Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående statens vattenfallverks redovisningsprinciper

S k atteu tsk ottets betänkande nr 43 år 1971 SkU 1971:43

Nr 43

S k a tteu tsk o ttets betänkande i anledning av m o tio n angående statens vattenfallverks redovisningsprinciper

M otionen

I m o t i o n e n 197 1 :6 2 6 av h e r r a r Petersso n i G äddvik ( m ) och Nord gre n (m ) h e m s tä lls a t t riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.t begär förslag till ä n d ri n g av s ta te n s vattenfallsverks redovisnin gsprin ciper i enlighet m e d a ffärsv erk s u tred n in g en s i n o v e m b e r 1968 avgivna b e t ä n k a n d e E k o n o m i, k o n k u r r e n s o c h e ff e k tiv ite t (SO U 1 9 6 8 :4 5 ) m e d d e n än d rin g en , a tt v atten fallsv erk ets g äldränteavdrag begräns as till högst två tr e d je d e la r av d e t b o k f ö r d a värdet, in n e b ä r a n d e a t t en tredjedel såväl av k o m m a n d e ti lls k o tt av s ta tsk a p ita l so m av red an befintliga tillgångars värde skall rä k n a s so m ve rk skapital.

Frågans tidigare behandling

I m o tio n e r vid 1 9 2 8 års riksdag y r k a d e s bl. a., a tt i särskilda anvis­ ningar till k o m m u n a ls k a tte la g e n m å t te fastställas, a tt f ö r e s k ri fte n om fördelning av g ä ld r ä n ta p å olika fö rvärvskällo r (s u p p le m e n t ä rr e g e ln ) ägde d en b e ty d e ls e n b e tr ä f f a n d e av s ta te n bed riv en v e rk s a m h e t a tt b e lo p p e t av d e t i varje förvärvskälla ned lag d a u p p lå n a d e k a p ita le t skulle stå i sa m m a fö r h å lla n d e till d e n to tala s ta ts s k u ld e n som värdet av d e i förvärvskällan nedlagda tillgångarna till sam m a n la g d a värdet av alla s ta te n s tillgångar.

Särskilda u t s k o t t e t vid 1928 års riksdag a n f ö r d e ( u t lå t a n d e nr 1) m ed a n le d n in g av n ä m n d a m o t i o n e r följande:

Med d e n o m f a ttn in g , i vilken s t a t e n n u m e r a bedriver fö retagarverksamhet, fi n n e r u ts k o t t e t d e n red an gällande regeln, a t t s ta te n blir s k a t ts k y l­ dig f ö r in k o m s t, principiellt riktig. Det befogade i d e n n a u p p f a t tn i n g to r d e f r a m s tå desto klarare vid det f ö r h å lla n d e t, a tt , o m i stället v e d e rb ö r a n d e företag in n e h a d e s av enskild a fö retagare , respektive k o m ­ m u n e r skulle i d e s a m m a hava o fta m y c k e t b e t y d a n d e besk attn in g sfö re mål. Det synes ej b l o t t m e d h ä n s y n till k o m m u n e r n a s b e sk a ttn in g s r ä tt u ta n även f ö r a tt erhålla en riktig u p p f a t t n i n g o m fö retag en s rä n t a b il ite t vara läm pligt, a t t s t a te n i så d a n a fall där s ta te n u p p t r ä d e r såsom k o n k u r r e n t m ed enskild a företag, får vid k än n as k o m m u n a ls k a tt i h u v u d ­ saklig likhet med de enskilda företagarn a. Nu intager em ellertid s ta te n så till vida en undanta g s ställn in g , a tt f r a m f ö r allt de företag, som falla u n d e r vattenfallsstyrelsens fö rvaltning, i h u v u d s a k drivas på skuld, m e d a n e t t enskilt fö r e ta g i lik n a n d e fall skulle i regel drivas även m ed eget kapital, vars av k astn in g k o m m e a tt b e s k a tta s såsom in k o m s t i v e d e rb ö r a n d e k o m m u n e r . Det sy nes d ä r f ö r u t s k o t t e t synnerligen rimligt, a t t d e t så anses, som o m s t a te n nedlagt visst eget kapit al även i så d a n a fall, där d e t t a ej varit h ändels en. Såvitt u t s k o t t e t k a n finna, b ö r fö ljaktligen någon

1 - R ik s d a g e n 1971. 6 sam i. N r 4 3

regel givas f ö r h u r s t o r del av st a ts s k u ld e n som i beskattningsavse­ en d e skall, m e d b e a k ta n d e av a t t s t a te n an ta g e s i varje fö r e ta g hava nedlagt även visst eget kapital, anses belasta olika gre nar av s taten s förvärvsverksam het o c h tillika någon n o r m b e s tä m m a s för i vad m å n v e d e rb ö r a n d e verk s am h etsg ren anses a m o r te r a d e n gäld, s o m vilar å d e n sam m a. U ts k o t te t ä r emellertid icke b e r e tt a t t nu taga ställning till d e n n a frågas de ta lje r som to r d e e rf o r d r a en mångsidig o c h in gåen de p rövning, u ta n s t a n n a r vid a t t föreslå, a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t h e m s tä lle r o m u tr e d n in g av b e rö r d a sp ö rsm ål o ch förslag i ä m n e t till riksdagen. Det är önskvärt a t t d e tt a förslag framlägges så snart som möjligt.

Sedan 1928 års riksd ag h e m s tä llt o m u tr e d n in g av frågan, tillkallades år 1929 särskilda sakkunniga, som s e d erm era fö reslo g a tt e n d a s t su pple­ m e n tärr eg eln skulle tilläm pas b e tr ä f f a n d e staten . S ta te n s samtliga skul­ der skulle fö rdelas på dess samtliga tillgångar i fö r h å lla n d e till tillgångar­ nas värde. S k u ld e r n a skulle fördelas inte b ara p å tillgångarna i s taten s s k a tte p lik tig a fö rvärvskällor u ta n även på tillgångarn a i de fö r s t a te n icke s k a tte p lik tig a förvärv skällorn a (k a p ita l m. m .) s a m t på s ta te n s i m p r o d u k ­ tiva e g e n d o m . De s taten s v e rk s am h etsg ren ar, so m var u n d e r k a s ta d e k o m m u n a l in k o m s tb e s k a ttn in g , skulle alltså anses vara belastade m e d de a n d ela r i d e n to ta la s ta tss k u ld e n so m p ro p o r tio n e l lt b e lö p t e på dem. F ö r den skuld som m e d en så dan p ro p o r ti o n e r in g b e lö p te på tillgångarn a i s taten s sk attep lik tig a förvärvskällor skulle r ä n ta enligt de sak k u n n ig as förslag dra s av e f te r en fö r s ta te n g e n o m s n ittlig t b e rä k n a d r ä n te f o t. T e k n isk t s e tt u tf o r m a d e s förslaget så, a tt avdra g för s k u l d r ä n ta skulle b e tr ä f f a n d e varje förvärvskälla ske m ed 2,5 % av tillgångarnas värde, o av sett h u ruvida eller till vilket b e lo p p ränta, u tg å t t fö r de olika förvärvskällorna.

