Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet

Skatteutskottets betänkande nr 37 år 1971 SkU 1971: 37

Nr 37

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1971: 301 av herrar Antby (fp) och Enskog (fp) vari hem­ ställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit begär förslag med ledning av vad i motionen anförts rörande premiering av enskilt bostadssparande i bank eller annan penninginrättning;

motionen 1971:304 (jfr 1971:431) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit begär förslag till innevarande års riksdag om åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet i bank, bostad, utbildning, aktier eller egen rörelse i enlighet med vad i motionen 1971: 431 anförts;

motionen 1971: 461 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c) vari hem­ ställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av kommunalskattelagen, att det extra avdraget för inkomst av kapital höjs med 300 kr. för ensam­ stående och 600 kr. för makar till sammanlagt 700 resp. 1 400 kr. och att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext;

motionen 1971: 576 av herrar W irmark (fp) och Möller i Göteborg (fp) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär utred­ ning och förslag angående sparstimulerande åtgärder i enlighet med det som angivits i motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. Å r 1957 hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka form er som därvid borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utred­ ningen om sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961: 2). Där-

Riksdagen 1971. 6 sami. N r 37

vid förordade utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen. Bl. a. föreslogs infö­ rande av en ny sparform efter i huvudsak samma riktlinjer som ung­ domens lönsparande, benämnt allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten i utredningen det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda sparandet stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation till det belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv skatteminskning stimulera sparandet, att det inte går att endast premiera sådant sparande, som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen måste om fatta även medel, som härrör från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnadem a skulle med all sannolikhet bli lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen att de kunde få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestäm­ melser härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomst­ utjämning mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika avseenden beröra pågående skatteutredningar och ha samband med av dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervä­ gande i samband med övriga skattefrågor.

M ot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna Antonsson, Brundin och Danmans förordade sålunda införande av form er för sparpremiering såväl genom definitiv skatteminskning i form av rätt till avdrag för avsättning till särskilda sparkonton som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering av även annat sparande än de näm nda form erna för banksparande.

I syfte att uppm untra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det i prop. 1961:200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer för allmänt lönsparande. Dessa leds av en kommitté, vari ingår repre­ sentanter för arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner och statsmakterna.

1970 års riksdag (prop. 1970: 197, BaU 67) har fattat beslut om premiering av sparande i anslutning till utbetalning av överskjutande preliminär skatt enligt 1970 års taxering. Premieringen om fattar - utöver

räntan - en skattefri sparpremie m ed 5 % på belopp som innestår på sparkonto intill utgången av år 1971 samt deltagande i vinstutlottningar 1 juni och november/december 1971. Vinsterna är fria från lotterivinstskatt.

På förslag av Kungl. Majit har 1971 års riksdag anvisat ett anslag av 2 milj. kr. för en undersökning av hushållssparande! i statistiska central­ byråns regi. Sparundersökningen bör enligt uttalande av chefen för finansdepartementet genomföras så snart som möjligt.

Lönsparkommittén har i en den 30 mars dagtecknad promemoria föreslagit en samordning av ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet. Förslaget siktar på att tillvarata samhällets intresse att öka hushållssparande! och åstadkomma ett mera långsiktigt och målinriktat sparande. Enligt förslaget skall regelbundet lönsparande som binds för viss tid premieras med ett årligt skattefritt sparbidrag med 20 % av den krediterade räntan samt med årlig vinstutlottning motsvarande 10 % av den krediterade räntan på samtliga konton. Sparbidraget är maximerat till 300 kr. per konto och kalenderår.

Frågan om sparandets utveckling berörs också av chefen för finans­ departementet i den reviderade finansplanen 1971 (prop. 1971: 115 s. 40). H an konstaterar att minskningen av det privata sparandet i företag och hushåll och ökningen av sparmedel inom i första hand AP-fonden reser många olika problem och tillägger bl. a.

Jag har vid flera tillfällen understrukit sparandets avgörande roll för den fram tida välståndsökningen men samtidigt även måst konstatera svårigheterna att finna effektiva vägar för en sådan stimulans. Sedan långt tillbaka har vi sökt främja ett sparande via lönsparande och i fjol tillämpades ett särskilt premiesparande för återbetalda preliminärskatte­ medel. Jag har för avsikt att utifrån erfarenheterna från dessa åtgärder återkomma i senare sammanhang med förslag syftande till att stimulera och fånga in ett nysparande.

