('angående riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsavgifter',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 1

Nr 119

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsavgifter; given Stockholms slott den 3 april 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riks­ dagens yttrande över vad föredragande departementschefen anfört.

GUSTAF ADOLF

Bengt Norling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anges riktlinjer för lotsningsverksamheten. Servicenivån skall primärt anpassas till efterfrågan med beaktande av säkerhetskrav och internationella överenskommelser. En ordning som i princip innebär lotsfrihet införs. Lotstvång avses dock gälla för fartyg med farlig last och för fartyg i allmänhet i svårnavigabla farvatten, varvid förutsätts undantag för mindre fartyg. Huvudmannaskapet för lotsningen med undantag för Vänern bör liksom hittills åvila staten. Vidare redovisas — utifrån en bestämning av handelssjöfartens kostnads­ ansvar — grunderna för ett nytt avgiftssystem för sjöfarten inklusive in­ rikes sjöfart. Nuvarande fyr- och båkavgift och lotsavgift ersätts av sär­ skilda s.k. fyravgifter och lotsavgift. De nya avgifterna beräknas totalt ge intäkter som ungefär motsvarar vad som beräknas inflyta med nuvarande avgifter. Lotsavgiften minskas relativt sett för att lotsningsbenägenheten skall bibehållas vid en från säkerhetssynpunkt tillfredsställande nivå. Kost­ naderna för statens isbrytarverksamhet undantas från handelssjöfartens kostnadsansvar. Sjöfartsinspektionens periodiska sjösäkerhetsbesiktningar avgiftsbeläggs.

1—0102260

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott, den 3 april 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L änge , A spling , S ven -E rik N ilsson , L undkvist , G eijer , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom .

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rikt­ linjer för lots- och fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsavgifter och anför.

I. Inledning

Lotsorganisationsutredningen1, som tillsattes år 1963 för att utreda vissa organisatoriska frågor inom lots- och fyrväsendet, har i september 1968 av lämnat betänkandet Lots- och fyrväsendets organisation (Stencil K 1968:8). Sjöfartsutredningen, som tillsattes år 1965 för att se över sjöfartsverkets organisation, lämnade år 1967 förslag i organisationsfrågan (Stencil K 1967: 10, prop. 1969: 58, JoU 17, 2LU 50 och SU 96, rskr 200, 224 och 243. Utredningen2 har vidare i december 1968 avlämnat betänkandet De statliga sjöf artsavgifterna (Stencil K 1968:9). Yttranden över betänkandet Lots- och fyrväsendets organisation har av­ getts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, televerket, sjöfartsstyrelsen, luftfartsverket, transportnämnden, statskontoret, generaltullstyrelsen, riks­ revisionsverket, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskolle­ gium, statens brandinspektion, statens vattenfallsverk, hamnutredningen, räddningstjänstutredningen, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Hal­ lands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Vänerns seglationsstyrelse, Stockholms stad, Kalmar stad, Malmö stad, Göteborgs stad, Gävle stad, Näringslivets trafikdelegation, Handelskamrarnas nämnd, Sven­ ska hamnförbundet, Sveriges allmänna exportförening, Statstjänstemännens

1 Ledamöter: byråchefen C. Gösta Malmström, ordf., kanslirådet Åke Hartvig och sjöfartsrådet Peter Simonsson; direktiv se 1964 års riksdagsberättelse s. 198. 2 Ledamöter: byråchefen C. Gösta Malmström, ordf., departementsrådet Göran Appelgren och direktören F. H. Alexej Pellijeff; direktiv se 1966 års riksdagsberättelse s. 185.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 3

riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorga­ nisationen i Sverige (LO), Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Lotsförbundet, Sjöassuradörernas förening, Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet), Ostkustens sjöfartsförening, Sjösportens samarbetsdelegation, Sveriges fiskares riksförbund, Kungl. Svenska Aeroklubben (KSAK), Trafik AB Grängesberg-Oxelösunds Järnvägar (TGOJ), Stock­ holms samt Skånes handelskammare och Samarbetskommittén för hamn­ trafiken i Västerås och Köpings hamn. Länsstyrelserna och Svenska hamnförbundet har bilagt yttranden från bl. a. städer, hamnar, handelskamrar, föreningar och sammanslutningar. Yttranden över betänkandet De statliga sjöfartsavgifterna har avgetts av statens järnvägar, sjöfartsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, riks­ revisionsverket, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskolle­ gium, arbetsmarknadsstyrelsen, statens vattenfallsverk, hamnutredning­ en, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbot­ tens och Norrbottens län, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Vänerns seglationsstyrelse, Näringslivets trafikdelegation i vars ytt­ rande Handelskamrarnas nämnd och Sveriges allmänna exportförening in­ stämt, Svenska hamnförbundet, TCO, LO, Sveriges redareförening, Rederi­ föreningen för mindre fartyg, Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Sveriges stuvareförbund, Lotsförbundet, Sjösportens samarbetsdelegation, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvsindustriförening, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Västernorrlands läns landsting, Skånes samt Västernorr­ lands och Jämtlands läns handelskammare, Norrlandsförbundet, The Baltic and Internationel Maritime Conference, Piteå F.C.O. och Piteås socialdemo­ kratiska partikrets samt Nordström & Thulin AB. Länsstyrelserna och Svenska hamnförbundet har bilagt yttranden från bl. a. städer, hamnar, handelskamrar, industrier, föreningar och samman­ slutningar.

II. Lots- och fyrväsendets organisation

1. Nuvarande organisation

Den långsträckta svenska kusten tillsammans med gynnsamma betingelser för byggande av hamnar har medfört ett i hög grad decentraliserat hamn­ väsende. Många hamnar har genom landtransportmedlens utveckling och koncentrationssträvandena inom näringslivet förlorat sin tidigare betydel­

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

se. Trots detta finns fortfarande kvar 198 hamnar med av sjöfartsstyrelsen fastställd hamntaxa. Av dessa är 114 handelshamnar, 55 lastageplatser och 29 fiskehamnar. Handelshamnarna ägs nästan helt av kommuner (102) medan lastageplatserna är industriägda. Därjämte förekommer trafik över hamnar utan fastställd taxa. Åtskilliga hamnar har numera en helt obetydlig trafik. Av de 190 taxehamnar, som redovisar godstransporter, har 60 en total godsomsättning som är mindre än 10 000 ton. Omkring 80 % av den totalt omsatta varu­ kvantiteten i utrikes trafik lastas och lossas i de 40 största hamnarna. Kon­ centrationen av utskeppningen har de senaste åren gått mycket snabbt, sär­ skilt i samband med att större industriföretag lagt om sin transportorgani­ sation med koncentration av utlastningen till ett fåtal hamnar och ökad landtransport av godset som följd. Utom koncentrationstendenserna är det viktigaste utvecklingsdraget inom sjöfarten under senare tid den starkt ökade specialiseringen. Denna har möjliggjorts genom framsteg inom fartygsbyggande och hanteringsteknik och har till stor del följt med den ökade konkurrensen inom sjöfarten samt mellan sjöfarten och andra transportmedel. Specialiseringen har tagit sig uttryck i allmänt sett större fartyg och fartyg för transport av ett eller ett fåtal godsslag. övergången till stortonnage har alltmer lett till att trafiken koncentrerats till vissa tungtrafikleder till havs och till ett färre antal djupleder i kustområdena. Krav har framförts om utmärkning även av djuple­ derna till havs, åtminstone i de trånga passagerna. För att möjliggöra en säker navigering till havs har speciella positionsbestämningshjälpmedel (decca) tagits i bruk. De trånga passagerna i Södra och Norra Kvarken samt i infarterna till de viktigare hamnavsnitten inom olika kustområden kräver säkerhetsanstalter av speciell typ. Fyrskeppen ger inte tillräcklig ledning och har dessutom den olägenheten att de måste tas in under den kritiska isläggningsperioden. En omläggning pågår som innebär att fyrskeppen successivt ersätts av bottenfasta fyrar med avancerad teknisk utrustning. Denna omläggning beräknas vara slutförd om 3 å 4 år. Som komplement kan ytterligare någon bottenfast fyr behövas i de yttre seglationsområdena. Djupfarlederna in till de olika hamnarna har förbättrats. Farledsdjupen bestämdes tidigare ofta av kol- och kokstrafikens behov. Numera är de i sär­ skild grad avhängiga av oljetrafikens behov. Kraven på farledsdjup ökar genom att fartygen successivt blir större. Hamnarna har ännu inte mer än i begränsad omfattning hunnit anpassa sig till de nya trafikbetingelserna. Bland annat kan fortfarande konstateras en splittring av trafiken på ett större antal hamnar. Detta svarar inte mot den strukturrationalisering, som skett inom andra områden av samhälle och näringsliv, och den utveckling som skett både på landtransportsidan och inom sjöfarten. Utvecklingen tyder emellertid på en snabb koncentration och specialisering även inom hamnväsendet.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

slaget Allmänna sjövägar förutsatts en sammanläggning av det mellersta och östra distriktet. Chef för lotsdistrikt är en lotsdirektör. Inom varje distrikt finns 4—6 lotsplatser med lotsuppassningsställen och ett distriktsförråd. Med hänsyn till det starkt decentraliserade hamnväsendet — nu en hamn på ungefär var 12 :e km — är lotsplatsorganisationen i hög grad splittrad och omfattar f. n. 30 lotsplatser med 44 lotsuppassningsställen. Personalen utgörs av ca 430 lotsar och ca 270 båtmän (år 1963 ca 650 resp. ca 300). Antalet anställda på lotsplatserna varierar från några få man till omkring 80.

Vissa uppgifter om personal och lotsbåtar per den 1 juli 1969 och kostnader och intäkter under budgetåret 1968/69 vid rikets lotsplatser. Antal Kost­ Intäkter nader

Totalsumma 439 283 143 51 678 49 987 29 991 1 Indragen den 1.9.1969 2 Lysekils lotsplats fr. o. m. den 1.9.1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 7

I kostnaderna enligt tabellen ingår ca 36 milj. kr. för löner inklusive lönebikostnader, ca 2 milj. kr. för resor och övriga omkostnader, ca 7 milj. kr. för drift-, reparations- och underhållsutgifter samt kapitalkostnader m.m. avseende tjänstebåtar, fastigheter m.m. och prickning, samt ca 5 milj. kr. för central och regional administration. Intäkterna avser enbart lotsav­ gifter. Det bör vidare påpekas att personalens arbete förutom lotsning om­ fattar de övriga arbetsuppgifter som framgår av det följande. Arbetet vid en lotsplats leds av en lotsplatschef. Denne ser till att persona­ len fullgör sina tjänsteåligganden, vakar över att lotsplatsens materiel hålls 1 gott skick och svarar för upphörd och redovisning av de lotsavgifter som flyter in vid lotsplatsen. Lotsarna utför i första hand lotsningstjänst inom lotsplatsens lotsningsområde. I mån av tid skall lots även utföra öppensjölotsning eller delta i andra arbeten som förekommer vid lotsplatsen. Vid de flesta lots platserna är lotsarna dessutom skyldiga att medverka i arbetet med prickhållningen och är ansvariga för att prickarna sätts ut i rätta lägen. Båtmännen biträder i detta arbete. Inom varje lotsdistrikt finns ett lotsdistriktsfartyg. Genom fartygen och lotsplatserna ombesörjs utsättning, intagning, underhåll m.m. av sjöfarts­ verkets ca 200 bojar och lysprickar och ca 4 000 prickar. I farledsnätet in­ gående ca 1 000 obemannade mindre fyrar, 23 bemannade större fyrar och tre fyrskepp ävensom ca 500 fasta säkerhetsanordningar underhålls av lotsdistriktsfartygens personal. Tillsynen sker både genom denna och ge­ nom annan personal inom lots- och fyrväsendet. Fyrpersonalen omfattar nu ca 150 man. Utöver sjöfartsverkets anordningar finns omkring 400 bojar, 2 700 prickar samt ett relativt stort antal fyrar och andra fasta säkerhets­ anordningar som handhas av enskilda intressenter. Vissa hamnar har egen hamnlotsning. Lotsplikt föreligger i olika utsträckning i Oxelösund, Malmö och Göteborg. Företrädesrätt för hamn­ personal att utföra viss lotsning inom hamnområde eller del därav gäller i Gävle, Stockholm, Oxelösund, Kalmar och Göteborg. Företrädesrätten om­ fattar i Stockholm och Göteborg alla typer av förflyttning, i Oxelösund ankommande fartyg jämte skiftningar, förhalningar o. d. samt i Gävle och Kalmar enbart skiftningar och förhalningar. Området för företrädesrätten är i Oxelösund, Göteborg och Stockholm hela hamnområdet samt i Gävle och Kalmar viss del av hamnområdet. Bestämmelser om hamnlotsorganisationen finns f. n. endast för hamnarna i Gävle, Stockholm, Oxelösund och Göteborg. Även för hamnarna i Kalmar och Malmö finns formellt sådana bestämmelser, men dessa hamnar har inte någon organisation för hamnlotsning i vedertagen mening. Lotsningstjänsten i Trollhätte kanal handhas av statens vattenfallsverlc som förvaltar kanalen och ombesörjer farledsutmärkningen. Verksamheten leds av en kanaldirektör med förvaltningskontor i Trollhättan. Antalet lotsar är ca 30. I kanalen råder lotstvång för fartyg över viss nettodräktighet och

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

längd. Kanalverket får dock medge, att fartygsbefäl efter särskild prövning får föra fartyg i kanalen utan att anlita lots. I kanalen finns mellan Väners­ borg och Göteborgs hamnområdesgräns ett 100-tal bojar, ca 15 prickar och ca 120 obemannade fyrar. Säkerhetsanstalterna och lotsningsverksamheten i Vänern handhas av Vänerns seglationsstyrelse. Under seglationsstyrelsen leds verksamheten av lotsbefälhavaren i Åmål, dit även styrelsens tjänstefartyg är förlagt. An­ talet väner lotsar är sex. Lotsplikt råder ej. Vänerlots har företrädesrätt till lotsning. Genom anslutning till 1960 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss har Sverige förbundit sig att säkerställa, att alla erforderliga åtgärder vidtas för kustbevakning och för räddning av nöd­ ställda till sjöss runt rikets kuster. Därmed följer också skyldighet tillse att sådana inrättningar för livräddning till sjöss tillskapas, drivs och vid­ makthålls som med hänsyn till sjötrafikens intensitet och farvattnets far­ liga beskaffenhet befinns möjliga och nödvändiga. Anordningar som krävs för att upptäcka och rädda nödställda personer skall så vitt möjligt till­ handahållas. Enligt gällande riktlinjer för sjöräddningstjänsten bär staten huvudan­ svaret för att sjöräddningsväsendet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Här­ med sammanhängande frågor handläggs av sjöfartsverket och sjöräddnings­ tjänsten ombesörjs i huvudsak av lots- och fyrpersonalen och Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet). Sjö­ fartsverket svarar främst för räddningsverksamheten i närheten av kusten, medan Sjöräddningssällskapets verksamhet inriktas på räddningsaktioner längre ut till sjöss och på Vänern. Förutom sjöfartsverket och Sjöräddningssällskapet är följande myndig­ heter engagerade i räddningstjänsten, nämligen televerket — vars kust­ stationer är centraler för alarmering och information — tullverkets kust­ övervakning, polisen, marinen, flygvapnet och luftfartsverket. Vidare är befälhavare på fartyg som anträffar någon i sjönöd skyldig att lämna bi­ stånd åt denne. Till lots- och fyrväsendets uppgifter hör slutligen att tillsammans med tullverket och polisverket utöva havsövervakning. Häri ingår att rappor­ tera till militär myndighet, om bl. a. främmande örlogsfartyg iakttas inom eller nära Sveriges territorium.

