Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i statsverkspropositionen om vissa anslag för budgetåret 1971/72 inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner
Nr 13
Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställ ningar i statsverkspropositionen om vissa anslag för budgetåret 1971/72 inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.
I betänkandet behandlas propositionen 1971: 1 bilaga 15 med undan tag för punkten I.F: 1 under kapitalbudgeten (Statens vattenfallsverk: K raftstationer m. m.) samt m otioner med anknytning därtill. Förutom m otioner som m era direkt hänför sig till fram ställningarna om anslag behandlas motioner om en beredskapsplan för skoindustrin. Över nyss näm nda punkt i propositionen kommer utskottet senare att avge betän kande.
DRIFTBUDGETEN
TRETTO N D E H U V U D TITELN
Industridepartementet m. m.
1. Industridepartementet. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten A 1, s. 11 f.) och hemställer att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1971/72 an visar ett förslagsanslag av 7 079 000 kr.
2. Tekniska attachéer nt. m. U tskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten A 2, s. 12) och hemställer att riksdagen till Tekniska attachéer m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 197 000 kr.
3. Kommittéer m. m. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna A 3 och A 4, s. 13) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar 1. till K om m ittéer m. m. ett reservationsanslag av 3 500 000 kr., 2. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 200 000 kr. 1 Riksdagen 1971.17 sami. Nr 13
Industri m. m.
4. Statens institut för företagsutveckling: Förvaltningskostnader. Utskot tet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten B 1, s. 14— 16) och hem ställer att riksdagen till Statens institut fö r företagsutveckling: Förvalt ningskostnader för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 4 525 000 kr.
5. Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till främjande av före tagsutveckling m. m. Kungl. M aj:t har (punkten B 2, s. 16— 18) föresla git riksdagen att till Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till främjande av företagsutveckling m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 2 400 000 kr. I motionen 1971: 1069 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c) hemställs att riksdagen skall till Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till främjande av företagsutveckling m. m. bevilja ett anslag av 2 700 000 kr.
Motionen Statens institut för företagsutveckling (SIFU) kommer, anförs i mo tionen 1971: 1069, bl. a. genom sin utbildningsverksamhet att fylla en viktig uppgift. Denna verksamhet, som i viss m ån kompletterar den all männa vuxenutbildningen, betalas till 60 %> av företagen eller företagar na själva genom kursavgifter. SIFU planerar att bygga ut sin utbild ningsverksamhet med kurser i företagsledarutbildning och marknadsföringsfrågor. M otionärerna hävdar att de relativt höga kursavgifter som SIFU är nödsakat att hålla i många fall utgör ett hinder för deltagande. Med hänsyn till den satsning på vuxenutbildningen som nu görs från sam hällets sida anser de en sänkning av kursavgifterna och en ökning av stipendiemedlen väl befogad. D et kan enligt m otionärerna fram stå som diskriminerande att utbildningsverksamheten i SIFU:s regi är så kost nadskrävande för den enskilde jäm fört med den kommunala vuxenut bildningen. M otionärerna erinrar om att SIFU :s anslagsframställningar för budgetåret 1971/72 kraftigt skurits ned.
Uppgifter i anslutning till motionen Den av statsmakterna år 1970 beslutade omorganisationen av statens institut för hantverk och industri — num era statens institut för företags utveckling (SIFU) — syftade till att ge institutet möjlighet att fungera som ett centralt statligt serviceorgan åt företrädesvis hantverksföretag samt mindre och medelstora industriföretag. Institutet har till uppgift
bl. a. att bygga upp kunskaper och erfarenheter i tekniska, administra tiva, kommersiella och ekonomiska frågor av betydelse för utvecklingen inom industri och hantverk. Genom kurser och föreläsningar samt publi ceringsverksamhet och rådgivning har SIFU en om fattande kunskapsförmedlande verksamhet. Utbildningsverksamheten bör enligt de år 1970 angivna riktlinjerna (prop. 1970: 1, bil. 15 s. 36) i första hand ta sikte på företagsledarutbildning och utbildning av företagareföreningarnas personal samt på yr kesgrupper inom andra begränsade och specialiserade om råden där brist på utbildningsmöjligheter föreligger. En begränsning av institutets nuva rande breda och i flera fall traditionella fortbildningsverksamhet bör ske successivt och först i den m ån motsvarande utbildning kan erbjudas från annat håll. Institutets verksamhet — som även avses om fatta marknadsföringsfrågor — finansieras genom statsanslag samt avgifter och bör bedrivas så att självfinansieringsgraden ytterligare ökas. N ågra särskilda regler för utbildningsverksamhetens finansiering h ar inte uppställts. Av SIFU:s totala kostnader finansieras f. n. 3 5 % av anslag över statsbudgeten. Utbildningsverksamheten vid institutet ökar. Antalet kursdeltagare, som budgetåret 1968/69 var 13 800, steg under budgetåret 1969/70 till 16 500. U nder samma tid ökade antalet kurser från ca 650 till ca 750. D et genomsnittliga antalet deltagare per kurs är 22. I sitt utlåtande 1970: 13 behandlade statsutskottet motionsförslag om en höjning av anslaget till SIFU. Utskottet uttalade i detta sammanhang att det fann det ”angeläget att kursavgifterna vid institutet inte blir så höga att de verkar hindrande för deltagare från speciellt mindre och medelstora företag”. Stipendiegivningen — som avser bidrag till resor, traktamente och kursavgifter — utgör, anfördes vidare, ”i många fall en väsentlig faktor då det gäller att förmedla utbildning”. Utskottet till styrkte en höjning utöver Kungl. M aj:ts förslag m ed 200 000 kr. till sti pendier för fortbildning budgetåret 1970/71. Riksdagen biföll detta yr kande.
Utskottet Kungl. M aj:ts förslag beträffande detta anslag innebär en ökning med 100 000 kr. dels av bidraget till undervisningsverksamheten, dels av stipendiemedlen för fortbildning vid institutet. En större uppräkning av an slaget avvisas bl. a. med hänvisning till att kommerskollegieutredningen väntas lägga fram sina förslag under 1971. I motionen 1971: 1069 yrkas en höjning av anslaget m ed 300 000 kr. Utskottet, som erinrar om den vid 1970 års riksdag beslutade om or ganisationen av verksamheten vid institutet, är inte berett att tillstyrka en höjning av ifrågavarande anslag utöver Kungl. M aj:ts förslag, varför utskottet avstyrker motionen. I t Riksdagen 1971.17 sami. Nr 13
Utskottet hemställer alltså att riksdagen med bifall till Kungl. M aj:ts förslag och med avslag på motionen 1971: 1069 till Statens institut fö r företagsutveck ling: Bidrag till främjande av företagsutveckling m. m. för bud getåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.
6. Främjande av hemslöjden. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten B 3, s. 18 f.) och hemställer att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 825 000 kr.
7. Medelstillskott till Norrlandsfonden. Kungl. M aj:t har (punkten B 4, s. 19— 21) föreslagit riksdagen att till Medelstillskott till Norrlandsfon den för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr. I motionen 1971: 434 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp) hem ställs att riksdagen skall besluta att Norrlandsfondens geografiska verk sam het skall om fatta jämväl Gävleborgs län.
