Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att förbättra epileptikernas situation
Socialutskottets betänkande nr 20 år 1971 SoU 1971:20
Nr 20
S o cia lu tsk o ttets betänkande i anledning av m o tio n om åtgärder för att förbättra ep ilep tik em as situation.
I m otionen 1971:785 av fru Sundberg m. fl. (m, c) yrkas a tt riksdagen hos Kungl. Maj:t m åtte hem ställa a tt en expertgrupp tillsättes med uppgift a tt tillvarataga de epileptiskt sjukas anställningsförhållanden, a tt 45 § lärarhögskolstadgan ändras så a tt inty g om antagningsläm plighet från såväl den sökandes läkare som av skolstyrelsens läkare må vara till fyllest för antagning vid lärarhögskola av epileptiker, a tt försäkringsinspektionen får i uppdrag a tt se över prem ieberäkningen för försäkringar m ed epileptiker som försäkringstagare i enlighet med vad som stadgas i lagen om försäkringsrörelse 282 § mom. 2, a tt tilläggsdirektiv utgår till handikapputredningen m ed begäran a tt utredningen b eak tar de epilep tiskt sjukas situation.
Epilepsi
Epilepsi är ingen enhetlig sjukdom u ta n en grupp av likartade sym tom vid hjärnskador av olika slag u ppkom na vid olycksfall, förlossning, in fek tio n etc. S ym tom en orsakas av abnorm elektrisk urladdning i skadade nervceller i hjärnan. Den äldre beteckningen fallandesot eller fallandesjuka h änför sig till den vanligaste form en av epileptiska anfall, då den sjuke förlorar m edvetandet eller faller om kull. Det kram ptillstånd som u p p träd e r vid anfallet och som i vissa fall m edför andningssvårigh e te r och bildning av fradga i m unnen avtar i regel efter några m inuter. E tt lindrigare epileptiskt anfall kännetecknas av tillfällig sinnesfrånvaro eller m edvetslöshet, s. k. absence. Epilepsi behandlas i regel m edicinskt, m en i vissa fall, fram för allt när den orsakats av ärrvävnad, tillgrips operatio n . Ä rftlig epilepsi förekom m er m en i m indre utsträckning än m an tidigare ansett. F ö rb ä ttrad diagnostik och nya behandlingsm etoder har le tt till a tt anfallsfrekvensen för p atien ter med epilepsi kun n at nedbringas, och i många fall har p atienterna blivit anfallsfria.
A nställningsskydd m. m.
I Kungl. Maj:ts cirkulär (1 9 60:553) angående anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksam het har angivits riktlinjer beträffande anställande av partiellt arbetsföra inom det statliga om rådet och inom sådana om råden av statsunderstödd verksam h e t där anställnings- eller arbetsvillkoren fastställs u n d er m edverkan av Kungl. Maj :t eller m yndighet som Kungl. Maj :t bestäm m er. Med partiellt
1 -R ik sd a g e n 1971. 12 sami. N r 2 0
arb etsfö r avses i cirkuläret person, som h ar eller förm odas kunna få särskilda svårigheter a tt erhålla eller behålla e tt förvärvsarbete på grund av fysiskt eller psykiskt arbetshinder eller social belastning. I cirkuläret har föreskrivits a tt m yndigheterna inte b ör ha en restriktiv inställning till de partiellt arbetsföra som arbetskraft och a tt det b ör beaktas att grundlagsstadgandet om tjän stetillsättning e fte r förtjänst och skicklighet inte tilldelar de partiellt arbetsföra någon undantagsställning. 