Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

Nr 5

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående behörigheten att förrätta kyrklig vigsel.

Motionsyrkandet

I m otionen 1 9 7 1 :5 8 av herr Johansson i Skärstad m. fl. hem ställs ” a tt riksdagen m åtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till 1971 års riksdag, vilket ger vigselförrättare såväl inom svenska k yrkan som inom andra kristna trossam fund behörighet a tt viga svenska m edborgare, även då ingen av de trolovade är m edlem av vigselförrättarens eget sam fund eller kyrka, u nder fö ru tsättn in g a tt m inst en av de trolovade tillhör något kristet trossam fund” .

Gällande rätt

Bestäm m elserna om vigsel återfinns i 4 kap. gifterm ålsbalken. Ä kten­ skap kan ingås antingen med kyrklig eller borgerlig vigsel. V alfrihet m ellan de båda form erna föreligger så till vida, a tt k o n trah e n tern a alltid äger erhålla borgerlig vigsel, så snart de över huvud taget är berättigade a tt ingå äktenskap. Kyrklig vigsel äger rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossam fund. Vigsel inom svenska kyrkan må äga rum , om de trolovade eller en av dem tillhör svenska kyrkan. Kyrklig vigsel inom annat trossam fund än svenska kyrkan kan ske, om Kungl. Maj:t medgivit a tt vigsel må fö rrättas inom sam fundet och de trolovade eller en av dem tillhör sam fundet. Sådan vigselrätt har tillerkänts flertalet av de i Sverige förekom m ande trossam funden. Vidare gäller a tt Kungl. Maj:t äger fö ro rd n a a tt m edlem av u tländskt evangeliskt-lutherskt trossam fund skall ha sam m a rä tt till kyrklig vigsel som m edlem av svenska kyrkan. Sådant fö rordnande har m eddelats i fråga om m edlem m ar av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyrka och evangelisk­ lutherska A ugustanasynoden i Amerika. B eträffande förrättare av kyrklig vigsel gäller a tt till vigsel inom svenska kyrkan äger de trolovade välja vilken präst inom kyrkan de önskar men a tt endast präst i försam ling, av vilken endera är m edlem , är skyldig a tt viga. Inom annat trossam fund fö rrättas vigsel av den som är behörig därtill enligt Kungl. Maj:ts förordnande. Har Kungl. Maj:t medgivit a tt vigsel må fö rrättas inom visst trossam fund av dess prästerskap eller eljest av befattningshavare i sam fundet, må sådan präst eller befattningshavare ej utöva sin behörighet a tt viga, innan länsstyrel­ sen i det län där sam fundets styrelse har sitt säte på fram ställning av

R iksdagen 1971. 8 sa m i N r 5

sam fundet m eddelat intyg om a tt han är behörig a tt fö rrä tta vigsel inom sam fundet. Nu sist berörda bestäm m else återfinns i kungörelse den 26 o k to b er 1951. B eträffande själva vigselceremonin föreskrivs i näm nda kapitel i gifterm ålsbalken, a tt de trolovade, som skall vara sam tidigt tillstädes inför vigselförrättaren, skall in fö r denne avgiva sitt ja och sam tycke till äk tenskapet sam t a tt k o n trah e n tern a därpå skall av vigselförrättaren förklaras för äk ta makar. I övrigt skall lända till efterrättelse vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken och vid vigsel inom annat trossam fund dess ky rk o b ru k sam t vid borgerlig vigsel de bestäm m elser som Kungl. Majit m eddelar. G enom lagen den 30 ju n i 1948 om äm betsansvar för vigselförrättare i vissa fall är stadgat, a tt vigselförrättare, som åsidosätter vad honom i sådan egenskap åligger beträffande annat än rent kyrklig ordning, döm s, även om det ej sker i utövning av b efattning varmed äm betsansvar är förenat, fö r tjänstefel till b ö te r eller, om b ro tte t är grovt, fängelse i högst e tt år efter vad i 20 kap. 4 § brottsb alk en sägs.

