Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1972/73 till bostadsbyggande, m. m., jämte motioner

Civilutskottets betänkande nr 9 år 1972 CU 1972: 9

Nr 9

Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1972/73 till bostadsbyggande, m. m., jämte motioner

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 1 bil. 13 punkterna E 1-8 (s. 180-202) och IV: 12-15 (s. 205-266) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar av villkoren för förbättringslån som förordats i statsrådsprotokollet,

2. medge att räntefria förbättringslån beviljas med högst 100 000 000 kr. under vart och ett av åren 1972 och 1973,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid behov besluta om ökning av den

under 2 upptagna ramen för långivningen under år 1972,

4. för år 1972 uttala sig för den bostadsbyggnadsplan som förordats

i statsrådsprotokollet,

5. medge att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter

87 000

87 000

65 000

50 000

50 000,

6. medge att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projektreserv för åren 1972-1974 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats,

7. medge att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas intill ett belopp av 2 090 000 000 kr. under år 1972,

8. medge att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande förbättringslån meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1972 och 1973,

9. medge att förhandsbesked om bostadslån för hus som skall byggas med tillämpning av industriella produktionsmetoder meddelas för högst 10 000 lägenheter under vart och ett av åren 1973-1977,

10. bemyndiga Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som angivits i statsrådsprotokollet besluta om utökning av de under 5 och 8 upptagna ramarna för långivningen under år 1972 och de under 7 och 9 upptagna ramarna,

1 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 9

CU 1972:9

11. godkänna i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer beträffande åtgärder för att främja utvecklingsprojekt inom serviceområdet och experimentverksamhet inom bostadsbyggandet,

12. medge att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för allmänna samlingslokaler, meddelas intill 15 000 000 kr. under budgetåret 1972/73,

13. på driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret 1972/73 anvisa

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 12 761 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 24 657 000 kr.,

c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 770 000 kr.,

d. till Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av 263 000 kr.,

e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

f. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av 132 000 000 kr.,

g. till Byggnadsforskning ett anslag av 6 000 000 kr.,

h. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 500 000 kr.,

14. på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1972/73 anvisa

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 2 835 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.,

c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag av 75 000 000 kr.,

d. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag av 14 000 000 kr.

Motionerna m. m.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna 1972:

160 av herr Hamrin m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl Maj:t hemställa om initiativ för att främja byggande och drift av servicebostäder åt handikappade,

2. att hos Kungl. Maj:t hemställa om

a. en utvidgning av rätten till invalidbostadsbidrag, så att den kommer att gälla alla som har behov av speciella arrangemang,

b. att nuvarande maximigräns på 15 000 kronor tas bort,

c. ändring i bestämmelserna om invalidbostadsbidrag, så att sådant bidrag kan utgå även för fritidsboende,

386 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

CU 1972:9

1. att förslag avges om förbättring av villkoren för bostadsförbättringslån, innebärande dels en höjning av gränsen för den ränte- och amorteringsfria delen av lånet, dels mildare inkomstprövningsregler,

2. att kommunerna stimuleras till olika åtgärder för att förbättra de äldres bostadssituation i enlighet med vad som anförs i motionen,

387 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att en arkitekt- och producenttävlan om varierande hustyper för markkontaktbostäder och lämpliga »byar» för sådana arrangeras,

2. att kommunerna ges möjlighet till en ny typ av underställningsfri kommunal borgen, utanför nuvarande underställningsfria borgensrätt, avsedd att användas för kommunal borgen till topplån åt familjer vid förvärv av bostad av ovanstående typ,

605 av herr Bergman (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts och förordats i fråga om ändrade grunder för bostadslån för hus på mark som upplåtits med tomträtt,

606 av herr Bohman m. fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - med hänvisning till motiveringen i motionen 1972: 294 hemställs

A. att riksdagen beslutar

1. att för år 1972 fastställa en bostadsbyggnadsplan för maximalt 95 000 lägenheter,

2. att fastställa den övre lånegränsen för statliga lån till bostadsändamål till 90 % av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform,

3. att avslå Kungl. Maj:ts förslag att till Lånefonden för kommunala markförvärv anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att paritetslånesystemet snarast avvecklas och att förslag framläggs om ett nytt lånesysem för den statliga bostadslångivningen,

