Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om upplysningsverksamhet angående de handikappades problem, m. m.

Socialutskottets betänkande nr 3 2 år 1971 SoU 1971:32

Nr 32

S o cia lu tsk o ttets betänkande i anledning av m o tio n er om upplysnings­ verksam het angående de handikappades problem , m . m.

M otionerna

1) 1 m otionen 1971:483 av herr Rask m . fl. (s) yrkas a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller a tt åtgärder vidtages i syfte a tt hos en bred allm änhet sprida upplysning om de handikappades situation i enlig­ het med vad i m otionen anförts. 2) I m otionen 19 7 1 :948 av fru Mogård m . fl. (m ) yrkas a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t m åtte anhålla om utredning och förslag till åtgärder i syfte a tt införa fö re träd esrä tt för vissa m edborgarkategorier på kollektiva tran sp o rtm ed el sam t i fysiska köer hos m yndigheter.

I m otionen 1971:483 erinras om a tt ökade anslag ställts till förfogande för olika åtgärder avsedda a tt fö rb ä ttra de handikappades förhållanden, varefter anföres bl. a. följande. P roblem en för de handikappade löses dock inte enbart genom att ökade m ateriella resurser ställs till förfogande. Det krävs också a tt m edborgarna i allm änhet i det dagliga livet hyser förståelse för deras situation och själva gör en insats. Sådan hänsyn och m edverkan kan stim uleras genom en b re tt upplagd, kontinuerligt pågående upplysnings­ verksam het riktad till olika befolkningsgrupper, inte m inst föräldrar. En sådan kam panj bör vara direkt inriktad på k onkreta förhållanden, som en sto r del av befolkningen kan antas kom m a i k o n ta k t med. E tt om råde, som m otionärerna fram håller som e tt exem pel på e tt om råde som är läm pligt fö r en sådan upplysningskam panj, är situationen på de kollektiva färdm edlen. De an fö r därvid, a tt det är alltm er sällan som man i en fullsatt vagn ser någon läm na plats för a tt låta en handikappad, en åldring eller en förälder med barn få sätta sig. I m otio n en 1971:948 fram hålls a tt det urbaniserade sam hället för många m änniskor innebär svåra påfrestningar och d e tta gäller — fo rtsä tte r m otionärerna — alldeles speciellt dem som på grund av handikapp av olika slag eller sjukdom ar, som m edför k o n stitu tio n e ll svaghet av allvarlig art, besväras av att tvingas stå — i kö eller på de kollektiva tran sp o rtm ed ­ len. H ärefter anförs a tt handikappade m. fl. i Frankrike h ar rätt till företräde i vissa fysiska k ösituationer och a tt denna företräd esrätt dokum enteras genom en av m yndighet utfärdad handling. F ö ru tsättn in g ­ ar för en liknande företrädesrätt i Sverige bö r enligt m otionärerna utredas.

Riksdagen 1971. 12 sami. N r 32

Företrädesrätt för handikappade m. fl. i Frankrike

S o cialutskottet har in h äm tat a tt i Frankrike kan olika kategorier invalider m. fl. erhålla ” fö re träd esk o rt” (cartes de p riorité) eller m otsva­ rande som ger innehavaren en i författning inskriven fö reträd esrätt på allm änna transportm edel sam t vid m yndigheters k o n to r och expeditioner m. m. De som blivit invalider i arbete (invalides du travail) har längst tillerkänts dylik företräd esrätt. Den första författningen i äm net daterar sig till år 1898. För närvarande gällande bestäm m elser har givits i en lag av år 1942 om ” fö reträd esk o rt för vissa arbetsinvalider” . F öreträdeskort utfärdas av ” p refekten” för dem som blivit så invalidiserade i arbete a tt de antingen har svårt a tt stå u p p rä tt eller kräver ständig hjälp av annan person. F öreträdeskortet ger enligt näm nda lag innehavaren en fö re trä­ desrätt på allm änna transportm edel och vid alla offentliga m yndigheters och serviceorgans k o n to r och expeditioner. I vissa fall kan fö reträd esrät­ ten utökas till att även o m fatta företrädesrätt i affärer. G enom skilda författningar har fö reträd esrätter vidare föreskrivits för vissa kategorier blinda, handikappade, krigsinvalider, m ödrar med m in­ deråriga barn samt gravida kvinnor. F ör samtliga dessa grupper avser fö reträdesrätten allm änna transportm edel. Härtill kom m er i förekom ­ mande fall - såsom för ” arbetsinvalider” — fö re träd esrä tt vid offentliga m yndigheters och serviceorgans k o n to r och expeditioner samt i affärer.