Bestämmelser och uttalanden om Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde Stiftelsen Norrlandsfonden, som enligt sin stadga har till ändamål att ”främ ja näringslivets utveckling i Norrland, främ st i Norrbottens län”, bildades 1961. Riktlinjer för fondens verksamhet under åren 1971— 1975 fastställdes av statsm akterna 1970 (prop. 1970: 85, SU 1970: 106). I propositionen behandlade chefen för industridepartementet då relativt ingående vilka uppgifter fonden i fortsättningen skulle ha, varvid flerstä des uttalades att det gällde verksamhet ”i N orrland” . Bl. a. upptogs frå gan om en genom fonden främ jad samverkan mellan olika centrala och lokala organ i syfte att åstadkomma resurser för en bättre industriell miljö. D et förordades att fonden för ändamålet skulle inbjuda veder börande myndigheter och organ att ingå i ett samarbetsråd för den re gionala industriella servicens utveckling ”i N orrland, dvs. de fyra nord ligaste länen”. Antalet styrelseledamöter utökades från sex till nio. Förut hade gällt att minst en ledamot skulle ”vara bosatt i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållandena därstädes”. Enligt den nya lydelse av stadgan som Kungl. M aj:t fastställde på grundval av riks dagsbeslutet skall vart och ett av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbot tens och Norrbottens län ”vara företrätt i styrelsen av en ledamot, som skall vara bosatt inom länet och väl förtrogen med dess förhållanden”. Minst ett styrelsesammanträde årligen skall hållas inom vart och ett av dessa län. Representanterna för de fyra nordligaste länen bör enligt ut talande i propositionen utses sedan förslag till ledamöter inhämtats från ifrågavarande landsting och företagareföreningar. Förslaget om ökad
medelstilldelning till fonden motiverades bl. a. med fondens nya funk tion som samordnande organ för att ”främ ja den industriella miljöns utveckling i de fyra nordligaste länen”. I motioner med anledning av 1970 års proposition angående N orr landsfonden påyrkades ett beslut av riksdagen att fondens geografiska verksamhetsområde i fortsättningen skulle om fatta samtliga fem N o r landslän. Statsutskottet — vars utlåtande godkändes av riksdagen — erinrade om stadgebestämmelsen rörande fondens ändamål och konsta terade att inga formella hinder tycktes föreligga fö r fonden att innefatta Gävleborgs län i sin verksamhet. A tt så inte skett dittills sades bero på att fondstyrelsen med hänsyn till fondens begränsade ekonomiska till gångar funnit det nödvändigt att koncentrera verksamheten till de fyra nordligaste länen. Utskottet sade sig icke uppfatta att avsikten med de uttalanden avseende de fyra nordligaste länen som gjorts i propositionen var att inskränka fondens stadgeenliga rätt att stödja projekt i hela N o rr land. D et borde även i fortsättningen åligga fondens styrelse att inom givna riktlinjer besluta om fördelningen av de medel som ställts till fon dens disposition. U tskottet sade sig i och för sig ha förståelse för m o tionärernas synpunkter men inte anse det påkallat att riksdagen gjorde något särskilt uttalande i frågan. M otionen I motionen erinras om innebörden av förra årets beslut om nya rikt linjer för Norrlandsfondens verksamhet och understryks att fondens insatser haft stor betydelse för det norrländska näringslivets utveckling under de senaste tio åren. D et konstateras att verksamheten hittills i huvudsak gällt N orrbottens län men att den också innefattat projekt i Västerbottens, Jäm tlands och Västernorrlands län. Det femte Norrlandslänet, Gävleborgs län, har därem ot inte, fram håller motionärerna, ingått i fondens arbetsområde. M otionärerna säger sig ha erfarit att tveksamhet föreligger inom N orrlandsfonden huruvida dess verksamhet kan utsträc kas till Gävleborgs län. Åtskilliga skäl talar, anser de, för att fonden bör stödja projekt även inom detta län, vilket i stort sett har samma näringslivsstruktur som övriga delar av N orrland och vars norra delar i vissa avseenden har ett sämre läge än kustområdena i övriga Norrland. Utskottet Riksdagen tog förra året ställning till ett av Kungl. M aj:t framlagt förslag till riktlinjer för Norrlandsfondens verksamhet under perioden 1971— 1975. Förslaget avsåg bl. a. en viss utvidgning av verksamheten. Utan att någon ändring skedde beträffande fondens grundläggande ända mål att ”främ ja näringslivets utveckling i N orrland, främ st i N orrbot tens län” fick fonden den nya funktionen att utgöra samordnande organ för främjande av den industriella miljöns utveckling i de fyra nordligaste länen. Samtliga dessa blev också företrädda i fondens styrelse. Med an
ledning av vad som anförts i vissa motioner konstaterades emellertid vid riksdagsbehandlingen att inga formella hinder förelåg fö r fonden att innefatta även Gävleborgs län i sin verksamhet. I den nu föreliggande motionen aktualiseras ånyo frågan om i vad m ån Norrlandsfondens verksamhet skall gälla Gävleborgs län. Det kan vitsordas att, såsom anges i motionen, N orrlandsfonden hit tills icke läm nat stöd till något projekt inom Gävleborgs län. Detta får dock icke uppfattas som något uttryck för att detta län skulle prin cipiellt vara undantaget från fondens verksamhetsområde. Vid bedöm ningen av fondens nuvarande aktivitet måste beaktas att efterfrågan på stöd från fonden överstiger dennas tillgång på resurser. M ed hänsyn till det ställningstagande i saken som riksdagen gjorde förra året föreligger enligt utskottets mening inget behov av ett sådant uttalande från riks dagens sida som m otionärerna begär. U tskottet avstyrker därför motio nen. M ot Kungl. M aj:ts förslag till medelsanvisning har utskottet ingen erinran. Åberopande vad h är anförts hemställer utskottet 1. att riksdagen med bifall till Kungl. M aj:ts förslag till Medelstillskott till Norrlandsfonden för budgetåret 1971/72 anvisar ett re servationsanslag av 5 000 000 kr., 2. att riksdagen avslår m otionen 1971: 434.
8. Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den
manuellt arbetande glasindustrin. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts för slag (punkten B 5, s. 21 f.) och hemställer att riksdagen till Utbildningsåtgärder fö r textil- och konfektions industrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin för bud getåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.
9. Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrier na. Kungl. M aj:t har (punkten B 6, s. 22—60) föreslagit riksdagen att 1. godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustriem a, 2. till Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsin dustrierna för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat dels motionen 1971: 276 av herr Ernulf m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen skall hemställa ”att Kungl. M aj:t m åtte 1. utarbeta en plan för hur långt en krympning av TEKO-industrin u r sysselsättnings-, beredskaps- och försörjningssynpunkt bör tillåtas ske, 2. klarlägga — sett u r samhällets resurssynpunkter — i vilken tids
mässig takt en eventuell krympning i förhållande till nuläget bör tillåtas ske, samt 3. utreda, vilka åtgärder som bör vidtagas för att garantera att pro duktionskapaciteten inte nedgår under den erforderliga nivån”, dels motionen 1971: 279 av herr Persson i Heden m. fl. (c) vari hem ställs att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. M aj:t anhålla om tillsät tande av en utredning med uppgift att dels fastställa omfattningen av den textil- och konfektionstillverkning samt skotillverkning som måste ske av beredskapsskäl, dels utarbeta planer för hur denna tillverkning skall säkerställas, dels motionen 1971: 282 av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen skall besluta att det föreslagna stödet till Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna utvidgas till att om fatta även marknadsundersökningar, dels motionen 1971: 430 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen skall hemställa ”att Kungl. M aj:t måtte 1. utarbeta en plan för hur långt en krympning av skoindustrin från beredskaps- och försörjningssynpunkt bör tillåtas ske, 2. utreda, vilka åtgärder som bör vidtagas fö r att garantera att pro duktionskapaciteten inte nedgår under den erforderliga nivån”, dels motionen 1971: 1081 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), så vitt gäller hemställan att riksdagen skall hos Kungl. M aj:t ”begära att det allvarliga försörjningsläge som föreligger fö r vissa för vårt land livs viktiga produkter uppmärksammas och att Kungl. M aj:t uppdrar åt nämnden för ekonomisk försvarsberedskap att genom en noggrann in ventering klarlägga det svenska försörjningsläget och vidtaga de åtgärder som kan anses erforderliga”.
