Betänkande i anledning av motioner angående arbetsmarknadspolitiken

Inrikesutskottets betänkande nr 33 år 1971 InU 1971:33

Nr 33

Betänkande i anledning av motioner angående arbetsmarknads­ politiken.

Motionerna

1971:109 av herr H ellström m . fl. (s) M otionärerna hem ställer a tt riksdagen i skrivelse till K ungl. M aj:t m åtte begära utredning om arbetsm arknadspolitiken som ett fördelningspolitiskt och strukturpolitiskt instrum ent i enlighet med vad i m otionen anförts. I m otionen sam m anfattas de allm änna m otiven till den begärda u t­ redningen på följande sätt: H ittillsvarande arbetsm arknadsutredningar h ar sysslat m ed väsentliga kvantitativa frågeställningar om ekonom isk tillväxt och en ständigt högre to ta l sysselsättning. S tru k tu rfö rän d rin g ar och nya p roduktionsförhållan­ den i arbetslivet gör det nu nödvändigt a tt överse arbetsm arknadspoliti­ ken u tifrån skilda fördelningsaspekter d är ett påträn g an d e problem är a tt undvika en fram tid a strukturarbetslöshet, fö rb ä ttra arbetsm arknadsvillkoren för de svagare grup p ern a bland lö n ta g arn a och planera syssel­ sättningsm öjligheter för den stora gruppen dolt arbetslösa. D et ä r likaså väsentligt a tt hela löntagarkollektivet ges reell valfrihet och klarare överblick över situationen inom olika delar av arbetsm arknaden. En dylik översyn av arbetsm arknadspolitiken kan bli effektiv endast om utvecklingstendenserna inom alla delar av arbetsm arknaden kan bedöm as u tifrån ett starkare statistiskt underlag än som är möjligt m ed dagens arbetsm arknadsstatistik. Som bakgrund pekar m o tionärerna på a tt de senaste decenniernas snabba strukturom vandling h a r m ed fö rt en om fördelning av sysselsätt­ n ingarna för de arbetande av innebörd a tt de yngre och stark are fått de nya välbetalda arb eten a m edan de äldre och svagare ä r kvar i de gam la yrkena eller slås ut — dolt eller öppet — u r arbetslivet. P å grund härav bö r arbetsm arknadspolitiken utgå frå n de svagas be­ hov. F ö r a tt nå ett sådant syfte behövs, m en ar m an, väsentliga fö r­ än d rin g a r i bl. a. arbetsförm edlingens m ålsättning och arbetssätt. D et erinras om a tt kritik särskilt riktats m ot arbetsförm edlingens dubbla m ål enligt 4 § arbetsm arknadskungörelsen, och det tilläggs att den neut­ ralitet som h ä r åsyftas m ellan två p a rte r m ed väsentligt olika styrka på arbetsm arknaden i realiteten blir ett stöd för den starkare parten, arbets­ givaren. Enligt m otio n ärern a b ör denna »förm enta» neutralitet mellan arbetsgivare och arbetstagare uppges.

1 — Riksdagen 1971. 18 sami. N r 33

I m otionen behandlas konkret de delar av den arbetsm arknadspolitis­ ka verksam heten d är arbetsm arknadsverket enligt m otionärernas u p p ­ fattning behöver nya ram a r fö r a tt verksam heten skall bedrivas effektivt. T yngdpunkten läggs på arbetsförm edlingarnas verksam het. M otio n ärern a kritiserar sålunda den info rm atio n som ges till de arbetssökande om fö rhållandena på utb ju d n a arbetsplatser. Enligt deras m ening ä r den f. n. bristfällig och bör förstärkas och de tillägger att bristen på inform ation om arbetsplatserna givetvis hårdast d rab b a r dem som från början h ar den säm sta utgångspunkten p å arbetsm arknaden och därm ed den säm sta överblicken. V idare berörs frågan om arbetsförm edlingsservice till företag med dåliga arb etsplatsförhållanden och därav följande hög personalom sätt­ ning. D et erinras om a tt arbetsm arknadsstyrelsen å r 1969 bem yndigat länsarbetsnäm nderna a tt sorn sista utväg m inska förmedlingsservicen till sådana företag. Beslutet h a r em ellertid anm älts till JO , som vid tiden för m otionens fram läggande inte avgjort fallet. F allet belyser enligt m otionärerna svagheten hos den neutralitet som arbetsförm ed­ lingen skall iaktta. A rbetsm arknadsverket bö r få vidgade m öjligheter a tt gå in i företagen och »med statliga m edel än d ra på arbetsställningar, m askiner, arbets­ platsutform ning, uppgifter etc. för äldre och handikappade» i syfte att förebygga att dessa arbetstagare senare slås u t u r produktionen och får tas om hand inom den skyddade sektorn. D et erinras om a tt arbetsm ark­ nadsverket h ä r redan p åb ö rjat ett väsentligt arbete m en därvid är »helt beroende av d e enskilda företagens välvilja». N ä r det gäller arbetsförm edlingens kontrollfunktion inom arbetslös­ hetsförsäkringen anförs a tt denna funktion häm m ar de arbetssökandes förtroende för arbetsförm edlingen. K ontrolluppgifterna b ö r föras över till annat organ. I sam m anhanget diskuteras även begreppet arbetsväg­ ran, i fråga om vilket ett nytt synsätt från sam hällets sida efterlyses. Vid företagsnedläggningar anses b ättre och m er sam lad insats p åk al­ lad. K vinnornas osäkra och m arginella situation på arbetsm arknaden bör fö rb ättras. Slutligen anförs i fråga om arbetsförm edlingen att det ifrågasatts om inte en starkare m arkering av löntagarnas behov i förm edlings­ verksam heten skulle m inska företagens intresse a tt anlita förm edlingen. Sådana farh åg o r ä r enligt m otionärernas m ening stark t överdrivna och i den m ån de skulle visa sig berättigade kan m otio n ärern a tänka sig lagstiftning som ingriper härem ot. U nder alla förhållanden, tilläggs det, skulle obligatorisk anm älan av lediga platser till centralt dataregister ha betydelse. E n sådan anm älningsskyldighet anses i och för sig inte behöva kopplas till skyldighet a tt an lita arbetsförm edlingen. M otionärerna v äc­ ker i sam m anhanget tanken a tt ett platsregister av d etta slag skulle kun­ na sam ordnas m ed centralt förda register över lediga bostäder varige­

nom skulle uppnås b ättre överblick och m öjlighet till väl övervägt arbetsval för lö n tag arn a, något som m o tio n ärern a m en ar i dag saknas på arbetsm arknaden. M o tionärerna ta r också upp arbetsm arknadsutbildningens roll i sam ­ m anhanget. D e a n fö r härom : A rbetsm arknadsutbildningen är ett av de viktigaste instrum enten för a tt stärka de svagas ställning på arbetsm arknaden. D et bör explicit utsägas att arbetsförm edlingen bö r sträva efter a tt höja anspråken — snarare än sänka dem — hos dessa grupper. A rbetsm arknadsutbildningen bör i första h and ses som en hävstång för individen a tt rustas bättre i arbetslivet och först i an d ra hand som en service å t företaget. Starka skäl ta la r för en generell introduktion av allm änna äm nen som svenska, m atem atik och sam hällskunskap i arbetsm arknadsutbildningen för att bredda fram tid a möjliga yrkesval och ge en stabilare p la ttfo rm som skydd m ot arbetslöshet. A rbetsm arknadsutbildningen bör up p fattas som en yrkesinriktad del av vuxenutbildningen d ä r arbetslösa och lågav­ lönade ges företräde. F ö r a tt b ättre tjäna strukturpolitiska syften och ge en verklig valfrihet för individen bör m an i detta sam m anhang överväga a tt utvidga de arbetslösas rä tt till arbetsm arknadsutbildning till a tt gälla även personer i arbete men m ed lön under viss nivå. E n svårig­ het för den traditionella vuxenutbildningen h a r varit a tt nå u t till g ru p ­ per med de största form ella utbildningshandikappen. D e arbetslösa och de lågavlönade tillhör i stor utsträckning dessa grupper. A rbetsm ark­ nadsutbildningen n år härigenom i hög grad just de m änniskor m an inte lyckats aktivera i an d ra form er av vuxenutbildning. D etta ä r ytterligare ett skäl a tt ge individens intressen en stark are vikt vid utform ningen av arbetsm arknadsutbildningen och vid arbetsförm edlingarnas rutin er vid placering av sökande.

1971: 284 a v herr H elén m . fl. (fp)

I m otionen begärs i yrkandet 8 a tt riksdagen i skrivelse till K ungl. M aj:t m å tte hem ställa om en översyn av reglerna för arbetsm arknads­ utbildningen i enlighet m ed i m otionen angivna riktlinjer. M otionärerna a n fö r bl. a. a tt det från allm änna synpunkter ä r önsk­ värt a tt utbildningen sätts in redan innan arb etstag arn a ä r arbetslösa el­ ler löper risk fö r arbetslöshet. A rbetslöshetskriteriet bö r m jukas upp ytterligare och på sikt helt upphävas. M otio n ärern a an ty d er m öjligheter­ na till en helt ny utbildningssituation som skulle m edge envar a tt efter viss tids yrkesverksam het genom gå om- eller uppskolning. R edan nu, anser m otionärerna, bör arbetslöshetskriteriet kunna u p p ­ hävas helt för äldre arbetskraft. D ärigenom skulle äldre arbetstagare efter sam råd m ed arbetsgivaren under ledighet från sin anställning kunna genom gå arbetsm arknadsutbildning som gör honom m era läm pad för nya arbetsuppgifter inom företaget, t. ex. i sam band med ändrad produktionsinriktning, in förande av nya arbetsm etoder eller anskaf­ fande av nya m askiner. I de fall arbetsgivaren betalar skillnaden m ellan

tidigare lön och utbildningsbidrag, bör denna »löneutfyllnad» ej reducera utbildningsbidraget.

1971:1113 av herr Hallgren m . fl. (vpk) I m otionen hem ställs a tt riksdagen beslutar a tt p ara g ra f 4 i Kungl. M aj:ts arbetsm arknadskungörelse av den 3 juni 1966 m ed därefter vidtagna änd rin g ar skall utgå u r kungörelsen, sam t a tt en allm än över­ syn företas av instruktionerna för arbetsförm edlingarna. M otionärerna anser a tt den m ålsättning för arbetsförm edlingsverk­ sam heten som uttrycks i 4 § arbetsm arknadskungörelsen innebär att verksam heten skall tjäna två sinsemellan oförenliga strävanden: indivi­ dens strävan a tt få det arbete som ä r läm pligast för honom och arbets­ köparens intresse a tt få elitm änniskor uttryckt i term en »bästa möjliga arbetskraft». M otio n ärern a tillägger att den sistnäm nda term en är m eningslös, eftersom arbetsförm edlingarna m ed nuvarande teknik inte kan läm na några som helst garantier för a tt det ä r »bästa möjliga arbetskraft» m an ger inform ation om. D et tillkom m er, påpekas det, att förm edlingen aldrig behärskat m er än 20 % av arbetsbytena. Eftersom den åberopade p arag rafen i arbetsm arknadskungörelsen inte fyller någon funktion bör den utgå. M otionärerna ta r vidare upp arbetsförm edlingens roll i strävandena a tt fö rb ä ttra de lågavlönades ställning. D e tän k er sig begränsningar i förm edling av arbeten m ed extrem t låga löner. T tveksam m a fall m åste det åligga förm edlingarna att uttryckligen varn a för låglöneanställningar. U n d er alla förhållanden m åste korrekta upplysningar läm nas om arbetsoch lönevillkor. Slutligen anses det vara »en ohållbar ordning» att arbetsförm edlingar­ na skall tjänstgöra som »redskap» å t arbetslöshetskassorna i avstäng­ ningsärenden. F örm edlingarna bör upphöra m ed sin rapporteringsverksam het i sådana sam m anhang.

