Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

Nr 27

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

Genom en den 5 november 1971 dagtecknad proposition, 1971: 179, har Kungl. M aj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att an­ taga de vid propositionen fogade förslagen till 1) lag om ändring i jordabalken, 2) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jorda­ balken, 3) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1), 4) lag om ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1), 5) lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom, 6) lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols­ ärenden, 7) lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa smärre ändringar i nya jordabalkens be­ stämmelser om panträtt i fast egendom i syfte att underlätta den prak­ tiska tillämpningen av bestämmelserna. Vidare föreslås viss ändring i fråga om tiden för besvär mot inskrivningsmyndighets beslut. Propositionen innehåller också vissa förslag för att ytterligare anpassa s. k. publika arrendeupplåtelser till bl. a. de nya bestämmelserna i jorda­ balken om besittningsskydd för jordbruksarrendator. De föreslagna ändringarna avses träda i kraft samtidigt med jorda­ balken, dvs. den 1 januari 1972. En utförligare redogörelse fö r innebörden av ändringsförslagen lämnas på s. 14 f.

1 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 27

1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken1

Härigenom förordnas, att 6 kap. 3 och 7 §§ samt 18 kap. 8 § jorda­ balken skall ha nedan angivna lydelse.

6 kap.

H ar flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har in­ teckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra, skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevets be­ lopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

7 § H ar fastighet överlåtits och H ar fastighet överlåtits och har förre ägaren innan nye äga­ har därefter förre ägaren upplåtit ren sökt lagfart upplåtit panträtt panträtt i fastigheten, gäller upp­ i fastigheten, gäller upplåtelsen, låtelsen, om borgenären vid upp-

Nuvarande lydelse om borgenären vid upplåtelsen låtelsen eller, när fordringen där­ eller, när fordringen därefter efter överlåtits till annan, denne överlåtits till annan, denne vid vid sitt förvärv varken ägde eller sitt förvärv varken ägde eller bort bort äga kännedom om ägandeäga kännedom om äganderätts- rättsöverlåtelsen. Om fastigheten överlåtelsen. Om fastigheten överlåtits även till annan, äger överlåtits även till annan, äger vad som sagts nu tillämpning i vad som sagts nu tillämpning i fråga om upplåtelse som den se­ fråga om upplåtelse som den se­ nare förvärvaren gjort. nare förvärvaren gjort innan den förre förvärvaren sökt lagfart. Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått ge­ nom sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.

18 kap.

8 §

H ar ärende angående anteck­ H ar ärende angående anteck­ ning enligt 19 kap. 20 § att talan ning enligt 19 kap. 20 § att talan blivit väckt om äganderätt till blivit väckt om äganderätt till fast egendom eller enligt 20 kap. fast egendom eller enligt 20 kap. 14 § att ägares rätt att förfoga 14 § att ägares rätt att förfoga över egendomen är inskränkt el­ över egendomen är inskränkt el­ ler enligt 7 § förköpslagen (1967: ler enligt 7 § förköpslagen (1967: 868) att kommun beslutat utöva 868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendo­ förköpsrätt i fråga om egendo­ men upptagits på inskrivnings­ men upptagits på inskrivnings­ dag, får den som därefter förvär­ dag, får den som därefter förvär­ vat egendomen eller panträtt el­ vat egendomen eller annan rä t­ ler annan rättighet i denna icke tighet i denna än panträtt icke till stöd för beståndet av förvär­ till stöd för beståndet av förvär­ vet eller rätten till ersättning en­ vet eller rätten till ersättning en­ ligt 4 § andra stycket åberopa att ligt 4 § andra stycket åberopa att han vid förvärvet varken ägde el­ han vid förvärvet varken ägde el­ ler bort äga kännedom om om­ ler bort äga kännedom om om­ ständighet som avses med an­ ständighet som avses m ed an­ teckningen. Motsvarande gäller i teckningen. Motsvarande gäller i fråga om anteckning enligt 21 fråga om anteckning enligt 21 kap. 4 § att tomträttshavares rätt kap. 4 § att tomträttshavares rätt att upplåta servitut eller rätt till att upplåta servitut eller rätt till elektrisk kraft i tom trätten är in­ elektrisk kraft i tom trätten är in­ skränkt. skränkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

t l Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 27

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken, dels att 41 och 44 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 58 a §, av nedan angiv na lydelse.

41 §

Rätt till förlängning av arrendeavtal enligt första stycket tillkom­ mer dock ej arrendatorn, om jordägaren före utgången av år 1973, dock senast i samband med att tvist som avses i 9 kap. 10 § nya bal­ ken prövas av arrendenämnden, hos nämnden begär förklaring att ar­ renderätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning och nämnden med hänsyn till omständigheterna finner skäl meddela så­ dan förklaring.

44 § I fråga om avtal om jordbruksarrende, som före utgången av år 1981 ingås beträffande sådan brukningsdel som avses i 2 kap. 49 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger 2 kap. 63 och 64 §§ samt, såvitt angår förbehåll stridande mot någon av dessa båda paragrafer, 2 kap. 65 § andra stycket och 68 § första och andra styckena näm nda lag fortfarande tillämpning. Första stycket äger motsvaran­ de tillämpning i fråga om avtal om jordbruksarrende som före ut-

gången av år 1981 ingås beträf­ fande sådan brukningsdel som av­ ses i 1 § lagen (1946:147) med särskilda bestämmelser om arrende av viss kom m unal jord. 1 stället för 2 kap. 68 § första och andra styckena lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom tilllämpas 4 § första och andra styc­ kena förstnämnda lag.

58 a § Bestämmelserna om besvärstid i 19 kap. 14 § andra stycket nya balken träder, utan hinder av vad som sägs i 1 § denna lag, i kraft den dag Konungen bestämmer. Till dess gäller, att besvärstiden vid beslut som avses i 19 kap. 14 § andra stycket nya balken är två veckor från den dag expeditionen i ärendet hölls sökanden till han­ da, dock minst fyra veckor från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas, att 71, 91 a och 91 b §§ utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

71 §!

H ar någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, m å hinder därav ej m öta för godsets utm ätande och försäljande fö r annan gäldenärens skuld; och njute sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som h ar lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gives, eller panthavaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen; ej äge panthavaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.

H ar inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg blivit av ägaren till den intecknade egendomen läm nad såsom pant, skall inteckningen icke utm ätas utan i stället den rätt till andel i inteck­ ningen, som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, ta­ gas i m ät i den ordning som 74 § stadgar. Om utmätning av ägarhypotek Om utmätning av pantbrev i i fast egendom finnas bestäm- fast egendom i den mån det ej melser i 91 a §. utgör pant fö r fordran finnas be­ stämmelser i 91 a §.

91 a §x I den mån pantbrev i fast egendom ej utgör pant för ford­ ran får det tagas i anspråk genom utmätning hos fastighetens ägare. Vid utmätning av ägarhypotek i Vid sådan utmätning skall pant­ fast egendom skall pantbrevet ta ­ brevet tagas i förvar eller, om an­ gas i förvar eller, om annan än nan än den intecknade fastighe­ den intecknade fastighetens äga­ tens ägare innehar pantbrevet, för­ re innehar pantbrevet, förbud bud meddelas innehavaren att ut­ meddelas innehavaren att utläm ­ lämna det utan tillstånd av ut­ na det utan tillstånd av utm ät­ mätningsmannen. Utmätningen är ningsmannen. Utmätningen är fullbordad först när så skett. fullbordad först när så skett. Den fasta egendom vari Har utmätning skett enligt 1 ägarhypoteket gäller skall tagas i morn., skall den fasta egendomen anspråk, om borgenären yrkar tagas i anspråk, om borgenären det inom en m ånad från det att yrkar det inom en månad från beslut meddelades om utmätning utmätningsbeslutet. N är utm ät­ av ägarhypoteket. N ä r utm ät­ ningsmannen meddelat beslut om ningsmannen meddelat beslut om att den fasta egendomen tages i att den fasta egendomen tages i anspråk, anses den utm ätt. Om anspråk, anses den utmätt. Om borgenären ej inom näm nda tid borgenären ej inom näm nda tid yrkat att den fasta egendomen ta­ yrkat att den fasta egendomen ges i anspråk eller yrkande där­ tages i anspråk eller yrkande där­ om återkallas, skall pantbrevet om återkallas, skall det utmätta pantförskrivas till honom enligt ägarhypoteket pantförskrivas till 91 b § . honom enligt 91 b §. Råder tvist huruvida ägarhypo­ Råder tvist huruvida något tek fö r gäldenären föreligger, finns att utmäta enligt 1 morn., skall utmätningsmannen, om skäl skall utmätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätnings- äro därtill, förelägga utmätningssökanden att inom en månad ef­ sökanden att inom en månad ef­ ter det att föreläggandet delgivits ter det att föreläggandet del­ honom vid domstol som anges i givits honom vid domstol som 10 kap. 10 § rättegångsbalken väc­ anges i 10 kap. 10 § rättegångs­ ka talan m ot gäldenären och den balken väcka talan mot gäldenä­ som bestrider dennes rätt. Innan ren och den som bestrider att