1 Sverige finns inga generella lagbestäm m elser om förbud m ot obefoga de uppsägningar. F ö r vissa speciella fall finns lagförbud, näm ligen m ot avskedande på grund av värnpliktstjänstgöring, havandeskap eller ingående av äktenskap sam t m ot avskedande i föreningsrättskränkande syfte eller på grund av verksam het som skyddsom bud. Enligt statstjänstem annalagen (1 9 65:274) får statstjänstem an med förordnande tills vidare sägas upp om han har visat bristande läm plighet för tjänsten eller det finns anledning a tt dra in tjänsten eller uppsägningen av annat skäl är påkallad från allm än synpunkt. Samma begränsning av uppsägningsrätten gäller enligt stadgan (1 9 65:602) om vissa tjänstem än hos kom m uner m. fl. för vissa andra offentligt anställda tjänstem än. I övrigt gäller en av arbetsdom stolen år 1932 u tta la d princip a tt arbetsgivare har rä tt a tt säga u pp arbetstagare u ta n angivande av skäl, om in te kollektivavtal innehåller bestäm m elser som inskränker denna rä tt eller uppsägningen kan anses strida m ot goda seder. Enligt huvudavtalet mellan SAF och LO kan tvist om uppsägning på grund av ” enskild arbetares förhållande” bringas under skiljenäm nds prövning, om den sam m anhängande anställningstiden är m inst nio m åna der och den anställde har u p p n å tt 18 år. Som skiljenäm nd fungerar en av partern a tillsatt näm nd, arbetsm arknadsnäm nden. F inner näm nden att uppsägning har sk e tt u ta n saklig grund, kan arbetstagaren tilldöm as skadestånd. 1 fråga om uppsägning av annat skäl än enskild arbetstagares förhållande, i första hand arbetsbrist, fungerar arbetsm arknadsnäm nden inte som skiljenäm nd u ta n kan endast rekom m endera en lösning i det enskilda fallet. H ittills har näm ndens rekom m endationer em ellertid alltid följts av parterna. Alla LO -förbund har inte un d erteck n at huvudavtalet. Avtalets bestäm m elser om uppsägningsskydd gäller av den anledningen inte för t. ex. byggnads- och tran sp o rtarb etarefö rb u n d en samt de grafiska förbunden. Ö verenskom m elsen mellan SAF och LO om skydd m o t uppsägning u tan saklig grund har varit norm bildande även för de privatanställda tjänstem ännens avtal. SAF har sålunda ingått liknande huvudavtal med Svenska industritjän stem an n afö rb u n d et (S IF ), Sveriges arbetsledareför bund (SA LF) och H andelstjänstem annaförbundet (H TF). Också kom m u nalanställda tjänstem än, på vilka uppsägningsreglerna i den nyss näm nda stadgan (1 9 6 5 :6 0 2 ) in te är tilläm pliga, sam t de kom m unalanställda och de statsanställda arbetarna har avtalsenligt m otsvarande skydd m ot obefogade uppsägningar. Tvist huruvida uppsägning strider m ot annat kollektivavtal än de ovan näm nda huvudavtalen kan bringas u nder arbetsdom stolens prövning. Om
an n at inte har överenskom m its genom kollektivavtalet, kan dom stolen vid obefogad uppsägning in te bara döm a u t skadestånd u ta n också fö ro rd n a a tt den uppsagde skall återanställas. F ör större delen av arbetsm arknaden har således den fria uppsägningsrä tte n inskränkts genom avtal. Uppsägningsfrågorna har u n d er senare år vid flera tillfällen behandlats i riksdagen (2LU 1957:25, 1962:22, 1963:23, 1964:63, 1968:67 och 1969:14), bl. a. i anslutning till en av in ternationella arbetsorganisationen år 1963 antagen rekom m endation (nr 119) angående uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ. Riksdagen har därvid visserli gen u tta la t förståelse för önskem ålen a tt skapa tryggare anställningsför hållanden, särskilt för sådan arbetskraft som har speciella svårigheter a tt få nya arbeten, bl. a. den äldre arbetskraften. Y rkandena om utredning har em ellertid avslagits av riksdagen med m otiveringen a tt lagstiftning inte b ö r aktualiseras, förrän det har ådagalagts a tt det inte är möjligt a tt avtalsvägen nå en godtagbar lösning av frågan. E fter