Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 36 år 1971 SkU 1971:36

Nr 36

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1971: 104 har Kungl. M aj:t under åberopande av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för den 26 mars 1971 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). 1 propositionen föreslås skattefrihet för kommunalt bostadstillägg till handikappade. Vidare föreslås att vid beräkning av existensminimum vid beskattningen hänsyn skall tagas till skattereduktion. Författningsförslaget har följande lydelse.

Förslag till

L a g om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 19 § och punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

19 §!

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 morn.; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfär­ dade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring till- 1 Senaste lydelse 1970:162. 1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 36

fallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller sär­ skild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller un­ der militärtjänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycks­ fall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband m ed tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersätt­ ning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighets­ försäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring; ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den m ån köpeskil­ ling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den m ån ersättningen eljest motsvarar sådan skatteplik­ tig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av näm nda förvärvskällor; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen om ersättning åt smittbärare; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag; stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsed­ da för mottagarens utbildning; allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om sjömansskatt utgör inkomst ombord; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; kom m unalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension; kom m unalt bostadstillägg till han­ dikappade; bostadstillägg som avses i kungörelserna den 28 maj 1968 (nr 425) om statliga bostadstillägg till barnfam iljer och (nr 426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse u r medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg. (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 50 § l .2 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena si­ dan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn ( e x i s t e n s m i n i m u m ) . Såvida icke särskilda för­ hållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under h e l a beskattningsåret. Särskilda för­ hållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skatt­ skyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant ar­ bete, i följd varav inkomsten utslagen p å hela året understigit existens­ minimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hän­ syn till den tid inkomsten åtnjutits. D en myndighet Konungen därtill förordnar fastställer normalbelopp för existensminimum för olika delar av riket, avsedda att tjäna till led­ ning vid bestämmande av existensminimum i det särskilda fallet. Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensmi­ nimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges brutto­ intäkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för in­ komstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åt­ njuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pen­ sionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i sam­ band med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgö­ res inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall liv­ räntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag med­ räknas icke i inkomsten. Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existens­ minimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskatt­ ning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförm åner m å hava åtnjutits, och dessa förmåners värde. H ar den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än norm alt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande m ån un­ derstigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förm ån i form av billig bostad eller billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hem m adöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan m å existensminimum beräk­ nas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter * Senaste lydelse 1964:70.

för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledning finnas att frångå norm al­ beloppet, om bostadskostnaden varit högre än normalt. Existensmini­ m um för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda. H ar den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensmi­ nimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för ned­ satt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnäm nda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter fram ­ kommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut. H ar den skattskyldige icke haft H ar den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero och h ar detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 av förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas m ed så stort belopp, medgivas med så stort belopp, dock högst med belopp som i dock högst med belopp som i nyssnämnda lagrum sägs, att den nyssnämnda lagrum sägs, att den skattskyldige icke påföres beskatt­ skattskyldige icke påföres beskatt­ ningsbar inkomst. ningsbar inkomst. Har den skatt­ skyldige rätt att åtnjuta skattere­ duktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272), bör avdrag för nedsatt skatteför­ måga beräknas så att den be­ skattningsbara inkomsten icke blir så stor att slutlig skatt påföres. Ä r inkomsten högre än nyss sagts m en icke så stor, att inkomsten minskad m ed skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, maximerat på sätt i föregående stycke sägs, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensmini­ mum. N edsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva norm al arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­ lad uppgift utkom m it från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Motionerna

