinstitutioner 1965/66—1971/72. SOU 1973:5

Miljoner kr 50-t

45-

40-

35-

30-

25-

20-

15-

10-

5-

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Den icke-skrafferade delen av staplarna representerar 1965 års penningvärde

Figur 5 Anslagen till statliga och statsunderstödda museer med funktion som riksinstitution 1965/66—1971/72. 90

SOU 1973:5

Miljoner kr

t

40-

35-

30-

25-

20-

15-

10-

5-

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Figur 6 Anslagen till de statliga museerna (inkl. Nordiska museet och Tekniska museet) under perioden 1965/66—1971/72. F r o m budgetåret 1969/70 ingår medel för lokalhyra och lönekostnadspålägg, vilka detta år uppgick till ca 7,5 milj. kr.

museiföremål, för ordnande av utställningar samt för vetenskapliga företag. Genom särskilda till museerna knutna vänföreningar har ansenliga belopp ställts till förfogande för kostnadskrävande förvärv av konstföremål. SOU 1973: 5

5.4.3 Kommunala museer De flesta av landets 25 största kommuner har påtagit sig ekonomiskt ansvar för en museal verksamhet. De medel som av dessa kommuner anvisas till kommunala och 91

Naturhistoria <4 milj)

Konst (6 milj) Kulturhistoria (18,6 milj)

Totalt; 28,6 milj Figur 7 Statsanslagens fördelning på olika ämnesområden, budgetåret 1968/69. nala och enskilda museer kan för närvarande uppskattas till en sammanlagd summa om över 25 milj. kr., varav inte mindre än två femtedelar belöper sig på Göteborgs kommun. Ytterligare ett stort antal kom-

muner av mindre storleksordning lämnar bidrag till finansiering av museal verksamhet, varför de kommunala museianslagens summa i själva verket är än större. Flera kommunala museer har anslag överstigande 1 milj. kr. De kommunala museerna uppbär endast undantagsvis bidrag från landstingen. Sådana anslag utgår i allmänhet såsom ersättning för den museiundervisning och den övriga service, som det kommunala museet ställer till förfogande för landstingsområdet i dess helhet eller för del därav. Till de kommunala museernas drift utgår inga bidrag av statsmedel. De större kommunala museernas driftskostnader och finansiering redovisas i tabell nr 5 (bil.). I syfte att bredda allmänhetens intresse har entréavgifterna vid de kommunala museerna numera i många fall avskaffats. I andra har avgifterna bibehållits på en låg nivå.

Procent

(%) 40-1

30-

20-

10-

-65

-66

-67

-68

-69

-70

-71

Figur 8 Anslagen till musei- och utställningsverksamhet i procent av de totala lotterimedlen. 92

SOU 1973:5

Visst statsstöd utgår medelbart till de länsmuseer, vilka kostnadsfritt eller till De enskilda, av föreningar eller stiftelser starkt reducerad hyra disponerar lokaler i ägda museerna är, såsom nämnts, i ekono- de under byggnadsstyrelsen ställda slotten miskt hänseende beroende av stöd från i Kalmar, Nyköping och Västerås. Andra staten, landstingen eller kommunerna. Stat- museer under enskild huvudman, däribland ligt stöd utgår såväl till större museer med Varbergs museum, har dock att erlägga centralmuseifunktion som till regionalt marknadsmässigt beräknad hyra för av staverksamma museer. För stiftelsen Nordiska ten upplåtna lokaler. För ett mindre antal museer utgör avkastmuseet har staten påtagit sig hela det ekonomiska ansvaret. Statsbidraget som anvi- ningen av fondkapital visst underlag för sas i form av förslagsanslag uppgår för verksamheten. Det enda museum, vars verkbudgetåret 1972/73 till 8 037 000 kr. Till samhet är helt baserad på fondmedel är Tekniska museet, som likaledes är en stiftel- Zornmuseet. I varierande omfattning utgår kommuse, utgår statligt driftbidrag, vilket täcker mer än hälften av utgifterna för driften. nala bidrag till de enskilda museerna. UppMed stöd av riksdagens bemyndigande kommande underskott i stiftelsen Skansens (prop. 1968:46, SU 84, rskr 202) godkände verksamhet täcks som tidigare angivits till Kungl. Maj:t år 1968 ett villkorligt ingånget 60 % av Stockholms stad enligt avtal 1968 avtal mellan staten och Stockholms stad om mellan staten och staden. Kommunala bibidrag till friluftsmuseet Skansen i Stock- drag är vidare av särskild betydelse för de holm för åren 1966—1970. Avtalet som regionalt verksamma enskilda museerna. tills vidare alltjämt gäller innebär att det För de museer, vilka bedriver en länsomunderskott, som uppkommer i stiftelsen fattande verksamhet, utgör de kommunala Skansens verksamhet täcks till 40 % av bidragen tillsammans med landstingsbidrag staten och till 60 % av Stockholms kom- den ekonomiska grundvalen för driften. De mun. Förutom driftbidrag utgår även sär- kommuner, i vilka länsmuseerna är verksamskilda investeringsbidrag. Staten svarar för ma, lämnar bidrag av varierande storlek. hela kostnaden för investeringar i de kultur- Medan driftbidragen i ett mindre antal av historiska byggnaderna på Skansen och för dessa kommuner år 1971 stannade vid be40 % av kostnaden för investeringar i vissa lopp som understeg 100 000 kr., lämnades gemensamma anläggningar. Stiftelsen Hall- i flera kommuner bidrag om över 300 000 wylska museet har av staten mottagits som kr. Bidrag till länsmuseum utgår i flera fall donation och erhåller anslag av statsmedel med samma belopp från stad och landsting. för sin verksamhet. Staten stöder härjämte Landstingsbidragen överstiger dock i andra ytterligare ett antal museer av stiftelseka- län motsvarande kommunala bidrag. Länsraktär med till Stockholm förlagd verksam- museernas sammanlagda driftbidrag från het. Till de mer betydande bidragen får räk- kommun och landsting varierar år 1972 nas de vilka utgår till stiftelserna Sveriges mellan omkring 195 000 och 950 000 kr. Kommun- och landstingsbidrag utgår förarkitekturmuseum och Musikhistoriska museet. Kulturhistoriska museet i Lund har utom till länsmuseer även till ett antal övriregelbundet erhållit statsbidrag sedan år ga regionala enskilda museer, huvudsakli1904. Detta bidrag uppgår budgetåret 1972/ gen med kulturhistoriska samlingar. Det 73 till 263 000 kr. Ett mindre statsbidrag största kommunala anslaget inom denna lämnas även till Föreningen Varbergs mu- grupp uppbäres av Kulturhistoriska museet seum. Under åren 1964—1967 utgick stats- i Lund, som för år 1972 uppbär 525 000 bidrag dessutom till försöksvis bedriven ut- kr av Lunds kommun. Anslagen från landsställnings-, studie- och undervisningsverk- tingen i Malmöhus- och Kristianstads län samhet vid Norrbottens museum och Väs- uppgår samtidigt till 100 000 resp. 35 000 kr. Museet hade därmed, inkl. statsbidrag terbottens läns museum.

5.4.4 Enskilda museer

SOU 1973:5

och vissa andra bidrag, totala anslag om 866 000 kr. De till enskilda museer anvisade anslagen redovisas för åren 1966, 1968 och 1970 i tabell nr 7. Flera av de enskilda museerna har intäkter av ansenlig storlek. Av särskild betydelse är inkomster av inträdesavgifter och årskort vid stiftelsen Skansen, vars intäkter därav för år 1972 beräknas till 3 205 000 kr. Övriga intäkter avses enligt 1972 års stat uppgå till 2 210 000 kr. Vid de regionala museerna är de genom inträdesavgifterna erhållna intäkterna långt mindre. Till de inkomster, som uppbärs av museiföreningarna, hör medlemsavgifter, vilka dock i allmänhet stannar vid tämligen låga belopp. Liksom de statliga museerna kommer de större enskilda museerna i viss utsträckning i åtnjutande av bidrag från fonder, privatpersoner och företag. Till de enskilda museerna hänför sig de talrika hembygdsmuseerna. Dessa drivs av lokala hembygdsföreningar, icke sällan med smärre kommunala bidrag. Ett mindre antal lokala föreningar uppbär även landstingsbidrag för det museala arbetet.

5.5 Allmänna överväganden och förslag rörande museernas organisation Bestämmande för verksamhetens inriktning och innehåll är för varje offentligt museum ytterst den av samhället uppställda målsättningen. Denna får för statliga och kommunala museer sitt uttryck i de instruktioner, som är givna för arbetet. Museer med enskild huvudman har som regel av myndigheterna godkända stadgar. Uppgiften att utarbeta närmare riktlinjer för program och policy åvilar däremot varje museum för sig. För att museerna skall utvecklas smidigt och kunna anpassa sitt arbete till uppkommande behov, synes det vara av största betydelse att verksamheten kan bedrivas inom vidast möjliga ramar. Varje museum bör äga ett ansenligt mått av självständighet. En central styrning av museiväsendets olika institutioner bör sålunda undvikas. Likaså

bör inga sådana organisationsformer förekomma, som ger vissa museer en i förhållande till andra underordnad ställning. Museerna befinner sig i ett skede av stark utveckling. Denna kännetecknas av en strävan att tillgodose nya krav från samhälle och publik. För att kunna uppfylla dessa är museerna i behov av allt större resurser. Samtidigt aktualiseras emellertid även en omprövning av tidigare för verksamheten uppställda mål och utarbetade program. I detta skede behöver stora fordringar kunna ställas på kompetent och insiktsfull ledning. En viktig funktion i frågan om att dra upp riktlinjer och att ta ställning till frågor om verksamhetens utveckling har museernas styrelser. Vid de få institutioner som saknar styrelse bör frågan om inrättande härav tas upp till behandling. I de beslut som fattas rörande planeringen är det liksom i större ekonomiska frågor av vikt att de olika intressen, som berörs av museiverksamheten, kan komma till uttryck och öva inflytande. Styrelserna för museerna bör därför ha ett betydande lekmannainslag. Det ovan refererade av riksdagens revisorer framförda förslaget om parlamentariskt sammansatta styrelser för vissa organ inom museiområdet bygger på uppfattningen att det fordras fastare kontroll av utställningsverksamheten vid dessa. Bakom MUS 65:s åsikt, att de statliga museernas styrelser i stället för att få en parlamentarisk sammansättning bör bestå av lekmän ligger bedömningen, att dessa styrelser som främsta uppgift icke bör ha att utöva kontroll utan att medverka inom de för verksamheten övergripande frågorna. I synnerhet är det i frågor rörande uppläggningen av arbetets aktuella och kommande inriktning angeläget, att det inom varje museum kan föras en debatt, i vilken synpunkter tillföres också utifrån. Av särskilt värde är givetvis därvid de bedömningar och värderingar, som kan göras av styrelseledamöter, som själva deltar i planeringen inom de olika områden, med vilka museerna har beröring. Att till museerna knyta lekmän med intresse och förståelse för museernas frågor SOU 1973:5

och med vilja att påta sig ansvar för att föra dessa frågor framåt bör tillmätas den största betydelse. Flertalet museer har sina huvuduppgifter inom den publika verksamheten. Det dominerande problemet på detta fält ligger i att vidga kretsen av människor, som nås av och tillvaratager museernas utställningsutbud och övriga service. I frågor härom är det väsentligt att erfarenhet från samhällsarbetets olika områden kan tillföras styrelsediskussionen. Det bör vara av stort värde att till museerna knyta personer med erfarenhet av offentlig verksamhet, liksom också fackligt verksamma personer. En särskilt betydelsefull del av den utåtriktade aktiviteten är den som vänder sig till skolan och bildningsorganisationerna. Företrädare för olika organ inom utbildning och undervisning torde ha viktiga roller att fylla i många av de större museernas styrelsearbete. Varje museum med mer specialiserad verksamhet har givetvis intresse av att till styrelsen kunna knyta företrädare för fackliga organisationer eller branschorganisationer inom de fält, som beröres av museets arbete. För de museer inom vilkas verksamhet frågorna om vetenskapligt arbete och service till forskningen och den högre undervisningen är av särskild vikt, synes en representation för universiteten böra övervägas. Centralmuseerna har att i olika former lämna stöd till regionala och andra museer. Vid behandlingen av frågor rörande denna sida av arbetet torde personer med erfarenhet av villkoren för museiverksamheten på länsnivå och i kommunerna få en viktig roll. Det bör påpekas att här endast lämnats exempel på några av de områden med vilka museerna har beröring och från vilka sakkunskap kan behöva finnas företrädd i styrelsearbetet. Understrykas bör dessutom att ledamöter som företräder erfarenhet inom en viss samhällssektor inte är att betrakta som direkta representanter för museipubliken. Frågan om formerna för museernas kontakt med publiken har många skilda aspekter. En av dessa berör problemet, hur den SOU 1973:5

intresserade museibesökarens synpunkter skall tas till vara i planeringen. De av föreningar ägda museernas styrelser, såsom bl. a. styrelserna för länsmuseerna, får anses rymma en viss representation för publiken. Föreningarna som står öppna för alla intresserade, väljer i dag största andelen ledamöter i sina styrelser. En ändring av de föreningsägda museernas huvudmannakonstruktion fordrar hänsyn härtill; det kan i många fall vara av vikt att föreningar även i framtiden får möjlighet att invälja representanter i styrelserna för länsmuseerna. Även vid statliga museer synes önskvärdheten av viss representation för publiken böra beaktas. En utveckling av publikorganisationerna bör eftersträvas. I den mån de blir representativa för en större grupp av intresserade, framstår det som naturligt, att representanter för dessa ges ledamotskap i museernas styrelser. För de kommunala museernas del föreligger inte denna möjlighet. Här bör dock museinämnderna kunna finna andra vägar för kontakt och samråd med de publikorganisationer som kan komma att bildas. För att de anställdas initiativ och kapacitet fullt ut skall komma verksamheten till godo fordras en hög grad av delegering av beslutanderätt till olika nivåer. Vid sidan om det medinflytande, som skapas genom delegation av ansvar och beslutanderätt inom det löpande arbetet, ligger de anställdas medinflytande i frågor som rör institutionens verksamhetsprogram eller policy, liksom villkoren i arbetet. I sina kontakter med medarbetare på skilda nivåer i museerna har de sakkunniga mött en stark önskan om medinflytande i dessa frågor. Intresset och ambitionen hos de museianställda för de uppgifter, som ingår i museernas arbete som kulturinstitutioner, torde i hög grad vara beroende just av möjligheterna att på företagsdemokratisk väg påverka besluten om verksamhetens inriktning och mål. Olika vägar bör prövas för att söka nå en förstärkning av företagsdemokratin inom museerna. Som en av dessa vägar föreslås att personalen ges representation i styrelsen. En sådan representation bör

främst kunna bli av värde för ökad kommunikation mellan styrelse och personal. I första hand för de statliga museernas del föreslår MUS 65, att en styrelseledamot vid varje museum utses efter förslag av personalorganisationernas representanter i vederbörande museums företagsnämnd. Även för de enskilda museernas del torde det kunna bli av väsentligt värde att till styrelsen knyta personalrepresentanter. De synes även i de enskilda museistyrelserna kunna utses av vederbörande företagsnämnder. Företagsnämnder saknas dock i dag vid många av de mindre museerna. Det bör i sammanhanget understrykas att sådana nämnder kan få en synnerligen viktig funktion också vid institutioner med en mindre talrik personal.1 Den fackkunskap en museistyrelse behöver i sitt arbete bör tillgodoses främst genom museets egna tjänstemän. Cheferna vid de större statliga museerna föreslås på grund av deras funktion som ledare för verksamheten böra ha ställning som styrelseordförande. Övriga tjänstemän bör svara för föredragningar inför styrelsen. Det bör vara en viktig princip att tjänsteman som deltagit i beredningen av ett ärende, vari styrelsen skall fatta beslut, skall äga att vara närvarande härvid och ha yttrandeoch reservationsrätt. Det ansvar och de uppgifter, som åläggs å ena sidan styrelsen och å andra sidan tjänstemännen, bör vara klart angivna och väl definierade. Styrelsens uppgifter bör främst gälla grundläggande frågor för verksamheten samt viktigare organisatoriska frågor liksom ärenden rörande anslagsäskanden. Styrelsen bör däremot ej befatta sig med fackmässiga bedömningar av innehållet i verksamheten. Frågan om den kulturella ansvarigheten kom under 1960-talets senare år att aktualiseras i en rad tvister. Det synes klart att detta spörsmål inte begränsar sig till museioch utställningsområdet, utan att det sammanhänger med vidare perspektiv på yttranderätten. För att värna om denna skapades tidigt i grundlagsform stadganden om tryckfrihet. Dessa kompletterades sena96

re genom motsvarigheter för radio. Den utveckling som pågår inom massmedia har nödvändiggjort att jämförbara garantier skapas inom andra media än de nyss nämnda. Det är viktigt att därvid observera de mediaformer, som museer och utställningar representerar. Museiinstitutionen och utställningen har under 1960-talet utvecklats till ett opinions- och informationsmedel med förmåga att spegla åsikter och vara forum för diskussioner på ett sätt, som icke tidigare varit fallet. MUS 65: s erfarenheter av den sedan 1965 bedrivna försöksverksamheten med riksutställningar talar samstämmigt för utställningens ökade värde som informationsmedel. Den samhällskritiska verksamhet som utställningar på liknande sätt som bl. a. film och teater blivit instrument för, bör betraktas som i hög grad värdefull. De ovan refererade av riksdagens revisorer framlagda förslagen om ökad kontroll av utställningsverksamheten vid museerna, främst från styrelsernas sida, bör ej läggas till grund för ändringar i ansvarsfördelningen eller i museernas organisation. Som framgår av redovisningen av remissmyndigheternas uttalanden kan dessa förslag, om de skulle genomföras, riskera att få en starkt hämmande inverkan på utställningsverksamheten. De kan framför allt komma att hindra tillkomsten av utställningar med samhälls- och kulturkritiskt innehåll. Ett vidsträckt utrymme bör i stället skapas för de strävanden, som vill låta konsten fungera som ett förnyande och även kritiskt element i kulturutvecklingen. De komplicerade frågorna om ansvarigheten för utställningarnas innehåll torde böra lösas genom ett system, där ansvaret åvilar den befattningshavare, som har det allmänna ansvaret för produktionen av ifrågavarande utställning. Enligt MUS 65 bör det uppdragas åt den år 1971 tillsatta utredningen om enhetlig reglering av yttrandefriheten i massmedia att även behandla de * Sakkunniga med uppgift att utarbeta riktlinjer för styrelserepresentation m. m. för anställda hos statlig myndighet har tillkallats av statsrådet Bertil Löfberg 26.5 1972 (Bemyndigande 26.4 1972). SOU 1973:5

problem, som gäller museer och utställningar. De sakkunniga har gjort erfarenheten att chefer och tjänstemän vid kommunala museer i många fall äger att självständigt besluta i frågor rörande den utåtriktade verksamheten. I många fall saknar emellertid museinämnden underlag enligt 45 § kommunallagen för delegation av beslutanderätten i hithörande frågor. I andra fall utnyttjar nämnden icke sin av kommunens styrelse lämnade rätt att överföra beslutanderätt till museichefs- och tjänstemannanivå. Det bör kraftigt understrykas, att en otillräcklig handlingsfrihet för museitjänstemännen utgör ett väsentligt hinder för en idérik och givande aktivitet. En angelägen uppgift för de kommunala museinämnderna är därför att söka finna former för en bättre avvägd ansvarsfördelning mellan nämnd, museichef och tjänstemän. Uppdelningen vid naturhistoriska riksmuseet på en större forskningsavdelning och en museiavdelning har givit möjlighet att utveckla för museiarbetet väl lämpade arbetsformer. Särskilt vid museiavdelningen och inom utställningsproduktionen har ett effektivt lagarbete framvuxit. Det är genom detta möjligt att i planläggning och utarbetande av utställningsprojekt utnyttja all den sakkunskap på skilda områden, som avdelningens olika tjänstemän representerar. I den mån ekonomiskt utrymme för omorganisationer inom de statliga kulturhistoriska museerna kan beredas, bör det vara angeläget att sammanföra de nuvarande mindre avdelningarna till större enheter. Indelningen bör därvid i första hand grundas på varje museums huvudfunktioner. Såsom underavdelningar kan där så erfordras inrättas sektioner. Planeringen försvåras inom många museer av att budgeten inte är uppställd på ett sätt, som gör det möjligt att utläsa sambandet mellan de olika uppgifterna och de kostnader som svarar mot dessa. De olika prestationer, som frambringas av verksamheten, redovisas ej mot bakgrund av de olika mål, som uppställes för å ena sidan den utåtriktade verksamheten och å andra sidan den SOU 1973: 5 7 — 23079

vetenskapliga aktiviteten. Dokumentationen och den större delen av forskningsarbetet är — om än med betydande undantag, främst inom konstmuseerna — inriktade på resultat, som inte omedelbart kan komma den utåtriktade verksamheten tillgodo. Detta arbete bedrives vanligen med en målsättning, som är bestämd av behoven inom vetenskap och forskning. Härtill kommer att många museer har expertfunktioner gentemot myndigheterna i angelägenheter rörande skyddet av miljön. De statliga centralmuseerna har dessutom att tillmötesgå ett växande krav på service till de regionala museerna. För att åstadkomma en bättre bedömning av effektiviteten och resursbehoven bör det vara av stort värde, om budgeteringen vid museerna inriktas mot de mål och de prestationer, som skall leda till de förväntade effekterna. En redovisning kan då införas, som visar kostnadernas fördelning på olika program. En sådan programbudgetering har förutom vid armémuseet och marinmuseet också införts vid flera av de kommunala museerna. Även om tiden ännu inte är inne för att vid museerna i allmänhet övergå till en fullständig programbudgetering, bör den nuvarande bokföringen i avvaktan härpå byggas ut till att visa, hur kostnaderna fördelar sig på de huvudsakliga arbetsområdena och vilka resultat som uppnås inom dessa. Angeläget är även att de olika museerna börjar tillämpa ett mer enhetligt system för budgetredovisningen, så att det blir möjligt att göra jämförelser mellan olika museers verksamhet och måluppfyllelse.

5.5.1 Särskilda frågor om konserveringsverksamhetens organisation Konserveringen av museimaterial bedrives i dag framför allt vid tekniska avdelningar inom de större statliga museerna. Härjämte har under senare år institutet för materialkunskap vid konsthögskolan bedrivit en uppdragsverksamhet med konservering, vilken varit av ansenlig storlek. Vid museerna i övrigt är resurserna för mer komplicerade

konserveringstekniska uppgifter tämligen begränsade. Några av de större länsmuseerna står emellertid i nära kontakt med privat verksamma konservatorer, vilka enligt avtal svarar för viss konservering vid dessa museer. De sakkunniga har i frågan om hur konserveringsresurserna för museiväsendet bör vara organiserade, tagit fasta på att det bör råda en nära samverkan mellan den tekniska och den vetenskapligt verksamma personalen. En alltför stark centralisering av konserveringsverksamheten är därför icke önskvärd. Ekonomiska skäl tvingar dock till en viss koncentration av resurserna; endast ett fåtal museer har den storleken, att de lämnar tillräckligt stort arbetsunderlag för en egen, tidsenligt utrustad konserveringsanstalt med sakkunnig personal. Ett mindre antal museer, i första hand statliga centralmuseer, med ett eget behov av en större konserveringsverksamhet föreslås därför få att svara även för service till övriga museer. Härjämte bör institutet för materialkunskap vid konsthögskolan, som visat sig väl ägnat härför, utnyttjas för konserveringsuppgifter, som är förenliga med institutets verksamhet som utbildningsanstalt för konservatorer. För att ytterligare samordna de resurser, som erfordras, bör också viss konservering av värdefulla konst- och kulturhistoriska föremål som icke är i museal ägo, t. ex kyrkliga inventarier, få utföras vid de större museerna, liksom vid konsthögskolan. De statliga konserveringsresurserna måste på likvärdigt sätt bli tillgängtiga för alla de museer och övriga, som behöver ta deras tjänster i anspråk. En förutsättning härför är att anstalterna i sin uppdragsverksamhet tillämpar en enhetlig, generell taxa. De sakkunniga är medvetna om att kostnaderna för konservering även av enstaka föremål kan uppgå till belopp, som är svåra att rymma inom ramen för budgeten vid flertalet mindre museer. Om så är fallet beträffande föremål av ansenligt musealt värde i enskilt eller kommunalt museums ägo, får det anses motiverat, att staten får möjlighet att medverka till att en nödvändig 98

konservering kommer till stånd. Det kan synas ligga nära till hands att öppna en sådan möjlighet genom att de statliga museerna får rättighet att medge taxenedsättning vid konservering av viktiga föremål i de mindre museernas ägo. Detta skulle emellertid innebära att centralmuseerna skulle få besluta om fördelningen av betydande resurser, vilket ej kan vara tillfredsställande. Statens stöd bör i stället få formen av kontant bidrag för täckande av viss del av kostnaden. Bidragsgivningen bör handläggas centralt och mot bakgrund av det samlade behovet av medel för konservering. Beredningen av ärenden rörande statliga bidrag till konservering av museiföremål föreslås åvila det centralorgan för museiväsendet, varom förslag framlägges i här föreliggande betänkande. De sakkunniga förordar, att uppdragsverksamhet med konservering baseras på en i det närmaste full kostnadstäckning. Härigenom ges konserveringsanstalterna de bästa möjligheterna att planera sin uppdragsverksamhet. Bl. a. kan arbetskraftsbehovet på smidigt sätt anpassas till den väntande arbetsbelastningen på grund av inkommande uppdrag.

SOU 1973:5

6 Förslag angående centralmuseerna

6.1 Allmänna förslag rörande medlen för verksamheten De sakkunniga har vid sina uppskattningar av det ekonomiska utrymmet för reformer inom museisektorn utgått från att de kommande årens anslagsökningar för centralmuseernas del bör bli av större omfattning än under den närmast föregående femårsperioden. För att realisera av MUS 65 föreslagna reformer och samtidigt tillgodose övriga angelägna behov erfordras höjningar av anslagen till statlig museiverksamhet med omkring 20 procent, häri ej inräknat av penningvärdesförändringarna föranledda ökningar. Denna höjning föreslås i huvudsak äga rum under åren 1974—1979. I den följande framställningen redogöres för centralmuseernas organisatoriska förhållanden. I anslutning härtill lämnas på flera punkter förslag till strukturella förändringar i förbindelse med förstärkningar av personalresurserna. De beräknade kostnaderna härför redovisas i direkt anslutning till presentationen av dessa förslag. Jämte anslagsökningar för att förstärka personalen vid vissa museer fordras även att de statliga museernas omkostnadsanslag höjes. Vid planeringen av museiverksamheten under perioden fram till och med 1979 kommer vissa ämnesområden att behöva ges speciell förtur. Samtidigt måste emellertid också fortsättningsvis den hittillsvarande generella prioriteringen av den utåtriktade SOU 1973:5

verksamheten komma att bestå. En vidare utveckling av denna förutsätter viss ökning av omkostnadsanslagen. Utredningen föreslår att avgifterna för tillträde till de statliga museernas utställningar och evenemang på sikt helt avskaffas. I första hand bör de på de statliga museisamlingarna byggda basutställningarna göras kostnadsfritt tillgängliga. Fri entré till statsmuseernas ordinarie utställningar bör betraktas som ett självklart rättvisekrav, som snarast bör tillgodoses. Flera av de statliga museerna har alltför begränsade medel för omkostnader i samband med produktion av utställningar. Särskilda utställnings- och programmedel saknas helt vid livrustkammaren, sjöhistoriska museet, etnografiska museet, medelhavsmuseet och Skoklosters slott. Tillräckliga medel för utställningsproduktion bör tilldelas samtliga museer. För att möjliggöra en förbättrad vård av museernas samlingar krävs utom en effektiviserad organisation av museernas tekniska service även ökade omkostnadsmedel. Insamlingen av nutida utländsk konst är väsentlig för vårt lands kommunikation med det kulturella skeendet i skilda delar av världen. För den fortsatta utvecklingen och vidare uppbyggnaden av de statliga samlingarna av yngre internationell konst fordras ökade medel. För statsmuseernas del behöver anvisningarna till omkostnader av ovannämnda

slag under tiden fram t. o. m. budgetåret 1978/79 höjas med ett sammanlagt belopp av 4—5 milj. kr. De sakkunniga har inte ansett sig ha att ta ställning till den närmare fördelningen av dessa medel mellan olika institutioner. Frågan om denna fördelning bör i stället behandlas vid medelstilldelningen på grundval av de årliga anslagsframställningarna. Man bör räkna med att centralmuseerna i likhet med övriga museer är i behov av särskilda medel för bl. a. vetenskapliga projekt. De sakkunniga framlägger nedan i samband med sin behandling av de enskilda och de kommunala museernas medelsbehov förslag om bidrag för genomförande av projekt, som ligger utanför ramen för den löpande verksamhet. I framställningen behandlas även centralmuseernas behov av projektmedel. Under första delen av femårsperioden 1974—1979 bör genomföras reformer, som innebär förstärkt statligt stöd till regionala museer. Samtidigt bör sådana organisationsförändringar företagas, som har direkt samband med de föreslagna reformerna inom kulturminnesvården. I nedanstående tablå redovisas de ökningar av centralmuseernas medelstilldelning, som är nödvändiga i direkt samband med de omorganisationer, som föreslås av MUS 65. Häri ingår dock ej de ovan nämnda förstärkningarna av omkostnadsmedlen.

6.2 Statens historiska museum 6.2.1 Nuvarande organisation Statens historiska museum har enligt instruktion den 3.12.1965 för riksantikvarieämbetet och statens historiska museum till uppgift att bevara minnen av kulturutvecklingen i Sverige samt att verka för att kunskap om landets kulturminnen och om gångna tider vidgas och sprides. Insamlingsområdet omfattar i stort tiden intill år 1520, beträffande kyrkliga inventarier och numismatiskt material dock även tiden fram 100

till våra dagar. Chef är riksantikvarien. Sedan den 1 juli 1966 leds museets arbete av en museidirektör. Som styrelse fungerar i ärenden rörande anslag, tillsättning av vissa tjänster, åtal och disciplinär bestraffning Vitterhetsakademiens förvaltningsutskott. Museets årliga accession har en volym av över 100 000 föremål. Den består av fynd gjorda huvudsakligen vid riksantikvarieämbetets undersökningar av fornlämningar i samband med exploatering av mark. Härtill kommer leveranser av material från undersökningar utförda av andra institutioner eller inom arkeologiska forskningsprojekt. Till en mindre del består förvärven av inlösta hembudspliktiga fynd samt gåvor och inköp. Arbetet med att ta om hand inkommande material medför en rad tidskrävande uppgifter såsom fotografisk registrering kompletterad med ritningar, vetenskapliga bestämningar och beskrivningar. Inom riksantikvarieämbetet och statens historiska museum utföres konservering av förhistoriskt och medeltida arkeologiskt material, byggnadsdetaljer i sten, av textila föremål samt av mynt. Den av statens historiska museum bedrivna utåtriktade verksamheten omspänner utom museiundervisning av hävdvunnen karaktär även aktiviteter av experimentell natur. I sina strävanden att nå publikgrupper, som har ringa kontakt med kulturinstitutionerna, inledde museet under 1960talet försök med utställningar och undervisning utanför museet. Verksamheten är till stor del riktad mot bestämda målgrupper, såsom patienter i långtidsvård och invånare i perifera bostadsområden. Härvid utnyttjas lokaler i bibliotek, sjukhus, skolor, banker och varuhus. Museet har ett omfattande internationellt utbyte. Viktiga tillfälliga utställningar har därigenom kunnat anordnas i samarbete med museer utomlands. Ett stort antal av museets egna utställningar har också kunnat visas utanför Sverige. I de utländska engagemangen har museet vanligvis haft ett nära samarbete med svenska institutet. Statens historiska museum hade under budgetåret 1971/72 totalt över 130 000 besökare. Antalet besök SOU 1973:5

Förslag till ökning av centralmuseernas driftkostnader under perioden 1974/75—1978/79. Tusental kronor. Nuvarande penningvärde. Museum

Budgetå

Statens historiska museum Nationalmuseet Moderna museet Livrustkammaren Naturhistoriska riksmuseet Statens sjöhistoriska museum Etnografiska museet Medelhavsmuseet Nordiska museet Tekniska museet Övriga Totalt

1974/75

1975/76

1976/77

1977/78

1978/79

900 50 60 400 240 70 100 75 100 120 250

225 50 40 100 240 70 300

225 50 40 100 240 70 400

—

—

—

240 70 400

—

240 70 400

60 120 250

120 100

120 100

2 365

1 345

1 195

på av museet ordnade vandringsutställningar uppskattas under samma år ha uppgått till 500 000. Statens historiska museum svarar för en i jämförelse med övriga centralmuseer särskilt omfattande, reguljär verksamhet till tjänst för region- och lokalmuseer. Denna service hänger samman med att allt material, som tillvaratages vid riksantikvarieämbetets arkeologiska undersökningar, i sin helhet katalogiseras vid statens historiska museum. Museet omhändertar och registrerar sålunda också de fynd, som genom beslut av riksantikvarien överlåtes till annat museum. Innan föremål överlämnas i region- eller lokalmuseums vård, utföres erforderliga konserveringar vid riksantikvarieämbetets och historiska museets konserveringsateljéer. I historiska museets samlingar förvaras huvudparten av det tillvaratagna inhemska arkeologiska materialet. Behovet av depositioner härifrån är därför speciellt stort; möjligheten att anordna rikhaltiga utställningar över den egna regionens förhistoria är för många av museerna i landet avhängig av de utlån riksantikvarieämbetet och statens historiska museum kan bevilja. Historiska museet har härigenom vid en rad olika tillfällen kommit att engageras i större utställningsuppgifter vid regionala museer. I de mindre museerna förvarade äldre SOU 1973:5

—

samlingar, som varit otillfredsställande katalogiserade, har i viss utsträckning kunnat emottagas vid historiska museet för bearbetning och registrering. Statens historiska museum består av fyra enheter, nämligen sten- och bronsåldersavdelningen, järnåldersavdelningen, avdelningen för medeltid och nyare tid samt kungl. myntkabinettet. Vid sidan härom har en utställningssektion skapats, vars verksamhet är baserad på inkomstmedel. Museet har sedan den 1 juli 1972 även en särskild enhet för uppgifter rörande den ekonomiska förvaltningen. Personalen vid dessa båda enheter är arvodesanställd. Museet har dessutom fem med riksantikvarieämbetet gemensamma avdelningar: administrativ och kameral avdelning, bibliotek med akt- och bildarkiv, teknisk avdelning, pedagogisk avdelning samt avdelning för tillsyn över landsantikvarieorganisationen. Denna organisation framgår av den nedan uppställda tablån, s. 102. De olika avdelningarna vid historiska museet har i stort sett likartade uppgifter. De har således att var och en inom sitt ämnesområde omhändertaga och bearbeta de föremål, som tillföres museets samlingar. De svarar även för uppgiften att genom publikationer, utställningar och annan till publiken riktad information sprida kunskap om utvecklingen under de epoker och inom de 101

g

3 U

u

CO

E ca

i2 o

3 U 00 8 3 cU

00 O »cd

t> 's T3 >

a o

CO

'C c

2 S »5 T 3

a

c

00 c3

>-)

:cd

0}

B O

ja o

ä

o

CO

o

B)

.« cl cö #

»3

| i

i > ca

c s

E

3 00

II

CS :0 (X,

o

idle

13 B O

B

_> ,2 23 cd u M

B

U

CO

"3

E o

3 00 B

B ca

M X)

00 U

o "O

>

ca CO

R n ca o

C »ca

B

CO

CO

> U>

u B

OJ

<a B

_s4 CH

£?o

B

*2J8

B u O

E

e B 1 B •a o

U<

0 UH

UH

«EE 2> . <u <" a co 3 J= 3

z 5a 102

u

H

CO

B B

r\

CJ CO

'B

"O

CO

co

ca C

u iJ

OJ

u X)

L OJ

> IMoj

CO

ftW ca

r/l

en CJJ B U

T

ca M

T3

.2 ** ra

> a

ca

i

C)

l*

3 V oo B B U T)

E R

S 3 E ed < % < X >ca E

cd co co -r"

1 o

s

>

ca M

>>

s

X

§

•!-• <u o

'Ja 2

«-> £j ^ U

cd B

•g u

ed a <u C

5 öJi Öl?

Xi o O &

cd

IS CO

u

>

ed

CO

s < >

ca CO

ca

> O

CO

ca0 ^ 0 B CJ A)

v r

^1) oC) o X) 11

tu ca

o

B

u*

*

B <u 00

q

.2

'B

B

4) T3

> ca u B B

•ca

Bfl

> OJ « B G CO

B

M

E £ flj

CO

CO

CO

-o ca

•o

r

ca B

^

B

oo

3b

01) X 5° >. 02>> HCJ

02 SOU 1973: 5

områden av kulturen, som tillhör museets arbetsfält. Sten- och bronsåldersavdelningen samt järnåldersavdelningen omfattar förhistoriskt material. Avdelningen för medeltid och nyare tid har ansvaret för museets arkeologiska material från medeltiden samt för samlingarna av kyrklig konst. Myntkabinettet intar en särställning genom att dess dokumentation går utanför Sverige. Det har samlingar rymmande mynt, sedlar och andra betalningsmedel samt medaljer från skilda epoker och länder. De gemensamma avdelningarnas uppgifter inom museets arbete eller till tjänst för museet är av varierande storlek. Här skall i huvudsak beröras endast de uppgifter, vilka ligger inom det museala arbetsområdet. Inom den administrativa och kamerala avdelningen handlägges ärenden rörande organisationens medelsförvaltning och personal. Avdelningen fullgör även en rådgivande och granskande verksamhet i administrativa frågor som berör museets arbete. Den handhar bokföringen av museets arbete och svarar för dess kassarörelse. Under avdelningen sorterar vissa för ämbetet och museet gemensamma organ och uppgifter såsom bl. a. diarieföring av handlingar och bevakning av lokalerna. Biblioteket samt akt- och bildarkivet är serviceorgan för ämbetet och museet. Det har ett bokbestånd som upptar en sammanlagd volym av ca 4 500 hyllmeter och en årlig tillväxt av omkring 50 hyllmeter. En särskild del av biblioteket är det s. k. antikvarisk-numismatiska biblioteket. Utlåningen uppgår till över 12 000 exemplar varje år. Aktarkivet består dels av Vitterhetsakademiens samt riksantikvarieämbetets och statens historiska museums ämbetsarkiv, dels av en handskriftssamling innehållande brev och manuskript av historiskt eller topografiskt intresse. En särskild serie utgöres av det s. k. antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) innehållande topografiskt ordnade originalhandlingar, ärenden och förteckningar etc. Bildarkivet rymmer fotokopior, ritningar och kartblad m. m. Den gemensamma tekniska avdelningen som består av konserveringsanstalt och foSOU 1973: 5

toateljé svarar för uppgifter, som till väsentlig del ligger inom museets verksamhetssektor. Arbetet med konservering omfattar sålunda till största delen arkeologiska fynd, av vilka huvuddelen tillhör historiska museets insamlingsområde. Den tekniska avdelningen svarar därtill för en inom riksantikvarieämbetets och museets vetenskapliga aktivitet samt för enskilda forskare alltmer betydelsefull analysverksamhet samt för fotografering. Avdelningens uppgifter består till en avsevärd del av service till utomstående institutioner. I samarbete med Ingeniörsvetenskapsakademien tillsattes år 1965 ett konserveringstekniskt råd, vars ledamöter företräder skilda tekniska områden. Rådets uppgift är att behandla tekniska frågor och problem inom konserveringsverksamheten vid den tekniska avdelningen. Den pedagogiska avdelningen, även kallad studieavdelningen, har som sitt huvudsakliga åliggande att meddela undervisning vid skolornas besök vid museet och svara för planläggningen av museets pedagogiska verksamhet. Den svarar härjämte för information om museet. Avdelningen för tillsyn över landsantikvarieorganisationen fullgör främst uppgifter i frågor, som rör samordningen av landsantikvariernas och riksantikvarieämbetets verksamhet. Dess befattning med frågor som gäller det inom museet bedrivna arbetet, är av mindre omfattning. Gemensamt med Sveriges geologiska undersökning och Stockholms universitet driver riksantikvarieämbetet och statens historiska museum laboratoriet för radioaktiv datering. 1 Riksmuseet som haft att behandla frågan om lämplig framtida organisation för laboratoriet har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1973/74 föreslagit statsmakterna, att detta överföres till riksmuseet den 1.7.1973. Den år 1962 tillsatta antikvarieutredningen hade till uppgift att verkställa utredning angående riksantikvarieämbetets och statens historiska museums arbetsuppgifter och or1 Bestämmelser för laboratoriet för radioaktiv datering meddelade i regleringsbrev 1967/68.

ganisation samt därmed sammanhängande spörsmål. I det till utredningen lämnade uppdraget framhölls två organisatoriska frågor av särskild vikt: dels frågan om museets och ämbetets inre organisation, dels frågan om det framtida förhållandet mellan Vitterhetsakademien å ena sidan samt statens historiska museum och riksantikvarieämbetet å andra sidan. Antikvarieutredningens granskning av dessa frågor ledde till förslag om att sambandet mellan akademin och ämbetsverket skulle bevaras samt att verkets arbetsområde skulle vidgas. En ny verksstyrelse jämte en rådgivande nämnd föreslogs bli inrättad. Verket skulle bestå av två avdelningar, av vilka den ena skulle utgöras av historiska museet. Denna avdelning vilken föreslogs få namnet avdelningen för inre kulturminnesvård, skulle vara uppdelad på två byråer och stå under ledning av en avdelningschef. Den redovisning som nedan lämnas rörande antikvarieutredningens förslag i övrigt berör främst de delar, som gäller statens historiska museum. Antikvarieutredningen framhöll att museet hade en eftersläpning i arbetet, varför personalförstärkningar var erforderliga. Förslaget att inrätta en avdelningschefsbefattning för museet motiverades med behovet att göra museiverksamheten mer utåtriktad. Antikvarieutredningen fann också att forskningen vid museet borde få en fastare ledning. Det skulle därför åligga avdelningschefen att svara för att forskningen planerades med hänsyn till vad som för museet i stort var mest angeläget. En indelning i en förhistorisk och en historisk byrå var enligt utredningen naturlig. Denna uppdelning på två enheter, i stället för tidigare fyra, skulle öka möjligheterna att smidigt disponera arbetskraften för olika större arbetsuppgifter. Antikvarieutredningen fann otillfredsställande förhållanden råda vid bibliotek och arkiv. Som förklaring härtill angavs att de ekonomiska resurserna var otillräckliga. Några skäl till ändring av enhetens ställning eller inre organisation befanns dock icke föreligga. Den tekniska avdelningen, vilken svarar för kon104

servering och fotografisk verksamhet, föreslogs bli uppdelad på tre enheter: ett analyslaboratorium, en konserveringsateljé och en fotoateljé. Den gemensamma pedagogiska avdelningen borde enligt antikvarieutredningen ersättas med ett informationskontor med en vidare verksamhet. Utöver de närmaste till museet begränsade funktionerna av undervisningskaraktär skulle informationskontoret bedriva upplysningsverksamhet främst för riksantikvarieämbetets behov. Enligt direktiven hade antikvarieutredningen att utreda frågan om samarbetet mellan å ena sidan Vitterhetsakademien och å andra sidan riksantikvarieämbetet samt statens historiska museum. Man utgick i behandlingen av detta spörsmål från konstaterandet, att den ställning akademins arbetsutskott har som verkstyrelse är otidsenlig. Mot bakgrund av att akademin ställer medel till verkets förfogande, borde det emellertid enligt antikvarieutredningen ej komma i fråga, att sambandet dem emellan skulle brytas. Verket borde få en statlig styrelse i vilken akademin skulle äga att bland sina ledamöter utse två representanter. Dessutom föreslogs riksantikvarien vara ledamot och tillika sekreterare i akademin samt ledamot av dess förvaltningsutskott och sekreterare i dess historisktantikvariska klass. Han skulle ha att samordna akademins arbete med det statliga förvaltningsarbetet. Det av antikvarieutredningen framlagda förslaget lades ej till grund för en omorganisation. Chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet hänvisade i statsverkpropositionen (1966, bil. 10) till att 1965 års musei- och utställningssakkunniga hade i uppdrag att utreda frågan om landsantikvariernas ställning och verksamhet. Frågan om den lokala och centrala kulturminnesvården borde ses i ett sammanhang. Departementschefen framhöll dessutom att musei- och utställningssakkunniga hade att studera centralmuseernas ställning under beaktande av behovet av samverkan. Konsekvenserna av att skilja akademin och verket borde belysas i en utredning av en särskild tillkallad expert. SOU 1973:5

ga samhällets intressen i frågan om skyddet av kulturminnesmärken och äldre miljöer. Härvid ställs krav på väsentligt ökade möjligheter för verket att göra de kulturhistoriska aspekterna gällande inom den fysiska planeringen. Ämbetets resurser bör koncentreras på dessa uppgifter. Tillsynen över de till landsantikvarieorganisationen knutna länsmuseerna föreslås därvid upphöra. Verkets åliggande att sprida kunskap inom det kulturhistoriska området bör begränsas till en sådan aktivitet, som är mer omedelbart ägnad att tjäna som information om riksantikvarieämbetets egen verksamhet. Ämbetet måste emellertid även fortsättningsvis bedriva undersökningsverksamhet och viss forskning i direkt anslutning till åtgärder inom myndighetsutövningen. Till målen för arbetet inom statens historiska museum bör främst höra att tillgodose olika intressegruppers behov av orientering och undervisning inom museets ämnesområden. Härjämte bör det enligt de sakkunniga fungera som forskningsorgan med dei särskilda funktioner, som tillkommer ett 6.2.2 Principiella överväganden centralmuseum. Riksantikvarieämbetets verksamhet spänDe sakkunniga föreslår i sitt betänkande rörande organisationen av kulturminnesvår- ner över ett område, som innefattar en rad den, att länsmuseeerna skiljs från den på olika ämnen och discipliner. Dessa är bland lagstiftning grundade forn- och byggnads- centralmuseerna representerade, utom vid minnesvårdens organisation. De förnämsta statens historiska museum, även vid nordissyftena har därvid varit att söka anpassa ka museet, statens sjöhistoriska museum, kulturminnesvården till verksamheten inom tekniska museet samt i visst hänseende planväsende och regional förvaltning. Det också nationalmuseet. Ämbetets ärenden har samtidigt gällt att vid sidan om ökade föranleder icke sällan utredningar och unmöjligheter för dokumentation och forsk- dersökningar, för vilkas genomförande ning framför allt finna nya vägar inom den fordras medverkan från något av dessa muutåtriktade verksamheten vid länsmuseerna. seer. Samarbetet med statens historiska muAvsikten har varit att ge länsmuseerna för- seum är av särskild omfattning, beroende bättrade möjligheter att tillfredsställa rå- på den stora andel ärenden rörande arkeologiska lämningar och fynd samt kyrkodande behov inom kulturlivet. Enligt sin instruktion är riksantikvarieäm- byggnader och kyrkliga inventarier, som betet central förvaltningsmyndighet för handlägges inom verket. Museets och ämbeärenden som rör kulturminnesvård. Det är tets verksamhetsprogram måste dock till tillsynsmyndighet över landsantikvarieorga- större delen konstateras vara helt skilda nisationen och länsmuseerna. Vidare skall från varandra. Medan museets arbete främst det verka för att kunskap om landets kul- omfattar vetenskaplig verksamhet, undervisturminnen och om gångna tider vidgas och ning och skilda aktiviteter för kulturspridsprides. En huvudmålsättning för ämbetet ning, har ämbetet i huvudsak uppgifter, som bör enligt de sakkunniga vara att tillvarata- sammanhänger med förvaltningsfunktioner

Den 18 februari 1966 uppdrog Kungl. Maj:t åt expeditionschefen i dåvarande ecklesiastikdepartementet Lennart Häggqvist att såsom sakkunnig utreda frågan om hur sambandet mellan Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien samt riksantikvariebetet och statens historiska museum borde lösas. Den i juni 1969 slutförda utredningen, här kallad akademiutredningen, behandlade även frågan om relationerna mellan historiska museet och riksantikvarieämbetet. Med framhållande av att det nuvarande förhållandet att en akademi är huvudman för ett statligt ämbetsverk är otidsenligt, ansåg akademiutredningen starka skäl föreligga för att ämbetsverkets organisation skulle skiljas från akademin. Akademiutredningen ansåg sig emellertid med hänvisning till tidigare av skilda utredningar gjorda uttalanden kunna utgå från att övervägande skäl talade för att ämbetet och museet skulle bibehållas under en chef.

SOU 1973:5

eller myndighetsutövning. Denna grundläggande olikhet i frågan om verksamhetens inriktning och karaktär gör att en gemensam organisation kan ha en hämmande verkan på arbetet vid de båda enheterna. De bör enligt de sakkunniga skiljas för att bilda självständiga organ.

6.2.3 Förslag om självständig organisation Vid sin behandling av frågan om kulturminnesvårdens centrala organisation har de sakkunniga konstaterat, att den nuvarande gemensamma organisationen för Vitterhetsakademien, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum bör upphöra. Akademin bör få en för nutida förhållanden mer lämpad ställning med uppgifter av huvudsakligen initierande och stödjande karaktär framför allt inom forskningsområdet. Ämbetet bör ges en till sin funktion som centralt verk anpassad struktur. Samtidigt bör statens historiska museum erhålla samma självständiga ställning som övriga statliga museer av motsvarande storlek och art. Det föreslås sortera direkt under Kungl. Maj:t samt vara underställt egen styrelse och chef. Verksamheten vid statens historiska museum bedrives under otillfredsställande yttre betingelser. Villkoren för såväl den utåtriktade aktiviteten som för det vetenskapliga arbetet behöver förbättras. Samtidigt med organisatoriska förändringar som kan möjliggöra en ökad effektivitet, fordras därför vissa resursförstärkningar. Historiska museet har inom den publika sektorn uppgifter av samma art, som generellt gäller för centralmuseerna. De fordrar ej någon ytterligare beskrivning i här föreliggande avsnitt. Här skall endast understrykas, att historiska museet är i särskilt hög grad hämmat av otillräckliga medel. Planläggning, produktion och undervisning bedrives med fåtalig personal, samtidigt som de materiella resurserna är begränsade. För den vetenskapliga verksamheten råder för historiska museet delvis speciella villkor. 106

Vissa frågor inom detta område behöver därför redovisas närmare. Enligt de sakkunniga bör statens historiska museums verksamhetsområde förbli i huvudsak oförändrat. En ökad forskningsaktivitet är emellertid nödvändig för att tillfredsställande utbyte av insamlingsverksamheten skall ernås. Museet behöver större resurser för undersökningar i fältet, för bearbetning av material och för sammanställande av materialpublikationer. Fältverksamhet bör kunna bedrivas såväl på det förhistoriska och medeltidsarkeologiska som på det kyrkliga området. I den utsträckning som det är av särskilt intresse för museet bör detta även vara i tillfälle att medverka i den vid riksantikvarieämbetet organiserade verksamheten med undersökningar av fornlämningar i samband med exploateringar. De sakkunniga finner angeläget att i anslutning härtill framhålla, att den vetenskapliga verksamheten förutsattes vara baserad på projekt. Museets medverkan i undersökningar bör begränsas till att omfatta i huvudsak sådana uppgifter, vilka kan inordnas i dessa projekt. Av vikt är också att museets deltagande i den inom riksantikvarieämbetet organiserade uppdragsverksamheten icke blir betungande för museets på längre sikt upplagda arbete. Till museets åligganden hör att verka för att samlingarna på lämpligt sätt kan utnyttjas av forskare. För närvarande saknas tidsenliga, systematiskt ordnade förteckningar över samlingarna. Medel fordras för utveckling av en rationell registreringsmetod för arkeologiskt museimaterial. Arbetet inom det arkeologiska fältet är det till omfattningen största vid museet. Numerärt domineras samlingarna av material, som tillhör epoker från vilka skriftliga källor saknas eller är sällsynta. Också inom avdelningen för medeltid och nyare tid består arbetet till övervägande delen av uppgifter, som gäller arkeologiskt material. En stor del av avdelningens kapacitet åtgår för tillvaratagande av inkommande fynd från undersökningar av lämningar efter medeltida stadsbebyggelse. Avdelningen har dock inte mindre väsentliga funktioner inom det SOU 1973:5

konstvetenskapliga fältet. De samlingar av utgjort omgivning till det samhälle, som ar kyrklig konst och textilier från medeltiden föremål för studium. För att kunna anlägga en ekologisk och nyare tiden, som ingår i statens historiska museum, har vuxit fram under en se- aspekt på sitt material är arkeologen berodan långa tider, alltjämt bedriven insam- ende av att få del av naturvetenskaplig erling i alla delar av landet. Denna accession farenhet och kunskap. Företrädare för olibestår i stor utsträckning av föremål, vilkas ka specialgrenar av biologin och geoveförvaring i kyrkorna kommit att bereda tenskaperna har därmed blivit viktiga samförsamlingarna svårighet. Museet bevakar arbetspartners. Detta samarbete organisamtidigt de tillfällen som erbjuder sig att seras huvudsakligen på informell bas eller förvärva föremål, vilka under äldre tid genom att naturvetarna som konsulter knyts avyttrats från kyrkorna. Arbetet inom till forskningsprojekten. För vissa funktiokonstområdet är av särskild betydelse för ner är man dock inom de större institutioden utåtvända verksamheten. Ett stort an- nerna beroende av mer regelbunden tilltal tillfälliga utställningar vid museet har gång till service. En betydelsefull roll spelar under senare år varit ägnade åt kyrklig osteologin, som det i detta sammanhang är konst eller rymt inslag härav. I avvägningen berättigat att beteckna som en hjälpvetenav storleken av de resurser som bör tillföras skap till arkeologin. I historiska museets olika grenar av historiska museets verksam- organisation ingår en befattning som osteohet bör avsevärd hänsyn tas till behovet av log. Vid sidan om behovet att erhålla rådgivsakkunnig personal inom det konstvetenning och expertisering av naturvetenskaplig skapliga området. Det tredje stora ämnesområdet inom sta- sakkunskap föreligger ett växande behov tens historiska museum är numismatiken, i också av skilda slag av analyser. Kronoloorganisationen representerat av kungl. mynt- gin för de äldsta kulturhistoriska skedena baseras i dag i stor utsträckning på radiokabinettet. Under påverkan av internationell debatt aktiv datering (C-14-analys). Bestämningar pågår sedan lång tid en fortskridande ny- av radioaktivitet utföres för museet av ett orientering inom svensk arkeologi. Medan för flera myndigheter och organ i Stockarkeologins tyngdpunkt tidigare i stor ut- holm uppbyggt laboratorium. Andra slag av sträckning kan sägas ha legat på studiet av analysverksamhet är i motsats till C-14-anaföremålen i sig, råder numera en mer direkt lys av sådan karaktär, att de med fördel inriktning på att söka kunskap om de olika bedrives helt inom historiska museets egen förhistoriska kulturernas helhetsstruktur. organisation. Den tekniska avdelningen har Ambitionen är att med föremålen och de inlett en i detta sammanhang synnerligen fasta lämningarna samt spåren efter de viktig kemisk analysverksamhet. Det är i forntida miljöerna som informationskällor dag en angelägenhet att museet genom en analysera ekonomi, bosättning och social vidare utveckling av denna får tillgång till organisation. En viktig förutsättning för en analysservice av kvalificerat slag och framgång inom ett forskningsprogram med med tillfredsställande kapacitet. Redan för närvarande bedriver statens dessa mål är de större materialmängder, som nu står till förfogande och som kan historiska museum verksamhet till tjänst behandlas med systematiska metoder för ob- för mindre och medelstora arkeologiska jektiv information. En rent kvantitativ ök- museer. Endast ett fåtal museer har arkeoning av materialet är emellertid inte tillräck- logiska samlingar av sådan omfattning, att lig. Forskningen behöver därtill ett bredare vården av dessa bildar underlag för egna underlag än de data, som är omedelbart för- konserveringsanstalter. I själva verket torknippade med fornlämningarna och före- de större delen av landets konservering av målen. Framför allt är det nödvändigt att arkeologiskt material behöva koncentreras göra observationer rörande den natur, som till statens historiska museum. De sakkunSOU 1973: 5

niga föreslår att konservering av arkeolo- sedvanliga, och varom är förordnat i allgiskt material tillhörande etnografiska mu- männa verksstadgan (SFS 1965:600). seet, medelhavsmuseet och östasiatiska muDe sakkunniga redovisar nedan sina förseet får utföras av statens historiska mu- slag rörande fördelningen av främst de geseum. Riksantikvarieämbetets textilkonser- mensamma avdelningarnas uppgifter och veringsverksamhet bör övergå på statens lämnar i anslutning härtill anvisningar i fråhistoriska museum. Detta bör därvid få att gan om de särskilda former för samverkan såsom uppdragsverksamhet utföra konser- som kommer att behövas för vissa verkvering av arkeologiskt och kyrkligt material, samheter. även textilier, till tjänst för kommunala och Inom museet bör finnas ett kansli för adenskilda museer. Museet föreslås dessutom ministrativa och kamerala funktioner. få möjlighet att åta sig att konservera texVissa uppgifter bör emellertid enklast och tilt och övrigt material i kyrkliga församtill lägre kostnad kunna utföras genom att lingars ägo. ämbetets administrativa byrå svarar för Den nuvarande tekniska avdelningen be- dessa som en service till museet. Hit hör tjänar även riksantikvarieämbetet. Service sådana kamerala och personaladministratimåste också i framtiden lämnas ämbetet va uppgifter som bokföring, redovisning, från museets sida. Uppgifterna kan därvid avlöningsuträkning, inkomst- och skatterefrämst väntas komma att innefatta konser- dovisning, fakturering, kassa och inköpsveringar i fältet jämte sakkunnigutredning- tjänst. Ämbetet bör som de sakkunniga närar såsom materialanalyser och provning av mare utvecklar på s. 162, även svara för konserveringsmetoder. En angelägen för liknande kamerala uppgifter för medelhavsriksantikvarieämbetet och museet gemen- museets räkning. En slutlig bedömning av sam uppgift är att utarbeta normer för kon- vilka uppgifter som bör utföras av ämbeserveringar av kyrkliga inventarier och tets administrativa byrå torde kunna göras målningar. först sedan erfarenheter vunnits av verksamKonservering av polykrom träskulptur be- heten vid riksarkivets redovisningscentral, drives ej inom något av de statliga museer- till vilken ämbetet och museet är anslutna. Materialet utgör en central del av sta- na sedan 1.7.1972. Från denna tidpunkt tens historiska museums samlingar, varför övergår ämbetet och museet successivt till det får betecknas som mindre ändamålsen- det statliga systemet för ekonomisk redoligt, att museet skall vara hänvisat att för visning — system S. dess vård utnyttja privat verksamma konDen omständigheten att museet och riksservatorer. Det är angeläget att konserve- antikvarieämbetet har gemensamma lokaring av denna typ av material kan inledas ler talar för att vissa övriga uppgifter även inom museet. i fortsättningen utförs vid ämbetet. De sakVid ett åtskiljande av statens historiska kunniga föreslår att ämbetet har ansvaret museum och riksantikvarieämbetet fordrar för maskinrum, telefonisttjänst, städning frågorna om de nuvarande gemensamma och nattbevakning. avdelningarnas funktioner särskild uppEnligt de sakkunnigas förslag rörande märksamhet. Dessa bör så långt möjligt för- riksantikvarieämbetets framtida organisadelas mellan de båda nya organisationerna. tion bör den nuvarande avdelningen för Inom vissa verksamhetsområden bör dock bibliotek och arkiv delas i två av varandmuseet och ämbetet även framdeles fullgö- ra oberoende enheter. Arkivet bör därvid ra uppgifter för varandras räkning, i form föras till en av de föreslagna byråerna vid av uppdragsverksamhet eller efter överens- ämbetet. kommelse i särskild ordning. I gemensamI frågan om bibliotekets ställning kan ma angelägenheter av allmän art förutsattes konstateras, att dess samlingar och verkämbetet och museet komma att samverka samhet ej är av en storlek, som kan göra i de former, som för olika statliga organ är det aktuellt att organisera detta som en 108

SOU 1973:5

självständig institution. Man bör även ut- där den utgör ett av Nordens förnämsta gå från att en delning av biblioteket ej kan specialbibliotek för numismatik. Frågan om äganderätten till de till Vitterkomma i fråga. Dess funktioner bör bibehetsakademien, riksantikvarieämbetet och hållas i princip oförändrade. Det bör såstatens historiska museum knutna bok- och lunda ha till uppgift att tjäna som verksarkivsamlingarna har behandlats av akadebibliotek för riksantikvarieämbetet och stamiutredningen. Rörande biblioteket konstatens historiska museum. Det bör behålla terade utredningsmannen, att grundstommen karaktären av offentligt bibliotek och därvid ha att betjäna utomstående forskare, till detta är akademins egendom, medan studerande och allmänhet. Biblioteket kan vissa delar förutsattes tillhöra staten. Den för att fullgöra dessa uppgifter inordnas i vid biblioteket tjänstgörande personalen endera ämbetets eller museets organisation. har i huvudsak avlönats av statsmedel. HeI valet mellan dessa båda enligt de sakkun- la verksamheten vid biblioteket fastställdes nigas mening i det närmaste likvärdiga al- också ha varit i hög grad beroende av statternativ har följande synpunkter beträffan- liga insatser. Bl. a. på grund härav kunde de bibliotekets forskarservice varit vägle- utredningsmannen föreslå, att akademins del av biblioteket skulle överlåtas till stadande. Den växande omfattningen av den veten- ten. Om emellertid akademin av principiskapliga verksamheten leder inom de kultur- ella skäl skulle anse sig förhindrad härtill, historiska disciplinerna liksom inom öv- borde den för framtiden genom deposition riga forskningsgrenar till allt större pro- överlåta besittningsrätten till staten. De sakblem i frågan om den enskilde forskarens kunniga ansluter sig till denna uppfatning möjligheter till översikt och orientering och finner önskvärt att de av akademin över den pågående forskningens resultat. ägda delarna av biblioteket som gåva överUtgivningen av vetenskapliga publikationer låtes till statens historiska museum samt är av en storlek, som gör det nödvändigt föreslår statsmakterna att med akademin att genom skilda åtgärder underlätta litte- inleda förhandlingar härom. Konservering av arkeologiskt material ratursökningen. En viktig sida härav är den aktiva information, som kan bedrivas inom och mynt utföres inom den för riksantikvaramen för bibliotekets forskarservice. I frå- rieämbetet och museet gemensamma teknisgan om hur olika avnämargrupper inom ka avdelningen, medan konservering av bibliotekets ämnesområden bäst skall nås av kyrkliga textilier samt förhistoriskt textilt dess service, torde man ha att beakta histo- material äger rum vid riksantikvarieämberiska museets roll inom forskningen. Den tets byggnadsminnesavdelning. Denna avföreslagna rationaliseringen av museets ar- delning svarar också för restaureringen av bete har liksom vissa förstärkningar av re- de i statens trofésamling ingående textila surserna till ändamål att göra det möjligt objekten. Eftersom arbetet är av i princip för museet att utvecklas till ett centrum för samma natur, framstår det som naturligt, antikvarisk forskning. Vid sidan om en ve- att de olika grenarna av konserveringsverktenskaplig aktivitet i egen regi skall inom samheten i och med att ämbetet och museet detta bedrivas en utvecklad service för uppdelas i skilda organisationer sammanutomstående forskare. Det torde vara av föres inom endera av dessa. Verksamheten icke obetydligt intresse att i denna kunna gäller till övervägande del ett material, för inordna en från biblioteket utgående servi- vilket den största sakkunskapen finns inom ce. Statens historiska museum framstår följ- museet. Det synes därför mest ändamålsenaktligen som den organisation, inom vilken ligt, att den ingår i dettas arbete. Till verksamheten vid den tekniska avett centralt arkeologiskt forskningsbibliodelningen hör även fotografisk service till tek naturligen hör hemma. Bibliotekets numismatiska del är också olika i organisationen ingående avdelningar. redan nu upprättad inom myntkabinettet, Fotot har visat sig vara ett värdefullt kompSOU 1973: 5

lement till det exponerade föremålet inom alla slag av utställningar, som produceras vid historiska museet. Särskilt stor användning har det i de utställningar, som framställs för spridning utanför museerna, och i vilka originalföremål ingår endast i mindre utsträckning. Fotografiens användning inom utställningarna kan väntas öka. En ansenlig del av det fotografiska arbetet vid tekniska avdelningen utföres till tjänst för riksantikvarieämbetet. I synnerhet den vid ämbetet bedrivna uppdragsverksamheten har stora anspråk på fotografisk service. Ämbetet har tidvis haft egen fotograf och en mindre fotoateljé. De inom ämbetets verksamhet erforderliga fotograferingarna utföres emellertid i betydande utsträckning av antikvarier och andra tjänstemän inom verket. Det för ämbetets räkning utförda fotografiska arbetet inom tekniska avdelningen, huvudsakligen kopieringsarbete, kan beräknas årligen kräva ca 7 000 arbetstimmar, motsvarande drygt två och en halv tjänster. Det utgör omkring hälften av all vid tekniska avdelningen utförd fotografering och fotografiskt laboratoriearbete. Det nuvarande behovet av fotografisk service för riksantikvarieämbetet är icke av en storlek som gör att verket kan anses behöva tillgång till en egen fotoateljé. De sakkunniga föreslår därför att statens historiska museum får i uppgift att såsom uppdragsverksamhet och mot vederlag svara för fotografisk service, innefattande fotografering och laboratoriearbete, till ämbetet Den nuvarande undervisningsavdelningen vid riksantikvarieämbetet och statens historiska museum har redan nu sina största uppgifter inom museets arbetsområde. Den bör ombildas och ingå som en del i museet. Riksantikvarieämbetets informations- och upplysningsfunktioner avses därvid komma att handhavas inom ämbetet. Avdelningen för tillsyn över landsantikvarieorganisationen svarar för funktioner, som berör den regionala kulturminnesvården och länsmuseerna. En väsentlig del av arbetet gäller frågor om samordningen av landsantikvariernas och riksantikvarieäm110

betets arbete. Avdelningens chef har i särskilt stor omfattning haft att biträda riksantikvarien i övergripande för ämbetet och museet gemensamma ärenden. I avdelningens åligganden ingår att för riksantikvarien efter beredning föredraga ärenden rörande överlåtelse av kronans rätt till fornfynd enligt 13 § fornminneslagen. Till denna beredning hör att utlåtande inhämtas från föreståndaren för den avdelning vid statens historiska museum, till vars samlingsområde fyndet kan hänföras. Härigenom får riksantikvarien ett underlag för beslut som baseras på av museet utförd expertisering och analys. Ärenden angående överlåtelse av rätten till fynd kommer enligt MUS 65: s förslag rörande den statliga kulturminnesvården att även i framtiden i första hand åvila riksantikvarieämbetet, som dock skall äga att i viss omfattning överlämna ärenden av detta slag för avgörande av länsstyrelserna. Beslut i ärenden angående överlåtelse av fornfynd kan som regel väntas komma att fattas efter hörande av statens historiska museum. Det förutsätts vidare att museet liksom hittills utför sådana utredningar i fyndfördelningsärenden som kan erfordras.

6.2.4 Organisatorisk struktur och personalbehov Museet har idag fyra avdelningar förutom de avdelningar, som är gemensamma med riksantikvarieämbetet. Var och en av museiavdelningarna har en personal om tre till fem medarbetare. Därtill kommer 18 anställda, som är placerade utanför avdelningarna och som betecknas som gemensam personal. Denna struktur, med flera mindre avdelningar, torde vara ett hinder för museet att disponera personal på ett för större arbetsuppgifter lämpligt sätt. I syfte att effektivisera verksamheten föreslår de sakkunniga, att en särskild avdelning inrättas för vardera av museets båda huvudsakliga verksamhetsgrenar, det utåtriktade och det vetenskapliga arbetet. Utöver dessa båda avdelningar, vilka föreslås erhålla benämSOU 1973:5

ningarna museiavdelningen resp. undersökningsavdelningen, bör museet enligt de sakkunniga bestå av myntkabinett, teknisk avdelning, bibliotek och kansli. Inom några av dessa enheter kan en viss uppdelning på olika sektioner behöva göras. Dessa bör dock ej ges karaktär av från varandra skilda underavdelningar. De sakkunniga anser att det skall ankomma på museet att avgöra, vilka sektioner som bör finnas inom avdelningarna, och ämnar endast på vissa punkter avge förslag till särskilda sektioner. En sektionsindelning bör inte ha permanent karaktär utan fortlöpande ses över och revideras på grundval av vunna erfarenheter. För att de interna kommunikationerna inom museet skall fungera tillfredsställande och för att ett smidigt samarbete mellan olika medarbetare skall underlättas, bör var och en av de anställda ingå i någon av museets avdelningar. Hittillsvarande organisation med viss för flera avdelningar gemensam personal bör sålunda upphöra. De mål som angivits för de olika grenarna av verksamheten vid statens historiska museum kan icke uppnås utan en ökning av personalens numerär. Nedan redovisas under olika avsnitt den personal, som erfordras i omedelbart samband med omorganisationen, dvs. tjänster som bör besättas under det första verksamhetsåret efter en reform. I en tablå över den föreslagna personalorganisationen, s. 118, har upptagits 70 tjänster. Ytterligare ett antal tjänster är emellertid nödvändiga för att museet på längre sikt skall bli i stånd att lösa sina uppgifter inom olika områden. I samband med sin redovisning av det totala personalbehovet lämnar de sakkunniga förslag till personalökningar under andra t.o.m. femte verksamhetsåret efter en reform, s. 119. Undersökningsavdelningen Den föreslagna undersökningsavdelningens samlingsområde bör omfatta i huvudsak förhistoriskt och medeltida material samt kyrklig konst. Utöver ett rent kulturhistoriskt material bör avdelningen även få att svara för osteologiskt material från arkeoSOU 1973:5

logiska undersökningar av förhistoriska och medeltida gravar eller boplatser. Avdelningen föreslås ha det huvudsakliga ansvaret för museets undersökningsverksamhet i fältet. Till de mer omfattande uppgifterna kommer att höra att bearbeta och i samlingarna inordna nytillkommande material. Avdelningen skall som en viktig del av sin verksamhet ha att bedriva sådan forskning, som är angelägen för att museets samlingar skall komma till effektivt utnyttjande, samt svara för viss service till övriga kulturhistoriska museer i landet i de olika angelägenheter, som hör samman med den vetenskapliga verksamheten. En för undersökningsavdelningen väsentlig uppgift blir att söka förbättra registreringen av det arkeologiska materialet, så att detta blir mer överblickbart än för närvarande. I anknytning till dessa uppgifter bör man söka utveckla den arkeologiska insamlings- och dokumentationsmetoden. Syftet härmed bör vara att nå fram till allmängiltiga normer för tillvaratagande av föremål och för dokumentation vid arkeologisk undersökningsverksamhet. Arbetet bör ske i samarbete med övriga arkeologiska insamlings- och forskningsorgan, i första hand riksantikvarieämbetet. En till forskning och registrering nära ansluten uppgift av särskilt hög angelägenhetsgrad är framställningen av materialpublikationer. Arbetet härmed föreslås primärt åvila undersökningsavdelningen. Accessionen vid statens historiska museum är som ovan anförts av betydande omfattning. Uppgiften att omhändertaga och i samlingarna inordna det till museet inkommande materialet är ett av de största, därtill kontinuerligt pågående arbetena vid museet. Samlingarna tillväxer till övervägande del genom leveranser av fynd gjorda i samband med de av riksantikvarieämbetet utförda arkeologiska undersökningarna. Dessa föranleds av den i takt med samhällets tillväxt fortgående exploateringen av mark och kan sålunda inte i nämnvärd utsträckning regleras av ämbetet eller museet. Det är nödvändigt att museet för sin planering av arbetet uppehåller regelbunden kontakt med ämbetet för att därigenom inhämta 111

information om den väntade omfattningen av undersökningarna och de därav följande fyndleveranserna till museet. Det komplex av åtgärder som ingår häri omfattar kontroll av inkommande fyndleveranser, registrering, vetenskaplig bestämning och katalogisering. Arbetet härmed bör som regel ske i nära kontakt med de ansvariga för de fältundersökningar, från vilka materialet härrör. Service måste kunna lämnas museer och institutioner ute i landet för att möjliggöra för dessa att snabbt få tillgång till ett aktuellt material i samband med forskning och publicering. Lämpligt är att de olika uppgifter, som sammanhänger med omhändertagande och registrering av inkommande material, anförtros en personal, som har till huvudsaklig uppgift att svara härför. Genom fortlöpande omprövning och utveckling av rutinerna torde det för en väl utbildad grupp av medarbetare vara möjligt att uppnå en hög grad av snabbhet i arbetet utan att kraven på vetenskaplig noggrannhet åsidosattes. De sakkunniga föreslår att en särskild sektion inrättas för dessa funktioner. Denna bör stå under ledning av museitekniskt och vetenskapligt väl förfaren personal i ansvarig ställning. Sektionen föreslås få benämningen registerings-sektionen. Den föreslagna undersökningsavdelningen kommer att överta huvuddelen av de uppgifter, som nu åvilar de båda förhistoriska avdelningarna och medeltidsavdelningen. Avdelningen skall härtill svara för museets osteologiska arbete. På undersökningsavdelningen kommer ansvaret att vila för de centrala för riket gemensamma samlingarna av förhistoriskt och medeltida arkeologiskt material samt kyrklig konst. Den bör ges sådana resurser, som fordras för en vetenskaplig aktivitet syftande till att göra samlingarna tillgängliga för forskningen. I undersökningsavdelningens arbete bör ingå att planlägga och ta initiativ till publicering av i museet ingående material samt att i viss utsträckning för tryckning utarbeta katalogverk och andra materialpublikationer. Avdelningen bör vara i tillfälle att deltaga inom den arkeologiska fältforskningen i lan112

det. Som en del i den kontinuerligt pågående verksamheten skall avdelningen ha att tillvarataga och i samlingarna inordna det material, som tillföres från arkeologiska undersökningar. Avdelningen behöver för att kunna fullgöra dessa uppgifter representera hög kompetens såväl inom den teoretiska som den praktiska sidan av arkeologisk och konstvetenskaplig verksamhet. För den centrala arkeologiska utvecklings- och forskningsverksamheten samt för uppgifter i samverkan med museiavdelningen beräknas undersökningsavdelningen under första året efter en omorganisation behöva en personal omfattande fyra vetenskapliga medarbetare, av vilka tre bör vara arkeologer, representerande förhistorisk arkeologi och medeltidsarkeologi, och en bör vara osteolog. För verksamheten med att omhändertaga fyndleveranser samt att registrera i museeet ingående material fordras i samband med omorganisationen fyra tjänstemän varav en med högre vetenskaplig utbildning. För den konstvetenskapliga verksamheten vid undersökningsavdelningen föreslås två tjänstemän med ämnesteoretisk kompetens omfattande medeltidens och nyare tidens kyrkliga konst och textilhistoria. Till undersökningsavdelningen föreslås redan första året höra 12 museimannatjänster, varav utöver de tidigare nämnda en som föreståndare för avdelningen och en som genomgångstjänst för aspiranter med nyligen avslutad utbildning. Utöver vetenskapligt verksam personal med ämnesteoretisk kompetens kommer vid undersökningsavdelningen att behövas ett antal tjänster för assistenter och biträden. Registreringsarbetet kommer att till betydande del bestå av arbetskrävande rutiner. Behovet av yrkesvana medarbetare för uppgifter av kvalificerad natur bör till viss del kunna tillgodoses med hjälp av assistenter. I ett första skede torde emellertid tillgången på härför lämpad arbetskraft vara begränsad. Tills vidare föreslås avdelningen erhålla två till registreringsverksamheten knutna assistenttjänster, vilka bör besättas i samband med museets omorganisation. UnderSOU 1973:5

sökningsavdelningen skall svara för de arkeologiska och de kyrkliga samlingarnas förvaring. För den direkta uppsikten över magasinen samt för insortering och framtagning av material fordras första året ett museibiträde. Avdelningen kommer för kontorsgöromål att få ett behov av minst ett kvalificerat biträde och ett biträde. Museiavdelningen Det har vid de större museerna visat sig rationellt att inom särskilda avdelningar sammanföra den personal, som på olika nivåer ansvarar för museiundervisningen. Planläggning av undervisningsverksamheten, utarbetande av schema för skolvisningar, föredrag och föreläsningar samt kontakter med skola och bildningsorganisationer anförtros därigenom sakkunniga tjänstemän, vilka kan ägna området ett odelat intresse. Dessa avdelningar har även befunnits vara lämpliga för uppgiften att bedriva information till allmänheten och pressen. De sakkunniga föreslår att en undervisningssektion organiseras vid museiavdelningen. Produktionen av större utställningar och av läromedel föranleder långsiktiga projekt, vart och ett engagerande ett flertal medverkande. Ansvaret för planering och verkställighet av dessa projekt bör enligt de sakkunniga anförtros en särskild sektion. Dess arbete bör givetvis bedrivas i nära samverkan med undervisningssektionen. Det är av betydelse att dess erfarenhet och sakkunskap på tidigt stadium utnyttjas vid produktionen av utställningar. Museiavdelningens undervisningssektion skall som en av sina huvudsakliga angelägenheter svara för planläggningen av den inom museet bedrivna utställnings- och undervisningsverksamheten. Den skall genom undersökningar av publikvanorna, inventeringar av informationsbehovet inom museets ämnesområden och på grundval av inkomna förslag till utställningar och evenemang ha att utarbeta förslag till program för museets publika aktivitet. Den skall svara för metodutvecklingen inom museets peSOU 1973: 5 8 — 23079

dagogiska arbete. Undervisningssektionen föreslås i samband med nyorganisationen få två antikvarier med uppgift att planera den utåtriktade verksamheten. En av dessa bör ha som särskild uppgift att svara för frågor rörande samverkan med skola och bildningsverksamhet samt rörande kontakter med pressen. Museiavdelningen skall som en andra gren av verksamheten svara för den direkta produktionen av utställningar. Denna kommer att drivas dels med hjälp av avdelningens egen personal, dels i samarbete med övriga sakkunniga inom museet eller med utifrån tillkallad expertis. Att formge och montera utställningarna bör åvila en till museiavdelningen knuten ateljé med hantverksutbildade medarbetare. För att museets material skall komma till utnyttjande i den utsträckning, som motsvarar dess betydelse för kännedomen om tidigare kulturskeden i vårt land, behövs en utökad utställningsverksamhet vid museet. För utställningsverksamhet, utgivning av kataloger och tryck samt för framställning av annat informations- och undervisningsmaterial behöver museet en förstärkning av personalresurserna. Museiavdelningen bör från början ha minst två tjänster för vetenskapliga medarbetare med huvudsakliga uppgifter inom utställningsproduktionen. Vid museiavdelningen kommer enligt de sakkunnigas beräkningar att första året fordras sammanlagt fem handläggande tjänstemän. En av dessa tjänster bör vara reserverad för aspiranter (amanuenstjänst). Museiavdelningens personalbehov torde i avsevärd utsträckning kunna tillgodoses med assistenter och biträden. Till undervisningssektionen bör knytas en assistent som ordnar och schemalägger visningsverksamheten samt biträder i distributionen av vandringsutställningar. En assistent behövs som arbetsledare för ateljén. Till ateljén bör även knytas en assistent med uppgift att svara för fotograferingar för utställningsändamål och för övrigt fotografiskt arbete inom ramen för den utåtriktade verksamheten. Till ateljén bör dessutom under första året föras fyra hantverkare, dels för produktion av utställ113

ningar, dels för övriga hantverksgöromål inom museet. Museiavdelningen torde komma att få ett jämförelsevis stort behov av kontorsarbetskraft, motsvarande minst två biträden. Till museiavdelningen bör höra två museivakter samt den extra personal som anställes för museets bevakning under besökstid. Myntkabinettet Kungl. myntkabinettets samlingar belysande penningsväsen och medaljkonst intar en särställning inom statens historiska museum. De är sålunda till en icke ringa del universella och omfattar utvecklingen även i nutid. De består således till betydande del av utländskt material och omfattar utvecklingen från betalningsmedlens uppkomst till våra dagar. Verksamheten vid myntkabinettet spänner över ett vidsträckt område angränsande till ett flertal historiska discipliner, däribland ekonomisk historia, klassisk och nordisk arkeologi samt konsthistoria. De vetenskapligt verksamma tjänstemännen vid avdelningen är specialister inom olika grenar av numismatiken och studiet av medaljkonsten. På grund av avdelningens ställning som landets enda vetenskapligt fungerande institution för numismatik, har tjänstemännen kommit att i stor utsträckning engageras i universitetsundervisningen inom olika ämnen, till vilka numismatiken tjänar som hjälpvetenskap. Avdelningen har dessutom kommit att få ett större forskningsansvar än som i allmänhet åvilar museerna. En omfattande arbetsuppgift är den granskning av manuskript till vetenskapliga numismatiska arbeten, som görs av tjänstemännen vid myntkabinettet. På grund av att de regionala museerna saknar numismatisk sakkunskap har myntkabinettet särskilt omfattande uppgifter i fråga om service till allmänheten. Med den begränsning av antalet inom den numismatiska verksamheten engagerade tjänstemän, som råder vid museet, finner de sakkunniga det icke lämpligt att myntkabinettets funktioner fördelas på de båda föreslagna nya avdelningarna. Också den speciella veten114

skapliga metod som kännetecknar myntkabinettets arbete talar starkt för att detta bör bibehålla sin ställning som särskild avdelning vid statens historiska museum. Arbetet inom myntkabinettet kommer att i stort sett förbli opåverkat av MUS 65: s förslag till omorganisation av statens historiska museum. Det kommer liksom hittills att samtidigt bedriva både en vetenskaplig och en utåtriktad aktivitet. De krav som ställs på myntkabinettet som basorganisation för numismatisk forskning och som museal specialinstitution med uppgift att tillhandagå övriga museer, gör att den nuvarande personalstyrkan får betraktas som otillräcklig. Med tanke på de unika möjligheter de numistiska samlingarna erbjuder att på lättfattlig sätt levandegöra penninghushållningen under olika tider och i olika samhällsformer, bör en personalförstärkning vid myntkabinettet betraktas som en angelägen åtgärd i samband med en upprustning av statens historiska museum. Under det första året efter omorganisationen bör dock antalet handläggande tjänstemän förbli oförändrat. För skilda göromål i övrigt fordras en tjänst som museibiträde. Vid avdelningen föreslås även finnas en tjänst som kvalificerat biträde för kontorssysslor. Tekniska

avdelningen

Konserveringsarbete och övrigt tekniskt arbete vid ett arkeologiskt museum är i skilda hänseenden nära förbundet med övriga funktioner inom museet. Framför allt har man under senare tid velat betona betydelsen av att inom den vetenskapliga verksamheten kunna utnyttja de rön, som görs vid analyser före och under det direkta konserveringsarbetet. Det kan därför framstå som önskvärt att konserveringsarbetet bedrives och organiseras som en del av uppgifterna inom de vetenskapligt verksamma avdelningarna. Häremot talar emellertid nödvändigheten av att teknisk utrustning och sakkunnig personal för konservering samlas vid en enhet inom organisationen. Resurserna skulle i annat fall icke kunna utnyttjas rationellt. Det bör i denna fråga dessutom beaktas, att museet skall bedriva konserveSOU 1973:5

ring och analysverksamhet till tjänst för övriga museer liksom för riksantikvarieämbetet och andra organ inom kulturminnesvården. Samordningen av detta arbete torde med nödvändighet böra ske inom en större avdelning, vars arbete bedrives i viss mån självständigt i förhållande till övrig verksamhet inom museet. Det är dessutom fullt möjligt att också med bevarande av en självständig teknisk avdelning utveckla rutiner, som ger tillfredsställande möjligheter till nära samarbete rörande den vid museet bedrivna vetenskapliga dokumentationen. De sakkunniga föreslår att textil- och målerikonserveringen integreras med konserveringen av jordfynd. Inom samtliga dessa arbetsområden råder ett gemensamt behov av analysverksamhet, liksom av tillgång till kemisk och teknisk expertis. De olika aspekter på arbetet som företrädare för de skilda områdena kan anlägga, kan väntas bli i hög grad stimulerande för utvecklingen av nya metoder och rutiner. En tämligen fast sammanhållning av verksamheterna medför fördelar i fråga om arbetsledning och organisation av driften. Man bör dock räkna med att en viss uppdelning på mindre enheter såsom analyslaboratorium, målerikonservatorsateljé och textilverkstad kan komma att erfordras. Liksom för närvarande bör den tekniska avdelningen svara för den större delen av museets fotografiska verksamhet liksom för viss övrig bilddokumentation. Den föreslagna tekniska avdelningens arbetsuppgifter kommer att bli på en gång av teknisk och kulturhistoriskt vetenskaplig karaktär. Allt arbete inom konservering, restaurering och teknisk analys av kulturhistoriskt material fordrar regelbundna överläggningar och samråd mellan tekniker och kulturhistoriker. Den kulturhistoriska sakkunskapen bör i frågor som gäller konserveringarnas syfte representeras av den personal inom museet, som har det vetenskapliga ansvaret för föremålen. Det är emellertid inte praktiskt möjligt, att denna personal deltar och beslutar i detaljfrågor rörande det löpande arbetet inom förunderSOU 1973:5

sökningar, konserveringsåtgärder och dokumentation härav. Avdelningen bör därför äga viss egen ämnesteoretisk sakkunskap. Den nuvarande tekniska avdelningen vid riksantikvarieämbetet och statens historiska museum står för närvarande under ledning av en föreståndare med kompetens som kulturhistoriker. De föreståndare som dessförinnan varit verksamma vid avdelningen, har dock haft uteslutande teknologisk utbildning och erfarenhet. Några formella krav på att föreståndaren bör ha kompetens av viss art bör enligt de sakkunniga ej förekomma. Det torde endast behöva slås fast att avdelningen fordrar en personal, vilken utom tekniker också bör rymma kulturhistoriskt sakkunnig personal. Den tekniska avdelningen skall enligt de sakkunnigas förslag erhålla utvidgade arbetsuppgifter och skall utom den tidigare vid avdelningen bedrivna konserveringen av jordfynd i framtiden även svara för åtgärder till vård av kyrkliga inventarier och förhistoriskt textilt material jämte i statens trofésamlingar ingående textila föremål. Samtidigt avses omfattningen av verksamheten i sin helhet komma att öka också till sin volym. För att kostnaderna vid konservering skall hållas begränsade fordras en väl planlagd verksamhet. Arbetsinsatsernas storlek behöver avvägas mot materialets kulturhistoriska och museala värde. Frågor härom bör avgöras gemensamt med personal inom andra avdelningar vid museet. En viktig del av arbetet vid avdelningen består i analysering av föremål och prover. Den moderna arkeologin har stora anspråk på markkemiska undersökningar och metallografiska bestämningar. Analysverksamheten är stadd i utveckling och kommer att kräva ökad personal. I ledningen för den tekniska avdelningen bör mot bakgrund härav finnas dels personal, som kan handlägga frågor av kulturhistorisk art, dels personal som kan leda tekniskt arbete samt svara för materialanalyser och provningsverksamhet. De sakkunniga räknar med ett behov av tre kulturhistoriker under den nya organisationens första år, vilka skall ha att svara för sak115

kunskap inom arkeologi resp. konstveten- Biblioteket skap. Av dessa bör en äga särskild kom- Museet får genom övertagandet av bibliopetens inom det textilhistoriska området. En teket att svara för en service, som även av tjänsterna för kulturhistorisk personal skall utnyttjas av riksantikvarieämbetet och bör med hänsyn till behovet av nyrektry- medelhavsmuseet. En ansenlig del av bibliotering inrättas som amanuenstjänst. Vid av- tekets accession utgöres av exemplar, som delningen bör finnas två högskoleutbildade erhålles i byte med de av Vitterhetsakadeingenjörer eller vetenskapligt utbildade mien utgivna publikationerna. För att hänmedarbetare med kompetens som fysiker syn i vederbörlig utsträckning skall kunna resp. kemist. Vidare föreslås till avdelning- tagas till dessa olika intressenters behov, en höra tjänster för konservatorer, fotogra- bör en rådgivande nämnd inrättas. Till denfer, assistenter och biträden verksamma in- nas verksamhet bör i första rummet höra om de olika delarna av avdelningens arbets- att behandla frågor om bibliotekets förvärv. fält. De sakkunnigas förslag till ökning av De sakkunniga föreslår att det i nämnden den vetenskapliga personalen vid den tek- skall finnas representanter utom för Vitniska avdelningen syftar till en väsentlig terhetsakademien även för riksantikvarieämambitionshöjning inom analysverksamheten. betet och medelhavsmuseet. Chefen för bibFör att dessutom uppnå en högre produk- lioteket bör vara självskriven ledamot och tionsnivå inom konserveringsarbetet fordras föredragande. samtidigt en ökning av den egentliga konDet nuvarande biblioteket vid riksantikserveringspersonalen. Vid avdelningen bör varieämbetet och statens historiska museum från början finnas tre konservatorstjänster, ingår i en med organisationens arkiv gefyra tjänster som konserveringsassistenter mensam enhet. Denna föreslås delad på och en tjänst som rustmästare. Inom ana- så sätt att bibliotekssamlingarna tillföres lysverksamheten fordras till en början ett museet, medan arkivet tillfaller ämbetet. laboratoriebiträde. För växlande uppgifter Biblioteket kommer vid det framtida histoinom konserveringsarbetet beräknas förelig- riska museet att få i stort sett oförändrade ga ett behov under första året av ett kon- arbetsuppgifter. En ökning av arbetsbeserveringsbiträde och ett museibiträde. lastningen kan dock förutses bli en följd Den till den tekniska avdelningen knutna av den föreslagna utbyggnaden av ämbetet bilddokumentationen kommer att ha upp- och museet. Biblioteket har i dag problem gifter inom hela museets arbetsfält, med på grund av en av bristande personalreundantag av museiavdelningens utåtrikta- surser förorsakad eftersläpning i arbetet. de verksamhet. Den för bilddokumenta- Den nuvarande personalen vid bibliotek och tionen omedelbart erforderliga personalen arkiv uppgår till nio anställda. Av dessa är beräknas, utöver en assistent vid museiav- hälften sysselsatta enbart inom biblioteksdelningen, till två assistenter, en fotograf verksamheten. Bibliotekets chef, en förste och ett fotobiträde. Av de båda assisten- bibliotekarie, är huvudsakligen verksam terna bör en äga kvalificerad utbildning och inom biblioteksdelen. Hans arbetstid tas erfarenhet som fotograf och en vara teck- dock i viss utsträckning i anspråk för frånare. gor som gäller arkivsamlingarna. För utskrifter av konserveringsrapporter, De sakkunniga föreslår att samtliga tjänslaboratorieprotokoll och korrespondens ter för bibliotekspersonal överföres till musamt för allmänt kontorsarbete erfordras seet. För att kunna motsvara de krav på vid tekniska avdelningen två biträden. service, som kommer att ställas i den nya Till den tekniska avdelningen skall utöver organisationen, behöver biblioteket en perden här ovan föreslagna på fasta tjänster sonalförstärkning. Det bör dock i sammananställda personalen även kunna knytas ar- hanget påpekas, att åtgärder samtidigt bevodesförordnade medarbetare för uppdrags- höver vidtagas för att underlätta arbetet. verksamhet. Viktiga bibliografiska hjälpmedel behöver

116 SOU 1973:5

förvärvas. Katalogiseringen kan förbättras genom att göras fullständigare och systematisk mer utvecklad. En stor del av bokbeståndet består av oinbundna volymer, vilket medför hinder i arbetet. Böckerna utsattes dessutom för onormal förslitning. Biblioteket bör få ökade resurser för bokvård och bokbindning. MUS 65 har övervägt frågan, huruvida dessa bör bedrivas i museets egen regi. Statskontoret har i Utredning om bokvård och bokbindning vid vetenskapliga bibliotek (1972-06-15), vari förslag framlägges om att utrustningsnämnden för bibliotek och högskolor får vidgade samordningsuppgifter på detta område, framhållit att bokbindningen så långt möjligt bör läggas ut på privat verksamma bokbindare. De sakkunniga har kommit fram till att denna lösning är den bästa för historiska museets bibliotek och förordar sålunda ej att någon tjänst som bokbindare inrättas vid dess bibliotek. Inbindningen bör lämnas till privata företag, som kan leverera olika slag av arbeten, med olika typer och kvaliteter av band med hänsyn till böckernas karaktär och varierande användning. Förutom en chef, som leder verksamheten och svarar för accessionen, behövs från och med den nya organisationens första år två bibliotekarier för katalogisering och kvalificerad service till tjänstemän och forskare. En av bibliotekarierna bör tillika förestå låneexpeditionen. För själva betjäningen av denna fordras en biblioteksassistent. För allmänna biblioteksgöromål och särskilt för registreringen av tidskrifter krävs en tjänst som förste biblioteksbiträde. Kansli Inom museet bör finnas ett kansli. En del personaladministrativa och kamerala rutinuppgifter rörande museet bör som tidigare framhållits utföras av ämbetets administrativa byrå och riksarkivets redovisningscentral till vilken både ämbetet och museet är anslutna fr. o. m. 1.7.1972. Detta medför bl. a. att kansliets resurser kan koncentreras på planering och administration av museets utåtriktade verksamhet. SOU 1973:5

På kansliet ankommer att svara för museets planeringsarbete såväl vad avser verksamhetsplanering som ekonomisk planering inklusive budget- och petitaarbete. Inom kansliet bör även handläggas museets personalfrågor och frågor om museidriften (museilokaler, verkstad, transporter). Kansliet bör slutligen biträda museets styrelse och chef, upprätta protokoll samt svara för registratorsfunktionerna vid museet. Personalbehovet vid kansliet beräknas till en byrådirektör, en assistent, en expeditionsvakt och ett biträde. På tjänsten som byrådirektör ankommer bl. a. att handlägga personalfrågor, svara för budget- och petitaarbete samt ekonomisk uppföljning av museets verksamhet och vara sekreterare bl. a. i museets styrelse. Assistenten svarar för registratur, upprättar protokoll m. m. samt deltar i handläggningen av löpande ärenden inom kansliet. Biträdet medverkar i arbetet med registraturen samt utför i övrigt allmänna skrivgöromål inom kansliet. Denna personal fordras omedelbart i samband med museets nyorganisation. Det totala personalbehovet Den föreslagna omorganisationen av statens historiska museum innebär att detta samtidigt som det skiljs från riksantikvarieämbetet tillförs funktioner som nu fullgörs inom ämbetet eller vid de gemensamma avdelningarna. De enheter som föreslås tillhöra museet är textilkonserveringsanstalten, den tekniska avdelningen, den pedagogiska avdelningen samt biblioteket. I nuläget uppgår antalet statligt finansierade tjänster vid museet och de nämnda enheterna till 58 tjänster inklusive viss arvodesanställd personal. Till dessa tjänster kommer förstärkningsvakter vid museet, motsvarande ca 6 årsverken. Den personalorganisation (jfr tablå s. 118) som enligt de sakkunniga bör tillskapas redan i samband med övergången till den nya organisationen omfattar sammanlagt 70 tjänster, förstärkningsvakter oräknade. Personalökningen för det första verksamhetsåret jämfört med nuläget uppgår sålunda till 12 tjänster. 117

E O E o.-S T3 - a CO :«j U

J4

— "9 oea

u Q,J* x cd O X ) V3 cd J O <o >

'C

,

cd cd

CO

CO

<U O O

S » »

O w U O ' O u

3 « -g 3 :«

:S 5:2.8:2 £ £ £ . 3 <HX1J3

—1

rrt

<N

-JO

*H

cd C*H X>

JO

,-1

rr)Tt

cd

_ i ^H

^Hrt

,-1

,-1 ,-1

_ ( , - , _

n M

St 'C «-i <u (X

|.

o

3 CO

d

a « : £=2 E ^ b • - -3 c'S > -2 -°

00 :0

ill!*

H<

T3

cd *3 cd 3 J>4

"•3

«> g fe «3

Ia

•3 ^5 ca sScfe -O u <o h & 3 Ä > •a :cd K 5 2 3 a S n .3

-H

(s)

S

u

a'-B

: 0 Cd B B </i cd cd T 3 C*H > cd cd cd J 5

>

J<i JO

(S| »-* rr) r f , _ _

<S

CO

00 3 cj Jid 00 :0 S co - g I-I B 4> .3 3 ^ P cd

M CO

00 •J3 8 u

s

- c a a i i JO <U

•as I .§ i § .s i s E § 2 > •- :c3 Ja > cd cd cd 3

^cd H T3 fT) ^H

u

oj co i i :cd

cd

£

r - rt ( S - H rH rH

SOU 1973:5

tillsvidare bör betraktas som fullständig, bör det påpekas, att det i en nära framtid kan bli aktuellt med en viss ökning. Således kan ytterligare naturvetenskaplig expertis utöver museets osteolog visa sig bli erforderlig. De sakkunniga har övervägt frågan om att i museets peronalorganisation infoga en tjänst för en kraft med högre vetenskaplig kompetens i kvartärgeologi. Tills vidare bör Personalökningar vid statens historiska mu- dock behovet av särskild sakkunskap på detta område tillgodoses genom utifrån tillseum år 2—5. kallade experter, vilka som konsulter medverkar i museets arbete. Är Tjänster Samtidigt med att undersökningsavdel5 4 3 2 ningen når full kapacitet bör under andra året resurserna för den utåtriktade verksam1 Avdelningsdi rektö r heten vidgas. Sålunda bör den handlägganAntikvarier 2 1 Ateljéchef 1 de personalen vid myntkabinettet detta år Museibiträden 1 1 1 2 förstärkas med en ny medarbetare, som unExpeditionsvakter 1 1 Hantverkare 1 1 der avdelningens chef kan utveckla och Målerikonservator 1 svara för ett populärvetenskapligt informaFotobiträde 1 tionsarbete inom det numismatiska områKartritningsbiträde 1 det. Vid museiavdelningen bör en tjänst som Assistent 1 Laboratoriebiträden 1 1 ateljéchef inrättas. Framtagning och återställande av böcker 4 5 6 Summa 5 samt bevakning av bokmagasinen, packning Av tablån framgår vilken typ av tjänster och transporter utgör omfattande funktioner i bibliotekets arbete. Under andra året som bör inrättas under resp. år. Bestämmande för vilka nya tjänster, som efter en reform fordras för dessa uppgifter bör inrättas under första året, har varit be- en expeditionsvakt vid biblioteket. Under den nya organisationens tredje hovet att få till stånd en organisation med verksamhetsår föreslås en ytterligare utökförutsättningar att kunna igångsätta en planing av den utåtriktade verksamhetens kanerings- och försöksverksamhet samt att påpacitet: en tjänst som avdelningsdirektör börja avvecklingen av den nu rådande baoch föreståndare för museiavdelningen bör lansen i registrerings- och bearbetningsäreninrättas. Avdelningen bör under samma år den, som uppkommit genom de växande leveranserna av fynd och övrigt material också erhålla ytterligare en tjänst som hantfrån arkeologiska undersökningar. De föl- verkare. Den tekniska avdelningen bör för att mujande årens tjänster är avsedda att möjliggöra för historiska museet att bedriva sin seet skall kunna inleda verksamhet med verksamhet i den omfattning, som är nöd- konservering av polykrom träskulptur unvändig för att museet skall kunna fylla sina der tredje året erhålla en tjänst för en målerikonservator. Detta år bör också avdeluppgifter som centralmuseum. Under den nya organisationens andra ningens reproduktionsverksamhet ges förverksamhetsår bör undersökningsavdelning- utsättningar för en viss expansion. Slutligen en erhålla ytterligare en antikvarietjänst bör tekniska avdelningen detta år även tillsamt en tjänst som museibiträde. Avdel- föras en tjänst som museibiträde. Den tekningen kommer därmed att ha tretton ve- niska avdelningen bör under slutet av den tenskapliga och sex övriga medarbetare. aktuella femårsperioden erhålla ytterligare Även om dess personalorganisation därmed resurser för en verksamhet av ökad omfatt-

I det föregående, jfr s. 111, har framhållits att den nya organisationen behöver ytterligare personaltillskott, vilka ökningar dock bör realiseras först på något längre sikt. De sakkunniga framlägger i bifogade tablå en plan över vilka tjänster som bör inrättas år 2—5 efter övergången till den nya organisationen.