bem yndigande år 1969 har em ellertid en u tredning på om rådet tillsatts, näm ligen utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdom stolen. I direktiven fö r utredningen u tta las bl. a. följande. Om anställningstryggheten ökas genom förlängda uppsägningstider och i synnerhet om därtill läggs e tt särskilt skydd i form av avgångsersättning, blir d et ofrånkom ligt fö r de sakkunniga a tt undersöka om det ökade skyddet skall beredas den anställde också i de fall då uppsägningen har sin grund i hans personliga förhållanden. De sakkunniga b ö r därför till allsidig prövning ta upp också frågan om skyddet m o t obefogad uppsäg ning sam t m ot bakgrund av bl. a. huvudavtalen på den privata arbets m arknaden och statstjänstem annalagen överväga behovet a tt lagreglera uppsägningsgrunderna och de rättsliga följderna av obefogad uppsägning. U tgångspunkt för övervägandena bör vara a tt principen om arbetsgivares rä tt a tt u ta n skäl avskeda arbetstagare skall ersättas m ed en huvudregel om skydd m o t sakligt ogrundade uppsägningar. Vid överväganden av i vilka fall uppsägning skall anses sakligt befogad m åste sam ordning ske med bestäm m elserna härom i statstjänstem annalagen liksom med lös ningarna av de frågor som om fattas av äm betsansvarskom m itténs u p p drag. I en i början av april 1971 avgiven proposition (1 9 71:107) har Kungl. Maj:t föreslagit vissa åtgärder fö r a tt fö rb ä ttra den äldre arbetskraftens sysselsättningsm öjligheter. Dessa åtgärder består dels i en lag om anställ ningsskydd fö r vissa äldre arbetstagare, dels i en lag som ger arbetsm ark nadsm yndigheter och fackliga organisationer m öjlighet till insyn i och in flytande över företagens personalpolitik.
Krav beträffande hälsotillståndet hos sökande till utbildning vid lärar högskola
Enligt 45 § stadgan (1 9 6 8 :3 1 8 ) för lärarhögskolorna skall den som vill vinna tillträde till lärarutbildningslinje vara fri från sjukdom eller handi kapp som m edför oläm plighet för lärartjänst. M otsvarande bestäm m elser
1 * -R ik sd a g e n 1971. 12 sami. N r 20
finns i 23 § stadgan (1961:433) fö r sem inarierna för huslig utbildning, 12 § stadgan (1 9 6 0 :5 1 1 ) för slöjdlärarsem inariet och i 8 § av bestäm m elserna av år 1964 rörande förskolesem inarierna. Enligt 46 § lärarhögskolestadgan antas studerande på lärarutbildningslinje av skolöverstyrelsen (SÖ). A ntagning som SÖ beslutar är prelim inär. Beslut om definitiv antagning m eddelas av rek to r vid lärar högskolan. F ör a tt sökande, som prelim inärt antagits till utbildningen, skall k unna bli definitivt antagen, m åste re k to r pröva a tt vederbörande även u ppfyller de i 45 § lärarhögskolestadgan angivna allm änna behörig hetsvillkoren. Till ledning fö r rektorerna vid lärarhögskolorna har SÖ i sam råd med socialstyrelsen år 1968 u tfärd at anvisningar fö r bedöm ning av hälsotill ståndet hos utbildnings- och anställningssökande. 1968 års anvisningar skall tjäna till ledning vid bedöm ning av läkar intyg som skall företes före intagning till lärarutbildningsanstalt och vid tillsättning av lärartjänst. U tgångspunkten to rd e härvid ha varit a tt en person som på grund av sjukdom eller handikapp in te kan antas erhålla eller utöva en lärartjänst, inte heller bö r intas till sådan utbildning. Anvisningarna ger dels allm änna rekom m endationer i fråga om bed ö m ningen m ed hänsyn till den skolform och det stadium eller äm nesom råde som utbildningen eller tjänsten avser, dels specialregler för vissa