Bestäm m elser om handikappvänlig utform ning av lokaler, m. m.

År 1966 infördes i byggnadsstadgan (1 9 59:612) en ny bestäm m else, 42 a §, av innehåll a tt de u trym m en i byggnad till vilka allm änheten äger tillträde skall i skälig o m fattning utform as så a tt de blir tillgängliga för och kan n y ttjas av personer vilkas rörelseförm åga är n edsatt till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom (prop. 1966:1 18, 3LU 43). D enna bestäm m else har genom en kungörelse år 1971 (nr 37 8 ) om ändring i byggnadsstadgan räknat fr. o. m. den 1 ju li 1971 kom p letterats så a tt den är tillämplig även på arbetslokaler och även avser sådana handikappade som har n edsatt orientenngsförm åga (prop. 1971:48, CU 13). Som exem pel på åtgärder till förm ån för handikappade när det gäller allmänna transportm edel får näm nas a tt i bussar och tunnelbanevagnar i Stockholm finns sittplatser med ex tra handtag m. m. vid vilka det angivits a tt platserna är avsedda främ st för rörelsehindrade respektive rörelsehäm m ade personer. L iknande anordningar finns i pendeltågvagnar som går i trafik i S tockholm som rådet. Socialstyrelsen har i e tt cirkulär i ju n i 1971 angående förekom sten av m edicinska sjukdom ssym boler för upplysning vid akuta sjukdom sfall (M edicinalväsendets författningssam ling 1 9 7 1 :28) in form erat om f. n. be­ fintliga m ärken och id e n tite tsk o rt som kan bäras av personer med blödar­ sjuka, diabetes och epilepsi sam t av hjärtsjuka personer med hjärtstim ulator.

Förslag av handikapputredningen beträffande färdväsendet och inform a­ tion , m . m.