SOU 1973:5

ning. Härför fordras att en tjänst som fotoFörslaget om en personalorganisation det biträde och en som kartritningsbiträde inrät- första verksamhetsåret på 70 tjänster betas. Under fjärde året bör till avdelningen räknas medföra en lönekostnad på 3 772 000 knytas en tjänst för en vetenskaplig medar- kr inkl. lönekostnadspålägg (1972 års löbetare med textilhistorisk kompetens. Här- ner). Till detta belopp kommer behov av utöver bör samma år till avdelningen knytas medel för arvoden till styrelseledamöter, ett museibiträde och ett laboratoriebiträde. experter och tillfällig personal såsom bl. a. Myntkabinettets uppgifter är av sådan vikarier samt för övertidsersättningar. Ett art att de endast i begränsad utsträckning belopp om 200 000 kr beräknas härför. De kan handhas av personal utan vetenskaplig totala lönekostnaderna uppgår därmed till utbildning. Sett i ett större tidsperspektiv 3 972 000 kr. bör dock vid myntkabinettet liksom vid övÅrskostnaden för sjukvård kan bestämriga avdelningar inom statens historiska mas utifrån det aktuella genomsnittsbelopmuseum finnas möjligheter till en väsentlig pet per anställd inom den nuvarande orgaförstärkning av personalresurserna genom nisationen och kan då beräknas till 12 000 inrättande av assistentbefattningar. De sak- kr. kunniga föreslår dock att tills vidare endast Reseersättningarna torde få bestämmas en assistenttjänst inrättas vid myntkabinet- till belopp som väsentligt överstiger vad tet. Innehavaren av denna tjänst avses när- som hittills kommit historiska museet till mast ha att svara för den direkta uppsikten del av de gemensamma medlen för reseeröver myntkabinettets samlingar. Denna sättningar. De sakkunniga beräknar det ertjänst bör inrättas under den nya organisa- forderliga beloppet till 100 000 kr, varav tionens fjärde år. 10 000 kr för utrikes resor. Den efter hand växande verksamheten Som påpekats i de sakkunnigas betänkaninom museet kommer att ställa ökade krav de om kulturminnesvården, s. 130, kompå tjänster från bibliotekets sida. Ytterliga- mer den ökade personalen vid såväl ämre en expeditionsvakt fordras under fjärde betet som historiska museet att medföra året för skilda uppgifter, som hör samman behov av ytterligare arbetsplatser. De enmed bibliotekets låneverksamhet. gångskostnader som härvid kan uppkomma Vid den tekniska avdelningen fordras un- är svåra att nu uppskatta. Samma gäller de der det femte uppbyggnadsåret två tjäns- permanent högre lokalkostnaderna till följd ter som museibiträden och en tjänst som av den ökade personalen. Om beräkningarlaboratoriebiträde. Detta år behöver också na begränsas till att avse en schablonmästill museiavdelningens personalorganisation sig fördelning mellan de båda institutionerfogas en tjänst som hantverkare. na av lokalkostnaderna för den nuvarande Ökningarna är som framgår av tablån gemensamma organisationen medför detta tämligen jämt fördelade under resp. år och att 75 % av kostnaderna i fortsättningen uppgår till totalt 20 tjänster. bör falla på historiska museet. Den årliga Den föreslagna successiva utbyggnaden lokalkostnaden uppgår därför till 1 698 000 motiveras av praktiska och ekonomiska kr, baserad på 1972 års totala hyreskostnad skäl. Det bör framhållas att samtliga före- för ämbetet och museet. slagna tjänster i princip är lika angelägna För budgetåret 1972/73 uppgår medlen för museets möjligheter att uppfylla de för till expenser till 224 000 kr för den gemendess verksamhet uppställda kraven. samma organisationen. Av dessa avser 40 % eller 90 000 kr historiska museets verksamhetsområde. En självständig ställning torde 6.2.5 Kostnadsberäkningar inte i sig medföra en ökning av expenserna. En självständig organisation för historiska En jämförelse med övriga centralmuseer i museet förutsätter ett nytt anslag för mu- den storlek historiska museet enligt de föreseets förvaltningskostnader. slagna förstärkningarna kommer att erhålla 120

SOU 1973:5

visar emellertid otvetydigt, att medlen för expenser vid historiska museet bör öka med ett betydande belopp. De sakkunniga föreslår en uppskrivning av anslagsposten till 175 000 kr. Budgetåret 1972/73 har 97 000 kr anvisats för museets utställningsverksamhet. Anslagsposten för utställningar bör höjas till 150 000 kr. En sammanställning av här redovisade kostnadsposter ger följande bild av statens historiska museums förvaltningskostnader under det första verksamhetsåret efter övergången till den nya organisationen. Tusental kronor Egna tjänstemän Utomstående experter och tillfällig personal Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader Expenser Utställningar

3 772 200 12 100 1 698 175 150

kostnader m. m. för det antikvarisk-topografiska arkivet i fortsättningen täcks med expensmedel. Genom en sådan omläggning bör anslaget i övrigt kunna disponeras av museet. Förstärkningar av detta anslag fordras i första hand med hänsyn till behovet av ökade medel för vården av museets föremåls- och boksamlingar. Vid bedömningen av anslagets storlek bör hänsyn också tas till att museet i dag saknar medel för inköp av föremål. Av särskild vikt är att det skall ha tillräckliga medel för inlösen av sådana arkeologiska fynd, som enligt 11 § lagen den 12 juni 1942 (nr 350) om fornminnen skall hembjudas kronan. Även om museets huvudsakliga accession består av föremål från arkeologiska undersökningar samt av hembudspliktiga fynd, behöver det samtidigt vara i stånd att göra vissa kompletterande förvärv genom inköp. I synnerhet gäller detta för det numismatiska området, på ca 0,9 milj. kr (1972 års kostnadsnivå). Anslaget för underhåll och ökande av samlingarna föreslås uppgå till 375 000 kr.

6 107 Historiska museet med de enheter inom den gemensamma organisationen som enligt förslaget i fortsättningen skall tillhöra detta kostar i nuläget 5,2 milj. kr per år. Av sammanställningen framgår att den nya och utbyggda organisationen samt övriga medelsförstärkningar medför att kostnaderna under det första verksamhetsåret ökar till 6,1 milj. kr eller med 0,9 milj. kr. Den plan för en utbyggnad under 4 år som redovisats i det föregående medför en ytterligare kostnad sedan den fullbordats på ca 0,9 milj. kr. (1972 års kostnadsnivå). Anslaget underhåll och ökande av museets samlingar uppgår budgetåret 1972/73 till 278 000 kr. Från anslaget bestrids kostnader för underhåll och ökande av museets samlingar, antikvarisk-topografiska arkivet samt inredning och utrustning av företrädesvis museets lokaler. De sakkunniga har i sitt betänkande om kulturminnesvården förutsatt att materialSOU 1973:5

6.3 Nationalmuseet museet

med östasiatiska

6.3.1 Nuvarande organisation Nationalmuseet med östasiatiska museet är centralmuseum för konst. Det har till uppgift att främja konsten, konstvetenskapen och intresset för konst. Utom att handha den museala vården av de samlingar, som anförtrotts museet, åligger det museet särskilt att bedriva utställningsverksamhet och annan pedagogisk aktivitet. Museet skall enligt sin instruktion dessutom öva tillsyn över staten tillhöriga eller av staten understödda samlingar av konst, vilka ej förvaltas av annan myndighet eller institution, som har sakkunskap i frågan om vård av konst och konsthantverk. (Instruktion [1965: 735] för nationalmuseet med östasiatiska museet [med senare ändringar 1971: 111].) Den utåtriktade verksamheten består utom av permanenta och tillfälliga utställningar, 121

till betydande del av vandringsutställningar, bl a de riksstatsanslag till nationalmuseet, visningar och föreläsningar samt inslag av som även avser östasiatiska museet. andra former av arrangemang för publiken, Moderna museet och östasiatiska museet såsom konserter och filmvisningar. Museet är inrymda i särskilda, i förhållande till har därtill en ansenlig utgivning av publika- nationalmuseets huvudbyggnad fristående tioner. lokaler. Nationalmuseet står under ledning av en Nationalmuseet har ett vidsträckt arbetschef med befattning som överintendent. Öst- område, vilket även griper in över sektorer, asiatiska museet som lyder under en nämnd inom vilka andra museer och organ är verksamt under överintendenten vid national- samma. Samlingarna av konsthantverk från museet, förestås närmast av en museidirek- Sverige är sålunda till icke ringa del av tör. likartad karaktär som Nordiska museets maInom nationalmuseet finns sju avdelning- terial från svensk högreståndsmiljö. Östasiatiar: en för äldre måleri och skulptur, en för ska museets samlingsområde tangerar etnonutida måleri och skulptur samt fotografi grafiska museets uppgifter. Förvaltningen av (moderna museet), en för teckning och gra- de statliga inventarierna i de kungl. slotten fik, en för konsthantverk, en för slottssam- är uppdelad mellan husgerådskammaren och lingar, en för konstbildning och en för depo- nationalmuseet. Genom långsiktiga deposisitioner. Föreståndare för moderna museet tioner ur museets samlingar får andra muär en museidirektör, medan var och en av seer möjlighet att varaktigt visa såväl svensk de övriga avdelningarna förestås av en förste som internationell konst. Depositioner föreintendent. Inom museet finns kansli, biblio- kommer därjämte i statsdepartementen, tek och arkiv samt en teknisk anstalt och en centrala verk, länsstyrelser och beskickfotoateljé. Museet har 142 anställda, därav ningar. En omfattande verksamhet med för33 museitjänstemän och övriga handläg- värv och utplacering av konstnärliga arbeten gande tjänstemän. i statliga lokaler bedrives samtidigt av staFör inköp av svenska konstnärers arbeten tens konstråd. finns vid moderna museet två inköpsnämnDe sakkunniga har under sitt studium av der, en för måleri och en för skulptur. nationalmuseets organisatoriska uppbyggnad På nationalmuseets stat upptages ett sär- funnit sig böra ägna särskild uppmärksamhet skilt anslag, som skall användas av nämn- åt frågan, huruvida de båda mindre instituden för utställningar av svensk konst i ut- tionerna moderna museet och östasiatiska landet (NUNSKU). Denna består av en av museet bör kvarstå inom organisationen. Kungl. Maj:t utsedd ordförande, jämte över- Utredningen har också ansett sig böra beintendenten och chefen för nationalmuseet, handla frågan om nationalmuseets styrelse. museidirektören vid moderna museet och ytterligare åtta ledamöter, vilka utses av olika organ, däribland Akademien för de fria konsterna. 6.3.2 Förslag om självständig organisation Överintendenten äger att ensam besluta i för moderna museet frågor rörande verksamheten inom nationalmuseet1. Avdelningsföreståndarna och före- Nationalmuseet har i sina anslagsäskanden ståndaren vid östasiatiska museet bör enligt för budgetåret 1971/72 föreslagit, att moinstruktionen om möjligt närvara vid före- derna museet göres till en självständig indragning och avgörande av bl a viktigare frågor om organisation, anslagsframställningar och förvärv till samlingarna. Ärenden inom 1 I fråga om disciplinstraff, åtalsanmälan, östasiatiska museets verksamhet avgöres av flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten östasiatiska museets nämnd. Överintendenten eller läkarundersökning beslutar överintendenten, avdelningsföreståndarna vid nationalmuseet vid nationalmuseet beslutar dock ensam om och föreståndaren vid östasiatiska museet. 122

SOU 1973:5

stitution. Samtidigt borde moderna museets arbetsområde utvidgas till att utom 1900talets måleri och skulptur även omfatta teckningar och grafik från samma period, samt fotografi. Den moderna delen av samlingarna av konsthantverk borde tills vidare kvarbli hos nationalmuseet. Rörande den framtida organisationen vid nationalmuseet föreslogs i museets skrivelse endast mindre ändringar. Biblioteket, bildarkivet och den tekniska anstalten föreslogs förbli oförändrade efter museets uppdelning samt ha att lämna service till moderna museet. Av de donationsfonder som disponeras av nationalmuseet skulle moderna museets andel enligt gjorda beräkningar representera ett värde av ca 1,8 milj. kronor och nationalmuseets 5,9 milj. kronor. Donationsmedlen föreslogs bli fördelade mellan de båda institutionerna i enlighet härmed. Bakgrunden och motiven till förslaget angavs vara bl a följande. Frågan om moderna museets förläggning var avgjord; museet skulle stanna på Skeppsholmen. Möjlighet gavs att realisera de planer på att utvidga lokalerna, som sedan länge varit aktuella. Det betonades att moderna museets verksamhet till sin grundläggande karaktär skiljer sig från nationalmuseets aktivitet i övrigt. Det framhölls även att en uppdelning på ett museum för den äldre och ett för den nyare konsten står i överensstämmelse med förhållandena inom museiorganisationen i flera europeiska länder och i USA. MUS 65 vill i anslutning härtill anföra följande. Sedan den del av nationalmuseet som omfattar 1900-talets måleri och skulptur 1958 flyttade till en egen byggnad på Skeppsholmen, har verksamheten vid denna avdelning i praktiken fått ett omfång som vid ett fristående museum och aktiviteterna en karaktär, som till stora delar är helt olika dem som bedrivits vid moderinstitutionen. Kungl. Maj:t har genom beslut den 29 september 1972 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att projektera om- och tillbyggnad av moderna museet till och med bygghandlingar. Tillbyggnaden skall omfatta högst 3 500 nr rumsyta och innehålla bl. a. ytSOU 1973: 5

terligare utrymme för samlingarna och tillfälliga utställningar, verkstäder för publiken och för internt bruk, publikt magasin och en kombinerad teater-, film- och föreläsningssal. Byggstart som är beroende av läget på arbetsmarknaden, kan för närvarande beräknas till hösten 1973. MUS 65 föreslår att moderna museet i samband med genomförandet av utbyggnaden, som kommer att tredubbla museets utrymmen, skiljes från nationalmuseet och göres till en självständig institution. Den direkta anledningen till att moderna museet föreslås skilt från nationalmuseet är emellertid, att de bägge museerna förhåller sig olika till sitt material. I nationalmuseet har arbetet naturligen en tillbakablickande karaktär, medan man i moderna museet sysslar med en form av samtids- och framtidsstudier inom det konstnärliga området. Ett historiskt inriktat museums uppgift är att insamla, vårda och levandegöra en ibland månghundraårig konst som egentligen varit avsedd för andra lokaler än museer, för socialt mer avgränsade grupper än nutida museibesökare, och att göra dessa ofta disparata och ur sitt sammanhang lösryckta föremål meningsfulla, och detta i vidaste bemärkelse. Den konst som ett modernt museum handhar, är enhetligare; den är, trots att även den är förankrad i en viss typ av samhälle, mer obunden i den bemärkelsen att den oftast är skapad utan tanke på en speciell miljö eller en speciell publik. Konstverket riktar sig redan från början till vem som helst. Förmedlingen av konstverket har av 1900-talskonstnären överlåtits åt olika slag av uttolkare och presentatörer. De moderna museerna har här kommit att bli en viktig länk mellan konstnären och publiken. 1900-talskonsten har skapats för att fungera i de moderna konstmuseerna. Den nutida konstens nya och annorlunda funktioner ställer krav på de moderna konstmuseerna, som är av annan art än de som ställs på de historiska konstmuseerna. Det fordras av dem som arbetar i ett museum för samtidskonsten en form av kunskap och medverkan som framväxer i direkt kontakt med konstnärerna. 123

Skiljaktigheterna i utgångspunkt kan jäm- rymme i den nuvarande byggnaden har dock föras med skillnaden mellan historisk och gjort att samlingarna ej kunnat visas i den experimentell forskning. Med konstens nya utsträckning som varit önskvärd. Samlingsituation har också följt att den sökt sig arna utgör museets kärna och har under de nya uttrycksmedel och att den på ett an- år moderna museet existerat inte endast nunat sätt än tidigare använder sig av flera merärt utan även kvalitativt kunnat höjas av sina uttrycksmedel i kombination. till en nivå motsvarande de främsta museerKonstnärernas behov av att direkt sam- na för modern konst i världen. Det är mot arbeta med publiken har under de senaste bakgrund av den permanenta samlingen som åren kommit till allt klarare uttryck och är de temporära utställningarna får sin relief. en konsekvens av den tidigare utvecklingen Samband eller skillnader mellan enskilda inom konsten. Att både konstnärerna och konstnärer eller grupper av konstnärer, den publiken ser de moderna konstmuseerna svenska konstens ställning i internationella som lokaler, där man inte bara passivt tar sammanhang, de konstnärliga idéernas framemot intryck och budskap utan där man växt och skiftningar under årtiondena och själv kan vara aktiv som tillverkare är en i olika länder under detta århundrade har konsekvens av den nya konstens innehåll. härigenom bättre kunnat belysas. Många Det står alltså klart att de moderna konst- betydelsefulla verk som deltagit i utställmuseerna, om de skall kunna fortsätta att ningar har kunnat införlivas med de fasta spela den viktiga roll i kulturutvecklingen samlingarna, vilket givit en naturlig kontisom de innehaft under 1960-talet, måste be- nuitet åt verksamheten i dess helhet, liksom tydligt bredda sin plattform och förutom de en viktig och bestående dokumentation. Att klassiska bildmedierna syssla med många nya typer av experiment inom ett brett kulnya bildformer, t. ex. film, foto, elektronisk turområde äger rum i lokaler med omedelbild och information av annan art, samt in- bar anknytning till samlingarna kan också formationskritik. Experiment i denna rikt- ge samlingarna en ny belysning och kan ning görs vid moderna museet. Likaså står stimulera till förnyade kontakter med ett det klart att den hävdvunna museisituatio- kulturgods, som om det isoleras, löper risk nen, bild som betraktas av åskådare, måste att bli ett dött material. Erfarenheten har kompletteras med mera verkstadsmässjga visat att det även finns ett stort intresse från situationer. Denna breddning av de moder- besökarnas sida att få se den permanenta na konstmuseernas plattform och införli- samlingen i samband med tillfälliga aktivitevande av nya bildmedia kommer givetvis ter. Publikunderlaget minskar betydligt om att ytterligare accentuera skillnaden mellan samlingarna enbart visas på det sätt som de historiska konstmuseernas och de mo- varit gängse i konstmuseer. Å andra sidan derna konstmuseernas arbetsformer. kan den experimentella verksamheten utan Den tidigare omnämnda utbyggnaden av en naturlig växelverkan med samlingarna moderna museets lokaler kommer inte en- lätt få ett drag av enstaka, snabbt förbigådast att ge större utrymme åt temporära ut- ende, relationslösa handlingar. Att tillfälliställningar av olika typer och åt en experi- ga evenemang och fasta samlingar samspementell verksamhet med nya eller blandade lar inom en tillräckligt stor gemensam byggmedia samt bättre tillgodose behovet av en nad har även på det internationella planet kreativ verksamhet för barn och vuxna; den visat sig vara den lyckligaste formen för kommer även att ge betydligt större möjlig- modern konstmuseiverksamhet — inte minst heter att på ett adekvat sätt presentera med hänsyn till ett sådant museums pedamuseets samlingar. gogiska funktioner. Att utöka, vårda och presentera samlingI och med att moderna museet övertagit arna har varit och skall självfallet fortfaran- de av Föreningen fotografiska museets vände vara den centrala angelägenheten i mo- ner hopbragta fotografiska samlingarna, har derna museets verksamhet. Bristen på ut- museet erhållit en ny arbetskrävande upp124

SOU 1973:5

gift. Museet har nu att föra vidare det be- sivt varierats och utvecklats till en av de tydelsefulla arbete som denna ideella för- intressantaste bildteknikerna i vår tid. Förändringen inom konsten har inte fortening utfört under en tioårsperiod med skridit längre än att det förefaller helt nahjälp av en stor grupp fotointresserade. turligt att betrakta detta århundrades konst Utanför museisamlingarna finns i vårt land ett omfattande fotografiskt material av som en sammanhängande enhet, även om konstnärligt värde. Moderna museet har nu det efterhand tillkommit nya uttrycksmedel. att utarbeta riktlinjer för hur detta material Gränsen mellan den äldre konsten och den skall kunna tillvaratas. Tills vidare är mo- moderna går således klart att påvisa. Denna derna museet den enda museiinstitutionen gräns går ju för övrigt att uppfatta omedelmed ansvar för insamling av »foto som bart och rent visuellt av envar. Det förekonst», varför kraven på dess verksamhet ligger sålunda för närvarande intet skäl för en ändring av tidsgränsen, sekelskiftet 1900, inom detta område är särskilt stora. Moderna museets samlingar rymmer i mellan nationalmuseets och moderna musin nuvarande form främst målningar och seets respektive insamlingsområden. Samskulpturer från 1900-talet. Vid utflyttning- lingar av modern konst har också utomlands en till byggnaden på Skeppsholmen bibe- en bakre tidsgräns vid expressionism och hölls den tidigare etablerade tidsgränsen för kubism. Först när den tradition som nu delningen av materialet mellan avdelningen dokumenteras av moderna museet inte längför äldre måleri och skulptur och moder- re är giltig som bakgrund för de då aktuna museet vid ca 1900, dvs. vid den gene- ella konstskapande verksamheterna kan en ration av konstnärer, som företrädde ex- omprövning av den bakre tidsgränsen göpressionismen och kubismen. Det har se- ras. Enligt nationalmuseets i 1970 års petita nare visat sig, att denna tidsgräns fortfarande är adekvat, trots att så stor del av detta framlagda förslag borde det moderna porårhundrade hunnit förflyta och att pion- trättet och det moderna konsthantverket järverken inom den bildkonstnärliga mo- alltjämt ingå i nationalmuseets verksamhetsdernismen ur ren tidssynpunkt därför borde område. De sakkunniga anser en sådan betecknas som historiska. Verken själva har gränsdragning otillfredsställande. Orsaken dock föga historisk karaktär i den meningen till att moderna museets ämnesområde vaatt de speglar en förgången tids smak, upp- rit begränsat till måleri och skulptur är ej fattning, idéer eller samhällsskick. De bästa principiell; av utrymmesskäl kunde samav dem har snarare fortfarande karaktär av lingarna av övrig konst ej överföras vid pionjärarbeten. De pekar alltså av allt att museets flyttning 1958 till byggnaden på döma framåt, mot många av de fenomen Skeppsholmen. Enligt nationalmuseiutredsom upplevs som typiska för vår tid och ningens förslag (SOU 1949: 39) borde i ett som kommer att angå även vår närmaste museum för den moderna konsten en samframtid. Några av de mest nyskapande av lad överblick lämnas över hela den svenska de idéer, som framkom på det konstnärliga och utländska samtidskonsten, omfattande området under de första två decennierna utom måleri och skulptur även teckningar av detta århundrade, kom heller inte att i och grafisk konst samt konsthantverk. Detfull utsträckning exploateras eller visuali- ta förutsattes i själva verket redan i de till seras förrän efter andra världskriget. Som utredningen i december 1944 lämnade diexempel kan anföras idén om rörelsens inte- rektiven. Den under 1800-talet uppkomna indelgrering i konstverket. Detta gäller också t. ex. 1950- och 1960-talens tachistiska och ningen i konst och konsthantverk är en spontanistiska måleri och den nu aktuella konstruktion, som saknar relevans i bedömkonceptuella konsten samt slutligen på de ningen av hur en rationellt verkande gräns konstnärliga teknikernas område collaget, bör dras mellan nationalmuseets och mosom infördes av kubisterna och som succes- derna museets framtida verksamhetsområSOU 1973:5

den. Själva begreppet konsthantverk kan utom skulle i avlöningsanslaget ingå 100 000 här genom sin vaghet skapa oklarhet, bl. a. kr för att avlöna extra personal. Denna i frågan om fördelningen av ansvaret. En förstärkning av personalorganisationen, insammanhållen verksamhet inom moderna nebärande mer än en fördubbling i förhålmuseet omfattande konstfältet i dess helhet lande till moderna museets nuvarande permåste enligt MUS 65 betraktas som den sonal, angavs av nationalmuseet vara önsknödvändiga förutsättningen för en tillräck- värd för att skiljandet skall kunna genomligt klar definition av detta museums ar- föras. Även MUS 65 anser att en väsentlig betsfält. Först härigenom ges också möjlig- förstärkning av moderna museets personal het att inom en och samma institution sam- är angelägen. Museet torde i nuvarande läge la olika verk av de många konstnärer, vilka ej kunna tillgodose mer än en begränsad arbetar inom skilda tekniker och vars alster del av publikens efterfrågan på utställningskan hänföras till olika konstkategorier. evenemang och annan utåtriktad verksamDet är nu angeläget att moderna museet het. Moderna museet saknar dessutom tillfår representera hela området. Det föreslås räckliga möjligheter att erbjuda service till sålunda omfatta den nutida konsten i alla regionala och övriga museer. Med hänsyn de skilda yttringar och tekniker, som för till andra angelägna krav kan emellertid närvarande är representerade i nationalmu- enligt MUS 65 endast partiella resursförseets samlingsområden, sålunda även konst- stärkningar för närvarande bli aktuella för hantverk och porträtt. moderna museets del. I och med den åtskillnad som i stor utEn delning mellan nationalmuseet och sträckning redan gjorts mellan de båda moderna museet behöver i sig inte medföra institutionernas verksamhet, torde den nu- några större kostnadsökningar. Genom att varande organisationen endast på begränsa- bibehålla vissa större enheter, som även i de områden erbjuda några stordriftsförde- framtiden blir gemensamma för de båda lar. Vissa för verksamheten viktiga service- museerna, torde de kostnadsökningar, som funktioner såsom biblioteksverksamhet och blir en direkt följd av delningen kunna bekonservering bedrives otvivelaktigt till läg- traktas som marginella. re kostnad inom större enheter. De sakkunEn förutsättning för att moderna museet niga anser det därför rationellt att, såsom skall kunna verka som självständig instituäven föreslagits av nationalmuseet, biblio- tion med ansvar för området i dess helhet tek och konserveringsanstalt bibehålles ode- är att museet erhåller en sådan resursförlade och ingår i nationalmuseets organisa- stärkning, att det kan fullgöra de nya funktion. Därutöver bör enligt MUS 65 vissa tionerna. Framför allt för att bevaka utveckkamerala funktioner samt personaladminist- lingen inom konsthantverk, teckning och graration och telefonväxeltjänst för moderna fik fordras en ökning av antalet museimän museets del som serviceuppgifter omhän- vid institutionen. De sakkunniga föreslår att derhas av nationalmuseet. moderna museet erhåller två nya intendentsDet torde däremot vara till uppenbar för- tjänster, en ny tjänst som fotograf och en del om det för moderna museet inrättas en som tekniker. särskild fotoateljé. De interna behoven av De sakkunnigas förslag innebär att moallsidig fotografisk dokumentering samt de derna museet genom en förstärkning med utifrån kommande kraven, har vuxit till så- fyra tjänster i och med omorganisationen dant omfång, att de inte längre kan effek- skall erhålla en personalorganisation innetueras annat än av fotograf som arbetar i fattande sex tjänster för museimän mot för direkt samarbete med institutionens perso- närvarande fyra samt 16,5 övriga tjänster nal. mot för närvarande 14,5. Totalt föreslås Nationalmuseet har i petita år 1970 fram- personalen sålunda öka från 20,5 till 24,5 lagt förslag om en ökning av moderna mu- tjänster. De sammanlagda lönekostnaderna seets personal med 19 nya tjänster. Dess- kommer därmed att öka från f. n. 815 000 126

SOU 1973:5

kr till 1 060 000 kr, vartill bör komma styrelsearvoden om 20 000 kr. Som påpekats i det föregående kommer moderna museet genom en planerad omoch tillbyggnad att erhålla väsentligt utökade lokalresurser. MUS 65 kan emellertid här endast redovisa kostnaderna för de nuvarande lokalerna, 464 000 kr. En sammanställning av här redovisade kostnader jämte övriga kostnadsposter ger följande bild av moderna museets förvaltningskostnader under det första verksamhetsåret efter övergången till den nya organisationen. Tusental kr Lönekostnader Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader Expenser Utställningar

1 080 3 4 464 65 150 1766

Ledamoten Kurt Ullberger har förklarat sig icke biträda förslaget att skilja moderna museet från nationalmuseet, s. 254.

6.3.3 Frågan om östasiatiska museets ställning Nationalmuseet har i sina förslag till omorganisation av de centrala statliga konstmuseerna begränsat sig till att behandla relationen mellan nationalmuseet och moderna museet och har sålunda ej berört östasiatiska museets situation. Dess ställning får emellertid i princip betraktas som analog med moderna museets. Det är en institution med i förhållande till nationalmuseet väl avgränsade uppgifter; dess verksamhet bedrives inom ett från nationalmuseets samlingsområde i övrigt fristående fält. I likhet med moderna museet har det egna, från nationalmuseets huvudbyggnad skilda lokaler. Östasiatiska museets samlingar består av nationalmuseets avdelning för östasiatisk konst och statens östasiatiska arkeologiska samlingar. I dessa ingår material från östSOU 1973:5

asiatiska kulturer under förhistorisk och historisk tid. I en av östasiatiska museets nämnd den 29 augusti 1968 fastställd femårsplan för museet framhålles, att museet i framtiden borde belysa också andra av de asiatiska kulturerna än de östasiatiska: »I den slutliga målsättningen för museets utveckling är det logiskt att tänka sig att alla de asiatiska högkulturerna här sammanföras och museet övergår till ett allmänt asiatiskt museum. Det går icke att isolera de östasiatiska kulturerna var för sig, då de i sin utveckling gång på gång varit beroende av Syd-, Central- och Västasien. Samma sak gäller de västasiatiska kulturerna som tagit starka intryck både från Öst och Väst. Den institution i Stockholm som tangerar östasiatiska Museets samlings- och forskningsområden är Etnografiska Museet. Med sin nya uppläggning kommer detta museum dock att koncentrera sin verksamhet kring U-länderna och i första hand levandegöra naturfolkens liv och kulturmönster. De omfattande samlingarna från Kina, Japan, Tibet och Centralasien i första hand av arkeologiskt och konsthistoriskt värde, som finns här, kommer ej att permanent kunna exponeras. Museets ledning är däremot villig att på östasiatiska Museet deponera dylika föremål. Detta innebär att viktiga sidor av asiatisk högkultur som hitintills ej kunna belysas nu får komma in i bilden.» De sakkunniga anser en utvidgning av verksamheten i denna riktning vara befogad i den utsträckning den kan sägas ligga inom ramen för en allmän samverkan mellan etnografiska museet och östasiatiska museet. I det av 1935 års museisakkunniga avgivna förslaget framhölls, att det kunde vara önskvärt att en gång i framtiden sammanföra Östasiatiska Samlingarna, nationalmuseisamlingarnas kinesiska avdelning samt dåvarande statens etnografiska museums asiatiska avdelning till en gemensam museiinstitution. En sådan institution tänkte man sig därvid ansluten till etnografiska museet. Denna plan på ett större östasiatiskt museum tillstyrktes icke i det av Sigurd Curman år 1951 framlagda förslaget rörande ett museum för Östasien (SOU 1951: 55). Utredningsmannen framhöll att etnografiska museets samlingar till sin karaktär var väsentligt olika de östasiatiska samlingarna av fornsaker och konstföremål. Att på så sätt utbryta den asiatiska avdelningen ur dåvarande statens 127

etnografiska museum kunde icke förordas 6.3.4 Vissa frågor rörande nationalmuseets ur detta museums synpunkt. organisation Icke heller för närvarande ter det sig ändamålsenligt att från etnografiska museet Antalet anställda vid nationalmuseets olika utbryta ett större verksamhetsområde. Etno- avdelningar varierar mellan tre och fem grafiska museet bör i väsentlig utsträckning personer. Vid de större avdelningarna beinom ramen för sin utåtriktade verksamhet står den vetenskapligt utbildade personalen ägna uppmärksamhet åt olika aktuella frå- av en förste intendent jämte två övriga gor i skilda delar av världen. Härvid kom- handläggande tjänstemän. Avdelningarna mer u-landsproblemen i förgrunden. Det är för konsthantverk, för slottssamlingar och dock enligt de sakkunnigas mening nödvän- för depositioner har en mindre personaluppdigt, att museets dokumenterande verksam- sättning, nämligen för vardera en förste inhet icke inskränkes till begränsade sociala tendent jämte en amanuens eller intendent eller kulturella aspekter. Etnografiska mu- och biträdespersonal. Uppdelningen i ett seet måste ha möjlighet att även belysa hel- stort antal avdelningar kan synas mindre heten inom olika kulturer. De sakkunniga väl ägnad att främja en effektiv museiverkanser sig sålunda endast kunna tillstyrka, samhet. Genom den samverkan mellan de att etnografiska museet ur sina samlingar olika avdelningarna, som råder i fråga om deponerar sådant material, som möjliggör bl. a. större utställningsprojekt och andra för östasiatiska museet att belysa den all- mer omfattande uppgifter, utnyttjas musemänkulturella bakgrunden till konstutveck- ets resurser likväl synnerligen effektivt. Det lingen i de östasiatiska kulturerna. Det tor- saknas sålunda anledning att föreslå någon de även vara naturligt, att etnografiska mu- mer djupgående förändring i frågan om seet för utställningsändamål deponerar så- nationalmuseets avdelningsstruktur. Bl. a. dana konstföremål, som gör det möjligt att på grund av de i viss mån ändrade uppgifbelysa den östasiatiska konstens utveckling terna inom depositionsverksamheten bör i förhållande till konsten i angränsande de- dock de båda avdelningarna för slottssamlar av Asien. Östasiatiska museet bör sålun- lingar och depositioner omorganiseras. da alltjämt främst vara ett konsthistoriskt Arbetet inom depositionsavdelningen ommuseum, vars huvudsakliga verksamhet äg- fattar depositioner och lån samt framställnas de östasiatiska kulturerna. Det torde ning och distribution av vandringsutställdook i den utåtriktade verksamheten vara ningar. väl ägnat att svara för viss upplysningsverkAvdelningen för slottssamlingar har ansamhet även rörande i nutiden aktuella so- svaret för statens samlingar av måleri och ciala och kulturella problem i Östasien. En skulptur på de kungl. slotten, statens porsamverkan får därvid förutsättas ske mel- trättsamling på Gripsholm, konst och konstlan östasiatiska museet och etnografiska mu- hantverkssamlingarna på Läckö slott och seet. Harpsunds gård samt övriga staten tillhöSynnerligen starka skäl torde i princip riga eller av staten understödda samlingar, kunna anföras för att skilja östasiatiska mu- som ej står under tillsyn eller vård av annan seet från nationalmuseet. De sakkunniga har institution. I avdelningens verksamhet inemellertid efter samråd med representanter går också att förteckna svenska porträtt och för nationalmuseet och östasiatiska museet att svara för de av dåvarande Stiftelsen blivit övertygade om, att de intressen öst- Svenska porträttarkivet skänkta samlingarna. asiatiska museet har att företräda till fullo Statens porträttsamling har vuxit fram ur kan tillgodoses inom den gemensamma or- den av Gustaf Vasa grundade samlingen ganisationen. Det framstår därmed icke för på Gripsholm. Den moderna delen av samnärvarande som aktuellt att östasiatiska mu- lingen, vilken omfattar tiden efter 1809, seet omorganiseras till en fristående organi- flyttades år 1947 till Gripsholms folkhögsation. skola, där den nu finns utställd i fyra skilda 128

SOU 1973:5

byggnader. Denna del som vid överflyttningen omfattade cirka 100 porträtt uppgår till över 900 nummer. Accessionen är sålunda av betydande format. Slottssamlingsavdelningens uppgifter åvilade jämte konstbildningsarbetet tidigare en enhet benämnd avdelningen för slottssamlingar och depositioner. Ur denna utsöndrades år 1949 avdelningen för konstbildning och depositioner. Denna kom år 1967 att i sin tur uppdelas i två nya enheter, avdelningen för konstbildning och avdelningen för depositioner. Nationalmuseets stat upptar en särskild post för inköp av konst för deposition. I gemensam skrivelse till Konungen den 9 juni 1967 har statens konstråd och nationalmuseet lämnat förslag till inbördes ansvarsoch arbetsfördelning. Detta innebär för konstrådets del att dess inköp i framtiden främst skulle ägnas utsmyckning av större, för allmänheten tillgängliga lokaler. För nationalmuseets del skulle den nya fördelningen medföra, att detta huvudsakligen skulle åtaga sig att placera konstföremål i tjänsterum. Museet skulle även svara för förvaltningen och vården av såväl den av museet deponerade konsten som de konstverk vilka inköpts genom konstrådet. Efter remiss har de sakkunniga i skrivelse den 11 september 1967 framlagt synpunkter på nationalmuseets och konstrådets förslag. Därvid tillstyrktes i huvudsak att ansvars- och verksamhetsområdet regleras mellan museet och konstrådet i enlighet med förslaget. Senare överväganden i frågan har emellertid lett till att de sakkunniga funnit, att hela ansvaret för den konstnärliga utsmyckningen av statens byggnader bör samlas hos statens konstråd. Detta bör därvid inte endast svara för inköp av nya verk utan även för depositioner av material ur olika statliga museisamlingar. Beträffande ansvaret för de av konstrådet inköpta konstverken föreslås ingen ändring. I enlighet med sin hittillsvarande instruktion bör nationalmuseet sålunda ha att öva tillsyn över staten tillhöriga konstsamlingar, som ej förvaltas av myndighet eller organ, som har egen sakkunskap i frågan om vården av konst och konsthantverk. I fråga om SOU 1973:5 9 — 23079

sådant av konstrådet utplacerat material, som tillhör andra museer än nationalmuseet, bör dock vederbörande museum primärt äga att själv svara för vård och tillsyn. Närmare förslag beträffande konstrådets ansvars- och arbetsområde kommer att framläggas i utredningens betänkande angående riksutställningar m. m. Vid sidan om de depositioner av föremål ur nationalmuseets samlingar, som görs i statliga lokaler av olika slag, bedrives också en omfattande deposition i museer med upplysnings- och informationsarbete inom konstområdet. Denna del av depositionsverksamheten bör som en rent museal servicefunktion ej överföras på statens konstråd utan förbli en uppgift, som åvilar nationalmuseet och moderna museet. Enligt de förslag nationalmuseet framlagt i 1970 års petita bör avdelningen för depositioner upphöra vid moderna museets avskiljande. Dess verksamhet skulle därvid uppdelas på så sätt att ansvaret för vandringsutställningar överföres på konstbildningsavdelningen; frågor rörande tillfälliga utlån skulle behandlas vid den i varje särskilt fall berörda avdelningen, varvid de rent administrativa uppgifterna skulle åvila det centrala kansliet. Den egentliga depositionsverksamheten skulle överföras till avdelningen för slottssamlingar. De sakkunniga anser nationalmuseets förslag rörande uppdelningen av depositionsavdelningens funktioner vara väl grundade och föreslår, att de genomföres i samband med att statens konstråd erhåller vidgade uppgifter. Förslag om tidpunkten för en omorganisation av konstrådet kommer att framläggas i betänkandet angående riksutställningar m. m. Den av de sakkunniga föreslagna utökningen av konstrådets åligganden innebär, att nationalmuseet avlastas det direkta ansvaret för utplacering av konst i statliga lokaler. Av de konstverk som sedan konstrådet år 1937 började sin verksamhet utplacerats i statliga lokaler i olika delar av landet är i dag endast en mindre del registrerad av nationalmuseet. De konstsamlingar som står under nationalmuseets tillsyn behöver i själ-

va verket en väsentligt ökad uppsikt och terial torde ej ge underlag för mer än en vård. Museet har hittills saknat erforderliga tämligen begränsad konserveringsverksamresurser härför. I och med att enligt de sak- het, varför de sakkunniga föreslår, att mukunnigas förslag en del av museets deposi- seet för vården härav får utnyttja andra mutionsuppgifter överföres på konstrådet, kom- seers anstalter. Hänsyn härtill har tagits mer vissa personalresurser i nationalmu- vid beräkningen av resurserna för konserseet att frigöras för uppgiften att organise- vering vid nordiska museet (möbler), livrustra och inleda en planenlig tillsyn av olika kammaren (textil) och sjöhistoriska mukonstsamlingar i statens ägo. MUS 65 kom- seet (glas). mer att i betänkandet angående riksutställVad beträffar kapaciteten inom måleriningar m.m. ta ställning till frågan i vilken konserveringen konstateras, att denna inte mån en personalförstärkning dessutom kan är fullt tillräcklig. Med nuvarande tillgångar komma att fordras. Tillsynen och uppsikten förmår anstalten producera omkring 80 aröver dessa samlingar är en speciell funktion beten per år. Härjämte kan museet genom inom nationalmuseets verksamhet. Den bör uppdragsverksamhet med särskild personal liksom hittills bedrivas vid en särskild av- producera ytterligare en viss kvantitet kondelning. Den nuvarande s. k. slottssamlings- serveringsarbeten, som dock ej kommer muavdelningen bör sålunda som en huvudupp- seets egna samlingar tillgodo. Enligt erfarengift få att svara för tillsyn och vård av de heten anses stafflimålningar behöva översyn växande statliga konstsamlingarna utanför vart femtionde år. Nationalmuseets samlingmuseerna. Den nya avdelningen bör erhålla ar av äldre måleri, vars vårdbehov är särbeteckningen avdelningen för depositioner skilt stort, består av cirka 5 000 nummer. och slottssamlingar. För att uppfylla museets eget behov skulle Vid nationalmuseets tekniska anstalt be- anstaltens årliga produktion behöva höjas drives konservering huvudsakligen av staffli- till ca 100 arbeten per år. En förstärkmåleri. Dessutom förekommer konservering ning av den fast anställda personalen motav handteckningar och gravyrer (pappers- svarande 20 % synes därför vara nödvändig. konservering) samt ram- och förgyllnings- Museet måste emellertid även öka omfattarbeten. För konservering av möbler, glas, ningen av sin uppdragsverksamhet för att keramik och textil saknar museet egen per- därigenom tillgodose behovet av målerikonsonal. Konserveringen av stafflimåleri om- servering för en rad beställare. Bland dessa fattar rengöring, reparationer och restaure- kan moderna museet väntas bli den största. ring. Anstaltens uppgifter inrymmer såväl Ytterligare större statliga samlingar som konservering av museets eget material som kommer att behöva ta nationalmuseets tjänarbeten, vilka emottages såsom uppdrag. ster i anspråk är Skoklosters slott och HallAnstaltens personal består av en måleri- wylska museet. Härtill bör nationalmuseet konservator, en hel- och en halvtidsanställd ha att svara för ett växande behov av konassistent samt tre biträden. Dessutom har servering av målningar som inköpts genom nationalmuseet inom uppdragsverksamhet statens konstråd. Den ökning av uppdragsmed konservering viss personal anställd, som verksamheten, som blir en konsekvens härej är upptagen i personalförteckning. av, leder till att anstalten behöver en förArbetsområdet för den tekniska anstalten stärkning av den handläggande personalen kan synas snävt med tanke på museets vida samt i viss utsträckning även av den biträämnesområde. Avsaknaden av egna resurser dande personalen. för konservering av konsthantverk torde Den vid anstalten verksamma personalen emellertid få betraktas som ändamålsenlig, har främst en konstnärlig-teknisk kompetens. eftersom samlingarna härav är av mindre De vetenskapliga och allmänt museala synomfattning (textilier: ca 2 600 nummer; punkterna i museets konserveringsarbete möbler: ca 800 nummer; glas: 2 350 num- företrädes helt av medarbetare vid övriga mer, keramik: ca 1 600 nummer). Detta ma- avdelningar. Arbetet torde dock kunna ef130

SOU 1973:5

fektiviseras, om det kan bedrivas med tillgång till egen konsthistorisk expertis. Därvid bör naturligtvis icke ansvarsfördelningen mellan anstalten och de övriga avdelningarna i princip förändras. Det nära samarbetet mellan den tekniska anstalten och museets föremålssamlande avdelningar synes för övrigt kunna förstärkas genom den fördjupning av kontakterna med avdelningarna, som en konstvetenskapligt utbildad kraft skulle kunna medverka till. Exempel på angelägna problem, till vilkas lösning en tjänsteman med vetenskaplig utbildning skulle kunna utarbeta förslag, är frågorna om effektivare rutiner beträffande konserveringsåtgärder och dokumentation i samband med konservering. En lösning av den viktiga frågan om hur den konserveringstekniska metoden skall kunna utvecklas med hänsyn till konstvetenskapliga och kulturhistoriska målsättningar torde i själva verket ha som förutsättning, att anstaltens personal kompletteras med en vetenskapligt utbildad tjänsteman. De sakkunniga föreslår på grund härav att en ny tjänst som intendent inrättas vid anstalten. Dessutom behöver två nya tjänster inrättas till förstärkning av tekniker- och biträdespersonalen. I och med att nationalmuseet delas, kommer arbetsbördan inom avdelningen för konsthantverk och avdelningen för teckning och grafik att minska. Det blir härigenom möjligt att till konserveringsanstalten överföra en av de intendenttjänster, som för närvarande är knutna till dessa avdelningar. I skrivelse till universitetskanslersämbetet den 2 november 1966 framlade chefen för nationalmuseet förslag om att ett centralt konsthistoriskt bibliotek skulle byggas upp genom att nationalmuseets bibliotek skulle slås samman med konstakademins, Stockholms universitets konsthistoriska institutions bibliotek samt kungl. bibliotekets konsthistoriska boksamlingar, vilket skulle innebära at ett konstvetenskapligt bibliotek av hög internationell klass bildas. Förslaget byggde på att lokaler för det nya konsthistoriska biblioteket och för universitetets konsthistoriska institution skulle komma att erbjudas på Skeppsholmen. Denna institution flyttade SOU 1973:5

emellertid i juni 1971 till det nya Humaniorahuset i universitetskomplexet vid Frescati. I den uppbyggnadsplan på Skeppsholmen, som framlagts av 1969 års Skeppsholmsutredning, föreslås, att konsthögskolans bibliotek erhåller lokaler inom detta område (Betänkandet avgivet av 1969 års Skeppsholmsutredning. Ds Fö 1972: 1). Härigenom kan enligt MUS 65 förutsättningar komma att skapas för en gemensam lokalisering och en gemensam service för nationalmuseets och konsthögskolans bibliotek. I likhet med organisationen vid vissa övriga större verk inom kulturområdet, såsom kungl. biblioteket och riksarkivet, står nationalmuseet under ledning av en chef, som äger att ensam besluta i ärende, i vars prövning han deltager. Enligt museets instruktion bör avdelningsföreståndarna vid nationalmuseet och föreståndaren vid östasiatiska museet närvara vid föredragning och beslut i en rad i instruktionen närmare angivna frågor av större vikt. Om någon som närvarit vid den slutliga handläggningen av ärende har skiljaktig mening, skall denna mening enligt instruktionen antecknas till protokollet. Museets arbetsordning stadgar dessutom, att föreståndarna under ordförandeskap av överintendenten skall sammanträda minst en gång i månaden. Nationalmuseet har sålunda en kollegial styrelseform, enligt vilken avdelningsföreståndarna tillförsäkras inflytande över besluten. De sakkunnigas principiella syn är att museistyrelserna bör vara sammansatta av lekmän eller andra i förhållande till museet utomstående personer. Det måste dock beaktas, att den beslutandeform, som råder inom nationalmuseet har många fördelar. Sålunda erbjuder den gynnsamma förutsättningar för en noggrann, fackmannamässig behandling av alla ärenden. Den möjliggör därtill en med hänsyn till den inom nationalmuseet långtgående uppdelningen på mindre arbetsenheter angelägen kontakt för information över avdelningsgränserna. Nationalmuseets främsta uppgifter ligger inom en sektor av samhällslivet, som kännetecknas av en i vida grupper alltmer intresserad och aktivt förd debatt. Frågor rörande 131

nationalmuseets planering och policy bör lösas mot bakgrund av synpunkter, som kan tillföras museiledningen av ickeprofessionella ledamöter. De sakkunniga förordar därför att nationalmuseet med östasiatiska museet i samband med den föreslagna omorganisationen ställs under ledning av en lekmannastyrelse. Styrelsens åligganden, vilka bör vara angivna i en instruktion, föreslås omfatta frågor om policy, organisation, förslag till anslagsäskanden, tillsättning av vissa tjänster samt disciplinstraff med flera frågor beträffande åtgärder rörande enskilda tjänstemän och anställda. Styrelsen bör överta de uppgifter som nu åvilar östasiatiska museets nämnd. För att bevara fördelarna av den nuvarande organisationen av museets ledning föreslås dock att det vid museet även skall finnas ett kollegium, vilket bör bestå av överintendenten såsom ordförande samt föreståndarna vid de olika avdelningarna. Kollegiet som främst bör vara ett organ för samråd i frågor av större betydelse, såsom planlägg-

Anslag/ändamål

ning av verksamheten, förvärv, gallring, konserveringar, utlån och depositioner bör även vara ett forum för diskussioner rörande ärenden, i vilka avgörande skall fattas av styrelsen. 6.3.5 Kostnadsberäkningar Nationalmuseets förvaltningskostnader uppgår enligt förslagsanslag för budgetåret 1972/73 till 8 406 000 kr. Museet har dessutom ett reservationsanslag om 850 000 kr. för underhåll och ökande av samlingar jämte ett reservationsanslag om 320 000 kr. för utställningar av nutida svensk konst i utlandet. De av nationalmuseet 1970 gjorda kostnadsberäkningarna för de båda från varandra skilda museerna redovisas i den nedan återgivna tablån. Förslaget om en delning förutsätter enligt MUS 65 endast begränsade personalförstärkningar. Härutöver kommer ett härav helt oberoende behov av personal för

Gemensamt 1970/71

Nationalmuseet

Moderna museet

3 640 000 16 000

3 100 000 14 000

1 260 000 4 000

27 000 945 000 251 000 864 000

24 000 850 000 210 000 713 500

7 000 95 000 85 000 290 500

210 000

300 000

300 000

8 000

8 000

Förvaltningskostnader Utgifter 1. Avlöningar 2. Sjukvård, förslagsvis 3. Reseersättningar därav för utrikes resor högst 5 000 4. Lokalkostnader, förslagsvis 5. Expenser, förslagsvis 6. Lönekostnadspålägg, förslagsvis 7. Utställningar, film och konsertverksamhet, förslagsvis 8. Bidrag till Årsbok för svenska statens konstsamlingar

—

Summa kr.

5 961 000

5 219 500

Uppbördsmedel 9. Tavelkonservering 10. Ersättning för värme och belysning i uthyrda lägenheter

20 000

20 000

1 000

500 Nettoutgift kr.

5 940 000

5 199 000

2 041 000

805 000 320 000

410 000 —

430 000 320 000

7 065 000

5 609 000

2 791 000

Underhåll och ökande av samlingarna m. m. Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

2 041 500

—

SOU 1973: 5

verksamheten inom nationalmuseets konserveringsanstalt. För nationalmuseets del stannar den reella personalökningen vid två tekniker/biträdestjänster. Den minskning av arbetsuppgifterna vid avdelningen för teckning och grafik och avdelningen för konsthantverk, som blir en följd av delningen, uppväges av behovet av en vetenskapligt utbildad kraft vid konserveringsanstalten. Moderna museet föreslås på grund av verksamhetens vidgade omfattning erhålla två nya intendenttjänster samt två övriga tjänster. Den totala personalökning MUS 65 föreslår i samband med omorganisationen av nationalmuseet och moderna museet innebär 6 nya tjänster till en sammanlagd årlig kostnad av omkring 320 000 kr. vartill kommer styrelsearvoden om tillsammans 50 000 kr. Anslaget för underhåll och ökande av samlingarna förutsattes i samband med omorganisationen komma att delas i enlighet med de proportioner det f. n. disponeras av nationalmuseet resp. moderna museet. Medlen för utställningar av nutida svensk konst i utlandet berörs ej av förslaget om en delning av nationalmuseet och moderna museet.

6.4 Livrustkammaren, och Skoklosters slott

Hallwylska

museet

6.4.1 Livrustkammaren Livrustkammaren som enligt kungl. brev den 1 oktober 1919 och ämbetsskrivelse den 15 mars 1946 tillhör centralmuseerna omfattar främst samlingar av föremål, som tillhört den forna arsenalen, de kungl. livrust-, kläd- och skattkamrarna samt hovstallet jämte andra föremål av jämförbart slag, främst med personhistorisk anknytning. Det rikt sammansatta materialet har till största delen karaktär av konsthantverk. Det kan sägas belysa hovets och stormännens miljö fr. o. m. nya tidens början. 1500talet är representerat med vapen, rustningar och munderingar samt fanor m. m. KollekSOU 1973:5

tionerna från 1600-talet består till icke ringa del av föremål ur de kungl. klädkamrarna. Av de dräkter som i övrigt ingår i samlingarna tillhör huvuddelen tiden efter 1730. Nutidsmaterialet spelar i livrustkammarens samlingar en underordnad roll. Den starkt begränsade accessionen består huvudsakligen av förvärv, som kompletterar det äldre materialet. Antalet inventarieförda objekt uppgår till 17 900. Den totala mängden skilda föremål och delar av sammansatta föremål är dock väsentligt större. Styrelse för livrustkammaren är nordiska museets nämnd. Institutionens personal består av en chef jämte två intendenter samt assistenter och biträden. Det sammanlagda antalet med av ordinarie medel avlönade medarbetare uppgår till 23 personer. Livrustkammarens material kräver förhållandevis stora insatser i form av vård och konserveringsarbete. Vapnen behöver regelbunden tillsyn för att skador på metall och trä skall motverkas. Det textila materialet vilket bildar en betydande del av samlingarna, fordrar en arbetskrävande konservering och renhållning för att bevaras. Livrustkammaren har sedan gammalt varit utrustad med särskilda resurser för samlingarnas konservering och vård. Den nuvarande med direkta konserveringsuppgifter verksamma personalen består av en konservator, en livrustmästare och biträden på stat samt ett ytterligare antal tillfälligt anställda konserveringsbiträden för uppdragsverksamhet. Anslaget för livrustkammarens verksamhet är för budgetåret 1972/73 beräknat till 1 169 000 kr. Livrustkammaren har sina lokaler i nordiska museets byggnad samt i ett annex. Genom beslut den 9 april 1970 har Kungl. Maj:t bemyndigat byggnadsstyrelsen att projektera nya utrymmen för livrustkammaren i Stockholms slott fram till och med bygghandlingar. Detta arbete är avslutat och byggnadsstyrelsen har underställt frågan om igångsättning Kungl. Maj:ts prövning och avgörande. I sina petita för budgetåret 1971/72 har livrustkammaren i förslag till långtidsbudget beräknat vissa personalförstärkningar som 133

direkt följd av att institutionen flyttar. I övrigt har man dock i stort sett räknat med oförändrade ambitionsnivåer, frånsett vissa resursökningar för utställningsverksamhet m. m. Ett antal uppgifter såsom entrébevakning, katalog- och trycksaksförsäljning, annonsering, kameral tjänst, viss biblioteksservice och den huvudsakliga delen av undervisningsverksamheten handhas för närvarande för livrustkammarens del av nordiska museet. I och med att samlokaliseringen upphör, behöver dessa uppgifter inrymmas i livrustkammarens eget arbete. Härför fordras en arbetskraftsförstärkning omfattande personal för undervisnings- och utställningsarbete (en förste intendent, en amanuens), bibliotekstjänst (en halv tjänst som bibliotekarie), bokförings- och kassatjänst (kamrerare, kansliskrivare), bevaknings- och magasintjänst (två och en halv tjänst som museivakter). Den erforderliga anslagsökningen inkl. bevakning genom bevakningsfirma har beräknats till 375 000 kr. Samtidigt har en höjning av omkostnadsmedlen beräknats med 93 000 kr.

6.4.2 Hallwylska museet Makarna Walther och Wilhelmina von Hallwyl skänkte år 1920 fastigheten Hamngatan 4 i Stockholm, det så kallade Hallwylska palatset, jämte häri befintligt lösöre till staten. Hallwylska palatset är uppfört under åren 1893—1898 efter ritningar av I. G. Clason. Inventarierna består av omkring 50 000 föremål: tavlor, konsthantverk, vapen samt bibliotek och arkiv. De bildar jämte byggnaden ett slutet helt; någon accession förekommer ej. Materialet är registrerat i en utförlig, i tryck utgiven katalog. Verksamheten vid museet består i vård och tillsyn av samlingar samt i en under de senare åren ökande utåtriktad verksamhet. Museet anordnar kvällsvisningar för organisationer samt musik- och teaterevenemang. Den utåtriktade verksamheten får sin karaktär av att besökarna i museet till största delen måste hållas samman i grupper, som leds av guider. 134

Museets personal består av en heltidsanställd föreståndare samt av timavlönad extra personal för visningar, skrivarbete m. m. Museet står under ledning av en direktion, vilken enligt makarna Hallwyls gåvobrev skall bestå av tre personer, av vilka minst en bör äga framstående insikter inom det konsthistoriska facket och minst en vara utbildad museiman. För museet gäller i ämbetsskrivelse till direktionen för Hallwylska museet den 28 juni 1968 fastställda stadgar. Museifastigheten förvaltas sedan budgetåret 1969/70 av byggnadsstyrelsen och tillhör byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond. Hallwylska museet har för budgetåret 1972/73 av Kungl. Maj:t tilldelats ett bidrag om högst 245 000 kr. Museets inkomster beräknades för 1971 till ca 131000 kr, varav 48 000 kr från den Hallwylska donationsfonden. Genom beslut den 29 juni 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt direktionen för Hallwylska museet att verkställa en översyn av museets organisation och ekonomiska ställning m. m. Direktionen överlämnade den 29 april 1967 en skrivelse med utredning rörande museets framtida organisation och verksamhet. Enligt denna borde museet, som föreslogs få en intensifierad publik verksamhet, anknytas till nationalmuseet. Härvid skulle överintendenten och chefen för nationalmuseet tillika vara chef för Hallwylska museet. Hallwylska museets tjänster skulle uppföras på nationalmuseets personalförteckning och avlönas över nationalmuseets anslag. Hallwylska museets personal föreslogs böra bestå av en förste intendent, en amanuens samt tre biträden. Det fondkapital som tillhör Hallwylska museet skulle tillföras statskassan. Trots att förslaget skulle medföra avvikelser från donatorernas föreskrifter rörande museets ställning och förvaltning, ansågs det av direktionen bäst gagna donatorernas önskemål. 1965 års musei- och utställningssakkunniga har i skrivelse den 31 augusti 1968 med yttrande över direktionens förslag framhållit museets obestridliga värde som monument över sin tid samt konstaterat, att det bör bevaras i ursprungligt skick. De sakSOU 1973:5

kunniga tillstyrkte även direktionens förslag till sådana åtgärder, som var avsedda att aktivera museet. Man uttryckte dock tvekan inför förslaget att museet skulle anslutas till nationalmuseet.

6.4.3 Skoklosters slott År 1967 övertog staten det i nuvarande Håbo kommun i Uppsala län belägna Skoklosters slott jämte tillhöriga inventarier. Skoklosters slott uppfördes av fältherren Karl Gustaf Wrangel 1654—1667. Det blev tillsammans med den därtill hörande lösegendomen fideikommiss genom testamentariskt förordnande år 1701 av dåvarande ägaren grevinnan Juliana Margareta Brahe. Den siste innehavaren av detta fideikommiss var friherre Rutger von Essen, som genom försäljning överlät slottet och dess inventarier till staten. Slottsbyggnadens ursprungliga karaktär är beträffande såväl interiör som exteriör synnerligen väl bevarad. Det rikhaltiga beståndet av föremål omfattar förutom konsthantverk, möbler och annan inredning även särskilt viktiga samlingar, främst av vapen och böcker. Härtill kommer det i riksarkivet deponerade Skoklosterarkivet. Ansvaret för verksamheten vid slottet uppdrogs i samband med statens förvärv åt en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse med företrädare för bland annat arkiv-, biblioteksoch museiväsen. Dess arbete inleddes med att förbereda statens övertagande av egendomen, varefter planering av verksamheten påbörjades. En första uppgift var att inleda en inventering och registrering av samlingarna. Samtidigt härmed organiserades en verksamhet med visningar för allmänheten. I viss utsträckning har också utställningar framställts, bland annat i samarbete med riksutställningar. Sedan en plan utarbetats för samlingarnas underhåll, påbörjades konservering av sådana objekt som var i särskilt behov av vårdåtgärder. Arbetet har bedrivits med hjälp av en personal, som sedan budgetåret 1969/70 bestått av 11 anställda, samtliga arvodesförSOU 1973:5

ordnade. För visningarna anlitas extra arbetskraft. I stor utsträckning har experter tillkallats som rådgivare för katalogisering. Såsom tidigare redovisats, s. 71 ff., har styrelsen i samarbete med MUS 65 bedrivit ett utvecklingsarbete inom registreringsområdet. Detta har letts av en av utredningens experter. För konserveringen av föremål har uppdrag lämnats till statliga centralmuseer samt i betydande omfattning till institutet för materialkunskap vid konsthögskolan. Anslaget för verksamheten vid Skoklosters slott är för budgetåret 1972/73 beräknat till 1 231 000 kr. För konserveringsarbeten har styrelsen vid olika tillfällen erhållit anslag av lotterimedel, sammanlagt ca 2 milj. kr. Fastighetsförvaltande myndighet för Skoklosters slott är byggnadsstyrelsen, som för restaurering av slottet och tillhörande byggnader disponerar 6 milj. kr. Styrelsen för Skoklosters slott har jämlikt regleringsbrev den 30 juni 1967 haft att i samråd med 1965 års musei- och utställningssakkunniga utreda frågan om hur verksamheten vid slottet på längre sikt skall ordnas. I enlighet härmed framlade styrelsen den 16 december 1971 i skrivelse till utbildningsdepartementet ett förslag till organisation. Genom beslut den 14 januari 1972 förordnade Kungl. Maj:t, att förslaget skulle överlämnas till 1965 års musei- och utställningssakkunniga för att tagas under övervägande vid det åt de sakkunniga givna uppdraget. Skoklosterstyrelsen utgick i sina förslag från förutsättningarna, att samlingarna skall förbli odelade och ges museal vård samt göras tillgängliga för allmänhet och forskning. I frågan om förutsättningarna för verksamheten anförde styrelsen vidare, att föremålsbeståndet sett ur underhållssynpunkt är heterogent. Det kräver insatser av expertis representerande konst-, kultur-, byggnadsoch vapenområdet samt biblioteks- och arkivväsendet. De arbetsvolymer som erfordras för underhållet av samlingarna, ansågs därtill vara alltför små för att motivera anställning av egen vetenskaplig personal representerande de behövliga specialområdena. 135

Styrelsen för Skoklosters slott framhöll i kloster. Fasta tjänster borde inrättas enbart frågan om den framtida verksamheten, att för vård, visningar och forskarservice. För en ytterligare aktivering av visningsverksam- dessa uppgifter beräknade styrelsen, att fölhet och forskarservice vid Skokloster är an- jande tjänster skulle vara erforderliga: en gelägen. Visningarna ansågs behöva kom- tjänst som museidirektör, en som amanuens, pletteras med tillfälliga utställningar. Med en som slottsfogde och en som vakt. Häruthänsyn till forskningens behov bedömdes över skulle under sommarhalvåret tillfällig det vara av vikt, att registreringsarbetet full- arbetskraft för visningar anställas efter beföljes samt att katalogprodukter framarbetas. hov. För den fortsatta vetenskapliga verkViss katalogproduktion och forskarservice samheten, vilken styrelsen bedömde skulle ansågs emellertid kunna bedrivas mer ratio- komma att bli av växlande omfattning, förenellt vid större arbetsvolymer. Som ett pro- slogs den framtida Skoklosterorganisationen blem med hänsyn till personalfrågorna ha att stödja sig på de lärda verken och framhölls den säsongvisa variationen i vis- universiteten. Även för administrativa uppgifter skulle Skokloster erhålla biträde från ningsverksamhetens storlek och intensitet. Styrelsen fann att uppenbara fördelar står de lärda verken. Till styrelsens förfogande att vinna i en organisationsform, i vilken borde ställas medel för ersättningar till de verksamheten vid slottet knytes till ett av organ, från vilka service erhålles. centralmuseerna. I övervägandena rörande Kostnaden för verksamheten inom den av en sådan organisation prövades möjligheter- styrelsen för Skoklosters slott föreslagna orna av en anknytning till ettdera av de tre ganisationen beräknades komma att uppgå museerna livrustkammaren, nationalmuseet till omkring 950 000 kr per år. och Nordiska museet. Särskilt bedömdes Styrelsens förslag biträddes av sex av dess därvid de båda senare vara av intresse. Att nio ledamöter. De övriga reserverade sig infoga Skokloster i ett av de nämnda mu- och framförde ett eget förslag. seernas organisation ansågs dock kunna Reservanterna framhöll att verksamheten medföra risk för att tyngdpunkten i verk- behöver präglas av en mer medveten satssamheten kommer att förskjutas till de äm- ning på den utåtriktade sidan. Utöver de nesområden det större museet företräder, rutinmässiga visningarna fordrades en diffemedan arbetet på övriga områden blir åsidorentierad aktivitet, vilken borde rymma även satt. kvalificerade utställningsprojekt liksom skilStyrelsen föreslog att den rådande orga- da slag av evenemang i övrigt. För att nisationen, enligt vilken Skokloster bildar olika publikgrupper på ett meningsfyllt sätt en självständig enhet under en styrelse, som skall kunna tillgodogöra sig de möjligheterär direkt underställd Kungl. Maj:t, skulle till kunskap och inlevelse, som ligger i slotbibehållas. Riksarkivet föreslogs även fort- tets samlingar, krävs speciella arbetsinsatser. sättningsvis ha hand om förvaltningen av Också beträffande den till forskningen rikSkoklosterarkivet. Rörande förvaltningen av tade verksamheten ansåg reservanterna, att byggnaden föreslogs, att denna skulle ligga styrelsens förslag var otillräckligt. Skokloskvar hos byggnadsstyrelsen. tersamlingarna har, påvisades det, ett speSedan registreringen av samlingarna av- ciellt dokumentariskt värde, som sammanslutats, vilket beräknas ske under första hälf- hänger med materialets arkivaliskt fastlagda ten av 1970-talet, kommer Skokloster att proveniens. Reservanternas mening rörande äga ett i jämförelse med andra svenska mu- samlingarnas vård avvek likaledes från den seisamlingar för olika slag av forskning ena- i styrelsens förslag redovisade uppfattningen. stående grundmaterial i form av en modernt Majoritetsförslaget ansågs ha sin främsta upplagd, utförlig katalog. Enligt styrelsens svaghet i att verksamheten vid Skokloster mening skulle det mot denna bakgrund inte för viktiga ordinarie funktioner görs beroenvara realistiskt att bygga upp en särskild de av utifrån hämtad service. Förslaget att vetenskaplig personalorganisation vid Sko- från främmande institutioner söka medver136

SOU 1973:5

kan i uppgifter, som ligger inom ramen för det kontinuerliga arbetet, betecknades som orealistiskt. Arbetsbelastningen vid de institutioner, från vilka Skokloster skulle erhålla service, är av sådan storlek, att den skulle komma att utgöra ett allvarligt hinder för dessa att i erforderlig utsträckning ställa personal till förfogande. I synnerhet skulle biblioteket, med dess för lärdomshistorisk forskning värdefulla material, härigenom komma att få en ogynnsam ställning. Det av reservanterna utarbetade förslaget tog sikte på en verksamhet i oförändrad skala. Organisatoriskt borde Skoklosters slott inlemmas i en med livrustkammaren och Hallwylska museet gemensam museiförvaltning. I sin motivering härför påvisade reservanterna de nära överensstämmelserna mellan dessa museers samlingar, möjligheterna till effektiv drift samt fördelen av en för ett betydande musealt ämnesområde samlad sakkunnig personal. Den genom en fusion av de tre nämnda museerna bildade museienheten borde ha följande avdelningar: en vetenskaplig avdelning, en museiavdelning och en administrativ avdelning. I den vetenskapliga avdelningens uppgifter föreslogs ingå forskarservice samt produktion av kataloger, register, handböcker och broschyrer. Museiavdelningen avsågs ansvara för underhållet av samlingarna samt för visnings- och skyddsverksamhet. Den administrativa avdelningen borde ha att svara för personaladministration och löpande tillsyn av byggnader. Den årliga medelsförbrukningen för driften av den nya museiförvaltningen beräknades till ett sammanlagt belopp motsvarande summan av kostnaderna för verksamheten vid de tre nuvarande museerna. I ett yttrande den 2 november 1971 till styrelsen för Skoklosters slott framhöll den vid slottet verksamma personalen, att starka skäl talar för ett autonomt Skokloster. En integrering med Nordiska museet skulle dock vara förenlig med den framtida skötseln och presentationen av Skokloster som helhetsmiljö. I valet mellan de båda av styrelsen och reservanterna framlagda förslagen förordades det senare. Reservanterna SOU 1973:5

ansågs ha valt en lämplig ambitionsnivå och deras förslag innebära möjligheter att uppnå denna nivå. Vid utarbetandet av sina förslag till framtida organisation har styrelsen för Skoklosters slott haft att samråda med MUS 65, som vid överläggningar med styrelsen redovisat sina bedömningar i frågan om den ställning Skoklosters slott borde ges. I september 1971 överlämnade styrelsen sitt förslag jämte reservanternas skrivelse till MUS 65. I yttrande häröver den 27 oktober 1971 anförde de sakkunniga, att de ej kunde tillstyrka styrelsens förslag utan för sin del måste uttala sitt stöd för reservanternas linje.