M otionens m otivering

Till stöd för yrk an d et i m otionen anförs i huvudsak följande. Den föreliggande begränsningen till sam fund bör upphävas. Det avgörande måste vara vederbörandes anslutning till k ristet sam fund. Om de trolovade eller en av dem tillhör svenska kyrkan eller annat trossam fund bö r vigsel få äga rum antingen inom kyrkan eller sam fundet. De senare årens ekum eniska strävanden har m edfört e tt närm are sam arbete dels mellan skilda frikyrkosam fund, dels mellan svenska k yrkan och frikyrkosam funden. De personliga kontak tern a mellan m edlem m ar tillhörande olika k y rk o r har blivit bättre. D ärför är det angeläget a tt gifterm ålsbalkens bestäm m elser ändras så att medlem skap antingen i svenska kyrkan eller annat trossam fund blir tillräckligt för att kyrklig vigsel skall få äga rum , antingen inom svenska kyrkan eller annat trossam fund.

Tidigare riksdagsbehandling

Det genom förevarande m o tio n väckta spörsm ålet har behandlats av riksdagen vid e tt sto rt antal tillfällen u nder de senaste åren. F ör a tt översiktligt belysa frågornas behandling u n d er 1960-talet återges i det följande vissa u ttalanden i utlåtan d en av första lagutskottet, vilka alla godkänts av riksdagen. I utlå ta n d et 1962:23 behandlade u tsk o tte t en m otion, vari begärdes ” full vigselrätt” fö r vigselförrättare inom svenska kyrkan och annat trossam fund. U tsk o tte t antog a tt, då någon av de trolovade tillhör e tt sam fund med vigselberättigad präst, det te r sig m est närliggande för k o n trah e n tern a a tt vända sig till denne, om de önskar kyrklig vigsel.

B eträffande de s. k. anhängarna syntes dock enligt u ts k o tte t begränsning­ arna i vigselförrättarnas behörighet k unna m edföra olägenheter genom a tt vigsel ej kunde fö rrättas inom vederbörande trossam fund. Det syntes därför enligt u ts k o tte t föreligga vissa skäl för ändring i gällande lagstiftning. U tsk o ttet anförde dock a tt starka skäl talade fö r a tt utvidgning av vigselrätten in te genom fördes annat än i sam band m ed a tt p roblem et rörande o m fattningen av vigselplikten för prästerskapet inom svenska kyrkan bringades till sin lösning. Det spörsm ålet torde em ellertid enligt u ts k o tte t icke k unna lösas oberoende av den då pågående k y rk a—stat-utredningen. Liknande uttalan d en gjordes i u tsk o tte ts utlåtanden 1964:5, 1966:16 och 1967:13. I utlåtande 1968:39 i anledning av m otioner med sam m a yrkande som nu förevarande anförde u ts k o tte t a tt frågans avgörande med fördel borde anstå i avbidan på slu tfö ran d et av rem issbehandlingen av k y rk a—sta t­ utredningens år 1968 avgivna slutbetänkande och Kungl. Maj:ts ställningstagande med anledning därav. U tsk o ttet fram höll även a tt lösningen av frågan om vigselbehörigheten och vad därm ed äger sam band kunde bli beroende av förhållandet mellan staten och kyrkan samt erinrade om a tt d etta övervägdes av den då nyligen tillsatta 1968 års beredning om stat och kyrka. Samma u p p fattn in g kom till u ttry c k i u tsk o ttets utlåtanden 1969:7 och 1970:2 i anledning av bl. a. m otioner med väsentligen samma innehåll som föregående år. I sistnäm nda u tlåtande tilläde u ts k o tte t a tt skälen för a tt icke b ry ta u t frågan om vigselbehörigheten u r sitt större sam m anhang ök at i styrka genom d et utredningsarbete, som u nder 1969 påbörjats av familjelagssakkunniga (se nedan) och vari innefattas frågan om införande av obligatoriskt civiläktenskap. S tannar m an för e tt sådant system kan den kyrkliga vigseln - liksom num era lysningen — bli en frivillig personlig angelägenhet och varje sam fund, oberoende av k y rk a -sta t-re la tio n e n , självt få bestäm m a i vilken o m fattning och under vilka villkor prästerna eller frikyrkopastorerna skall m edverka i vigselakter, fram höll u tsk o tte t. Här må slutligen anm ärkas a tt vid såväl 1969 som 1970 års utlåtan d en hade fogats en reservation av sju led am ö ter vari uttalad es a tt lagförslag in n efattan d e bifall till m otionerna borde föreläggas riksdagen samt hem ställdes a tt u tta la n d e t skulle ges Kungl. Maj:t till känna.

