Socialutskottets betänkande i anledning av motion om viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

Socialutskottets betänkande nr 24 år 1971 SoU 1971:24

Nr 24

Socialutskottets betänkande i anledning av m otion om viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen.

I m otionen 1971:793 av herr Åkerlind (m ) yrkas a tt riksdagen hos Kungl. Maj:t hem ställer om förslag till sådan lagstiftning a tt frivillig kom m unal socialhjälp exklusive hjälp till täckande av bostadskostnader in te skall få utgå m ed e tt högre belopp per person och år än vad en ensam stående pensionär får i form av folkpension.

Gällande bestäm m elser Enligt lagen (1 9 5 6 :2 ) om socialhjälp (ändrad senast 1970:458) skall varje kom m un tillse a tt den som vistas i kom m unen erhåller den om vårdnad, som med hänsyn till hans behov och förhållanden i övrigt kan anses tillfresställande. K om m unen skall vidare sörja för a tt den som vistas i kom m unen och som finnes vara i behov av socialhjälp får sådan hjälp (1 §). Socialhjälpen handhas av en för varje kom m un obligatorisk socialnäm nd (2 §) eller i förekom m ande fall av en social centralnäm nd eller sociala distriktsnäm nder in rättade med stöd av lagen (19 7 0 :2 9 6 ) om social centralnäm nd m. m. Socialnäm ndens huvudsakliga uppgifter anges i 6 § socialhjälpslagen. Näm nden har bl. a. a tt göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av om vårdnad och a tt verka för a tt d e tta blir tillgodosett sam t a tt bestäm m a i vilka fall, i vilken o m fattning och under vilka form er socialhjälp skall meddelas. Socialhjälpslagen skiljer m ellan obligatorisk och frivillig hjälp. Obliga­ torisk socialhjälp (12 §) är sådan hjälp som den enskilde har rä tt a tt kräva och sam hället skyldighet a tt lämna. Frivillig socialhjälp (13 §) utges av kom m unen eller dess socialnäm nd efter fritt bedöm ande. För a tt obligatorisk socialhjälp skall utgå krävs först och främ st a tt den hjälpbehövande antingen är m inderårig, dvs. u nder 16 är, eller a tt han på grund av ålderdom , sjukdom , lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter in te kan försörja sig genom arbete eller a tt han av hälsoskäl bör avhålla sig från arbete. H ärutöver krävs dels a tt vederbörande saknar medel för a tt tillgodose de behov, som den obligatoriska hjälpen är avsedd a tt täcka, dels a tt hans behov inte avhjälps på annat sätt. Socialhjälp utgår till livsuppehälle och till behövlig vård. I fråga om minderårig skall socialhjälpen också avse uppfostran. Obligatorisk socialhjälp utgår inte till personer över 16 år, vilkas hjälpbehov är föranlett av arbetslöshet. 1 fråga om den frivilliga socialhjälpen gäller a tt kom m unerna har