I sistnämnda motion förekommer ytterligare två yrkanden, av vilka ett har behandlats i utskottets betänkande 1971: 5 och det återstående kommer att tagas upp i annat sammanhang.
Propositionen Kungl. M aj:ts förslag under denna anslagspunkt innebär att det fr. o. m. budgetåret 1970/71 löpande fyraåriga exportfrämjande pro grammet för textil- och konfektionsindustrierna kompletteras med ett statligt bidrags- och garantisystem för omställning och företagsutveck ling. Propositionen bygger härvidlag i huvudsak på de förslag som lagts fram av de sakkunniga för översyn av vissa frågor rörande textil- och konfektionsindustrierna — TEKO-utredningen — i betänkandet ”TEKO-industrierna inför 70-talet” I (SOU 1970: 59). Statliga bidrag för omställningsfrämjande åtgärder om sammanlagt 7,5 milj. kr. för en tre-årsperiod föreslås ställas till förfogande för före tag som för att verkställa en allmän översyn av sin verksamhet behöver 2f Riksdagen 1971.17 sami. Nr 13
utnyttja utomstående expertis. D et prim ära målet för bidragssystemet skall vara att underlätta bildandet av livskraftiga och expansiva företag, m en medel skall i undantagsfall kunna tillhandahållas även för under sökningar som syftar till att klargöra förutsättningarna för nedläggning av driften vid ett företag. Statliga lånegarantier skall kunna lämnas både för investeringar i an läggningstillgångar och för anskaffning av omsättningstillgångar. Dessa garantier föreslås skola lämnas inom ramen för det statliga kreditstödet till hemslöjd, hantverk och småindustri. F ör budgetåret 1971/72 före slås lånegarantier ställas till förfogande intill ett belopp av 7,5 milj. kr. D en övre gränsen för summan av utestående garantiutfästelser under de två därpå följande budgetåren föreslås bli 15 milj. kr. resp. 22,5 milj. kr. Utrymme för denna garantigivning anses kunna beredas utan ökning av garantiramen för stöd till hemslöjd, hantverk och småindustri eller av härtill hörande anslag fö r förlusttäckning. Administration av de före slagna stödåtgärderna skall anförtros åt kommerskollegium. Im portrestriktionerna på textil- och konfektionsområdet betecknas i propositionen som tem porära åtgärder vilka avser att ge andrum för en nödvändig omställningsprocess inom de berörda industrierna. N ä r det gäller den svenska försörjningsberedskapen intar de textila förnödenheterna en central plats, framhålls det. D en omständigheten att fredskonsumtionen i ökad utsträckning bygger på im port får inte med föra att försörjningsberedskapen eftersätts. Beredskapsfrågorna bör emellertid ses i ett vidare sammanhang. En utredning på detta område aviseras. E n särskild kontaktgrupp för TEKO-frågor föreslås knytas till ar betsmarknadsstyrelsen med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande sysselsättningen inom textil- och konfektionsområdet. Med hänsyn till att de beredskapspolitiska förhållandena bör bli beaktade på ett så tidigt stadium som möjligt när nedläggningar eller driftsinskränkningar ak tualiseras avses överstyrelsen för ekonomiskt försvar bli representerad i kontaktgruppen.
Motionerna Inriktningen av det statliga stödet till omställningsfrämjande åtgärder för TEKO-industrierna behandlas i motionen 1971: 282. M otionärerna anser att prioriteringen av organisations- och fusionsfrågor samt det förhållandet att marknadsundersökningar inte avses berättiga till bidrag tyder p å att propositionens förslag syftar till att få till stånd större en heter inom branschen. Med hänsyn till att det inte i första hand är de mindre och medelstora företagen inom branschen som lagts ner fram står för motionärerna en alltför ambitiös strävan mot större enheter som omotiverad och även något dogmatisk. De mindre och medelstora företagen missgynnas påtagligt, hävdar
motionärerna, genom att det statliga stödet inte är avsett att utgå till marknadsundersökningar. Detta minskar möjligheterna för dessa före tag att genomföra de sortimentsöversyner som är nödvändiga för att erhålla beslutsunderlag för förändringar av sortimentspolitiken. Frågan om försörjningsberedskapen för textil- och konfektionsvaror och skodon tas upp i ett flertal motioner. Utvecklingen under 1960-talet med ett stort antal företagsnedläggelser har, anförs i motionen 1971: 276, skapat problem såväl för de anställda som för de samhällen som drabbats. M otionärerna hävdar att den väntade utvecklingen under 1970-talet kommer att innebära att ca 20 000 anställda friställs. Av des sa kommer enligt beräkningar gjorda av arbetstagarorganisationerna ca 20 % att inte kunna erhålla nya anställningar. Av återstående 80 %> kommer två tredjedelar att få likvärdiga eller bättre betalda arbeten medan en tredjedel får sämre lön än tidigare. M otionärerna anför att denna utveckling är oroväckande även från försvarsberedskapssynpunkt och de efterlyser en övergripande målsättning från samhällets sida för utvecklingen inom TEKO-industrierna.
Beträffande beredskapsförsörjningen med textilprodukter åberopas i motionen 1971: 279 ett remissuttalande av överstyrelsen för ekonomiskt försvar över TEKO-utredningens betänkande. I detta uttalar styrelsen att en betydande försämring av beredskapsläget inträffat på området. M otionärerna anför att beredskapsförsörjning kan åstadkommas dels genom en ökad beredskapslagring, dels genom upprätthållande av en tillräcklig egen produktion. Med hänsyn till svårigheten att förutse be hovet av beredskapslagring förordar m otionärerna att en tillräcklig egen produktion skall upprätthållas. De anser att en utredning snarast bör tillsättas för att undersöka vilken produktionsnivå som måste upprätt hållas av beredskapsskäl. Den föreslagna utredningen anses även böra behandla skoindustrins problem.
Svensk skoindustri har enligt vad som anförs i motionen 1971: 430 genom den ökade importen och den minskade inhemska tillverkningen kommit in i ett ytterst allvarligt och svårbemästrat krisläge. Utveckling en inom denna industri betecknas som bekymmersam såväl från sys selsättningssynpunkt som från beredskapssynpunkt. M otionärerna utta lar att åtgärder måste vidtas för att hejda skofabriksdöden och trygga nuvarande produktion. Åtgärderna bör även syfta till att skapa sådana förhållanden att industrin förm år vända utvecklingen och åter nå upp till den produktionsnivå som från beredskapssynpunkt är erforderlig. De olika åtgärder som TEKO-utredningen föreslagit till stöd för TEKOindustrierna kunde enligt m otionärerna sättas in för att stödja sko industrin.
Följderna av utvecklingen inom de berörda industrierna uppm ärk sammas även i motionen 1971: 1081. Enligt motionärernas mening är det nödvändigt att sådana åtgärder vidtas att dels sysselsättningsläget inte ytterligare förvärras, dels tillräcklig ekonomisk försvarsberedskap kan upprätthållas. Detta skulle, anför motionärerna, kunna åstadkom mas genom ett långsiktigt upphandlingssamarbete mellan staten och de berörda industrierna, vilket lämpligen skulle kunna ordnas via vederbö rande branschorganisationer.
