Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning från den allmänna försäkringen för psykoterapeutisk vård

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 38 år 1971 SfU 1971:38

Nr 38

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av m otion örn ersättning från den allmänna försäkringen för psykoterapeutisk vård.

I m otionen 1971: 130 av h err W iklund i Stockholm m. fl. (fp) h em ­ ställs »att riksdagen i skrivelse till Kungl. M a jit anhåller om förslag av innebörden a tt psykoterapeutisk verksam het ersätts över sjukförsäk­ ringen, sam t a tt därvid utreds vilka kvalifikationer som bör krävas för legitim ering av utövare av ersättningsbar psykoterapi».

Motionen

I m otionen uttalas inledningsvis a tt problem et m ed psykisk ohälsa inte tillräckligt uppm ärksam m ats i den socialpolitiska debatten. Enligt m o tio ­ närerna ä r psykologens roll som vårdgivare inte helt accepterad, v arför det psykoterapeutiska o m rådet kom m it a tt dom ineras av läkarna m edan psykologerna få tt en undanskym d ställning. G ällande regler om sjuk­ vårdsersättning p å d etta om råde innebär, a tt endast sådan psykoterapi som m eddelas av legitim erad läkare ersätts av den allm änna försäk­ ringen. M o tionärerna fortsätter: D etta förhållande är allvarligt m ed hänsyn till den stora läkarbrist som råder i dag. D e höga kostnaderna hos den privatpraktiserande psy­ kologen utestänger autom atiskt stora delar av befolkningen från m öj­ ligheten a tt söka psykoterapeutisk vård. D e långa köerna hos läkaren spärrar det billigare alternativet. G enom a tt g ö ra den psykoterapi som m eddelas av psykologer e rsä tt­ ningsbar kan de överbelastade läkarnas situation väsentligt förbättras. O m patienten kan erhålla v ård på sam m a ekonom iska villkor hos en privatpraktiserande psykolog som hos en läkare skulle efterfrågan u t­ jämnas. T ro ts en ökad satsning p å den öppna vården frå n sjukvårds­ huvudm ännens sida är d et troligt a tt den privatpraktiserande psykologen under en lång tid fram över kom m er a tt u tg ö ra ett nödvändigt kom ple­ m ent till offentlig vård. Sam tidigt kan fler psykologer få adekvata v å rd ­ uppgifter och fler m änniskor ges tillfälle till vård.

Gällande bestämmelser m. m.

F rå n sjukförsäkringen enligt lagen om allm än försäkring (A FL) e r­ sätts i första hand läkarvård, viss ta ndläkarvård sam t sjukhusvård under