Riksdagen 1971. 12 sami. N r 2 4

oinskränkt rä tt a tt ge u t sådan hjälp i all den utsträckning de anser lämpligt. 13 § föreskriver sålunda a tt frivillig socialhjälp m eddelas enligt grunder, som kom m unens fullm äktige bestäm m er, eller efte r vad social­ näm nden anser behövligt, om sådana grunder inte fastställts. I 14 § föreskrivs a tt socialhjälpen - vare sig den är obligatorisk eller frivillig - skall ges på sådant sätt, a tt den behövande såvitt möjligt blir i stånd a tt försörja sig och de sina genom eget arbete. Socialhjälpen har med andra ord karaktären av en hjälp till självhjälp. Hjälpen bö r i regel utgå med k o n ta n t belopp. Det fö ru tsätts dock, a tt n atu rafo rm en skall användas dels då hjälpbehovets art föranleder därtill, dels då det finns anledning anta a tt k o n ta n t understöd inte kom m er till behörig använd­ ning. I stället för a tt bevilja en hjälpsökande k o n ta n t understöd kan socialnäm nden teckna borgen på lån för honom . K om m unens fullm äktige avgör om denna hjälpform skall få användas inom kom m unen. Om hjälptagaren behöver vård ankom m er det på socialnäm nden a tt dra försorg om a tt vårdbehovet blir tillgodosett. Det fö ru tsätts a tt vården skall kunna läm nas antingen i den vårdbehövandes hem — t. ex. genom a tt näm nden betalar kostnaderna för en hem vårdarinna — eller i annat enskilt hem eller på vårdhem eller sjukvårdsinrättning eller annan vård­ anstalt eller i åldersdom shem . Vilken vårdform som b ör väljas skall avgöras efter vad som med hänsyn till vårdbehovets art och övriga om ständigheter prövas mest lämpligt. Såsom regionala tillsyns- och rådgivningsorgan åt kom m unerna tjän st­ gör länsstyrelserna och statens socialvårdskonsulenter. Länsstyrelserna skall noga följa tilläm pningen av socialhjälpslagen och se till a tt socialhjälpsverksam heten ordnas och handhas på e tt ändam ålsenligt sätt. U nderlåter kom m un a tt läm na behövlig obligatorisk socialhjälp skall länsstyrelsen ålägga kom m unen a tt fullgöra sin skyldighet. Skulle eljest yppas m issförhållande, skall länsstyrelsen vidta den åtgärd som behövs för dess avhjälpande (52 §). Enligt instruktionen för socialvårdskonsulenterna skall de läm na socialnäm nderna upplysningar och råd i frågor som berör deras verksam hetsom råde. Den centrala statliga m yndigheten på socialhjälpens om råde är social­ styrelsen. Styrelsen skall genom råd och upplysningar verka för a tt socialhjälpsverksam heten ordnas och handhas på e tt ändam ålsenligt sätt (53 §). I vissa fall är annan kom m un, staten eller enskild person skyldig ersätta socialhjälp som utgivits. Det som därvid skall ersättas är för de flesta fallen begränsat till hjälp enligt 12 § socialhjälpslagen (obligatorisk hjälp). F ör socialhjälp, som enligt 13 § (frivillig socialhjälp) läm nats åt någon efter det han fyllt 16 år, är dock hjälptagaren ersättningsskyldig (34 §). Ersättning skall enligt 24 och 38 §§ utgå med det belopp, vartill kom m u­ nens kostnader för hjälpen skäligen kan uppskattas. Ansökning om er­ sättning från staten prövas av länsstyrelse (3 1 —32 §§).

O m fattningen av obligatorisk respektive frivillig socialhjälp

Socialhjälp enligt 12 § socialhjälpslagen, obligatorisk socialhjälp, skall utgå till ” livsuppehälle och till den vård som finnes erforderlig. I fråga om m inderårig skall hjälpen avse jämväl u p p fo stra n ” . I propositionen 1955:177 med förslag till lag om socialhjälp, m. m. u ttalade föredragande departem entschefen härom bl. a. följande.