angivna sjukdom ar eller handikapp vilka i regel utgör h inder för intagning till utbildning eller erhållande av tjänst som lärare. Bland sådana sjukdom ar näm ns ” sjukdom med kram per eller absencer då anfallsfri tidsperiod med eller u ta n behandling understiger två år eller om undersökningen utvisar förekom st av grövre psykisk rubbning” . U nder vissa angivna fö ru ts ä tt ningar krävs intyg av specialist. Sedan förenäm nda anvisningar utfärd ats år 1968 har e tt antal ärenden avseende allmän behörighet att antas till lärarutbildning prövats av Kungl. Maj :t i statsråd et avseende även epileptiker. G enom e tt beslut i januari 1971 medgav Kungl. Maj:t in träd e vid lärarhögskola för en sökande, som har epilepsi och som inte uppfyllde de i S Ö s anvisningar angivna norm erna. Socialstyrelsen, som i y ttra n d e i ärendet tillsty rk te a tt den sökande skulle få genom gå utbildningen, föreslog en översyn av anvisningarna. Med anledning av d etta har Kungl. Maj:t genom beslut den 29 januari 1971 uppdragit åt SÖ a tt i samråd med socialstyrelsen göra en översyn av 1968 års anvisningar om bedöm ning av hälsotillståndet hos utbildningsoch anställningssökande. Kungl. Maj:t har därvid föreskrivit a tt nya anvisningar b ö r föreligga senast den 1 augusti 1971.
Prem iesättningen för försäkringar
I lagen (1 9 4 8 :4 3 3 ) om försäkringsrörelse har bestäm m elser m eddelats för enskilda försäkringsbolags verksam het i syfte a tt skapa garanti fö r att verksam heten bedrivs på e tt för försäkringstagarna betryggande sätt.
När det gäller livförsäkring har en garanti för försäkringstagarnas intresse av en skälig k ostnad för försäkringen inskrivits i lagen på det sä tte t a tt i 263 § föreskrivs a tt grunderna för försäkringsbolags verksam het — som bl. a. skall avse beräkning av försäkringsprem ier och som skall underställas Kungl. Maj:t fö r fastställelse — skall avse a tt trygga bolagets förm åga a tt dels fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsav tal, dels bereda försäkring till en m ed hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. Enligt 282 § 1 m om . åligger det styrelsen och verkställande direktören fö r försäkringsbolag som m eddelar livförsäkring a tt, såvitt angår livförsäkringsrörelsen, till försäkringsinspektionen insända dels årliga redogörelser i vad m ån det verkliga fö rlo p p et av rörelsen avvikit från grunderna, dels fö r varje fem årsperiod statistisk-ekonom isk u tre d ning angående verksam hetens förlopp och bolagets ställning. Där så finns påkallat, får inspektionen även för annan tid infordra sådan utredning. G arantin för försäkringstagarna beträffande en skälig prem iesättning för annan försäkring än livförsäkring är inskriven i 282 § 2 mom. 1 d etta lagrum åläggs styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag a tt med hjälp av fortlö p an d e statistik eller på annat sä tt övervaka a tt prem iesättningen är skäligt avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen är avsedd a tt täcka, nödiga om kostnader för försäkringen sam t om ständigheterna i övrigt. Det åligger vidare styrelsen och verkstäl lande direktören a tt till försäkringsinspektionen fö r tidsperioder som inspektionen bestäm m er insända redogörelser för den m etod som använts för övervakning av prem iesättningen och för erfarenheter av övervakning en. I lagen om försäkringsrörelse stadgas inte någon skyldighet för försäk ringsinspektionen a tt ingripa i frågor rörande prem iesättningen. Inspektio nen är em ellertid