6.4.4 Förslag om gemensam organisation Direktionen för Hallwylska museet har i den ovan refererade utredningen framhållit, att detta museum för att få betydelse som levande kulturinstitution måste aktivera de tillgångar det förvaltar. Bland annat behöver specialutställningar göras, i vilka det egna beståndet ges ny belysning genom konfrontation med material utifrån eller genom bild- och textkommentarer. Också i Skoklosterstyrelsens förslag angående verksamheten vid Skoklosters slott omnämnes möjligheten att med tillfälliga utställningar komplettera visningarna i slottet. Större betydelse tillmätes emellertid specialutställningarna i den till styrelsens förslag gjorda reservationen. I denna framhölls att en differentierad aktivitet behöver komma till stånd, utöver de rutinmässiga visningarna. Genom olika specialarrangemang borde man sålunda söka sätta Skoklosters speciella högreståndsmiljö i sin rätta relation till samhällsutvecklingen fram till nutid, ej minst i relation till levnadsvillkoren för befolkningen i dess helhet. Som framgår härav råder en nära överensstämmelse mellan den syn på målen för den utåtriktade verksamheten, som anförts för vardera Hallwylska museet och Skoklosters slott. Särskilt Hallwylska museets direktion och reservanterna till Skoklosterstyrelsens förslag ställer krav på en hög ambitionsnivå för den utåtriktade verksamheten. Det kan 137

även konstateras, hur man såväl för Hall- räkna med ett tämligen stort behov av perwylska museets som för Skoklosters del be- sonal för uppgiften. Särskilt synes det textila tonar behovet av arbetsinsatser på publik- material, som tillhör museet, erfordra stora ackvisitionens område, bland annat i fråga direkta insatser i fråga om konservering. om reklam och uppsökande verksamhet. Utredningarna angående Hallwylska muDe sakkunniga delar den syn som beträf- seet och Skoklosters slott demonstrerar tydfande den utåtriktade aktiviteten kommit till ligt, vilka svårigheter som möter, om dessa uttryck i de här refererade förslagen och enheter skall bevaras som fristående organibetraktar det som värdefullt att intensiv, sationer. Direktionen för Hallwylska museet differentierad verksamhet, bland annat med anför sålunda att detta museum på längre inslag av specialutställningar kan bedrivas sikt kan bli funktionsdugligt endast under vid de båda museerna. förutsättningen, att det underställes ett statFör den vetenskapliga verksamheten, lik- ligt centralmuseum. Styrelsen för Skoklossom för vården av samlingarna vid Skoklos- ters slott påvisar också hur vissa verksamters slott har styrelsen för Skoklosters slott hetsgrenar är för små för att kunna ge ari sitt förslag ansett att någon fast anställd betsunderlag för egen personal. Man förepersonal ej erfordras. MUS 65 vill på denna slår emellertid att verksamheten skall bedripunkt ansluta sig till reservanternas syn och vas inom ramen för en egen organisation framhålla att samlingarna på grund av sitt och räknar därvid med att kunna erhålla höga vetenskapliga värde bör bearbetas plan- service i betydande omfattning för flera enligt och med hjälp av särskild personal, viktiga uppgifter inom det ordinarie arbetet. ett arbete som inte kan betraktas som av- MUS 65 delar reservanternas bedömning slutat i och med att den nu pågående kata- rörande svårigheten att denna väg lösa prologiseringen genomförts. Även för vården blemet att erhålla tillfredsställande arbetsfordras i likhet med vad som anförts i re- kraftsresurser vid Skokloster. Särskilt bör servationsförslaget en regelbunden aktivitet, därvid understrykas det av reservanterna för vars ledning och planläggning en inom anförda behovet att ge biblioteket en ställden egna organisationen verksam vetenskap- ning, som svarar mot dess betydelse. lig sakkunskap är oundgängligen nödvändig. I likhet med vad Hallwylska museets diI det för Hallwylska museet utarbetade för- rektion och reservanterna till det av styrelsen slaget berörs frågan om verksamheten vid för Skoklosters slott avgivna förslaget anfört samlingarna mer översiktligt. Dessa sam- rörande vederbörande institutioners organilingar har tidigare blivit föremål för grund- sation, finner MUS 65 det otvivelaktigt mest lig vetenskaplig bearbetning och publicerats rationellt, att dessa båda museienheter ani en utförlig katalog, delvis efter principer slutes till lämpligt större organ. Den för som bör betraktas som förebildliga för ka- Hallwylska museet föreslagna anslutningen talogiseringen av samlingarna vid Skokloster. till nationalmuseet kan med tanke på mateMUS 65 anser det vara angeläget att det vid rialets karakterisering som konst och konstHallwylska museet kan erbjudas en fullgod hantverk synas naturlig. Med hänsyn till att forskarservice. En viss fortsatt forskning Hallwylska museet rymmer ett material av med de Hallwylska samlingarna som objekt företrädesvis kulturhistoriskt intresse måste är också behövlig, om den utåtriktade verk- dock det lämpliga häri sättas i fråga. samheten skall kunna grundas på en aktuell, I de överväganden de sakkunniga haft att saklig kännedom om detta material. I fråga göra rörande Hallwylska museet och Skoom föremålsvården har direktionen i sitt klosters slott har det betraktats som väsentförslag ej räknat med större behov än som ligt, att vart och ett av dessa bevarar sin skulle kunna ställas till förfogande av natio- självständiga prägel och egenart. Samtidigt nalmuseet. Den nuvarande erfarenheten av har det å andra sidan framstått som uppenbetydelsen av en regelbunden tillsyn gör bart, att verksamheterna ej kan drivas ratiodock, att man för dessa samlingars del bör nellt annat än inom en större organisation. 138

SOU 1973:5

Hallwylska museet och Skoklosters slott upp- seienheterna skulle den emellertid bilda en visar i flera avseenden grundläggande över- organisation, som erbjuder underlag för en ensstämmelser. De bildar slutna kulturhisto- differentierad och med hänsyn till behovet riska miljöer med samlingar utan fortsatt av sakkunskap inom skilda områden lämpaccession. Materialet har stora likheter och ligt sammansatt personal. Nedan framlägges ställer i huvudsak samma krav på personal förslag om en ny museiorganisation beståför vård och tillsyn. Också de publika akti- ende av de nuvarande institutionerna livrustviteterna, till större delen bestående av vis- kammaren, Hallwylska museet och Skoklosningar kompletterade med enstaka utställ- ters slott. Detta förslag biträdes ej av ledaningar är helt jämförliga. Det framstår på moten Elof Jerdenius, som med reservation dessa grunder som angeläget att finna en häremot hänvisar till det av styrelsen för organisationsform, inom vilken båda dessa Skoklosters slott framlagda förslaget. MUS 65 har i annat sammanhang föremuseers behov kan tillgodoses. I viss mån bör man på längre sikt även beakta frågan slagit, att kulturhistoriska fastigheter, som om hur man skall få till stånd en organisa- inte utnyttjas för praktiska ändamål överfötion också för övriga museer av det slag, res i riksantikvarieämbetets förvaltning och vilket Hallwylska museet och Skoklosters uppföres på en särskild delfond av statens slott representerar. I och med de efterhand allmänna fastighetsfond (Kulturminnesvåralltmer minskade möjligheterna för enskilda den, sid. 119 f). Skoklosters slotts och Hallatt bevara större kulturhistoriska miljöer wylska museets byggnader bevaras tillsamomfattande byggnader och samlingar upp- mans med de där förvarade samlingarna på står ett krav på det allmänna att överta grund av sina särskilt stora kulturhistoriska ansvaret för dessa kulturvärden. I fråga om värden som rena minnesmärken med vetensärskilt värdefulla miljöer av riksintresse bör skaplig och kulturell funktion. Vård och undet vara en statlig uppgift att möjliggöra att derhåll bör här bedrivas med tillämpning av dessa bevaras och görs tillgängliga. Härvid strikt antikvariska principer. Det kan med kan särskilt framhållas statens ansvar för att hänsyn härtill komma att visa sig till fördel, de kulturhistoriska värden, som tillhör fidei- om ansvaret för byggnaderna åläggs riksankommissen ej skingras. I lagen om avveck- tikvarieämbetet. Det bör ankomma i första ling av fideikommissen behandlas frågan om hand på byggnadsstyrelsen att avgöra om kulturvärden i 17 §. Till förebyggande av att förvaltningen av dessa byggnader skall översamling av möbler, tavlor, böcker eller and- föras till riksantikvarieämbetet. Den föreslagna samorganisationen av de ra föremål av särskilt kulturhistoriskt värde erhåller försämrad vård, skingras eller bort- tre museienheterna och livrustkammarens flyttas, må konungen, när fideikommiss förläggning till Stockholms slott bör ge möjavvecklas förordna att samlingar skall mot ligheter att efterhand förverkliga vad de saklösen avstås till kronan eller kulturvårdande kunniga i yttrande den 8 december 1969 framhållit rörande livrustkammarens lokalinstitution, som konungen bestämmer. Styrelsen för Skoklosters slott har under fråga. En samordning mellan de olika musesin hittillsvarande verksamhet till stor del ala enheterna inom Stockholms slott borde kunnat falla tillbaka på den sakkunskap, eftersträvas. I första hand borde en gemenvilken representeras av personalen vid liv- sam publik service anordnas för livrustkamrustkammaren. Med hänsyn härtill har det maren och den 1970 installerade regalieutför de sakkunniga befunnits naturligt att ställningen i slottet. En framtida samordpröva möjligheterna att anknyta Skokloster ning av husgerådskammaren och livrustkamoch även Hallwylska museet till livrustkam- maren skulle ur museisynpunkt erbjuda efmaren. En sådan fusion ter sig särskilt ända- tersträvansvärda möjligheter till en ändamålsenlig, emedan livrustkammaren utgör målsenlig organisation för vård och bearen institution av icke alltför omfattande stor- betning av ett inom svensk kulturhistoria lek. Tillsammans med de båda övriga rau- centralt material. Genom tillkomsten av en SOU 1973:5

kring 35 anställda.1 Den samlade organisationen föreslås få en i förhållande härtill något ökad storlek. Bland tjänstemännen bör i första hand finnas företrädare för konst- och historievetenskaperna, idé- och lärdomshistoria samt etnologi. En avvägning har gjorts mellan önskemålet att knyta en flertalig personal till var och en av de i den föreslagna organisationen ingående enheterna och behovet att inom gemensamma avdelningar sammanföra en större del av personalen. De sakkunniga har därvid valt att rekommendera att till Hallwylska museet och Skoklosters slott endast knyta vissa tjänster, som fordras för säkerheten och det dagliga arbetet. Härigenom ges tillgång till större personalresurser, som när arbetet så kräver kan disponeras för koncentrerade insatser. För att så nära som möjligt motsvara de huvudsakliga verksamhetsgrenarna bör organisationen såsom även föreslagits i det ovan refererade reservationsförslaget vara uppdelad på en vetenskaplig avdelning och en museiavdelning. Därtill bör finnas en enhet för administrativa och kamerala uppgifter. Vid vardera Hallwylska museet och Skoklosters slott bör finnas en särskild tjänsteman för vissa med den lokala verksamheten förenade uppgifter.

sådan organisation skulle förutsättningar dessutom skapas för att stimulera allmänhetens intresse. Den skulle kunna ge underlag för en större pedagogiskt verksam personal, som i samarbete med de vetenskapliga tjänstemännen skulle ha till uppgift att bland annat utarbeta program för presentationen av de olika kungl. slotten med dess samlingar. Det skulle vara naturligt att senare till en organisation av denna art även knyta övriga slottssamlingar i statlig ägo, sålunda även inventarier som förvaltas av nationalmuseet. Jämte armémuseet besitter livrustkammaren ensam sakkunskap rörande konservering av vapen. Livrustkammaren har också den vid sidan av riksantikvarieämbetet och nordiska museet största textilkonserveringsateljén i landet. Det kom därför att falla på livrustkammaren att ansvara för konserveringen av en stor del av samlingarna vid Skoklosters slott med dess omfattande material av textilier och vapen. Man bör bygga vidare på livrustkammarens sålunda påbörjade utveckling som serviceorgan för konservering av vapen och vissa slag av textilier. Det textila material varom här är fråga består av rikt ornerade föremål representerande ett konsthantverk av ofta utpräglad statuskaraktär. Det är en typ av material med egna traditioner, i mycket skilda från huvuddelen av de materialkategorier, för vars vård å ena sidan riksantikvarieämbetet och å andra sidan nordiska museet har att svara. Vid beräkningen av den volym det nya museet kan få att emottaga för vård utöver i livrustkammaren, Hallwylska museet och Skoklosters slott ingående samlingar, har de sakkunniga kalkylerat med huvuddelen av nationalmuseets textila material jämte en mindre del av samlingar av textilt konsthantverk i andra svenska museisamlingar. Konservering av vapen till tjänst för övriga museer kan komma att bli aktuell endast i viss mindre omfattning. Museets uppdragsverksamhet torde ej komma att bli av sådan storlek, att den i sig kräver särskild ordinarie personal. Den nuvarande personalen vid de tre institutionerna uppgår till sammanlagt om-

140 Den vetenskapliga avdelningen Den vetenskapliga avdelningen skall svara för uppgifter rörande samlingarnas systematiska bearbetning samt för service till forskare. Till denna avdelning bör också verksamheten vid Skoklosters slotts och Hallwylska museets boksamlingar föras liksom arbetet vid Livrustkammarens vetenskapliga bibliotek. Till de för avdelningen under den närmast överskådliga framtiden mest angelägna och till omfånget största åliggandena kommer att höra de med Skoklostersamlingarnas publicering sammanhängande uppgifterna. Avdelningen för den vetenskapliga verksamheten föreslås rymma tre museitjänstemän. En av de härför erforderliga tjänsterna 1

Vid Skoklosters slott enbart arvodesanställda. SOU 1973:5

bör vara inrättad som amanuenstjänst i reglerad befordringsgång. Det är av synnerlig vikt att verksamheten vid de stora och kulturhistoriskt betydelsefulla bibliotekssamlingarna vid Skokloster kan bedrivas under ledning av en vetenskapligt och bibliotekstekniskt sakkunnig kraft. Samtidigt fordras att organisationen kan upprätthålla en effektiv biblioteksservice, såväl med hänsyn till det egna behovet som med tanke på den efterfrågan på bibliotekstjänst, som råder från utomstående bibliotek, övriga institutioner och enskilda. Vid livrustkammaren finns för närvarande en tjänst som biblioteksassistent. Till medarbetarna vid Skokloster har sedan 1967 hört en forskarutbildad kraft med särskild uppgift att svara för registreringen och ordnandet av biblioteket. Behovet av bibliotekspersonal för den nya organisationen beräknas till en bibliotekarie och två biblioteksassistenter. För skrivgöromål m. m. vid den vetenskapliga avdelningen beräknas ett behov av ett biträde. Museiavdelningen Såväl vid Hallwylska museet och Skoklosters slott som vid livrustkammaren bör bedrivas en intensiv och växlingsrik utåtriktad verksamhet. En till omfånget likaledes betydande uppgift består i de olika åtgärder, som fordras för materialets vård. Den utåtriktade verksamheten och föremålsvården bör åvila museiavdelningen. För utställningsarbete och för organiserandet av den publika aktiviteten i övrigt beräknas ett behov av minst två museimän. Samtidigt fordras för ledningen av konservering och föremålsvård två ämnesteoretiskt väl orienterade experter, en inom textil- och en inom vapenhistoria. Vid avdelningen behövs en amanuenstjänst, som utnyttjas växelvis för anställning av aspiranter med sikte på arbete inom den publika och den konserveringstekniska sektorn. Inför de pågående nyuppsättningarna av livrustkammaren i Stockholms slott fordras speciella iståndsättningsåtgärder, särskilt i frågan om beståendet av praktkarosser. Livrustkammaren har beräknat kostnaderna härför, inklusive anställning av extra perSOU 1973:5

sonal, till sammanlagt 500 000 kr. Någon personalökning av permanent karaktär med hänsyn till livrustkammarens och dess samlingars speciella behov torde dock icke vara erforderlig. Eftersläpningar råder visserligen inom textilvården. För att avveckla dessa behövs emellertid endast en mindre varaktig ökning av extra personal. Beträffande vården av det i Skoklostersamlingarna ingående materialet av konsthantverk, företrädesvis textilier och vapen, konstateras, att de villkor, under vilka dessa samlingar förvaras, gör att en skärpt och fortlöpande tillsyn av materialets kondition och därmed förenade vårdarbeten är nödvändiga. Arbetskraft för den kontinuerliga tillsynen och vården kan beräknas till en heltidsanställd konservator vid rustkamrarna, en halv årsarbetskraft för träföremål samt en fjärdedels årsarbetskraft för dräkt- och textilsamlingarna. För att genomföra konservering av Skoklosters slotts omfattande samlingar, vilka före år 1967 endast erhållit begränsat underhåll, fordras fortsatta större arbetsinsatser. Dessa har emellertid karaktären av ett tidsbegränsat ehuru långsiktigt projekt. På grundval av styrelsens för Skoklosters slotts beräkningar kan kostnaderna för den återstående delen av detta uppskattas till 5 000 000 kr. Arbetena bör liksom för närvarande dock vara fördelade på olika sakkunniga museer: dels det nya organ i vilket Skokloster föreslås ingå, dels andra institutioner. Inom den egna organisationen bör arbetet bedrivas med hjälp av extra arbetskraft. En viss ökad belastning av den ordinarie personalens arbete måste dock förutses. Konservering för Skoklostersamlingarnas del vid andra institutioner bör ske i form av uppdrag. Hallwylska museets material av konst- och konsthantverk ställer omfattande krav på regelbunden vård och tillsyn. Detta har under lång tid stått utan mer ingående vårdinsatser, varför framför allt de textila föremålen fordrar betydande åtgärder. Utom av speciell sakkunskap för ledningen av arbetet med samlingarnas vård måste man räkna med ett behov av direkta arbetsinsatser i form av tillsyn, rengöring och reparation. Dessa bör uppskattas till minst en 141

fjärdedels årsarbetskraft för textilsamlingarna och viss arbetskraft för möbler och övriga konsthantverksföremål. Dessutom bör medel finnas till förfogande för vården av tavelsamlingarna. Det sammanlagda behovet av personal för vårdtekniska uppgifter inom museiavdelningen är för vapen två konservatorer (rustmästare), för textilier en hel- och en halvtidsanställd konservator samt ett konserveringsbiträde och för träföremål en heltidsanställd konservator. Organisationen beräknas för fotograferingar och fotografiskt laboratoriearbete ha ett behov av en fotograf jämte medhjälpare till denne. För utställningsgöromål samt för tekniska uppgifter i övrigt fordras två hantverkare. Vid museiavdelningen bör för skrivgöromål, handräckningsarbete inom konservering och för andra sysslor finnas två kvalificerade biträden och två övriga biträden. Antalet vakter har med hänsyn till de i de olika organisationerna ingående enheterna beräknats till sammanlagt 12. Kansli m. m. Organisationen föreslås för löpande administrativa och kamerala uppgifter betjänas av ett kansli med en kanslist och en bokhållare. Hallwylska museet och Skoklosters slott bör stå under omedelbar uppsikt vart och ett av en särskilt ansvarig tjänsteman, vilken som främsta åliggande skall svara för att ordning och säkerhet upprätthålles med avseende på byggnaderna och de där förvarande samlingarna. Dessa tjänstemän skall även ha att tillse att visningsverksamheten och övrig service till allmänheten på respektive platser fungerar i överensstämmelse med de av ledningen givna direktiven. De skall härtill föra kassarapporter över bl. a. entrémedel samt svara för inköpen av förbrukningsmateriel vid de båda lokala enheterna. De skall dessutom på platsen företräda organisationen bland annat i dess kontakter utåt. Med hänsyn till uppgifternas natur bör dessa båda tjänstemän sortera direkt under organisationens chef. För kansliet och för de båda vid Hall142

wylska museet och Skoklosters slott stationerade tjänstemännens behov av skrivarbetskraft beräknas två biträden, varav ett kvalificerat. Ledning Hallwylska museet står under ledning av en direktion och Skoklosters slott av en styrelse. Som styrelse för livrustkammaren fungerar nordiska museets nämnd. Hallwylska museet förestås av en förste intendent och livrustkammaren av en chef. Vid Skoklosters slott har ledningen av den löpande verksamheten hittills åvilat en inom styrelsen utsedd verkställande ledamot. Den gemensamma organisationen föreslås i enlighet med MUS 65:s allmänna uppfattning rörande museernas administration få en lekmannastyrelse. Till museiledningen bör därtill höra en chef. Kostnader De sammanlagda anslagen för Hallwylska museet, livrustkammaren och Skoklosters slott uppgår för budgetåret 1972/73 till (245 0 0 0 + 1 169 0 0 0 + 1 231 000) 2 645 000 kr. Den förordade sammanslagningen kan i och för sig genomföras utan ökade kostnader för statsverkets del. I samband med att en omorganisation genomföres bör emellertid en översyn av personalorganisationen göras. Ovan har därför föreslagits en organisation som utom av en chef skall bestå av två avdelningar och ett kansli m. m., sammanlagt omfattande 38 tjänster. Denna personal beräknas dra en lönekostnad, inklusive lönekostnadspålägg på omkring 1 800 000 kr. (1973 års löner). Särskilda medel fordras dessutom för utredningar och uppdrag på konsultbasis, beräknade till 50 000 kr. Därjämte bör beräknas medel för styrelsearvoden med 60 000 kr. Årskostnaderna för sjukvård kan uppskattas till 10 000 kr. Reseersättningarna kommer att bli förhållandevis höga med hänsyn till omfattningen av verksamheten utanför Stockholm vid Skokloster. De beräknas till 30 000 ler. Lokalkostnaderna uppgår vid de tre organisationerna för närvarande till följande belopp: SOU 1973: 5

Hallwylska museet 176 000 kr. (enbart hyror), Livrustkammaren 236 000 kr. och Skoklosters slott 569 000 kr. Med hänsyn till Livrustkammarens flyttning till nya lokaler i Stockholms slott bör preliminärt beräknas en ökning med 100 000 kr. Ett högre belopp kan dock i realiteten visa sig bli erforderligt härför, sedan närmare beräkningar utförts av byggnadsstyrelsen. Anslagsposten expenser bör uppgå till 175 000 kr. Organisationen bör ha en jämförelsevis omfattande utställningsverksamhet. Härför bör beräknas ett belopp om 75 000 kr. En sammanställning av de redovisade kostnadsberäkningarna ger nedanstående totalkostnad för den nya organisationen. 1 000-tals kronor Egna tjänstemän Arvoden m. m. Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader Expenser Utställningar

1 800 75 10 30 1 081 175 75 3 246

För att göra en rättvisande jämförelse av kostnadsökningen gentemot nuvarande organisation bör beaktas de kostnader som är förenade med att livrustkammaren flyttar från nordiska museet. Livrustkammaren behöver i samband därmed egna resurser för uppgifter vilka för närvarande bestrids av nordiska museet, i första hand undervisning och kamerala uppgifter. Härtill kommer ökade lokalkostnader för livrustkammarens del. Dessa kostnader är ej beroende av de sakkunnigas förslag. Den totala kostnadsökningen, vilken uppgår till omkring 600 000 kr. per år, kan bedömas vara i stort sett densamma, som skulle bli en följd av kostnaderna vid oförändrad ambitionsnivå, om de tre institutionerna bibehålls som skilda enheter. Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1974. Den beräknade kostnadsökningen om 600 000 kr. bör möjliggöras genom anslagsökningar fördelade på budgetåren 1974/75 och 1975/76. SOU 1973:5

6.5 Naturhistoriska

riksmuseet

6.5.1 Nuvarande organisation Naturhistoriska riksmuseet är det statliga centralmuseet för naturhistorisk verksamhet. Dess arbetsområde täcker flertalet olika grenar av biologin, liksom även vissa sektorer av geologin. Riksmuseet har en fast personal omfattande 86 anställda. Anslaget för förvaltningskostnader är för budgetåret 1972/ 73 beräknat till 7 502 000 kronor. 1959 tillkallades sakkunniga för att inom dåvarande ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande naturhistoriska riksmuseets ställning i förhållande till Stockholms universitet. Utredningen antog namnet riksmuseiutredningen. Den framlade i november 1962 sina förslag i ett betänkande kallat Naturhistoriska riksmuseets framtida ställning och organisation (Stencil E 1962: 2). De för utredningen givna direktiven upptog spörsmål rörande museets ställning i förhållande till dels Vetenskapsakademien, dels Stockholms universitet. De tog även upp frågan om en samordning vid planeringen av museets tillbyggnad med projekteringen för universitetets nybyggnader. Kunskapsspridningen i det allmänna bildningsarbetets intresse betecknades som en museiuppgift av central betydelse, vilken borde stimuleras och utvecklas. Riksmuseiutredningen ansåg, att den vid museet bedrivna forskningen skedde under betingelser, som var otillfredsställande. En mer gynnsam forskningsmiljö borde därför eftersträvas. Utredningen fastställde också, att det rådde brister ifråga om utställningsverksamheten. Riksmuseiutredningen framlade två alternativa förslag till lösningar. Enligt det första av dessa borde museet bibehållas som fristående institution för insamling, forskning och utställningsverksamhet. Det andra alternativet syftade till att museets forskningsarbete helt skulle inlemmas i universitetsorganisationen. Utredningen förordade, att Vetenskapsakademiens inseende över riksmuseet skulle upphöra och att insamlingsoch forskningsverksamheten jämte service 143

till forskare skulle överföras till Stockholms avdelningens resurser». Avdelningen som universitet. Därvid skulle arbetet vid mu- även skulle omfatta museets administrativa seets huvudsamlingar och vid universitetens enhet föreslogs budgetåret 1965/66 få fölinstitutioner inom motsvarande ämnen sam- jande nya tjänster: en tjänst som museidirekordnas. Museets sju tjänster som professor tör i Bo 3, en tjänst som museilektor i Ao och avdelningsföreståndare skulle jämte öv- 27, en tjänst som byrådirektör i Ae 25, en rig forskarpersonal uppföras på universitetets tjänst som kamrerare i Ae 19 samt en tjänst stat. Utställningsverksamhet och övrig ser- som kanslibiträde i Ae 7. Även teknisk pervice för allmänheten skulle bedrivas inom sonal samt biträdes- och vaktmästarpersonal, ramen för en särskild organisation. sammanlagt elva tjänster, borde tillföras avÖvervägande antalet remissinstanser för- delningen. För arvoden till expertis inom ordade emellertid, att riksmuseet skulle be- skilda områden beräknades ett belopp om varas som en sammanhållen enhet. Man an- 100 000 kr. Forskningsavdelningen föreslogs förde kritik mot att insamlingen och forsk- i egenskap av forskningsinstitut och dokuningen skulle överföras till universitetet. mentationscentral fortsätta att fungera inom Den 29 juni 1964 tillkallades experter för såväl grundforskning som målforskning. att inom ecklesiastikdepartementet biträda Dess resurser borde också utnyttjas inom med beredning av riksmuseiutredningens för- forskarutbildningen. Principerna härför borslag. Det ålåg experterna att framlägga en de övervägas senare, i samband med förslag plan för ombildning av fyra tjänster, näm- från 1963 års forskarutredning. Forskningsligen tjänsterna som professor och förestån- avdelningen borde vidare lämna service till dare för botaniska avdelningen, evertebrat- institutioner och forskare inom och utom avdelningen, entomologiska avdelningen och landet. Särskilt betonades härvidlag nödvänpaleozoologiska avdelningen. Ett förslag digheten av en intim samverkan mellan framlades enligt vilket tjänsterna skulle över- forsknings- och museiavdelningen. Forskföras till universitetet. De skulle samtidigt ningsavdelningen skulle bestå av de tidigare omvandlas till att omfatta ämnesområdena sju avdelningarna, vilka föreslogs bilda sekevolutionszoologi, cellfysiologi, immunbiolo- tioner inom den nya större avdelningen. Den gi och biofysik. skulle stå under ledning av ett kollegium En rad remissinstanser reste i sina ut- och en prefekt. Det skulle ankomma på låtanden över förslaget allvarliga invänd- universitetskanslersämbetet att fastställa omningar. I förslag till riksdagen (prop, nr 81) fattningen av professorernas undervisningsår 1965 valde regeringen att väsentligt av- skyldighet. Endast begränsade personalförvika från riksmuseiutredningens och de sär- stärkningar föreslogs. En översyn av perskilda sakkunnigas förslag. Enligt proposi- sonalens lönegradsplacering som hade företionen borde riksmuseet bevaras som själv- tagits, ledde till förslag att ett avsevärt antal ständig institution och i organisatoriskt hän- tjänsteförändringar skulle komma till stånd. seende vara uppdelat på två avdelningar, Riksmuseets verksamhet regleras närmast den ena för forskning och den andra för genom en av Kungl. Maj:t den 27 maj 1966 publik museiservice, benämnda forsknings- given instruktion samt genom en av styrelavdelningen resp. museiavdelningen. Museet sen för naturhistoriska riksmuseet den 8 som borde vara självständigt skulle ledas av november 1966 fastställd arbetsordning. Muen styrelse. Rörande utbyggnaden av musei- seet leds av en styrelse, vilken består av en avdelningen anförde departementschefen: ordförande jämte sex övriga ledamöter och »museiavdelningens arbete kommer under sju suppleanter. Museiavdelningen förestås dess första verksamhetsår i stor utsträckning av en museidirektör, forskningsavdelningen att begränsa sig till planering och försöks- av en prefekt. Museidirektören är föredraverksamhet. Allt eftersom närmare erfaren- gande i styrelsen i frågor, som gäller museiheter vinns rörande verksamhetens utform- avdelningen, och prefekten i frågor, som bening, torde ställning få tas till tillskott till rör forskningsavdelningen. I gemensamma 144

SOU 1973:5

frågor är efter samråd endera föredragande. I administrativa och juridiska ärenden är byrådirektören föredragande. Styrelsen har delegerat till ett arbetsutskott, som består av styrelsens ordförande, museidirektören, prefekten och byrådirektören, att besluta i frågor om tillsättning av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegrad A 18 eller lägre samt fördelning av tjänster i högst lönegrad A 18 på olika arbetsenheter. Extra tjänster i högst lönegrad A 18 tillsättes av museidirektören eller prefekten. Styrelsen har vidare delegerat till ordföranden att besluta i ärenden, som är remitterade av Kungl. Maj:t och ej är av särskild vikt eller större principiell betydelse. I administrativa ärenden i övrigt beslutar museidirektören, såvitt beslutanderätten ej tillkommer ordföranden. Kollegiet som är ett rådgivande organ i frågor rörande forskningsavdelningen består av prefekten såsom ordförande, professorerna samt förste intendenter och intendenter vid forskningsavdelningen. Enligt nuvarande praxis kallas all personal med undantag av arkivarbetare till de sammanträden som hålles i kollegiet. Vid museet finns för närvarande 86 tjänster (bå 1972/73). I anslagsäskanden till Kungl. Maj:t har museet under en följd av år efter omorganisationen redovisat behov av ansenliga personalförstärkningar. Efterfrågan på museiavdelningens tjänster har ökat i betydande utsträckning. Härom vittnar de starkt stigande besökssiffrorna. Behovet av information i olika frågor inom de naturhistoriska ämnesområdena är i växande. Samtidigt har en stor publik funnit vilka möjligheter den har att genom riksmuseets utställningar orientera sig rörande aktuella vetenskapliga frågeställningar inom olika naturhistoriska områden. Förfrågningar från myndigheter, press och radio förekommer nu allt oftare. I samband med ambulerande utställningar från riksmuseet, vilka visats i landsorten, har ett intresse anmälts från regionmuseernas sida för fler naturvetenskapliga utställningar. Önskemålen från skolorna om ytterligare produktion av pedagogiskt material framstår som ett tydligt uttryck för behovet av en utåtriktad verksamSOU 1973:5 10 — 23079

het vid riksmuseet till tjänst för kunskapsspridning och upplysning. Avdelningens möjligheter att tillgodose denna efterfrågan har varit begränsade, främst genom att arbetet måst ägnas planerings- och utredningsarbete. Det har under den nuvarande organisationens första verksamhetstid gällt att anordna lokaler och att anskaffa utrustning samt att utarbeta arbetsordningar och att planera utställningsverksamheten. Personalen har dessutom varit upptagen med att utarbeta lokalprogram för museets ombyggnad, vilken av byggnadsstyrelsen beräknas komma att påbörjas omkring 1974/75. De förstärkningar av resurserna, som kommit museiavdelningen till del efter omorganisationen 1965/66, har inskränkt sig till ökningar av medel för expertis och tillfällig personal. Avdelningen har med hjälp av dessa medel kunnat förstärkas med två extra tjänster som förste intendent, en tjänst som extra assistent och en tjänst som extra konservator. Härigenom har dock huvuddelen av expertanslaget bundits. Forskningsavdelningen har under åren efter omorganisationen icke erhållit möjlighet till mer än en mindre ökning av personalstyrkan. Genom särskilda forskningsanslag har dock ett flertal forskare utöver den fasta personalen kommit att arbeta inom museet. Med hjälp av medel från statens naturvårdsverk verkar inom museet en expertgrupp, vilken har till uppgift att utarbeta lösningar rörande metodfrågor inom inventering och insamling. Inom forskningsavdelningen har dessutom omfattande förberedelser gjorts för att inleda ett utvecklingsarbete, vilket avses behandla problemen rörande naturhistoriska museisamlingars registrering. Vid omorganisationen förutsattes, att ett intimt samarbete skulle råda mellan forskningsavdelningen och museiavdelningen. Forskningsavdelningen, som har att lämna service till olika institutioner, har också i betydande utsträckning medverkat vid uppbyggnaden av museiavdelningens tillfälliga utställningar. I viss utsträckning har utställningarna därigenom kommit att medverka till att museets forskningsresultat snabbt

kunnat föras ut till en större publik. organ kan i huvudsak konstateras vara änKonserveringsarbetet bedrives vid forsk- damålsenlig. Inom det geologiska fältet kan ningsavdelningen som en del av ett mång- dock icke någon klar gräns dras för museets fasetterat laboratoriearbete, som bland an- uppgifter. Mellan riksmuseets och Sveriges nat omfattar provtagningar och analyser. geologiska undersöknings (SGU) museala Det leds direkt av den vetenskapligt ansva- funktioner saknas en fast skiljelinje. Förriga personalen. hållandena regleras endast genom en överMuseiavdelningens behov av konserve- enskommelse mellan riksmuseet och SGU. ringsarbeten är till större delen betingat av Enligt denna svarar SGU för svenska bergutställningsverksamhetens krav på pedago- arter och malmer. Den systematiska minegiskt lämpligt material, i första hand av ralsamlingen skall riksmuseet hålla. Riksmuoriginalkaraktär men dessutom i form av seet svarar också för samlingar av såväl utmodeller. Inom utställningsarbetet ställs där- ländska som svenska malmer samt i viss till krav på konservatorernas medverkan vid utsträckning även av bergarter. Dessutom framställning av dioramor och vid monte- har museet vissa äldre kollektioner av bergring av föremål. arter och malmer. Det intima sambandet mellan riksmuseet och SGU accentueras av En viss samordning av verksamheten vid riksmuseets sektion för mineralogi, det geo- att museiavdelningen vid riksmuseet har att kronologiska laboratoriet och laboratoriet svara för undervisnings- och utställningsför radioaktiv datering har ägt rum de se- verksamhet också inom det geologiska omnaste åren. Driften av det geokronologiska rådet. Det måste av dessa skäl vara önsklaboratoriet bekostas sedan den 1 juli 1972 av värt, att frågan om gränserna mellan SGU:s medel som ingår i riksmuseets förvaltnings- museum och riksmuseet utredes. kostnadsanslag medan laboratoriet för radio1965 års geoutredning1 framhöll i sitt aktiv datering drivs med bl. a. medel från 1968 angivna betänkande Geovetenskapanslagen till riksantikvarieämbetet och sta- lig forskning, att det borde undersökas, i tens historiska museum samt Stockholms vilken utsträckning det skulle vara möjligt universitet. Riksmuseet har erhållit i upp- att samordna museiverksamheten vid SGU drag att efter samråd med berörda parter och riksmuseet vad avser mineral. Geoutinkomma med förslag till organisation av redningen ansåg också, att det skulle vara de tre enheterna (prop. 1972: 1. Bilaga 10). ändamålsenligt, om SGU i framtiden tjänaRiksmuseets styrelse har den 3.6.1972 hos de som centralmuseum. Med hänvisning till Kungl. Maj:t hemställt, att laboratoriet för att frågorna ingick i det uppdrag, som medradioaktiv datering den 1 juli 1973 överföres delats den år 1964 av chefen för handelsfrån riksantikvarieämbetet och statens histo- departementet tillsatta utredningen rörande riska museum till riksmuseet. Det skall där- SGU, avstod dock geoutredningen från att vid tillsammans med geokronologiska labo- ge direkta förslag beträffande SGU:s museiratoriet bilda Laboratoriet för isotopgeologi. verksamhet. Det omedelbara ansvaret för laboratoriet 1964 års geologiutredning avgav i februskall åvila en nämnd med representation ari 1971 sitt betänkande »Malm — Jord — för bl. a. riksmuseet, universiteten, riksan- Vatten» (SOU 1971: 17). Geologiutredningtikvarieämbetet och statens historiska muse- en har som huvuduppgift haft att behandla um samt Sveriges geologiska undersökning. frågor rörande omfattningen och inriktningen av den geologiska karteringen och prospekteringen i landet. Utredningen har även 6.5.2 Vissa överväganden och förslag angå- framlagt förslag till omorganisation av SGU. ende riksmuseets organisation Enligt dessa bör verket bestå av sju avdelGränsdragningen av riksmuseets ämnesområde i förhållande till andra museer och 146

1 Tillsatt av universitetskanslern den 31 augusti 1965.

SOU 1973:5

ningar. Vården av dess samlingar skall åvila huvudkontoret i Uppsala, medan magasinstvå geologer knutna till en föreslagen större och borrkärnesamlingar kan inrymmas i avdelning, benämnd naturresursavdelningen. förråd på lämpliga ställen i närheten av Denna avdelning som totalt skall omfatta en SGU:s regionkontor. Beträffande en sambasorganisation om 49 personer skall i öv- ordning av samlingarna mellan SGU, riksrigt svara för geologiska uppgifter avseende museet och universiteten anförde SGU, att grundvatten, berggrund, jordarter, paleonto- en central registrering med data över geologi m. m. Geologiutredningen bedömde det logiskt material vid landets olika institutiovara praktiskt, att skötseln av referenssam- ner bör eftersträvas. Däremot behöver en lingarna, vilka förses med material från alla samordning av materialet inte innebära att grenar av SGU:s verksamhet, sorterar under detta med nödvändighet inordnas under ett tak. Riksmuseet framhöll i yttrande över en allmän geologisk enhet. Geologiutredningen ansåg att frågan om betänkandet »Malm — Jord — Vatten» i skötseln av skådesamlingarna för allmän- skrivelse den 12 juni 1971 bl. a., att frågorheten (»museet») bör lösas i nära samarbete na rörande samordningen av SGU:s, riksmellan SGU och riksmuseet, så att de mu- museets och Stockholms universitets geoloseitekniska aspekterna kan beaktas i sam- giska samlingar snarast behöver utredas i band med riksmuseets utställningsverksam- nära samarbete mellan de berörda organisationerna. Frågan om Sveriges geologiska het. Den sålunda föreslagna organisationen för undersöknings framtida uppgifter är föresamlingarna omfattar enligt geologiutred- mål för överväganden inom industrideparteningen vad som krävs för arbetet inom mentet (prop. 1972: 1. Bilaga 15). En utredning rörande de här berörda fråSGU:s ram. Utredningen förordade emellertid en framtidsplanering syftande till sam- gorna bör snarast komma till stånd. De sakkunniga vill med hänsyn till vikten ordning på bredare bas med universiteten och riksmuseet, så att SGU i framtiden skall av en allsidig utåtriktad verksamhet på det kunna fungera som en för landet gemensam naturhistoriska området framhålla, att mudokumentationscentral på det geologiska om- seiavdelningen vid riksmuseet även i framrådet. För detta ändamål krävs emellertid tiden bör vara verksam inom det geologiska ytterligare resurser. Behoven i detta hän- ämnesfältet. De hittills av SGU skötta fasta seende ansågs emellertid inte kunna precise- geologiska utställningarna inom riksmuseets byggnad bör knytas till övriga utställningar i ras utan närmare utredning. Enligt statsmakternas beslut angående om- byggnaden och samtidigt med dessa omorgalokalisering av viss statlig verksamhet (prop. niseras och moderniseras. Här skall även i korthet beröras frågan om 1971:29 och rskr. 1971: 196) skall huvudsamverkan mellan riksmuseet och Bergiandelen av SGU förläggas till Uppsala och en ska trädgården, som är belägen i museets enhet till Luleå. Härigenom har möjligheteromedelbara grannskap. Vid den botaniska na till samarbete mellan SGU och riksmuseträdgården som förvaltas av den till Vetenet helt förändrats i förhållande till de av geoutredningen angivna förutsättningarna. skapsakademien knutna Bergianska stiftelsen, SGU har i yttrande över geologiutredning- bedrives vetenskaplig botanisk verksamhet. ens betänkande i skrivelse den 30 juni 1971 Dessutom driver stiftelsen en handelsträdanfört, att verket för sin del icke har något gård med viss upplysningsverksamhet för att erinra mot att en skådesamling för all- den hortikulturellt intresserade allmänheten. mänheten som deposition kvarligger i Stock- Genom avtal med staten skall stiftelsen samholm och förvaltas av riksmuseet. Verket verka med Stockholms universitet vad avser framhöll dock samtidigt att en skådesamling, undervisning och forskning inom ämnesomsom ger en översiktlig bild av landets geo- rådet botanik, särskilt kulturlandskapets logi, även bör ordnas i Uppsala. SGU:s re- ekologi och hortikultur. Liksom på många håll utomlands föreferenssamlingar bör vara lokaliserade till SOU 1973: 5

kommer även i vårt land exempel på nära historiska museiverksamheten ske även utanorganisatoriskt samband mellan botanisk för riksmuseet. Inom dokumentationen företrädgårds- och museiverksamhet: till Hel- står ett betydande utvecklingsarbete. Av vikt singborgs museum och dess naturhistoriska är att museets vetenskapliga resurser kan avdelning hör en botanisk trädgård med be- samordnas inom en större plan för naturtydande pedagogiska funktioner; mellan den historisk dokumentation samt för systemabotaniska trädgården och det naturhistoriska tisk och annan forskning. En stor del av museet i Göteborg råder samverkan inom museets framtida arbete måste bedrivas i undervisningen, i första hand för skolan. form av projekt, som är gemensamma för I sin service för det obligatoriska skol- flera sektioner. Det får mot bakgrund härav väsendet liksom i den allmänna undervis- anses nödvändigt att införa en organisation, ningen för vuxna har riksmuseet ett påtag- som erbjuder större möjligheter till ett smiligt behov av samarbete med Bergianska digt, effektivt arbete i museiledningen. Den trädgården. Genom det sätt på vilket musei- organisation som infördes år 1965, synes och trädgårdsmaterialet inom det botaniska enligt de sakkunniga riskera att bli till ett området kompletterar vartannat kan härige- hinder för de nya uppgifter, som blivit aknom en förbättrad, mer instruktiv och åskåd- tuella under tiden efter omorganisationen. lig undervisning lämnas. En samordnad serFör att museets målinriktade arbete så vice bör därtill kunna ge de båda institu- långt möjligt skall nå avsedd verkan fordras tionerna kontakt med en större publik än de en vidmakthållen kontinuitet i verksamhetsför närvarande har var för sig. Förutsätt- program och policy. Den nuvarande uppdelningarna för att ett nära gemensamt arbete ningen av ansvaret mellan museidirektören skall kunna förverkligas är emellertid att och prefekten innebär härvidlag en svaghet. Bergianska trädgården beredes möjlighet att Prefekten skall väljas bland ordinarie tjänsinrätta en pedagogisk befattning tillsammans temän och kan icke beräknas vara förordmed erforderliga praktiska resurser samt att nad mer än en begränsad följd av år. Om staten ingår avtal med Bergianska stiftelsen bytena av prefekt skulle komma att ske med om samarbete med riksmuseet. alltför täta mellanrum, riskerar planeringen Riksmuseets ledning har enligt de sakkun- av forskningsarbetet på längre sikt att bli niga en onödigt invecklad och delvis också väsentligt försvagad. oklar funktionsfördelning. Museidirektörens För att museets arbete skall kunna bedrioch prefektens uppgifter är otillfredsställan- vas så smidigt som möjligt bör styrelsens ordde definierade i förhållande å ena sidan till förande vara en vid museet anställd tjänstevarandra och å andra sidan till styrelsen. man och chef. Ärenden som icke avgöres av Den rådande uppdelningen av ansvaret för styrelsen föreslås av de sakkunniga avgöras verkställigheten kan otvivelaktigt leda till av museichefen. Uppgifterna för en chef att museets arbete kompliceras. Den nuva- med denna ställning i organisationen komrande ordningen enligt vilken museidirek- mer att bli i hög grad arbetskrävande. Med tören har verkställande uppgifter av ansen- hänsyn härtill föreslås, att befattningen ej lig omfattning ehuru saknar rätt att deltaga skall vara knuten till någon av de båda avi styrelsens beslut, står i strid med kraven delningarna. Museichefens kapacitet bör på en rationell fördelning av beslutsfunk- dock icke enbart tagas i anspråk för ett tionerna vid en institution av riksmuseets arbete av rent administrativt slag. Det är storlek. Vid museet förestår ett omdanings- angeläget att museichefens museala eller vearbete av stor räckvidd för såväl den utåt- tenskapliga erfarenheter kommer också det riktade som den vetenskapliga sidan av verk- direkta museiarbetet tillgodo. Museichefens samheten. Museets basutställningar skall er- arbete förutsattes därför bli så ordnat, att sättas med utställningar av ny typ. I sam- denne även kan knytas till arbets- och proband med att museets egen verksamhet ut- jektgrupper inom museet. Museichefens vecklas väntas en expansion av den natur- medverkan i arbetet inom olika grenar av 148

SOU 1973: 5

museiverksamheten blir givetvis beroende av inriktningen av den vetenskapliga och museala kompetens han företräder. Det ankommer på riksmuseets ledning att inför statsmakterna icke endast hävda anspråken på resurser inom sin sektor av museiväsendet; den skall dessutom företräda riksmuseet i forsknings- och miljöpolitiska frågor av stor vikt. Det är därför av betydelse att chefstjänstemännen vid museet deltager i styrelsens arbete. Eftersom ordföranden i regel icke bör vara föredragande i styrelsen, föreslår de sakkunniga, att det skall ankomma på prefekten och föreståndaren för museiavdelningen att svara för föredragning av ärenden som berör forskningsavdelning resp. museiavdelningen. Riksmuseet skall fungera som centrum för långsiktig dokumentation och systematisk forskning samt tjäna som bas för naturvårdsundersökningar. Dessa uppgifter kommer att medföra krav på att forskningsavdelningens resurser ökas. De forskargrupper, som med hjälp av särskilda forskningsmedel knyts till museet, medför icke någon ökning av resurserna för den ordinarie verksamheten. I stället måste museet lämna en allt större service till dessa projektgrupper, bl. a. i fråga om det taxonomiska arbetet. Inom den naturhistoriska dokumentationsverksamheten behövs ett fortsatt utvecklingsarbete, som kan lämna svar på olika frågor rörande principerna för hur material skall tillvaratagas och hur samlingar skall vara ordnade för att kunna komma till största möjliga utnyttjande inom forskningen. Den så kallade biodatagruppen arbetar för närvarande inom museet med metodfrågor rörande dokumentationen i fält för naturvårdsverkets behov. Riksmuseets arbete kommer även att påverkas av i vilken utsträckning automatisk databehandling kan tagas i tjänst inom museet. Uppbyggnaden av ett informationssystem för miljövårdsområdet, vilket kan bli av betydelse härför, behandlas för närvarande av den år 1969 av chefen för jordbruksdepartementet tillsatta miljökontrollutredningen. Väsentliga förändringar är sålunda att vänta i frågan om inriktning och metod beträffande insamlingsverksamheten SOU 1973:5

vid de naturhistoriska museerna. Det är i nuvarande läge framför allt av vikt, att museet kan bevaka utvecklingen inom naturvårdsforskningen och bli i tillfälle att rätt bedöma dess konsekvenser för de naturhistoriska museernas verksamhet och fylla sin roll i sammanhanget. Det är likaså väsentligt att skapa en organisatorisk grund för samordning av den omfattande naturdokumentation, som bedrives av Naturhistoriska museet i Göteborg, med den vid riksmuseet. Ett särskilt samarbetsorgan bör därför inrättas, s. 198. De sakkunniga anser det dock icke för närvarande aktuellt att lämna förslag rörande forskningsavdelningens organisation. Av betydelse för museets möjligheter att lösa sina kommande uppgifter är i vilken utsträckning personal från olika sektioner inom forskningsavdelningen kan medverka inom tvärvetenskapligt verksamma arbets- och projektgrupper. Senare under 1970-talet kan det komma att bli aktuellt att närmare pröva vilken organisationsform, som är mest lämplig för den vetenskapliga och dokumentariska verksamheten vid riksmuseet. Det måste dock nu starkt framhållas, att forsknings avdelningens resurser är otillräckliga. Särskilt bör erinras om att riksmuseet i petita föreslagit, att en tjänst som biträdande professor inrättas vid botaniska sektionen. Detta skulle möjliggöra en kvalificerad ledning av två arbetsenheter, en för fanerogambotanik och en för kryptogambotanik, inom sektionen för botanik. Denna topptjänst är angelägen. Den skulle fylla en lucka på ett viktigt område i museets taxonomiska kompetens. Museet har även föreslagit, att en tjänst inrättas vid museet för en statistiker och dataexpert. Denne skulle ha till uppgift att såsom statistiskt sakkunnig på planeringsstadiet bedöma insamlings- och urvalsmetoder. Innehavaren av tjänsten skulle även ha att följa utvecklingen på dataområdet. Tjänsten kan bedömas bli av central betydelse för museets möjligheter till vidareutveckling av den systematiska dokumentationen. De naturinventeringar som aktualiserats bl. a. av 1964 års naturresursutrednings betänkande och av naturvårdsverkets forsk149

ningsnämnd, i samband med mänskliga akti- tet av assistenter och konservatorselever. I viteters direkta eller indirekta destruktiva första hand bör en ny tjänst som konservaeffekter på naturmiljön och dess produkti- tor vid sektionen för vertebratzoologi invitet, avkastar dokumentariska material av rättas. stor omfattning. Om ansträngningar och I museiavdelningens uppgifter ingår såväl kostnader bakom insamlandet av dessa ma- administration som utställningsproduktion terial skall vara meningsfulla, och om man och undervisning. Förvaltningen gäller både för framtiden skall säkra möjligheten att museiavdelningen och forskningsavdelninggöra förnyade kontroller eller kontroller en. Det är önskvärt att museitjänstemännen med nya metoder i dessa material, måste de så långt det är görligt blir avlastade adminibevaras på ett riktigt sätt. De enda institu- strativa göromål. En omläggning av museets tioner i landet som kan omhänderha denna förvaltningsrutiner har under de senare åren bevaringsuppgift är de naturhistoriska mu- därför ägt rum. Forskningsavdelningens sekseerna. Ansvaret för uppgiften bör i första tioner har sålunda kunnat rationalisera sitt hand åvila naturhistoriska riksmuseet. arbete genom att till museiavdelningens adDet taxonomiska arbete som är förknippat ministrativa enhet överföra visst arbete. En med utnyttjande av provtagningar i naturen, fortsatt ökad service till de olika sektionerna är mycket omfattande och kräver mångdif- i frågan om förvaltningsgöromål synes möjferentierad specialkunskap. En av flaskhal- liggöra en ytterligare effektivisering av seksarna vid behandlingen av ifrågavarande ma- tionernas arbete. De sakkunniga föreslår att terial är därför just den taxonomiska bear- museets administrativa personal inordnas betningen. Naturhistoriska riksmuseet är den direkt under museichefen för att utgöra en institution i landet där taxonomiskt service- självständig organisatorisk enhet vid museet, arbete mest naturligt hör hemma. ett kansli, underställt byrådirektören. KansNaturvetenskapliga forskningsrådet håller liet bör dimensioneras med tanke på att muför närvarande på med att bygga upp en seichefen så långt möjligt bör avlastas adorganisation för zoologisk taxonomisk ser- ministrativa uppgifter av rutinbetonad karakvice, som avses bli lokaliserad till riksmu- tär. seet. En komplettering på den botaniska Utvecklingen inom de grenar av natursidan och då i synnerhet inom kryptogamer- vetenskaperna, vilka representeras av riksnas område är ofrånkomlig. För bevarande- museet, sker för närvarande med utomorarbete avseende både zoologiskt och bota- dentlig snabbhet. Samhällets behov av inniskt material samt för att museet skall kun- formation härom är betydande, och museina svara för tillräcklig taxonomisk service avdelningen har ansvar för att en aktuell och inom det botaniska fältet bör man räkna tillförlitlig orientering når ut. En krävande med ett omedelbart behov av fem tekniska uppgift är att planlägga och genomföra en assistenter och tre vetenskapliga medarbeta- enligt moderna pedagogiska principer uppre (amanuenser/intendenter). byggd basutställning, som skall ersätta de Den dokumentation, som bedrives vid na- nuvarande i stor utsträckning föråldrade turhistoriska museer ställer numera krav på permanenta utställningarna. Den nya expoett rikt urval av konserveringsmetoder, an- sitionen avses ge besökaren en översikt över passade för skilda ändamål. Det arbete som växt- och djurlivet sedda i vetenskaplig beinom riksmuseet fordras för en utveckling lysning. Den skall även skildra jordens utav konserveringsteknikerna, får förutsättas veckling. I de planer som överväges i samske i samverkan mellan forskningsavdelning- band med frågan om museets om- och tillens olika sektioner. En viss ökning av per- byggnad ingår även frågan om att i museet sonalresurserna är nödvändig. inrymma ett planetarium. Det är nödvändigt Vid forskningsavdelningen finns för när- att museiavdelningen besitter god sakkunvarande endast en tjänst som konservator. I skap rörande de naturhistoriska vetenskaperövrigt utföres det direkta konserveringsarbe- na och den pågående utvecklingen inom 150

SOU 1973: 5

dessa. För att avdelningen skall få erforderlig ämnesteoretisk kompetens fordras minst tre högre tjänster, till vilka kan rekryteras experter inom vardera områdena geologi, botanik och zoologi. Därtill kommer en tjänst med museilektorsfunktion, helt inriktad på att berika museets utbud för skolans behov. Avdelningens föreståndare föreslås vara föredragande i styrelsen. Tjänstens natur kommer likväl att bli helt förändrad i och med att museet ställs under ledning av en gemensam chef. Föreståndaren för museiavdelningen skall i framtiden i det närmaste odelat kunna ägna sina insatser åt att leda arbetet vid museiavdelningen samt medverka i dess olika uppgifter. Enligt MUS 65 bör en naturhistorisk verksamhet inledas vid regionala museer i alla delar av landet. Vid uppbyggnaden av denna verksamhet blir riksmuseets medverkan nödvändig. Sålunda kommer de regionala museerna under förberedelserna till arbetet inom detta nya område att behöva konsultera riksmuseets pedagogiska och museitekniska sakkunskap. Av praktiska skäl bör som regel inga nya samlingar av vetenskapligt biologiskt eller geologiskt material anläggas vid regionmuseerna. De kommer emellertid att i viss omfattning behöva tillgång till ett utställningsmaterial med bl. a. autentiska föremål. För tillfälliga utställningar liksom för basutställningar av begränsat omfång bör riksmuseet såsom lån kunna ställa objekt ur de egna samlingarna till förfogande. Det bör också kunna förmedla sådant material, som behöver nyanskaffas. De sakkunniga föreslår att det vid museiavdelningen inom riksmuseet inrättas en särskild befattning för en tjänsteman, som skall ha det omedelbara ansvaret för museets service till den regionala museiverksamheten . De sakkunniga föreslår sålunda, att museiavdelningen ställs under ledning av en föreståndare, som vid sin sida har tre tjänstemän med högre ämnesteoretisk sakkunskap. Av de fyra nämnda tjänstemännen bör tre gemensamt företräda var sitt av huvudområdena botanik, geologi och zoologi och den fjärde fungera som museilektor. Vid avSOU 1973:5

delningen bör härtill finnas en tjänsteman med särskilt ansvar för riksmuseets service till övriga museer. För att museiavdelningen på ett effektivt sätt skall kunna lösa sina uppgifter inom utställningsverksamheten erfordras egen konservatorspersonal. Avdelningen har för närvarande en förste konservator och en konservator. Den skall dessutom kunna stödja sig på forskningsavdelningens konserveringsresurser samt genom att disponera tillräckliga medel för arvoden till expertis även kunna engagera fristående konservatorer i större utsträckning än för närvarande. Det stora och mycket arbetskrävande uppbyggandet av ny permanent basutställning fordrar självfallet en väsendig personalförstärkning även på den tekniska sidan. Det bör betonas att detta behov icke är av tillfällig karaktär, då den rimliga omloppstiden för basutställningarna måste begränsas. När uppbyggandet av utställningarna genomförts över hela linjen, har delar av dem redan hunnit föråldras och måste förnyas. Förstärkning av den tekniska personalen är ett aktuellt behov. Redan på planeringsstadiet krävs ständigt samarbete mellan ämnessakkunnig och teknisk personal, t. ex. beträffande skisser, modeller, tekniska lösningar och även successiv framställning av utställningsdetaljer. Därtill kommer den enorma arbetsinsats som krävs för att avveckla de nu befintliga utställningarna. Av dessa skäl bör huvuddelen av den erforderliga tekniska personalen uppföras på museets stat. Expertisanslaget måste dock även i fortsättningen ge utrymme för bl. a. tillfälligt anställd teknisk personal. Kostnader Det förslag till omorganisation av riksmuseets ledning som ovan framlagts medför i sig endast en begränsad kostnadsökning. Riksmuseet är emellertid den centrala rauseiinstitutionen inom hela det naturhistoriska ämnesområdet, ett område som bör komma i första rummet för den ökade resurstilldelning, som under den närmaste framtiden kan komma museiväsendet till del. Ovan har på en rad punkter understrukits behovet 151

av personalförstärkningar. De sakkunniga har i nära anslutning till riksmuseets egna förslag till anslags äskanden pekat på nödvändigheten av ett flertal nya tjänster avsedda för verksamheten inom vardera av riksmuseets båda arbetsfält, det publika och det vetenskapliga. Riksmuseets nuvarande förvaltningsanslag uppgår till 7 502 000 kr (bå 1972/73). Kostnaderna för de av de sakkunniga förordade förstärkningar av personalresurser belöper sig till 1—1,2 milj. kronor per år. Detta är en första upprustning. Inom en omedelbar framtid fordras ytterligare förstärkningar.

6.6 Statens sjöhistoriska

museum

6.6.1 Nuvarande organisation Statens sjöhistoriska museum är centralmuseum för sjöförsvaret, handelssjöfarten och skeppsbyggeriet i Sverige. Det sorterade tidigare under kommunikationsdepartementet och fördes år 1967 in under utbildningsdepartementet. Museet erhöll sin nuvarande organisation samtidigt med att det den 1 juli 1964 från den dåvarande Wasanämnden övertog dispositionsrätten till regalskeppet Wasa. Det är uppdelat på två avdelningar: en utrednings- och museiavdelning samt en visnings- och informationsavdelning. Förvaltningskostnadsanslaget till sjöhistoriska museet är för budgetåret 1972/73 beräknat till 4 013 000 kr. Inom sjöförsvarsområdet är även marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona verksamt. Sjöfartens historia belyses dessutom av Göteborgs sjöfartsmuseum och av mindre samlingar vid ett antal övriga museer i landet. Statens sjöhistoriska museum bedriver insamling utom av föremål även av traditionsuppteckningar och enskilda arkiv. Vid sidan om nordiska museet är sjöhistoriska museet det enda av centralmuseerna, som regelbundet och inom ramen för den ordinarie verksamheten företager etnologiska undersökningar i fältet. Dessa undersökningar har till mål att redovisa utveckling och föränd152

ringar inom sjöfarten, särskilt i modern tid. Museet är av riksantikvarieämbetet befullmäktigat att vara dess ombud och tjänstgöra som remissinstans i ärenden rörande historiskt värdefulla skeppsvrak. Sjöhistoriska museets utåtriktade verksamhet tilldrar sig ett betydande intresse hos allmänheten. Särskilt stor attraktionsförmåga har Wasa och de utställningar som visas vid Wasavarvet, vilket årligen besöks av närmare 350 000 personer. Uppgiften att restaurera det bärgade regalskeppet Wasa har under 1960-talet medfört en omfattande ökning av museets verksamhet. Fartyget beräknas i huvudsak vara färdigkonserverat år 1973 för att därefter kunna börja inredas. I den anstalt som uppbyggts för arbetet med Wasas iståndsättning, bedrives även övrig konservering för museets behov. Såsom uppdragsverksamhet utföres dessutom konserveringar för ett flertal andra museer i landet samt för privata företag och personer. Jämte en modell verkstad bildar konserveringsanstalten en sektion vid museets utrednings- och museiavdelning, benämnd tekniska sektionen. I sektionens uppgifter ingår utom konservering och modellbyggeri även teknisk service vid utställningar samt fastighetsskötsel m. m. Dess arbete leds av en förste intendent. Övrig till sektionens fasta organisation hörande personal består av en förste verkmästare, en konservator samt assistenter och biträden. Härjämte har sektionen ett antal arvodesanställda medarbetare, däribland en förste assistent. Totalt uppgår antalet medarbetare vid sektionen till 19 personer, samtliga huvudsakligen med erfarenhet eller utbildning inom det tekniska området. Den kulturhistoriska sakkunskapen företräds inom konserveringsarbetet av tjänstemän vid avdelningens övriga sektioner. Konserveringsanstalten har en utrustning som möjliggör en mångfald åtgärder till bevarande av främst organiskt material men även av metaller. Anstalten har härtill en laboratorieutrustning, som motsvarar verksamhetens vidsträckta behov av provtagningar och analyser i samband med konservering. Såsom rådgivande organ i konserveSOU 1973:5

ringstekniska frågor fungerar statens sjö- 6.6.2 Vissa överväganden och förslag anhistoriska museums konserveringsråd vilket gående sjöhistoriska museets verksamhet förutsattes kvarstå även i fortsättningen. Den dominerande arbetsuppgiften för an- Kungl. marinförvaltningen hemställde år stalten har tidigare bestått i konserverings- 1967 om att sjöhistoriska museet skulle unåtgärder i samband med restaureringen av dersöka möjligheterna att övertaga Waxregalskeppet Wasa. Arbetet som inleddes i holms fästningsmuseum. I detta förvaras omoch med att skeppet bärgades år 1961 har kring 3 000 föremål, som härrör från Kustinneburit ett tekniskt krävande projekt. Det artilleriet. I utställningar i Waxholms fästhar i format överträffat varje annat musealt ning skildras kustartilleriförsvaret i Stockkonserveringsarbete i vårt land. I samband holms skärgård. Museet står under marinmed uppgifterna att förvara och konservera förvaltningens inseende. Sjöhistoriska muskrov, konstruktiva delar och inventarier seet konstaterade efter verkställd utredning, uppstod ett behov av problemlösning och att dess resurser inte medgav möjlighet att utvecklingsarbete inom en rad områden. övertaga Waxholms fästningsmuseum. I Detta mångsidiga arbete har kommit att spe- skrivelse i ärendet till marinförvaltningen la en viktig roll genom att ge nya metoder framhöll museet, att det i enlighet med sin och erfarenheter, som kunnat ställas till för- instruktion dock var berett att på olika sätt fogande för konserveringsverksamheten ock- biträda vid den museala vården av fästningsmuseets samlingar. De sakkunniga anser, att så i andra museer. Waxholms fästningsmuseum i likhet med I den för Wasas konservering uppbyggda vissa övriga samlingar av mindre storlek anstalten bedrives även övrig konservering inom försvaret bör förbliva under militär för museets behov. Såsom uppdragsverksamförvaltning. Av vikt är dock att det får tillhets utföres härjämte konserveringar för ett fälle att från sjöhistoriska museet inhämta flertal museer i landet, bl. a. av fynd av båråd och i övrigt erhålla sakkunnigt biträde tar, textil, tågvirke, läder, samt föremål av i frågan om samlingarnas vård. oorganiskt material såsom metaller, keraStatens sjöhistoriska museum har en för mik, glas m. m. sina uppgifter väl fungerande organisation. Sjöhistoriska museet anlitas i betydande Endast begränsade personalförstärkningar utsträckning såsom rådgivande organ i konserveringstekniska angelägenheter av svenska synes under den närmaste framtiden vara centrala och övriga museer, liksom av ut- aktuella. Museets arkiv har sedan verksamhetens ländska institutioner. Anstalten tillverkar för sjöhistoriska museets och för andra museers start måst skötas utan hjälp av någon arkibehov kopior och repliker av museiföremål. varie. Vården har därför blivit eftersatt. Denna uppdragsverksamhet har även om- Även för arbetet vid museets bibliotek saknas sakkunnig personal. Sjöhistoriska mufattat beställningar från privat håll. En vid sjöhistoriska museets konserve- seet behöver som centralmuseum ha en väl ringsanstalt särskilt betydelsefull verksam- fungerande arkiv- och biblioteksservice. Gehetsgren är utvecklingsarbetet. Pågående nom den nuvarande bristen på sakkunnig projekt gäller undersökningar av olika me- arkiv- och bibliotekspersonal minskas effektoder för behandling av läder och papper, tiviteten i den övriga tjänsten vid museet. försök med elektrolytisk reduktion av me- Samtidigt begränsas museets möjligheter att tallföremål samt på uppdrag av nordiska lämna en fullgod service till forskare och museet försök med UV-absorberande me- allmänhet. Kraven på en väl fungerande del. I sitt utvecklingsarbete har anstalten ett arkiv- och bibliotekstjänst fordrar särskilt nära samarbete med olika tekniska forsk- beaktande med hänsyn till att sjöhistoriska ningsinstitut, vilka i många fall även kunnat museet har till uppgift att vara ombud och svara för särskilda forsknings- eller utveck- remissinstans för riksantikvarieämbetet i ärenden rörande skeppsvrak, som åtnjuter lingsuppgifter för museets räkning. SOU 1973:5

skydd enligt fornminneslagstiftningen. För vering och förvaring väntar ett betydande att såsom sakkunnigorgan medverka inom verksamhetsfält. Även sedan Wasas huvudkulturminnesvården behöver museet arkiv sakliga konservering avslutats och den prioch bibliotek, som är så ordnade, att er- mära behandlingen med konserveringsprepaforderliga uppgifter och data kan hämtas rat slutförts, kommer i fortsättningen att fram med tillförlitlighet och snabbhet. De krävas en kontinuerlig vård jämte regelbundsakkunniga föreslår att resurserna för ar- na åtgärder till kontroll. Dessa fordrar tillbetet vid museets arkiv och bibliotek för- gång till kvalificerad teknisk sakkunskap. stärkes genom att erforderliga tjänster inrät- Museet har även behov av tekniska resurser tas för sakkunnig personal. för vården av sina samlingar i övrigt. Lagen I skrivelse till Konungen den 25 maj 1966 om fornminnen ställer därtill genom behar sjöhistoriska museet föreslagit, att 1965 stämmelserna om äldre skeppsvrak krav på års musei- och utställningssakkunniga skall museets möjligheter att tillvarataga och konutreda möjligheterna att nyttiggöra den för servera sjöfynd. Starka skäl talar sålunda regalskeppet Wasa avsedda konserverings- för att sektionen bibehålles inom sjöhistoanstalten i ett större musealt sammanhang. riska museets organisation. Kungl. Maj:t har förordnat, att skrivelsen I frågan om området för anstaltens verkjämte en därvid fogad promemoria rörande samhet konstateras, att dess kompetens bör konserveringsavdelningens verksamhet skall utnyttjas för ett större arbetsfält. Dess tagas i övervägande av de sakkunniga. främsta uppgifter torde utom vården av det Sjöhistoriska museet pekar i sin skrivelse sjöhistoriska materialet även böra omfatta på förhållandet, att den för Wasas konserve- uppgifter som avser bevaringsåtgärder för ring uppbyggda organisationen i och med att annat kulturhistoriskt material och därvid behandlingen av skeppet blir i huvudsak främst uppgifter av tekniskt komplicerad färdig, kan ställas till förfogande för att karaktär. Det åvilar statens historiska mutillgodose andra museers konserveringsbe- seum att ha den huvudsakliga tekniska sakhov. Enligt planen för Wasas konservering kunskapen för förhistoriskt och medeltida kommer besprutningen av skrovet att avslu- icke marint material. Sjöhistoriska museets tas under budgetåret 1973/74. Härefter arbete beträffande konservering av förhistokommer en fortgående kontroll och ett lö- riskt material bör däremot omfatta sjöfynd. pande underhåll av skrovet att vidtaga. Se- I övrigt torde sjöhistoriska museets arbete gelkonserveringen beräknas bli avslutad un- inom det konserveringstekniska fältet främst der budgetåret 1972/73 och konserveringen komma att ägnas material från historisk tid. av de till skeppets konstruktion hörande lös- Det kan därför främst väntas få att betjäna fynden budgetåret 1974/75. museer med en allmän inriktning på det Sjöhistoriska museet besitter en erfarenhet kulturhistoriska området såsom nordiska av konservering och konserveringstekniskt museet, etnografiska museet och de regioutvecklingsarbete, som det för svenskt mu- nala museerna. seiväsen är angeläget att tillvarataga. Inom Det har konstaterats att sjöhistoriska mumuseets tekniska sektion finns redan nu bå- seet genom sin tekniska sektion är väl ägde en överblick över konserveringsfrågornas nat att svara för ett tekniskt utvecklingsarproblematik och en sakkunskap i fråga om bete. Det är i hög grad angeläget att en utveckling av nya konserveringsrutiner. Det verksamhet för att utarbeta ekonomiskt och team av medarbetare som varit verksamt musealt lämpliga konserverings- och förvavid Wasas konservering måste betraktas som ringsprinciper etableras. Denna bör såsom en potentiell tillgång, vars kärna det bör va- också framhållits bedrivas i samarbete med ra till gagn att bevara för fortsatt arbete, de tekniska högskolorna samt enskilda och bland annat till service för övriga kultur- statliga tekniska anstalter. På många håll historiska museer. Inom det tekniska utveck- utomlands utföres konserveringstekniskt utlingsarbetet rörande museiföremåls konser- vecklingsarbete vid laboratorier, som är or154

SOU 1973:5

ganisatoriskt fristående i förhållande till det dagliga arbetet med konservering och museiarbete. För en sådan självständigt verksam institution finns dock icke underlag i vårt land med dess vid internationell jämförelse mindre omfattande museiväsen. För våra förhållanden torde också anknytaingen till en mångfasetterad, löpande verksamhet med konservering av material från olika museer såsom vid sjöhistoriska museet vara till omedelbar nytta; utvecklingsarbetets målinriktning på ekonomiska och praktiskt hanterliga förfaringssätt och arbetsrutiner kan i hög grad befrämjas härav. Ett vid sjöhistoriska museet bedrivet utvecklingsarbete bör ha sin tyngdpunkt på frågor rörande ett kulturhistoriskt material från historisk tid, medan ett motsvarande arbete för de arkeologiska museernas del bör bedrivas vid statens historiska museum. Det är av väsentlig betydelse för resultatet av den tekniska sektionens arbete, att detta bedrives på sådant sätt att kulturhistoriska synpunkter och krav blir väl tillgodosedda. Sjöhistoriska museets uppgifter inom det konserveringstekniska området kommer att omfatta betydande materialgrupper, som icke omedelbart faller under dess ämnesteoretiska kompetens. För att museet inom sin konserveringsverksamhet skall tillförsäkras möjlighet till en vidare museal sakkännedom föreslås, att till museet knytes ett samarbetsorgan bestående av expertis från de institutioner, som kommer att svara för de större uppdrag som lämnas till sjöhistoriska museet. Samlingarna av kulturhistoriskt material från tiden efter år 1500 är av synnerligen stort omfång. De representerar den i storlekshänseende ojämförligt mest betydande delen av de svenska museernas material. Behovet av vård ligger dock för deras del mer på det löpande underhållet än på omfattande tekniska åtgärder. Storleken av de erforderliga uppgifterna med konservering och utvecklingsarbete inom det verksamhetsfält, som angivits för sjöhistoriska museets konserveringsanstalt, låter sig därför på nuvarande stadium endast bedömas approximativt. Tills vidare bör på grund härav för uppSOU 1973:5

dragsverksamhetens behov endast en mindre ökning av den löneplansanställda personalen göras. Av den nuvarande personalen vid den tekniska sektionen om 19 anställda är 11 medarbetare förordnade på fasta tjänster, medan återstående åtta är arvodesförordnade. Lönekostnaderna för de fasta tjänsterna täcks av medel från museets förvaltningsanslag. Till den arvodesförordnade arbetskraften utgår lönerna från förvaltningsanslaget samt från museets medel för underhåll och ökande av samlingarna som till största delen utgöres av inkomster vid museet och Wasavarvet. Ett tiotal av de vid sektionen verksamma har uppgifter inom konserveringsarbetet. För den framtida konserveringen av museets samlingar inkl. Wasa kommer enligt vad de sakkunniga inhämtat att krävas minst 5 personer, som bör vara anställda på lönegradsplacerade tjänster inom museets personalorganisation. För att museet skall få en tillräcklig basorganisation för den föreslagna uppdragsverksamheten föreslår de sakkunniga att ytterligare en tjänst förs upp på personalförteckning. En av tjänsterna för den fasta personalen bör vara inrättad för en medarbetare, som kan åläggas större ansvar för arbetsledning och som kan biträda sektionschefen i planläggningen av verksamheten. Övrig personal för uppdragsverksamhet bör vara arvodesförordnad. I ett första skede räknar de sakkunniga med ett behov av högst två arvodesanställda personer. Den nuvarande arbetskraften vid sektionen bör minska från 19 till 17 personer. Av den framtida personalen föreslås 15 medarbetare mot för närvarande 11 vara förordnade på fasta tjänster och två mot för närvarande åtta vara arvodesanställda.

Kostnader De synpunkter och förslag som ovan anföres rörande sjöhistoriska museet leder till krav på vissa ökningar av museets anslag. De sakkunniga har påvisat behovet att arkiv- och bibliotekspersonalen förstärkes, bl. a. med hänsyn till kulturminnesvårdens krav på medverkan från museets sida. De 155

direkta förslagen härvidlag föranleder en personalförstärkning omfattande två tjänster för medarbetare vid museets bibliotek och arkiv. Förslagen rörande konserveringsverksamheten leder till att fyra fasta tjänster, varav en för en medarbetare med vetenskaplig och teknisk kompetens bör tillföras den tekniska sektionen. De årliga kostnaderna för den sålunda föreslagna ökningen av sjöhistoriska museets personal beräknas till 350 000 kr, vilket belopp bör läggas till museets nuvarande förvaltningsanlag om kr 4 013 000. Samtidigt kan dock utgifter i museets stat för anslaget Underhåll och ökande av samlingarna minskas. Dock bör medel för inköp av material och utrustning till ett belopp om inledningsvis ca 20 000 kr beräknas härunder.

6.7 Etnografiska

museet

6.7.1 Nuvarande organisation Etnografiska museet (före 1966 statens etnografiska museum) stod t.o.m. budgetåret 1965/66 under vetenskapsakademins inseende. Den 2 juli 1965 framlades av riksmuseiutredningen ett förslag till ny organisation med titeln »Statens etnografiska museum. Framtida ställning och verksamhetsformer» (Stencil E 1965: 2). Riksmuseiutredningens förslag innebar utom att museet skulle erhålla organisatorisk självständighet och ställas under en egen styrelse även att det skulle få väsentligt utökade resurser. Det föreslogs successivt upprustas i personellt hänseende. I fullt utbyggt skick skulle det omfatta sju avdelningar. Museet borde även erhålla nya lokaler. Genom statsmakternas beslut (prop. 1966, Su 47, rskr. 139) organiserades etnografiska museet fr.o.m. den 1 juli 1966 som ett självständigt museum under ledning av en styrelse. Vid museet inrättades en tjänst som museidirektör jämte två tjänster som förste intendent. Museet erhöll höjda statsanslag vilka medgav, att såväl omkostnadsstaten som avlöningsstaten kunde förstär156

kas. Museets anslag är för budgetåret 1972/ 73 beräknat till 1 532 000 kr. I lokalfrågan föranledde utredningens förslag emellertid icke några omedelbara beslut. Trots de hinder som de otillräckliga utrymmena och lokalernas låga kvalitet ofrånkomligen innebär, har museet under tiden efter omorganisationen lyckats genomföra ett innehållsrikt utställningsprogram. Utställningsaktiviteten har i själva verket uppnått en nivå, som kan sägas motsvara anspråken vid institutioner med väsentligt större resurser. Antalet under tiden efter år 1966 registrerade besök har i allmänhet legat på omkring 20 000 per år. Under budgetåret 1968/69 kunde emellertid 75 000 besökare inräknas. Vid bedömningen av den utåtriktade verksamhetens resultat, räknat i antal besök, måste hänsyn tas till att utställningslokalerna under lång tid måste hållas stängda, då nya utställningar ordnas. Dessutom måste museets basutställningar monteras ned och kan ej visas samtidigt med större tillfälliga utställningar.

6.7.2 Förslag Etnografiska museet är det ena av två museer i landet, vilka har att bedriva en verksamhet, som belyser utomeuropeiska kulturer. Den andra institutionen inom området är Göteborgs etnografiska museum. De sakkunniga har under sitt arbete rörande etnografiska museets lokalisering funnit sig böra överväga, att detta flyttas till Göteborg för att gemensamt med Göteborgs etnografiska museum bilda en större enhet. Frågan härom underställdes Kungl. Maj:ts prövning genom en skrivelse från de sakkunniga den 14 juni 1967 till statsrådet och chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet. I skrivelsen framlades synpunkter på för- och nackdelar av att flytta ut det statliga etnografiska museet från Stockholm. Efter hörande av bl. a. universitetskanslersämbetet, styrelsen för etnografiska museet och Göteborgs stad fann Kungl. Maj:t de sakkunnigas skrivelse icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Etnografiska museets SOU 1973:5

verksamhetsområde i förhållande till andra museer synes därmed böra bestå oförändrat. Endast mindre justeringar av gränserna för ansvarsområdet kan bli aktuella, såsom i förhållande till östasiatiska museet (se ovan s. 128). De sakkunniga har i det föregående framhållit betydelsen av att museerna utvecklar sin informationsverksamhet om kulturförhållanden utanför vårt eget land. Några av vår tids mest centrala frågor berör uländernas ekonomiska och sociala förhållanden. Väsentligt ökad och förbättrad upplysning om faktorerna bakom de processer, som pågår i u-länderna, är nödvändig för att vi skall förstå innebörden av de problem, som är aktuella i olika delar av världen. En effektiv organisation för utställnings- och undervisningsverksamhet inom det ämnesområde, som representeras av etnografiska museet, bör ges hög prioritet. På grund av att etnografisk museiverksamhet saknas utanför Göteborg och Stockholm, kommer större krav än för centralmuseerna i allmänhet att ställas på att etnografiska museets verksamhet även kan komma olika delar av landet i övrigt till del. Det kommer sålunda att i omfattande utsträckning behöva framställa vandringsutställningar, vilka kan distribueras av riksutställningar. Etnografiska museet bör mot bakgrund härav räknas till de museer, vilkas behov av resursförstärkningar statsmakterna måste sätta i främsta rummet. Om museet skall kunna fullgöra ökade uppgifter inom den publika verksamhetssektorn, torde emellertid den av riksmuseiutredningen föreslagna uppdelningen på ett flertal mindre avdelningar vara mindre väl lämpad. Museet har i själva verket sedan omorganisationen fungerat med en i princip annan organisationsform. Det har sålunda varit uppdelat i tre enheter: en för utställningsarbete och annan utåtriktad verksamhet, en för forskningsverksamhet samt en för administration m. m. De sakkunniga anser den nuvarande organisationen av verksamheten väl ägnad att läggas till grund för en fastare indelning i avdelningar med skilda ansvarsområden. SOU 1973:5

Etnografiska museet föreslås bestå av en avdelning för museiundervisning och publik verksamhet i övrigt, en avdelning för vetenskapligt arbete samt ett kansli. Museet är för sin utveckling beroende av att lokalfrågan löses. I avvaktan härpå måste dock det utåtriktade arbetet fortsättas och även vidareutvecklas. Särskilt bör aktiviteten intensifieras inom de grenar av det publika arbetet, som är mindre hämmade av museilokalernas otillräcklighet. Etnografiska museet bör sålunda i samverkan med riksutställningar och med utnyttjande av deras ateljéer inleda en produktion av vandringsutställningar och utställningar i mindre format för skolbruk. Det är dessutom angeläget, att museet söker finna former för en i samarbete med studieorganisationerna bedriven undervisning inom sitt ämnesområde. Det förhållandet att museet väntar på nya lokaler får därför icke leda till att erforderliga förstärkningar av personalresurserna uppskjutes. Etnografiska museet föreslog i 1970 års långtidsbudget en förstärkning med sammanlagt 25 personer. Härvid äskades åtta nya tjänster i lönegrader mellan A 20 och B 7. I bedömningen av personalbehovet vid etnografiska museet bör man enligt de sakkunnigas mening utgå från att detta behöver en hög ämnesteoretisk sakkunskap med specialister på olika världsdelars kulturhistoria. Det bör beaktas att museets ämnesområde omfattar kulturer, som är vitt skilda i tid och rum. Även om vissa bearbetaingsuppgifter kan anförtros utifrån tillkallade experter, måste det betecknas som en grundläggande förutsättning för att museet skall kunna fylla sin uppgift som etnografiskt centralmuseum, att det besitter egen sakkunskap rörande jordens olika regioner. Detta krav gäller i lika mån med hänsyn till den utåtriktade verksamhetens behov som med tanke på arbetet vid samlingarna. För att museets undervisnings- och utställningsverksamhet skall kunna omfatta information i aktuella frågor rörande kulturella och sociala förhållanden utanför Europa fordras, att den vetenskapligt verksamma personalen ej endast äger en indirekt be-

kantskap med dessa. Museets medarbetare måste även ha tillfälle att genom resor på nära håll följa den rådande utvecklingen i olika delar av världen. Den beträffande vården av etnografiska museets samlingar mest angelägna frågan är hur deras förvaring skall ordnas. De nuvarande provisoriska lokalerna medför att tillsynen ej kan bedrivas tillräckligt noggrant. Samlingarna består av ett med hänsyn till konserveringsteckniska krav heterogent material, som fordrar ansenliga arbetsinsatser. Behovet av personal och utrustning för konservering torde inte kunna tillgodoses enbart genom resurser, som byggs upp vid museet. För komplicerade uppgifter, som förutsätter en mer avancerad teknisk sakkunskap, föreslås museet få att stödja sig på de större museernas konserveringsanstalter: statens historiska museum för arkeologiskt material samt livrustkammaren, nordiska museet och statens historiska museum för textilt material samt slutligen sjöhistoriska museet för trä. För den löpande vård och tillsyn samlingarna kräver behövs dock särskild personal inom museet. De sakkunniga föreslår att etnografiska museet för att erhålla vidgad vetenskaplig kompetens och för att kunna öka omfattningen av den utåtriktade verksamheten i ett första skede erhåller minst fyra tjänster för museimän med ämnesteoretisk sakkunskap. Två av tjänsterna bör vara avsedda för personer med högre vetenskaplig behörighet, vilka under museichefen bör ha ansvaret för vardera den utåtriktade verksamheten och det dokumenterande arbetet. Museet behöver emellertid utöver en ökning av den vetenskapligt verksamma personalen en större grupp av biträdande personal, som kan medverka inom föremålsvården och i utställningsarbetet.

Kostnader En i vidgad omfattning bedriven utåtriktad verksamhet förutsätter utom en förstärkning av museets personal även en höjning av museets omkostnadsanslag. De sakkunniga föreslår att museets totala driftbidrag om för 158

närvarande 1532 000 kr (1970/71) exklusive hyreskostnader under perioden fram till 1978/79 ökas med ett belopp i storleksordning omkring 800 000 kronor.

6.8 Medelhavsmuseet

6.8.1 Nuvarande organisation Medelhavsmuseets samlingar rymmer arkeologiskt material, som belyser de antika kulturerna inom medelhavsområdet och Främre orienten. Kärnan i samlingarna var vid museets grundande år 1954 Cypernsamlingen och det egyptiska museet, vilka båda tidigare bildat självständiga museiinstitutioner. Genom byten med den italienska staten under 1950-talet tillfördes museet gravinventarier från de etruskiska nekropolerna i Cerveteri. År 1957 överfördes från statens historiska museum betydande delar av dess så kallade komparativa samlingar. En ansenlig accession sedan 1950-talet genom donationer och inköp har gjort medelhavsmuseet till ett allsidigt antikmuseum. Accessionen av material från Främre orienten, Grekland och Italien förväntas under de närmaste åren komma att öka. Bland annat räknar man med att de i svensk regi bedrivna utgrävningarna i södra Etrurien skall tillföra museet ett stort material. De nordiska utgrävningarna i Nubien torde komma att tillföra den egyptiska samlingen en avsevärd fyndmängd. Museet står till viss del under inseende av Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademiens förvaltningsutskott och riksantikvarieämbetet. Medel för verksamheten är dock upptagna under särskilt anslag på riksstaten. Anslagsbeloppet är för budgetåret 1972/ 73 beräknat till 497 000 kr. Museet är uppdelat i en grekisk-romersk och en egyptisk avdelning. Den direkta ledningen av museet utövas av en museiföreståndare, som tillika förestår en av museets avdelningar. Den avdelning som inte sorterar under museiföreståndaren förestås av en avdelningsföreståndare. MedelhavsmuSOU 1973: 5

seet tillhör med en personal om sammanlagt 6 medarbetare de mindre av statsmuseerna. Medelhavsmuseets lokaler är splittrade. Den grekisk-romerska avdelningen disponerar utrymmen i skilda delar av riksantikvarieämbetets och statens historiska museums byggnadskomplex, medan den egyptiska avdelningen är förlagd till Gamla Riksbankshuset vid Järntorget i Stockholm. Utställningslokalerna är provisoriskt ordnade. Dessa förhållanden gör att den utåtriktade verksamheten måste bedrivas i tämligen blygsam skala. Den har i väsentlig utsträckning inriktats på uppgifter till tjänst för universitet och skola. De museer och samlingar i landet, som har närmare anknytning till medelhavsmuseets verksamhetsområde är främst statens historiska museum, nationalmuseet och vissa samlingar vid universiteten. Historiska museets samlingar från medelhavsområdet och främre orienten har överförts till medelhavsmuseet. Nationalmuseets antiksamling består till sin kärna av Gustav III:s samling av grekiska och romerska antikviteter, vilken år 1866 överfördes till den då nya nationalmuseibyggnaden. Återuppställd år 1958 på sin ursprungliga plats i den restaurerade så kallade stensalen i norra Logårdsflygeln i Stockholms slott utgör den en del av nationalmuseets permanenta utställningar. Under 1800-talet utökades nationalmuseets antiksamlingar främst genom tillfälliga gåvor. Numera sker dock sedan länge en planmässigt bedriven komplettering i avsikt att skapa en för den konstnärliga utvecklingen representativ samling av antik konst från medelhavsländerna. De viktigaste av universitetens samlingar inom området tillhör institutionerna för klassisk fornkunskap i Lund och Uppsala och det till institutionen för egyptologi i Uppsala hörande Victoriamuseet. Universitetssamlingarna har sin främsta funktion som studie- och referensmaterial för studerande och forskare vid universiteten. Tillkomsten av medelhavsmuseet föregicks av en längre tids utredningsarbete. 1935 års museisakkunniga lämnade i sitt Betänkande SOU 1973:5

med utredning och förslag angående sammanförande och organisation av i Stockholm befintliga arkeologiska samlingar från medelhavsländerna och Främre orienten (SOU 1936: 44) följande synpunkter rörande samlingarna av utländska fornsaker i Stockholm. Utredningen urskiljde med hänsyn till samlingarnas geografiska ursprung två huvudgrupper av material: å ena sidan medelhavsområdenas arkeologiska material och å andra sidan samlingarna från bortre Orientens kulturområden. Av ekonomiska och praktiska skäl ansågs medelhavsmaterialet böra sammanföras i ett museum, medan de östasiatiska samlingarna tills vidare borde förbliva inom de museer, vid vilka de då var i förvar. I frågan om nationalmuseets antiksamlingar stannade utredningen vid att konstatera, att en fördelning av dessa mellan det föreslagna nya arkeologiska museet och nationalmuseet tills vidare borde anstå. Däremot föreslogs nationalmuseets depositioner i det dåvarande egyptiska museet böra kompletteras med de egyptiska fornsaker, vilka alltjämt var exponerade vid nationalmuseets antikavdelning. Frågan kom i och med andra världskrigets utbrott att vila. I ett år 1951 av Sigurd Curman som utredningsman avgivet betänkande med förslag om sammanförande och organisation av i Stockholm befintliga arkeologiska samlingar från medelhavsländerna och Östasien påvisades det fördelaktiga i att sammanföra nationalmuseets antiksamling med samlingarna vid det planerade museet för medelhavsländerna (SOU 1951: 55). Nationalmuseets antikavdelning betraktades såsom för ringa och till sin sammansättning alltför ojämn för att ensam få större betydelse i vetenskapligt och pedagogiskt hänseende. Den mindre samling egyptiska fornsaker, som då ännu fanns kvar i nationalmuseet, borde fogas till det nya museets egyptiska material. Utredningsmannen ansåg det dessutom vara lämpligt, att den bysantinska kulturen skulle representeras i det nya museet samt att den islamitiska kulturen efter hand skulle komma att företrädas i föremålsbeståndet. Med 1935 års museisakkunnigas förslag som

utgångspunkt hemställde utredningsmannen, »att de i den sakkunniges utredning omförmälda, å skilda lokaler i Stockholm förvarade, i huvudsak arkeologiska samlingarna från östra Medelhavsområdet och Främre Orienten, nämligen det Egyptiska Museet, Cypern- och Asiensamlingarna, de Iranska samlingarna samt Nationalmusei antikavdelning måtte sammanföras till en museiinstitution ». Det Curmanska förslaget blev vägledande för uppbyggnaden av medelhavsmuseet. När detta år 1954 inledde sin verksamhet hade till dess samlingar dock ej överförts de i nationalmusei antikavdelning ingående föremålen. Frågan om medelhavsmuseets ämnesområde skulle åter komma att bli aktuell genom antikvarieutredningens förslag (SOU 1965: 10). Häri framhölls att medelhavsmuseet till sin karaktär var ett arkeologiskt museum. Det måste enligt utredningen läggas upp med ett så omfattande och rikt skiftande föremålsbestånd som möjligt. Det skulle inte bara ge en bild av antikens konst utan också belysa antikens vardagsliv. Ett klassiskt arkeologiskt museum måste, menade man, inta en mellanställning mellan ett arkeologiskt museum och ett konstmuseum. Antikvarieutredningen tog också upp frågan om nationalmuseets antiksamling och förordade, att denna införlivades med medelhavsmuseets samlingar. Utredningen förutsatte dock därvid att Gustaf III:s skulptursamling icke skulle beröras av förslaget utan att denna samling skulle förbli utställd på Stockholms slott.

