Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående riktlinjerna för fastighetsregistreringsrefonnen

Civilutskottets betänkande nr 4 ar 1972

CU 1972:4

Nr 4

Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående riktlinjerna för fastighetsregistreringsrefonnen.

Motionerna

Utskottet har behandlat motionerna 1972:

284 av herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla att sådana anvisningar för fastställande av traktnamn utfärdas att befintliga gårds- och bynamn bibehålls så långt möjligt är inom ett dataregister,

286 av herr Svanström m. fl. (c, s, fp, m) samt den därmed likalydande motionen

783 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, s, c) vari hemställs att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en omprövning av fastighetsregisterreformen ur kulturhistorisk synpunkt i enlighet med i motionen anförda förslag,

775 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. (c, s, fp, m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om en översyn av riktlinjerna för fastighetsregistrets överförande till data syftande till att nuvarande socknar på Gotland samt Visby må utgöra registerområden, därigenom möjliggörande att de gotländska gårdsnamnen hålles vid hävd, samt

1449 av herrar Schött (m) och Kronmark (m) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att centralnämnden för fastighetsdata ges sådana instruktioner för sitt fortsatta arbete att inga tidigare namn får utgå ur fastighetsregistret.

Utskottet behandlar i betänkandet CU 1972:5 frågor om anslag till centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och motionen 1972:284 i vad den inte behandlas här.

Gällande ordning

På grundval av betänkandet Fastighetsregistrering (SOU 1966:63) och vid remissbehandling därav framkomna synpunkter lades i 1968 års statsverksproposition (prop. 1968:1 bil. 4 s. 10-20) fram förslag till vissa riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen. Riktlinjerna har godkänts av riksdagen (3LU 1968:5) och innebär i huvudsak följande.

Fastighetsregistret skall vara enhetligt för hela landet och ha ett enhetligt beteckningssystem. Fastighetsbeteckningen skall vara lokaliserande, dvs. i beteckningen skall ingå ett namn med anknytning till allmänt kända geografiska begrepp. Kommunen skall vara registerområde. Redovisningar av fastigheternas läge skall ske enligt en närmare angiven

1 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 4

CU 1972:4

koordinatmetod. ADB-teknik skall användas för det nya registret sorn skall föras centralt genom en enda anläggning. Reformen bör genomföras så snabbt som möjligt jämsides med ett fortsatt utredningsarbete. Kungl. Maj:t får närmare bestämma hur detta arbete skall drivas och organiseras.

Grundläggande bestämmelser om fastighetsregister finns i fastighetsbildningslagen.

Enligt den i enlighet med riktlinjerna utfärdade kungörelsen (1968:379) om uppläggande av nytt fastighetsregister, m. m. (registeruppläggningskungörelsen) skall varje fastighet utgöra en registerenhet som tillhör visst registerområde. Varje kommun utgör i regel ett registerområde med samma namn som kommunen. Till grund för registerenheternas beteckningar indelas registerområde i trakter. Trakt är en grupp av registerenheter. Trakt skall ha namn om högst tjugo bokstäver (traktnamn). Fastigheter som hör till samma trakt indelas i block. Sådant block skall ha nummer om högst tre siffror (blocknummer). Fastigheter inom varje block åsätts enhetsnummer. Fastighetsregisterbeteckning inom registerområde utgörs av traktnamnet och ett registernummer, vilket består av blocknumret och enhetsnumret åtskilda genom kolon.

Registerenhet får inte ha samma registerbeteckning som annan registerenhet inom samma registerområde. 1 de fall där registerområde omfattar del av kommun får registerenhet inte åsättas samma registerbeteckning som registerenhet inom annan del av kommunen. Motsvarande regel gäller för det fall att den kommunala indelningen kan antas komma att ändras.

Indelning i trakter skall grundas på indelning i stadsdelar, socknar, byar eller därmed jämförliga områden. Traktindelningen skall bl. a. med avseende på traktnamn vara sådan att indelningen kan antas bli allmänt känd i orten.