2. att en undersökning genomförs angående storleken av de subventioner av olika slag som för närvarande utgår till skilda grupper av bostadskonsumenter,

3. att den bostadspolitiska utredningen ges tilläggsdirektiv att med förtur utreda frågan om den framtida bostadsbyggnadsvolymen,

607 av herrar Clarkson (m) och Lothigius (m) vari hemställs

1. att riksdagen för år 1972 beslutar fastställa en bostadsbyggnadsplan för maximalt 95 000 lägenheter,

2. att riksdagen medger att ramarna för bostadslån till nybyggnad bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter

CU 1972:9

77 000

77 000

65 000

50 000

50 000,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en preliminär omfördelning av ramama för bostadslån respektive projektreserv för åren 1973-1976 i enlighet med vad i motionen anförts,

608 av herr Engström m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar sig för införandet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos regeringen hemställer om utarbetandet av förslag härom att snarast föreläggas riksdagen,

609 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs

1. att riksdagen beslutar att byggande av friliggande småhus med statliga bostadslån skall ske fritt utöver de av riksdagen fastställda ramarna,

2. att riksdagen beslutar

a. att det garanterade bostadsbyggnadsprogrammet för åren 1974- 1976 skall fördelas över hela landet så att samtliga kommuners behov av långsiktiga rambesked kan tillgodoses,

b. om decentralisering av besluten om fördelning av bostadskvoter så att all fördelning till kommunblock sker på länsplanet,

3. att riksdagen uttalar att den regionala fördelningen av bostadskvoten skall fördelas så att även orter som statistiskt sett inte räknas som expansiva skall ges möjlighet till nödvändig standardhöjning och förnyelse av bostadsbeståndet,

4. att riksdagen medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad av andra hus än friliggande småhus bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter:

87 000

87 000

75 000

60 000

60 000,

5. att riksdagen beslutar medgiva att övre lånegränsen för statligt lån höjes till 95 % för småhus som bebos av låntagarna och till 90 % för enskilt ägda flerfamiljshus,

6. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts angående räntans betydelse för paritetslånesystemets användning,

CU 1972:9

7. att riksdagen beslutar att räntan på nu amorteringspliktiga tillläggslån skall vara 6 procent mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning skall träda i kraft den 1 juli 1972,

8. att riksdagen beslutar att förbättringslån skall kunna utgå till de låginkomstgrupper som fram till den 1 juli 1966 var berättigade till sådant lån, samt

9. att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts,

617 av herr Turesson m. fl. (m, fp) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att statens råd för byggnadsforskning erhåller en representation som möjliggör en vidgad inriktning mot forskning avseende äldre och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

2. att antalet ledamöter i rådet eventuellt utökas på grund härav,

779 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att vid igångsättande av utvecklingsprojekt med boendeservice de ensamstående särskilt uppmärksammas,

2. att man åter prövar frågan om rättsligt skydd för inneboende med bl. a. anmälningsskyldighet vid upplåtelse av rum och kommunal bostadsförmedling av inneboenderum,

3. att kommunerna stimuleras att i bostadsförsörjningen särskilt uppmärksamma enpersonshushållens boendefrågor,

1417 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att räntan på amorteringspliktiga tilläggslån skall vara 6 procent mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning skall träda i kraft den 1 juli 1972,

1419 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att medelsförbrukningen till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1972/73 ges andra proportioner mellan nyoch ombyggnadsverksamhet i linje med vad som i motionen anförts,

1427 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att förbättringslån, som i sin helhet utgör räntefritt stående lån, må utlämnas utan säkerhet, om lånet icke överstiger fyratusen kronor,

1428 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställs att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående utökade möjligheter till statliga bostadslån för förvärv och/ eller ombyggnad av befintliga egnahem som främjar ett rationellt nyttjande av samhällsresurser och en ändamålsenlig valfrihet i fråga om bostadsmiljö,