Det skattefria bottenbeloppet i inkomstkällan kapital utgjorde u r­ sprungligen 100 kr. för ensamstående och 200 kr. för makar. 1957 höjdes avdraget till 300 kr. resp. 600 kr. och 1961 - med tillämpning fr. o. m. 1962 års taxering - till 400 kr. resp. 800 kr. Bestämmelserna om detta schablonavdrag, vilka återfinns i 39 § 3 mom. KL, h ar till­ kommit för att stimulera sparandet.

Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt. Inlåningsutvecklingen i vissa sparinstitut fram går av bilaga 2. I bilagorna 3 -5 lämnas vissa uppgifter rörande ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.

Frågornas tidigare behandling

Riksdagen har upprepade gånger på förslag av bevillningsutskottet avslagit motioner som syftat till att genom åtgärder vid beskattningen

stimulera till ökat personligt sparande. Därvid har bevillningsutskottet i fråga om premiering av personligt sparande på särskilt s p a r k o n t o uttalat att de undersökningar, som utförts av utredningen om sparstimulerande åtgärder och som redovisats i utredningens betänkande SOU 1961: 2, givit vid handen att det knappast är möjligt att genom defini­ tiva skattelättnader effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande och att ett system med avsättning av medel till sparkonto innebär att man inför nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid be­ skattningen. Om införandet av bestämmelser om premiering av sparande på särskilt b o s t a d s k o n t o har utskottet framhållit att detta är en fråga inte enbart om stimulans av bostadssparandet utan också om inkomst- och progressionsutjämning. Inte heller har utskottet ansett sig kunna biträda förslaget om skatteförmåner för överamorteringar av skuld på egnahemslån. Utskottet har därvid hänvisat till att gällande skattelagstiftning i fråga om egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter får anses förmånliga för de skattskyldiga och till att de eventuella åtgärder som erfordras för att stimulera bostadssparandet därför bör ske på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen.

Utskottet har från statsfinansiell synpunkt inte ansett det möjligt att medverka till en höjning av s p a r a v d r a g e t i inkomstkällan kapital eller till en utvidgning av dess användningsområde och därvid åberopat att enligt kalkyler gjorda på grundval av 1966 års taxering en höjning av sparavdraget från 400 kr. till 600 kr. för ensamstående och från 800 kr. till 1 200 kr. för m akar kunde beräknas medföra ett skattebortfall för staten på 50-60 milj. kr. och för kommunerna på ca 35 milj. kr. Beträffande rätten till särskilda sparavdrag i inkomstkällorna jordbruks­ fastighet, annan fastighet och rörelse har utskottet erinrat om att spar­ avdraget får utnyttjas också av inkomsttagare med huvudsaklig inkomst från annan inkomstkälla än de nu nämnda och att fastighetsägare och rörelseidkare i minst samma omfattning som löntagare har möjlighet att utnyttja sparavdraget vid taxeringen.

Utskottet

De förevarande motionerna syftar alla till att genom olika åtgärder vid beskattningen premiera sparande. Motionärerna i motionerna 1971:301 vill särskilt gynna bostadssparandet, medan motionen 1971: 304 innehåller yrkande om premiering - genom skatteavdrag om högst 1 500 kr. - av allt enskilt nysparande i bank, bostad, utbildning, aktier eller egen rörelse. Med nysparande bör enligt motionärernas mening jämställas amortering av bostads- och studielån, och motionä­ rerna yrkar också att egenföretagare medges rätt att skattefritt avsätta medel till självfinansieringsfond. Yrkande om premiering av bankspa­ rande genom avdrag om högst 600 kr. på den slutliga skatten återfinns i motionen 1971:576. I sistnämnda motion liksom i motionerna

1971: 304 och 1971: 461 yrkas en uppräkning av det s. k. sparavdraget. Enligt motionärerna i motionen 1971: 304 bör sådant avdrag kunna medges inte bara i inkomstkällan kapital. Även den som investerar sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet eller rörelse bör ha rätt till sparavdrag.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har riks­ dagen upprepade gånger lämnat motioner med yrkanden om skatte­ lättnader i olika form er för målinriktat sparande utan åtgärd. Detta har skett med åberopande bl. a. av att det knappast torde vara möjligt att genom definitiva skattelättnader effektivt åstadkomma ett verkligt ny­ sparande och att ett system med avsättning av medel till sparkonto skulle innebära att m an öppnade nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen. En uppräkning av sparavdraget i inkomst­ källan kapital har riksdagen inte ansett lämplig av bl. a. det skälet att en sådan åtgärd kan förväntas medföra ett betydande skattebortfall för stat och kommun.