1958 års utredning k yrk a-stat

1958 års utredning k y rk a —stat har i sitt slutbetänkande (SOU 1968:11) om ifrågavarande vigselbehörighet anfört följande. V igselrätten inom fritt trossam fund är på samma sä tt som inom svenska k yrkan begränsad till de fall då åtm instone den ena av de trolovade tillhör sam fundet. F ör fritt trossam fund kan d etta em ellertid ha större praktisk betydelse än fö r kyrkan. Det to rd e knappast förekom m a a tt den som u ttr ä tt u r svenska kyrkan önskar vigsel inom

kyrkan. D ärem ot förekom m er a tt personer som visserligen ej in trä tt i e tt fritt trossam fund m en ändock står i nära relation till e tt sådant önskar vigas inom sam fundet. I riksdagen har i m otioner hem ställts om lagändring för a tt möjliggöra sådan vigsel. Några principiella betänkligheter av m era allvarlig art föreligger ej m ot en sådan ändring, a tt redan i A-läget vigselförrättare inom annat trossam fund än svenska kyrkan ges behörighet a tt viga även då ingen av de trolovade är m edlem i sam fundet. På en bedöm ning av det praktiska behov, som i sådant hänseende m å göra sig gällande, saknar utredningen anledning ingå. En sådan ändrad ordning aktualiserar frågan om ej även präst i svenska k yrkan bör ges en på sam m a sätt vidgad vigselbehörighet, oberoende av relationen k y rk a—stat. K yrka—stat-utredningens betänkande är u n d er övervägande inom Kungl. Maj :ts kansli.

1968 års beredning om stat och kyrka

Jäm likt Kungl. Maj:ts bem yndigande den 28 ju n i 1968 har chefen för u tbildningsdepartem entet tillkallat sakkunniga fö r fo rtsa tt u tredning av frågan om den fram tida gestaltningen av förhållandet m ellan staten och svenska kyrkan. Enligt direktiven (riksdagsber. 1969 s. 333 ff.) skall de sakkunniga, vilka antagit benäm ningen 1968 års beredning om sta t och kyrka, i första hand söka nå fram till e tt ställningstagande rö ran d e den principiella utform ningen av förhållandet. Med anledning av förevarande m otioner kan näm nas a tt enligt direktiven frågor rörande vigsel in te bör tas u p p av de sakkunniga utan behandlas vid en senare tid p u n k t. Beredningen avgav i decem ber 1969 e tt betänkande (SOU 1970:2) som in n e fa tta r en system atisk sam m anställning över de remissvar som avgivits över k y rk a —stat-utredningens slutbetänkande. U tredningens u tta la n d e a tt några principiella betänkligheter av m era allvarlig art inte föreligger m ot a tt vidga vigselrätten fö r såväl de fria sam funden som för svenska kyrkan till a tt o m fatta även de tillfällen då ingen av de trolovade är m edlem i sam fundet har kom m enterats av länsstyrelserna i K ronobergs och Jäm tlands län, dom kapitlet i L und, Sveriges frikyrkoråd och Sveriges kristna socialdem okraters förbund. M eningarna är delade.

Länsstyrelsen i K ronobergs län anför.