Förslaget ö v e rlä m n a d e s till 1936 års k o m m u n a ls k a t t e b e r e d n i n g fö r a tt tas i överv ägande vid fullgöra nde av b e r e d n in g e n s uppdrag.

1 9 4 4 års sk a tte sa k k u n n ig a , so m erhöll i u p p d r a g a tt i vissa delar f o r ts ä tta k o m m u n a l s k a t t e b e r e d n in g e n s a rb e te , k o n s t a te r a d e i e t t år 1945 fram la gt b e tä n k a n d e (SO U 1945 :3 5 ), a t t s ta te n s e k o n o m is k a ställning u n d e r g å tt en ra dikal fö rän d rin g se dan 1929 års s a kkunnigas förslag fram lades. Den t o t a la statss k u ld en vid utg ån g en av b u d g e tå r e t 1 9 4 2 /4 3 upp g ick till o m k r in g 8 3 2 0 milj. kr., o c h värdet av sta te n s tillgån gar vid n ä m n d a t i d p u n k t u p p s k a t ta d e s till o m k r in g 6 245 milj. kr. Tillgångarna u n d e rs te g så lunda s k u ld e rn a o c h m o tsv a ra d e in te m e r än 75 % av dessa. Denna p r o p o r t i o n h a d e d ä re f te r g e n o m ö k a d sk u ld s ä ttn in g f ö r s k ju tit s i o fö r d e la k t ig riktn ing. En ti lläm pning på s ta te n av su p p le m e n tä rre g e ln u ta n några m o d i f i k a ti o n e r b e ty d d e d ä rf ö r a tt m an p r a k t is k t taget b efriade s ta te n från k o m m u n a l in k o m s t s k a tt. R ä n ta n på d e n skuld, som skulle h ä n f ö r a s till de skattepliktiga förvärv skällorn a, blev så b e ty d a n d e , a tt n åg o n n e t t o i n t ä k t av dessa förvärvskällor i regel inte u p p k o m . F ö rh å l la n d e t blev i s t o r t sett d e ts a m m a o m st a ts s k u ld e n på sätt 19 2 9 års sak k u n n ig a föreslagit fö rd elad es också på s ta te n s m y c k e t b e ty d a n d e im p r o d u k t iv a tillgångar. Den av 1929 års sak k u n n ig a föreslagna m e t o d e n för f ö r d e ln in g av s taten s s k u ld r ä n to r k u n d e d ä r f ö r inte u tg ö r a något bidr ag till lösning av d e n föreliggande frågan o m s ta te n s likställan de m e d

enskild a b e tr ä f f a n d e avdrag f ö r rän ta. En ti lläm pning av s u p p l e m e n t ä r r e ­ geln på s t a te n m ed a n t y d d a k o n s e k v e n s e r sy n tes m e d gällande o rd n in g inte k u n n a k o m m a i fråga, e fte rso m u tr e d n in g o m d e n skuld, som i sk attelag arn as m e n in g n e d la g ts i s ta te n s förvärvsk ällor, alltid k u n d e o ch b o r d e förebringas vid ta x e r in g a r n a o c h fö ran led a tillä m p n in g av h u v u d ­ regeln.

D en e fterstäv ad e j ä m l i k h e te n m ellan s ta te n o c h e n sk ild a k u n d e enligt sk a t te s a k k u n n ig a s f ö r m e n a n d e inte å s ta d k o m m a s g e n o m a t t e n b a r t tillämpa su p p le m e n t ä rre g e ln på s ta te n . Man bo rd e i stället u tg å från den sk u ld sättn in g , som i a l lm ä n h e t f ö r e k o m b e tr ä f f a n d e privat förvärvsverk­ sa m het o c h söka avväga s t a te n s rä n teav d rag m e d h ä n s y n till en dylik in o m d e t enskilda näringslivet n o rm a l sk uldbelastnin g. F ö r a t t s t a te n skulle bli b e s k a t ta d på s a m m a sätt som de enskilda var d e t n ö d v ä n d ig t , a tt s t a te n inte fick å tn ju ta rä n teav d rag i stö rre u ts trä c k n in g än som m o ts v a r a d e d e n in o m privata företa g vanligen fö r e k o m m a n d e sk u ld sä ttn in g e n .