oförhindrad a tt u nder hand u p p ta äm net till diskussion med vederbörande bolag. De utpräglade fallen av fö r hög eller för låg prem ie to rd e falla u nder en bestäm m else i 288 § i lagen, vari stadgas att inspektionen skall ingripa med föreläggande där allvarlig anm ärkning m ot försäkringsbolags verksam het föreligger. F rån försäkringsinspektionen h ar in h äm tats a tt den fortlöpande granskningen hos inspektionen av skäligheten hos försäkringsbolagens prem ier avser skäligheten hos prem ienivån för hela försäkringsgrenar, såsom allm än egendom sförsäkring, olycksfallsförsäkring m. fl. Någon granskning av skäligheten av prem ier för försäkringstagare som tillhör en viss riskgrupp i sjukdom savseende sker inte. U tsk o tte t har beträffande de för enskilda personer vanliga individuella försäkringarna — livförsäkringar, olycksfallsförsäkringar och ansvarsför säkringar — in h äm tat a tt förhöjda prem ier med hänsyn till sjukdom endast förekom m er vid livförsäkringar, där prem iesättningen bygger på dödlighetsstatistik. Inskränkning i försäkringens giltighet med hänsyn till epilepsi förekom m er endast vid olycksfallsförsäkringar och är av inn eb ö rd a tt försäkringen inte o m fa tta r skada där det får antas a tt den skadevållande händelsen föranletts av epilepsi, slaganfall eller m ental
sjukdom hos den försäkrade. Förhöjd prem ie eller inskränkning i försäk ringens giltighet förekom m er inte alls vid ansvarsförsäkring. När det gäller gruppförsäkringar är reglerna generösare. F ör deltagande i grupplivförsäkring gäller i allm änhet krav på a tt vederbörande skall ha varit fu llt arbetsför u n d er de senaste tolv m ånaderna. I fråga om gruppolycksfallsförsäkring, som b rukar vara an k n u ten till grupplivförsäk ring, h ar de på m arknaden dom inerande försäkringsbolagen num era slopat en tidigare för epileptiker gällande inskränkning i försäkringens giltighet. Riksdagen har nyligen prövat e tt förslag till lag om förbud m ot otillbörliga avtalsvillkor (prop. 1971:15, NU 7). Den nya lagen, som föreslås träd a i kraft den 1 juli 1971, ger m arknadsrådet m öjlighet a tt förbjuda företagare a tt använda kontraktsvillkor som med hänsyn till vederlaget och övriga om ständigheter m åste anses otillbörligt m ot konsu m enten. Enligt 2 § skall em ellertid lagen ej gälla i fråga om verksam het som står u n d er tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspektionen. F öredragande departem entschefen har härom an fö rt a tt det är naturligt a tt behovet av kontroll- och övervakningsm öjligheter när det gäller villkoren i de avtal som banker och försäkringsbolag erbjuder allm än heten också i fortsättningen anförtros de särskilda inspektionsm yndigheterna. D epartem entschefen vill inte utesluta a tt den granskningsverksam het som n u sker kan behöva byggas u t och intensifieras. D eparte m entschefen har vidare anfö rt, a tt en svaghet i d et nuvarande system et när det gäller villkorsövervakningen på bank- och försäkringsom rådena är a tt inspektionsm yndigheterna inte har några tvångsm edel till sitt fö rfo gande. H ittillsvarande erfarenheter visar em ellertid a tt banker och försäk ringsbolag lojalt följer de anvisningar som lämnas dem av inspektions m yndigheterna. Skulle utvecklingen i fram tiden göra det påkallat a tt sam hället får starkare m aktm edel till sitt förfogande synes det i varje fall ligga närm ast till hands a tt problem et blir löst inom ram en fö r det nuvarande inspektionssystem et.
Handikapputredningen m. m.