Yttranden över motionen 1971: 109

U tskottet har in häm tat yttranden över m otionen 1971: 109 från a r ­ betsm arknadsstyrelsen (AM S), statens avtalsverk (SAV), Svenska kom ­ m un fö rb u n d et, Svenska landstingsförbundet. L andsorganisationen i Sve­ rige (LO), T jänstem ännens centralorganisation (TCO), Sveriges ak ad e­ m ikers centralorganisation (SACO), S tatstjänstem ännens riksförbund (SR) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). A M S har till besvarande av remissen överläm nat en prom em oria med faktam aterial avsett a tt belysa m otionens frågeställningar. S A V ta r inte heller ställning till m otionsyrkandet. Övriga rem issinstanser m ed u n d an ­ tag av S A F tillstyrker eller fö rk la rar i vart fall att de inte vill m otsätta

sig att en utredning kom m er till stånd. S R :s y ttrande in n e fa tta r en till­ styrkan utan närm are m otivering. L O anser flera skäl tala för a tt en utredning med den av m otionärerna föreslagna inriktningen kom m er till stånd. M ajoriteten av de positiva rem issinstanserna h ar till ställnings­ tagandet fogat reservationer på inte oväsentliga punkter. TCO och S A C O anser att den av m otionärerna tä n k ta utredningen få tt för snäv inriktning och borde i stället förutsättningslöst behandla hela arbets­ m arknadspolitiken. O rganisationerna anser vidare liksom de båda ko m m u n fö rb u n d en a tt arbetsförm edlingens n eu tralitet inte bör överges. S A F avstyrker m otionen. Rem issinstansernas yttranden återges i huvudsakliga delar i bilaga till detta betänkande.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Principer fö r förm edlingsarbetet

U nder denna delrubrik läm nas uppgifter som gäller frågorna om arbetsförm edlingens opartiskhet eller n eu tralitet och principer för urval av arbetskraft. Att arbetsförm edlingen skall vara ett opartiskt organ fastlades av statsm akterna redan vid seklets början. I den första proposition som behandlar offentlig arbetsförm edling (1906: 116) angavs som ett av två huvudsyften för a tt ekonom iskt stödja tillkom sten av offentlig arb e ts­ förm edling a tt det gällde a tt befo rd ra in rättan d et av opartiska (kurs. här) offentliga arbetsförm edlingsanstalter på sådana orter, d är sådana anstalter efter ortsm yndigheternas eget beprövande ansågs vara av behovet påkallade. 1 betänkande angående den offentliga arbetsförm edlingens fram tid a organisation (SOU 1946: 51 s. 12) utgick de sakkunniga angående arbetsförm edlingens organisation ifrån såsom något självklart a tt arb e ts­ förm edlingens ställning på arbetsm arknaden som självständig, opartisk institution även i fram tiden skulle bevaras och att dess k ara k tär av fri förm edlare och m edhjälpare vid lösningen av arbetsgivarnas rekryte­ ringsfrågor resp. arbetstagarnas anställningsfrågor inte skulle ändras. Sakkunnigas ståndpunkt biträddes av statsm akterna (prop. 1947: 239, SU 1947: 227, rskr 1947: 441). F rågan om arbetsförm edlingens ställning som opartiskt organ b erö r­ des inte närm are vid statsm akternas beslut å r 1966 angående riktlinjer för arbetsm arknadspolitiken (prop. 1966: 52, SU 1966: 107, rskr 1966: 251). A tt arbetsförm edlingens neutralitet inte v ar ifrågasatt fram går av det departem entschefsuttalande i propositionen som nedan refereras på s. 9. Innehållet i arbetsförm edlingens neutralitet behandlas i den av arb e ts­

m arknadsstyrelsen å r 1967 utgivna boken »F örändring och trygghet — A rbetsm arknadspolitik i tilläm pning». D enna bok, som u tarb etats under m edverkan av bl. a. representanter för arbetsm arknadens p arte r, har till syfte a tt precisera arbetsförm edlingens arbetsm arknadspolitiska roll och den service arbetsförm edlingen skall ge arbetssökande, arbetsgivare och sam hällsorgan. Boken ä r i första hand avsedd som handbok för arbets­ förm edlingens personal. U nder rubriken A rbetsförm edlingens neutralitet anförs:

E n av grund fö ru tsättn in g arn a för a tt arbetsförm edlingen skall kunna vinna och behålla allm änhetens förtroende är, a tt den förhåller sig fullständigt opartisk gentem ot arbetsgivare och arbetssökande. D enna a ttity d kom m er till uttryck på flera sätt, av vilka några av de viktigaste skall beröras här. A rbetsförm edlingens ställning som ett o partiskt inform ationsorgan på arbetsm arknaden innebär bl. a. a tt den h ar skyldighet att inform era om olika anställningsmöjligheter. O m den sökande inte får objektiva upplys­ ningar härom , begränsar m an hans m öjligheter till fritt val. Så många arbetsgivare som m öjligt bö r också få d ra nytta av god k ontakt med förm edlingen. Ä ven i ett par an d ra sam m anhang h ar arbetsförm edlingen anledning a tt beakta sin neutralitet gentem ot arbetsm arknadens p arter. D et gäller bl. a. i fråga om löne- och anställningsvillkor för lediga platser som anm älts till förm edlingen. A rbetsförm edlingen skall läm na den inform a­ tion som bedöm s v ara av väsentlig betydelse för den sökandes val av anställning. H it hö r självfallet inform ation om arbetsvillkor, löner och an d ra förhållanden på den aktuella arbetsplatsen. Om svårigheter att ge förslag på sökande kan förklaras av a tt den erbjudna lönen ligger under den gängse, kan arbetsförm edlingen upplysa arbetsgivaren härom . Men d etta liksom förm edlingens åtgö ran d en i övrigt m åste ske m ed en sådan objektivitet, a tt förm edlingens verksam het inte m ed fog kan tolkas som ett försök att i någon parts intresse påverka löne- och anställningsvillkor i ena eller an d ra riktningen. I d etta sam m anhang finns det anledning att trycka på att arbetsförm edlingens uppgift ä r a tt inform era och förm edla kontakt, m edan överenskom m else om anställning träffas m ellan arbets­ givaren och arbetssökanden direkt.

D et kan tilläggas a tt arbetsförm edlingens n eu tralitet också h ar en an n a n aspekt, något som även berörs i handboken, näm ligen h u r förm ed­ lingen skall u p p träd a vid arbetskonflikter. D enna aspekt faller em eller­ tid u ta n fö r de frågor som m otionerna ta r upp och behandlas d ä rfö r inte heller här. I den diskussion om arbetsförm edlingens u ppgifter som tagits upp i de nu aktuella m otionerna kom m er m an in på frågan om arbetsförm ed­ lingens principer för urval av arbetssökande. D en av m otionärerna åbe­ ro p ad e bestäm m elsen (4 §) i arbetsm arknadskungörelsen (1966: 368. om tryckt 1968: 246) h ar följande lydelse:

Vid arbetsförm edling skall eftersträvas a tt varje arbetsgivare få r bästa m öjliga arbetskraft och varje arbetssökande det arbete som ä r läm pligast fö r honom .

En bestäm m else med detta innehåll och i a llt väsentligt sam m a lydelse fanns m ed i den första författningen om offentlig arbetsförm edling, näm ligen 1907 års kungörelse (nr 97) om understöd av statsm edel till befräm jande av den offentliga arbetsförm edlingen i riket. Bestämmelsen återkom i följande statsbidragskungörelser och togs in i 1934 års lag o m offentlig arbetsförm edling (1934: 267). D en finns även i kungörelsen 1947: 983 om den offentliga arbetsförm edlingen. Sistnäm nda författning u tfärdades i anslutning till statsm akternas beslut om förstatligande av arbetsförm edlingen sam m a år. Sistnäm nda kungörelse h ar num era ersatts av arbetsm arknadskungörelsen. I sam m anhanget kan noteras ett y ttran d e av dåv aran d e socialstyrelsen över ovannäm nda betänkande SOU 1946: 51. Styrelsen betonade däri vikten av att arbetsförm edlingen in tar en fri och opartisk ställning m en fram höll också a tt arbetsgivaren »f. n.» ä r m er gynnad än de arbetssö­ kande eftersom instruktionerna för arbetsförm edlingen skjutit arbetsgi­ varens rä tt a tt välja arb etsk raft i förgrunden, m edan arbetstagaren skall beredas det arb e te för vilket han bäst lä m p ar sig. D et är, fortsatte äm betsverket, önskvärt a tt även arbetssökande äger uppställa krav på de arbetstillfällen som han söker och a tt d etta kom m er till uttryck i arbetsförm edlingens instruktioner. D e urvalsprinciper som kom m er till uttryck i 4 § arb etsm ark n ad s­ kungörelsen bygger på förutsättningen a tt arbetsförm edlingen å ena sidan å t arbetsgivaren gör ett urval bland de hos förm edlingen aktuella arbetssökandena och å an d ra sidan å t den arbetssökande ett urval bland lediga platser. D etta ä r också det traditionella sättet fö r arbetsförm ed­ lingen a tt arbeta. U nder senare hälften av 1960-talet h a r em ellertid arbetsförm edlingsm etodiken lagts om i väsentliga avseenden. E n ny betydelsefull princip som härvidlag införts ä r den som gäller differentierad inform ation och service åt arbetssökande och arbetsgivare. T anken bakom denna princip är, som det fram hålls i den nyssnäm nda handboken för arbetsförm edlingen (s. 72) a tt både den arbetssökandes och arbetsgivarens behov av service växlar stark t och a tt det d ä rfö r vid inskrivning av arbetssökande hos förm edlingen m åste vara fel a tt alltid ta in i förväg bestäm da uppgifter. En sökande som bara vill ha svar på en fråga m åste känna det besvärande a tt inte kunna få det utan a tt bli u tfrågad. E n del arbetsgivare vill själva »ta in och pröva» arbetssökande och för dem kan knapphändiga uppgifter från förm edlingen vara till fyllest. I enlighet m ed d etta resonem ang gäller för arbetsförm edlingens in­ h äm tande av inform ation av och om den arbetssökande a tt som ett första »inform ationssteg» skall tas in få uppgifter om den sökande. Förm edlingens roll ä r härvid främ st a tt svara på fråg o r som fram ställs av den arbetssökande u ta n a tt denne behöver läm na några upplysningar om sig själv. P å m ånga om råden kan k o ntakter förm edlas m ellan sö­

kande och arbetsgivare utan a tt arbetsförm edlingen har m er än en m ycket ytlig inform ation om den sökande eller ingen inform ation alls, t. ex. vid förm edling av tillfälliga och okvalificerade arbeten. Behöver arbetsförm edlaren ytterligare inform ation om den arbetssökande för att k unna hjälpa honom skall förm edlaren som nästa etapp i inform ationsin h äm tandet inrikta sig på a tt klarlägga den arbetssökandes yrkeskun­ nande och särskilda anställningsönskem ål och slutligen, om det gäller en m era genom gripande och långsiktig lösning av sökandens sysselsätt­ ningsfråga, klarlägga den sökandes situation och m öjligheter. E tt viktigt led i strävandena a tt förenkla förm edlingsarbetet h ar varit tillkom sten av olika slag av platslistor som tillhandahålles arbetssökande. H ä r åsyftas närm ast de lokala platslistor som vid m itten av 1960-talet försöksvis prövades vid förm edling av praktik- och feriearbeten och snart kom a tt användas även fö r publicering av an d ra lediga platser. D essa lokala platslistor ges u t veckovis och kom pletteras m ed tilläggslistor över under veckan nytillkom na platser. I dessa listor publiceras i princip sam tliga platser som inte h a r tillfällig varaktighet. I m aj 1971 uppskattas 60 procent av alla hos förm edlingen anm älda lediga platser ha publicerats i de lokala platslistorna. V id sidan av de reguljärt utkom m ande lokala platslistorna förekom ­ m er speciella listor främ st avseende praktik-, ferie- och vikariatsplatser. D e lokala listorna kom pletteras av den i arbetsm arknadsstyrelsens tid ­ ning »A rbetsm arknaden» intagna Platsjournalen m ed uppgifter om ett m ycket sto rt antal lediga platser inom olika yrken i hela landet. In fö ran d e t av platslistor har i sin tu r varit en förutsättning för den om organisation inom arbetsförm edlingen som övergång till öppen fö r­ m edling innebär. V id arbetsförm edlingskontor m ed öppen förm edling h ar m an inte bara »öppna» lokala platslistor u ta n m an h ar också in ­ rä tta t särskild »kundm ottagning» för de sökande. K undm ottagningen ä r inte bara en reception utan h ar också a tt fullgöra en del egentliga förm edlingsuppgifter, i första h and arbetsm arknadsinform ation av m er allm än karaktär. F ö r a tt göra det lä tta re fö r arbetssökande, som så vill, a tt på egen hand ta kontakt m ed i platslistorna angivna arbetsgivare har på k o n to r med öppen förm edling ställts särskilda »kundtelefoner» till förfogande. I övrigt bedrivs förm edlingsarbetet fö r arbetssökande, som vill ha m er fördjupad inform ation eller påkallar direkta förm edlingsinsatser, vid kontorens olika fackexpeditioner. I april 1971 hade kundm ottagning för öppen förm edling in rättats vid 63 arbetsförm edlingskontor. F rå g a n om den öppna förm edlingen behandlades i prop. 1970: 1 (bil. 13, avsnittet B. A rbetsm arknad m . m.) i sam band med redovisning av ett av statskontoret fram lagt förslag rörande arbetsm arknadsverkets organisation m. m. (SOU 1968: 60). D epartem entschefen fann den p å­ gående försöksverksam heten m ed öppen förm edling intressant men