Uppgifter om skoindustrin På uppdrag av en samarbetsgrupp inom skobranschen har den svens ka skoindustrins distributionsproblem utretts av Industriens utrednings institut. Följande uppgifter rörande svensk skoproduktion, importen av skor samt produktionsstrukturen är hämtade ur denna utredning (Mar git Lidén: Skoindustrins distributionsproblem, Stockholm 1971). Större delen av antalet läderskor på den svenska m arknaden kommer från utlandet. Endast omkring 30 %> utgörs num era av inhemsk pro duktion. Läderskoproduktionen inom landet uppgick 1969 till ca 6,6 milj. par. 1960 tillverkades ca 10,4 milj. par. D et är främst produktio nen av dam- och barnskor samt sandaler som gått tillbaka. Årstillverkningen 1969 uppgick för dessa grupper till mindre än hälften av den mängd som producerades 1960. Herrskotillverkningen har inte minskat i samma grad. Den motsvarar nu ca 70 %> av antalet produce rade par 1960.
Läderskoproduktionen 1960, 1965, 1968 och 1969 (v = värde i milj. kr.; q = kvantitet i tusen par)
1960 1965 1968 1969 v q v q v q v q 262.8 10 427 281,8 9 968 228,3 7 589 . . 6 637
Im porten av läderskor uppgick 1954 till 7 °/o av den totala läderskotillförseln men har ökat snabbt under 1960-talet. Å r 1960 importerades 3.8 milj. par läderskor och importandelen var i par räknat 27 °/o. 1969 hade importen stigit till 12,6 milj. par, vilket ungefär var dubbelt så många läderskor som under året producerades i Sverige. Im portan delen var sistnämnda år 68 °/o- Exporten av läderskor är obetydlig.
Im porten av läderskor i °/o av tillförseln 1960, 1965, 1968 och 1969
1960 1965 1968 1969 v q v q v q v q 22 27 34 43 50 68 68
Skoindustrin är en arbetskraftsintensiv industri m ed lönekostnaden som en stor del av framställningskostnaden. Löneandelen av salutill verkningsvärdet från fabrik uppskattas till mellan 40 och 50 °/o- Å r 1968 var antalet arbetsställen 162 med sammanlagt ca 5 400 arbetare. 40 »/o av antalet arbetsställen sysselsatte mindre än 50 personer och en dast två företag hade fler än 200 arbetare anställda. Antalet arbetare sysselsatta inom skoindustrin har varit sjunkande under senare år. Av arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik för åren 1968— 1970 fram går att 13 arbetsställen har varslat om inskränkningar i driften, varvid ca 300 anställda berörts, och att 21 arbetsställen med ca 900 anställda har varslat om nedläggning. Antalet varsel ökade kraftigt från 1969 till 1970.
Utskottet Kungl. M aj:ts förslag under denna anslagspunkt innebär en kom plettering av det av 1970 års riksdag beslutade exportfrämj andepro grammet för textil- och konfektionsindustriema. D et föreslagna bi drags- och garantisystemet för omställning och företagsutveckling byg ger i huvudsak p å TEKO-utredningens slutbetänkande ”TEKO-industriem a inför 70-talet” (SOU 1970: 59). Utvecklingen inom TEKO- och sko-industrierna är till viss del en följd av Sveriges konkurrensinriktade näringspolitik och liberala han delspolitik. I propositionen uttalas att de importrestriktioner som vid tagits på TEKO-om rådet är tem porära åtgärder som syftar till att un derlätta en nödvändig omställningsprocess men att under en övergångs period nuvarande begränsningspolitik i väsentliga stycken måste bibe hållas. Frågan om ett ökat skydd för den importkonkurrerande hemm amarknadsindustrin tas upp i motionerna 1971: 1081 och 1971: 1092 och behandlas i utskottets betänkande n r 14. I propositionen förordade riktlinjer för s t a t l i g a b i d r a g f ö r o m s t ä l l n i n g s f r ä m j a n d e å t g ä r d e r innebär att samman lagt 7,5 milj. kr. under en treårsperiod ställs till förfogande för företag som önskar verkställa en översyn bl. a. av sin sortiments- och funktionspolitik samt organisatoriska uppbyggnad men som saknar personella resurser härför. Inriktningen av statligt finansierade undersökningar bör anpassas efter den situation i vilket det aktuella företaget befinner sig och undersökningarna ges en klar inriktning på de organisatoriska för hållandena, varvid särskilt frågor sammanhängande med dels företa gens behov av specialisering, dels lämpligheten av m er eller mindre långtgående samarbete med andra tillverkare bör stå i centrum. Rena marknadsundersökningar bör inte få bekostas med dessa statliga bidrag. Inriktningen av det statliga stödet ifrågasätts i motionen 1971: 282. M otionärerna hävdar att de mindre företagen kommer att få stora svårigheter att utan bidrag till m arknadsundersökningar anskaffa de data som krävs för en förändring av sortimentspolitiken. De hemställer där
för att det föreslagna statliga stödet utvidgas till att om fatta även m ark nadsundersökningar. Syftet med bidragen, som för budgetåret 1971/72 föreslås uppgå till 2,5 milj. kr., avses vara att stimulera omställningar och projekt som inte skulle kunna förverkligas utan statligt stöd men som är motiverade på lång sikt. Bidragen är alltså i första hand avsedda för åtgärder av engångsnatur och sådana aktiviteter som kan anses falla utanför före tagens normala handlande. Utskottet, som vill erinra om att särskilda medel ställs till förfogande för marknadsundersökningar utomlands ge nom det exportfrämjande programmet, finner — inte minst med hän syn till den ekonomiska ramen för bidragsgivningen — propositionens riktlinjer väl avvägda. Utskottet avstyrker alltså motionen 1971: 282. F ö r den svenska f ö r s ö r j n i n g s b e r e d s k a p e n medför minskningen av den inhemska produktionen av textil- och konfektionsprodukter vissa problem. Den omständigheten att fredskonsumtionen av textila förnödenheter i ökad utsträckning bygger på import får, fram hålls i propositionen, inte m edföra att försörjningsberedskapen eftersätts. I de fall fredsproduktionen av en viss förnödenhet hotar att sjunka under den för gällande beredskapsplanering uppställda minimi gränsen måste särskilda åtgärder vidtas för att trygga försörjningsbe redskapen. Som huvudregel anges att den nödvändiga försörjningsbe redskapen skall åstadkommas till lägsta möjliga kostnad för samhället och att sålunda inget generellt val kan träffas mellan fortsatt produktion inom landet och lagring. En utredning av dessa frågor aviseras. Ett flertal motioner tar upp frågan om vilken produktionsnivå för TEKO-varor och skor som måste upprätthållas för att säkerställa för sörjningsberedskapen. I motionen 1971: 276 föreslås att Kungl. M aj:t skall låta utarbeta en plan för hu r långt en krympning av TEKO-industrierna kan tillåtas gå med hänsyn till sysselsättnings-, beredskaps- och försörjningssynpunkterna samt utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att garantera att produktionskapaciteten inte nedgår under den erfor derliga nivån. E tt likartat utredningskrav avseende skoindustrin förs fram i motionen 1971: 430. Yrkandet i motionen 1971: 276 innefattar även att det skall klarläggas — sett från samhällets synpunkt — i vilken takt en eventuell krympning i förhållande till nuläget bör tillåtas ske. En utredning bör enligt motionen 1971: 279 tillsättas för att fastställa omfattningen av den textil- och konfektionstillverkning samt skotill verkning som erfordras av beredskapsskäl. Den föreslagna utredningen anses även böra få till uppgift att utarbeta planer för hur denna till verkning skall säkerställas. I motionen 1971: 1081 hemställs att det allvarliga försörjningsläge som föreligger för vissa för landet livsviktiga produkter skall uppmärksammas och att överstyrelsen för ekonomiskt försvar skall få i uppdrag att genom en noggrann inventering klarlägga försörjningsläget och vidta de åtgärder som kan anses erforderliga.