Nuvarande lydelse tvisten blivit avgjord genom dom något finns att utmäta. Innan som vunnit laga kraft få r beslut tvisten blivit avgjord genom dom om fastighetens tagande i an­ som vunnit laga kraft får beslut språk meddelas eller pantför­ om fastighetens tagande i an­ skrivning av ägarhypoteket ske språk meddelas eller pantför­ endast om rätten förklarar hin­ skrivning av pantbrevet ske en­ der ej möta däremot. dast om rätten förklarar hinder ej möta däremot. Efterkom m er ej utmätnings- Efterkommer ej utmätningssösökanden föreläggande enligt 3 kanden föreläggande enligt 4 mom. och är ej talan i saken mom. och är ej talan i saken väckt av annan part, går utm ät­ väckt av annan part, går utm ät­ ningen åter. ningen åter.

9 1 b §l Pantförskrivning av ägarhypo- Pantförskrivning av pantbrev tek sker genom att utmätnings­ sker genom att utmätningsman­ mannen till borgenären utfärdar nen till borgenären utfärdar be­ bevis att pantbrevet utgör pant vis att pantbrevet utgör pant för för dennes fordran och överläm­ dennes fordran och överlämnar nar pantbrevet till honom eller, pantbrevet till honom eller, om om annan än fastighetens ägare annan än fastighetens ägare inne­ innehar detta, underrättar inne­ har detta, underrättar innehava­ havaren om pantförskrivningen. I ren om pantförskrivningen. I un­ underrättelsen skall anges, att in­ derrättelsen skall anges, att inne­ nehavaren ej får utläm na hand­ havaren ej får utläm na handling­ lingen till skada för borgenären. en till skada för borgenären. Ågarhypotek som tillkommer Andel i pantbrev som tillkommer ägare av andel i fastighet får ej delägare i fastigheten får ej pant­ pantförskrivas för sig. förskrivas för sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. H ar ägarhypotek utm ätts före de nya bestämmelsernas ikraftträ­ dande, medför utmätningen, om den fasta egendomen tagits i anspråk enligt 91 a § 3 morn., ej rätt till betalning genom tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken. H ar försäljning av ägarhypoteket ej ägt rum före ikraftträdandet, tillämpas i övrigt bestämmelserna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) sådan sistnämnda lag lyder den 1 januari 1972, om ej annat följer av punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1). Tid som anges i 91 a § 3 mom. räknas därvid från ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1971: 495. t2 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 27

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas, att 2, 26, 27, 33, 39 och 58 §§ lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

2 §

Vad i denna lag sägs om utm ätt fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs. Vad som sägs om fordran som Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i fast är förenad m ed panträtt i fast egendom gäller även rä tt till be- egendom gäller även fordran för talning p å grund av ägarhypotek, vilken fast egendom tagits i anom ej annat följer av särskilda språk enligt 91 a § 3 mom. utsökbestämmelser i lagen. ningslagen (1877:31 s. 1) samt, om ej annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag, rätt till betalning på grund av ägar­ hypotek. De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även vilandebevis.

26 § Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde fram för fordran med för­ m ånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kostnaden för förfarandet upptages närm ast före exekutionsfordringen. Tillägg som avses i 6 kap. 3 § Ränta och annan biförpliktelse jordabalken upptages före pant- upptages före fordringens kapital­ brevets belopp, om ej borgenären belopp, om ej borgenären yrkar yrkar annat. annat.

Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är be­ roende av villkor eller tvistig. Ä r panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt m en än­ nu ej beviljad, upptages fordringen eller rättigheten m ed det företräde som tillkommer den, om inteckningen eller inskrivningen beviljas. N är försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förm ånsrätt, om ej anslutning enligt 13 § ägt rum.

27 § Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att pant­ rätt ej får åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek. Om i fastigheten gäller pant­ Om i fastigheten gäller pant­ brev som ej innehaves av ägaren brev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilket och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej bli­ pantbrevet utgör säkerhet ej blivit vit anmäld, upptages pantbrevets anmäld, upptages pantbrevets be­ belopp och det tillägg enligt 6 lopp och ett till tio procent av det­ kap. 3 § jordabalken som m ed ta belopp beräknat tillägg. hänsyn till ägarens uppgifter och andra omständigheter kan anta­ gas böra utgå. Ägarhypotek upptages utan Ägarhypotek upptages utan tillägg, om det ej är utmätt. tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabal­ ken. Rättighet upptages utan att något belopp anges.

33 § Tom trätt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen. I andra fall än som avses i I andra fall än som avses i första stycket skall nyttjanderätt, första stycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga att de saknas anledning antaga att de belastar fastigheten till beaktans- belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av värd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund skall rätt till betalning på grund av ägarhypotek icke anses som av ägarhypotek icke anses som fordran, i den mån ägarhypoteket fordran. ej är utmätt. Talan mot överexekutors besl varigenom rättighet förbehållits enligt andra stycket får föras end; av den som bestritt att förbehål-

let göres. Innehavare av rättighet sorn ej sålunda förbehållits får ej föra talan m ot överexekutors beslut i denna fråga. Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt fö r­ behåll och icke heller förbehållits enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 §.

39 § Om sakägarförteckningen upp­ Om sakägarförteckningen upp­ tager rättighet som ej enligt 33 § tager rättighet som ej enligt 33 § första stycket är skyddad utan första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller särskilt förbehåll och ej heller förbehållits enligt 33 § andra förbehållits enligt 33 § andra stycket, skall fastigheten först ut­ stycket, skall fastigheten först u t­ ropas utan förbehåll om rättighe­ ropas utan förbehåll om rättighe­ tens bestånd och därefter med tens bestånd och därefter m ed sådant förbehåll. Uppnås vid det sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet bud som täcker senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt än rät­ fordringar med bättre rätt än rä t­ tigheten eller som, utan att täcka tigheten eller som, utan att täcka dessa, är lika högt som eller hög­ dessa, är lika högt som eller hög­ re än budet vid det föregående re än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare utropet, har budet vid det senare utropet företräde. A tt ägarhypo- utropet företräde. A tt ägarhypotek i den mån det ej är utmätt tek icke täckes utgör ej hinder icke täckes utgör ej hinder mot m ot att bud med förbehåll för att bud med förbehåll för rättig­ rättigheten godtages. heten godtages. Upptager sakägarförteckningen två eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fastigheten först utropas utan förbe­ håll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först en­ dast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat an­ tal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud h ar företräde fram för detta, om det icke leder till sämre täckning av fordran som h ar bättre rätt än någon av rättigheterna. N är bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skill­ naden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt. Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att be­ tala enligt vad nyss sagts men till följd av att flera tillskott erfordras det sålunda erbjudna beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjudes är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas enligt tredje stycket, skall fastigheten utropas med förbehåll för rä t­ tigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjudes. Om borgenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av första-fjärde styckena anses som täckt.

Om rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det gälla.

58 § Vid försäljning under hand Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som på grund för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller el- av panträtt, utm ätning eller el­ jest är förenade med förm ånsrätt jest är förenade med förm ånsrätt i fastigheten och kostnaden för i fastigheten och kostnaden för förfarandet, i den m ån ej borge- förfarandet, i den m ån ej borge­ när kan erhålla betalning u r and- när kan erhålla betalning u r and­ ra tillgängliga medel eller avstår ra tillgängliga medel eller avstår från förm ånsrätt i fastigheten el- från förm ånsrätt i fastigheten el­ ler sökanden medger att försälj- ler sökanden medger att försälj­ ning får ske utan att kostnaden ning får ske utan att kostnaden för förfarandet blir täckt. R ätt på för förfarandet blir täckt. R ätt på grund av ägarhypotek anses icke grund av ägarhypotek anses icke som fordran i den mån ej ägar- som fordran. hypoteket är utmätt. Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han avtalat annat m ed borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden avstått från täckning av kostnaden för förfarandet, skall vad som behövs för så­ dan täckning betalas kontant. Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig hand­ ling skall förbehållas. Härvid äger 47 § motsvarande tillämpning. Köparen skall läm na handpenning enligt vad som i 35 § föreskrives i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Försummas det är köpet ogiltigt. Blir köpet ogiltigt, äger bestämmelserna i 43 § om handpenning motsvarande tillämpning. Vad i 43 § första stycket sägs om auktion gäller även försäljning under hand. I övrigt bestämmer överexekutor köpevillkoren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstols­ ärenden

Härigenom förordnas, att 7 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden1 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1966: 454) om företagsin­ teckning, dels att i 10, 17, 21— 23, 26, 29— 31, 34 och 35 §§ ordet ”inskriv­ ningsdomare” i olika böjningsformer skall bytas ut m ot ”inskrivnings­ myndighet” i motsvarande form, dels att 4 och 16 §§ samt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen skall ha nedan angivna lydelse.