Enligt kom m ittén s förslag (socialvårdskom m itténs förslag i betänkan­ det nr XVII med utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m., SOU 1950:11) skall den obligatoriska hjälpen om fatta bl. a. vad som erfordras för livsuppehället. Därmed to rd e åsyftas detsam m a, som i Fvl (1918 års fattigvårdslag) uttry ck es genom orden det underhåll, som är erforderligt. D et to rd e inte vara möjligt a tt i lagtexten närm are precisera vad som avses med ifrågavarande u ttry c k , m en Fvl:s liksom också förslagets andem ening synes kunna u ttry c k as så, a tt vederbörande skall erhålla vad som i allm änhet å den o rt, där hjälpen lämnas, anses erforderligt för a tt vederbörande skall k unna leva u n d er drägliga förhål­ landen, alltså inte bara vad som åtgår till m at, husrum och kläder utan även vad som behövs för inventarieutrustning och an n at dylikt. Givetvis bö r hjälpen in te utm ätas så snålt, a tt vederbörande n ä tt och jä m n t hålles över svältgränsen, men å andra sidan bör hjälpen inte heller vara så frikostig, a tt hjälptagaren beredes en högre levnadsstandard än den, på vilken fullt självförsörjande m edborgare i små ekonom iska om ständighe­ ter lever. D et to rd e få ankom m a på de tilläm pande m yndigheterna att från fall till fall avgöra, vad som med hänsyn till förhållandena på orten och hjälptagarens personliga om ständigheter kan anses erforderligt för hans livsuppehälle. Den obligatoriska hjälpen skall enligt k o m m itté n vidare o m fatta erforderlig vård. Inte heller i d etta avseende åsyftas någon ändring i förhållande till vad som gäller enligt Fvl. Med anledning av vad som u nder rem issbehandlingen anförts b eträ ffan ­ de innebörden av u ttry c k e t erforderlig vård, vill jag som m in mening u ttala, a tt även specialvård - tandvård häri inbegripen — b ör om fattas av den obligatoriska hjälpen, givetvis under föru tsättn in g a tt dylik vård kan anses erforderlig. Frågan huruvida denna föru tsättn in g är uppfylld torde endast k unna bedöm as från fall till fall med b eaktande av samtliga föreliggande om ständigheter. Med hänsyn till den mångfald av variatio­ ner, som livet företer, och de fram steg, som den m edicinska forskningen ständigt gör, bö r det inte kom m a i fråga a tt härvidlag binda rättstilläm p ­ ningen. Såsom k o m m itté n fram hållit, ligger det vidare i sakens natur, a tt samhällets skyldigheter a tt läm na vård ökas allteftersom vårdm öjligheter­ na i allm änhet förbättras. Det bör em ellertid fram hållas, a tt den allm änna sjukförsäkringen i d etta avseende innebär en b ety d an d e avlastning av socialhjälpen. A ndra lag u tsk o ttet (2LU 1955:39) hade inte något a tt erinra m ot d etta u ttalande. I lagen om socialhjälp anges ej under vilka förhållanden och i vilken om fattning frivillig socialhjälp får m eddelas. Socialstyrelsen har i e tt i mars 1970 utgivet häfte nr 10 om socialhjälpslagen i serien ” Råd och anvisningar” härom bl. a. angivit följande.

Vissa krav m åste em ellertid uppfyllas för a tt socialnäm nd lagligen skall kunna bevilja sådant bistånd. Den frivilliga hjälpen skall avse behov, som det icke åvilar annan m yndighet a tt avhjälpa.

M öjligheterna till hjälp enligt 12 § skall vara u ttö m d a. Behovsprövning skall alltid äga rum. All socialhjälp bör lämnas på sådant sä tt, a tt den hjälpbehövande om m öjligt blir för fram tiden i stånd a tt försörja sig och sin familj genom arbete. U nder förutsättning a tt ovan angivna betingelser är för handen, har socialnäm nd full frihet a tt bevilja socialhjälp för de behov och i den om fattn in g näm nden prövar erforderligt. R iktlinjer för denna frivilliga socialhjälp kan uppdras av kom m unen. Skulle kom m unen — vilket ofta to rd e vara fallet — ej ha m eddelat föreskrifter för användningen av denna hjälpform , äger näm nden fritt pröva behovet. Frivillig socialhjälp är till skillnad från obligatorisk alltid förenad med återbetalningsskyldighet för m ottagare, som fyllt 16 år, då hjälpen utbetalas. Socialnäm nd ensam är berättigad medgiva eftergift från denna skyldighet. Frivillig socialhjälp tillgripes när andra hjälpkällor u ttö m ts. D etta slag av bistånd kan b etra k tas som e tt kom plem ent till övriga sociala hjälpformer inklusive obligatorisk socialhjälp.

Frivillig socialhjälp kan ges för situationer, som överhuvud icke täcks av beskrivningen i 12 § socialhjälpslagen. Hjälpen enligt 13 § kan då sägas ha en supplerande karaktär. Exem pel på sådana situ atio n er i renodlad form är trafikolyckor, eldsvådor och liknande som inte rimligen kunnat förutses.

Frivillig hjälp kan också ges som ko m p letterin g till obligatorisk socialhjälp. Här anges bland exem plen rekreationsresa, vars absoluta nödvändighet icke kan styrkas av läkarintyg, ävensom resa till nära anhörig, som är allvarligt sjuk eller intagits på anstalt.