6.8.2 Förslag om självständig organisation I remissutlåtande över Antikvarieutredningens betänkande den 30 september 1965 har 1965 års musei- och utställningssakkunniga rörande medelhavsmuseet anfört följande: »Medelhavsmuseet, vars namn är missvisande, torde kunna betraktas som ett konstmuseum. Närmast besläktat synes det vara med Östasiatiska museet. En förläggning av museet i anslutning till östasiatiska museet 160

och ett inordnande under statens konstsamlingar synes helt naturligt.» De sakkunniga har senare infordrat synpunkter från riksantikvarieämbetet rörande medelhavsmuseets lokalbehov och funktion. Ämbetet har besvarat de sakkunnigas förfrågan i skrivelse den 18 mars 1970 med översändande av en av föreståndaren för medelhavsmuseet upprättad promemoria. I denna framhålles rörande museets verksamhetsområde svårigheterna i försöken till en gränsdragning mellan konstvetenskap och arkeologi. Man framhåller konstens beroende av den samhällsmiljö i vilken den skapas, samt att skillnaden mellan ett konstmuseum och ett arkeologiskt museum främst ligger i principerna för accessionen. Medan nationalmuseets konsthantverkssamling främst skulle omfatta alster med utpräglade skönhets- och stilvärden, skulle medelhavsmuseet ha en accession av större bredd, som syftar till att belysa antikens kultur- och samhällshistoria. De sakkunniga har även av nationalmuseet infordrat synpunkter på frågan om nationalmuseets antiksamlingar med särskild hänsyn till medelhavsmuseets samlingar och verksamhet. Nationalmuseet har i svar till utredningen med anledning härav den 9 april 1969 redovisat sina synpunkter i frågan samt förordat, »att Gustaf HI:s antikmuseum under alla förhållanden måtte bibehållas som en specialsamling i sin nuvarande organisationsform, att nationalmuseets antiksamlingar icke under några omständigheter måtte överföras till ett uteslutande arkeologiskt inriktat museum samt att ett sammanförande av de antika samlingarna i ett museum måtte genomföras allenast under den förutsättningen att de konstnärliga intressena, organisatoriskt liksom administrativt, blir lika väl företrädda som de arkeologiska.» Nationalmuseet anförde till bakgrund för sitt ställningstagande, att det för ett museum för klassisk arkeologi skulle vara en betydelsefull uppgift att skildra de förhistoriska epokerna i medelhavsvärlden och den grekiska och romerska antikens förhållanden. SOU 1973:5

Det framstod för nationalmuseet som självklart, att antikens konst bildar en väsentlig avdelning inom detsamma. Nationalmuseet önskade därför icke överlämna de konstnärligt viktiga arbeten, som ingår i dess antiksamlingar, till ett uteslutande arkeologiskt inriktat museum. Nationalmuseet hade dock funnit en sammanslagning av de antika samlingarna tänkbar. Därvid borde dock de konstnärliga och arkeologiska intressena bli likvärdigt företrädda i organisationen. Medelhavsmuseet och nationalmuseet företräder i sina svar till utredningen en i väsentliga stycken gemensam syn på frågan om medelhavsmuseets verksamhetsområde och funktioner som arkeologiskt och konsthistoriskt museum. De sakkunniga får för sin del vitsorda det betydelsefulla i att museet icke ensidigt inriktas på endera den kulturhistoriska eller den konsthistoriska aspekten. Det i Stockholms slott på ursprunglig plats uppställda Gustaf III:s antikmuseum bör bibehållas som en specialsamling. I övrigt bör dock nationalmuseets antiksamlingar ställas till medelhavsmuseets förfogande i den utsträckning som forskarservice och publik verksamhet kräver. Antikvarieutredningen företrädde i sitt förslag synpunkten, att medelhavsmuseet från vetenskaplig, organisatorisk samt ekonomisk synpunkt borde vara anknutet till riksantikvarieämbetet. I överensstämmelse därmed borde det centrala ämbetsverket för kulturminnesvård, som föreslogs av antikvarieutredningen, bli styrelse för medelhavsmuseet. 1965 års musei- och utställningssakkunniga förordade i sitt utlåtande över antikvarieutredningens förslag, att medelhavsmuseet i stället skulle inordnas under nationalmuseet. Vid sina närmare studier av förutsättningarna för museiarbetet har de kommit till annan åsikt och anser nu, att de skilda institutionerna behöver en så oberoende ställning som möjligt. Medelhavsmuseet föreslås därför i stället få ställning som självständig institution med egen styrelse, sorterande omedelbart under Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslår i annat sammanhang att ett centralt organ inrättas för frågor rörande samordning och planering av SOU 1973:5 11 — 23079

museiverksamheten. Genom tillkomsten härav minskas nackdelarna av att det statliga museiväsendet rymmer ett stort antal mindre enheter. Medelhavsmuseet behöver emellertid i viss utsträckning stödja sig på statens historiska museum i fråga om konservering och bibliotekstjänst. Detta innebär dock ej att en organisatorisk samordning är nödvändig. Enligt de sakkunnigas principiella förslag beträffande konserveringsverksamheten vid de statliga museerna kommer dessas service att vara fullt tillgänglig även för utomstående institutioner. Den tekniska anstalten vid statens historiska museum skall sålunda ha att bedriva en uppdragsverksamhet, vars omfattning bör bestämmas bland annat med hänsyn till utomstående museers behov av tjänster. Den bör därvid ha att svara för att tillgodose bland annat medelhavsmuseets behov. De sakkunniga har föreslagit att det nuvarande för Vitterhetsakademien, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum gemensamma biblioteket inordnas i det såsom självständig institution föreslagna statens historiska museum. Frågor rörande planeringen av bibliotekets accession bör därvid vara underställda en nämnd med representanter för de institutioner, vilka biblioteket närmast har att betjäna. I nämnden föreslås även ingå representation för medelhavsmuseet. De sakkunniga räknar med att museets intressen i frågan om förvärv av litteratur till biblioteket därmed kommer att bli tillgodosedda i samma utsträckning, som om det varit inordnat som enhet i den större organisation, till vilken biblioteket hör. Antikvarieutredningen som utgått från att det ej varit ekonomiskt motiverat, att medelhavsmuseet skulle bilda en fristående institution, ansåg att museets behov av information till allmänheten skulle tillgodoses genom organ inom antikvitetskollegiet. De sakkunniga vill gentemot en sådan uppfattning framhålla vikten av att museet genom egna organ kan svara för information till allmänheten och pressen. Det är bland annat genom att museet får egna kanaler för upplysning om sin verksamhet, som det kan ge nödvändigt uttryck för profil och särart. 161

Museet saknar egen personal för administrativa och kamerala göromål. De sakkunniga föreslår att museet, då det skiljs från riksantikvarieämbetet, får egen styrelse. Hos denna kan lämpligen förordnas en sekreterare vilken biträder styrelsen och museichefen i handläggningen av administrativa ärenden. Kamerala uppgifter samt personaladministration föreslås emellertid liksom för statens historiska museums del bli ålagda den administrativa byrån vid riksantikvarieämbetet. Museets nuvarande organisation med uppdelning på en egyptisk och en grekisk-romersk avdelning framstår som opraktisk med hänsyn till museets begränsade personal. Härtill kommer att stora delar av samlingarna, främst de från de äldsta förhistoriska epokerna, bildar ett material med principiellt likartade krav i frågan om museal och vetenskaplig metod. Viktiga delar av materialet tillhör dessutom andra regioner än det egyptiska respektive det grekisk-romerska området. Uppdelningen på avdelningar föreslås upphöra. Kostnader De av de sakkunniga framlagda förslagen rörande medelhavsmuseets organisatoriska ställning leder icke till mer än begränsade kostnadshöjningar. Museets resurser i allmänhet torde dock få betecknas som otillräckliga. De sakkunniga förordar en omedelbar höjning av anslaget om lägst 75 000 kr. En ny lösning på frågan om museets lokalförsörjning är oundgängligen nödvändig. Först genom att museet får gemensamma lokaler för de olika verksamhetsgrenarna, kan en rationellt bedriven utåtriktad aktivitet inledas i en omfattning, som svarar mot museets betydelse. I samband härmed kan en vidare utredning om behovet att förstärka resurserna för utställnings- och undervisningsarbetet komma att bli aktuell. I första hand torde därvid böra övervägas frågan om en tjänst som intendent för handläggning av frågor rörande museets undervisningsverksamhet. 162

6.9 Nordiska museet 6.9.1 Nuvarande organisation Nordiska museet är centralmuseum för svensk kulturhistoria under tiden efter år 1500. Museet som grundades av Artur Hazelius år 1873 är landets största inom det kulturhistoriska området. Före år 1964 ingick i museets organisation också friluftsmuseet Skansen. 1919 instiftades vid Nordiska museet en professur i nordisk och jämförande folklivsforskning, och 1941 bildades institutet för folklivsforskning, gemensamt för museet och dåvarande Stockholms högskola. Verksamheten spänner över alla olika fält av den svenska odlingens historia med undantag av de områden, som bevakas av centralmuseer med speciell inriktning. De främsta bland dessa är armémuseet, nationalmuseet, sjöhistoriska museet, statens historiska museum och tekniska museet. Nordiska museets ämnesområde företrädes av ett stort antal regionalt verksamma museer såsom Kulturhistoriska museet i Lund, Göteborgs historiska museum och de större länsmuseerna. Den 12 juli 1962 uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret att verkställa en översyn av Nordiska museets och Skansens ekonomiska ställning och verksamhetsformer. Resultaten härav framlades i en den 14 februari 1963 dagtecknad promemoria »Nordiska museets och Skansens framtida verksamhetsformer och finansiering». Statskontoret föreslog häri, att Nordiska museet med tillhörande anläggningar jämte institutet för folklivsforskning å ena sidan och Skansen å andra sidan skulle drivas som två självständiga institutioner, ekonomiskt och administrativt skilda från varandra. Staten föreslogs påtaga sig kontinuerligt ekonomiskt ansvar för museiverksamheten. Efter förslag av Kungl. Maj:t (prop. 1963: 13) godkände riksdagen (SU 133, rskr 317) ett mellan företrädare för Kungl. Maj:t och kronan, Stockholms stad och Stiftelsen Nordiska museet träffat avtal om att från dåvarande Stiftelsen Nordiska museet avskilja Skansen. Skansen skulle i fortsättningen drivas som SOU 1973:5

en särskild stiftelse. Samtidigt beslöts, att statsbidraget till verksamheten vid Nordiska museet för budgetåret 1964/65 skulle höjas från tidigare 635 000 kronor till 3 045 000 kronor. Den 5 juni 1963 erhöll statskontoret Kungl. Maj:ts uppdrag att fullfölja utredningen angående Nordiska museet genom att nu undersöka organisationen av verksamheten vid stiftelsen och att framlägga förslag rörande denna. Den 30 september 1964 överlämnades till Konungen en i statskontoret utarbetad promemoria »Organisation av museiverksamheten vid Nordiska museet m. m.» I denna gavs förslag om en organisation med sju avdelningar, nämligen tre föremålsavdelningar, en undersökningsavdelning, en undervisningsavdelning och en avdelning bestående av bibliotek och arkiv samt slutligen ett kansli. Föremålsavdelningarna skulle vara indelade enligt realgrupper: en för näringsliv, en för bebyggelse, bostad och familjeliv och en för textilier och textilt arbete. Statskontoret föreslog att personalresurserna i samband med omorganisationen skulle förstärkas. Statsmakterna beslöt i huvudsak enligt statskontorets förslag (prop. 1965: 1, SU 8, rskr 8). År 1967 övertog byggnadsstyrelsen ansvaret för vården av museibyggnaden. Det åvilar dock fortfarande stiftelsen att själv svara för vård och underhåll av de kulturhistoriska byggnaderna vid museets anläggningar utanför Stockholm. Statsbidraget till Nordiska museet som i dag har en personal om 116 medarbetare beräknas för budgetåret 1972/73 till 7 464 000 kr. Sedan den nya organisationen genomfördes år 1965, har museets prestationer på en rad områden ökats. Genom ett växande antal tillfälliga utställningar och en successiv omdaning av de fasta utställningarna har publiken kunnat erbjudas ett större utbyte av museets resurser. Även antalet vandringsutställningar från Nordiska museet har ökat. Museet svarar genom sina båda publikationsserier Nordiska museets handlingar och Acta Lapponica för en ansenlig utgivning av vetenskaplig litteratur. I årsboken Fataburen SOU 1973: 5

samlas populärvetenskapliga artiklar grupperade kring ett för varje år särskilt tema. Den har en upplaga om i genomsnitt över 7 000 exemplar. Accessionen har inriktats på nya områden. Framför allt har museet kunnat intensifiera dokumentationen av nutidsskeendet. Samtidigt kompletteras det äldre materialet systematiskt. Mängden föremål som årligen införlivas med museets samlingar beräknas till mellan två och tre tusen, en siffra som dock nära motsvarar accessionens storlek under tiden närmast före omorganisationen. Vid sidan om föremålsförvärven har museet en omfattande insamling av intervju- och uppteckningsmaterial samt arkiv. Dokumentationen kompletteras därjämte genom fotografering och filmupptagningar. Museet övertog år 1966 svenska skolmuseets samlingar och år 1970 de samlingar, vilka bildats vid lantbruksakademins museum. Nordiska museets material hämtas huvudsakligen från ännu levande miljöer. Vården bör i stort sett ske enligt samma principer som i deras ursprungliga omgivning, dvs. huvudsakligen med manuella metoder för rengöring och lagning. Endast för vissa smärre föremålsgrupper kan en kemisk-teknisk konservering bli nödvändig. Verksamheten med föremålsvård och konservering är inom nordiska museet fördelad på avdelningen för dräkt och textil och avdelningen för bostadsskick. Till textilavdelningen hör vid sidan om en allmän sektion för den vetenskapliga och museala verksamheten två sektioner för vardera konservering och vård av textilt material. För den tekniska sidan av vård och konservering svarar inom avdelningen för bostadsskick en allmän teknisk sektion vars uppgifter även omfattar utställningsarbete och reparationer på kulturhistoriska byggnader. Konserveringen av vissa inom museets samlingar mindre omfattande föremålskategorier bl. a. stafflimålningar, glas, keramik och metallföremål överlåts åt specialister utanför museet.

6.9.2 Förslag Nordiska museet representerar ett vidsträckt ämnesområde av omedelbart och levande intresse i svenskt kulturliv. Det svarar både inom sin utåtriktade och sin vetenskapliga verksamhet för insatser av stor omfattning. Museets sakkunskap efterfrågas regelbundet av regionalt och lokalt arbetande museer, liksom av universitetsinstitutioner inom olika grenar av det kulturhistoriska fältet. Också kulturminnesvården är starkt beroende av tjänster från nordiska museets sida. Pressen, radion, bokförlagen och ej minst allmänheten har ett omfattande behov av service från museet. Det är av största intresse för svenskt kulturliv, att Nordiska museet på längre sikt erhåller utrymme för fortsatt utveckling och expansion. Det starkt eftersatta resursbehov som för närvarande råder inom flera olika sektorer av det statliga museiväsendet gör det emellertid nödvändigt, att under den närmaste framtiden låta Nordiska museet arbeta inom i stort sett oförändrade ekonomiska ramar, med endast begränsade medelsökningar. De ökade resurser som föreslås komma de regionalt arbetande museerna till del, bör medföra, att Nordiska museet får möjlighet att bedriva en ökad del av sitt arbete i samverkan med dessa. Det bör därigenom kunna koncentrera sina uppgifter på att utveckla och leda en samordnad insamlings- och forskningsverksamhet vid landets kulturhistoriska museer. De sakkunniga räknar med att den speciella sakkunskap av vetenskaplig och museal karaktär Nordiska museet besitter härigenom skall komma att utnyttjas än mer effektivt. Med hänsyn till den förhållandevis korta tidrymd, som förflutit sedan museets omorganisation, anser de sakkunniga, att den nuvarande inre uppbyggnaden inte för närvarande bör förändras. Uppdelningen i ett stort antal avdelningar kan visserligen leda till en begränsning av möjligheterna att för större arbetsuppgifter inom verksamheten utnyttja personal med sakkunskap från skilda områden. Gränserna mellan avdelningarna har dock i det dagliga arbetet i betydande utsträckning kunnat överbryggas och kan 164

icke betraktas som ett allvarligt hinder, då det gäller att organisera större arbetsgrupper. En mer aktuell fråga är, huruvida Nordiska museets ställning som stiftelse bör bibehållas. Eftersom staten redan nu har ansvaret för museets ekonomi, synes det rationellt, att det ombildas till en helt statlig institution. Statskontoret anförde i sin promemoria 1963 angående Nordiska museet och Skansen i frågan om stadigt eller enskilt huvudmannaskap för museet följande: »I betraktande av de betydande belopp vartill de årliga driftbidragen från staten hädanefter behöver uppgå torde det vara ofrånkomligt, att staten garanteras ett avgörande inflytande när det gäller verksamhetens fortsatta bedrivande. Det ligger då naurligen närmast till hands att överväga ett förstatligande av verksamheten. Såsom framgår av den inledande historiken har tanken att Nordiska museet skulle kunna drivas som en rent statlig institution ej varit främmande för stiftaren Artur Hazelius. Vid övervägande av frågan om en förändring av museets egenskap av enskild stiftelse torde böra beaktas att övervägande delen av stiftelsens donationsfonder, däri inbegripet samtliga till stiftelsen donerade fastigheter, är hänförlig till museiverksamheten samt institutet för folklivsforskning. Avkastningen av dessa tillgångar uppgår till betydande belopp. Uppenbarligen måste det vara ett starkt statligt intresse att fondavkastningen även efter ett förstatligande av museet och institutet får disponeras för den fortsatta verksamheten. Frågan huruvida ett statsövertagande av donationsfonderna är förenligt med donationsvillkoren kräver särskild utredning, som icke medhunnits.» De sakkunniga finner att en utredning så snart som möjligt bör göras rörande donationsvillkoren samt föreslår statsmakterna att upptaga förhandlingar med stiftelsen om museets framtida ställning i syfte att ombilda Nordiska museet till en helt statlig institution. Nordiska museets gårdar, av vilka de större är Julita gård, Tyresö slott och Svindersvik står under museets egen vård. Underhållet bekostas delvis med hjälp av statsmedel. I museets stat för budgetåret 1972/73 upptages för detta ändamål ett belopp om 91 000 kr. De sakkunniga föreslår i sitt betänkande Kulturminnesvård (sid. 120), att de byggnader av kulturhistorisk karaktär, SOU 1973:5

som ägs eller förvaltas av Vitterhetsakademien, bör övergå i statlig förvaltning. De bör i samband därmed invärderas på en särskild fastighetsfond under riksantikvarieämbetets administration. Ämbetet skall även ha att svara för vård och underhåll av de byggnader, som tillhör fonden. De sakkunniga räknar med att även statliga byggnader av kulturhistorisk karaktär, som tillhör andra byggnadsförvaltande myndigheter, skall kunna överföras till fonden. Främst bör detta gälla byggnader med museal karaktär. Ämbetet avses enligt förslaget enbart ha att svara för de uppgifter, som är omedelbart förenade med fastigheternas förvaltning, vård och underhåll. I den mån verksamhet skall bedrivas i de ifrågavarande lokalerna, skall denna ske i regi av annat organ. Riksantikvarieämbetets uppgift blir i sådana fall enbart att vara lokalhållare. Att vårda kulturhistoriska byggnader är en sida av Nordiska museets arbete, utan vilken institutionen skulle förlora en viktig del av sin nuvarande verksamhet. Ansvaret för byggnadsunderhållet medför dock samtidigt en för ett museum tyngande uppgift. Det förefaller därför angeläget att utreda, huruvida själva förvaltningen av nordiska museets kulturhistoriska fastigheter helt eller delvis kan överföras på riksantikvarieämbetet. Museet skulle därvid fortfarande svara för all den verksamhet av museal eller annan karaktär, som bedrives vid de ifrågavarande anläggningarna. En central fråga för en utredning rörande underhållet och vården av Nordiska museets byggnader bör bli att beräkna, vilka kostnader, som kan väntas. I samband med frågan om Nordiska museets ställning synes frågan om Julita egendom behöva beaktas särskilt. Det är av vikt att dess särställning som kombination av museianläggning och lantbruksegendom bevaras. De sakkunniga anser, att de nödvändiga utredningarna rörande huvudmannaskapet för nordiska museet bör inledas under 1974/ 75 och verkställas inom det föreslagna musei- och utställningsrådet. För att Nordiska museets material skall få en tillfredsställande vård fordras såsom en SOU 1973: 5

grundförutsättning, att behovet av förvaringsutrymmen tillgodoses på bättre sätt än i de nuvarande lokalerna. Härjämte behöver museet finna lösningar på olika problem i samband med att material i utställningarna utsattes för skadeverkningar på grund av olämpliga belysnings- och luftfuktighetsförhållanden. Den tekniska kompetens, som erfordras härför, torde museet emellertid icke själv kunna svara för. Genom MUS 65:s förslag att sjöhistoriska museet skall lämna sakkunnig medverkan i frågor av denna natur torde Nordiska museet kunna tillförsäkras erforderligt bistånd av expertis. Kostnader för detta ändamål bör upptagas i nordiska museets budget. De sakkunniga räknar icke med att nordiska museets arbetsområde inom konserveringen bör vidgas. För de områden inom vilka det icke för närvarande har erforderlig expertis, bör det ha att vända sig till institutioner med särskild sakkunskap på respektive område. Museets begränsade samlingar av stafflimålningar bör sålunda närmast kunna konserveras vid nationalmuseet. Konserveringsuppgifter gällande arkivalier bör i första hand anförtros riksarkivet, vars bokbinderi- och konserveringsavdelning har de för detta ändamål bäst lämpade resurserna. De sakkunniga har ovan, s. 108, 140 föreslagit, att livrustkammaren och statens historiska museum, vart och ett inom sitt område, skall ha att erbjuda service i frågan om textilkonservering för andra museers behov. Deras resurser bör därvid främst komma till utnyttjande för visst precisionsarbete avseende textilt konsthantverk. Textilt material av mindre speciell karaktär faller inom nordiska museets verksamhetsområde. Behovet av mer ingripande konserveringsåtgärder inom detta område är förhållandevis begränsat. Det kräver icke desto mindre, att vissa resurser centralt kan ställas till olika museers förfogande. Särskilt angeläget är att de många museerna med stora dräkt- och textilsamlingar kan räkna med att vid nordiska museet erhålla råd och anvisningar om vård och tillsyn. Nordiska museet har i frågan om konservering av möbler en personal, vars erfarenhet och kunnande bör komma 165

också övriga museer tillgodo. Museet föreslås dessutom lämna bl. a. nationalmuseet sina tjänster beträffande reparation av möbler. Den nuvarande organisationen av konserveringsverksamheten vid Nordiska museet framstår som något splittrad. En viss koncentration av resurserna till en gemensam enhet kan eventuellt senare komma att framstå såsom önskvärd. Frågan härom bör behandlas inom ramen för den planerade interna utredning vid Nordiska museet, som aviserats i dess petita år 1970. Museet är inrymt i lokaler, som ej är ändamålsenliga. Enligt de sakkunniga fordras före varje annan åtgärd för Nordiska museets del att lokalfrågorna löses, se nedan s. 234. Kostnader För museets eget behov och för att tillmötesgå utomstående institutioners anspråk behöver konserveringspersonalen utökas med två tjänster, en som textilkonservator och en som möbelkonservator. Härjämte bör beräknas en viss ökning av museets biträdespersonal. Det bör ankomma på Nordiska museet att framlägga förslag om de nya tjänster, som bedöms erforderliga för sådan personal. En preliminär uppskattning av de anslagshöjningar, som blir en följd av de av de sakkunniga förordade förstärkningarna av personal för vård och underhåll av samlingarna kan beräknas till ett belopp om årligen ca 160 000 kr.

6.10 Tekniska

museet

6.10.1 Nuvarande organisation Tekniska museet är centralmuseum på det tekniska området. Det skall belysa utvecklingen inom industrin samt inom ingenjörskonsten och dess grundvetenskaper. Museet är en stiftelse till vilken utgår statligt driftbidrag. Enligt den stat som fastställts av Kungl. Maj:t för budgetåret 1972/73 täcker statsbidraget mer än hälften av utgifterna 166

för driften. Det är för detta budgetår beräknat till 1 959 000 kr. Inkomsterna i övrigt består av bidrag från näringslivet och museets vänförening samt av entré- och visningsavgifter. Televerket och Tekniska museet har slutit avtal angående televerkets samlingar av historiska föremål och arkivalier, Telemuseum. Avtalet innebär att telemuseets samlingar deponeras hos Tekniska museet och att kostnaderna för skötsel av telemuseum skall motsvaras av ett anslag från televerket. Till Stiftelsen Tekniska museet hör de särskilda utställnings- och konferenslokalerna Teknorama, vilka är inrymda i en fristående byggnad invid museibyggnaden. Den 29 juni 1964 beslöt Kungl. Maj:t att frågan om Tekniska museets ekonomiska ställning och verksamhetsformer m. m. skulle utredas. De utredningsmän som utsågs härtill, avgav den 29 oktober 1964 betänkandet »Tekniska museets framtida ställning och verksamhetsformer». Museet konstaterades ha betydelse som riksinstitution, och dess funktioner ansågs av utredningsmännen i princip sammanfalla med vad som gäller för centralmuseer. De personella och materiella resurserna befanns dock otillräckliga, varigenom möjligheterna att fungera som centralmuseum starkt inskränktes. Utredningen framlade ett förslag till ny organisation för museet, vilket i huvudsak innebar följande. Museet skulle organiseras på fem huvudavdelningar, nämligen en administrativ avdelning, en undervisningsavdelning samt tre föremålsavdelningar. Personalen föreslogs öka med sammanlagt 39 anställda. Löneoch pensionsvillkor jämte övriga anställningsförhållanden föreslogs motsvara vad som gäller för statstjänstemän. En förutsättning för denna organisation var enligt utredningsmännens uppfattning ett betydande statligt stöd till verksamheten. Museet skulle dock bibehållas som en fri stiftelse. Verksamheten skulle i administrativt och ekonomiskt avseende underställas statlig kontroll. Styrelsens befogenheter skulle begränsas till att motsvara vad som tillkommer styrelsen för en statlig institution av motsvarande karaktär. Antalet av staten utsedda represenSOU 1973: 5

tanter i museets styrelse föreslogs öka från seet ha en kulturförmedlande uppgift. Att leen till tre. Dessa borde även ingå i ett ar- vandegöra skildringen av den teknikhistoriska utvecklingen fram till våra dagar beteckbetsutskott om sju ledamöter. Chefen för dåvarande ecklesiastikdeparte- nades som väsentligt. Museet behövde för mentet tillstyrkte i statsverkspropositionen den skull tillförsäkras möjligheter att stu1965 utredningsmännens förslag rörande de dera teknikens samtidshistoria och att följa allmänna riktlinjerna för den framtida upp- den aktuella debatten på forskningens omläggningen av Tekniska museets verksamhet. råde. För att målsättningen skulle kunna reaUtredningens förslag beträffande omfatt- liseras, måste undervisningsavdelningen uppningen av museets personalorganisation kun- rustas och byggas ut. Den utåtriktade verkde däremot icke förordas mer än i begrän- samheten behövde baseras på egna insatser sad utsträckning. I sin beräkning av bidraget inom forskningen. Enligt generalplanen bortill Tekniska museet utgick departements- de undervisningsavdelningen därför rymma chefen från de löneförhållanden, som till- en forskningssektion. Närmare förslag lämkom den dåvarande personalen, samt förut- nades även rörande olika enheter inom Teksatte att denna skulle utökas med en musei- niska museets organisation. Den upptog desslektor, en amanuens, en museitekniker och utom detaljerade förslag rörande dispositioen museivakt. Statsmakternas beslut år 1965 nen av museets byggnader och lokaler. Kungl. Maj:t föreskrev i beslut den 27 angående Tekniska museet ledde bl. a. till att nya stadgar för Stiftelsen Tekniska museet juni 1969 bl. a. att två av de byggnader, som fastställdes i enlighet med utredningens prin- Tekniska museet disponerar, skall föras över cipiella förslag. Den stat som upprättades till byggnasstyrelsens delfond av statens allför det första året efter museets omorgani- männa fastighetsfond. I samma beslut föresation, upptog utgifter till ett sammanlagt skrevs även att de särskilda konferens- och belopp av 940 000 kr. Härav skulle 540 000 utställningslokalerna Teknorama, som tidikr täckas av inkomster. Av detta belopp be- gare inte var invärderade på någon kapitalräknades 330 000 kr bestå av bidrag från fond, skulle tas upp till förvaltaingsmässig näringslivet och 100 000 kr utgöras av entré- redovisning på nämnda delfond. Härigenom och visningsavgifter. Återstoden skulle be- kom den särskilda av Kungl. Maj:t fastställstå av intäkter av publikationer, lokalhyror da staten för Teknorama att belastas med och överskott av verksamheten vid museets hyreskostnader. Detta medförde, att det särskilda utställnings- och konferenslokaler överskott av Teknoramaverksamheten, som tidigare tillgodoförts inkomstsidan av Tek(Teknorama). Den 14 april 1967 fastställdes av styrelsen niska museets stat, upphörde. I stället uppför Stiftelsen Tekniska museet en general- stod ett underskott. Detta uppkom till följd plan för museets organisation och verksam- av den år 1969 beslutade redovisningsrehet 1967—1977. Den omfattade riktlinjer form, som innebar att hyreskostnader skall för museets organisatoriska uppbyggnad belastas varje institutions stat. Kungl. Maj:t samt en revidering av verksamhetens mål- har ännu inte tagit ställning till frågan om sättning. Som mål angavs att återspegla den ändrad förvaltning av museets huvudbygghistoriska utvecklingen inom tekniken och nad. Enligt den nuvarande organisationsplanen dess grundvetenskaper samt att belysa den tekniska utvecklingens återverkan på sam- är museet uppdelat i en undervisnings- och hället och för människans livsvillkor. De informationsavdelning, en föremålsavdelning närmare målen för den utåtriktade verksam- och en central (administrativ) avdelning. Unheten borde vara att för skolans behov för- dervisnings- och informationsavdelningen medla ett teknikhistoriskt stoff, som till in- rymmer fem tjänster omfattande personal nehåll och omfattning så långt möjligt an- för undervisning samt för verksamheten vid passats till skolans kursplaner. Som bild- museets arkivsamlingar. Till den centrala ningsinstitution för allmänheten borde mu- avdelningen hör administrativ personal, verkSOU 1973: 5

stadspersonal och personal för vård och tillsyn av samlingar. Antalet tjänster vid den centrala avdelningen är 13. En tjänst som intendent är för närvarande den enda befattningen vid föremålsavdelningen. Totalt har tekniska museet 34 anställda.

hand idé- och lärdomshistorisk eller ekonomisk-historisk kompetens. De sakkunniga anser utvecklingen av ett på teknik- och industrihistoria inriktat verksamhetsprogram vid regionala museer vara angelägen. Av flera orsaker är det emellertid nödvändigt att samtidigt öka vissa av resurserna för centralmuseet inom om6.10.2 Förslag rådet. De mindre museerna behöver ett sakkunnigt bistånd i en rad frågor av praktisk Den roll tekniken spelar i den dagliga till- natur. Samråd och gemensam planering i varon gör den tekniska orienteringen till ett frågan om vilket dokumentationsarbete, som grundläggande bildningsbehov. Ämnesområ- bör inledas och vilket samarbete som härdet fordrar genom sin natur ett konkret vid kan organiseras fordrar, att centralåskådningsmaterial, varför samlingar av mo- museet besitter god orientering inom olika deller och originalföremål har en uppenbar sektorer av sitt verksamhetsfält. En utställpedagogisk funktion. De tekniska museerna nings- och undervisningsaktivitet med intillmätes också i de flesta länder stor bety- riktning på att upplysa om tekniken hinddelse för att väcka ungdomens intresse för ras emellertid i dag icke endast av direkta tekniken. Det sätt på vilket samhällsutveck- brister i de museala resurserna. Den största lingen påverkas av tekniken, ger de teknolo- bristen torde i själva verket vara, att forskgiska frågorna en ständigt aktuell politisk ning inom området bedrives endast i föraspekt. Museerna kan i sin funktion av dis- hållandevis ringa skala. För att en utåtrikkussionsforum ges en större roll, när det tad verksamhet skall kunna utvecklas ingäller att från olika sidor belysa teknikens om ämnesområdet behövs ett vetenskapligt ställning i samhället. Den bild museerna vi- arbete, som dels kastar ljus över större sar av vår tids kulturhistoria skulle bli miss- utvecklingsförlopp, dels punktbelyser frågor visande utan inslag, som demonstrerar den av särskilt intresse. Utan en vidgad forsktekniska utvecklingen. ning kan museiverksamheten icke erbjuda Det angelägna behovet av museal infor- ett stoff av sådan halt, att det kan väcka mation inom teknikens mångfasetterade om- utställningsbesökarnas intresse och inbjuda råde uppfylles i dag endast till liten del. Tek- till meningsfull och engagerad diskussion. niska museet är ensamt om större kapacitet Den vetenskapliga aktivitet som fordras för verksamhet av denna art. Många regio- kan schematiskt sett indelas i två kategorier: nalt och lokalt verksamma museer torde dels forskning inriktad på problem, som emellertid med hänsyn till sin inriktning väljs på grund av deras rent vetenskapliga vara väl lämpade för en utåtriktad verksam- betydelse, dels forskning som krävs för behet, som även omfattar information om tek- stämda uppgifter inom museiarbetet. Forsknik. En sådan utvidgning av programmet ning av det förstnämnda slaget torde i hutorde framstå som aktuell för ett stort antal vudsak ha en mer långsiktig uppläggning länsmuseer och kommunala museer. I viss och till största delen höra hemma vid uniutsträckning får också en regionalt bedriven versiteten. Forskning inriktad på frågor insamling och dokumentation, särskilt av den med aktualitet inom museerna hör samman industrihistoriska utvecklingen, vara ägnad både med museiundervisningen och dokuatt bedrivas av dessa museer. För närvaran- mentationen. de saknas emellertid vid länsmuseer och Tekniska museets samlingar är centrala kommunala museer personal för större upp- för svensk teknikhistorisk forskning i allgifter av denna art. För att ett decentraliserat mänhet. De har även ett betydande intresse teknikhistoriskt museiarbete skall bli möjligt, för historieforskningen. Det är därför nödbehövs nya tjänster för personal med i första vändigt, att de är lätt tillgängliga för forska168

SOU 1973:5

re och museimän. De måste vara på ända- närmare samarbete med den övriga vetenmålsenligt sätt förtecknade och publicerade. skapligt verksamma personalen vid museet i Svensk kulturminnesvård har tidigare äg- ett senare skede böra infogas som en sektion nat sitt intresse inom det teknikhistoriska inom en framtida större avdelning för arkivområdet åt i första hand sådana minnesmär- och föremålssamlingar. Sett i ett längre tidsken, som belyser förhållandena under tiden perspektiv bör en tämligen omfattande ökföre industrialismen. Viktiga insatser har ning av tekniska museets personal få betrakgjorts för att rädda äldre kvarnar, smedjor tas som en av de mer angelägna prioriteoch bruksanläggningar. I vissa europeiska ringar, som kan göras för centralmuseernas länder har de kulturminnesvårdande myn- del. En organisation, som skall fylla de andigheterna även kommit att ägna betydande gelägnaste kraven på samtidsorientering inarbete åt att tillvarataga och vårda historiskt om det tekniska området och som i egenskap intressanta anläggningar från olika skeden av centralmuseum har det yttersta ansvaret av industrialismen. I Sverige har först under för den teknikhistoriska museidokumentatiosenare tid framförts synpunkter på behovet nen i landet, förutsätter en ökning i förhålav att vidga uppmärksamheten på de yngre lande till Tekniska museets nuvarande perteknikhistoriska monumenten. Inventeringar sonalresurser med omkring 15 nya tjänster. En i denna omfattning utvidgad organisasom företagits visar också på angelägenheten av åtgärder i stor skala för att i olika delar tion gör Tekniska museet till ett bland de av landet bereda skydd åt äldre industri- största kulturhistoriska museerna. Ett ökat statligt engagemang i museiverksamheten ger miljöer, som riskerar att gå förlorade. Ett urval av skyddsvärda objekt måste anledning överväga om Tekniska museet alltgöras. Denna uppgift får främst anses åvila jämt bör ha ställning som enskild stiftelse. kulturminnesvårdens organ. Dessa kommer De medel som industrin och museets vänemellertid i sitt arbete härmed att liksom förening kan lämna kan ej förutsättas växa beträffande de speciella skyddsfrågorna be- i proportion härtill. Anspråken på det enhöva tillgång till den sakkunskap, som re- skildas bistånd till museets finansiering torpresenteras av Tekniska museet. Detta be- de i själva verket icke kunna ställas högre höver göras rustat för att medverka inom än för närvarande. De sakkunniga föreslår, sådana utredningar som jämte viss service att Tekniska museet ombildas till statsinstitukommer att fordras från riksantikvarieäm- tion under Kungl. Maj:t och att förhandlingar härom upptages mellan statsmakterna betets sida. De sakkunniga föreslår icke någon ome- och Stiftelsen Tekniska museet. delbar omstrukturering av museets inre uppbyggnad. Sett på längre sikt torde man dock Kostnader böra räkna med att vissa justeringar bör göras i fråga om personalens fördelning på Den ökning av personalresurserna, som de olika avdelningarna. Härvid kan det bli fordras för en fullt utbyggd organisation, aktuellt, att avdelningen för undervisning torde inklusive lönekostnadspålägg böra uppoch information ges en mer renodlad karak- skattas till minst 600 000 kronor. Bristen på tär, uteslutande med uppgifter inom den ut- teknikhistoriskt verksamma forskare och åtriktade verksamheten. Med hänsyn till de museimän gör emellertid att uppbyggnaden många gemensamma uppgifterna för perso- av resurserna måste betraktas som en plan, nal vid föremålssamlingar och arkiv torde som kan uppfyllas först efter en längre tid. det vara till fördel att vid en avdelning sam- En viss omedelbar förstärkning är dock nödmanföra samtliga funktioner, som har sam- vändig för att göra det möjligt att rationellt band med insamling samt vård och bearbet- bedriva verksamheten vid museet. Härför bening av samlingar. Den nuvarande till före- hövs i första hand ett antal assistent- och målsavdelningen knutna teletekniska avdel- biträdestjänster. För att planlägga och utarningen torde för att kunna dra fördel av ett beta mål för den teknikhistoriska dokumenSOU 1973:5

tationen och insamlingen vid Tekniska mu- ga föreslår att Tekniska museet erhåller särseet behövs en tjänst, som kan besättas med skilda medel för ett projekt med försöksen museiman med högre vetenskaplig kom- verksamhet syftande till att utröna möjligpetens. Kostnaderna för omedelbart ange- heterna att ta interntelevision till hjälp i lägna personalförstärkningar beräknas inklu- museiundervisningen. Tekniska museet bör sive lönekostnadspålägg till omkring 200 000 för den skull utarbeta en projektplan samt kronor. Vad gäller omkostnaderna, har de beräkna, vilka kostnader som erfordras för sakkunniga utgått från att en av de ange- försöken. lägnaste uppgifterna blir att förnya de ordinarie eller permanenta utställningar, på vilka den för skolorna avsedda museiundervis- 6.11 Stiftelsen Skansen ningen är baserad. Arbetet härmed kommer att under en följd av år binda en stor del av Friluftsmuseet Skansen i Stockholm har till museets personal. Möjligheterna att anordna uppgift att i sin verksamhet levandegöra tillfälliga utställningar blir begränsade och svensk kultur och natur samt kring ett cenkan väntas förekomma främst som inlånade trum av kulturminnen skapa en levande milvandringsutställningar och som egna vand- jö för olika fritidsintressen. Till Skansen hör ringsutställningar utarbetade i samverkan numera Biologiska museet. Skansen är en med riksutställningar. Man bör dock räkna stiftelse med en styrelse som består av ordmed att museet genom information och upp- förande och sex andra ledamöter. Ordföransökande verksamhet i samband med att nya den utses av Kungl. Maj:t. Av övriga ledautställningar av permanent art öppnas måste möter utses en av Kungl. Maj:t, tre av Stocksöka väcka ett större intresse också utanför holms kommun och två av Stiftelsen Norde grupper som av tradition tar del av mu- diska museet. seernas utbud av utställningar och undervisI ett år 1968 träffat avtal mellan staten ning. De sakkunniga räknar därför med en och Stockholms stad (prop. 1968: 46, SU successiv höjning av medel för utställningar 1968: 84, rskr. 1968: 202) regleras frågor samt övriga omkostnader. De sammanlagda om bidrag till Skansen under femårsperioden höjningarna av statens anslag för verksam- 1966—1970. Avtalet innebär att det underheten vid Tekniska museet föreslås under skott som uppkommit eller uppkommer i femårsperioden 1974/75—1978/79 till om- Stiftelsen Skansens verksamhet vart och ett kring 250 000 kronor med kontinuerlig ök- av åren 1966—1970 täcks till 40 % av staning härutöver efter periodens slut. Härvid ten och till 60 % av kommunen. Då ny har dock icke hänsyn tagits till de föränd- överenskommelse om bidrag ännu inte har ringar i anslagsbeloppen som erfordras, om träffats, är avtalet efter år 1970 förlängt och Kungl. Maj:t beslutar att ändra förvaltning- gäller även under år 1972 samt följande år en av museets huvudbyggnad eller om av- så länge det inte sagts upp. Ett villkor för kastningen vid Teknorama minskar. Indu- driftbidraget är enligt avtalet att verksamstrins och vänföreningens bidrag till museets heten drivs efter en av Kungl. Maj:t och drift beräknas förbli oförändrade. Stockholms kommunstyrelse fastställd stat Tekniska museet har under ett antal år samt av staten och kommunen antagna bebedrivit försök med nya hjälpmedel inom stämmelser om stiftelsens förvaltning. Förmuseiundervisningen. Främst har härvid prö- utom driftbidrag utgår även särskilda invevats, vilka möjligheter som erbjuds att ut- steringsbidrag. Staten svarar för hela kostnyttja interntelevision inom undervisning för naden för investeringar i kulturhistoriska besökande skolklasser och allmänhet. Resul- byggnader och för 40 % av kostnaden för taten av hittills gjorda försök har enligt investeringar i vissa gemensamma anläggmuseet varit tillfredsställande. Museet har ningar såsom vägar, parkanläggningar, vatdock icke haft tillräckliga resurser för att ten- och avloppsledningar, elektriska instalfullfölja försöksverksamheten. De sakkunni- lationer m. m. Kommunen svarar för reste170

SOU 1973:5

derna för de investeringar som den anser önskvärda. I en investeringsplan för år 1971 —1975 upptages kostnader om sammanlagt 15 325 000 kr. Utanför denna plan redovisas ett behov av medel för förbättringsåtgärder, beräknade till omkring 6 000 000 kr. Enligt det till Stiftelsen Skansen givna utredningsuppdraget har stiftelsen haft att samråda med MUS 65. De sakkunniga avgav den 17 juli 1970 efter begäran av stiftelsen ett yttrande, vari de lämnade sina synpunkter med anledning av Skansens då under utarbetande varande förslag. Yttrandet har som bilaga fogats till stiftelsens förslag. MUS 65 vill, sedan Skansens utredning nu slutförts, understryka de i yttrandet gjorda uttalandena. Härutöver önskar MUS 65 anföra vissa ytterligare synpunkter. Beträffande principerna för Skansens framtida förvärv av kulturhistoriska miljöer vill MUS 65 framhålla, att byggnaderna vid ett friluftsmuseum icke tillvaratages främst av vetenskapliga hänsyn. De avses i första hand skänka upplevelse av en äldre tids miljö och levnadssätt. Det kan icke betraktas som ett ansvar för Skansen att fortlöpande dokumentera utvecklingen framåt i nutiden. Frågan om kompletteringar av Skansens byggnadsbestånd bör enligt de sakkunnigas mening helt betraktas från Skansens egna utgångspunkter. Därvid måste bl. a. beaktas att Skansen i sig bildar en miljö, som på ett levande sätt belyser viktiga sidor av sin egen tillkomsttids värderingar I de för Skansens utredning givna direk- och ideal. Skansens förvärv av ytterligare tiven anges, att stiftelsen skulle undersöka byggnader torde av rena utrymmesskäl bli av möjligheterna att vidtaga olika rationalise- starkt begränsad omfattning. MUS 65 anser ringsåtgärder. En av en konsult verkställd därför, att de bör inriktas på kompletteringutredning ger vid handen, att det ej är möj- ar av det nuvarande byggnadsbeståndet och ligt att genom rationalisering åstadkomma sådana nyförvärv som upplevelsemässigt kan besparingar i sådan omfattning, att de årliga tjäna som en brygga över från den tid, då driftkostnaderna påtagligt nedbringas. Den det svenska samhällets ekonomi ännu grunplan för stiftelsens ekonomi under femårs- dades på lantbruksnäringarna, till dagens perioden 1971—1975, som framlagts av stif- samhälle. Stiftelsen har enligt de sakkunnigas metelsens utredning, visar att behovet av bidrag kommer att öka. Verksamhetens omslutning ning icke redovisat en klar målsättning för föreslås under samma period stiga från den naturhistoriska verksamheten. Utred9 567 000 kr år 1971 till 11 028 000 kr år ningen rörande denna sektor är otillräcklig. 1975. Stiftelsen har även redovisat kostna- De problem, som är förenade med Skansens

rande 60 % av kostnaderna för dessa investeringar. Dessutom täcker kommunen hela kostnaden för investeringar i andra anläggningar än kulturhistoriska byggnader och gemensamma anläggningar. År 1971 framlades en av Stiftelsen Skansen gjord utredning med förslag till riktlinjer för Skansens verksamhet på längre sikt. Denna utredning utgår från att verksamheten i huvudsak bör fortsätta oförändrad och liksom hittills ha sin tyngdpunkt inom det kulturhistoriska området. I den allmänna principfrågan om hur kulturhistoriska miljöer bör tillvaratagas och i vilken utsträckning de bör flyttas eller bevaras på plats, anför utredningen, att det bör ankomma på myndigheterna att fastställa principer. Skansens möjligheter att på det nu tillgängliga utrymmet utvidga beståndet av kulturhistoriska byggnader betecknas som ringa. En tidigare vid Skansen hemmahörande naturhistorisk forskning anses böra bedrivas vid andra institutioner med bättre resurser härför. Inom djurparken föreslås de nordiska djuren utgöra huvuddelen av djurbeståndet. De befintliga exotiska djurarterna anses dock tills vidare böra finnas kvar. Beträffande nya exotiska arter och anläggningar för dessa anför stiftelsen, att sådana endast bör komma i fråga i den utsträckning de redan planerats. Stiftelsen föreslår en ökning av Skansens allmänna verksamhet. Sålunda föreslås aktiviteten med artistprogram, bl. a. i samarbete med radio och television, komma att vidgas.

SOU 1973:5

uppgifter som djurpark, behöver bli ytter- gränsas stiftelsens möjligheter att inom raligare belysta. Antalet exotiska arter på men för en långsiktig ekonomisk planering Skansen bör ej ökas. Däremot är det av rationellt utnyttja sina ekonomiska tillgångintresse att där hysa vissa exemplar av tam- ar. MUS 65 föreslår därför att de bidrag, djur för att därmed bidraga till att bevara som anvisas till verksamheten får disponeras en genbank för de domesticerade arter, som mera fritt, och att en specificerad ändamålstillhört det äldre svenska lantbruket. bestämning alltså undvikes. Den av stiftelsen framlagda ekomoniska En väsentlig del av medlen för verksamplanen bygger på antagandet att antalet be- heten vid Skansen består av entréinkomster. sökande kommer att stiga. Skansen har re- För år 1972 skall enligt staten intäkterna av dan för närvarande en mycket hög besöks- inträdesavgifter och årskort uppgå till frekvens (år 1971 1 811 917 besökare). Det 3 205 000 kr. Principen att Skansen skall torde därför inte i första hand vara ange- vara till största delen självbärande står i läget att söka öka tillströmningen av publik uppenbar motsättning till de allmänna sträutan framför allt att utveckla Skansen som vandena att göra kulturinstitutionernas tillkulturinstitution och göra besöken så utby- gångar mer lättillgängliga. Principen försvåtesrika som möjligt. De sakkunniga vill där- rar också för Skansenledningen att driva och för särskilt understryka betydelsen av att utveckla en publik verksamhet av informeStiftelsen Skansen får tillräckliga resurser rande och upplysande art. Den medför ett för att inom den kulturhistoriska avdelning- tvång att till stor del satsa de befintliga reen kunna bedriva en rikt sammansatt utåt- surserna på sådana aktiviteter, som kan beriktad verksamhet. räknas vara vinstgivande. En omprövning av Den investeringsplan, som framlagts av frågan om i hur stor utsträckning verksamutredningen, domineras av kostnader på heten skall finansieras genom avgifter av de grund av nyanläggningar för djur, till stor besökande är därför angelägen. Överläggdel exotiska arter. Utanför investeringspla- ningar härom bör inledas mellan staten och nen redovisas behov av medel för förbätt- Stockholms kommun. ringar och iståndsättningsarbeten, bl. a. beträffande de kulturhistoriska byggnaderna. MUS 65 får med hänvisning till vad ovan 6.12 Armémuseet anförts om behovet av ytterligare utredning rörande den naturhistoriska verksamheten 6.12.1 Nuvarande organisation avstyrka att nyinvesteringar för närvarande görs i djuranläggningar. I stället vill de sak- Kärnan i armémuseets samlingar bildas av kunniga framhålla behovet av att de kultur- den äldre vapen- och modellsamlingen vid historiska anläggningarna i erforderlig mån artillerigården i Stockholm. Till museet hör upprustas samt att vägar m. m. blir istånd- utom vapen- och uniformssamlingar en störsatta. re sluten samling av utländska fälttecken, Skansenutredningen har icke ansett sig benämnd statens trofésamling. Den nuvakunna ge förslag till hur verksamheten vid rande accessionen om årligen ca 900 föreSkansen skulle kunna rationaliseras. Det tor- målsnummer domineras av modern materiel. de icke heller vara en företagsekonomisk be- Efter hand som olika materieltyper inom sparing som bör eftersträvas. De sakkunniga den svenska armén tas ur bruk, införlivas önskar emellertid i föreliggande fråga fram- ett eller flera exemplar med armémusei hålla, att Stiftelsen Skansen för närvarande samlingar. Genom kontakt med armématearbetar under former, vilka icke synes äg- rielförvaltningen hålles museet fortlöpande nade att underlätta en effektiv planering. De underrättat om beslut i ärenden angående medel, som anvisas av staten och Stockholms föråldrade modeller, som utbytes mot nyare. kommun, är förenade med detaljerade vill- Museet tillvaratager härvid typexemplar av kor rörande användningen. Härigenom be- utgående vapen och utrustning, tyngre ma172

SOU 1973:5

giska funktion uppgifter, vilka inte främst är av betydelse inom försvarsväsendet, utan närmast måste anses vara av allmänt bildnings- och kulturintresse. Dessa skäl talar för att museet bör överföras till att sortera under utbildningsdepartementet. Museets vittförgrenade aktivitet till service för och i samverkan med organ inom arméns skilda verksamhetsgrenar gör det dock till en integrerad del av försvarsmakten. Enligt vad de sakkunniga inhämtat råder inom museets ledning en uttalad önskan att banden med försvarsdepartementet förblir obrutna. I och med ett statligt centralorgan för museiväsendet i enlighet med de förslag som framläggs nedan, s. 246 f., ges möjlighet till en samlad bedömning i resurstilldelningsfrågorna, vari även museer, som ej sorterar under utbildningsdepartementet inbegripes. I centralorganets verksamhet kan också utan olägenhet ingå att i ett långsiktigt planeringsarbete behandla de frågor som gäller armémuseet, även om detta ligger kvar under försvarsdepartementet. Om ett centralorgan inrättas för att i enlighet med de sakkunnigas förslag vara rådgivande till Kungl. Maj:t i frågor rörande de statliga museernas medelstilldelning, bör det icke betraktas som nödvändigt att armémuseets departementstillhörighet nu ändras. Armémuseet saknar en fullt tillfredsställande överblick över det material, som genom arméns nyanskaffningar och därav föranledd kassation blir aktuell för förvärv. För att garantera museet möjligheter till en på en mer fullständig information grundad accession behöver vissa förändringar göras i frågan om hur kontakterna med armén skall 6.12.2 Förslag vara ordnade. I armémuseets nuvarande I frågan om armémuseets ställning som in- organisation ingår en arvodesanställd officer stitution sorterande under försvarsdeparte- med befattning som militärassistent. Dennes mentet konstaterar de sakkunniga följande. arbete omfattar emellertid främst uppgifter Samtliga övriga under Kungl. Maj:t ställda som gäller samlingarna samt säkerhetstjänscentralmuseer tillhör utbildningsdepartemen- ten vid museet. Det bör enligt MUS 65 tets arbetsområde. Armémuseets medelsbe- åvila militärassistenten att som huvudupphov kan genom att dess anslag är uppförda gift ha att vara kontaktman mellan museet under försvarshuvudtiteln komma att få en och militära organ samt att svara för en bedömning enligt delvis andra grunder än fortlöpande orientering om militära frågor de som gäller de övriga centralmuseerna. liksom att i övrigt fungera som militär expert Museet har i sin vetenskapliga och pedago- inom armémuseet. Till dennes arbete bör

teriel dock endast i mindre omfattning. Äldre pansarfordon vilka även har användning som instruktionsobjekt vid den militära utbildningen, förvaltas dock av armématerielförvaltningen. Samlingar härav är sammanförda i lokaler i Axvall, Skaraborgs län. Armémuseet har enligt sin instruktion att öva tillsyn över samlingar av militär eller kulturhistorisk art vid arméns förband. Den utåtriktade verksamheten är främst ägnad en på basis av fasta och tillfälliga utställningar bedriven undervisning om den svenska härens historia och den vapentekniska utvecklingen från vasatid till nutid. Vid armémuseet bedrives konservering av vapen och uniformer. Till metod och inriktning är arbetet härvidlag delvis av samma karaktär som vid livrustkammaren. Museet står övriga museer till tjänst i frågor rörande vården av militära samlingar. I vissa fall har museet även åtagit sig konserveringsuppdrag. Trofésamlingens fanor konserveras vid riksantikvarieämbetets anstalt för textilkonservering. Större arbeten rörande modern materiel i armémuseets samlingar överlämnas till Stockholms tygstation. Jordfynd konserveras vid statens historiska museum. Armémuseet har att i egenskap av s. k. programmyndighet tillsammans med anslagsäskanden för museet egen verksamhet även utarbeta anslagsframställning för marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona. Förvaltningskostnaderna för armémuseet är för budgetåret 1972/73 beräknade till 1 478 700 kr.

SOU 1973:5

dessutom läggas att handlägga frågor rörande upplysning och information inom armén beträffande museets verksamhet. Museets möjligheter till regelbunden kommunikation med armén i frågor rörande förvärv av material, som tillhör försvaret, kan om så befinnes erforderligt, ytterligare ökas genom att ett gemensamt kontaktorgan inrättas. Som modell härför kan väljas marinens museikommitté, vilken består av representanter för marinen och de marinhistoriskt verksamma museerna. Museets uppgifter får i jämförelse med övriga statliga centralmuseer anses vara förhållandevis starkt specialiserade. Det saknar också de övriga kulturhistoriska centralmuseernas möjlighet till en mer differentierad dokumentation genom intervjuer, filmupptagningar och fältstudier. Eftersom insamlingen sålunda är helt koncentrerad till vapen och utrustning, är museet icke i stånd att lämna bidrag till en närmare kännedom om sociala förhållanden, miljö och traditioner inom armén. De sakkunniga anser en utvidgning av programmet för museets dokumenterande arbete vara önskvärd. Denna bör syfta till att ge fler infallsvinklar för ett mångsidigare studium av arméns kulturhistoria. Det forskningsområde varom här är fråga är av icke obetydlig omfattning. Ett fältarbete i större skala inom armémuseets verksamhetssektor torde emellertid icke komma att bli aktuell i ett första skede. Det bör därför kunna bedrivas med hjälp av medel för tillfälligt engagerad expertis och arbetskraft. Ett nära samarbete med de större kulturhistoriska museerna, främst Nordiska museet, vilka har en vidare erfarenhet av stort upplagda fältundersökningar, är angeläget. Museet har i sina förslag till anslagsäskanden anfört behov av medel för en utställning över indelningsverket. I denna skulle illustreras den betydelse indelningsverket haft i vårt lands historia, särskilt i landsbygdens kultur. En utställning med detta tema måste anses fylla en kännbar lucka i museets permanenta utställningar. De sakkunniga vill föreslå att museet också genom andra utställningar söker belysa ar174

méns ställning i samhället, liksom den idéhistoriska utvecklingen i fråga om synen på krigsmakten. Från allmän synpunkt framstår det som väsentligt att museet dessutom söker skildra, hur krig och rustningar präglat villkoren för den enskilde och samhället. Den uppdelning av resurserna för textiloch vapenvård, som råder mellan livrustkammaren och armémuseet, är enligt de sakkunniga motiverad dels av att uppgifterna till stor del gäller en kontinuerlig vård inom de båda institutionerna, dels av att de egentliga konserveringsåtgärderna kan anses behöva ske i nära kontakt med företrädare för de olika specialgrenar av kulturhistorien, som är representerade vid vart och ett av de båda museerna. De sakkunniga räknar även med att armémuseet skall fortfara att i egenskap av landets största försvarshistoriska museum åtaga sig arbeten även för andra museers behov. Kostnader De förslag till utvidgning av armémuseets arbetsområde som ovan framförts bör betraktas såsom endast kompletterande i förhållande till det nuvarande verksamhetsprogrammet. Tyngdpunkten bör liksom hittills ligga på samlingarnas vård. De sakkunnigas förslag rörande verksamhetsinriktningen torde därför icke i sig leda till ett större behov av fast anställd personal. Antalet anställda uppgår för närvarande till tjugo, varav fyra handläggande tjänstemän. Museet är i behov av en amanuens jämte viss ytterligare biträdespersonal för vård och tillsyn av samlingarna. För att inleda verksamhet med undersökningar rörande militär tradition och miljö bör på museets stat även uppföras medel för experter och tillfälliga medarbetare. Museet som saknar särskilt utställningsanslag, behöver erhålla vissa medel för inköp av material och utrustning till utställningar samt för övriga kostnader i samband med en förnyelse av de permanenta utställningarna. De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna kan beräknas leda till kostnadsökningar i en storleksordning om ca 200 000 kr per år. SOU 1973: 5

6.13 Sveriges

arkitekturmuseum

6.13.1 Nuvarande organisation År 1962 bildades på initiativ av Svenska Arkitekters Riksförbund Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum. Stiftelsen har enligt sina stadgar att verka för belysning av byggnadskonstens och samhällsplaneringens utveckling. Dess tillkomst föregicks av en utredning, vilken konstaterat behovet av ett museum för arkitektur. Detta skulle vara inriktat på att tillvarataga arkitekturritaingar och fotografier av byggnadsverk samt att genom specialutställningar informera om modern arkitektur. Det framhölls att det föreslagna museet ej skulle tillvarataga föremål i den utsträckning som museer i allmänhet. I mån av utrymme borde dock särskilt värdefulla modeller beredas plats i samlingarna. Som övervakande och stödjande organ för stiftelsens verksamhet fungerar ett råd med representanter för bl. a. byggnadsstyrelsen, universiteten, de tekniska högskolorna, nationalmuseet och riksantikvarieämbetet. Museet förvaltas av en styrelse, till vars åligganden bl. a. hör att utse museiföreståndare och övriga funktionärer. Driften bekostas sedan budgetåret 1964/ 65 huvudsakligen av statsmedel. Budgetåret 1972/73 uppgår statsbidraget till 260 000 kr. I museets stat upptages för samma verksamhetsår intäkter om ca 60 000 kr i tillskott bl. a. från en till stiftelsen knuten vänförening. Därtill beräknar museet uppbära ersättningar för uppdrag m. m. till ett belopp om 200 000 kr. Arkitekturmuseets personal består av en intendent och en amanuens jämte deltidsanställd arbetskraft motsvarande drygt två heltidstjänster. Institutionen är inrymd i samma byggnad som arkitekturskolan vid konsthögskolan på Skeppsholmen i Stockholm. I dessa lokaler medges ej mer än en starkt begränsad utställningsaktivitet. Informationsarbetet bygger till väsentlig del på vandringsutställningar till regionala museer och på utgivande av skrifter. Arkitekturmuseet fungerar som central depå för arkitekturritningar och övriga handlingar ur enskilda SOU 1973:5

arkitekters arkiv. Bland museets insamlingsprojekt kan nämnas en inventering av sommarvillor från tiden före 1930 i Stockholms skärgård och en inventering av järnvägarnas stationsbyggnader. Totalt har till museets samlingar införts omkring 100 000 ritningar, 20 000 svartvita fotografier och 8 000 diapositivbilder. Härtill kommer en mindre kollektion arkitekturmodeller. Museet har även vissa mindre bibliotekssamlingar. För riksantikvitetsämbetets räkning har museet svarat för inventeringar av 1900-talsarkitektur. Dessutom har museet på ämbetets uppdrag verkställt utredningar i frågor rörande förteckning över byggnadsminnesmärken.

6.13.2 Förslag angående arkitekturmuseets ställning och uppbyggnad Efter förordnande av Kungl. Maj:t den 5 juni 1969 har 1965 års musei- och utställningssakkunniga i skrivelse till Konungen den 9 oktober 1970 framlagt synpunkter rörande Svenska Slöjdföreningens framtida verksamhet. Utredningen konstaterade härvid att Slöjdföreningen hade ett med arkitekturmuseet på vissa områden gemensamt arbetsfält. De sakkunniga anförde bl. a. följande: »Den av Slöjdföreningens programkommitté föreslagna verksamheten med fasta och ambulerande utställningar, som belyser miljöns funktioner, skulle komma att verka inom samma område som arkitekturmuseet. Den föreslagna inriktningen av Slöjdföreningens utställningsverksamhet på frågor rörande hela miljökomplex berör i själva verket de mest centrala av arkitekturmuseets funktioner. Det framstår icke som önskvärt att dela uppgifterna mellan Slöjdföreningen och arkitekturmuseet på så vis att museet begränsas till att gälla endast arkitekturen och stadsplaneringen. En uppdelning på två institutioner, av vilka den ena ägnas den arkitektoniska miljön och den andra närmiljön och formgivningen, framstår som konstlad. Verksamheten bör enligt de sakkunniga i sin helhet bedrivas vid Sveriges arkitekturmuseum. I dess uppgifter föreslås därvid ingå att studera och presentera den massproducerade bruksvaran som en del den nutida miljön.» 175

I yttrande till Konungen den 1 mars 1971 pel på den av människan skapade miljöns har Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum till- gestaltning, är Nordiska museet. Tiden före styrkt förslaget om att dess arbetsfält vid- första världskriget är i dess samlingar väl gas. Till yttrandet är fogad en av represen- dokumenterad. Pågående förvärvsarbete gältanter för stiftelsen och Slöjdföreningen ge- ler material, som belyser tiden närmast före mensamt utarbetad promemoria med förslag och efter funktionalismens genombrott. till program för det utvidgade arkitekturmu- Vissa föremålsgrupper är belagda med exseet, bilaga 1. Enligt detta skall museet emplar, som hämtats direkt ur den nu påges ställning som centralmuseum och ha en gående produktionen. Den arkivaliska doverksamhet som inbegriper hela den nutida kumentationen av svenska formgivares arav människan formade miljön. Arkitektur bete är vid Nordiska museet av ansenlig och formgivning skall dokumenteras och storlek och museets samlingar av ritningar presenteras sedda i sitt sammanhang med till möbler m. m. är synnerligen omfattande. samhällsutvecklingen. I förslaget understryFör central insamling av konsthantverk kes vikten av att museet fungerar som kanal svarar nationalmuseet. Enligt de sakkunnigas för ömsesidig information mellan konsument förslag kommer det moderna konsthantveroch producent. Museet skall för att nå en ket att ligga inom moderna museets verkpublik utanför experternas led bedriva en samhetsfält. Med hänsyn till främst Nordisutställningsverksamhet i nära samarbete med ka museets uppgifter kan dokumentationen länsmuseerna och med riksutställningar. Ar- av olika varors och produkters utveckling betet bör vara orienterat mot i dagsläget ak- inom arkitekturmuseet icke få samma retrotuella problem och dessas historiska förut- spektiva karaktär som beträffande arkiteksättningar. Museet föreslås enligt promemo- tur och samhällsplanering. Dess uppgifter rian ställas under en styrelse om åtta leda- rörande dokumentationen av design bör bemöter, av vilka två bör utses efter förslag gränsas till problemorienterade projekt med av Svenska Slöjdföreningen samt en vardera särskild betydelse för den utåtriktade verkav föreningen för samhällsplanering och samheten. Dessa projekt bör i synnerhet beSvenska Arkitekters Riksförbund. Förslaget lysa produkternas tillblivelse, spridning och förutsätter en avsevärd ökning av museets funktion. I principerna för verksamheten resurser i frågan om såväl personal som vid arkitekturmuseet har från början ingått lokaler. Tjänstemännen föreslås representera att föremål endast i ringa utsträckning skall företrädare för sakkunskap icke endast inom tillföras samlingarna. Sådana alster av dearkitektur och formgivning utan även inom sign, som det kommer att bli nödvändigt att samhällsvetenskap, kulturgeografi och peda- förvärva för att ingå som åskådningsmategogik. rial i arkitekturmuseets utställningar, bör Det av Stiftelsen Sveriges arkitekturmu- därför sedan de utnyttjats härför överlåtas seum i samarbete med Svenska Slöjdför- till lämpligt föremålssamlande museum, i eningen utarbetade programförslaget är en- första hand Nordiska museet. ligt MUS 65 väl ägnat att läggas till grund Arkitekturmuseet bör erhålla en organiför den framtida organisationen av museet. sation, som redan i och med att den nya Dess insamling inom området arkitektur och verksamheten inledes, är i stånd att i full samhällsplanering bör bibehållas med oför- utsträckning bedriva en aktivitet av större ändrad inriktning. bredd och omfång. Dess utställningsprogram Beträffande de dokumenterade uppgifter- bör utom en fast exposition av mindre forna inom området formgivning och design mat upptaga tillfälliga visningar av tävlingsvill de sakkunniga lämna följande synpunk- förslag, vandringsutställningar, lokala utter. Arkitekturmuseets arbete får icke leda ställningar för skolbruk. Härjämte skall vid till att funktioner vid andra centralmuseer museet framställas informations- och studiedubbleras. Huvudinstitutionen för insam- material i form av broschyrer och böcker. ling av föremål, som kan tjäna som exemFör att biträda museichefen i planlägg176

SOU 1973: 5

ningen av utställningsproduktionen samt för att under denne svara för framställningen av utställningar behöver museet två kvalificerade medarbetare med hög ämnesteoretisk kompetens. Arbetet bör från starten inriktas på en nära samverkan med skolan och bildningsorganisationerna. Vid museet bör därför finnas en tjänst vars befattningshavare odelat kan ägna sitt arbete åt att i kontakt med skilda organ inom utbildningsväsendet utarbeta studiematerial, ordna museets visningar och övriga service till allmänheten samt handlägga frågor rörande distributionen av vandringsutställningar i samarbete med riksutställningar. Det direkta ansvaret för verksamheten vid museets arkiv bör åvila en tjänsteman med hög teoretisk kompetens och arkivteknisk erfarenhet. Denne bör ha att ombesörja förvärv till samlingarna samt att leda arbetet med att inordna och förteckna nytillkommande material. Han bör därjämte ha att svara för kvalificerad forskarservice. Utöver den nu angivna vetenskapligt och pedagogiskt verksamma personalen bör finnas fem till sex assistent- eller biträdestjänster. Museets egen arbetskraft bör i jämförelsevis stor utsträckning kompletteras med experter och andra tillfälliga medarbetare. Arkitekturmuseet kommer visserligen att bland centralmuseerna bli en av de mindre institutionerna. Det är av vikt att det trots detta ges förutsättningar att såsom medarbetare i ansvarig ställning kunna rekrytera personer med den större skicklighet och erfarenhet, som fordras vid en institution som skall ha det centrala ansvaret inom sitt verksamhetsområde. Museet bör i enlighet med de sakkunnigas allmänna syn på frågan om ledningen för centralmuseerna ställas under en styrelse som består av lekmän. Två av ledamöterna bör emellertid förordnas efter förslag av Svenska Slöjdföreningen samt en vardera efter förslag av Svenska Arkitekters Riksförbund och Föreningen för samhällsplanering. Sveriges arkitekturmuseum föreslås få ställning som centralmuseum med ansvar som riksinstitution för dokumentationen inSOU 1973:5 12 — 23079

om sitt område. Kostnaderna för museets verksamhet, som redan nu främst åvilar statsverket, kommer i samband härmed att öka. Det framstår som naturligt, att museet på grund härav övergår i statlig ägo. Förhandlingar bör upptagas med Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum om att institutionen förstatligas. Kostnader Ovan föreslås en personal för arkitekturmuseet bestående av fem tjänstemän med handläggande uppgifter samt fem till sex assistent- och biträdestjänster. Det bör ankomma på det nya museet att i de ordinarie anslagsäskandena framlägga förslag till personalförteckning inom denna ram. Lönekostnaderna bör beräknas till omkring 600 000 kr vartill bör läggas ett belopp om 50 000 kr för styrelse- och sekreterararvoden samt ersättningar till experter. Resekostnader och expenser samt kostnader för underhåll av samlingar torde komma att uppgå till ca 100 000 kr. I förhållande till de nuvarande statsbidragen till Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum kommer statsverkets kostnader att öka med 500 000 kr. Häri har emellertid icke inräknats den större lokalkostnad, som blir aktuell, om museet erhåller nya lokaler, varom förslag lämnats av 1969 års Skeppsholmsutredning.

7 Förslag angående vissa specialmuseer

7.1 Inledning Nedan avhandlas frågor rörande museer med speciell verksamhet. Några av dessa har samlingar till vilka ingen fortsatt insamling görs. Andra bedriver insamling inom ett avgränsat ämnesområde, vilket kan vara del av ett större ämnesområde, inom vilket ansvaret primärt åvilar något av centralmuseerna. De här behandlade specialmuseerna är främst sådana med riksomfattande uppgifter. De problem som är förenade med verksamheten vid mindre specialmuseer med lokala eller regionala uppgifter har beaktats i samband med de frågor, som utvecklas i det senare följande kapitlet Region- och lokalmuseer.

För de större specialmuseernas del fordras liksom tidigare anförts för centralmuseerna ökningar av omkostnadsmedlen samt särskilda medel för projekt. I tabell nedan redovisas MUS 65:s förslag till uppräkning av de statliga anslagen till specialmuseer.

7.2 Dansmuseet, Drottningholms teatermuseum och Musikhistoriska museet 7.2.1 Nuvarande organisation Dansmuseet Dansmuseet har sitt ursprung i de av Rolf de Maré i Paris under 1930-talet bildade Les Archives de la dance. Härur hemförde

Förslag till ökning av specialmuseernas driftkostnader under perioden 1974/75—1978/79. Tusental kronor. Nuvarande penningvärde. Museum

Budgetår

Stiftelsen Dansmuseifonden Stiftelsen Drottningholms teatermuseum Musikhistoriska museet Stiltelsen Carl och Olga Milles Lidingöhem Stiftelsen Thielska galleriet Prins Eugens Waldemarsudde Zornsamlingarna Marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona Järnvägsmuseet Totalt 178

1974/75

1975/76

1976/77

1977/78

1978/79

25 75

25 75

— — — —

— — —

—

50 SOU 1973:5

de Maré till Sverige ett material, som bestod dels av de bevarade dekor- och kostymskisserna från den av honom i Paris under åren 1920—1925 ledda Svenska baletten, dels av föremål, film och bilder belysande dansens form och funktion i skilda kulturer utanför Europa. Huvudman för dansmuseet är sedan år 1969 Stiftelsen Dansmuseifonden. I stiftelsens av Kungl. Maj:t den 28 juni 1968 fastställda stadgar anges dess uppgift vara att ekonomiskt stödja verksamheten vid dansmuseet och verka för att förkovra museets samlingar av dansrekvisita och övrigt material som kan belysa danskonsten. Rörande styrelsens sammansättning stadgas bl. a. att ordföranden skall förordnas av Kungl. Maj:t och vice ordföranden av Stockholms stadskollegium. För museets drift utgår ett statsbidrag, vilket för budgetåret 1972/73 är beräknat till högst 391 000 kr. Dansmuseifonden äger ett kapital på omkring 1 milj. kr, vars avkastning om årligen ca 50 000 kr skall användas främst till samlingarnas förkovran. Först fr. o. m. budgetåret 1971/72 har museets föreståndare kunnat förordnas på heltid (personlig tjänst). Övrig av stiftelsen anställd personal är en assistent och en vaktmästare. Dansmuseet har trots tidigare ofullständiga personalresurser kunnat levandegöra sitt material i utställningar, som fångat stora gruppers intresse. Drottningholms

teatermuseum

Stiftelsen Drottningholms teatermuseum är huvudman för en på två grenar uppdelad verksamhet, dels en föreställnings- och konsertverksamhet av historisk karaktär, dels ett insamlings- och dokumentationsarbete jämte en därmed förenad information och service. För stiftelsen gäller av Kungl. Maj:t den 23 maj 1969 fastställda stadgar (ändrade den 23 april 1971). Enligt dessa består Drottningholms teatermuseum av Drottningholms slottsteater, bibliotek, bildsamlingar och annan till museet emottagen egendom. Stiftelsen står under tillsyn av riksmarskalksSOU 1973:5

ämbetet och förvaltas av en nämnd om 9 ledamöter med ståthållaren på Drottningholms slott som självskriven ledamot och ordförande. En av ledamöterna förordnas av H M Konungen, tre av Kungl. Maj:t, två av Stockholms stad och en av Drottningholmsteaterns vänner och en av Operan. Stiftelsen uppbär för driften av biblioteksoch museiverksamheten ett statsbidrag, vilket för budgetåret 1972/73 uppgår till 660 000 kr. För föreställningsverksamheten på Drottningholmsteatern utgår ett särskilt statsbidrag vid sidan härom. Stiftelsens personal består av en arvodesanställd ekonomidirektör, en halvtidsanställd museiintendent, en bibliotekarie samt biträden och assistenter. Den utåt mest uppmärksammade delen av stiftelsens verksamhet är de föreställningar, som under månaderna maj—september ges på slottsteatern vid Drottningholm. I teaterbyggnadens lokaler visas också museets fasta utställningar belysande scenkonstens utveckling. Dessa besökes årligen av över 30 000 personer vid av guider ledda gruppvisningar. Stiftelsens samlingar är uppdelade på två enheter: biblioteket och bildarkivet. Biblioteket har ett bestånd av mer än 30 000 volymer böcker och tidskrifter och ett klipparkiv på ca en halv milj. urklipp. Handskriftssamlingen innehåller ca 80 hyllmeter varav huvuddelen upptages av handskrivna teaterpjäser och rollböcker samt brev. Till bibliotekets bestånd räknas även de äldre delar av Kungl. teatrarnas arkiv, som deponerats i museet. Det så kallade bildarkivet består av samlingar av grafik, handteckningar samt fotografier. Stiftelsens samlingar utnyttjas av teaterhistoriska forskare, studerande på olika nivåer samt av regissörer m. fl. De båda museerna för dans och teater erhöll hösten 1970 nya lokaler i Filmhuset på Gärdet i Stockholm, förhyrda genom byggnadsstyrelsen av Stiftelsen Svenska filminstitutet, med godkännande av Kungl. Maj:t. Övriga i Filmhuset belägna institutioner är dramatiska institutet, statens dansskola, Stiftelsen Svenska filminstitutet och Stockholms universitets institution för tea-

ter- och filmvetenskap. Teatermuseet samarbetar här om biblioteksservice med övriga i Filmhuset verksamma bibliotek samt med Kungl. biblioteket. I ett särskilt samarbetsorgan för dessa behandlas för närvarande alla uppkommande biblioteks- och dokumentationsfrågor inom teatermuseets och filmhusets övriga bibliotek. De båda museerna disponerar i filmhuset lokaler för tillfälliga utställningar och för publika evenemang. Musikhistoriska museet Det år 1899 grundade Musikhistoriska museet är att karaktärisera som ett specialmuseum med uppgift att sammanföra föremål, som åskådliggör musikkulturen under skilda epoker. Verksamheten regleras genom av Kungl. Maj:t år 1932 fastställda stadgar för Stiftelsen Musikhistoriska museet. Enligt dessa skall stiftelsens styrelse bestå av Musikaliska akademiens preses, akademins sekreterare, museets föreståndare samt två av akademin utsedda ledamöter. Till styrelsens stadgeenliga åligganden hör att anställa museiföreståndare och att bland sina ledamöter utse en inspektor för museet, vilken under styrelsens gemensamma ansvar skall förvalta museets medel. Till museets drift utgår ett särskilt statsbidrag, vilket för budgetåret 1972/73 är beräknat till högst 349 000 kr. Avlöningen till museiföreståndaren bekostas dock av Musikaliska akademiens anslag, varför bidragen till museet i realiteten är väsentligt högre. I övrigt har museet endast vissa mindre inkomster, främst i form av inträdes- och hyresintäkter. Utom föreståndaren tjänstgör vid museet ytterligare fem medarbetare: en museilektor, en byråsekreterare, en intendent (halvtid), en amanuens (halvtid) och en kansliskrivare (två tredjedelstid). Vidare är till museet knuten en halvtidsanställd intendent, som arvoderas med anslag från Humanistiska forskningsrådet. Befattningen som föreståndare är uppförd på personalförteckning för Musikaliska akademien, medan övriga anställda är arvodesförordnade. 180

Museets besökstal har vissa år under 1960-talets slut nått en nivå av över 50 000. Musikhistoriska museets instrumentsamlingar rymmer över 4 000 objekt. Accessionen har under 1960-talet varit betydande och vissa år uppgått till flera hundra exemplar. Sålunda utökades år 1966 samlingarna med omkring 800 föremål. 1969 överfördes såsom deposition från Nordiska museet 372 instrument. Samlingarna fördelar sig på tre huvudgrupper: europeiska konstmusikinstrument, europeiska folkmusikinstrument och utomeuropeiska folk- och konstmusikinstrument. En musikhistorisk instrumentsamling har som sin förnämsta funktion att fungera som ett musikhistoriskt laboratorium, där instrumenten i så stor utsträckning som möjligt sätts i spelbart skick för att kunna utnyttjas i försök att bl. a. rekonstruera äldre framförandetradition. Museets arkiv upptager 350 hyllmeter och omfattar brev, autografer, arkivalier, klipp och bilder kring personer och institutioner med musik- och teaterverksamhet samt en samling om 23 000 uppteckningar av svensk folkmusik. Härtill kommer en samling av grammofonskivor och tonband för forskning och pedagogiskt bruk. Ett fonogramarkiv innehåller dessutom fonografrullar, pianolarullar och trådinspelningar. I skivarkivet ligger huvudvikten vid dels västerländsk konstmusik före 1830 i stilhistoriskt medvetna inspelningar (omkring 3 000 skivor), dels svensk och övrig europeisk folkmusik samt utomeuropeisk musik (510 skivor). Bandarkivet som omfattar både museets egna inspelningar och kopior av utländska forskares inspelningar innehåller svensk folkmusik (ca 3 800 musikinslag) samt europeisk folkmusik och utomeuropeisk musik (ca 3 700 musikinslag). Därtill kommer ett 60-tal band med inspelnignar av museets konserter. På museets fonografrullar (ca 200) finns svensk folkmusik i inspelningar från början av århundradet. Musikhistoriska museet bedriver inspelningsverksamhet framför allt i samband med vissa forskningsprojekt rörande svensk folkmusik, särskilt instrumental, och i mindre utsträckning vid forskningsresor i andra länder inom och utom Europa. Skivor med SOU 1973:5

inspelningar på museets instrument utges i samarbete med Sveriges Radio och med vissa skivbolag. 7.2.2 Förslag om personalförstärkningar och om ändrad ställning för Musikhistoriska museet De tre i Stockholm inom dans-, musik- och teaterområdet verksamma museerna är i ämnesmässigt hänseende så nära sammanhörande, att en fusion mellan dessa kan förmodas erbjuda viktiga fördelar. Genom en integration av verksamheterna skulle en personalorganisation kunna skapas, som ger utrymme för en på en gång tillräcklig ämnesteoretisk expertis och en lämpligt sammansatt grupp av medarbetare för undervisning och utställningsproduktion. En förutsättning härför är givetvis att arbetet inom de olika områdena kan bedrivas inom gemensamma utrymmen. Emedan lokalfrågan för teateroch dansmuseet emellertid så sent som år 1970 fått sin lösning genom att dessa förlagts till särskilda för ändamålet planerade och ordnade delar av Filmhuset, synes det icke för närvarande aktuellt att framlägga direkta förslag om en för de tre museerna gemensam ny organisation. Om emellertid utvecklingen skulle leda därhän, att dansoch teatermuseets lokaler i Filmhuset behöver användas för andra ändamål, bör frågan om en fusion med Musikhistoriska museet tas upp till behandling. De dans-, musik- och teaterhistoriska museerna är verksamma inom ett område, som kännetecknas av en ökad efterfrågan på tjänster i form av undervisning, utställningar och annan service. De estetiska ämnenas mer framskjutna plats i skolans läroplan tillsammans med ett allmänt växande intresse för olika konstnärliga uttrycksformer måste mötas av en på en gång stimulerande och saklig information. För de tre museerna inom teater- och musikområdet väntar därför växande uppgifter. Dansmuseet och teatermuseet har genom de nya lokalerna i Filmhuset fått en plattform för en publik aktivitet. Denna får här ett starkt stöd genom den övriga verksamSOU 1973:5

het, som äger rum i filminstitutets och andra institutioners regi; till denna söker sig en stor publik, som tar del av ett omfattande utbud av evenemang. Stiftelsen Drottningholms teatermuseum konstateras i dag sakna de resurser, som fordras för att den skall uppnå de mål, som bör ställas för ett vetenskapligt teaterhistoriskt museum. Befintliga tjänster har en lönesättning och karaktär, som gör att stiftelsen ej kan räkna med att rekrytera tjänstemän med erforderlig vetenskaplig och museal kompetens. Den nuvarande halvtidsbefattningen som intendent bör omvandlas till heltidstjänst och samtidigt ges sådan löneställning, att en museiföreståndare kan anställas. Denne bör vara föredragande i styrelsen i ärenden rörande samlingarna och museiverksamheten samt vara styrelsens sakkunnige i kulturhistoriska frågor. Man bör dessutom räkna med en viss förstärkning av personalen i övrigt samt kostnadsökningar bl. a. på grund av vidgad utställningsverksamhet. Dansmuseet som tidigare endast haft deltidsanställda krafter knutna till sin verksamhet, har sedan budgetåret 1971/72 kunnat engagera museets föreståndare på heltid. En viss ytterligare personalökning torde på sikt få anses nödvändig. Otillräckliga lokaler i förening med begränsad tillgång till personal hindrar Musikhistoriska museet från att i dag i större skala pröva de planer för en aktiv utåtriktad verksamhet, som utarbetats inom museet. Enligt dessa skall museet ha sin viktigaste uppgift som ett pedagogiskt laboratorium öppet för alla grupper. Särskilt framhålles vikten av ett intimt samarbete med skolan. Den ökade tonvikt på de estetiska ämnena, som utmärkte 60-talets skolpolitik i Sverige, har väsentligt förändrat museets situation. 1966/67 infördes ämnet konstoch musikhistoria i gymnasiets läroplan. Samtidigt fördes Musikhistoriska museet av Stockholms stads skoldirektion upp bland de museer, som stockholmsgymnasierna skall besöka. Under de senaste åren har skolklasstillströmningen vissa perioder medfört problem för museet. 1971/72 steg sålunda 181

antalet besök av barn och skolungdom till fasta medarbetarstab bör upprättas en perso17 200, en ökning som hade samband med nalförteckning. Till denna bör den för nären specialutställning för barn. Lokalförhål- varande på Musikaliska akademiens persolandena tillåter bara visningar för en grupp nalförteckning uppförda tjänsten som museii sänder, och visningspersonalen har varit föreståndare överföras. Dessutom bör på hårt arbetsbelastad. Högstadiets arbetsform förteckningen uppföras tjänster för de tjänsmed arbetsområden ställer dessutom stora temän vid museet, som f. n. är arvodesankrav på individuell service till elevgrupper ställda. och lärare från museipersonalens sida, vilDet bör ankomma på musikhistoriska muket likaledes Musikhistoriska museet har seet att i ordinarie anslagsframställning ge svårt att i tillfredsställande utsträckning till- förslag rörande de nya tjänster som främst mötesgå. Lärare i Stockholm och övriga lan- fordras. det har behov av audivisuellt material i anDe sakkunniga räknar med att de omeslutning till de kulturhistoriska ämnena och delbara kostnadsökningarna med anledning har upprepade gånger begärt kontinuerlig av här framlagda förslag rörande Musikhjälp från Musikhistoriska museet, som för- historiska museet kommer att medföra en fogar över för dessa uppgifter särskilt väl ökning av behovet av statsmedel med omlämpad kompetens liksom källmaterial. kring 300 000 kr. per år. Detta belopp bör Publiksiffrorna vid museets konserter har dessutom ytterligare ökas under en senare under de senaste åren ökat. Lokalerna är period, sedan närmare erfarenheter vunnits dock otillräckliga för att tillgodose intresset, av verksamheten i de planerade nya lokaleroch grupper av besökare har måst avvisas na. i brist på plats. Staten bär redan i dag det huvudsakliga Musikhistoriska museet bör ges möjlig- ekonomiska ansvaret för driften av Musikheter att realisera sina planer för den utåt- historiska museet. Den vidgade verksamhet riktade verksamheten. Museets nuvarande som föreslås kommer att kunna realiseras uppgifter behöver vidgas och institutionen endast genom att de statliga insatserna ökas. ges ansvar som specialmuseum med riks- Det torde i samband härmed få betraktas omfattande funktioner. Ökade medel för som nödvändigt att statsmakterna får mera vandringsutställningar och decentraliserad direkta förbindelser med museet. Ansvaret undervisningsverksamhet bör snarast ställas för val av styrelseledamöter och högre till museets förfogande. tjänstemän synes böra överföras på statliga Kungl. Maj:t har enligt ämbetsskrivelse organ. Det får icke heller uteslutas att Muden 16 juni 1972 uppdragit åt byggnadssty- sikaliska akademiens ambitioner, sedan dess relsen att upprätta nytt byggnadsprogram huvudmannaskap i och med budgetåret för Musikhistoriska museet samt utföra för- 1971/72 för musikhögskolan upphört, utberedande projektering av ombyggnad av vecklas mer mot uppgifter till stöd för icke Kronobageriet. Planeringen skall om möj- etablerade verksamheter. Därmed kan det ligt ske så att en första etapp kan utföras för akademin i framtiden komma att framunder våren 1973. stå som en för dess program främmande Museet har för närvarande enbart hand- funktion att ansvara för en omfatttande läggande personal. En ökning av antalet museiverksamhet. De sakkunniga föreslår medarbetare bör i första hand syfta till att att förhandlingar inledes med Musikaliska bygga upp en mellan handläggande tjänste- akademien om att museet förstatligas. män och övrig personal mer välawägd organisation. Medel bör också ställas till 7.3 Millesgården, Thielska galleriet, förfogande för underhåll och konservering Waldemarsudde och Zornmuseet av material i museets samlingar. En angelägen åtgärd är att ge personalen Prins Eugens Waldemarsudde, Thielska galförbättrade anställningsvillkor. För museets leriet och Zornmuseet är statligt ägda insti182

SOU 1973:5

tutioner inom konstens område. De har står av en museichef och en amanuens. På karaktär av minnesmärken; accessionen till Waldemarsudde vars huvudsakliga attraksamlingarna är i princip avslutad. Till sin tion är de utställda fasta samlingarna och art jämförbar är Millesgården på Lidingö, den omgivning i vilken dessa presenteras anordnas årligen ett växlande antal specialvars samlingar dock icke ägs av staten. Trots att Millesgården och dess samlingar utställningar. Här bedrives också en konserticke är statlig egendom torde det vara be- verksamhet av icke obetydligt format. Anrättigat att de beskrivs i sammanhang med talet besökare vid samlingarna har under de statliga museerna. Millesgården som be- 1960-talet uppgått till årligen omkring står av Carl Milles ateljé och hem på Li- 30 000. Besökstillströmningen har senare dingö inrymmer samlingar av konstnärens ökat starkt (år 1970: 59 000, 1971: 82 000). Thielska galleriet på södra Djurgården i egna verk jämte antik och medeltida konst. Museet bildades som offentlig institution år Stockholm består av huvudsakligen svenskt 1948 bl. a. med hjälp av statliga medel. Det måleri från 1890-talet och 1900-talets börförvaltas av Stiftelsen Carl och Olga Milles jan. Det förvaltas av en stiftelse för vilken Lidingöhem. Av Kungl. Maj:t fastställda gäller i Kungl. brev den 19.12.1924 faststadgar för stiftelsen (den 18.2.1949 och den ställt reglemente. Stiftelsens styrelse skall 12.5.1967) bestämmer, att dess styrelse skall enligt detta bestå av ordförande och åtta bestå av en ordförande och sju övriga leda- ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t. Kostmöter. Av dessa skall ordföranden och sex naderna för driften bestrides huvudsakligen ledamöter utses av Kungl. Maj:t och en med statsmedel och avkastningen av fonder, ledamot av Lidingö stad. Omslutningen för som disponeras av stiftelsen. Omslutningen verksamheten var år 1971 816 000 kr. De år 1971 var 189 000 kr. Statsbidraget för viktigaste intäkterna består av inkomster av denna tid var 34 000 kr. Till museet är entréer samt av försäljning, bl. a. av avgjut- knutna en intendent och en vaktmästare. ningar efter Milles arbeten. Statsanslag har Avlöningskostnaderna år 1971 uppgick till under 1960-talet utgått med 15 000 kr per 78 000 kr. Zornsamlingarna i Mora består dels av budgetår. Det förtjänar i sammanhanget uppmärksammas att museets inkomster un- en konstsamling som inrymmer arbeten av der senaste perioden varit i sjunkande. Mil- konstnären själv samt av honom förvärvade lesgården har med årligen betydligt över äldre och samtida konstverk, dels en kultur100 000 besökare den av de i den här be- historisk samling, som belyser Dalarnas allmogekultur. Institutionen omfattar främst skrivna gruppen största publiken. Genom testamente av Prins Eugen den Zornmuseet, Zorns hem Zorngården och fri17 juni 1947 erhöll staten egendomen luftsmuseet Zorns gammelgård. Samlingarna Waldemarsudde med tillhörande konstsam- tillföll staten genom makarna Anders och lingar. Verksamheten har här sedan sin Emma Zorns testamente den 18.3.1919. början förvaltats av Stockholms stad. Enligt Museet som år 1970 hade en omslutning om den av Kungl. Maj:t den 20.9.1948 fast- 285 000 kr uppbär inga anslag för driften, ställda instruktionen för styrelsen för Prins vilken helt finansieras med medel från avEugens Waldemarsudde skall denna bestå kastningen av Anders och Emma Zorns doav riksmarskalken, chefen för nationalmu- nationsfond samt intäkter av verksamheten. seum, en av Kungl. Maj:t usedd ledamot För Zornsamlingarna gäller i brev den 11.6. samt fyra av Stockholms stadskollegium ut- 1943 lämnade föreskrifter. Enligt dessa skall sedda ledamöter jämte intendenten för mu- den av makarna Zorns förmögenhet bildade seet. Kostnaderna vilka enligt 1971 års bok- fonden förvaltas av Uppsala universitet, meslut uppgick till 757 833 kr täckes till sin dan den övriga egendomen skall förvaltas huvudsakliga del av anslag från Stockholms av en omedelbart inför Kungl. Maj:t ansvakommun. Museets drift föranleder inga ut- rig styrelse bestående av ordförande och gifter för statsverket. Museipersonalen be- fyra ledamöter. Det närmaste överinseendet SOU 1973:5

åvilar enligt föreskrifterna en intendent. Härtill kommer en personal i övrigt om fyra personer. Museet har ett årligt besökarantal om över 60 000. Förslag De fyra museer som här beskrivits har för publiken sitt särskilda intresse som exponenter för bestämda epoker. Deras samlingar ger med sin anknytning till samtida miljöer särskilt gynnsamma möjligheter för den besökande att leva sig in i den tidsanda och den kulturella atmosfär, i vilka deras upphovsmän varit verksamma. Museer av denna art har dock samtidigt givna svagheter i förhållande till accederande museer, vilkas samlingar fortsätter att utvecklas och förnyas. Ett fåtal med sådana till bestämda personer och epoker anknutna samlingar får närmast betraktas som ett värdefullt komplement till museerna i övrigt. För att spela en aktiv roll i nuet fordras att de kan svara för publikevenemang av varierat innehåll med hemhörighet i det levande kulturlivet i dess olika yttringar. Lika nödvändigt är att de i sin utåtriktade aktivitet får förankring hos skilda grupper i samhället. Ökade möjligheter krävs för information och åtgärder för att intressera nya publikgrupper. Den intensifiering av den utåtriktade aktiviteten, som sålunda fordras, föranleder en fråga, huruvida den nuvarande organisationen med en uppdelning på autonoma mindre enheter är rationell. Åtminstone kan det för de tre i Stockholmsregionen belägna museerna icke uteslutas att det skulle vara en fördel, om de kunde anknytas till något av de större statliga museernas undervisningsoch informationsverksamhet. En sådan lösning måste dock oundvikligen medföra en minskad självständighet och därmed inskränkt möjlighet till utveckling efter egna linjer och på grundval av speciella förutsättningar. Med tanke på att dessa museers personalbehov på grund av samlingarnas slutna karaktär utan svårighet kan tillgodoses med begränsad personal föreslår de sakkunniga att i första hand andra vägar bör prövas. De berörda museerna bör så långt 184

möjligt med oförändrade resurser söka åstadkomma en viss intensifiering av den utåtriktade aktiviteten. Planer och program härför bör läggas upp särskilt med sikte på att i samverkan med förenings- och turistorganisationerna etablera kontakt med nya besökargrupper. Arbetet härmed bör delvis bedrivas med hjälp av tillkallad expertis. Det av de sakkunniga här framlagda förslaget rörande verksamheten vid Millesgården, Thielska galleriet, Waldemarsudde och Zornmuseet föranleder i sig endast begränsade kostnader för tillkallande av expertis. Anslag härför bör utgå av särskilda medel för utvecklingsverksamhet. Beträffande de ordinarie statsbidragen till stiftelsen Carl och Olgas Milles Lidingöhem samt stiftelsen Thielska galleriet vill de sakkunniga dock peka på att en viss ökad tilldelning av statsmedel kan komma att bli erforderlig för att verksamheten skall kunna bibehållas med nuvarande omfattning.