Det kan — med tanke på nuvarande p ro p o rtio n er mellan kyrklig och borgerlig vigsel — vara rimligt antaga, a tt i flera fall önskem ål uppstår bland icke-m edlem m ar a tt erhålla kyrklig vigsel. Enligt nuvarande lagregler vore d e tta icke möjligt. Det är dock tä n k b art, a tt kyrkan önskar erbjuda en sådan tjänst till m änniskor, som visserligen ej är m edlem m ar, men ändå står kyrkan nära. Frågeställningen har aktualiserats av utredningen (sid. 140, sp. 2) och det synes angeläget a tt i händelse av e tt ändrat förhållande m ellan kyrka och stat frågan löses på e tt för Svenska kyrkan och övriga sam fund likform igt sätt genom a tt tillerkänna nu vigselberättigade sam fund rä tt att viga även icke-m edlem m ar.

E tt flertal ledam öter av Sveriges frik y rk u rå d

anser a tt det med nuvarande bestäm m elser för kyrklig vigsel borde kunna övervägas a tt utvidga vigselrätten för såväl Svenska kyrkans präster som fö r frikyrkliga vigselförrättare a tt gälla även i de fall då ingen av k o n trah e n tern a tillhör samma sam fund som vigselförrättaren.

Sveriges kristna socialdem okraters fö r b u n d anser d e t självklart

a tt ingen vigsel blir beroende av om en eller båda k o n trah e n tern a är m edlem m ar av det sam fund, inom vars ram vigseln sker. Det som bör fordras är a tt vigselförrättaren har sam hällets auktorisation a tt förrätta vigsel m ed juridisk verkan och a tt h an /h o n ålägges a tt u n d er ämbetsm annaansvar m eddela d e tta till en central m yndighet.

D ärem ot ställer sig d o m k a p itle t i L u n d

frågande till behovet av sådan lagändring a tt vigselförrättare inom Svenska kyrkan eller annat sam fund ges behörighet a tt viga, då ingen av kon trah en tern a tillhör vederbörande sam fund (s. 140). En sådan lagänd­ ring synes vara ägnad a tt fördunkla den kyrkliga resp. frikyrkliga vigselaktens relgiösa karaktär och torde knappast fylla något angeläget behov. Här är det ju inte fråga om en sam hällsfunktion som sam funden är ensam m a om a tt utöva. Prästens uppgift i vigselakten är också av religiös art. Han har a tt ” helga” akten. Men då bör en ak t av sådan k ara k tär vara reserverad för sådana vigslar där åtm instone den ena k o n trah e n ten tillhör sam fundet.

Länsstyrelsen i Jäm tlands län påpekar a tt plik t a tt viga icke-medlemm ar ej kan föreskrivas i e tt fritt läge.

Enligt uppgift från beredningens sekretariat väntas e tt principbe­ tänkande kunna läm nas vid årsskiftet 1971 — 1972.

Familjelagssakkunniga

Jäm lik t Kungl. Maj:ts bem yndigande den 15 augusti 1969 har justitiem inistern tillkallat sakkunniga för en allmän översyn av den fam iljerättsliga lagstiftningen. Bland de olika äm nen som enligt direktiven (riksdagsberättelsen 1970 Ju :5 2 ) skall tas up p av de sakkunniga är form erna för ingående och upplösning av äktenskap. Dessa form er bör enligt direktiven förenklas. R örande ingående av äktenskap anförs i direktiven härutöver följande.

Frågan om införande av obligatoriskt civiläktenskap har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen u n d er senare år. Förslagsställarna h ar därvid i allm änhet närm ast tä n k t sig a tt den borgerliga vigseln skulle vara obliga­ torisk för alla. F ö r dem som vill ha kyrklig vigsel skulle det i så fall be­ hövas dubbla cerem onier. Jag är inte övertygad om a tt d e tta är en lycklig lösning. För min del är jag benägen a tt principiellt se det så a tt själva registreringen hos vederbörande folkbokföringsm yndighet b ö r vara det k o n stitutiva m o m en tet fö r äktenskapets tillkom st. Registreringen måste föregås av prövning av förekom sten av ev. äktenskapshinder, m en i övrigt synes inte behöva krävas m er än e tt anm älningsförfarande. Om de sakkun­