Frivillig socialhjälp utges ofta i förebyggande syfte. Den kan avse hjälp med betalning av försäkringsavgifter, avbetalningar, bostadsanskaffning m. m. Härtill kom m er frivillig socialhjälp i och fö r rehabilitering. Till denna grupp hö r enligt socialstyrelsens åsikt under vissa förhållanden u tgifter för telefon till exem pel för ensamm a åldringar. Dessutom kan genom frivillig socialhjälp viss skolgång bekostas. E huru återbetalningsskyldighet i allm änhet föreligger b eträffande fri­ villig socialhjälp och socialnäm nden kan lämna hjälpen genom a tt teckna borgen, får kom m unens hjälp ej betecknas som lån i förhållande till den hjälpte. En annan sak är, a tt socialnäm ndens borgensteckningsrätt måste inrym m as under kom m unens underställningsfria rä tt a tt u p p ta lån.

Socialhjälpsstandarden

En om fattande kartläggning och analys av socialhjälpen har senast gjorts avseende år 1967 inom socialdepartem entet och publicerats i betän k an d et ” Socialhjälpen i län och kom m uner 1967” (stencil S 1969:9). F ö r närvarande bearbetas inom dep artem en tet en statistisk undersök­ ning rörande personer med socialhjälp i maj m ånad 1968 i ca 200 kom m uner. Om socialhjälpsnorm erna m. m. i kom m unerna år 1967 h ar i ovan­ näm nda betänkande (s. 20 7 —20 8 ) bl. a. anförts följande.

F ö r a tt göra behovsprövningen mera enhetlig inom kom m unens social-

hjälpsverksam het har på många håll sedan länge tilläm pats vissa norm er eller riktlinjer med angivna m ånadsbelopp, graderade efter antal vuxna personer, m inderåriga barn etc. Ä ndringar i norm beloppen görs in te rm it­ te n t med hänsyn till prisutvecklingen m. m. Dessa norm er är som redan näm nts endast vägledande, och avvikelser både upp åt och neråt kan göras vid behovsprövningen i det enskilda fallet.

Av de 135 (särskilt tillfrågade) kom m unerna tilläm pade 40 särskilda norm er fö r behovsprövningen. 1 31 av dessa kom m uner beviljades i förekom m ande fall hjälp till u tg ifte r för bostad, kläder och elström utöver de fastställda norm erna, m edan övriga 9 kom m uner räknade in också dessa k ostnader i norm erna. I sto rt sett samma norm belopp tilläm pades i hälften av de 31 kom m uner, som hade norm er av ungefär samma k o n stru k tio n . De övriga kom m unerna i denna grupp hade em eller­ tid sta rk t varierande norm er, där närm are 60 p rocent skilde mellan högsta och lägsta beloppen både i avseende på ensam stående personer, m akar och m inderåriga barn. Ifråga om hem m aboende ungdom ar över 16 år var skillnaderna ännu större.

53 ko m m u n er uppgav a tt de som vägledning för den individuella behovsprövningen 1967 följt dåvarande kom m unförbundens rekom m en­ d ationer och taxa ifråga om kom m unernas inbördes ersättningsbelopp b eträffande socialhjälp. Taxan är icke avsedd a tt tilläm pas vid behovsprövning i enskilda hjälpfall. T axebeloppen inkluderar utöver uppehälle även bostadskostnader, kläder m. m. En strik t tilläm pning av ta x an måste få till följd a tt exempelvis en familj med hög hyra får m indre kvar till uppehälle m. m. än en familj med låg hyra. Flera kom m uner h ar också i sina svar u n d erstru k it a tt taxan endast tjän at till vägledning och a tt avvikelser från taxan var vanliga. Andra kom m uner återigen h ar utan k o m m en tarer n o te ra t a tt ersättningstaxän följts.

Av återstående 42 kom m uner uppgav 12 a tt de huvudsakligen rättat sig efte r folkpensionsnivån, 7 a tt existensm inim um varit vägledande, m edan 23 uppgav sig inte ha några riktlinjer utan prövade behoven fritt.