4 §

Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den m ån denna hör till den intecknade verksamheten och utgöres av 1. inventarier, varor eller andra lösören, dock ej fartyg som kan intecknas för fordran eller luftfartyg eller sådan reservdel till luftfartyg som kan omfattas av inteckning i luftfartyg, 2. byggnad eller anläggning 2. byggnad eller annan anläggsom icke hör till tom trätt eller ning som icke hör till tomträtt, vattenfallsrätt, 3. arrenderätt, hyresrätt, rät- 3. arrenderätt, hyresrätt, rät­ tighet som avses i 1 kap. 7 § la- tighet som avses i 7 kap. 3 § jor­ gen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) dabalken, bostadsrätt eller rätt om nyttjanderätt till fast egen- till gruva eller annan gruvegen­ dom, bostadsrätt eller rätt till dom, om rättigheten kan utmägruva eller annan gruvegendom, tas, om rättigheten kan utmätas, 4. nyttjanderätt till inventarier eller andra lösören, om rättigheten kan utmätas, 5. patent, upphovsrätt eller annan rättighet av immateriell art, om rättigheten kan utmätas, 6. fordran på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag, som avses under 1—5, eller på ersättning med anled­ ning av att sådan egendom skadats eller gått förlorad eller tagits i an­ språk genom expropriation eller liknande förfarande, 7. fordran på vederlag för arbete. överlåtes verksamheten, gäller inteckningen i överlåtarens fordran på vederlag, i vad detta avser egendom som vid överlåtelsen om fatta­ des av inteckningen.

16 § Ärende om företagsinteckning Ärende om företagsinteckning upptages av inskrivningsdomaren upptages av inskrivningsmyndig­ för stad som är säte för länssty­ heten för kom m un som är säte relsen i det län där verksamheten för länsstyrelsen i det län där

bedrives eller, om näringsidkaren verksamheten bedrives eller, om är aktiebolag, bolagets styrelse näringsidkaren är aktiebolag, bohar sitt säte. lagets styrelse h ar sitt säte. Över ärenden om företagsinteckning föres särskild inskrivningsbok.

3. Bestämmelserna i den nya lagen skola tillämpas p å m ed­ delad eller sökt förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier, om annat ej fram går av bestämmelse under a)— f) i det följande. a) Ä r egendom, i vilken förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier gäller, utm ätt vid lagens ikraftträdande eller är nä­ ringsidkaren försatt i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet, skall i stället för bestämmelserna i 4, 13 och 14 §§, 15 § andra stycket, 32 § samt 4 nedan äldre lag gälla beträffande u t­ m ätningen eller konkursen. b) Ä r vid lagens ikraftträdande fartyg som kan intecknas för fordran eller luftfartyg eller sådan reservdel till luftfartyg som kan omfattas av inteckning i luftfartyg föremål för beviljad eller sökt för­ lagsinteckning, om fattar inteckningen utan hinder av bestämmelserna i 4 § alltjämt egendomen eller utestående köpeskilling för denna. Detta gäller dock icke i konkurs som inträder på grund av ansökan som gö­ res senare än tio år efter lagens ikraftträdande. Bestämmelsen om för­ m ånsrätt vid utmätning i 13 § skall ej tillämpas på sådan egendom som avses här. c) Den nya lagen m edför icke någon inskränkning i inteckningshavares rätt att erhålla ränta som belöper på tid före lagens ikraftträ­ dande. d) Bestämmelsen i 12 § skall ej tillämpas, om köpeavhandlingen upp­ rättats innan lagen trädde i kraft. e) Inteckningsärende som ej avgjorts vid lagens ikraftträdande skall prövas enligt äldre lag men handläggas enligt den nya lagen. f) Bestämmelsen i 2 § lagen f) Bestämmelsen i 2 § lagen om förlagsinteckning i vissa olje- om förlagsinteckning i vissa olje­ lager skall alltjäm t tillämpas på lager skall alltjäm t tillämpas på förlagsinteckning i oljelager som förlagsinteckning i oljelager som beviljats eller sökts före den nya beviljats eller sökts före den nya lagens ikraftträdande. Avser så- lagens ikraftträdande. Avser så­ dan inteckning lager som tillhör dan inteckning lager som tillhör annan än aktiebolag, skall ärende annan än aktiebolag, skall ärende angående inteckningen även efter angående inteckningen upptagas den nya lagens ikraftträdande av inskrivningsmyndigheten i upptagas av inskrivningsdomaren Stockholm s domsaga. i Stockholm. Föreskrift om företagsinteckning i annan författning skall tillämpas även på förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier, om annat ej föreskrives.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Vid tillämpning av 4 § första stycket 2 skall vattenfallsrätt anses lik­ ställd med tom trätt.

Huvudinnehållet i propositionen

Den 1 januari 1972 träder betydelsefulla och omfattande nya lag­ komplex på fastighetsrättens område i kraft. Bland dem märks jordabal­ ken (JB) och lagen om exekutiv försäljning av fast egendom jämte vissa följdändringar i utsökningslagen (UL). I förevarande proposition läggs fram förslag till vissa ändringar i näm nda lagar. Sålunda föreslås änd­ ringar i JB:s bestämmelser om panträtt i fast egendom i syfte att under­ lätta den praktiska tillämpningen inom kreditlivet och hos inskrivnings­ myndigheterna av bestämmelserna. Ändringsförslagen har utarbetats på grundval av synpunkter som kommit fram vid överläggningar, varvid följande kreditorganisationer medverkat, nämligen Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bankföreningen, Svenska spar­ banksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank och Sveriges jordbrukskasseförbund. I propositionen föreslås vidare viss ändring i fråga om tiden för besvär mot inskrivningsmyndighets beslut. Härjäm te läggs fram förslag för att ytterligare anpassa s. k. publika arrendeupplåtelser till bl. a. de nya bestämmelserna i jordabalken om besittningsskydd för jordbruksarrendator. Förslagen bygger bl. a. på en av publika arrendeut­ redningen i juni 1971 avlämnad promemoria (Ds Jo 1971: 4), benämnd Publika arrenden vid övergången till jordabalken. Slutligen föreslås änd­ ringar i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden (ärende­ lagen) och i lagen (1966: 454) om företagsinteckning. Ändringarna in­ nebär en anpassning av bestämmelserna till JB. Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att träda i kraft samtidigt som JB, dvs. den 1 januari 1972. I det följande läm nar utskottet en kortfattad redogörelse för de före­ slagna ändringarna rörande dels panträttsbestämmelsema, dels bestäm­ melserna om besittningsskydd för jordbruksarrendator. Bestämmelserna om panträtt i JB innebär att den förutvarande kon­ struktionen med ett skriftligt fordringsbevis på vilket fastighetsägaren tecknat medgivande till inteckning övergivits. I stället utfärdar inskriv­ ningsmyndigheten på ansökan av fastighetsägaren ett pantbrev som inte utgör någon skuldförbindelse (6: 1 JB). Inte heller berättigar enbart innehavet av pantbrevet till betalning ur fastigheten. En borgenär måste alltid kunna hänvisa till en fordran, för vilken pantbrev överlämnats som pant. Fordringen behöver inte vara skriftlig men i praktiken torde skuld­ förhållandet komma att regleras i omslagsrevers. Panträtten uppkommer genom att fastighetsägaren läm nar över pantbrev till fordringshavaren som säkerhet för dennes fordran (6: 2 JB). D et är av grundläggande betydelse för panträtten enligt JB att upplåtelsen måste göras av fastig­ hetsägaren. En borgenär kan i princip inte göra godtrosförvärv om panträttsupplåtelsen har gjorts av annan än fastighetens ägare. Principen är