H andikapputredningen tillkallades år 1965 för a tt u tred a frågan angående om vårdnaden om handikappade, varm ed avsågs ” personer, som av fysiska eller psykiska skäl m ö te r m era betydande svårigheter i sin dagliga livsföring” . Enligt direktiven av år 1965 avsåg utredningsuppdra­ get frågor om hjälpm edel, frågor om stöd till anskaffning av m oto rfo rd o n och om andra åtgärder för a tt b ry ta handikappades isolering, frågor om sam ordning av åtgärder för handikappade och om inform ation och rådgivning samt frågor om utbildning. H andikapputredningen har u nder årens lopp avgivit betänkanden om olika frågor, som utredningen har a tt behandla. I det följande anges betänkandena sam t uppgift om Kungl. Maj:ts och riksdagens behandling av desamm a. B etänkandet ” K om m unerna och den sociala om vårdnaden” (SOU 1967:53) avsåg frågan om sam hällets ansvar för den enskildes om vårdnad och behandlades i prop. 1968:74 och i andra lagutskottets utlåtande 1968:38. B etänkandet ” B ättre hjälpm edel för handikappade” (SOU 1967:60) avsåg frågor om hjälpm edel och behandlades i prop. 1968:41 och i sta tsu tsk o tte ts u tlåtande 1968:88. Betänkandet ” Bättre utbildning för handikappade” (SOU 1969:35) om fattad e utbildningsfrågor och behandlades i prop. 1970:1, bil. 7, s. 193—197 och i sta tsu tsk o tte ts utlåtan d e 1970:5, s. 25. I e tt betänkande ” Bättre socialtjänst fö r h andikappade” (SOU 1970:64), som för närvarande är förem ål för Kungl. Maj.ts prövning, har h andikapputredningen behandlat frågor om resor och tran sp o rter för handikappade, om sam ordning, samverkan och inform ation i han d ik ap p ­ frågor sam t om statsbidrag till handikapporganisationer. 1 sistnäm nda betänkande an fö r handikapputredningen sam m anfatt­ ningsvis i vad avser d e t allmänna färdväsendet a tt det bör vara u tfo rm at så a tt det bekväm t kan u tn y ttjas av alla, a tt vid den fo rtsatta planeringen hänsyn alltid bör tas till handikappades behov samt att trafikföretagen som en naturlig serviceuppgift och u tan extra kostnad för den handikap­ pade bör läm na den hjälp som han behöver i färdsituationen. H andikapp­ utredningen föreslår vidare a tt frågan om d et allm änna färdväsendets anpassning till handikappade snarast tas upp till en samlad bedöm ning inom en inom k o m m unikationsdepartem entet för ändam ålet tillkallad expertgrupp. U tredningen anför om denna expertgrupp följande. I denna bör i första hand ingå företrädare för trafiksäkerhetsverket, planverket, bostadsstyreisen, Svenska kom m u n fö rb u n d et och h andikapp­ rörelsen. G ruppen bör också hålla k o n ta k t med andra centrala, regionala och lokala m yndigheter och organ med verksam het på om rådet. G ruppen bör anlita expertis från h an d ik ap p in stitu te t, trafikföretagen och färdmedelsproducen terna. G ruppens arbete bör vara m ålinriktat. Det bör syfta till a tt u p p rätta e tt handlingsprogram för anpassning av det allmänna färdväsendet till

handikappade. G ruppen bö r u ta rb e ta ko n k reta förslag till åtgärder i d etta syfte och hos berörda m yndigheter och företag fortlöpande aktualisera åtgärder som bör vidtas. G ruppens m edlem m ar bör också till sina huvudm än kontinuerligt föra vidare sy npunkter och erfarenheter som finns hos de huvudm än som är företrädda i gruppen. Vi finner det särskilt betydelsefullt a tt handikapprörelsens företrädare genom denna grupp kan föra fram sin u p p fattn in g och påverka transportplaneringen i landet så a tt färdväsendet anpassas till handikappades behov. I förevarande sam m anhang må näm nas a tt handikapputredningen i betänkandet även föreslår a tt kom m unerna skall tillhandahålla förfly ttningshandikappade effektiv färdtjänst i individuella fall. Inform ationsfrågor tas upp i betän k an d et i sam band med förslag avseende sam ordning i handikappfrågor. H andikapputredningen föreslår att i varje kom m un b ör inrättas e tt kom m unalt handikappråd (KH R) som e tt sam arbetsorgan kom m unens m yndigheter em ellan, mellan dessa, landstinget och statliga m yndigheter sam t handikapprörelsen. Vidare föreslås a tt i varje län b ör inrättas e tt länets handikappråd (LH R ) som e tt sam arbetsorgan mellan landstinget, de statliga regionala m yndigheterna, kom m unerna och handikapprörelsen. Slutligen föreslås a tt statens han d i­ kappråd (SH R ) om bildas till e tt sam arbetsorgan, däri — fö ru to m äm bets­ verk vilkas arbete i h ö g g rad gäller handikappade — Svenska kom m unför­ bu n d et, Svenska landstingsförbundet och handikapprörelsen deltar. Om inform ationsuppgifter för kom m unala handikappråd, länshandikappråd och statens handikappråd säger u tredningen följande.