7.4 Marinmuseet i Karlskrona

och

modellkammaren

7.4.1 Nuvarande organisation År 1752 grundades modellkammaren i Karlskrona. Ur denna institution utvecklades den marina museiverksamhet, som till år 1960 kom att ingå i Karlskrona örlogsvarvs organisation. Fr. o. m. budgetåret 1962/63 har medel för marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona upptagits med särskilda anslag på riksstaten. Museet lyder under försvarsdepartementet. För verksamheten gäller i Kungl. brev den 17 december 1965 givna bestämmelser, med senare ändringar den 17 februari 1967. Ledningen utövas av en styrelse med chefen för sydkustens örlogsbas som ordförande jämte två andra ledamöter, som utses av marinförvaltningen efter förslag av marinens museikommitté. Enligt stadgarna skall i marinmuseet finnas en skådesamling med föremål belysande »förutvarande KarlskroSOU 1973:5

na örlogsvarvs m. m. utveckling och verk- visning och information för allmänheten svarar museet också för vissa inslag i masamhet under gångna tider». Museiverksamheten inom marinen regle- rinens utbildning i Karlskrona. Enligt den för budgetåret 1972/73 fastras genom bestämmelser i Kungl. brev den ställda staten för marinmuseet skall detta ha 17 oktober 1966. Enligt dessa äger marinen verksamhet till en kostnad av 434 000 kr. förvaltningen avgöra, vilka av marinens föPersonalen vid museet består av en museiremål, som skall tillvaratagas som museiobjekt och införlivas med marinens sam- föreståndare med tjänst som förste intenlingar (»marinens del av statens sjökrigs- dent, en amanuens, en tekniker, en kanslihistoriska samlingar»). Dessa förvaltas av skrivare och en vaktmästare samt vissa armarinförvaltningen, annan myndighet inom vodesanställda biträden och vakter. Sedan år marinen eller av marinmuseet och modell- 1953 har museet sina lokaler i en ursprungkammaren i Karlskrona. Marinförvaltningen ligen som kasern uppförd byggnad. Det disbestämmer var föremålen skall förvaras. ponerar i denna 2ett utrymme om för närYttrande skall därvid inhämtas från mari- varande 3 600 m . Härtill kommer förrådsnens museikommitté och om ärendet berör utrymmen inom örlogshamnen och Karlsmarinmuseet och modellkammaren i Karls- kronavarvet. krona av chefen för museet. Föremål som ingår i marinens samlingar kan överlåtas till 7.4.2 Vissa överväganden rörande verksamstatens sjöhistoriska museum. heten vid marinmuseet Centralmuseum på det sjöhistoriska området är statens sjöhistoriska museum, vilket har till uppgift att främja kunskapen om Museal verksamhet i större omfattning bedet svenska sjöförsvarets, den svenska han- drives i Karlskrona också vid Blekinge mudelssjöfartens och det svenska skeppsbyg- seum, till vilket landsantikvarieorganisatiogeriets verksamhet och utveckling genom nen i Blekinge län är knuten. Blekinge museum ägs av Blekinge musei- och hembygdstiderna. Marinmuseets samlingar har sitt ursprung förening. Utom av staten uppbär föreningen i 1700-talets modellkammare i Karlskrona bidrag från Karlskrona kommun och Blemed dess artilleri- och skeppsmodeller. Den kinge läns landsting. Museets personal beäldsta inventarieförteckningen är från 1761. står av en landsantikvarie, en antikvarie, en Utom modellerna, som bildar kärnan i det amanuens och biträdespersonal. Samlingaräldre materialet, rymmer samlingarna till- na omfattar den kulturhistoriska utvecklingvaratagna delar av fartyg, utrustning jämte en inom Blekinge läns område från föruniformer och vapen för flottan. En viktig historisk tid till nutid. Till museet hör en del av samlingarna består av redskap och friluftsanläggning med kulturhistoriska byggverktyg från örlogsvarvet. Av särskilt konst- nader (Vämöparkens friluftsmuseum). Samhistoriskt intresse är galjonsbilderna av bild- lingarna har en storlek om ca 17 000 invenhuggaren Johan Törnström (1743—1828). I tarienummer. Den årliga accessionen har museet förvaras även vissa serier ur örlogs- under den senaste tioårsperioden uppgått stationens äldre arkiv. Till den dokumente- till i genomsnitt 250 inventarienummer. rande verksamheten hör utom föremålsin- Tyngdpunkten i den vetenskapliga aktivitesamlingen också en inventering av skepps- ten har legat på dokumentationen av båtvrak i Blekinge skärgård. Samlingarna upp- byggeri och fiske. Under en följd av år har material tillhörande kustkulturen systemagår till 15 000 inventarienummer. Marinmuseets utställningar är av ansenlig tiskt insamlats. Blekinge musei- och hembygdsförening omfattning. Basutställningarna som uppta2 iordningställer för närvarande nya lokaler, ger en yta om 1 900 m genomgår en fortsom består av den s. k. Grevagården jämte löpande förnyelse. I programmet ingår även en nybyggnad i anslutning till denna. Tiditillfälliga utställningar. Vid sidan av underSOU 1973:5

gare förelåg planer på en helt ny musei- aktigt erbjuder stora fördelar för museiverkbyggnad. I programmet för museet anges samheten i Karlskrona, har de sakkunniga tre huvudfunktioner: intern museal verk- icke funnit sig böra framlägga direkt förslag samhet, kulturförmedlande verksamhet samt härom. De förordar i stället att de båda mukultur- och naturvårdsverksamhet. Utåt av- seerna med bibehållen organisatorisk ställses museet framför allt få sin profil av den ning succcessivt inleder samarbete. En gesärart Blekinge äger som kustlandskap. Sam- mensam planering härför bör påbörjas med lingarna av båtar och föremål från båtbyg- syfte att i lämplig takt utveckla samverkan geri, sjöfart, fiske och stenhuggeri skall inom olika funktioner. Under en inledningsskildra den kultur, som utvecklats under be- period bör samarbetet gälla sådana uppgifroendet av kusten och havet. Även natur- ter, som ej fordrar mer djupgående ändhistorien bör enligt museets styrelse ges rum ringar i de båda museernas inre struktur. i museet och på sina villkor bidraga till att Som exempel härpå kan nämnas informabelysa kulturutvecklingen. tion och public-relation-verksamhet samt Blekinge museums inriktning på skepps- viss service till skolor och bildningsorganisabyggeri och sjöfart har nära beröring med tioner. I en därpå följande fas bör en mer marinmuseets ämnesområde. Samtidigt som omfattande samverkan äga rum. För att marinmuseet har karaktär av specialmuseum denna skall möjliggöras kan en anpassning för flottan, har dess samlingar genomgående av bl. a. personalorganisationen komma att lokal anknytning till Karlskrona örlogssta- bli nödvändig. Förutsättningar bör härigetion. De skildrar den verksamhet som varit nom kunna skapas för gemensamt utnyttgrundläggande för tillkomsten av Karls- jande av tekniska och andra resurer, för krona stad, vilken fram till våra dagar levt fotografering, för föremålsvård och för utav och genom flottan. Det kan ifrågasättas ställningsmontering. En samordning bör om det i en stad av Karlskronas storlek är även kunna göras av insamlingen på det rationellt att driva två av varandra helt obe- sjöhistoriska området, inom vilket insatser roende museer med delvis starkt likartade fordras av företrädare för olika fack, såsom funktioner. En sammanslagning av marin- skeppsbyggnadsteknik, historisk forskning museet och Blekinge museum torde dock ej och etnologi. I planeringen bör prövas, vilka kunna genomföras för närvarande. För en olika möjligheter som på längre sikt föreomorganisation som innebär en total fusion ligger att skapa en gemensam organisation lägger framför allt lokalförhållandena hin- under en stiftelse för museiverksamheten i der. Gemensamma utrymmen där de båda Karlskrona. samlingarna från marinmuseet och Blekinge För uppgifter rörande den gemensamma museum skulle kunna exponeras som helhet planeringen föreslås ett särskilt organ biltorde ej kunna ställas till förfogande. Marin- das, i vilket bör ingå företrädare för de museets nuvarande byggnad lämnar ej rum båda museerna och deras huvudmän. Forför en utställning av detta material, som merna för samarbetet samt villkoren för hur skulle ge publiken tillfredsställande utbyte. utbytet av tjänster mellan museerna skall En nybyggnad kan med hänsyn till ange- regleras ekonomiskt bör fastställas i avtal lägnare byggnadsbehov inom den statliga mellan staten och huvudmannen för Bledelen av museisektorn ej göras för marin- kinge museum. museets verksamhet. De sakkunniga föreslår ingen ökning av Ett alternativ till en sammanslagning av kostnaderna för marinmuseets del utöver fullständig karaktär är att samverkan etable- automatiska kostnadsökningar. Ett icke oberas under en gemensam stiftelse med repre- tydligt utrymme för expansion bör emellersentation för olika intressen: de båda muse- tid kunna beredas museet genom de ratioerna skulle därvid kunna fortsätta att till naliseringsvinster, som står att vinna genom viss del fungera som självständiga institutio- det föreslagna samarbetet med Blekinge ner. Trots att en sådan organisation otvivel- museum.

186 SOU 1973:5

7.5 Vissa samlingar

kommunikationshistoriska

7.5.1 Nuvarande organisation Samlingar av äldre samfärdsmedel ingår i stor utsträckning i de allmänna kulturhistoriska museerna. De mer allsidigt inriktade av dessa har därtill utsträckt sin insamling till 1900-talets kommunikationsmedel: bl. a. motorfordon förekommer i spridda exemplar i läns- och lokalmusecrna. En mer målinriktad dokumentation av samfärdselns utveckling har dock främst bedrivits inom statens sjöhistoriska museum och Tekniska museet i Stockholm. Som specialmuseum för att belysa järnvägarnas utveckling fungerar Statens Järnvägars museum i Gävle. I statens vägverks organisation ingår som en enhet vid verkets administrativa avdelning de väghistoriska samlingarna. Här skall närmast beröras de problem, som för närvarande råder beträffande tillvaratagande av samlingar till belysning av järnvägarnas och flygets historia. Järn vägshistoriska sam lingar Äldre materiel har inom statens järnvägar tillvaratagits för museiändamål sedan år 1907. Järnvägsmuseet flyttade våren 1970 från Stockholm till Gävle, där lokstallar och andra byggnader ställdes till förfogande för verksamheten. Museet bildar i organisatoriskt hänseende en enhet inom PR-sektionen vid Statens Järnvägars administrativa avdelning. Chef för museet är en byrådirektör. Övriga vid museet tjänstgörande är en järnvägstjänsteman, ett kontorsbiträde och en verkstadsreparatör. Driften av museet bekostas med medel av statens järnvägars trafikintäkter. Museet har att årligen till järnvägsstyrelsen inge förslag till budet. Budgetåret 1972/73 är museets anslag fastställt till 253 000 kr. Den utåtriktade verksamheten vid järnvägsmuseet omfattar visning av de fasta utställningarna och i mindre utsträckning tillfälliga utställningar. I viss omfattning ordnar museet visningar och arrangemang för SOU 1973:5

organisationer och föreningar. Museet besöktes under budgetåret 1971/72 av ca 15 500 personer. Järnvägsmuseets samlingar som består av materiel från Statens Järnvägar och från de enskilda järnvägarna i Sverige rymmer ett sjuttiotal fordon av olika ålder samt samlingar av tillbehör och inredningsföremål, verktyg och modeller. I museets katalog är upptagna 7 000 nummer. I samband med flyttningen till Gävle företogs gallringar av samlingarna. Museet har ansvaret för ett femtiotal fordon, som av utrymmesskäl eller av lokala intressen förvaras utanför museet. Till museet hör ett bildarkiv om ca 75 000 bilder. Museet är utrustat med ett bibliotek, som dels fungerar som referensbibliotek för museiverksamheten dels innehåller äldre tidtabeller, författningar m. m., som endast i mindre utsträckning är bevarade vid andra bibliotek. Accessionen har sedan 1970 varit av icke ringa omfång; till museet har under denna tid av fordon förvärvats inte mindre än nio exemplar. Äldre fordon och materiel från järnvägar har under senare år tillvaratagits vid en rad genom enskilt initiativ bildade museer. De viktigaste av dessa är Jädraås-Tallas järnväg (Gävle), Järnvägarnas museiförening (Linköping), Nässjö hembygdsförening, Stockholm—Roslagens Järnvägars museiförening (Stockholm), Stora Lundby järnvägsmuseum samt östra Södermanlands järnväg (Mariefred). Till bilden hör dessutom de samlingar av spårvagnar och bussar, som tillvaratagits vid Svenska lokaltrafikmuseet i Malmköping av Svenska spårvägssällskapet. De här nämnda sammanslutningarna har tagit till uppgift att också demonstrera rullande materiel i drift. Flyghistoriska

samlingar

Kommunalfullmäktige i Märsta uppdrog år 1967 åt kulturnämnden i kommunen att i samråd med luftfartsverket utreda frågan om ett civilt luftfartsmuseum i anslutning till Arlanda flygplats. Museet skulle bygga på de samlingar som hopbragts inom luftfartsverket. År 1969 avlämnade en utred187

ningskommitté en rapport till kulturnämnden i Märsta, vari förslag framlades att ett flygmuseum med statligt huvudmannaskap skulle anläggas vid Arlanda. Frågorna om luftfartsverkets museisamlingar handläggs sedan 1969 av en inom verket tillsatt kommitté. Flygvapnet har med skrivelse den 18.6. 1971 underställt chefen för försvarsdepartementet ett förslag, att en militär flyghistorisk kommitté tillsättes med representanter för flygvapnet, flygmaterielförvaltningen, Svensk flyghistorisk förening, Linköpings stad samt Östergötlands flyghistoriska sällskap. I utkast till direktiv för kommittén sägs att denna skall utarbeta riktlinjer och målsättning för den militära flyghistoriska verksamheten. Den skall vidare framlägga förslag till bestämmelser för tillförsel och vård av flyghistoriskt värdefull materiel. Den skall därtill ange vilken forskning och utveckling som fordras på det flyghistoriska området. Den flyghistoriska kommittén skall slutligen utarbeta förslag till museibyggnader och upprätta budget för verksamheten. Genom en av Linköpings stad tillsatt flygmuseikommitté har utarbetats förslag om uppförande av en byggnad för ett flygmuseum. Museet avses därvid förläggas till ett område i stadsdelen Ryd i direkt anslutning till de förrådslokaler, i vilka flygvapnets historiska samlingar för närvarande provisoriskt är magasinerade. Hittillsvarande kostnader för samlingarnas vård och magasinering har bestridits av Linköpings kommun. Samlingar av flygplan och övrig materiel som belyser lufttrafikens tidigare historia förekommer ännu huvudsakligen blott vid Tekniska museet, inom flygvapnet och hos luftfartsverket. Medan Tekniska museet endast har ett mindre antal objekt, har desto större kollektioner tillvaratagits inom flyget och luftfartsverket. Vid Östgöta flygflottilj (F 3), Malmslätt Kärna, bevaras för närvarande närmare ett 40-tal flygplan, vartill kommer flygmotorer, flygtillbehör, dokument m. m. Genom order av chefen för flygvapnet den 20.1.1965 gäller att då flygplanstyp eller version av flygplanstyp utgår ur organisationen, skall ett komplett exem188

plar bevaras. Vid kassation av annan flygmateriel som har historiskt intresse skall en representant för Svensk flyghistorisk förening (Stockholm) biträda vid utsorteringen. Luftfartsverket äger ett trettiotal av kulturhistoriska skäl tillvaratagna flygplan jämte samlingar av äldre utrustning till flygplan och för trafikledning. Dessa samlingar tillväxer årligen med ett betydande antal föremål.

7.5.2 Förslag Järn vägsm use et Statens Järnvägar anhöll i skrivelse till Konungen den 3.3.1970 att 1965 års museioch utställningssakkunniga skulle få i uppdrag att utreda järnvägsmuseets fortsatta verksamhet. Kungl. Maj:t har med skrivelse den 11.12.1970 överlämnat statens järnvägars framställning till 1965 års musei- och utställningssakkunniga för att tas under övervägande vid uppdragets fullgörande. Järnvägsvagnar, lok, bilar och flygplan erbjuder genom sin storlek särskilda problem för museiverksamheten. Utgifterna för att förvärva och bevara material av detta slag är speciellt höga. En stark begränsning av insamlingen av originalföremål är därför nödvändig. Föremålen får i stor utsträckning ersättas av ritningar och modeller i mindre skala. Material av denna art kräver för sin vård och för sin museala behandling i övrigt särskild sakkunskap, vilken bör finnas vid specialinstitutioner med för landet gemensamma uppgifter. Det ligger utanför möjligheterna att vid Tekniska museet sammanföra de större samlingar av flyg- och järnvägsmateriel som redan sammanbringats. Tekniska museet bör dock ha ett översiktligt centralt ansvar för ifrågavarande områden. Järnvägsmuseet i Gävle bör närmast få en roll som specialinstitution belysande järnvägskommunikationernas sociala och kulturella roll under olika tider. Järnvägsmuseet i Gävle har med sina samlingar av lok och vagnar från järnvägsepokens första skede och framåt förutsättSOU 1973: 5

ningar att intressera stora grupper. Genom sin nuvarande exposition i äldre lokstallar kommer samlingarna särskilt väl till sin rätt. Då det gäller att precisera målsättningen för arbetet vid järnvägsmuseet bör man dock räkna med att ett museum med en stark ämnesmässig specialisering av allmänheten ej kan bli föremål för samma regelbundna uppmärksamhet som ett allmänt kulturhistoriskt museum. Endast specialintresserade kan väntas göra tätare återbesök. Den utåtriktade aktiviteten måste anpassas härtill. Utvecklingen av järnvägskommunikationerna i landet ger en aspekt på den svenska industrialiseringen, som är av betydelse för förståelsen av vår samtidshistoria. Målsättningen för verksamheten vid järnvägsmuseet bör vara att i bildningssyfte svara för undervisning och orientering om denna utveckling. Denna funktion synes dock väl kunna kombineras med uppgiften att bedriva information om Statens Järnvägar som företag och institution i samhället. Inriktningen av den samlande verksamheten bör vara kulturoch teknikhistorisk. Vid museet bör tillvaratagas sådana objekt, som är nödvändiga för en väl grundad kunskap om järnvägskommunikationernas utveckling ur teknisk och social synpunkt. Härjämte bör museet ha att lämna tekniskt bistånd till sådana enskilda museer, som genom att visa äldre järnvägsdrift verkar för att levandegöra järnvägarnas kulturhistoria. Järnvägsmuseet bör för att kunna uppfylla dessa mål drivas med en personal, som besitter sakkunskap icke endast inom det kommunikationstekniska området utan även har ekonomisk-historisk och samhällshistorisk kompetens. Dessutom bör vid museet finnas pedagogisk sakkunskap. Museet behöver härjämte teknisk personal för vård och underhåll av museimaterialet. Järnvägsmuseets nuvarande organisatoriska ställning som en enhet inom Statens Järnvägars centralförvaltning, och närmast dess PR-sektion, har av de sakkunniga bedömts vara lämplig. Sålunda konstateras det att museet för sin accessionsverksamhet liksom i övrigt för sina kontakter med materielförSOU 1973:5

valtande organ och verkstäder är beroende av att tillhöra SJ:s organisation. Anknytningen till PR-sektionen framstår som motiverad med tanke på de uppgifter museet bör tilldelas som goodwillskapande organ för Statens Järnvägar. De dokumenterande och de pedagogiska uppgifterna kräver dock särskilda hänsyn. De sakkunniga föreslår därför att Statens Järnvägar i planläggningen av museets verksamhet skall ha att rådgöra med det centralorgan för museiverksamheten i riket, varom de sakkunniga nedan framlägger förslag. Järnvägsmuseet saknar i dag tillräckliga ekonomiska resurser för att uppfylla de ovan angivna målen. Museet har en alltför liten personal. Också omkostnadsmedlen, bl. a. för vården av samlingarna, är otillräckliga. Emedan museets verksamhet i dess nuvarande form ännu endast bedrivits under en kort period är det viktigt att ytterligare erfarenheter inhämtas, innan en mer omfattande ökning av personalen kommer till stånd. Museet bör i ett första skede erhålla medel för sådana försök, som kan lämna erfarenheter, vilka kan läggas till grund för ett mer detaljerat verksamhetsprogram. Efter en försökstid vilken föreslås uppgå till högst fem år, bör nya fasta tjänster vid museet inrättas. Under försöksperioden bör museet förstärkas med arvodesanställd personal med erfarenhet främst av museiundervisning och utställningsarbete. Kärjämte bör museet disponera medel för bedömning och värdering av försöksresultaten. Kostnaderna för försöksverksamheten bör bestridas av medel av det särskilda anslag för utvecklingsverksamhet vid museenia, varom de sakkunniga framlägger förslag nedan, s. 218 f. Det bör ankomma på Statens Järnvägar att efter utarbetande av program för försöksverksamheten hos Kungl. Maj:t i särskild ordning inge ansökan om medel för driften av denna. Kostnaderna för den ordinarie driften av järnvägsmuseet täcks med medel av Statens Järnvägars trafikintäkter. De ökade kostnader som järnvägsmuseet i framtiden kommer att dra, aktualiserar en omprövning av 189

frågan om hur verksamheten skall finansieras. Konsekvensen av den nuvarande finansieringsformen torde vara att museikostnaderna belastar Statens Järnvägars verksamhet som affärsdrivande verk. Även om effekten härav är obetydlig, kan det betraktas som principiellt otillfredsställande att Statens Järnvägar skall ha att svara för finansieringen av en verksamhet, som till väsentlig del ligger vid sidan om verkets huvudmålsättning. Kostnaderna för driften av järnvägsmuseet bör därför bestridas med hjälp av anslag å riksstaten. De sakkunniga föreslår att medel för ändamålet upptages på sjätte huvudtiteln. Anslaget bör under den närmaste femårsperioden föras upp med ett belopp i storleksordningen 275 000 kr per budgetår. Flyghistorisk museiverksamhet Flygets historia är nära förbunden med viktiga utvecklingslinjer i det svenska samhällets nutidshistoria. Efter en första fas kännetecknad av tekniska försök och en begränsad tillämpning inom olika områden fick flyget vid tiden för andra världskriget snabbt en vidsträckt betydelse. Flygvapnet bildades som självständig försvarsgren genom 1925 års försvarsbeslut. Flygindustrin SAAB i Linköping började en kraftig expansion 1938. 1946 ingick det redan 1924 bildade ABA som delägare i det nordiska konsortium, som föregick det år 1951 etablerade SAS. Detta drev från början trafik bl. a. till Förenta Staterna. SAS svarar också för den del av inrikesflyget, som bedrives på de s. k. primärlinjerna. Efter 1956 då Linjeflyg bildades har inrikesflyget med ett allt tätare nät av förbindelser fått en viktig del av landets passagerartrafik och godstransport. Samtidigt med det reguljära flygets utveckling har också privatflyget ökat i betydelse. Takten i flygets expansion demonstrerar med stor tydlighet vårt samhälles strävanden inom det ekonomiska och tekniska området. Det bör vara en angelägen museal uppgift att tillvarataga och visa ett urval exponenter för denna utveckling. Tekniska museet saknar resurser för en mer fullständig dokumentation av den flyg-

tekniska utvecklingen. Med hänsyn till materialets stora omfång, liksom med tanke på det stora intresse som kan väntas från allmänhetens sida, är det ej realistiskt att räkna med en utbyggnad av Tekniska museet för verksamhet av specialiserad karaktär inom flygets område. Utrymme bör i stället skapas för en i förhållande till Tekniska museet fristående verksamhet, som belyser flygtekniken och dess utveckling. De redan var för sig påbörjade museiaktiviteterna inom luftfartsverket och flygvapnet bör därvid utvecklas. Ett musealt arbete inom flygets teknikoch kulturhistoria bör främst inriktas på verksamheter som kommer allmänheten till godo. En särskilt viktig sida av den utåtriktade aktiviteten kan väntas komma att bestå av evenemang, som ordnas i samverkan med sammanslutningar av personer med flygteknik som fritidsintresse. Större originalobjekt måste på grund av förvarings- och underhållskostnaderna tillvaratagas endast i mindre utsträckning och i första hand med tanke på publikens intresse. Föremålen i full skala bör i utställningarna kompletteras med modeller, vilka kan åskådliggöra de olika flygplanstypernas utveckling. Härtill bör historiskt intressanta delar av den tekniska utrustningen bevaras. För en framtida forskning rörande den tekniska utvecklingen torde framför allt konstruktionsritningar och annat arkivaliskt material vara av värde. I frågan om lämplig organisation för den flyghistoriska museiverksamheten i landet talar ekonomiska och praktiska skäl för en koncentration. Behoven av vetenskaplig, teknisk och pedagogisk personal torde bli svåra att tillgodose vid en splittring på flera museer. De framskridna planerna inom luftfartsverket och flygvapnet för vardera ett museum för den civila luftfarten och för flygförsvaret torde likväl kunna fullföljas. En förutsättning för en uppdelning av den flyghistoriska museiverksamheten på två skilda institutioner är att en funktionsuppdelning kan göras. En sådan är också fullt möjlig. Särskilt efter andra världskriget har utvecklingen inom flygförsvaret och den civila flygfarten gått olika vägar. SOU 1973:5

Luftfartsverket har avsatt mark för ett museum vid Arlanda och i sin budget även upptagit medel för samlingarnas bevarande. Luftfartsverkets planerade museum vid Arlanda är avsett att fungera med personal omfattande en museiföreståndare jämte tekniker och biträdespersonal. Verksamheten skall även stödja sig på frivilliga insatser av tjänstemän i verket och av amatörer. Det skall ha som uppgift att för allmänheten presentera äldre flygplanstyper och materiel och därigenom bl. a. bedriva upplysning om olika organ inom den civila luftfarten. Enligt flygvapnet bör museilokaler ställas till förfogande i anslutning till Östgöta flygflottilj i samband med att vapnets verksamhet i Linköping enligt riksdagens beslut från och med den 1 juli 1974 kommer att få ändrade funktioner. Flygflottiljens museala samlingar är av ansenliga dimensioner och dess flyghistoriska betydelse har bedömts vara av internationellt intresse. Den 25 april 1961 tillsatte dåvarande stadsfullmäktige i Linköping en särskild kommitté för utredning av frågan om anordnande av ett flygmuseum i Linköping. Fullmäktige har sedermera den 29 april 1963 beslutat i princip uttala sig för att ett flyghistoriskt museum skulle förläggas till Linköping. På kommunens bekostnad uppfördes år 1966 på ett för flygmuseum avsett område i stadsdelen Ryd en förråds- och verkstadsbyggnad, där flygvapnets museimaterial nu provisoriskt förvaras. Genom flygmuseikommittén har utarbetats en utredning om en flygmuseibyggnad i anslutning till den befintliga förrådslokalen, i reviderad form framlagd 1969. Genom lokala initiativ och kommunala bidrag föreligger således långtgående planer på ett flyghistoriskt museum i Linköping. De sakkunniga finner en lokalisering av ett blivande flyghistoriskt museum till Linköping väl motiverad, ehuru de närmare formerna för dess omfattning, finansiering och administration bör bli föremål för vidare överväganden. MUS 65 har att i särskilt sammanhang framlägga förslag rörande flygvapnets museiverksamhet.

SOU 1973:5

8 Universitetsmuseerna

8.1 Inledning Till universiteten i Lund och Uppsala hör en rad museer med ansenliga samlingar. De tjänstgör främst som serviceinstitut för den forskning och akademiska undervisning, som bedrivs inom arkeologi, botanik, geologi och zoologi. De har enligt sina instruktioner starkt begränsade uppgifter i fråga om publik verksamhet. I Lund, Stockholm och Uppsala har inom universiteten dessutom jämförelsevis omfattande konstsamlingar bildats. Att universitetsmuseer bildats har främst sin grund i behovet av åskådningsobjekt och referensmaterial i undervisning och vetenskaplig forskning. Särskilt stort har kravet härpå varit i arkeologi samt inom naturvetenskapernas systematiska grenar. Vid institutionerna för dessa ämnen bedrives en forskning, vilken icke sällan baseras på nytt material, som insamlats i fältet. Detta tillföres i stor utsträckning samlingarna, vilka härigenom i många fall kommit att bli av betydande omfång. Vid universiteten i Stockholm och Göteborg har samlingar bildats endast i starkt begränsad skala. Här utnyttjas inom forskning och undervisning i stället de rika samlingarna vid de större museerna utanför universiteten. Även vid universitetet i Umeå saknas egna samlingar, med undantag av att en botanisk referenssamling är under uppbyggnad. Samlingarna vid Västerbottens läns museum är delvis 192

otillräckliga för universitetets behov av åskådnings- och referensmaterial, varför en utbyggnad av museets uppgifter aktualiserats. Utvecklingen under 1960-talet har lett till att sambandet professur och befattning som museiföreståndare i flera fall befunnits böra upphöra. Detta har skett vid etnografiska museet i Stockholm, vid de arkeologiska och etnografiska museerna i Göteborg samt vid Arkiv för dekorativ konst vid Lunds universitet. Frågan om kombinationen museichef och företrädare för ämnet etnografi vid Stockholms universitet behandlades av riksmuseiutredningen i dess år 1965 avgivna betänkande »Statens etnografiska museum. Framtida ställning och verksamhetsformer» (stencil E 1965: 2). Genom att sysslorna var kombinerade ansåg riksmuseiutredningen, att den ena eller andra sidan av tjänsten skulle kunna bli lidande. Riksmuseiutredningen föreslog därför, att uppgiften att i universitetsundervisningen företräda ämnet etnografi skulle skiljas från föreståndarskapet vid museet. En professur i ämnet föreslogs bli inrättad vid Stockholms universitet. Samtidigt borde en fristående museidirektörstjänst inrättas vid museet. Flertalet remissinstanser tillstyrkte, att föreståndartjänsten skulle utbytas mot en museidirektörstjänst och att en professur skulle inrättas vid Stockholms universitet. I statsverkspropositionen år 1966 föreslog deparSOU 1973:5

Viktigare museer och samlingar vid universiteten

Universitetet i Uppsala Historiskfilosofiska sektionen

Institution

Museum

inst. f. antikens kultur och samhällsliv

Antiksamlingen, museum för klassiska fornsaker Victoriamuseet för egyptiska fornsaker Museet för nordiska fornsaker Uppsala universitets konstsamlingar

inst. för egyptologi inst. f. arkeologi, särskilt nordeuropeisk

Biologiskgeografiska sektionen

Universitetet i Lund Historiskfilosofiska sektionen

Biologiskgeografiska sektionen

Universitetet i Göteborg Biologiskgeografiska sektionen

paleontologiska inst inst. f. systematisk botanik

Mineralogisk-geologiska museet Paleontologiska museet Fytoteket

zoologiska inst.

Zoologiska museet

inst. f. arkeologi, särskilt nordeuropeisk klassiska inst. konstvetenskapliga inst.

Historiska museet

geologiska inst.

Antikmuseet Lunds universitets konstsamlingar Arkiv för dekorativ konst

inst. f. systematisk botanik

Botaniska museet

geologiska inst. zoologiska inst.

Zoologiska museet

botaniska inst.

Botaniska Museet (Herbariet vid Göteborgs botaniska trädgård)

tementschefen i enlighet med det av riksmuseiutredningen framlagda förslaget, att tjänsten som professor och föreståndare vid museet från och med budgetåret 1966/67 borde utbytas mot en tjänst som museidirektör utan anknytning till universitetsunderSOU 1973:5 13 — 23079

Ordinarie museitjänster o. extra ordinarie museitjänster i högre lönegrad än A 22

institutionstekniker intendent

l:e museiintendent l:e museiintendent

intendent l:e museiintendent museitekniker l:e museiintendent

intendent

Aol2 Ae24

Ao30 Ao30

Ae24 Ao30 Aol2 Ao30

Ao26

visningen i etnografi. Under avlöningsanslaget till de humanistiska fakulteterna förordade departementschefen samtidigt, att en professur i etnografi skulle inrättas vid Stockholms universitet från och med budgetåret 1966/67. I kungl. brev den 30 juni 193

1967 föreskrives, att en tjänst som museidirektör i lönegrad Cg 1 skall vara inrättad vid etnografiska museet. En professur i etnografi, särskilt socialantropologi, har sedan budgetåret 1966/67 varit upptagen i personalförteckningen för Stockholms universitet. Vid Göteborgs universitet fanns fram t.o.m. budgetåret 1966/67 utanför den fasta personalorganisationen en personlig professur i etnografi. Tjänsten var förenad med den kommunala befattningen som chef för Göteborgs etnografiska museum. Befattningshavaren hade att vid Göteborgs universitet svara för undervisning och examination i ämnet allmän och jämförande etnografi. Omfattningen av dessa arbetsuppgifter ökade starkt under 1960-talet. I 1965 års statsverksproposition framlades förslag om att heltidstjänsten som museichef ej längre borde vara förenad med undervisning och forskarhandledning vid universitetet. En professur i etnografi, särskilt socialantropologi, har i enlighet härmed varit inrättad vid Göteborgs universitet sedan den 1 juli 1967. Enligt beslut av 1960 års riksdag (SU 106, rskr 281) var tidigare en personlig, med arvode förenad professur i nordisk och jämförande fornkunskap inrättad vid Göteborgs universitet för chefen vid Göteborgs arkeologiska museum. Arvode utgick med ett belopp motsvarande skillnaden mellan museichefslönen och professorslönen. Sedan den 31 december 1968 har ett ordinarie universitetslektorat i nordisk och jämförande fornkunskap funnits vid Göteborgs universitet. I enlighet med förslag i 1969 års statsverksproposition inrättades i detta ämne en personlig professur med arvode. Tjänsten är förenad med ordinarie universitetslektorat. Museichefsskapet vid det arkeologiska museet är numera skilt från professuren. Arkiv för dekorativ konst ingick tidigare som en del i den dåvarande konsthistoriska institutionen vid Lunds universitet. Arkivet åtnjöt dock självständighet i väsentliga frågor rörande verksamheten. Det var även sedan år 1947 inrymt i särskilda lokaler. Enligt museets grundare professor Ragnar

194 Josephson borde museet icke lyda under en undervisnings- och forskningsinstitution. Han ansåg att museet genom att ingå i universitetsinstitutionen kunde befaras komma i andra hand, sedan forskningens och undervisningens intressen först tillgodosetts. På Josephsons förslag beslöt konsistoriet vid Lunds universitet år 1966, att Arkiv för dekorativ konst skulle bilda en självständig inrättning vid universitetet och stå under ledning av en styrelse. Museer och universitet bör enligt de sakkunniga ha att ömsesidigt lämna varandra sitt stöd icke endast i frågan om den vetenskapliga verksamheten; också i frågan om den utåtriktade, publika aktiviteten förenas museernas och universitetens intressen. Universitetskanslersämbetet har i förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1971/72 framhållit, att det gamla önskemålet att genom popularisering av vetenskapens resultat gå ut med information till en bred allmänhet, blivit än mer angeläget. Ämbetet anser att universiteten bör spela en aktiv roll i det allmänna bildningsarbetet. Enligt de sakkunniga bör museerna tillmätas en central roll, då det gäller att föra ut vetenskapens resultat till allmänheten. Det är därför önskvärt, att kontakterna mellan universiteten och museerna är livliga. Gemensamma organisationer för museer och universitetsinstitutioner synes dock motiverade endast för ett fåtal museer med rena forsknings- och undervisningsfunktioner vid universiteten.

8.2 De naturhistoriska

universitetsmuseerna

Både Uppsala och Lunds universitets geologiska institutioner rymmer geologiska samlingar av betydande format. Det så kallade Mineralogisk-geologiska museet i Uppsala hålls delvis tillgängligt i en för allmänheten öppen utställning. Vid Lunds universitet och Uppsala universitet förekommer även paleontologiska samlingar. Det Paleontologiska museet i Uppsala tillhör den paleontologiska institutionen vid universitetet. Samlingarna i Lund lyder under geologiska institutionens avdelning för historisk geologi och paleonSOU 1973:5

tologi. Särskild personal saknas för verksamheten vid de geologiska och paleontologiska samlingarna. Biologisk-geografiska sektionen vid universitetet i Lund har i äskanden till universitetskanslersämbetet påpekat behovet av, att en befattning som förste museiintendent vid geologiska institutionens paleontologiska samlingar inrättas. 1965 års geoutredning föreslog i sitt till universitetskanslern år 1968 avgivna betänkande »Geovetenskaplig utbildning och forskning», att en tjänst som förste museiintendent borde inrättas vid vardera geologiska institutionen i Lund och paleontologiska institutionen i Uppsala. Geoutredningen har dock även pekat på möjligheterna att på längre sikt till Sveriges geologiska undersökning överföra en stor del av de samlingar av mineral samt berg- och jordarter, som förvaras inom universitetsinstitutionerna. De botaniska museerna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg har samtliga att bedriva en omfattande forskarservice bestående dels av ut- och inlån av material, dels av taxonomisk service. Accessionen vid dessa museer består av samlingar som tillförs museerna från vetenskapliga fältundersökningar, genom byten med andra institutioner och i viss mån genom gåvor av amatörbotaniker. En icke ringa del av accessionen består för närvarande av äldre herbarier överlämnade från läroverken, där de icke längre utnyttjas i undervisningen. De botaniska universitetsmuseerna står vart och ett under närmaste ledning av en förste museiintendent. 1 Övrig personal vid dessa museer är museibiträden, vaktmästare och universitetsassistenter. Vid botaniska museet i Göteborg saknas dock annan personal än museiintendenten. Biologisk-geografiska sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund har i anslagsäskanden till universitetskanslersämbetet anfört behov av ytterligare tjänster. Sålunda har sektionen i Lund framfört krav på en förste intendent (löneklass Ao 30) från och med budgetåret 1973/74. Sektionen i Uppsala har för Uppsala universitets botaniska samlingar, Fytoteket, begärt, att en biträdande professur inrättas i systematisk botanik. SOU 1973:5

Till de zoologiska institutionerna i Lund och Uppsala är ansenliga zoologiska museer knutna. Samlingarna är vid båda universiteten fördelade på ett allmänt zoologiskt museum och ett entomologiskt museum. Materialet i dessa är främst att betrakta som ett forsknings- och dokumentationsmaterial. De mindre, utställda delarna härav har därtill viss betydelse i undervisningen. De allmänna zoologiska museerna disponerar betydande utrymmen för permanenta utställningar, vilka är öppna för allmänheten. Vid vardera av de båda zoologiska museerna tjänstgör en förste museiintendent, medan däremot särskild museipersonal saknas vid de entomologiska samlingarna. De står i praktiken under föreståndarskap av professorerna i entomologi. Det entomologiska museet i Lund planeras bli sammanfört med det zoologiska museet i samband med att den nuvarande professuren i entomologi enligt ett av fakulteten framlagt förslag ändras till systematisk zoologi särskilt entomologi. Innehavaren av denna professur skulle få ansvar även för det allmän-zoologiska museet. Biologisk-geografiska sektionen i Lund har i sina äskanden föreslagit en tjänst som förste museiintendent vid Zoologiska institutionen, knuten till entomologiska museet. Tjänsten betecknas av sektionen som synnerligen angelägen. 1965 års biologiutredning har i sitt år 1967 till universitetskanslers ämbetet avgivna huvudbetänkande »Utbyggnadsplan för det biologiska grundforskningsområdet» föreslagit icke mindre än sju nya tjänster som museiintendenter i löneklass A 27. Biologiutredningen ansåg att medel dessutom bör anvisas för en nödvändig förstärkning av de lägre intendentbefattaingarna vid de biologiska museerna. Ovan har framhållits, s. 62, att riksmuseet bör svara för en allmän långsiktig dokumentation av utvecklingen i naturen. I fråga om verksamhetens organisation vill de sakkunniga erinra om, att riksmuseets möjligheter att sköta fältbevakning 1 Vid Göteborgs botaniska museum en intendent (Ao 26)

inom hela landet av naturliga skäl är begränsad. Det är därför önskvärt att de större museerna ute i landet, främst de i Göteborg och Lund, kan medverka härtill. Emellertid saknas för närvarande ett samarbetsorgan, som skulle möjliggöra nödvändig enhetlighet i metod och policy. Med hänsyn till det korta avståndet mellan Uppsala och Stockholm kan det diskuteras, huruvida icke de vetenskapliga samlingarna i Uppsala borde överföras till riksmuseet. Inom såväl den botaniska som den zoologiska forskningen i Uppsala måste närheten till de vetenskapliga samlingarna i Stockholm och den service riksmuseet med förstärkta personalresurser kan erbjuda betraktas som utomordentligt värdefull. En omorganisation, varvid samlingarna i Uppsala av botaniskt och zoologiskt material överföres till riksmuseet, bör enligt de sakkunniga tagas under övervägande. Med största säkerhet skulle härigenom högst betydande rationaliseringsvinster kunna göras. I synnerhet torde detta gälla för de zoologiska samlingarnas del. Dessa ställer på grund av sin beskaffenhet särskilt stora krav på vård och tillsyn. Också hanteringen av materialet i samband med att det tages i bruk av forskare är mer arbetskrävande än motsvarande uppgifter i frågan om botaniskt material. De nuvarande resurserna vid det zoologiska museet och fytoteket i Uppsala är helt otillräckliga. De naturhistoriska samlingarna vid universitetsmuseerna kan icke utnyttjas direkt inom en till allmänheten riktad pedagogisk aktivitet. De i samlingarna ingående objekten är preparerade eller monterade på sådant sätt, att de icke ägnar sig för utställningar med modern målsättning. Den nuvarande museitekniken förutsätter tillgång till särskilt material för olika slag av montage. De större utställningar, framför allt i de zoologiska museerna, som alltjämt förekommer vid universiteten, har enligt vad de sakkunniga erfarit dessutom i det närmaste spelat ut sin roll inom den akademiska undervisningen utom för undervisningen i faunistik och taxonomi. Det är av pedagogiska skäl önskvärt, att utställningarna för de stu196

derande begränsas i omfattning. De bör icke vara större än att institutionerna har möjlighet att utan alltför stora arbetsinsatser byta ut och anpassa materialet efter hand som undervsiningens innehåll ändras. Magasinen bör vara ordnade som studiemagasin med studie- och referenssamlingar. De tunga dokumentariska samlingarna är en riksmuseiangelägenhet, hur och var de än organiseras och förvaras. Frågan om en genom universitetsmuseerna förmedlad pedagogisk verksamhet bör ses i sammanhang med den växande utåtriktade aktiviteten vid de naturhistoriska museerna utanför universitetsorganisationen. De regioner inom vilka de naturhistoriska universitetsmuseerna är belägna har ett förhållandevis stort utbud av naturhistorisk museiundervisning och övrig utåtriktad verksamhet. Sålunda bedriver de kommunala museerna i Malmö och Helsingborg en allmänorienterande utåtriktad naturhistorisk museiverksamhet. För invånarna i Uppsalaregionen ligger riksmuseet med dess allt mer intensiva informationsverksamhet på rimligt reseavstånd. Universitetet i Umeå saknar naturhistoriska museisamlingar, förutom de botaniska referenssamlingar som är under uppbyggnad. Vid Västerbottens museum i Umeå, som är kulturhistoriskt länsmuseum, finns av naturhistoriskt material endast botaniska samlingar av mindre format. Till universitetets biologiska institution hör professurer i följande ämnen: ekologisk botanik, ekologisk zoologi, fysiologisk botanik, genetik och zoofysiologi. I dessa grenar av biologin är behovet av museisamlingar jämförelsevis ringa. Det inskränker sig i huvudsak till åskådningsmaterial för den grundläggande undervisningen i systematik samt till referenssamlingar av mindre omfattning. Det är sålunda icke aktuellt att för Umeå universitets räkning bilda samlingar av den art och storlek som vid de äldre universiteten, där taxonomisk samt växt- och djurgeografisk forskning är representerad. Sådant material, som tillvaratages vid fältarbeten inom den vid universitetet bedrivna forskningen, bör icke stanna vid inSOU 1973:5

stitutionerna för att där bilda mindre samlingar. Rutinen bör i stället vara, att allt material, sedan det utnyttjats för sitt primära forskningsändamål, tillföres naturhistoriska riksmuseet för att efter där eventuellt gjord gallring införlivas med dess samlingar. Att dokumentera naturutvecklingen i norra Sverige kan för närvarande endast anses åvila riksmuseet. Möjligheterna för detta att ensamt svara härför är otillräckliga. Avstånden gör att riksmuseet, oavsett vilka personalförstärkningar som kan komma museet till del, icke kan överblicka utvecklingen och ansvara för dokumentationen inom de båda nordligaste länen. En naturvetenskapligt dokumenterande museiinstitution erfordras därför för detta områdes del. I frågan om hur den naturhistoriska museiverksamheten i norra Sverige bör vara organiserad erbjuder sig skilda lösningar. Antingen bör ett nytt naturhistoriskt museum inrättas eller bör de olika funktionerna knytas till befintliga museer och institutioner. I det senare fallet ges tre alternativ: anknytning till Umeå universitets biologiska institution, till ett större kulturhistoriskt museum eller som filial till riksmuseet. Det kan icke för närvarande anses rimligt att räkna med att den naturhistoriska museiverksamheten byggs ut i sådan takt att ett större, fristående museum kan etableras i denna del av landet. I valet mellan dessa tre alternativ bör i första hand följande synpunkter beaktas. Universitetsinstitutionen måste tillförsäkras erforderligt åskådningsmaterial för undervisningen samt referensmaterial för ekologisk och fysiologisk forskning. Inom dokumentationsverksamheten är det av vikt, att en intim kontakt råder med de forskare vid den biologiska institutionen, vilka är verksamma inom forskningsföretag, som berör naturförhållanden i norra Norrland. Det vetenskapliga material, som tillvaratages, skall tillföras riksmuseets samlingar i Stockholm, där de kan organiseras på ändamålsenligaste sätt. Den regionala naturhistoriska museienheten skall därför i insamlingsarbetet verka enligt principer och efter direktiv som lämnas av riksmuseet. Oaktat de fördelar som en filial med hänsyn härtill skulle SOU 1973: 5

erbjuda, har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå en sådan organisationsform. De har i sina allmänna förslag om den utåtriktade museiverksamheten fäst stort avseende vid att upplysning och information inom det naturhistoriska området får en förbättrad ställning. I regioner, där sådan verksamhet saknas, bör lämpliga kulturhistoriska museer ges vidgat arbetsområde, även inneslutande det naturhistoriska fältet. Dessa museer bör dock härvid i allmänhet icke få till uppgift att bedriva insamling och svara för vård av sådant naturhistoriskt material som är avsett för vetenskapliga ändamål. Vid Västerbottens museum råder sedan lång tid tillbaka en betydande utåtriktad verksamhet. Museet presenterar regelbundet utställningar med teman inom en vid ämnesram. En kulturhistorisk-ekologisk utgångspunkt innefattande också naturhistoriska aspekter har av tradition stort utrymme både i museets utställningar och i dess vetenskapliga och dokumenterande arbete. Västerbottens museum framstår därför som särskilt väl ägnat att efter erforderlig ökning av resurserna svara för naturhistorisk information och upplysning. Genom att till museet knyta både personal för insamlingsarbete och för utåtriktad verksamhet skapas de största förutsättningarna för att bygga upp en organisation med förhållandevis väl differentierad sakkunskap. Av vikt är att museet redan från början får åtminstone en expert inom vardera botanik och zoologi. De sakkunniga föreslår sålunda att verksamheten vid Stiftelsen Västerbottens museum vidgas till att omfatta även det naturhistoriska fältet. Tyngdpunkten bör ligga inom det utåtriktade pedagogiska arbetet samtidigt som museet svarar för erforderlig museal service till den biologiska institutionen vid Umeå universitet. Museet bör dessutom svara för viss sådan regional dokumentation, som erfordras såsom komplement till riksmuseets insamlingsarbete. I denna roll bör museet fungera som kanal mellan fältet och centralmuseet; tillvarataget material skall tillfalla riksmuseet. 197

Biologiutredningen föreslog i sitt ovan nämnda betänkande, att en samordning mellan riksmuseet och universitetens biologiska museer bör komma till stånd och att en särskild samarbetsnämnd inrättas. Denna skulle ha till uppgift att behandla härmed sammanhängande frågor samt utarbeta en plan för en lämplig organisation av samarbetet. MUS 65 vill starkt understryka behovet av en sådan nämnd och föreslår att den får i uppdrag att härvid behandla ovan anförda frågor beträffande organisationen av de botaniska och zoologiska samlingarna vid Uppsala universitet samt att lämna förslag rörande dessa och övriga universitetssamlingars framtida ställning i förhållande till riksmuseet samt den assisterande roll naturhistoriska museet i Göteborg kan spela beträffande riksmuseets dokumenterande verksamhet. MUS 65 anser att nämnden utom representanter för riksmuseets och universitetens biologiska museer även bör rymma företrädare för Göteborgs naturhistoriska museum och de geologiska universitetsmuseerna. De sakkunniga föreslår att nämnden bör inrättas och påbörja sitt arbete under budgetåret 1974/75.

8.3 De kulturhistoriska museerna

universitets-

Vid de klassiska instutionerna i Göteborg, Lund och Uppsala finns samlingar av arkeologiskt material. Medan samlingarna i Göteborg endast bildar en mindre kollektion, utgör materialet vid Antiksamlingen i Uppsala och Antikmuseet i Lund jämförelsevis omfattande samlingar. Av icke ringa storlek är Victoriamuseet för egyptiska fornsaker i Uppsala. De största av de arkeologiska universitetssamlingarna tillhör emellertid historiska museet i Lund och museet för nordiska fornsaker i Uppsala. De intar en särställning bland de kulturhistoriska universitetsmuseerna. Museet för nordiska fornsaker betecknas sålunda som landskapsmuseum för Uppland. Materialet vid historiska museet i Lund, vilket icke endast omfattar arkeologiska objekt, utan även kyrkliga före198

mål, bildar en central samling för Sydsverige. De arkeologiska universitetssamlingarna saknar egna museitjänstemän. Verksamheten står under ledning av prefekten vid vederbörande institution. Vid institutionen för arkeologi, särskilt nordeuropeisk, 1 i Uppsala finns en tjänst som institutionstekniker vars innehavare har att fullgöra arbetsuppgifter, som i huvudsak berör de arkeologiska samlingarna vid universitetet. Till historiska museet i Lund hör en tjänst som museitekniker, med uppgift att till största delen medverka i vården av samlingarna. Den historisk-filosofiska sektionen vid universiteten i Lund och Uppsala har i förslag till anslagsäskanden anfört behov av personalförstärkningar för de arkeologiska universitetsmuseernas del. Sålunda har sektionen i Lund upptagit yrkanden om dels en tjänst som förste intendent (A 28) och en tjänst som arkivarie (A 24) vid historiska museet dels en tjänst som intendent (A 24) vid klassiska institutionen. Sektionen vid universitetet i Uppsala har föreslagit att en tjänst som konservator (A 19) bör inrättas vid institutionen för nordisk fornkunskap. Därtill har yrkande om en tjänst som förste antikvarie för ämnet arkeologi, särskilt nordeuropeisk, framförts. Sektionen har därvid framhållit tjänstens betydelse för de blivande arkeologernas museitekniska utbildning. Universiteten i Stockholm, Lund och Uppsala är ägare till konstsamlingar av icke ringa format. Dessa har tillkommit dels genom att porträtt och andra verk sedan lång tid tillbaka tillförts de olika institutionerna, dels genom att större och mindre konstsamlingar donerats till universiteten för att bland annat användas inom den konsthistoriska undervisningen. De Uppsala universitet tillhöriga konstsamlingarna står under tillsyn av prefekten vid den konstvetenskapliga institutionen. Den direkta vården av samlingarna åvilar en till institutionen knuten intendent. Konstsamlingarna vid uni1 Ämnesbeteckningen var före den 1 juli 1972 nordisk och jämförande fornkunskap.

SOU 1973: 5

versiteten i Stockholm och Lund är på mot- tecknas som undervisningssamlingar, vilka svarande sätt inordnade under de konstve- med fördel förvaltas av respektive universitenskapliga institutionernas förvaltning. Vid tetsinstitutioner. De ställer endast begränsadessa universitet saknas dock särskild per- de krav på museipersonal, i första hand för sonal för uppgiften att övervaka och vårda samlingarnas vård. Erforderlig konservering materialet och samlingarna är trots sitt stora vid dessa samlingar bör utföras i form av intresse synnerligen svårtillgängliga för all- uppdragsverksamhet vid de större arkeologiska museernas konserveringsanstalter. mänheten. En särställning bland universitetsorganisa- Som ovan nämnts har humanistisk-filosofitionernas museer intar Arkiv för dekorativ ska sektionen vid Lunds universitet föreslakonst. Arkivmuseet har som redovisats ovan, git, att en tjänst som intendent inrättas vid s. 59, omfattande dokumentationsuppgifter. universitetets Antikmuseum. I de av instiDet har därtill allmänna bildningsfunktioner tutionen anförde motiveringarna framhålles, på konstens område och bedriver en regel- att samlingar endast i ringa utsträckning bunden utställningsverksamhet. Arkivmuseet publicerats och att en modern katalog saksom står under ledning av en styrelse har en nas. De sakkunniga anser, att uppgiften att personal, vilken består av en intendent (Ae utarbeta ett tidsenligt register bör lösas med 24), en halvtidsanställd institutionstekniker hjälp av expertis som tillkallas utan att eroch två förste amanuenser. Den historisk- hålla fast tjänst vid Antikmuseet. Icke heller filosofiska sektionen vid Lunds universitet i övrigt har de sakkunniga funnit sig böra har i förslag till äskanden anfört, att Arkiv föreslå någon omorganisation vad beträffar för dekorativ konst behöver en förstärkning de mindre av de arkeologiska universitetsav personalen med två tjänster som amanu- museerna. De har en med hänsyn till sina ens i reglerad befordringsgång, varav den klart avgränsade funktioner inom den akademiska undervisningen ändamålsenlig orena såsom halvtidstjänst. Bland de humanistiska disciplinerna har i ganisatorisk ställning. Vid universitetet i Umeå skall den 1 juli första hand de arkeologiska ämnena ett ut1974 inrättas en tjänst som professor i talat behov av nära tillgång till museisamarkeologi, särskilt nordeuropeisk. 1 I och med lingar. Detta gör sig tydligt gällande redan inom den grundläggande undervisningen. De att regelbunden undervisning i ämnet startas studerande i nordisk och klassisk arkeologi i Umeå bör givetvis erforderliga samlingar behöver på ett tidigt stadium stifta bekant- ställas till förfogande för forskning och unskap med de olika slag av material, på vil- dervisning. För dessa ändamål viktiga samket arkeologin grundar sin kunskap. Stu- lingar finns redan vid Västerbottens musedenterna i nordisk och jämförande forn- um, som enligt de sakkunniga bör ha att kunskap behöver dessutom göra sig förtrog- lämna service till den blivande arkeologiska na med de förhistoriska epokernas viktigaste institutionen vid Umeå universitet. typer av bevarade föremål. Såsom de sakkunniga framhållit ovan, s. 64, är det också angeläget, att den arkeologiska forsk- 8.3.1 Särskilda förslag rörande Lunds ningen har nära tillgång till det material, på universitets historiska museum vilket dess arbete skall grundas. De mindre Lunds universitets historiska museum 2 är samlingarna vid de klassiska institutionerna universitetsinstitution för ämnet arkeologi, tjänar i första hand ändamålet att lämna särskilt nordeuropeisk. Till institutionen hör åskådningsmaterial för studierna i ämnet an- utom en professur i detta ämne även en tikens kultur och samhällsliv. Victoriamu1 seet vid Uppsala universitet ger material för Regleringsbrev för budgetåret 1972/73 avstudenterna i egyptologi och konstvetenskap. seende anslag till universiteten m. m. 1972.06.07, Dessa samlingar är i viss utsträckning till- s. 44. 2 Även benämnt Historiska museet samt gängliga också för allmänheten. De kan be- mynt- och medalj kabinettet SOU 1973:5

personlig biträdande professur i medeltidsDe direkta kostnaderna för den museala arkeologi. Museet har sitt ursprung i den verksamheten begränsar sig i huvudsak till samling av naturalier och skånska fornsaker, lönekostnaderna för en assistent med teksom år 1735 donerades till Lunds universitet niska uppgifter. Den övriga personalen vid av Kilian Stobaeus. De nuvarande samling- institutionen ägnar endast en mindre del av arna rymmer föremål från förhistorisk tid arbetstiden till museiuppgifter. Huvuddelen och medeltid samt i fråga om kyrklig konst av kostnaden för insamling och bearbetning också från nyare tid. Till museet hör dess- täcks genom de anslag, som av forskningsutom myntsamlingar samt ett kuriosakabi- stödjande organ ställs till förfogande för ennett. Under museets tillsyn står det så kalla- skilda forskare vid institutionen. de domkyrkomuseet med dess samlingar av I sina anslagsäskanden har museet sedan inventarier tillhörande Lunds domkyrka. en följd av år anfört, att väsentliga förstärkLunds universitets historiska museums ningar av personalresurserna erfordras. Det samlingar ägs av staten. Materialet fördelar behövs enligt museet en förste intendent och sig på ca 29 000 inventarienummer. En stor en arkivarie. Till förste intendentens uppandel av numren upptar mer än ett föremål, gifter skulle främst höra att svara för uppvarför antalet enskilda objekt överstiger den- ordning av samlingarna, service till forskare, na siffra. Museet rymmer landets näst efter utställningsverksamhet samt museiteknisk statens historiska museum största och mest undervisning till de studerande. Arkivarien betydelsefulla arkeologiska samlingar. Sam- skulle ha att sköta museets arkiv, bildarkiv lingarna ökas främst genom att riksantikva- och bibliotek samt att leda arbetet med katarien tilldelar museet fynd från undersökning- logisering. I skrivelse den 13 juni 1970 till ar, som företagits i museets egen regi. Tidi- planeringsbyrån vid Lunds universitet har gare har museet i betydande utsträckning museet redovisat beräkningar av det lokalmedverkat i fornminnesundersökningar för- behov som föreligger. Dessa utvisar, att en anledda av exploateringsprojekt i Sydsverige. fördubbling av museets lokaler, motsvarande Det ökade antalet studerande har emellertid en effektiv yta om 1 300 nr, skulle behövas. medfört, att museets resurser i större utDe sakkunniga har ovan, s. 64, framsträckning än tidigare har måst tagas i an- hållit, att de arkeologiska museerna bör orspråk för undervisning. Samtidigt har be- ganiseras så att samlingarna så effektivt som hovet av arkeologiska undersökningar på möjligt kan utnyttjas för forskningen. För grund av den höga exploateringstakten i Syd- de lundensiska samlingarnas del skulle detta sverige blivit allt större. Museet har genom enligt de sakkunniga innebära, att de bör denna utveckling fått minskade förutsätt- bibehålla sin ställning som huvudsamlingar ningar att svara för verksamheten med forn- för Sydsverige. Till dessa bör större delen minnesundersökningar vid exploatering. av det material föras, som erhålles vid de Uppgiften har i stället övertagits av riksan- arkeologiska utgrävningar som i statlig regi tikvarieämbetet. Under tiden fram till och företages i Sydsverige, främst Skåne och med 1960-talet handlades vid museet också Blekinge. ett stort antal fornminnes- och byggnadsminSamlingarna vid Lunds universitets histonesvårdsärenden i samarbete med riksantik- riska museum äger emellertid också ett spevarieämbetet och landsantikvarierna i Kri- ciellt stort allmänt intresse. De belyser utstianstads- och Malmöhus län. vecklingen i en del av landet, vars arkeologiMuseets utställning är avsedd att göra ska lämningar representerar ett kulturhistostudie- och referensmaterial tillgängligt för riskt skeende, som börjar redan under den studenter och forskare. Museet har dock äldre stenåldern. Tack vare att museet unvisst kortare öppethållande även för allmän- der lång tid fungerat som det centrala muheten. Antalet besökare per år har under de seet för Skånes förhistoria är samlingarna senare decennierna tämligen regelbundet särskilt representativa. De är därför i hög uppgått till ca 1 000 personer. grad ägnade att utnyttjas för en brett upp200

SOU 1973:5

lagd utställning, som illustrerar den förhistoriska utvecklingen. Det medeltida materialet och de rika samlingarna av kyrklig konst intager en förstarangsplats bland svenska museisamlingar. Samlingarna bör enligt de sakkunniga i väsentligt större utsträckning än för närvarande göras tillgängliga för allmänheten. För att materialet skall bli så väl utnyttjat som möjligt i pedagogiskt avseende föreslås verksamheten vid samlingarna även omfatta tillfälliga utställningar samt sådana övriga evenemang, som kan bidraga till att vidga och fördjupa intresset för de ämnesområden museet företräder. De sakkunnigas förslag rörande den regionala organisationen av den statliga kulturminnesvården förutsätter, att vissa större kulturhistoriska museer, länsmuseer m. fl. medverkar i frågan om sådana undersökningar och vetenskapliga utredningar, för vilkas genomförande större museala resurser erfordras. Det framstår som ändamålsenligt att åligganden av denna art inom det arkeologiska området för Skånes och Sydsveriges del koncentreras till det arkeologiska museet i Lund. Vid Lunds universitets historiska museum utföres konservering av förhistoriskt och medeltida material, dels av föremål tillhörande de befintliga samlingarna dels av nytillkommande material. Resurserna motsvarar emellertid ej museets behov. En eftersläpning har därför uppstått i fråga om vården av museets samlingar. En väsentligt utbyggd konserveringsverksamhet erfordras enligt de sakkunniga. Denna bör möjliggöra en förbättrad vård av museets material och en snabbare konservering av fynd, som framkommer vid undersökningar i Sydsverige. I 1930 års kulturminnesvårdssakkunnigas förslag den 9 oktober 1937 konstaterades, att Lunds historiska museum skulle betraktas som ett centralmuseum för förhistorisk och medeltida arkeologisk verksamhet i södra Sverige. Det skulle rymma den huvudsamling, som skulle lämna det huvudsakliga materialet för dem som studerar arkeologi vid Lunds universitet. Denna princip i fråga om samlingarnas ställning och funktion framstår även i dag SOU 1973:5

som väl motiverad. Den nuvarande organisationsformen kan dock ej anses ändamålsenlig. För närvarande är ansvaret för samlingarna och ledningen av arbetet vid dessa knutna till professuren i nordisk arkeologi. Åliggandena i fråga om undervisning, forskning och administration är med nuvarande antal studerande i ämnet så stora, att en avlastning av ansvaret är angelägen. De sakkunniga anser därför, att organisationen bör delas i en del för undervisning och en del för museiverksamhet. Ett mer omfattande museum med betydande utåtriktade uppgifter vid sidan om de vetenskapliga synes dessutom böra vara fristående i förhållande till universitetsmyndigheterna. De sakkunniga har i frågan om historiska museets omorganisation prövat två alternativa lösningar. Enligt den ena av dessa skulle museet bilda en självständig organisation; enligt den andra skulle det bilda en organisatorisk enhet tillsammans med Kulturhistoriska museet i Lund. Övervägande fördelar har därvid befunnits vara knutna till det senare alternativet. Såsom en självständig institution skulle ett nytt historiskt museum ha ett behov av arbetskraft om minst två vetenskapligt utbildade tjänstemän jämte en konservator samt assistenter och biträden. Avlöningskostnaderna för en institution av denna storlek skulle komma att uppgå till över 300 000 kr per budgetår. De sammanlagda kostnaderna för driften bör beräknas till över 600 000 kr årligen. Kulturhistorisk verksamhet bedrivs även vid Kulturhistoriska museet i Lund, som ägs av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Detta museum uppbär anslag främst från staten, Lunds kommun och de skånska landstingen. Samlingarna spänner över ett stort fält av kulturhistorien. De omfattar material som belyser allmogekulturen och de högre ståndens kultur. Inom samlingarna finns emellertid även arkeologiskt material från staden Lund (de lunda-arkeologiska samlingarna). Härjämte har Kulturen utom kyrkligt material, som ingår i de arkeologiska samlingarna, även en mindre samling kyrkliga föremål, vilka varit i bruk under 201

senare tider. I viss utsträckning finns även material härrörande från utomeuropeiska kulturer. Den vetenskapligt verksamma personalen består av en chef och sammanlagt tio övriga tjänstemän. Av de vetenskapliga medarbetarna är två arkeologer. Vid museet finns en konserveringsanstalt huvudsakligen för konservering av fynd, som görs i samband med museets undersökningar inom Lunds kommun. Genom att bilda ett större kulturhistoriskt museum, som omfattar också sydsvensk arkeologi, torde rationaliseringsvinster kunna göras. Den arkeologiska verksamheten vid de statliga samlingarna och vid de lundaarkeologiska samlingarna kan sammanföras inom en avdelning. Härigenom kan ett arkeologiskt dokumentations- och forskningscentrum med ansenliga utvecklingsmöjligheter etableras. Detta skulle redan från början komma att få en sådan storlek, att det kan bilda en gynnsam miljö för det vetenskapliga arbetet. Till dess disposition skulle inom Kulturhistoriska museet även kunna ställas en tekniskt avancerad konserveringsanstalt för arkeologiska fynd. Man bör räkna med att de arkeologiska och kyrkliga samlingarna kan utnyttjas mer effektivt inom en utåtriktad verksamhet knuten till ett museum av Kulturhistoriska museets storlek än vid ett mindre museum. Av stort intresse är de fördelar från pedagogisk synpunkt, som ligger i att inom ett museum kunna spegla alla väsentliga sidor av den sydsvenska kulturhistorien. Genom det publikunderlag, som kan väntas vid det större museet, skapas också ökade förutsättningar för en mer omfattande service till allmänheten. Möjlighet ges att bättre utnyttja den kostnadskrävande utrustning, bl. a. i form av tekniska hjälpmedel och utrymmen för museiundervisning, som fordras. Ett större museum har även avsevärda fördelar i frågan om villkoren för att bedriva information om verksamheten. De sakkunnigas förslag rörande den regionala organisationen av den statliga kulturminnesvården kräver icke endast, att de arkeologiska museerna tas i anspråk för undersökningar och vetenskapliga uppgifter. 202

Även de övriga kulturhistoriska museerna kommer att behöva utnyttjas för liknande ändamål. Det framstår för de sakkunniga som rationellt att Kulturhistoriska museet får svara för en service till den statliga kulturminnesvården innefattande uppgifter rörande såväl förhistoriskt som yngre kulturhistoriskt material. De sakkunniga anser sålunda, att Kulturhistoriska museet i Lund och Lunds universitets historiska museum bör bilda en större gemensam organisatorisk enhet. Detta museum bör få att svara för en allsidig museal verksamhet innefattande vetenskapligt och pedagogiskt arbete. Museet bör därtill få att lämna service till den arkeologiska institutionen vid Lunds universitet, såväl i fråga om uppgifter med anknytning till undervisningen som inom forskningen. Målsättningen för verksamheten vid de arkeologiska samlingarna bör vara, att de skall bilda underlag för en i större skala bedriven forskning, bl. a. vid Lunds universitet. Accessionen föreslås med hänsyn härtill omfatta huvuddelen av det material, som tillvaratages genom undersökningar i Sydsverige. Kulturhistoriska museet har begränsade lokaltillgångar. Möjligheterna att utvidga museet synes dessutom för närvarande små. De sakkunniga är medvetna om, att möjligheterna till en effektiv museiverksamhet inom Kulturhistoriska museet dessutom starkt begränsas av att lokalerna i stor utsträckning är föråldrade och saknar särskilda utrymmen för föreläsningar, lektioner och annan undervisningsverksamhet. Frågan om att av de båda kulturhistoriska museerna i Lund bilda en gemensam organisation är förbunden med problem rörande den framtida förvaltningen, vilka fordrar en närmare utredning. MUS 65 avser senare framlägga särskilda förslag härom, jfr. nedan s. 222 f. I avvaktan på att personalfrågorna för historiska museet löses definitivt bör museet för att planera och igångsätta en angelägen uppordning av samlingarna erhålla medel för tillfällig anställning av vetenskaplig arbetskraft. Kostnaden härför bör beräknas till 80 000 kr per år.

SOU 1973:5

tecknas av nära samarbete med skolan och med ett stort antal organisationer. Museet står under ledning av landsantikvarien i länet 1857 grundades vid Uppsala universitet ett och har nära anknytning till kulturminneskulturhistoriskt museum, som utom arkeo- vården. Upplandsmuseet bör även efter en logiska föremål också rymde yngre material. omorganisation av kulturminnesvården erSamlingarna fördelades under 1890-talet på hålla bidrag för viss medverkan inom denna, tre nya museer, nämligen Antiksamlingen, bland annat genom arkeologiska undersökVictoriamuseet och museet för nordiska ningar och inventeringar. De sakkunniga finfornsaker. Trots att materialet uppdelades ner med hänsyn härtill, att Upplandsmuseet kom de nordiska samlingarna att bli oenhet- bör övertaga uppgiften att vara landskapsliga. Under 1900-talet har de i första hand museum även för förhistorisk verksamhet. tillförts förhistoriskt material. Genom dona- På grund av att samlingarna vid den arkeotioner har emellertid även annat material, logiska institutionen av museitekniska skäl ej huvudsakligen av etnologisk karaktär tillförts bör splittras, bör dessa i sin helhet tillföras museet. Samlingarna från Uppland bildar Upplandsmuseet, således även samlingar av stommen i det förhistoriska och medeltida material från andra delar av landet. Det är av vikt för universitetsinstitutionen materialet. Detta rymmer emellertid även ett komparativt material, omfattande före- att materialet är tillgängligt för studier och övningar även sedan det övergått från unimål från övriga delar av landet. Verksamheten vid museet för nordiska versitetets ägo. Upplandsmuseet bör därför fornsaker består av vetenskapligt arbete och få till uppgift att lämna service till instituakademisk undervisning. Materialet utnytt- tionens lärare och forskare samt att genom jas inom den vetenskapliga forskningen dels depositioner ställa material till förfogande. av forskare, som är knutna till institutionen, De sakkunniga vill emellertid i detta samdels av tillresande svenska och utländska manhang påpeka det angelägna i att de stuarkeologer, som i stor utsträckning uppsöker derande på ett tidigt stadium görs förtrogna samlingarna. Inom den akademiska under- med samlingarna och arbetet vid statens visningen fungerar föremålen både som historiska museum. Dettas nuvarande samåskådnings- och övningsmaterial. Övningar i arbete med den arkeologiska institutionen i skilda slag av laboratorieundersökningar Stockholm bör därför utvidgas till att omsamt i produktion av utställningar har stort fatta även uppsalainstitutionen. Upplandsmuseet saknar i dag utrymmen utrymme i den vid institutionen bedrivna för en arkeologisk verksamhet. Det bör arkeologiska undervisningen. I likhet med samlingarna vid historiska framhållas att universitetets förhistoriska museet i Lund har materialet i museet för material för att komma till sin rätt fordrar nordiska fornsaker betydande allmänt in- ett betydande utställningsutrymme. Också tresse. Det är angeläget, att det kommer till kraven på magasinslokaler kan bli jämutnyttjande i en regelbunden utåtriktad verk- förelsevis stora. För Upplandsmuseets del samhet. Denna bör icke bedrivas av univer- finns emellertid möjlighet att genom tillsitetet utan ingå som en del av aktiviteten byggnad utvidga lokalerna, vilka härigenom inom Upplandsregionens centrala kulturhi- bl. a. skulle få nya utställningsutrymmen om uppskattningsvis 200 nr. En plan härför är i storiska museum. princip godkänd av Uppsala kommun. NåKulturhistoriskt huvudmuseum för Uppgon tidpunkt för projektets genomförande land är Upplandsmuseet i Uppsala. Detta har dock ej fastställts. De sakkunniga föresvarar för vården av betydande samlingar, i vilka dock arkeologiskt material endast in- slår en planering för Uppsala universitets går till en mindre del. Vid Upplandsmuseet nordiska fornsakssamlingar, som bör syfta bedrives en rikt differentierad utåtriktad till att samlingarna överföres till Upplandsverksamhet inom Uppsala län, vilken känne- museet, så snart lokalförhållande ger möjlighet härtill.

8.3.2 Särskilda förslag rörande museet för nordiska fornsaker vid Uppsala universitet

SOU 1973:5

9 Region- och lokalmuseer

9.1 Allmänna överväganden Någon principiell åtskillnad mellan regionala och lokala museer torde ej kunna göras. Frågan om vilka verksamheter som bör betecknas som regionala eller lokala beror givetvis i första hand på valet av utgångspunkt. De sakkunniga kommer att nedan behandla frågor, vilka främst gäller regionala museer, som normalt har länet som arbetsfält. De synpunkter som där framlägges berör emellertid i tillämpliga delar även större museer med mer begränsad verksamheter äjong. I de föregående kapitlen har lämnats vissa principiella förslag rörande verksamheten vid lokala och regionala museer. Det har därvid konstaterats, att det är dessa museer, som i första hand måste svara för att tillgodose behovet av utställningar och museiundervisning; de har i jämförelse med centralmuseerna de förnämsta förutsättningarna till kontakt med publiken och med lokala organ inom kultur- och undervisningsområdet. Lokal- och regionmuseernas utåtriktade aktivitet är emellertid i dag av starkt varierande omfattning. De saknar i många fall möjlighet att bedriva en utåtriktad aktivitet, som förmår nå mer än begränsade grupper av människor. Medel saknas allmänt för en uppsökande verksamhet eller för att i museerna introducera nya grupper av besökare. En förnyelse och en förstärkning av de lokala och regionala museernas utställnings204

och undervisningsverksamhet måste betraktas som den för svenskt museiväsen mest angelägna frågan. Förutsättningarna för en förstärkning växlar dock starkt i olika delar av landet. Folkmängdens fördelning i olika områden medför, att behoven måste tillgodoses med skilda medel och på olika vägar. Frågan behöver även betraktas i sitt sammanhang med andra fordringar och krav inom kultursektorn. De inbördes prioriteringarna mellan olika behov måste göras mot bakgrund av starkt varierande sociala förhållanden. Det bör också beaktas, att en viss sorts kulturverksamhet kan värderas mycket olika bland skilda grupper av befolkningen. Kulturrådet har i betänkandet Ny kulturpolitik (SOU 1972: 66) framlagt förslag om länskulturnämnder. Rådet har dessutom föreslagit, att särskilda rådgivande församlingar med representanter för olika publikgrupper skall knytas till landstingens och primärkommunernas kulturnämnder. MUS 65 bedömer dessa förslag som betydelsefulla och anser dem öppna vägar för en förbättrad anpassning till samhällets behov av service inom kultursektorn. Det är uppenbart, att det primära ansvaret i frågor rörande verksamhetsinriktning och ambitionsnivå för lokal och regional museiverksamhet måste åvila kommun och landsting; det statliga ansvaret måste främst gälla olika former av stöd. Det är inte möjligt att ange någon för SOU 1973:5

landet i sin helhet giltig norm för museiverksamhetens omfattning, exempelvis i relation till befolkningens storlek. Ej heller kan något givet mönster för museernas organisation göras gällande över hela landet. De sakkunniga vill dock redovisa sina förslag rörande den regionala museiverksamheten i form av en modell. Dennas utformning grundar sig främst på vissa allmänna drag i den nuvarande organisationen och på de generella behov, som de sakkunniga funnit särskilt angelägna. En utgångspunkt vid modellens utarbetande har även varit, att viss likformighet måste kunna krävas i frågan om den service museerna skall kunna lämna skolan. De vetenskapliga uppgifterna liksom vissa servicefunktioner i förhållande till den statliga kulturminnesvården förutsätter också basresurser av enhetlig karaktär. Givetvis kan en modell av här ifrågavarande art vara tillämplig endast med betydande modifikation i varje enskilt fall. Flertalet kommuner saknar museum eller har endast mindre hembygdssamlingar utan fast anställd personal. Museiverksamhetens jämförelsevis höga driftskostnader lägger hinder i vägen för en mer långtgående spridning av institutionerna. Det är realistiskt att räkna med att antalet museer i landet bör bibehållas på i stort sett nuvarande nivå, vilket innebär, att museer kan förekomma endast i de större kommunerna. Länsmuseerna och de större kommunala museerna intar därmed på det regionala planet en viktig uppgift långt utanför den egna orten, genom den service de kan lämna direkt till de kommuner som saknar museum. Hittills har sådan service med få undantag endast lämnats av länsmuseer. Dessa har med en regionalt bedriven insamlingsverksamhet och kulturminnesvård ofta ett intimt samarbete med olika kommunala och andra organ inom länet i dess helhet. Även i län med fler än ett museum måste länsmuseet på grund av sina särskilda möjligheter till samverkan med länsmyndigheterna och övriga länsorgan tillmätas den största betydelse. Länsmuseernas nuvarande personalresurser är emellertid av starkt varierande omfattning. Den vetenskapligt utbildade personalen består i SOU 1973:5

några fall av endast två tjänstemän. Ett flertal länsmuseer har dock en större stab bestående av befattningshavare med speciella funktioner, bl. a. inom undervisnings- och utställningsverksamheten. Den huvudsakliga kompetensen ligger hos länsmuseernas tjänstemän inom kulturminnesvårdens område samt inom ämnena konst- och kulturhistoria. Länsmuseerna är inte av en storlek, som föranleder uppdelning på flera från varandra skilda avdelningar. Det dagliga arbetet underlättas emellertid av en viss strukturering av organisationen. De sakkunniga föreslår en modell för länsmuseerna, enligt vilken dessa skall bestå av en allmän enhet och en undervisningsenhet. Beroende på ifrågavarande museums storlek kan dessa enheter ges ställning som från varandra fristående avdelningar eller närmare samverkande sektioner. Undervisningsenheten För att kunna erbjuda ett tillfredsställande utställnings- och undervisningsprogram, som kommer invånare i olika delar av länet till del, bör länsmuseerna besitta omfattande museipedagogisk sakkunskap jämte materiella resurser för stationär och ambulerande utåtriktad verksamhet. Denna torde som regel förutsätta tillkomsten av en särskild undervisningsenhet inom länsmuseets organisation. Storleken av varje sådan enhet blir givetvis beroende av lokala förhållanden. Den bör dock minst vara av sådan omfattning, att dess personal utom pedagogisk sakkunskap även besitter viss kompetens inom länsmuseets huvudsakliga ämnesområden. Länsmuseerna kan normalt inte väntas komma att bedriva en utåtriktad verksamhet av sådan storlek, att de kan anses ha behov av särskild personal för information och marknadsföring. Av vikt är däremot att resurser skapas vid undersökningsenheterna för en på samhälls- och beteendevetenskaplig grundval utanför institutionen bedriven uppsökande verksamhet, som kan bidraga till att minska avståndet mellan museerna och framför allt olika grupper av ekono205

miskt och socialt mindre gynnade människor. Till undervisningsenheten bör dessutom knytas konstnärligt och tekniskt utbildad biträdespersonal. Naturhistorisk museiverksamhet förekommer i dag utom vid riksmuseet och vid universiteten endast vid tre av landets museer. Förhållandet kontrasterar starkt mot den allmänt ökande medvetenheten om människans relation till naturen. En växande insikt om de gränser naturtillgångarna och de biologiska lagarna sätter för vår civilisation och kultur leder till ett ökat intresse för naturhistorisk information. En väsentlig del av detta informationsbehov bör tillgodoses genom naturhistoriskt verksamma museer spridda i alla delar av landet. En fråga är därvid, om det naturhistoriska museiarbetet bör organiseras såsom fristående eller ingå i länsmuseiverksamheten. Den naturhistoriska museiinsamlingen och lagringen av dokumentariskt datamaterial bör av tekniska skäl så långt möjligt koncentreras. Någon större insamling av sådant material bör sålunda ej förekomma vid länsmuseerna. Den utåtriktade verksamheten bör däremot vara så decentraliserad som möjligt. En till länsmuseerna knuten naturhistorisk utställnings- och undervisningsverksamhet synes därvid självklar och angelägen. Ej minst måste de rent pedagogiska synpunkterna tala för en integration av en naturhistorisk och en kulturhistorisk aspekt; en kultursyn som principiellt skiljer mellan ett humanistiskt och ett naturhistoriskt kunskapsfält framstår som verklighetsfrämmande. För det praktiska genomförandet av en i landets alla delar uppbyggd naturhistorisk museiverksamhet torde en anknytning till de befintliga länsmuseerna få betraktas som en direkt förutsättning. Härigenom kan den naturhistoriska verksamheten redan genom begränsade tillskott av resurser få fördelen av en större basorganisation. Vid flertalet länsmuseer får man räkna med att verksamheten inom det naturhistoriska området vid starten blir tämligen begränsad. I många fall torde hela arbetet inom detta fält få läggas i händerna på en tjänsteman. Det torde därför ej mer än i undantagsfall kunna bli ak206

tuellt att för den naturhistoriska verksamheten vid länsmuseerna inrätta särskilda enheter eller avdelningar i organisationen. Eftersom arbetet i första hand skall ägnas åt undervisning, torde de ifrågavarande tjänsterna närmast böra inordnas i de föreslagna undervisningsenheterna vid länsmuseerna. Vid vissa museer och beroende på den närmare inriktningen av verksamheten torde det emellertid bli naturligt att tjänsterna placeras vid den allmänna enheten. Allmänna

enheten

De sakkunnigas förslag att länsmuseernas funktion som organ för den statliga kulturminnesvården skall upphöra, innebär en minskning av länsmuseernas uppgifter inom kulturminnevården. De i framtiden viktigaste uppgifterna inom detta fält kommer att bestå i att biträda kommunerna i angelägenheter rörande vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Härjämte föreslås länsmuseerna ha att lämna viss service till länsstyrelserna i deras uppgifter inom kulturminnesvården. Inom verksamheten med dokumentation av länets kulturhistoriska utveckling fordras en kontinuerligt fortlöpande insamling, en funktion, vilken allt framgent bör betraktas som en av länsmuseernas huvuduppgifter. Antalet befattningshavare med kulturhistorisk kompetens torde för fullgörande av de här nämnda uppgifterna i stort sett böra bibehållas på nuvarande nivå. Behovet av personal med erfarenhet av administrativt arbete inom kulturminnevård och fysisk planering kommer att bli beroende av i vilken utsträckning kommunerna kommer att ta länsmuseerna i anspråk härför. Nuvarande personal med teoretisk och praktisk erfarenhet inom områdena arkeologi, historiskt inriktad konstvetenskap samt etnologi torde efter hand behöva kompletteras med sakkunskap också inom samtidsorienterande discipliner. För en teknik- och industrihistorisk dokumentation och en allmän dokumentation av kulturmiljöns förändringar i vår tid kommer att till länsmuseerna behöva knytas en personal med vetenskaplig orientering i SOU 1973: 5

första hand inom universitetsämnena kultur- denna verksamhet inlemmas i museiorganigeografi, idé och lärdomshistoria samt so- sationen. Arbetet bör också bedrivas med ciologi. Personal med uppgifter inom in- en målsättning, som anges av museiledningsamling och kulturminnesvård torde i all- en. Man bör emellertid räkna med att enmänhet böra vara sammanförd inom en all- dast några museer i landet har underlag för egna målerikonserveringsateljéer med persomän enhet. nal. De sakkunniga har ovan föreslagit att Resurserna för vård och underhåll innationalmuseet och statens historiska muskränker sig vid majoriteten av de enskilda seum, vart och ett inom sina respektive aroch kommunala museerna till en mindre betsområden, skall ha att åtaga sig konservepersonal och enklare hjälpmedel för tillsyn, ringar för andra museers räkning. Behovet rengöring och mindre reparationer. Endast vid kulturhistoriska museet i Lund och vid av målerikonservering torde emellertid vara de kulturhistoriska museerna i Göteborg och så stort, att även vissa övriga museer bör få Malmö finns en större personaluppsättning att svara för sådan uppdragsverksamhet. Man torde inte ha att räkna med att prooch tekniska hjälpmedel för mer omfattande konservering. Vid de bättre utrustade vinsmuseerna i allmänhet skall bedriva en länsmuseerna och några större kommunala allsidig och kvalificerad konserveringsverkmuseer kan även renoveringar av möbler ut- samhet. Normalt torde ifrågavarande verkföras liksom i vissa fall rengöring av konst- samhet få begränsas till enklare föremål verk och vård av tavelramar. I Falun har en och gälla löpande vård och skyddsåtgärder. arkivarbetarcentral inrättats, vilken bedriver För de större uppgifterna bör de många registrering och vård av föremål i hembygds- mindre och medelstora museerna med degårdarnas ägo. Vid centralen i Falun som ras av en stor mängd olika materialkategosysselsätter 25 arkivarbetare finns av arbets- rier sammansatta samlingar ha att förlita marknadsverket inrättade tjänster för en sig på den service, som kan erbjudas från föreståndare, en amanuens och två assisten- centralinstitutionernas sida. Genom de sakter. Vid en mindre avdelning av arbetsmark- kunnigas förslag till utbyggnad av dessa munadsverkets kontorsarbetscentral i Örebro seers anstalter och ateljéer skapas förbättrade förutsättningar härför. Det måste dock utföres likaledes viss föremålsvård. Vid länsmuseerna i Jönköping, Linköping, understrykas att den ökade omfattning av Växjö och Örebro samt vid de kommunala verksamheten, som är nödvändig, vid månmuseerna Kristianstads museum och Stock- ga museer kommer att ställa krav på väsentholms stadsmuseum står lokaler till förfo- liga förstärkningar av anslagen för samgande för fackutbildade, som enskilda före- lingarnas vård och underhåll. Vid en stor tagare verksamma konservatorer, vilka en- del av de här ifrågavarande museerna sakligt överenskommelser med ifrågavarande nas för närvarande en översikt och planeinstitutioner har att utföra arbeten för dessas ring i frågan om behovet av åtgärder och räkning. Deras arbetsområde omfattar medel för samlingarnas konservering. Det bör ankomma på centralmuseerna att gå de främst målerikonservering. För museer med större konstsamlingar regionala museerna till mötes och lämna måste det ur flera synpunkter betraktas som sakkunnig medverkan vid sådan planering. Många museer saknar möjlighet att beotillfredsställande att sakna personal och driva tillräcklig kontinuerlig vård. För det hjälpmedel för en i egen regi bedriven konservering. De sakkunniga har betonat den stora flertalet lokala hembygdsmuseer finns betydelse som bör tillmätas möjligheterna icke heller sakkunnig arbetskraft att tillgå. att bedriva konservering i nära samråd mel- Det framstår i många län som ett önskemål, lan vetenskaplig personal och konservato- att länsmuseet skall kunna svara för ett störrer. För att ett verkligt samarbete skall kun- re gemensamt behov av tillsyn och vård av na komma till stånd inom konserveringen samlingar. Länsmuseerna bör även ha att av konsthistoriskt musealt material, måste på uppdragsbasis utföra konservering av SOU 1973: 5

kyrkliga inventarier och av konstföremål i landstingens och kommunernas ägo. Som ett allmänt minsta krav i fråga om personal för underhåll och vård av samlingar torde böra anges en konservator med biträde vid varje länsmuseum, vilka båda bör äga grundliga insikter i föremålsvårdens problem och metoder. Konserveringsverksamheten torde vid de regionala museerna som regel böra vara knuten till den allmänna enheten. Museichef Chefsskapet vid länsmuseerna utövas i dag av landsantikvarierna. De nuvarande befattningarna som landsantikvarie föreslås upphöra för att ersättas med nya tjänster inom länsstyrelserna. De framtida länsmuseicheferna kommer att ha ansvaret för en pedagogisk och vetenskaplig aktivitet omspännande ett vidsträckt ämnesområde. Uppgiften att planera och leda verksamheten kommer vid flertalet länsmuseer att ge museichefen begränsade möjligheter att deltaga i det mer rutinbetonade löpande arbetet. Man bör därför utom vid de mindre länsmuseerna räkna med att chefsbefattningen bör vara placerad utanför de bägge föreslagna enheterna. Vid mindre institutioner kan man emellertid behöva förena styresmannaskapet med befattningen som föreståndare vid någon av dessa enheter.