2. Lotsorganisationsutredningen

Med tillämpning av grundsatserna för den statliga trafikpolitiken bör en­ ligt lotsorganisationsutredningen den primära målsättningen för lots- och fyrväsendet vara att servicenivån skall vara anpassad till efterfrågan. Häri ligger att tjänster skall tillhandahållas effektivt och inom ramen för sjö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 9

säkerheten i en omfattning som i princip motsvarar en beredvillighet att be­ tala de härmed förenade kostnaderna. Därvid bör trafikservicen inom varje lokalt sjöfartsområde eller för varje hamn (hamnregion) i princip bära sina egna kostnader. Principen om självbärighet inom lots- och fyrväsendet får dock enligt utredningens mening inte utesluta, att verksamheten när speciella skäl så kräver finansieras helt eller delvis på annat sätt än genom avgifter. Detta kan ske genom att de kostnader som inte täcks av avgifter bestrids av statsmedel eller av medel från hamnägare eller från enskilt företag enligt överenskommelser. När ställning tas i dessa frågor måste också säkerhetskrav och internationella åtaganden beaktas. Lots plikt gäller i princip för fartyg som ankommer från eller avgår till utrikes ort. För fartyg i trafik mellan svenska hamnar gäller lotsfrihet, trots att fartygen i denna fart inte sällan passerar svårnavigabla farvatten. Från dessa huvudregler finns åtskilliga undantag. Sålunda råder lotstvång bl. a. i Trollhätte kanal och i Göteborgs hamn samt för viss trafik i Oxelösunds och Malmö hamnar. Den föreskrivna lotsplikten gäller oavsett om biträde av lots kan anses nödvändigt för fartygets säkra framförande eller ej. Åsidosätts lotsplikten följer därav dock inte straff, om den stadgade lotsavgiften betalas inom viss tid. Det kan därför sägas att bestämmelserna om lotsplikt inte är absoluta, och att de i första hand inte hänför sig till sjösäkerheten utan mera avser att utgöra underlag för en lotsavgiftsplikt. Försök har på lotsorganisationsutredningens initiativ gjorts med undantag från lotsplikten för sjöfarten i Mälaren, på Gotland samt i hamnarna och farlederna på kuststräckan Sölvesborg—Varberg. Erfarenheterna ger en­ ligt utredningen anledning att ifrågasätta, om lotsplikt i lotsförordningens mening bör bibehållas. Utredningen har funnit att det bör ankomma på be­ fälhavare att med ledning av bestämmelserna i sjölagen avgöra, om han behöver anlita lots för eget och andra fartygs säkerhet i farled eller i hamn. Utredningen förordar därför, att lotsförordningens bestämmelser om lots­ plikt slopas och att i stället införs ett system med lotsfrihet som allmän princip. När det gäller tankfartyg och andra fartyg med farlig last såsom gas, kemikalier m.m. är förhållandena mer komplicerade. En sjöolycka där så­ dant fartyg blir inblandat kan få utomordentligt svåra konsekvenser. Enligt utredningens mening bör därför lots finnas ombord i fartyg över en viss storlek med sådan allmänfarlig last, och utredningen förordar att lotstvång efter förslag av sjöfartsverket meddelas av Kungl. Maj:t i fråga om fartyg över viss dräktighet (1 000 ton netto) och längd (75 m) som oberoende av fart för allmänfarlig last. Utredningen förutsätter att sådana fartyg skall äga företräde att erhålla lots. Vidare förordar utredningen lotstvång för fartyg i allmänhet vid resa i farvatten som är särskilt svåra och farliga att passera, s. k. svårnavigabel fart.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

Konstruktionen av lotsplikten i Oxelösunds hamn med lotsplikt för an­ kommande och lotsfrihet för avgående fartyg anser lotsorganisationsutredningen inte hållbar. Vid Oxelösunds järnverk råder lotsfrihet. Lotsplikten i Oxelösunds och Malmö hamnar bör därför avskaffas. I Göteborgs hamn förekom tidigare en livlig tvärgående färjtrafik över Göta älv liksom ett stort antal sjösättningar. Kommunikationerna mellan fartyg och land var bristfälliga. Sedan Älvsborgsbron och Tingstadstunneln tillkommit, en betydande del av varvsrörelsen flyttat ut mot älvens myn­ ning och moderna telekommunikationsmedel i land och ombord tagits i bruk, är lotsplikten enligt utredningen inte längre motiverad. Lotsplikten föreslås därför avvecklad i etapper. Före år 1975 bör frågan om en full­ ständig avveckling ha klarlagts. Utredningen har utgått från att lotstvånget i Trollhätte kanal skall bestå. I fråga om huvudmannaskapet för lotsningen får enligt lotsorganisationsutredningens uppfattning lotsväsendet ses som ett geografiskt uppbyggt och sammanhängande säkerhetssystem kring rikets kuster, i vilket fyrväsendet är en integrerad del. För att kunna utnyttja personal och materiel effektivt krävs en för hela riket genomförd samordning av disponibla resurser. En helhetsbedömning måste göras av faktorer, som hänför sig till möjligheterna att bl. a. uppnå en för landets olika delar tillfredsställande transportför­ sörjning till lägsta möjliga kostnader och under former som medger före­ tagsekonomisk effektivitet och transportmedlens sunda utveckling. Sådan samordning och helhetsbedömning skulle enligt utredningens mening i hög grad försvåras vid ett huvudmannaskap som inte geografiskt täcker hela lotsorganisationen. Huvudmannaskapet bör därför enligt utredningen lik­ som hittills åvila staten med undantag för Vänern, där Vänerns seglationsstyrelse — med hänsyn till de speciella förhållandena med bl. a. mycket långa lotsningsdistanser — bör vara huvudman. Sjöfartsverket bör bibehål­ las som central myndighet för lots- och fyrväsendet. I Gävle, Stockholm, Oxelösund, Kalmar, Malmö och Göteborg har hamnpersonalen företrädesrätt att utföra hamnlotsning. Utredningen har funnit att bärande motiv saknas för att hålla två olika organisationer för en uppgift som kan utföras av en enda och föreslår att detta huvudmannaskap avvecklas, i Gävle och Oxelö­ sund vid utgången av år 1970, i Stockholm vid utgången av år 1972 samt i Göteborg vid den tidpunkt som bör föreslås av sjöfartsverket i samråd med Göteborgs stad. I Kalmar och Malmö finns ingen hamnlotsorganisation, varför en avveckling blir formell. Handelssjöfarten på Vänern som frivilligt eller på grund av bestämmel­ ser om lotsplikt anlitar lots får lotshjälp från upp till fyra olika organisa­ tioner, nämligen sjöfartsverket, Göteborgs hamn, Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse. Denna ordning ger ofta anledning till missför­ stånd, försenar fartygen, belastar sjöfarten med onödiga kostnader och leder till ett dåligt utnyttjande av personal. En ökad integration och sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 11

ordning av verksamheten bör totalt sett innebära en mindre personalkräv­ ande organisation, i vart fall när det gäller Göteborg och Trollhätte kanal. Lotsorganisationsutredningen föreslår därför att lotsningsverksamheten i Trollhätte kanal överförs till sjöfartsverket och hänförs till Göteborgs lotsplats. Lotsväsendets kostnader kan delas upp på lotsning, båttjänst, vakttjänst, utprickning och arbetsledning med tillhörande administration jämte sjö­ räddning, övervakning av obemannade fyrar och av farleder, som inte ut­ nyttjas som lotsleder, samt transporter med lotsbåtar. Olika grad av kon­ centration av lotsplatser och lotsuppassningsställen påverkar posternas an­ delar av totalkostnaderna. Strävandena i denna verksamhet måste enligt utredningens mening vara att — inom ramen för de krav sjösäkerheten ställer — nå en fördelning som ger lägsta totalkostnad vid den servicenivå som bestäms i samråd med trafikanterna. Handelssjöfarten är inne i ett dynamiskt utvecklingsskede. Fartygens storlek ökar, tonnaget differentieras efter transportuppgifter och lasthan­ tering osv. Dygnskostnaderna ökar. Tonnagets utveckling ställer nya och ökade krav på farlederna. Lotsorganisationsutredningen anser mot bak­ grund härav, att planeringen av de allmänna sjövägarna framdeles bör ske så, att resurserna inriktas på farleder med ett ekonomiskt bärkraftigt un­ derlag. Detta innebär en ökad koncentration av insatserna. Inom ramen för kravet att en tillfredsställande sjösäkerhet upprätthålls bör inga andra projekt förverkligas än sådana som kan finansieras med avgifter eller av särskilda skäl med medel i annan ordning. Annan verksamhet bör av­ vecklas. En anpassning av verksamheten efter principen full kostnadstäckning måste enligt utredningen ske genom en kombination av rationaliseringsåtgärder och lokala avgiftsökningar. Med de stora kostnader som är för­ bundna med bastjänsten torde enligt utredningen en rationalisering av lotsorganisaiionen i första hand förutsätta en långtgående centralisering av uppassningen. Utredningen lägger med utgångspunkt från 1967 års lotsningsfrekvens fram alternativa modeller för utformningen av en framtida lotsningsorganisation. Som bakgrund härtill har utredningen undersökt möjligheterna till intern rationalisering. Med ledning därav föreslås bl. a. att uppbörden av avgifterna för handelssjöfarten samlas hos tullverket. Utredningen anför vidare synpunkter på förutsättningarna att ändra ser­ vicenivån beträffande lotsningen genom inskränkning i uppassningstider och begränsning av antalet farleder. Enligt lotsorganisationsutredningens förslag bör, utan att sjösäker­ heten eftersätts, en minskning kunna ske av antalet lotsplatser från nu­ varande 30 till 11 och av antalet lotsuppassningsställen från nuvarande 45 till 28. Av de uppassningsställen som skall dras in torde dock 11 bibehål­ las under en övergångsperiod. Skall lotsningsverksamhet bedrivas inom

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

samtliga kustområden, beräknar utredningen personalbehovet år 1975 till ca 340 lotsar och ca 190 båtmän. Ett femtiotal lotsbåtar samt fastigheter till ett värde av ca 1,8 milj. kr. kommer inte längre att behövas. Förslaget innebär i förhållande till 1967 års organisation en kostnadsminskning med ca 11 milj. kr. per år i 1967 års kostnadsnivå (löner m. m. dock korrigerade till 1968 års nivå). Trots kostnadsminskningen kvarstår enligt utredningen ett underskott på nära 8 milj. kr. och det blir därför ofrånkomligt att för de flesta lotsplatserna höja avgifterna för att nå kostnadstäckning. Sjöfartsverket bör i före­ kommande fall bemyndigas att förhandla med företrädare för berörda ham­ nar och lastageplatser om avvägningen av servicenivån och härav följande avgifter. För några lotsplatser och lotsuppassningsställen anser utredningen det inte möjligt att med hänsyn till underskottens storlek och den ringa trafiken konstruera ett avgiftssystem som ger kostnadstäckning. Här krävs således bidrag för att verksamheten skall kunna upprätthållas. Lotsväsendets kostnader hänför sig — förutom till den verksamhet som är direkt förenad med lotsningen — till utprickning av farleder samt till bl. a. övervakning av obemannade fyrar och av farleder som inte utnyttjas som lotsleder. Viss utprickning och farledsbelysning är motiverad av andra än handelssjöfartens behov. Såväl timmerbogseringstrafiken som fritids­ båttrafiken och yrkesfisket drar nytta därav. Särkostnaderna för bogseringsoch fritidsbåttrafiken beräknar utredningen till 354 000 kr. och för yrkes­ fisket till minst 400 000 kr. Kostnadsansvaret för denna verksamhet bör överföras till vederbörande intressenter. Frågan om säkerhetskrav och säkerhetsnormer för farledsanordningar och övervakning av dessa anord­ ningars tillförlitlighet från sjösäkerhetssynpunkt bör även i fortsättningen åvila sjöfartsverket. Kostnaderna för utprickning av farleder, som av beredskapsskäl bibehålls i fredstid trots att någon handelssjöfart inte längre förekommer, bör betalas över fjärde huvudtiteln. Sammanfattningsvis beräknar utredningen de ekonomiska verkningarna av sina förslag, tillämpat på år 1968, bli att underskottet minskas från 20,2 milj. kr. till ca 7,3 milj. kr. eller med ca 12,9 milj. kr. Underskottet förutsätts täckas genom ökade avgifter, bidrag från staten, hamnägare eller enskilt företag enligt den angivna målsättningen. Beträffande fyrväsendet understryker utredningen angelägenheten från såväl säkerhets- som ekonomisk synpunkt att kvarvarande fyrskepp ersätts med bottenfasta fyrar och framhåller att sjöfartsverkets långsiktiga plane­ ring vad avser fyrväsendets automatisering synes rationell. När det gäller sjöräddningstjänsten understryker utredningen den nytta och användbarhet för räddning och spaning som helikoptern numera fått i denna tjänst. Utredningen föreslår att flygklubbarna inordnas i sjörädd­ ningstjänsten. Behovet av samordning mellan olika sjöräddningsorgan, inte minst i

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 13

fråga om utnyttjande regionalt av personal, påpekas. Därjämte framhålls vikten av att alla åtgärder, motiverade av resp. myndigheters primärfunk­ tion, blir till samtidigt gagn för sjöräddningen. Vid en genomförd lotsningsorganisation enligt utredningens modeller och dess förslag till rationalisering av fyrväsendet uppstår luckor i havsövervakningen. Om den nuvarande ambitionsgraden i fråga om denna skall uppehållas anger utredningen olika linjer efter vilka detta kan tänkas ske. Utredningen har inte ansett sig böra ta hänsyn till annan havsövervakning än den som handelssjöfarten kräver och är beredd att bestrida kostnaderna för. Den försämring från militär synpunkt av havsövervakningen som kan bli en följd av en i övrigt mera rationell lotsningsorganisation har utred­ ningen sålunda inte beaktat. Utredningen har diskuterat frågan om den framtida lotsdistriktsorganisationen och övervägt en begränsning av det nuvarande antalet lotsdistrikt från sex till tre alternativt att på längre sikt helt slopa distriktsindelningen. Utredningen har emellertid funnit att svårigheter föreligger att f. n. kunna med rätt avvägning bedöma denna fråga och förordar därför att förutsätt­ ningarna för distriktsorganisationen undersöks när ändringarna enligt sjöfartsutredningens organisationsförslag, lotsorganisationsutredningens mo­ deller och den slutliga rationaliseringen av fyrverksamheten genomförts och vunnit erforderlig stadga. Det bör ankomma på sjöfartsverket att lämna förslag härom senast under år 1974. Förslag till lots- och fyrkungörelse läggs fram. En tillämpningskungörelse och/eller ett tjänstereglemente föreslås bli utfärdade av sjöfartsverket.

3. Remissyttranden

Mot huvudlinjerna i lotsorganisationsutredning­ ens förslag har följande remissinstanser i princip inte något att erinra, nämligen rikspolisstyrelsen, televerket, sjöf artsstyrelsen, luftfartsverket, statskontoret, generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, statens naturvårds­ verk, kommerskollegium, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Blekinge och Västmanlands län, Vänerns seglationsstyrelse, Stockholms stad, Gävle stad, Malmö stad, Näringslivets trafikdelegation, Svenska hamnförbundet, Sveriges allmänna exportförening, Handelskamrarnas nämnd, Sveriges re­ dareförening, hamnutredningen, Rederiföreningen för mindre fartyg, Ost­ kustens sjöfartsförening, KSAIi och Sjöräddningssällskapet. I flera fall an­ förs dock avvikande synpunkter när det gäller enskildheterna i förslagen. Några remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Göte­ borgs och Bohus samt Norrbottens län liksom överbefälhavaren och Sjöassuradörernas förening framhåller, att konsekvenserna från samhällsekonomisk synpunkt eller från arbetsmarknads- och beredskapssynpunkt inte belysts,