Olika jäm förelser mellan norm erna visar a tt beloppsskillnaderna är stora. E ftersom norm erna kan fö ru tsättas fylla en praktisk fu n k tio n talar d etta för a tt även den faktiska socialhjälpsstandarden varierar avsevärt mellan kom m unerna, och vissa i och för sig m ycket schem atiska jäm förel­ ser mellan norm ernas beloppsnivå och m edelbeloppen per hjälpfall i olika kom m uner m otsäger inte d etta antagande. D et skall å andra sidan återigen fram hållas a tt socialhjälpslagen fö ru tsä tte r en fri behovsprövning, och a tt förhållandena i många enskilda hjälpfall är sådana a tt norm erna inte kan följas. N orm nivån to rd e därm ed endast k unna tjäna som e tt ungefärligt m ått på socialhjälpsstandarden eller i varje fall vad man i olika kom m uner anser vara en skälig standard för hjälptagare.

Svenska ko m m u n fö rb u n d e ts reko m m en d a tio n angående in terko m m u nal ersättning fö r utgiven socialhjälp innehåller en taxa över högsta ersättningsbelopp, som bör tilläm pas då en kom m un skall ersätta en annan kom m un för utgiven socialhjälp, som betingas av behov enligt 12 § socialhjälpslagen. I rekom m endationen anges a tt de i tax an angivna beloppen inte är avsedda som norm för utgivande av understöd. Av 1967 års socialhjälpsundersökning fram går a tt existen sm in im u m på vissa håll utgör norm för socialhjälpen. Enligt 50 § 2 mom. tredje stycket

kom m unalskattelagen (1 9 2 8 :3 7 0 ) kan skattskyldig vid beskattningen — u töver ortsavdrag, num era grundavdrag — medges e x tra avdrag för väsent­ ligen n ed satt skatteförm åga, om den skattskyldiges inkom st, efter avdrag för sk att, på grund av n ed satt arbetsförm åga, långvarig oförvållad arbets­ löshet, sto r försörjningsbörda eller annan därm ed jäm förlig om ständighet understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för m ake och oförsörjda barn (existensm inim um ). B eloppet för d e tta extra avdrag är m axim erat till 6 000 kr., men skattskyldig m ed oförsörjda barn kan få avdraget ökat m ed högst 1 500 kr. för varje sådant barn. Sist­ näm nda belopp gäller fr. o. m. 1972 års taxering. R iksskatteverket (tid i­ gare centrala folkbokförings- och uppbördsnäm nden) fastställer n orm al­ belopp fö r existensm inim um inom näm nda ram, varvid beaktas levnads­ kostnaderna.

1 S to c k h o lm s k o m m u n infördes fr. o. m. den 1 ju n i 1970 en ordning enligt vilken socialhjälp utgår med grundbelopp — som skall stå i viss relation till basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allm än försäkring sam t tilläggsbelopp för bl. a. bostad m. m. I nedanstående tablå anges folkpensionsbelopp sam t för jäm förelse belopp enligt i det föregående näm nd taxa m. m. U ppgifterna avser mars m ånad 1971.

Ensamstående Makar Tillägg per barn Anmärkning Belopp Procent Belopp Procent Belopp Procent av bas­ av bas­ av bas­ beloppet beloppet beloppet

Folkpension (inkl. 552 90 + 6 874 70 + 6 + 144 25 Härutöver kom­ pensionstillskott) + 70 + 6 munalt bostads­ tillägg Grundbelopp i 510 90 850 150 170-310 30-55 Härutöver tillägg Stockholm till bostadskost­ nad Existensminimum 625 883 105 Bostadskostnad med 180 kr. är inräknad Taxan för interkom- 645 995 160 Beloppen inne­ munal ersättning fattar beräknad bostadskostnad Anm. För översiktlighetens skull redovisas inte avvikelser m. m. från här angivna normalbelopp. Ändringar av grundbeloppen i Stockholm sker först då basbeloppet ändrats med 200 enheter.

Socialvårdens fram tida utform ning är för närvarande förem ål för utredning genom socialutredningen, som enligt direktiven (se riksdagsberättelsen S 1969:29) har a tt göra en allm än översyn av den sociala vård­ lagstiftningen.