Som m å t t fö r s k u ld s ä tt n in g e n k u n d e enligt de s k a tte s a k k u n n ig a lä m p ­ ligen användas d en till en förvärvskälla hänfö rliga s k u ld e n s s to rlek i fö rh ålla n d e till de i d e n s a m m a nedla gda tillgångarnas värde. Den g e n o m ­ snittliga s k u ld sä ttn in g e n f ö r enskild a företag, r ä k n a d i p r o c e n t av till­ gångarn as värde, b o r d e lämpligen tjäna till ledning f ö r u t f o r m a n d e t av state ns ränteavdra g. Vid anpass n in g en av d e tt a avdrag e f te r de privata fö retag en s a llm ä n n a skuld n iv å sy n tes två m ö jlig h eter föreligga. A ntingen k u n d e ränteavdrag o b lig a to r isk t utg å i fö r h å lla n d e till en s k u ld su m m a , som b e stä m d e s e f te r en fast p r o c e n t av de i varje förvärvskälla ned lagda tillgångarnas b o k f ö r d a värd e, o av sett h u r st o r d en till förvärvskällan hänfö rliga s kulden var enligt d e n gä llande huvud reg eln , eller också var det möjligt a tt en d a st fas tställa en övre gräns i fö r h å lla n d e till sa m m a värde för d en sk u ld sättn in g , varå rän ta fick avdragas. De sa k k u n n ig a ansåg att d et senar e alt ernativet var a tt föredra ga. G e n o m a t t d e n gällande huvudregeln i d e tt a fall k u n d e tilläm pas intill d e n fastställda m a x im i­ gränsen, blev de s y n p u n k t e r , som låg till g ru n d för riksd agens begäran o m u tr e d n in g av spörsm ålet a n g å e n d e s ta te n s ränteavdra g, bäst tillgodose dda. På d e tt a sätt skulle o ck så s t a te n b e tr ä f f a n d e sin k a n s k e m est bety d else­ fulla förvärvskälla, kra f tv e rk s rö re lse n , bli ställd i sam m a läge som de privata företagen. Dessa fick ju dra av rä n ta n på det lå nade , i förvärv sk äl­ lorna fa k t is k t nedlagda k a p ita le t o ch drev i a llm ä n h e t in te sin verk s am h et m e d lånat kapit al i stö rre o m f a t t n in g än som m o t s v a ra d e d e n m a x im i­ gräns, vilken b o rd e gälla fö r state n.

Vid b e räkningen av d e n högsta avdragsgilla rä n t a n ansåg de sakkunniga det försvarligt och läm pligt att ta h ä n s y n till s ta te n s rä n t e u t g i f te r och helt b o rts e från rä n tesatsern a för de privata fö r e ta g e n s lån. D e t t a var inte ä gnat a t t i n ä m n v ä r d grad m o t v e r k a den å s y f ta d e lik fo rm ig h e t e n i b e s k a t tn in g e n av s ta te n o c h enskilda, e fte rso m r ä n te sa tse rn a för privata lån o c h statslån i s t o r t sett an slö t sig till varan dra.

I fråga o m av d ra g s p ro c e n te n an f ö r d e de sk a tte sa k k u n n ig a :

I s y f te a t t erhålla en u p p f a t tn i n g o m p r o p o r tio n e n mellan eget och f r ä m m a n d e kapital in o m d en privata fö rv ärv sv erk s am h eten samt med

1 * - R ik s d a g e n 1 9 7 1 . 6 sam i. N r 4 3

ledning därav k u n n a föreslå en m a x im isiffra för s ta te n s gäld ränte avdrag hava de sa k k u n n ig a verk ställt vissa u n d e r s ö k n in g a r b e tr ä f f a n d e e t t antal privata fö retag . Av d e s a m m a fram går, a tt d e t f r ä m m a n d e k a p ita le t in om de privata ele ktricitets- o c h k ra f tv e rk s fö re ta g e n åren 1942 o c h 1943 i g en o m s n itt u p p g ic k till u n g e fä r 52 p r o c e n t av tillgångarnas värde sam t a tt det fr ä m m a n d e k ap ital, varå ränta u tg å t t, u tgjorde u ngefär 38 p r o c e n t av n ä m n d a värde. F ö r e tt 40-tal trämasse- och a n d ra s k o g s in d u strif ö retag voro enligt vad de verkställda u n d e rs ö k n in g a rn a givit vid h a n d e n m o tsv a ­ rande p ro c e n t ta l 48 o c h 36 fö r 1942 sam t 45 o c h 32 fö r 1943. Till jä m fö re lse h a r u t r e t t s d en sk u ld sättn in g , varå g ä ld r ä n ta b e rä k n a ts för state ns vattenfa llsverk. Det i r ä k e n s k a p e rn a redovisade f r ä m m a n d e kap i­ talet u p pgick i d e t t a fall fö r n ä m n d a år till m e r än 90 p r o c e n t av tillgångarnas värde.

Det h a r sy n ts de s a k k u n n ig a vara läm pligt a tt utg å från en g e n o m s n i t t­ lig s k u l d s ä tt n in g in o m d e n en sk ilda förv ä rv sv e rk s a m h e te n å 4 0 till 50 p ro c e n t av tillgångarnas vä rd e o c h anpassa begränsnin gen av s taten s gäld ränte avdrag e f te r så dan nivå. Vid valet av den g e n o m s n ittlig a rä n te ­ fo ten f ö r s taten s lån, e f te r vilken rä n ta n å det enligt sådan a g ru n d e r begräns ade lå n e k a p ita le t i s taten s fö rvärvskällo r skall b e rä k n a s fö r e rh ål­ lande av d e t högsta m edgivna rä n teav d rag et, hava de sak k u n n ig a u tg å tt från den effektiva m e d e l r ä n t e f o te n fö r d e n f o n d e r a d e s ta tss k u ld e n u n d e r åren 1 9 3 5 - 1944. R ä k n a r m a n m ed m e d e l ta le t för dessa år, vilket är 3,8 0 pro c e n t, k o m m e r m a n vid en begrä nsning av sk u ld s ä ttn in g e n till 4 0 p r o c e n t av tillgångarn a till en av d rag s p ro cen t å 1,5 2 o c h vid en begränsning till 50 p r o c e n t av tillgångarn a till en a vdrags procent å 1,90. Med r ä n te f o te n för 19 4 4 å 3,4 7 p r o c e n t, vilken är d e n lägsta för tio å rs p e r io d e n , o c h med en begrä nsning av sk u ld s ä tt n in g e n till 4 0 p r o c e n t erhålles en avdrags­ p r o c e n t å 1,39. Med r ä n t e f o t e n fö r 1935 å 4,1 9 p r o c e n t , vilken ä r d en högsta u n d e r pe rio d e n , o ch 50 p r o c e n t s begrä nsning av s k u ld sä ttn in g e n blir a v d ra g s p ro c e n te n 2,1 0 . Då av p ra k tis k a skäl en d a st avjäm nade tal sy nts k u n n a k o m m a i fråga, hava d e sakkunniga varit hä nvisade till a tt överväga p r o c e n t ta l e n 1,5 o c h 2,0.