Som fram går av det föregående har departementschefen uttalat att en utredning m ed uppgift bl. a. att undersöka olika m etoder för att trygga försörjningsberedskapen övervägs. Chefen för handelsdepartemen tet har i april 1971 fått bemyndigande att tillkalla särskilda sakkun niga för att utreda olika m etoder för att upprätthålla en tillfredsställan de beredskap inom varuom råden som har väsentlig betydelse för för sörjningen. Utredningsuppdraget om fattar i första hand överväganden rörande avvägningen mellan produktionsåtgärder och beredskapslagring och rörande fördelningen av ansvaret i dessa sammanhang mellan staten och näringslivet. E n analys av för- och nackdelar i olika avseenden av statliga företagsengagemang som medel att trygga försörjningsberedska pen på utsatta varuom råden bör enligt utredningsdirektiven ingå i utred ningen. De samhällsekonomiska, näringspolitiska och handelspolitiska konsekvenserna av föreslagna åtgärder bör beaktas och redovisas. Med hänsyn till att det inom TEKO- och skoområdena föreligger risk för att självförsörjningsgraden sjunker till en alltför låg nivå bör enligt direktiven en analys utföras av den produktionsnivå som i kombination med kommersiell lagerhållning behövs för att upprätthålla en rimlig försörjningsberedskap på dessa områden. Som allmän riktpunkt för sina överväganden bör utredningen ha den självförsörjningsgrad som f. n. råder för beklädnadsvarorna. Förslag bör läggas fram om den själv försörjningsgrad som bör upprätthållas på de olika delområdena och om de eventuella åtgärder av skydds- och stödkaraktär som kan be höva vidtas fö r att säkerställa en tillräcklig produktionskapacitet. Dessa överväganden måste göras mot bakgrund av Sveriges internationella för pliktelser. De sakkunniga bör även behandla frågan om statlig upp handling som ett led i försörjningsberedskapen. Samråd med försvarsutredningen bör äga rum. Utredningsarbetet avses skola bedrivas så att förslag rörande försörjningsberedskapen fö r TEK O -varor och skodon kan föreläggas 1972 års riksdag. Utskottet — som i denna fråga sam rått med försvarsutskottet — finner att de ovan redovisade utredningsdirektiven i huvudsak tillgodo ser motionsyrkandena. U tskottet finner därför inte anledning att till styrka motionerna 1971: 276, 1971: 279, 1971: 430 och 1971: 1081 i nu nämnda hänseende. Vad i övrigt anförts under denna punkt i propositionen föranleder inte något särskilt uttalande från utskottets sida. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag. Åberopande vad här anförts hemställer utskottet 1. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 282 godkänner av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna, 2. att riksdagen till Omställningsfrämjande åtgärder fö r textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1971/72 anvisar ett re
servationsanslag av 2 500 000 kr., 3. att riksdagen i vad avser utredning av beredskapen i fråga om viss varuförsörjning avslår a) motionen 1971: 276, b) motionen 1971: 279, c) motionen 1971: 430, d) motionen 1971: 1081 såvitt nu är i fråga.
Bergsbruk
10. Sveriges geologiska undersökning. U tskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna C 1— C 5, s. 61— 68) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar 1. till Sveriges geologiska undersökning: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 7 965 000 kr., 2. till Sveriges geologiska undersökning: Kartarbeten m. m. ett re servationsanslag av 3 310 000 kr., 3. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservations anslag av 700 000 kr., 4. till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering ett reserva tionsanslag av 18 700 000 kr., 5. till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 600 000 kr.
11. Bergsstaten. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten C 6, s. 68 f.) och hemställer att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett för slagsanslag av 939 000 kr.
12. Statens gruvegendom. U tskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten C 7, s. 69— 74) och hemställer att riksdagen till Statens gruvegendom för budgetåret 1971/72 an visar ett förslagsanslag av 20 130 000 kr.
Energiförsörjning
13. Statens elektriska inspektion. Kostnader för vissa nämnder. Utskot tet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkterna D 1 och D 2, s. 75 f.) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar 1. till Statens elektriska inspektion ett förslagsanslag av 2 494 000 kr., 2. till Kostnader fö r vissa nämnder ett förslagsanslag av 43 000 kr.
14. Främjande av landsbygdens elektrifiering. Kungl. M ajit har (punk ten D 3, s. 76 f.) föreslagit riksdagen att 1. till Främ jande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1971/ 72 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr., 2. medge att under budgetåret 1971/72 bidrag för upprustning och nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden beviljas in till ett belopp av sammanlagt 3 000 000 kr., 3. medge att under budgetåret 1971/72 statlig garanti för lån till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör landsbygdens elnät beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr. I motionen 1971: 218 av herr Sundelin m. fl. (s, c, fp, m) hemställs att riksdagen skall uttala ”att stödverksamheten bör fortsätta i nuvarande form tills de angelägna restelektrifieringarna genomförts och eldistri butionens strukturrationalisering fortskridit så långt, att glesbygdsdistributionens samordning med ekonomiskt bärkraftig distribution kan full följas samt att omfattningen av stödet anpassas efter de behov, som efter hand anmäles av kommerskollegium inom en total ram av 40 mil joner kronor”.
Motionen Kungl. M ajits förslag om 3 milj. kr. till bidrag fö r upprustning och nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden innebär en ligt m otionärerna en avsevärd begränsning i förhållande till föreliggande behov. Upprustningsbidragen har i huvudsak lämnats i samband med företagsöverlåtelser föranledda av rationaliseringar. En förutsättning för sådana strukturrationaliseringar är, anför m otionärerna, att möjligheten att erhålla statsbidrag kan bedömas i förväg. Så är emellertid f. n. inte förhållandet, bl. a. på grund av att Kungl. M ajit inte angivit en totalram för bidragen. Enligt vad kommerskollegium uppger skulle sannolikt sam manlagt mellan 40 och 50 milj. kr. erfordras för att lösa återstående strukturproblem inom glesbygderna och fullfölja restelektrifieringarna.