te r om arbetssökanden som ä r av betydelse för a tt bedöm a hans lä m p ­ lighet fö r arbetet. D et bö r — som anfördes i arbetsm arknadspropositionen år 1966 — ligga i företagens intresse a tt läm na arbetsförm edlingarna fullständig inform ation om arbetsvillkoren b eträ ffan d e anm älda lediga platser. D ärm ed ökas inte bara de arbetssökandes m öjligheter att välja det arbete som ger dem det bästa u tbytet och den största tillfredsstäl­ lelsen utan också förutsättn in g arn a fö r stabilitet i anställningen. De uppgifter som arbetsgivarna läm nar bör kom pletteras m ed upplysningar från berörda fackföreningar b eträffan d e löner och an d ra arb etsfö rh ål­ landen sam t med erfarenheter från förm edlingsarbetet. t. ex. b eträffande om sättningen av arb etsk raft på skilda arbetsplatser. D et stöd som arbetsm arknadsverket utöver dessa in form ationer kan läm na de arb e ts­ sökande ä r främ st arbetsm arknadsutbildning och bidrag till flyttning. Inform ationsverksam heten bör också innefatta upplysningar om dessa m öjligheter fö r a tt sökanden skall k u n n a få en u ppfattning om vilka alternativ som finns.

Inskränkning av förm edlingens service till företag m ed hög personal­ om sättning

Vid sam m anträde den 19 decem ber 1969 beslöt arbetsm arknadsstyrel­ sen a tt sända u t ett cirkulärm eddelande (A 52/1969) till sam tliga lä n s­ arbetsnäm nder, i vilket togs upp frågan om förm edlingens service till företag m ed hög personalom sättning. D e riktlinjer styrelsen härvid m ed­ delade m ynnade u t i a tt om länsarbetsnäm nden fick kännedom om att visst företag hade o n o rm alt hög personalom sättning, skulle näm nden i första hand ta upp överläggningar m ed företaget om åtgärder som kunde m inska arbetskraftsom sättningen. O m dessa överläggningar inte ledde till resultat, ålåg det näm nden a tt överväga inskränkningar i fö r­ m edlingens service till företaget i fråga. Beslutet föranledde klagom ål till riksdagens om budsm än. Sedan ställföreträdande justitieom budsm annen B. W ennergren i be­ slut den 16 april 1971 funnit a tt styrelsen genom u tfärd an d e av cirk u lär­ m eddelande m ed detta innehåll överskridit sin kom petens, återkallade styrelsen cirkulärm eddelandet. Styrelsen h a r d äre fte r den 18 juni 1971 avgivit en fram ställning till K ungl. M a jit om direktiv angående arb e ts­ förm edlingens service till företagen. F ram ställningen ä r f. n. förem ål för K ungl. M ajits prövning.

A rbetsm arknadsverkets m öjligheter att m edverka till anpassning av arbetsplatser ef ter arbetstagarens förutsättningar

I sam band m ed 1966 års beslut om arbetsm arknadspolitiken bem yn­ digades arbetsm arknadsstyrelsen a tt läm na statsbidrag till arbetsgivare som vid nyanställning av handikappad vid tar sådana särskilda a n o rd ­ ningar på arbetsplatsen som ä r nödvändiga för a tt den handikappade skall kunna fullgöra de m ed anställningen avsedda arbetsuppgifterna.

ansåg a tt en utvärdering av resultaten av verksam heten borde göras före ett ställningstagande från statsm akternas sida. E n sådan redovisning skall av arbetsm arknadsstyrelsen läm nas för beaktande vid statsm ak­ ternas behandling av styrelsens anslagsfram ställning för budgetåret 1972/73. D et kan tilläggas a tt expertgruppen för utredningsverksam het i arbets­ m ark n ad sfråg o r (EF A ) h a r påbörjat en undersökning av arb etsfö rm ed ­ lingens inform ationsverksam het. H uvudsyftet m ed denna undersökning ä r a tt studera de arbetssökandes resp. företagens attity d er till a rb e tsfö r­ m edlingen.

In fo rm a tio n till de arbetssökande om lediga platser

M ed anledning av a tt L andsorganisationen i Sverige i rem issyttrande över arbetsm arknadsutredningens betänkande (SOU 1965: 9) i denna del fram höll a tt arbetsförm edlingen bör ge b ättre och öppnare upplysningar om företagens lönesättning m. m. an fö rd e föredragande departem ents­ chefen i den fö rutnäm nda arbetsm arknadspropositionen (s. 196) följan­ de: Jag anser mig kunna räkna m ed a tt arbetsförm edlingen läm n ar den inform ation som bedöm s vara av väsentlig betydelse för de arbetssö­ kandes val av anställning. En så fullständig inform ation som m öjligt om arbetsvillkoren b eträffan d e lediga platser som ä r anm älda hos a r ­ betsförm edlingen ä r en självklar service från arbetsförm edlingarnas sida. Det bör även ligga i företagens intresse att läm na arb etsfö rm ed ­ lingarna alla upplysningar som fo rd ras för att de skall kunna fullgöra sin uppgift i detta avseende. O m arbetssökandena får vederhäftig och detaljrik inform ation om löner och an d ra förhållanden på den sökta arbetsplatsen ökas inte bara deras m öjligheter a tt välja det arbete som ger dem det bästa utbytet utan också förutsättningarna för stabilitet i anställningen. Även m ed hänsyn till arbetsförm edlingens ställning som ett n eutralt organ på arbetsm arknaden är det dess skyldighet a tt läm na fullständiga uppgifter om olika arbetstillfällen. O m den arbetssökande inte får objektiva upplysningar härvidlag, begränsar m an i realiteten hans m öjligheter till fritt val. D et ä r hans sak a tt välja. H an m åste då också få veta vilka alternativ det finns a tt välja m ellan. A rbetsgivaren h ar på sin sida rä tt a tt få del av de inform ationer som arbetsförm edlingen h ar om sökanden i den m ån inform ationerna har betydelse för att bedöm a sökandens läm plighet för arbetet.

Inform ationsfrågan återkom i prop. 1970: 1 (bil. 13). F öredragande departem entschefen an fö rd e härom (s. 65— 66):

D en service arbetsm arknadsverket läm nar arbetssökande och arbets­ givare om besörjs av arbetsförm edlingskontoren ru n t om i landet. F ö r att k unna ge en nyanserad bild av förhållandena inom olika yrken och på olika arbetsplatser ä r det angeläget för arbetsförm edlingarna att de h a r tillgång till korrekta och detaljerade inform ationer om sådana förh ållan d en som p åverkar valet av arbetsplats sam t till sådana uppgif-

Bidraget begränsades till en början till a tt m otsvara högst hälften av arbetsgivarens kostnader. D ärjäm te m axim erades statsbidraget till 12 000 kr. B idragsvillkoren h ar m odifierats, senast i år. B eloppstaket h ar så­ lunda höjts till 15 000 kr. D etta belopp avses täcka hela kostnaden för den vidtagna anordningen, om denna saknar värde fö r annan arb e ts­ tagare än den handikappade, och i an n at fall kan bidraget variera från lägst halva upp till högst hela kostnaden. B idraget ä r inte längre b egrän­ sat till handikappade som nyanställs u ta n kan, om särskilda skäl förelig­ ger, även utgå för arbetstagare som blivit handikappad under anställ­ ningen (60 § arbetsm arknadskungörelsen). Inom arbetsm arknadsverket h ar p åbörjats en försöksverksam het som går u t på a tt länsarbetsnäm nderna tillsam m ans m ed företagen och deras ledningspersonal sam t representanter för fackklubbarna undersöker vilka fö rä n d rin g ar som kan vidtas fö r a tt fler handikappade och äldre skall kunna anställas eller behålla sin anställning. U tgångspunkten ä r a tt fö re­ tagen anses b öra ta ett ökat ansvar för a tt bereda ytterligare sysselsätt­ ning för den arb etsk raft som det h är ä r fråga om , inte m inst dem som redan ä r anställda i företagen. P å sina håll h ar fö r den sam verkan det h ä r gäller bildats s. k. sam arbetslag med representanter för län sarb ets­ näm nd. företag och lokala fackliga organisationer. Till länsarbetsnäm n­ dernas fö rfogande h ar för ändam ålet ställts 25 nya tjänster fr. o. m. den 1 juli 1971. Inrikesutskottet h ar i sitt nyligen avgivna betänkande InU 1971:22 i anledning av m otioner i äm net b ehandlat frågan om de handikappades m öjligheter a tt få anställning på den öppna arbetsm arknaden. U tskottet redovisade därvid pågående utredningsverksam het av betydelse för frågans bedöm ning och anfö rd e härefter: Av den nu läm nade redovisningen fram går a tt frågan om de h an d i­ kappades sysselsättningsm öjligheter utreds på skilda håll och u r olika aspekter. E nligt utskottets bedöm ning bör m an avvakta resultaten av dessa utredningars verksam het, innan m an ta r ställning till behovet av fo rt­ satt utredning rö ran d e de handikappades sysselsättningssituation. Om så sker hinner m an sam tidigt få viss erfaren h et av effekterna av den i år antagna lagen om åtg ärd er för a tt främ ja sysselsättning å t äldre arbets­ tag are m ed de tvångsm öjligheter som i sista hand ställts till arb etsm ark ­ nadsm yndigheternas förfogande. Slutsatsen av det an fö rd a blir a tt u t­ skottet f. n. inte finner påkallat a tt de av m otionärerna begärda u tre d ­ ningarna kom m er till stånd. U tsk o ttet vill tillägga a tt utskottet helt delar m otionärernas uppfattning om nödvändigheten av a tt bredda de handikappades sysselsättningsm öj­ ligheter på den öppna arbetsm arknaden. T ro ts om fattande inform ation och direkta stödinsatser har föreliggande sysselsättningsbehov u ppen­ barligen inte kunnat tillgodoses i tillräcklig utsträckning. E n växande andel handikappade få r sysselsättas i skyddad verksam het i sam hällets regi. M o t denna bakgrund vill utskottet u n d erstryka angelägenheten av a tt pågående utredningsverksam het bedrivs på ett sådant sätt att det blir

m öjligt a tt inom nära fram tid ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas. U tskottet läm nar som en öppen fråga om det därvid kom m er a tt visa sig nödvändigt att ta upp de handikappades sysselsättningsfrågor till en ny sam lad bedöm ning d ä r avvägningen av arbetsgivarnas ansvar och sam hällets engagem ang ingår som väsentliga element.

