med förslag till investe¬ ringsplan för budgetåret 1946/47

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

1 Nr 308.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till investeringsplan för budgetåret 1946/47; given Stockholms slott den 24 maj 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 maj 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till investeringsplan för budgetåret 1946/47 och anför därvid följande.

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition en beräknad investeringsplan för budgetåret 1946/47 jämte därtill fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas riksdagen. Samtidigt torde de hittills vunna erfarenheterna från tillämpningen av det från och med budgetåret 1944/45 införda nya redovisningsförfarandet böra beröras.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

De nya redovisningsgrunderna.

I skrivelse den 30 april 1946 har riksräkenskapsverket avgivit berättelse över riksbokslutet för budgetåret 1944/45. Ämbetsverket har därvid lämnat en redogörelse över utfallet av den av 1944 års riksdag fastställda investeringsplanen samt de bokföringsåtgärder, som nödvändiggjorts av den nya kapitalbudgetsuppställningen. Därjämte har ämbetsverket berört frågan om vissa smärre jämkningar och kompletteringar av redovisningsförfarandet. Emellertid har riksräkenskapsverket ansett sig icke ännu ha vunnit sådan erfarenhet av redovisningsförfarandet, att ämbetsverket vore i stånd att nu avgiva några definitiva förslag i fråga om anordnandet av anslagsanvisnings- och redovisningsförfarandet. Ämbetsverket har därför förordat att härmed finge anstå till dess ytterligare erfarenhet vunnits.

I förenämnda redogörelse anför riksräkenskapsverket, att i samband med bokslutets upprättande från vattenfallsstyrelsen framhållits, att vid den praktiska tillämpningen, utformningen av kontrollsystemet m. m. framkommit svårigheter, som finge anses tyda på att statsbokföringen och budgetkontrollen icke medgåve ett fullt utnyttjande av den affärsmässiga rörelsefrihet beträffande kapitalbudgetsanslagen, som borde vara möjlig enligt grundprinciperna. Riksräkenskapsverket framhåller för sin del, att omläggningen av kapitalbudgeten otvivelaktigt innebure en skärpning av kontrollen över investeringsanslagens användning. Det tidigare redovisningssystemet hade inneburit, att investeringsanslagen endast redovisats mot budgeten med de belopp som lyfts i riksgäldskontoret, medan användningen av dessa belopp icke blivit föremål för någon bokföringsmässig kontroll inom riksräkenskapsverket. Detta redovisningssystem hade i viss mån medfört en faktisk — om ock formellt aldrig sanktionerad — frihet att reglera användningen av investeringsanslagen. Denna frihet vore numera beskuren.

Sammanfattningsvis anför riksräkenskapsverket följande.

Den redovisning för utfallet av kapitalbudgeten som lämnas i budgetredovisningen har otvivelaktigt blivit komplicerad. Delvis är detta en följd av kraven på långt gående specificering och genomförd bruttoredovisning. Riksräkenskapsverket har i detta sammanhang endast ansett sig böra framhålla, att en viss förenkling av kapitalbudgeten skulle kunna erhållas örn antalet investeringsanslag kunde nedbringas genom sammanslagning av likartade medelsanvisningar till enhetliga anslag. Detta skulle även stå i överensstämmelse med de nuvarande principerna för kapitalbudgetens uppställning samt förhindra att arbetet med den formella redovisningen av kapitalbudgeten blir så invecklat, att de för resultatredovisningen väsentliga faktorerna bortskymmas, en risk som nu otvivelaktigt föreligger.

Riksräkenskapsverket framhåller vidare att redovisningen av investeringsplanen hos riksräkenskapsverket nödvändiggjort uppläggning av ett antal särskilda regleringskonton, varigenom investeringsplanen i riksbokslutet kommit att icke fullt överensstämma med särskilt affärsverkens huvudböcker. En förbättring i detta avseende vore emellertid att förvänta sedan för andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

affärsverk än domänstyrelsen bokföringsåret från och med den 1 juli 1946 genom kungörelsen den 2 november 1945, nr 699, omlagts till budgetår. Härom anför riksräkenskapsverket följande.

De medel, som av de fondförvaltande myndigheterna enligt investeringsbemyndigande rekvireras från riksgäldskontoret, kunna under löpande redovisningsperiod i viss utsträckning icke exakt anpassas till den faktiskt redovisade nettoinvesteringen. Särskilt gäller detta de affärsdrivande verken, som icke innan räkenskaperna avslutats känna det exakta beloppet av frigjorda kapitalmedel och utgifter på investeringsanslagen. I sådana fall har riksräkenskapsverket över regleringskonton balanserat det belopp varmed saldot på investeringsstaten överstiger eller understiger från riksgäldskontoret rekvirerade medel.

Samma förhållande gäller avskrivningsanslagen, vilkas belastning skall stå i viss relation till de belopp, som bokföras på investeringsanslag. De belopp, varmed uttagen från statsverkets checkräkning överstiga eller understiga vad som enligt belastningen av investeringsanslagen rätteligen bort lyftas från avskrivningsanslagen, balanseras av riksräkenskapsverket över regleringskonton.

Den korrigering av saldon på investeringsstaten och avskrivningsanslagen, som genomförts i riksbokslutet för att erhålla balans mellan investeringsstatens debet- och kreditsidor, är en intern reglering inom riksbokföringen och behöver icke beröra affärsverkens bokföring. Denna bokföringsåtgärd är nära jämförbar med den påläggning av förskott, som riksräkenskapsverket genomfört för driftbudgetens anslag.

För de korrigeringsposter som riksräkenskapsverket sålunda balanserat i boksluten för affärsverken ha motposter upplagts i riksgäldskontorets bokslut. I de fall då affärsverken rekvirerat för högt belopp uppkommer sålunda en skuld till riksgäldskontoret. Under övergångsåret är denna fråga speciellt aktuell för statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen hade sålunda över investeringsbemyndigandet lyftat medel dels för finansiering av äldre förnyelsefondsanvisningar (21,47 miljoner kronor), dels för förlag (4,73 miljoner kronor). Dessa belopp borde i enlighet med vad riksräkenskapsverket ovan anfört ha täckts ur järnvägsstyrelsens kredit i riksgäldskontoret i avvaktan på eventuell anslagsanvisning för förstärkning av styrelsens rörliga medel. Dessa belopp och vad styrelsen därutöver rekvirerat för mycket, sammanlagt 31,45 miljoner kronor, ha i riksbokslutet balanserats på sätt ovan angivits.