9.2 Huvudmannaskap De kulturhistoriska föreningarna utövar ett huvudmannaskap av i allmänhet rent formell art; de saknar egna resurser för driften av museerna och måste härvidlag i det närmaste helt lita till anslag från stat, kommun och landsting. Dessas representation i föreningarnas styrelser får helt naturligt begränsad omfattning. Ett mot den ekonomiska insatsen svarande inflytande över principer och grunddrag i museets arbete ges sålunda ej. Det är en elementär förutsättning 208

för en utvidgad lokal och regional verksamhet, att en fastare anknytning skapas mellan museerna och olika samhällsorgan. Museerna bör ha så rika kontakter som möjligt med kulturhistoriska föreningar och andra sammanslutningar som verkar med kulturella syften. Enskilda föreningar bör emellertid icke ha en styrande funktion, utan främst svara för kontakter och samverkan med olika publikgrupper, vars intressen de representerar. De sakkunniga vill av här anförda skäl förorda, att de kulturhistoriska föreningar, som är huvudmän för regionalt verksamma museer, efter hand iöses från det omedelbara ansvaret för förvaltningen av dessa. Att föreningarnas ställning till museerna därmed ändras bör givetvis ej innebära att samarbetet upphör. Det är angeläget att i detta sammanhang understryka den viktiga funktion föreningarna har som organ för den kulturhistoriskt intresserade allmänheten. En ökad utåtriktad verksamhet vid länsmuseerna bör bl. a. ge utrymme för en förbättrad service till de föreningar som arbetar inom länsmuseets ämnesområden. Det bör också framhållas, att det i och med att länsmuseernas ämnesområde vidgas till att innefatta naturhistoria bör bli aktuellt att samverkan inledes också med större föreningar inom detta område. Vissa länsmuseer har en regional verksamhet av ansenliga mått. De har samlingar som är representativa för olika delar av länet, låter utställningar cirkulera mellan dess olika orter samt medverkar i och ger stöd åt det lokala kulturlivet även utanför museiorten. Vederbörande landsting har i dessa fall också tagit ett ekonomiskt ansvar, som innebär att det blivit största bidragsgivande part. Vid en rad andra länsmuseer är däremot den lokala verksamheten den dominerande. I konsekvens härmed är ofta museiorten den av bidragsgivarna, som ställer den större delen av driftmedlen till förfogande. Även efter en framtida utbyggnad av länsmuseernas service utanför museiorten, torde i många fall huvuddelen av den mer kostnadskrävande utåtriktade verksamheten främst komma att bli denna ort till gagn. SOU 1973:5

För de museer, vilkas regionala verksam- nyttjandet, som icke är ändamålsenliga i het upptager en mer betydande del av akti- nuläget. Detta innebär att den av MUS 65 viteten, kommer en nära anknytning till ve- förordade ombildningen av museerna ibland derbörande landsting alltid att framstå som kan komma att erfordra permutationer, naturlig och värdefull. Det kan i detta sam- dvs. upphävande av gällande donationsbemanhang erinras om att MUS 65 anser att stämmelser. I många fall torde det emellerlänsmuseerna bör eftersträva en ökad regio- tid vara utomordentligt komplicerat att gönal spridning av sin verksamhet. Landsting- ra en total redovisning av de gåvor och en kan därvid förväntas ta ett större ekono- donationer, som länsmuseerna mottagit unmiskt ansvar. Därigenom aktualiseras frå- der årens lopp. Det bör beaktas, att flera gan, huruvida landstingen även bör ges av våra länsmuseer har en uppbyggnadstid funktion av huvudman. De sakkunniga fin- på mer än hundra år och att de äger gåvor, ner dock, att den betydelse de regionala mu- vars ursprung och testamentariska villkor seerna har och framdeles kan ges inom det svårligen låter sig redovisas i detalj. Några lokala kulturlivet är av sådan storlek och länsmuseer är uppbyggda av skilda huvudvikt, att det närmare sambandet med mu- mannaorganisationer, vilket ytterligare kan seiortens sociala och kulturella liv ej får komplicera situationen. Om de nuvarande huvudmännen överlåbrytas. Även om den museala verksamheten ter sina tillgångar, inkluderande gåvor och utanför museiorten är av stor omfattning, donationer på en nybildad stiftelse, skulle torde den lokala verksamheten icke böra tillgångarna även framdeles komma till samges underordnad eller sekundär betydelse. ma bruk som från början avsetts. Detta förEn rimlig fördelning mellan landsting och kommun vad gäller finansiering och infly- utsätter dock att donationsändamålet inte åsidosattes och att givarnas intentioner inte tande blir därför nödvändig. träds för när. Det kan inte uteslutas att en Otvivelaktigt kommer huvudmannaskapet för länsmuseerna att bäst kunna utövas av ombildning av länsmuseernas huvudmannastiftelser, i vilka framför allt ingår företrä- skap ibland kan komma att medföra att dare för de organ, som bär huvudansvaret för permutationer måste göras. Man bör emelverksamhetens finansiering. En lämplig form lertid kunna utgå från att de nödvändiga bör därvid vara en stiftelse, i vilken kom- överlåtelserna skall kunna göras utan störmun och landsting tillhör stiftarna tillsam- re svårighet vare sig permutation blir nödmans med den förening, som är den ur- vändig eller ej. Gåvoskatteplikt torde inte sprungliga huvudmannen och ägaren till heller komma att föreligga vid överlåtelser samlingarna. En alternativ lösning är att av detta slag. I och med den föreslagna omorganisaföreningen ej ingår. I det fall föreningen tionen av kulturminnesvården upphör visväljer att ej delta som stiftare, bör den giserligen de direkta statliga uppgifterna för vetvis fortsätta sin verksamhet som stödlänsmuseernas del. Det är emellertid av värförening åt museet och därmed även för de att de statliga intressena även i framtiden framtiden komma att spela en viktig roll som opinionsbildande organ inom det mu- kan företrädas i länsmuseernas styrelser. De sakkunniga föreslår därför att länsstyrelsen seala området. I samband med att huvudmannaskapet i det län, inom vilket länsmuseet är beläget, för ett museum övergått från en förening skall ha att utse en ledamot i museets stytill en nybildad stiftelse bör föreningens relse. Länsmuseernas insamling och dokumensamlingar, byggnader, ekonomiska medel och övriga tillgångar överlåtas till stiftelsen. tation omfattar i allmänhet regionalt vidDe flesta länsmuseer och deras samlingar sträckta områden. Även de kommunala muhar tillkommit genom en serie gåvor och seernas insamlingsområde går ofta utanför donationer. Dessa har ibland varit förbund- det kommunala territoriet. De publika akna med sådana bestämmelser rörande ut- tiviteterna däremot har sin direkta betydelSOU 1973:5 14 — 23079

se främst för den till orten knutna befolkningen. Det ökande kommunala engagemanget på det kulturpolitiska området, manifesterat i en aktiv kulturverksamhet med allt kraftigare ekonomiskt stöd från kommunerna har gjort det aktuellt för dessa att i allt större utsträckning ta egna initiativ och svara för ledningen av verksamheten inom området. Särskilt väsentligt är därvid att de kommunala kulturnämnderna ges förutsättningar att bedriva en planering för kultursektorn i dess helhet. Det är därför angeläget, att sådana föreningsägda museer, som har en huvudsakligen på kommunala medel baserad budget, överföres till stiftelser med större kommunalt inflytande eller underställes kommunalt huvudmannaskap och förvaltning. De delar av landet som för närvarande helt saknar en genom länsmuseum ordnad verksamhet är Stockholms, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. I dessa regioner finns möjlighet att inleda en på kommunala museer baserad länsomfattande museiverksamhet med en service och en dokumentation motsvarande högt ställda anspråk. De ifrågavarande områdena rymmer landets mest folkrika regioner. Det rör sig här till stor del om en befolkning, som genom inflyttning till nybyggda storstadsförorter kan antagas ha betydande svårigheter att få en tillfredsställande kulturell orientering. En utvidgad ambulerande utställningsverksamhet till lokala kulturcentra får i dessa områden anses ha särskilt hög angelägenhetsgrad. En vid kommunalt museum bedriven särskild verksamhet för län eller länsdel bör bekostas i första hand med medel, som lämnas av vederbörande landsting. Frågan om dispositionen av sådana medel, som av landsting ställs till förfogande för verksamhet, som bedrives vid kommunalt museum, bör lösas genom att särskild stat upprättas för dessa. Den kommunala nämnd, som handhar museiförvaltningen, föreslås då den behandlar frågor rörande sådan stat, med sig adjungera av landstinget utsedda representanter. 210

9.3 Förslag om statsbidrag till region- och lokalmuseer 9.3.1 Allmänna utgångspunkter Statens nuvarande ansvar på museiområdet omfattar dels egen verksamhet vid centralmuseer och vid samlingar och museer inom universiteten, dels viss planering och samordning. Till det statliga ansvaret hör också utbildningen av museimän. Härutöver lämnar staten stöd till offentliga museer med enskild huvudman. Avkastningen av de lotterier, som anordnas till förmån för konst, teater och särskilda kulturella ändamål kan även komma kommunala museer till godo. Av speciell betydelse för den regionala museiverksamheten är bidragen till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen. Dessa bidrag är emellertid ej primärt avsedda för den museala dokumentations- och bildningsverksamheten. I vilken utsträckning de kommer dessa ändamål till godo är beroende av den statliga kulturminnesvårdens omfattning i vederbörande distrikt. I vissa län har den för bidragsmedlen anställda personalen haft tillfälle att i större utsträckning ägna sig åt museiuppgifterna. Å andra sidan utnyttjas dessa bidrag emellertid i några distrikt helt för sitt kulturminnesvårdande syfte. Förutom bidragen till landsantikvarieorganisationen inskränker sig statens stöd för regional museiverksamhet till de årliga bidrag, som lämnas Föreningen Varbergs museum och Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Ett enhetligt utformat statsstöd till regionalt verksamma museer saknas sålunda. I de till de sakkunniga lämnade utredningsdirektiven framhålles det nödvändiga i att på konstens område liksom på det allmänt kulturhistoriska och det naturhistoriska fältet skapa ökade möjligheter för en större allmänhet att få kontakt med museernas föremålsbestånd. Vid sidan om en utvidgad, mer differentierad utställningsverksamhet bör en väl planerad upplysningsverksamhet komma till stånd. Härvid aktualiseras enligt direktiven frågan om en förstärkning av resurerna för de museer och SOU 1973: 5

organisationer, som bedriver sådan verksamhet. Samtidigt framhålles emellertid även möjligheten att samordna resurserna. Direktiven ger också anvisning om att frågan om hur intimare samverkan skall kunna ske mellan de statliga, föreningsägda och kommunala museerna bör utredas. Utställnings- och informationsverksamheten behöver för att nå sitt mål bl. a. ges så vid geografisk spridning som möjligt. Ett väsentligt medel härför är en riksomfattande verksamhet med vandringsutställningar. De sakkunniga lägger fram förslag om att den hittills som försök bedrivna riksutställningsverksamheten ges permanent form. Denna bör vara helt statsfinansierad. En betydande del av dess uppgifter föreslås bestå i att göra material ur statens museisamlingar tillgängligt för publiken i hela riket. Riksutställningar som avses få rollen av ett för museiväsendet gemensamt distributionsoch produktionsorgan planeras få vida servicefunktioner gentemot de icke-statliga museerna. På en rad punkter rekommenderar de sakkunniga en samverkan i skilda former mellan statliga och övriga museer. Härigenom kan på längre sikt ett icke oväsentligt stöd komma att lämnas enskilda och kommunala museer. Sålunda föreslås en gemensam central registrering av den totala föremålsaccessionen vid landets museer. Kostnaden härför avses helt falla på staten. Material ur de statliga museisamlingarna bör enligt MUS 65 i vidgad utsträckning ställas till förfogande för utställningsändamål. Genom att erbjuda teknisk och teoretisk sakkunskap bör centralmuseerna bidraga till att en större specialistkompetens kommer enskilda och kommunala museer till godo. Den centralt ledda verksamheten med vandringsutställningar är för att i åsyftad utsträckning nå ut till publiken beroende av ett tillräckligt antal över landet jämnt fördelade stödjepunkter i form av väl rustade regionmuseer. En samverkan mellan riksutställningar och de regionala museerna, i första hand länsmuseerna, förutsattes av de sakkunniga. De insatser som kan göras från centralt SOU 1973: 5

håll, t. ex. i form av vandringsutställningar, bör endast betraktas som ett komplement till museiverksamheten i landets olika delar. De mer grundläggande behoven torde främst behöva tillgodoses genom lokala strävanden. Det primära ansvaret i museiväsendets funktion som organ inom samhällets kulturförmedling bör ligga på museer med mindre avstånd till sin publik. De regionala museerna bör därför tillmätas betydelse som en integrerande del av den institutionella basorganisationen inom kultursektorn. Ej minst med hänsyn till vikten av en särskild för skolans behov organiserad service framstår det som nödvändigt att museiverksamheten i alla delar av landet har tillräcklig kapacitet och omfattning. En viss enhetlighet i frågan om museernas grundläggande möjligheter att tillmötesgå publikens och skilda intressegruppers önskemål och krav torde vara av fundamental betydelse för en rättvis geografisk fördelning av resurserna. Till den museiservice som bör kunna lämnas inom varje län hör vissa jämförelsevis kostnadskrävande verksamhetsgrenar. Några av dessa förekommer på regional nivå f. n. endast i starkt begränsad utsträckning. Sålunda saknas regelbunden naturhistorisk museiundervisning och utställningsverksamhet i samtliga delar av landet utom Stockholm, Malmö, Göteborg och Helsingborg. Särskild vikt läggs av de sakkunniga vid att en ambulerande utställningsverksamhet med länsmuseerna som regionala centra kommer till stånd. Även på denna punkt innebär MUS 65:s förslag en vidgning av verksamheten. De sakkunniga anser utbyggnaden av en basverksamhet av viss likformighet och omfattning i landets skilda delar vara av sådan vikt och betydelse, att dess förverkligande ej bör göras beroende enbart av de medel som kan anvisas av kommuner och landsting. Även statligt ekonomiskt stöd bör lämnas till utbyggnaden av de regionala museernas utställningsverksamhet och undervisning. Länsmuseerna rymmer samlingar, som bildar en för landets kultur omistlig tillgång. För att dessas värde och betydelse skall bi211

behållas kan det sägas vara en nödvändighet att de inte endast åtnjuter ett kontinuerligt underhåll; de behöver dessutom fortlöpande berikas och utvecklas genom en allsidig museal verksamhet. För insamlingsverksamheten spelar regionalmuseerna en viktig roll. De är naturliga centra till vilka allmänheten kan vända sig med uppgifter om iakttagelser och observationer liksom för inlämning av fynd. Man bör även räkna med att många av dessa museer i viss utsträckning kan avlasta statsmuseerna dokumentationsuppgifter genom att inom speciella ämnesområden ta ansvar för en hela riket omfattande insamling. Icke sällan har de större regionmuseerna ansvar för ansenliga samlingar av särskilt vetenskapligt värde. I flera fall härrör materialet från ett större insamlingsområde än ett län. Till uppgifterna för vissa kommunala och enskilda museer hör service till den högre undervisningen och forskningen. Denna service har i några fall en omfattning, som förutsätter en icke oväsentlig ekonomisk insats. Länsmuseerna jämte vissa kommunala och enskilda museer avses enligt de sakkunniga få uppgifter till tjänst för riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Det är för den statliga kulturminnesvårdens verksamhet av vikt, att museal kulturhistorisk sakkunskap finns att tillgå på regionalt plan. Sålunda kan riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna för många av sina uppgifter väntas bli i behov av olika slag av underlagsmaterial, för vars insamling och sammanställning i första hand länsmuseerna kan svara. De sakkunniga räknar med att en medverkan i den statliga kulturminnesvården från de regionala museernas sida i form av inventeringar och andra fältundersökningar kan komma att bli av icke obetydlig omfattning. Länsmuseernas bibliotek och arkiv liksom deras samlingar av data och beskrivningar angående kulturhistoriska lämningar i fältet kommer att behöva stå till länsstyrelsernas förfogande. Dessa museer kommer därmed att få att svara för en regelbunden service, vilken kan komma att bli av jämförelsevis stor volym. 212

De nu beskrivna funktionerna är dels att karakterisera som uppgifter av ett för riket gemensamt intresse, dels att uppfatta som serviceuppgifter till verksamhet för vilken ansvaret åvilar staten. I fördelningen av kostnaderna torde en väsentlig del böra falla på staten. I frågan om den service som kommer att efterfrågas från den statliga kulturminnesvårdens myndigheter får direkta ersättningskrav anses befogade. Även för övriga grenar av de regionala museernas verksamhet i samband med dokumenterande uppgifter torde berättigade krav kunna ställas på att staten medverkar till finansieringen. På grund av de tidigare ofta synnerligen snäva ramar, inom vilka inte minst länsmuseerna tvingats arbeta, torde de ekonomiska insatserna länge ha lämnat ett otillfredsställande utbyte. Många av landets museer har emellertid under senare tid erhållit en väsentligt ökad ekonomisk kapacitet. De har härigenom fått möjlighet att bättre utnyttja sina resurser. Även museer med jämförelsevis stor årlig omslutning saknar dock som regel alltjämt tillräckliga medel för projekt utanför den ordinarie verksamheten. Däri ligger otvivelaktigt ännu i dag ett allvarligt hinder för ett rationellt utnyttjande av museernas resurser. Sålunda är de ickestatliga museerna vanligen förhindrade att starta tillfälliga projekt av större omfattning, vilka de eljest är väl ägnade att svara för. Genom att tvingas avstå härifrån hindras de i sin utveckling. En förbättring av förhållandena i detta avseende bedöms vara synerligen angelägen. Av särskilt värde torde vara att tillfälle skapas för museerna att genom försöksprojekt pröva nya verksamhetsformer på det utåtriktade området. Som exempel kan pekas på behovet av försök inom det pedagogiska fältet. Också medel för större förvärv och mer kostnadskrävande konserveringar samt tidsbegränsade dokumentationsuppgifter synes behövliga. De sakkunniga finner den närmaste lösningen på problemet att erhålla medel för större uppgifter av mindre permanent karaktär ligga i att staten årligen anslår ett störSOU 1973:5

re medelsbelopp att fördelas på ett antal projekt. Medlen som bör utgå i form av engångsbidrag eller som årliga bidrag under en kortare period, bör på längre sikt i jämförbara proportioner kunna komma landets olika delar tillgodo.

9.3.2 Driftbidrag Länsmuseernas insamling och övriga vetenskapligt inriktade verksamhet inom det kulturhistoriska fältet bör fortsätta i oförändrad omfattning och med bibehållen eller höjd ambitionsnivå. För att den statliga kulturminnesvården i sina dokumentariska funktioner och i inventeringsverksamheten skall tillförsäkras museal medverkan fordras, att minst ett museum i varje län besitter kompetens inom ämnesområdena arkeologi, etnologi och konstvetenskap. För länsstyrelsernas del tillkommer kravet på viss löpande biblioteks- och arkivservice från länsmuseerna. De faktiska kostnaderna för dessa funktioner kan väntas komma att uppvisa stor variation mellan olika län, framför allt beroende på den skiftande omfattningen av kulturminnesvårdens verksamhet. De bidrag som av staten bör lämnas för dessa ändamål synes emellertid icke böra utgå med skilda belopp i olika distrikt. De sakkunniga har i stället uppfattat det som ett ansvar för staten att tillförsäkra länsmuseerna grundläggande medelsresurser för den kulturhistoriska verksamheten. Därför föreslås ett statsbidrag som hjälp främst till att avlöna en tjänsteman med vetenskaplig och museal erfarenhet inom de kulturhistoriska museernas ämnesområden. Detta bidrag föreslås i ett första skede uppgå till årligen 75 000 kr per län. Länsmuseernas arkiv- och biblioteksservice till länsstyrelserna torde ej komma att medföra uppgifter av större omfattning. Kostnaden härför kan beräknas komma att uppgå till årliga belopp, vilka endast motsvarar en mindre del av det föreslagna statsbidraget om 75 000 kr. Någon särskild ersättning för denna service bör härutöver ej lämnas. SOU 1973:5

Mer betydande kostnader för museerna kommer att uppstå i den mån de för kulturminnesvårdens räkning påtager sig ansvar för större kulturhistoriska inventeringar eller andra undersökningar. I huvudsak bör dessa uppgifter vara att betrakta som ett naturligt led i den museala undersökningsverksamheten. Länsmuseerna torde emellertid som regel icke kunna finansiera mer tidskrävande undersökningar, eventuellt med löne- och traktamentskostnader för extra anställd personal. Kostnader för uppdrag av denna art bör därför täckas med hjälp av sådana medel, som föreslås stå till riksantikvarieämbetets och länsstyrelsernas förfogande. I Stockholms samt Göteborgs och Bohus län där särskilda länsmuseer i dag saknas föreslås bidrag till kulturhistorisk museiverksamhet komma att lämnas till annat museum, vilket av statsmakterna och de lokala myndigheterna befinnes ägnat att svara för länsomfattande kulturhistorisk insamling och dokumentation jämte service till kulturminnesvården. I första hand synes därvid de kommunala museerna i Stockholm och Göteborg böra komma ifråga härför. I Kristianstads och Malmöhus län, där länsmuseer likaledes saknas, fordras en samordning av de museala resurserna. Frågan om vilka av Skånemuseerna, som bör erhålla statsbidrag, kommer att bli föremål för närmare behandling i samband med MUS 65:s särskilda utredning rörande Kulturhistoriska museet i Lund. I frågan om statsbidrag för kulturhistorisk regional museiverksamhet bör sådana villkor ställas, som skapar garanti för att erforderlig service kan lämnas den statliga kulturminnesvården liksom den vetenskapliga forskningen. De mottagande museerna bör därför utom viss vetenskapligt kompetent personal även ha resurser för vård och förvaring av dokumentariskt värdefulla samlingar. Dessa bör vara så ordnade och registrerade, att tillgängligheten för utomstående forskare och för allmänheten underlättas. Minst en tjänsteman inom institutionen skall äga vetenskapliga insikter inom de ämnen, som är av betydelse för den kul213

turhistoriska dokumentationen inom länet. ställas i direkt förhållande till invånaranTill verksamheten vid större regionala talet. Om rättvisa skall åstadkommas, bör museer med ansvar för särskilt värdefullt utställningsurvalet liksom verksamhetens vetenskapligt material representerande en kvalitet i övrigt göras likvärdiga i län med region om flera län föreslås särskilt statligt större och mindre befolkning. Även om en stöd kunna komma ifråga. Ett vidgat stats- sådan jämlikhet inte tillfullo kan uppnås, stöd bör därjämte kunna ges till museer med bör en utjämning eftersträvas. mer regelbunden service till den högre utI ett glest befolkat land som Sverige råder bildningen och forskningen liksom till ut- stora variationer i avstånd mellan de regiobildningen vid lärarhögskolorna samt de nala centralpunkterna och befolkningen föreslagna form- och konsthögskolorna. De kring dessa. Det längsta vägavståndet från sakkunniga redovisar sina närmare övervä- residensstaden till ett kommunblocks cenganden rörande behovet av statsbidrag för tralort är i flera av de syd- och mellansvensdessa och liknande ändamål till museerna ka länen mellan 80 och 90 km. Motsvarani Göteborg och Lund under särskilda avsnitt de tal är i Norrbottens län 344 km. Distribunedan, s. 222 f. I detta sammanhang erinras tionen av museernas service möter i norra dessutom om de ovan framförda synpunk- Sverige problem, som inte är betingade enterna och förslagen rörande museal ser- bart av de långa avstånden. Ju längre ut i vice till den vid Umeå universitet bedrivna de perifera bebyggelseområdena man når, undervisningen, s. 199. desto glesare blir bebyggelsen. Kostnaderna Enskilda och kommunala museer med re- för den service museerna skall lämna blir gional eller lokal verksamhet föreslås göras här väsentligt högre än i Syd- och Mellanrustade att i väsentligt ökad utsträckning mö- sveriges tätbefolkade områden. Det framstår ta anspråken på en livlig utställnings- och ur rättvisesynpunkt som önskvärt att hänsyn undervisningsaktivitet. Av särskild betydelse tages härtill vid beräkningen av storleken av är härvid en utanför museets murar bedri- det statliga stödet till den regionala museiven aktivitet, som möter människorna i de- verksamheten. Ett bidrag bör om möjligt ges ras egen omgivning och som söker tillmötes- sådan utformning, att det ger direkt komgå skilda samhällsgruppers intressen. Mu- pensation för de ökade kostnaderna för serseerna behöver genom en rörlig utåtriktad vice på längre avstånd från länscentra och verksamhet tillgodose behoven i olika delar i glesbygder. av de regioner, inom vilka de har att arbeta. Den regionala aktiviteten vid museerna Detta bör ske dels genom egna initiativ, dels kommer att behöva planläggas och bedrivas genom service till kommuner, lokala museer i nära samverkan mellan olika på länsplan och organisationer. Det kan förväntas, att verksamma organ inom kultur- och underkommuner och landsting är beredda att fort- visningssektorn. Den bör därför bedrivas i sätta den hittillsvarande ökningen av me- regi av museer belägna i eller i närheten av del till museerna. Inom många delar av lan- residensstäderna. I första hand bör bidrag det är dock resurserna hårt ansträngda. En lämnas till de nuvarande länsmuseerna. I mer betydande museal expansion med vä- län med mer än ett större museum bör dock sentligt ökade bidrag som förutsättning ris- bidraget kunna delas mellan samverkande kerar här — om den icke främjas av eko- museer med olika ämnesinriktning. Dessnomiskt stöd från statens sida — att ställas utom kan en samverkan över länsgränserna på framtiden. komma att visa sig rationell, varför bidragsMuseernas regionala utställningsdistribu- givningen inte bör vara helt bunden av länstion, undervisning och övriga service bör i indelningen. första hand dimensioneras i förhållande till Den regionala museiaktiviteten föreslås befolkningsunderlaget. De län som har ett vara länsvis organiserad och i huvudsak uthögre befolkningstal bör ha en större regi- gå från länsmuseerna. Den bör ha till syfte onverksamhet. Givetvis kan inte insatserna att ge invånarna i de olika delarna av varje 214

SOU 1973:5

län en så långt möjligt likvärdig service. Det är mot bakgrund härav naturligt att räkna med att det primärt bör vara ett landstingens ansvar att verka för och stödja en expansion av detta arbete. Landstingen är också redan genom sin nuvarande medverkan i finansieringen av länsmuseernas drift engagerade i den regionala museiverksamheten. Statens bidrag till täckande kostnaderna bör därför vara av mindre omfattning ehuru givetvis av sådan storlek, att det får en reell betydelse i länsmuseernas ekonomi. Som villkor för statsbidrag till regional utåtriktad museiverksamhet bör uppställas, att det mottagande museet uppbär ett minst lika stort årligt belopp av landstingsmedel. Länsmuseerna erhöll för år 1972 bidrag av kommuner och landsting i en storlek om sammanlagt över 9 milj. kr. Det bör betraktas som rimligt, att det statliga stödet beräknas till en nivå om mellan 15 och 20 procent av de lokala bidragsgivarnas insatser. MUS 65 har prövat två olika konstruktioner, enligt vilka bidragen fördelas på sådant sätt att hänsyn tas till befolkningens fördelning inom olika län. De sakkunniga har dock funnit det praktiskt alltför svårgenomförbart med en bidragsfördelning på dessa grunder. Det har dock befunnits av värde att här i korthet redovisa de båda konstruktionerna och deras konsekvenser. Enligt den ena av dessa konstruktioner tas hänsyn till folkmängdens fördelning efter vägavståndet från residensstaden till kommunblockens centralorter. 1 Bidragssumman per län kan därvid bestämmas på basis av antal invånare i länet. Bidraget bör utgå med ett av Kungl. Maj:t bestämt grundbelopp, vilket lämnas för varje invånare inom ett avstånd om 0—50 km från länets residensstad. För övriga invånare lämnas ett med varje 50-tal km ökande avstånd från residensstaden med 50, 100, 150 resp. 200 procent av grundbeloppet förhöjt bidrag. Med utgångspunkt i att det totala medelsbeloppet inledningsvis beräknas till 1 500 000 kr kan grundbeloppet till en början sättas till 0,15 kr. Det har icke varit möjligt att göra en SOU 1973:5

fullständig eller konsekvent beräkning av kostnadsskillnaden för verksamheten inom områden med olika befolkningstäthet. Eftersom transportkostnaden per km som regel minskar med längre avstånd, bör den här stegvis gjorda ökningen av det bidragsgrundande beloppet emellertid innebära, att ett förhållandevis gott ekonomiskt utrymme lämnas för en i glesbygdsområden bedriven service. Av nedanstående tabell, vilken redovisar de olika belopp, som enligt beräkningarna skulle tillfalla olika län, framgår att detta system har betydande nackdelar i det att det i mindre folkrika län ej ger bidrag av tillräcklig storlek för att bilda ett verkligt stöd för uppbygnaden av en basorganisation. De sakkunniga har även prövat möjligheterna att införa en konstruktion för bidragsgivning, som samtidigt baserar sig på kostnaderna för basorganisationen samt på produktions- och distributionskostnaderna. Enligt den modell för länsmuseernas organisation, vilken de sakkunniga presenterar ovan, bör vid länsmuseerna finnas en undervisningsenhet med ämnesteoretiskt och pedagogiskt sakkunnig personal jämte biträdespersonal, s. 205 f. Lönekostnaderna för fast anställd personal får för dessa enheter uppskattas till lägst 120 000 kr. De sakkunniga räknar med att en fullt utvecklad basorganisation för regional verksamhet med vandringsutställningar kommer att dra en årlig kostnad av lägst 150 000 kr per år. Det kan betraktas som skäligt att staten medverkar till att täcka dessa kostnader med ett belopp om 45 000 kr. Utöver kostnaden för en basorganisation tillkommer kostnader för produktion och distribution. Produktionens storlek bör utom av ambitionsnivån främst komma att bli beroende av invånarantalet i länet. För att tillgodose en större befolknings behov fordras en större utställningskapacitet och en mer omfattande service och information. Utöver bidraget för en basorganisation bör 1 En sammanställning över folkmängd, areal, befolkningstäthet och vissa vägavstånd lämnades av Länsindelningsutredningen (Ny länsindelning. SOU 1967: 23. Bilaga 17)

Statsbidrag till regional utåtriktad verksamhet enligt modell för bidragsfördelning på grundval av folkmängden och dennas fördelning på olika avstånd från residensstaden. Län

Folkmängden 1966 fördelad i procent efter vägavstand i km från kommunblocks centralort till residensstaden

Stockholms stad o. län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket Totalt

0—50

51— 100

101— 150

95 83 34 85 51 68 48 100 59 57 75 67 82 27 47 47 81 73 47 43 29 52 32 31

4 17 66 15 45 32 19

41 40 25 21 10 27 50 45 19 27 41 19 39 32 11 22

12 7 43 3 7

1 3

7 26 22 7 37 7

5 12 10 11 10 11

10 29

151— 200

Bidrag i kr

201—

4 33 3

214 257 31 903 46 036 59 778 57 409 27 920 51 313 8 100 27 238 48 117 114411 31 971 115 119 92 098 50 181 57 057 44 439 42 557 57 754 67 918 54 860 27 694 62 548 75 404 1 466 000

för att underlätta en aktivitet som står i pro- båda med 3 invånare per km2. I Västerportion till befolkningsstorleken även kun- bottens län uppgår antalet invånare per km2 na göras tillägg om visst belopp per antal till 4. Betydligt närmare genomsnittet för invånare i länet. Hänsyn bör vid beräkning- riket, vilket är 19 invånare per km2, ligger en av tilläggets storlek emellertid samtidigt Kopparbergs, Västernorrlands, Gävleborgs, kunna tas till de ovan berörda högre kost- Värmlands och Gotlands län med 10, 11, naderna för verksamheten i större gles- 16, 16 resp. 17 invånare per km2. Samtliga bygdsområden. I län med stora avstånd och övriga län har en befolkningstäthet, som liten befolkningstäthet bör bidrag sålunda överstiger genomsnittet för riket. Befolkutgå med högre belopp. De sakkunniga har ningens fördelning i förhållande till avstånkalkylerat med ett tilläggsbidrag i huvudde- det från residensstaden varierar starkt mellen av landet med 45 kr per 1 000 invånare. lan olika län. I Västerbottens och NorrbotI de län i vilka kostnaderna på grund av tens län är 10 resp. 29 proc. av befolkningen befolkningens geografiska fördelning är hög- bosatt på ett avstånd av över 200 km från re har tilläggsbidraget beräknats till 170 kr residensstaden. Utpräglade glesbygdsförhålper 1 000 invånare. landen råder också i Gävleborgs, VästernorrDe län vilka har den lägsta befolknings- lands och Jämtlands län, där mer än 10 proc. tätheten är Jämtlands och Norrbottens län, av befolkningen har ett avstånd till länshu216

SOU 1973:5

vudstaden på över 150 km. Vid avvägningen ningen nås i tätorter på ett avstånd av 100 i frågan om vilka län, som vid tillämpningen km från lanshuvudstaden. MUS 65 har i av systemet skulle få ett högre tilläggsbi- sina överslag till prövning av bidragssystedrag, har MUS 65 ansett, att hänsyn ej en- mets användbarhet utgått från att den högre bart borde tas till befolkningstätheten utan skalan för tilläggsbidrag borde tillämpas för även till avstånden. Det högre tilläggsbidra- Gävleborgs län. I kalkylen har tilläggsbidraget skulle i första hand bli nödvändigt i get för Värmlands och Gotlands län tagits Jämtland, Västerbottens och Norrbottens upp med det lägre beloppet 45 kr per 1 000 län; dessa områden har både längre avstånd invånare. De årliga bidrag vilka enligt det här redooch en glesare befolkning än någon annan del av landet. Emellertid synes det befogat visade systemet skulle komma de olika läatt överväga möjligheten av tilläggsbidrag nen tillgodo varierar mellan 47 730 kr (Gotenligt den högre skalan även i vissa övriga lands län) och 110 700 kr (Stockholms län), län med större glesbygdsområden. Av län jfr tabell. I de sex nordligaste länen kommed en befolkningstäthet med lägre värden mer tilläggsbidragen att variera mellan 21 000 än riksgenomsnittet bör i första hand Kop- kr (Jämtlands län) och 49 000 kr (Gävleparbergs och Västernorrlands län uppmärk- borgs län). Om summan av bidrag för bassammas. Antalet invånare per km2 land upp- organisation samt tilläggsbidrag jämföres går här till 10 resp. 11. Med hänsyn till be- med befolkningens storlek, visar sig stödet folkningens fördelning i frågan om avstånd till Stockholms län utgå med 75 kr per till länshuvudstaden borde även dessa län 1 000 invånare. Motsvarande tal är för Gotkomma i fråga för det högre tilläggsbidra- lands del 879 kr. För Jämdands län ger biget. I frågan om Gävleborgs, Värmlands draget 402 kr per 1 000 invånare och för och Gotlands län torde behovet av högre Gävleborgs län 198 kr. Också en bidragskonstruktion som den tilläggsbidrag ej kunna anföras med samma här studerade synes ha alltför stora nackdestyrka. Trots att förutsättningarna för en utåtrik- lar för att kunna bli praktiskt tillämplig. tad regional museiverksamhet med hänsyn Även enligt denna får de folkfattiga länen till befolkningens fördelning är avsevärt ett otillräckligt tillskott. Svårigheter uppstår gynnsammare i Gävleborgs och Värmlands framför allt i frågan om vilka län, som skall län än i norra Norrland, anser MUS 65 att erhålla tillägg enligt den högre normen. Det framstår från praktisk synpunkt som de rådande glesbygdsproblemen skulle kunmest lämpligt, att statens stöd till den regiona ge anledning att även här tillämpa den nala utåtriktade museiverksamheten får högre skalan för tilläggsbidrag. Värmlands formen av ett till varje län utgående lika och Gävleborgs län uppvisar en med hänstort årligt belopp. Vid beräkningen av den syn till folkmängden och bosättningens förlämpliga storleken av detta bör utgångsdelning jämförbar karaktär. Befolkningstätheten är i båda länen 16 invånare per km2. punkten vara, att länsmuseerna skall erhålla Av invånarna i Gävleborgs län är emeller- förutsättningar att bygga upp en basorgatid en betydande del bosatt på större av- nisation för en efter hand med hänsyn till stånd från länshuvudstaden. Enligt beräk- behoven expanderande verksamhet. Statsbiningar för år 1966 över folkmängdens för- draget bör tillförsäkra länsmuseerna en stördelning i Gävleborgs län efter vägavstånd re del av de medel, som fordras för driften från kommunblocks centralort till residens- av en basorganisation. De för den vid länsstaden hade 26 proc. av befolkningen ett museerna föreslagna undervisningsenheten avstånd mellan 101 och 150 km till Gävle. beräknade drifskostnaderna kan uppskattas 12 proc. var bosatt på ett avstånd av mel- till 150 000 kr per år. Statens del av de härlan 151 och 200 km från länshuvudsta- för erforderliga medlen föreslås uppgå till den. I Värmlands län däremot kan enligt 75 000 kr per län och år. De statliga bidrasamma beräkningar 92 proc. av befolk- gen till regionmuseerna skulle därmed, inSOU 1973:5

Statsbidrag till regionalt bedriven utåtriktad verksamhet enligt modell med grundbidrag och tilläggsbidrag. Bidragens storlek per län (tilläggsbidrag inom parentes) Stockholms stad o. län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

110 700 (65 700) 54 090 ( 9 090) 56 160 (11 160) 61 920 (16 920) 58 725 (13 725) 52 470 ( 7 470) 55 890 (10 890) 47 430 ( 2 430) 51 885 ( 6 885) 56 970 (11 970) 76 815 (31 815) 53 730 ( 8 730) 76 455 (31455) 63 045 (18 045) 56 520 (11520) 57 825 (12 825) 57 375 (12 375) 56 745 (11 745) 90 900 (45 900) 94 810 (49 810) 91 580 (46 580) 66 420(21420) 84 780 (39 780) 89 690 (44 690)

klusive bidrag för kulturhistorisk dokumentation, utgå med sammanlagt 150 000 kr per år och län. Liksom beträffande bidragen för kulturhistorisk insamling och dokumentation, jfr s. 213, bör också för bidragen till den utåtriktade aktiviteten vissa generella villkor anges. Det är i första hand länsmuseerna som bör komma i fråga för statsbidrag till regional utåtriktad verksamhet. Dessa står vanligen under huvudmannaskap av enskilda föreningar. De sakkunniga framhåller ovan, s. 208 f., de fördelar som kan vinnas av att ansvaret för länsmuseernas verksamhet övertas av stiftelser med representanter för bl. a. landstingen. I frågor som gäller den regionala verksamheten har givetvis landstingen särskilda intressen. De har sedan länge haft ett betydande ekonomiskt ansvar för länsmuseernas arbete. De har vidare under senare tid påtagit sig ett starkt vidgat ansvar för länens kulturpolitik också

inom övriga områden. Som villkor för statsbidrag till regional verksamhet bör uppställas, att landstinget skall vara väl företrätt i det bidragsmottagande museets styrelse. I de fall bidrag för regionverksamhet skall utgå till kommunalt museum bör landstinget äga att låta sig representeras genom ombud, när ärende behandlas som avser regional verksamhet, vartill stats- och landstingsmedel utgår. Bidrag bör i län med flera större museer undantagsvis kunna fördelas på dessa. Förutsättningarna bör dock vara att dessa museer kompletterar varandra genom att svara för skilda ämnesområden och genom att bedriva en nära samverkan. I län inom vilket viss museisektor ej är representerad, bör intilliggande läns museer få att inom båda länen svara härför. Möjlighet bör därför finnas att hela eller del av bidraget lämnas museum utanför det län, för vars verksamhet bidraget är avsett. För att det statliga stödet med säkerhet skall komma en verksamhet tillgodo, vilken är väl anpassad till vederbörande landstings planering för regional kulturell service, bör museernas ansökningar om statsbidrag för här berörda ändamål godkännas av vederbörande landsting. Bidraget från landstinget bör utgå med lägst samma belopp som statsbidraget. Stort avseende bör fästas vid att museum, som erhåller statsbidrag för utåtriktad verksamhet, besitter god museal kompetens. Krav bör ställas på att bidragsmottagande institution står under ledning av en chef med i särskild ordning prövad behörighet. Kompetensfordringarna bör även vara angivna i de bestämmelser som bör utfärdas för ifrågavarande bidrag.

9.3.3 Projektbidrag De regionala museerna kommer i dag i viss utsträckning i åtnjutande av bidrag ur avkastningen av de lotterier, som anordnas för konst, teater och andra kulturella ändamål. De lämnade bidragen har härvid främst utgått för sådana uppgifter, som inneburit kapitalkostnader, såsom byggnadskostnader eller kostnader för inköp av utrustning eller SOU 1973:5

komplettering av samlingarna. De samman- även kunna lämnas för mer kostnadskrävanlagda anvisningarna till regionalt verksam- de utställningar. Vid många museer föreligger ett ansenligt ma museer har under tiden 1969—1971 varierat mellan 80 000 och 400 000 kr per behov av medel för särskilda insamlingsår. De sakkunniga förutsätter att lotteri- och dokumentationsprojekt. I vissa fall kan medel i motsvarande omfattning som hit- dessa behöva bedrivas med hjälp av utifrån tills skall tas i anspråk för investeringar vid tillkallad expertis. För att museerna skall få regionala museer. Dessa medel bör dock bättre möjligheter att bedöma framgången i främst utnyttjas för byggnadsändamål och sina ansträngningar att nå ut till publiken för andra uppgifter, som innebär kapital- och göra sitt stoff bättre tillgängligt kan kostnader. För projekt inom den museala kostnadskrävande samhälls- och beteendeverksamheten behöver dock en annan form vetenskapliga undersökningar bli erforderliga. Också för dessa slag av uppgifter, av av bidrag införas. Lotterimedel har i viss utsträckning an- stor betydelse för det enskilda museets utvisats för kostnader i samband med konser- veckling, kan ett statligt stöd bli till värdevering av samlingar. Det synes emellertid full hjälp. De sakkunniga föreslår sålunda att statsmindre lämpligt att museerna för en ordinarie uppgift, som är nödvändig för samling- medel skall anvisas lokalt och regionalt verkarnas bevarande, skall vara hänvisade att an- samma museer för genomförande av prosöka om bidrag ur den år från år fluktue- jekt. Dessa bör främst gälla insamling och rande behållningen av lotterimedel. Större, dokumentation, konservering av samlingar, mer komplicerade konserveringsuppgifter större utställningar samt olika former av kommer att i avsevärd utsträckning behöva utvecklingsarbete. Både för staten och för de lokala myndigutföras vid centralmuseernas ateljéer, vilka till tjänst för andra museer bör emottaga heterna bör det betraktas som angeläget, att uppdrag. För att denna verksamhet skall statsmakterna genom bidrag som lämnas till kunna bedrivas rationellt fordras en jämn projekt ej bindes vid ett mer långsiktigt ekoefterfrågan på tjänster. De sakkunniga fin- nomiskt ansvar. Ett sådant skulle kunna ner därför att statens stöd till konserverings- motverka den decentralisering av museiverkverksamheten bör utgå av särskilda, regel- samheten till regional nivå, som bör eftersträvas. De statliga projektbidragen bör därbundet tillgängliga medel. Det har av de sakkunniga betonats att för vara tidsbegränsade. Det är därtill angemuseerna inom sin utåtriktade verksamhet läget att staten och de lokala huvudbidragsbör ges vida ramar för att pröva olika vägar givarna är eniga om projektens syften och och metoder. De regionala och lokala mu- former. För att få garanti härför synes det seerna anses dessutom behöva vidga sitt nu- skäligt att de gemensamt delar det ekonovarande ämnesområde. Av utomordentlig miska ansvaret för projekten. Ehuru det icke vikt är en ökad information om natur- och framstår som lämpligt att på nuvarande stamiljövård. De definitiva besluten om att in- dium föreslå en fast norm för fördelningen leda verksamhet på nya områden åvilar i det av kostnaderna, torde det kunna betraktas enskilda fallet huvudmän och lokala bidrags- som rimligt, att statsbidrag ej får överstiga givare. För att stimulera till sådana från all- 50 proc. av de totala projektkostnaderna. männa synpunkter värdefulla försök, vars Den tid för vilken statsbidrag skall utgå, resultat ej enbart kommer kommunen eller bör som regel inskränkas till högst fem år. landstingsområdet tillgodo, föreslås särskilda Vid medelsgivningen synes emellertid hänstatsmedel kunna ställas till förfogande. Sta- syn böra tagas till de lokala omständigheten bör härjämte ha att lämna stöd till så- terna, så t. ex. i frågan om huvudbidragsdan försöksverksamhet, som kan anses er- givarnas ekonomiska möjlighet att ge stöd forderlig, innan verksamhet av nytt slag till mer kostnadskrävande projekt. De projekt som kan komma i fråga för ett påbörjas vid ett museum. Statsstöd föreslås SOU 1973:5

statligt stöd, torde bli av varierande karaktär. Några generella villkor för projektbidragen bör därför ej uppställas. Viktigt är emellertid att formerna för finansiering och planläggning av varje särskilt projekt fastlägges gemensamt och godkännes av samtliga bidragsgivande organ. Innan statsbidrag utbetalas bör bidragsgivarna ha träffat överenskommelse om hur projektet skall genomföras. Häri bör vara angivet under vilken tid projektet skall bedrivas samt med vilka belopp de olika bidragsgivarna skall medverka. Därjämte bör anges vilka skyldigheter huvudmannen ikläder sig gentemot staten. De sakkunniga räknar med ett behov av medel för statsbidrag till projekt vid enskilda och kommunala museer om i ett inledande skede mellan 1,5 och 2 milj. kr årligen.

9.3.4 Statsverkets kostnader m. m. De museer som har att svara för kulturhistorisk dokumentation föreslås ovan erhålla ett bidrag om 75 000 kr per län, eller totalt 1 800 000 kr. Till regionala museer med mer omfattande vetenskaplig verksamhet av för riket gemensamt intresse bör beräknas ett årligt behov om i ett första skede ca 2 milj. kr (jfr nedan s. 228). Kostnaderna för statsbidrag till regional utåtriktad verksamhet har ovan uppskattats till omkring 1 800 000 kr per år. De för projektbidrag ämnade medlen föreslås uppgå till omkring 2 milj. kr. Medel för likartade ändamål bör även kunna ställas till förfogande till statliga museer. Sammanlagt beräknas behovet av statsmedel för projekt således till 3 milj. kr per år. De sakkunniga har sökt bedöma vilken verkan den här föreslagna statsbidragsgivningen kan komma att få för länsmuseernas del. Länsmuseernas funktioner inom kulturminnesvården föreslås till väsentliga delar komma att övertagas av länsstyrelserna. De nuvarande bidragen till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen, vilka i samband härmed bör upphöra, beräknas för budgetåret 1972/73 till 2 260 000 kr. Bidragen utgår i flertalet län med ett belopp om

ca 90 000 kr. De verkliga kostnaderna för landsantikvariernas verksamhet innefattande lönekostnader, sociala avgifter, lokalkostnader, expenser och reseersättningar torde i genomsnitt böra beräknas till lägst 190 000 kr. De av de sakkunniga föreslagna driftsbidragen kommer att uppgå till sammanlagt 150 000 kr per län och år. Vid de länsmuseer där verksamheten till tjänst för den statliga kulturminnesvården varit särskilt betydande, innebär de nu föreslagna statsbidragen möjlighet till en väsentlig ökning av arbetet inom övriga verksamhetsområden. Ett fåtal länsmuseer har tidigare kunnat tillgodogöra sig en större andel av statsbidragen till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen för uppgifter, som ej legat inom den statliga kulturminnesvårdens område. För deras del kommer givetvis det nya bidragssystemet ej att ge fullt ut motsvarande förutsättningar för förändringar i verksamheten. De nya bidragen kommer emellertid att i förhållande till de tidigare bidragen bli bättre anpassade till sitt ändamål. Statsstödet till den regionala, publika verksamheten föreslås utgå med ett belopp om 75 000 kr för län. Det kommer sålunda att täcka endast en mindre del av länsmuseernas totala medelsbehov. MUS 65 anser det viktigt att framhålla, att bidraget skall betraktas som ett stöd, som i första hand skall möjliggöra en etapp i en fortsatt utveckling av det regionala museiväsendets funktion inom samhällets kulturförmedling.

9.4 Kulturhistoriska

museet i Lund

9.4.1 Museets organisation Kulturhistoriska museet i Lund (Kulturen) är en av svenskt museiväsens största institutioner utanför Stockholm. Det ägs av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Denna har enligt sina stadgar att samla och i Kulturhistoriska museet i Lund förvara sådana föremål, som tjänar att belysa folkliv och odlingshistoria företrädesvis i Sydsverige. För verksamheten gäller i Kungl. brev den 30 juni 1967 fastställda bestämmelser. SOU 1973:5

Museet står under tillsyn av riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, samt i frågan om samlingarna av konst och konsthantverk även av nationalmuseet. En ledamot i föreningens styrelse jämte suppleant för denne utses av Kungl. Maj:t. Till driften av museet utgår bidrag främst från Lunds kommun, Kristianstads och Malmöhus läns landsting samt staten. De bidrag som under åren 1967—1971 lämnats till museets drift redovisas nedan. Föreningen har även betydande intäkter av medlemsavgifter. Under 1960-talet har föreningen för underhåll och reparationer av byggnader vid flera tillfällen erhållit bidrag av lotterimedel. Kulturens personal består av en intendent (chef), en stadsantikvarie, en museilektor, 4 antikvarier, 3 amanuenser och en konservator jämte biträdespersonal. Antalet anställda uppgår till omkring 30 personer. Kulturens samlingar har en rik sammansättning. Till en kärna av inventarier med ursprung i sydsvenska miljöer ansluter ett omfattande komparativt material av främst konsthantverk, delvis av internationellt ursprung. Museet har ett synnerligen vidsträckt insamlingsfält, som spänner mellan förhistoriskt material och nutida konst. Till museet hör ett antal kulturhistoriska byggnader, bevarade dels inom museets område i Lund, dels vid det kulturhistoriska reservatet Östarp i Veberöds kommun. Museets tillväxt har under de senaste fem åren uppgått till i genomsnitt 650 inventarienummer per år. Som exempel på insamlingsområdets spännvidd kan nämnas, att museet genom en donation år 1969 förvärvat en samling målningar och andra arbeten av Carl Fredrik Hill. En stor del av museets accession

består av fynd, som görs i samband med arkeologiska undersökningar i Lunds stad. Inom ramen för verksamheten vid den så kallade lundaarkeologiska avdelningen bedrives dels en arkeologisk dokumentation, dels en antikvarisk övervakning och kontroll av pågående exploateringsarbeten. Avdelningens chef som är stadsantikvarie för Lunds kommun svarar även för uppgifter av administrativ art inom kulturminnesvården och har att avge sakkunnigutlåtanden till byggnadsnämnden i Lund i planärenden. Den lundaarkeologiska avdelningen har därtill biträtt kommunens fastighetskontor vid restaurering av äldre byggnader. Den arkeologiska verksamheten betjänas av en modernt utrustad anstalt för konservering av jordfynd. Det utåtriktade arbetet innefattar utom en ansenlig verksamhet med fasta och tillfälliga utställningar även ett rikt differentierat program för undervisning och information. Däri ingår regelbundet ordnade föreläsningar, varierande slag av evenemang, service till skolorna och till Lunds universitet. I samarbete med universitet anordnas kurser för studerande i ämnena konstvetenskap och etnologi. För blivande historielärare har kurser hållits i kulturhistoria. Dessa har haft som huvudsakligt syfte att belysa frågor rörande pedagogisk metod för utnyttjande av museisamlingar i skolans undervisning i historia. Kortare kurser med liknande innehåll har dessutom anordnats för lärarhögskolan i Malmö. Det årliga besökarantalet uppgår vid Kulturen till i genomsnitt omkring 75 000, förutom besök vid friluftsreservatet Östarp. Museet utger årsboken Kulturen, vars senaste fem årgångar haft en upplaga om i genomsnitt 30 000 exemplar.

Bidrag till Kulturhistoriska museet i Lund 1967—1971.

1967 1968 1969 1970 1971 SOU 1973:5

Lunds kommun

Malmöhus län

Kristianstads län

Staten

Övriga

350 000 350 000 385 000 525 000 525 000

30 000 30 000 35 000 35 000 60 000

15 000 15 000 20 000 20 000 25 000

210 000 225 000 238 000 250 000 250 000

7 250 6 765 5 765 6 000 6 000 221

Vid 1960-talets mitt hade utvecklingen skånska områdets förhistoriska och medellett fram till en situation, i vilken Kulturens tida kulturutveckling. Museet saknar särskild tidigare ställning som regionalt museum del- personal för registrering och bearbetning av vis gått förlorad. Kommunala museer i de samlingarna. Dess fasta utställningar är till större städerna i Skåne hade fått vidgade viss del föråldrade och kan på grund av peruppgifter och kunde vid denna tid svara för sonalbrist hållas öppna endast under kort en utåtriktad publik aktivitet av betydande tid. Tidigare har historiska museet i Lund i format. Museerna i Malmö och Helsingborg betydande utsträckning kunnat engageras i tillhör de största i landet. Vart och ett av kulturhistoriska undersökningar föranledda dessa hade dock ett i huvudsak till det egna av exploateringsprojekt i Sydsverige. Dess kommunala territoriet begränsat verksam- medverkan häri har emellertid upphört på hetsområde. Även Kulturhistoriska museet i grund av att resurserna helt måst tagas i anLund hade erhållit ett väsentligt kommunalt språk för universitetsundervisningen. stöd och bedrev en aktivitet, som i första Också för hembygdsvården råder i Skåne hand kom invånarna i Lund till del. De båda särskilda förhållanden. Skånes Hembygdsskånelänen saknar länsmuseer och något mu- förbund som är huvudman för landsantikvaseum, som planenligt söker tillgodose de rierna i Malmöhus och Kristianstads län bemindre kommunernas behov finns ej. driver en av stats- och landstingsmedel finansierad verksamhet. Denna omfattar kulturminnesvård och konsultativ museiverk9.4.2 Utredning rörande museets verksam- samhet. Det är angeläget att förbundet ges het och organisation förutsättningar att fortsätta sin hembygdsvårdande och museala verksamhet även efter Frågan om Kulturhistoriska museets verk- det att dess uppgift att vara huvudman för samhet bör ses i belysning av de båda skåne- landsantikvarierna i skånelänen upphört i länens museisituation i dess helhet. Intet av samband med att landsantikvarieorganisatiode olika museerna i Skåne har i dag till upp- nen förstatligas. Även frågor rörande Skånes gift att bedriva en regional utställnings- och Hembygdsförbund kommer därför att behöundervisningsverksamhet. En sådan utåtrik- va behandlas i samband med en utredning tad aktivitet är angelägen som komplement rörande Kulturhistoriska museet i Lund. till de kommunala museernas arbete. För Kulturhistoriska föreningen har i sin anden offentliga kulturminnesvården är det av slagsframställning 1971 framlagt alternativa vikt, att de större kulturhistoriska museerna förslag till lösning av frågan om museiverkkan medverka i undersökningar och veten- samhetens finansiering och organisation. skapliga utredningar. Det framstår som än- Föreningen har härvid bl. a. anfört möjligdamålsenligt att uppgifter av denna art i heten att samlingarna överlämnas till staten Skåne organiseras centralt vid ett större mu- eller till Lunds kommun. Enligt de sakkunseum. Läget i universitetsstaden Lund bidra- niga bör museets arbete i framtiden i ökad ger till att göra det naturligt att söka en lös- utsträckning inriktas på uppgifter, som är ning, i vilken Kulturhistoriska museet ges gemensamma för de båda skånelänen. Det vissa för museiverksamheten i Sydsverige ge- bör därför ges en fastare regional förankmensamma uppgifter. ring. Man bör undersöka förutsättningarna De olika problem, som berör framtiden att för museet bilda en stiftelse, i vilken i för Kulturhistoriska museet i Lund, kan icke första hand de skånska landstingen och behandlas utan att man samtidigt beaktar Lunds kommun tillsammans med Kulturfrågan om hur samlingarna vid Lunds uni- historiska föreningen för södra Sverige bör versitets historiska museum på lång sikt skall ingå. vårdas och utnyttjas. Dessa utgör vid sidan Spörsmålet att bilda en ny organisation om samlingarna i statens historiska museum för Kulturhistoriska museet i Lund är fördet viktigaste materialet för studiet av det bundet med problem av sådan art, att en in222

SOU 1973:5

gående undersökning fordras. Museet har under en lång följd av år arbetat med underskott av en storlek, som gör att en genomgripande översyn av verksamheten och ekonomin är oundgängligen nödvändig. Frågorna om storleken av de resurser, som blir erforderliga för olika grenar av museets arbete, behöver prövas med stor omsorg. Det är angeläget att genom koncentration av verksamheten söka begränsa kostnadshöjningarna. I det föregående, s. 201 f., har möjligheten berörts, att en ny större organisatorisk enhet bildas genom samgående mellan Kulturen och Lunds universitets historiska museum. De sakkunniga har påbörjat en närmare utredning av de här nämnda frågorna för att framlägga särskilt förslag främst rörande dessa båda museer i Lund.

9.5 Varbergs

museum

Varbergs museum intar i likhet med Kulturhistoriska museet i Lund en särställning bland de regionala museerna, såtillvida som det uppbär betydande statligt driftbidrag. De sakkunniga har därför funnit sig böra uppehålla sig särskilt vid frågorna om dess verksamhet. Huvudman för museet är Föreningen Varbergs museum. I dess styrelse, vilken utses av föreningens årsmöte, ingår av hävd landshövdingen i Hallands län som ordförande och bland övriga ledamöter en representant för vardera Hallands läns landsting och Varbergs kommun. Enligt för statsbidraget gällande villkor står museet under tillsyn av riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Utom från staten utgår bidrag från Hallands läns landsting och Varbergs kommun, vilka medel åren 1967— 1971 uppgått till följande belopp:

1967 1968 1969 1970 1971

Varbergs kommun

Hallands läns landsting

Staten

45 000 56 000 74 000 89 000 112 000

48 000 64 000 71000 82 000 97 000

49 000 53 000 56 000 60 000 60 000

SOU 1973:5

För år 1972 har Varbergs kommun och Hallands läns landsting ytterligare höjt bidragen till museet, vilka därmed uppgår till 123 000 resp. 116 000 kr. Museet erhöll 1969 ett bidrag om 50 000 kr av lotterimedel för ombyggnad av administrations- och entrélokalerna i museifastigheten. Museets personal består av ett tio-tal anställda, varav två vetenskapligt verksamma tjänstemän. Under turistsäsongen anställes visningspersonal efter behov. Tillfälliga medarbetare engageras därjämte i viss utsträckning för bl. a. katalogiseringsarbete och konservering. Den förstärkning av personalresurserna, som museet erhåller genom tillfällig extra personal kan beräknas till 4—5 årsarbetskrafter. En i januari 1929 ingången överenskommelse mellan Hallands museiförening och dåvarande Norra Hallands kulturhistoriska förening reglerar Hallands museums och Varbergs museums inbördes uppdelning av verksamheten. Enligt denna skall Varbergs museum i första hand specialisera sig på att dokumentera allmogekulturen, i synnerhet arbetslivet, och skall förutom att tillvarataga föremål även ha att dokumentera tradition och dialekt. Överenskommelsen stadgar dessutom att Varbergs museum förlägger sina förvärv av föremål inom ett område beläget norr om Ätran, men med hänsyn till sin speciella inriktning även bedriver insamling i övriga delar av Halland. Överenskommelsen har senare vid olika tillfällen kompletterats till sina detaljer. Varbergs museums föremålssamlingar är fördelade på omkring 30 000 inventarienummer. Materialet belyser främst allmogekulturen, utom i Halland även i angränsande delar av de intilliggande landskapen. Samlingarna från Varbergs stad och näraliggande områden är av mer allmän karaktär och rymmer även arkeologiska fynd från medeltid och förhistorisk tid. Inom ramen för en omfattande insamling av föremål, som belyser kommunikationernas kulturhistoriska utveckling, har museet tagit till uppgift att som specialområde med lokal anknytning dokumentera samfärdsel, särskilt vagnmakeri, cykelfabrikation och båtbyggeri.

Till Varbergs museum hör ett arkiv inrymmande dels samlingar av äldre handlingar, dels dokumenterande undersökningsmaterial bestående av dialektuppteckningar, etnologiska och folkloristiska uppteckningar samt beskrivningar och fotografier. Viktigt är materialet från de sedan 1920-talet och framåt kontinuerligt bedrivna byggnadsundersökningarna. Antalet i arkivet registrerade dokument uppgår till över 1,5 milj. 1963 inrättades vid Varbergs museum ett folkrörelsearkiv för norra Halland. Museet har ett i förhållande till övriga museer i jämförbar storlek särskilt betydande vetenskapligt bibliotek med litteratur främst inom ämnesområdena etnologi, historia, språkvetenskap och arkeologi, totalt ca 20 000 volymer. Varbergs museum äger och förvaltar kulturreservatet August Bondessons barndomshem Fågelboet i Falkenbergs kommun. Museets fältarbeten har under den senaste tioårsperioden bl. a. ägnats undersökningar av Varbergs fästningsförsvarsverk. I samarbete med riksantikvarieämbetet, Institutet för folklivsforskning (Stockholm) och Folklivsarkivet i Lund har Varbergs museum bedrivit etnologiska undersökningar inom Ringhals-området. Med hjälp av medel från landstinget har museet kunnat utföra vissa inventeringar av enskilda arkiv. Museet är engagerat i kulturminnesvården, dels efter särskilda uppdrag av riksantikvarien, dels såsom sakkunnigorgan i utredningar och planläggningsarbeten som gäller miljöer i Varbergs kommun. I den utåtriktade verksamhet som bedrives vid Varbergs museum presenteras tillfälliga utställningar till ett antal av 25—30 per år. I utställningsutbudet ingår av museet producerade vandringsutställningar, bl. a. för skolorna i Hallands län. Härtill rymmer programmet att på bibliotek, arbetsplatser och i sjukhus visa material ur samlingarna. Museet har sina lokaler i Varbergs fästning. Det tillhör sedan år 1970 museets uppgifter att med guider svara för visningar av fästningen. Årliga antalet besökare vid museet har under de senaste fem åren varit över 65 000 per år. Totala antalet besökare år 224

1971 var 79 605. Sedan 1960-talets slut har Varbergs museum haft att lämna service till Göteborgs universitet, främst för undervisningen i etnologi. Museets samlingar har därigenom kunnat utnyttjas i den högre undervisningen och den vetenskapliga utbildningen. Varbergs museums verksamhetsprogram förenar lokala och för Hallands län gemensamma uppgifter. Det har såväl inom den utåtriktade aktiviteten som inom det vetenskapliga, dokumenterande arbetet länsomfattande funktioner. Museet vänder sig dessutom till en talrik skara besökare från landet i övrigt. Dess utåtriktade verksamhet har sedan lång tid varit inriktad på en bred kulturdistribution. Museet intar genom samlingarnas storlek och systematiska karaktär en viktig plats i svenskt museiväsen. Museets ställning som självständigt organ med egen styrelse och egen chef måste därför ovillkorligen bibehållas. En kontinuerligt fortgående verksamhet med bibehållna funktioner inom insamlingsoch dokumentationsverksamheten är likaledes ofrånkomlig. Det är mot bakgrund härav nödvändigt, att museet garanteras ett statligt stöd av sådana proportioner, att museets vidareutveckling kan anses tryggad. Anslagsutvecklingen uppvisar för Varbergs museum under den senaste femårsperioden en tillväxt från kr 161 000 till 299 000. Ökningarna hänför sig så gott som helt till anvisningarna från Hallands läns landsting och Varbergs kommun. De statsbidrag till kulturhistorisk museal dokumentation samt till regional utställningsverksamhet och undervisning, varom de sakkunniga framlägger förslag, uppgår till sammanlagt 150 000 kr per län. De nuvarande statsbidragen till museerna i Hallands län uppgår inklusive statsbidraget till landsantikvarieorganisationen till ett belopp som i stort sett överensstämmer med denna summa. Vid genomförandet av det av MUS 65 föreslagna statsbidragssystemet ges sålunda utrymme för oförändrad bidragsgivning till Varbergs och Hallands museum inom detta systems ram. De sakkunniga föreslår att det nuvarande särskilda bidraget till Varbergs SOU 1973:5

museum upphör och att statsbidrag, som an- stitution utanför den kommunala museiorgavisas för museiverksamhet i Hallands län, nisationen. Förhandlingar inleddes år 1970 skall delas mellan Hallands och Varbergs mellan representanter för Sjöfartsmuseet och museer. Frågan om villkoren för den fort- kommunen om att museets förvaltning satta statsbidragsgivningen till Varbergs mu- skall övergå på kommunen. Verksamheten seum bör emellertid bli föremål för över- vid Göteborgs museer omspänner såväl väganden och förhandlingar mellan För- konst- och kulturhistoria som naturhistoria eningen Varbergs museum, Hallands läns och är till väsentlig del inriktad på en dokulandsting och staten. Det bör med hänsyn mentation av allmän, icke-lokal karaktär. Efter en inom museistyrelsen gjord utredbl.a. till omfattningen av Varbergs museums uppgifter vara angeläget, att statsbidra- ning om långtidsplanering och handlingspro1 get ej minskas. Under en övergångsperiod gram överväges för närvarande omfattande bör till museiverksamheten i Hallands län ändringar i Göteborgsmuseernas organisaom så erfordras lämnas ett bidrag, som till tion. Den utåtriktade verksamheten har under sin storlek överstiger de enligt de föreslagsenare tid kunnat expandera, bl. a. genom na generella reglerna tillkommande medlen. att lokalresurserna för tillfälliga utställningar förstärkts. Med tanke främst på skolornas behov av museiservice inrättades under 1960-talet ett antal tjänster för museilekto9.6 Göteborgs museer rer. Statistiken uppvisar vid de kommunala museerna i Göteborg ett årligt genomsnittligt 9.6.1 Verksamheten vid de kommunala besökarantal om över en halv miljon (1971 museerna i Göteborg 625 000 besök). Undervisning lämnas omOvan har föreslagits, att statsbidrag för re- kring 115 000 elever per år vid av skolorna gional museiverksamhet skall utgå enligt nya gjorda besök. Enligt undersökningar av Gögrunder. Villkoren för statligt stöd bör vara, teborgs museer visar sig en ansenlig del av att arbetet bedrives inom större distrikt och publiken bestå av besökande med hemort med huvudsaklig finansiering genom medel utanför Göteborg. Av skoleleverna beräknas från kommun och landsting. Bidragen har ca 30 procent komma från andra kommuutformats i synnerhet med tanke på länsmu- ner. Museerna erbjuder också nödvändigt seernas utveckling. Göteborgs kommun sva- studiematerial åt universitets- och högskolerar emellertid för en museiverksamhet, som studerande. Göteborgs historiska museum rymmer på grund av inriktning och omfattning gör material representerande medeltidens och att frågan om statsbidrag för dess del benyare tidens utveckling i första hand inom höver behandlas särskilt. De kommunala museerna i Göteborg in- Västsverige men också i vissa avsnitt inom går i en gemensam förvaltning under Göte- Västaorden i stort. Det fungerar också som borgs museistyrelse. Man disponerar för år Göteborgs stadsmuseum. Museet företager 1972 enligt kommunens stat anslag om över etnologiska och samhällshistoriska undersök10 milj. kronor. Personalen består av sam- ningar inom göteborgsområdet, tidigare dock manlagt omkring 170 anställda, varav ett inom ett större västsvenskt och västaordiskt 40-tal med vetenskaplig kompetens. De i område. Till fältverksamheten hör också arorganisationen ingående större museerna är keologiska undersökningar av lämningar Historiska museet, Etnografiska museet, Ar- från medeltid och nyare tid. Insamlingen av keologiska museet, Naturhistoriska museet, föremål berör en rad av den materiella kulKonstmuseet och Röhsska konstslöjdmuseet. 1 Rapport över fullgjort uppdrag med förslag Härtill kommer två mindre museer Industritill långtidsplan och kortsiktigt handlingspromuseet och Teaterhistoriska museet. Sjögram från Museistyrelsens projektledningsgrupp fartsmuseet i Göteborg är en självständig in- 1971. SOU 1973:5 15 — 23079

turens olika områden. Geografiskt har den lingarna har emellertid en starkt internatioliksom fältundersökningarna under senare år nell inriktning även på äldre konst. Medan koncentrerats till Göteborgsområdet. För tidigare dock endast ett fåtal länder var redokumentation och utredningar rörande hi- presenterade i materialet, söker man numera storiskt intressant bebyggelse finns en sär- följa den pågående konstutvecklingen genom skild avdelning, vilken tillsammans med att med samlingarna införliva också arbeten andra avdelningar inom museet deltar i be- av konstnärer, som är verksamma utanför redning av planärenden ur kulturhistorisk Europa. I allt större utsträckning har Götesynpunkt. borgs konstmuseum genom rådgivning och Samlingarna tillhörande Göteborgs arkeo- utlån ur samlingarna samt genom att erbjuda logiska museum innehåller ett förhistoriskt färdigställda, tillfälliga utställningar velat material om ca 1 milj. objekt. Omkring främja konstlivet i regionen. 560 000 av de däri ingående föremålen är I Röhsska konstslöjdmuseet ingår äldre tillvaratagna inom Göteborgs kommuns ad- och yngre material belysande svensk och utministrativa område. Från övriga delar av ländsk konstindustri. Till samlingsområdet Bohuslän och Västergötland härrör 230 000 hör också verk av östasiatisk konst samt resp. 130 000 föremål. Samlingarna från konst från Grekland och Rom samt från Halland uppgår till omkring 71 000 före- Främre Orienten. Röhsska museet är lanmål. Museet har härtill komparativa sam- dets enda specialmuseum för konsthantverk. lingar, bl. a. från områden utanför Norden, Särskilt genom en omfattande verksamhet vilka uppgår till ca 8 000 objekt. Huvuddelen med tillfälliga utställningar fungerar det som av accessionen består emellertid för närva- ett viktigt centrum för presentationen av den rande av fynd från Göteborgstrakten; i öv- aktuella produktionen av svensk och utriga delar av Västsverige gjorda fynd till- ländsk konstindustri och design. föres numera i stor utsträckning andra instiGöteborgs etnografiska museum, dess tutioner, främst statens historiska museum. samlingar och verksamhet, dokumenterar oliTill organisationen hör en särskild enhet för ka kulturer inom skilda delar av världen. yttre fornminnesvård, vars uppgifter för Särskilt betydelsefulla är samlingarna från närvarande i huvudsak är begränsade till Latinamerika, Afrika och Indonesien. Beangelägenheter rörande Göteborgs kommuns träffande Latinamerika är det delvis fråga byggnads- och stadsplaneväsen. Till dess hu- om unika samlingar av stort internationellt vudsakliga arbete hör arkeologiska under- värde. Förvärven av föremål till museet sökningar på grund av markexploatering fluktuerar självfallet under olika år. De uppsamt utredningar angående planer för be- gick åren 1969 och 1970, till 434 resp. 496. varande av fornlämningsområden. Denna Totalantalet föremål i museet rör sig om ca verksamhet avlastar i motsvarande grad dels 100 000. Museet är landets enda museum för riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet, utomeuropeisk etnografi vid sidan av det dels vad beträffar plangranskning ämbetets statliga etnografiska museet i Stockholm. fornminnesavdelning samt landsantikvarien Museets internationella kontakter är omi länet. fattande. Det bör framhållas att arkeologiska museGöteborgs naturhistoriska museum har ets samlingar är en förutsättning för att en Sveriges modernaste utställning i sitt slag meningsfull akademisk undervisning i nor- samt rymmer stora dokumentariska samdisk arkeologi skall kunna bedrivas vid Gö- lingar. Inom dessa ligger huvudvikten på teborgs universitet. svenskt, särskilt västsvenskt material, men Göteborgs konstmuseums samlingar har betydande referenssamlingar från hela värlen övervägande nordisk karaktär. Vid sidan den finns också. Samlingarna från planav förvärven av svensk konst upptar inkö- mässiga marina faunainventeringar längs pen av danska och norska konstnärers alster Västkusten förvaras i museet. Dessa liksom en betydande plats i museets accession. Sam- den av museet bedrivna mycket omfattande 226

SOU 1973:5

och metodiskt enhetliga inventeringen av att det insamlade materialet vetenskapligt Sydsveriges lägre markfauna har stort och bearbetas inom en näraliggande framtid. De kommunala museerna i Göteborg samstigande riksintresse i naturvårdssammanhang. Accessionen från dessa och andra in- arbetar med flera av institutionerna vid Göventeringar är mycket stor, och resulterande teborgs universitet. Behovet av service till samlingar utgör viktigt forskningsunderlag forskning och undervisning ökar emellertid för framtiden. Institutionen är för närvaran- i takt med det växande antalet studenter de på väg att successivt engageras i såväl och forskare, varför förstärkta insatser forbiologisk som geologisk och fysisk-geogra- dras. De samlingar som presenteras vid Götefisk dokumentation i samband med markexploatering i Göteborgsområdet och har vi- borgs museer tilldrar sig intresse hos en pudare för naturvårdsverket och länsstyrelser- blik med ett avsevärt inslag av besökare na åtagit sig omfattande naturinventerings- från övriga delar av landet. Det måste dessuppdrag inom skilda delar av landet. Från uton särskilt beaktas, att Göteborgs museimuseet leds och administreras vidare en med organisation genom det etnografiska och det utländska medel finansierad internationell naturhistoriska museet representerar verkforskning rörande biologisk kontroll av den samhetsgrenar, som i endast ringa utsträcki många av u-länderna utbredda parasitsjuk- ning företrädes utanför de statliga museerna i Stockholm. Båda dessa museer har en cendomen bilharzia. Göteborgs kommun svarar genom den vid tral ställning i Västsverige för upplysning dess museer bedrivna verksamheten för upp- och information inom ämnesområden, som gifter, som till en beaktansvärd del tillgodo- de sakkunniga av starka skäl funnit sig böra ser för riket gemensamma intressen. De stör- prioritera. Man har också att räkna med att den i re av Göteborgsmuseerna har sålunda anstatlig regi bedrivna verksamheten med svar för vården av ett material av betydelse för forskning och kulturinformation med vandringsutställningar till de delar, som baaspekter långt utanför lokal synvinkel. Den seras på naturhistoriskt och etnografiskt mapågående insamlingen bedrives inom skilda terial, i särskild utsträckning kommer att områden, även utanför landet. Göteborgs- behöva lita till medverkan från dessa båda museerna är med sin vida geografiska spänn- museer. vidd jämförbara närmast med de statliga centralmuseerna. Det är ett angeläget intresse för svensk museiverksamhet, att kontinui- 9.6.2 Förslag om särskilda statsbidrag teten i den geografiskt breda dokumentation, som tidigt varit ett mål för Göteborgsmuse- Den ekonomiska insats i museiverksamheerna, kan vidmakthållas. Det är härvid av ten som görs av Göteborgs kommun, får bevikt, att det arkeologiska och det historiska traktas som motiverad i första hand med museet återupptager insamlingen från om- tanke på kommunens egna behov. Som kulråden utanför Göteborg. De bör bl. a. genom turcentra lämnar museerna en samhällssertilldelning av arkeologiska fynd från de väst- vice, som är nödvändig i en stad av Götesvenska landskapen, i första hand Bohuslän, borgs storlek. Det får anses ligga i kommuVästergötland och Halland, fungera som ar- nens omedelbara intresse att bedriva en keologiska centra i denna del av landet. De museiaktivitet av den större omfattning, som av det naturhistoriska museet bedrivna syste- förekommer i Göteborg. Statsmakterna måmatiska undersökningarna av markfaunan ste likväl erkänna Göteborgsmuseernas roll är av betydelse för registrering och studium som institutioner med mer än en rent komav naturliga eller genom människan vållade munal uppgift. De anspråk som av kulturekologiska förändringar. Det framstår som och forskningspolitiska skäl måste ställas på ett oeftergivligt krav, att museet ges möjlig- att Göteborgs museer inom olika områden het att fortsätta dessa undersökningar, och vidmakthåller och intensifierar sin verksamSOU 1973:5

het, kan ej tillgodoses utan ett väsentligt ökat arkeologiska och det historiska museet i Göekonomiskt tillskott. Det är från rättvisesyn- teborg har resurser för att medverka med punkt ofrånkomligt, att en viss del härav utredningar och undersökningar inom en måste ställas till förfogande av staten. En större del av Västsverige. förstärkning av verksamheten vid Göteborgs MUS 65 föreslår att den naturhistoriska museer kan beräknas komma Västsverige i insamlingsverksamheten vid landets museer sin helhet tillgodo. Ett statligt stöd får där- samordnas. Ett särskilt organ med represenför ses som en följdriktig konsekvens av den tation för riksmuseet och de till universiteten nuvarande kulturpolitiska principiella stånd- knutna naturhistoriska museerna bör därför punkten rörande värdet av att resurserna inrättas. I detta föreslås även Göteborgs naför samhällets kulturservice decentraliseras. turhistoriska museum vara företrätt. Frågan om själva formerna för det statliga De sakkunniga avser icke att föregripa stöd, som bör komma Göteborgsmuseerna resultaten av de förhandlingar mellan staten tillgodo, måste beaktas med hänsyn till be- och Göteborgs kommun, som måste föruthoven på lång sikt. Kommunen bör kunna sättas komma till stånd. De finner sig dock planera mot bakgrund av en fast ekonomi. ej helt kunna underlåta att redovisa sin uppÄven om det i en sådan kan ingå större till- fattning rörande storleken av det belopp, fälliga anslag, är det till fördel, om vissa som kan komma att fordras för ett statligt statsmedel utgör en beständig del av inkom- stöd till Göteborgs museiväsen. De har såsterna. Det är önskvärt att ett statsbidrag som en förberedande rekommendation beför Göteborgs museer utbetalas som årligt slutat förorda en bidragssumma om 2 milj. bidrag. Beträffande de närmare villkoren för kr per år. detta är det icke möjligt för de sakkunniga att lämna direkta förslag. Frågan härom måste givetvis dryftas i förhandlingar med kommunen. Det är också först i samband 9.7 Skogsmuseet Silvanum härmed som statsbidragets storlek kan avhandlas. Intet utesluter från principiell syn- År 1942 öppnades en permanent skogsutpunkt att grunderna för de föreslagna gene- ställning i Gävleborgs läns skogsvårdsstyrelrella bidragen till regionala museer tilläm- ses dåvarande lokaler. 1948 föreslogs att en pas för bidragsgivningen till Göteborgs mu- skogsbotanisk park, ett arboretum, skulle seer. De ifrågavarande bidragen är emeller- inrättas och 1949 gjordes en framställning tid i första hand ämnade till stöd för mu- om statsbidrag för en vidgad utställningsseer, som är organiserade för verksamhet verksamhet. Bidrag beviljades emellertid ej, inom endast ett län. Huruvida Göteborgs och utställningen nedmonterades 1952. Då museiorganisation inom Göteborgs och Bo- Stiftelsen Silvanum bildades år 1956, beslöt hus län, som saknar länsmuseum, bör få en stadsfullmäktige i Gävle och Gävleborgs med länsmuseerna jämförbar roll, torde vara läns landsting att driftsbidrag skulle utgå till en fråga som måste avgöras gemensamt av ett av stiftelsen drivet skogligt museum med kommunen, landstinget och hembygdsrörel- från staden 30 000 kr och från landstinget sens organ i länet. Göteborgsmuseerna har 25 000 kr. År 1961 var den nuvarande utemellertid såsom ovan beskrivits också vid- ställningsbyggnaden färdig att invigas. Till sträckta uppgifter, som ej är direkt jämför- kostnaden för denna jämte kanslilokaler för bara med övriga icke-statliga museers. Ett skogsvårdsstyrelsen hade landstinget och årligt bidrag till Göteborgs museiväsen bör staden anslagit vardera 200 000 kr. Av syfta till att underlätta för kommunen att prisutjämningsmedel erhöll stiftelsen 330000 utveckla förutsättningarna för detta att fun- kr. Skogsvårdsstyrelsen tillsköt 125 000 kr. gera som ett för Västsverige gemensamt mu- Den totala anläggningskostnaden uppgick seiorgan. För den statliga kulturminnesvår- till 2 800 000 kr, en summa som kunnat erdens del är det av betydande intresse, att det hållas genom bidrag också från enskild 228

SOU 1973:5

Till jämförelse bör nämnas att man i Norverksamhet. Skogsmuseet Silvanum har en utställningsyta av 1 685 m2 för permanenta ge har ett större specialmuseum kallat Norsk och tillfälliga utställningar om skog, skogs- Skogbruksmuseum (Elverum). Samlingarna bruk och skogsindustri, hörsal med plats vid det norska museet omfattar alla till skoför 120 personer, mindre modellverkstad gen knutna näringar och rymmer förutom och magasin. Den av stiftelsen drivna skogs- föremål även byggnader. Stiftelsen Silvanum har i sin ansökan om botaniska parken har en yta av 12 har. statliga driftbidrag pekat på att museet har Enligt stadgarna för Stiftelsen Silvanum karaktär av riksmuseum, vilket skulle moskall såsom tillsyns- och kontrollorgan för tivera statsbidrag för viss del av driften. denna finnas en fullmäktigeförsamling beÅr 1950 hade skogsstyrelsen och domänstående av 22 fullmäktige jämte landshövstyrelsen att yttra sig över framställningar dingen i Gävleborgs län som självskriven ledamot, tillika ordförande. Fullmäktige från landshövdingen i Kronobergs län och väljs av Gävleborgs läns landsting, Gävle skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län om bikommun, skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs drag av prisutjämningsmedel för att inrätta län, domänstyrelsen och länsstyrelsen i lokala skogsmuseer i Växjö och Gävle. Gävleborgs län. Förvaltningen åvilar enligt Verken anförde därvid att ett skogligt riksstadgarna en styrelse om sex ledamöter museum borde bildas och att dess förjämte suppleanter, vilka utses av Gävleborgs nämsta uppgift skulle vara att bland allmänläns landsting, Gävle kommun, domänsty- heten väcka intresse för skogsbruket och relsen och skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs sprida kännedom om skogens betydelse för vårt land i olika avseenden. Lokala skogslän.1 Den av Stiftelsen Silvanum bedrivna mu- museer, å andra sidan, borde mer direkt seiverksamheten bekostas huvudsakligen rikta sig till de inom skogsnäringen verkgenom bidrag från Gävleborgs läns lands- samma och för deras ändamål erbjuda ett ting och Gävle kommun, vilka för år 1972 mer speciellt material. Man ansåg emellervardera till stiftelsen anslagit 40 000 resp. tid att frågan om ett centralt skogligt museum borde skjutas på framtiden och att 50 000 kr. Museet drivs närmast med hjälp av per- tills vidare Tekniska museet borde fullgöra sonal vid skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs en centralinstitutions uppgifter på området. Verken fann det styrkt att ett behov av lolän. Skogsmuseet Silvanum hade 1971 22 000 kala skogliga museer förelåg. I Kungl. Maj:ts prop, nr 80 1953, vari besök. Egen accession förekommer ej. bland annat dessa frågor behandlades togs Stiftelsen begärde i skrivelse till Konungen den 16 september 1965 ett stadigt driftbi- intet slutligt ställningstagande härtill utan drag på 71 000 kr till stiftelsens verksamhet det anfördes endast att medel borde reserför budgetåret 1966/67. Skrivelsen överläm- veras tills vidare. Att ett centralmuseum för det skogliga nades den 31 mars 1967 till 1965 års muområdet skulle inrättas vid sidan av de nusei- och utställningssakkunniga för att vad varande centralmuseerna synes enligt MUS avser driftbidrag till stiftelsens verksamhet 65 icke realistiskt. Dokumentationen av tagas i beaktande vid fullgörandet av det åt skogsnäringens kulturhistoria bör såsom för de sakkunniga givna uppdraget. Samlingar som belyser skogsnäringens närvarande åvila Nordiska och Tekniska kulturhistoria förekommer i dag vid ett fler- museet. Silvanum bör liksom hittills drivas utan tal institutioner i landet. De båda centralaccession av föremål och för utställningsänmuseerna Nordiska museet och Tekniska damål utnyttja objekt som lånas från större museet rymmer betydande kulturhistoriskt material inom detta område. Också vid läns1 museerna i Växjö och Östersund bedrivs Stadgar för Stiftelsen Silvanum antagna i verksamhet inom det skogliga området. oktober 1956, med senare ändringar. SOU 1973:5

museer. Dess basutställningar bör koncentreras på att ge information av värde för skolorna. Därvid bör de biologiska sammanhangen ges anknytning till gymnasiets läroplan, vars disposition av det ekologiska stoffet inom ämnet biologi torde väl anknyta till Silvanums målsättning. Genom tonvikt på ekologin ges även bakgrund till belysning av naturvårdsfrågorna, vilket i dag framstår som särskilt väsentligt. Från skogligt håll föreligger intresse för ökade möjligheter till information om skoglig landskaps- och biotopvård, avsedd närmast för de studerande inom den skogliga yrkesutbildningen. Skoglig planläggning etc. bör därvid ej uteslutas utan sättas in i sitt sammanhang med de ekologiska aspekterna. Museets verksamhet drivs med hjälp av personal vid skogsvårdsstyrelsen samt arbetskraft som bekostas av arbetsmarknadsverket. För att utställningsverksamheten vid Silvanum skall få betydelse för skolan och även kunna väcka ett ökat intresse hos allmänheten fordras en mer växlingsrik aktivitet än stiftelsen för närvarande kan bedriva. Härvid akualiseras kravet på särskild, för utställningsuppgifterna och för undervisningen till skolorna kompetent personal samt tillräckliga medel för utställningsframställning. Skogsmuseet Silvanum bör icke ges ställning som central riksinstitution utan fortsätta att vara en huvudsakligen för regionens skolor och publik avsedd utställningsinstitution. I icke ringa utsträckning bör museet emellertid kunna utnyttjas också av skolorna i olika delar av Nord- och Mellansverige. Medel för verksamheten bör liksom hittills ställas till förfogande av kommun och landsting. De sakkunniga föreslår emellertid att statsmedel enligt generella regler bör komma den regionala publika museiverksamheten till godo. Härigenom bör visst statligt stöd kunna lämnas även för en ökad utåtriktad aktivitet vid skogsmuseet Silvanum. Museet bör dessutom för sådana informations- och utställningsprojekt, som i större utsträckning kan väntas nå utanför regionen, kunna påräkna statliga engångsbidrag. 230

SOU 1973: 5

10 Lokalfrågor

stads museum in i ett som byggnadsminnesmärke bevarat tyghus. 1955 uppläts excersishuset på Skeppsholmen för nationalmuseMuseernas arbete bedrives i lokaler av starkt varierande standard. Många museer är för- ets räkning för att efter ombyggnad använlagda till äldre byggnader, som i endast ringa das för moderna museets verksamhet. Seutsträckning byggts om för att anpassas till nare har nationalmuseet även erhållit lokaler nyare krav. Nordiska museets lokaler har i tyghuset på Skeppsholmen, där det till sedan museibyggnaden stod färdig 1907 i nationalmuseet knutna östasiatiska museet stort sett förblivit oförändrade. Detsamma kunde inrymmas år 1963. År 1966 erhöll gäller det år 1915 nybyggda Riksmuseet. Västmanlands läns museum nya lokaler i Även många av region- och lokalmuseerna Västerås slott. är inrymda i lokaler, som utan större ändMånga av de brister som i funktionellt ringar använts under lång tid. Otidsenliga hänseende vidlåder de äldre museibyggnaoch otillräckliga lokaler är för ett stort antal derna gör att dessa icke utan svårighet kan museer ett allvarligt hinder för en effektiv anpassas till aktuella behov. Byggnadernas verksamhet. Som helhet bör dock icke bil- läge har ofta valts utan våra dagars krav på den av museernas lokalsituation beskrivas att museibesöken skall tillhöra vardagen och som alltför negativ. En lång rad länsmuseer ingå i den rytm av arbete och fritid, som fick under 1930- och 40-talen sina lokal- är den vanliga för flertalet medborgare. Det behov lösta på ett för dåtida förhållanden centrala läget till trots är flera av de statgynnsamt sätt. I samband med tilldelning av liga museerna i Stockholm så belägna, att lotterimedel till nybyggen uppställde Kungl. de inte kan nås bekvämt med kollektiva Maj:t villkor, som medförde en sakkunnig färdmedel. De äldre museibyggnaderna prägkontroll av planläggning och utförande. Det las av den arkitektoniska monumentalitet, bör dock erinras om att dessa nybyggen som länge eftersträvades i det offentliga gjordes för en verksamhet i långt mindre byggandet. En svaghet som hänger samman skala än den nuvarande. härmed är de mindre ändamålsenliga lösNyare för museiändamål uppförda bygg- ningarna på behovet av invändiga kommunader är få. De enda större museer som un- nikationer. Även i planläggningen av yngre der senare år flyttat in i helt nya byggnader museibyggnader har hänsynen till allmänär Örebro museum och Dalarnas museum i hetens bekvämlighet varit av underordnad Falun (1960 resp. 1962). Andra museer har betydelse. I synnerhet för rörelsehindrade erhållit lokaler i äldre byggnader av kultur- och synskadade personer erbjuder de bristhistorisk karaktär. Är 1959 flyttade Kristian- fälligt ordnade kommunikationerna i mu10.1 Lokalsituationen

SOU 1973:5

seibyggnaderna avsevärda svårigheter. En utveckling av verksamheten försvåras på grund av en stark fixering av olika utrymmens funktion. Rumsdispositionen är fastlåst och hindrar större ändringar i lokalernas användning. De byggnadsprojekt som inom museisektorn genomförts under 1960-talet, har till stor del syftat till att göra det möjligt att bättre utnyttja det befintliga byggnadsbeståndet, genom förbättrade kommunikationssystem och mer ändamålsenlig disposition av lokalerna. Vid sidan härom har utrymme skapats för sådana verksamhetsgrenar, som tidigare haft en mer underordnad roll i museiarbetet. 1966 tog nationalmuseet i bruk en nyuppförd annexbyggnad, vilken inrymmer verkstäder, ateljéer och laboratorier. En större tillbyggnad vid Göteborgs konstmuseum år 1968 gav nya lokaler för bl. a. tillfälliga utställningar och undervisning samt för verkstäder och restaurang. Västerbottens museum erhöll 1970 en flygelbyggnad, vilken ökade lokalytan från 1 600 m2 till 3 800 m2. Härvid tillgodosågs främst museets behov av verkstads-, arkiv- och arbetsrum. Syftet med tillbyggnaden var i första hand att öka museets kapacitet som produktionsenhet för en länsomfattande utställningsverksamhet.