U tskottet

I m o tio n en 1971:793 tas upp frågan om en begränsning av socialhjälp­ en. Socialhjälp kan vara obligatorisk eller frivillig. Den utges av kom m u­ nerna. Den som på grund av bl. a. sjukdom inte kan försörja sig genom arbete eller som av hälsoskäl bör h elt eller delvis avhålla sig från arbete har rä tt till obligatorisk socialhjälp om han själv saknar m edel o ch hans behov in te tillgodoses på annat sätt. Denna hjälp är enligt socialhjälpsla­ gen begränsad till den hjälpsökandes livsuppehälle och till hans vård. Det har överläm nats å t kom m unerna a tt u töver obligatorisk hjälp tillgodose hjälpbehov genom frivillig socialhjälp. K om m unerna fastställer självstän­ digt de grunder e fte r vilka denna hjälp skall utgå. Även för a tt frivillig socialhjälp skall få utgå krävs a tt behovet är fö ra n lett av en nödsitu atio n . Den frivilliga socialhjälpen kan i förhållande till den obligatoriska socialhjälpen ses som en förebyggande eller k o m pletterande hjälpform . I m otionen fram hålls att det finns många eftersatta om råden i sam hället där större ekonom iska resurser skulle behövas och a tt det därför m åste göras allvarliga försök a tt begränsa kostnaderna på om råden där så är möjligt. Den frivilliga socialhjälpen är e tt om råde där enligt m otionären besparingar kan göras. 1 många kom m uner har den frivilliga socialhjälpen getts m ycket generöst, och det h ar inte alltid varit de m änniskor som bäst behövt hjälpen som få tt den. Mot den angivna bakgrunden begärs i m otionen en lagstiftning om a tt frivillig kom m unal socialhjälp, utöver hjälp till bostadskostnaden, inte skall få utgå med högre belopp än vad ensam stående pensionär får i folkpension. G enom den obligatoriska socialhjälpen tillförsäkras m edborgare som av olika anledningar inte kan försörja sig en m inim istandard. Den m öjlighet som h ärutöver finns fö r kom m unerna a tt utge frivillig socialhjälp är enligt u tsk o tte ts m ening utom o rd en tlig t värdefull fram för allt genom a tt hjälpen kan sättas in på e tt så tidigt stadium a tt den kan förhindra a tt e tt perm anent hjälpbehov uppkom m er. Även i situationer där obligatorisk socialhjälp redan utgår kan det vara av betydelse a tt ha m öjlighet till kom plettering m ed frivillig socialhjälp. M öjligheten a tt använda den frivilliga hjälpform en i bl. a. förebyggande syfte kräver a tt kom m unerna h ar frih et a tt anpassa hjälpens storlek till vad som är läm pligt i de enskilda fallen. En närm are reglering på om rådet i enlighet med m otionens syfte skulle binda kom m unernas handlande och därigenom göra a tt angelägna hjälpåtgärder inte kunde vidtas. Med hänsyn till det anförda bö r enligt u tsk o tte ts m ening m otionen avslås. U tsk o tte t hem ställer a tt m otionen 1971:793 inte föranleder någon riksdagens åtgärd. S tockholm den 11 maj 1971 På so cialu tsk o ttets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Ham rin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c), Persson i S tockholm (s), H yltander (fp ), fru Sigurdsen (s)*, herrar Åkerlind (m ), Andreasson (c)*, fru M arklund (vpk), herrar Bengtsson i G öteborg (c), Nisser (m )* och Nilsson i V äxjö (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation av herrar Å kerlind (m ) och Nisser (m ), som anser a tt det avsnitt av u tsk o tte ts y ttra n d e på s. 7 som börjar m ed o rden ” M öjligheten a tt” och slutar med orden ” m otionen avslås” b o rt ersättas med te x t av följande lydelse: K om m unernas m öjligheter a tt använda den frivilliga hjälpform en kan i många situationer vara värdefull. De stigande kostnaderna på d etta om råde gör dock a tt olika m öjligheter till besparingar m åste prövas. Den i m otionen anvisade m öjligheten är e tt av olika alternativ. Socialvårdens fram tida utform ning är förem ål för utredning genom socialutredningen. U tsk o ttet fö ru tsätter a tt utredningen i angivna syfte prövar m öjligheten av a tt genom fastställande av generella n orm er eller på annat sätt reglera den sociala bidragsgivningen. Med hänvisning till d etta är någon åtgärd i anledning av m otionen nu inte erforderlig.

G ö te b o r g s O f f s e ttr y c k e r i A B , S t h l m 7 1 .2 2 5 S