De sak k u n n ig a s t a n n a d e fö r a tt föreslå en avdragsprocent på 2. R ö ra n d e valet av p r o c e n t s a t s y tt r a d e de sakkunniga:

Valet av p ro c e n ts a t s m å s te em ellertid i viss m å n bliva avhängigt av d e n tid, fö r vilken d e n s a m m a skall gälla. En så dan p r o c e n ts a ts som d en här if rågavarande k an fastställas fö r e tt år i sänder eller fö r en period av år eller o c k intagas i skattelag arn a för a tt gälla tills vidare. H u ru m a n skall för fara i d e t t a avse ende är b e ro e n d e av h u ru v id a några stö rre f ö r ä n d rin g a r k u n n a fö r v ä n ta s i de f ö r h å lla n d e n , vartill h ä n sy n ta g e s v id pro c e n tsa tse n s b e s tä m m a n d e . S tö rre fö r s k ju tn in g a r b e tr ä f f a n d e d en privata förvärvsverk­ s a m h e te n s g ä l d b u n d e n h e t to rd e, såvitt n u k an bed ö m as , k n a p p a s t k o m ­ m a att in tr ä d a in o m d e n n ä rm a ste fr a m tid e n . Med h ä n s y n till det rå d an d e e k o n o m is k a läget synas några mer a b e t y d a n d e f ö r ä n d rin g a r i d e n allmän­ na rän ten iv ån icke heller vara a tt vänta . De sakkunniga hava d ä rf ö r icke a n se tt d e t b e h ö v a väcka några b e tä n k lig h e t e r, o m avd rag s p ro cen ten fastställes f ö r en längre p erio d fra m å t i tid e n g enom e tt särskilt stadgande i k o m m u n a ls k a tte la g e n . Vid d e tta f ö r h å lla n d e har det em ellertid sy nts önskvärt a tt med avseende å av d ra g s p ro c e n te n s s to rlek erhålla en viss marginal, so m borg ar f ö r a t t staten icke heller k o m m e r i en sämre ställning än de ensk ilda sk attsyldig a. De sa kkunniga hava m e d h ä n sy n härtill st a n n a t vid a t t föreslå en av d ra g s p ro c e n t av 2,0. D e tta p r o c e n tta l to r d e vara av d en s to rlek a tt d e t icke ens vid en höjn ing av den nuvarande rä ntenivån med någon p r o c e n t skulle fr am stå såsom anm ärkningsvä rt lågt. Det föreslagna p ro c e n t ta l e t är avsett a t t gälla icke b lo tt rörelse, på

vilken förvärvskälla n ä rm a s t tagits sikte vid ta lets b e s tä m m a n d e , utan även jo r d b r u k s f a s ti g h e t o ch a n n a n fastighet. B e trä f fa n d e de b åd a sist­ n ä m n d a slagen av förvärv skällor to r d e en dylik begrä nsning av statens gäld ränte avdrag vara av m y c k e t liten bety delse. P r o c e n t ta le t 2,0 synes e m elle rtid vara tillrä ckligt hö g t även för de re lativt få fall, d å begräns­ ningen skulle inverka på b e s k a ttn in g e n av sta te n s f a s tig h e tsin k o m ste r.

Frågan o m s ta te n s r ä t t till sk u ld rä n te a v d ra g h a r även b e r ö r ts av n o r r la n d s k o m m itté n i dess d en 11 d e c e m b e r 1948 avgivna prin cip b e­ t ä n k a n d e (S OU 1 9 49:1). E f te r a tt ha erinra t o m a tt N o rrla n d s n a tu r till­ gångar till m y c k e t s t o r del ägdes av s ta te n , som g e n o m d eras u t n y t t j a n d e d irek t tillfö rd es b e t y d a n d e b e lo p p årligen, har n o r r l a n d s k o m m i tt é n a n f ö r t följande:

Den k o m m u n a ls k a t t , som därvid erläggs, är d o c k på det hela taget jäm fö re lsevis blygsam. Enligt vad k o m m i t t é n i n h ä m t a t b r u k a r state ns vattenfa llsverk från sin årsvinst göra avdrag b lan d a n n a t f ö r b eräk n ad rä n ta å hela d e t av s t a te n in vestera de k ap italet, o c h d e tta o av sett a tt en ganska b e t y d a n d e del av k a p it a le t å te r b u r its till s ta te n i f o r m av vinst övers tigande n o rm a l rä n ta. H ä rig e n o m har v a tte n k ra f ts r ö re ls e n i s to r t sett u n d g å tt a tt betala a n n a n k o m m u n a ls k a tt än fa stig h etssk att. A tt veder­ b ö r a n d e k o m m u n e r på n u a n t y t t sätt f ö r h in d ra s a tt u t n y t t j a sin r ä t t att b e s k a t ta r ö r e lse in k o m ste r, h a r k o m m i t t é n f u n n it föga tillta lande. Om ett en skilt fö r etag bed riv er m o ts v a ra n d e v e rk s a m h e t, vilken som regel till st o r del to r d e gru n d as p å ak tier, äger fö r e ta g e t härvid icke a tt från rörelse­ vinsten göra avdrag f ö r u td e ln in g å a ktierna. U r en a n n a n s y n p u n k t sett kan d e t ifrågasättas o m , d ärest s ta te n s vattenfa llsverk av sociala skäl och till fördel fö r fö r etag som äro b e r o e n d e av elektrisk k ra f t, hålla ta x o r n a låga - en fördel so m härvid k o m m e r hela la n d e t till g o d o — d e t t a b ö r leda till m in sk ad e s k a t te i n tä k t e r för de k o m m u n e r , v arifrån v a tt e n k r a f te n h ä m ­ tas.