1 R iksdagen 1971. 11 sami. N r 38

förutsättning att vården föranletts av sjukdom eller havandeskap. Sjuk­ försäkringen o m fattar dessutom ersättningsrätt fö r vissa speciella sjuk­ vårdande åtgärder (m erprestationer), som inte kan h än fö ras till någon av de nyss angivna vårdform erna. Bestäm m elser härom finns intagna 1 en kungörelse angående ersättning enligt A F L fö r vissa utg ifter för v ård eller behandling i anledning av sjukdom . F ö r a tt ersättningsrätt skall föreligga fo rd ras a tt vården skall ha v arit erforderlig p å grund av sjukdom och a tt vården föreskrivits av läkare. R ätten till ersättning avser endast de i kungörelsen uppräknade prestationerna, nämligen konvalescentvård, sjukgym nastisk behandling, viss annan fysikalisk be­ handling, såsom behandling m ed ultraljud och kortvågsbehandling, samt foniatrisk behandling. Behandling av psykolog eller annan psykotera­ peutisk behandling näm ns inte i kungörelsen och är alltså inte ersättningsberättigad. D en m edicinska utvecklingen och nya utbildningsvägar på sjukvårdssidan h a r bl. a. lett till a tt v ård och behandling inom den offentliga sjukvården i allt större utsträckning m eddelas av annan sjukvårdsper­ sonal än läkare. D enna del av sjukvården o m fa tta r inte bara sådana åtgärder fö r vilka ersättning u tg å r från sjukförsäkringen enligt den ovannäm nda kungörelsen utan även vissa icke ersättningsbara behand­ lingsform er. H it h ö r behandling av psykolog, arbetsterapeut, hörselvårdsassistent och vissa an d ra vårdgivare. S jukvårdshuvudm ännen har också u nder senare å r i ö kad om fattning anställt sjukvårdspersonal, tillhörande sistnäm nda yrkesgrupper. A ntalet tjänster hos sjukvårds­ huvudm ännen fö r exempelvis psykologer och biträdande psykologer ökade sålunda frå n 341 år 1968 till 389 å r 1969 och beräknas å r 1975 uppgå till om kring 575. Sjukvårdshuvudm ännen ta r i regel inte u t någon avgift av de försäkrade fö r sådana sjukvårdande behandlingar som inte berättigar till ersättning enligt A F L . Enligt uppgift i 1961 års sjukförsäkringsutrednings slutbetänkande (SOU 1970: 56, s. 30) är sålunda behandling som m eddelas av offentliganställd psykolog med någ o t u n ­ dantag avgiftsfri fö r patienten. A rbetsuppgifterna fö r de offentliganställda psykologerna inom sjukvården avser främ st beteendediagnostik, u tfö rd m ed tilläm pning av olika psykologiska undersökningsm etoder. E ndast ett fåtal av dessa psykologer m eddelar egentlig psykoterapeutisk behandling. F ö r statstjänstemän gäller enligt nuvarande kollektivavtal (A ST 46 § 2 m om .) särskilda ersättningsregler i förevarande hänseende. T ill sådan tjänstem an u tgår näm ligen ersättning frå n arbetsgivaren m ed 3/4 av kostnaden fö r behandling av psykolog under förutsättning a tt behand­ lingen föreskrivits av anvisningsläkare och tillstyrkts av statens personal­ näm nd. Som allm änt villkor fö r rä tt till ersättning gäller a tt behand­ lingen bedöm s vara av värde m ed hänsyn till tjänstem annens arbets­ förm åga.

K ungörelsen (1964:428) om m edicinalpersonal u nder socialstyrelsens inseende innehåller en uppräkning av de yrkesgrupper som är att hänföra till medicinalpersonal. D en som tillhör m edicinalpersonalen ä r bl. a. skyldig a tt följa de instruktioner och föreskrifter fö r yrkesutövningen, som socialstyrelsen m eddelar och vederbörande kan — om han i sin yrkesutövning h andlar i strid med vad socialstyrelsen föreskrivit enligt gällande fö rfattn in g ar — döm as till dagsböter. K ungörelsen tillkom efter förslag i decem ber 1963 av d åvarande m edicinalstyrelsen. I fö r­ slaget behandlades även vissa yrkesgrupper som av sakliga skäl borde räknas till m edicinalpersonalen men som av an d ra skäl läm nades u ta n ­ för. Till dessa grupper hörde bl. a. psykologerna. F råg an om deras u p p ­ tagande bland m edicinalpersonalen b orde enligt styrelsen anstå i av ­ vaktan p å utredning rö ra n d e psykologernas legitim ation. I anledning av fram ställningar frå n skilda håll h a r inom social­ styrelsen d äre fte r behandlats frågan om upptagande av ytterligare g ru p ­ p er bland m edicinalpersonalen. Ö vervägandena i denna fråg a h a r re d o ­ visats i en inom styrelsen under å r 1970 u p p rättad prom em oria. Inom socialdepartem entet övervägs f. n. direktiv fö r en särskild u t­ redning m ed uppgift a tt undersöka behovet av bestäm m elser rö ran d e m edicinalpersonal och — därest sådant behov skulle anses föreligga — vilka yrkesgrupper som i så fall skall om fattas av bestäm m elserna.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Behandling av psykolog