Efter 1970 då riksdagen senast hade att pröva motionsyrkanden om premiering av personligt sparande har - som framgår av bilaga 3-5 till detta betänkande - ungdomens lönsparande gått ytterligare tillbaka, medan det allmänna lönsparandet visar kraftigt ökande anslutningssiffror. I en promemoria dagtecknad den 30 mars 1971 och upprättad av en särskild kommitté (lönsparkommittén) inom riksgäldskontoret fram går emellertid att av det totala antalet konton anslutna till det all­ männa lönsparandet vid utgången av 1970, ca 903 000, endast 296 500 presterat en 500 kr.-ökning under året, medan de resterande drygt 600 000 lönspararna minskat sitt sparande med tillhopa minst 25 milj. kr.

Kommittén, som anser den berörda utvecklingen av ungdomens lön­ sparande och det allmänna lönsparandet bl. a. sammanhänga med den blygsamma stimulans som det statliga lotteriet ger, har föreslagit en samordning av de båda sparformerna. Förslaget, som siktar på att till­ varata samhällets intresse att öka hushållssparande! och åstadkomma ett mer långsiktigt och målinriktat sparande, innebär att regelbundet lönsparande, som binds för viss tid, premieras med ett årligt skattefritt sparbidrag med 20 % av den krediterade räntan, dock högst 300 kr. per konto och kalenderår, och med en årlig vinstutlottning motsvarande 10 % av den under resp. år krediterade räntan på samtliga konton. Införandet av den nya sparformen bör enligt lönsparkommitténs mening stödjas av en brett upplagd kampanj i form av annonsering, affische­ ring, film etc. F ö r att kampanjen skall kunna planeras och genomföras effektivt bör - m enar kommittén - beslut om det nya lönsparandet före­ ligga och erforderliga medel stå till förfogande under hösten 1971. Lön­ sparkommitténs promemoria är f. n. föremål för Kungl. M aj:ts pröv­ ning.

Årets riksdag har på Kungl. Maj:ts förslag anvisat ett anslag av 2 milj. kr. för en undersökning i statistiska centralbyråns regi av hushålls-

sparandet. Denna undersökning skall genomföras så snart som möjligt och bör enligt skatteutskottets mening kunna ge material för att be­ döma vilka åtgärder som på sikt kan komma att krävas för att åstad­ komma ett ökat hushållssparande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 1970 års riksdag (prop. 1970: 197, BaU 67) fattat beslut om premiering av sparande i anslutning till utbetalning av överskjutande preliminär skatt enligt 1970 års taxering. Premieringen innefattar - utöver räntan - en skattefri sparpremie med 5 % på belopp som innestår på sparkonto intill utgången av år 1971 samt deltagande i två vinstutlottningar samma år. Chefen för finansdepartementet h ar i den reviderade finansplanen 1971 (prop. 1971: 115 s. 40) uttalat, att han utifrån erfarenheterna av bl. a. denna premieringsform har för avsikt att i senare sammanhang återkomma med förslag i syfte att stimulera och fånga in ett nysparande.

Av det anförda framgår att förslag från Kungl. Maj:t kan väntas i fråga om lönsparandet och andra sparstimulerande åtgärder och att hushållssparandet i stort är under utredning. På grund härav anser skatte­ utskottet att riksdagen nu liksom förra året bör lämna de motioner utan åtgärd som innehåller yrkanden om skattepremiering av personligt sparande.

Den i motionen 1971: 304 aktualiserade frågan om rätt för egenföre­ tagare att avsätta medel till självfinansieringsfond faller inom företagsskatteberedningens utredningsuppdrag (jfr 1971: 61) och bör enligt ut­ skottets mening också prövas av denna utredning. Utskottet avstyrker således bifall till samtliga motioner.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1 motionen 1971: 301

2 motionen 1971: 304

3 motionen 1971: 461

4 motionen 1971: 576.