I de fall då fondförvaltande myndighet rekvirerat för lågt belopp balanseras på motsvarande sätt en fordran på riksgäldskontoret. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida denna balansering bör hänföras till investeringsbemyndigandet. Om nämligen myndigheten använt egna likvida medel teir finansiering av investeringsstaten, kan detta bero på antingen en tillfällig eller ock en varaktig minskning av rörelsemedlen. Vid sådant förhållande kan den av riksräkenskapsverket genomförda balanseringen av investeringsstaten hänföras till övriga kapitalmedel. Ur affärsverkens synpunkt är det likgiltigt vilketdera förfaringssättet sorn användes, enär det ju endast gäller en transitorisk post i riksbokslutet.

Den av riksräkenskapsverket nu tillämpade metoden innebär, att i kapitalbudgeten icke redovisats de belopp som faktiskt lyftats av de fondförvaltande myndigheterna utan de belopp, som myndigheterna enligt riksräkenskapsverkets redovisning av investeringsstatema varit berättigade att lyfta. Detta innebär, att affärsverksfondemas kapital i rikshuvudboken redovisas med

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

annat belopp än det som svarar mot faktiskt lyftade kapitalmedel. Det lyftade kapitalet, vilket framgår ur affärsverkens egna bokslut, bör självfallet vara avgörande för bedömande av affärsverkens förräntningsplikt. Huruvida det av riksräkenskapsverket nu använda förfaringssättet bör tillämpas även j framtiden är emellertid en fråga som tills vidare kan lämnas öppen. Det må även framhållas, dels att dylika differenser i regel torde bli av mindre betydelse i framtiden, dels ock att dessa redovisningsfrågor bli lättare att behandla, sedan affärsverkens räkenskapsår blivit omlagt till budgetår.

Vissa särskilda frågor.

Vissa av de frågor, som av riksräkenskapsverket berörts i förenämnda skrivelse, torde vara av beskaffenhet att i förevarande sammanhang böra upptagas till prövning. Därjämte torde få behandlas vissa andra förslag berörande kapitalbudgeten.

Vissa anslagsöverskridanden. I förenämnda skrivelse angående riksbokslutet har riksräkenskapsverket framhållit, att hos affärsverken konstaterats vissa överskridanden av investeringsanslag. Detta förhållande borde enligt riksräkenskapsverkets uppfattning föranleda, att möjlighet öppnades för affärsverken att förskottera investeringskostnader från vederbörligt dispositionsanslag, därest medelsanvisningar på tilläggsstat icke ansåges böra ifrågakomma. Härom anför riksräkenskapsverket följande.

Vissa till affärsverkens förfogande ställda investeringsanslag ha enligt affärsverkens egna räkenskaper under budgetåret överskridits. Överskridandena avse arbeten hänförliga till anvisningar för budgetåret 1945/46 som av affärsverken igångsatts före budgetårsskiftet. Eftersom affärsverkens räkenskaper hittills avslutats kalenderårsvis, ha de tidigare kunnat igångsätta arbeten eller besluta anskaffningar, för vilka riksdagen anvisat medel, innan dessa medel bhvit tillgängliga för lyftning i riksgäldskontoret och utan att detta i redovisningen framstått såsom ett överskridande. Genom att redovisningen nu grundas på affärsverkens och icke på riksgäldskontorets räkenskaper ha affärsverken berövats möjligheten att före budgetårsskiftet redovisa utgifter hänförliga till efterföljande budgetårs anslag. Riksräkenskapsverket har i bokslutet omfört sådana överskridanden till förskottstitel. De överskridanden som förekommit uppgå vid telegrafverket till 1,82 miljoner kronor, vid statens järnvägar till 3,74 miljoner kronor och vid statens vattenfallsverk till 2,43 miljoner kronor.

För det av affärsverken tillämpade förfaringssättet tala emellertid praktiska skäl. Det skulle sannolikt i många fall medföra svårigheter och fördyringar örn ett av riksdagen beslutat arbete, som lämpligen bör utföras under sommarmånaderna, icke finge påbörjas före den 1 juli. Det synes därför vara lämpligt, att i de fall där ett arbete behöver påbörjas före budgetårsskiftet möjlighet öppnas att finansiera på löpande budgetår fallande kostnader — det kan härvid endast bli fråga örn smärre belopp —- genom att antingen erforderligt belopp anvisas på tilläggsstat eller bemyndigande för affärsverken lämnas att förskottera erforderliga medel med anlitande av vederbörande verks dispositionsanslag.

Oförutsedda utgifter på kapitalbudgeten. Vid anmälan i fjolårets statsverksproposition av investeringsplan för budgetaret 1945/46 berördes fragan

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

om sättet för bestridande av kostnaderna för återuppförande av anläggningar, vilka utsatts för skador av katastrofnatur. Därvid anfördes följande.