I detta sammanhang behandlas följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

motionen 1971: 10 av herr Sjöholm (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. M aj:t begära förslag till införande av ett generellt verkande existensminimum enligt vad som förespråkas i motionen;

motionen 1971: 302 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs bl. a. om utredning om möjligheterna för fulltidsarbetande m ed särskilt låga inkomster att erhålla rätt till avdrag vid beskattningen i enlighet med vad som anförs i motionen;

motionen 1971: 303 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer inom folkpensioneringen fr. o. m. 1973 års taxering skall ökas till att vara 90 °/o av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av pensionerade m akar 70 °/o av basbeloppet i enlighet med vad som an­ förs i motionen;

motionen 1971: 308 av herrar Hedlund (c) och Helén (fp) vari hem­ ställs bl. a. att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. M aj:t an­ hålla om utredning och förslag till riksdagen beträffande 1. en översyn av skattereglerna för inkomsttagare med särskilt låga inkomster i syfte att skapa möjligheter för fulltidsarbetande m ed sär­ skilt låga inkomster att erhålla avdrag vid beskattningen enligt i m o­ tionen angivna grunder, 2. en samordning av skatteregler och bidragsregler för folkpensionä­ rer i syfte att undvika en alltför hög marginalbelastning vid stigande inkomst i enlighet med vad som anförs i motionen;

motionen 1971: 584 av herrar Boo (c) och Larsson i Borrby (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om åtgärder i syfte att från skattepliktig inkomst undanta kommunalt bostadstillägg till handikappade;

motionen 1971:600 av fru Holmqvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att kom m unalt bostadstillägg till handikappade i be­ skattningshänseende jämställs med kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer, samt att vederbörande utskott utarbetar erforderlig för­ fattningstext;

motionen 1971: 609 av fru Kristensson (m) vari hemställs att riksskatteverket får i uppdrag att utform a anvisningar för ökade avdragsmöjligheter för omkostnader för dialysbehandling i hemmet i enlighet med vad som anförs i motionen;

m otionen 1971: 611 av fru Kristensson (m) och fröken Ljungberg (m) vari hemställs 1. att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen ändras så att ordet ”väsent­ ligen” utgår, 2. att bestämmelsen om inskränkning i rätten till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för barn som åtnjuter allmänt barnbidrag utgår, 3. att maximibeloppet för extra avdrag höjs till 10 000 kr., samt 4. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext;

motionen 1971: 627 av herrar Petersson i Gäddvik (m) och fru Sund­ berg (m) vari hemställs att riksdagen m åtte besluta om ett förenklat deklarationsförfarande för folkpensionärer vars inkomst icke överstiger ett visst av riksskatteverket årligen fastställt belopp.

övriga yrkanden i motionerna 1971: 302 och 1971: 308 har utskottet behandlat i betänkande 1971: 18.

Utskottet

Bostadstillägg till handikappade Kommunalt bostadstillägg till handikappade införs i allt fler kom ­ m uner för att underlätta för handikappade m ed begränsade resurser att hyra lättskötta, lämpliga bostäder. Om hyreskostnaden för bostaden är högre än 16— 22 °/o av den del av den handikappades årsinkomst, som överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, och om vissa förutsättningar i övrigt är uppfyllda, skall enligt särskilda av kommun­ förbundet utarbetade norm algrunder bostadstillägg utgå m ed belopp motsvarande överskjutande hyreskostnad. Procenttalet bestäms med hänsyn till antalet familjemedlemmar. Tillägget nedsätts i förekom m an­ de fall med hänsyn till andra utgående bostadstillägg och till hem m a­ varande barns inkomst. Enligt gällande bestämmelser skall socialhjälp inte anses som skatte­ pliktig inkomst, och motsvarande gäller också för bostadstillägg till barnfamiljer. Även kommunala bostadstillägg till folkpensionärer har numera undantagits från beskattning. I brist på närm are bestämmelser i fråga om kommunala bostadstillägg till handikappade har riksskatte­ verket funnit, att övervägande skäl talar för att sådana tillägg f. n. skall beskattas. I propositionen föreslås nu, att bostadstillägg till handikappade u t­

tryckligen undantas från beskattning. Motsvarande yrkande återfinns i motionerna 1971: 584 och 1971: 600. U tskottet har inte något att erinra härem ot och tillstyrker således bifall till propositionen i denna del samt motionerna 1971: 584 och 1971: 600.