niga stannar fö r e tt sådant system , b ö r d et givetvis stå m akarna fritt a tt k om plettera registreringen m ed vigsel: Den kyrkliga vigseln blir — liksom num era lysningen — en frivillig personlig angelägenhet som har sitt stöd i traditionen och inte i lagstiftningen, och kyrkan får själv bestäm m a i vil­ ken om fattning och u nder vilka villkor prästerna skall m edverka i vigsel­ akter. Det system som jag a n ty tt läm nar också utry m m e för att behålla en civil vigsel såsom en frivillig cerem oni. I så fall bö r man undersöka m öjligheterna a tt göra den civila vigseln till e tt likvärdigt alternativ för dem som önskar en högtidlighet u ta n kyrklig m edverkan i sam band med äktenskapets ingående. Något b etänkande från de sakkunniga är inte a tt em otse under år 1971.

U tsk o ttet Enligt gifterm ålsbalkens regler får kyrklig vigsel äga rum inom svenska kyrkan sam t inom annat trossam fund, om Kungl. Maj:t medgivit a tt vig­ sel får fö rrättas inom sam fundet. En föru tsättn in g för kyrklig vigsel är a tt de trolovade eller en av dem tillhör d et sam fund, inom vilket vigseln är avsedd a tt förrättas. Till vigsel inom svenska kyrkan äger de trolovade välja vilken präst inom kyrkan de önskar, men endast präst i försam ­ ling, av vilken endera är m edlem , är skyldig a tt viga. I m otionen hem ställs om förslag till sådan ändring av nyss näm nda reg­ ler a tt vigsel av svenska m edborgare skall få förrättas inom svenska k yr­ kan och annat k ristet trossam fund även då ingen av de trolovade är m ed­ lem av vigselförrättarens eget sam fund eller kyrka, dock under fö ru tsä tt­ ning a tt en av dem tillhör något k ristet trossam fund. Enligt u tsk o tte ts m ening föreligger in te några principiella skäl m ot den föreslagna utvidgningen av vigselrätten. F ö r en ändring talar fram för allt den strävan till ekum enisk sam hörighet som präglar eller bör prägla de kristna sam funden; i en tid av växande sekularisering fram står det som angeläget a tt m arkera en kristen enhet och enighet. H ärjäm te fram står ändringen som e tt led i den utveckling m ot full valfrihet och jäm likhet för den enskilde, som vårt samhälle arb etar för. Den ofta fram förda invändningen a tt man inte nu bör vidtaga några ändringar u ta n avvakta resultatet av det pågående utredningsarbetet rö ­ rande förhållandet m ellan kyrkan och staten eller fam iljelagssakkunnigas överväganden om in fö ran d et av e tt system där registrering hos folkbokföringsm yndighet k o n stitu erar äktenskapet är enligt u tsk o tte ts mening inte bärande. Om e tt sådant system eller annan form av obligatoriskt civiläktenskap införs, m edför d etta a tt kyrkliga vigselförrättningar inte får rättslig betydelse fö r uppkom sten av äktenskap. Varje enskilt trossam ­ fund får därför själv bestäm m a i vilken om fattn in g och u nder vilka villkor prästerna skall m edverka i vigselakter. Den nu föreslagna ändringen röran­ de vigselbehörigheten lägger därvid lika litet något hinder i vägen som den nu gällande bestäm m elsen. Vidare ligger genom förandet av de förslag näm nda utredningar kan kom m a fram till så långt fram i tiden a tt man rimligen inte kan åberopa dem som stöd fö r vägran a tt inom den nuvaran­ de ram en fö r den kyrkliga vigseln undanröja e tt hinder fö r det ekum enis­

ka sam arbetet sam funden em ellan. I anslutning till det anförda må fram ­ hållas a tt det ju in te är fråga om a tt vidga ram en för rä tte n a tt fö rrätta kyrklig vigsel. I enlighet m ed d et anförda b ö r lagförslag gru n d at på m otionärernas y r­ kande föreläggas 1971 års riksdag. U tsk o ttet hem ställer a tt riksdagen i anledning av m otionen 1971:58 i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad u tsk o tte t ovan anfört.