För affärsverken ha dessa återuppbyggnadskostnader tidigare kunnat bestridas av fornyelsefondsmedel. Genom kapitalbudgetens omläggning har frågan kommit i ett förändrat läge. Sedan förnyelsefondema ombildats till värdeminskningskonton bör en anläggning, som spolierats genom katastrof, avföras ur räkenskaperna genom belastning av driftresultatet med skillnaden mellan anläggningens bokförda värde och summan av till värdeminskningskonto för byggnadens avskrivning avsatta medel; för den händelse dessa katastrofskador äro av så stor omfattning, att de gå utöver vad som kan anses vara en till den regelmässiga affärsdriften hörande belastning, torde dock få övervägas att genom anvisande av särskilt anslag under huvudtiteln Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster kompensera verket för förlusten. För återunpförandet av en förstörd byggnad skall enligt de nya principerna för kapitalbudgeten anvisas ett nytt investeringsanslag under vederbörande fond, varefter vid byggnadens färdigställande avsättning till värdeminskningskonto i vanlig ordning återupptages. För att icke någon tid skulle gå förlorad för vidtagande av de förberedande åtgärderna för återuppförande av katastrolskadade anläggningar utgick chefen för kommunikationsdepartementet vid anmälan av propositionen nr 155 till 1944 års riksdag från att vederbörande verk skulle äga att av driftmedel förskottera de för förberedelser och byggnadsarbetenas påbörjande erforderliga kostnaderna. I den mån driftmedlen icke försloge härtill, skulle verken efter medgivande av Kungl. Maj:t äga överskrida de för verkens räkning beviljade rörliga krediterna i riksgäldskontoret med erforderliga belopp. Riksdagen godkände det sålunda föreslagna förfarandet.

Beträffande övriga fonder har tidigare ansetts, att under tid, då riksdagen icke vore samlad, det under trettonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter kunde anlitas för täckande av katastrofskador. Vid en bokföringsmässig behandling av en inträffad katastrofskada på dessa fonder efter i princip samma metod som för affärsverken, bör framdeles den skadade byggnadens värde, efter avdrag av verkställda avskrivningar, avföras ur fondens tillgångar, varvid en kapitalförlust framkommer, som får balanseras å fonden, tills den genom beslut av Kungl. Majit kan bli föremål för reglering. För nybyggnad bör liven i delta fall anvisas nytt anslag. Några medel att förbereda den nya investeringen stå emellertid icke till förfogande, såsom fallet är för affärsverkens del. Anlitas anslaget för oförutsedda utgifter för återuppbyggnaden innebär detta, att den nya anläggningen kommer att uppföras med driftbudgetsmedel, då nämligen medelsanvisningen från anslaget till oförutsedda utgifter icke kan betraktas som ett förskott (jfr affärsverkens driftmedel) utan är en definitiv medelsanvisning. Detta resultat är uppenbarligen otillfredsställande. Det kan övervägas att inom ramen för nuvarande budgetteknik skapa ett medel för förskottering av dylika återuppbyggnadskostnader. Frågan örn hur detta lämpligen bör ske, synes böra upptagas till utredning, så att förslag i ämnet kan framläggas i nästa års statsverksproposition.

Genom beslut den 9 februari 1945 uppdrog Kungl. Majit därefter åt riksräkenskapsverket att med beaktande av nyss återgivna uttalande verkställa utredning oell inkomma med förslag.

I skrivelse den 4 oktober 1945 har riksräkenskapsverket framlagt den anbefallda utredningen. Beträffande affärsverken anser verket, att frågan redan fått en tillfredsställande lösning, varför verket icke funnit anledning före-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 308

ligga att framlägga några ytterligare förslag. Detsamma gällde även försvarets fabriksfond och väg- och vattenbgggnadsväsendets förrddsfond.

För övriga fonder, särskilt för fastighetsfondema samt andra fonder, som förvalta fast egendom, vöre emellertid nödvändigt att åvägabringa en lösning av förevarande fråga. Härvid har verket, med avvisande av möjligheten att anlita anslaget till oförutsedda utgifter under riksstatens trettonde huvudtitel, såsom tänkbara möjligheter föreslagit 1) antingen anvisande för ändamålet av särskilda eller för fonderna i fråga gemensamma dispositionsanslag 2) eller en för ändamålet hos riksgäldskontoret öppnad rörlig kredit till Kungl. Maj:ts förfogande 3) eller slutligen en förening av dessa båda alternativ. Riksräkenskapsverket förordar öppnande av en rörlig kredit å 5 miljoner kronor hos riksgäldskontoret, avsedd att användas till förskottering av omedelbart erforderliga medel dels för återuppbyggnad i anledning av sådana skador å statliga anläggningar som uppkommit genom brand eller olyckshändelser, dels ock för förhindrande av fortsatt förstörelse av den skadade egendomen. De med anlitande av denna kredit förskotterade utgifterna förutsättas senare i vanlig ordning bliva föremål för anslagsmässig reglering över kapitalbudgeten. I frågan anför riksräkenskapsverket följande.

Örn en byggnad, som redovisns å annan kapitalfond än affärsverksfonderna, skadas genom brand eller olyckshändelse, bör byggnadens värde nedskrivas med ett belopp svarande mot den uppkomna skadans värde på samma sätt som sker vid en affärsverksfond, varvid icke avskrivna belopp kunna täckas från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Därefter bör. därest skadan ersättes genom nybyggnad, värdet av nybyggnaden i vanlig ordning redovisas såsom kapitalinvestering. Skulle emellertid skadan vara av ringa omfattning i förhållande till byggnadens värde, ersättes skadan genom en reparation, för vilken kostnaden normalt bör kunna täckas från för underhåll eller iståndsättningsarbeten anvisade medel. Endast i de fall där skadan är av så stor omfattning, att det skadade huset måste ersättas genom nybyggnad eller omfattande ombyggnad, uppkommer alltså frågan örn behov av investeringsanslag. Användning av anslaget till oförutsedda utgifter skulle medföra den olägenheten, att det gamla byggnadsvärdet kvarstode oförändrat trots att i verkligheten uppförts en ny byggnad med annat värde och annan livslängd än den skadade.

Det spörsmål, riksräkenskapsverket nu bar att taga ställning till, berör emellertid icke frågan örn sättet för avskrivning eller anvisning av nytt anslag, vilket givetvis i vanlig ordning upptages å investeringsstat. Den svårighet som kan uppkomma gäller behovet av att. i avvaktan nå riksdagens beslut i ärendet, förskottera medel för omedelbara åtgärder till undvikande av fortsatt förstörelse eller till igångsättande av erforderlig ersättningsbyggnad. Härvid torde, därest anslaget till oförutsedda utgifter icke anses böra användas för sådant ändamål, tre möjligheter böra övervägas, nämligen antingen att uppföra särskilda dispositionsanslag eller att skapa en anordning med kredit i riksgäldskontoret, som kan utnyttjas för sådana ändamål som de nu ifrågavarande, eller att — liksom vid affärsverksfonderna — utnyttja en kombination av dessa alternativ.