Nedsatt skatteförmåga H ar den skattskyldige fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag eller annan jämförlig omständighet, får extra avdrag medges med högst 6 000 kr. F ör folkpensionärer gäller särskilda regler, till vilka utskottet åter­ kommer i det följande. E xtra avdrag medges vidare i de s. k. existensminimifallen, dvs. om den skattskyldiges inkomst, efter avdrag för skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därm ed jämförlig omständighet un­ derstigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Avdraget är även i dessa fall maximerat till 6 000 kr., men skattskyldig med oförsörjda barn kan få tillägg med högst 1 500 kr. för varje barn. I existensminimifallen medges inom angivna beloppsgränser extra av­ drag med så stort belopp, att beskattningsbar inkomst inte uppkommer, eller att inkomsten efter avdrag för skatt uppgår till det för den skatt­ skyldige beräknade existensminimibeloppet. Bestämmelserna om exi­ stensminimum iakttas efter särskild ansökan redan i fråga om avdrag för preliminär och slutlig skatt. Förslaget i propositionen berör en detalj i reglerna om existensmini­ mum. Den avser att lösa det tekniska tillvägagångssättet vid beräkning­ en av det extra avdraget, om den skattskyldige samtidigt är berättigad till skattereduktion enligt uppbördsförordningen. Enligt vad utskottet inhäm tat är avsikten att det nuvarande maximibeloppet fö r extra av­ drag fortfarande skall gälla. Folkpensionärer och andra skattskyldiga, för vilka avdrag enligt reglerna om existensminimum inte kom m er i fråga, berörs inte av förslaget. De nya reglerna innebär att det extra avdraget för skattskyldig som är berättigad till skattereduktion inte i något fall skall beräknas till större belopp än att rätten till skattereduk­ tion kan utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Utskottet h ar inte något att erinra härem ot och tillstyrker således propositionen med viss ändring i förtydligande syfte av den föreslagna lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen.

En annan sida av reglerna om existensminimum tas upp i motionen 1971: 10. M otionären yrkar att reglerna om existensminimum utformas så att arbetsgivaren alltid automatiskt skall förbehålla arbetstagaren ett

visst minimibelopp av lönen. Bakgrunden till yrkandet torde bl. a. vara, att de skattskyldiga — av okunnighet eller missförstånd — i vissa fall underlåter att hos den lokala skattemyndigheten ansöka om existens­ minimum, vilket kan ha till följd att arbetsgivaren gör avdrag för preli­ m inär och slutlig skatt med belopp motsvarande hela eller i det när­ maste hela lönen. Underlåtenheten att göra sådan ansökan kan t. ex. bero på att den skattskyldige felaktigt ansett ett av kronofogdemyndig­ heten i samband m ed införsel fastställt existensminimum gälla även för skatteavdrag. Enligt motionären avvisas regelmässigt ansökan om socialhjälp i dessa fall, även om arbetstagaren står helt medellös. U tskottet vill inte bestrida, att sådana situationer som motionären angett i vissa undantagsfall kan uppkomma. Anledningen till att kvarskatt uppkommit torde emellertid regelmässigt vara att den skattskyl­ dige haft extrainkomster, för vilka prelim inär skatt inte inbetalats. San­ nolikt torde den sammanlagda inkomsten i dessa fall i regel ligga vä­ sentligt högre än de normalbelopp för existensminimum, som gäller vid beskattningen, och även högre än de norm er som tillämpas för so­ cialhjälp. Vid bedömningen härav skall för övrigt även makes inkomst inräknas. Utskottet saknar anledning att närm are gå in på förutsättningarna för erhållande av socialhjälp men vill dock framhålla, att socialhjälp i allmänhet torde kunna erhållas även i de här avsedda fallen, om sökan­ dens inkomst är förhållandevis låg och hans ekonomiska situation i öv­ rigt — sett på sikt — motiverar detta. Avdrag för kvarstående skatt m edför givetvis i många fall, att den skattskyldige tvingas leva på en väsentligt lägre standard än eljest. D et­ ta är emellertid ett problem, som inte kan lösas på det sätt som m otio­ nären föreslår. Inte heller om hela lönen skulle gå åt till avdrag för preliminär och kvarstående skatt m. m. kan enligt utskottets uppfattning ett ansökningsförfarande undvaras i existensminimifallen. Det kan näm ­ ligen inte antas, att en arbetsgivare i allmänhet känner till arbetstaga­ rens sidoinkomst, förmögenhet, försörjningsbörda, makes inkomst m. m. Ansökan om existensminimum skall för övrigt besvaras skyndsamt, och en skattskyldig, som av förbiseende inte läm nar in sin ansökan i tid, är i förekommande fall berättigad till återbetalning av för höga skatte­ avdrag. Det är givetvis i och för sig beklagligt att förbiseenden av ifrågava­ rande slag kan förekomma. U tskottet förutsätter emellertid att riksskatteverket i sin informationsverksamhet ägnar uppmärksamhet även åt denna fråga. M ed det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 10.