Vid 1963 års riksdag väcktes m otioner i vilka begärdes utredning av frågan om ersättning frå n sjukförsäkringen av kostnader fö r psykologisk sam talsbehandling och rådgivning som ordinerats av läkare. R iksförsäk­ ringsverket och m edicinalstyrelsen tillstyrkte m otionerna. I enlighet med andra lagutskottets utlåtande 1963: 42 begärde riksdagen a tt m otionerna skulle överläm nas till 1961 års sjukförsäkringsutredning för beaktande. Kungl. M aj:t överläm nade sederm era m otionerna till utredningen. M otioner m ed sam m a syfte behandlades av fjolårets riksdag. I m o tio ­ nerna — I: 863 och II: 1008 (s) — erinrades om a tt endast patienter som m eddelas psykoterapeutisk behandling av läkare h ar återbäringsrä tt frå n försäkringskassan m edan så inte ä r fallet fö r patienter som få r sam m a behandling av psykolog. D en ekonom iska m erbelastning som d etta innebär fö r sistnäm nda patientkategori blev betydande och fra m ­ stod enligt m otionärerna som sakligt ogrundad och socialt orättfärdig. A ndra lagutskottet avstyrkte m otionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970:14 med hänvisning till att frågan skulle behandlas i 1961 års sjukförsäkringsutrednings slutbetänkande.

Psykisk hälsovård

R iksdagen h a r vid upprepade tillfällen under senare å r h aft a tt be­ h andla m otioner m ed förslag till olika åtgärder fö r förstärkning av den psykiska hälsovården. I m otioner vid 1966 års riksdag hem ställdes om utredning b e trä f­ fande åtgärder m ot de tilltagande psykiska störningstillstånden i sam ­ hället. A llm änna beredningsutskottet avstyrkte m otionerna i sitt av riks­ dagen godkända utlåtande 1966: 49 m en sade sig vara väl m edvetet om a tt varken vårdm öjligheterna fö r dem som drabbas av psykiska stö r­ ningar eller den förebyggande verksam heten på om rådet v ar tillfreds­ ställande och att sto ra ansträngningar borde göras fö r a tt råd a b o t på bristerna. U tskottet underströk stark t vikten av att utbildningskapacite­ ten förstärktes kvantitativt och kvalitativt. M otioner vid 1968 års riks­ dag m ed krav på utredning om utform ningen av statens åtaganden för en effektiv psykisk hälsovård föranledde riksdagen a tt i skrivelse till Kungl. M aj:t ge till känna vad allm änna beredningsutskottet i anledning av m otio n ern a a n fö rt i sitt utlåtande 1968:21. I utlåtandet, vari m o tio ­ nerna avstyrktes m ed hänvisning till de utredningar i äm net som pågick inom socialstyrelsen, fram höll u tsk o ttet bl. a. a tt det för a tt m otverka psykiska störningar bland m änniskor i fam iljen och inom arbetslivet v ar av avgörande betydelse a tt e tt nytt synsätt vann insteg, som utan särskillnad jäm ställde psykisk och fysisk hälsovård. H jälpen å t den psy­ kiskt sjuke borde enligt utskottet bli lika lätt tillgänglig som för den som atiskt sjuke. M otioner m ed liknande syfte väcktes vid 1969 års riksdag. I yttrande över m otionerna konstaterade socialstyrelsen bl. a. a tt den psykiska hälsovården inte v ar tillfredsställande anordnad, att resurserna v a r splittrade och otillräckliga och a tt m ålsättningen inga­ lunda alltid var k lart definierad. Styrelsen ansåg en utredning av frå ­ gorna angelägen. I utlåtandet 1969: 133. som godkändes av riksdagen, anslöt sig statsutskottet till socialstyrelsens uppfattning om behovet av en utredning men betonade a tt utredningen borde vara förutsättningslös. G enom beslut den 17 april 1970 uppdrog Kungl. M aj:t åt socialstyrel­ sen a tt verkställa den i statsutskottets utlåtande begärda utredningen om den psykiska hälsovården. En av socialstyrelsen initierad förberedande undersökning, avsedd att ligga till grund för den fo rtsatta utredningen, h ar nyligen avslutats.