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

och anser sig därför inte kunna tillstyrka förslagen förrän ytterligare utred­ ningar gjorts. Bland remissinstanserna i övrigt som av olika i det följande redovisade skäl intagit en kritisk ståndpunkt till utredningens förslag återfinns läns­ styrelserna i Hallands och Västerbottens län, fiskeristyrelsen, Göteborgs stad, Kalmar stad, SR, TCO, Lotsförbundet, Sveriges far ty g sbefälsförening, Sveriges fiskares riksförbund, Sjösportens samarbetsdelegation, Skånes han­ delskammare och TGOJ. Utredningens förslag om principiell lotsfrihet har — i vissa fall med reservationer — tillstyrkts eller lämnats utan erinran av sjöfarts­ styrelsen, kommerskollegium, överbefälhavaren, länsstyrelserna i Blekinge samt i Göteborgs och Bohus län, Stockholms, Gävle och Malmö stad, Sjöassuradörernas förening, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för min­ dre fartyg, Svenska hamnförbundet, Vänerns seglationsstyrelse, Näringsli­ vets trafikdelegation, Handelskamrarnas nämnd, Sveriges allmänna ex­ portförening och Lotsförbundet. För sjöfartsstyrelsen framstår det som naturligt att det i en efterfrågeanpassad lotsningsorganisation bör gälla lotsfrihet som allmän princip. Det nya avgiftssystemet bör dock vara så avvägt, att det inte har en negativ effekt på benägenheten att frivilligt anlita lots. Styrelsen anser sig därför ej böra göra något slutligt ställningstagande förrän i samband med att den yttrar sig om det nya avgiftssystemet. Sjöassuradörernas förening mot­ sätter sig inte utredningens förslag om lotsfrihet men framhåller att en befälhavares ställningstagande till frågan om lots skall anlitas kan bli be­ roende av den avgift som skall utgå i det ena eller andra fallet. Lotsförbun­ det delar utredningens uppfattning att lotsfrihet kan gälla men med be­ stämda och noggrant preciserade inskränkningar. Generaltullstyrelsen er­ inrar allmänt om att det åvilar lots att enligt tullstadgan utöva viss tullkon­ troll i samband med lotsförrättningar. Ehuru inga direkta ingripanden från lots skett, innebär en minskad skydighet för handelsfartyg att anlita lots att det smugglingspreventiva moment som lotsningen innefattar minskar i mot­ svarande grad. Rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, TCO, SR, Sveriges fartygsbefälsförening och Skånes handelskammare kan inte tillstyrka för­ slaget om principiell lotsfrihet. Remissinstanserna framhåller bl. a. att säkerheten till sjöss inte bör avgöras enbart med hänsyn till ekonomiska bedömningar och pekar på den svåra valsituation som fartygsbefälet ställs inför vid avgörandet mellan att å ena sidan undvika den merkostnad som anlitandet av lots innebär och att å andra sidan ta de risker som kan vara förbundna med att avstå från lots. Skånes handelskammare finner skäl tala för att bibehålla den nuvarande ordningen med viss skärpning. Förslaget att införa lotstvång då sådant är påkallat från säkerhets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 15

synpunkt för fartyg som har allmänfarlig last och i farvatten där navigeringen är förenad med särskilda faror och svårigheter biträds — förutom av dem som avstyrker principiell lotsfrihet -—• av sjöfartsstyrelsen, överbefäl­ havaren, generaltullstyrelsen, kommerskollegium, statens naturvårdsverk, länssstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Näringslivets trafikdelegation, Stockholms stad, Gävle stad, Sveriges redareförening, Sjöassuradörernas förening, Svenska hamnförbundet, Vänerns seglationsstyrelse och Sjöräddningssällskapet. Flera remissinstanser understryker den fara som tanktonna­ get representerar. Generaltullstyrelsen förordar, att alla tankfartyg åläggs att anlita lots. Näringslivets trafikdelegation anser, att den av utredningen föreslagna storleksgränsen för lotsplikt på tankfartyg bör sättas väsentligt högre. Liknande synpunkter framförs av Stockholms stad, Svenska hamn­ förbundet och Vänerns seglationsstyrelse. överbefälhavaren anser, att det bör övervägas, om inte atomdrivna fartyg bör jämställas med fartyg med all­ mänfarlig last. För att förbättra möjligheterna till övervakning av skyddsoch kontrollområden bör vidare lotsplikt enligt utredningens nya modell införas för utländska fartyg vid passage av sådana områden. Sjöassura­ dörernas förening anser, att när det gäller definition av begreppet allmän­ farlig last hänsyn bör tas även till andra fartyg än tankfartyg och sådana som har last av gaser, syror o. d. Utredningen har också tagit upp frågan om huvudmannaskapet för lotsväsendet och förordat att detta framgent — utom vad be­ träffar lotsningen i Vänern — skall tillkomma staten, närmast då sjöfarts­ verket. Denna uppfattning delas uttryckligen av bl.a. sjöfartsstyrelsen, Lotsförbundet, TCO, Sveriges redareförening och Vänerns seglationsstyrelse — de båda sistnämnda dock med vissa förbehåll. TCO och reservanter till sjöfartsstyrelsens yttrande vill gå längre än utredningen och menar, att det i princip måste vara rationellt att även verksamheten i Vänern på sikt in­ ordnas i det statliga lotsväsendet. Sveriges redareförening vill enligt vad som framgår av det följande göra undantag för hamnlotsningen i Göteborg. Utredningens förslag beträffande huvudmannaskapet för lotsväsendet innefattar också den lotsning som f. n. utförs avhamnpersonal i vissa städer, nämligen i Gävle, Göteborg, Kalmar, Malmö, Oxelösund och Stockholm, samt lotsningen i Trollhätte kanal. Svenska hamn­ förbundet och två av de städer som särskilt berört hamnlotsningen — Gävle stad och Stockholms stad — har ingen erinran mot att företrädesrätten till lotsning för den ifrågavarande hamnpersonalen successivt avvecklas. Gävle stad anser emellertid att sjöfartsstyrelsens övertagande av hamnlotsning­ en i Gävle bör ske samtidigt som i Stockholm, dock tidigast vid utgången av år 1972. Den kommande hamnlotsningen i sjöfartsverkets regi förutsätts vidare utförd mot taxor, som är lägre än nu tillämpade distanslotstaxor. Utredningsförslaget i fråga om hamnlotsningen föranleder däremot erin­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

ringar eller avstyrks helt eller delvis av vissa andra remissinstanser, näm­ ligen länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, Göte­ borgs stad, Malmö stad, Skånes handelskammare, TGOJ, SR och — som nämnts —■ Sveriges redareförening. Skånes handelskammare opponerar sig allmänt mot utredningens tanke, att samtidigt som lotsverkets service minskar de därav berörda hamnarna skall förhindras att genom egna hamn­ lotsar upprätthålla erforderlig service. Göteborgs stad framhåller som sin mening, att den nuvarande hamnlotsningen i Göteborg inte bör nedläggas så länge krav på säkerhet till sjöss, i hamnar och i farleder utgör grunden för lotstvång. Staden hemställer att en utredning tillsätts av Kungl. Maj :t för att lösa problemen beträffande lotsning till och från samt inom och genom Göteborgs hamnområde och förutsätter, att i varje fall i avvaktan på resultatet av denna utredning ingen ändring vidtas när det gäller hamn­ lotsningen i Göteborg. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län an­ ser frågan om huvudmannaskapet för hamnlotsningen i Göteborg så kom­ plicerad att ytterligare utredning bör göras innan någon förändring kan tillstyrkas. Sveriges redareförning förordar, att den nuvarande ordningen med såväl sjölots som hamnlots vid trafik på Göteborg ersätts med en ordning där Göteborgs stad övertar hela verksamheten. TGOJ slutligen ut­ talar sig närmast om hamnlotsningen i Oxelösund och anser sig inte finna några vägande skäl som talar för att sjöfartsnäringen skulle tjäna på att denna slopas. Om lotsningsverksamheten i Trollhätte kanal har statskontoret och sta­ tens vattenfallsverk särskilt yttrat sig och därvid framhållit, att frågan om kanallotsarnas överförande till sjöfartsverket bör avgöras först i samband med ett slutligt ställningstagande till den av sjöfartsutredningen förordade utredningen angående kanalverksamhetens organisatoriska ställning. Vä­ nerns seglationsstyrelse, som har goda erfarenheter av vattenfallsverkets nu­ varande huvudmannaskap för kanalleden, anser inte att någon ändring här­ vidlag f. n. är motiverad. Sveriges redareförening slutligen anser, att Troll­ hätte kanal bör ingå i det område kring Göteborg inom vilket staden enligt föreningen bör ha lotsningsansvaret. Utredningens överväganden när det gäller den yttre och inre rationalise­ ringen av lotsväsendet har föranlett uttalanden av åtskilliga remissinstanser. Den av utredningen i alternativa organisationsmodeller presenterade skis­ sen till en efterfrågeanpassad lotsningsorganisation tillstyrks, godtas eller lämnas i princip utan erinran av överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen, luftfartsverket, länsstyrelserna i Blekinge, Västmanlands samt Göteborgs och Bohus län, statskontoret, statens naturvårdsverk, kom­ merskollegium, hamnutredningen, Handelskamrarnas nämnd, Vänerns seg­ lationsstyrelse, Gävle, Göteborgs och Stockholms stad, Sveriges redareför­ ening, Svenska hamnförbundet och Sveriges allmänna exportförening. Sjöfartsstyrelsen lämnar dock förslag till en modiferad lotsningsorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 17

Styrelsen ställer sig vidare tveksam till lämpligheten av bidrag från hamn­ ägare eller annan intressent när det gäller för kommunägda hamnar att upprätthålla viss lotsningsservice. Tillskottet av kommunala medel bör i princip inte bedömas annorlunda än då fråga är om statsbidrag. I de fall tillskott finansieras på annat sätt än genom hamnavgifter upprätthålls inte principen om konkurrens på lika villkor. Överbefälhavaren finner rationali­ seringens värde för sjöfarten uppenbar men erinrar om att nuvarande orga­ nisation har väsentliga uppgifter för totalförsvaret i krig och att den genom sin existens ålagts uppgifter av beredskapskaraktär redan i fred. Samtliga dessa uppgifter finns kvar även om lotsorganisationen rationaliseras, och ingen annan myndighet kan utan vidare ta över dem. Sveriges redareförening framhåller att förslaget innebär att fartyg i en del fall tvingas till deviationer som orsakar kostnader. Även om en sänkning av servicenivån ej helt kan undvikas med hänsyn till nödvändigheten att begränsa kostnaderna för lotsväsendet, är det emellertid av sjösäkerhetsskäl angeläget att inte till­ skapa en organisation som medför risk för att fartygen till följd av vägförlängningar och därmed förenade kostnader och andra olägenheter undviker att ta lots. En deviation för också med sig att lotsen tvingas följa med far­ tyget längre eller kortare distans utan att lotsa. Om lotsen skall kunna full­ göra lotsningsuppdraget på ett meningsfullt och från säkerhetssynpunkt betryggande sätt, är det ett oeftergivligt villkor att han väl känner farvatt­ nen. Med en begränsning av antalet lotsplatser och lotsuppassningsställen kommer det till varje enhet hörande lotsningsområdet åtminstone i vissa fall att bli av den storleksordningen, att det ej kan förutsättas att lotsen äger er­ forderlig kännedom om hela lotsningsområdet. Föreningen understryker med hänsyn härtill behovet av en differentierad utbildning av lotsarna i syfte att erhålla specialister på olika farledsavsnitt. Synpunkter liknande redareföreningens anförs av Sveriges fartygsbefälsförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Skånes handelskammare, Lotsförbundet och SR. Samtliga går dock längre än redareföreningen och anser, att de negativa konsekvenserna i olika hänseenden för sjöfarten inte kan godtas och att en efterfrågeanpassad lotsorganisation enligt utredning­ ens förslag inte kommer att kunna ges en tillfredsställande utformning i praktiken. Sveriges fartygsbefälsförening understryker sin ståndpunkt ge­ nom att peka på bl. a. de allvarliga risker som följer av att fartygen i vissa fall kommer att tvingas in nära land för att hämta lots och de brister som kommer att uppstå när det gäller sjöräddningsverksamheten och havsövervakningen, om utredningens förslag genomförs. Särskilt sistnämnda för­ hållande anser föreningen vara så allvarligt att den måste klart avstyrka de modellförslag till framtida lotsorganisation som utredningen framlagt. Bl.a. SR och TCO är av samma mening i sistnämnda hänseende. SR fram­ håller i sammanhanget, att det i stället bör ankomma på sjöfartsverket att successivt vidta de rationaliseringsåtgärder inom lotsväsendet som detta an-

2—0102250

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

ser lämpliga. TCO framhåller att förslaget kommer att medföra att lotsningstjänsten blir än mer påfrestande och krävande och ifrågasätter, om det blir möjligt att pålägga lotsen det ansvar som man nu kräver i hans tjänste­ utövning. Avvisande till förslagen i denna del ställer sig också länsstyrelsen i Hallands län, Malmö stad, Svenska hamnförbundet och Sjöassuradörernas förening. Länsstyrelsen anför, att konkurrensförhållandena mellan hamn­ arna rubbas om utredningens förslag genomförs, eftersom de större hamn­ arna kommer att kunna erbjuda bättre lotsningsservice än de mindre. Malmö stad och Svenska hamnförbundet fäster uppmärksamheten på kon­ kurrensförhållandet mellan de svenska och danska öresundshamnarna och Sjöassuradörernas förening ifrågasätter om det på längre sikt är ändamåls­ enligt och ekonomiskt att söka lösa lots- och fyrväsendets organisation som ett avgränsat problem. Föreningen anser att denna fråga bör sättas in i ett större trafikpolitiskt sammanhang i samband med frågan om hamnarnas lokalisering och organisation. Några remissinstanser har särskilt uttalat sig om utredningens ståndpunkt i anslutning till rationaliseringsförslagen att i enlighet med de trafikpo­ litiska riktlinjerna ingen kostnadsutjämning i framtiden hör ske mellan de olika lots platserna. Lotsförbundet hänvisar till att lotsningsorganisationen även i framtiden kommer att fullgöra en stor del av samhällsuppgifterna på sjösäkerhetsområdet och framhåller, att den där­ för från avgiftssynpunkt bör behandlas som en enhet. Förbundet gör i sam­ manhanget jämförelse med SJ och de för hela landet gemensamma taxorna för person- och godsbefordran. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att den företagsekonomiska mål­ sättningen om full kostnadstäckning enligt utredningens förslag kommer i konflikt med den samhällsekonomiska och även med den av statsmakterna uttalade målsättningen för lokaliseringspolitiken. Även länsstyrelsen i Norr­ bottens län anför kritiska synpunkter mot att utredningen inte beaktat för­ slagens näringspolitiska och lokaliseringspolitiska effekt. Länsstyrelsen tar också upp den risk för dubblering av kostnader som kan inträffa, om en rad medelstora hamnar med en ökande varuomsättning bli ställda utan en egen lotsningsservice och starka krav från kommunerna uppstår om ändring av bestämmelserna angående huvudmannaskapet för lotsningsverksamheten så att de kan anordna en egen hamnlotsservice samtidigt som staten tvingas fortfara att svara för lotsningen längs kusten och i farleder. Slutligen har några remissinstanser — Svenska hamnförbundet, Sveriges redareförening, Skånes handelskammare och Sveriges fartygsbefälsförening ■— berört den särskilda rationaliseringsåtgärd som ligger i förslaget att där förhållandena så medger begränsa uppassningstidens längd. Samtliga finner en sådan ordning rimlig och påpekar, att föreskrif­ terna om förutbeställning av lots i stort sett torde eliminera eventuella nack­ delar av denna serviceinskränkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970 19

Lotsorganisationsutredningens förslag beträffande fyrväsendet samt utpric k ningen och farledsbelysningen liksom öv­ riga föreslagna åtgärder tillstyrks eller lämnas principiellt utan erinran av sjöfartsstyrelsen, statskontoret, Malmö stad, Sveriges redareförening, Nä­ ringlivets trafikdelegation, Handelskamrarnas nämnd och Sveriges allmän­ na exportförening. Rederiföreningen för mindre fartyg erinrar om nödvändigheten för den allmänna säkerheten att nuvarande farleder bibehålls i största möjliga ut­ sträckning. Föreningen anser, att fyrväsendet och farledsutmärkningen måste i högre grad än lotsservicen utgöra en del av samhällets servicefunk­ tioner. Fritidsbåtarnas särskilda problem har uppmärksammats av TCO och Sjösportens samarbetsdelegation. Den sistnämnda instansen påpekar, att en minskning av lotspersonalen inte får leda till att skyddade inomskärsleder dras in. Den snabbt ökande fritidsbåtsflottan och den svenska kustens speciella karaktär fordrar enligt delegationen av säkerhetsskäl inte endast att nuvarande inomskärsleder bibehålls utan även att planerade fritidsleder kommer till utförande. Härigenom tillgodoses den tyngre yrkessjöfartens önskemål om en avlastning av leder som är viktiga för den. Utredningens förslag vad avser fördelning på särskilda in­ tressenter av vissa särkostnader som belastar lotsväsendet tillstyrks av Gävle stad och Rederiföreningen för mindre fartyg, som liksom utredningeen anser att alla särkostnader som kommer på timmerbogseringstrafiken, fritidstrafiken, fisket och försvaret bör betalas av vederbörande in­ tressent eller på annat sätt över sjöfartsverkets budget. Statens naturvårds­ verk godtar förslaget, att kostnaderna för fritidstrafiken vad beträffar far­ leder m.m. bekostas av särskilda medel under förutsättning att stödet åt fritidstrafiken inte försämras eller eftersätts. Fiskeristyrelsen däremot avstyrker utredningens förslag, att fiskerinäring­ en årligen skall tillskjuta minst 400 000 kr. till kostnaderna för befintliga säkerhetsanordningar, och föreslår att dessa i fortsättningn bekostas på samma sätt som hittills. Liknande uppfattning framförs av Sveriges fiskares riksförbund, som framhåller att fiskerinäringen inte har någon som helst möjlighet att bära dessa kostnader. När det gäller den inverkan på sjöräddningen och havsövervåkningen som sammanhänger med utredningens förslag till lotsningsorganisation uppger flera remissinstanser farhågor för att de långtgående förslagen om koncentration av lotspersonal och båtar till ett fåtal platser skall få en negativ effekt på dessa aktiviteter. Allmänna påpekanden av denna natur gör bl. a. rikspolisstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge och Hallands län, Malmö stad, SR, TCO, Lotsförbundet, Skånes handelskammare och Sjöassuradörernas förening. Vissa av dessa instanser ställer dessutom tillsammans med andra myndigheter och