Det kan emellertid ifrågasättas, örn det är lämpligt att enbart för detta ändamål uppföra särskilda dispositionsanslag för var och en av de olika delfonderna inom de båda fastighetsfondema. Man skulle alltså behöva överväga möjligheten av att inom de båda fastighetsfondema för vardera fon-

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

den upplägga ett för dess delfonder gemensamt dispositionsanslag, vilket skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till täckande av sådana oförutsedda och oundgängligen nödvändiga byggnadsarbeten som de nu ifrågavarande. Frågan är emellertid, bur ett lämpligt belopp för ett dylikt anslag skall kunna fixeras. I allmänhet torde de brandskador, som under ett år uppkomma å statliga byggnader, bortsett från affärsverksfonderna, icke uppgå till högre belopp än några hundratusen kronor. Det synes därför knappast vara rimligt att beräkna ett sådant anslag till högre belopp än cirka 500 000 kronor för vardera fonden. Vid katastrofskador, som dock inträffa mycket sällan, kan emellertid ett sådant anslag bli otillräckligt.

För bestridande av genom omfattande skador uppkommande kostnader skulle uppenbarligen under den angivna förutsättningen vara lämpligast att upplägga en kredit i riksgäldskontoret, vilken endast skulle få användas efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Då denna kredit även borde vara disponibel för andra fonder än fastighetsfonderna, skulle den alltså vara gemensam för andra fondförvaltande statliga myndigheter än de affärsdrivande verken. När omfattande skador å statliga byggnader inträffa, torde arbetet med upprättande av förslag till nybyggnad emellertid i regel komma att taga så pass lång tid, att ärendet kan underställas riksdagens prövning innan nybyggnaden hinner påbörjas. En sådan kredit som den här avsedda skulle följaktligen endast undantagsvis behöva utnyttjas.

Då sålunda dispositionsanslag icke alltid torde bli tillräckliga att täcka kostnader vid större skador, utan i varje fall böra kombineras med en kredit i riksgäldskontoret, finner riksräkenskapsverket det överhuvud taget vara olämpligt att använda den tungrodda apparaten med för faslighetsfondernas delfonder gemensamma dispositionsanslag. Genom att enbart använda kredit för nu ifrågavarande ändamål vinnes, dels alt man icke behöver belasta budgeten med svårberäkneliga anslag som endast undantagsvis utnyttjas. dels att kostnaderna för skadornas ersättande alltid bli föremål för anslagsmässig reglering i vanlig ordning, dels ock att medel alltid stå till förfogande för dessa ändamål oberoende av på vilken fond de skadade anläggningarna redovisas.

Överskott av likvida medel hos affärsverken. Genom kungörelse den 23 oktober 1915, nr 400, stadgades, bland annat, skyldighet för allmänna verk och inrättningar att där riksbankskontor fanns å platsen hålla kontanta, för omedelbart förestående utgifter icke behövliga behållningar insatta å giroräkning i riksbanken. När denna kungörelse ersattes med nu gällande kungörelse den 19 december 1924, nr 517, skedde icke någon ändring på denna punkt. För dylika medel lämnar riksbanken icke räntegottgörelse.

Rätt att i riksgäldskontoret mot ränta insätta vissa särskilt fonderade medel har i olika sammanhang medgivits. Genom beslut den 21 januari 1910 medgavs vattenfallsstyrelsen rätt att i den mån styrelsen så prövade lämpligt överlämna förnyclsefondsmcdel till riksgäldskontorets förvaltning, varvid förutsattes att riksgäldskontoret skulle gottgöra styrelsen ränta därå. Efter hand utsträcktes denna rätt till övriga affärsverk och kom så småningom även att omfatta pensionsfondsmedel. Vid inrättande av fastighetsfonderna bestämdes, att medel som avsatts lill värdeminskningskonto skulle mot räntegottgörelsc insättas hos riksgäldskontoret. Enligt den utformning, som kapitalbudgeten erhållit från och med budgetåret 1944/45, skola avsättningar till värdeminskningskonto (affärsverkens förnyelsefonder lia i samband med örn-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

läggningen ombildats till värdeminskningskonton) såsom inkomst tillföras investeringsstaten för vederbörande fond. Samtidigt med kapitalbudgetsomläggningen beslöts därför, att i riksgäldskontoret innestående fömyelsefondsoch värdeminskningskontomedcl skulle salderas mot vederbörande fonds kapitalbehållning. Så skedde även med de särskilt avsatta pensionsfondsmedlen, varjämte all avsättning till pensionsfond för affärsverken avskaffades. Därmed upphörde dessa insättningar mot ränta i riksgäldskontoret.

Vissa av affärsverken ha därjämte i olika sammanhang begärt att erhålla iäntegottgörelse för tillfälliga överskott av likvida medel. I skrivelse den 8 april 1920 hemställde järnvägsstyrelsen att de affärsdrivande verken måtte erhålla ränta å sina i riksbanken insatta uppbördsmedel. Såsom skäl härför anfördes huvudsakligen, att endast därigenom vederbörande verks ekonomi kunde avgränsas och ett rättvisande resultat av rörelsen redovisas. Framställningen, över vilken fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret och riksräkenskapsverket yttrat sig, förnyades i skrivelse den 4 april 1925.