dock försedd m ed undantag. I det följande berörs de undantagsbestäm­ melser som finns i 6: 7 JB. Dessa bestämmelser reglerar företrädet mel­ lan äganderättsförvärv och panträttsupplåtelse och innehåller att borge­ när som är i god tro med avseende på äganderättsövergången är skyd­ dad i sitt förvärv av panträtt från den förutvarande ägaren. Den vikti­ ga begränsningen gäller dock att borgenären inte är skyddad, om nya ägaren hade sökt lagfart när panträtten uppläts. Av betydelse i detta sam­ manhang är också vissa bestämmelser i 18 kap. JB om godtrosförvärv på grund av inskrivning m. m. Sålunda medför enligt 18: 8 JB anteckning i fastighetsboken om äganderättstvist eller om förfoganderättsinskränkning eller enligt 7 § förköpslagen (1967: 868) om att kommun beslutat utöva förköpsrätt att förvärvare av panträtt inte får åberopa god tro beträffande omständighet som avses med anteckning till stöd för bl. a. beståndet av förvärvet. Den avgörande tidpunkten då anteckningen hind­ rar god tro är den dag då anteckningsärendet har tagits upp på inskriv­ ningsdag. I frågavarande bestämmelser innebär således att en panthavare för att vara skyddad av sin goda tro måste vid upplåtelsen förvissa sig om inte bara att innehavaren av pantbrevet h ar lagfart på fastig­ heten utan även att annan än den som upplåter panträtten inte har sökt lagfart på fastigheten eller del av denna och att någon sådan anteckning som avses i 18: 8 JB inte h ar gjorts i fastighetsboken. I propositionen anförs att den ägarkontroll som de nya panträttsbestämmelsema ålägger borgenären att utföra, om han vill vara skyddad mot tredje m an i vissa hänseenden, ställer större krav på kreditgivarsidan än m an tidigare har utgått från i lagstiftningsärendet. De praktiska problem som påvisats har enligt föredragande statsrådet sådan räckvidd att de inte kan förbigås. Otvivelaktigt är det också så att de nya reglerna förutsätter en längre gående service från inskrivningsmyndigheternas sida än som hittills förekommit, fram håller föredraganden och tillägger att det i dagens läge finns starka skäl att undvika att inskrivningsmyn­ digheterna ytterligare belastas. I syfte att undanröja näm nda svårigheter föreslås i propositionen sådan ändring i 6:7 JB att borgenärens godtrosskydd utvidgas så att hans möjlighet att göra godtrosförvärv inte utan vidare skärs av i och med att den nye ägaren söker lagfart. Då innebörden av kravet på god tro hos borgenären bör vara detsamma enligt 18: 8 JB som enligt 6: 7 JB föreslås vidare att 18: 8 JB jämkas så att en borgenär som får ett pant­ brev överlämnat till sig som pant inte drabbas av rättsförlust om han har gjort den kontroll som rimligen kan begäras av honom beträffande förekomsten av sådan anteckningar som avses i lagrummet. Innebörden av panträtten i JB är i huvudsak följande. Borgenärens rätt till betalning u r fastigheten är inte begränsad till pantbrevets belopp. Säkerheten består dessutom av ett särskilt tillägg som uppgår till högst 15 procent av näm nda belopp. Tillägget är avsett att täcka borgenärens

anspråk på ränta och hans krav på ersättning för kostnader som för­ anleds av fordringsförhållandet. H ärutöver får borgenären tillgodogöra sig ränta efter 6 procent om året för tiden efter det att fastigheten u t­ m ättes eller efter motsvarande tidpunkt i andra fall av medelsfördelning. D et särskilda tillägget får tas i anspråk bara under vissa särskilt angivna förutsättningar. F ör det första får tillägget tas i anspråk bara om pant­ brevets belopp inte förslår. F ör det andra får tillägget utnyttjas endast för betalning av ränta på fordringens kapitalbelopp i den mån detta inte överstiger pantbrevets belopp, av skadestånd på grund av förtida betalning eller av ersättning för indrivningskostnad eller annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Borgenären h ar alltså inte rätt att få betalning för sin kapitalfordran ur tillägget. Inte heller får han, om fordringen överstiger pantbrevets belopp, uppbära betalning för den ränta som hänför sig till det överskjutande beloppet. De bestämmelser som begränsar borgenärs rätt att utnyttja tillägget får särskild betydelse för andrahandspanthavare. Andrahandspantsättning uppkommer genom att fastighetsägare, som läm nat pantbrev som pant till borgenär, pantförskriver pantbrevet även till annan borgenär. Denne senare får på grund av sådan pantförskrivning utnyttja det överhypotek som föreligger eller kan uppkomma. De förut angivna be­ gränsningarna i möjligheten att utnyttja tillägget medför, att en andra­ handspanthavare får betalning ur fastigheten endast om förstahandspanthavarens totala anspråk — således även utmätningsräntan — un­ derstiger pantbrevets kapitalbelopp. Andrahandspanthavaren har vi­ dare rätt att ta ut ränta och kostnader ur tillägget bara i den mån an­ språken hänför sig till den del av hans fordran som ryms inom pant­ brevets belopp och inom ramen för ett procentuellt tillägg som beräk­ nas på samma del av fordringen. N är pantbrev inte alls eller bara delvis har utnyttjats för pantsättning, utgör pantbrevet eller den outnyttjade delen därav ägarhypotek. Inne­ börden härav är enligt 6: 9 JB att om pantbrev inte överlämnats som pant för fordran, fastighetsägaren är berättigad att när myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i fastighe­ ten med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag erhålla till­ delning ur medlen med pantbrevets belopp. H ar pantbrev överlämnats som pant för fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, h ar fastighetsägaren rätt att u r medlen erhålla skillnaden. Ägarhypotek kan utmätas för fastighetsägarens skuld. Reglerna härom finns i 91 a § och 91 b § UL. I propositionen föreslås nu att bestämmelserna i 6: 3 JB om tillägget ändras på så sätt att borgenär vid medelsfördelning skall kunna få be­ talning för sin fordran dels med pantbrevets belopp, dels, om detta inte räcker till, genom tillägget, som utgör 15 procent av pantbrevets be­ lopp jämte utmätningsräntan. Regeln innebär i motsats till JB:s nuva­

rande ordning att borgenär kan få betalt för sin kapitalfordran även ur tillägget. Därem ot skall han i överensstämmelse med JB:s nuvarande ordning vara skyldig att i första hand hålla sig till vad som faller ut på pantbrevets belopp. F ö r andrahandspanthavarens del innebär den föreslagna bestämmelsen att han får utnyttja skillnaden mellan förstahandspanthavarens hela fordran och pantbrevets belopp jämte hela till­ lägget. Även i det fallet beräknas tillägget på pantbrevets belopp. I lik­ het med förstahandspanthavaren är andrahandspanthavarén skyldig att först hålla sig till pantbrevets belopp. Om detta i sin helhet har tagits i anspråk för betalning av förstahandspanthavarens fordran, får andrahandspanthavaren för sin kapitalfordran hålla sig till tillägget eller vad som kan återstå av detta. Eftersom tillägget enligt de föreslagna reglerna kan utnyttjas av en andrahandspanthavare för att täcka dennes kapitalfordran måste en utmätningsborgenär på samma sätt kunna ta tillägget i anspråk för att få sin fordran täckt. I annat fall skulle han behöva stå tillbaka för en borgenär åt vilken fastighetsägaren senare har upplåtit panträtt i andra hand. Syftet att göra tillägget tillgängligt för utmätning nås genom änd­ ring av reglerna om utmätning av ägarhypotek i 91 a § UL, vilka till­ kom genom lagen (1971: 495) om ändring i UL. Ändringen innebär att m an utvidgar föreskrifterna om utmätning av ägarhypotek till att avse utmätning av den rätt på grund av pantbrev som tillkommer fastighets­ ägare som följd av a tt pantbrev inte alls eller endast delvis behöver tas i anspråk för täckning av fordran. Genom att pantbrev i den mån det ej utgör pant för fordran får utgöra föremål för utmätning kommer m an att för en utmätningssökandes räkning kunna ta i anspråk hela det utrymme av fastighetens värde som ägaren har möjlighet att för­ foga över genom pantsättning, dvs. både eventuellt ägarhypotek och tillägg som inte behövs för att täcka fordran för vilket pantbrevet är pantsatt. Efter en sådan utmätning bör utmätningssökanden få samma ställning som han fått om pantbrevet av ägaren pantsatts för utmätningsfordringen. Med denna lösning kommer begreppet ägarhypotek att reserveras som beteckning för den rätt till betalning som fastighetsäga­ ren har enligt 6: 9 JB i dess antagna lydelse, dvs. en rätt för fastig­ hetsägaren att få tilldelning ur medel antingen med pantbrevets hela belopp eller med den del av detta som överstiger fordran för vilken pantbrevet är pantsatt. Den sålunda föreslagna lösningen föranleder ändringar, förutom i 91 a § UL, också i 71 § och 91 b § samma lag, i lagen (1971: 495) om ändring i U L samt i lagen om exekutiv försäljning av fast egendom. JB:s arrendebestämmelser, som träder i kraft den 1 januari 1972, har utformats i huvudsak enhetligt för enskilda, staten, kommunerna och kyrkan. Samma dag upphävs nuvarande särskilda författningar för publika arrenden. I 40 och 41 §§ lagen (1970: 995) om införande av