Företagsutbildning Företagsutbildning med stöd av bidrag från arbetsm arknadsverkets anslag h a r följande form er: 1) lokaliseringsutbildning, 2) provanställning för äld re och handikappade, 3) företagsutbildning för handikappade. 4) företagsutbildning för äldre arbetskraft. Regler om lokaliseringsutbildning fastställdes av statsm akterna år 1966. D e ändrades väsentligt i sam band m ed 1970 års beslut b eträffan d e de regionalpolitiska stödform erna. B idragsbestäm m elserna återfinns i kungörelsen om statligt regionalpolitisk! stöd (1970: 180). D e nya be­ stäm m elserna innebär att bidrag kan utgå antingen i form av schablon­ stöd för allm än inträning av nyanställda i arbetslivet med 5 kr. per arbetstim m e u nder sex m ånader eller i form av ett individuellt avpassat stöd när behov föreligger av särskilt kvalificerad utbildning. I det senare fallet kan utbildningsstödet utgå med högre belopp upp till ett år. N ärm are bestäm m elser om denna utbildning m eddelas i kungörelsen. I fråga om schablonstödet ankom m er det på arbetsm arknadsstyrelsen a tt m eddela föreskrifter. N ya sådana föreskrifter h ar u tfärd ats av sty­ relsen den 21 oktober 1971. Vid företagsutbildning för handikappade och äldre (= a rb e ts ta g a re som fyllt 50 år) gäller i princip sam m a regler som vid lokaliseringsut­ bildning. Vid provanställning u tgår utbildningsbidrag från arb e tsm a rk ­ nadsverket i stället för lön från företaget. D enna utbildningsverksam het h a r endast begränsad om fattning.

A rbetsförm edlingens ko ntrollfunktioner i sam band m ed arbetslöshets­ försäkringen F rågan om arbetsförm edlingens speciella funktioner för arbetslöshetsförsäkrade behandlas i K SA -utredningens i som ras avgivna slutbetän­ kande (SOU 1971: 42 s. 164— 168). A vvisande av läm pligt arbete och an d ra form er av självförvållad arbetslöshet som skäl för avstängning från ersättningsrätt behandlas i betänkandet på s. 169— 185. N är det gäller kontrollsystem et uttalas i betänkandet att d etta vid prövning av enskilda arbetslöshetsfall till väsentlig del bör bygga på kassornas egen verksam het. E tt nära sam arbete med arbetsförm edlingen förutsättes ske även i forsättningen.

A vvisande av »läm pligt arbete» ä r den helt dom inerande form en av självförvållad arbetslöshet som m e d fö r avstängning från ersättningsrätt. In n eb ö rd en av begreppet »läm pligt arbete» bestäm m er enligt u tredning­ en »i m ångt och m ycket k ara k tären av arbetslöshetsförsäkringen» och det av utredningen föreslagna nya kontanta arbetsm arknadsstödet för icke försäkrade. N ya regler för vad som skall anses vara läm pligt arbete föreslås av utredningen. Rem issbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats.

Vissa frågor rörande arbetsm arknadsutbildningen M ålsättningen fö r arbetsm arknadsutbildningen och dess roll i fö rh å l­ lande till vuxenutbildningen i allm änhet diskuterades förhållandevis u t­ förligt i 1966 års arbetsm arknadsproposition (s. 198— 209). N ä r det gäller m ålsättningen konstaterade departem entschefen att fö ru tsättn in g arn a för stöd till utbildningen i hög grad varit präglade av den grundläggande sociala m ålsättningen. D et prim ära syftet h a r sålunda v arit a tt ge arbetslösa och svårplacerade chansen till ny placering på arbetsm arknaden. D etta är en m ålsättning som u tg å r frå n individens behov. D et ansågs självklart a tt denna m ålsättning även i fram tiden m åste vara grundläggande för verksam heten. U ppfattningen om sam ­ hällets ansvar gentem ot den enskilde, fortsatte departem entschefen, har em ellertid successivt vidgats och få tt ett nytt innehåll. Sam tidigt h ar nya m otiv för utbildningsverksam heten tillkom m it. I denna del m ynnade departem entschefens överväganden u t i a tt kravet på att vederbörande skall vara arbetslös eller bli arbetslös »inom n ära fram tid» för a tt kunna få utbildning m jukades upp så a tt även den som »löper risk a tt bli arbetslös» skall kunna beredas utbildning. D etta innebär a tt utbildning skall kunna ges inte bara n är sysselsättningssvårigheterna ä r nära fö re­ stående u ta n också n är en bedöm ning på längre sikt av sysselsättningsutsikterna k la rt ger vid handen a tt övergång till an n at yrke ä r nödvändig. V ad departem entschefen an fö rt biträddes av riksdagen. I frågan om en m era väsentlig utbyggnad av utbildningsverksam he­ ten fö r inte arbetslösa anförde departem entschefen i sam m a proposition a tt denna m åste ses som en del av det frågekom plex som gäller vuxen­ utbildningens fram tid a organisation och om fattning över huvud taget. F råg an borde d ä rfö r slutligt prövas i sam band m ed ett sam lat ställ­ ningstagande såväl till frågan om lösningen av studiefinansieringsfrågor fö r de vuxenstuderandes del som till vuxenutbildningens fram tid a orga­ nisation. Inte m inst behovet av aktivare strukturpolitiska insatser och önskem ålet a tt fö rb ä ttra de lågavlönades ställning gjorde det em ellertid enligt hans m ening angeläget a tt »redan nu» öka omskolningen av inte arbetslösa. U tbyggnaden av denna verksam het borde få form en av fö r­ söksverksam het som kunde ge erfarenheter för att längre fram bedöm a

vuxenutbildningens roll inom arbetsm arknadspolitiken. M ed anledning härav föreslogs införande av s. k. bristyrkesutbildning, dvs. utbildning inom yrkesom råden d är bristen på utbildad arbetskraft ä r särskilt fra m ­ trädande. U tbildningens om fattning begränsas dels av ett kostnadstak. f. n. 10 milj. kr. för budgetår, dels a tt gälla vissa yrken som fastställs av Kungl. M aj:t för varje budgetår. Å an d ra sidan stå r utbildningen med därtill knutna utbildningsbidragsförm åner öppen för dem som fyllt 20 å r u ta n hinder av a tt vederbörande inte ä r arbetslös eller löper risk att bli arbetslös. B eträffande innehållet i den utbildning som ges vid skolöverstyrelsens kurscentra kan här erinras om att viss försöksverksam het med undervis­ ning i allm änna äm nen (sam hällskunskap, svenska, engelska, m atem atik, fysik och kemi) har bedrivits vid vissa kurscentra. U ndervisning i sådana allm änna äm nen har sedan den 1 april 1971 införts vid sam tliga kurs­ centra. U ndervisningen o m fa tta r to ta lt 288 lektioner och förlänger den individuella kurstiden med å tta veckor. U ndervisningen har beh an d ­ lats i årets statsverksproposition (prop. 1971: 1, bil. 13, s. 79— 80) och av inrikesutskottet (InU 1971: 3 s. 14— 15). U tskottet fann liksom d ep arte­ m entschefen d etta inslag i utbildningen vara ett viktigt bidrag fö r a tt kom pensera brister i kursdeltagarnas grundläggande utbildning. På grund av de begränsade erfarenheter av undervisningen som hittills fö re­ ligger instäm de utskottet i departem entschefens åsikt a tt resultatet av den fo rtsatta verksam heten bör redovisas kontinuerligt och senare läggas till grund för bedöm ningen av den allm änna utbildningens plats i arb e ts­ m arknadsutbildningen och i vuxenutbildningen.

A nvändningen av A D B som hjälpm edel inom arbetsm arknadsverket

I det tidigare näm nda betänkandet SO U 1968: 60 föreslog statskon­ to ret a tt ett A DB-system för arbetsm arknadsverket skulle byggas upp i tre etapper. D en första etappen skulle avse registeruppbyggnad och ru ti­ ner inom om rådena arbetsm arknadsutbildning, arbetsvärd, beredskapsar­ beten och ekonom isk redovisning. D enna etapp ä r nu i huvudsak genom ­ förd. Till driftk o stn ad er h ar för innevarande budgetår anvisats 5,3 milj. kr. D en an d ra etappen avsåg olika delsystem inom förm edlingsverksam ­ heten. S tatskontoret skisserade här användning av A D B för fra m ­ ställning av listor över lediga platser och registrering av arbetssökande och lediga platser för statistiskt bruk. V idare berördes förutsättn in g arn a för »förm edling i datam askin». D en tredje etappen slutligen beräknades ligga långt fram i tiden och tog sikte på m er avancerade inform ations­ system för styrning. B eträffande den an d ra etappen an fö rd e departem entschefen (prop. 1970: 1 bil. 13 s. 82) a tt det ä r angeläget a tt uppm ärksam m a m öjligheter­

na a tt i rationaliserande och effektiviserande syfte utny ttja A D B inom det egentliga förm edlingsarbetet. I första h and åsyftade han registre­ ring av info rm atio n om lediga platser och arbetssökande. Särskilt borde beaktas m öjligheterna a tt i kostnadsbesparande syfte an v än d a A D B för p roduktion av listor över lediga platser. I sam m anhanget diskuterade departem entschefen även den av statskontoret berörda frågan om m öj­ ligheterna till s. k. m atchning av sökande och lediga platser.

Utskottet

R iktlinjer fö r arbetsm arknadspolitiken fastställdes genom statsm ak­ ternas beslut å r 1966. D ärvid fram hävdes arbetsm arknadspolitikens sam ­ band med den ekonom iska politiken och dess betydelse fö r att främ ja och u n d erlä tta önskvärda strukturella fö rän d rin g ar inom näringslivet. Ä ven fördelningspolitiska aspekter diskuterades. A rbetsm arknadspolitikens roll som strukturpolitiskt och fördelningspolitiskt instrum ent ä r äm net fö r en av de tre m otioner som behand­ las i d etta betänkande. Enligt denna m otion, 1971: 109, bö r arb etsm ark ­ nadspolitiken m er aktivt än som f. n. anses vara fallet stödja de sva­ gare grupperna bland arbetstagarna, som enligt m otionärerna på grund av den strukturella utvecklingen inom näringslivet i fram tiden kom m er att hotas allt starkare av en öppen eller dold arbetslöshet. A rbetsm arknads­ politikens roll som fördelnings- och strukturpolitiskt instrum ent bör d ä r­ för enligt m o tio n ärern a utredas. D e lägger tonvikten p å m ålsättningarna fö r arbetsförm edling och arbetsm arknadsutbildning. Principerna fö r arbetsförm edlingarnas verksam het tas vidare upp i m otionen 1971: 1113 och arbetsm arknadsutbildningens inriktning i m o ­ tionen 1971: 284. U tsk o ttet vill först fram hålla a tt arbetsm arknadspolitikens mål och m edel inte ä r en gång fö r alla givna. M edlen m åste ständigt förändras allteftersom förutsättningarna skiftar. M ålen flyttas fra m å t alltefter­ som am bitionerna växer och m öjligheterna a tt förverkliga dem ökar. D enna dynam iska syn på arbetsm arknadspolitiken låg till grund för 1966 års beslut och sam m a syn präg lar utvecklingen under de fem år som h ar fö rflu tit. D e arbetsm arknadspolitiska m edlen h ar byggts ut och nya h a r tillkom m it. Sålunda h a r arbetsförm edlingsorganisationen förstärkts dels genom organisations- och m e todförändringar av genom gripande karak tär, dels genom successivt tillförda personalförstärkningar. Stödet till flyttande arbetskraft h a r förbättrats. A rbetsm arknadsutbildningen h ar byggts ut väsentligt och den skyddade sysselsättningen i olika form er fö r h an d i­ kappade h ar äg n ats stor uppm ärksam het. Som helt nya arbetsm arknads­ politiska instrum ent h ar introducerats halvskyddad sysselsättning — som än n u av olika skäl få tt endast begränsad om fattning — och kon-