1430 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs

CU 1972:9

6 A. att riksdagen ger Kungl. Majt till känna

1. att av småhusen en större andel görs mindre och därmed billigare,

2. att s. k. styckebyggda småhus (dvs. småhusbyggen i egnahemsägarens egen regi) inte behöver begränsas av kommunernas låneramar,

3. att de högre anslag som byggforskningen får enligt årets budgetförslag till väsentlig del användes för undersökningar som syftar till att ge bättre kunskaper om konsumenternas önskemål om boendeformer,

4. att servicekommitténs förslag om en rationellare statlig långivning till lokaler framläggs för riksdagen,

5. att trycket på storstäderna inte skall mötas med en strypning av bostadsbyggandet där utan genom positiva åtgärder för övriga delar av landet,

B. att riksdagen beslutar

1. att i syfte att bl. a. pressa ner bostadskostnaderna vidta följande åtgärder

a. införa krav på anbudskonkurrens som villkor för statlig långivning,

b. tillsätta en bostadskostnadsnämnd med uppgift att på det sätt som motionen beskriver noga följa pris- och produktivitetsutvecklingen och skärpa övervakningen av monopol- och kartelltendenser samt rekommendera åtgärder i prispressande syfte,

c. höja låneunderlaget för statligt belånade hus så att det sammanfaller med pantvärdet,

2. att för igångsättning av lägenheter godkänna följande bostadsbyggnadsplan under perioden 1972-1976 som mål och riktpunkt för det totala bostadsbyggandet

År

Ordinarie program

100 000

103 000

106 000

108 000

110 000,

3. att minimiramar och konjunkturreserver - för såväl det statsbelånade som det icke statsbelånade bostadsbyggandet åren 1972-1976 - får under innevarande år fördelas av bostadsmyndighetema för följande antal lägenheter

100 000 + konjunkturreserv

5 000

100 000 +

>

5 000

90 000 +

»

10 000

85 000 +

»

10 000

80 000 +

»

10 000,

CU 1972:9

4. att Kungl. Maj:t bemyndigas med anlitande av konjunkturreserven utöka de under punkt 2 föreslagna totalramarna för åren 1972 och 1973 om utvecklingen av samhällsekonomin och arbetsmarknad skulle göra en sådan ökning möjlig,

5. att räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån skall fastställas till 6 procent mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning skall träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1972,

6. att beträffande den statliga låneverksamheten

a. fastställa den övre lånegränsen i fråga om bostadslån till kommun eller allmännyttiga bostadsföretag till 100 procent av låneunderlaget inom 100 procent av pantvärdet, under förutsättning att kommun ställer borgen för lånet i inteckningsläget mellan 95 procent och 100 procent,

b. fastställa den övre lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus till 92 procent av låneunderlaget inom 92 procent av pantvärdet,

c. fastställa den övre lånegränsen för servicehus byggda av enskilda bostadsföretag till 95 procent av låneunderlaget inom 95 procent av pantvärdet,

d. fastställa den övre lånegränsen för småhus till 95 procent av låneunderlaget till 95 procent av pantvärdet,

e. besluta att enskilda fastighetsägare får möjlighet att göra avsättningar till reparationsfond på samma villkor som s. k. allmännyttiga företag,

7. att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande sanering av äldre fastigheter,

1432 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t

dels hemställer om förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar genom inrättandet av en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som skall tillhandahålla kapital till en låg och fast ränta,

dels begär sådana förändringar av paritetslånesystemet att diskontosänkningar följs av motsvarande sänkningar på de långa lån som berör fastighetsbelåningen,

1439 av herr Lindkvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till grunder för anpassning av låneunderlaget för bostadslån i huvudsaklig överensstämmelse med bostadspolitiska kommitténs förslag,

1448 av herrar Pettersson i Lund (s) och Alf Pettersson i Malmö (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om formerna för ekonomiskt stöd till hyresgäster i enlighet med de riktlinjer som anförs i motionen,

CU 1972:9

1452 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till stödform för bostadsbyggandet på mindre orter i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet behandlar i betänkandena CU 1972: 10-12 och 13-18 härmed sammanhängande frågor, vilka torde falla under justitiedepartementets respektive civildepartementets ansvarsområden.