nya jordabalken (JP) finns övergångsbestämmelser som i fråga om jord­ bruksarrende medför att besittningsskyddsreglerna i JB blir omedelbart tillämpliga på vissa avtal om jordbruksarrende som ingåtts före balkens ikraftträdande. 40 § JP om fattar de s. k. sociala jordbruksarrendena en­ ligt 2 kap. nyttjanderättslagen. P å dem är i princip de nya besittnings­ skyddsreglerna utan vidare tillämpliga. 41 § JP avser upplåtelse som är sådan att äldre bestämmelser om optionsrätt inte har kunnat tillämpas på den. I det fallet gäller de nya besittningsskyddsreglerna om arrende­ förhållandet vid JB:s ikraftträdande har varat under sammanlagt minst tio år eller om den arrendetid som löper vid ikraftträdandet enligt av­ talet utgår först sedan arrendeförhållandet varit minst lika lång tid. Enligt 41 § andra stycket finns en möjlighet för jordägaren att före ut­ gången av år 1973 hos arrendenäm nd begära förklaring att arrende­ avtal av nu ifrågavarande slag inte skall vara förenat med rätt till för­ längning. Publika arrendeutredningen har framhållit att villkoret att options­ rätt inte har gällt kan medföra att publika arrendatorer, som har rätt till besittningsskydd enligt de publika specialförfattningarna, vid en tvist om förlängning inte kan stödja sig på JB:s besittningsskyddsregler utan endast på specialförfattningarnas bestämmelser i ämnet. Eftersom dessa författningar ger arrendatorn ett betydligt svagare skydd än JB, har utredningen föreslagit att 41 § JP ändras så att det klart framgår att publika arrendatorer i övergångshänseende inte kommer i en sämre ställning än andra. I propositionen framhålles att det inte torde ha varit åsyftat att i fall som avses i 41 § JP sätta arrendator av publik jord i sämre ställning än andra. F ör att någon tvekan inte skall behöva råda om att lagrum­ met är tillämpligt även på arrendatorer av publik jord med optionsrätt enligt specialförfattningar, under förutsättning att villkoren i övrigt i lagrummet är uppfyllda, föreslås nu den ändringen i paragrafens första stycke att orden ”äldre bestämmelser om optionsrätt” byts ut m ot ”be­ stämmelserna i 2 kap. 51— 56 §§ lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjande­ rätt till fast egendom” . Genom den sålunda föreslagna ändringen får de publika arrendatorerna samma möjlighet att komma i åtnjutande av bestämmelserna i JB om rätt till förlängning av avtalet efter uppsägning som innehavare av ej sociala jordbruksarrenden har.

Godtrosskyddet enligt den föreslagna ändrade lydelsen av 6 kap. 7 § JB

Föredraganden i remissprotokollet den 8 oktober 1971

Föredragande statsrådet anförde i remissprotokollet följande om god­ trosskyddet i 6: 7 JB. N är det gäller att närm are precisera det m ått av undersökning i fråga om pantbrevsinnehavarens rätt att förfoga över pantbrevet som bör

krävas av en borgenär för att han skall anses vara i god tro, bör till en början slås fast att gäldenären inte bör kunna anses legitimerad att upp­ låta panträtt redan genom sitt innehav av pantbrevet. En sådan ord­ ning skulle vara helt oförenlig med grundprinciperna för panträtten i JB. D et har heller inte från något håll gjorts gällande, att ett så långt gående godtrosskydd för borgenären skulle behövas. Vad frågan gäl­ ler är att skydda den borgenär som förlitar sig på uppgifterna i ett aktuellt gravationsbevis, även om lagfartsförhållandena skulle ha ändrats sedan beviset utfärdades. Som första krav på borgenären bör alltså gälla att denne genom gravationsbevis eller på annat betryggande sätt vid panträttsupplåtelsen förvissat sig om att gäldenären var lagfaren ägare till fastigheten och att annan ej sökt lagfart. I princip bör borgenären vara skyddad, om han har tagit del av ett gravationsbevis av så färskt datum som inskrivningsmyndigheten kan tillhandahålla. Det synes dock inte vara möjligt att beakta arbetsläget vid den enskilda inskrivningsmyndigheten just när panträttsupplåtelsen sker. D et skulle också föra för långt att fordra att borgenären skulle förnya gravationsbeviset, om panträttsupplåtelsen kommer att ske vid en något senare tidpunkt än som från början var avsett. D et kan t. ex. tän­ kas att gravationsbeviset anskaffats någon tid innan fastighetsägaren vänder sig till borgenären fö r att ansöka om lån och att låneförhandlingarna därefter drar ut på tiden. Hänsyn bör här tas till vilken tid som enligt god bankpraxis norm alt kan förflyta, innan ny kontroll sker av gravationsbeviset. I allmänhet bör inte ett gravationsbevis som är äldre än sex m ånader godtagas. Utrymme bör dock finnas att därutöver ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet. En borgenär har givetvis inte rätt att förlita sig på innehållet i ett gravationsbevis, om han på annat sätt fått eller borde ha fått kännedom om äganderättsövergången. God tro hos en borgenär som är juridisk person bör inte vara utesluten enbart av det skälet att annan tjänsteman än den eller de som handlägger panträttsärendet äger kännedom om äganderättsövergången under förutsättning att det vid ett bedömande av omständighe­ terna inte ter sig rimligt att föra denna kunskap borgenären till last i panträttsärendet. De synpunkter som nu h ar lagts på innebörden av ett vidgat god­ trosskydd för borgenären enligt 6: 7 JB grundas på förhållandena hos inskrivningsmyndigheterna under de närmaste åren efter ikraftträdandet av JB. E fter övergången till ADB med de starkt ökade möjligheter att tillhandahålla aktuella fastighetsuppgifter som ett sådant system ger finns anledning att se på ett annat sätt på dessa frågor. Frågan om räckvidden av godtrosskyddet för borgenär i samband med att fastigheten överlåts till ny ägare har aktualiserats inte bara av de praktiska svårigheterna att tillhandahålla gravationsbevis som utvisar lagfartsförhållandena vid panträttsupplåtelsen. Godtrosskyddet har också betydelse i fråga om fordringsförhållanden som uppkommer efter det att fastighetsägare, som har upplåtit panträtt i fastigheten, har överlåtit denna till ny ägare. Till en början bör framhållas att något generellt hinder givetvis inte m öter mot att panträtt upplåts till säkerhet för en framdeles uppkom ­ mande fordran. Såsom i allmänhet gäller på panträttsom rådet bör en sådan rättshandling ha full giltighet även vid upplåtelse av pant­ rätt i fast egendom. En sådan uppfattning h ar också kommit till u t­ tryck i förarbetena till JB. I dessa har, som förut nämnts, uttalats att