10.2 Allmänna överväganden 10.2.1 Inledning Enligt sina direktiv har MUS 65 att utreda möjligheterna att ordna utställningslokaler, som är centralt belägna i kulturhus. Denna fråga behandlas i de sakkunnigas förslag om riksutställningar. I här föreliggande avsnitt avser de sakkunniga endast belysa vissa lokalfrågor för regionmuseer och samordning i lokalhänseende med andra slag av kulturinstitutioner. De sakkunniga har även i uppdrag att behandla frågor rörande museernas lokalresurser samt fördelning av utrymmen för permanenta och tillfälliga utställningar. 232

10.2.2 Museer och kulturcentra De sakkunniga har ovan, s. 43 f., tagit upp frågan, huruvida museerna bör ha till uppgift att fungera som kulturcentra. Härvid konstateras att särskilt de regionala museerna, med utställningarna som medium, bör bli centra för information och upplevelse på vidgade områden i förhållande till i nuvarande situation. Utställningarna anses böra kompletteras av skilda slag av evenemang. Bl. a. framhålles möjligheterna att i programmet för den utåtriktade verksamheten även ge utrymme för skådespel och musik. Film och andra visuella media bör ges hemortsrätt i museerna. Sammanfattningsvis konstateras, att det bör bedömas som rationellt att tillmäta museerna en roll som allmänna kulturcentra, vid sidan om biblioteken och kulturhusen. Museerna har i allmänhet en verksamhet av sådan omfattning, att de bör drivas som självständiga organ. För vissa mindre museer torde emellertid en lokalisering till byggnader som samtidigt inrymmer lokaler för andra kulturorgan vara en lämplig lösning. Här kan kostnaderna nedbringas genom att gemensamma lokaler utnyttjas för olika former av service till publiken. Även utgifterna för öppethållande och bevakning kan begränsas genom att de slås ut på flera institutioner. För mindre museer torde en lokalisering till kulturhus ge ett betydande stöd i frågan om möjligheterna att få kontakt med en större publik. Med ett samordnat program för den utåtriktade verksamheten vid samtliga i ett kulturhus verksamma organ skapas förbättrade förutsättningar för en integration i ortens kulturpolitiska strävanden. Även för större och medelstora museer torde väsentliga fördelar kunna uppnås genom en lokalisering, där möjligheter finns att skapa förbindelser mellan olika kulturinstitutioner. Av vikt är att man även för de större museernas del underlättar en utveckling mot mindre skarpa gränser mellan vedertagna konstuttryck. Ett för de större museernas del lämpligt alternativ till kulturhusen är en lokalisering till centra med särskilda byggnader för olika SOU 1973:5

räknas lokaler, där föräldrar för kortare tid kan lämna sina barn under uppsikt. Museernas service till allmänheten och forskare bör förbättras. Vid dispositionen av museilokalerna bör hänsyn härtill tas bl. a. genom att tjänsterummen förläggs i nära 10.2.3 Fördelningen mellan skilda slag anslutning till de publika utrymmena. Särav lokaler skilt viktigt är att expeditioner till bibliotek Den allt större vikt som lagts vid att mu- och arkiv liksom katalogrum med liggare seernas stoff kommer medborgarna till del och register över museisamlingarna hålls har lett till ett ökat behov av lokaler för tillgängliga för allmänheten. Bristen på lämpliga utrymmen för tillfälallmänheten. Den hittillsvarande fördelningliga utställningar är kännbar vid flertalet en mellan lokaler för skilda ändamål behöver därmed omprövas. Väsentligt större och museer i landet. Anmärkningsvärt är att förbättrade receptionsutrymmen synes nöd- flera av landets största museer saknar möjvändiga i flertalet museer. Ökad vikt behö- lighet att vid sidan om de permanenta utver läggas vid att in- och utvändiga kom- ställningarna samtidigt visa mer än en tillmunikationer ordnas med hänsyn till att fällig utställning. Att ökade utrymmen ordmuseerna skall utnyttjas också av rörelse- nas för växlande utställningar, torde för hindrade, synskadade och andra grupper av majoriteten museer vara en av de i nuvahandikappade. En uppdelning av utställ- rande läge mest aktuella åtgärderna i frågan ningslokalerna i från varandra skilda pavil- om dispositionen av museilokalerna. En ökjonger liksom onödiga våningsplan bör ovill- ning av de för tillfälliga utställningar avkorligen undvikas. Ett stort antal museer be- sedda utrymmena torde i regel kunna bli höver utrustas med undervisningsrum, att möjlig endast genom motsvarande minskanvändas av skolklasser, studiecirklar och ningar av lokalerna för basutställningama. andra grupper av besökande. Museer med För att särskilda bl. a. för den akademiska mer vittomfattande uppgifter som kultur- undervisningen nödvändiga referenssamlingcentra behöver för föreläsningar, filmvis- ar skall finnas på lämpligt sätt tillgängliga ningar och debatter utrymmen, som ger kan det för många museer i samband med plats för större auditorier. Av vikt är att en minskning av basutställningarna bli nödtillräckliga utrymmen i museerna reserveras vändigt att anordna studiemagasin. En intensifiering av utställningsverksamför de besökandes rekreation. Flertalet muheten vid museerna hindras i stor utsträckseer i landet har numera ordnat någon form ning av bristen på lämpliga verkstäder. Muav servering. Inom museerna förlagda resseerna kan ej utan stor olägenhet utnyttja tauranger är viktiga genom att de undertjänster från privat verksamma ateljéer. Jämlättar för besökare, som bl. a. på grund av sides med en ökning av utrymmena för tillsina arbetstider eller sin bostadsort har svåfälliga utställningar fordras därför en upprighet att lägga in ett museibesök i dagsrustning av museernas ateljéer för utställprogrammet. Det är också av stort praktiskt värde att i anslutning till kurser, visningar ningsproduktion. Även tillgången på verkoch olika slag av evenemang kunna ge del- stadsutrymmen och ateljéer för andra ändatagarna tillfälle till förtäring. I allmänhet mål är begränsad. MUS 65 har konstaterat är dock restaurationsmöjligheterna otillräck- ett ökat behov av resurser för föremålssamliga. Lokalkostnaderna för restauranger med lingarnas vård. Härigenom kommer för flera köks- och ekonomiutrymmen bör enligt museers del frågan om utvidgade utrymmen MUS 65 till viss del kunna belasta museer- för konserveringsverksamhet att aktualiseras. En lämplig vård av museisamlingarna nas driftsbudget. Till de lokaler som bör försvåras i dag vid många institutioner finnas för att museerna skall kunna ge tillav otillräckliga eller bristfälliga magasinsfredsställande service till sina besökare bör

institutioner, om möjligt dock med vissa gemensamma lokaler för service till publiken, såsom föreläsningssalar och restauranger.

SOU 1973:5

utrymmen. Inom byggnadsstyrelsen projekskteras för närvarande en första etapp av av ett centralmagasin på Julita egendom i Sö!ödermanlands län. Denna etapp omfattar lookaler för Nordiska museet. Genom ytterjrligare utbyggnad kommer magasinet att itt kunna ta emot material även från andra ra museers samlingar. De sakkunniga räknar ar med att väsentliga rationaliseringsvinster er kan göras genom större magasinsenheter, :r, där föremålen kan ges regelbunden tillsyn. n. I synnerhet för museer med behov av stora ra utrymmen kan en förläggning av magasinen m utanför storstadscentra medföra besparingar ar i frågan om lägre lokalhyror. Häremot bör 5r dock vägas ökade kostnader för transporter jr m. m. En vidare utredning rörande möjliggheterna till gemensamma magasin med storrdrift för flera museer i olika delar av landet ;t bör göras av byggnadsstyrelsen i samarbete :e med det av de sakkunniga nedan föreslagna a centralorganet för museiväsendet. MUS 65 5 räknar med att en andra etapp efter utbygg\naden av en depå vid Julita bör syfta till att tt depåer ordnas för södra Sverige. Vad gäller lokaliseringen bör särskild vikt läggas vid:r d angelägenheten av att använda statliga kulturhistoriska byggnader, som ej är lämpade[för andra praktiska syften. I frågan har dee sakkunniga särskilt fäst sig vid de fördelar,e som kan erbjudas i Varbergs fästning, där lämpliga lokaler finns för ändamålet. Av sär-r skilt intresse blir en förläggning till dessalokaler, om magasinens skötsel m. m. kana anknytas till den verksamhet, som inomi fästningsområdet bedrives av Varbergs museum.

seerna är tillbyggnader planerade. Det bör också observeras att vissa museer kräver helt nya lösningar på lokalfrågorna. Sålunda har nyligen Härnösands kommun och Kulturhistoriska museet Murberget, som är länsmuseum för Västernorrlands län, tillsatt en kommitté för utredning av frågan om lokaler. Museet i Härnösand står i dag helt utan möjlighet att på ett tillfredsställande sätt exponera sina kvantitativt och kvalitativt betydelsefulla kulturhistoriska och konsthistoriska samlingar eller i övrigt bedriva en publik verksamhet. Planeringen för enskilda och kommunala museers lokalförsörjning ligger i huvudsak utanför det område, som kan påverkas av statliga åtgärder. Möjligheten att ge den regionala museiverksamheten den riktning kulturpolitiken i dag syftar till har emellertid ett direkt samband med hur dess lokalbehov blir tillgodosett. Frågorna härom kräver därför uppmärksamhet även från statens sida. Statens stöd till nybyggnader för enskilda och kommunala kulturinstitutioner utgår i form av punktvis tilldelning av lotterimedel. Sådana bidrag har i ansenlig omfattning även kommit museibyggnadsprojekt till del. Vid sidan härom har staten som ett led i arbetsmarknadspolitiken lämnat ekonomiskt stöd till sådana projekt, vilka kunnat utnyttjas i sysselsättningsskapande syfte. Några nya former för statligt stöd till byggande av museilokaler framstår ej som aktuella.

10.3.2 De statliga museernas lokalförsörjning 10.3 Förslag 10.3.1 Enskilda och kommunala museers lokalförsörjning Flertalet länsmuseer och kommunala museer är inrymda i byggnader, som genom ombyggnader och mindre tillbyggnader kan göras väl lämpade för dagens krav. För många museers del är dock avsevärda förändringar nödvändiga. Vid flera av de regionala mu-

234 Planering och genomförande av lokalförsörjningen för flertalet statliga museer åvilar byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen har i Lokalförsörjningsplan 1971 översiktligt redovisat lokalsituation och lokalplanering för följande museer, för vilka den har lokalhållningsansvar: statens historiska museum livrustkammaren naturhistoriska riksmuseet statens sjöhistoriska museum SOU 1973:5

skattade programutredningar på varierande etnografiska museet detalj eringsnivåer föreligger för Nordiska medelhavsmuseet nationalmuseet med moderna museet och museet, sjöhistoriska museet, nationalmuseet och medelhavsmuseet; revidering av tidigare östasiatiska museet till Kungl. Maj:t ingivet byggnadsprogram Nordiska museet för naturhistoriska riksmuseet pågår. UtredMusikhistoriska museet ningar som i ett översiktligt planeringsperDansmuseet. Vid sidan av byggnadsstyrelsens lokalför- spektiv klarlägger förutsättningar och kostsörjningsplan har i 1969 års Skeppsholms- nadskonsekvenser för genomförande av plautredning framlagts förslag rörande den nerade lokalförsörjningsåtgärder inom byggnadsstyrelsens ansvarsområde saknas för framtida lokalförsörjningen av vissa av närvarande endast i fråga om statens histonationalmuseets avdelningar samt Sveriges riska museum, riksutställningar, Wasavarvet 1 arkitekturmuseum. och östasiatiska museet. Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplan Byggnadsstyrelsen konstaterar i Lokalförmed senare revideringar innebär i korthet sörjningsplan 1971 att planeringen syftat följande. till att i lokalhänseende skapa förutsättningNybyggnader planeras för etnografiska ar för att genomföra de mål, som respektive museet och Wasavarvet. Omlokalisering till institutioner satt för sin verksamhet. Musebefintliga byggnader planeras för livrusternas målsättning har genomgått radikala kammaren (i Stockholms slott), Musikhistoförändringar under 1960-talet, vilka bl. a. riska museet (i Kronobageriet) samt medelkarakteriseras av en strävan till förbättrade havsmuseet (i befintlig byggnad invid statens och utvidgade kontakter med en bredare historiska museum). Tillbyggnader planeras publik. Utvecklingen har enligt byggnadsför nationalmuseet (moderna museet och styrelsen medfört behov av såväl ökade loöstasiatiska museet), naturhistoriska riksmukalytor som genomgripande omdispositioner seet, Nordiska museet och sjöhistoriska muav museibyggnader, som uppförts utifrån seet. Jämte dessa tillbyggnader planeras andra målformuleringar för verksamheten. större ombyggnader för nationalmuseet (moBeträffande kultursektorn i dess helhet derna museet), naturhistoriska riksmuseet framhåller byggnadsstyrelsen, att det succesoch Nordiska museet. sivt stegrade behovet av upprustning och Vad gäller nationalmuseet planeras flytttillskott till sektorns lokal innehav under en ning av dess avdelning för konsthantverk följd av år motsvarats av starkt begränsade från museibyggnaden på Blasieholmen till åtgärder. Inför 1970-talet föreligger därför tyghuset på Skeppsholmen samt omdisposiett accumulerat investeringsbehov av sådan tioner med viss ombyggnad i museibyggnastorlek, att byggnadsstyrelsen bedömt det den efter utflyttningen. Beträffande statens nödvändigt att i form av en relativt detalhistoriska museum förbereds en översiktlig jerad plan lämna underlag för Kungl. Maj:ts utredning rörande den framtida dispositioprioritering och styrning av resursinsatserna nen av museets och övriga institutioners loi ett långsiktigt perspektiv. kaler i kvarteret Krubban. Rörande NorEn sammanställning av de investeringsdiska museet planeras utöver om- och tillkostnader, som anges i planen, ger vid hanbyggnad av museibyggnaden på Lejonslätden, att den planerade upprustningen av ten i Stockholm en magasinsdepå samt lantmuseerna medför en total investering av bruksmuseum på Julita egendom. storleksordningen 100 milj. kr, varvid kostPlaneringsläget kan sammanfattas enligt nader för ett permanent Wasamuseum, omföljande: Kungl. Maj:t har meddelat byggoch tillbyggnad av naturhistoriska riksmunadsstyrelsen projekteringsuppdrag för etnografiska museet, Musikhistoriska museet, 1 De sakkunniga har redovisat sina synpunkmoderna museet samt magasinsdepå och ter rörande Skeppsholmsutredningens förslag i lantbruksmuseum på Julita; kostnadsupp- remissyttrande till Kungl. Maj:t den 4.12.1972. SOU 1973:5

seet samt eventuellt erforderliga byggnadsåtgärder inom statens historiska museum i brist på underlag ej inräknats. Vad gäller de statliga museernas lokalförsörjning föreligger således i dag ett uppdämt behov av genomgripande förbättringar och en långtgående planering för att tillgodose dessa behov. I de av byggnadsstyrelsen utarbetade byggnadsprogram för olika museer, som MUS 65 under sitt utredningsarbete haft att granska, har som regel förelegat dels förslag till åtgärder, som enbart syftar till att genom lokalförbättringar effektivisera den nuvarande verksamheten, dels också förslag som sammanhänger med en ökad ambitionsnivå, som för att realiseras inte endast kräver ökade lokalresurser utan även ökade resurser i form av personal, omkostnadsanslag etc. Här föreligger sålunda ett heterogent komplex av krav och önskemål. En prioritering kan därför inte genomföras med en strukturering, som enbart innebär rangordning av de olika museerna.

na, vill de dock framhålla, att de delar byggnadsstyrelsens syn i frågan om det allmänna behovet av förbättrade lokalresurser för de statliga museernas del. Samtidigt bör emellertid framhållas, att MUS 65:s generella uppfattning i frågan om behovet av en ökad verksamhet inom framför allt två av museernas ämnesområden, nämligen det etnografiska och det naturhistoriska området, behöver göras gällande även inom byggnadsplaneringen. De båda centralmuseerna inom dessa områden, etnografiska museet och naturhistoriska riksmuseet, är i dag hänvisade till lokaler, som genom bristande anpassning för ändamålet i synnerligen hög grad försvårar en effektiv verksamhet. Det bör uppfattas som en åtgärd av högsta angelägenhetsgrad att tillgodose dessa båda institutioners behov av tidsenliga lokaler av tillräcklig storlek.

Enligt MUS 65 behöver prioriteringsunderlaget fullständigas, så till vida att översiktliga programutredningar utförs för riksutställningar, statens historiska museum, Wasamuseet och östasiatiska museet. Sedan programutredningar gjorts för samtliga statliga museer, bör utredningarna fungera som underlag för den långsiktiga planering som byggnadsstyrelsen efterlyst. De bör samtidigt utgöra referensplaner för omedelbart erforderliga underhålls- och ändringsarbeten. Denna planering och de prioriteringar, som bör innefattas häri, behöver göras i samarbete mellan byggnadsstyrelsen och ett organ med samlad översikt över de statliga museernas verksamhet. Det av utredningen föreslagna statens musei- och utställningsråd bör därför ha att inom ramen för sina planeringsfunktioner samarbeta med byggnadsstyrelsen och därvid som sakkunnigt organ inom museisektorn utarbeta förslag till angelägenhetsgradering av olika åtgärder inom lokalförsörjningen. Trots att MUS 65 sålunda inte nu framlägger förslag till prioriteringar rörande olika lokalförbättringar vid de statliga museer236

SOU 1973:5

11 Personal- och utbildningsfrågor

11.1 Nuläge Vid museerna i Sverige arbetar omkring 1 500 personer med fast anställning. Huvuddelen av dessa, eller omkring 625 personer, är knuten till statliga institutioner. Omkring 450 är anställda av museer med enskild huvudman, medan omkring 425 är i kommunal tjänst. Till arbetskraften vid museerna hör därtill omkring 600 av arbetsmarknadsverket anställda arkivarbetare. Ledningen av verksamheten vid museerna åvilar museichefer, som i varierande utsträckning vid sidan om de administrativa funktionerna deltager i det löpande arbetet. Vid de mindre museerna, där de med styresmannaskapet förenade förvaltningsuppgifterna är av förhållandevis ringa omfattning, upptages huvudddelen av museichefernas arbete av göromål i det direkta dokumentations- och bildningsarbetet. För cheferna vid de större statliga museerna upptages tjänsten givetvis i större utsträckning av administrations- och ledningsuppgifter. För såväl cheferna som övriga tjänstemän bedömes utrymmet för forskning under det senaste årtiondet ha blivit alltmer begränsat. Vid länsmuseerna är chefsskapet förenat med tjänsten som landsantikvarie. Innehavarna av tjänsterna som museichef har vanligen högre vetenskaplig utbildning, dokumenterad genom doktorsexamen eller motsvarande. Den befordringsväg som leder SOU 1973:5

till chefstjänst vid museerna går genomgående via befattningar inom museiväsendet. För behörighet som landsantikvarie fordras enligt landsantikvariekungörelsen bl. a. att vederbörande förvärvat kompetens i kulturminnesvård och musealt arbete vid de centrala kulturminnesvårdande institutionerna och provinsmuseerna. I enstaka fall har ledningen för ett konstmuseum uppdragits åt en konstnär. Posten som överintendent och chef för nationalmuseet har sålunda under två perioder av 1900-talet innehafts av representanter för konstnärskåren: åren 1915—1919 av Richard Bergh och 1950— 1955 av Otte Sköld. Det direkta ansvaret för det löpande arbetet åvilar tjänstemän i varierande ställning. De högre befattningarna vid de statliga museerna är tjänster som förste intendent och förste antikvarie. Till personalstaten vid naturhistoriska riksmuseet hör ett antal tjänster som professor. I övrigt förekommer tjänster som intendenter, antikvarier och amanuenser. Karaktären av den handläggande personalens arbete varierar med arten av museum. Vid de större museerna har den vetenskapliga verksamheten ett proportionsvis större utrymme. På en gång genom den mer talrika personalen och den specialiserade insamlingen ges vid centralmuseerna särskilda förutsättningar för befattningar med mer avgränsade verksamhetsområden. Vid riksmuseets forskningsavdelning liksom 237

vid nordiska museets och sjöhistoriska mu- A 18/20 och C 3. Jämförbara villkor råder seets undersökningsavdelningar är huvudde- för motsvarande personal vid kommunala len av medarbetarna sysselsatta med upp- och enskilda museer. gifter av renodlat vetenskaplig karaktär. Övriga anställda vid museerna är medarStarkt specialiserade tjänster förekommer betare, vilka tjänstgör som assistenter och därtill vid de statliga museernas undervis- biträden inom olika grenar av verksamheningsavdelningar. För medarbetare vid ten. Vid sidan om anställda inom särskilda mindre och medelstora museer är givetvis för museiverksamheten speciella funktioner arbetet av mer växlande karaktär, rymman- såsom vård av samlingar och utställningsde moment av å ena sidan insamlings- och arbete förekommer en betydande grupp dokumentationsarbete och å andra sidan med uppgifter av mer allmän art, främst utåtriktat, publikt arbete. Även vid central- kontorsarbete. museerna är dock arbetet så organiserat att Den enda större kategori vid sidan om många tjänstemän ålägges uppgifter inom den universitetsutbildade gruppen tjänstevitt skilda verksamhetssektorer. män, vilken har en för museal verksamhet Enligt de för de olika statliga museerna mer specialiserad utbildning, är konservatogällande instruktionerna fordras för behö- rerna. Deras arbete består av huvudsakligen righet till tjänst som intendent filosofie li- tekniska uppgifter avseende vård, underhåll centiatexamen (doktorsexamen) i ämne som och preparering av museimaterial. Antalet tillhör museets verksamhetsområde eller medarbetare som på yrkesmässig nivå är motsvarande kunskaper. Behörig till tjänst verksamma med konservering uppgår till som förste intendent är den som förvärvat omkring ett 80-tal. Majoriteten är anställd grundliga vetenskapliga insikter och visat vid museer med större konst- eller kulturframstående skicklighet inom område som historiska samlingar. Ett mindre antal tillhör de naturhistoriska museerna. För konservaomfattas av museets verksamhet. Medarbetare med högre vetenskaplig torerna inom konst- och konstindustriomkompetens hör i stor utsträckning hemma rådet har den vanliga utbildningsvägen gått såväl vid statliga som övriga museer. En via grundläggande konstnärlig och teknisk mindre andel tjänstemän med enbart akade- utbildning, ofta vid Konstfackskolan. Den misk grundexamen kan dock noteras vid har följts av en tid som elever hos äldre konservatorer eller vid museernas tekniska de statliga museerna. Tjänstemännens teoretiska utbildning do- avdelningar. Konservatorer inom de naturmineras i de konst- och kulturhistoriska historiska museerna, liksom medarbetare museerna av universitetsämnena konstve- inom de arkeologiska museernas konservetenskap, nordisk arkeologi och etnologi. De ringsarbete, har huvudsakligen en direkt i inom de naturhistoriska museerna verksam- den musela verksamheten inhämtad yrkesma tjänstemännen har huvudsakligen biolo- utbildning. gisk eller geologisk kompetens. Gruppen anställda utan högre utbildning Vid sidan om museimän ingår bland den åtnjuter med få undantag löner på en nivå med handläggande uppgifter verksamma under löneklass A 20 på den statliga lönepersonalen dels vissa tjänstemän med spe- skalan. En mindre del har anställning med ciella uppgifter, såsom bibliotekarier och löner motsvarande villkoren enligt lönearkivarier, dels tjänstemän med allmänna klasserna A 13—A 19 (1968: 12 % av administrativa funktioner. Vid vissa större samtliga museianställda). För flertalet ligger museer med en mer omfattande konserve- lönenivån lägre, mellan A 1—A 12 (1968: 1 ringsverksamhet tjänstgör personal med 30 % av samtliga museianställda). högre teknisk utbildning. Tjänsterna för museimän och handläggande personal i övrigt är inom de statliga museerna placerade i lönegrader mellan

1 Antalet anställda i löneklass A 13 har dock genom de år 1971 ingångna avtalen väsentligt ökat, varigenom motsvarande antal anställda i lägre löneklasser minskat. SOU 1973:5

11.2 Vissa allmänna överväganden För museerna i allmänhet innebär de sakkunnigas förslag, att den utåtriktade aktiviteten intensifieras. Informationen föreslås i ökad utsträckning ges anknytning till dagsfrågor och aktuell debatt. Vissa ämnesområden anses böra få ökat utrymme i museiundervisningen. Främst bör informationen vidgas om natur, naturresurser och naturvård. Även upplysningen och orienteringen inom det teknik- och industrihistoriska området behöver bli förbättrade. De sakkunniga föreslår att den utåtriktade verksamheten decentraliseras för att därigenom bli lättare tillgänglig för en större del av befolkningen. Medan utställningsmöjligheterna och de aktiva centra för utställningar behöver vara så spridda som möjligt, bör de mer omfattande dokumenterande samlingarna och den vetenskapliga verksamheten vara knutna till de större museerna, främst de statliga centralmuseerna. En ytterligare uppdelning av museernas nuvarande funktioner kommer att bli en följd av utredningens förslag till ny organisation för den statliga kulturminnesvården. Härigenom kommer den nuvarande konstruktionen för befattningar som länsmuseichef tillika landsantikvarie att upphöra. Som framgår av det föregående präglas arbetet för en stor del av museitjänstemännen av en vidsträckt spridning av uppgifterna inom en mångfald verksamhetsområden. För många av medarbetarna måste de nuvarande tjänsterna verka splittrande med hänsyn till den vittgående sakkunskap, som krävs inom museiverksamhetens olika grenar. För att det publika arbetet skall väcka intresse bland större grupper av besökare ställs särskilda fordringar på den pedagogiska kvaliteten. De okommenterade och obearbetade föremålsutställningarna har ringa slagkraft och förmår inte nå den nya publik museerna i dag syftar att tillmötesgå. Utställningsarbetet fordrar numera insatser baserade på god förtrogenhet med skilda utställningstypers funktion. Planeringen av den utåtriktade verksamheten bör göras på grundval av noggranna bedömningar av publikens intressen SOU 1973:5

och behov. Museer med mer betydande undervisning och utställningsaktivitet är starkt beroende av väl utvecklade kontakter inom skilda samhällssektorer. De behöver en regelbunden, nära kontakt icke endast med skolan och övriga organ inom bildningsområdet. Ju större roll som tillmäts en aktivitet som sträcker sig utanför museilokalerna, desto fler och närmare förbindelser fordras med föreningslivet. Utvecklingen för sålunda med sig ökade krav på både teoretisk och praktisk erfarenhet inom de olika områden, som berörs i den utåtriktade verksamheten. Denna utveckling leder till krav på ett växande antal medarbetare med för den utåtriktade verksamheten specialiserade funktioner. Det är emellertid inte endast inom denna gren, som kraven på tjänstemännens erfarenhet ökar. Även inom det vetenskapliga området skärps fordringarna. De forskningsresultat som i dag uppnås bygger på en alltmer utvecklad metod och på utnyttjande av allt större datamängder. Forskningens växande volym gör det till en krävande uppgift för den enskilde att följa det pågående arbetet och diskussionen inom sitt eget och angränsande fack. Inom museerna behöver en anpassning härtill göras både med avseende på den inom dessa bedrivna vetenskapliga verksamheten och med hänsyn till universitetens krav. Om den vid museerna hemmahörande vetenskapliga dokumentationen och materialbearbetningen skall bibehållas på en tillfredsställande nivå, är det en förutsättning, att det vetenskapliga arbetet i ökad omfattning läggs över på tjänstemän med renodlade dokumentations- och forskaruppgifter. Den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden av den naturhistoriska sektorn kommer att leda till ett behov av fler biologer, som är utbildade för museitjänst. Dessutom har en viss ökad inriktning på industri- och teknikhistorisk verksamhet föreslagits, vilken bör beräknas medföra ett behov av museimän med utbildning i ämnena idé- och lärdomshistoria samt ekonomisk historia, vilka båda fack f. n. i endast ringa utsträckning är representerade bland museernas tjänstemän. 239

I frågan om behörighetskraven för högre tjänster inom museerna finner de sakkunniga inga skäl föreligga för en mer genomgripande ändring. Inom den vetenskapliga verksamheten bör för de högre tjänsterna självklart ställas krav på god forskningsmeritering. Även inom den utåtriktade sektorn av museernas arbete synes en högre ämnesteoretisk utbildning angelägen. Också om uppgifterna inom denna ej har omedelbar anknytning till de vetenskapliga funktionerna, är forskarutbildningen av största vikt för förståelsen av museimaterialets källvärde och dokumentariska egenskaper. Det finns dock anledning att peka på betydelsen av en icke alltför ensidig rekrytering. Museernas undervisningsuppgifter bedrives i dag i det närmaste helt utan tillgång till pedagogiskt utbildad personal. Det är angeläget att till museerna knyta pedagogisk sakkunskap. Vid museer med en mer omfattande verksamhet till tjänst för skolan torde man böra överväga att knyta medarbetare med erfarenhet av lärartjänst. För utvecklingen av museernas samarbete med studieorganisationerna kan medarbetare med direkt erfarenhet av folkbildningsarbetet bli av stor betydelse. En naturlig konsekvens härav bör vara, att även museitjänstemän med huvudsakligen pedagogisk kompetens skall betraktas som behöriga till chefsbefattningar inom museiväsendet. Konstnärlig utbildning förekommer bland den nuvarande museipersonalen endast till liten del. Genom ökningen av utställningsverksamheten kommer behovet av medarbetare, som har grundläggande kunskaper av både praktisk och teoretisk natur inom den bildande konstens område, att växa. Chefsskapet vid kulturinstitutionerna ställer ansenliga krav på förmågan att följa den pågående utvecklingen och att ta initiativ inom nya områden. Långvarig arbetskrävande tjänst vid institutioner med omfattande verksamhet kan efterhand nedsätta viljan och intresset för att leda arbetet in på nya banor. Det kan finnas skäl att överväga att tillsätta chefsposterna vid vissa museer med förordnanden för kortare tid. Möjligheterna att rekrytera dugande krafter till tjänster 240

på viss tid kan dock komma att visa sig begränsade, såvida inte särskilt gynnsamma pensionsvillkor kan ges. Kulturrådet har föreslagit att frågan om kortare förordnanden för chefer vid kulturinstitutioner skall göras till föremål för särskild utredning. MUS 65 har därför inte funnit sig ha att gå in närmare på denna. Det är av vikt att aspiranter till museimannayrket efter avslutad teoretisk utbildning får tillfälle till kortare eller längre tids tjänstgöring vid centralmuseum inom det område de planerar bli verksamma. Härigenom kan de få erforderlig handledning av specialister inom sitt fack och göras orienterade om arbetsfältet i stort. Möjligheterna härtill begränsas emellertid i dag, till stor del beroende på det ringa antalet amanuenstjänster vid centralmuseerna. En viss ökning av dessa tjänster är angelägen. Eventuellt kan det visa sig nödvändigt att för rekryteringen till vissa specialområden med ett mindre arbetskraftsbehov ordna rörliga amanuenstjänster, som utnyttjas växelvis av flera institutioner. De sakkunniga är dock inte beredda framlägga direkta förslag om sådana rörliga tjänster. För att rekryteringen skall bli positiv fordras en personalpolitik, som söker underlätta för amanuenserna att snabbt nå avancemang, inom eller utom den statliga sektorn av museiväsendet. Bl. a. är det därför angeläget att amanuenserna får så allsidiga och så meriterande uppgifter som deras utbildning och träning medger. Det bör i detta sammanhang erinras om att det hör till personaladministrationens uppgifter att ge de anställda de arbetsuppgifter, som motsvarar deras förutsättningar. En ökning av museernas utåtriktade verksamhet kan givetvis ej ske utan att de personella resurserna förstärkes. Särskilt kommer behovet av medarbetare att växa inom en rad tekniska funktioner. Man bör sålunda räkna med att museerna, som redan ovan berörts, till sig knyter en större grupp konstnärligt och hantverksmässigt utbildad personal, som kan medverka vid framställningen av utställningar. En intensifiering av museiverksamheten SOU 1973:5

hindras i dag till en icke oväsentlig del av de bristande resurserna för konservering. En eftersläpning i konserveringsarbetet råder inom stora delar av museiväsendet. De sakkunniga föreslår att de centrala museernas konserveringsanstalter byggs ut för att lämna service till de mindre museerna. Samtidigt föreslås att länsmuseerna till sig bör knyta viss personal för mer allsidiga vårdåtgärder beträffande konst- och konsthantverksmaterial i vid mening. Det ökade behovet av konservatorer beräknas för centralmuseernas del till minst 15 personer och för länsmuseernas del till omkring 20. Museerna kommer till bl. a. de tekniska funktionerna att behöva rekrytera en stor grupp medarbetare med gymnasieutbildning, kompletterad med praktisk och teoretisk yrkesutbildning, eventuellt med inslag av kortare universitetsstudier. Dessa medarbetare torde komma att ha förväntningar på ett efter hand mer ansvarsfullt och självständigt arbete, med därmed följande förbättrade lönevillkor. Den nuvarande lönestrukturen vid museerna omfattar ett stort antal tjänster med lägre löner. Det ligger i princip utanför de sakkunnigas uppgift att avge förslag som avser lönevillkoren. Det är dock anledning att peka på att förhållandena härvidlag ter sig mindre gynnsamma med hänsyn till behovet att till museerna knyta en större grupp medarbetare med längre tids utbildning. Det framstår som en angelägen åtgärd att vid museerna inrätta ett större antal tjänster med lönevillkor motsvarande lönegrad A 16—20. Dessutom torde man särskilt för att göra assistenttjänsterna attraktiva böra räkna med att i framtiden också tjänster över löneklass 20 skall bli tillgängliga för medarbetare med beprövad duglighet, vilka börjat sin museala verksamhet på lägre nivå och utan högre utbildning.

11.3 Utbildning MUS 65 anser det inte ligga inom ramen för sitt utredningsuppdrag att framlägga utarbetade förslag till olika utbildningsvägar. Mot SOU 1973:5 16 — 23079

bakgrund av att det saknas ett samlat program för utbildningen av olika medarbetarkategorier har det dock befunnits angeläget att ta upp vissa frågor till belysning. Som framgår av den ovan lämnade översikten över den vid museerna verksamma personalen inhämtas yrkesutbildningen framför allt inom det direkta arbetet vid museerna. Nyanställd personal torde därför i allmänhet helt sakna eller ha otillräcklig orientering om museiområdet, dess mål och allmänna villkor. 1968 års utbildningsutredning (U 68) har i sin skrift Högre utbildning, forskningsanknytning och studieorganisation (1970) sammanfattat de utbildningsmål som bör gälla för yrkesinriktade studiekurser vid universiteten genom att förklara, att dessa kurser bör tjäna som närförberedelser och vara avsedda till hjälp under den första yrkesverksamma tiden. De sakkunniga anser närförberedelser för yrkesarbete inom museer vara angelägna icke endast för den personal, som rekryteras från universiteten utan även för övrig personal, som skall tjänstgöra inom mer specialiserade funktioner i museerna. Dessutom behöver de äldre medarbetarna göras bättre rustade för att möta de nya uppgifter, som uppstår efter hand som verksamheten utvecklas. Den yrkesinriktade utbildningen bör därför inte vara begränsad till förberedelser före inträdet i yrkeslivet utan även kompletteras med återkommande kurser. Någon systematisk fortbildning och orientering förekommer emellertid inte för de anställda vid museerna. Den teoretiska utbildningen för museitjänstemän är förlagd till universitetens filosofiska fakulteter.1 Vid dessa finns för närvarande 17 allmänna utbildningslinjer. De studerande får för den grundläggande utbildningen välja mellan dessa eller begära en personlig kombination, s. k. särskild utbildningslinje, eller begära del av utbild1 Den eftergymnasiala utbildningens dimensionering, organisation och lokalisering behandlas för närvarande av 1968 års utbildningsutredning, vars förslag kommer att avges under budgetåret 1972/73. Utredningen väntas i dessa dra upp riktlinjer för den fortsatta reformeringen av den högre utbildningen under 1970-talet.

ningslinje. Varje allmän utbildningslinje består av tre avdelningar, som i de flesta fall omfattar ett studieår var. Första avdelningen är gemensam för alla studerande på linjen. I andra avdelningen har man i regel ett begränsat antal ämnesområden att välja mellan. För studerande med inriktning på verksamhet vid konst- eller kulturhistoriska museer finns två lämpliga utbildningslinjer, omfattande i första och andra avdelningen bl. a. studiekurser i arkeologi, särskilt nordeuropeisk, konstvetenskap samt etnologi. Studerande på dessa båda allmänna huvudlinjer, vilka önskar erhålla utbildning inom övriga i de kulturhistoriska museerna erforderliga ämnen, kan välja dessa i den tredje avdelningen. Den för tjänst inom naturhistoriska museer närmast lämpade utbildningslinjen består av studiekurser i kemi (första avdelningen) och biologi (andra avdelningen). För den som önskar kombinera dessa ämnen med geografi eller geovetenskap ges möjlighet härtill inom tredje avdelningen. 1 Inom forskarutbildningen ökar möjligheten till specialisering. Utöver de ämnen som förekommer i grundexamen anordnas vid de filosofiska fakulteterna utbildning i följande för befattningar inom de naturhistoriska museerna relevanta ämnen: botanik, entomologi, marin botanik och zoologi. Utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet har jämförelsevis svag yrkesanknytning. Undervisningen och de ämnesteoretiska studierna har karaktären av basutbildning, ofta gemensam för studerande med olika yrkesinriktning. Endast undantagsvis kan innehållet i en kurs väljas så att det förbereder för verksamheten inom ett bestämt yrkesområde. Åren 1951 och 1955 ordnades i regi av museichefskollegiet i Stockholm särskilda kurser för museimannaaspiranter. Senare har även introducerande kurser av mindre längd ordnats, bl. a. vid skilda universitetsinstitutioner i samarbete med universitetsstädernas museer. Från MUS 65:s synpunkt är det främst de sedan budgetåret 1969/70 såsom försöksverksamhet pågående yrkesin-

riktade studiekurserna i ämnet museiteknik, som tilldrar sig intresse. Universitetskanslersämbetet angav i förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1972/73 följande allmänna syften för de yrkesinriktade studiekurserna: »De yrkesinriktade studiekurserna har konstruerats som avslutande kurser av mera praktisk karaktär efter de första årens ämnesteoretiska studier. Genom att dessa kurser orienterar om vissa områden av arbetsmarknaden och ger färdigheter för dessa kan övergången från studier till arbetsmarknaden underlättas. De yrkesinriktade studiekurserna tjänar genom sin uppläggning också som fort- och vidareutbildningsinstrument för redan yrkesverksamma. För dem som är verksamma inom ett arbetsmarknadsfält kan en sådan studiekurs bli en teoretisk fördjupning på det aktuella området. Studerande av denna kategori återkommer till universitetet för att komplettera och aktualisera sina kunskaper. Likaså kan de yrkesinriktade studiekurserna — för vilka bestämmelserna om försöksvis vidgat tillträde till högre studier gäller — fylla ett vidare utbildningsbehov inom resp. sektor för personalkategorier som tidigare inte haft tillträde till universitet. Den hittillsvarande försöksverksamheten visar att de yrkesinriktade studiekurserna uppfattas på detta sätt. De har mötts med stort intresse av olika studerande- och yrkeskategorier». Kurser i museiteknik har hittills hållits i Uppsala, vt 1970 och vt 1971, och i Lund ht 1971. Kurserna i Uppsala och Lund har haft skilda normalstudieplaner. Tillkomsten av de yrkesinriktade kurserna i museiteknik har inneburit viktiga möjligheter att ge de blivande museitjänstemännen inom den konst- och kulturhistoriska sektorn en förberedande yrkesorientering. Brister har visserligen givit sig till känna. De torde dock främst bero på att tillräckliga ekonomiska resurser ej ställts till förfogande för undervisningen och att utrymmet för en väl genomförd planering av kurserna varit begränsat. Dessa problem synes gälla för flera av de yrkesinriktade kurserna. Förhållandet har även uppmärksammats av universitetskanslersämbetet. Det har också i anslagsframställningar från äm1 Om ämnet historisk geologi och paleontologi skall ingå i examen förutsattes universitetsstudier i geovetenskap (20 poäng).

SOU 1973:5

betet framhållits, att det är angeläget att de lokala planeringsresurserna förstärkes, framför allt på institutionsnivå. Utformningen av lokala studieplaner för de nya studiekurserna liksom utbildningens planering, organisation och ledning betecknas av universitetskanslersämbetet som nyckeluppgifter i sammanhanget. Man pekar även på att de yrkesinriktade studiekurserna innehåller praktiska moment och att behovet av kontakt med arbetslivet fordrar studiebesök och liknande arrangemang. Driftkostnadsanslagen bör beräknas med hänsyn till dessa studiekursers särskilda karaktär. De av universitetskanslersämbetet sålunda gjorda konstaterandena synes enligt vad de sakkunniga inhämtat beträffande kurserna i museiteknik ha hög aktualitet. MUS 65 betraktar i och med tillkomsten av de yrkesinriktade kurserna vid universiteten frågan om den universitetsutbildade personalens förberedande yrkesorientering som i princip löst. De sakkunniga förutsätter att dessa kurser, som för närvarande är att uppfatta som en försöksverksamhet, genom beslut av statsmakterna efter försöksperiodens slut kommer att göras till ett ordinarie inslag i utbildningen vid de filosofiska fakulteterna. Målsättningen för de normalstudieplaner som hittills gällt för kurserna i museiteknik är att ge grundläggande kunskap om kulturminnesvårdens och museiväsendets förutsättningar och syften samt roll i samhället och att ge orientering om den skiftande verksamheten inom museiväsendet samt inom kulturminnesvård och miljöplanering. Kurserna i museiteknik kan komma att bli av synnerligen stort värde. En förutsättning härför är att utbildningsinnehållet ej till alltför stor del består av en introduktion inom etablerade rutiner, som de blivande museimännen jämförelsevis lätt inhämtar inom det senare praktiska yrkeslivet. Speciell hänsyn bör tagas till utvecklingen inom kulturpolitiken och de konsekvenser denna har för arbetet i museerna. Utrymme bör därvid lämnas åt aktuellt utvecklingsarbete och åt viktigare frågor och problem inom verksamheten. SOU 1973:5

MUS 65 har ansett det viktrgt att den naturhistoriska sektorn inom museiväsendet förstärkes. En ökning av antalet tjänster inom denna sektor kommer att bli nödvändig. Det årliga rekryteringsbehovet torde dock alltfort komma att bli jämförelsevis ringa. De studerande, som är inriktade på att söka anställning vid naturhistoriska museer, torde ej komma att bli tillräckligt många för att särskilda kurser skall kunna anordnas. Det torde ligga nära till hands att fråga, huruvida denna studerandekategori kan få sina behov av yrkesorientering tillgodosedda inom en för hela museiväsendet gemensam kurs i museiteknik. Det råder emellertid svårigheter redan att förena de konst- och de kulturhistoriska momenten i undervisningen. En väg att göra kurserna i museiteknik bättre lämpade för studerande med inriktning på skilda grenar av museiverksamheten är att lägga större vikt vid moment av generellt intresse. Härvid torde främst frågor som berör museernas utåtriktade arbete kunna ökas; utställningstekniska och pedagogiska principer liksom frågor rörande den museala marknadsföringen och publikackvisitionen är i allt väsentligt gemensamma för skilda slag av museer. Man bör räkna med att kurserna i museiteknik även i framtiden bör vara gemensamma för personer med inriktning på tjänst inom museiväsendet och kulturminnesvården. För många torde valet mellan museal verksamhet och administrativ tjänst inom kulturminnesvården komma att träffas först på ett långt senare stadium än då grundutbildningen avslutas. Kursen i museiteknik kan härvid tjäna som en orientering, vilken gör den studerande bättre förberedd inför frågan om vilket av de båda yrkesområdena han bör välja. Man torde också ha att ta hänsyn till att huvuddelen av museitjänstemännen har ett icke ringa behov av orientering om arbetet inom kulturminnesvården och de betingelser under vilken denna arbetar. För tjänstemän inom kulturminnesvården är det på motsvarande sätt av värde att i sin utbildning ha erhållit kännedom om arbetet inom museiväsendet. Genom universitetens yrkesförberedande 243

kurser löses emellertid icke frågan om den förberedande yrkesutbildningen för all museipersonal. Dessa kurser står visserligen öppna för stora grupper genom bestämmelserna om försöksvis vidgat tillträde till högre studier. För flertalet blivande medarbetare vid museerna utan universitetsbakgrund torde emellertid annan typ av utbildning än yrkesinriktade kurser på akademisk nivå vara det primära behovet.

giften bör bli att undersöka vilka grupper av medarbetare som har gemensamma utbildningsbehov och hur dessa skall tillgodoses. Också bland stora grupper av den redan verksamma personalen finns ett behov av ökad utbildning. En intensifierad information och personalutbildning är enligt de sakkunniga viktiga förutsättningar för att medarbetarna skall kunna genomföra de nya uppgifter de i dag står inför. Personalens möjligheter att öka sitt yrkesmässiga kunnande är inom museerna i dag starkt begränsade. För att medarbetarna i museerna i en tid av fortlöpande förändringar i frågan om verksamhetens innehåll skall få tillräckliga möjligheter att öva inflytande över denna fordras en regelbunden orientering, som når varje grupp av anställda. Av särskild vikt är att den personal, som är ansvarig för planläggning och utformning av den pedagogiska verksamheten, ges tillräckliga möjligheter till vidareutbildning. MUS 65 har genomgående hävdat värdet av en decentraliserad museiorganisation, inom vilken varje institution ges tillfälle att arbeta efter egna linjer. Härigenom ställes emellertid synnerligen stora krav på att museerna inte endast besitter en allmän erfarenhet rörande museiundervisningens rutin; varje större institution måste samtidigt kunna svara för ett jämförelsevis kvalificerat pedagogiskt utvecklingsarbete. För att detta skall kunna genomföras effektivt fordras, att det kan ställas under ledning av en personal med insikter rörande mål- och mediaanalys samt utvärderingsteknik. Ett utbildningsprogram bör utarbetas, som i ett första skede tar sikte på att ge allmänna kunskaper för olika grupper av handläggande personal vid museernas undervisningsavdelningar samt för den personal, som i övrigt är ansvarig för museiundervisningen. Senare kan det bli aktuellt att i detta program även infoga påbyggnadskurser för personal med ledande befattningar.

Det råder väsentligt skilda krav på yrkestekniskt kunnande för konservatorer, konstnärligt och tekniskt verksamma medarbetare inom utställningsproduktionen och för biträden inom olika grenar av verksamheten. För konservatorernas del fordras en långt specialiserad yrkesutbildning, i vilken tekniska moment förenas med natur- eller kulturhistorisk orientering. För personal som skall medverka inom framställningen av utställningar är kraven på pedagogiskt kunnande särskilt stora. Konstnärsutbildningssakkunniga har i betänkandet Högskolor för konstnärlig utbildning (SOU 1970: 66) bl. a. föreslagit studier vid formhögskola som förberedelse för verksamhet inom museiväsendets arbete inom konstbildningen. Studierna vid formhögskola, vilka vid sidan om den grundläggande konstnärliga utbildningen bl. a. avses rymma en kulturpolitisk orientering, föreslås av konstnärsutbildningssakkunniga också kunna föregå praktisk yrkesutbildning. MUS 65 räknar med att personal med formhögskoleutbildning kan komma att fylla en viktig roll vid våra museer. Konstnärsutbildningssakkunniga kommer även att utarbeta förslag till utbildningsvägar för konservatorer i de konst- och kulturhistoriska museerna. De kommer dock icke att bearbeta frågorna rörande utbildning av konservatorer med uppgifter inom det naturhistoriska fältet. Konservatorerna inom detta område kommer att liksom i dag bilda en förhållandevis liten grupp, vars utbildningsbehov i huvudsak bör tillgodoses genom intern utbildning vid de naturhistoriska museerna. Även för en rad mindre För den biträdande personalen inom ungrupper i övrigt torde utbildningen behöva dervisning och utåtriktad verksamhet i övges inom museerna. Frågorna härom är i rigt fordras en allmän orientering, framför behov av en närmare analys, varvid upp- allt med hänsyn till aktuella förändringar av 244

SOU 1973:5

mål och medel. Härjämte föreligger stort behov av utbildning rörande undervisningens praktiska sidor med avseende främst på de olika tekniska och andra hjälpmedel som användes. Särskilt de audivisuella hjälpmedlen kommer att medföra behov av instruktion och handledning. Biträdespersonalen har en starkt varierande utbildningsbakgrund. Hur dess vidareutbildningsbehov skall lösas fordrar ingående analyser. I det föregående har påvisats, att frågorna om yrkesutbildning för stora grupper inom museerna är olösta. I stort sett är det endast inom universitetsundervisningen, som särskilda för museiverksamhet lämpade utbiidningsvägar har ordnats. Såväl grundläggande yrkesutbildning som möjligheter till vidareutbildning saknas för det stora antalet assistenter och biträden vid museerna. För att tillgodose dessa utbildningsbehov fordras framför allt kurser, som ordnas vid museerna. Den omfattande uppgiften att planlägga och organisera personalutbildningen inom museiväsendet bör åvila det centrala organ, musei- och utställningsrådet, varom förslag framlägges nedan.

SOU 1973:5

12 Samordnings- och utvecklingsorgan

12.1 Förslag om centralorgan för samordnings- och utvecklingsfunktioner inom museiväsendet

kunniga ser i förslaget om att inrätta ett centralorgan för museiväsendet väsentliga möjligheter att förstärka museernas förbindelser med olika organ i samhället. Även en större samverkan mellan museerna inbördes torde kunna främjas av ett gemensamt organ för museiväsendet.

I yttranden över Antikvarieutredningens förslag (SOU 1965: 10) berördes av flera remissinstanser frågan om behovet av en överinstans för hela museiväsendet. Bl. a. NorFör att samhällets resurser för museidiska museets nämnd, naturhistoriska riks- verksamheten skall bli så väl utnyttjade som museet och statskontoret uttalade sympati möjligt fordras en övergripande planering för tanken härpå. och en på basis av ingående behovsanalys De frågor som är bestämmande för den gjord fortlöpande omprövning av mål och statliga museiverksamhetens planering be- program. En samordnad bedömning av reredes i dag på departemental nivå. Möjlig- surstilldelningen inom hela museisektorn heterna för museernas företrädare och öv- framstår därvid som eftersträvansvärd. De riga intresserade att följa, vilka övervägan- statliga anslagen till musei- och utställningsden som föregår viktiga beslut, är härige- området bör ses mot bakgrund av de insatnom begränsade. De sakkunniga ser det som ser, som kan göras av kommuner och landsangeläget att beredningsarbetet överföres till ting. Den ekonomiska planeringen kräver ett centralt organ, vars synpunkter och vär- komplettering med en aktiv arbetsmarknadsderingar i utlåtanden och yttranden till ve- och utbildningsplanering. Av vikt är att oliderbörande statsdepartement de berörda in- ka personalkategorier i förväg rustas för nya stitutionerna kan ta del av efter offentlig- arbetsuppgifter och att reformer icke onögörandet. Härigenom förbättras förutsätt- digtvis hindras av brist på personal med ningarna för en allmän debatt i frågor om adekvat utbildning. museiverksamheten. Ett flertal uppgifter inom museiväsendet Museiväsendet saknar i dag en gemensam är för närvarande på väg att bli så omfatkontaktpunkt för kommunikation med före- tande och krävande, att de för att kunna trädare för verksamhet och planering inom realiseras fordrar större insatser än musede områden, med vilka museerna har att erna kan prestera var för sig. Hit hör samverka. Ökade kontakter med ämbetsverk registrering, magasinering samt vård och och organisationer torde spela en stor roll underhåll av museisamlingar. Den informaför den del av museiarbetet, vilken går ut tion som behöver lämnas olika medborgarpå att erbjuda tjänster och service. De sak- grupper om museernas verksamhet bör i 246

SOU 1973: 5

viss utsträckning samordnas. För planeringen av dessa och likartade funktioner är ett gemensamt organ nödvändigt. Framför allt fordras en ekonomisk planering med hänsyn till konserveringsverksamhetens starkt växande medelsbehov. De sakkunniga konstaterar sålunda, att ett centralt organ bör inrättas för att fullgöra planerings- och samordningsfunktioner inom musei- och utställningssektorn. En befintlig organisation, vilken är lämplig för uppgifter av angiven art, saknas. Riksantikvarieämbetet har som redovisats ovan visserligen ett centralt ansvar som tillsynsorgan för en betydande del av museiväsendet. En kontinuerlig ekonomisk planering har dock icke varit innefattad häri. Att vidga verkets uppgifter till att omfatta central administration inom museifältet framstår emellertid icke som ändamålsenligt. Riksantikvarieämbetets verksamhet berör endast begränsade sektorer av museernas område. Uppgifterna inom ämbetets arbetsfält, forn- och byggnadsminnesvården, är av växande omfattning. Det fordras allt intensivare insatser för att de antikvariska intressena skall kunna hävdas i samhällsutvecklingen. I detta läge är det angeläget, att ämbetet icke belastas med åligganden och uppgifter vid sidan om kulturminnesvården. Museernas arbete såväl på det vetenskapliga området som inom den publika sektorn kräver hög grad av självständighet. Ett centralorgan får icke ges sådan ställning, att det kan verka hämmande på museernas initiativ och verksamhet. De statliga museerna bör alltså liksom hittills lyda direkt under Kungl. Maj:t. Kulturrådet har i sitt nyligen avgivna betänkande framlagt förslag om ett centralt organ med gemensamma uppgifter för de statliga åtgärderna inom hela kultursektorn. En organisation av den mindre omfattning de sakkunniga föreslår torde vara möjlig att senare inlemma i en sådan organisation som den av kulturrådet föreslagna. Det av de sakkunniga föreslagna centralorganet för musei- och utställningsområdet föreslås erhålla benämningen statens museioch utställningsråd. SOU 1973:5

Det inbördes förhallandet mellan centralmuseerna regleras genom ämbetsskrivelse den 15 mars 1946 (ecklesiastikdepartementet). I denna anges de olika centralmuseernas insamlingsområden. I skrivelsen stadgas även att ett museichefskollegium skall finnas i Stockholm. Detta skall vara forum för frågor om vissa förvärv. I och med att ett för museiväsendet gemensamt råd inrättas, upphör behovet av ett särskilt organ för frågor om förvärv vid centralmuseerna. De sakkunniga föreslår därför, att museichefskollegiet övergår till att vara ett allmänt forum för överläggningar i frågor, som är gemensamma för museiverksamheten i Stockholm. Kollegiet bör äga att till sig som medlemmar kalla de museichefer och övriga tjänstemän, vilkas medverkan i kollegiets arbete befinnes påkallad. Vad i ovan nämnda skrivelse angående det inbördes förhållandet mellan centralmuseerna stadgas om museichefskollegiet i Stockholm föreslås upphöra att gälla.

12.2 Centralorganets uppgifter Den viktigaste delen i en övergripande ekonomisk planläggning är knuten till beredningen av de årliga anslagsäskandena. En central uppgift för ett samordnande organ bör därför vara att svara för en bedömning av de statliga museernas petita jämte enskilda museers framställningar om statliga driftbidrag. Denna bedömning bör främst omfatta de avvägningsfrågor, som är relevanta i ett långsiktigt planeringsperspektiv. En sådan detalj granskning som föranleds av erforderliga begränsningar i anslagens storlek och andra sektorers aktuella medelsbehov bör däremot göras på departemental nivå. Museerna bör alltså såsom hittills inge sina äskanden direkt till vederbörande departement varvid statens musei- och utställningsråd i anslagsfrågor får att fungera som remissinstans. För att en väl planerad utveckling skall bli möjlig att genomföra fordras ett ömsesidigt informationsutbyte mellan anslagssökande och medelsbeviljande myndigheter. 247

Museerna bör således till ledning för sina anslagsberäkningar få en utförlig orientering om den övergripande ekonomiska planeringen för sektorn i dess helhet och om de prioriteringar, som därvid av statsmakterna bedömts som angelägna. Vidare behöver de anslagssökande myndigheterna information rörande de mål och program, som är ämnade att komma i första rummet för utveckling och expansion. De anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar, som utarbetas inom finansdepartementet och de kompletteringar till dessa, som görs av utbildningsdepartementet, rymmer främst allmänna riktlinjer. De berör sålunda ej de speciella frågor, som är aktuella vid museernas budgetprövning. De sakkunniga föreslår att musei- och utställningsrådet årligen skall utarbeta särskilda kompletterande petitaanvisningar för musei- och utställningssektorn. Dessa bör innehålla en redovisning för hur centralorganet bedömer den ekonomiska planeringen och vilka närmare ändamål och områden, som bör komma i fråga för större resursförstärkningar. För att rationalisera arbetet för såväl anslagssökande som medelsbeviljande myndigheter bör i anslutning härtill lämnas information även om de ekonomiska ramar som enligt rådets bedömning kan väntas bli tillämpliga för olika områden. Ovan framlägges, s. 213 f., förslag om att statsmedel i form av drift- och projektbidrag skall lämnas till verksamheten vid regionala museer med enskild eller kommunal huvudman. Anslag för ändamålet bör upptagas på riksstaten. Efter överväganden huruvida det skall ankomma på musei- och utställningsrådet att besluta om användningen av dessa anslag, har MUS 65 stannat för att dessa i stället skall disponeras av Kungl. Maj:t. De sakkunniga är dock medvetna om att många skäl talar för att anslagen bör disponeras av rådet. Anledningen till att användningen av dessa anslag föreslås åvila Kungl. Maj:t är, att det av praktiska skäl bör råda kongruens mellan rådets befattning med frågor rörande olika anslag. Rådets uppgifter i frågan om dispositionen av bidragen till icke-statliga museer bör därför 248

liksom i frågan om anslagen till statliga museer vara enbart rådgivande. De för verksamheten vid de regionala museerna föreslagna bidragen är avsedda för bestämda ändamål. Bidragen föreslås vara förenade med sådana villkor, att garanti ges för att medlen kommer dessa ändamål till godo. Särskilda krav behöver uppställas bl. a rörande kompetensen hos museichefer och vissa övriga medarbetare vid museer, som skall erhålla bidrag. Musei- och utställningsrådet föreslås få funktion av tillsynsorgan för de enskilda och kommunala museer, som uppbär statsbidrag. I denna egenskap skall rådet ha att svara för prövningen av om museer som uppburit bidrag uppfyllt de härför givna förutsättningarna och villkoren. Rådet bör även ha att pröva behörigheten hos sökande till vissa befattningar vid museer med statsbidrag. Till musei- och utställningsrådets uppgifter bör höra att efter remiss avge utlåtanden beträffande ansökningar inom museisektorn om medel ur behållningen av de lotterier, som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål. För närvarande fattas beslut rörande användningen av dessa medel av Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen under året och efter hand som ansökningar inges. Lotterimedlen utgår i olika proportion till de lokala och övriga bidrag, som lämnas i respektive fall. Musei- och utställningsrådet föreslås ha att årligen till underlag för Kungl. Maj:ts planering rörande användningen av lotterimedel utarbeta en kalkyl över det behov av lotterimedel som kan väntas inom museisektorn. Rådet bör även få till uppgift att utarbeta förslag till principer för hur kostnaderna inom museiområdet vid tilldelning av lotterimedel bör fördelas mellan staten och de lokala bidragsgivarna (kommuner och landsting m. fl.). Till den ekonomiska planeringen bör enligt de sakkunniga knytas en planering rörande arbetsmarknad och utbildning inom museisektorn. Museerna bildar en växande arbetsmarknad med för närvarande omkring 1 500 anställda. Den ämnesteoretiska utbildningen för museiverksamhet sker vid SOU 1973:5

universiteten. Inom ramen för de hittills svarar för utbildning inom berörda områsåsom försöksverksamhet bedrivna yrkes- den. Av vikt är att rådet på grundval av inriktade studiekurserna vid filosofisk fakul- långsiktig planering kan lämna underlag för tet meddelas även viss praktiskt inriktad ut- bedömningar i frågan om att ändra eller inbildning. Utbildning av praktiskt och teore- föra nya utbildningslinjer och kurser avsedtiskt slag för konservatorer inom musei- da för utbildning för museiverksamhet. Beverksamhet och kulturminnesvård lämnas tydelsefullt är även att rådet kan lämna vid institutet för materialkunskap vid konst- sådana prognoser, som kan vara vägledande högskolan i Stockholm. Ett förslag rörande vid yrkesval och yrkesrådgivning. Rådets konservatorsutbildningen är under utarbe- utredningar i frågor rörande arbetsmarknatande av konstnärsutbildningssakkunniga den bör även fylla behovet av underlags(KUS). Någon övrig för museiyrkena sär- material för den statliga och kommunala skilt anpassad utbildning förekommer ej. lönepolitiken inom museisektorn. En övergripande planering behöver grunDen interna utbildningen inom museerna das på en regelbundet bedriven utredningsär av endast obetydlig omfattning. En stor verksamhet. En av de viktigaste angelägendel av den personal, som rekryteras, saknar heterna för rådet kommer att bli att utreda särskild för arbetet vid museerna lämpad praktisk eller teoretisk utbildning. För den- frågor rörande museernas samverkan med na kategori finns behov av utbildning av skolan och studieorganisationerna. Även orienterande slag, som berör skilda grenar grundläggande pedagogiska frågor fordrar av den museala verksamheten. En betydan- studium. En uppgift av hög aktualitet blir de grupp av personalen vid museerna ford- att granska normerna för konservering av rar ökade insikter om den pedagogiska till- museiföremål. En rad problem av teknisk lämpningen inom museiarbetet. En väl ut- art beträffande konservering behöver tagas vecklad och på aktuella behov inriktad upp till diskussion. Tekniska utredningar verksutbildning i form av kortare kurser vid fordras bl. a. beträffande central registrering av museisamlingar samt i frågan om ratiomuseerna får därför betecknas som ett viknell förvaring av föremål. Till rådets upptigt instrument för att öka museernas möjgifter föreslås även höra att utarbeta regler lighet att fullgöra sina funktioner inom kulför hur musealt material skall bevaras samt tur- och samhällslivet. Den planering som normer rörande ansvaret för samlingar av fordras för att en sådan utbildning skall vetenskapligt dokumenterande karaktär. En kunna inledas, torde böra ske centralt och angelägenhet av hög aktualitet för själva föreslås av de sakkunniga ingå i de uppgifplaneringsverksamheten är att utarbeta ett ter, som anförtros musei- och utställningsför museerna lämpat budgeterings- och rerådet. Utbildningen vid filosofisk fakultet dovisningssystem, som i kombination med har genom reformer under 1960-talet erhål- en program- och sakredovisning ger tillfälle lit en mer direkt yrkesinriktning än tidigare. till verkliga effektivitetsbedömningar. Det har därigenom blivit ett krav, att arbetsDe sakkunniga har konstaterat, att det givare och arbetsmarknadsorgan skall kunråder ett starkt behov av rådgivning till na informera universitetsmyndigheterna om kommuner och landsting samt statliga verk de bedömningar, som kan göras rörande och myndigheter i frågor rörande etablering utvecklingen inom arbetsmarknaden. De och utveckling av verksamheter inom musakkunniga föreslår, att statens musei- och seiområdet. Musei och utställningsrådet utställningsråd skall svara för erforderliga utredningar och prognoser rörande arbets- föreslås därför som en av sina uppgifter få marknad och utbildningsbehov inom musei- att lämna sakkunnig vägledning i planeringsoch utställningssektorn. Rådet skall i frågor frågor. Museiverksamhetens informationsresurser härom vara ett kontaktorgan dels för arbetsmarknadsstyrelsen, dels för universitetskans- är underdimensionerade. På grundval av en lersämbetet och övriga myndigheter, som total översyn av behoven bör ett gemensamt SOU 1973:5

informationsprogram för museisektorn ut- enligt standardiserade normer utarbetat unarbetas. Denna uppgift bör lösas av musei- derlag med uppgifter rörande de objekt, som och utställningsrådet i samverkan med skall registreras. Vid centralen överföres nämnden för samhällsinformation. Rådet dessa uppgifter med hjälp av särskild appabör disponera medel för större informa- ratur till hålremsor, för behandling i datationsprojekt. maskin. Vid centralen bör handläggas fråInom museiväsendet pågår en försöks- gor rörande det för landets museer gemenoch utvecklingsverksamhet av allt större in- samma registersystemet. Den bör även svara tensitet. Det är av den största betydelse, att för erforderligt utvecklingsarbete inom reresultaten av de nya arbetsformer och me- gistreringen. Denna central föreslås ingå toder, som kommer till användning, konti- som en del av musei- och utställningsrådets nuerligt görs till föremål för en systematisk organisation. utvärdering att läggas till grund för fortsatta revideringar av verksamhetsformerna. Av intresse i detta sammanhang är att få till 12.3 Centralorganets konstruktion stånd en sakligt väl grundad debatt i en så vid krets av intresserade som möjligt. En MUS 65 föreslår för de ovan angivna uppförutsättning härför är att en utförlig redo- gifterna att ett centralorgan i form av ett visning för det pågående utvecklingsarbetet råd inrättas. Detta bör till sitt förfogande och dess resultat görs allmänt tillgänglig. ha ett kansli av mindre storlek. Till uppgifterna för musei- och utställningsFör att fungera smidigt bör rådet bestå rådet bör höra att medverka till att en fort- av ett begränsat antal ledamöter. I första löpande utvärdering och uppföljning av nya hand är det viktigt att ledamöterna företräverksamhetsformer inledes inom museiom- der de samhällssektorer, med vilka museirådet samt att bedriva information härom. väsendet främst har att samverka, såsom Utvecklingen inom museiarbetet, främst skola, folkbildning, högre utbildning och i fråga om museiundervisningen och den forskning. Härtill bör komma ledamöter, publika verksamheten, är föremål för stän- vilka genom mer allmän erfarenhet kan dig uppmärksamhet inom olika internatio- tillföra rådet generella synpunkter av värde nella organisationer. De erfarenheter inom i dess arbete. De sakkunniga föreslår ett museiverksamheten, som görs utomlands, råd bestående av ordförande jämte fem övkommer vårt land till del framför allt ge- riga ledamöter. I sin verksamhet kommer nom att aktiva museimän deltager i det rådet att handlägga ärenden, vilka är av internationella arbetet. Det synes emellertid omedelbar betydelse inom fornminnes- och behövas en allmän översikt över hithörande byggnadsminnesvården. Därvid bör riksanfrågor. Det torde därför komma att bli en tikvarien eller den han sätter i sitt ställe äga för ett centralorgan viktig uppgift att följa närvara utan att deltaga i besluten men med diskussionerna och arbetet inom de interna- rätt att få sin mening antecknad till prototionella museiorganisationerna samt att i kollet. vårt land vara kontaktorgan för dessa. Det är uppenbart att statens musei- och En förbättrad metod för registreringen är utställningsråd icke inom sig eller inom ett en grundläggande förutsättning för att ra- till detta knutet kansli kan rymma sakkuntionellt utnyttja det i museerna förvarade skap inom alla de områden, som berörts i materialet. De sakkunniga har ovan s. det föregående. För att organisationen skall 73 f., framlagt förslag om införande av kunna bli av begränsad storlek bör möjligADB för registreringen av museisamlingar. heter ges att till denna knyta experter och Denna registrering förutsattes bli gemen- sakkunniggrupper. Rådet bör för skilda slag sam för landets museiväsen i dess helhet. av utredningar ha möjlighet såväl att till sig De museer som ansluter sig till register- knyta enskilda sakkunniga som att tillsätta systemet, får att till en central inlämna ett arbetsgrupper med särskilda uppdrag. MUS 250

SOU 1973: 5

65 har även övervägt att föreslå en organisation med fasta rådgivande organ eller utskott. En av rådets större uppgifter avses bli att årligen efter remiss svara för en beredning av anslagsäskandena inom museisektorn. För att erhålla en sakkunnig bedömning av de petita, som överlämnas till rådet för utlåtande, kan det vara en fördel, om särskilda beredningsorgan bestående av sakkunniga inom olika grenar av museiverksamheten kan knytas till rådet. En organisation med fasta rådgivande organ eller beredningar skulle dock kunna leda till att verksamheten blir tungrodd. Frågan om att inrätta permanenta utskott bör därför vila till dess närmare erfarenheter vunnits av arbetet inom musei- och utställningsrådet. De sakkunniga har stannat vid att föreslå att rådet bör ha tillräckliga resurser för att i mer fri form till sig knyta den sakkunskap, som fordras för att lösa speciella problem och frågor. Kansliet bör stå under ledning av en chef, som är föredragande i rådet. De sakkunniga anser dock icke att tjänsten bör vara förenad med ställning som ledamot i rådet. Genom lämplig delegation till kansliets chef av beslutanderätten i vissa frågor torde rådet kunna fungera med en förhållandevis hög effektivitet och utan att i sitt arbete belastas med ärenden, i vilka dess medverkan ej är oundgängligen nödvändig. Av de beskrivningar som lämnats rörande rådets funktioner framgår, att kansliets beredande och handläggande tjänstemän bör besitta hög kompetens såväl i förvaltningsfrågor som i frågor av speciell natur. Omfattningen av de ärenden, som kommer att åvila rådet, innebär enligt de sakkunnigas bedömning, att kansliet utom en chef bör ha fyra handläggande tjänstemän jämte viss övrig personal. De handläggande tjänstemännen föreslås var och en ha att svara för ett av följande ansvarsområden: budget- och planeringsfrågor, utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor, museitekniska frågor samt frågor rörande information och internationella kontakter. Till rådet bör som en särskild sektion knytas den ovan nämnda registreringscenSOU 1973: 5

tralen. Genom en sådan anknytning kan centralen erhålla administrativ och kameral service utan att särskilda resurser behöver skapas härför. Under slutskedet av MUS 65 :s arbete rörande museiväsendets organisation har kulturrådets betänkande framlagts. Häri föreslås ett centralt organ för rådgivning, utredning och statsbidragsprövning, kallat det nya kulturrådet. Detta avses få ett allmänt ansvar för utvecklingen i frågan om samhällets insatser inom hela kulturområdet, även museer och utställningsverksamhet. Det nya kulturrådet föreslås bestå av en styrelse, tre nämnder och ett kansli. Styrelsen anges böra få en sammansättning, som ger den en förankring inom viktigare intresseområden, bl. a. kommunerna och löntagarorganisationerna. Nämnderna som bland övriga uppgifter skall ha att svara för prövning av bidragsärenden, föreslås till skillnad från styrelsen få en sammansättning, som närmast tillgodoser behovet av sakkunskap inom dessas ämnesområden. En av nämnderna föreslås ha konst, museer och utställningar som sitt ansvarsområde. MUS 65 har i det föregående antytt möjligheten av att musei- och utställningsrådets uppgifter inordnas i det nya kulturrådet. Rådet kommer enligt kulturrådets förslag att få en organisation med en lekmannastyrelse och sakkunniga nämnder. Kulturrådet har ej redovisat närmare, vilken sakkunskap, som skall vara företrädd i nämnderna. MUS 65 har därför funnit det angeläget att framhålla vikten av att den nämnd, vilken skall svara för musei- och utställningsområdet, erhåller en så allsidig representation som möjligt för museernas olika avnämarområden: skola, folkbildningsorganisationer m. fl. Nämnden behöver för att få en verklig roll som sakkunnigorgan dessutom viss expertis från museerna. Med hänsyn till nämndens uppgift att svara för prövningen av bidragsärenden bör de museimän, som skall ingå i denna, vara valda främst med tanke på deras expertis rörande skilda funktioner inom museiverksamheten. De bör sålunda ej ha att representera särskilda museer eller institutioner inom området. Vik251

tigt är också att de ej kan uppfattas som företrädare för bestämda ämnesområden. Det kan eljest föreligga risk att ledamöterna i nämnden ställs inför en konflikt mellan de allmänna intressena och de särskilda intressen, som de kan anse sig ha att företräda som representanter för sitt museum eller sitt ämnesområde.

De årliga kostnaderna för det av MUS 65 föreslagna rådets verksamhet, omfattande avlöningar, reseersättningar, lokalkostnader samt expenser beräknas uppgå till ett belopp om sammanlagt 758 000 kr. De sakkunniga har därvid utgått från att kansliets personal bör uppgå till ett antal av sammanlagt åtta anställda. Avlöningsförmånerna för dessa har uppskattats till omkring 545 000 kr och kostnader för sjukvård till 3 000 kr. Arvoden för uppdrag, vari bl. a. ingår ersättning till rådets ledamöter, har beräknats till omkring 100 000 kr. I frågan om lokalkostnaderna har de sakkunniga funnit sig böra utgå från att den sammanlagda ytan för tjänsterum m. m. kommer att omfatta ca 200 nr. De totala lokalkostnaderna har på grundval härav beräknats till 65 000 kr. Reseersättningar och expenser har i de sakkunnigas kalkyl upptagits med 45 000 kr. En sammanställning av de redovisade beräkningarna för det föreslagna musei- och utställningsrådet ger nedanstående förvaltningskostnader.

reseersättningar och lokalkostnader. De totala kostnaderna per år beräknas till 604 000 kr. Vid centralen bör finnas en personal bestående av en chef, en intendent samt hålremsoperatörer och biträden. Lönekostnaderna kan beräknas till omkring 350 000 kr. Medel för sjukvård bör upptagas med 2 000 kr. Vid beräkningen av hyreskostnaderna har förutsatts att centralen och rådets kansli kommer att ha vissa gemensamma utrymmen, såsom konferensrum och bibliotek. Lokalkostnaderna torde komma att uppgå till ca 20 000 kr. Verksamheten vid centralen bör med hänsyn till vikten av ett effektivt utvecklingsarbete bedrivas med tillämpning av utomlands gjorda erfarenheter av den museala föremålsregistreringen. Centralens chef och dess intendent behöver därför vara i tillfälle att följa den internationella utvecklingen och debatten, bl. a. genom att deltaga i de konferenser, som utomlands anordnas i frågor rörande registrering. Resekostnaderna kan därför komma att bli jämförelsevis höga. De beräknas till 5 000 kr. Behovet av medel för expenser beräknas till 10 000 kr. Kostnaderna för driften av maskinerna vid registreringscentralen samt för utnyttjande av ADB har redovisats i samband med förslag om central registrering av museisamlingar, s. 75. De beräknas sammanlagt till 217 000 kr. Nedan redovisas i sammanställning de årliga driftskostnaderna för registreringscentralen.

Tusental kronor

Tusental kronor

Kostnadsberäkningar

Lönekostnader Arvoden för uppdrag Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader Expenser

545 100 3 25 65 20 758

Kostnaderna för driften av centralen för registrering av museisamlingar redovisas i kapitel 4, s. 75 f. De anges här uppgå till 568 000 kr. I denna summa har dock icke inberäknats vissa omkostnader, såsom bl. a. 252

Lönekostnader Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader Expenser Förbrukningsmateriel, tekniskt underhåll och avskrivning Avgifter för utnyttjande av datamaskin

350 2 5 20 10 47 170 604

Såsom framhållits i samband med förslagen rörande musei- och utställningsrådets uppgifter bör detta disponera medel för SOU 1973:5

större informationsprojekt, s. 249 f. MUS 65 erhöll efter beslut av nämnden för samhällsinformation den 19.1.1972 ett anslag om 250 000 kr. för dagspressannonsering och för utgivande av en broschyr. De sakkunniga har härigenom i samarbete med landets museer kunnat genomföra ett för museiväsendet gemensamt informationsprojekt. I detta har upplysning och orientering lämnats medborgarna om deras rätt till museernas kostnadsfria service. Det är av vikt att en fortsatt kontinuerlig, till allmänheten riktad information kan bedrivas i form av större kampanjer. Rådet föreslås därför disponera en årlig summa om 300 000 kr. för informationsåtgärder, att i första hand användas för sådana uppgifter för vilka rådet svarar ensamt eller i samarbete med museerna; i speciella fall bör rådet emellertid av dessa medel även kunna lämna bidrag till projekt, i vilka rådet ej deltar. I kapitel 11 påvisas behovet av en systematisk personalutbildning för de anställda vid museerna bestående av kursverksamhet, s. 244 f. Frågan om formerna för denna kursverksamhet fordrar närmare utredning genom musei- och utställningsrådet. I ett första skede bör kurser ordnas i mindre utsträckning. Medel bör ställas till förfogande för resekostnadsersättningar och traktamenten till kursdeltagare, för föreläsningsarvoden och för framställning av undervisningsmateriel. Tills vidare bör de sammanlagda kostnaderna för kursverksamhet beräknas till 25 000 kr. per år.

SOU 1973:5

Särskilt yttrande och reservation av ledamoten Kurt Ullberger

De argument för ett skiljande av Moderna värde. Den som värdefull uppfattade konsMuseet från Nationalmuseum som förs fram ten bör efter hand ingå i de mera permanendels i Nationalmusei förslag till anslagsäs- ta samlingarna inom Nationalmuseum. kanden för budgetåret 1971/72, dels av Konsten av idag är ett led i den utveckling majoriteten sakkunniga i MUS 65, anser som pågått under hela mänsklighetens histojag inte vara tillräckligt vägande för att mo- ria. Nationalmuseum bör därför vara vårt tivera en så principiellt genomgripande re- centrala konstmuseum och Moderna Muform. Jag kan inte heller instämma i den seet en avdelning inom detta museum. Man oerhört förenklade och generaliserande be- planerar, vad jag vet, inte heller för ett skilskrivning av de senaste decenniernas konst- jande mellan modernt och traditionellt inom utveckling, som framförs i utredningen. de andra konstarterna, tvärtom ser man det Denna beskrivning är alltför hårt präglad som en styrka att modern och klassisk muav en enda persons subjektiva konstsyn, en sik blandas vid våra konsertinstitutioner, att konstsyn som säkerligen inte delas varken klassisk och modern litteratur samsas på av konstnärskåren eller konstpubliken i vårt våra bibliotekshyllor etc. land. Från Moderna Museet har deklarerats att En oavvislig förutsättning för att ge Mo- man vill »förmedla kontakt med informaderna Museet ställningen som självständig tionsflödet inom olika områden av det kulinstitution är enligt min mening att det är turella, sociala och politiska livet.» — Detta möjligt att dra en klar skiljegräns mellan är en ny och spännande målsättning vid vad vi kan kalla modern konst och traditio- sidan av den redan givna, nämligen att förnell konst. Hittills har ingen kunnat ange en medla kontakten med ett vitalt konstliv som entydig sådan gränsdragning, och de skilje- hela tiden söker sig nya vägar, ofta inspiremärken som nu brukar uppställas (1909 och rat av verksamheten vid Moderna Museet. sekelskiftet) ter sig alltid mer eller mindre Men denna målsättning ställer stora krav konstlade. (Själv kan jag tänka mig flera på den som skall leda och inspirera detta andra möjligheter till gränsdragningar, sär- arbete. Det fordrar framförallt ständigt nyskilt med tanke på den verksamhet som be- tänkande och ett ständigt sökande efter nya drivits vid Moderna Museet.) kontakter. Ingen chef klarar detta under Moderna Museet måste alltid ha karak- en lång verksamhetsperiod. Förr eller senatären av ett genomgångsmuseum där man re drabbas han av fastlåsningar i framförgeneröst samlar vad som är aktuellt och in- allt sina egna värderingar. Därför bör den tressant i det pågående konstlivet och sedan tid chefsskapet för ett modernt museum bör låter tiden avgöra vad som var av bestående få utövas av en innehavare av tjänsten vara 254

SOU 1973:5

begränsad till en kortare period. Så var också bestämmelserna från början, fast de beklagligtvis senare har ändrats. Jag anser alltså att man i statuterna för Moderna Museet bör återinföra en regel om begränsad mandattid för museichefen. Detta underlättas också om Moderna Museet är en avdelning inom Nationalmuseum. Tjänsten som chef för Moderna Museet blir då en intendenttjänst bland andra, och ett byte kan ske helt friktionsfritt inom ramen för existerande organisation. Jag vill här parentetiskt göra en jämförelse med professorstjänsterna vid Konsthögskolan där man har en sådan begränsad mandattid som jag förut talat om och av ungefär de skäl som jag framfört. Jag tillstyrker att delar av samlingarna av handteckningar och grafik förs över till Moderna Museet men ställer mig tveksam till förläggandet av NUNSKU dit. Moderna Museet intar genom sin verksamhet en så dominerande ställning inom svenskt konstliv att jag tror det av flertalet konstnärer skulle upplevas som befriande om inte ytterligare makt koncentreras dit. Jag anser att NUNSKU bör föras tillbaka till Svenska Institutet, som har hand om våra övriga kulturella förbindelser med utlandet. Till slut anser jag att det även i fortsättningen bör ingå två konstnärer i Moderna Museets inköpsnämnd, varvid KRO och Konstakademien utser vardera en.

SOU 1973:5

Bilaga 1

Promemoria med förslag till program för det utvidgade Arkitekturmuseet

Till Konungen I skrivelse den 13 november 1970, Dnr 4455/70, har Stiftelsen Sveriges Arkitekturmuseum beretts tillfälle avge yttrande över skrivelse den 9 oktober 1970 från 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) angående Sveriges Arkitekturmuseum och Svenska Slöjdföreningen. MUS 65 föreslår att Arkitekturmuseet byggs ut till att innefatta både det nuvarande arkitekturmuseets och delar av Slöjdföreningens verksamheter, huvudsakligen de som gäller utställningar. Stiftelsen finner att detta skulle erbjuda en rationell lösning på viktiga dokumentations- och informationsproblem inom området fysisk miljö. Tillkomsten av en institution som skär över både fackgränser och de gränser som i andra sammanhang upprätthålles mellan olika "miljönivåer" — samhälle, byggnad, vara — bör erbjuda stora fördelar, inte minst för brukarna av fysisk miljö, i första hand enskilda människor och grupper. Bilagda programförslag för ett utbyggt museum har utarbetats av en för Arkitekturmuseet och Slöjdföreningen gemensam arbetsgrupp och har för stiftelsens del godkänts vid museirådets och styrelsens sammanträde den 23 februari 1971. Stiftelsen finner att programmet trots sin översiktliga form på ett tillräckligt övertygande sätt visar att en samordning av ovannämnda slag vore möjlig och fördelaktig. Stiftelsen är 256

därför beredd att vid utbyggnad och övergång till ett statligt museum enligt gruppens förslag upplösa stiftelsen och i enlighet med stadgarna överlämna sina tillgångar till det nya museet. En förutsättning är därvid självfallet att även Slöjdföreningen med ett positivt engagemang ställer sig bakom programförslaget. Stiftelsen utgår också från att programmet för Slöjdföreningens fortsatta verksamhet — i varje fall i de delar som finansiellt skall stödjas av samhället — utformas så att det inte uppstår en orationell organisationsdubblering i förhållande till det utbyggda museet och därmed följande splittring av knappa resurser. Slutligen förutsätter stiftelsen att om förslaget genomföres, dess åtaganden gentemot i organisationen anställd personal övertages av det utbyggda museet. Stockholm den 1 mars 1971. För STIFTELSEN SVERIGES ARKITEKTURMUSEUM Folke Löfström /Bengt O H Johansson

SOU 1973:5

Det utbyggda arkitekturmuseet Förslag till program uppgjort i samarbete mellan Sveriges Arkitekturmuseum och Svenska Slöjdföreningen, februari 1971. Vid utarbetandet av detta program har deltagit från Svenska Slöjdföreningen: Hedvig Hedqvist, Lennart Lindkvist, Elias Svedberg, Inez Svensson, Ulla Tarras-Wahlberg, från Sverigens Arkitekturmuseum: Olof Eriksson, Bengt O H Johansson, Björn Linn, Folke Löfström, Jan Strömdahl.

Innehåll I Sammanfattning II Föreslaget program i mer detaljerad utformning Verksamhetsformer a) Dokumentation b) Utställningar c) Undervisning för skolor d) Seminarier, föreläsningar, debatter e) Mediateknisk central f) "Advocacy planning" g) Undersökningar och inventeringar h) Byggnadskulturvård Organisation Styrelse Personal Årskostnader

I. Sammanfattning Nedan följer en sammanfattande framställning av huvudpunkterna i det program som utarbetats av Sveriges Arkitekturmuseum och Svenska Slöjdföreningen med anledning av MUS 65:s förslag att Sveriges Arkitekturmuseum tillföres erfarenheter och intresseområden från Svenska Slöjdföreningen och byggs ut till en ny, helt statlig institution, här kallad museet. Det förutsätts • att museet skall fungera som centralmuseum på sitt område • att samarbetet blir omfattande och nära med de allt viktigare länsmuseerna samt med Riksutställningar SOU 1973:5 17* — 23079

• att museets utställningsverksamhet görs oberoende och finansieras genom direkta anslag • att museet kan stödjas av vänförening och olika intresserade organisationer samt • att Slöjdföreningen kvarstår som förening och fritt prövar sitt eget program ävensom planerna på att upprätta kommunalt stödda Form Design Centres i storstadsområdena. Verksamheten vid museet skall främst vara inriktad mot den fysiska miljön, den av människan formade och byggda kulturmiljön. Design och arkitektur hos varor, byggnader och samhällen skall dokumenteras och diskuteras insatta i sitt samhälleliga sammanhang. Museet skall utgöra ett medium för dubbelriktad information mellan brukare och producenter — förvaltare — experter. Vissa brukargrupper har lättare än andra att få sina krav och önskemål tillgodosedda (jämför låginkomstutredningens levnadsresursresonemang). Målet jämn fördelning av välfärd leder fram till att ett statsfinansierat museum i första hand satsar sina resurser på att stödja de svagare grupperna i samhällsbyggandet och miljödebatten. Verksamhetsformerna, bortsett från en dokumenterande basverksamhet, bör dikteras av för varje period aktuella problem. För de närmaste åren kan de sammanfattas sålunda: • dokumentation som belyser tillblivelseprocesser och produkter — miljö i användning (ritningar, foton, film, litteratur, föremål o.s.v.). Bibliotek och arkiv skall vara lättillgängliga för allmänheten och direkt kunna utnyttjas för forskning och i olika aktioner. • utställningar — dels en översiktlig permanent utställning, dels tillfälliga utställningar, vilka kan arrangeras i egna lokaler eller i olika lokaler i Stockholm och landet e undervisning för skolor med utställningar och utsändning av studiematerial • seminarier, föreläsningar, debatter även ordnade av organisationer utanför museet 257

• mediateknisk central som kan utnyttjas av allmänheten • "advocacy planning", en verksamhet där experter ställer sitt kunnande till förfogande för planering på befolkningens villkor i exempelvis förändringsområden • undersökningar och inventeringar, framför allt av de senaste hundra årens produkter och bebyggelse • byggnadskulturvård, diskussion av verksamhetens inriktning och metoder. Organisationen bör göras enkel med långt gående delegation till personalen. Styrelsen (8 st) bör formulera mål och handlingsramar. Styrelsen bör utses av Kungl. Maj:t efter förslag från bl. a. Svenska Slöjdföreningen (2 st), Föreningen för samhällsplanering och Svenska Arkitekters Riksförbund. Övriga styrelseledamöter utses av Kungl. Maj:t liksom styrelsens ordförande — kan vara museichefen. Personalen bör representera ett brett kunnande inom museets hela verksamhetsfält. II. Föreslaget program i mer detaljerad utformning Det utbyggda arkitekturmuseet Detta program behandlar verksamhet och organisation vid ett utbyggt arkitekturmuseum. I programmet ingår inte de delar av Slöjdföreningens nuvarande verksamhet, som även efter utbyggandet av museet förutsattes komma att bedrivas av föreningen självständigt enligt MUS 65:s förslag. Utgångspunkt har varit MUS 65 :s skrivelse den 9 oktober 1970 angående Svenska Slöjdföreningen. Följande antaganden har gjorts delvis med utgångspunkt från denna skrivelse. o Länsmuseerna kommer att få en viktig roll med en verksamhet som skall motsvara flera centralmuseer med olika inriktning. Det utbyggda arkitekturmuseet skall fungera som centralmuseum inom sitt område. Detta innebär inte något administrativt samband med länsmuseerna men väl att möjlighet till ett omfattande 258

samarbete kommer att föreligga. Arkitekturmuseet får därvid "konkurrera" med andra centralmuseer. • Riksutställningar förutsätts komma att arbeta som producerande och distribuerande organ. Museet kan samarbeta med Riksutställningar men har sitt fria val beträffande utställningsprogram, produktionssätt och distribution. Detta förutsätter att museets utställningsverksamhet finansieras genom direkta anslag och endast i begränsad utsträckning via Riksutställningar. • Slöjdföreningen prövar fritt vid sidan av museiorganisationen frågan om verkställande av sitt program att upprätta Form Design Centres i de större tätortsregionerna. • Det utbyggda arkitekturmuseet förutsätts bli en helstatlig institution finansierad över statsbudgeten men självfallet med stöd från vänförening, intresserade organisationer m. fl. Verksamhetsområdet för ett utbyggt arkitekturmuseum kan beskrivas på olika sätt. Med Konstnärsutbildningssakkunnigas terminologi skulle man kunna säga att det är design och arkitektur. Ett annat sätt är att säga att museet skall syssla med de produkter — varor, byggnader, samhällen — dessa funktioner frambringar eller medverkar till att frambringa. Ytterligare ett annat sätt är att säga att museet skall syssla med den mänskliga miljön. Ordet miljö har numera kommit att användas i en mycket vid betydelse. En precisering är därför nödvändig. Man talar bl. a. om både social och fysisk miljö. Med social miljö förstås då människans relationer till andra grupper och individer, hennes kontaktmönster, påverkningar osv. Med fysisk miljö förstås både vår naturmiljö och den formade och byggda "kulturmiljön". Man kan, för att välja några andra begrepp, se fysisk miljö från en bioteknisk utgångspunkt med naturresurser och naturvård — skydd mot föroreningar, gifter, buller etc. i intressecentrum. Den fysiska miljön kan också ses från en mera arkitektonisk och formmässig utgångspunkt. Det går inte att dra några klara gränser mellan SOU 1973:5

dessa betraktelsesätt. Man kan däremot tala om två olika tyngdpunkter i det fysiska miljöbegreppet — en bioteknisk och en arkitektonisk. Man kanske också skulle kunna tala om bioteknisk och formteknisk aspekt. Det utbyggda Arkitekturmuseet skall ha sin tyngdpunkt på fysisk miljö och där främst i ett arkitektoniskt-formmässigt (formtekniskt) synsätt och med dess relation till brukarna och till de andra miljöerna, som här exemplifierats med den biotekniska och den sociala. Ett begränsat estetiskt synsätt är därvid alltför snävt. Varans, byggnadens och samhällets form och egenskaper som miljökomponenter och miljö kan användas som begrepp som karakteriserar museets verksamhet endast om de ges en vid betydelse. I fortsättningen används för bekvämlighets skull ordet miljö med den här för Arkitekturmuseet angivna betydelsen. Det är viktigt att hålla denna begränsning i minnet. Ordvalet kan annars lätt tolkas som ett försök att s. a. s. monopolisera miljöbegreppet. Nedanstående figur utgör ett försök till förtydligande av begreppet fysisk miljö. Slöjdföreningen och Arkitekturmuseet har hittills lagt tyngdpunkten i sin verksamhet på olika avsnitt inom skalan mellan inredning och samhällsplanering. Museet har arbetat med frågor från hus till samhällsbyggande. Slöjdföreningen huvudsakligen med frågor från inredningsdetaljer till byggnader. Någon naturlig gräns mellan områdena existerar inte. Förutsättningarna för en utvidgning av museets verksamhetsområde över hela skalan är från denna synpunkt goda. NIVÅ Nation Region Kommun Kommundel Grannskap Kvarter Byggnad Avdeln./lägenhet Lokal Rum Utrustning Inredning Konsumtionsvaror

SOU 1973:5 17t —23079

•

Samhälle

•

Byggnad

•

Vara

Ord som design, produkt, byggande etc. för lätt tanken till nyskapande och nyproduktion. Figur 2 försöker ge en bild av att den fysiska miljön som människan använder utsatts för olika förändringar såsom åldrande, modernisering, ökning genom nybyggnad, minskning genom rivning etc.