Det av 1944 års s k a t te s a k k u n n ig a fr am la gda förslaget om begränsnin g av st a te n s rä n teav d rag ö v e rlä m n a d e s till 1 9 5 0 års ska ttela g ssa kku n n ig a fö r o m p r ö v n in g i sa m b a n d m e d skattelag ssak k u n n ig as ö vers yn av k o m ­ m u n alsk attelag en . I e tt den 3 0 ju n i 1961 ö v e r lä m n a t b e t ä n k a n d e med förslag angående d e n k o m m u n a la b e s k a ttn in g e n av k ra f tv e rk (stencilerat) för eslog de s a k k u n n ig a bl. a. viss be grä nsning av s ta te n s r ä t t till avdra g för rän ta vid beräkning av sta te n s in k o m s t av k raftverks rörelse. Skattelags­ s a k k u n n ig a ansåg d e n av 194 4 års sk a tte s a k k u n n ig a fö reslagna begräns­ ningen av sta te n s rä n teav d rag sch em atisk o ch s c h a b lo n a rta d o c h k n a p p a s t ägnad a tt å s t a d k o m m a rättvisa fö r vattenfallsstyrelsen i jä m fö re ls e med vissa privata fö r etag m e d sk u ld b e la stn in g av s a m m a sto rle k s o rd n in g som va ttenfa llsstyre lsens. Skattelagssakunnig a y t t r a d e bl. a.:

I själva verket synes sk illnaderna i gäldbelastning mellan särskilda enskilda k r a f tf ö r e ta g vara stö rre än mellan v atten fallss ty relsen , å ena sidan, och vad som i g e n o m s n it t gäller fö r de icke statliga fö r e ta g e n , å a n d ra sidan. Då d e t icke to r d e vara möjligt a tt b e tr ä ffa n d e de enskilda fö r e ta g e n g e n o m f ö r a en generell u tj ä m n i n g av r ä t te n a tt vid taxer ingen tillgodogöra sig g ä ldränteavdrag, m åste vatten fallss ty relsen vid en be­ gränsning av dess rätt i d e t t a avseende otvivelaktigt bli sämre ställd än vissa ensk ilda företa g m e d lik n a n d e k r e d itm ö jlig h e te r. En an p ass n in g av vattenfallsstyrelsens g äld rän teav d rag till sam m a relativa s to rlek som gäller f ö r de m ed styrels en i lån em ö jlig h eter närm ast likställda fö r e ta g e n skulle

upp en b arlig en icke leda till någon effektiv beg rä nsnin g av styrelsen s avdrag.

Den lämpligaste m e t o d e n a t t g e n o m f ö ra en b e gräns ning av vatten falls­ styre ls ens avdra gsrä tt sy n es vara att e n d a s t tillåta g ä ld r ä n te b e r ä k n in g å viss del av de i rörelsen nedlagda tillgångarnas värde. 1 enlighet med vad som tidigare a n f ö r ts synes d e n n a del k u n n a b e s t ä m m a s till 2 /3 . Det to r d e vara n ö d v ä n d ig t a tt m a r k e ra , a t t d e n n a del av tillgångarna r e p r e s e n te r a r ett m a x i m u m vid b e rä k n in g av gäldränteavdragen o c h inte in n e b ä r , a tt s taten i alla fö rvärvskällo r h a r någon o b e ti n g a d r ä tt a tt be rä k n a gä ldränteavdrag på en så s t o r del av tillgångarnas värde. 1 la g t e x te n bör d ä rf ö r markera s, a tt b e stä m m e lse n om begrä nsnin gen av g ä ld rän teav d rag et e n d a s t avser a tt b e s tä m m a d e t högsta gäld ränte avdrag, som kan tillåtas f ö r state n. En b e stä m m e lse på fö revarande o m r å d e b ö r givetvis varken berö va s ta te n en självklar r ä t t a tt vid ta x e r in g e n å t n j u t a g äldränteavdrag eller ge s ta te n en ovillkorlig avdragsrätt för gäld rän ta, när en sådan rä tt in te m o tiv eras av det u p p lå n a d e o c h g ä ld r ä n te k r ä v a n d e k a p ita le ts storlek .

S kattelags sakkunnigas förslag rö r a n d e d en h ä r b e h a n d la d e frågan h a r inte fö r a n le tt lagstiftningså tgärd er.

I prop. 1 9 6 3 :8 4 m ed förslag till ä n d rin g a r i reglerna f ö r fö rd eln in g e n mellan k o m m u n e r av d e t sk a tte u n d e r la g som h ä r r ö r från kraftverksrörelse fram höll c h e fe n f ö r fin a n s d e p a r t e m e n t e t b e tr ä f f a n d e frågan o m begrä nsning av v atten fallsv erk ets avdrag f ö r s k u l d rä n ta a tt d e n av sk attelags sakkunniga åsy f ta d e ä n d rin g e n av praxis på o m r å d e t k u n d e u p p n å s u ta n la gstiftning g e n o m en ä ndring av styrels ens redovisnin gsprinciper. Härig enom fick frågan en principiell k a r a k tä r , som b e r ö r d e även a n d ra g re nar av d e n statliga a ff ä rsv erk s am h eten . E fterso m d en a llm ä n n a e k o n o ­ misk a m å lsä ttn in g e n fö r s t a te n s affärsverksam het u t r e d d e s av den h ö s te n 1961 tillkallade affärsv e rk s u tre d n in g e n , var det enligt d e p a r t e m e n t s c h e ­ fens m e n in g n atu r lig t a t t e t t ställnin gstagande till förslaget o m nya princip er f ö r vatte n fa llsv e r k e ts redovisning av r ä n ta på det i rörelsen inves tera de k a p it a le t fick an stå i avvak tan på re s u lta te t av affärsverk sutredningens arbete.

Fråg an o m vad som k an anses vara en rimlig f ö r d e ln in g mellan eget kapital och lå neka pital i affärsverk har tagits u p p till diskussion också i an dra sam m an h an g . 1 9 5 3 års tr a fik u tre d n in g föreslog så lunda f ö r st a te n s järnvägars del a tt 75 % av d e t d is p o n e ra d e s tatsk ap italet skulle m otsvara lånat kapit al i den b e m är k els en a tt ränta enligt n o r m a lr ä n t e f o t e n skulle inlevereras till statsv erk et fö re avskrivningar. I s ta te n s vattenfallsverks år 1967 framla gda förslag till ä n d ra d f ö r e ta g sf o rm fö r s ta te n s vattenfa llsverk r e k o m m e n d e r a d e s — med h ä n sy n tagen till v erkets f ö r rä n tn in g s m ö jlig h e te r — a tt andele n eget kapit al vid övergång till a k tie b o la g sattes till 25 %.