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

organisationer konkreta yrkanden i sammanhanget och tar upp särskilda aspekter på denna fråga. Sålunda understryker sjöfartsstyrelsen i likhet med luftfartsverket, generaltullstyrelsen, räddningstjänstutredningen, Stock­ holms stad, Sveriges fartygsbefälsförening, Sjöräddningssällskapet och Sjö­ sportens samarbetsdelegation behovet av en samordning av de olika myndig­ heternas sjöräddningsverksamhet. Sjöfartsstyrelsen och Stockholms stad förordar en utredning i samordningsfrågan. Även statskontoret framhåller behovet härav och föreslår dessutom i likhet med överbefälhavaren, SR, och Sveriges redareförening, att även havsövervakningsfunktionen utreds. Sjöfartsstyrelsen berör också liksom kommerskollegium totalförsvarsaspekterna och erinrar om att utredningen inte tagit upp de väsentliga uppgif­ ter i krig som lotspersonalen har. Sveriges fiskares riksförbund slutligen fäster uppmärksamheten på den försämring i trygghet för fiskets utövare som den föreslagna omorganisationen medför. Generaltullstyrelsen finner i och för sig liksom televerket att den före­ slagna lotsorganisationen visserligen innebär en minskning av den totala sjöräddningskapaciteten men anser samtidigt att minskningen uppvägs av den standardhöjning som skett och kommer att ske inom samtliga i sjörädd­ ningen verksamma organ. Några remissinstanser har i korthet berört huvudmannaskapet för de här ifrågavarande funktionerna, nämligen televerket, räddningstjänstutred­ ningen och Svenska hamnförbundet. Alla tre är ense om att ingen annan än staten bör ha denna uppgift. Svenska hamnförbundet påpekar i anslut­ ning härtill, att i stället för lotsväsendet t. ex. försvaret och tullverket i framtiden bör ha ansvaret för sjöräddningen och havsövervakningen. Utredningens förslag att flygklubbarna inordnas i sjörädd­ ningstjänsten tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av över­ befälhavaren, televerket, luftfartsverket, statskontoret, generaltullstyrel­ sen och KSAK. Länsstyrelsen i Hallands län finner det tveksamt om flygklubbarnas medverkan i sjöräddningsoperationer kan uppväga den för­ sämring från sjöräddningssynpunkt som indragning av lotsuppassningsställen utgör. Länsstyrelsen i Stockholms län och SR anser, att flygklubbar­ nas medverkan inte torde ha något större värde. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, fiskeristyrelsen och Sjösportens samarbetsdelegation under­ stryker allmänt, att sjösäkerheten kräver att en försvagning av sjöräddningsmöjligheterna genom minskning av lots- och fyrpersonalen kompen­ seras med en förstärkning av andra organ ingående i sjöräddningsorganisationen. När det slutligen gäller kostnadsansvaret för sjöräddninge n framhåller Sveriges redareförening och Svenska hamnförbundet, att räddning av människoliv till sjöss bör betraktas som en samhällsuppgift och bekostas av allmänna medel. Utredningens förslag att låta anstå med ny lotsdistriktsindel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 21

ning lämnas utan erinran av överbefälhavaren, statskontoret, sjöfartssty­ relsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och SR. Sveriges redare­ förening säger sig också kunna biträda utredningens förslag att behålla nu­ varande antal lotsdistrikt under pågående omorganisation av lots- och fyr­ väsendet. I längden torde emellertid nuvarande distriktsindelning bli mindre tillfredsställande. Redareföreningen anser det därför vara angeläget, att sjö- 1 artsverket inkommer med förslag till en ny distriktsorganisation så snart ske kan. Beträffande de ekonomiska verkningarna av utredning­ ens förslag anför Göteborgs stad, att om det beräknade underskottet på 7,3 milj. kr. skulle få täckas genom ökade avgifter, bidrag från staten, hamnägare eller från enskilt företag enligt målsättningen, förefaller det som om handelssjöfarten för minst ytterligare fem år kan se fram emot ökade avgifter. TCO framhåller att de besparingar som utredningen räknat med vid en genomförd organisation inte torde vara möjliga att uppnå, om kravet bibehålls på en effektiv sjöräddningstjänst och havsövervakning. Enligt TCO:s mening övervältras de inbesparade kostnaderna i stor ut­ sträckning på andra organ. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Stockholms län anför i samman­ hanget att vissa av de kommuner inom vilka lotsuppassningsställen nu lig­ ger kommer att vid en genomförd omorganisation att drabbas hårt. En bety­ dande del av skatteunderlaget försvinner och avfolkningen ökar varigenom önskvärd service försvinner. Att i skärgården bibehålla en levande bygd an­ ses allmänt sett vara av mycket stort intresse bl. a. med hänsyn till det ökade och allt viktigare fritidslivet. Länsstyrelsen förordar att problemen tas upp i en ny förutsättningslös utredning så att de blir allsidigt belysta. Liknande synpunkter anförs av Stockholms stad.

III. De statliga sjöfartsavgifterna

i. Nuvarande avgiftssystem

De statliga sjöf artsavgifter som berör farledsväsendet är f. n. fyr- och båkavgift samt lotsavgift. Inom fartygverksamheten uttas avgifter för skeppsmätningsförrättningar. Tillsynsförrättningar som sjöfartsinspektio­ nen utför i enlighet med sjösäkerhetslagstiftningen är f. n. inte avgiftsbelagda. Fyr- och båkavgift utgår för fartyg som ankommer från eller avgår till utrikes ort för att avlämna eller hämta gods eller passagerare. Avgiften beräknas på fartygets nettodräktighet vid tullklareringen och utgör 1,50 kr. lör varje ton till och med 300 och 1 kr. för varje ton däröver. Antalet av­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

gifter som skall erläggas per fartyg och kalenderår är f. n. maximerat till tolv. Avgiftslindring gäller för linjefartyg i fjärrzonsfart med dellast till Sve­ rige och för fartyg som i barlast ankommer från utrikes ort och här lastar järnmalm. Avgiftsbefrielse föreligger för fartyg under 80 ton, för bl. a. turist-, bärgnings- och fiskefartyg och för SJ :s tågfärjor. Lotsavgift utgår då lotsplikt föreligger, alltså i princip oberoende av om lots anlitas eller ej. Den i lotsförordningen stadgade lotsplikten är följ­ aktligen i realiteten en lotsavgiftsplikt. Befälhavare straffas sålunda inte för underlåtenhet att ta lots, om han betalar lotspenningar. Lotsplikt föreligger endast för fartyg som ankommer från eller avgår till utrikes ort. Lotsavgiften är baserad på en kombination av fartygets nettodräktighet och lotsad distans. Halv lotsavgift — beräknad efter högst 15 nautiska mil —- utgår företrä­ desvis då lots inte anlitas dels för fartyg under 400 ton, dels försöksvis för samtliga fartyg på vissa kuststräckor. Samma avgiftslindring gäller för far­ tyg i linjefart oberoende av om lots anlitas eller inte under förutsättning av bl. a. viss turtäthet i trafiken. Avgiftsbefrielse föreligger bl. a. för fartyg om högst 80 ton, för fiskefartyg och SJ:s tågfärjor. Vidare betalar fartyg i östersjöfart lotsavgift endast för åtta resor per kalendeår. Som framgår av det sagda är fartyg i inrikessjöfart befriade från sjöfartsavgifter. Då lots anlitas utgår dock lotsavgift. Tullverket handhar uppbörden av fyr- och båkavgiften, och sjöfarts­ verket uppbär lotsavgifterna. Intäkterna avseende farledsväsendet för budgetåret 1970/71 som tas till uppbörd under riksstatens inkomsttitel beräknas enligt följande.

Milj. kr.

77,6

2. Sjöfartsutredningens förslag Allmänt Utgångspunkt för utredningens arbete har varit de år 1963 av statsmak­ terna antagna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken, enligt vilka de olika trafikgrenarna fritt och på i möjligaste mån lika villkor skall kon­ kurrera om transportuppgifterna. I förutsättningen om lika villkor ingår att varje trafikgren själv skall svara för de kostnader den orsaker det all­

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970 23

manna. Dessa kostnader har definierats som de kostnader vilka det allmän­ na skulle undgå, om trafikgrenen i fråga inte existerade. Utredningen har vad beträffar sjöfarten tolkat dessa riktlinjer så att varje trafikantgrupp bör bestrida åtminstone de kostnader för erhållna tjänster, som skulle bortfalla om tjänsterna inte tillhandahålls (särkostnaderna). Varje trafikantgrupp bör vidare lämna något bidrag till att täcka de s. k. samkostnaderna, dvs. sådana gemensamma kostnader vilka inte utan vidare kan hänföras till vissa trafikanter eller trafikantgrupper. Någon utjämning av särkostnaderna mellan skilda trafikanter, kustavsnitt eller hamnar bör inte komma i fråga. Detta skulle enligt utredningen vara oför­ enligt med strävan att få till stånd en transportförsörjning till lägsta sam­ hällsekonomiska kostnad. Utredningen ser utformningen av de statliga sjöfartsavgifterna som ett viktigt led i strävandena att nå fram till en ra­ tionell hamn- och sjötransportpolitik och en önskvärd samordning mellan sjöfarten och övriga transportgrenar. En förutsättning härför är, att av­ gifterna utformas utifrån principen om kostnadsansvarighet. Enligt utredningen bör företagsekonomiska bedömningar vara vägledande för verksledningen i fråga om inriktning och omfattning av sjöfartsverkets verksamhet. En konsekvens av dessa riktlinjer blir, att den verksamhet som genom avgifter på sjöfarten inte täcker sina särkostnader vid en enligt sjöfartsverkets normer godtagbar säkerhetsnivå bör upphöra. Från angivna utgångspunkter föreslår utredningen, att de nuvarande för hela riket gemensamma avgifterna •—- fyr- och båkavgift och lotspenningar — ersätts med ett mer differentierat system, nämligen fyravgift, isavgift, farledsavgift och lotsavgift. Kravet på full kostnadstäckning har utredningen inte begränsat till tra­ fikgrenen sjöfart i dess helhet utan förutsätter att det tillämpas på olika delar av verksamheten. Varje del skall i princip svara åtminstone för sina särkostnader. Någon kostnadsutjämning mellan olika transporttjänster, mellan olika geografiska områden osv. skall inte äga rum. Utredningen förutsätter emellertid att utöver avgifter på sjöfarten kan tillskott av stats­ medel förekomma. Anser statsmakterna nämligen att olönsam verksamhet skall bibehållas av näringspolitiska, sociala eller andra skäl, får ersätt­ ning för ifrågavarande kostnader utgå av skattemedel. Utredningen har dock inte framlagt några förslag i detta avseende. Utredningens förslag till avgif­ ter har avvägts med hänsyn till faktiskt föreliggande kostnader. Det före­ slagna avgiftssystemet innebär bl. a., att de hänsyn som man under årens lopp funnit sig böra ta till vissa trafikantgruppers intressen blir eliminerade. Av utredningens förslag följer bl. a. att fartyg som gör flera anlöp per resa i Sverige drabbas relativt sett hårdare. Utredningen har begränsat de spe­ cificerade rabattbestämmelserna till att avse fartyg i relativt tät reguljär trafik och i fråga om fyravgiften dessutom till linjefartyg i fjärrzonsfart. Avgiftssystemet har byggts upp på grundval av en indelning av riket i sjö-

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

fartsområden. Vidare förordar utredningen att sjöfartsavgifterna tills vi­ dare i huvudsak tas ut efter fartygens nettodräktighet. Uppbörden bör hand­ has av generaltullstyrelsen. Utredningens uppläggning innebär dels en fortsatt betydande utjämning mellan olika regioner av kostnaderna för den genomgående trafiken — detta särskilt i ett inledningsskede — dels en långtgående uppdelning av kostna­ derna för den lokala trafiken på berörda kustavsnitt. I senare fallet förut­ sätts successiva avgiftshöjningar, som för vissa regioner skulle bli förhållan­ devis kraftiga.

Kostnadsfördelningen

Som underlag för avgiftsavvägningen har utredningen fördelat sjöfarts­ verkets kostader för budgetåret 1969/70 på olika intressentgrupper, näm­ ligen handelssjöfarten, yrkesfisket, fritidsbåttrafiken och övrig sjöfart samt säkerheten på fartyg. Kostnaderna för handelssjöfarten fördelar utredningen i sin tur på lokal och genomgående sjöfart. Den har därvid utgått från vissa definitioner av olika typer av farleder, nämligen genomfartsled, tillfartsled och infartsled. Kostnaderna för den lokala sjöfarten avser huvudsakligen lotsväsendet samt farledsutmärkning och sjömätning i hamnarnas tillfarts- och infartsleder. De betraktas som särkostnader för en hamn eller ett antal närlig­ gande hamnar. Kostnaderna och intäkterna för denna sjöfart uppvisar stora geografiska variationer, och den ekonomiska bärigheten för huvuddelen av lotsplatserna är f. n. klart otillfredsställande. Underskottet för samtliga lotsplatser utgör ca 20 milj. kr. exklusive lokal sjömätning. Utredningen anser att varje lotsplats och i princip varje farled skall vara ekonomiskt självbärande och att det inte är möjligt att med nuvarande konstruktion av taxan för lotspenningar åstadkomma denna totala kostnadstäckning. Den av utredningen föreslagna farledsavgiften och lotsavgiften som båda byg­ ger på nuvarande lotsavgifter men är lokalt differentierade avses täcka ifrå­ gavarande kostnader. Fyravgiften avses täcka kostnaderna för genomgående sjöfart. Dessa hän­ för sig i huvudsak till havsfyrar, positionsbestämningsmedel, sjömätning utanför den yttre kustlinjen (tungtrafikkorridorer) samt isbrytarverksamhet. Kostnaderna är till viss del gemensamma för praktiskt taget all sjöfart i Sverige. I övrigt är de att se som särkostnader för en större region t. ex. norrlandshamnarna. I förhållande till nuvarande fyr- och båkavgift är den föreslagna fyravgiften väsentligt utvidgad och förutsätts bl. a. i princip avse samtliga resor. Även om väst- och sydkusten redan bär en väl stor del av fyr- och båkavgiften anser utredningen, att underlaget för en regional kost­ nadsfördelning f. n. är otillräckligt, och föreslår inte någon regional diffe­ rentiering av fyravgiften.

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970 25

Nära en fjärdedel av sjöfartsverkets kostnader för handelssjöfartens framkomlighet, ca 24,4 milj. kr., hänför sig till isbrytarverksamheten. De fasta kostnaderna för isbrytningen har utredningen räknat in i de kostna­ der som skall täckas av fyravgiften, som alltså utgår för fartyg oberoende av vilken kuststräcka som trafikeras. Den särskilda isavgiften föreslås täcka de rörliga kostnaderna. Avgiften bör belasta trafiken på den kust­ sträcka isbrytaren betjänar. För yrkesfisket och fritidsbåttrafiken föreslår inte utredningen några särskilda avgifter. Kostnaderna får i dessa delar täckas över budgeten ge­ nom bidrag från anslag under nionde huvudtiteln, för fritidsbåttrafikens del genom avräkning mot automobilskattemedlen. Kostnadsfördelningarna är delvis schematiska och präglade av viss osä­ kerhet, då sjöfartsverkets redovisnings- och bokföringssystem ännu inte är helt utbyggt. Utredningen framhåller att fördelningen av samkostnaderna mellan de olika kostnadsbärarna är och måste bli skönsmässig.