Vissa uppgifter rörande legitimation och utbildning av psykologer

V id N ordiska rådets sjätte session 1958 väcktes ett m edlem sförslag om gem ensam m a bestäm m elser fö r psykologers yrkesutövning m. m. I anledning av förslaget antog rå d e t en rekom m endation (nr 11/1958), vari hem ställdes a tt regeringarna i m edlem sländerna m åtte låta utreda

bl. a. frågan om psykologers legitim ation. Sedan utredningsuppdraget för Sveriges del a n fö rtro tts m edicinalstyrelsen, avlät en delegation inom styrelsen en den 31 juli 1967 dagtecknad prom em oria, »Legitim ation av psykologer m. m.», m ed förslag och överväganden rörande bl. a. f rå ­ gorna om legitim ation av psykologer och gem ensam nordisk arb e ts­ m arknad fö r psykologer. P rom em orian innefattade bl. a. förslag till reglem ente fö r psykologer med bestäm m elser om legitim ation av psyko­ loger. F örslaget h a r ännu icke lett till någon författningsreglering. F . n. saknas alltså bestäm m elser om offentlig legitim ation av psyko­ loger. F ö r m edlem m ar av Sveriges psykologförbund, en till SACO a n ­ sluten facklig organisation, kan därem ot av förbundet u tfärd as sär­ skilda behörighetsbevis enligt bestäm m elser som förbundet antagit för ändam ålet. Beviset u p p h ö r enligt bestäm m elserna autom atiskt a tt gälla då m edlem m en u tträ d er eller utesluts u r förbundet. F rå g a n om legitim ation av psykologer h a r varit förem ål fö r riksdagens uppm ärksam het vid ett p a r tillfällen u n d er senare år. D etta skedde se­ nast u n d er våren 1971, d å h err Bergqvist frågade statsrådet M oberg om denne ansåg d et vara tillfredsställande a tt en facklig organisation h ar hand om u tfärd an d e av behörighetsbevis fö r psykologer. S tatsrådet, som läm nade sitt svar den 11 m ars, besvarade frågan m ed nej och hänvisade bl. a. till e tt svar som dåvarande civilm inistern läm nade i riksdagens an d ra kam m are den 24 novem ber 1966 p å en liknande fråga. S tatsrådet M oberg hänvisade till det inom socialstyrelsen utarbetade förslaget till reglem ente för psykologer och förklarade vidare a tt universitetskanslersäm betet övervägde den definitiva utform ningen av utbildningen för psykologexam en, fö r vilken provisoriska bestäm m elser fastställts i juni 1969. F ö rst sedan resu ltatet av d etta arbete förelåg blev det enligt stats­ rådet anledning a tt ta ställning till frågan om legitim ation av psykologer. I d e tta sam m anhang bör vidare näm nas a tt Kungl. M aj:t genom beslut den 6 m aj 1970 uppdragit å t universitetskanslersäm betet a tt i sam råd m ed vissa an d ra m yndigheter, bl. a. socialstyrelsen, u tred a frågan om utbildning i psykoterapi för olika personalkategorier inom hälsooch socialvården. I en vid beslutet fogad prom em oria uttalades a tt u t­ redningen borde om fatta dels en redovisning av den nuvarande u tb ild ­ ningen i psykoterapi, dels en kartläggning av vilka personalgrupper som h ar särskilt behov av utbildning i psykoterapi, dels överväganden om behovet av ytterligare utbildning. Som exempel p å sådana personalgrup­ per näm ndes bl. a. psykologer. E nligt prom em orian borde under u tred ­ ningsarbetet ett n ära sam arbete etableras m ed socialstyrelsens utredning angående den psykiska hälsovården. I prom em orian fram hölls vidare att utredningen borde klarlägga ansvarsförhållanden och kom petensom råden fö r personal på olika utbildningsnivåer.