Vid 1923 års riksdag (prop. nr 183; r. skr. nr 209) reglerades frågan om domänverkets rörelsemedel. Härvid beslöts, att domänverket skulle för att fylla sitt behov därav äga anlita dels verkets fömyelsefond, vilken då uppgick till 6,4 miljoner kronor, dels av markinköpsfonden vad som för ändamålet kunde disponeras, vilket uppskattades till 5 miljoner kronor, dels ett särskilt anvisat anslag å 10 miljoner kronor till rörelsemedel, dels ock en för ändamålet öppnad rörlig kredit hos riksgäldskontoret å 10 miljoner kronor. Dessa olika möjligheter ansågos komma att fullt utnyttjas vid budgetårsskiftena, då verket skulle till statskontoret inleverera överskottet av föregående kalenderårs rörelse. Redan under augusti och september månader, då likvider för under våren och sommaren försålt virke inflöte, ansågos dragna belopp å den rörliga krediten kunna återbetalas. Därjämte räknade man med att därutöver skulle hos domänverket komma att uppsamlas ytterligare kontanta medel, vilka icke vore behövliga för verkets utgifter eller överskottslevereringar under den närmaste framtiden. Dylika överskott av likvida medel skulle verket äga att temporärt insätta i riksgäldskontoret mot ränta, som av fullmäktige i riksgäldskontoret efter samråd med domänstyrelsen bestämdes med hänsyn till de å den allmänna penningmarknaden rådande förhållandena.

Enahanda rättighet har genom beslut av 1924 och 1926 års riksdagar tillerkänts telegrafverket och statens reproduktionsanstalt.

Sedermera har telegrafstyrelsen i skrivelse den 13 juni 1945 gjort framställning i fråga om räntebärande placering av tillfälliga överskott av likvida medel. I frågan anför styrelsen bland annat.

För telegrafverkets del har den här berörda frågan om placering av tillfälliga överskott av likvida medel stor aktualitet. Under den hittills förflutna delen av innevarande år har styrelsen sålunda icke alls behövt utnyttja sitt investeringsbemyndigande i riksgäldskontoret utan har kunnat bestrida alla på investeringsanslagen belöpande kostnader med till styrelsens förfo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 308-

gande stående likvida medel, och det oaktat lia uppstått likviditetsöverskott, som under året varierat mellan lägst 2 100 000 och högst 21 300 000 kronor. Ifrågavarande överskott ha innestått räntelösa i riksbanken eller hos postgirokontoret.

I infordrat utlåtande över telegrafstyrelsens framställning har riksräkenskapsverket anfört, att med slutligt ställningstagande borde anstå till dess bokslutet för budgetåret 1944/45 färdigställts, men att i huvudsak fyra alternativ syntes möjliga när det gällde förvaltningen av ett kortfristigt likviditetsöverskott.

1) Medlen insättas i riksgäldskontoret, som i så fall öppnar en kortfristig räntebärande bankräkning för respektive affärsverk. Förutsättning härför bör vara, att å sådan räkning icke gäldas högre ränta än ett enskilt affärsföretag på motsvarande villkor kan erhålla i enskild bank.

2) Affärsverken berättigas öppna räkning i statlig affärsbank (jordbrukarbanken) på de villkor denna kan erbjuda.

3) Affärsverken berättigas förvärva skattkammarväxlar.

4) Affärsverken redovisa medlen över investeringsstaten och berättigas att under efterföljande budgetår likaledes över investeringsstaten återbekomma samma medel.

I frågan framlägger verket följande allmänna synpunkter.

Tidigare kunde de affärsdrivande verken i riksgäldskontoret insätta de likvida medel som uppkommit genom avsättning till pensionsfonder och värdeminskningskonton. Samtidigt som dessa verk på grund härav erhöllo betydande tillgodohavanden i riksgäldskontoret kunde de genom lyftning av investeringsanslagen öka sina kapitalbehållningar, vilka hos riksgäldskontoret redovisades såsom i affärsverken investerade medel. Genom att alltså riksgäldskontoret investerade medel i affärsverken samtidigt som dessa investerade medel i riksgäldskontoret uppkom en egenartad dubbelredovisning, vilken verkade förryckande på kapitalredovisningen. Detta ledde även till att lyftningarna å kapitalinvesteringsanslagen reglerades mera med hänsyn till behovet av likvida medel än med hänsyn till den verkliga belastningen å dessa anslag. Med den nu genomförda omläggningen av kapitalbudgeten har man avsett att för framtiden undvika dessa dubbelredovisningar och vinna en klarare överblick över investeringsverksamheten. Den nuvarande uppställningen av kapitalbudgeten förutsätter, att affärsverksfonderna endast tillföras nya kapitalmedel till den del kostnaderna för nyinvesteringarna överstiga beloppet av hos respektive fonder disponibla, för rörelsen icke omedelbart erforderliga likvida medel. Skulle åter beloppet av frigjorda kapitalmedel överstiga behovet av medel för nyinvestering, bör det överskjutande beloppet inlevereras till riksgäldskontoret såsom kapitalåterbetalning.

Affärsverkens rörliga medel äro emellertid underkastade tillfälliga variationer. För att dessa verks rörelsefrihet icke genom kapitalbudgetens utformning skall bli alltför bunden äga de rätt disponera rörliga krediter i riksgäldskontoret. över dessa krediter kan behovet av rörliga medel lätt regleras.

Telegrafverket har under senare år haft ett betydande överskott av likvida medel. Detta överskott kom tidigare till uttryck däri, att investeringsanslagen utvisade stora reservationer trots att de arbeten som skolat finansieras med dessa anslag i verkligheten voro utförda. Även under innevarande budgetår har likviditetsöverskottet ökats. I överensstämmelse med den nya utformningen av kapitalbudgeten bli härvid investeringsanslagen korrekt belastade.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

Eftersom investeringarna följdriktigt finansierats med tillgängliga disponibla likvida medel erfordras ingen lyftning hos riksgäldskontoret. De härför använda likvida medlen böra i investeringsstaten redovisas såsom »övriga kapitalmedel». Investeringsstaten kommer därmed att utvisa de verkliga kapitalrörelserna under budgetåret.

Emellertid uppkommer ytterligare likviditetsöverskott beroende på att tillgången på likvida medel avsevärt överstiger behovet av investeringsmedel. Detta överskott står för närvarande räntelöst.