1 sin verksam het som sam ordningsorgan kom m er KHR att m edverka i väsentliga inform ationsuppgifter. Genom KHR skapas en m öjlighet till fortlöpande och oförm edlad k o n ta k t m ellan de i KHR ingående kom m u­ nala och andra m yndigheterna och organen. Samtidigt åstadkom m es e tt ömsesidigt u tb y te av inform ation m ellan sam hällets organ och handi­ kapprörelsen. KHR b ör kunna m edverka till a tt u tform a en för olika verksam hetsom råden gemensam och övergripande inform ation till n y tta för handikappade och andra.

LHR kom m er genom sin sam ordningsfunktion att kunna förm edla inform ation m ellan de statliga m yndigheterna på länsplanet och mellan dem och landstinget. LHR får också en viktig uppgift som inform ationsorgan mellan sam hällets m yndigheter och organ samt handikapprörelsen. G enom k o n ta k te r med de kom m unala handikappråden (KHR) kan LH R m edverka till ök at sam arbete m ellan lokala och regionala intressen­ ter på handikappom rådet. D etta sam arbete skapar nya inform ationsvägar.

Inform ation i frågor som rör handikappade kom m er alltm er i förgrun­ den. Upplysning om sam hällets stöd och hjälp fram står som allt nödvändi­ gare, både för handikappade och den personal som handlägger frågorna om stödet till dem . Sam hället satsar också i allt högre grad på inform a­ tion och kunskapsförm edling. Ä m betsverken, Svenska kom m u n fö rb u n ­ det, Svenska landstingsförbundet, handikapporganisationerna och andra med verksam het på handikappom rådet läm nar i ökande utsträckning inform ation i handikappfrågor. SHR bör verka för att sam hällets och handikapprörelsens inform ationsinsatser effektiveras och a tt en sam ord­ nad inform ation fortlöpande kom m er till stånd.

_

Svenska k o m m u n fö rb u n d et och Svenska landstingsförbundet h ar i skri­ velser våren 1971 rekom m enderat prim ärkom m unerna resp. landstings­ kom m unerna a tt bilda kom m unala handikappråd resp. länshandikappråd. Svenska ko m m u n fö rb u n d et och Svenska landstingsförbundet rekom ­ m enderade sam tidigt prim ärkom m unerna respektive landstingen a tt up p ­ dra åt särskilda befattningshavare a tt sam ordna, organisera och planera prim ärkom m unernas respektive landstingens uppgifter inom han d ik ap p ­ vården. Till grund för rekom m endationerna om handikappråd och ” handi­ kap p k o n su len ter” låg förslag u tarb etad e av en av de båda fö rbunden tillsatt gemensam arbetsgrupp. D enna arbetsgrupp angav som en särskild insats, som krävdes inom ram en för u ppgifter och servicefunktioner på handikapp­ om rådet i prim ärkom m un, inform ation till allm änheten för a tt påverka a ttity d e r och värderingar. Det fram hölls därvid som angeläget a tt ge sak­ upplysning som m otvikt m ot fö rdom ar och fö ru tfa ttad e m eningar. Som en uppgift för landstingens ” h an d ikappkonsulenter” angav arbetsgruppen bl. a. uppgiften a tt initiera och sprida inform ation om handikappvård. H andikapputredningens förslag b eträffande statens handikappråd har genom e tt Kungl. Maj:ts beslut den 18 ju n i 1971 genom förts tr. o. m. den 1 juli 1971. Det tidigare statens handikappråd igångsatte i slutet av år 1970 planeringsarbetet för en samlad inform ationskam panj om handikappades integrering i sam hället. Till planeringsarbetet har Kungl. Majit beviljat u n derstöd ur allm änna arvsfonden. Inform ationskam panjen avses syfta till a tt göra klart för bredast möjliga allm änhet a tt handikappfrågor är en angelägenhet för alla, inte bara för de handikappade och handikapporga­ nisationerna. Program m et avses bli så u tfo rm at a tt det inte bara skapar passiv förståelse utan stim ulerar till aktivt engagemang i praktiska åtgärder. K onkreta anvisningar fö ru tsä tts kunna ges om h u r man kan hjälpa personer med olika handikapp till rä tta i samhällsmiljön.