1961 års sjukförsäkringsutredning in. m.

I ett avsnitt av 1961 års sjukförsäkringsutrednings under våren 1970 avgivna slutbetänkande (SOU 1970:56) behandlas bl. a. frågan om en utvidgning av ersättningsrätten fö r s. k. m erprestationer till a tt o m ­ fa tta även an d ra sjukvårdande behandlingar än de som nu är ersättningsberättigade enligt A FL. U tredningen konstaterar (s. 27) a tt annan sjukvårdande behandling än sådan som är ersättningsberättigad enligt A F L num era läm nas i betydande utsträckning inom den offentliga öppna vården. Som exempel näm ns bl. a. behandling av psykolog. Enligt utredningens m ening är det m otiverat a tt utvidga den nuvarande ersätt­ ningsrätten även till an d ra behandlingsform er, bl. a. i syfte a tt stim ulera en utveckling som innebär a tt läkarna avlastas sådan sjukvårdande verk­ sam het som inte oundgängligen kräver deras m edverkan. Som fö ru tsä tt­ ning fö r ersättningsrätten bö r enligt utredningen — utöver nuvarande regler om a tt vården skall vara föranledd av sjukdom och föreskriven av läkare — gälla a tt behandlingen läm nas av kom petent personal så a tt vårdens kvalitet kan garanteras. V årdgivaren skall sålunda vara underkastad tillsyn av offentlig sjukvårdsm yndighet, antingen genom att v ara anställd hos sjukvårdshuvudm an eller genom a tt tillhöra den s. k. m edicinalpersonalen, som enligt en särskild kungörelse står under social­ styrelsens inseende. I fråga om ersättningen fö ro rd ar utredningen att den nuvarande patientavgiften om sju k ro n o r skall inkludera sam tliga sjukvårdande behandlingar som m eddelas genom de offentliga sjuk­ vårdshuvudm ännens försorg. Ä ven behandling av vårdgivare m ed en ­ skild prak tik bö r enligt utredningen i en fram tid kunna om fattas av rätten till ersättning från A F L u nder förutsättning dels a tt vårdgivaren ä r m edicinalpersonal enligt socialstyrelsens kungörelse härom , dels att vederbörande genom anställning, v årdavtal eller annan överenskom ­ melse ä r knuten till sjukvårdshuvudm annen. E n sådan anordning öppnar enligt vad utredningen u tta la r (s. 38) m öjlighet a tt ge ersättning från försäkringen fö r behandling av exempelvis privatpraktiserande psykolog om sjukvårdshuvudm ännen knyter sådana till sin öppnavårdsorganisation. U tredningen fö rk la ra r sig d ärem o t m ed hänsyn till de bristande tillsynsm öjligheterna inte b eredd a tt fö ro rd a någon utvidgning av gällande ersättningsbestäm m elser till a tt o m fatta privatpraktiserande vårdgivare u ta n fö r den nuvarande kretsen. B etänkandet innehöll även förslag b eträffande fö rm ån er i sam band m ed konvalescentvård och sjukresor. G enom prop. 1971: 94, som bifölls av riksdagen, lades fram förslag till än d rad e bestäm m elser rö ra n d e e r­ sättning fö r resekostnader i sam band m ed sjukvård. Ö vriga delar av utredningens förslag är alltjäm t förem ål fö r övervägande inom social­ departem entet. I propositionen uttalades (s. 10) a tt d e t f. n. inte v ar m öjligt a tt ta ställning till förslagen i dessa avsnitt, som bl. a. f ö ru t­ satte överläggningar m ed sjukvårdshuvudm ännen.