Uppgifter i anslutning till motionen Kommerskollegium äger enligt kungörelse den 28 maj 1959 (nr 369) bevilja statligt stöd till nyanläggning och upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden i form av bidrag och lånegarantier. E n ligt beslut av 1958 års riksdag (prop. 1958: 116, JoU 17) skall statligt stöd i form av bidrag och lånegarantier kunna utgå till eldistributionsföretag som h ar ett uppenbart behov därav och som utnyttjat tillgäng liga möjligheter att på annat sätt anskaffa kapital till upprustningen. Syf tet med det statliga upprustningsstödet angavs vara att göra det stöd mottagande distributionsföretaget ekonomiskt bärkraftigt för framtiden. Om detta syfte inte kan vinnas med ett med hänsyn till förhållandena rimligt bidrag bör bidragsansökan avslås under hänvisning härtill. Å tgär
der för att söka uppnå en reorganisation av på längre sikt oräntabla eldistributionsföretag bör ingå som en integrerande del av verksamheten för upprustning av elnäten på landsbygden. F ö r detta stöd ställdes en total medelsram för en femårsperiod av 50 milj. kr. till förfogande. Totalt har t. o. m. innevarande budgetår 90 milj. kr. anvisats för främ jande av landsbygdens elektrifiering. Detalj distributionen av elkraft till de enskilda förbrukarna ombesörjs av ett stort antal distributionsföretag av olika slag — industriföretag, en skilda distributionsföretag, kommunala elverk och bolag samt ekono miska föreningar. A ntalet distributionsföretag har under efterkrigs tiden minskat kraftigt och har från 1965 gått ned från 1 500 till f. n. ca 900. Företagsstorleken varierar i hög grad. N ära 600 företag h ar mindre än 2 000 abonnenter och ungefär hälften av dessa har mindre än 500 abonnenter. M ajoriteten av företag med fler än 2 000 abonnenter är kommunala företag och råkraftbolag. De ekonomiska föreningarna u t gör omkring hälften av antalet företag men har mindre än en tiondel av antalet abonnenter. Fördelningen på kommunala och icke-kommunala företag motsvaras i stort av fördelningen på tätortsdistribution resp. glesbygdsdistribution. Staten har i samband med koncessionsprövning verkat pådrivande på strukturrationaliseringen. Genom ändringar i ellagen år 1957 utvidgades tillståndsskyldigheten till att om fatta i princip alla starkströmsledningar. Tillståndsgivningen förenklades samtidigt genom införande av ett sy stem med områdeskoncessioner, som innebär att distributör får konces sion för ett visst geografiskt område. Inom detta får distributören utan särskild prövning dra erforderliga ledningar med viss högsta spänning för sin detalj distribution. Frågan om åtgärder för att påskynda och effektivisera rationaliseringsarbetet på eldistributionsområdet har utretts av eldistributionsutredningen, som lagt fram sina förslag i betänkandet ”Eldistributionens ratio nalisering” (SOU 1968: 39). Utredningen konstaterar att rationalisering en inte fortgått i den takt och omfattning som förutsatts. Utredningens förslag går i huvudsak ut på att öka koncessionsmyndighetens befogen heter bl. a. genom viss rätt att återkalla löpande koncession samt rätt att kräva att koncessionsinnehavaren på skäliga villkor avstår distributionsanläggningar och viss annan egendom som använts i distributionsverksamheten. Den önskvärda rationaliseringen bör enligt utredningen kunna genomföras m ed hjälp av lämpliga distributörer som får bär kraftiga enheter till sitt förfogande. Vidare hävdar utredningen att de nuvarande statsbidragen bör kunna slopas utan att rationaliseringen på ett avgörande sätt försvåras. Kommerskollegium anför i sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 att kollegiet ansluter sig till utredningens förslag att stödverk samheten i stort bör avvecklas. Kollegiet fram håller dock behovet av
fortsatta stödåtgärder under en övergångsperiod och anger den totalt erforderliga medelsramen till 50 milj. kr., varav huvuddelen avser upprustningsmedel. Kollegiet redovisar vidare vissa svårigheter som uppstått i behandlingen av upprustningsansökningar på grund av att kollegiet se dan länge inte kunnat lämna förhandsupplysningar angående möjlighe terna till statsbidrag. I prop. 1970: 139 angående lagstiftningen om elektriska anläggningar anförde chefen för industridepartementet att beredningen av eldistributionsutredningens förslag visat på behov av ytterligare överväganden rö rande distributionsverksamhetens fram tida organisation. En mera ge nomgripande lösning sades vara tänkbar än den som utredningen mot bakgrund av sina direktiv hade förordat. D et angavs som inte osannolikt att frågan om en mera omfattande lösning av distributionsproblemen borde anförtros en särskild utredning. M otioner av samma innebörd som den nu föreliggande har väckts vid ett flertal tillfällen och senast vid 1970 års riksdag. Statsutskottet hänvi sade därvid (SU 1970: 13) till den inom industridepartem entet pågående överarbetningen av eldistributionsutredningens betänkande och avstyrkte motionerna.
Utskottet Enligt kungörelsen den 28 maj 1959 (nr 369) om statligt stöd åt lands bygdens elförsörjning äger kommerskollegium bevilja stöd till nyanlägg ning och upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden i form av bidrag och lånegarantier. Frågor rörande eldistributionens rationalisering har varit föremål för överväganden sedan mitten av 1960-talet. Eldistributionsutredningen lade i sitt betänkande ”Eldistributionens rationalisering” (SOU 1968: 39) fram en rad förslag. I årets statsverksproposition anförs att för en rationell elförsörjning krävs betydligt större distributionsenheter än vad tidigare förutsatts. En särskild utredning avses närm are undersöka bl. a. frågan om förutsättningarna på distributionssidan för en rationell elförsörjning. I motionen 1971: 218 hemställs om uttalanden från riksdagens sida rörande stödverksamheten och den ekonomiska omfattningen av stödet. Utskottet förutsätter att den aviserade utredningen, som enligt vad u t skottet inhäm tat kommer att tillsättas inom kort, får i uppdrag att be handla frågan om en nödvändig omorganisation av eldistributionen på landsbygden och i de mindre tätorterna. Insatser för restelektrifiering och upprustning av distributionsnäten är enligt utskottets mening ange lägna. Tillkomsten av mer omfattande distributionsenheter med större resurser bör ge möjligheter att på ett bättre sätt än hittills tillgodose be hovet därav. M ed hänsyn till kommande utredningsverksamhet anser sig utskottet inte böra förorda att riksdagen nu gör i motionen avsett u t talande om form erna för det statliga stödet till eldistributionen på lands
bygden och omfattningen av stödet. Utskottet avstyrker alltså motionen. Åberopande vad här anförts hemställer utskottet 1. att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr., 2. att riksdagen medger att under budgetåret 1971/72 bidrag för upprustning och nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden beviljas intill ett belopp av sammanlagt 3 000 000 kr., 3. att riksdagen medger att under budgetåret 1971/72 statlig garanti för lån till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör landsbygdens elnät beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr. 4. att riksdagen avslår m otionen 1971: 218.
15. Delegationen för atomenergifrågor. U tskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten D 4, s. 77 f.) och hemställer att riksdagen till Delegationen för atomenergifrågor för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 1 789 000 kr.
Teknisk utveckling m. m.
16. Styrelsen för teknisk utveckling. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna E 1—E 4, s. 80— 92) och hemställer 1. att riksdagen a) godkänner vad chefen för industridepartementet anfört om organisatoriska förändringar vid styrelsen för teknisk utveckling och bemyndigar Kungl. M aj:t att vid styrelsen inrätta en tjänst för planeringsdirektör i Ce 3, b) till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och ut veckling för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 110 500 000 kr., c) bemyndigar Kungl. M aj:t att under budgetåret 1971/72, i en lighet med vad chefen fö r industridepartementet anfört, godkän na avtal och beslut rörande stöd till teknisk forskning och indu striellt utvecklingsarbete m. m. som inberäknat löpande avtal och beslut innebär åtaganden om högst 65 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1971/72— 1975/76, d) bemyndigar Kungl. M aj:t att uppdra åt styrelsen för teknisk utveckling att under av chefen för industridepartementet nämn da förutsättningar biträda ackord, efterge långivares rätt samt medge betalningsanstånd i fråga om fordringar på grund av lån som lämnats med anlitande av reservationsanslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling, 2. att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: D rift av forsk-
ningsstationer för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr., 3. att riksdagen a) till Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning och utveckling för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsan slag av 12 000 000 kr., b) bemyndigar Kungl. M aj:t att under budgetåret 1971/72 god känna avtal och beslut rörande stöd till skeppsteknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. som inberäknat löpande avtal och beslut innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr. un der vart och ett av budgetåren 1971/72— 1972/73, 4. att riksdagen till Styrelsen fö r teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.
17. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet m. fl. anslag. U tskot tet tillstyrker Kungl. Majrts förslag (punkterna E 5— E 7, s. 94— 100) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar 1. till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsan slag av 1 000 kr., 2. till Bidrag till statens provningsanstalt ett reservationsanslag av 4 900 000 kr., 3. till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.
18. Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet m. fl. anslag.
Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkterna E 8— E 10, s. 101 — 105) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar 1. till Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett för slagsanslag av 1 000 kr., 2. till Bidrag till statens skeppsprovningsanstalt ett reservationsan slag av 2 000 000 kr., 3. till Statens skeppsprovningsanstalt: Utrustning ett reservationsan slag av 500 000 kr.
19. Bidrag till Ingenjursvetenskapsakademien. Kungl. M aj:t har (punk ten E 11, s. 105) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av 570 000 kr.
I motionen 1971: 433 av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. (fp) hem ställs att riksdagen skall som bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien anvisa ett anslag av 800 000 kr.
M otionen Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har till huvuduppgift att främja den tekniska och ekonomiska utvecklingen i landet. Detta har skett bl. a. genom inrättande av forskningsinstitut, genom samverkan med forsk ningsråd och fonder i värdering av projekt och genom att stödja och ut veckla den svenska forskningens internationella kontakter. IVA:s verk samhetsområde om fattar enligt de stadgar som fastställts av Kungl. M aj:t 1969 alla aspekter på naturvetenskaplig, teknisk och ekonomisk utveckling. M otionärerna erinrar om att IVA:s verksamhet finansieras i huvudsak genom bidrag till m ålbundna utredningar och ersättning för utförda tjänster. De obundna resurser som står till IVA:s förfogande är dels ett statligt grundbidrag om f. n. 535 000 kr., dels årliga bidrag från en rad industriföretag, dels avkastning av IVA:s egna fonder. M otionä rerna understryker vikten av att IVA som ett neutralt och obundet fo rum har möjlighet att utan bindning till speciella projekt göra m er in gående analyser av forskningens och utvecklingsarbetets situation och behov. H ärför krävs dock, anför de, en ökning av den icke projekt bundna finansieringen.
Utskottet F rån detta anslag utgår enligt beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968: 68, SU 131, rskr. 304) statens stöd till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) för dess centrala verksamhet. Styrelsen för teknisk utveckling läm nar bidrag till IVA:s internationella kontaktverksamhet över styrel sens anslag. Kungl. M aj:ts förslag för budgetåret 1971/72 innebär en uppräkning av anslaget med 35 000 kr. till 570 000 kr. I motionen 1971: 433 yrkas en höjning av anslaget med 230 000 kr. utöver vad Kungl. M aj:t före slagit. Vid förra årets riksdag avslogs motioner med likartat syfte (SU 1970: 13). U tskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att föreslå avsteg från Kungl. Maj:ts förslag till bidrag för IVA:s centrala verksamhet under nästa budgetår, varför utskottet avstyrker motionen. Utskottet hemställer alltså att riksdagen med bifall till Kungl. M aj:ts förslag och med avslag på motionen 1971: 433 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakade mien för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 570 000 kr.
20. Bidrag till Sveriges standardiseringskommission. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten E 12, s. 106) och hemställer att riksdagen till Bidrag till Sveriges standardiseringskommission för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 1 970 000 kr.
21. Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi m. fl. anslag.
Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkterna E 13—E 15, s. 107 — 118) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar 1. till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi ett re servationsanslag av 51 800 000 kr., 2. till Internationellt atomenergisamarbete ett förslagsanslag av 4 100 000 kr., 3. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran ett reservations anslag av 8 100 000 kr.
Domänverket
22. Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig personal. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten F 1, s. 122 f.) och hemställer att riksdagen 1. till Ersättning till domänverkets fo n d fö r utgifter fö r övertalig personal för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 147 000 kr., 2. beslutar att kyrkofonden skall för år 1970 ersätta domänverkets fond för övertalig personal vid domänverket med 202 000 kr.
KAPITALBUDGETEN
STATENS AFFÄRSVERKSFONDER
Förenade fabriksverken
23. Byggnader och utrustning. Kungl. M aj:t har (punkten I. E: 1, s. 124 — 139) föreslagit riksdagen att till Byggnader och utrustning för bud getåret 1971/72 under fabriksverkens fond anvisa ett investeringsanslag av 42 500 000 kr. I motionen 1971: 1067 av herr Enarsson (m) hemställs att riksdagen skall till Förenade fabriksverken, Byggnader och utrustning, anvisa ett investeringsanslag av 37 500 000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet I förenade fabriksverkens uppgifter ingår att bedriva tillverkning, för säljning och underhåll av krigsmateriel, tillverkning och försäljning av civila verkstadsprodukter samt tvätterirörelse. Verket, som fick sin nu
varande organisation efter beslut av 1965 års riksdag, har vid årsskiftet 1969— 1970 förts över från försvarsdepartementet till industrideparte mentet. Detta får ses som en konsekvens av att den mot civil produktion inriktade verksamheten successivt kommit att byggas ut och utvecklas. F ör nästa budgetår har fabriksverken lagt fram ett investeringspro gram på 53,8 milj. kr. D etta är 1 milj. kr. mer än investeringsramen för innevarande budgetår. Kungl. M aj:t föreslår för nästa budgetår ett in vesteringsprogram på 42,5 milj. kr. Vid beräkning av detta anslagsbelopp har hänsyn tagits till en förväntad behållning av 9 milj. kr. under an slaget vid utgången av innevarande budgetår. Vidare har på sedvanligt sätt ett påslag med 10 °/o gjorts för att möjliggöra en av konjunkturm äs siga eller andra skäl påkallad ökning av medelsförbrukningen. Fabriksverken h ar sedan budgetåret 1968/69 årligen beviljats 5 milj. kr. för ökad civil produktion. Dessa medel har tagits i anspråk bl. a. för att i samarbete med andra företag utveckla nya produkter. I statsverks propositionen redovisas bl. a. samverkan med Kockums Mekaniska Verkstads AB och Husqvarna Vapenfabriks AB i syfte att vidareutveck la den s. k. Stirlingmotorn samt delägarskap i Swedevelopment Hospital Equipment AB, som saluför produkter avsedda för sjukhusen, och i KB Food Control AB & Co., som har till uppgift att vidareutveckla en upp finning på livsmedelsteknikens område. Vidare erinras om det av fa briksverken helägda Trivab Konfektions AB, som administrativt handhar tillverkningen av sjukhuspersedlar i Ängelholm. Fabriksverkens ansträngningar att öka sin civila produktion har varit föremål för uppmärksamhet och diskussion i olika sammanhang. Dis kussionen har gällt såväl produktionsinriktningen som verksamhetens organisatoriska former. Genom studiebesök vid fabriksverken har utskot tet erhållit information i dessa ämnen. Utskottet, som anser det angelä get att fabriksverken kännetecknas av effektivitet i fråga om produk tionsinriktning och verksamhetsformer, förutsätter att Kungl. M aj:t noga följer verkets strävanden i detta hänseende och tar de initiativ till för ändringar av nuvarande förhållanden som kan visa sig erforderliga. F ör satsningen på civila produkter har fabriksverken för nästa budget år begärt 5 milj. kr. Detta belopp har av departementschefen föresla gits begränsas till 3 milj. kr. med hänsyn till att möjligheten till en sam ordning av utvecklingsverksamheten inom den statsägda företagsgrup pen ökat sedan tillkomsten av Statsföretag AB. Med motiveringen att nå gon närm are redogörelse för hur anslaget för civil produktion skall an vändas inte lämnas i propositionen yrkas i motionen 1971: 1067 att riks dagen avslår detta anslagsyrkande. Utskottet, som hänvisar till vad ovan anförts, finner inte anledning att frångå Kungl. M aj:ts förslag. Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att riksdagen med bifall till Kungl. M aj:ts förslag och med avslag på motionen 1971: 1067 till Byggnader och utrustning för bud
getåret 1971/72 under fabriksverkens fond anvisar ett investeringsanslag av 42 500 000 kr.