Bestämmelserna om registerbeteckning för fastighet äger för tiden till dess nytt fastighetsregister upplagts motsvarande tillämpning vid förande av jordregister. Som trakt anses därvid fastigheter som har samma namn och hör till samma by. På motsvarande sätt skall bestämmelserna tillämpas även då stadsregister läggs upp. Om det är lämpligt med hänsyn till uppläggandet av nytt fastighetsregister eller behövligt med hänsyn till registeruppläggningskungörelsens bestämmelser skall registerbeteckning för fastighet i jordregister eller för fastighet eller samfällighet i stadsregister ändras (beteckningsrevision).

Innan beslut om traktnamn och traktindelning meddelas vid beteckningsrevision eller när stadsregister eller nytt fastighetsregister läggs upp m. m. skall berörda fastighetsägare genom kungörelse i tidning eller på annat lämpligt sätt genom registerförarens försorg beredas tillfälle att ta del av upprättat förslag till traktnamn och traktindelning. Berör sådan fråga ett större antal fastigheter eller kan frågan i annat fall antas ha intresse för kommun skall behövligt samråd ske med kommunen.

Lantmäteristyrelsen beslutar bl. a. om registerbeteckning i nytt fastighetsregister, om traktnamn, traktindelning och blocknummer vid

CU 1972:4

beteckningsrevision och vid uppläggande av stadsregister samt om inrättande av ny trakt samt traktens namn vid förande av jordregister och vid förande av stadsregister enligt registeruppläggningskungörelsen. Styrelsen får uppdra åt registerförare att besluta i nämnda frågor.

Mot lantmäteristyrelsens beslut som avser registerbeteckning får talan inte föras.

Kungl. Maj:t har i regleringsbrev för budgetåret 1971/72 gett berörda myndigheter bl. a. följande uppgifter.

Lantmäteristyrelsen skall svara för beteckningsreformen bl. a. genom att utöva beslutsfunktionen enligt registeruppläggningskungörelsen. CFD skall utföra det datatekniska arbetet vid genomförandet av beteckningsreformen. I genomförandet skall vidare fastighetsregistermyndigheterna medverka.

Lantmäteristyrelsen har vid skilda tillfällen utfärdat anvisningar för verksamheten, varav bl. a. framgår följande.

Den egentliga beteckningsreformen har för jordregisterområdenas del inletts med att överlantmätarnas förslag till nya traktindelningar och traktnamn redovisats till lantmäteristyrelsen. Anvisningarna anger som huvudregel att nuvarande på byar, hemman m. m. grundade indelning skall bevaras. Bland de fall som bör föranleda undantag från huvudregeln anges, förutom namnkollisioner, bl. a. att trakt med en yta understigande 100 hektar inte bör förekomma om inte särskilda skäl kan åberopas.

Lantmäteristyrelsen har därefter börjat en närmare granskning av förslagen. Riksantikvarieämbetet kommer att få ta del av förslagen. Ortnamnsarkivet i Uppsala kommer att granska sådana namn och namnformer som inte tidigare granskats av arkivet. Efter denna granskning kommer förslagen att utställas för fastighetsägarna. Enligt anvisningarna bör fastighetsägarna dessförinnan genom de lokala tidningarna eller andra organ ha fått information om arbetet och hur förslagen kommer att behandlas i kungörelse- och beslutsprocessen.

Kommunerna har i många fall medverkat genom underhandskontakter. I den mån detta inte skett skall kontakt tas med kommunerna före utställandet. Sedan förslagen utställts skall de föreläggas kommunernas fullmäktige eller samarbetsnämnd för yttrande.

Länsstyrelsen har att yttra sig över erinringar mot förslaget. Lantmäteristyrelsen fattar därefter beslut om traktnamn och traktindelning i nytt fastighetsregister. Mot detta beslut får som angetts talan inte föras. Några här avsedda beslut har ännu inte fattats.

För stadsregisterområdenas del har registerförarna efter samråd med överlantmätarna överlämnat preliminära och senare slutliga förslag till traktindelning och traktnamn. Beslut har fattats av lantmäteristyrelsen i fråga om Nacka, Uppsala, Enköpings och Tierps stadsregisterområden samt för vissa områden som införlivats med stadsregisterområden.

1* Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 4

CU 1972:4

4 Frågornas tidigare behandling

Fastighetsregisterutredningen anförde sammanfattningsvis i sitt betänkande: Utredningen

föreslår att ett enhetligt registerbeteckningssystem skall införas. De beteckningsbyten som måste förknippas med registerreformen bör därvid reduceras till vad som är oundgängligen nödvändigt. En registerbeteckning bör vidare vara såvitt möjligt lokaliserande inte blott för fackmannen utan även eljest. Detta innebär att i beteckningen bör ingå ett namn med anknytning till en av folk i allmänhet känd traktindelning. Detta namn bör inte vara långt eller tungt.

En fastighets beteckning bör vara lätthanterlig på grund av bl. a. det ökande behovet av att använda beteckningen som identifikationsbegrepp vid databehandling. Med hänsyn härtill är det uteslutet att ett registerområde indelas i mer än en serie av trakter som får ingå i fastighets identifikationsbegrepp. I den mån upplysningar ur lokaliseringssynpunkt erfordras utöver denna uppgift om lokal, kan information därom intas i fastighetsregistret utanför identifikationsbegreppet. I det följande uttalas att indelningen i kommuner och registerområden bör sammanfalla så att en kommun i princip skall omfatta endast ett registerområde. Indelningen i socknar eller andra registerområden förfaller därmed. Kommunerna blir som registerområden så stora, särskilt efter pågående reform av kommunindelningen, att behovet av en ändamålsenlig traktindelning blir framträdande.

På landsbygden bör by-, hemmans- eller gårdsnamnen bibehållas som traktnamn. För städernas del synes den indelning i stadsdelar som nästan överallt förekommer utgöra ett utmärkt underlag för traktindelning. Där stadsdelsindelning inte finns inom stadsregisterområde, kan vid behov en sådan indelning åstadkommas, varvid olika faktorer torde få påverka indelningen, t. ex. bebyggelsegeografiska synpunkter, indelningen i valdistrikt.

Vid slopande av socknarna som registerområden uppkommer särskilda problem på grund av att två eller flera byar (hemman, gårdar) i skilda nuvarande socknar inom samma kommun f. n. kan ha samma namn. Så kan också vara fallet med stadsdelsnamn. Frekvensen av sådan namnöverensstämmelse är självfallet större ju flera socknar som ingår i kommunen och ökar genom de pågående kommunsammanläggningarna.

Angivna problem är inte oväsentligt och måste lösas, enär fastigheter i samma registerområde inte kan ha samma namn och nummer.

För att få en uppfattning om problemets omfattning har fastighetsregisterutredningen med hjälp av datamaskin upprättat förteckningar över nuvarande traktnamn och stadsdelsnamn. Av denna förteckning framgår visserligen att namnöverensstämmelsen är rätt omfattande inom kommunblocken, vilka i nu förevarande sammanhang torde med tanke på utvecklingen böra tillmätas väsentlig betydelse. Olika vägar finns emellertid att undanröja dessa svårigheter.

Remissinstansernas uppfattning i dessa delar redovisades i prop. 1968:1 bil. 4 på följande sätt:

Flertalet remissinstanser godtar utredningens förslag att kommunen skall vara registerområde och att sockenindelningen vid fastighetsregistreringen skall slopas. Till denna grupp av remissinstanser hör — med vissa nyanser i detaljfrågor — bl. a. byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statistiska centralbyrån, lantmäteristyrelsen, fastighetsägareförbundet,

CU 1972:4

kommunal-tekniska föreningen, försäkringsbolagens riksförbund och fjorton överlantmätare.

Till de negativa remissinstanserna hör bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län, sju överlantmätare, lantmätareföreningen, lantmäteriets ingenjörsförening och RLF. Den nämnda länsstyrelsen betonar den betydelse sockennamnet har för lokaliseringen av en fastighet och pekar på det stora antal beteckningsbyten som måste ske om sockenindelningen slopas. Ett slopande av sockenindelningen är betänkligt också med hänsyn till skifteslagsindelningen.

De föreslagna enhetliga registerbeteckningarna tillstyrks av nästan alla remissinstanser, bl. a. av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, lantmäteristyrelsen och inskrivningskommittén. Bland dem som avstyrker förslaget är stadshypoteks- och bostad skreditkassorna, som anser att det nuvarande beteckningssystemet fungerat utmärkt och bör kunna i huvudsak behållas.