Utskottet

F rå n sjukförsäkringen ersätts bl. a. vissa speciella sjukvårdande be­ handlingar, s. k. m erprestationer, som ej är a tt h än fö ra till läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård. Bland dessa ersättningsgilla m erp re­ stationer ingår inte psykoanalytisk eller annan kvalificerad psykotera­ peutisk behandling som utförs av psykolog. F ö r m otsvarande behand­ ling som m eddelas av läkare m ed specialkom petens p å o m råd et utgår därem ot ersättning enligt läkarvårdstaxan. D e angivna bestäm m elserna innebär enligt förevarande m otion att likartade arbetsinsatser bedöms olika i frå g a om rätten till ersättning frå n sjukförsäkringen. D etta leder enligt m otionärerna i sin tu r till a tt m ånga m änniskor avskärs frå n m öjligheten a tt få psykoterapeutisk vård antingen p å grund av de höga kostnaderna hos en priv atp rak ti­ serande psykolog eller till följd av de långa k ö ern a hos läkaren. M o­ tio n ä rern a m enar a tt det m ed hänsyn till de m ånga m änniskor som lider av psykiska besvär och k an hjälpas genom psykoterapi ä r an­ geläget a tt frä m ja den psykoterapeutiska verksam heten. I m otionen hem ställs om förslag av innebörd a tt sådan verksam het skall ersättas frå n sjukförsäkringen. M otionärerna begär vidare en u tredning av frågan vilka kvalifikationer som bö r krävas fö r legitim ering av u t­ övare av ersättningsbar psykoterapi. D en i m otionen aktualiserade ersättningsfrågan h a r behandlats av 1961 års sjukförsäkringsutredning i dess fö rra v åren avläm nade slut­ betänkande. U tredningen anser a tt det finns anledning att avlasta läk arn a sådan sjukvårdande verksam het som inte oundgängligen k rä ­ ver deras m edverkan. Enligt utredningens m ening är det bl. a. av detta skäl m otiverat att utvidga den n u varande ersättningsrätten till att o m fatta även an d ra sjukvårdande behandlingar än de n u ersätt­ ningsgilla m erprestationerna. Som förutsättning bö r dock enligt u t­ redningen gälla — utöver vad som nu finns föreskrivet om a tt vården skall v ara föranledd av sjukdom och o rd inerad av läkare — a tt be­ handlingen läm nas av kom petent personal. D etta syfte föreslås bli tillgodosett genom att ersättningsrätten begränsas till att avse v ård ­ givare som är underkastad tillsyn av offentlig sjukvårdsm yndighet. 1 enlighet härm ed b ör vårdgivaren antingen vara anställd hos o ffent­ lig sjukvårdshuvudm an eller tillhöra den s. k. m edicinalpersonalen, vilken finns angiven i en särskild kungörelse och står u n d er social­ styrelsens inseende. I fråga om vårdgivare som ä r anställda hos of­ fentlig sjukvårdshuvudm an innebär utredningens ställningstagande bl. a. a tt behandling som m eddelas av psykolog eller b iträdande psy­ kolog k om m er a tt om fattas av ersättningsrätten enligt lagen om all­ m än försäkring. U tredningen ta r dock inte ställning till vilka behand­ lingsform er som bör om fattas av en utvidgad ersättningsrätt. F rågan