I motionen 1971:609 yrkas att riksskatteverket utfärdar anvisningar om ökade möjligheter för njursjuka till avdrag för kostnader för dialys­

behandling i hemmet. Som skäl härför anför motionären, att sådana patienter måste ha assistens för att handha apparaturen och därutöver åsamkas ökade hyreskostnader om 1 200— 1 500 kr. per år för ett sär­ skilt vårdrum och 800— 1 000 kr. per år för el- och vattenförbrukning. Vidare åberopas att samhällets sjukvårdskostnader nedbringas väsent­ ligt genom denna vårdform. Utskottets principiella uppfattning är, att samhällets hjälp till kostna­ der av detta slag bör lämnas genom särskilda bidrag i stället för genom avdrag vid beskattningen. Enligt vad utskottet inhäm tat kan efter sär­ skild prövning invaliditetsersättning eller invaliditetstillägg samt kom­ m unala bostadstillägg till handikappade utgå för kostnader i samband med dialysbehandling. I de fall sådan ersättning ej utgår torde åtmins­ tone vissa möjligheter finnas att erhålla bidrag i annan form. Gällande beskattningsregler innebär emellertid att ett avdrag kan medges i de fall, då ersättning inte utgår, nämligen om kostnaderna är så höga att skatteförmågan därigenom kan anses ha blivit väsentligen nedsatt. D en­ na fråga skall givetvis prövas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet, och några generella anvisningar härom synes inte er­ forderliga. Y rkandet i motionen h ar ett visst samband med yrkandet i motionen 1971: 611. I denna begärs sådana ändringar i reglerna om avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, att ordet ”väsentligen” utgår, att den inskränkning i avdragsrätten som gäller skattskyldig med barn för vil­ ket utgått allmänt barnbidrag slopas och att avdragets maximibelopp höjs till 10 000 kr. Som bevillningsutskottet framhöll vid behandlingen av motsvarande yrkanden vid 1970 års riksdag (BeU 1970: 40) bör den skattskyldiges ekonomiska ställning vara avgörande för om extra avdrag skall m ed­ ges. F ör en skattskyldig med mera betydande inkomst eller förmögen­ het kan skatteförmågan knappast anses vara väsentligen nedsatt om han inte fått vidkännas en avsevärd utgift. Vidare bör kostnader för hemma­ varande barn enligt allmänt godtagna principer inte beaktas vid beskatt­ ningen utan genom barnbidrag. De skäl m otionärerna anfört kan inte heller anses tillräckliga för att höja beloppsgränserna för det extra av­ draget. Utskottet avstyrker således m otionerna 1971: 609 och 1971: 611.

Även de i motionerna 1971: 302, 1971: 303 och 1971: 308 berörda frågorna om folkpensionärers och vissa låginkomsttagares beskattning återkom m er från föregående år. Beträffande folkpensionärerna innebär 1970 års skattereform att det kommunala bostadstillägget num era är skattefritt och att det extra avdrag, som medges i dessa fall, avpassas så att sidoinkomster upp till 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för m akar inte beskattas. Om sidoinkomsten är högre avtrappas det