Flera remissinstanser, som i och för sig är positiva till utredningens förslag i fråga om registerområden och beteckningar, framhåller önskvärdheten av att namnbyten undviks i största möjliga utsträckning.

I den nämnda propositionen (1968:1 bil. 4) anförde chefen för justitiedepartementet bl. a. följande:

När det gäller indelningen i registerområden står valet närmast mellan socknen och kommunen som indelningsgrund. Också kommunblocket kan komma i fråga. Utredningen har stannat för att låta kommunen utgöra registerområde. Flertalet remissinstanser har godtagit detta förslag men åtskilliga röster har höjts för att sockenindelningen bör behållas.

Enligt min mening talar den primärkommunala indelningens stora betydelse inom all administration och förvaltning samt inom samhällsplanering m. m. för att kommunen bör vara registerområde. En sådan lösning står också i god överensstämmelse med förslaget till FBL.

Socknen har numera i huvudsak betydelse endast som jord registerområde. Eftersom det är mycket vanligt att flera socknar ingår i en och samma kommun kan en övergång till kommunen som registerområde tvinga fram byte av nuvarande beteckning på fastighet. Frekvensen av dylika fall har undersökts av utredningen. Undersökningen visar att det inte rör sig om så många fall att man av detta skäl måste behålla sockenindelningen. De beteckningsbyten som måste ske kan dessutom ofta begränsas till att avse byte av enbart nummer på fastigheten. I landsändar med mycket små socknar kan det emellertid bli nödvändigt att ändra namn på flertalet fastigheter och att därvid t. ex. benämna dem efter den socken i vilken de f. n. ligger.

Vissa skäl kan anföras för att i stället anknyta till indelningen i kommunblock som ju är en plan för den framtida kommunindelningen. Den vinst man skulle göra genom att nu utgå från kommunblocken skulle bestå i att man uteslöt möjligheten av att en sammanläggning av de kommuner som ingår i ett kommunblock måste leda till vissa beteckningsbyten på grund av att det finns fastigheter med samma namn i flera kommuner. Det synes emellertid möjligt att redan vid övergången till kommunen som registerområde beakta eventualiteten av en sådan sammanläggning. Härigenom kan man i realiteten utesluta de allra flesta fall av beteckningsbyten av detta slag. Med hänsyn härtill torde en redovisning av fastigheterna per kommunblock inte ge några fördelar som inte är förenade med en redovisning per kommuner.

På grund av vad jag nu anfört förordar jag att fastighetsregistret läggs upp så att kommunen blir registerområde.

CU 1972:4

6 Tredje lagutskottet (3LU 1968:5) anförde i denna del:

Viss tvekan kan enligt utskottets mening vara berättigad beträffande valet av registerområde. Som anföres i propositionen står valet närmast mellan socknen och kommunen som indelningsgrund, men skäl kan också anföras för att i stället anknyta till indelningen i kommunblock. I fråga om landsbygden innebär ett val av kommunen som registerområde — förutom att sockenindelningens huvudsakliga funktion upphör — att det kan bli nödvändigt, framför allt då en kommun omfattar många socknar, att ändra namn på åtskilliga fastigheter. Som departementschefen anför synes emellertid av fastighetsregisterutredningen företagna undersökningar visa att det inte rör sig om så många fall att man av detta skäl måste behålla sockenindelningen. Med hänsyn härtill anser utskottet att den primärkommunala indelningens dominerande roll i samhällets utbyggnad och administration bör föranleda att kommunen föredrages som registerområde framför socknen. En redovisning av fastigheterna i kommunblock torde på skäl som i propositionen närmare utvecklats inte innebära några ytterligare fördelar, om eventualiteten av en kommunsammanslagning beaktas redan vid övergången till kommunen som registerområde. Propositionens förslag att kommunen bör utgöra registerområde bör i enlighet härmed godtagas. I anslutning härtill vill utskottet framhålla önskvärdheten av att de beteckningsbyten som måste ske i största möjliga utsträckning begränsas till byte av enbart numren på fastigheterna och att även i övrigt alla möjligheter tillvaratas att bevara de kulturvärden som ligger i de gamla gårds- och sockennamnen. I detta sammanhang bör också understrykas vikten av att de nya registerbeteckningar, som är avsedda att nyttjas för fastigheterna i andra sammanhang än vid databehandling, internt bruk och avisering mellan olika registerorgan, inte blir mer komplicerade eller omfattande än som är oundgängligen nödvändigt.