hinder inte m öter m ot att pantbrev lämnas som säkerhet för fordran som uppkom m er u r visst angivet rättsförhållande. I linje med detta ligger att panträtt kan upplåtas exempelvis till säkerhet för fullgöran­ det av ett garantiåtagande, en vitesklausul eller ett fram tida anspråk på skadestånd. På samma sätt bör rimligen bedömas fall då pantbre­ vet läggs som säkerhet för kredit i löpande räkning eller då s. k. ge­ nerell pantförskrivning sker antingen genom särskild pantförskrivningshandling eller genom sådan klausul om generell pantförskrivning som förekommer i bankernas sedvanliga reversformulär. Även om det alltså torde vara obestridligt att pantförskrivning av pantbrev för fram tida fordran kan ske med rättslig verkan, har där­ emot osäkerhet uppstått hur långt rättsverkningarna av ett sådant av­ tal sträcker sig i förhållande till tredje man. Vad man har diskuterat är i vad mån förvärvare av fastighet kan anses bunden av förre äga­ rens panträttsupplåtelse i den m ån fordringen uppkommit först efter det att förvärvaren sökt lagfart. Från kreditorganisationernas sida har understrukits att denna fråga h ar utomordentligt stor praktisk betydel­ se. Vid kreditgivning mot säkerhet i fast egendom är det mycket van­ ligt att säkerheten tas i anspråk först efter hand. Som exempel härpå har nämnts kredit i löpande räkning såsom checkräkningskredit eller byggnadskreditiv där lånebeloppet lyfts allteftersom byggnadsarbetet fortskrider. M an har också betonat betydelsen av att generell pant­ förskrivning kan ske särskilt när det gäller näringslivets kreditbehov. I situationer av detta slag skulle det vara i praktiken ogenomförbart att kontrollera äganderätten till fastigheten vid varje tidpunkt då sä­ kerheten belastas med ny fordran. I de nu diskuterade situationerna torde det vara ställt utom allt tvi­ vel att i den mån det inte längre beror på borgenären, huruvida eller när en fordran kom m er till stånd, panträtten kan göras gällande mot förvärvaren oberoende av lagfartsansökningen. Som typexempel kan nämnas att pantbrevet lämnats som säkerhet för ett garantiåtagande. M era osäkert torde rättsläget vara, om situationen är den att borge­ nären själv avgör om och när huvudfordringen kommer till stånd, så­ som ibland är fallet vid kredit i löpande räkning och praktiskt taget all­ tid vid generell pantförskrivning. Skilda uppfattningar har h är gjort sig gällande. F rån kreditorganisationernas sida har anförts att det från kredit­ livets synpunkt ter sig naturligt, att säkerheten skall kunna utnyttjas för tillkommande fordringar även i dessa fall intill dess borgenären blivit underrättad om att fastigheten överlåtits. Om det efter under­ rättelsen om överlåtelsen alltjämt är borgenären som avgör huruvida en huvudfordran skall komma till stånd eller ej, bör enligt kredit­ organisationernas mening säkerheten inte kunna utnyttjas för denna fordran. D et bör framhållas att i de fall som nu diskuteras har borgenären vid den ursprungliga pantförskrivningen förvissat sig om att upplåta­ ren är lagfaren ägare. Jag anser för egen del väl förenligt med det vidgade godtrosskyddet enligt 6: 7 JB att panträttsupplåtelse avseende fram tida fordran ges den räckvidd som nu har angetts. Avgörande skulle alltså vara, om borgenären när det alltjämt är han som avgör huruvida huvudfordringen skall uppkomma eller ej blivit underrättad om fastighetsöverlåtelsen. D ärem ot skulle en mellankommande lagfartsansökan inte tillmätas avgörande betydelse. Med hänsyn till att

en sådan innebörd av godtrosskyddet ligger inom ram en för den änd­ rade lydelse som jag föreslår att 6: 7 JB skall ges, anser jag inte att några ytterligare bestämmelser är behövliga. Innebörden av de nu föreslagna ändrade godtrosbestämmelserna i 6: 7 JB bör uppmärksammas även i vissa situationer då en äldre pant­ sättning upphör att gälla och ersätts med en ny. Jag tänker på de fall då exempelvis ett byggnadskreditiv som beviljats av ett kreditinstitut lyfts av med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut. Därvid förfars i praktiken regelmässigt så, att den fastighetspant som banken har till säkerhet för byggnadskreditivet förs över till det andra kredit­ institutet. N y kontroll av att låntagaren alltjäm t är ägare till fastigheten ter sig i sådant fall överflödig. I denna situation uppkommer inte någon ny belastning på fastigheten utan vad som sker är att en kreditform byts ut mot en annan kreditform som regelmässigt är billigare för fastighets­ ägaren. 6: 7 JB i sin ändrade lydelse bör för dessa situationer innebära att kreditivlåntagarens pantförskrivning till det nya kreditinstitutet blir gällande utan hinder av att under mellantiden lagfart sökts på fastig­ heten för ny ägare, förutsatt att ond tro inte föreligger hos det nya kre­ ditinstitutet. På motsvarande sätt bör det fallet kunna bedömas, att ett lån konverteras under lånetiden eller vid lånetidens utgång. Det får dock därvid förutsättas att ej andra ändringar sker i lånevillkoren än som hänger samman med att dessa anpassas till ett ändrat läge på kre­ ditmarknaden eller ändrad praxis i kreditgivningen. Gemensamt för de fall som åsyftats är att det får anses ligga närm are till hands för förvär­ varen av fastigheten att underrätta kreditgivaren om överlåtelsen och träffa överenskommelse med denne i anledning därav än för kreditgi­ varen att på nytt kontrollera lagfartsförhållandena i ett läge när någon reell ny belastning på fastigheten inte uppstår. För egen del anser jag det inte heller uteslutet att också vissa fall av nybelåning, där en ökad belastning på fastigheten uppkommer, får be­ dömas på samma sätt. Jag syftar då i första hand p å sådana situationer där det nya lånet får ses som ett led i en fortlöpande affärsförbindelse. Om i ett sådant fall borgenären oavbrutet har innehaft pantbrevet och fastighetsägaren vill utnyttja det helt eller delvis som säkerhet för ett nytt lån, kan det enligt min mening vara rimligt att borgenären inte behöver göra förnyad ägarkontroll i samband med den nya pantför­ skrivningen. Frågan om omfattningen av borgenärens undersöknings­ plikt i de skiftande fall där nybelåningen innebär en ökad belastning på fastigheten får dock överlämnas åt rättstillämpningen. Den föreslagna utvidgningen av godtrosskyddet blir tillämplig ock­ så vid upplåtelse av panträtt i andra hand. F ö r att andrahandspanthavaren skall bli skyddad måste han vara i god tro n är pantbrevets inne­ havare får underrättelse om panträttsupplåtelsen. Av allmänna rätts­ grundsatser lär dessutom följa att upplåtelse av panträtt i andra hand inte blir gällande m ot den som före upplåtelsen förvärvat fastigheten av upplåtaren, om pantbrevets innehavare har fått underrättelse om äganderättsövergången innan han underrättas om panträttsupplåtelsen (jfr SOU 1965: 14 Godtrosförvärv i lösöre s. 86). Därem ot bör andrahandspanthavare som i god tro erhållit panträtt genom en generell pant­ förskrivning ej anses bli försatt i ond tro genom att en underrättelse om ett senare ägarbyte lämnats endast till förstahandspanthavaren. Den utbyggda godtrosregeln bör gälla också i de fall som regleras i 6: 7 första stycket andra punkten och i 6: 7 andra stycket JB, dvs. i

tvesalafallen och då den nye ägaren förvärvat fastigheten genom bo­ delning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Lagrådsprotokollet den 2 november 1971

Beträffande 6: 7 JB anförde lagrådet följande. I remissprotokollet har i anslutning till den föreslagna ändringen av godtrosstadgandet i förevarande paragraf gjorts åtskilliga uttalanden om måttet av den undersökning som bör krävas av borgenären för att han skall anses vara i god tro och om godtrosskyddets betydelse i olika situationer. F ö r vissa av de fall, som i detta sammanhang behandlas, nämligen dem som avser nybelåning innebärande ökad belastning på fas­ tigheten, har i remissprotokollet anförts att frågan om omfattningen av borgenärens undersökningsplikt får överlämnas åt rättstillämpningen. Lagrådet vill understryka att det sagda måste anses vara giltigt för alla de hithörande situationer som i anledning av kreditorganisationemas framställningar och påpekanden tagits upp till diskussion i remissproto­ kollet. U ttalandena däri kan sålunda tjäna till ledning för rättspraxis och för kreditinstitutens handlande, men full visshet om godtrosskyd­ dets innebörd och undersökningspliktens omfattning i olika situationer kan nås endast genom rättsavgöranden av domstolar, i sista hand högsta domstolen.