ta n tstö d till ä ld re arbetslösa i fo rm av om ställningsbidrag. A n d ra nytill­ kom na instrum ent av principiellt stor räckvidd ä r de s. k. äldrelagarna som fö r äld re arbetstagare fö rb ä ttra r anställningstryggheten och ger a r ­ betsm arknadsverket m öjligheter a tt påverka och i sista hand styra fö re­ tagens rekrytering av arbetskraft. Betydelsefull ä r även den försöksverk­ sam het som inom arbetsm arknadsverket inletts för a tt b ättre anpassa arb etsplatserna efter de handikappades och äldres förutsättningar. D et m est påtagliga draget i utvecklingen under de gångna fem åren ä r em ellertid höjningen av den arbetsm arknadspolitiska am bitionsgraden som den kom m er till uttry ck i ökade ekonom iska resurser. Ä nnu bu dgetåret 1966/67 låg anslagsnivån fö r de arbetsm arknadspolitiska ak tiviteterna — bortsett från m edel på tilläggsstat — vid inte fullt 1 m iljard kr. F ö r innevarande budgetår — om också nu bortses från de m edelsförstärkningar på tilläggsstat som ä r betingade av rådande a r ­ betsm arknadsläge — h ar nivån stigit till 2,2 m iljarder kr. Satsningarna ligger till den övervägande delen på utbyggnaden av arbetsm arknads­ utbildningen och på stödet åt handikappade. S am tidigt m ed utbyggnaden av arbetsm arknadspolitiken h a r forsk­ nings- och utredningsverksam heten på det arbetsm arknadspolitiska om ­ råd et fortsatt. E xpertgruppen fö r utredningsverksam het i arb etsm ark ­ n adsfrågor (E F A ) h ar initierat forskning avseende im m igrationens eko­ nom iska effekter, arbetsförm edlingens inform ationsverksam het, arbets­ m arknadsutbildningens sam hällsekonom iska effekter sam t effekterna av den geografiska rörligheten. A v pågående utredningar kan näm nas u t­ redningen rö ra n d e den skyddade sysselsättningen, som ta r upp även fråg o r rö ran d e halvskyddad sysselsättning och handikappades placeringsm öjligheter på den öppna arbetsm arknaden över huvud taget. U tredningen väntas redovisa resultatet av sitt arbete under det första halvåret nästa år. A rbetstagarnas trygghet i anställningen behandlas av utredningen rö ran d e ökad anställningstrygghet m.m. K SA -utredningen h ar i sitt i som ras avgivna slutbetänkande lagt fram förslag rörande arbetslöshetsförsäkringen och införande av ett kontant arbetsm arknads­ stöd för icke försäkrade. Den num era nedlagda låginkom stutredningen h a r tagit fram ett om fattande m aterial av väsentlig fördelningspolitisk betydelse. U tredningens arbete fortsättes av en av regeringen särskilt tillkallad arbetsgrupp. U tskottet h ar i det föregående redovisat statsm akternas ställningsta­ ganden eller på an n a t sätt vidtagna åtgärder n är det gäller i m otionerna berörda frågor om bland an n at arbetsförm edlingens inform ation till arbetssökande om anställningsvillkor m .m ., om arbetsförm edlingens service till företag med on o rm alt hög personalom sättning, om arbets­ platsernas anpassning för handikappade och äldre, om företagsutbild­ ning, om arbetsförm edlingens funktioner inom arbetslöshetsförsäkring­ en, om undervisning i allm änna äm nen inom arbetsm arknadsutbild-

ningens ram och om användningen av ADB som hjälpm edel inom a r ­ betsm arknadsverket. U tskottet kan inte finna an n a t än a tt m otionärernas önskem ål i dessa delar redan ä r tillgodosedda eller ä r i annan ordning aktualiserade hos Kungl. M aj:t. M ot denna bakgrund är utskottet inte berett att ställa sig bakom ett så vittsyftande utredningskrav som avses i m otionen 1971: 109. D etta ställningstagande innebär inte a tt utskottet avvisar fram fö rd a utredningskrav till alla delar. I den viktiga frågan om arb etsm ark n ad s­ utbildningens fram tida inriktning, som tagits upp i m otionerna 1971:109 och 1971:284, finns det starka skäl a tt igångsätta ett utredningsarbete. Som tidigare a n fö rts har arbetsm arknadsutbildningen expanderat starkt under senare år och h ar kom m it a tt få en allt betydelsefullare roll inom arbetsm arknadspolitiken. D et ä r u ppenbart att m ed hjälp av arb e ts­ m arknadsutbildningen stora grupper arbetslösa kunnat beredas ny och tryggare sysselsättning och an d ra grupper fått lättare a tt vinna insteg på arbetsm arknaden. Sam tidigt ä r det klart a tt arbetsm arknadsutbild­ ningen inte få tt den fördelningspolitiska roll som förväntats, dvs. a tt utgöra en sluss för lågavlönade till b ättre betalda yrken. U tskottet tä n ­ ker härvid n ärm ast på det m ycket begränsade resultatet av bristyrkes­ utbildningen för icke arbetslösa. D etta spörsm ål som inkluderar frågan i vad m ån arbetslöshet eller risk d ä rfö r skall vara en förutsättning för utbildning, bör jäm te an d ra m er långsiktiga frågor rö ran d e arb etsm ark ­ nadsutbildningen tas upp till översyn. I sam m anhanget m åste beaktas det utredningsarbete rörande ekonom iska förm åner som görs inom kom m ittén fö r studiestöd åt vuxna (SV U X). Med det sagda få r m o tio ­ nerna 1971:109 och 1971:284 i fö revarande delar anses tillgodosedda. V ad utskottet an fö rt bör ges K ungl. M aj:t till känna. I m otionen 1971:109 tas vidare upp frågan om arbetsförm edlingens ställning som opartiskt inform ationsorgan på arbetsm arknaden. Såvitt utskottet kan finna h ar ingen av de rem issinstanser som tillstyrkt en översyn av arbetsm arknadspolitiken ifrågasatt ändring av arb etsfö rm ed ­ lingens neutralitet i förhållandet till arbetsgivare och arbetstagare. U tskottet har sam m a principiella inställning. D etta h in d rar em ellertid inte a tt arbetstagarnas m öjligheter a tt göra sig gällande kan fö rb ättras inom ram en för nuvarande förm edlingsprinciper. U tskottet vill särskilt peka på vikten av en väl utbyggd inform ation b eträffan d e arbets- W V t . ; \ i j ; ; ) platser, arbetsvillkor etc., som statsm akterna tidigare tagit ställning för. D et nya förm edlingssystem , öppen förm edling, som introducerats ger b ättre m öjligheter för de arbetssökande till överblick över u tbudet av arbetstillfällen. M ed hänsyn till det an fö rd a bö r riksdagen inte ta något initiativ i anledning av m otionen i förevarande avseende. 1 m otionen 1971: 109 kritiseras vidare utform ningen av 4 § arbets-.- ■ ■ / A m arknadskungörelsen. Enligt denna bestäm m else skall vid arb e tsfö rm e d ­ ling eftersträvas a tt varje arbetsgivare får bästa möjliga a rb e tsk raft och

2 — Riksdagen 1971. 18 sami. N r J.l

varje arbetssökande det arbete som ä r läm pligast för honom . U tskottet ä r in förstått m ed behovet av en författningsm ässig reglering som a ll­ m änt anger förm edlingsarbetets inriktning m en kan inte u n d erlå ta att ifrågasätta om regeln num era ger ett helt adekvat uttryck för a rb e tsfö r­ medlingens serviceskyldighet gentem ot arbetsgivare och arbetstagare m ot bakgrund av de stora fö rä n d rin g ar som in trä tt i fråga om arbetsförm edlingsarbetets innehåll och m etodik. V ad utskottet an fö rt i denna fråga bö r ges K ungl. M aj:t till känna. Ä ven i m otionen 1971:1113 tas den nu berö rd a bestäm m elsen i arbetsm arknadskungörelsen upp till kritisk granskning och det yrkas att regeln skall utgå u r kungörelsen. Som fra m g år av vad u tsk o ttet nyss a n fö rt kan u tsk o ttet inte b iträd a d etta yrkande. I m otionen 1971: 1113 yrkas dessutom på en allm än översyn av in ­ struktionerna fö r arbetsförm edlingarna. F ö ru to m den tidigare berörda frågan om inform ation b eträ ffan d e anställningsvillkor m .m . behandlar m otionärerna arbetsförm edlingens ställning som kontrollorgan be­ träffan d e arbetslöshetsförsäkringen. M otionärerna synes vilja överföra denna funktion till an n a t organ. D essutom vill m an ha ökat inflytande fö r fackföreningarna på fråg o r rö ra n d e arbetsanvisning. Ä ven i m otio­ nen 1971:109 är m an inne på tan k en a tt kontrollfunktionen b eträffande arbetslöshetsförsäkringen skall avlastas arbetsförm edlingarna. M otionä­ rerna ifrågasätter dessutom de nuvarande principerna för avstängning vid arbetsvägran. U tskottet h a r inte funnit anledning a tt n ärm a re gå in på de sålunda upptagna spörsm ålen m ed hänsyn till a tt problem en kom m er a tt behandlas i sam band m ed prövningen av K SA -utredningens förslag. M otionerna i nu behandlade delar bö r d ä rfö r inte föranleda någon åtg ärd frå n riksdagens sida. U tskottet hem ställer A. a tt riksdagen i anledning av m otionerna 1971:109 och 1971:284, den sistnäm nda såvitt an g å r y rkandet 8, som sin m ening ger K ungl. M aj:t till känna vad utskottet an fö rt i fråg a om översyn av fråg o r rö ran d e arbetsm arknadsutbildningen, B. a tt riksdagen i anledning av m otionen 1971:109 sam t med av­ slag på m otionen 1971: 1113 som sin m ening ger K ungl. M aj:t till kän n a vad utskottet an fö rt i fråg a om utform ningen av 4 § arbetsm arknadskungörelsen, C. a tt m otionen 1971:109 i den m ån den ej behandlats under A och B inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 novem ber 1971

På inrikesutskottets vägnar K A R L E R IK E R IK S S O N

Närvarande: h errar Eriksson i Arvika (fp), F agerlund (s). Nilsson i T värålund (c), Andersson i Billingsfors (s), N ordgren (m), F ridolfsson (s), Johansson i Sim risham n (s). O skarson (m), fru Ludvigsson (s), h errar Nilsson i K a l­ m a r (s). M attsson i Skee (c), F ransson (c). Ekinge (fp), Olsson i A sarum (s) och H allgren (vpk).

Reservation

vid utskottets hem ställan under B av h err H allgren (vpk), som anser dels a tt utskottets y ttra n d e fr.o.m . det avsnitt på s. 17 som b ö rjar m ed orden "’I m otionen 1971:109 kritiseras” bort ha följande lydelse: ”1 m otionen 1971:109 och 1971:1113 kritiseras arbetsm arknadskungörelsens 4 §. Enligt denna skall arbetsförm edlingarna eftersträva a tt varje arbetsgivare får den bästa m öjliga arbetskraften och a tt varje arbetssökande får det arbete som ä r läm pligast fö r honom . U tskottet delar den i m otion 1971:1113 an fö rd a meningen a tt arbetsförm edling­ arnas verksam het styrs av m ålsättningen a tt tjäna två sinsem ellan o fö r­ enliga strävanden, näm ligen dels den arbetssökandes intresse a tt få det för honom läm pligaste arbetet, dels arbetsgivarens intresse av a tt få elitm änniskor, uttryckt i benäm ningen ” bästa möjliga arb e tsk ra ft” . U tskottet ansluter sig till slutsatsen i m otionen a tt inga b ärande skäl kan åberopas för ett bibehållande av 4 § i kungörelsen. U tskottet ansluter sig även till kravet i m otionen 1971: 1113 om en allm än översyn av instruktionen för arbetsförm edlingarna sam t den an fö rd a uppfattningen, a tt vissa bestäm da grundvillkor m åste föreligga för a tt arbetsförm edlingarna över huvud taget bö r åtag a sig a tt fö r­ m edla anställningar till extrem t lågavlönade arbeten. I tveksam m a fall m åste det åligga förm edlingarna a tt uttryckligen varn a för låglöneanställningar. K orrekta upplysningar skall läm nas om arbets- och löne­ villkor vid de enskilda företagen. I konsekvens med det sagda ä r det en ohållbar ordning a tt arb e ts­ förm edlingarna fungerar som verktyg å t arbetslöshetskassorna i ä re n ­ den om avstängning från arbetslöshetsunderstöd vid vägran a tt anta anvisat arbete. A rbetsförm edlingarnas rapportgivning till arbetslöshets­ kassorna bör sålunda upphöra. E n fram kom lig väg a tt lösa u p p k o m ­ m ande problem på detta om råde ligger i a tt, som fram hålls i m otionen 1971:1113. de fackliga organisationerna d eltar i förh an d lin g ar om arbetsanvisningar. H ith ö ran d e fråg o r bö r tas upp i sam band med ställ­ ningstaganden till K SA -utredningens förslag. U tskottet no terar a tt även m otion 1971:109 ä r inne på tanken a tt kontrollfunktionen b eträffande arbetslöshetsförsäkringen skall avlastas arbetsförm edlingarna.” dels a tt utskottet bort hem ställa ”B. dels a tt riksdagen med bifall till m otionen 1971:1113 sam t i anledning av m otionen 1971: 109 i m otsvarande del som sin

m ening ger Kungl. M aj:t till känna att 4 § arbetsm arknadskungörelsen bör upphävas, dels a tt riksdagen b eträffan d e översyn av instruktionen för a r ­ betsförm edlingen m .m . m ed bifall till m otionen 1971: 1113 sam t i anledning av m otionen 1971: 109 i m otsvarande del som sin m ening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört i denna fråga.»