Det föreslagna avgiftssgstemets konstruktion

Fgravgiften bör i princip omfatta samtliga resor i utrikes fart. Den bygger på en grundavgift per resa av 150 kr. samt en avgift per registerton av 120 öre med tillägg av 80 öre för den del av nettodräktigheten som överstiger 5 000 ton. Avgift föreslås utgå endast för inkommande resor. En tilläggsav­ gift föreslås kunna utgå för fartyg med en dräktighet av minst 20 000 re­ gisterton netto och ett faktiskt djupgående av minst 12 m. Rabattbestämmelser föreslås för vissa fartyg i regelbunden trafik. Linje­ fartyg i fjärrzonstrafik får erlägga halv fyravgift under förutsättning att den inkommande lasten inte överstiger viss del av fartygets nettodräktighet. För fartyg i annan linjetrafik som under resan endast anlöper en svensk hamn föreslås att antalet avgiftspliktiga resor begränsas till tolv per kalenderår. För fartyg som vid resa direkt från utrikes ort trafikerar tre på förhand an­ givna hamnar bör antalet avgiftspliktiga resor beränsas till 24 per år. För­ utsättning härför är att trafikanten löser ett helårs- eller halvårskort. En liknande rabattform — men utan begränsning av antalet hamnar — före­ slås för inrikestrafiken. De rörliga kostnaderna för isbrytarverksamheten föreslås skola täckas genom särskilda isavgifter som för sjöfarten på Bottenviken och Bottenha­ vet bör utgå för både fartyg och vara. Isavgifterna skall liuvudskaligen vara almanacksbundna och utgå med lägre belopp under avgiftsperiodens början och slut. Avgiftsperiodens längd och avgifternas storlek är differentierade efter de tre områdena Bottenviken, Norra Bottenhavet samt Södra Bottenha­ vet. Isavgifterna för fartyg bör avvägas efter fartygens lämplighet för gång i is. Den föreslagna lotsavgiften motsvarar i princip hälften av nuvaranade

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

lotspenningar och utgår endast då lots tas i anspråk. Sjöfartsutredningen anser det inte rimligt att samtliga kostnader för det lokala farledsväsendet bestrids enbart av de fartyg som tar lots i anspråk då detta skulle tvinga fram så höga avgifter att fartygen i praktiken skulle upphöra att anlita lots. Ett sådant resultat anser utredningen knappast vara förenligt med sjö­ säkerhetens krav. Enligt utredningens förslag uttas därför kostnaderna för det lokala farledsväsendet genom en kombination av lots- och farledsavgifter. För att göra en lokalt differentierad taxesättning möjlig förordar utred­ ningen ett system, enligt vilket en gemensam lotstaxa kompletteras med ett för resp. lotsplatser bestämt distanstillägg. 1 förslaget till lotstaxa utgör grundbeloppet 75 kr. för distansklassen 4—5 nautiska mil. Tillägget för varje distansklass i lägsta dräktighetsklass utgör 15 kr. För ökad dräktighet utgör tillägget 18 % av beloppet i lägsta dräktighetsklass. Farledsavgiften utgår oberoende av om lots anlitas eller inte. Avgiften som förutsätts bli debiterad endast ankommande fartyg utgår med dubbla lotsavgiften. Farledsavgiften bör enligt utredningen utgå för resor i såväl direkt som kombinerad utrikes fart samt i inrikes fart. Liksom vad gäller jfyravgiften förutsätter utredningen vissa rabattbestämmelsfer. AVgiftsplikten bör begränsas i viss utsträckning och bör enligt utredningen sam­ manfalla med den tolvresorsrabatt som förutsatts för fyravgiften. Förutsätt­ ning härför bör vara att vederbörande rederi förvärvar ett årskort för far­ tyget. Vad gäller fartyg i inrikes fart motiveras viss rabatt av kontrollskäl. Priset på ett halvårskort föreslås svara mot balva priset för motsvarande avseende fyravgiften. Utredningen förutsätter att sjöfartsverket från före­ tagsekonomiska utgångspunkter skall kunna överväga även andra former av nedsättning av lots- och farledsavgifterna. För bogserat gods, främst timmer, har utredningen inarbetat farledsav­ giften i fyravgiften. Fyravgiften har för bogserat timmer beräknats till 30 öre per kubikmeter. Beträffande sjöfartsinspektionen anser utredningen att krav på full kost­ nadstäckning bör uppställas. Inom ramen för denna målsättning bör avgif­ ter tas ut även för de förrättningar sjöfartsinspektionen utför i anledning av den särskilda lagstiftningen om säkerheten på fartyg. Viss del av sjöfarts­ inspektionens tillsynsverksamhet bör emellertid av särskilda skäl inte av­ giftsbeläggas enligt utredningen. Detta gäller de icke regelbundet återkom­ mande inspektionerna som bl. a. avser fartygs lastning och bemanning samt åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall ombord. Kostnaderna för denna inspektionsverksamhet har utredningen föreslagit skall täckas av fyravgiften. Grunden för taxan är att varje typ av förrättning skall täcka sina kost­ nader. Avgiften enligt den av utredningen föreslagna taxan beräknas ge en årlig intäkt av ca 3,5 milj. kr. Den slutliga utformningen och fastställandet

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

förening, Rederiföreningen för mindre fartyg, LO, TCO och Svenska hamn­ förbundet. Näringslivets trafikdelegation liksom länsstyrelserna i Stock­ holms, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges redareförening understryker särskilt, att de samhällsekonomiska konsekvenserna inte be­ aktats i tillräcklig utsträckning. Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att enskilda trafikgrenars ekonomiska situation inte får läggas till grund för den statliga trafikpolitiken, eftersom det kan leda till negativa effekter av långt större omfattning än de begränsade positiva resultat man får ge­ nom att skapa balans mellan inkomster och utgifter inom de enskilda tra­ fikgrenarna. Arbetsmarknadsstyrelsen anför liknande synpunkter och förut­ sätter vidare, att särskild ersättning skall kunna utgå för företagsekono­ miskt icke motiverade tjänster som befinns påkallade av hänsyn till bl.a. sysselsättningen. Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsstyrelserna i Göte­ borgs och Bohus samt Norrbottens län, LO, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Norrlandsförbundet och Skånes handelskammare tar också upp de lokaliseringspolitiska aspekterna. De nämnda länsstyrelserna anser, att statsmakternas beslut och uttalanden om en aktiv samhällelig lo­ kaliseringspolitik måste uppfattas som klara uttryck för att den regionalpo­ litiska målsättningen utgör en överordnad samhällsmålsättning, med vilken den traditionella sektorsplaneringen måste samordnas. Övriga instanser framhåller allmänt vikten av att de aktiva arbetsmarknads- och lokalise­ ringspolitiska insatser som görs inte motverkas. Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar i sammanhanget, att utredningen inte belyst de återverkningar som ett genomförande av de framlagda avgiftsförslagen skulle få för nä­ ringslivet och arbetsmarknaden i Norrland. Kommerskollegium anser att sjöfartsutredningens avgiftsförslag kommer att få allvarliga negativa kon­ sekvenser för en betydande del av det tonnage som nu trafikerar våra kus­ ter och menar att konkurrensförmågan hos viktiga delar av vårt näringsliv påverkas härav. Liknande synpunkter anförs av bl. a. landstinget i Västernorrlånds län, Näringslivets trafikdelegation, TCO, Skogsindustriernas samarbetsutskott och länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands och Väster­ bottens län. Den sistnämnda framhåller särskilt exportindustrins situation i Norrland. De båda övriga länsstyrelserna samt Näringslivets trafikdelega­ tion påpekar även, att en strikt tillämpning av självbärighetsprincipen uppenbart kan komma i konflikt med sjösäkerhetskraven och även orim­ ligt hårt drabba vissa hamnar. De remissinstanser som sålunda ställt sig kritiska till sjöf artsutred­ ningens förslag i olika hänseenden drar samtidigt på anförda skäl slutsatsen att detta inte bör genomföras i befintligt skick utan bör ses över, komplette­ ras eller omarbetas i vissa delar för att kunna läggas till grund för beslut. När det gäller avgränsningen av kostnadsansvaret fram­ håller flera remissinstanser — sjöf artsstyrelsen, generaltullstyrelsen, kom­ merskollegium, länsstyrelserna i Västmanlands, Gävleborgs och Västerbot­

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 29

tens län, Näringslivets trafikdelegation, Sveriges redareförening, Skånes handelskammare, Rederiföreningen för mindre fartyg, Västernorrlands läns landsting och Svenska hamnförbundet — att sjötrafiken kan ställa anspråk på allmänna medel för viss verksamhet eller del därav för att upprätthålla en tillfredsställande transportförsörjning sjöledes på samma sätt som fallet är för järnvägstrafiken i glesbygdsområden. Sjöfartsstyrelsen framhåller allmänt, att det inte torde vara möjligt att genom besparingar och avgiftsök­ ningar nå full kostnadstäckning för alla delar av landet. För vissa trafik­ svaga eller genom klimatiska förhållanden missgynnade områden finner styrelsen det skäligt att räkna med tillskott av skattemedel inte blott undei en övergångstid utan även på längre sikt. Enligt styrelsen bör redan i sam­ band med det nya avgiftsystemets införande företagsekonomiskt olönsam verksamhet utskiljas och statsmakterna ta ställning till dess fortbestånd. I detta sammanhang framhåller Svenska hamnförbundet att Sverige har en internationellt sett hög grad av kostnadstäckning inom sjöfarten samt att olikheterna mellan Sverige och närliggande länder påverkar godsström­ marna i negativ riktning. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Näringslivets trafikdelegation. Sveriges redareförenings principiella uppfattning är att kostnaderna för isbrytningen bör täckas av allmänna medel. Föreningen anser vidare, att ett belopp motsvarande värdet av de tjänster som tillhandahålls den sjö­ trafik som utan att beröra svensk hamn använder svenska farleder och navigationshjälpmedel, s. k. tredjela ndstrafik, bör bekostas på sam­ ma sätt. Skånes handelskammare anser att den sjöräddningstjänst som upprätthålls av sjöfartsverket är en samhällsuppgift som rimligen bör bekostas av allmänna medel. Samma betraktelsesätt har Svenska hamnför­ bundet, Norrlands läns landsting och Rederiföreningen för mindre fartyg i fråga om sjökartläggninen. Kommerskollegium och Näringslivets trafikdelegation ifrågasätter om inte värdet för yrkesfisket och marinen av sjöfartsverkets allmänna verksamhet bör beräknas och täckas på annat sätt än genom avgifter på handelssjöfarten. Utredningens förslag till fördelning av sjöfartsverkets kostnader mellan olika s j ö f art s k ategorier dvs. handelssjöfart, yrkesfiske, marin och fritidsbåtstrafik, har ifrågasatts av flera remissinstanser. Det gäller kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands län, Näringslivets trafikdelegation, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska hamnförbundet, Skånes handelskammare och Föreningen Sveriges inrikessjöfart. Dessa anser allmänt att alltför stor kostnadsandel hänförts till handelssjöfarten. Länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län samt Rederiföreningen för mindre fartyg framhåller i sammanhanget, att det statistiska underlag som f. n. är tillgängligt inte ger möjlighet till en så detaljerad uppdelning av kostnaderna som är önskvärd.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

Sveriges redareförening hänvisar till ett genom föreningens försorg utar­ betat förslag vari handelssjöfartens andel uppskattats till 70 % i stället för 95 % enligt utredningen. Tre remissinstanser tar upp det kostnadsbidrag om 2,5 milj. kr. som ut­ redningen föreslagit beträffande fritidsbåttrafiken. Sjösportens samarbetsdelegation har i princip inte något att erinra mot att fritidsbåttrafiken lämnar föreslaget samkostnadsbidrag. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att beloppet är alltför litet med hänsyn till den omfattning som denna tra­ fik har i inomskärslederna särskilt i stockholmsområdet. Svenska hamnför­ bundet anser, att det föreslagna beloppet varken står i proportion till fri­ tidsbåttrafikens andel av skattemedlen eller denna trafiks kostnadsan­ svar gentemot sjöfartsverket. Utredningens förslag till avgiftssystem innefattande fyra slag av av­ gifter nämligen fyravgift, isavgift, farledsavgift och lotsavgift, lämnas i sin helhet i princip utan erinran av statens järnvägar, sjöfartsstgrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Som tidigare nämnts konstaterar dock sjöfartsstyrelsen, att utredning­ ens förslag är behäftade med vissa brister och olägenheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner däremot det av utredningen skisserade av­ giftssystemet med dess olika avgiftsslag i stort sett tillfredsställande från teknisk kostnadsfördelningssynpunkt. I fråga om konstruktionen m. m. av de skilda komponenterna i avgifts­ systemet har synpunkter anförts av åtskilliga remissinstanser. Förslaget till konstruktion av fyravgift tillstyrks i princip av länssty­ relsen i Gävleborgs län, Skånes handelskammare och Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen. Samarbetsdelegationen har i princip inte något att erinra mot utredningens förslag att införa en fyravgift som i stort sett skall avse samtliga resor för fartyg i genomgående trafik. Delegatio­ nen har inte heller någon erinran mot fyravgiftens uppbyggnad med bl.a. progressivitet vid ökad dräktighet. Allmänna erinringar mot fyravgiftens konstruktion anförs däremot av Rederiföreningen för mindre fartyg och Näringslivets trafikdelegation. Re­ deriföreningen framhåller, att fartygsägarna inte går iland med en fyrav­ gift med den konstruktion utredningen föreslagit. För de mindre fartygen gäller att fartygsägarna blir nödsakade att hålla sig inom ett område där de befrias från avgifter. För ett något större fartyg blir situationen inte bättre, eftersom det inte finns möjlighet för varje typ av mindre enhet att befara de närbegränsade område där fyravgift inte skall utgå. Näringslivets trafikdelegation framhåller att utredningens konstruktion försvårar trafik med dellaster vilket från avlastarsynpunkter är ogynnsamt. En förutsättning för användning av större fartygsenheter är ofta just samlastning från olika hamnar. Delegationen framhåller, att det är angeläget att fartyg som ofta anlöper svenska hamnar beviljas vissa lättnader i fyravgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 31

Delade meningar råder om förslaget att man efter någon tid bör överväga en regional differentiering av fyravgiften. Förslaget tillstyrks av statens järnvägar, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges redareförening. Statens järnvägar onser att en differentiering av fyravgiften är motiverad såväl regionalt som säsongmäs­ sigt. Riksrevisionsverket menar, att en regional differentiering av fyravgif­ ten bör genomföras senast ett år efter det de nya avgifterna införts då sjö­ fartsverket enligt utredningens förslag skall redovisa det regionala utfallet av intäkter och kostnader. Sveriges redareförening anser inga skäl föreligga att fördröja den regionala differentieringen. Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län slutligen anser, att utredningen i hög grad lämnat de väsentliga problemen olösta genom att inte omedelbart föreslå en regional differentie­ ring av fyravgiften. Länsstyrelsen pekar vidare på att det borde varit en viktig uppgift för utredningen att göra en så rättvisande regionindelning som möjligt och anser att en regionindelning bör göras som framför allt tar hänsyn till det aktuella ekonomiska utfallet för olika kustavsnitt. Motståndare till en regional differentiering av fyravgiften är däremot länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, LO, hamnstyrelsen i Gävle och Norrlandsförbundet. Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen anser, att ett avsteg från principen om att varje trafikgren skall bära sina kostnader måste vara motiverat från samhällsekonomisk synpunkt. Näringslivet i en bygd kan komma att bli belastat i så ogynnsam riktning att dess fortsatta existens mer eller mindre äventyras. Detta är en utveckling som bl. a. från försvarssynpunkt måste te sig föga önskvärd. LO framhåller att den regio­ nala differentieringen går rakt emot de lokaliseringssträvanden i Norrland som under senare år blivit ett allt väsentligare moment i näringspolitiken. Även Norrlandsförbundet menar att allvarlig skada skulle förorsakas det norrländska näringslivet, om en regional differentiering skulle ske. Sjöfartsutredningens förslag att en f a r 1 e d s a v g i f t och en lotsav­ gift — båda regionalt differentierade — skall täcka kostna­ derna för den lokala sjöfarten tillstyrks i princip av sjöfartsstyrelsen, läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län, hamnstyrelsen i Gävle, Samarbetsdele­ gationen för de fyra nordligaste länen och Föreningen Sveriges inrikessjöfart. Sjöfartsstyrelsen anser i likhet med utredningen, att kostnaderna för det lokala farledsväsendet i princip skall avräknas mot särskilda avgifter som är avpassade efter de faktiska kostnaderna inom varje region och föreslår samtidigt att avgifternas nivå bör ligga vid ungefär två tredjedelar av nuvarande lotstaxa. Föreningen Sveriges inrikessjöfart framhåller att ut­ redningens förslag är en väsentlig förbättring, eftersom det är olämpligt att framtvinga onödiga lotsningar enbart av fiskala skäl. Föreningen framhåller emellertid, att farledsavgiftens höjd kommer att få icke godtagbara kon­ sekvenser genom att den skall utgå för i princip varje anlöp av varje lots-

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

distrikt. Detta drabbar främst vissa fartyg i kombinerad in- och utrikesfart. Länsstyrelsen i Östergötlands län, Svenska hamnförbundet, Näringslivets trafikdelegation och Sveriges redareförening avstyrker den föreslagna kon­ struktionen av farledsavgiften och lotsavgiften. Länsstgrelsen anser, att dessa avgifter bör konstrueras på ett mellan olika lotsplatser mer utjämnat sätt med en högre fast andel. Svenska hamnförbundet framhåller att självkostnadsprincipen i fråga om lots- och farledsavgiften måste genom­ föras mer konsekvent, vilket innebär att avgifterna bör fastställas var för sig med normalt lägre farledsavgifter som följd. Sveriges redareförening förordar bibehållande av den nu gällande bestämmelsen att halv avgift i det fall lots tas i anspråk skall utgå för fartyg som går i linjetrafik mellan svensk och utrikes ort och som enligt en av sjöfartsverket godkänd turlista gör minst en resa i veckan. Föreningen framhåller vidare att farledsavgiftens utsträckning till att gälla även kombinerad utrikes fart innebär en av­ sevärd merbelastning för ifrågavarande fartyg. Även flertalet av övriga remissinstanser ställer sig avvisande till utred­ ningens förslag till regionalt differentierade farleds- och lotsavgifter, vilket följer av deras allmänna inställning till utredningens tillämpning av kostnadsansvarighetsprincipen. Förslaget att införa enalmanacksbunden isavgift möter ingen erinran i princip från Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, hamnstyrelsen i Gävle och Näringslivets trafikdelegation. Samarbetsdelega­ tionen och Näringslivets trafikdelegation framhåller dock att det inte kan uteslutas att den föreslagna isavgiften kan få mycket allvarliga återverk­ ningar för Norrlands näringsliv. Samarbetsdelegationen framhåller bl. a. de allvarliga ingrepp i malmtransporternas fördelning på Luleå och Narvik som blir följden av de extra kostnader som kommer att drabba transporter­ na över Luleå och anser därför att en för hela landet lika isavgift är den enda riktiga lösningen. Hamnstyrelsen i Gävle förordar att isavgiften för de sydligare norrlandshamnarna sätts väsentligt lägre än vad utredningen föreslagit för att en godsavledning till landväga transportgrenar inte skall bli följden. En klart avvisande hållning till införande av en isavgift intas av general­ tullstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsen i Västerbottens län, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, LO och TCO. Utredningens förslag att avgiftsbelägga den inrikes sjöfarten till­ styrks i princip av länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län samt Rederiföreningen för mindre fartyg. Den förstnämnda länsstyrelsen förordar dock med hänvisning till bl. a. den stora osäkerhet som vidlåder det utnyttjade statistiska materialet att avgifterna införs successivt, även om det i och för sig inte gäller extremt höga pålagor. Rederiföreningen för mindre fartyg framhåller också, att avgifterna måste vara riktigt avvägda och skäliga så att vederbörande fartygsägare förmår att erlägga dem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 33