I anledning av motioner i ämnet vid 1971 års riksdag yttrade civilutskottet (CU 1971:15):

Motionerna nr 1170 och 1177 tar upp de fall då ett i nuvarande registerbeteckning ingående bynamn inte kommer att ingå som traktnamn i den nya registerbeteckningen. Detta blir förhållandet främst då, om bynamnet behölls, flera trakter inom registerområdet skulle få samma beteckning. Motionärerna föreslår samråd med ortsinvånarna i syfte att bevara hävdvunna ortnamn.

Enligt utskottets mening får motionärernas syfte anses tillgodosett genom redan gällande bestämmelser som ger utrymme för det önskade samrådet. Utskottet har därvid förutsatt att tillämpningen av dessa bestämmelser blir sådan att bl. a. det i motionerna angivna intresset beaktas så långt det över huvud taget är möjligt samt att ortnamnsarkiven kan medverka även i det fortsatta arbetet.

Utskottet

Utskottet har tillförts upplysningar och synpunkter i frågan genom föredragningar av experter från justitie- och civildepartementen, lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, riksantikvarieämbetet, ortnamnsarkivet i Uppsala och rikets allmänna kartverk.

CU 1972:4

7 Enligt antagna riktlinjer, registeruppläggningskungörelsen och lantmäteristyrelsens anvisningar skall nuvarande traktindelning och traktnamn inom jordregisterområden bibehållas i största utsträckning. Detta är ett inte endast kulturhistoriskt intresse utan motiveras även av önskemålen att så långt som möjligt bibehålla kända registerbeteckningar.

I vissa fall har den nämnda huvudregeln ansetts böra brytas av bl. a. något av följande skäl:

1. Med kommun som registerområde kan namnöverensstämmelser mellan by- eller hemmansnamn i skilda socknar uppstå.

2. Trakten kan bedömas för liten för att bli allmänt känd i orten eller medge tydlig kartredovisning.

3. Traktnamn kan anses vara för långa.

4. I vissa fall har den naturligta trakttillhörigheten brutits och namn bildats som inte är allmänt kända.

5. Ett namns lokaliseringseffekt kan ha försvunnit genom exploatering och samhällsbildning eller genom att det inte längre finns någon bebyggelse på enheten.

6. Byar eller hemman kan ha en sådan ägoblandning att även bebyggelsen ligger blandad och namnen därmed inte blir lokaliserande.

Förslagen i motionerna tar i allt väsentligt upp de undantag som föranleds av namnöverensstämmelse eller av att en trakt ansetts för liten. Vidare har anförts att slopandet av socknen som registerområde medför att denna landets äldsta belagda administrativa indelning inte kan bevaras annat än i de fall där sockennamn får användning som traktnamn i små socknar, vilket är aktuellt bl. a. på Gotland.

Den alternativa lösning som skisserats i motionerna utgår från att socknen skulle utgöra registerområde och att inom socknarna nuvarande traktnamn skulle bevaras med i vart fall sänkta krav på traktens areal.

Även andra åtgärder har skisserats för att tillgodose de kulturhistoriska intressena. Sålunda har förts fram tanken på en radikal metod där socknarna genomgående blir trakter och by- och hemmansnamnen därmed generellt offras. Som argument för denna modell har anförts bl. a. att sockennamnen därvid konsekvent bevaras och att i praktisk användning bebyggelsenamnen har större förutsättningar att överleva inom större trakter än inom mindre. Vidare har förts fram tanken på att traktnamn som är knutna till viss fastighet skulle antecknas i fastighetsregistret som särskilt namn.

1 detta sammanhang bör även noteras att i fastighetsregistret antecknas även församling och kyrkobokföringsdistrikt. Eftersom på landsbygden indelningen i socknar ofta sammanfaller med församlingsindelningen bevaras i många fall sockennamnen om också utanför registerbeteckningens ram.