Stockholm den 18 maj 1971

P å skatteutskottets vägnar ER IK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Lars­ son i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro* (m), Wikner* (s), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Sö­ derström (m) och fru Norm ark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i U m eå (fp) och Olof Johansson i Stock­ holm (c), vilka

dels anfört följande:

»Av bilaga 3 till detta betänkande fram går att ungdomens lönsparande fortsätter att kraftigt minska. Även det allmänna lönsparandet har kom­ mit att få en icke önskvärd inriktning. Antalet lönsparare inom denna sparform har visserligen ökat till ca 903 000 under 1970 men en när­ mare analys av deltagandet visar - enligt den av majoriteten åberopade promemorian av lönsparkommittén - att endast 296 500 lönsparare un­ der år 1970 presterat en 500 kronorsökning. Antalet lönsparare med motsvarande ökning var år 1962, då det allmänna lönsparandet star­ tade, 274 000, trots att det totala antalet konton då uppgick till endast ca 336 000. U nder 1970 har mer än 600 000 lönsparare tillhopa minskat sina konton med 25 milj. kr.

Vi anser inte att de förslag som lönsparkommittén framlagt i sin promemoria kommer att i nämnvärd grad påverka sparandet i positiv riktning. Därtill är stimulansåtgärderna, särskilt med hänsyn till den fortgående penningvärdeförsämringen, enligt vår bedömning alltför blyg­ samma och bindningsvillkoren alltför hårda.

Den form av sparpremiering som tillämpades i anslutning till ut­ betalning av överskjutande preliminär skatt enligt 1970 års taxering innebar visserligen en kraftig stimulans av sparandet. Om denna premieringsform har emellertid ett enigt finansutskott (FiU 1971: 16), med riksdagens godkännande, uttalat att den bör förbehållas särskilda till­ fällen med ansträngd samhällsekonomi.

Av nedanstående tabell fram går att affärsbanksinlåningen under 1970 visserligen ökat med 2 048 milj. kr. A tt märka är emellertid att av det­ ta belopp 1 784 milj. kr. utgör räntekrediteringar och att alltså inlåningsnettot under året uppgår till endast 264 milj. kr.

Inlåningsutveckling hos affärsbankerna 1968— 1970 (ultimo, mkr.)

Procentuell för­

ändring under

1968 1969 1970 1969 1970

Samtliga affärsbanker 40 442 41 050 43 098 + 1,5 + 5,0

Den nuvarande ekonomiska politiken innebär otvivelaktigt en stark press nedåt på det privata sparandet för flertalet medborgare. Detta måste enligt vår mening bedömas som mycket allvarligt eftersom spa­ randet är av den största betydelse för en fortsatt expansion. Trots den snabba tillväxten av det kollektiva sparandet, främst inom ATP-systemet, har det enskilda sparandet kvar sin stora betydelse för att skapa tillräckliga kreditresurser för investeringar i bostäder, företag och kom­ munala anläggningar. U tan ett tillräckligt nysparande finns risk för att resurserna helt enkelt inte räcker till. En positiv utveckling av det en­ skilda sparandet spelar också en väsentlig roll i ansträngningarna att åstadkomma balans i samhällsekonomin - inte minst gäller detta i da­ gens ekonomiska läge. Den som sparar bygger ju inte bara upp resurser för egen del. Han ställer dem också till kreditmarknadens och därmed ytterst till samhällets förfogande.

I den ekonomiska politiken är det därför angeläget att beakta sparan­ dets rättvisa villkor och tillväxtmöjligheter. Starkare direkta stimulans­ åtgärder från samhällets sida än dem som för närvarande tillämpas ter sig därför i hög grad önskvärda.»

dels ansett att utskottet under punkterna 1 och 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1971:301 och

1971: 576 i skrivelse till Kungl. M aj:t begär skyndsam utred­

ning och förslag till åtgärder i syfte att stimulera personligt

sparande.

2. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Jo­ sefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Olof Johansson i Stock­ holm (c), vilka

dels anfört följande:

»Som framhålls i motionen 1971: 461 har hushållens sparande - sett i förhållande till de totala inkomsterna - sjunkit under hela 1960-talet. Det är från samhällssynpunkt synnerligen angeläget att man försöker vända den utvecklingen. Samtidigt är det önskvärt att underlätta för den enskilde att bygga upp en egen ekonomisk beredskap för kom­ mande behov. Särskilt småsparamas aktiva sparande är från denna syn­ punkt värdefullt och bör uppmuntras från samhället.

D et s. k. sparavdraget vid taxeringen spelar otvivelaktigt en viktig sparstimulerande roll. Detta avdrag tillkom emellertid redan för tio år sedan, och dess betydelse har undan för undan minskat genom att det inte anpassats till förändringarna i pris- och inkomstnivån.

Vi har i andra sammanhang begärt en 'värdesäkring’ av skatte­ skalan och av olika avdrag i skattesystemet. E tt sådant system skulle enligt vår mening vara värdefullt inte minst i fråga om sparavdraget. Redan en fortlöpande anpassning av detta avdrag till förändringar i penningvärdet skulle betyda en god stimulans för ökat sparande.»

dels ansett att utskottet under punkten 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1971:461 i skrivelse

till Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om 'värdesäkring’

av det s. k. sparavdraget i inkomstkällan kapital.

3. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka

dels anfört följande:

»Av bilaga 3 till detta betänkande fram går att ungdomens lönspa­ rande fortsätter att kraftigt minska. Även det allmänna lönsparandet har kommit att få en icke önskvärd inriktning. Antalet lönsparare inom denna sparform har visserligen ökat till ca 903 000 under 1970, men en närm are analys av deltagandet visar - enligt den av majoriteten åberopade promemorian av lönsparkommittén - att endast 296 500 lön­ sparare under år 1970 presterat en 500 kronorsökning. Antalet lönspara­ re med motsvarande ökning var år 1962, då det allmänna lönsparandet startade, 274 000, trots att det totala antalet konton då uppgick till endast ca 336 000. Under 1970 har mer än 600 000 lönsparare tillhopa minskat sina konton med 25 milj. kr.

Vi anser inte att de förslag som lönsparkommittén framlagt i sin prom em oria kommer att i nämnvärd grad påverka sparandet i positiv riktning. Därtill är stimulansåtgärderna, särskilt med hänsyn till den fortgående penningvärdeförsämringen, enligt vår bedömning alltför blyg­ samma och bindningsvillkoren alltför hårda.

Den form av sparpremiering som tillämpades i anslutning till utbetal­ ning av överskjutande preliminär skatt enligt 1970 års taxering innebar visserligen en kraftig stimulans av sparandet. Om denna premieringsform har emellertid ett enigt finansutskott (FiU 1971: 16), med riks­ dagens godkännande, uttalat att den bör förbehållas särskilda tillfällen med ansträngd samhällsekonomi.

Av nedanstående tabell framgår att affärsbanksinlåningen under 1970 visserligen ökat med 2 048 milj. kr. A tt märka är emellertid att av detta belopp 1 784 milj. kr. utgör räntekrediteringar och att alltså inlåningsnettot under året uppgår till endast 264 milj. kr.

Inlåningsutvecklingen hos affärsbankerna 1968—1970 (ultimo, mkr.)

Procentuell för­

ändring under

1968 1969 1970 1969 1970

Handelsbanken 11 868 11 975 12 568 + 0 ,9 + 5,0 Skandinaviska Banken 9 691 9 783 10 212 + 0,9 + 4,4

Samtliga affärsbanker 40 442 41 050 43 098 + 1,5 + 5,0

Denna utveckling inger allvarliga farhågor. E tt minskat sparande medför ett ökat tryck i ekonomin och ger minskat utrymme för såväl industriinvesteringar som offentliga investeringar. För att förhindra detta är det nödvändigt att omedelbara åtgärder vidtas i syfte att öka det enskilda sparandet.

F ör att öka sparandet krävs tre ting: utrymme för sparande, vilja att spara samt möjlighet till god, säker och meningsfull placering av det sparade.