extra avdraget — 3 200 kr. för ensamstående och 2 800 kr. för makar som båda är pensionärer — med en tredjedel av den överskjutande in­ komsten. Detta innebär att marginalskatten blir omkring 43 °/o i de inkomstlägen där avdraget avtrappas. D et kommunala bostadstillägget avtrappas med 50 °/o av inkomstökningen, varför den sammanlagda marginaleffekten kan bli så hög som 93 °/o- D etta innebär emellertid en förbättring jäm fört med tidigare regler. I motionen 1971: 308 yrkas utredning i syfte att genom en sam ord­ ning av skatteregler och bidragsregler begränsa marginaleffekterna. Även motionärerna i motionen 1971: 303 anser marginaleffekterna allt­ för höga. De har emellertid begränsat sitt nu ifrågavarande yrkande hos skatteutskottet till en höjning av grundavdraget för folkpensionärer till belopp motsvarande folkpensionen exklusive pensionstillskott. Till stöd för detta yrkande åberopar de bl. a. att folkpensionsavgiften inte är av­ dragsgill. Socialförsäkringsutskottet har i betänkande 1971: 23, som godkänts av riksdagen, avstyrkt bifall till motionsyrkanden om ändrade avtrappningsregler för det kommunala bostadstillägget men därvid förutsatt att Kungl. M aj:t, om det visar sig möjligt, lägger fram förslag i syfte att motverka de mindre önskvärda marginaleffekter som bidrags- och skat­ tereglerna f. n. har. Vad först angår yrkandet om höjda grundavdrag för ålders- och för­ tidspensionärer anser skatteutskottet — i likhet med bevillningsutskottet år 1970 — att det inte är motiverat att ge folkpensionärer med stora in­ komster avsevärt större förm åner vid beskattningen än som tillkom­ mer andra skattskyldiga i motsvarande inkomstlägen. På grund härav och då förslaget skulle medföra ett betydande årligt skattebortfall för staten och kommunerna, avstyrker skatteutskottet en ändring i detta hänseende. Beträffande de i och för sig otillfredsställande marginal­ effekter, som skatte- och bidragsreglerna i vissa fall medför, vill skatte­ utskottet liksom bevillningsutskottet framhålla, att folkpensionärerna har en i många avseenden gynnad ställning vid beskattningen eftersom de även i de inkomstlägen, där avtrappningseffektema sätter in, totalt sett är lägre beskattade än andra inkomsttagare. D et torde inte vara möjligt att genom ytterligare åtgärder på beskattningsområdet komma till rätta med problemet utan betydande avsteg från skatteförmågeprincipen.

Som fram går av motionerna 1971: 302 och 1971: 308 anser m otionä­ rerna att de regler som gäller för folkpensionärer bör tillämpas även på andra grupper av låginkomsttagare. Vid behandlingen av denna fråga i fjol anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 40 att det på grundval av låginkomstutredningens pågående undersökningar torde bli möjligt att ta ställning till i vilken utsträckning och på vilket sätt låginkomsttagar­

na borde beredas ytterligare lättnader i beskattningen. Även om bevill­ ningsutskottet ansåg det synnerligen angeläget att söka åstadkomma större rättvisa och jämlikhet i beskattningen mellan olika kategorier av låginkomsttagare, var utskottet inte berett att ta ställning till detta spörs­ mål. U tskottet förutsatte emellertid att Kungl. M aj:t sedan resultatet av låginkomstutredningens undersökningar framlagts skulle ta initiativ till erforderliga åtgärder för att uppnå ökad likställighet mellan olika låg­ inkomstgrupper. Låginkomstutredningen har num era lagt fram sitt betänkande Svens­ ka folkets inkomster (SOU 1970: 34) och avser att under 1971 slutföra sin levnadsnivåundersökning om skatte- och socialpolitikens inkomst­ fördelande effekter. Med hänsyn härtill saknar enligt skatteutskottets mening riksdagen anledning att nu inta en annan ståndpunkt än förra året i denna fråga. Av det anförda fram går att utskottet avstyrker de angivna yrkandena i motionerna 1971: 302, 1971: 303 och 1971: 308.