A ffä rsv e rk s u tre d n in g e n h a r n u m e r a i e t t i n o v e m b e r 1968 avgivet b e t ä n ­ k a n d e (SOU 1 9 6 8 :4 5 ) framla gt förslag i fråga o m riktlin jerna för affärs­ verk ens e k o n o m i s k a m åls ä ttn in g och h a n d la n d e . Avsikten m e d förslaget har bl. a. varit a tt likställa de ek o n o m isk a u tg å n g s p u n k te r n a i affärsver­ ken med d em so m gäller f ö r enskilda företag. D e t ta h a r man sökt förverkliga så a t t en del av d en med det d is p o n e ra d e s ta tsk a p ita le t fö r k n ip p a d e f ö r r ä n tn i n g s p lik te n skall utgå som ovillkorlig k o s tn a d s r ä n ta på e tt lån från statsverket. Det av aff ärsverk en d is p o n e ra d e statsk ap italet

skall u p p d e la s i en del eget k a p ita l och en lånedel. Vid f r a m tid a ti llsk o tt av statsk ap ital till bl. a. vatt e n fa llsv e r k e t skall en tr e d je d e l anses u tg ö r a eget k ap ital (s. k. v e rk s k a p ita l) o c h två tred jed elar lån (s. k. statsverkslån). F ör re d a n inves tera t k ap ital skall i fråga o m V a tte n f a ll en fö r d e ln in g mellan de b åd a ske så, a t t 1/6 av anläggningstillgångarnas anskaffnin gsvärde eller en miljard kr. rä k n a s som verks kapita l och 5 /6 som statsv er kslån . R ä n ta på statsverkslånet b e s tä m s m e d u tg å n g s p u n k t från gällande ränteläge på statsoblig atio ner. U p p ta g n a statsverkslån k o n v e rte ra s e fte r 15 år till då gällande ränteläge. I fråga o m statsverkslånet vid ö v e r g å n g s tid p u n k te n — initiallånet — k n y t s rä n ta n till d e n vid d e n n a t i d p u n k t g ällande statliga n o rm a lrä n ta n .

V a tte n f a llsv e rk e ts avskrivningar skall baser as på his to risk a anskaff­ ningsvärden i stället fö r — so m n u - på åte r a n sk a ff n in g sv ä r d e n , och v erket skall ha sa m m a m ö jlig h e te r som ensk ilda fö r etag a tt variera sina avskrivningstider i n o m d e n ram som föreskrivs i ak tiebolagslagen och k o m m u n a ls k a tte la g e n . V idare skall vatte n fa llsv e r k e t till statsv erk et in­ leverera en m otsv arig h et till aktiebolagens statliga in k o m s t s k a tt . Denna skall b e rä k n a s till 4 0 % av redovisat övers k o tt.

N o rm fö r u td e ln in g e n på v erk s k ap ita let b ö r enligt u tr e d n in g e n s förslag vara — u n d e r de fem första åren 5 — o c h d ä r e f te r 6 %.

Om e tt affärsverk k o m m e r i d e n situ a tio n e n a t t investeringsbehovet u n d e r b u d g e tå r e t är m in d re än s u m m a n av avskrivning o c h fonderin g, skall ö v e r s k o tte t a n v ä n d a s till e n fa ktisk å te r b e ta ln in g av statsverkslån.

A ffä rs v erk su tred n in g en s förslag är f. n. f ö r e m å l för Kun gl. Maj:ts prövning.

Frågan om en begrä nsning av s taten s g äld rän teav d rag h a r prö vats av riksdagen åre n 1963, 1967, 1969 och 1970. I sitt av riksd agen g o d k ä n d a b e tä n k a n d e nr 38 fr a m h ö ll 1963 års b evillningsutskott a t t m a n vid b e d ö m n i n g av skäligheten i s ta te n s g äld rän teav d rag b o rd e b eak ta , att staten vid b e rä k n in g av in k o m s t av kraftverks rörelse b e rä k n a d e rän ta visserligen på h u v u d d e le n av d e t i rörelsen in vesterade k a p ita le t m e n efter en förhållandevis låg r ä n t e f o t ( u n d e r tax erin g så ren 1 9 5 3 —1961 varieran­ de mellan 3 ,1 0 o c h 3.9 6 p r o c e n t) . R ä n ta n på de lån m ed vilka d en icke statliga k r a f tv e rk s in d u strin finansierat de senar e årens investeringar torde i regel ha b e rä k n a t s e f te r väsentligt högre r ä n t e f o t . I d en m å n de statliga ränteavdragen fr a m s to d som stora i fö r h å lla n d e till rörelsens o m f a tt n in g finge d e tta ses i s a m b a n d m e d d e n o m f a t t a n d e o ch långsiktiga investe­ ringsverksam heten på k r a f t o m r å d e t. Allt e f t e r det att inve steringarn a slutförts, skulle p r o p o r ti o n e n mellan i n t ä k te r o c h ränteavdrag k o m m a att bli gyn n sa m m a re . Frågan o m sta te n s rätt till avdrag f ö r s k u ld r ä n ta och o m beräkningen av s å d a n t avdrag to r d e enligt u t s k o t t e t s m e n in g inte k u n n a lösas e n b a r t m ed u tg å n g s p u n k t från vatt en fallss ty relsen s förhållan­ den.

Å r 1967 u tt a la d e bevilln in g su tsk o ttet i sitt av riksd agen g o d k ä n d a be­ tä n k a n d e nr 56 a tt s ta te n sorn k ra f tv e rk s fö re ta g a re h a d e e tt försteg fram ­ fö r privata k r a f tv e rk s fö re ta g a re på g ru n d av sina b ä tt r e upplåningsm öj-