H andikapputredningen tillkallades år 1965 fö r a tt u treda frågan angående om vårdnaden om handikappade, varm ed avsågs ” personer, som av fysiska eller psykiska skäl m öter m era bety d an d e svårigheter i sin dagliga livsföring” . Enligt direktiven av år 1965 avsåg utredningsupp draget frågor om hjälpm edel, frågor om stö d till anskaffning av m o to r fordon och om andra åtgärder för a tt b ry ta handikappades isolering, frågor om sam ordning av åtgärder för handikappade och om inform ation och rådgivning samt frågor om utbildning. H andikapputredningen har under årens lopp,avgivit betänkanden om olika frågor, som utredningen har a tt behandla. I d e t följande anges betänkandena samt uppgift om Kungl. Maj:ts och riksdagens behandling av desam m a. B etänkandet ” K om m unerna och den sociala om vårdnaden” (SOU 1967:53) avsåg frågan om sam hällets ansvar för den enskildes om vårdnad och behandlades i prop. 1968:74 och i andra lag u tsk o ttets u tlåtande
1968:38. B etänkandet ” B ättre hjälpm edel fö r handikappade” (SOU 1967:60) avsåg frågor om hjälpm edel och behandlades i prop. 1968:41 och i sta tsu tsk o tte ts utlåtan d e 1968:88. B etänkandet ” B ättre utbildning för handikappade” (SOU 1969:35) om fattade utbildningsfrågor och behandlades i prop. 1970:1, bil. 7, s. 193—197 och i sta tsu tsk o tte ts u tlåtande 1970:5, s. 25. 1 e tt b etänkande ” B ättre socialtjänst fö r h an d ik ap p ad e” (SOU 1970:64), som för närvarande är förem ål för Kungl. Maj:ts prövning, har handikapputredningen b ehandlat frågor om resor och tran sp o rte r för handikappade, om sam ordning, sam verkan och info rm atio n i handikapp frågor sam t om statsbidrag till handikapporganisationer. G enom beslut i maj 1970 har Kungl. Maj:t uppdragit åt handi k apputredningen a tt i sam råd m ed bostadsstyrelsen u tred a och inkom m a m ed förslag i frågan om en utvidgning av tilläm pningsom rådet för invalidbostadsbidrag till a tt o m fatta även andra handikappade än som anges i gällande bidragsbestäm m elser. U tredningsuppdraget h ar föregåtts av a tt s ta tsu ts k o tte t i sitt y ttra n d e 1970:50 fö ro rd at en sådan utredning. , Invalidbostadsbidrag utgår enligt bestäm m elser i räntelånekungörelsen (1 9 6 7 :5 5 3 ) för sådan inredning av bostadslägenhet och i vissa fall sådant e x tra lägenhetsutrym m e som rörelsehindrad invalid eller person med sta rk t n edsatt synförm åga behöver, dock i regel m ed högst 15 000 kr. för varje lägenhet. S tatsu tsk o tte t u tta la d e, a tt bidragsgivningen b orde inom ram en för vad som är tekniskt läm pligt och an k n u tet till bostadsbyggandet kunna tillgodose behov som föranleds av skilda handikapp och ansluta sig till det om råde som täcks genom särskilda bidrag till handikapphjälpm edel.
U tsk o ttet I m otionen 1971:785 tas upp en rad problem som kan m ö ta personer med epilepsi. M otionärerna p ekar på svårigheter som kan u ppstå på arbetsm arknaden, vid antagning till utbildning vid lärarhögskola, b eträf fande privata försäkringar och beträffande utrustningen i bostäder. I fråga om svårigheterna på arbetsm arknaden pekas dels på a tt det kan upp stå problem för epileptikerna a tt erhålla anställning, dels på a tt epileptikerna riskerar a tt bli avskedade på grund av sin sjukdom . Mot denna bakgrund y rk ar m otionärerna a tt en ex pertgrupp tillsätts med uppgift a tt tillvarata de epileptiskt sjukas anställningsförhållanden. En sådan expertgrupp skulle också kunna b iträda vid utredningen i fall där obefogad uppsägning skett. M otionärerna fram håller vidare a tt de nuva rande bestäm m elserna om hälsoprövning vid antagning till lärarhögskola i regel utgör hinder för antagning av epileptiker. Det yrkas på en liberalise ring av bestäm m elserna. När det gäller försäkringar anförs a tt vid olycksfalls- och ansvarsförsäkring finns viss inskränkning i försäkringens giltighet för epileptiker men a tt dessa likväl m åste betala fö rh ö jd prem ie. M otionärerna y rk ar a tt försäkringsinspektionen får i uppdrag a tt se över