Närlingslivets trafikdelegation och Skånes handelskammare motsätter sig att den inrikes sjöfarten, som f. n. inte betalar fyr- och båkavgift, i avgiftshänseende jämställs med övrig sjöfart. Näringslivets trafikdelegation framhåller, att sjöfarten i Östersjön, Vänern och Mälaren med mindre och medelstort tonnage skulle drabbas så hårt att trafikens bestånd skulle all­ varligt äventyras. Handelskammaren framhåller med hänsyn till det be­ tryckta ekonomiska läge i vilket den svenska kustsjöfarten med mindre fartyg befinner sig att åtminstone denna trafik bör fritas från avgiftsplikt. Vad gäller den särskilda avgiften för bogserat gods, närmast timmer, framhåller Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen att det med tanke på bl. a. den norrländska skogsindustrins betydelse för vårt lands export förefaller både omotiverat och oberättigat att utkräva särskild avgift för timmersläpen. Delegationen påpekar också i fråga om de skador som timmersläpen förorsakar på farledsutmärkningen att vederbörande be­ fälhavare oftast rapporterar missödet och att ägarebolaget ersätter sjöfarts­ verkets kostnader för eventuella återställningsarbeten. Norrlandsförbnndet instämmer i delegationens synpunkter på avgift för bogserat gods. Med hänvisning till att utredningen baserat den föreslagna avgiften på en årlig kvantitet av 2 miljoner kubikmeter framhåller Näringslivets trafikdelega­ tion, att enbart för fyra större skogsindustrier utgör de bogserade kvanti­ teterna totalt ca 4 miljoner kubikmeter per år. Kubikmeteravgiften för bogserat gods bör med hänsyn härtill kunna sättas väsentligt lägre än den föreslagna. Det av utredningen förordade rabattsystemeti fråga om fyravgiften och farledsavgiften har mött erinringar från flera remissinstansers sida. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar allmänt, att det förefaller vara en begränsad del av sjöfarten som kan utnyttja de föreslagna rabatterna. Svenska hamnförbundet anser, att det inte finns skäl att göra den stora skill­ nad mellan linjefart och annan regelbunden trafik, som förslaget bygger på, och föreslår därför att flera typer av rabattkort införs oavsett om linje­ fart föreligger eller ej och att rabattsatserna även differentieras för anlöp av en, två eller valfri hamn. Förbundet anser vidare — med hänsyn till att fraktavtal i regel sluts på tider som inte sammanfaller med utredningens definitioner — att års- och halvårskort skall kunna lösas för valfri avgiftsperiod. Förbundet påpekar slutligen att förslaget om att rabatt endast skall utgå efter förhandsbetalning inte är lämpligt då svårigheter kan föreligga att på förhand avgöra om ett årskort kan vara lönsamt eller ej. Sveriges re­ dareförening har i och för sig en positiv inställning till utredningens för­ slag om förhandsbetalning men anför om rabattsystemet som sådant lik­ nande synpunkter som Svenska hamnförbundet. Föreningen framhåller i öv­ rigt, att skillnaden i rabatt är alltför stor mellan olika trafikformer, och föreslår vissa förändringar av rabatterna i avsikt att erhålla ett rättvisare förhållande mellan olika trafikantgrupper. Bl. a. förordas att rabattkort bör

3—0102250

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

kunna köpas för landet i dess helhet efter en rikstaxa. Vidare framhålles att ett och samma fartyg inte bör behöva betala mer än ett årskort inom ramen för en och samma avgift. I anslutning till förslaget att sjöfartsverket skall ha rätt att bevilja andra generella rabatter i den mån det står i över­ ensstämmelse med riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken och verkets företagsekonomiska målsättning understryker föreningen vikten av att rätt­ visa åstadkoms för nytillkommande trafikformer som inte förutsetts vid bestämmelsernas tillkomst. Slutligen framhåller föreningen att den delar sjöfartsutredningens uppfattning att det inte är motiverat att ge vissa malmlastade fartyg halv avgift. Även kommerskollegium anför synpunkter på rabattbestämmelserna, som enligt dess mening fått en alltför begränsad omfattning med en ej rättvisande avgiftsfördelning som följd. Bl. a. påpekas att en stor del av det särskilt i Östersjön vanliga tonnaget, nämligen mindre och medelstora fartyg som årligen gör många resor på Sverige och därvid anlöper flera för olika resor ofta skilda sjöfartsområden i huvudsak synes ha ställts utanför det förordade rabattsystemet. För exempelvis den nyss­ nämnda fartygskategorin och andra grupper som inte kan dra nytta av rabatterna torde ökningen i avgiftsuttaget i åtskilliga fall kunna uppgå till 500 å 600 procent, vilket kommer att medföra en belastning av sådan relativ storleksordning att den inte kan anses överensstämma med kostnadsansvarighetprincipen. Kollegium föreslår att mer generellt verkande och differentierade former för nedsättning av fyr- och farledsavgifterna över­ vägs. En möjlig lösning anges vara införande av årsrabattkort för exem­ pelvis två, fyra, sex etc. eller obegränsat antal anlöp av genomfarts- resp. lokalleder med rabattsatser som varierar om anlöpen avser en, två, tre etc. bestämda hamnar eller valfri sådan. Utredningens förslag om besiktningsavgifter för sjöfarts­ inspektionens verksamhet godtas av statens naturvårdsverk och länsstyrelsen i Blekinge län. Naturvårdsverket anser det angeläget att denna avgiftsbeläggning genomförs bl. a. mot bakgrund av att den förvän­ tade ökningen av fartygstonnage med allmänfarlig last kan komma att innebära skärpta krav på handläggningen av säkerhetsfrågorna. Även sjöfartsstyrelsen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag i denna del men finner det rimligt med vissa justeringar av de föreslagna avgiftsgränserna för att uppnå en bättre anpassning till de verkliga förrättningslcostnaderna. Styrelsen anför även att avgiftsbelastningen för mindre fartyg inte torde bli rimlig med hänsyn till den ekonomiska bärkraften hos fartygsägarna. Av detta skäl föreslås att fartyg under 500 ton brutto skall beläggas med avgifter som är direkt proportionella mot bruttodräktigheten. För att kom­ pensera det intäktsbortfall som blir resultatet av avgiftssänkningen för det mindre tonnaget anser styrelsen att statsmedel bör utgå. Även fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund har påpekat konsekvenserna för det mindre tonnaget av de föreslagna avgifterna. Sveriges fiskares riksför-

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970 35

hund hemställer med hänvisning till fiskets otillfredsställande lönsamhet under senare år att någon ändring i fråga om fiskefartygens besiktningskostnader inte företas. Några remissinstanser — länsstyrelsen i Västerbottens län, Sveriges re­ dareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg och LO — avstyrker utred­ ningens förslag till besiktningsavgifter. Sveriges redareförening och LO anser, att de icke regelbundet återkommande inspektionerna, som sjöfarts­ inspektionen företar i samarbete med yrkesinspektionen och som avser fartygs lastning och bemanning och åtgärder för att förebygga olycksfall, bör undantas från avgiftsskyldighet. Denna verksamhet är att betrakta som en uppgift som bör bekostas av allmänna medel liksom fallet är med yrkes­ inspektionen i land. När det gäller sjöfartsinspektionens övriga uppgifter framhåller redareföreningen, att dessa i första hand bestäms av en lagstiftning som i stor utsträckning är grundad på internationella kon­ ventioner och att införandet av avgifter för dessa förrättningar inte bör ifrå­ gakomma och i vart fall anstå tills kostnadsansvarigheten för staten och övriga intressenter utretts. Även Rederiföreningen för mindre fartyg an­ ser det omotiverat att en fartygsägare skall erlägga besiktningsavgift för förrättningar enligt lagen om säkerhet på fartyg. Beträffande oklassade fartyg har föreningen dock inga invändningar mot att besiktningar enligt tillsynslagen avgiftsbeläggs. Utredningen har slutligen föreslagit att generaltullstyrelsen skall handa debitering och uppbörd av fyravgifter, isavgifter samt lots- och farledsavgifter. Sveriges redareförening anser att denna ordning blir vä­ sentligt billigare än om sjöfartsverket upprättar en ny kameral avdelning för uppbördsverksamheten. Riksrevisionsverket har inte något att erinra mot förslaget vad avser fyravgiften samt farleds- och isavgiften för utrikestrafiken men påpekar att tullverket f. n. inte har någon organisation för uppbörden av den inrikes fyravgiften. Denna omständighet bör närmare övervägas innan ställning tas till vilken myndighet som skall ombesörja denna uppbörd. Riksrevisionsverket anser vidare att debitering och uppbörd av lotsavgifter bör åvila sjöfartsverket. Som skäl härför åberopas den om­ ständigheten att fartyg efter lotsning ej alltid anlöper svensk hamn varför indrivningen av lotsavgifterna i vissa fall skulle omöjliggöras eller i vart fall avsevärt försvåras för tullverket. Generaltullstyrelsen framhåller all­ mänt att styrelsen till skillnad från sjöfartsstyrelsen har en väl utbyggd or­ ganisation för uppbörd av statsverket tillkommande avgifter och att några invändningar därför inte kan resas mot förslaget att tullstyrelsen medver­ kar vid uppbörden av sjöfartsavgifter. Styrelsen framhåller vidare att uppbördsförfarandet i vad avser fartyg i utrikes trafik inte torde innebära några större svårigheter eftersom alla fartyg i sådan trafik skall anmälas för tullklarering varje gång en hamn angörs. När det gäller fartyg i inrikes tra­ fik bekräftar styrelsen dock de av riksrevisionsverket påpekade svårigheter­

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

na. I den mån rederierna väljer att med tillämpning av det föreslagna ra­ battsystemet lösa halvårskort synes dock inte några större svårigheter be­ höva uppstå eftersom tullstyrelsens kontroll över att avgifter erlagts skulle kunna utövas stickprovsvis. För att styrelsen skall kunna medverka vid upp­ börd av orabbaterade avgifter och vid kontroll över att avgiftsplikten veder­ börligen fullgjorts när det gäller fartyg i ren inrikes trafik måste emellertid övervägas en annan ordning för avgifternas erläggande än den som utred­ ningen förutsatt. Generaltullstyrelsen förordar ett system med deklarations­ skyldighet enligt vilket redarna deklarerar och erlägger avgifterna periodvis till sjöfartsstyrelsen eller eventuellt till distriktstullanstalten i det tulldi­ strikt där fartyget är hemmahörande. Deklarationerna kan stickprovsvis granskas, och straffbestämmelser bör införas för falskdeklaration.

IV. Departementschefen

Den 1 juli 1969 omorganiserades sjöfartsverkets centrala förvaltning. Den tidigare på åtta byråer uppdelade verksamheten sammanfördes till fem huvudavdelningar, nämligen driftavdelningen, sjökarteavdelningen, sjöfarts­ inspektionen, ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen. Sjöfarts­ verkets uppgifter koncentrerades till handelssjöfartens behov. Vissa uppgif­ ter, bl. a. sådana som närmast avsåg att tillgodose fritidsbåttrafikens och fiskets intressen, överfördes till andra myndigheter. I samband med omorganisationen uttalades att verksamheten i fortsätt­ ningen, med beaktande av sjösäkerhetens krav, borde ges en mera ekono­ misk inriktning med i princip full kostnadstäckning som mål. Härvid förutsattes de av statsmakterna antagna trafikpolitiska riktlinjerna vara vägledande för sjöfartverkets handlande. I enlighet härmed borde verk­ samheten bl. a. ges en omfattning och inriktning, som i huvudsak svarade mot efterfrågan på verkets tjänster och trafikanternas villighet att betala härför. De genomförda organisatoriska förändringarna inom sjöfartsverkets cen­ trala förvaltning skulle senare följas upp med en anpassning även av vissa delar av den regionala organisationen. Vidare förutsattes en ändring av gällande avgiftssystem. Lotsorganisationsutredningen har nu framlagt för­ slag till ny organisation av lots- och fyrväsendet, och sjöfartsutredningen har föreslagit nya sjöfartsavgifter. I det följande kommer jag först att behandla lots- och fyrväsen­ dets organisation. Lots- och fyrväsendet dominerar sjöfartsverkets lokala verksamhet. Inom ramen för verkets allmänna målsättning skall denna verksamhet trygga fartygens säkra framförande i svenska farvatten. I arbetsuppgif­ terna ingår förutom lotsning underhåll av fyrar, utsättning, intagning och

Kungi. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 37

underhåll m.m. av bojar, prickar etc. Lots- och fyrväsendet ingår också tillsammans med bl. a. tullverket, polisväsendet och krigsmakten i den statliga sjöräddningsverksamheten och havsövervakningen. Lotsningen och de övriga arbetsuppgifterna på sjösäkerhetsområdet be­ drivs f. n. i huvudsak från 44 lotsuppassningsställen utefter kusten och i Mälaren. De administrativa enheterna, lotsplatserna är 30 till antalet. Or­ ganisationen hålls samman regionalt inom sex lotsdistrikt, som vart och ett förestås av en lotsdirelctör. På lotsplatserna finns ca 430 lotsar och ca 270 båtmän. Antalet anställda på varje lotsplats varierar från några få man till omkring 80. Lots- och fyrväsendets nuvarande organisation är i hög grad historiskt betingad. De fortgående förändringarna inom sjöfartsnäringen med över­ gång till allt större, mer specialiserade och tekniskt allt bättre utrustade fartyg och med en koncentration av trafiken till färre hamnar har succes­ sivt ändrat betingelserna för serviceverksamheten inom lots- och fyrväsen­ det. Som framgått av den tidigare redovisningen har lotsningsfrekvensen sjunkit de senaste åren. Under större delen av 1960-talet har mot bak­ grund härav rationaliseringssträvandena inom lots- och fyrväsendet in­ riktats på en successiv anpassning av organisationen till de ändrade förutsättningarna. En koncentration till ett färre antal uppassningsställen har eftersträvats, samtidigt som servicen anpassats för att motsvara sjösäkerhetens och främst den kommersiella sjöfartens behov. När det gäller utvecklingen i övrigt kan noteras den nu snart genomförda automatiseringen av fyrarna samt uppbyggnaden av ett sammanhängande system för positionsbestämning (decca) runt våra kuster, till vilka ändamål riks­ dagen under en följd av år ställt medel till förfogande. Lotsorganisationsutredningen har haft till uppgift att mot bakgrund av den pågående utvecklingen närmare utreda den framtida målsättningen för sjöfartsverkets engagemang i fråga om lotsservice och sjösäkerhetsåt­ gärder. Utredningens överväganden har resulterat i en skiss till framtida organisation för det lokala lotsväsendet. Skissen har givits formen av al­ ternativa modeller för en anpassning av verksamheten vid varje lotsupppassningsställe till efterfrågan på service. Den organisation, som utredningen stannat för, innebär en minskning av antalet lotsuppassningsställen från nuvarande 44 till 28. Lotsplatsernas antal förutsätts minska från 30 till 11. Av de uppassningsställen som för­ utsätts indragna torde enligt utredningen dock 11 bibehållas under en övergångsperiod. Under förutsättning att lotsningsverksamhet alltjämt skall bedrivas inom samtliga kustområden, beräknar utredningen personal­ behovet år 1975 till ca 340 lotsar och ca 190 båtmän. Förslaget ger enligt utredningens bedömning den organisation som till lägsta möjliga kostnad fortfarande medger en tillfredsställande lotsservice runt hela Sveriges kust och som samtidigt är förenlig med sjösäkerhetens