Tre av lagrådets ledamöter, nämligen justitierådet Alexanderson, re­ geringsrådet Körlof och justitierådet Walberg anförde härjäm te föl­ jande. Vi h ar icke funnit anledning att behandla samtliga i dessa samman­ hang gjorda uttalanden men anser oss böra gå in på några av dem. Kreditorganisationerna har väckt frågan om tillämpningen av en godtrosregel i sådana fall, när pantbrevet lämnas till säkerhet för en framdeles uppkommande fordran. De har framhållit att, om JB:s be­ stämmelser innebär att kravet på ägarebehörighet hänför sig till dagen för fordringens uppkomst, detta i här avsedda fall leder till betydande osäkerhet och besvär för kreditgivarna. I remissprotokollet uttalas att, i den m ån det icke längre beror på borgenären huruvida eller när en fordran kommer till stånd, det är klart att panträtten kan göras gäl­ lande m ot ny ägare till fastigheten oberoende av att äganderättsövergång ägt rum och att den nye ägaren sökt lagfart. Som typexempel har nämnts, att pantbrevet lämnats såsom säkerhet för ett garantiåtagande. Som ett annat betydelsefullt fall kan nämnas pantsättning för checkräk­ ningskredit till visst högsta belopp. Den i remissprotokollet uttalade me­ ningen är otvivelaktigt riktig. I nu angivna fall torde i själva verket ford­ ringen få anses ha uppkommit redan vid panträttsupplåtelsen, ehuru den då ännu är beroende av villkor. N är däremot borgenären själv avgör om och när fordringen kommer till stånd, såsom förhållandet i regel är bl. a. vid generell pantförskriv­ ning, blir frågan om borgenärens goda tro av betydelse, om den pant­ satta fastigheten överlåtits, innan borgenären träffat sitt avgörande, exempelvis att ytterligare kredit skall lämnas. Enligt remissprotokollet bör borgenären i sådana fall anses vara i god tro beträffande panträttsupplåtarens äganderätt, så länge borgenären ej blivit underrättad om överlåtelsen eller, som fram går av lagtexten, erhållit kunskap om äganderättsövergången. D et synes icke alldeles klart, att godtrosstadgandet

efter den föreslagna ändringen i allo får den räckvidd, som förutsatts i remissprotokollet. I det vanliga fallet när upplåtelse av panträtt sker för en redan föreliggande fordran måste det, såsom också fram hål­ lits, i regel krävas av borgenären, att han genom ett någorlunda färskt gravationsbevis eller på annat sätt söker förvissa sig om att gäldenären fortfarande är ägare till den intecknade fastigheten. Det är icke i alla situationer givet att mindre krav bör ställas på borgenären i de fall, när fordringen uppkommer efter panträttsupplåtelsen, såsom exem­ pelvis vid en generell pantförskrivning. D et förefaller också något tveksamt, hur domstolarna kommer att tilllämpa de nya godtrosreglerna i de i remissprotokollet berörda fall, då en äldre pantsättning upphör att gälla och ersättes med en ny, t. ex. då ett byggnadskreditiv avlyftes med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut. God tro skulle enligt remissprotokollet i ett sådant fall anses föreligga hos den nye kreditgivaren, om denne ej blivit underrät­ tad därom att fastigheten överlåtits. A tt en viss person upplåtit panträtt för ett byggnadskreditiv och att den nya kredit, varigenom kreditivet avlyftes, icke utgör någon ytterligare belastning av fastigheten, kan i och för sig knappast anses ge den nye kreditgivaren anledning att utgå ifrån att ägareväxling ej skett. D et kan ju ha gått flera år sedan den ursprungliga pantsättningen skedde. De flesta av byggmästare uppför­ da fastigheter torde för övrigt byta ägare i samband med att fastigheten blir färdig. D et är icke heller utan vidare klart att det i här avsedda fall skall anses ligga närm are till hands för förvärvaren av fastigheten att underrätta den nye kreditgivaren om överlåtelsen än för kreditgiva­ ren att på vanligt sätt kontrollera ägareförhållandena. Såsom tidigare anmärkts, finner föredragande statsrådet det ej ute­ slutet, att också vissa fall av nybelåning, där en ökad belastning upp­ kommer, bör bedömas så, att den som läm nar den nya krediten anses vara i god tro, försåvitt han icke erhållit underrättelse om att fastighe­ ten övergått till ny ägare. Vi finner det för vår del högeligen tvek­ samt, om kreditgivaren i något fall, där den nya krediten innebär en ökad belastning på fastigheten, bör anses befriad från att på vanligt sätt kontrollera äganderättsförhållandena.

Föredraganden i slutprotokollet den 5 november 1971

Efter att ha redogjort för lagrådets yttrande anförde föredraganden bl. a. följande. I anslutning till den föreslagna ändrade utformningen av godtrosregeln i 6: 7 JB har lagrådet uttalat att full visshet om godtrosskyddets innebörd och omfattningen av den undersökningsplikt som åvilar bor­ genären i olika situationer endast kan nås genom rättsavgöranden av domstolarna och i sista hand högsta domstolen. Självfallet delar jag denna uppfattning. Å andra sidan är det uppenbart att uttalanden — i vart fall om dessa har principiell räckvidd — som gjorts av statsmak­ terna vid lagens tillkomst måste tillmätas mycket stor betydelse i rätts­ tillämpningen. Genom dessa uttalanden blir klarlagt vilka syften lag­ stiftningen är avsedd att tillgodose. Uppnås inte dessa syften, blir stats­ makternas ställningstagande i lagstiftningsärendet förfelat. Tre av lagrådets ledamöter har ifrågasatt vissa av de uttalanden som gjorts i remissprotokollet angående omfattningen av det godtrosskydd

sorn enligt 6: 7 JB i det rem itterade förslaget tillkommer borgenär. Så­ lunda h ar de framhållit att det inte i alla situationer är givet att mindre krav bör ställas på borgenären i fall då fordringen uppkommer efter panträttsupplåtelsen, som t. ex. vid generell pantförskrivning, än när upplåtelse av panträtt sker för en redan föreliggande fordran. Till detta är till en början att anm ärka att, som också tydligt fram går av remiss­ protokollet, godstrosskyddets räckvidd i fall av panträttsupplåtelse till säkerhet för fram tida fordran — varvid inte minst åsyftas generell pant­ förskrivning — tillmätts stor betydelse i detta lagstiftningsärende och att ändringen i 6: 7 JB direkt åsyftat bl. a. att någon förnyad ägarkontroll norm alt ej skall behöva ske vid den senare tidpunkt då fordringen uppstår. Jag vill betona att det föreligger en väsentlig skillnad mellan de båda situationer som ledamöterna jämför. Vid generell pantförskriv­ ning har borgenären fått pantbrevet överlämnat till sig och därvid gjort den kontroll av ägarbehörigheten som krävts av honom. Han h ar där­ efter haft pantbrevet i sin besittning. Varje överlåtelse av fast egen­ dom föranleder en avräkning av belånade pantbrev, och norm alt måste vid sådan avräkning överlåtare och förvärvare eller endera av dem sätta sig i förbindelse med borgenären. H ar denne inte blivit underrät­ tad om att den fasta egendomen övergått till ny ägare, har han därför starkt fog för att utgå från att någon överlåtelse inte har skett och att den som överlämnade pantbrevet alltså alltjämt är fastighetens ägare. Det bör med hänsyn härtill i ett praktiskt fungerande kreditliv som regel inte krävas, att borgenären efter en generell pantförskrivning varje gång ny fordran uppkommer skall behöva på nytt kontrollera äganderätts­ förhållandena. Beträffande tillämpningen av godtrosregeln i fall då en äldre pant­ sättning upphör att gälla och ersätts med en ny tar de tre ledamöterna upp det fallet att ett bygnadskreditiv avlyfts med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut. I remissprotokollet uttalas att god tro i ett sådant fall bör anses föreligga hos den nye kreditgivaren, om denne inte har blivit underrättad om att fastigheten har överlåtits. De tre ledamöterna anför dels att det förhållandet att någon ytterligare be­ lastning av fastigheten inte uppkommer knappast kan anses ge den nye kreditgivaren anledning utgå från att ägarväxling ej skett, dels att det inte utan vidare är klart att det skall anses ligga närm are till hands för förvärvaren av fastigheten att underrätta den nye kreditgivaren om över­ låtelsen än för kreditgivaren att på vanligt sätt kontrollera lagfartsförhållandena. Jag vill till en början fram hålla att det också i förevarande fall är fråga om de krav på kontroll av ägarbehörighet som rimligen bör ställas i ett praktiskt fungerande kreditliv. De synpunkter som jag h ar anfört i fråga om pantsättning avseende fram tida fordran har i stor utsträck­ ning tillämpning även i förevarande situation. Anledningen till att jag för vissa fall av här angiven art, bl. a. då ett byggnadskreditiv som be­ viljats av ett kreditinstitut lyfts av med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut, ansett ny kontroll av att låntagaren alltjämt är ägare till fastigheten vara överflödig, är sålunda i främ sta rum m et att m an kan förutsätta, att den nye kreditgivaren själv eller genom förm ed­ ling av den tidigare kreditgivaren hade blivit underrättad, om en över­ låtelse skett av fastigheten. Med hänsyn härtill bör den nye kreditgiva­ ren, om han inte får veta annat, kunna utgå från att fastigheten allt­ jäm t ägs av den ursprunglige gäldenären. Hänsyn bör också tas till att

en snabb handläggning ligger i fastighetsägarens intresse och att fastig­ heten i det h är behandlade fallet inte belastas ytterligare. M ed hänsyn till det anförda och eftersom det är lagtekniskt svårgenom förbart att ge en särskild regel för de åsyftade situationerna finner jag ej anledning att frångå den i remissprotokollet föreslagna lösningen. Ansluter riksdagen sig till de av mig gjorda uttalandena, kommer godtrosreglerna i 6: 7 JB otvivelaktigt att i det praktiska rättslivet få den tillämpning som statsmakterna sålunda avsett.