Utskottet

Bostadsbyggandets omfattning

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om nybyggnad innebär i huvudsak att riksdagen på motsvarande sätt som år 1971 skall uttala sig för en bostadsbyggnadsplan jör år 1972, ta ställning till omfattningen av det nybyggande som skall garanteras tillgång till bostadslån under perioden 1972-1976 samt medge att Kungl. Maj:t meddelar vissa bestämmelser om projektreserv som kan gå utöver planerna för åren 1972-1974. Förslaget innebär för år 1972 i fråga om antalet lägenheter ett påbörjande av något mindre omfattning än år 1971. I fråga om investeringsvolym och med hänsyn tagen till pågående byggande syftar förslaget till en inte obetydlig ökning jämfört med föregående år.

Moderata samlingspartiets förslag i partimotionen 1972: 606 samt förslaget i motionen 1972: 607 innebär att investeringsbemyndigandets maximala omfattning skulle sänkas med ca 10 % för innevarande år. Förslagen förs fram med utgångspunkt i syftet att hindra en fortsatt överproduktion av i första hand statsbelånade flerfamiljshus, minska riskerna för en överhettad ekonomi och minska underskottet på totalbudgeten med ca 200 milj. kr. Förslagen torde även få ses mot bakgrund av den gemensamma borgerliga reservation som fogats vid finansutskottets betänkande angående finansplanen (FiU 1972: 1), i vilken hävdats att investeringarna inom näringslivet måste ytterligare prioriteras.

Folkpartiets förslag i partimotionen 1972: 1430 syftar till en igångsättning innevarande år av samma omfattning som enligt propositionen.

Centerpartiet har i partimotionen 1972: 609 inte direkt berört den totala igångsättningen år 1972. Förslaget om ett garanterat program om statslån för 87 000 lägenheter i andra hus än friliggande småhus syns dock tyda på att en omkring tioprocentig ökning av antalet påbörjade lägenheter ansetts tolerabel.

Riksdagen har i anslutning till behandlingen av finansplanen godkänt den investeringsbedömning varav det här behandlade förslaget är ett konkret utflöde. Redan detta förhållande borde utgöra erforderlig grund för att tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och därmed anslutning även till sakbedömningen i motionen 1972: 1430.

Förslagen för femårsprogram är framförda i olika teknisk form och därför inte direkt jämförbara utom i vad gäller förslagen i propositionen

CU 1972:9

och i motionen 1972: 607, vilka utgår från den av riksdagen tidigare godtagna planeringsmetodiken.

Det sistnämnda motionsförslaget utgår från att de i samma motion hävdade skälen för att minska igångsättningen under 1972 skall få motsvarande uttryck även i de långsiktiga bedömningarna. Utskottet avstyrker motionen i denna del med hänvisning till sitt bedömande i fråga om bostadsbyggnadsplanen för innevarande år.

Utskottet har inte heller ansett sig kunna tillstyrka moderata samlingspartiets partimotion 1972: 606 i vad däri föreslås att boendeutredningen skall med förtur utreda frågan om den framtida bostadsbyggnadsvolymen - ett förslag som lett till att motionen inte innehåller några bedömanden av garantiramen för år 1973 och senare år. Utredning om den framtida bostadsbyggnadsvolymen är redan en av boendeutredningens huvuduppgifter. Det är orealistiskt att - med bibehållande av de anspråk som ställts på utredningen i fråga om underbyggnad av kommande förslag - kräva delförslag av föreslagen art. Under alla förhållanden är det vidare omöjligt att med nu gällande planeringssystem avstå från bedömningar för 1973 och senare år i avvaktan på även ett i tiden näraliggande förslag.

Centerpartiets förslag i partimotionen 1972: 609 om femårsplanens konstruktion innebär att friliggande småhus skall få byggas fritt utöver garantiramar med en högre långsiktig planeringsnivå än den som i propositionen föreslås för det statsbelånade byggandet av alla hustyper. Förslaget att medge en av ramar obegränsad bostadslångivning för friliggande småhus motiveras i huvudsak med syftena att främja småhusbyggandet och att påverka den regionala fördelningen till landsbygdens och de mindre tätorternas förmån. Den högre långsiktiga planeringsnivån för andra än nämnda småhus utgår från önskemålet att ge alla del av garantiramar efter fördelning på regional nivå och kommer sålunda delvis att ha samma motiv som det fria småhusbyggandet.