överskottet av likvida medel beror till en del på den nuvarande, sannolikt tillfälliga materielbristen. Så snart möjligheter till lagerfömyelse yppa sig, behöver telegrafverket disponera likvida medel för nya materielinköp. Växlingarna i dessa rörliga medel äro så betydande, att de — därest medlen nu aterbetalas — senare icke kunna regleras enbart genom utnyttjande av den rörliga krediten. Telegrafstyrelsen önskar därför hålla vissa medel likvida i sin fond samt göra dessa medel räntebärande genom kortfristig placering i riksgäldskontoret.

Telegrafstyrelsen skulle i så fall i verkligheten få rätt att öppna en löpande bankräkning i riksgäldskontoret. Häremot kan invändas, att en sådan räkning måste anses i viss mån främmande för riksgäldskontorets verksamhet. Vidare må erinras, att även enskilda företag i nuvarande läge ha mycket stora svårigheter att göra kortfristiga likvida medel räntebärande. Det problem telegrafstyrelsen nu står inför kan alltså inte anses vara någon för statliga affärsföretag specifik företeelse. Däremot har telegrafverket en särskilt gynnsam ställning genom möjligheten att med investering eller återbetalning kunna höja förräntningen av egna medel i så stor omfattning som faktiskt skett. Någon kapitalbrist behöver verket, i motsats till enskilda företag, icke självt gardera sig mot.

Affärsverkens rörliga krediter hos riksgäldskontoret äro enligt nu gällande bestämmelser maximerade till följande belopp.

Postverket ............................................... —

Telegrafverket ............................................ 25 000 000

Statens järnvägar......................................... 50 000 000

Statens vattenfallsverk .................................... 10 000 000

Domänverket............................................. 20 000 000

Statens reproduktionsanstalt................................ 150 000

I sin förenämnda skrivelse den 30 april 1946 angående riksbokslutet för budgetåret 1944/45 har riksräkenskapsverket även berört frågan örn affärsverkens rörelsemedel och därvid anfört bland annat följande.

Affärsverken ha hittills kunnat använda genom pensionsfondsavsättningar och avskrivningar uppkomna likvida medel såsom rörelsemedel. Från och med budgetåret 1944/45 disponeras dessa medel för finansiering av nya investeringar. För täckning av ökade behov av rörelsemedel kan i stället användas en i riksgäldskontoret öppnad kredit. Den 1 juli 1944 outnyttjade belopp av förnyelsefondsanvisningar ha i budgetredovisningen uppförts såsom äldre investeringsanslag samtidigt med att motsvarande belopp tillgodoförts den i investeringsstaten uppförda inkomsttiteln för övriga kapitalmedel. Häremot svarande likvida medel äro emellertid bundna i rörelsen. Anslag för förstärkning av rörelsekapitalet torde därför böra äskas. I avvaktan på prövning av detta medelsbehov torde de härav berörda verken kunna anlita sin kredit hos riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

11 Vidare har diskuterats, om ett affärsverk kan tillföra investeringsstatens titel för övriga kapitalmedel ett tillfälligt likviditetsöverskott, för att under ett senare år, om så skulle erfordras, återtaga samma medel. Detta spörsmål blir emellertid ej aktuellt, örn verket underlåter att rekvirera investermgsmedel och investeringsstaten balanseras endast av riksräkenskapsverket. Den av riksräkenskapsverket redovisade balansposten måste nämligen automatiskt återgå i följande bokslut och kan därför lika väl redovisas under övriga kapitalmedel.

Departementschefen.

I samband med övergången till det nya redovisningsförfarandet på kapitalbudgeten ha såsom framgår av riksräkenskapsverkets i det föregående återgivna uttalanden uppstått vissa problem vilka framdeles torde påkalla en lösning. Riksräkenskapsverket har emellertid i avvaktan på ytterligare erfarenheter av det nya redovisningsförfarandet icke ansett sig bera framlägga något definitivt förslag till jämkningar av den nu gällande ordningen. För min egen del vill jag i princip ansluta mig till riksräkenskapsverkets ställningstagande. Den av 1944 års riksdag beslutade, genomgripande omläggningen av kapitalbudgetredovisningen torde lämpligen böra i sin nuvarande utformning tillämpas under ett flertal budgetår innan frågan om någon allmän översyn därav lämpligen kan upptagas till prövning.

Emellertid synas vissa jämkningar och kompletteringar redan nu böra underställas riksdagen till avgörande. Här möter i första hand den av riksräkenskapsverket anmälda frågan om vissa anslagsöverskridaliden hos affärsverken. Dessa ha sin grund i affärsverkens önskan att i vissa fall kunna påbörja eller fortsätta investeringsarbeten under våren, oaktat de för ändamålet erforderliga anslagsmedlen äro anvisade att disponeras först under det kommande budgetåret. Väl får det icke ifrågakomma att affärsverken förfoga över investerings an slagen i annan ordning än den av riksdagen beslutade. Emellertid är det angeläget att möjligheter beredas affärsverken att på det arbetstekniskt och ekonomiskt mest fördelaktiga sättet genomföra de beslutade investeringarna. Någon principiell erinran synes vidare icke kunna riktas mot att, på sätt riksräkenskapsverket ifrågasatt, disponibelt belopp å vederbörande verks dispositionsanslag får förskottsvis anlitas för ändamålet. Kungl. Majit bör därför äga medgiva att av vederbörande dispositionsanslag förskotteras medel för igångsättande av sådant företag, vartill medel anvisats för det följande budgetåret, eller där så erfordras för fullföljande av dylikt investeringsföretag utöver vad del för löpande budgetår beviljade investeringsanslaget medgiver. Dessa medelsanvisningar böra betraktas såsom förskott som snarast efter budgetårsskiftet måste ersättas av medel från vederbörande investeringsanslag.

Vad rör frågan örn medel för bestridande av oförutsedda utgifter på kapitalbudgeten ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets förslag, vilket synes vara ett lämpligt sätt att inom ramen för vår nuvarande budgetteknik lösa denna fråga. Jag förordar, att åtgärder vidtagas för öpp-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

nande i riksgäldskontoret av en kredit å 5 miljoner kronor för ifrågavarande ändamål.