Utskottet

Utskottet hänvisar till den översiktliga redogörelse över propositio­ nens innehåll som utskottet lämnat i det föregående (s. 14). I denna re­ dogörelse redovisas särskilt innebörden av de ändrade bestämmelser som föreslås i fråga om panträtten (s. 14 f.) samt innehållet i de förslag som läggs fram för att ytterligare anpassa s. k. publika arrendeupplå­ telser till bl. a. de nya bestämmelserna i jordabalken om besittnings­ skydd för arrendator (s. 17 f.). U tskottet vill med anledning av de framlagda lagförslagen anföra följande. Den rättsliga uppbyggnad, som bestämmelserna om panträtt i fast egendom erhållit i JB, utgör en av de mest betydelsefulla nyheterna på fastighetsrättens område. Trots att bestämmelserna var föremål för ingående överväganden vid balkens tillkomst har under det intensiva förberedelsearbete som ägt rum hos både statliga myndigheter och en­ skilda organisationer inför balkens ikraftträdande framkommit att svå­ righeter kan komma att uppstå vid tillämpningen av bestämmelserna inom kreditlivet och hos inskrivningsmyndigheterna. Det är självfallet angeläget att det komplicerade genomförandet av den nya fastighetsrättsliga lagstiftningen på allt sätt underlättas och att förutsebara svårigheter vid den praktiska tillämpningen av bestämmelserna undan­ röjs före ikraftträdandet. De förslag till ändringar i JB:s panträttsbe­ stämmelser och därav föranledda förslag till ändringar i annan lag­ stiftning som läggs fram i propositionen får anses ägnade att tillgodose dessa syften. Utskottet tillstyrker därför att förslagen antas, dock med det tillägg såvitt avser lagen om exekutiv försäljning av fast egendom (försäljningslagen) som fram går av vad som anförs i det följande. Efter det att beslut fattats om avlåtande till riksdagen av förevarande proposition har uppmärksammats att den föreslagna ändrade lydelsen av 6: 3 JB bör leda till jämkning av 45 § försäljningslagen. A ndra styc­ ket av denna paragraf, som innehåller bestämmelser om verkan av auk­ tion, föreskriver följande: ”Borgenär som har pantbrev kan ej efter fas­ tighetens försäljning m ot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt fram tida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.” M ed hänsyn till att uppräkningen av

olika anspråk som får tillgodoses genom tillägget utmönstras ur 6: 3 JB i dess nu föreslagna lydelse bör 45 § andra stycket försäljningslagen jämkas så att det på hänvisningen till näm nda lagrum byggda uttrycket byts ut m ot ett uttryck som anger vilka anspråk som kan komma i fråga. Utskottet föreslår därför att i 45 § andra stycket näm nda lag orden ”skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken” byts ut mot orden ”ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som föranledes av fordringsförhållandet”. Någon ändring i sak åsyftas inte med den föreslagna jämkningen. Orden ”annan kostnad” om fattar så­ lunda även skadestånd. Utskottet vill härefter beröra den diskussion, som med anledning av den föreslagna ändrade utformningen av godtrosregeln i 6: 7 JB förs i propositionen rörande m åttet av den undersökning som bör krävas av borgenären för att han skall anses vara i god tro och om godtrosskyddets betydelse i olika situationer. I näm nda hänseenden har föredra­ gande statsrådet till en början gjort uttalanden i klarläggande syfte i remissprotokollet. Tre av lagrådets ledamöter har (propositionen s. 57 f.) ifrågasatt de uttalanden som föredraganden gjort rörande de krav som bör ställas på borgenären i fall då fordringen uppkommer efter panträttsupplåtelsen, som t. ex. vid generell pantförskrivning, samt beträf­ fande tillämpningen av godtrosregeln i fall då en äldre pantsättning upphör att gälla och ersätts med en ny, t. ex. ett byggnadskreditiv av­ lyfts med hjälp av en lång kredit hos ett annat kreditinstitut. Lagrådsledamöternas invändningar bemöts härefter av föredraganden i slutpro­ tokollet (propositionen s. 65 f.). Beträffande de synpunkter som framkommit under den förda diskus­ sionen hänvisar utskottet till den redogörelse som intagits i det föregå­ ende (s. 18 f.). Som föredragande statsrådet anfört är det lagtekniskt svårgenomförbart att ge en särskild regel för de situationer som åsyftas i den förda diskussionen. Genom de av föredragande statsrådet gjorda uttalandena, mot vilka utskottet ej finner anledning till erinran, blir emellertid den närmare innebörden av godtrosskyddet i 6: 7 JB till­ fredsställande klarlagd, och enligt utskottets mening kan några ytter­ ligare bestämmelser därför inte anses behövliga. Beträffande övriga genom propositionen framlagda förslag har ut­ skottet ej funnit anledning till erinran. Utskottet hemställer A. att riksdagen antager de vid propositionen 1971: 179 fogade, med 1— 4 samt 6 och 7 betecknade lagförslagen; B. att riksdagen för sin del antager det vid propositionen fogade, med 5 betecknade förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom med följande såsom utskottets förslag betecknade tillägg.

Kungl. M aj:ts förslag Utskottets förslag Härigenom förordnas att 2, 26, Härigenom förordnas att 2, 26, 27, 33, 39 och 58 §§ lagen (1971: 27, 33, 39, 45 och 58 §§ lagen 494) om exekutiv försäljning av (1971:494) om exekutiv försälj­ fast egendom skall ha nedan an­ ning av fast egendom skall ha ne­ givna lydelse. dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag 45 § Efter fastighetens försäljning svarar denna ej för fordran som avses i 25 § första stycket 1. Borgenär som har pantbrev kan Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning ej efter fastighetens försäljning m ot köparen göra gällande pant­ m ot köparen göra gällande pant­ rätt i fastigheten för större ford­ rätt i fastigheten för större ford­ ran än som avräknats på köpeskil­ ran än som avräknats på köpeskil­ lingen jäm te utfäst ränta därå från lingen jämte utfäst ränta därå från tillrädesdagen samt fram tida ska­ tillrädesdagen samt fram tida er­ destånd och ersättning som avses sättning för indrivningskostnad och i 6 kap. 3 § jordabalken. annan kostnad som föranledes av fordringsförhållandet. Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på den kontanta köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avses i 44 § andra stycket blir även den som gjort inropet betalningsskyldig. Stockholm den 8 december 1971

På lagutskottets vägnar ERIK SVEDBERG

Närvarande: herrar Svedberg (s), Svanström (c), fröken Anderson i Le­ rum (s), herrar Lidgård (m), Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herr Sjöholm (fp), fru Lundblad (s), herrar Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), fru Jonäng (c), herrar Israelsson (vpk), Olsson i Tim rå (s), Enlund (fp) och fru Nilsson i Sunne (s).

Särskilt yttrande

av herr Lidgård (m). Den av utskottet förordade ändringen i 45 § lagen om exekutiv för­ säljning av fast egendom har tillkommit genom ett underhandsförslag

från justitiedepartementet. Av tillgänglig handling fram går att viss tveksamhet rått om ändringens lämpliga utformning. D et kan inte an­ ses tillfredsställande att riksdagen underställes förslag till ändring av lagtext på sätt som skett, även om därmed icke åsyftas en saklig för­ ändring.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 0 0 2 8