Bilaga

Yttranden över motionen 1971: 109

D en av arbetsmarknadsstyrelsen överläm nade prom em orian h ar fö l­ jande lydelse:

N ågra uppgifter i anslutning till frågeställningarna i m otion nr 109 år 1971.

Strukturförändringar och strukturarbetslöshet

U tvecklingen under 1960-talet har präglats av en m ycket snabb stru k ­ turell om vandling av näringslivet. D enna om vandling h ar kännetecknats såväl av en kraftig överföring av arb e tsk raft frå n de varuproducerande till de tjänsteproducerande sektorerna, som en om fattan d e överföring av arb e tsk raft till m er högproduktiva enheter inom sam m a näringsgren. Följande sam m anställning visar arbetskraftens fördelning p å olika näringsgrenar 1960— 1970, sam t den av 1970 års långtidsutredning fö r­ väntade fördelningen 1975.

Procentuell fördelning jord- o. byggn.industri handel priv. off. skogs­ verk- totalt m. m. o. samf. tjänster tjänster

De mest genom gripande fö rän d rin g arn a har skett inom jord- och skogsbruk och offentliga tjänster. A ndelen sysselsatta inom den fö rst­ näm nda näringsgrenen m inskade u n d er andra hälften av 60-talet från 12 till 9 % , vilket i absoluta tal innebär en tillbakagång på n ärm are 110 000 personer. De offentliga tjänsternas andel av den totala sysselsättningen ökade m ellan 1965 och 1970 från något .över 15 till n ärm are 2 0 % , en ökning på 190 000 personer. Som fram g år av tabellen m inskade industrins andel av den totala sys­ selsättningen under senare delen av 60-talet m ed drygt 1 procentenhet eller 30 000 personer. D essa siffro r som visar förändringen av det to tala antalet sysselsatta i industrin kan kom pletteras med uppgifter om antalet personer som berörs av driftnedläggningar eller personalinskränkningar i övrigt. U nder an d ra hälften av 60-talet inkom till arbetsm arknadsstyrel­ sen varsel om personalinskränkningar inom industrin rörande sam m an­ lagt n ärm are 90 000 personer, vilket kan jäm föras m ed 35 000 personer under perioden 1960— 65.

Varsel om personalinskränkningar, industrin 1961— 1970

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 Antal arbetsställen 187 210 181 114 164 529 586 486 270 567 Antal arbetstagare 7 836 9 155 6 656 3 753 7 407 19 653 22 039 18 591 9 559 18 388

Av tabellen fram går a tt an talet varsel legat p å en betydligt högre nivå under den senaste 5-årsperioden än den föregående. U nder perioden 1966— 1970 har an talet berörda endast 1969 — ett utp räg lat högkonjunk­ tu rå r — legat u n d er 10 000, en årssiffra som inte överskridits någon gång u nder 1961— 65. Ä ven m ed reservation för vissa utvidgningar i varselöverenskom m elsen tyder dessa uppgifter på en m arkant stegrad tak t i industrins strukturella omställning. Sam tidigt m ed näringslivets om ställning undergår även arbetskraftsutbudet relativt kraftiga fö rän d rin g ar genom a tt den tillkom m ande arbetskraften h ar en betydligt längre teoretisk utbildning än tidigare. Så h ar t. ex. andelen 16-åringar som fo rtsatt till gym nasial utbildning efter den obligatoriska skolan m ellan 1960 och 1970 ökat från 40 till 90 procent. A ntalet studerande vid högskolor och universitet h a r ge­ nom gått en liknande utveckling. F rå n m itten på 1960-talet h ar antalet studerande vid dessa institutioner ökat från drygt 60 000 till närm are 140 000. De h är skisserade snabba förän d rin g arn a i arbetskraftsefterfrågans sam m ansättning och i arbetskraftsutbudets sam m ansättning innebär att det tenderar a tt uppstå diskrepans m ellan efterfråg an och utbud på arbetskraft. D en arbetslöshet som uppkom m er genom dessa förändringar kan u p p fattas som »strukturarbetslöshet». D et ä r dock m ycket svårt att beräkna h u r stor del av den to tala arbetslösheten som betingas av de strukturella förändringarna. En kartläggning av strukturarbetslösheten skulle erfo rd ra en ingående undersökning med analys av sådana fak to rer som region, ålder, kön, näringsgren etc. E n viss uppfattning om fö rä n d ­ ringen av strukturarbetslösheten kan m an em ellertid erhålla genom att jäm föra sifferm aterial frå n två i konjunkturhänseende i sto rt sett jä m fö r­ b ara perioder. M aterialet i följande tabell avser 12-m ånadersperioden juli 1964— juni 1965 sam t m otsvarande period 1969/70 (årsm edeltal).

obesatta vid af arbetslösa rel. arbets­ platser registrerade enligt AKU löshetstal

Som synes låg arbetslösheten högre 1969/70 ä n 5 å r tidigare, sam ­ tidigt som an talet obesatta platser låg på en högre nivå. En fördelning på olika åldersgrupper visar a tt ökningen i relativ arbetslöshet enligt arbetskraftsundersökningarna varit störst för den äldsta åldersgruppen (60— 74 år), 2 ,6 % 1969/70 m ot 1 ,0 % 1964/65 sam t för den yngsta gruppen (16— 24 år) 3,4 % m o t 2,7 % , m edan fö r m ellangruppen årsge-

nom snittet under båda p erioderna legat på sam m a nivå, 1 ,0 % . D enna tendens m ed ökad relativ arbetslöshet fö r de äldsta och yngsta ålders­ g rup p ern a gäller såväl m än som kvinnor. D en ökade arbetslösheten i den äldsta åldersgruppen to rd e till stor del sam m anhänga m ed den snabba förändringen i arbetsm arknadens efterfrågestruktur. D en äldre arb e tsk raften ä r ju i förhållande till övriga g rupper betydligt h ård a re yrkesm ässigt och geografiskt bunden. V ad gäller ungdom sgrupperna skulle den ökade arbetslösheten åtm instone delvis kunna förklaras av fö rän d rin g arn a i utbudsstrukturen. D en högre utbildningsnivån med därm ed sam m anhängande högre anspråksnivå m edför a tt ungdom en i dag upplever en stor del av arbetsplatsutbudet som m indre attraktivt.

D en »dolda arbetslösheten»

I sam band m ed arbetskraftsundersökningarna frå g ar m an dem , som stå r u ta n fö r arbetskraften, huruvida de skulle sökt arbete u nder m ä t­ veckan om de ansett sig k unna få läm pligt arbete p å bostadsorten. De som sv arar ja på denna fråga rubriceras som la ten t arbetssökande. U nder 1970 uppgick an talet la ten t arbetssökande till i genom snitt 121000 personer per m ånad, varav 104 000 kvinnor och 17 000 m än. Av dessa uppgav sig 84 000 av kvinnorna och 10 000 av m ännen vilja h a någon form av deltidsarbete. E tt a n n a t sätt a tt belysa den undersysselsättning som inte kom m er till uttryck i arbetslöshetstalen ä r a tt jäm fö ra de relativa arb etsk rafts­ talen för olika regioner. U n d er 1970 låg t. ex. det relativa arb etsk rafts­ talet för storstadslänen på 69,0 % , m ot 63,2 % fö r skogslänen och 66,6 % för övriga län. D en största delen av dessa differenser förklaras av olikheter i de kvinnliga arbetskraftstalen. I storstadslänen låg arbets­ kraftstalet under 1970 på i genom snitt 57,0 % m ot 48,1 % i skogs­ länen. O m det totala arbetskraftstalet för hela riket höjdes till sam m a nivå som i storstadslänen skulle ytterligare 130 000 personer ingå i arbets­ kraften. D enna siffra m åste dock tolkas m ed m ycket stor försiktighet, och få r närm ast ses som ett räkneexem pel. I sam band med arbetskraftsundersökningarna i februari företas re­ gelbundet undersökningar av befolkningens arb e tskraftssituation under hela det föregående året. U n d er hela 1969 v ar sam m anlagt 308 000 per­ soner arbetslösa någon gång u n d er året. U ngefär 1 /3 av dessa personer hade en arbetslöshetstid på m indre än 1 m ånad och ytterligare 1 / 3 en arbetslöshetstid på m ellan 5 och 13 veckor. U ngefär 85 000 personer, v arav 72 000 kvinnor, stod någon gång u n ­ der åre t u ta n fö r arbetskraften p. g. a. de inte ansett sig ha någon m öjlig­ het a tt få läm pligt arbete. A v dessa 85 000 ingick dock ungefär 30 000 även bland de 308 000 som v arit arbetslösa. S am m anlagt v ar det alltså under 1969 363 000 personer som antingen berördes av arbetslöshet eller uppgav sig p. g. a. direkta arbetsm arknadsskäl stå u ta n fö r arbets­ kraften.

K vinnornas arbetsm arknadssituation

K vinnorna h ar en m indre fast anknytning till arbetsm arknaden än

m ännen i det avseendet a tt en betydligt högre andel bland kvinnorna än bland m ännen stå r till arbetsm arknadens förfogande endast p å deltid eller del av året. Av sam tliga kvinnor som deltog i arbetskraften under 1969 var 41 % helårs- och deltidsarbetande m edan m otsvarande andel för m ännens del låg på 79 % . M ot bakgrund av den höga andelen »marginell» kvinnlig arbetskraft ligger det nära till hands att anta a tt kvinnorna h ar en m er osäker ställning på arbetsm arknaden och i högre grad än m ännen påverkas av t. ex. konjunktursvängningar. Den kraftiga trendm ässiga ökningen i kvinnornas förvärvsintensitet gör det em ellertid svårt att direkt avgöra i vilken m ån d etta antagande ä r riktigt. F ö r de gifta kvinnorna, den grupp som har den m inst fasta a n k n y t­ ningen till arbetsm arknaden, h ar det relativa arbetskraftstalet under perioden 1965— 1970 stigit år för år. ö k n in g e n var dock obetydlig under konjunkturnedgången 1967.

A rbetsm arknadsutbildningen

A rbetsm arknadsutbildningen h ar under 1960-talet undergått en m yc­ ket kraftig expansion. A ntalet personer i utbildning steg från 11 000 budgetåret 1959/60 till 98 000 budgetåret 1969/70 vilket m o tsvarar ungefär 2 % av arb etsk raften . U n d er det senaste budgetåret v ar i ge­ nom snitt 36 000 personer sysselsatta i arbetsm arknadsutbildning varje m ånad, vilket kan jäm föras med om kring 22 000 sysselsatta i bered­ skapsarbete och arkivarbete. H uvudsyftet med arbetsm arknadsutbildning ä r dels a tt underlätta den enskildes om ställning från ett yrkesom råde till ett a n n a t dels a tt u n d er­ lätta inträdet på arbetsm arknaden för grupper som stå r u ta n fö r arb e ts­ kraften. Av sam tliga personer som påbörjade arbetsm arknadsutbildning under 2:a halvåret 1970 v ar 21 000, något u nder hälften personer som ej var yrkesverksam m a om edelbart före kursen. K vinnorna utgjorde 25 000 personer eller 55 % av det totala antalet. Av de to ta lt 45 000 personer som påbörjade utbildning under 2:a halvåret 1970 kan vidare 15 000 hänföras till kurser u tan direkt yrkes­ inriktning. V idare kan näm nas a tt vid flertalet av de direkt yrkesinrik­ tade kurserna skall senast fr. o. m. 1 april 1971 kurstiden förlängas med 8 veckor för allm änbildande undervisning.