Förslag att lämna bostadslån till friliggande småhus utan rambegränsning har avslagits av 1969-1971 års riksdagar. Ett bifall till det nu upprepade förslaget skulle medföra att hustypen blev avgörande. Med hänsyn till att inom nuvarande ramar årligen produceras ca 10 000 styckebyggda hus förutom ett inte ringa antal gruppbyggda friliggande hus skulle förslaget utan motsvarande sänkning av ramarna för återstående byggande vara orealistiskt. Även med avräkning av hittillsvarande andel skulle förslaget kunna få inte önskade styrningseffekter. Syftet att påverka småhusandelen bör därför tillgodoses i andra former som ett val inom den kommunala planeringen. Det kan vidare också ifrågasättas om den av motionärerna önskade effekten på den regionala fördelningen skulle uppnås. I vad åter gäller den långsiktiga planeringsnivån har de sist förflutna årens utveckling ytterligare visat på svårigheterna i bedömningarna. Nu tillämpad metod ger möjlighet att ga -

CU 1972: 9

rantera lån till och med det tredje året för alla konkret manifesterade projekt. Motionen avstyrks i nu behandlad del.

Förslaget i folkpartiets partimotion 1972: 1430 utmynnar i totalramar för såväl statsbelånat som privatfinansierat byggande. Riksdagen föreslås emellertid att ge Kungl. Maj:t till känna att lån för s. k. styckebyggda småhus inte behöver begränsas av kommunernas låneramar. I motionen (s. 4) anförs att en sådan ordning bör förenas med en viss nedjustering av den föreslagna totalramen för år 1972. Inom nuvarande ramar byggs ca 10 000 styckebyggda småhus per år. Motionsförslaget i övrigt tar sikte på avsevärt höjd långsiktig planeringsnivå. Detta gäller såväl ramar, vilka för femårsperioder anges i endast sakta sjunkande lägenhetstal, som målsättningar, vilka stiger varje angivet år.

Motionens syfte att påverka valet av hustyper bör enligt utskottets mening tillgodoses inom de kommunala planeringsbeslutens ram. De regler i fråga om lån m. m. som kan påverka boendekostnaderna bör så långt hänsynen till andra faktorer medger det vara neutrala i detta hänseende. Planbesluten får därvid ta hänsyn till alla bostadskonsumenters önskemål liksom till sociala och samhällsekonomiska överväganden. Utskottet kan inte heller tillstyrka en i enlighet med motionen höjd långsiktig planeringsnivå. Förutsättningar finns i vart fall ännu inte för sådana bedömningar. De industriella projekten tillgodoses redan nu för lån t. o. m. år 1976 och övriga långsiktiga konkreta projekt för lån t. o. m. år 1974. Motionsförslaget avstyrks.

Förslaget i motionen 1972: 1419 torde syfta till att medelsramen för ombyggnad m. m. höjs och att medelsramen för nybyggnad sänks i motsvarande omfattning.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsramen för nybyggnad under år 1972 motsvarar den anslagsmässiga beräkningen av det totala lånebelopp som svarar mot garantiramen 87 000 lägenheter. Hänsyn har sålunda - som tycks ha förutsatts i motionen - inte tagits till eventuellt utnyttjande av projektreserven. Medelsramen för ombyggnad m. m. har de senaste åren beräknats till högre belopp än den faktiska medelsåtgången. Motionen avstyrks. Utskottet har ingen erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Beräknad omfattning av bostadslån för o m b y g g n a d m. m. anges endast i medelsramar. Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att dels medge att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande förbättringslån meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1972 och 1973, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att av sysselsättningsskäl besluta om utökning av dessa medelsramar.

Departementschefen hänvisar i detta sammanhang till att bostadsstyrelsen avser att öka informationen om lånemöjlighetema till ombyggnads- och förbättringsverksamheten, vilket bör kunna leda till ökat intresse för ombyggnad och förbättring i många kommuner.