Chansen till ett sparutrymme för de många ligger i de stigande in­ komsterna, i inkomstökningarna. Men förutsättningen är då att man får behålla tillräckligt mycket av inkomstökningarna för att det skall räcka inte bara till en önskad och kanske välbehövlig konsumtionsökning utan också till sparande. För närvarande lägger de höga marginalskat­ terna för de flesta oöverstigliga hinder i vägen för ett nämnvärt sparan­ de av inkomstökningar. En översyn av skattesystemet i enlighet med vad som anförts i motionen 1971: 302 är därför den första och vikti­ gaste förutsättningen för ett ökat sparande.

En annan viktig förutsättning för uppkomsten av ett sparande är en välgrundad tilltro till att de sparade medlen behåller och ökar sitt värde. E n ekonomisk politik som tryggar ett fast penningvärde är därför den kanske bästa sparstimulansen.

Olika form er av s. k. målsparande är väl ägnade att väcka sparintresset hos den som inte tidigare sparat systematiskt. H är kommer de sparstimulerande åtgärderna in och gör sparandet mer lockande ge­ nom att låta sparmålet rycka närmare: skattefavörer och sparpremier gör det möjligt att spara större belopp och låter sparkapitalet växa snabbare. En utförlig redogörelse härför h ar lämnats i motionen 1971:431. De där fram förda förslagen finner vi vara väl ägnade att stimulera sparandet och öka ägandespridningen.

En vanlig invändning mot sparstimulerande åtgärder och ett decentra­ liserat ägande h ar varit att de föreslagna åtgärderna bara skulle gynna högre inkomsttagare.

D et är självklart att en generell sparstimulans i form av sparpremie eller skatteavdrag ger större favör i kronor åt den som kan spara stora summor än åt den som bara kan sätta undan mindre belopp. Men det bör observeras att alla i motionen 1971:431 fram förda förslag är så utformade att de fram för allt gynnar småspararna.»

dels ansett att utskottet under punkten 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1971: 304 i skrivelse till

Kungl. M aj:t begär förslag till innevarande års riksdag om

åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet i bank,

bostad, utbildning, aktier eller egen rörelse i enlighet med vad

i motionen 1971: 431 anförts.

! »-« so n so cs r f rf oo" oo'' o" r f co" r f so" c f r f «—i cn r i

r j <o r f v> os r f r f vo" o" SO OS <N

os co so so t-"" so" i-T m"

Tf H M

SO r f SO^ VS in O O ^ ^

r-

SO rf" r f rf" vT <o" so" o"

Os r-1 m

<o <N vs so Os n vs r f so SO

Os

so co r f so Os O so r-i' t 1—( M

tJ- s O « D h ( S O Ti- oo o

SO

O s 8

cn ^c^oo^ co os so r-

7 o" co vs" rf" o" vs" oo" vs" 9 M O t^M co •o ro cot 1 O c*s r f © co O o o } - -

OS OS n

— 4

6 0 \ M -H CO CO r f SO OO 9 O H H O O n oo r ' oo 1 O O S j - S O r - r f os co

Os <Of"tCO vs r - os —

2 SO

OS N s t t o o

/1

31 <N —^ Os^ r f oo^

r-" os" r-" vs" r f" VO" r f" <0" oo <o os so s o o o -h r f

00 O s SO OO T f CO SO r t ^

so

O s so —

rupp

<h r f oo m t-- r f vs

arg

f i O S O - •AdfClO — OO l/S M

v> vo <N »o O S V S r H r H t" r f v> r f so

so

Os h OOMSO rf ^

låntag

r r ' coos^so oo r f Tf q te C o" oC co r-" Os ”rt co Os ef o ^OWOh> r f vs vs

•o VO (NfsOst^ co r f as

Os - H S O - H T f

r f NVO^iO co so^so O

Os" V>" esf o" SO Os" r f" r f

r - r f t-- oo SO r f vO SO

ringarna a os n vo r f v s < o VS

o

r f »h cO n

ace

pl <N ^ 00^ r f

*1 ' t VO --

: " —T os" so" o" o" Vs" r f

n 8n cn r f N VS f- f-

e s t - O *-« co OO CN CN

d Os n CO •— CN

o sf n o si n

e •2 «p tu p 0 ,-X s

M - -

[S S ^ e » c- R

a zs cS 00 Q5». n a

3 ‘ ‘ sS . ii

än •O •2 ö"S B

a :QO

l i l i » 3 - i - é l B

llm s § | - | <3 3 A S | * -§ö o C/3

Bilaga 2

Inlåningsutvecklingen i vissa sparinstitut i mkr. (exkl. räntor utom i vad avser jordbrukskassor) Dec. Affärsbanker Sparbanker Postsparbanken Jordbrukskassor