A rbetsplatsernas anpassning till arbetskraften

A ntalet personer sysselsatta i olika form er av skyddad sysselsättning h ar ök at kraftigt under de senaste åren. D etta kan ses dels som en följd av näringslivets snabba strukturella om vandling vars negativa följdverkningar i första hand d rab b a r den äldre arbetskraften, men också som en följd av den successivt höjda am bitionsnivån för arb e ts­ m arknadspolitiken och den anspråkshöjande effekt den h ar för olika grupper av handikappade. F ö r att i högre utsträckning kunna bereda olika grupper av äldre och h andikappade sysselsättning på öppna m arknaden h ar särskilt u nder se­ nare år ökad uppm ärksam het ägnats m öjligheterna till en b ättre anpass­ ning av arbetsplatserna till arbetskraftens fysiska och psykiska fö ru tsä tt­ ningar. G enom kontakter mellan arbetsförm edling och representanter

för företag och anställda i form av s. k. anpassningslag, undersöks vilka fö rb ä ttrin g ar som kan vidtas för a tt fler äldre och handikappade skall kunna anställas.

Å tgärder vid varsel M ellan arbetsm arknadsstyrelsen och p arte rn a på arbetsm arknaden finns en överenskom m else om varsel i sam band m ed driftsinskränkning­ ar. Vid driftsinskränkningar tillsätts som regel en särskild sam rådsgrupp för a tt underlätta om ställningen fö r den berörda arbetskraften. I samrådsgruppen ingår representanter för länsarbetsnäm nden, arbetsgivaren, de anställda och kom m unen. Sam rådsgruppens huvudsakliga arbetsuppgift ä r a tt stödja och u nder­ lätta arbetsförm edlingens arbete. Särskilt intresse ägnas de äld re och handikappade som har speciella svårigheter att finna ny anställning.

Statens avtalsverk anser att m otionen främ st torde bygga på fö rh ållan ­ dena inom den privata sektorn av arbetsm arknaden. U tan att ta ställning till behovet av den begärda utredningen fram håller verket a tt även om problem en också o m fa tta r den statliga sektorn m åste m öjligheterna att påverka arbetsm arknadsförhållandena och de läm pliga m etoderna a tt gö­ ra detta vara annorlunda på det statliga om rådet. SA V erin rar härvid om att det ej ligger inom dess verksam hetsom råde att avge direktiv fö r den statliga personalpolitiken. Avslutningsvis tillägger SAV att fö r både den privata och statliga sektorn torde gälla att uppnåendet av de uppställda syftem ålen kräver a tt det vid sidan av en aktiv arbetsm arknadspolitik finns en väl fungerande personaladm inistration. 1 anslutning härtill erin ­ ras om a tt den statliga personaladm inistrationen sedan 1968 överses av statskontoret.

Svenska kommunförbundets styrelse ser m ed oro på de utvecklings­ tendenser inom arbetslivet, som synes leda till att äldre personer, sam t personer med bristfällig utbildning och de som av an d ra orsaker ä r h andikappade få r svårigheter a tt erhålla m eningsfulla och inkomstgivande arbetsuppgifter. E n sådan utveckling b erör i hög grad kom m u­ nerna som enligt socialhjälpslagen h ar skyldighet att sörja fö r kom ­ m uninvånarnas om vårdnad och den ekonom iska hjälp som erfordras. Som företräd are för kom m unerna anser sig styrelsen d ä rfö r b ö ra u tta la önskvärdheten av a tt läm pliga åtg ärd er vidtages för a tt fö rh in d ra en dylik utveckling. Såväl h um anitära sorn sam hällsekonom iska skäl ta lar för a tt de i m otionen behandlade problem en löses på ett för individen, arbetslivet och sam hället tillfredsställande sätt och u ta n a tt ta ställning till varje detaljform ulering i m otionen vill dock styrelsen instäm m a i m otionens syfte. M ed hänvisning till vad ovan anförts anser styrelsen d ä rfö r i likhet med m otionärerna det vara m otiverat att närm are u treda på vilka sätt ifrågavarande problem lämpligen bö r kunna lösas. Styrelsen fö ru tsätter a tt arbetsförm edlingens principiella neutralitet därvid inte ifrågasättes.

Svenska landstingsförbundets styrelse anför:

A rbetsförm edlingen bör enligt m otio n ärern a i fram tiden ge arb e ts­ sökande en fö rb ä ttra d inform ation om u tbjudna arbetsplatser. D enna inform ation, som bl. a. skall kunna bestå av u ppgifter om löne- och övriga m iljöförhållanden på den tilltänkta arbetsplatsen, bör m öjliggöra förb ättrad e valm öjligheter för arbetssökande. L andstingsförbundet anser a tt d etta är en väsentlig fråga som b ör utredas vidare. R ä tt utfo rm ad bör en sådan inform ation inte inverka på arbetsförm edlingarnas neu­ tralitet. A rbetsförm edlingarnas m öjlighet a tt i en fram tid a verksam het kunna föra förhandlingar m ed arbetsgivarparten för att kom m a till rätta med dåliga arbetsplatsförhållanden och bl. a. därigenom i förebyggande syfte möjliggöra lä ttn a d er för den äldre eller handikappade arbetskraften är en tä n k b ar m öjlighet som bö r utredas vidare. A rbetsförm edlingens nuvarande arbetssätt innebär inte, som m otionä­ rerna påstår, enligt förbundets m ening a tt »dåliga arbetsgivare» får en garanti fö r a tt arb etsk raft finns tillgänglig. D etta resonem ang ä r en underskattning av arbetsförm edlarnas objektivitet. Förslaget om obligatorisk anm älan från arbetsgivaren av lediga platser till arbetsförm edlingen utan skyldighet a tt anlita dess tjänster innebär u ta n tvekan en fö rb ä ttrad inform ation till de arbetssökande. Fördelen härm ed bör em ellertid vägas m ot det m eningslösa besvär det innebär för arbetssökande a tt söka befattningar, som redan h ar en inofficiellt tillsatt innehavare. L andstingsförbundets styrelse tillstyrker m otio n ärern as förslag om utredning av arbetsm arknadspolitiken. Enligt styrelsens uppfattning bör denna utredning koncentreras till arbetsförm edlingens funktion, arbets­ sätt och relation till övriga p arter på arbetsm arknaden. D et ä r väsent­ ligt a tt arbetsförm edlingens roll som neu tralt serviceorgan bibehålls. O m arbetsförm edlingen genom u tökad service kan ge råd och upplys­ ningar till enskilda m edborgare vid deras val av nya arbetsplatser kan m an an ta a tt de i ökad grad verkligen kom m er a tt u tn y ttja dessa möjlig­ heter. D ärigenom ä r det tro lig t att arbetsgivarna, och i synnerhet sådana arbetsgivare, som strävar efter en fram synt personalpolitik och goda arbetsplatsförhållanden, på ett aktivt sä tt kom m er a tt m edverka till ett fö rtroendefullt och ömsesidigt sam arbete m ed arbetsförm edlingarna.

Landsorganisationen i Sverige har med tillfredsställelse sett att arbets­ m arknadspolitiken under senare år givits betydligt ökade resurser. A vgö­ rande för arbetsm arknadspolitikens resultat ä r em ellertid inte bara resu r­ sernas storlek u ta n även åtgärdernas inriktning. Stabiliseringspolitiska aspekter h ar h a ft avgörande betydelse fö r arbetsm arknadspolitikens u t­ veckling hittills. S truktur- och fördelningspolitiska aspekter h ar em eller­ tid fått ökad betydelse. LO fortsätter:

A rbetsförm edlingen m åste spela en central roll i arbetsm arknadspoli­ tiken. D e svårigheter äld re och även ungdom ar h ar a tt finna arbete visar bl. a. på a tt företagen saknar förm åga a tt anpassa sig till arbetskraftsutbudet. A rbetsförm edlingens m öjligheter a tt påverka företagens efterfrågan begränsas av bristande resurser och befogenheter. O m edel­

bara åtg ärd er krävs för a tt fö rstärk a arbetsförm edlingens resurser och ge verksam heten en sådan inriktning a tt de arbetssökande få r förtroende för arbetsförm edlingen som det centrala inform ations- och förm edlings­ o rg an en väl fungerande arb etsm ark n ad kräver. D et ä r LO :s uppfattning a tt de som drabbas h ård a st av brister i inform ation och service ä r de som från början h ar säm sta utgångsläget på arbetsm arknaden: äldre, handikappade sam t ungdom ar m ed ko rtare utbildning och gifta kvinnor, vilka saknar arbetserfarenheter. D et ä r även L O :s m ening a tt arbetsförm edlingens neutrala ställning m ellan arbetssökande och företag inte få r vara e tt hinder för a rb e tsfö r­ m edlingen i försöken a tt fö rb ä ttra servicen till de arbetssökande som har en svagare ställning p å arbetsm arknaden. I d etta sam m anhang h a r bestäm m elserna om arbetsvägran betydelse. A rbetslöshetsförsäkringsutredningen ser f. n. över begreppet arbetsväg­ ran, och denna översyn kan väntas få viss betydelse för arb etsfö rm ed ­ lingens verksam het. LO anser a tt arbetsförm edlingens åtg ärd er skall utform as så a tt den arbetslöse arbetssökande får erforderligt rådrum ; arbetsförm edlingens effektivitet m åste bedöm as inte bara u tifrån antalet förm edlade arbeten utan även u tifrån kvaliteten på förm edlingsarbetet. vilken ä r beroende av arbetsförm edlingens ställning gentem ot fö reta­ gen. D en pågående utredningen om anställningstrygghet har hittills givit till resultat en särskild lagstiftning om uppsägningsskydd för äldre och om en förstärkt ställning för arbetsförm edlingarna. E n översyn av arbetsförm edlingens resurser fö r a tt vidga sam arbetet m ellan a rb e tsfö r­ medling, företag och fackliga organisationer ä r nödvändig om lagstift­ ningsåtgärderna skall få avsedd verkan. LO vill i detta sam m anhang fram hålla att det ä r angeläget a tt u tred ­ ningen om anställningstryggheten skyndsam t genom förs. E n fördröjning kan få åtgärderna till skydd för de äldres ställning på arbetsm arknaden a tt förlora i effekt om de under en längre tid fra m stå r som enstaka å tg ä rd e r utan stark are sam band m ed lösningen av trygghetsfrågan i hela dess vidd. I m otionen fram hålls vidare den centrala roll arbetsm arknadsutbild­ ningen spelar för a tt åstadkom m a en förstärkt ställning på arb etsm ark ­ naden för dem som helt saknat yrkesm ässig valfrihet. D e arbetslösa och d e lågavlönade tillhör dessa grupper. A rbetsm arknadsutbildningen m åste enligt LO :s m ening inriktas på a tt i första h an d ge en utbildning på en nivå och med en inriktning som ä r avpassad efter de stora grupper som i dag saknar tillräcklig grund a tt klara strukturom vandlingen u ta n sam ­ hällets stöd. A lltför stora delar av löntagargrupperna saknar verklig valfrihet på arbetsm arknaden av yrkesmässiga, åldersm ässiga, eller re­ gionala orsaker. D e anpassningsfräm jande och sysselsättningsskapande åtgärderna m åste d ä rfö r sättas in så att de sam verkar m ed varandra, v are sig A M S b är huvudansvaret eller något a n n a t sam hällsorgan gör det. A rbetsm arknadspolitikens centrala uppgifter blir a tt undvika en fram tid a strukturarbetslöshet, stärka arbetsm arknadsvillkoren för de arbetssökande och planera sysselsättningsm öjligheter för den stora gruppen dolt arbetslösa. M otionen hem ställer om en utredning om arbetsm arknadspolitiken som fördelningspolitiskt och strukturpolitiskt instrum ent. LO finner flera skäl tala för a tt en sådan kom m er till stånd. D et ä r angeläget a tt

arbetsm arknadspolitikens resurser och inriktning i sin helhet prövas utifrån näm nda aspekter. K om m er en utredning med d etta syfte till stånd bör den bedrivas i sådana -förmer att angelägna åtgärder som verkar i riktning att förstärka arbetstagarnas ställning på arb etsm ark ­ naden påskyndas.