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

krav. Utredningen har då inte räknat med att lotsväsendet helt kommer att finansieras med lotsningsavgifter. I sådant fall måste organisationen ytterligare begränsas. Utredningens förslag utgår bl. a. från förutsättningen att ett system med i princip allmän lotsfrihet införs. Skyldighet att anlita lots bör dock gälla för tankfartyg och andra fartyg med allmänfarlig last samt vid passage av svårnavigabla farvatten, varvid förutsätts undantag för mindre fartyg. Flertalet remissinstanser har mot bakgrund av målsättningen om en efterfrågeanpassad lotsorganisation ansett sig böra acceptera huvudlinjerna i utredningens förslag inklusive tanken på att införa principiell lotsfrihet med vissa undantag. Vissa remissinstanser har dock pekat på de negativa konsekvenser som de av utredningen föreslagna förändringarna i organisa­ tionen kan få. Farhågor uttrycks sålunda för att ett genomförande av utredningens förslag kan komma att medföra en försvagning av de sam­ lade resurserna för havsövervakningen och en försämring av sjöräddningsberedskapen. Några remissinstanser anser sig av sistnämnda skäl böra av­ styrka en ytterligare begränsning av lotsorganisationen. Det system med lotsplikt, som -— visserligen med väsentliga inskränk­ ningar — ännu är gällande, infördes år 1894 och motiverades huvudsak­ ligen med sjösäkerhetens krav. Bestämmelserna i gällande lotsförordning om lotsplikt hänför sig primärt inte till sjösäkerheten som sådan utan avser i första hand att skapa underlag för en lotsavgiftsplikt. Den tekniska utvecklingen har lett till att allt fler fartyg numera är utrustade med kvalificerade anordningar för säker navigering och att utmärkningen av farlederna sucessivt förbättrats genom tillkomsten av nya och effektivare säkerhetsanordningar. Jag vill också erinra om att den försöksverksamhet med befrielse från lotsplikten, som sedan några år på lotsorganisationsutredningens förslag bedrivits i vissa farvatten, har visat sig fungera tillfredsställande. Med hänsyn bl. a. härtill förordar jag att en omläggning av lotsplikten sker i enlighet med utredningens förslag. Utifrån en ordning med allmän lotsfrihet som huvudprincip bör det i fortsättningen ankomma på befälhavare att med ledning av bestäm­ melserna i sjölagen avgöra om han behöver anlita lots för eget och andra fartygs säkerhet i farled eller i hamn. Vissa remissinstanser har påpekat att fartygsbefälhavare av sitt rederi kan utsättas för påtryckning att av­ stå från att anlita lots när han själv skulle vara benägen att begära så­ dan medverkan. Jag vill i anslutning härtill erinra om att befälhavare en­ ligt sjölagen är skyldig att sörja för att fartyget framförs och handhas på sätt som är förenligt med gott sjömanskap. Undantag från regeln om lotsfrihet bör som utredningen förordat i regel gälla för tankfartyg och andra fartyg med allmänfarlig last samt i svår­ navigabla farvatten, varvid förutsätts undantag för mindre fartyg. En före­ skrift om skyldighet att anlita lots i sådana fall ter sig i hög grad berättigad

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970 39

mot bakgrund av den snabba utvecklingen mot allt större tankfartyg. Ris­ kerna har därigenom ökat för bl. a. vittgående skadeverkningar vid en sjöolycka, särskilt i inre farvatten. Från allmänna säkerhetssynpunkter finns det all anledning att såvitt möjligt eliminera de risker som är förenade med framförandet av sådana fartyg. Samma skyddssynpunkter kan med fog anföras i fråga om fartyg med annan allmänfarlig last, så­ som gas, syror o. d. Enligt överbefälhavaren bör övervägas om inte atomdrivna fartyg skall jämställas med fartyg med allmänfarlig last. Jag vill i anslutning härtill erinra om att rätten för sådana fartyg att färdas i svenska farvatten redan reglerats i särskild ordning. Sjösäkerhetssynpunkterna talar också för att lotstvång införs i vissa fall t. ex. vid fart i trånga farleder, i hamninlopp och i farleder med intensiv trafik. Som exempel på farvatten där sådant lotstvång bör kunna komma i fråga kan nämnas farlederna till Luleå, Stockholms skärgård, Södertälje kanal, samt Göteborgs skärgård. Bestämmelser om en straffsanktionerad lotsplikt av i huvudsak den om­ fattning jag här förordat i förening med en lämplig avvägning av avgifterna för utförda lotsningar bör enligt min mening kunna skapa betydligt bättre garantier för sjösäkerheten än nuvarande bestämmelser i lotsförordningen. Jag återkommer till avgiftsfrågan vid behandlingen i det följande av sjöfartsutredningens förslag. Det bör åvila Kungl. Maj :t att efter förslag av sjöfartsverket meddela bestämmelser om straffsanktionerad lotsplikt. I samband härmed bör — med ledning bl. a. av utredningens synpunkter härvidlag — avgränsningen av ifrågavarande lotsplikt med avseende på fartygstorlek m.m. närmare klarläggas. Jag utgår i sammanhanget vidare från att befälha­ vare efter särskild prövning skall kunna av sjöfartsverket erhålla bevis som befriar honom från lotsplikten i vissa farleder. Som framgår av redogörelsen i det föregående har den totala lotsningsfrekvensen minskat betydligt. På vissa kuststräckor har antalet lots­ ningar gått ned mycket kraftigt, vilket får ses som ett uttryck för att något reellt behov för sjöfarten av en så vittförgrenad lotsorganisation som den nuvarande knappast längre föreligger. Jag finner det därför naturligt, att en ytterligare koncentration av lotsningsverksamheten sker till de kustav­ snitt och hamnar som alltjämt är av betydelse för sjöfarten. Den framtida efterfrågan på lotsningstjänster bör i princip vara avgörande för i vilken utsträckning denna koncentration bör ske. I likhet med flertalet remiss­ instanser delar jag alltså utredningens principiella ståndpunkt härvidlag. Jag är emellertid inte beredd att nu ansluta mig till den modell eller plan för ytterligare rationaliseringsåtgärder som utredningen förordat. I sammanhanget vill jag nämna, att sjöfartsverket för sin del räknar med att under de närmaste åren följande ytterligare förändringar kan komma i fråga, nämligen sammanläggning av Hudiksvalls, Söderhamns och

40 Kungi. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

Gävle lotsplatser, inordning av Furusunds lotsplats under Stockholms lotsplats, sammanläggning av Lysekils och Nordkosters lotsplatser samt in­ dragning av lotsuppassningsställena Dalarö, Storugns och Ystad. Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen av lotsningsfrekvensen an­ ser jag sjöfartsverkets bedömning i och för sig rimlig. De ingående och allsidiga överväganden som förändringar i lotsorganisationen motiverar talar dock enligt min mening för att i fortsättningen även planerade in­ dragningar eller sammanläggningar av lotsuppassningsställen underställs Kungl. Maj :ts prövning. I fråga om återverkningarna för personalen inom lotsväsendet bör näm­ nas, att de rationaliseringar som hittills genomförts i stort sett kunnat ske i anslutning till en naturlig personalavgång och ålderspension vid nedre pensionsgränsen. Jag räknar med att det skall bli möjligt att i huvud­ sak bibehålla en sådan ordning vid fortsatta förändringar av lotsorgani­ sationen. Det kan vidare nämnas att den av statsmakterna nyligen beslu­ tade lagstiftningen om generell arbetstidsförkortning från 42 y2 till 40 timmar i veckan i viss utsträckning kommer att motverka förutsatt minskning av främst antalet båtmän. Som framhållits i det föregående bär staten huvudansvaret för att sjöräddningsväsendet anordnas på ett ändamålsenligt sätt. Det åligger sjö­ fartsverket att samordna sjöräddningsarbetet. Personal och övriga re­ surser inom lots- och fyrväsendet spelar en betydelsefull roll i samarbetet mellan olika statliga och andra organ för att upprätthålla en effektiv sjö­ räddningstjänst och övervakning av våra kuster. I detta samarbete deltar med viktiga uppgifter sådana statliga myndigheter och institutioner som televerket, tullverket, polisen, marinen, flygvapnet och luftfartsverket. 1 fråga om lots- och fyrväsendets medverkan har farhågor uttryckts för att en fortsatt rationalisering kan försämra effektiviteten inom sjöräddning­ en och kustövervakningen. Även om det bör konstateras att lots- och fyr­ väsendet primärt är inriktat på andra uppgifter, är jag medveten om de problem som den fortsatta rationaliseringen i vissa fall kan innebära. Genom den tidigare angivna handläggningsordningen, enligt vilken Kungl. Maj :t kommer att underställas ändringar i lotsorganisationen bör emel­ lertid garantier skapas för att även sjöräddnings- och övervakningsaspekterna blir beaktade i rimlig utsträckning. Bortsett härifrån vill jag understryka vikten av att frågan om sjörädd­ ningens framtida verksamhetsformer blir föremål för närmare övervägan­ den. Frågan kommer också snarast att utredas i lämplig form. I anslutning till sina mera allmänna överväganden av lots- och fyrväsen­ dets framtida organisation har utredningen även tagit upp vissa speciella frågor, som sammanhänger med huvudmannaskapet för lotsningsverksamheten. Härvidlag ansluter jag mig till utredningens grundläggande uppfattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 41

att huvudmannaskapet för all lotsning i riket i princip bör åvila staten. Härför talar såväl effektivitets- och samordnings- som säkerhetssynpunk­ ter. En avveckling av hamnlotsorganisationen i det fåtal städer som fort­ farande har en sådan organisation liksom av hamnlotstvånget är enligt min mening önskvärd. Det bör uppdras åt sjöfartsverket att i samråd med vederbörande hamn klarlägga de ekonomiska och säkerhetsmässiga kon­ sekvenserna av ett statligt övertagande av förekommande hamnlotsning och av behovet av hamnlotstvång samt inkomma till Kungl. Maj :t med därav föranledda förslag. Frågan hur lotsningsverksamheten till och i Göteborgs hamn, i Trollhätte kanal och i Vänern skall ordnas på ett från ekonomiska och säkerhetsmässiga synpunkter tillfredsställande sätt bör utredas särskilt i samråd med berörda intressenter. I fråga om lots- och fyrväsendets regionala organisation har utredningen övervägt en begränsning av antalet lotsdistrikt från nuvarande sex till tre ävensom möjligheterna att på längre sikt helt slopa distriktsindelningen. Utredningen har dock velat avvakta organisationsförändringarna i lotsplatsorganisationen och den slutliga rationaliseringen av fyrverksamheten. Jag vill i anslutning härtill erinra om att i prop. 1970: 1 förutsatts att östra lotsdistriktet skall sammanslås med mellersta lotsdistriktet varigenom antalet distrikt nedbringas till fem. Flera skäl talar enligt min mening för en ytterligare begränsning av antalet lotsdistrikt. Det bör härvidlag an­ komma på sjöfartsverket att successivt följa upp lotsorganisationsutredningens överväganden och att — när säkrare underlag erhållits för en värdering av de organisatoriska, ekonomiska och driftmässiga konsekven­ serna av en sådan begränsning •— inkomma med förslag till Kungl. Maj :t. Jag vill slutligen ta upp vissa frågor som mera specifikt berör det statliga farledsväsendet. Lotsorganisationsutredningen har anfört att betydande be­ sparingar i materiel och arbetskraft torde kunna åstadkommas genom en begränsning av antalet farleder. I fråga om fyrväsendet understryks ange­ lägenheten av att föreliggande planer för den fortsatta rationaliseringen följs upp. Vidare konstateras att det finns såväl utprickning som farledsbelysning som mera direkt är motiverad av timmerbogsering, fritidsbåt­ trafik och yrkesfiske och att kostnadsansvaret för dessa anordningar bör överföras till vederbörande intressenter. I anslutning till dessa utredningens påpekanden vill jag betona vikten av att sjöfartsverket tar till vara de möjligheter till besparingar som kan föreligga genom en begränsning av antalet farleder i fall där detta är utan påtaglig olägenhet för sjöfarten och genom en fortsatt automatisering av fyrar och andra säkerhetsanordningar. Jag vill också understryka vikten av att en successiv inventering och värde­ ring sker av olika nyttodragares kostnadsansvar för verkets anläggningar. En sådan värdering bör självfallet ske i samverkan mellan sjöfartsverket och de myndigheter som handhar frågorna om fritidsbåttrafik och yrkes-

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

fiske. Till kostnadsansvarighetsfrågan återkommer jag närmare i det följande. Jag övergår nu till att behandla frågan om de statliga sjöfart savgifterna. Med utgångspunkt i de av statsmakterna antagna trafikpolitiska riktlin­ jerna har sjöfartsutredningen förutsatt att varje sjötrafikantgrupp bör be­ strida åtminstone de kostnader för erhållna tjänster som skulle bortfalla om tjänsterna inte tillhandahålls vederbörande (särkostnaderna). Varje trafikantgrupp bör vidare enligt utredningen lämna något bidrag till täck­ ning av sådana gemensamma kostnader vilka inte utan vidare kan hän­ föras till vissa trafikanter eller trafikantgrupper (samkostnaderna). En ut­ jämning av särkostnaderna mellan skilda trafikanter, kustavsnitt eller ham­ nar skulle enligt utredningen vara oförenlig med strävan att få till stånd en transportförsörjning till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Utred­ ningen ser utformningen av de statliga sjöfartsavgifterna som ett viktigt medel i strävandena att nå fram till en rationell hamn- och sjötransportpolitik och en önskvärd samordning mellan sjöfarten och övriga transport­ grenar. En förutsättning för att sjöfartsavgifterna skall svara mot dessa krav är att avgifterna utformas utifrån kostnadsansvarighetsprincipen. I enlighet härmed föreslår utredningen, att nuvarande för hela riket gemen­ samma avgifter — fyr- och båkavgift och lotsavgift — ersätts med ett mer differentierat avgiftssystem innefattande fyravgift, isavgift, farledsavgift och lotsavgift. Även den inrikes sjöfarten som hittills varit befriad från avgifter — utom lotsavgift då lots anlitas — föreslås i fortsättningen bli avgiftsbelagd. Kravet på full kostnadstäckning begränsar utredningen inte till trafikgrenen sjöfart i dess helhet utan förutsätter, att kravet skall hänföras till olika delar av verksamheten, till olika geografiska om­ råden etc. Utredningen förutsätter emellertid också, att utöver avgifter på sjöfarten tillskott av statsmedel skall kunna förekomma, när stats­ makterna anser att olönsam verksamhet bör bibehållas av näringspoli­ tiska, sociala eller andra skäl. Åtskilliga remissinstanser har ansett sig i och för sig kunna acceptera grundtankarna i utredningens förslag, men flertalet har menat att utred­ ningen gått för långt när det gäller uppdelningen av kostnadsansvaret i olika hänseenden och därför avstyrkt att det föreslagna avgiftssystemet genomförs utan väsentliga modifieringar. För min del är jag inte heller beredd att förorda ett avgiftssystem som är lika långtgående vad gäller uppdelningen av kostnadsansvaret som sjöfartsutredningen föreslagit. Inom ramen för de trafikpolitiska rikt­ linjerna anser jag det motiverat att beakta exempelvis de särskilda pro­ blem som sjöfarten på norrlandskusten erbjuder, det mindre och medel­ stora tonnagets speciella betingelser etc. Efter ingående överväganden har jag stannat för de förslag som jag redovisar i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 43

Det avgiftssystem som jag föreslår bygger på en fördelning av sjöfarts­ verkets kostnader på verkets huvudsakliga verksamhetsområden farledsoch fartygsverksamhet, vilka i stort sett motsvaras av anslagen Allmänna sjövägar resp. Säkerheten på fartyg. Jag vill dock göra ett väsentligt undan­ tag. De i anslaget Allmänna sjövägar ingående kostnaderna för den statliga isbrytningen, som utredningen inräknat i kostnadsansvaret, bör enligt min mening även i fortsättningen bestridas av skattemedel. De bör såle­ des betraktas som ett driftbidrag till sjöfarten främst på norrlandskusten. Jag vill i sammanhanget erinra om mina uttalanden i prop. 1970: 81 an­ gående ett regionalpolitisk! betingat transportstöd till Norrland. Jag vill vidare erinra om att inriktningen och omfattningen av den framtida isbrytarverksamheten lämpligen bör klarläggas i anslutning till behandlingen av hamnutredningens kommande betänkande om vintersjöfarten på Norr­ land. Några remissinstanser har ifrågasatt, om inte staten bör svara även för kostnaderna för sjökartläggning i likhet med vad som är fallet beträffande kostnaderna för kartläggningen på land. Sjökartläggningen kan dock enligt min mening inte sägas ha det allmänna intresse som kännetecknar kart­ läggningen på land. Det gäller kartläggningen av såväl svenskt inre farvat­ ten som svenskt territorialvatten i övrigt. Jag vill i sammanhanget vidare erinra om att Kungl. Maj:t nyligen uppdragit åt sjöfartsverket att när­ mare klarlägga målsättningen för och behovet av sjökartläggning för handelssjöfarten. I avvaktan på resultatet härav anser jag i varje fall, i likhet med utredningen, att kostnaderna för den nuvarande sjökartläggningen i princip bör ingå i handelssjöfartens kostnadsansvar. De kostnader för budgetåret 1970/71 som beräknats under anslaget Övrig verksamhet har jag hänfört till farleds- eller fartygsverksamhet med undan­ tag för militär sjökartläggning och radiotjänst åt sjöfarten. Den först­ nämnda verksamheten avser endast marinens behov av sjökartläggning och radiotjänst åt sjöfarten gäller nyhetsförmedling till svenska sjömän utom­ lands. Jag anser inte att kostnaderna för dessa aktiviteter bör innefattas i handelssjöfartens kostnadsansvar. I fråga om nyhetsförmedlingen till svenska sjömän vill jag erinra om att den liknande allmänna program­ verksamhet för utlandet, som Sveriges Radio bedriver sedan mitten av 1960-talet, betalas av skattemedel över anslag under åttonde huvudtiteln. De beräknade kostnaderna för budgetåret 1970/71 för sjöfartsverket har i prop. 1970: 1 upptagits med 117,6 milj. kr. Härav har beräknats 24,4 milj. kr. för isbrytningen och sammanlagt 1,4 milj. kr. för militär sjö­ kartläggning och radiotjänst åt sjöfarten. Av återstående ca 92 milj. kr. hänför sig ca 84 milj. kr. till farledsverksamheten och ca 8 milj. kr till fartygsverksamheten. Vad beträffar farledsverksamheten anser jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet att fritidsbåttrafiken och fiskerinäringen bör lämna ett bidrag till samkostnaderna för verksamheten. I likhet med