1965 27 731 ( + 4,1 %) 21 184 ( + 7,0 %) 6 386 (+ 4 ,6 %) 2 551 ( + 18,0 %) 1966 30 303 ( + 9,3 %) 23 246 ( + 9,7 %) 6 882 (+ 7 ,8 %) 2 921 ( + 14,5 %) 1967 35 017 ( + 15,6 %) 26 011 (+11,9 %) 7 418 (+ 7 ,8 %) 3 349 (+14,7 %) 1968 40 442 ( + 17,8 %) 28 150 ( + 8,6 %) 7 873 (+6,1 %) 3 733 (+ 1 1 ,4 %) 1969 41 050 ( + 1 ,5 % )2 9 8 3 7 (+ 7,1 %) 8 348 ( + 6,0 %) 4 263 ( + 14,2 %) 1970 43 098 ( + 5,0 %) 31 270__________ 8 989 (+ 7 ,7 %) 4 817 ( + 13,0% )

Inlåningsutvecklingen i vissa sparinstitut i 1953 års penningvärde

1 Beloppen för affärsbankerna exkl. vid årsskiftet krediterade räntor, inkl. vid årsskiftet krediterade räntor.

2 1968 års siffra anpassad till de ändrade redovisningsregler som fr. o. m. 1969 gäller för bl. a. inlåningen i affärsbankerna.

2 Inkl. Sparbankernas bank.

Bilaga 3

U ngdom ens lönsparande Antal lönsparare

Nytillkomna Avgångna Antal vid Förändring

under året under året slutet av resp. under året

D et allm änna lönsparandet

SkU 1 9 7 1 :3 7

0_ *o »o o o o °o *-^*-^»o^T-^T^oq >oo d - vo »o n r f \ o r t •/-> n o <n oc

r

e ro rf rf ~ G ©" r f »o «o vo" r f ©* oo" r f ocf r f ro vo" ro" *-f o f r-" © r f ©" ^t"

d r - t ^ n

g u

in n k Os <N vo n o o ö er so oo Os r f -T o" o"

d Os

n

u g in

kn rtso v R •o o »-■

Ö er ro" «n r f o cT o*

d

n

u g in

e O, (N (N m r f -h ri^ ©^ vo O v^r^ro Os^so r o o v r o o v T j - r o r o o o ^ kn d Ö n m vo «-T r f o" O" r* r4r-"rrrvo"Tf'ro‘Tt'rfro'oo'</-f©v"«X'^d-'Ti-'r^r^»n'Tf'

åe n - i n r-r^voiOforir-Hosr-u^nor^voio^cnr^i-H st n<N nnnnn*-<*-ti-ii-r*-t

e-

n O oo o r^ oo^rt r^o^n a N v o T r f - n n m o m t^ n - io n T f

In er r cT o" o" o rf »-T oo r-" r-* irf n" vo" oC i-f ov" o" vo' Tf os *o rf o"

d Os ’tn(N O O O V O O h^rfrtri(N M -H ^

n u

O • o T— o r ö r >n o o r n — r^ < « r n v o o n r > m ^ ’ vo

Uttaget er r- - o“ o" o f 00" ro" *-T r-" cf r-" r-" ocf oo* ©" r f •n' o " v f c f oo* vcf r f »o

d Os ~ ~ • “ • o «o ro ro n n 1-4 n 1-4 n u

tt sa e

d In n vo" co ocf fO O* cf

åe

st

en Os o o r l *-4 In er so c f c f cT

d OS

n t u

tage er - N O , o o r i O

d Ut n r f T t t - f - f cT o"

u v» vo i-t

tt Os

so

sa Os

e c s In d ' i_ e- n g" so rf o* o"