Med anlitande av denna kredit böra förskotteras sådana kostnader i anledning av inträffad eldsvåda eller annan olyckshändelse, vilka regelmässigt bestridas från kapitalbudgetsanslag. Utgiften bör således avse en mer omfattande reparation eller åtgärder för den skadade anläggningens ersättande genom nybyggnad av lämplig storlek och utformning eller genom om- eller utbyggnad av annan befintlig anläggning. På Kungl. Maj:ts prövning bör bero, huruvida krediten skall anlitas eller om frågan örn erforderliga åtgärder skall vila i avbidan på riksdagens prövning. Den senare vägen bör givetvis väljas, om beslut i frågan utan olägenhet kan anstå eller tvekan kan råda om lämpligheten att omedelbart ersätta den förstörda anläggningen med en ny av i huvudsak samma karaktär. Krediten bör kunna anlitas för kostnader i anledning av olyckshändelse m. m., som drabbar å kapitalfond redovisad anläggning i den mån icke behovet av förskott tillgodosetts i annan ordning.

Vad slutligen angår frågan om dispositionen av uppkommande överskott av likvida medel hos affärsverken må i första hand understrykas den av riksräkenskapsverket påtalade nackdelen av att mellan affärsverken och riksgäldskontoret tillämpas ett dubbelt system av fordringar och skulder. Detta blir fallet om affärsverken dels rekvirera kapitalmedel för realiserande av sina investeringsstater, dels ock hos riksgäldskontoret mot ränta insätta uppkommande överskott av likvida medel. I anslutning till riksräkenskapsverkets förenämnda redogörelse för kapitalbokslutet för budgetåret 1944/45 må vidare här framhållas, att det är riksräkenskapsverket som i egenskap av centralt statligt bokföringsorgan verkställer det för hela statsverket enhetliga kapitalbokslutet och i samband därmed vidtager de bokföringsåtgärder av bokslutskaraktär, vartill verket finner anledning. Det är alltså i viss utsträckning endast i riksräkenskapsverkets bokföring som på titeln Övriga kapitalmedel bokföras de rörelsemedel, som kommit att utnyttjas för investeringsändamål. Såsom riksräkenskapsverket framhållit återgå dessa transitoriska poster automatiskt i det nya budgetårets bokföring.

Det synes angeläget att även på här förevarande punkt genomföra det enhetliga system för kapitalmedlens bokföring, som tidigare kommit till uttryck i riksdagens beslut om avskaffande av särskilda avsättningar av pensionsfonds- och värdeminskningskonto(fömyelsefonds) medel. Den åt vissa affärsverk givna rätten att hos riksgäldskontoret mot ränta insätta uppkommande överskott av likvida medel bör därför icke utsträckas att omfatta ytterligare myndigheter, utan i stället även formellt från och med nästa budgetår upphävas beträffande de affärsverk för vilka den gäller.

Uppkommande överskott av likvida medel böra därför i framtiden insättas på vederbörande verks checkräkning hos riksbanken. I den mån de behöva anlitas för realiserande av den för vederbörande verk fastställda investeringsstaten bör så givetvis ske innan kapitalmedel för ändamålet rekvireras från riksgäldskontoret. Därest verket anser att det uppkomna likviditetsöver-

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

skottet är av stadigvarande natur, böra de sålunda investerade rörelsemedlen av verket upptagas under titeln Övriga kapitalmedel på investeringsstatens inkomstsida, varigenom de definitivt upphöra att vara tillgängliga för verket såsom rörelsemedel. Bedömes däremot det uppkomna likviditetsöverskottet vara endast av tillfällig art, vidtar vederbörande affärsverk icke någon bokföringsåtgärd berörande investeringsstatens inkomstsida, utan den vidtagna dispositionen kommer där till uttryck först i riksräkenskapsverkets sammanfattande kapitalbokslut. Då denna bokföringstransaktion automatiskt återgår i påföljande budgetårs bokföring bibehålies verket sålunda vid dispositionsrätten till rörelsemedlen.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att för telegrafverket under senare år uppkommit överskott av likvida medel till belopp, som överstigit behovet av medel för nyinvestering. Såsom riksräkenskapsverket framhållit, torde detta närmast sammanhänga med verkets svårigheter att under nu rådande knapphet på material i erforderlig omfattning komplettera sina förråd. Det är därför en tillfällig företeelse. Motsvarande svårigheter ha även givit anledning till uppkomsten hos privata företag av stora likviditetsöverskott, för vilka företagen icke i nuvarande läge utan risk för framtida likviditetssvårigheter kunna finna en räntabel placering. Den omständigheten att, såsom även riksräkenskapsverket framhållit, de affärsdrivande verken icke behöva gardera sig mot risken för kapitalbrist, utan kunna i så stor utsträckning som sker investera uppkommande likviditetsöverskott i räntabla anläggningar ger dem också en gynnsam ställning i jämföre^e med privata företag. Med hänsyn till vad här anförts, synes det mig icke berättigat att frångå huvudregeln för behandlingen av likviditetsöverskott i syfte att därigenom tillföra affärsverken en ränteinkomst på dessa medel.

Såsom inledningsvis nämndes bör nu för riksdagen framläggas ett definitivt förslag till investeringsplan. Vid framläggandet av de nya siffrorna ha beaktats de slutliga medelsäskandena i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats, samt därjämte de nya investeringsanslag som i särskilda propositioner äskats av riksdagen. En omräkning av hittills äskade respektive i förekommande fall av riksdagen anvisade investeringsanslag, ger såsom av följande sammanställning framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag på 1 212 990 200 kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida ha i de följande sammanställningarna beaktats de definitiva anslagsäskanden under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, vilka hänföra sig till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål samt de avskrivningsanslag under samma huvudtitel, vilka hänföra sig till senare under riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte lia de i investeringsstaten uppförda posterna Avskrivningsmedel inom fondema och övriga kapitalmedel underkastats översyn.

En sammanfattning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under olika kapitalfonder ger följande resultat.