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

flera remissinstanser anser jag att åtminstone fritidsbåttrafiken med hän­ syn till dess nuvarande omfattning bör betala ett högre belopp än de av utredningen föreslagna 2,5 milj. kr. Jag har därför preliminärt beräknat ett samkostnadsbidrag av 3,5 milj. kr. från denna intressegrupp. Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för handelsdepartementet i prop. 1970: 79 angående stöd till idrotten förklarat att de frågor som hör samman med fritidsbåttrafiken bör utredas i särskild ordning. Frågorna om den serviceverksamhet för fritidsbåttrafiken som bl. a. sjöfartsverket utför och om finansieringen och fördelningen av ansvaret för denna verk­ samhet förutsätts därvid närmare klarläggas. Från yrkesfisket räknar jag med ett bidrag om 500 000 kr. Dessa samkostnadsbidrag bör fr. o. m. budgetåret 1971/72 i likhet med vad som redan är fallet i fråga om dessa nyttodragares bidrag till vissa särkostnader bestridas från anslagen Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. och Bidrag till fiskehamnar m. m. under nionde huvudtiteln. Resterande beräknade kostnader för farledsverksamheten utgör de kost­ nader som handelssjöfarten bör bestrida. Jag har fördelat dessa med ca 43 milj. kr. på genomgående sjöfart och 37 milj. kr. på lokal sjöfart. Föl­ jande principer och riktlinjer bör enligt min mening vara vägledande för hur dessa kostnader skall tas ut. För att bättre anpassa avgiftssystemet till kravet på kostnadsansvarighet bör ett större antal resor än f. n. avgiftsbeläggas. Avgifterna bör också bättre anpassas till de lokala farledernas längd. Vidare bör som sjöfartsutredningen föreslagit obligatoriska avgifter utgå för resor mellan svenska hamnar. Från kostnadsansvarighetssynpunkt anser jag det mo­ tiverat att även bogsering av gods, främst timmer, beläggs med avgifter. Vissa rabatter som av skilda anledningar under årens lopp tillkommit för speciella slags fartyg och speciell trafik bör vidare i huvudsak slopas. Vä­ sentligt är enligt min mening dessutom att avgiftssystemet inom ramen för en rimlig fördelning av kostnadsansvaret konstrueras så att uppbörd och administration kan ske utan ett komplicerat och kostsamt förfarande. Slutligen bör en alltför kraftig omfördelning av avgiftsbelastningen mel­ lan de enskilda fartygen så långt möjligt undvikas. För att bibehålla lotsningsbenägenheten på en från sjösäkerhetssynpunkt godtagbar nivå bör avgifterna för lotsning i det kommande systemet sänkas i förhållande till nuläget. Vid sådant förhållande kommer i ännu mindre grad än f. n. full täckning att kunna erhållas för kostnaderna för lotsorganisationen. Större delen av dessa måste därför liksom hittills täckas av de obligatoriska avgifter som i övrigt utgår. Beträffande de framtida obligatoriska avgifterna bör dessa enligt min mening avpassas så att kostnaderna för genomgående resp. lokal sjöfart i princip täcks av särskilda avgifter. Jag vill nu lämna en närmare redogörelse för det av mig förordade nya avgiftssgstemet inom ramen för sjöfartsverkets farledsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 45

Nuvarande fyr- och båkavgift och lotsavgift avses ersättas av en obliga­ torisk fyravgift för utrikes fart, vars storlek i en allmän del är geografiskt oberoende och i en lokal del är avpassad efter lotsledens längd. Härtill kommer en obligatorisk fyravgift för inrikes fart samt en lotsavgift som uttas endast när lots anlitas. De angivna fyravgifterna avses tas ut när fartyg ankommer till svensk ort för att lämna eller hämta gods eller pas­ sagerare. I det följande anges mera konkret de tänkta avgifternas konstruk­ tion, varvid de upptagna avgiftsbeloppen representerar det uttag som av­ ses ske vid övergången till det nya systemet. Den allmänna fyravgiften för utrikes fart tas liksom nu ut av fartyg som ankommer till svensk ort direkt från utrikes ort. Den beräknas efter fartygets nettodräktighet och blir lika över hela landet. Fartyg på högst 40 ton netto befrias från avgift. Avgiftsnedsättning till hälften bör åt­ njutas enbart av linjefartyg i fjärrzonsfart. Den hittillsvarande rabatten om 50 % för malmfartyg slopas. För att täcka de kostnader som i det föregående ansetts böra hänföras till den genomgående trafiken och dessutom visst underskott för lokal sjö­ fart bör avgiften sättas till 2 kr. per ton netto. Vid jämförelse med nuva­ rande fyr- och båkavgift bör observeras att denna tas ut vid både ankomst till och avgång från svensk ort. Antalet avgiftspliktiga resor per år bör ökas från sex till sju. Den allmänna fyravgiften beräknas medföra intäkter av drygt 43 milj. kr. per år, att jämföra med de beräknade intäkterna för budgetåret 1970/71 om ca 45 milj. kr. av nuvarande fyr- och båk­ avgift. Den lokala fyraviften för utrikes fart avses tas ut av fartyg i utrikes resa (dvs. fartyget skall lasta/lossa gods till/från utrikes ort) varje gång det ankommer till avgiftsområde, vilket i regel kommer att motsvara tulldi­ strikt. Främst för Stockholm och Göteborg synes tulldistriktet behöva upp­ delas i två eller tre avgiftsområden för att en tillfredsställande geografisk jämställdhet med övriga avgiftsområden skall erhållas. Tulldistrikt har valts främst av uppbördstekniska skäl. Taxan bör ha fartygets nettodräk­ tighet och farledens längd (eller genomsnitt av olika farleders längd inom avgiftsområde) som avgiftsbestämmande faktorer. För frekvent trafik på en eller flera hamnar inom avgiftsområdet bör i förväg kunna köpas rabatt­ kort som svarar mot tolv resor per halvår (januari—juni resp. juli—de­ cember). Lotsningsavgiften avses i enlighet med det föregående utgå endast när lots anlitas och då med ett lägre belopp än enligt nuvarande taxa. Jag be­ dömer härvidlag en sänkning med i genomsnitt ca 25 % vara rimlig. Liksom i nuvarande system bör avgiften beräknas efter fartygets nettodräktighet och farledens längd. Den bör vidare i princip bygga på nuvarande taxa men ges en tekniskt sett något modifierad utformning. Med hänsyn till att den lokala fyravgiften tillsammans med lotsningsavgiften i stort sett skall täcka kostnaderna för den lokala sjötrafiken bör den lokala fyravgiften

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1970

motsvara lotsningsavgift i ena riktningen. Den lokala fyravgiften och lotsavgiften beräknas tillsammans medföra intäkter av ca (12 + 22) 34 milj. kr. per år. Den allmänna fyravgiften för inrikes fart avses tas ut av fartyg på resor längs kusten och i Mälaren och som ankommer från avgiftsområde enligt definitionen i det föregående till annat sådant område i inrikes resa, vil­ ken bör definieras så att lasten från svensk ort till annan svensk ort skall utgöra minst en fjärdedel av fartygets nettodräktighet. För att hålla uppbördskostnaderna inom rimlig ram bör mindre fartyg förslagsvis på högst 400 ton netto hållas utanför avgiftssystemet. För att inte skapa någon tröskeleffekt bör avgift för övriga fartyg utgå per ton netto enbart för den del av dräktigheten som överstiger 400 ton. Genom den tänkta be­ gränsningen torde huvuddelen av fartygen i inrikes fart och ca hälften av inrikesgodset i sin helhet undantas från avgifter. Avgiften sätts i likhet med den allmänna fyravgiften för utrikes fart till 2 kr. per ton netto och antalet avgiftspliktiga ankommande resor till resp. avgiftsområde till sju. För bogserat gods bör avgiften beräknas efter varans volym. Betal­ ningsskyldighet bör åläggas varuägaren. Avgiften sätts till 15 öre per m3, vilket för timmer ungefär motsvarar 30 öre per ton, dvs. ungefär den avgift som i medeltal torde komma att utgå för övrigt inrikesgods. Den allmänna fyravgiften för inrikes fart beräknas medföra intäkter av ca 2,5 milj. kr. per år. Det förordade avgiftssystemet beräknas således -— inklusive vissa intäkter av försäljning av sjökort — sammanlagt medföra intäkter av drygt 80 milj. kr. motsvarande det kostnadsansvar som angetts i det föregående. Ett oför­ ändrat avgiftssystem med fyr- och båkavgift, lotspenningar och försäljningsavgifter för sjökort m. m. har i prop. 1970: 1 beräknats medföra intäkter om sammanlagt ca 78 milj. kr. Det totala avgiftsuttaget av den utrikes fartygs­ trafiken, vilken betalar avgifter redan i dag, blir således i stort sett oför­ ändrat, eftersom ca 2,5 milj. kr. av totalintäkterna härrör från inrikestrafiken som f. n. inte betalar några obligatoriska avgifter. Den totala avgiftsbelastningen (allmän fyravgift, lokal fyravgift och, då lots anlitas, lotsavgift) innebär i förhållande till nuvarande avgiftsuttag i stort en omfördelning av avgifterna till viss nackdel för de stora fartygen och de fartyg som gör flera anlöp per resa. Detta beror i viss utsträck­ ning på att lots- och lokala fyravgiftstaxan inte har den ökande degressivitet efter dräktighet och distans som kännetecknar nuvarande lotstaxa samt på att minskningen i intervallet 80—300 ton (max. 300 kr.) som den allmänna fyravgiften innebär i förhållande till fyr- och båkavgiften får relativt mindre betydelse vid ökad dräktighet. Angivna allmänna för­ skjutning i avgiftsbelastningen framstår som rimlig med hänsyn till in­ riktningen av sjöfartsverkets kostnader. För fartyg i östersjöfart (alla storleksklasser) kommer det nya avgiftssystemet att innebära en extra avgiftshöjning på grund av bortfallet av nu gällande rabattbestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970 47

I sammanhanget bör erinras om att de statliga sjöfartsavgifterna normalt utgör en ringa andel av de totala fraktkostnaderna. Beträffande uppbördsförfarandet är utgångspunkten i princip att tull­ verket som uppbär nuvarande fyr- och båkavgift skall uppbära avgifterna i det nya avgiftssystemet. Lämpligheten av att sjöfartsverket även i fort­ sättningen uppbär lotsavgiften bör dock särskilt övervägas. I varje fall i fråga om uppbörden av avgiften för bogsering synes någon form av deklara­ tionsskyldighet bli aktuell för varuägaren. Det ankommer på Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t be­ stämmer att i huvudsaklig överensstämmelse med de angivna riktlinjerna fastställa de nya avgifterna. Under förutsättning av riksdagens godkännande av den förordade avgränsningen av handelssjöfartens kostnadsansvar och av principerna för avgiftssystemet avser jag att senare förelägga Kungl. Maj :t detaljerade för­ slag till nya taxor. Jag avser därvid också föreslå att sjöfartsverket får be­ sluta om sådana avvikelser — t. ex. i form av rabatter från avgiftssystemet — som är företagsekonomiskt motiverade samt att verket får meddela spe­ cialbestämmelser för fartyg som tillhör nationer som behandlar egna fartyg gynnsammare än svenska i avgifts- och lotsningshänseende. De nya lotsningsbestämmelserna inklusive den nya lotsavgiften samt de nya fyravgifterna bör träda i kraft den 1 januari 1971. Intäkterna av de nya avgifterna för senare hälften av budgetåret 1970/71 torde få tas till uppbörd under de på riksstatens inkomsttitel för nämnda budgetår upp­ tagna posterna Fyr- och båkmedel och Lotspenningar. Jag övergår nu till att översiktligt beröra det andra av sjöfartsverkets huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen fartygsverksamheten. De hit hänförliga kostnaderna beräknas enligt det föregående till drygt 8 milj. kr. Från detta belopp bör avräknas 1,4 milj. kr. utgörande intäkter i skeppsmätningsverksamheten samt 3,4 milj. kr. avseende intäkter av stämpel­ skatt som erläggs vid förvärv av registreringspliktigt fartyg värt mer än 25 000 kr. Någon motsvarighet till stämpelskatt finns inte inom andra tra­ fikgrenar. Med hänsyn till konkurrensneutraliteten bör angivna belopp tillgodoräknas fartygsverksamheten vid fastställande av kostnadsansvaret. Jag anser i likhet med sjöfartsutredningen och flertalet remissinstanser, att kostnaderna för den statliga tillsynen av fartyg skall täckas och att avgifter bör tas ut för vissa förrättningar enligt lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg. Härmed avses de regelbundet återkommande inspek­ tionerna, sjövärdighetsbesiktning, mellanbesiktning, passagerarfartygsbesiktning och fribordsbesiktning samt viss extra besiktning. Avgift bör även utgå för förrättningar som erfordras för föreskrivna tidsbegränsande certifikat. Den del av sjöfartsinspektionens tillsynsverksamhet, som av­ ser icke regelbundet återkommande inspektioner för att undersöka om bostäder, last, sanitära förhållanden, arbetstid, bemanning, lastningsför-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1970

hållanden m. m. fyller lagens föreskrifter, bör däremot i likhet med vad som gäller för yrkesinspektionens och hälsovårdsnämnds verksamhet inte avgiftsbeläggas. Grunden för taxan bör vara den beräknade kostnaden för varje förrätt­ ning. Härav följer att taxan i förhållande till sjöfartsutredningens förslag bör byggas ut något för de största lastfartygen. Med beaktande av vissa syn­ punkter som framkommit vid remissbehandlingen anser jag dock att av­ gifterna för mindre fartyg bör minskas något bl. a. med hänsyn till den ekonomiska bärkraften hos fartygsägarna, främst yrkesfiskarna. Avgifter­ na för fartyg med en bruttodräktighet under 500 registerton bör därför göras direkt proportionell mot bruttodräktigheten. För att kompensera den intäktsminskning som följer härav har jag -—■ efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet — kommit till att sjöfartsverket fr. o. m. budgetåret 1971/72 bör erhålla ett bidrag om ytterligare 500 000 kr. från anslaget Bidrag till fiskehamnar m. m. under nionde huvud­ titeln. De kostnader som sålunda skall täckas av förrättningsavgifter utgör — efter frånräknande av i det föregående angivna belopp — mellan 2,5 och 3,0 milj. kr. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att bemyndiga sjöfartsverket att närmare utforma taxa för ifrågavarande besiktningsverksamhet. Den nya taxan för besiktningsavgifter bör liksom de nya sjöf arts­ avgifterna träda i kraft den 1 januari 1971. Intäkterna av dessa förrätt­ ningsavgifter för senare hälften av budgetåret 1970/71 torde få tas till uppbörd under den på riksstatens inkomsttitel för nämnda budgetår upp­ tagna posten Skeppsmätningsavgifter. Den fråga om kostnadsfördelningen mellan sjöfartsverket och hamn­ ägare som behandlats av såväl sjöf artsutredningen som lotsorganisationsutredningen skall ytterligare beredas inom kommunikationsdepartementet och jag avser att i annat sammanhang återkomma härtill.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl. Maj :t genom proposition bereder riksdagen till­ fälle att avge yttrande över de av mig förordade allmänna riktlinjerna för lotsningsverksamheten m. m. samt för be­ stämning av kostnadsansvar och avgifter för sjöfarten. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

KL Beckmans Tryckerier AB* Stockholm