U tsk ottet

I m otionerna 1971:483 och 19 7 1 :948 fram ställs förslag som syftar till att handikappade personer skall få det lättare a tt klara av olika situatio­ ner i vardagslivet. I den förstnäm nda m otionen fram hålls a tt det krävs a tt m edborgarna i gemen i det dagliga livet hyser förståelse för de handikappades situation och a tt hänsyn och m edverkan till praktiska hjälpinsatser från m edm änni­ skornas sida kan stim uleras genom en b rett upplagd, kontinuerligt pågående upplysningsverksam het som riktas till föräldrar och andra grupper i sam hället. En sådan kam panj bö r inte ta sig u ttry c k i allm änna m oraliserande uppm aningar av typen ” visa hänsyn” utan bö r inriktas på k onkreta förhållanden, exem pelvis m öjligheterna a tt ge hjälp och visa hänsyn till handikappade på de kollektiva färdm edlen. M otionsyrkandet syftar till en upplysningskam panj av d e tta slag. I m otionen 1971:948 anförs a tt det urbaniserade sam hället för många m änniskor innebär svåra påfrestningar. D etta gäller speciellt vissa katego­

rier av m edborgare som, på grund av handikapp av olika slag eller sjukdom ar som m edför ko n stitu tio n ell svaghet av allvarlig art, besväras av a tt tvingas stå i kö eller att färdas med de kollektiva transportm edlen. M otionärerna an fö r a tt i F rankrike äger sådana m edborgare rä tt till företräde i vissa kösituationer. F ö re trä d esrä tte n dokum enteras genom en av m yndighet u tfärdad handling. De privilegierade kategorierna är där handikappade från födseln eller genom senare inträffad skada, kvinnor med tre eller flera barn under viss ålder samt gravida kvinnor. M otionärer­ na vill a tt förutsättn in g arn a för en liknande företrädesrätt i vårt land skall utredas. S o cialutskottet instäm m er i en u ppfattning som m otionärerna i m o tio ­ nen 1 9 7 1 :483 givit u ttry c k åt, nämligen a tt man inte löser de handikap­ pades problem en b art genom a tt ställa ökade ekonom iska resurser till förfogande. Det är också av sto r betydelse a tt allm änheten bringas till insikt om de k o n k reta svårigheter de handikappade kan ha både i de avseenden som tas upp i m otio n ern a och då det gäller andra om råden. Om en sådan insikt kan bibringas allm änheten torde det vara möjligt att få till stånd en ökad förståelse fö r den hjälp olika handikappgrupper kan ha behov av, en hjälp som kanske många gånger med lä tth e t och utan någon egentlig uppoffring kan ges av en m edm änniska. Det to rd e också vara så a tt det hos många m änniskor i en k o n k ret situation finns både insikt om a tt e tt hjälpbehov föreligger och vilja a tt hjälpa m en att okunnighet om d et bästa sä tte t a tt läm na bistånd gör a tt hjälpinitiativet uteblir. U tsk o ttet kan således helt dela m otionärernas up p fattn in g a tt det finns e tt sto rt behov att upplysa allm änheten om de handikappades situation och då in te m inst om de k o n k reta m öjligheter som finns a tt hjälpa dem i det dagliga livet. F ö rb ä ttrad e fö ru tsättningar för inform ation på hand ik ap p o m råd et har skapats u nder innevarande år. E fter förslag av handikapputredningen har sålunda L andstingsförbundet och K om m unförbundet rekom m enderat sina m edlem m ar a tt u p p rätta länshandikappråd (LH R ) och kom m unala handikappråd (K H R ), på vilka organ det ankom m er a tt jäm te andra up p ­ gifter svara för inform ation på h andikappom rådet. Vidare har, likaledes på förslag av handikapputredningen, statens handikappråd (SH R ) ombildats vid halvårsskiftet. Det fö ru tsätts a tt det om bildade handikapprådet, till vilket k n u tits en referensgrupp med företrädare för handikapporgani­ sationerna, skall effektivera och sam ordna inform ationsinsatserna på om ­ rådet. I d e tta sam m anhang bör fram hållas a tt i slutet av år 1970 handi­ kapprådet satte i gång planeringsarbetet för en samlad inform ationskam ­ panj om de handikappades integrering i sam hället, vilken kam panj är avsedd a tt stim ulera till aktivt engagemang av allm änheten i praktiska åtgärder till förm ån för de handikappade såsom hur man kan hjälpa personer med olika handikapp till rä tta i samhällsmiljön. Den läm nade redogörelsen ger enligt u tsk o tte ts mening stöd för antagande, a tt sy fte t med m otionen 1971:483 kom m er a tt tillgodoses genom åtgärder av de organ som näm nts i det föregående. Någon riksdagens åtgärd i anledning av m otionen är således inte erforderlig.