De medel som stå till förfogande för investeringarnas genomförande uppgå

till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder: Kronor Kronor

Postverkets fond ......................... 1 495 000

Telegrafverkets fond...................... 45 001 000

Statens järnvägars fond................... 67 200 000

Statens vattenfallsverks fond............... 20 070 000

Domänverkets fond....................... 901000 134 667 000

II. Luftfartsfonden........................................ 8 201 000

III. Statens allmänna fastighetsfond ........................ 27 728 500

IV. Försvarets fonder:

Försvarets fastighetsfond.................. 55 255 100

Försvarets fabriksfond.................... 1316 000 56 571 100

V. Statens utlåningsfonder ................................ 50 185 000

VI. Fonden för låneunderstöd.............................. 8 147 600

VIII. Fonden för förlag till statsverket........................ 1000

IX. Diverse kapitalfonder:

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 5 001 000

Statens reproduktionsanstalts fond......... 61 000 5 062 000

Säger 290 563 200

Kapitalåterbetalning över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.................................. 22 083 500

Summa 312 646 700

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

15 Med ledning av dessa uppgifter kunna investeringsbemyndigandena beräknas till de belopp som framgå av följande

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1946/47.

I.

II.

III.

IV.

V.

VI.

VII.

VIII. IX.

Kronor Kronor

Statens affärsverksfonder:

Postverkets fond .......................... 5 098 000

Telegrafverkets fond ...................... 77 149 000

Statens järnvägars fond.................... 59 295 000

Statens vattenfallsverks fond................ 71 890 000

Domänverkets fond........................ 71 000 213 503 000

Luftfartsfonden........................................ 99 000

Statens allmänna fastighetsfond ........................ 25 111 000

Försvarets fonder:

Försvarets fastighetsfond................... 35 381000

Försvarets fabriksfond..................... 804 000

Statens utlåningsfonder ................................

Fonden för låneunderstöd..............................

Fonden för statens aktier...............................

Fonden för förlag till statsverket

36 185 000 272 290 000 70 539 000 47 000 000 34 000

Diverse kapitalfonder:

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 7 650 000

Fonden för kreditgivning till utlandet.......250 000 000

Statens reproduktionsanstalts fond........... 16 000 257 666 000

Säger 922 427 000

Avgår kapitalåterbetalning:

Avsättning till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster____ 22 083 500

Summa 900 343 500.

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels bemyndiga Kungl. Majit att i överensstämmelse med i det föregående förordade grunder disponera över de för vederbörande affärsverk anvisade dispositionsanslagen för förskottering av beslutade investeringsutgifter;

dels besluta att Kungl. Majit skall äga hos riksgäldskontoret lyfta erforderligt belopp, högst 5 miljoner kronor, för förskottering i enlighet med vad i det föregående anförts av erforderliga kostnader till återuppbyggnad m. lii. i anled-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

ning av eldsvåda eller annan olyckshändelse, som drabbat statlig anläggning;

dels besluta att insättning av affärsverkens överskottsmedel mot ränta hos riksgäldskontoret från och med den 1 juli 1946 icke skall äga rum;

dels med beaktande av de ändringar, som må påkallas av riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag efter denna dag, fastställa investeringsplanen för budgetåret 1946/47 jämte därtill fogade stater i enlighet med här framlagda förslag;

dels ock att i riksstaten för nämnda budgetår å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen svarande inkomsttitel sålunda

Kronor

Lånemedel ................................ 900 343 500.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Majit Konungen att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Rolf Arfwedson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

17 Bihang.

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1946/47.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverkets tond.

B. Telegrafverkets fond.

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 45 000 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 77 149 000

122 150 000

Summa investeringsanslag. 122 150 000

122 150 000

C. Statens Järnvägars fond.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 900 000

Avskrivningsmedel inom

fonden................ 50 000 000

Övriga kapitalmedel...... 16 300 000

Investeringsbemyndigande. 59 295 000

126 495 000

Summa investeringsanslag. 126 495 000

126 495 000

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

II. Luftf artsfonden.

Avskrivningsmedel från Summa investeringsanslag. 8 300 000

riksstaten............. 8 200 000

övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 99 000

8 300 000 8 300 000

III. Statens allmänna fastighetsiond.

Avskrivningsmedel inom Summa investeringsanslag. 2 120 000

fonden................ 1 315 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 804 000

2 120 000 2 120 000

V. Statens utlåningsfonder.

V är npliktslånefo liden.

Avskrivningsmedel från

riksstaten.............. 300 000 Investeringsanslag........ 300 000

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 70 000 000

riksstaten............. 19 460 000

Investeringsbemyndigande. 50 540 000

70 000 000

70 000 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

19 Lånefonden fUr främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 15 000 000

riksstaten............. 3 225 000

Investeringsbemyndigande. 11 775 000

15 000 000 15 000 000

Lånefonden för bostadsbyggande.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 220 000 000

riksstaten.............. 25 000 000

Investeringsbemyndigande. 195 000 000

220 000 000 220 000 000

Statens bosättningslånefond.

Investeringsbemyndigande. 8 600 000 Investeringsanslag........ 8 600 000

Statens lånefond för universitetsstudier.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 650 000 Investeringsanslag........ 650 000

Allmänna studielånefonden.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 250 000 Investeringsanslag........ 250 000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 30 000 Investeringsanslag........ 30 000

Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 90 000 Investeringsanslag ........ 90 000

Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras.

Avskrivningsmedel från

riksstaten............. 55 000 Investeringsanslag........ 55 000

Jordbrukets maskinlånefond.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 3 500 000

riksstaten............. 700 000

Investeringsbemyndigande. 2 800 000

3 500 000 3 500 000

Statens sekundärlånefond för Jordbrukare.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 1 000 000

riksstaten............. 125 000

Investeringsbemyndigande. 875 000

1 000 000

1 000 000

20 Kungl. Majlis proposition nr 308.

Egnahemsl&nefonden.

Avskrivningsmedel från Investeringsanslag........ 3 000 000

riksstaten............. 300 000

Investeringsbemyndigande. 2 700 000 _

3 000 000 3 000 000

Summa investeringsbemyndigande för statens utlåningsfonder.......... 272 290 000

VI. Fonden för låneunderstöd.

467938. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.