Vad slutligen angår önskemålet i motionen 1971: 627 om ett förenk­ lat deklarationsförfarande för folkpensionärer är man, som fram gått av uppgifter bl. a. i dagspressen, inom riksskatteverket f. n. i färd med att utarbeta nya blanketter, vilka särskilt för skattskyldiga med mindre komplicerade inkomstförhållanden kommer att medföra väsentliga för­ enklingar. Yrkandet i motionen torde således komma att tillgodoses så långt detta f. n. är möjligt. Utskottet avstyrker därför bifall till motio­ nen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen A. med anledning av proposition 1971: 104 och motionerna 1971: 584 och 1971: 600 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med den ändringen att punkt 1 av anvisningarna till 50 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. M aj.ts förslag ) (Utskottets förslag )

Anvisningar till 50 § 1. Den skattskyldiges-------------inkomsten åtnjutits. Den m yndighet------------- särskilda fallet. Normalbeloppen f ö r ------------- förvärvskällan tjänst. Vid b estäm ning------------- i inkomsten.

Fråga o m ------------förmåners värde. H ar d e n ------------därtill föranleda. H ar d e n ------------ skattemyndighetens beslut. H ar den skattskyldige icke haft H ar den skattskyldige icke haft högre inkomst än det fö r honom högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av och h ar detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgi­ för nedsatt skatteförmåga medgi­ vas med så stort belopp, dock vas med så stort belopp, dock högst med belopp som i nyss­ högst med belopp som i nyssnämn­ nämnda lagrum sägs, att den da lagrum sägs, att den skattskyl­ skattskyldige icke påföres beskatt­ dige icke påföres beskattningsbar ningsbar inkomst. H ar den skatt­ inkomst. H ar den skattskyldige skyldige rätt att åtnjuta skattere­ rätt att åtnjuta skattereduktion en­ duktion enligt 2 § 4 mom. upp- ligt 2 § 4 mom. uppbördsförordbördsförordningen (1953: 272), bör ningen (1953:272), skall avdrag avdrag för nedsatt skatteförmåga för nedsatt skatteförmåga beräk­ beräknas så att den beskattnings­ nas m ed beaktande härav. bara inkomsten icke blir så stor att slutlig skatt påföres. Ä r inkom sten------------ av existensminimum. Nedsatt arbetsförm åga------------- norm al arbetsinkomst. B. avslår följande motioner, nämligen 1 motionen 1971: 10 2 motionen 1971: 302, i vad den behandlas i detta betänkande, 3 motionen 1971: 303 4 motionen 1971: 308, i vad den behandlas i detta betänkande 5 motionen 1971: 609 6 motionen 1971: 611 7 motionen 1971:627. Stockholm den 18 maj 1971

P å skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar B randt (s), Engkvist* (s), Eriksson i Bäckmora (c), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i A rrie (c), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m), W ikner (s), Sundkvist* (c), Hörberg (fp), Marcusson (s), Söderström (m) och fru N orm ark (s). * Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka dels anfört följande: ”Sorn vi påtalat i annat sammanhang har den nyligen genomförda skatteomläggningen lett till ett i vissa lägen orimligt högt skattetryck. En av reformens m era allvarliga brister är att erforderlig hänsyn inte kan tas till den nedsatta skatteförmåga som många människor har på grund av sjukdom eller handikapp eller genom vård- och försörjningsansvar gentemot barn, make eller anhöriga m ed nedsatt arbetsförmåga. De bestämmelser som återfinns i 50 § 2 mom. andra st. kommunalskat­ telagen anger som motivering för extra avdrag att skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt. Paragrafen bör ändras så att ordet 'väsentligen’ utgår. Den begränsning som ligger i att extra avdrag inte medges för underhåll av barn som åtnjuter allmänt barnbidrag bör likaledes utgå, och maximibeloppet bör höjas till 10 000 kronor. D etta förslag innebär således att möjligheterna till avdrag utvidgas väsentligt t. ex. i sådana fall, som avses i motionen 1971: 609, dvs. med hänsyn till kostnader för dialys i hemmet. D e anvisningar om av­ drag för nedsatt skatteförmåga, som riksskatteverket utfärdat, bör gi­ vetvis omarbetas i samband m ed ikraftträdandet av de nya regler vi förordar. Y rkandet i motionen 1971: 609 torde därigenom komma att bli tillgodosett.” dels ansett att utskottet under punkten 6 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionen 1971: 611 beslutar, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha följande ly­ delse:

50 §. 2 m om . F ö r fy s is k ------------- kronor, bortfaller. Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, un­ derhåll av närstående eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild fram ­ ställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kom m unalt grundavdrag, med ytterligare ett efter om ­ ständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. H ar skatt­ skyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömanskatt åtnjutit av­ drag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits. Om skattskyldigs------------- motsvarande tillämpning. Skattskyldig, v a r s ------------- detta stycke. Vad h ä re fte r------------beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäl­ ler dock vid 1972 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1972 eller tidigare år.

2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m) vilka dels anfört följande: ”Såsom anförts i motionen 1971: 303 bör folkpensionen i princip vara skattefri. Den rådande beskattningen tillsammans med de reduktionsregler som gäller för de kommunala bostadstilläggen utgör ett stort hinder för folkpensionärerna att åta sig avlönat arbete. Visserligen är bostadstillägget num era skattefritt, men den nya form en för avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärerna har inte inneburit någon påtaglig förbättring av deras skattesituation. Vi anser därför att grund­ avdraget för folkpensionärem a i enlighet med vad som fram förs i mo­ tion 1971: 303 skall ökas till 90 °/o av basbeloppet för ensam pensionär och 70 o/o av basbeloppet för var och en av pensionerade m akar.” dels ansett att utskottet under punkten 3 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionen 1971: 303 i skrivelse till Kungl. M aj:t begär förslag till nästa års vårriksdag angående ök­ ning av folkpensionäremas grundavdrag i enlighet med vad i motionen anförts. 3. av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m), Sundkvist (c), Hörberg (fp) och Sö­ derström (m), vilka dels anfört följande: ”Sorn anförs i motionerna 1971: 303 och 1971: 308 leder nuvarande skatte- och bidragsregler för folkpensionärer till att deras inkomster vid sidan av folkpensionen i vissa lägen så gott som helt kom m er att falla bort genom ökade skatter och minskat bostadstillägg. Vi anser att det är i hög grad angeläget att skyndsamt komma till rätta med detta miss­ förhållande. I motionen 1971: 303 har föreslagits omedelbara åtgärder i detta hänseende genom ändrade avtrappningsregler på bidragssidan. D etta yrkande har num era avslagits av riksdagen. Y rkandet i motionen 1971: 308 går ut på en utredning i syfte att genom en samordning av skatte- och bidragsreglerna undvika alltför hög marginalbelastning vid stigande inkomster i dessa fall. Vi anser att en sådan utredning bör kom m a till stånd och att förslag i dessa hänseenden snarast bör före­ läggas riksdagen. En annan grupp, till vilken den nyligen genomförda skattereformen inte tagit tillräcklig hänsyn, är det betydande antal fulltidsarbetande, som inte når upp till högre inkomst än huvudparten av folkpensionä­ rerna. D et är angeläget att dessa grupper av låginkomsttagare inte sätts i sämre ställning än folkpensionärerna. De utvidgade möjligheter till avdrag för nedsatt skatteförmåga, som införts för folkpensionärer­

na, bör därför gälla även för fulltidsarbetande inkomsttagare i motsva­ rande låga inkomstlägen.” dels ansett att utskottet under punkterna 2 och 4 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 302 och 1971: 308, i vad de behandlas i detta betänkande, i skrivelse till Kungl. M aj:t begär utredning och förslag till riksdagen beträffande 1. en översyn av skattereglerna i syfte att skapa möjligheter för full­ tidsarbetande med särskilt låga inkomster att erhålla avdrag vid beskattningen enligt i motionerna angivna grunder; samt 2. en samordning av skatteregler och bidragsregler för folkpensio­ närer i syfte att undvika en alltför hög marginalbelastning vid stigande inkomst.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 0 0 2 6