ligheter. En u n d e r s ö k n in g av k a p ita ls a m m a n s ä ttn in g e n i vattenfallsverk e ts kraftv erksrörelse gav vid h a n d e n a tt d e t g ä ld r ä n te k r ä v a n d e kap italet u n d e r senare år kraftigt ö k a t , m e d a n de m e d e l som k u n d e jä m ställas m ed eget kapital h o s privata k r a f tv e rk s fö re ta g varit i sto rt sett o fö r ä n d ra d e . Finansieringen av sta te n s kraftv erksrörelse to r d e i vart fall n u m e r a ske p r a k t is k t taget helt m e d r ä n te k rä v a n d e k apital. A t t d e t t a in n e b u r it o c h in n e b a r vissa p r o b l e m fö r de k o m m u n e r , in o m vilka s ta te n h a d e m era b e ­ t y d a n d e kra ftv erks- o c h kraftregleringsa nläggningar, t o r d e in t e k u n n a b e ­ stridas. Även o m de bid rag i s k a t t e u t jä m n a n d e syfte, som sådan a k o m ­ m u n e r n u m e r a k u n d e erh ålla enligt b e s tä m m e ls e r n a i fö r o rd n in g e n o m sk a tte u tjä m n in g , var ä gnade a tt å s t a d k o m m a en u tjä m n in g av de e k o n o ­ miska o lik h e te r n a o c h d ä rig e n o m in d irek t av sk illnaderna i s k a tte t r y c k mellan dessa och a n d ra k o m m u n e r , var d e t — m e n a d e u t s k o t t e t - inte u te s lu te t a tt sk a tte u tjä m n in g s b i d ra g e n s t u n d o m k u n d e vara otillräckliga för a tt i skälig m å n k o m p e n s e r a k r a f tv e r k s k o m m u n e r n a f ö r d e t s k a tte ­ bortfall som k u n d e bli följd en av s taten s g ä ld r ä n te b e r ä k n in g . U ts k o tte t k u n d e således i princip a n slu ta sig till sy f te t m e d m o t io n e r n a . En o m ­ prövning av s ta te n s g äldränteavdrag var enligt u t s k o t t e t s m e n i n g önskvärd också med h ä n s y n till d e t b e rä ttig a d e kra vet på a t t e k o n o m is k jä m s tä lld ­ h e t så långt möjligt b o r d e råda mellan k o n k u r r e r a n d e statliga och privata k ra ftverks företag. U ts k o t te t e rinrade o m a tt 1953 års u t r e d n in g rö r an d e de statliga fö r e ta g s f o rm e r n a i e tt år 1957 fram la gt b e t ä n k a n d e ” Statens v attenfallsverk” (S O U 1 9 5 7 :2 6 ) u t ta la t , a t t k ra f tb o la g m e d stigande kap i­ talbehov, vilka ville u t n y t t j a lå n e m a r k n a d e n , o m möjligt b o r d e ha 1/3 av sitt k a p ita lb e h o v tä c k t m e d eget kapital. U tta l a n d e t, so m gjorts i sam­ b a n d m e d u tr e d n in g e n s ö v erväganden av frågan, h u r finansierin gen av vattenfallsverkets v e rk s a m h e t b o r d e o rd n a s f ö r d e t fall ve rk e t o m b ild a d e s till aktieb olag, låg till g ru n d f ö r skattelagssakkunnigas förslag o m en be­ gränsnin g av vatte n fa llsv e r k e ts avdra gsrä tt till a t t avse 2 /3 av d e t b o k f ö r ­ da värdet av de i k r a f tv e rk s rö re lse n nedlagda tillgån garnas värde.

Vid 1970 års riksdag fr a m h ö ll b e v illn in g su tsk o tte t bl. a. (BeU 1 9 7 0 :3 2 ) att det in te m inst fr å n r ä ttv is e s y n p u n k t var an geläget a tt vattenfallsverket o c h de enskild a k r a f tp r o d u c e n t e r n a så långt möjligt jä m ­ ställdes i k o n k u r r e n s h ä n s e e n d e . U t s k o t te t ansåg d e t naturligt a t t landets ojäm förligt s tö rsta k r a f tle v e r a n tö r skulle bid ra till k o m m u n e r n a s s k a tte ­ in t ä k te r i sa m m a m å n som de ensk ild a k ra f tf ö r e ta g e n o c h d e t t a åstad ­ k o m s , såvitt u t s k o t t e t k u n d e b e d ö m a , enklast o c h bäst g e n o m a t t likstäl­ la de sk attem ässiga f ö r u ts ä ttn in g a r n a för v atten fallsv erk et m e d dem som gällde fö r ensk ilda fö retag.

Med h ä n s y n till a tt frågan u t r e t t s av a ffärsv erk s u tred n in g en o c h således re d a n var föremål f ö r Kungl. Maj:ts u p p m ä r k s a m h e t ansåg u t s k o t t e t sig em ellertid inte k u n n a m e d v e r k a till o m e d e l b a ra ändringar av vattenfa lls­ verkets redovisningsprinciper. Riksdagen b e slu ta d e i enlighet m e d u ts k o t­ te ts hemställan.

U tsk ottet

1 e tt i n o v e m b e r 1968 p u b lic e ra t b e t ä n k a n d e (S OU 1 9 6 8 :4 5 ) har affä rsv e rk s u tre d n in g e n lagt fram förslag i fråga o m r ik tlin je rn a fö r af färsverkens e k o n o m i s k a m å lsä ttn in g o c h h a n d la n d e . A vsikten m e d förslaget h a r bl. a. varit a tt likställa de e k o n o m i s k a u t g å n g s p u n k te r n a i affärsverk en m e d d e m so m gäller fö r enskild a företag. D e tta har m a n i fråga o m s ta te n s v attenfallsverk sökt fö rverkliga g e n o m a t t en del av rä n t a n på d e t d is p o n e ra d e s ta tsk a p ita le t skall utg å såsom en ovillkorlig k o s tn a d s rä n t a . D et av vattenfallsverket d i s p o n e ra d e s ta ts k a p ita l e t skall u p p d e la s i en del eget k ap ital o ch en lånedel. Vid f r a m ti d a tillsk o tt av s ta tsk a p ita l skall en tredjedel anses utg öra eget k ap ital (s. k. v erks kapita l) o c h två tr e d je d e l a r lån (s. k. statsverkslån) . F ö r r e d a n inves tera t k a p ita l skall en f ö r d e ln in g m ellan de b åd a ske så, a tt 1/6 av anläggningstillgångar­ n as anskaffningsvärde eller en miljard kr. räknas som v erk s k ap ita l o ch 5 /6 som statsver kslån.

V a tte n f a ll s v e rk e ts avskrivningar skall baseras på h is to risk a anskaff­ ningsvärd en i stället f ö r — som nu — på åte ra n sk a ff n in g sv ä r d e n , och verket skall ha s a m m a m öjligheter som enskild a fö r etag a t t variera sina avskriv ningstider in o m d e n ram som föreskrivs i aktiebolagslagen o c h k o m m u n a ls k a tt e la g e n . Vidare skall verket till sta tsv e r k e t inleverera en motsv arig h et till a k tie b o la g e n s statliga in k o m s t s k a t t . D e n n a skall b e r ä k ­ nas till 4 0 % av redovisat ö v e rs k o tt.