I— Minskning gm rivning etc.

FYSISK (FORMTEKNISK) MILJÖ

L-Förändringgm

Ökning gm nybyggnad tillverkning exploatering etc.

åldrande, förslumning modernisering sanering utbyte

"-Vidmakthållande gm underhåll drift

I regel är det nytillskotten i omgivningen som noteras och diskuteras. Man kan anta att ett för många brukare långt viktigare område är förhållandena inom den befintliga miljön och möjligheterna respektive önskemålen att ändra och påverka dessa. Detta bör avspeglas i museets verksamhet. Med utgångspunkt från ovanstående kan man beskriva verksamheten vid det utbyggda Arkitektturmuseet. Den bör omfatta att 1 sprida kunskap om miljön, dess utformning och komponenter, förutsättningar, brukarnas krav, uppnådda resultat, tillgängliga metoder ifråga om bl. a. processer, framtida utvecklingslinjer och deras konsekvenser 2 vara forum för diskussioner om miljöfrågor 3 dokumentera/samla relevanta fakta, dokument etc. inom området. De båda första funktionerna täcks i viss mån genom framför allt tidningar, tidskrifter radio och TV. Det finns också föreningar och institutioner som har till uppgift att

anordna information och diskussion om miljöfrågor. Vidare är vissa andra museer — exempelvis Nordiska museet och olika stads- eller länshistoriska museer — engagerade i miljöfrågor. Med den effektivitet som massmedia kan uppnå vid spridandet av ett budskap inom t. ex. miljöområdet kan ett museum inte tävla. Däremot finns inga garantier för att dessa media anser sig kunna kontinuerligt intressera sig för miljöfrågor i någon bredare mening. Ett arkitekturmuseum skulle därvid kunna bevaka sin del av miljöområdet mera kontinuerligt och med större bredd. Då opinionens intresse fokuseras till viss del av miljöområdet bildar museet en bas för gruppers och massmedias agerande. Det gäller också för ett arkitekturmuseum att stimulera att så sker. Både Arkitekturmuseet och Slöjdföreningen har haft som mål att arbeta för god fysisk miljö. Vad detta innebär är svårt att mera konkret definiera. Det finns knappast heller något enhetligt begrepp "god miljö". Inte ens inom begränsade kulturella och geografiska områden tycks någon större enhetlighet finnas. Det kan därför inte vara en uppgift för museet att propagera för en viss typ av miljö eller någon viss stil i fråga om design eller arkitektur. Man skulle möjligen som en allmän tes kunna säga att miljöns "godhet" kan mätas med dess grad av anpassning till människans egna behov och önskemål och förändringen av dessa från tid till annan. Det ligger nära till hands att jämföra med låginkomstutredningens sätt att möta levnadsnivå. Den bestäms av de resurser människan förfogar över i form av inkomst, utbildning, hälsa, bostad etc. Fysisk miljö i den här använda meningen ingår i några av levnadsnivåkomponenterna. Olika preferenser ger vitt skilda önskemål i fråga om enskilda komponenter och således även i fråga om fysisk miljö. Några egentliga grundbehov är svåra att definiera. Man kan däremot tala om "normativa behov" som konsumentutredningen gör och som då uttrycker samhällets uppfattning om vilka behov människan skall ha möjlighet att tillgodose. Ovanför dessa nor-

mativa behov skall valet i princip vara fritt. Med ett sådant synsätt förefaller det klart att endast miljöer som kan påverkas direkt och i betydande omfattning av sina brukare har någon möjlighet att vara goda i den meningen att de är och över tiden förblir någorlunda nära anpassade till behov och önskningar. Detta utesluter varken att miljön innehåller fasta komponenter, t. ex. byggnadsminnen, som vi inte kan eller vill förändra eller att den har betydande inslag av element som måste planeras och fastställas av samhällets beslutsorgan, ibland som en avvägning mellan kontroversiella lokala brukarintressen. En sådan definition av god miljö ger ändock utgångspunkter för en fortsatt diskussion om det utbyggda museets verksamhet. Den leder dels till betoning av krav på miljön i fråga om föränderbarhet, utbytbarhet och tillgänglighet t. ex. i fråga om pris, dels till krav på de processer genom vilka miljön blir till, förändras, vidmakthålles etc., dels till krav på en dubbelriktad information mellan brukarna å ena sidan och producent, förvaltare och experter — designer, arkitekter, planerare etc. — å den andra liksom mellan de senare inbördes. I vissa fall är eller blir brukarnas krav bättre tillgodosedda, i andra fall sämre. Vilken nivå av kravuppfyllelse man uppnår kan rimligen antas bero av ekonomiska resurser, utbildning och den grad av experthjälp de ekonomiska resurserna ger möjlighet att skaffa. Det finns grupper med begränsade resurser och följaktligen också med små möjligheter att få sina krav tillgodosedda. Om man sätter en jämn fördelning av välfärd inklusive fysisk miljö som ett mål bör det leda till att ett samhällsfinansierat "miljö"-museum i första hand satsar sina resurser på att stödja i denna mening svaga grupper och svaga parter i samhällsbyggande och miljödebatt. Verksamhetsformer Vissa verksamheter kan betraktas som naturliga basverksamheter för museet. Dit hör t. ex. dokumentationen inom museets områSOU 1973:5

de. Andra verksamheter bör formas för att motsvara i samhället aktuella problemområden. För de närmaste åren har följande verksamhetsområden bedömts vara aktuella.

b) Utställningar Museets verksamhet måste utformas så att den lockar en bred publik som inte domineras av redan fackintresserade. Det finns då två vägar. Den ena är en uppsökande verksamhet. a) Dokumentation Utställningarna och diskussionerna sätts Av avgörande betydelse för en framgångs- upp på olika offentliga lokaler utanför murik verksamhet blir dokumentationsfrågan, seet. Den andra möjligheten är att ha ett uppbyggandet av museets bibliotek och ar- rikt varierat och lockande utbud av verkkiv. Skall man kunna förstå och bedöma re- samheter inom museet. Väljer man det försultat och förutsättningar måste det finnas ra alternativet kommer dokumentationscenmaterial samlat som belyser tillblivelsepro- tralen att bli mindre känd och endast utnyttcesser och dokumenterar den färdiga pro- jas av specialister. En naturlig lösning är då dukten i användning. Dokumentationsma- att satsa på båda utbudstyperna. Ett tänkt terialet kan bestå av ritningar, fotografier, läge på Skeppsholmen kräver en stark basfilm- eller videotapeinspelningar, konventio- verksamhet där, plus resurser till externa nella bandinspelningar, skrivelser, tidnings- utställningar inom såväl stockholmsdistrikurklipp, böcker, föremål (modeller eller tet som i landsorten. mindre föremål). För närvarande finns inte Basverksamheten vad beträffar utställnågot systematiskt dokumenterande av samningar bör bestå av en mer permanent avtida fysisk miljöutformning. En viss dokudelning och en avdelning för tillfälliga utmentation av arkitektur och samhällsplaställningar. nering sker dock numera genom arkitekturAtt ha en permanent utställning ökar ormuseets försorg. Ett utbyggt arkitekturmuganisationens flexibilitet därför att det möjseum bör ha en central roll i en sådan doliggör tillfälliga satsningar på annat än utkumentationsverksamhet, av vikt inte minst för forskning och utbildning. Här avses ställningar. Den permanenta utställningen, inte att verksamheten skall ha ambitioner som inte behöver vara särskilt stor, bör ilatt dokumentera hela fältet. En sådan am- lustrera faktorer som påverkar vår nuvabition är orimlig och kan bara leda till ett rande situation i miljöutformningen. Utoengagerat insamlande. Museet bör hellre ställningsmaterial: inredningsföremål, moutvälja vissa objekt som utsetts för inten- deller, bilder. Stor vikt läggs vid audiovisusivbevakning. Detta kan bäst genomföras i ella hjälpmedel som videoband och diabildssamband med museets övriga verksamheter. serier (ljusspel). Hur ett program för de tillVad gäller föremålssamlandet delar arbets- fälliga utställningarna kan se ut exemplifiegruppen MUS 65:s uppfattning att samlan- ras delvis av bifogade förteckning över ett det av konsthantverk och industridesign bör urval utställningar och andra arrangemang ombesörjas av Nordiska museet och natio- under de senaste åren, för vilka Arkitekturmuseet och Slöjdföreningen svarat. nalmuseum. I MUS 65:s förslag finns som uppgift för Arkivet skall vara lättillgängligt för besömuseet att regelbundet anordna utställningkarna och direkt kunna utnyttjas i olika akar av juryvalda produkter. Det kan emeltioner. Museet bör medverka till att liknanlertid ifrågasättas om det är lämpligt att inde regionala dokumentationscentra upprätskriva i museets målsättning ett sådant myctas vid exempelvis länsmuseerna. ket speciellt utställningsåtagande som komEn särskild uppgift för museet bör vara mer att tränga undan mer angelägna uppatt samla arkitekters och formgivares ritgifter. En sådan verksamhet är också beningar, skisser etc. Här finns på museet redan en betydelsefull samling arkitekturrit- roende av att juryval arrangeras av Slöjdföreningen, som MUS 65 föreslår, eller av ningar från 1800- och 1900-talen. SOU 1973: 5

annan mstans och att dessa val tillvinner sig respekt och intresse. Det kan allvarligt befaras att detta inte mer än undantagsvis blir fallet. Slöjdföreningen anser för sin del att sådana årliga juryval av isolerade föremål är olämpliga. c) Undervisning för skolor I skolans undervisning ingår numera stora avsnitt som faller inom museets ämnesområde. Museets permanenta utställning bör utformas så att den fyller en funktion i denna undervisning för stockholmsregionens skolor. Museet bör även producera undervisningsmaterial som kan sändas ut till skolor i hela landet som arbetsböcker, studiehandledningar och diabildsserier. d) Seminarier, föreläsningar, debatter I museets egna lokaler bör kontinuerligt organiseras debatter och liknande i miljöfrågor. Museets lokaler bör stå avgiftsfritt till förfogande för utomstående arrangörer med sådant syfte. e) Mediateknisk central Museet ger ut skrifter från enklare stenciler till böcker. Stencilapparat och enkel form av offsetpress, som även kan utnyttjas av allmänheten, bör finnas. Videobandutrustningen som används internt av museet för utställningar och dokumentation skall kunna lånas ut kostnadsfritt till grupper eller personer som på detta sätt önskar behandla miljöfrågor. På detta område bör ett nära samarbete med Moderna museet vara naturlig, där liknande verksamhet planeras.

ner kan framläggas. Härigenom torde bättre beslutsunderlag kunna uppnås. g) Undersökningar och inventeringar Med ovannämnda verksamheter följer att inom museet kommer att finnas viss överblick över 1800- och 1900-talets miljöutformning. Dessa kunskaper bör utnyttjas genom att museet påtager sig inventeringar och utredningar rörande kulturhistoriskt intressant bebyggelse från de senaste hundra åren. Därmed fylls också en lucka som uppstått genom att nuvarande kulturhistoriska undersökningar i regel rör ett äldre byggnadsbestånd. Det kan här nämnas att Arkitekturmuseet sedan några år tillbaka utför vissa utredningar av detta slag åt riksantikvarieämbetet, såsom t. ex. inventering av SJ:s stationsbyggnader. h) Byggnadskulturvård Existerande byggnader och byggnadsmiljöer kan inte som de lösa inventarierna göras till föremål för något samlande i museiform. För museets verksamhet är det viktigt att de inte bara dokumenteras på olika sätt i museets samlingar utan också bevaras i bruk och i sina sammanhang. Även om det centrala ansvaret ligger på särskild myndighet och motsvarande funktioner handhas av landsantikvarie och läns-/stadsmuseer måste dokumentation och debatt rörande byggnadskulturvård tillhöra också Arkitekturmuseets verksamhet. Denna verksamhet bör framför allt inriktas mot det nyare och halvgamla byggnadsbeståndet, som närmast hör till museets kompetensområde. Organisation

f) "Advocacy planning"

Styrelse

I USA har vissa experter börjat ställa sitt planeringskunnande till förfogande för utsatta grupper. Detta skulle kunna utvecklas till en viktig uppgift. Museet skulle kunna knyta frivilliga planerare till sig för sådana aktioner, som leder t. ex. till att plankonsekvenser för invånarna i ett förändringsområde klargörs och att ev. andra pla-

I och med att museet får ställning av statlig institution enligt MUS 65:s förslag bör museets organisation ändras och bl. a. museirådets ställning omprövas. Vid utformningen av museets ledningsorganisation bör man nu främst ta hänsyn till dels museets karaktär av informationsmedium mellan politiker-experterproducen-

262 SOU 1973: 5

ter och brukare-medborgare om miljö från samhälle till föremål; dels museets speciella uppgifter som dokumenterande/samlande inom området samhällsplanering-husbyggnad i form av arkitekters ritningar, skisser m. m. som övertages av nuvarande Arkitekturmuseet; dels den allmänna utvecklingen av företagsdemokratin. Den sista faktorn — företagsdemokratin — synes allmänt böra leda till att överbyggnaden i form av styrelser, råd, utskott osv görs så enkel som möjligt. Man bör förutsätta en långt gående delegation av befogenheter till museets personal, bl. a. för att ge en förvaltningsdemokrati ett reellt innehåll. Detta bör då leda till att en styrelses uppgift inriktas mot målsättningsfrågor och ekonomiska och andra handlingsramar, medan ledningen av den löpande verksamheten ligger hos museichef och övrig personal. Härigenom kan styrelsen vara relativt stor utan att bli ohanterlig och ges en sammansättning som uttrycker bredden i museets uppgift. Den bör då kunna ersätta både nuvarande museistyrelse och museiråd. Museirådet är för närvarande museets högsta styrande organ. Det sammanträder årligen och utser styrelsen samt granskar museets förvaltning. Ledamöter i rådet utses av Kungl. Akademien för de fria konsterna, kungl. byggnadsstyrelsen, Svenska Byggnadsindustriförbundet, Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska Institutet, nationalmuseum, riksantikvarieämbetet och universitetskanslersämbetet. Självfallet kan inte ens en mycket stor styrelse ge plats för alla intressegrupperingar. MUS 65 :s förslag att Stiftelsen Sveriges Arkitekturmuseum och Svenska Slöjdföreningen tillsätter eller föreslår lika många styrelsemedlemmar vardera fungerar bra när det gäller Slöjdföreningen, som i sin organisation fångar upp olika intressenter inom området föremål-inredning-brukskonst. Under förutsättning att föreningen aktivt arbetar inom området får museet därigenom en bra förankring och tillförsel av idéer och synpunkter. Museistiftelsen SOU 1973:5

och rådet är en konstruktion avsedd att fånga upp olika intressenter inom området byggnad-samhälle och kan väl ses som uttryck för avsaknaden av en förening liknande Slöjdföreningen. Redan nu är museirådets uppgift väl begränsad och formell till sin natur. Med förstatligandet följer rimligen att Kungl. Maj:t (eller en ev. museiöverstyrelse) utser styrelsen på förslag från lämpliga parter. Styrelsen blir då ansvarig inför Kungl. Maj:t (eller en ev. museiöverstyrelse). Detta medför att rådets uppgifter tunnas ut till en ren valnämndsfunktion. Något mera aktivt intresse torde då knappast vara att påräkna och rådets roll som idégivare och forum för måldiskussioner i det närmaste omöjliggjord. Det förefaller då bättre att avveckla stiftelsen och därmed museirådet och välja en mera direkt metod enligt följande: 2 ledamöter föreslås av Svenska Slöjdföreningen 1 ledamot föreslås av Föreningen för samhällsplanering 1 ledamot föreslås av Svenska Arkitekters Riksförbund Samtliga ledamöter (8 st) utses av Kungl. Maj:t eller en ev. museiöverstyrelse. Museichefen bör vara självskriven ledamot av styrelsen. Övriga fyra bör representera kunskaps- och intresseområden med anknytning till museets verksamhet. Kungl. Maj:t utser ordförande i styrelsen. Det behöver inte vara självskrivet men heller inte uteslutet att museichefen är styrelsens ordförande. Det bör till sist understrykas att ledamöterna inte företräder särskilda intressegrupper utan avsikten är i stället att nå en bred förankring och kunskapstillförsel till museets verksamhet. Suppleanter torde inte vara nödvändiga. Personal För att bredda museets kompetensområde eftersträvas i största utsträckning köp av tjänster utifrån. En i förhållande till nuläget betydligt utökad basorganisation behövs dock redan i en första utbyggnadsetapp.

Det förutsätts att personalen representerarr ett kunnande inom museets hela verksamhetsfält. Det bör således finnas ett socialvetenskapligt, kulturgeografisk, pedagogiskt, arkitektoniskt och historiskt kunnande samtt kunskap inom designområdet.

fien med byggande av generella strukturer för föränderligt innehåll. "Staden i retur", 1969 En debattutställning om stenstadens förslumning utarbetad i samarbete med Konsthögskolans arkitekturskola och Stockholms Stadsmuseum. Utställningen kritiserade nuvarande saneringstänkande och föreslog nya Årskostnader former för ombyggnad. Detta förslag medför krav på betydande! "Så planeras din stad", 1969 anslagsexpansion för lokalhyror, löner ochi Utställningen ville med exempel från Sundsproduktion. Det finns för närvarande ingeni vall visa hur en kommun skulle kunna inmöjlighet till en mer fullständig kostnadsformera medborgarna om pågående planeuppskattning. Nya metoder och utställnings-• ring. tekniker kan medföra nya krav på anslags"Sprängning pågår - - - ", 1970 utrymme. Här kan som exempel nämnasf En debattutställning om stadsförnyelse i den modellfilmteknik som för närvarande• medelstora städer utformad som vandringsutexperimenteras vid tekniska högskolani utställning. Samarbete med Konsthögskoi Lund och som förefaller kunna lösa en del1 lans arkitekturskola och Riksutställningar. informationsproblem i samband med fysisk "Ska vi bry oss om Uppsala domkyrka?", planering. I brist på möjlighet att ange slut1970 kostnader för det nya museet får man i Kritik av ett aktuellt restaureringsärende. stället tänka sig en gradvis uppbyggnad. Utställningen var gjord av studenter vid Det är emellertid viktigt, om museet skall Konstvetenskapliga Institutionen i Uppsala. få någon betydelse som centralmuseum, att det i likhet med andra centralmuseer från Debatter och konferenser början etableras på relativt ambitiös nivå. anordnades i samband med de flesta av ovanstående utställningar.

Bilaga Exempel på verksamheter 1966—1970

Svenska Slöjdföreningen

Sveriges Arkitekturmuseum

Utställningar

Utställningar "Swedish Planning of Town Centres" 1965 Informationsutställning för utlandet om svensk stadsförnyelse. "Hej stad", 1966 En utställning om storstadens problem nu och i framtiden med kritik av teknokratiska framtidsvisioner av superstäder. "Klara Färdiga", 1967 Debattutställning om Nedre Norrmalms förnyelse. "Arkitektur Struktur", 1968 Utställning producerad för Byggnadsstyrelsen, som ville visa den nya planeringsfiloso264

"Lek och lär med miljö", 1966 Hemvårdsrummet på annat sätt. Debut för en ny möbelbyggsats, en miljöbyggsats för skolbruk som producerats i samarbete med pedagogiska utvecklingsblocket i Malmö. "Ting till tusen''", 1966 De stora varuhuskedjorna Domus, Epa och Tempo visade varor utvalda av Slöjdföreningen. Vernissagen avslutades med paneldebatt mellan fabrikanter, inköpare och konsumenter. "Bil-buren", 1967 Vandringsutställning för bibliotek, som diskuterade bilismens miljöproblem. Uppföljning av ett temanummer av Form. SOU 1973:5

"Rum-för-rum-i-rum", 1967 En utställning om vår gemensamma miljö — i parken, på torget, bakgården, stranden — och gemenskapsmiljön i hemmet. "Status — till vilket pris?", 1967 Idéutställning kring möblering. Mycket dyra och mycket billiga möbler ställdes mot varandra i varierande rumsmiljöer för att stimulera till eftertanke och debatt. "Bara vanligt papper", 1968 En utställning om papper, ett material som blivit alltmer använt och fått ständigt större aktualitet. Utställningen var debattbetonad och kontroversiellt anordnad. Materialet belystes med fakta kring papper, förbrukning per dag och hushåll, kostnad, råmaterialåtgång osv. Konferenser och debatter "Inredningar för gemensamt bruk", 1966 Frågor kring bl. a. småbarnsinstitutioner och sjukhus samt miljöer för gamla och unga. "Vara idag och vara i morgon", 1967 Konferens som ställde frågan: vad händer i vår yttre miljö, inom bostadsplaneringen? Vilka värderingar rör vi oss med när det gäller konsumtionsobjekt? "Våra nöjen — förändringarnas rum", 1967 Konferens som ställde frågan: vad händer inom det stora område, som vanligen rubriceras kommersiella nöjen? Hinner nöjena med i samhällsutvecklingen och befolkningsstrukturens snabba omvandling? Vad betalar vi för och vad får vi? "Konsumtion — till vilket pris?", 1968 Konsumtionssamhälle och konsumentpolitik. "Bo och leva — nya former för samlevnad", 1969 Konferens som belyste de kontaktsvårigheter och den isolering som orsakas av utformningen av våra bostäder och bostadsområden och presenterade olika experiment med kollektivt boende.

SOU 1973: 5

Bilaga 2

Förteckning över avgivna remissvar och utlåtanden

Därtill anmodade har de sakkunniga till ka museum. Framtida ställning och verkvederbörande statsråd avgivit följande re- samhetsformer» (E 1965: 2), missyttranden: den 4 november 1965 över 1960 års läden 10 juni 1965 över framställningar om rarutbildningssakkunnigas betänkande IV: 1, anslag till försöksverksamhet från Jönkö- Lärarutbildningen (SOU 1965: 29), pings läns museum, Norrbottens museum den 31 januari 1966 över hemställan från och Västerbottens läns hembygdsförbund, Föreningen Fotografiska museets vänner den 7 juli 1965 över en anhållan från och Svenska fotografernas förbund om anStiftelsen Tekniska museet att få disponera slag för fotografiskt museum, södra och norra stallbyggnaderna å museden 3 maj 1966 över framställning från ets tomt, Nordiska museets nämnd angående museets den 13 september 1965 över riksantikvarieövertagande av Skogsoch lantbruksakadeämbetets anhållan om att får inreda västra miens museala samlingar, stallflygeln vid statens historiska museum, den 6 maj 1966 över förslag om ett naöver förslag från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap m. fl. angående upp- tionalparksmuseum i Norrbottens län, den 3 juni 1966 över framställningar från rustning av de inom stockholmsområdet befintliga skyddsrummen avsedda för central- Norrbottens museum och Västerbottens läns museum angående bidrag till försöksmuseerna, över framställning från Föreningen Foto- verksamhet, den 5 juli 1966 över framställning från grafiska museets vänner om anslag för förvärv av professor Helmer Bäckströms foto- Varbergs museum angående medel till bekostande av konservering av föremål vid grafiska samlingar, över framställning från Federationen Sve- museet, riges allmänna folkskollärarförening med avden 7 september 1966 över hemställan sägelse av huvudmannaskapet för samt upp- från Stiftelsen Carl och Olga Milles Lidingögiften att omhänderha Svenska skolmuseet, hem angående anslag till om- och tillbyggöver framställning från Konstnärernas riks- nadsarbeten å Millesgården, organisation angående anslag till lånefond, den 12 september från Bohuslänska Fornöver betänkandet »Antikvitetskollegiet — minnessällskapet Vikarvet om anslag för centralorgan för svensk kulturminnesvård» uppförande av museibyggnad, (SOU 1965: 10), den 3 oktober 1966 över ansökan från den 1 november 1965 över riksmuseiut- Svenska Slöjdföreningen om bidrag till peredningens betänkande »Statens etnografis- dagogisk verksamhet samt ett engångsbidrag 266

SOU 1973:5

till förflyttning av Svensk Forms verksamhet till nya lokaler, den 5 oktober 1966 över dels byggnadsstyrelsens anslagsframställning den 23 augusti 1966 dels Vitterhetsakademiens anslagsframställning den 31 augusti 1966 båda rörande byggnadsstyrelsens delning och överflyttningen av kulturhistoriska byrån till riksantikvarieämbetet, den 5 december 1966 över en ansökan från Jönköpings läns hembygdsförbund om bidrag till utbyggnad av Jönköpings läns museum, den 15 februari 1967 över betänkandet »Skeppsholmens framtida användning» (SOU 1966: 27), den 16 februari 1967 över anhållan om bidrag från tidskriften Svenska museer för tryckning av besöksstatistik, den 7 mars 1967 över betänkandet angående bevarande av Skoklosters kulturvärden (E 1966: 4), den 7 mars 1967 över Svenska Linnésällskapets ansökan om bidrag till utställning i Uppsala, den 18 april 1967 över ansökningar om anslag till utställningsverksamhet från Norrbottens museum och Västerbottens läns museum, den 17 maj 1967 över hemställan från Konsthistoriska institutionen vid universitetet i Lund angående regler för tillgång av originalmaterial för konsthistorikernas utbildning och forskning, den 8 juni 1967 över förslag till bildande av Stiftelsen Västerbottens museum, den 12 juni 1967 angående ifrågasatt förflyttning av statens etnografiska museum till Göteborg, den 27 juni 1967 över betänkandet »Rikskonserter» (SOU 1967: 9), den 27 juli 1967 över riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående kostnaderna för bevarande av fast fornlämning, den 30 augusti 1967 över betänkandet »Hallwylska museets framtida organisation och verksamhet» (E 1967: 5), den 1 september 1967 över anhållan från Museichefskollegiet i Stockholm om ändring SOU 1973:5

av bestämmelser om kollegiets sammansättning, den 1 september 1967 över hemställan från statens etnografiska museum om tillstånd att för statsverkets räkning mottaga en donation, den 11 september 1967 över Skandinaviska museiförbundets ansökan om bidrag till kostnader i samband med förbundets kongress, den 11 september 1967 över medelsäskanden från byggnadsstyrelsen för inredning av vissa lokaler i Uppsala (Gustavianum), den 11 september 1967 över förslag till arbets- och ansvarsfördelning mellan nationalmuseet och statens konstråd, den 26 september 1967 dels över framställning från Nordiska museets nämnd rörande Skogs- och lantbruksakademiens museala samlingar dels över förslag angående statens lantbrukshistoriska samlingar i Alnarp och Ultuna, den 30 oktober 1967 över 1963 års forskarutrednings betänkande »Forskarutbildning och forskarkarriär» (SOU 1966:67, 68), den 30 oktober 1967 över framställan från naturhistoriska riksmuseet om förläggning av ett planetarium till museet, den 3 november 1967 över skrivelse från Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige med begäran om medel för restaurerings- och reparationsarbeten på byggnader inom föreningens museum i Lund, den 6 november 1967 över förslag från Kostnärernas riksförbund angående bestämmelser rörande lånefond, den 13 december 1967 över av konstfackskolans styrelse avgivna betänkandet »Konstfackskolans framtida organisation», den 13 december 1967 över Svenska Musei mannaföreningens ansökan om bidrag till tryckning av besöksstatistik i »Svenska museer», den 5 januari 1968 över Svenska nationella kommitténs inom ICOM anhållan om bidrag till sekretariatet i Paris, den 23 januari 1968 över Stiftelsen Silvanums ansökan om bidrag till verksamheten vid skogsinstitutionen Silvanum i Gävle,

den 25 januari 1968 över Svenska Slöjdföreningens ansökan om bidrag för nybyggnad och inredning av Form Design Center, över Stiftelsen Thielska galleriets ansökan om bidrag till installation av automatisk brandalarmanordning i museibyggnaden, över försöksverksamhet vid nationalmuseet angående rationalisering och förbättring av den statliga målerikonserveringen, den 13 februari 1968 över ansökan från Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund om bidrag till utrustning, över skolöverstyrelsens förslag om översyn av läroplan för grundskolan, den 19 mars 1968 över förslag från Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening om upprättande av ett statligt kulturserviceorgan, den 8 maj 1968 över ansökan från Varbergs museum om bidrag till tätpackningsarkiv, över framställning från Svenska konstkritikersamfundet om bidrag, över framställning från Svenska konstkritikersamfundet om bidrag till kostnaderna för en kritikerkongress i Oslo och Stockholm, den 4 juni 1968 över riksantikvarieämbetets ansökan om bidrag för förvärv av fornlämningsområdet Brobacka i Skara stad, den 24 juni 1968 över Grafiska Sällskapets anhållan om bidrag till »Grafiktriennal 1968», den 22 juli 1968 över ansökan från Föreningens Gotlands Fornvänner om medel till inredning av Godands Fornsal, den 10 juli 1968 över ansökan från Jönköpings läns hembygdsförbund om bidrag till ombyggnader inom länsmuseet i Jönköping, den 10 september 1968 över bidragsframställning från Art Distribution, den 7 oktober 1968 över framställning från Svenska Slöjdföreningen om bidrag för utställningsverksamhet budgetåret 1969/70, den 25 oktober 1968 över ansökan från Centrala byggnadskommittén i Jönköping om bidrag till lokaler inom stadsbiblioteket i Jönköping, den 16 januari 1969 över framställning från naturhistoriska riksmuseet om medel 268

för inventering av naturaliesamlingar vid skolorna, den 5 februari 1969 över ansökan från riksantikvarieämbetet om anslag för anordnande av symposium under februari-mars 1969, den 24 februari 1969 över hemställan från Västerbottens läns Hembygdsförening om stadfästelse av ändrade stadgar, den 24 mars 1969 över Thielska galleriets anhållan om anslag för reparation, den 11 juni 1969 över ansökan från Stiftelsen Västerbottens museum om medel till viss utredning och utrustning i Västerbottens museum, den 11 september 1969 över etnografiska museets hemställan om extra anslag för utställningsverksamheten, den 15 september 1969 över ansökningar om bidrag från Varbergs museum för ändringsarbeten inom museet, Varbergs teater till teaterns ombyggnad och upprustning, Landskrona stad för inköp och restaurering av Ängelholmshuset i Landskrona, riksantikvarieämbetet för konservering av målningar i Gamla residenset i Visby, Malmö stad för iståndsättning av bebyggelsen i kv. nr 4 S:t Gertrud i Malmö, riksantikvarieämbetet för iståndsättning av Bokenäs gamla kyrka, Bohuslän, Föreningen Folkets Hus i Lund för bevarande och iståndsättande av ett medeltida hus inom kv. Maria Magle, Lund, den 15 september 1969 över ansökan från Kostnärernas riksorganisation om bidrag för inrättande och drift av Konstnärscentrum, den 1 oktober 1969 över ansökan från Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige om anslag för reparation av byggnader inom Kulturhistoriska museet i Lund, den 2 oktober 1969 över avtal mellan Tekniska museet och televerkets centralförvaltning, över ansökan från Bruno Liljefors Stiftelse, Uppsala om bidrag för renovering av Österbybruks herrgård, den 7 oktober 1969 över riksbibliotekariens förslag angående en koncentration av SOU 1973:5

den sinologiska och japnologiska biblioteks- Föreningen Handarbetets Vänner om bidrag till renovering av föreningens fastighet, servicen i Stockholm, den 10 november 1969 över förslag rö- över anhållan från Statens Järnvägar att MUS 65 får i uppdrag att utreda järnrande organisation av teater- och filmvetenvägsmuseets fortsatta verksamhet, skaplig biblioteksservice, den 28 november 1969 över ett inom över ansökan från chefen för livrustkammaUNESCO utarbetat förslag till konvention, ren om medel för konservering av karosser, den 8 oktober 1970 över nationalmuseets den 10 december 1969 över ansökan från förslag till anslagsäskande för budgetåret Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, 1971/72, Bygdegårdarnas Riksförbund och Våra Gården 9 oktober 1970 över Svenska Slöjddar-Riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler om medel för in- föreningens framtida verksamhet, den 12 oktober 1970 över Stiftelsen Väsköp av konst, den 31 december 1969 över ansökan om terbottens läns museums ansökan om bidrag svenskt deltagande i bildhuggare Knud till försök med regional utställningsproduktion i Västerbottens län, Hvidbergs utställning POEX 70, den 29 oktober 1970 över Utredning röden 27 februari 1970 över Konstfrämrande förslag till riktlinjer för Skansens jandets anhållan om extra bidrag för en verksamhet på längre sikt, tjänsteman, den 18 januari 1971 över Arjeplogs komden 17 mars 1970 över hemställan om medgivande att anordna veterinärhistoriskt muns anhållan om bidrag till museet i Arjeplog, museum vid veterinärinrättningen i Skara, den 24 mars 1971 över ansökan från över bidragsframställning från Svenska FoSkånes konstnärliga och litterära yrkesuttografernas Förbund till fotoutställning, övares samarbetsnämnd om bidrag för drift över ansökan från Konstnärscentrum och av Stiftelsen Författaroch KonstnärscentKonstnärernas riksorganisation om bidrag rum. för drift av Konstnärscentrum, den 21 april 1970 över Hallands musei- över ansökan från Konstnärscentrum och förenings anhållan om statsbidrag för in- Konstnärernas Riksorganisation om bidrag för drift av Konstnärscentrum, stallerande av hiss, den 19 april 1971 över betänkandet »Samöver Göteborgs naturhistoriska museums anhållan om anslag för modern geoveten- hället och filmen» (SOU 1970: 73), den 4 maj 1971 över en PM rubricerad skaplig utställning, den 28 maj 1970 över naturhistoriska riks- »Ersättning till konstnärer för utlåning av museets anhållan om medel för inventering verk vid utställningar», den 11 maj 1971 över hemställan från av naturaliesamlingar vid skolor, den 1 juni 1970 över framställning från Kulturhistoriska föreningen för södra SveStiftelsen Thielska galleriet om invärdering rige om att befrias från villkor för erhållanav stiftelsens museianläggningar på statens de av bidrag, den 28 maj 1971 över Stiftelsen Skansens allmänna fastighetsfond, anhållan om bidrag för täckande av kostnaden 15 juni 1970 över rekommendation derna för återuppförande på Skansen av av UNESCO rörande kulturminnesvårdsbyggnaden »Stora Gungan», verksamheten, den 2 juni 1971 över en hemställan om över anhållan från Föreningen Fotografiska museets vänner om medel att inköpa Vär- bidrag till museimannakonferens i Umeå och Vilhelmina i juni 1971, den-samlingen i New York, den 4 juni 1971 över Museiföreningen den 4 september 1970 över PM om Svenska kulturhuset i Paris, verksamhet och or- Östra Södermanlands Järnvägs anhållan om bidrag till nya verkstads- och förvaringsloganisation (stencil 1970: 15), den 14 september 1970 över ansökan från kaler, SOU 1973: 5

den 8 juni 1971 över Samfundet S:t Eriks den 26 januari 1972 över saneringsutredanhållan om anslag till restaureringsarbeten ningens betänkande Sanering I och II, å äldre bebyggelse i Stockholm, den 25 februari 1972 över Konstakadeden 8 juni 1971 över anhållan från Svens- miens anhållan om anslag för inköp av ka Spårvägssällskapet om bidrag, videoutrustning, den 14 mars 1972 över anhållan från den 3 september 1971 över Stiftelsen Tekniska museets hemställan om medgivande att Interimsstyrelsen för museipedagogernas förvärva markområde vid det av museet fortbildning om bidrag att anordna museiägda Ösjöfors Handpappersbruk, pedagogisk konferens i Visby juni 1972, den 4 oktober 1971 över en anhållan om över ansökan från Konstnärernas Riksorgamedel för reparation av Stiftelsen Thielska nisation om driftbidrag till centrumbildningsverksamhet på bildkonstens område, galleriets byggnad, över en framställning om bidrag till Nor- över ansökan från Hallwylska museet om diska konservatorsförbundets svenska sek- bidrag för installation av en brandalarmanläggning i museet, tion, över en ansökan från Museiföreningen över en framställning från stiftelsen Carl Stockholm—Roslagens Järnvägar om medel och Olga Milles Lidingöhem om bidrag för vissa reparations- och ombyggnadsarbeten för inköp av äldre järnvägsmateriel, över en ansökan om bidrag till Stiftelsen på Millesgården, Västerbottens museum för att anordna konden 30 mars 1972 över Promemoria om ferens om museer och film, Beredskapsarbete inom kontor och förvaltden 14 oktober 1971 över ansökan om ning (Stencil In 1972: 15), den 26 april 1972 över projektet Samlan, bidrag till verksamheten vid Kulturhistoriska den 9 maj 1972 över 1968 års samlingsmuseet i Lund, över ett av Föreningen Sveriges pressarkiv lokalutrednings betänkande »Finansiering av och pressmuseum framlagt förslag rörande allmänna samlingslokaler», över en anhållan från Museiföreningen Risdess verksamhet, ten Lakviks Järnväg om bidrag till uppfööver en ansökan om bidrag till utställningsrande av vagnhall, och förmedlingsorganisation för konsthantden 10 maj 1972 över Konstakademiens verk, framställning om medel för inköp av svepden 22 oktober 1971 över ansökan från elektronmikroskop, Jönköpings läns hembygdsförbund om biden 15 maj 1972 över en framställning drag för ombygnad av Jönköpings läns mufrån Stiftelsen Svenska Barnteckningsarkivet, seum, Lund, om anslag, den 19 november 1971 över Medelhavsden 25 maj 1972 över en ansökan från museets anhållan om bidrag till utställningen Svenska Kyrkans Kulturinstitut om bidrag »Skatter från Cypern, Konst under åtta årtill försöksverksamhet i Skeppsholmskyrkan, tusenden», den 31 maj 1972 över ansökan om bidrag den 10 december 1971 över Livrustkam- från Samfundet för Hembygdsvård, marens ansökan om medel till konservering den 2 juni 1972 över en framställning av praktkarosser, från konstnär Sven Höglund, Stockholm, den 24 januari 1972 över en framställning om medel till vandringsutställning, från Gotlands Läns Hemslöjdsförening med den 19 juni 1972 över Föreningen Handbegäran om bidrag för utställning i Tysk- arbetets Vänners anhållan om bidrag till land, experimentverksamhet, över en framställning från styrelsen för Sko- över en framställning från Stiftelsen för Tekklosters slott över en ansökan om lotterime- niska Museum i Örebro län om medel för del för inköp av skrivmaskin för registrering inventering, samt för konservering, över inventeringsrapporten Mark och vat270

SOU 1973:5

för budgetåret 1967/68 den 18 april 1967, ten (SOU 1971:75) samt promemorian C Folkrörelsernas konstfrämjande 1972: 1 Lagstiftning om fysisk riksplanering, för budgetåret 1967/68 den 18 april 1967, den 27 juni 1972 över konserveringen av 1968/69 » 5 april 1968, samlingarna vid Skoklosters slott, » 1969/70 » 24 mars 1969, den 7 september 1972 över konserveför budgetåret 1970/71 den 17 mars 1970, ringen av livrustkammarens praktkarosser, 1971/72 » 2 mars 1971, den 14 september 1972 över nationalmu1972/73 » 17 mars 1972, seets anhållan om bidrag till försöksverkFöreningen Fotografiska museets vänner samhet vid moderna museet, för budgetåret 1967/68 den 18 april 1967, över Svenska Kyrkans Kulturinstituts an» 1968/69 » 19 mars 1968, hållan om medel för utställningsteknisk ma» 1969/70 » 24 mars 1969, teriel till Skeppsholmskyrkan i Stockholm, 1970/71 » 17 mars 1970. den 3 oktober över betänkandet »Arbetsförmedling inom kulturområdet» (Ds In 1972: 5), över ansökan från Folkparkernas central- De sakkunniga har vidare avgivit följande organisation om medel för inköp av konst utlåtanden: den 4 maj 1966 till byggnadsstyrelsen över till folkparkerna, förslag till ombyggnad av den av medelhavsöver ansökan från Varbergs museum om museet disponerade s. k. Oxenstjernska bidrag till ombyggnad, malmgården i kvarteret Krubban i Stocköver Unesco:s förslag till en konvention och en rekommendation avseende skydd för kul- holm, tur- och naturminnesmärken (Unesco/17 den 1 mars 1967 till byggnadsstyrelsen C/18), över förslag rörande nyttjande av f. d. bankden 7 november 1972 över Kulturhistoris- hallen i kv. Vinstocken vid Gustaf Adolfs ka föreningen för södra Sverige ansökan om torg i Stockholm, extra bidrag för räkenskapsåret 1972 samt den 21 april 1967 till universitetskanslersbidrag för budgetåret 1973/74, ämbetet över »Museiteknik. Promemoria utden 4 december 1972 över 1969 års arbetad av delegationen för viss yrkesutskeppsholmsutrednings betänkande (Ds Fö bildning vid universiteten m. m. (DYRK)», 1972: 1), den 11 september 1967 över ett förslag från Nordiska kulturkommissionen, sektion De sakkunniga har dessutom haft att efter 3, om framställning av bild och textmaterial remisser från utbildningsdepartementet yttra rörande nordisk bildkonst. sig över följande framställningar om statliga den 25 oktober 1967 till utbildningsdepardriftbidrag: tementet över ett inom Unesco utarbetat Nordiska konstförbundets svenska sektion förslag till rekommendation för bevarande för budgetåret 1967/68 den 18 april 1967, av kulturhistoriska minnesmärken m. m. in» 1968/69 » 25 mars 1968, om de olika medlemsstaterna, » 1969/70 » 24 mars 1969, den 12 februari 1968 till utbildningsde» 1972/73 » 14 mars 1972, partementet över dokument upprättade inStiftelsen Sveriges arkitekturmuseum för Europarådets kulturstyrelses trettonde för budgetåret 1967/68 den 18 april 1967, årsmöte i Strassburg 1968 samt ministerkon» 1968/69 » 19 mars 1968, ferensen rörande kulturfrågor 1969, » 1969/70 » 7 okt. 1968, den 5 mars 1968 till byggnadsstyrelsen 1970/71 » 17 mars 1970, över Sveriges Geologiska undersökning 1971/72 » 18 jan. 1971, SGU. Programutredning, » 1972/73 » 21 mars 1972, den 5 mars 1969 till byggnadsstyrelsen Riksförbundet för bildande konst och För- över förslag till ny byggnad för etnografiska eningen Konst i skolan museet i Stockholm, SOU 1973: 5

den 28 april 1969 till byggnadsstyrelsen över lokalprogram och lokalisering av Musikhistoriska museet i Stockholm, den 14 november 1969 till Stiftelsen Skansen ang. administration av Biologiska museet i Stockholm, den 28 november 1969 till departementsutredningen ang. befogenheten att förordna ledamöter, suppleanter och revisorer i vissa organ, den 8 december 1969 till livrustkammaren ang. dess lokalfråga, den 17 mars 1970 till 1969 års Skeppsholmsutredning ang. lokaler på Skeppsholmen för Fotografiska Museets Vänner och den 10 juni 1970 ang. lokaler på Skeppsholmen för museiverksamhet, den 12 juni 1970 till Nordiska Rådet ang. medlemsförslag om nordiskt utställningssamarbete, den 17 juli 1970 till Stiftelsen Skansen ang. utredning rörande förslag till riktlinjer för Skansens verksamhet på längre sikt, den 19 november 1970 till justitieombudsmannen ang. vissa uppgifter i utställningen »Miljö för miljoner», den 23 december 1970 till chefen för flygvapnet ang. bevarande av flyghistoriskt värdefull materiel, till Svenska Kommunförbundet över PM om museistyrelses ansvar vid utställningsverksamhet, den 24 mars 1971 till chefen för armén över förslag till instruktion för en lokal nämnd för Varbergs fästning, till byggnadsstyrelsen över plan för framtida disposition av Nordiska museet, den 16 augusti 1971 till byggnadsstyrelsen över utredning rörande lokalisering av nytt Wasamuseum, den 3 september 1971 till riksdagens kulturutskott över en motion, nr 872: 1971, om skyddslagstiftning för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljöer, den 13 september 1971 till riksdagens revisorer över granskningspromemoria 8/1971 ang. viss genom statsmedel bekostad utställningsverksamhet, den 4 oktober 1971 till statens sjöhistoriska museum med anledning av överlåtande 272

av dubblettsamling till statligt sjöfartsmuseum i Helsingfors, den 28 oktober 1971 till internationella sekretariatet över Unesco:s förslag till rekommendation och konvention avseende skydd för kultur- och naturminnesmärken, den 14 september 1972 till Nordiska rådet angående förslag om ett Nordens konsthus i Ålborg.

SOU 1973:5

Tabell 1. Anslag till de statliga centralmuseerna och vissa övriga riksinstitutioner budgetåren 1965/66—1971/72 Institutioner

Totalt statsanslag per budgetår (i t.kr.) 1965/66 1966/67

Statens historiska museum Nationalmuseet Livrustkammaren Naturhistoriska riksmuseet Statens sjöhistoriska museum Etnografiska museet Medelhavsmuseet Skoklosters slott Armémuseet Marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona Nordiska museet Tekniska museet Skansen 1

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

1 626 3 507 487

1966 4 541 582

2 354 5 045 631

2 499 5 199 643

3 568 7 090 792

3 875 7 495 1 108

4 106 8 530 1 154

3 137

3 583

3 694

4 088

5 433

5 787

6 543

1 687 400 206

1 813 522 253

2 048 714 254 274 661

2 174 796 285 399 712

3 432 1 079 372 907 1036

3 475 1213 360 1 190 1 070

3 903 1 315 459 1 179 1 575

194 4 471 707 2 500

201 4 894 761 1 315

184 5 868 1 017 1 851

260 7 517 1 474 1 775

354 8 060 1 574 1 829 1

—

—

148 3 516 823

172 3 998 553

—

—

enl. budget

Tabell 2. Statsbidrag till vissa specialmuseer m. m. budgetåren 1965/66—1971/72 Institutioner

Totalt statsanslag per budgetår (i t.kr.) 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Pressmuset och pressarkivet Varbergs museum Hallwylska museet Kulturhistoriska museet i Lund Dansmuseet Drottningholms teatermuseum Carl och Olga Milles Lidingöhem Musikhistoriska museet Thielska galleriet

15 39

15 44

15 49

15 53 25

30 56 134

35 60 140

35 60 140

238 40

250 240

250 296

15 146 25

15 156 25

15 181 30

15 200 30

15 247 39

15 258 41

15 258 41

Tabell 3. Statsbidrag till vissa övriga ändamål inom musei- och utstäliningsområdet budgetåren 1965/1966—1971/72 Institutioner

Totalt statsanslag per budgetår (i t.kr.) 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72

Försöksverksamhet med riksutställningar och konstförsäljning Folkrörelsernas konstfrämjande för verksamheten Sveriges arkitekturmuseum för verksamheten Föreningen Fotografiska museets vänner för verksamheten SOU 1973: 5

2 290

2 700

3 950

4 450

4 690

_

—

Tabell 4. Bidrag av lotterimedel till museiändamål. Åren 1965—1971. 1965 Nationalmuseet, tillbyggnadsarbeten . Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum, inredning Frälsningsarméns högkvarter, iordningställande av museum Karlshamns och Bräkne Härads Fornminnesförening, iordningställande av gårdsbyggnader Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, modernisering av värmeanläggning Tomelilla köping, för konsthall Varbergs museum, för underhållsarbeten Västerås slott, för utvidgning och omdaning av länsmuseet Västra Värmlands fornminnesförening för upprustning av museianläggning 1966 Stiftelsen Carl och Olga Milles Lidingöhem, rep.- och ombyggnadsarbeten på Millesgården Musikhistoriska museet, inköp av ljudanläggning Thielska galleriet, installering av ny belysning samt rep. av parkmur . . Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, restaurerings- och rep.arbeten å byggnader inom museet i Lund Stiftelsen Silvanum, reparationsarbeten å museibyggnad Varbergs museum, konserveringsarbeten Västergötlands fornminnesförening, flyttning av flygelbyggnader MUS 65, försäljning av mångfaldigad konst

280 000 35 000 20 000 55 000 170 000 80 000 15 000 500 000 12 000

250 000 20 000 7 000

150 000 35 000 10 000 300 000 900 000

1967 Nationalmuseet, inköp av äldre konst 2 000 000 Styrelsen för Skoklosters slott, inköp av registreringsmaskin med tillbehör 59 000 Stiftelsen Skansen, flyttning av en lantarbetarbostad 130 000 Tekniska museet, transport av Gamla laboratoriet 8 500 Thielska galleriet, inköp och läggning av golvmattor 5 000 Svenska Linnésällskapet, utställningen »Linné — världsnamnet» . . . . 50 000 MUS 65, inredning och utrustning av verkstadslokaler 195 000 1968 Etnografiska museet, komplettering av museets samlingar och inköp av utställningsmaterial Etnografiska museet, anskaffning av utrustning för utställningsändamål

100 000 25 000

Nationalmuseet, inköp av ett verk av Matisse 250 000 Musikhistoriska museet, inköp av förvaringshyllor, fotoutrustning . . 39 000 Thielska galleriet, inköp av automatisk brandalarmanläggning 28 000 Thielska galleriet, översyn av de elektriska anläggningarna 3 500 Bohusländska fornminnessällskapet, uppförandet av en museibyggnad i Lysekil 100 000 Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund, inköp av vissa inventarier för att möjliggöra uppbyggnad av pedagogisk försöksverksamhet 25 000 Gotlands fornvänner, inredning av Gotlands fornsal 100 000 Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, restaureringsarbeten på byggnader inom kulturhistoriska museet i Lund 100 000 Stiftelsen Silvanum, inköp och installation av en ny oljetank 17 000 Varbergs museum, inköp av tätpackningshyllor 4 000 MUS 65, utställning i skolor av mångfaldigad konst 600 000 MUS 65, försöksverksamhet med konstförsäljning l 500 000 1969 Etnografiska museet, anskaffande av utrustning för utställningsändamål 50 000 Livrustkammaren, anskaffande av utrustning för konserveringsverksamhet 20 000 Styrelsen för Skoklosters slott, konservering av slottets samlingar . . 600 000 Stiftelsen Drottningholms Teatermuseum, skydds- och konserveringsåtgärder 75 000 Hallwylska museet, installation av takbelysning och visst konserveringsarbete 7 100 Thielska galleriet, rep. av tre taklanterniner och slutlig renovering av muren 50 000 Jönköpings läns hembygdsförbund, installation av hiss och tätning av glastak 40 000 Jönköpings stads centr. byggnadskommitté, anordnande av gemensamma lokaler för länsmuseum och bibliotek (200 000) 100 000 Varbergs museum, ombyggnads- och inredningsarbeten 50 000 Västerbottens museum, anskaffande av montrar och monterbord . . . . 35 000 Västerbottens museum, inredning och utrustning 175 000 MUS 65, serietillverkning av utställningar 485 000 MUS 65, upprättande av informationscentrum för offentlig konst . . 150 000 SOU 1973:5

MUS 65, utarbetande av ett projekt ang. samlingslokaler 1970 Livrustkammaren, anskaffande av bildmaterial Livrustkammaren, konservering av praktkarosser och vagnar för ceremoniellt bruk Nationalmuseet, kostnader i samband med mottagande av donation Styrelsen för Skoklosters slott, fortsatt konservering Stiftelsen Dansmuseifonden, inredning och utrustning av lokaler .. Stiftelsen Drottningholms teatermuseum, inredning och utrustning av lokaler Stiftelsen Drottningholms teatermuseum, inlösen av vissa dekorationer och dräkter Musikhistoriska museet, inköp av en samling dragspel Musikhistoriska museet, inbindning och renovering av böcker, handskrift o. dyl Hallands museum, installation av hiss Västerbottens museum, anskaffande av biografteknisk utrustning . . . .

SOU 1973: 5

1971 Arjeplogs kommun, färdigställande av museet i Arjeplog Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, reparationsarbeten på byggnader inom kulturhistoriska 15 000 museet i Lund Styrelsen för Skoklosters slott, framställning av en vägledning för be100 000 sökarna vid museet 70 000 Styrelsen för Skoklosters slott, fortsatt konservering av slottets samlingar budgetåret 1971/72 400 000 Stiftelsen Musikhistoriska museet, anskaffande av en luftfuktighetsan45 000 läggning samt inredning av nya lagerlokaler 80 000 Nationalmuseet, anskaffande av utrustning till en s. k. videoverkstad samt bestridande av vissa kostnader i samband med mottagandet 39 900 av en donation 30 000 MUS 65, ytterligare bidrag för uppbyggnad av ett informationscentrum för offentlig konst 18 000 Museiföreningen östra Södermanlands järnväg, anordnade av nya 30 000 verkstads- och förvaringsutrymmen 50 000

190 000

50 000

100 000 50 000 400 000

35 000

224 000 83 000

50 000

Tabell 5. Kommunala museer. Driftkostnader och finansiering åren 1966, 1968 och 1970 Orter

Driftkostnader 1966

Alingsås museum Eskilstuna stadsmuseum Falbygdens museum Gävle museum Göteborgs museer2 Hälsinglands museum Helsingborgs museum Kristianstads museum.' Landskrona museum Malmö museum Norrköpings museum Sigtuna museer Stockholms stadsmuseum Sundsvalls museum Södertälje museum Trelleborgs museer 3 Vänersborgs museum Ystads museer Sjöfartsmuseet, Göteborg

1968 Kommunala medel 1970

120 292 155 575 177 805 114 095 146 690 169 877 455 6301 724 5681 899 9291 407 226 665 832 858 714 1 39 589 45 274 131 200 15 108 40 580 122 500 387 200 546 700 665 0001 304 100 444 900 567 700 4 589 400 6 395 000 8 793 7811 4 221 800 5 760 000 7 937 643 166 171 159 451 331 680* 122 434 138 314 302 042 1 1112381 1 297 165 1 528 710 968 146 1 193 293 1413 312 1 1 451 760 593 630 751 025 442 315 581 226 739 478 247 200 303 300 279 183 246 200 300 300 263 517 1 1 1 2 672 260 3 312 683 4 167 225 2 516 641 3 194 523 3 995 456 511218 609 025 918 2361 511 038 606 333 700 504 1 56 490 93 534 39 476 65 387 1 884 2681 2 8419311 3 528 7701 1 839 706 2 782 624 3 448 449 258 716 348 894 415 808 248 716 324 394 398 262 409 016 631 319 880 300 384 087 604 410 851 900 1 1 1 245 860 351 427 448 225 245 260 348 855 444 607 73 057 31 886 254 0001 58 150 22 448 112 000 1 329 900 350 600 516 845 317 000 332 600 497 084 1 500 800 546 000 646 044 136 700 139 000 218 000

Totalt

14 453 575 19 300 918 25 427 300 13 098 722 17 665 798 23 106 432

1 Hyreskostnad ingår. Sjöfartsmuseet ingår ej. 3 Huvudmannaskapet för Vänersborgs museum övergick den 1 januari 1971 till Norra Älvsborgs museiförening. 2

Tabell 6. Större konsthallar. Driftkostnader och finansiering åren 1966, 1968 och 1970 Driftkostnader

Landskrona konsthall Lunds konsthall Stockholm, Liljevalens konsthall Södertälje konsthall

Kommunala medel

121 8001 259 3471

126 0001 525 0141

122 9001 120 400 472 600 164 440

125 100 197 617

122 040 — 361980 —

— —

_ _

649 037 —

794 736 1083 095 400 919 178 4001 291600 —

593 196 125 500

849 231 — 275 700 —

— —

— —

1 030 184 1 624 150 1 970 195 685 759 1

276 Landstingsmedel

1966 1968 1970

1 041 413 1 608 951 —

hyreskostnader ingår ej

SOU 1973:5

Fondavkastning och övriga bidrag

.andstingsmedel

4 000

25 000

—

4 500

7 000

9 800

3 500

—

—

94 000 — —

42 800

—

96 40 717 3 100 24100 648 628 9 597 32 168 5 547 15 666 81515 184 732 17 358 80 321 5 546 28 400 3 618

— 3 950 47 823

övriga intäktei

Entréintäkter 1966

—

1400 61727

900 226 769

860 29 148

33 180

100 628

811902 1 232 882

37 000 176 000 317 204 315 168 411 129 516 674 471050 500 857 478 174

Fondavkastning och övriga bidrag 1966

177 245 1 265 1 892 3 643 2 567 — 47 874 58 736 498 — — 1 268 3 000 8 213 4 694 2 600 — 21400 31500 8 200 200 50 100 53 200 56 000 92 103 127 800 132 000 115 407 197 850 447 000 41 7 208 8 426 — 3 528 1711 11000 — 15 612 24 130 — 79 742 83 230 14 322 — — — — 5 445 7 404 3 000 — 1000 1800 72 079 58 811 88 454 82 051 58 149 1 489 1200 — 180 2 692 8 000 — — — 8 400 10 789 — — 20 462 37 807 5 000 — — 10 000 20 000 — 24 929 26 909 2 572 — 600 — — — 1 540 2 777 3 567 3 161 48 000 6 676 400 — 5 100 12 500 12 900 9 135 57 400 80 000 105 898 255 000 232 000 274 323 51 700 95 000

4 000 1 060 — 530 — 15 000 10 000 20 000 20 000 43 500 — 42 000 20 000 15 000 18 000 — 113 158 6 000 2 000 5 000 2 000 3 000

övriga intäkter

Entréintäkter

3 628

3 637

56 150

28 493

47 791

190 836

169 419

182 436

3 628

3 637

119 277

256 162

77 799

224 016

322 947

279 808

S O U 1973: 5 18 — 23079

Tabell 7. övriga större museer. Omslutningen på resultaträkningen och viktigare intäkter aren 1966, 1968 och 1970 (hyres- och försäljningsintäkter ej medtagna). Institution

Omslutning 1966

Landstingsmedel 1968

1966 Kommu-

1966 Borås

De sju häradenas kultur^rÄtufseum"g: Borås och Sjuhäradsbygdens

^ ^

U2215

5 2907

*£££%? Falun Dalarnas fornminnes-

15069?

'73724

t f f i S S 1 ^

596?62

°3849

2250O

" ^

33U53

648216 10200

'Alans^seum'

423 885

"48 42°

"606

&

S Ä t t L Karlskrona Blekinge Musei- och

I3864?

°288

-

^SKS

258M5

3889 7

°

ösSdand7ol:Linköpings stads museum1 Luleå Föreningen Norrbottens

™ ™

™186

584 453

™ o „ e „ S muse u m > Lund Kulturhistoriska föreningen

°

°

°

^6 000

162 797

-

H4 700

°

314 000

46 800

"*>0

84 000

93 000

44 4!5

«°00

»000

Halmstad " l U t a Ä S S ^

°479

<

Härnösand Kulturhistoriska föreningen M

Ku r f t Sioriska m „se e , Murberget1

°38

'3"

<>0°<>

Jönköpings läns

**SBS!iZ?mm*

°

° 263MO I 0 2 0 °°

°

Kalmar läns Fornminnes14

°°«°

*>000 34 000

°

°

°

°

°

35 000

Karlstad Värmlands fornminnes-

"vSSSSSSrf

*>° "ooo

Linköping Östergötlands Fornminnes0

' S S S ™ , 278

°0°

1121225 IJ9I5

° I73185° 2051461

°

°

°

™™

°

°

°

°

«««> * * » i"ooo SOU 1973:5

1«000

1966 Medlemsavgifter

Entréintäkter

Fondmede 1 och övriga bidrag

medel

4 100

196 100

17 495

45 858

72 580

6 570

8 191

5 693

10 870 12 000 13 790

7 392

142 200

—

—

—

—

—

17 689 17 099 16 064

5 000

82 515

106 329

19 088

18 475

12 264

29 558 29 908

2 853

45 000

63 930

5 381

4 294

2 277

7 619 12 340 11257

15 000

86 000 162 063

133 496

158 690

7 052

5 579

7 861

1 780

50 000

263 000

69 648

84 063

87 304

16 324

26 909

15 499 15 106 14 077

80 000

110 000

62 210

101 823

87 304

96 118

107 373

12 188 19 620 21800

P4 600

150 000

4 000

4 563

5 835

9 269

7 805 13 120 23 435

46 000

87 771

96 437

105 285

22 404 26 979 28 065

00 000

112 500 110 414

160 638

174 713

23 9832

29 1202

31 9152

50 000

215 350

83 053

86 083

108 276

5 477

4 660

—

25 000

270 000

86 215

146 530

109 683

8 052

7 425

4 250

50 000

525 000 243 085

273 225

75 972

S O U 1973:5

—

1 850 1660

—

—

15 082 11730

—

6 330

19 700

—

—

81004 425 090 585 885 555 570

2 7 9

Tabell 7. Fortsättning Institution

Omslutning 1966

Mora Zornsamlingarna

245 729

Landstingsmedel 1968

256 830

305 400

1966 Kommu-

—

_

_

_

Nyköping Södermanlands hembygds^ykopfngshu^ Simrishamn Föreningen för fornminnesoch hembygdsvård i sydöstra Skåne: Österlens museum

°

65 400

°170

92 039

°

_

°

°0

_

2 0 000

_

Skara Västergötlands Fornminnes' v ä s S t l a n d s museum-

2446W

" " 1 2

°637

72 568

223 800' 40 000'

374 5325 40 0005

349 000' 399 868"

252 4104 106 289

271088 3 151447

315 000' 273 850

_ —

_ _

__ _

600 1544 822 800 s 478 843 195 310 214 593 258 000' 6 657 828 7 488 300 8 628 603 105 832 141654 127 721 496 137 610 799 716 375

_ — _ — —

_ _ _ _

_

°

I43

°°°

*><>00

Skellefteå Västerbottens Norra

^iSSSteå^Ä' Stockholm Sveriges arkitekturmuseum Stiftelsen dansmuseet Stiftelsen Drottningholms teatermuseum Hallwylska museet Stiftelsen Carl och Olga Milles Lidingöhem Musikhistonska museet Stiftelsen Skansen Stiftelsen Thielska galleriet Valdermarsudde Uddevalla Uddevalla museiförening: Uddevalla museum

28 575

°

27 263

°

°

°

2 5 noo

_

_ 236 454 1_ _

—

24 200

_

—

4550 Umeå Stiftelsen Västerbottens v S S S m

museum'

' M ? °"

1 5 M 9 2 7

°3°7

°°00

226 80

°

°

™ <™

Uppsala Uif1andsm^ Varberg Föreningen Varbergs m Jfe£m: Varbergs museum Visby Föreningen Gotlands Fornyänner: Ootlands fornsal1

197 260

206 000

297 550

69 000

98 000

62 000

210 163

274 934

375 240

42 000

67 000

88 500

39 000

330 000

380 000

475 000

45 000

63 400

80 000

50 000

SOU 1973:5

Fondmedel och övriga bidrag

medel B

1968 Entréintäkter

1966 Medlemsavgifter

~~

L_

_

_

98 000

116 000

158 000

104 755

102 969

144 488

—

—

—

17 000

277 400

92 820

117 523

35 166

33 823

—

—

—

t0 000

7 350

6 750

2 638

3 155

4 437

6 350 11555 10 680

40 000

50 000

86 374

100 865

97 554

4 335

2 037

2 158

12 445 11520 11636

72 900

95 000

—

—

—

—

67 6301 19 283

68 207s 30 687

75 103' 32 634

— —

— —

— —

25 000 25 000 15 000 15 000 30 000 251973 213 500 225 732 — — 156 OOO1 200 000s 242150' 3 4364 3 667s 5 105' 11500 2 172 020 37 907 1141000 1595 709 3 488 658 2 830 900 2 757 1522 2 000 3 000 32 000 61500 41000 12 837 13 911 16 375 _ _ _ — 121068 51066 43 011 2 018

— — — — —

— — — — —

— —

2 767

2 333

_

—

— —

217 5004 40 0001

215 000s 40 000s

251000' 398 914'

_ —

103 0001 75 652

153 OOO5 90 447

164 000' 189 980

24 200

16 470

$40 200

—

— —

—

—

429 000 138 900

86 840

197 923

16 492

12 064

8 263

35 880

—

79 000

118 350

7 000

8 800

13 150

19 038

19 653

28 051

—

—

56 500

89 000

54 000

57 000

79 715

34 878

33 667

54 608

5 100

5 600

69 800

80 000 130 000

138 500

160 942

33 227

44 084

52 395

12 650 12 900 14 255

SOU 1973:5

7 410

Tabell 7. Fortsättning Institution

Omslutning 1966

Västerås Västmanlands Fornminnesförening: Länsmuseet i Västerås1 Västerås konstförening: Västerås konstmuseum Växjö Kronobergs läns museioch hembygdsförbund: Smålands museum1 Örebro Örebro läns hembygdsförbund: Örebro läns museum1 Östersund Föreningen Heimbygda: 1 Jämtlands läns museum Totalt

Landstingsmedel 1968

1966 Kommu-

560 810

454 224

390 536

86 243

202 470

205 000

122 480

163 674

299 603

—

_

_

1 0 0 000

—

456 476

599 174

62 000

97 000

60 000

488 666

680 531

866 907

173 650

215 800

353 100

173 650

328 114

403 273

542 929

84 748

106 000

139 500

84 748

19 772 464 23 246 371 28 532 453 1985 359 2 718 970 3 629 800 2 510 464

mu^S^SåoS^ k U n g Ö r C l S e n < 1 9 5 5 : 3 1 7 > a "S- statsbidrag till avlöningar inom landsantik3 Inkl. medlemsavgifter. 1966P' 8* a ' 0 m l ä g g n i n g a v räk enskapsår anges här uppgifter för budgetåret 1965/66 i stället för 1 Budgetåret 1966/67. 5 Budgetåret 1968/69. 8 Budgetåret 1970/71.

43 000

SOU 1973:5

medel

Fondmedel och övriga bidrag

I

8 Entreintäkter

;

1968 Medlemsavgifter

—

'

76 133

80 637

6 350

5 347 7 544

—

—

2 736

2 450

—

149 000 76 730

85 563

110 304

12 028

14 764

14 665

16 650 15 550 18 170

15 800

258 100 67 180

86 563

13 267

13 226

14 682

15 642 27 180 33 970

135 000 83 920

126 475

16 980

13 499 15 331

10 000

48 012 65 766

15 000

273 125

J5 000

—

4 260

8 145

9 450

10 670 10 840 13 350

5 379

84 845 6 637 677 2 653 998 4 236 371 5 557 052 4 421816 3 789 885 3 730 798 701521 868 325 838 381

S O U 1973:5

Zö:>

I

Tabell nr 8. Besök vid museer och fornminnesplatser 1966, 1968 och 1969. 1 Museerna är ordnade i bokstavsordning landskapsvis — Stockholm och Göteborg upptages dock särskilt. Fornminnesplatser och kyrkor under riksantikvarieämbetets överinseende redovisas ej landskapsvis utan upptages för sig i slutet av tabellen. Om siffra saknas i någon kolumn, betyder detta att museet i fråga ej lämnat några uppgifter för detta år. Museets namn Blekinge Karlshamn: Karlshamns museum Skottsbergska gården Karlskrona: Blekinge museum Marinmuseet Vämöparken — friluftsmuseum Sölvesborgs museum, Gammelgården Bohuslän Marstrand: Karlstens fästning Marstrands hembygdsförening Uddevalla museum Dalarna Borlänge: Tunabygdens gammelgård Falun: Dalarnas museum (inkl. vandringsutställningar 1970) Stora Kopparbergs museum Ludvika hembygdsförening: (Gammelgården, gruvmuseet och bygdegården) Malungs Gammelgård Mora (Zornsamlingarna): Zorngården Zornmuseet Zorns gammelgård Gopsmor Säters hembygdsmuseum (Asgårdarna) Dalsland Bengtsfors gammelgård Eds museum Åmål: Åmåls konsthall Åmåls museum (Snarhögsgården) Gotland Bottarvegården, Vamlingbo Bunge kulturhistoriska museum, Fårösund Koviks fiskerimuseum, Klintehamn Norrlanda fomstuga Visby: Gotlands fornsal Burmeisterska huset Kattlund

425 383

1 128 508

550 500

312 27 539 194 400

2 504 29 492 250 350

8 602 31 158 341 11000

Besöksstatistik saknas 1 725

1 474

27 000 60 4 825

9 860

14 004

18 000

47 777 10 914

57 958 18 827

110 867 42 258

5 490 6 230 Besöksstatistik saknas

3 500

19 643 36 350 9 250

17 607 34 965 7 657

20 544 37 062 9 185 2 408

2 500 633

2 000 900

12 000 900

2 400 34 000

2 800 30 000

2 000

2 000

52 000

5 000 30 000 Besöksstatistik saknas 2 000 45 000 8 080 14 047

Efter Svenska Museer 1968: 2, 1969: 1—3, 1971: 3.

284 SOU 1973:5

Museets namn Gästrikland Gävle: Gävle museum Skogsmuseet Silvanum Järnvägsmuseet Ovansjö gammelgård Valbo hembygdsgård, Vretas Göteborg Göteborgs Arkeologiska museum Göteborgs Etnografiska museum Göteborgs Historiska museum Underställda Historiska museet: Kronhuset (stadshist. saml.) Militärmuseet Skansen Kronan Industrimuseet Konsthallen Konstmuseet Naturhistoriska museet Röhsska Konstslöjdsmuseet Sjöfartsmuseet Akvariet Sjömanstornet Teaterhistoriska museet Utlandssvenska museet

/ J \ J l i

Halland Falkenbergs museum Halmstad: Hallands museum Harplinge hembygdsförening Kungsbacka: Nordhallands hembygdsförening Laholm: Södra Hallands hembygdsförening Onsala: Vagnsmuseet Ugglarp: Svedinos bil- och flygmuseum Varbergs museum Hälsingland Bollnäs: Kämpens hembygdsgård Edsbyn: Edsbyns museum Ovanåkers hembygdsgård Hudiksvall: Hälsinglands museum Järvsö: Karlsgården Ljusdal: Ljusdalsbygdens museum Söderhamns museum Ytterhogdals hembygdsförening Härjedalen Funäsdalen: Härjedalens fornminnesförening

47 736 13 079

46 232 14 800

56 650 24 300 7 443

560 600

497 1500

561 175

58 500

47 277

83 376

20 759 7 764

8 760

120 000

128 000

75 523 73 928 47 168 45 549 112510 119 000 157 264 164 000 18 559 35 702 3 321 3 652 Ingen besöksstatistik

30 566 4910 10 338 44 106 97 179 99 690 56 057 136 842 184 201 21616 5 572

1500 21384 1000 1450

1300 30 893 ca 1 000

8 000 49 243

63 853

1400 18 530 ca 1 000 1 800 2 775 1 800 15 000 76 877

2 100

2 000

3 100

1200 20 196 2 200 7 665 1256

1000 25 950 3 000 9 706 1 194

1 198

1 855

1600 1200

41 811 4 170 6 513 1515

Jämtland Klövsjö hembygdsförening (Tomtangården) Kyrkas hembygdsförening Lits hembygdsförening Marby hembygdsförening Östersund: Länsmuseet Stadsmuseet

2 500 950 600 600

3 000 500 1500 800

5 400 650 2 000 1000

10 785 1 170

28 544 980

15 705 610

Medelpad Sundsvall: Hantverks- och industrimuseet Sundsvalls museum

7 583 81037

9 983 80 762

6 355 93 186

SOU 1973:5

Museets namn Norrbotten Arjeplog: Silvermuseet Arvidsjaur: Lappstaden Boden: Garnisonsmuseet Gammelstads kyrka och kyrkstugor Gällivare hembygdsmuseum Jokkmokks museum Jukkasjärvi hembygdsgård Jävre: Arkeologstigen Kalix: Englundsgården Kalix museum Luleå: Norrbottens museum: Museibyggnaden Gultzau-udden m. fl. lokaler Vandringsutställningar Fornlämningar Malmberget: LKAB:s gruvmuseum övertorneå: Aunesgården Närke Askersund: Norra Vätterbygdens hembygdsmuseum Askersunds Skolmuseum Gällersta forngård Laxå bruks- o. hembygdsmuseum Stjernsunds slott Örebro: Örebro läns museum med konsthallen Hantverksmuseet i Wadköping Siggebohyttans Bergsmansgård

13 815 15 000

17 634 15 000

27 219 15 000 1300 15 000 1000 41590 12 860 Ingår i stat. för Norrb. mus. 1255 11500

19 850

15 000 1000 32 040 5 000 5 000

800 29 990 5 000 5 000

800 Under uppbyggnad

1 167 14 250

26 977 7 540 70 336

28 734 stängt 90711

3 000 2 000

4 795

22 172 stängt 174 753 9 600 5 000 3 200

300 Ingen statistik

400 Ingen statistik

8 448

9 300

8 500

38 935 6 536 3 565

33 748 21330 3 479

37 050 30 040 5 647

1 535

1 440

1970 Skåne Billinge: Hembygdsmuseet Gamlegård Bosjökloster slott Broby: Göinge hembygdsmuseum Burlövs gamla prästgård Bäckaskogs slott Christinehofs slott Eslövs museum Falsterbo museum Helsingborgs museum: Stadsmuseet Vikingsbergs konstmuseum Fredriksdals friluftsmuseum Kärnan Pålsjö vattenmölla Friluftsteatern Hässleholm: V. Göinge hembygdsförenings museum Höganäs museum Kristianstads museum (inkl. utställningar i bibliotek och skolor 1970) Landskrona museum o. konsthall Limhamns museum Lund: Arkiv för dekorativ konst (Arkivmuseet) Lunds konsthall Lunds universitets historiska museum Skånska konstmuseum

286 Ingen besöksstatistik 600 800 883 650 (besöksbok) 84 000 80 000 35 000 13 952 2 500 2 500 2 341 4 000

700 900 stängt 12461 2 500 2 500

139 753

141 845

21711 17 165 52 226 72 276 2 374 30 300

4 000 4 000

3 000 6 000

1000 17 000

42 157 11664

67 239 28 126 2 350

89 444 50 839 3 741

18 000 99 000 1 187

20 000 41060 1260

2 427 16 000 1215

Ingen statistik

SOU 1973:5

Museets namn Kulturhistoriska museet: Museet i Lund Hökeriet i Lund östarps Gamlegård östarpshallen Malmö: Malmö museum: Historiska avdelningen Konstavdelningen Naturhistoriska avdelningen Tekniska museet Simrishamn: Österlens museum Skurup: Svaneholms slottsmuseum Tomelilla Konstsamling Trelleborgs museum och Axel Ebbes konsthall Ystad: Charlotte Berlins museum Gråbrödraklostret med fornminnesföreningens samlingar Konstmuseet (med Dragonmuseet och Hedbergska vapensamlingen) Ängelholms hembygdsmuseum

67 527

80 924 7 974 15 139 13 139

88 327 10 186 17 944 13 939

160 646

174 161

258 335

22 135 2 000 12 100 10 000

28 858 J 2 200 12 600 6 000

3 500 13 101

Ingen statistik

9 875

7 159

8 581

5 395 600

5 488 900

7 026 1200

2 400 10 200 1200

4 200 11274 1675

99 100 6 486 8 000

90 505 7 319 9 000

51290 15 287 850

50 161 23 276 200

10 600 1000

10 000 900

31209 Småland 3 201 Eksjö: Fornminnesgården 9 184 Gränna hembygdsförening, Andrémuseet stängt Huskvarna stadsmuseum Jönköping: Jönköpings läns museum (inkl. vandringsut26 070 ställningar 1968 och 1970) Friluftsmuseet Stadsparken 8 000 Tändsticksmuseet Kalmar: 56 301 Kalmar läns museum 20 143 Kalmar konstmuseum 1400 Mönsterås: Stranda härads hembygdsmuseum Oskarshamn: 9 000 Döderhultarmuseet 600 Fredriksbergs herrgård Vimmerby: Sevedebygdens fornminnes- och Statistik saknas hembygdsförenings museum 8 200 Visingsborg Värnamo: 6 300 Hembygdsmuseet i Apladalen 4 923 Smålands Konstarkiv Västervik: Tjustbygdens kulturhistoriska för3 881 enings museum Växjö: 27 555 Smålands museum Utvandrarnas Hus Stockholm Bankmuseet Biologiska museet Bryggerimuseet »Pripporama» Dansmuseet Eldhs Ateljé Museum Etnografiska museet Gustav III:s Antikmuseum Hallwylska museet Järnvägsmuseet Kungl. Armémuseum SOU 1973:5

3 637 30 770

Statistik föres ej

200 12 000

5 637 6 300

5 000 7 862

4 732

6 500

36 500 20 000

33 066 20 000

2 129 33 953

1 881 36 444

Stängt 11000

13 552

22 086 3 263 7 335 24 936 25 820

21004 3 757 11557 23 287

34 572

13 000 14 000 Ingen statistik 103 757 3 682 9 900 se Gävle 35 748

Museets namn Kungl. Livrustkammaren Liljevalchs konsthall Medelhavsmuseet: Egyptiska avdelningen Grekisk-romerska avdelningen Medicinhistoriska museet Moderna museet Musikmuseet Nationalmuseum Naturhistoriska riksmuseet Nordiska museet Ny bropavil j ongen Postmuseum Prins Eugens Waldemarsudde SJ modellhall Stiftelsen Skansen Slottsmuseum Spårvägsmuseet Statens Historiska Museum och Kungl. Myntkabinett (exkl. vandringsutställningar) Statens Polismuseum Statens Sjöhistoriska museum med Wasavarvet Stockholms slott: Rikssalen och Slottskapellet De kungliga våningarna Skattkammaren Stockholms stadsmuseum Stockholmsterrassen Sveriges Arkitekturmuseum Sveriges Pressarkiv och Pressmuseum Tekniska museet Telemuseum Thielska galleriet Tobaksmuseet (Skansen) Vin- och spritcentralens museum Östasiatiska museet Södermanland Dalarö: Tullmuseum Eskilstuna stads museer Gripsholms slott Julita gård (Nord. mus.) Nyboda museum (Huddinge hembygds- och skolmuseum) Nyköping: Nyköpingshus med Nyköpings konstmuseum Nynäshamn: Sotholms härads hembygsförening Sturehovs slott Svindersvik (Nord. mus.) Södertälje: Torekällbergets museum: Museet Friluftsmuseet Tyresö slott (Nord. mus.) Vingåkers hembygdsmuseum Uppland Drottningholms teatermuseum Drottningholms slott och Kina slott Edsbro hembygdsgård Enköping: Sydvästra Upplands kulturhistoriska museum Knutby gammelgård Norrtälje: Roslagens museum Sandhamn: Elias Sehlstedtmuseet

41 177

Se Nordiska museet 42 095

114 773

12 881 ca 2 700 256 710 13 400 354 996 82 851 123 197 60 921 21 299 32 000

6 670 Se Stat. Hist mus. 1937 172 217 51628 290 404 104 000 120 933 70 000 27 284 31 426

16 277

1 580 603 Stängt 25 029

1405 611 2 741 25 722

2 087 217 651 14 925 230 176 134 813 138 550 52 000 31 820 59 494 17 037 1 684 902 3213 26 743

71 462 5 009 260 057

87 542 6 828 293 277

97 444 7 257 389 000

14 160 85 000

15 127 101 018

40 508 75 601

97 300 900 000

20 657 117 024 66 474 97 109 694 242 35 000

1 964 181 338 4 000 6 896

1231 161 990 4 000 8 798

579 169 273 4 000

17 535

17 196

Ingen statistik 452 17 000

1700 48 992 62 046 29 659

2 000 56 958 63 831 30 849

2 500 68 616 77 062 29 486 719

82 300 3 800 2 008

74 300 1 900 3 500 1 350

70 000 1700 4 400 1 503

46 300

92 390

2 396

3 062 53 833

54 329 220 000 4 266

65 990 45 511

53 833 49 086

57 862 50 645 200

ca 1 000

842 1 000

ca 400

400 200

500 S O U 1973:5

Museets namn Sigtuna: Lundströmska gården Rådhuset Sigtuna f ornhem Skokloster: Slottet Motormuseet Sundbybergs hembygdsmuseum Söderby-Karl: Erikskulle hembygdsmuseum Uppsala Linnéanska stiftelsen, Linnés Hammarby Linnémuseet Upplandsmuseet Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker Uppsala universitets myntkabinett Vaxholms fästnings museum Väddö: Kista hembygdsgård Roslagens sjöfartsminnesförening (Väddö sjöfartsmuseum) öregrunds hembygdsförening östhammar: Frösåkers hembygdsförening Värmland Arvika museum Filipstads hembygdsmuseum Finngården Kvarntorp, Lekvattnet Geijersgården, Ransäter Karlstad: Värmlands museum Kristinehamns museum Mårbacka minnesgård, Sunne Västerbotten Skellefteå museum Umeå: Västerbottens museum med Sv. Skidmuseet Wilhelmina hembygdsmuseum Västergötland Alingsås museum och konsthall Borås: Borås museum Konstmuseet Falköping: Falbygdens museum Karlsborgs museum Lidköpings hantverks- och sjöfartsmuseum Lödöse museum Nårunga: Nårungabygdens Missionshistoriska museum Nääs slott, Tollered Ornunga ödekyrka, Vårgårda Skara: Västergötlands museum: Museet \ Fornbyn / Kråk Skövde museum Trollhättan: Forngården Trollhättans museum Vadsbo museum, Mariestad SOU 1973:5

1970 Ingen statistik 10 000 2 570

1980 7 000 4 400

5 000 10 000 9 500

17 100 30 000 1000 1500

23 574 33 600 600 924

30 000 42 961 435 318

35 000 2 000 26 854

30 000 1800 35 135

35 000 2 000 41914

stängt förombyggnad 301 97 9 514 6 047

2 200 161 6 804

3 200

2 914

2 132

500 400 450

300 400 600

423 3 850 800

2 163 350 5 300 10 955 25 216 ca 800 64 545

1930 3 000 8 530 28 905 900 64 402

3 222 700 3 143 11070 36 851 2 800 65 800

4 200

3 500

6 900

70 500 Stängt

91700 7 955

29 400 8 925

15 100

22 735

27 939 16 363 13 151 14 000 1627 1721

27 044 18 203 12 143 10 000 1 310 1449

27 586 16 972 12 954 12 000 2 400 2 847

19 800

}

67 000

2 722

- J

8 170

7 900 10 000 35 000 50 882

2 100

2 000

) 7 506

2 500 33 990 2 216

Museets namn Värnhems klosterkyrka Värnhems klostermuseum och -ruiner Vänersborgs museum Äsle hembygdsförening, Åslätt

9 579 8 800 12 594 13 324

Ingen statistik

27 636 4 128 16 100 14 000

4 083 11 876

Västmanland Arboga museum Kopparberg: Nya Kopparbergs Bergslags hembygdsförening Köpings museum o. Gammelgård Lindesberg: Lindes museum Nora: Stiftelsen Ingrid Göthlins minne (Göthlinska gården) Norbergs museum Pershyttan: Stadra brukskontor Sala: Sala silvergruvas museum Väsby Kungsgårds museum Västerås: Friluftsmuseet vid Vallby Västerås länsmuseum

Ingen statistik 24 116

16 624

27 885

Ångermanland Härnösand: Kulturhistoriska museet Murberget Junsele hembygdsgård örnsköldsviks museum

14 000 3 250 670

51500 3 500 1078

14 000 2 000

Öland Borgholm: Borgholms slottsruin Ölands forngård Himmelsberga hembygdsmuseum

64 993 1 200 17 502

62 982 19 656

60 800 2 650 23 120

Östergötland Linköping: Östergötlands och Linköpings stads museum Löfstads slotts museum Motala museum Norrköpings museum

35 300 5 949 405 40 833

50 302 10 156

50 542 11490

41 972

41207 Under riksantikvarieämbetets överinseende stående fornminnesplatser och kyrkor:' Björkö (Uppland) Ekornavallen (Västergötland) Gamla Uppsala (Uppland)

30 000 30 000 175 000

26 000 30 000 200 000

20 000 20 000 10 318 3 249 8 500 400 21 500 12 000 13 500 140 2 200 3 367 Under rep. 2 841 29 504

20 000 20 000 7 600 3 000 9 347

30 000 30 000 150 0 0 0 — 200 000 30 000 30 000 6 500 3 056 9 900

Gråborg (Öland) Ismantorps borg (Öland) Kungagraven, Kivik, (Skåne) Lugnarohögen (Halland) Alvastra kloster (Östergötland) Enångers gamla kyrka (Hälsingland) Glimmingehus (Skåne) Kronobergs slottsruin, Växjö (Småland) Källa gamla ödekyrka (Öland) Mora stenar (Uppland) Risinge gamla kyrka (Östergötland) Södra Råda gamla kyrka (Värmland) Trönö gamla kyrka (Hälsingland) Tycho-Brahemuseet, Ven (Skåne) Visby ruiner (Gotland)

843 1 300 280

1258 1 151 337

1803 400 705

1566 Ej öppnat

Ingen uppgift

2 530 2 000 175

Ingen statistik 700

1000 3 137

25 800 15 000 9 200

28 100 16 000 8 900

160 Insamlingsbössa 3 662 3 844 Insamlingsbössa 5 431 3 900 30 106 35 629

De flesta siffror approximativa.

290 SOU 1973:5

Statens offentliga utredningar 1973 Kronologisk förteckning

1. Litteraturen i skolan. U. 2. Högskolan. U. 3. Högskolan. Sammanfattning. U. 4. Fastighetstaxering. Fi. 5. Museerna. U.

SOU 1973:5

Statens offentliga utredningar 1973 Systematisk förteckning

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4]

Utbildningsdepartementet Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan. [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] Museerna. [5]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

292 SOU 1973:5

Allmänna Förlaget

ISBN 91-38-002255-8