prem ieberäkningen för försäkringar med epileptiker som försäkringsta gare. Slutligen görs i m otionen gällande a tt epileptikerna på grund av oläm pligt u tform ade bostäder ofta drabbas av fysiska skador som hade ku n n at undvikas. Mot denna bakgrund yrkas a tt handikapputredningen i tilläggsdirektiv skall få i uppgift a tt beakta de epileptiskt sjukas situation. U nder senare år har på en rad om råden vidtagits åtgärder för a tt no r malisera tillvaron för handikappade. F ör epileptiker h ar denna utveckling u n d erlä tta t genom nya behandlingsm etoder, som le tt till a tt anfallsfrekvensen kun n at nedbringas eller, i många fall, a tt p atien tern a blivit anfallsfria. Det är angeläget a tt den pågående utvecklingen m o t en norm alisering så långt m öjligt und erlättas på alla om råden. D etta gäller alla handikap pade. Frågor om ökad anställningstrygghet behandlas för närvarande av en särskild utredning. Denna utredning avser hela arbetsm arknaden och därm ed också de grupper som av olika skäl, bl. a. handikapp, kan ha särskilda svårigheter på arbetsm arknaden. U tsk o tte t kan m o t denna bakgrund inte förorda in rättan d e av en särskild expertgrupp för behand ling av epileptikers anställningsförhållanden. U tsk o ttet avstyrker m o tio nen i denna del. E fter beslut av Kungl. Maj.'t har en översyn nyligen satts i gång av de regler som finns i fråga om bedöm ning av hälsotillståndet hos bl. a. utbildningssökande vid lärarhögskolorna. Någon riksdagens åtgärd är därför inte påkallad i d e tta avseende. Enligt vad u ts k o tte t in h ä m ta t tilläm pas i fråga om ansvarsförsäkring inte högre prem ier eller strängare villkor fö r epileptiker än för andra försäkrade. Inte heller b eträffande olycksfallsförsäkring gäller särskilda prem ier för epileptiker. D ärem ot gäller vid individuell olycksfallsförsäk ring en inskränkning i giltigheten av försäkringen, näm ligen då skada som d rabbat den epileptiskt sjuke har sam band med y ttrin g av sjukdom en. I sam band med den nyligen beslutade lagstiftningen m ot otillbörliga avtalsvillkor betonades försäkringsinspektionens uppgift a tt vara kontrolloch övervakningsorgan beträffande de villkor som uppställs för försäk ringar som erbjuds allm änheten. Mot bakgrund av det anförda anser u tsk o tte t a tt det inte kan vara m otiverat a tt försäkringsinspektionen erhåller uppdrag a tt se över prem ieberäkningen för försäkringar med epileptiker som försäkringstagare. H andikapputredningens arbete och hittillsvarande förslag avser alla handikappade. U tredningen uppm ärksam m ar således även de särskilda problem som m ö ter personer med epilepsi. Av direkt betydelse för epileptikernas boendeförhållanden är e tt åt utredningen läm nat uppdrag a tt
i sam råd med bostadsstyrelsen behandla frågan om en utvidgning av tillläm pningsom rådet för invalidbostadsbidrag. Med hänsyn härtill avstyrker u tsk o tte t m otionen även i den h är aktuella delen. U tsk o ttet hem ställer a tt m otionen 1 9 7 1 :78 5 inte föranleder någon riksdagens åtgärd. Stockholm den 5 maj 1971 På socialutskottets vägnar RUNE GUSTAVSSON
Närvarande: h errar Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s)*, Hamrin (fp), D ahlberg (s), fru Skantz (s), h err H yltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar Å kerlind (m ), Johnsson i B lentarp (s)*, fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i G öteborg (c), Wijkman (m ), Nilsson i V äxjö (s) och fröken A ndersson i Stockholm (c). *Ej närvarande vid betänkandets justering.
G ö te b o r g s O f f s e t t r y c k e r i A B , S th l m 7 1 .1 9 6 S