N orm f ö r u td e ln in g e n på verk s k ap ita let b ö r enligt u tr e d n in g e n s förslag vara — u n d e r de fe m fö r s ta åre n 5 — o c h d ä r e f te r 6 %.

I m o t i o n e n 1 9 7 1 :6 2 6 y r k a r m o t io n ä r e r n a a t t a f f ä rsv e rk s u tre d n in g e n s förslag blir fö r e m å l f ö r lagstiftning m e d d e n ä n d rin g e n , a tt vattenfalls­ verkets g äldränteavdrag även i fråga o m red an investera t k ap ital begränsas till hö gst två tr e d je d e la r av det b o k f ö r d a värdet, in n e b ä r a n d e a tt en tredjedel såväl av k o m m a n d e ti llsk o tt av s ta ts k a p ita l som av r e d a n befintliga tillgångars vä rd e skall rä knas som verk skapital.

Riksdagen h a r tidigare u p p r e p a d e gånger o c h senast år 1 9 7 0 prövat frågan o m e n beg rä nsnin g av s ta te n s vattenfallsverks gäldränteavdrag. Därvid h a r riksd agen i enlighet m ed u tt a la n d e n av bev illn in g su tsk o ttet u n d e r s tr u k it an g e lä g e n h e te n av a tt s ta te n s v attenfallsverk o c h enskilda k r a f t p r o d u c e n t e r så långt d e t ä r möjligt jäm ställs i k o n k u r r e n s h ä n s e e n d e o c h av a tt la n d e t s o jäm fö rlig t stö rsta k r a f tle v e r a n tö r b id rar till k o m m u ­ nern as s k a t t e i n t ä k t e r i s a m m a u ts tr ä c k n in g som de enskild a k r a f tf ö r e ta ­ gen.

Enligt s k a t t e u t s k o t t e t s m ening s a k n a r riksdagen anle dning f r å n tr ä d a de n n a u p p f a t tn i n g . Med h ä n s y n till a tt affä rsv e rk s u tre d n in g e n s förslag f. n. ä r fö r e m å l f ö r Kungl. Maj:ts prö v n in g in o m a ffärsverks delegationen o ch d e n n a in o m k o rt b e rä k n a s framlägga förslag rö r a n d e bl. a. s taten s

va ttenfa llsverks vinstredovisning b ö r emellertid m o t i o n e n in te nu fö r an le­ da någon riksdagens åtgärd.

Med hänvisning till d e t a n f ö r d a hem stä lle r u ts k o t t e t

a tt riksdagen avslår m o t i o n e n 1 9 7 1 :626.

S to c k h o l m d e n 1 3 o k t o b e r 1971 På s k a t t e u t s k o t t e t s vägnar E RIK B R A N D T

N ärvarande: h e r r a r B randt (s), Magnusson i Borå s ( m ) , Eriksson i B äc k m o ra (c), K ris ten so n (s), W ärnber g (s), Larsson i U m e å (fp), Carlstein (s), Nilsson i T r o b r o (m ), W ikner (s), S u ndkvis t (c), S tadling (s), Westberg i H o fo rs (s), H ö rb e rg (f p ), Björk i Gävle (c) o c h fr u N o rm a r k (s).

Särskilt yttrande

av h e rrar M agnusson i Borås ( m ) , Eriksson i B ä ck m o ra (c), Larsson i U m e å (fp), Nilsson i T r o b r o (m ), Su ndkvist (c), H ö rb erg ( f p ) o c h Björk i Gävle (c), vilka a n f ö r t följande:

” Sorn fr am går av den inledningsvis läm n ad e re d o g ö relsen h a r frågan o m vattenfallsverkets s k u l d rä n te a v d ra g alltsedan år 1928 varit föremål fö r diskussion i skilda sa m m a h a n g o c h e tt flertal u tr e d n in g a r h a r lagt fram k o n k r e t a förslag till begrä nsnin gar av d e tt a avdrag. U tre d n in g a rn a har k o n se k v e n t hä v d a t a t t s ta te n s vattenfa llsverk in ta r en f ö r m å n ss tä ll­ ning i förhållande till ensk ilda k r a f tf ö r e ta g g e n o m a tt det få r göra fullt avdrag så som fö r r ä n t a på sk u ld f ö r b e rä k n a d r ä n t a på de s ta ts m e d e l som investe ra ts i dess kraftv erksrörelse. En enhällig riksd ag har såväl 196 7 och 1969 so m 197 0 givit u t t r y c k åt sam m a u p p fa ttn in g .

A ffärs v erk su tred n in g en s förslag o m en begrä nsning av vattenfallsver­ kets g äldränteavdrag avläm n ad es r e d a n år 1968. Vid rem iss behandlingen, som se dan länge är avslutad, har inte r å tt några delade m e n in g a r o m att v attenfallsverkets r ä t t till avdrag f ö r s k u ld rä n ta b ö r ins kränkas. T v ärto m har flera av de rem issin stanser so m haft anle dning a tt särskilt y t t r a sig i fråga o m sta te n s kraftv erksrörelse a n s e tt a tt k o n k u r r e n s n e u tr a li te t mellan d e n n a o c h enskild a k r a f tf ö r e ta g en d a st k an å s t a d k o m m a s o m m a n går längre i fråga o m beg rä nsnin g av V atten falls rä tt till r ä n te a v d ra g än u tr e d n in g e n föreslagit.

Med h ä n s y n till d e t a n fö r d a f i n n e r vi det an m ä r k n in g sv ä rt a t t Kungl. Maj:t ä n n u tre år e f te r det a ffärsv erk s u tred n in g en s förslag publicerades in te fu n n i t det påkallat a tt förelägga riksdagen p r o p o s itio n i ä m n e t .

Enligt u p p g if t är frågan o m bl. a V attenfall s vinstredovisning förem ål för överväganden in o m affärsverk sdelegationen. Vi f ö r u ts ä t te r a t t a rb etet in o m d e n n a bedrivs så s k y n d s a m t a tt förslag k a n föreläggas riksdagen senast i v år.”

G ö t e b o r g s O f f s e t t r y c k e r i AB, S t h l m 7 1 . 3 9 6 S