För stadsregisterområdenas del får antagna riktlinjer till följd att samtliga fastigheter måste byta beteckning. För stad eller samhälle med mindre omfattning blir det i regel fråga om en enda trakt. Vid indelning i trakter kan enligt anvisningarna äldre samhällsbildningars namn komma

CU 1972:4

till användning.

Av inhämtade uppgifter har vidare klart framgått att beslutet att använda datateknik för registreringen i och för sig inte binder registernamnsfrågan. Ur registreringssynpunkt är det sålunda fortfarande i första hand aktuellt att med så få beteckningsbyten som möjligt åstadkomma ett lätthanterligt register med klara identifikationsbegrepp och innehållande namn som anknyter till en av allmänheten känd, lokaliserande traktindelning. För databruk m. m. kommer under alla förhållanden rena sifferbeteckningar att användas. Vidgad omfattning av beteckningsändringarna och vissa andra åtgärder kommer däremot självfallet att ha inverkan på kostnaderna för en omläggning.

De väckta motionerna syftar alla bl. a. till att befintliga namn på byar och motsvarande enheter i nuvarande jordregister bevaras ur kulturhistorisk synpunkt. Motionärerna synes i vissa fall utgå från att detta syfte kan tillgodeses i huvudsak endast om dessa traktnamn kommer till användning i fastighetsregisterbeteckning i det nya fastighetsregistret. Mot denna bakgrund och i syfte att samtidigt bevara sockennamnen förordas i motionerna 1972:286 och 783, 775 och 1449 att socknen fortfarande skall vara registerområde — ett förordande som i motionen 1972:775 dock begränsas till Gotland. I motionen 1972:284 anvisas samma lösning som möjlig i förening med hemställan om en översyn av riktlinjerna. I samtliga motioner betonas med olika tyngd att gällande riktlinjer beslutats utan tillbörlig uppmärksamhet på de namnhistoriska konsekvenserna, en mening som i motionerna 1972:286 och 783 förstärkts till uppfattningen att 1968 års riksdagsbeslut grundats på felaktiga förutsättningar.

1968 års beslut utgick bl. a. från att alla möjligheter skulle tas till vara för att bevara de kulturvärden som ligger i de gamla gårds- och sockennamnen. De närmast aktuella farhågorna förknippades med av valet av kommun som registerområde betingade byten av likalydande traktnamn inom en kommun. Omfattningen av sådana namnändringar beräknades med stöd i redovisade undersökningar till ca 10 % av använda namn. Enligt hittills redovisade preliminära förslag från 20 län skulle i genomsnitt 1 1 % av traktnamnsändringarna bero på sockenindelningens slopande.

Den andra huvudanledningen till att traktnamn föreslås ändrade återförs till kravet på att namnet skall vara allmänt känt och lokaliserande, vilket i förening med kartredovisningssynpunkter lett till den i anvisningarna intagna huvudregeln att trakt med en yta understigande 100 hektar inte bör förekomma, om inte särskilda skäl kan åberopas.

Det antal traktnamn som av olika skäl skulle försvinna vid beslut i enlighet med nämnda preliminära förslag för 20 län motsvarar mellan 36% (Kronobergs län) och 100% (Gotlands län). Detta innebär dock inte att en motsvarande andel fastigheter behöver byta namn. Andelen berörda fastigheter är i för utskottet redovisade exempel avsevärt lägre. Det bör noteras att de preliminära förslagen ännu inte prövats. Utskottet har anledning förutsätta en omfattande genomgång av dessa förslag.

CU 1972:4

9 Enligt utskottets mening kan vad i motionerna anförts och de erfarenheter som gjorts i det hittillsvarande förberedelsearbetet inte anses ha tillfört övervägandena något principiellt nytt material. Inte heller kan 1968 års riksdag anses ha grundat sitt beslut om riktlinjer för fastighetsregistreringen på felaktiga förutsättningar. De intressen som motionärerna önskar tillgodose är dock så väsentliga att en förutsättningslös sakprövning bör ske i detta sammanhang. En sådan utskottets prövning har lett fram till följande bedömanden.