Beträffande yrk an d et i m otionen 1971:948 vill u ts k o tte t som sin p rin ­ cipiella up p fattn in g uttala, a tt man i första hand måste sträva efter en lösning av de problem m o tionärerna ta r upp efter andra linjer än a tt införa e tt system , som innebär a tt fö reträd esrätt för bl. a. handikappade vid tillträde till transportm edel och i andra sam m anhang blir beroende av författningsföreskrifter och som vid tilläm pningen fo rd rar e tt d okum ent varmed fö reträd esrätten styrks. U töver den rent principiella synp u n k ten , a tt man b ör undvika en sådan kategoriindelning, som e tt genom förande av system et skulle innebära, m åste påpekas a tt många handikappade av olika skäl säkerligen skulle dra sig för att ansöka om en sådan fö reträdesrätt som avses i m otionen liksom a tt u tn y ttja denna. Den om ständigheten a tt även andra grupper än handikappade — exempelvis kvinnor med e tt visst antal barn - förutsätts bli o m fattade av system et förändrar inte den gjorda bedöm ningen. U tsk o tte t anser a tt det bö r vara m öjligt a tt nå en lösning av de i m otionen upptagna problem en med hjälp av e tt intensifie­ rat upplysningsarbete av den k ara k tär och i den ordning som ovan an­ givits. D et sagda hindrar inte a tt det kan finnas grupper, kanske främ st sådana som har osynliga handikapp, som kan ha önskem ål om någon form av bevis på a tt de har e tt handikapp som m otiverar a tt de får viss förm ån fram fö r andra personer. Enligt u tsk o tte ts m ening bö r em ellertid sådana frågor kunna tas upp till behandling inom statens handikappråd. I sam m anhanget vill u ts k o tte t peka på a tt socialstyrelsen nyligen u tfärd at e tt cirkulär om m ärken och id e n tite tsk o rt som nu finns och som kan bäras av personer med vissa sjukdom ar, näm ligen personer m ed blödar­ sjuka, diabetes och epilepsi sam t hjärtsjuka personer m ed h järtstim ulator. U nder hänvisning till det anförda avstyrker u ts k o tte t även m otionen 1971:948. U tsk o ttet hem ställer A. a tt riksdagen avslår m otionen 19 7 1 :483, B. a tt riksdagen avslår m otionen 1971:948. Stockholm den 2 novem ber 1971 På so cialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), G ustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c), Persson i Stockholm (s), H yltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar Å kerlind (m )*, Johnsson i B lentarp (s), Andreasson (c), fru M arklund (vpk), herrar Nisser (m ), Rom anus (fp) och Nilsson i V äxjö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

G ö te b o rg s O f fs e ttry c k e ri AB, S t h l m 7 1 . 4 4 6 S