om en utvidgning av försäkringens åtaganden m åste näm ligen enligt utredningen betraktas som en fråg a om fördelningen av kostnaderna fö r sjukvårdens finansiering, och sistnäm nda fråga faller u ta n fö r u t­ redningens uppdrag. Ä ven behandling m eddelad av vårdgivare m ed enskild p rak tik anser utredningen b ö ra k unna om fattas av en utvidgad ersättningsrätt u nder föru tsättn in g a tt vårdgivaren tillhör m edicinalpersonalen och genom någon form av överenskom m else knyts till sjuk­ vårdshuvudm annens organisation. U tredningens förslag i nu berö rd a delar övervägs f. n. inom K ungl. M aj:ts kansli. D et n ärm are ställningstagandet förutsätter enligt vad som u ttalats i annat sam m anhang bl. a. överläggningar m ed sjuk­ vårdshuvudm ännen. U tskottet k an i och fö r sig dela m otionärernas uppfattning om be­ hovet av en utbyggd psykoterapeutisk verksam het och finner det likaså v ara en viktig uppgift fö r d en allm änna sjukvården a tt k u n n a erbjuda kvalificerad psykoterapeutisk behandling på för den vårdbehövande rim liga ekonom iska villkor. I det sam m anhanget finns det anledning a tt överväga frågan om ersättning frå n den allm änna försäkringen fö r sådan psykoterapeutisk behandling som m eddelas av an n a n än läkare. U tskottet fin n er att de riktlinjer som sjukförsäkringsutredningen an ­ givit b ö r k u n n a bilda underlag fö r en slutgiltig lösning av denna fråga. E n förutsättning för utvidgning av ersättningsrätten till att om fatta även de i m otionen avsedda fallen ä r em ellertid a tt ifrågavarande be­ handling läm nas av k om petent personal så a tt vårdens kvalitet kan garanteras. D ärm ed kom m er fråg o rn a om utbildning och legitim ation av psykologer in i bilden. Ä ven ansvarsförhållandena fö r ifrågavaran­ de personal m åste klarläggas. D essa fråg o r är f. n. förem ål fö r u t­ redning och överväganden i skilda sam m anhang. G enom beslut i m aj 1970 u ppdrog K ungl. M aj:t å t universitetskanslersäm betet a tt i sam råd m ed vissa an d ra m yndigheter u tred a frågan om utbildning i psykoterapi för olika personalgrupper inom hälso- och sjukvården. Som exem pel p å personalgrupper som k an ha särskilt behov av sådan utbildning näm ndes bl. a. psykologer. E nligt direktiven skall u tred ­ ningen även söka klarlägga ansvarsförhållanden och kom petensom rå­ den fö r personal på olika utbildningsnivåer. Inom universitetskanslers­ äm betet övervägs f. n. förslag till den definitiva utform ningen av u t­ bildningen fö r psykologexam en, fö r vilken provisoriska bestäm m elser fastställdes i juni 1969. Inom dåvarande m edicinalstyrelsen lades år 1967 fra m förslag i fråg an om legitim ation av psykologer. E nligt u t­ talande av statsrådet M oberg i riksdagen i våras blir det anledning a tt ta ställning till sistnäm nda fråg a n ä r kanslersäm betet redovisat sina överväganden rö ran d e utform ningen av psykologexam en. Inom social­ d ep artem entet övervägs f. n. enligt vad utskottet in h äm tat direktiv fö r en u tredning om m edicinalpersonalbegreppet.

G enom det utredningsarbete som sålunda p ågår bl. a. rörande f rå ­ gor om utbildning och legitim ation av psykologer to rd e syftet m ed m otsvarande yrkande i fö rev aran d e m otion redan vara tillgodosett. E nligt utskottets m ening bör m an avvakta resultatet av utredningsar­ betet innan den i m otionen aktualiserade ersättningsfrågan tas upp till n ärm a re prövning. N ågot riksdagens initiativ i anledning av m o ­ tionen finner utskottet därfö r inte f. n. v ara p åkallat. M ed hänvisning till det an fö rd a hem ställer utskottet att m otionen 1971:130 inte föranleder något riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 novem ber 1971

P å socialförsäkringsutskottets vägnar T O R S T E N F R E D R IK S SO N

N ärvarande: h e rra r F redriksson (s), L undberg (s), Jonsson i M o ra (fp), fröken Sandell (s)*, h errar R ingaby (m), M agnusson i N ennesholm (c), fru H åvik (s), h e rra r N o rd b erg (s), B jörck i N ässjö (m), M arcusson (s), frö k en P ehrsson (c), h e rra r H erm ansson i M alm berget (vpk), A n ­ dersson i N y b ro (c), fröken Bergström (fp) och h e rr Signell (s).

*) Ej närvarande vid betänkandets justering.

N . O. M auritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971