Det i motioner förordade alternativet att generellt knyta registerområdet till nuvarande jordregistersocknar m. m. kan inte tillstyrkas. En sådan ordning skulle, även om sockennamnen blir unika, i praktisk hantering kräva att fastighet identifierades med tre namnled förutom numret. Vidare skulle numer tillåten och rationell fastighetsbildning över sockengräns medföra att sockenbegreppet blev flytande.

Mot alternativet att endast för Gotlands del tillämpa denna ordning talar utöver anförda skäl även olämpligheten av att föreskriva olika registreringsprinciper för skilda delar av landet.

I fråga om det under hand skisserade alternativet att generellt låta socknarna bli trakter i primärkommunalt avgränsade registerområden kan i första hand anföras, att därmed inte endast vissa utan samtliga nuvarande traktnamn skulle utgå ur registerbeteckningarna. En sådan — visserligen systematiskt klar och ur kulturtraditionens synpunkt tilltalande — lösning skulle orsaka betydande kostnader och omföringsarbete och för övrigt stå i strid mot den opinion för vilken motionerna är ett uttryck.

Utskottet har med anförda överväganden stannat för att antagna riktlinjer i fråga om valet av kommun som registerområde fortfarande bör gälla.

Möjlighet finns att inom riktlinjernas ram tillgodose motionärernas syften genom att i fastighetsregistret vid sidan av registerbeteckningen anteckna särskilt namn på fastighet. Traktnamn som utgår ur registernamnet bör sålunda kunna i samband med reformen antecknas för viss fastighet. Vidare kan på fastighetsägares begäran antecknas bebyggelsenamn med hävd. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet beaktas i det fortsatta arbetet. I förening med redan nu antecknade församlings(socken)namn bevaras på så sätt en levande namntradition för framtiden.

Namntraditionens bevarande i aktiva sammanhang är enligt utskottets mening emellertid inte endast — och kanske inte ens huvudsakligen — beroende av fastighetsregistret. Den faktiska användningen av ett ortnamn beror i allt väsentligt på behovet av att därmed lokalisera en plats och på i vilka andra levande namnsammansättningar det kommit att ingå. Namnredovisningen på den ekonomiska kartan är i sin tur beroende av att namnet används i orten som lokaliserande. Det har hävdats att stora trakter som ger behov av ytterligare lokaliserande namn ur denna synpunkt skulle vara att föredra framför kompromisslösningar där en trakt får gå in i en angränsande trakt och överta dennas namn. Denna

CU 1972:4

bedömning är enligt utskottets mening värd beaktande. Det torde inte vara möjligt att ge några generella omdömen i denna del. Skiftande lokala förhållanden och bedömningar bör här, som också är avsett, få avgörande betydelse och bör i förening med bedömanden av namnets lokaliserande effekt utgöra grund att gå ifrån en uppsatt minimiareal för en trakt då denna motiveras endast av karttekniska skäl. Det bör sålunda vara möjligt att låta socknar utgöra trakter med socknens namn eller i andra fall använda nu gällande traktnamn, eventuellt i sammansättning med sockennamnet. Även en så beskriven ordning är förenlig med redan gällande anvisningar. Utskottet förutsätter att, om så visar sig lämpligt för att möjliggöra sammansättningar, undantag i vissa fall även skall kunna medges från vad som föreskrivits i registeruppläggningskungöreisen om traktnamns längd.

Enligt vad utskottet erfarit har vid överläggningar mellan representanter för lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet ömsesidig förståelse uttryckts för en tillämpning av gällande riktlinjer och anvisningar på sätt som utskottet skisserat. Anledning finns därför till antagande att motionärernas intresse i allt väsentligt skulle vara tillgodosett utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjerna för beteckningsreformen att riksdagen avslår motionerna 1972:284, 286, 783 och 1449, den förstnämnda såvitt nu är i fråga,

2. beträffande beteckningsreformen på Gotland att riksdagen avslår motionen 1972:775.

Stockholm den 22 februari 1972 På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp), Kristiansson i Örkelljunga (s), Lindkvist (s), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Högström (s), Wennerfors (m), Engström (vpk), Jadestig (s), Karlsson i Mariefred (c), Ångström (fp) och Adolfsson (m).