Tjänstemännens centralorganisation:

M otionärerna tycks anse, a tt det m est ak u ta reform behovet i dag finns på arbetsförm edlingens om råde. T C O delar den uppfattningen. A rbetsförm edlingen behöver byggas ut och ges större resurser. Själva kvalitén i förm edlingsarbetet behöver fö rb ä ttras, t. ex. genom a tt de arbetssökande får en b ättre inform ation om de lediga platserna, inte m inst n är det gäller lönevillkor och allm änna anställningsförhållanden. Förm edlingen har i dag ett dåligt grepp över de lediga platserna inom stora sektorer av arbetsm arknaden. D et gäller inte minst bety­ dande delar av tjänstem annaom rådet. N ä r en rationellare inform ations­ behandling blir verklighet, t. ex. genom införande av ADB i förm ed­ lingsarbetet, finns d ä rfö r anledning a tt överväga om inte någon form av obligatorisk anm älan av lediga platser till arbetsförm edlingen b ö r införas. TCO delar uppfattningen, a tt det kan finnas anledning att koppla graden av arbetsförm edlingens service gentem ot olika arbetsgivare till hur goda arbetsplatsförhållanden arbetsgivaren i fråga kan erbjuda. R ena effektivitetsskäl ta la r fö r detta. A rbetsgivare som h ar hög perso­ nalom sättning på grund av dåliga arbetsförhållanden ta r nämligen en oproportionerligt stor del av arbetsm arknadsorganens resurser i anspråk, till förfång både för de arbetssökande och för de arbetsgivare som h ar en m era norm al personalom sättning. M otionärerna ser i en sådan förändring av arbetsförm edlingens politik ett m otsatsförhållande m ellan arbetsgivare och arbetstagare och fra m ­ håller att arbetsförm edlingens neutralitet m åste uppges. T C O betraktat detta som en polemisk tillspetsning. D e åtg ärd er m otionärerna tänker sig genom förda skulle näm ligen på det hela taget v ara till gagn såväl för hela gruppen arbetssökande — vilka skulle få en kvalitativt b ättre service — som för de arbetsgivare, vilka h a r en bra personalpolitik och kan erbjuda goda arbetsförhållanden. D e skulle näm ligen också kunna p åräkna en utö k ad service från arbetsm arknadsorganen. D e arbetsgivare som eventuellt skulle få försäm rad service vore i första hand de, som erbjuder dåliga villkor. E n sådan utveckling vore definitivt i arbets­ tagarnas intresse, men skulle också gagna arbetsgivare med personal­ ansvar. M otionärerna pekar på väsentliga brister i den n u varande arbetsm ark­ nadspolitiken och föreslår en utredning om arbetsm arknadspolitiken som fördelningspolitiskt och strukturpolitiskt instrum ent. T C O vill fö r sin del inte m otsätta sig a tt en utredning om arbets­ m arknadspolitiken kom m er till stånd. E n sådan utredning borde dock inte ges en så snäv inriktning som m o tionärerna tän k er sig utan ges i uppdrag att m era förutsättningslöst utvärdera och föreslå förändringar i den förda arbetsm arknadspolitiken som helhet.

Sveriges akademikers centralorganisation m enar att en utvärdering och förnyelse av de arbetsm arknadspolitiska medlen kan vara berättigad m ot bakgrund av dagens situation. O rganisationen fortsätter:

SACO delar den fram fö rd a uppfattningen a tt den s. k. stru k tu rarb ets­ löshet som d ra b b a r i första h and den äldre arbetskraften ä r ett stort och m ycket allvarligt problem . Till dagens situation på arbetsm arkna­ den hör dock inte en b art de om ständigheter som m otio n ärern a redogjort för. Vid sidan av de stru k tu rfö rä n d rin g a r som m otionärerna tagit som utgångspunkt upplever vi nu an d ra stru k tu rfö rän d rin g ar som påverkar arbetsm arknaden och föranleder problem av en a rt som vi tidigare inte upplevt. Som en följd av de senaste decenniernas m ycket kraftiga sats­ ningar inom utbildningsom rådet har den genom snittliga utbildnings­ nivån höjts kraftigt för den yngre arbetskraften. N är den nya gym nasie­ skolan genom förs, beräknas 90 % av en årskull få utbildning på gym ­ nasial nivå. En sto r del av dessa går sedan vidare till eftergym nasial utbildning. F ö r n ärvarande fo rtsätter m ellan 20 och 30 % av en års­ kull med universitets- och högskolestudier. E n höjning av den allm änna utbildningsnivån i sam hället ä r värdefull och önskvärd. Vid en utbyggnad av utbildningsväsendet ä r det emellertid nödvändigt att planeringen sker under hänsynstagande till arbetsm ark­ nadens behov. Beklagligtvis h ar under efterkrigstiden såd an a hänsyn tagits i endast ringa eller ingen om fattning, och till följd härav finns idag en snabbt växande grupp långtidsutbildad ungdom , vars kunskaper och färdigheter inte efterfrågas på arbetsm arknaden. Enligt SACOrs u ppfattning m åste denna och alla an d ra viktigare förändringar och utvecklingstendenser på arbetsm arknaden beaktas vid en allm än över­ syn av de gällande riktlinjerna fö r arbetsm arknadspolitiken. M otionärerna h a r i en tillspetsad form krävt a tt n u varande regler för arbetsförm edlingens neutralitet skall undanröjas. Som m otiv för detta krav anförs bl. a. a tt arbetsförm edlingen f. n. inte h ar m öjlighet a tt läm ­ na en tillräckligt allsidig inform ation till arbetssökande. SACO delar uppfattningen att d etta ä r en brist hos arbetsförm edlingen, som i likhet med an d ra brister inom denna bör försvinna. O rganisationen anser em ellertid a tt nödvändiga fö rb ättrin g ar av arbetsförm edlingen kan ske u ta n att det grundläggande kravet på neutralitet behöver överges. A r­ betsförm edlingens uppgift m åste vara att ge en kvalitativt högtstående service till alla grupper av sökande. SACO vill inte avvisa tanken på en utredning om arbetsm arknadspoli­ tiken, men m enar a tt en sådan inte får ges en så begränsad inriktning som föreslås i m otionen. D en m åste förutsättningslöst behandla hela arbetsm arknaden m ot bakgrund av de fö rän d rin g ar som skett och kom m a med förslag till fö rän d rin g ar över hela linjen. D et ä r viktigt att en sådan utredning bedrivs skyndsam t och inte tillåts att sträcka sig över så lång tid a tt erforderliga fö rän d rin g ar blir fördröjda jäm fört m ed vad som skulle bli fallet inom ram en för ett successivt reform ­ a rb ete i arbetsm arknadsstyrelsen.

Svenska arbetsgivareföreningen:

Tyngdpunkten i sam hällets sysselsättningspolitik ligger i den allm än­ na ekonom iska politiken. En fortsatt snabb ekonom isk tillväxt är en förutsättning för a tt full sysselsättning skall kunna u pprätthållas. A rbets­ m arknadspolitikens uppgift ä r bl. a. a tt elim inera dé sysselsättnihgsstörningar som uppkom m er u n d er den allm änna ekonom iska expansionen. G enom a tt u n d erlä tta arbetskraftens anpassning till näringslivets stru k ­

tu rfö rä n d rin g a r m edverkar arbetsm arknadspolitiken aktivt i strävandena m ot hög sysselsättning och snabbt ekonom iskt fram åtskridande. Föreningen anser a tt arbetsm arknadspolitiken p rim ä rt bör betraktas som en statlig servicefunktion som i lika utsträckning vänder sig till arbetsgivare och arbetstagare. Föreningen anser inte a tt arbetsm arknads­ politiken bör göras till ett fördelningspolitiskt eller strukturpolitiskt instrum ent. E n sådan inriktning av arbetsm arknadspolitiken skulle allv ar­ ligt kunna försäm ra effektiviteten i de åtg ärd er som vidtas inom ram en fö r dess traditionella verksam het. E n förutsättning för a tt arbetsm ark­ nadspolitiken skall kunna fungera effektivt, ä r a tt den åtn ju ter fö rtro e n ­ de hos sam tliga berörda p arter. Tvångs- o c h /e lle r sanktionsåtgärder gentem ot den ena parten till förm ån för den an d ra parten och ett u p p ­ givande av arbetsm arknadspolitikens strävan efter neutralitet m ellan arbetsgivare och arbetstagare skulle bryta ned det resultatgivande sam ­ arbete som hittills rått. Föreningen kan d ä rfö r inte ställa sig bakom m otionärernas krav att den neutrala roll som arbetsm arknadsverket bör spela skall uppges. D etta behöver inte betyda, och betyder inte heller i praktiken, att arbetsm arknadspolitikens m ål och medel ä r för en gång givna. Mål och medel m åste kontinuerligt anpassas till den rådande situationen. D etta sker bl. a. genom en daglig inform ell sam verkan m ellan enskilda företag, arbetsförm edlingar och arbetstagare. D et sker också i det ständiga u t­ vecklingsarbete som bedrivs i de utredningar, arbetsgrupper och organ som verkar inom eller i anslutning till de instanser som svarar för arbets­ m arknadspolitiken. Föreningen ställer sig em ellertid kritisk till vissa synpunkter som fram föres i m otionen. D et gäller bl. a. det stöd m otionärerna läm nar åt Kungl. A rbetsm arknadsstyrelsens (AM S) beslut a tt i vissa fall begränsa sin service till företag, som enligt länsarbetsnäm ndens uppfattning h a r onorm alt hög personalom sättning. D et gäller också de tankegångar som innebär a tt anm älan till arbetsm arknadsverket av lediga platser skulle göras obligatorisk eller a tt an d ra lagstiftningsåtgärder, syftande till att »bringa företagens beteende i överensstäm m else m ed sam hälls­ intresset» skulle införas. Föreningen kan inte heller an sluta sig till reso­ nem anget om fördelarna med a tt låta ett a n n a t organ ä n arbetsförm ed­ lingen kontrollera s. k. arbetsvägran. B eträffande innebörden i begreppet arbetsvägran fö ro rd a r föreningen a tt m an avvaktar resultatet från arbetslöshetsförsäkringsutredningen, som enligt m otionen bl. a. behandlar denna fråga. Föreningen delar em ellertid m otionärernas uppfattning om att det m åste vara en väsentlig uppgift fö r arbetsm arknadspolitiken att u n d an ­ röja orsakerna till och nedbringa den s. k. dolda arbetslösheten. F ö r ­ eningen anser vidare att i kontakterna m ellan arbetsförm edling, arb e ts­ givare och arbetssökande bör så uttöm m ande uppgifter som ä r praktiskt m öjligt läm nas såväl om olika arbetsplatser, innehållet i olika arbets­ uppgifter, anställningsvillkor och utbildnings- och befordringsm öjlighete r som om den arbetssökandes nuvarande och tidigare anställningar, utbildning och m eriter sam t övriga om ständigheter av intresse i sam ­ m anhanget. En utbyggnad av åtg ärd ern a för a tt bereda handikappade produktiv sysselsättning bör enligt föreningens m ening tillm ätas sto r vikt. F ö r ­ eningen anser a tt de handikappades situation bäst gynnas av en snabbare

utbyggnad av företagshälsovården. En god utgångspunkt för det fo rt­ satta arb etet u tg ö r också de m ål och m etoder, som angivits i det arbetsvårdspolitiska program , som A M S antog 1970. Föreningen avvisar tanken på att arbetsm arknadsverket skulle kunna gå in i företagen och föreskriva fö rän d rin g ar i arbetsplatsutform ning, m askinutrustning m.m. I den m ån d etta över huvud taget sker skall det vara efter frivillig överenskom m else m ellan företaget och arbetsm arknadsm yndigheterna. A rbetsm arknadsutbildningen spelar en betydelsefull roll för den a n ­ passning av arbetskraftens utbildning, som ständigt m åste ske i takt med näringslivets om vandling. Föreningen anser dock a tt s. k. bristyrkes­ utbildning av icke arbetslösa bör ske m ed sto r försiktighet och under beaktande av de berättigade intressen de arbetsgivare som skulle berövas arbetskraft kan ha. M ot bakgrund av vad som h ä r anförts anser föreningen att m otionä­ rernas hem ställan bör avstyrkas.

1 Beckmans Tryclcarlar AB - Stockholm 0 I0 H 0 I