Stockholm den 9 m ars 1971

På lagutskottets vägnar

DANIEL WIKLUND

Vid detta ärendes behandling har närvarit: h errar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström (c), fröken A nderson i Lerum (s), herrar H am m arberg (s), Börjesson i Falköping (c), fru Å sbrink (s), fru Lundblad (s), herrar Winberg (m ), Andersson i Södertälje (s), fru Jonäng (c), herrar Israelsson (vpk), Olsson i Tim rå (s), Enlund (fp ) och Söderström (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation av herr Svedberg (s), fröken A nderson i Lerum (s), herr H ammarberg (s), fru L undblad (s), herrar Andersson i Södertälje (s), Israelsson (vpk) och Olsson i Tim rå (s), vilka ansett dels a tt det avsnitt av u tsk o tte ts utlåtande som börjar på s. 6 med orden ” Enligt u tsk o tte ts” och slutar på s. 7 med orden ” års riksdag” b o rt ha följande lydelse. Som fram går av redogörelsen ovan har spörsm ålet om prästs vigselbehörighet och de därm ed sam m anhängande frågorna om prästs vigselskyldighet och om införande av obligatoriskt civiläktenskap behandlats av riksdagen vid skilda tillfällen u nder de senaste åren. De förslag om särskilda utredningar eller lagändringar på om rådet som väckts har avslagits av riksdagen på hem ställan av första lagutskottet. I likhet med vad första lag u tsk o ttet u tta la t i tidigare utlåtanden rörande vigselbehörigheten anser la gutskottet a tt det inte är påkallat att ta upp frågan till m er ingående behandling, eftersom avgörandet med fördel kan anstå i avbidan på a tt Kungl. Majit ta r ställning till k y rk a—stat-utredningens slutbetänkande. Lösningen av frågan och vad därm ed äger sam band kan också bli beroende av utform ningen av förhållandet mellan staten och kyrkan, e tt spörsm ål som u tred s av 1968 års beredning om stat och kyrka. E tt tungt vägande skäl för a tt inte bryta u t frågan om vigselbehörigheten u r sitt större sam m anhang är slutligen det utredningsarbete, som u nder 1969 påbörjats av familjelagssakkunniga och som in n e fa tta r bl. a. frågan om införande av e tt system där registrering hos folkbokföringsm yndighet k onstituerar äktenskapet. Stan­ nar man för e tt sådant system eller någon form av obligatoriskt civiläktenskap kan den kyrkliga vigseln — liksom num era lysningen — bli en frivillig personlig angelägenhet och varje sam fund, oberoende av k y rk a—stat-relationen, självt få bestäm m a i vilken om fattning och under vilka villkor prästerna eller frikyrkopastorerna skall m edverka i vigsel­ akter. En särskild om ständighet, som talar för a tt man bö r avvakta ett beslut i frågan om införande av obligatoriskt civiläktenskap eller annan form för ingående av äktenskap är a tt en utvidgning av vigselbehörigheten i enlighet med m otionsförslaget kräver sam tycke av k y rk o m ö te t såvitt avser vigsel inom svenska kyrkan. F ör d etta trossam fund kan således frågan inte lösas förrän efter nästa allmänna k y rkom öte, som kom m er a tt sam m anträda år 1975, såvitt icke särskilda skäl föranleder a tt det sam m ankallas dessförinnan. U nder hänvisning till det anförda avstyrker u tsk o tte t bifall till m otionen. dels a tt u tsk o tte t b o rt hem ställa a tt m otionen 1971:58 in te föranleder någon riksdagens åtgärd.

G ö te b o r g s O f f s e t t r y c k e r i A B , S th l m 7 1 .8 6 SA