n åe — E

In st

vo ov n OO -H »/I »—t

«o oo n Ov O ro o 2 o o v> n * i - i <N /1 70 — o n i-H 31 19 vO »O * i ro

r- vo

*-4 00 OS 2 /1

31 19 q\oohvcoTtfnM rHOOVOO^v£unrfViNiO VOVOVOVOVOVOVO^VOVOIÖIOIOIOIÖIO^IOIÖIO PVOVOvOVOVCNOvOvgNOvOvaNOvOVONONOygvOVON

r ) v o h r o ro O __

r* os oo vo ro ro 00

OS oo Tt O »—1 »-H (N 2 - i O oo /1 68 r o

OO vo *o 31 19 TJ

bt 0 _o T3 G w cd 3 1 cd a

Si a

</> o C •O T3 . :Q cd **- 0) cr3

cd g o G c S <u S | « *o 4> g o * 55 *ag »S c

B JB 2 S o 5 S.8 :Sj5 o,cd ^ </>

»o C £ lH W -y, W)

c w c312 a.Ofcgg

O Q,**

D

é > * % u .

W--T3 o a<N Ä »o VO o r- o ■*!■ M i r i ( S 00 h - 3 v

i OV —< ^ c o 0 0 O vO(SOOhi-4 § s M M T» CN c o r f vcnT-co^ov * ! . 2 . _ 5 : 2 £ 2 CN ' <N N M M N Nh

. i

Ö — *4> B ,

w-hU M rv<s VO CN CN 00 vo cn c 13 o a £ & T t N h vo vo co 0*£ G.-^ c o i—i r f r -nNro

<N c o fN

o i « M .

Ov O v CN Ov vo Ov

sSjgu CN »O © h-OfO

O -1- G_ . C —•)£ c o o v c o O * -i CN

* 3 . ! « ; 2 £ 2 (SNM n - H M 00 G 'v •

c .8 i3 © 3 -2 b2 ~ ^ ”G G co i-T ©"

•O > 13 ^ •£ :c5•w cd »G < ,w tn

00 G • . c o —^ r " -

'5 « ä & 2 -2 2 co cn" o" ^ > 3 os .g .§•=5 > «ö

•O CÖ1 cd Ä G « W” B

t o O v CN

—T o t-h"

0 t i ^ l S• W Cd *G *—l S -^ B

o

o r- • n O h

73 . /»“\

1 a 23 — S t-T 00" *n r f *fT *0 n o c v o v ^ a v

h- Tt 00 CN l-H r » o v CN O r f Ov 7T O 00 1-H 0 0 v o c o O 0 0

c S ^ a , g

m ( f l f n v u>

CN rf ^ t-H oo^ co ^ T f

2 ^ u o ; 'cd

£ 12 2 - 2 ^ c n >n CN O o" c o " v o " CN o " O v vo" vo vo 1 v o v o o v o c o

Z . B § 2 é 3 o ' t —1 ^ <N — — — '

o 1» »O CN

7 3 o

G h - , —H vo vo 00 c<r wT 4) r - 4>B OOh O

“ -S Ö CO O v 0 0

£ *3 G :cö

O »-

Ö ■*_> B • ' co Tt rf

ä Ä *> on . . o -g 12 S 2 *J 2 CN ~ o"

Z c £ 2 — g * •

O VO^lO IO

, 73 O v ^ — o v

»n ~" rf

M O v f O

cot^r'

I H 5--S 5t—( W3 ^ w b

t-" y—, c o U"i_ *■—<»nfN •0 •o r - CO 0 0 0 0 0 CO 0 V ) 0 CN h « n 00 0 OV 0 (N 7f (N c o CO o v 0 0 r-*- v o v o t jv o v o v o v o VO v o CN O VO > 0 VO CN OV OV OV OV OV OV 00 i/-> 0 CO c o

r- vo r- t-<CN ov

VO CSc o VO 00 0 fN OV VO ovCO <N CO

voVO cs T f OV c o 0 « n OO r~~Q O 00 OV c o Td"CO O T3 VO r- O 0 O fN o C OV c o r-CN a CN c o 0 0 U t i

cd 3

o,V i a

G a

B . B o

22 :0 73

cd **-< <u ed 2

cd cd C L, l- W

G 6 S -* 2 4>

G 73

ted g I c

C cd D a

£ GG a s 5 tS ^ ul

5 - e c _ o .. (5 ^ cd2 c

43 o a n « —>Phc/) Q Pm co< u