Domänverket
24. Förvaltningsbyggnad för domänstyrelsen. Utskottet tillstyrker Kungl. Majrts förslag (punkten I.G : 4, s. 161) och hemställer att riksdagen till Förvaltningsbyggnad fö r domänstyrelsen för bud getåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.
Statens allmänna fastighetsfond
25. Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. U tskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten II: 21, s. 162 f.) och hemställer att riksdagen till Byggnadsarbeten fö r teknisk utveckling m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 4 000 kr.
Statens utlåningsfonder
26. Kronotorpamas inventarielånefond. U tskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten IV.C, s. 164) och hemställer att riksdagen medger att det för budgetåret 1962/63 anvisade investeringsanslaget till Kronotorpamas inventarielånefond under budgetåret 1971/72 får användas för det m ed anslaget avsedda ändamålet.
Fonden för låneunderstöd
27. Lån till Aktiebolaget Atomenergi. Utskottet tillstyrker Kungl. M aj:ts förslag (punkten V .l l , s. 164 f.) och hemställer att riksdagen till Lån till Aktiebolaget Atom energi för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.
Stockholm den 20 april 1971 P å näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk), Häll (s), Hovham m ar (m), fru Hansson (s) och fru Ham braeus (c).
Reservationer
1. vid punkten 5 (Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till främ jande av företagsutveckling m. m.) av herrar Börjesson i Glöm minge (c), Andersson i öreb ro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och fru Ham braeus (c), som anser
dels att det avsnitt på s. 3 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet, som erinrar” och slutar med ”utskottet avstyrker motionen” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse: ”Utskottet vill erinra om statsutskottets uttalande vid förra årets riks dag om angelägenheten av att kursavgifterna vid institutet inte blir så höga att de verkar hindrande för deltagande från mindre och medel stora företag. Med hänsyn härtill samt till det behov som finns av att bygga ut institutets verksamhet när det gäller företagsledarutbildning och marknadsföringsfrågor finner utskottet den av motionärerna föreslagna ökningen av anslaget befogad.”
dels att utskottet bort hemställa ”att riksdagen i anledning av Kungl. M aj:ts förslag och med bifall till motionen 1971: 1069 till Statens institut för företagsutveck ling: Bidrag till främjande av företagsutveckling m. m. för bud getåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 2 700 000 kr.”
2. vid punkten 9 (Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustriema) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c), H ovhammar (m) och fru Hambraeus (c), som anser
dels att det stycke på s. 12 i utskottets yttrande som börjar med ”Syf tet med bidragen” och slutar med ”alltså motionen 1971: 282” bort ut bytas mot ett avsnitt av följande lydelse: ”Syftet med bidragen, som för budgetåret 1971/72 föreslås uppgå till 2,5 milj. kr., avses vara att stimulera omställningar och projekt som inte skulle kunna förverkligas utan statligt stöd m en som är motiverade på lång sikt. Bidragen skall ställas till förfogande för företag som önskar verkställa en översyn av tidigare näm nt slag men som inte har egna re surser för ändamålet utan måste utnyttja utomstående expertis. U tskottet delar m otionärernas uppfattning att ett system som innebär att rena marknadsundersökningar inte får bekostas med de statliga bi dragen minskar möjligheterna för de mindre företagen, som ofta saknar egna resurser att anskaffa nödvändiga marknadsdata, att genomföra en förändring av sin sortimentspolitik. I propositionen framhålls att me
del för särskilda marknadsundersökningar utomlands ställts till förfo gande genom det nu löpande exportfrämjande programmet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att exporten utgör endast ca 17 °/o av TEKO-industriernas samlade produktionsvärde och att det med få undantag är storföretag som svarar för denna export. M arknadsunder sökningar är en viktig förutsättning för att syftet med de i propositio nen föreslagna omställningsfrämjande åtgärderna skall kunna uppnås. Med hänsyn härtill finner utskottet det i motionen fram förda förslaget väl motiverat och tillstyrker motionen 1971: 282.”
dels att utskottet under 1 bort hemställa ” 1. att riksdagen — med bifall till motionen 1971: 282 — god känner av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna med den ändringen att statliga bidrag för omställ ningsfrämjande åtgärder skall kunna utgå även för marknads undersökningar, ’ ’
3. vid punkten 14 (Främ jande av landsbygdens elektrifiering) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk), Hovham m ar (m) och fru Hambraeus (c), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”1 motionen 1971: 218” och slutar på s. 18 med ”avstyrker alltså motio nen” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse: ”Departementschefens förslag innebär för fjärde året i följd en be gränsning av anslagsramen för upprustning och utbyggnad av lands bygdens eldistributionsnät. I motionen 1971: 218 erinras härom och motionärerna hemställer om uttalanden från riksdagens sida rörande stödverksamheten och den ekonomiska omfattningen av stödet. I likhet med m otionärerna finner utskottet propositionens förslag otillfredsställande. Kommerskollegium har kraftigt vitsordat de nega tiva verkningar på upprustningsarbetet som vållats av anslagsbegränsningarna. Den utredning som förutsätts ta upp eldistributionen i stort har ännu inte tillsatts. Det aktuella upprustningsproblemet är av väsent lig betydelse för berörda områden, särskilt som kraven på eldistributionsnätets kvalitet stiger. Det synes ologiskt och praktiskt omotiverat att undergräva grunden för upprustningsarbetet innan ens förarbetet på altemativlösningar inletts. Arbetet bör därför ges möjlighet att fortgå i nuvarande form. Med utgångspunkt i det ovan anförda anser sig u t skottet böra tillstyrka motionen.”
dels att utskottet under 4 bort hemställa: ”4. att riksdagen med bifall till m otionen 1971: 218 i skrivelse till
Kungl. M ajit uttalar dels att stödverksamheten bör fortsätta i nuvarande form tills de angelägna restelektrifieringarna genom förts och eldistributionens strukturrationalisering fortskridit så långt att glesbygdsdistributionens samordning med ekonomiskt bärkraftig distribution kan fullföljas, dels att omfattningen av stödet bör anpassas efter de behov som efter hand anmäls av kommerskollegium inom en total ram av 40 milj. kr.”
4. vid punkten 19 (Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c), Hovham m ar (m) och fru H am braeus (c), som anser dels att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet finner inte” och slutar med ”utskottet avstyrker motionen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse: ”IVAis verksamhet finansieras huvudsakligen genom bidrag till mål bundna utredningar och genom ersättning för utförda tjänster. U pp dragsgivare är statliga eller privata forskningsråd och fonder, styrelsen för teknisk utveckling och industriföretag. De medel som står till för fogande för icke projektbunden verksamhet är det statliga grundbidra get, bidrag från industrin samt avkastningen av IVAis egna fonder. Dessa medel, som totalt uppgår till ca 2 milj. kr., gör det möjligt för IVA att bearbeta och föra vidare uppslag till nya forskningsprojekt. Härigenom bidrar IVA verksamt till att skapa möjligheter för och stödja en för den svenska industrin nödvändig teknisk ny- och vidareutveck ling. Utskottet finner ett ökat stöd till IVAis centrala verksamhet väl motiverat och tillstyrker således motionen 1971: 433.” dels att utskottet bort hemställa ”att riksdagen i anledning av Kungl. M ajits förslag och m ed bifall till motionen 1971: 433 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsaka demien för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 800 000 kr.”