CU 1972:9

11 Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

I folkpartiets partimotion 1972: 1430 föreslås riksdagen som sin mening ge Kungl Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande sanering av äldre fastigheter. Motionstexten utmynnar i denna del i att kommande proposition i anledning av saneringsutredningens betänkande bör innebära förbättrade möjligheter att modernisera äldre stadsdelar och fastigheter.

Utskottet delar motionärernas sålunda uttryckta önskemål. Mot bakgrund av utredningsuppdraget och utredningsförslaget torde tvekan inte behöva uppstå om syftet med aviserat förslag. Åsyftad proposition torde komma att föreläggas 1973 års riksdag. Anledning finns därför inte till en föreslagen riksdagens åtgärd.

Förslaget till ramar för förhandsbesked tillstyrks. Därav följer att någon begränsning genom riksdagens beslut inte längre föreligger.

Beräkningen av anslag till lånefonden har inte närmare redovisats. Med hänsyn till erhållna uppgifter och med erinran om den osäkerhet som alltid knyts till dessa bedömningar tillstyrks Kungl. Maj:ts förslag.

Bostadsbyggandets inriktning

1965 och 1966 års riksdagar har gjort uttalanden om den regionala fördelningen av bostadsbyggandet, uttalanden till vilka senast 1971 års riksdag (CU 1971: 12 s. 14-17) anslutit sig. I folkpartiets partimotion 1972: 1430 uttalas önskemål om den regionala fördelningen som ansluter till nämnda riksdagsuttalandens innehåll. Vidare hemställs att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till känna att trycket på storstäderna inte skall mötas med en strypning av bostadsbyggandet där utan genom positiva åtgärder för övriga delar av landet. I centerpartiets partimotion 1972: 609 uttalas - utan att något yrkande ställs i detta sammanhang - önskemål om en dämpad expansion i storstadsregionerna. Civilutskottet har till 1971 års riksdag erinrat om de enhälliga uttryck som getts till förmån för syftet att med regionalpolitiska åtgärder dämpa efterfrågetrycket i storstadsområdena.

Motionen 1972: 1430 torde i denna del ta sikte på att slå fast att de regionala bostadsramarna för storstadsområdena inte skall minskas för att förhindra eller försvåra inflyttning och att önskvärd befolkningsfördelning skall främjas med andra medel än sådana som får negativ verkan på bostadsstandarden. Eftersom en sådan befarad fördelningsmetod inte kan förenas med statsmakternas hittillsvarande uttalanden är det föreslagna beslutet inte erforderligt. Däremot torde enighet råda om att, som departementschefen anför (s. 248), den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen hör till de faktorer som skall beaktas vid den bedömning av bostadsbyggnadsbehovet som skall ligga till grund för beslut om fördelning av bostadsbyggandet.

Det i motionen 1972: 609 föreslagna uttalandet angående fördelning

CU 1972:9

av låneram till även inte expansiva orter, avstyrks såsom obehövligt. Motionärernas intresse får anses tillgodosett.

Vidare har i motionen 1972: 1452 förordats att bostadsbyggandet i mindre orter - och därmed även sysselsättningen - skulle främjas genom att hus fick uppföras med stöd tillika i form av statsbidrag för beredskapsarbete.

Motionen avstyrks.

I detta sammanhang kan noteras att bostadsstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts förordnande den 25 februari 1972 fördelat våningsyta motsvarande en höjning av låneramen från 84 500 till 87 000 lägenheter. Fördelningen innebär att hela ökningen tilldelats kommuner utanför storstadsområdena. Det bör även erinras om de förslag beträffande långsiktiga ramar som behandlats ovan och som till en del syftar till att påverka den regionala fördelningen.

Även i fråga om lägenhetsstorlek har riksdagen tidigare gjort vissa uttalanden om den önskvärda inriktningen. I motionen 1972:1430 föreslås nu riksdagen uttala att av småhusen en större andel görs mindre och därmed billigare. Förslaget ansluter sig helt till vad departementschefen (s. 244) anfört därom.

Utskottet ansluter sig till de sålunda anförda meningarna.

Inriktningen på vissa hustyper kommer att tas upp i ett utskottets senare betänkande i anslutning till de planavgöranden det ytterst är fråga om vid sådana bedömningar. Frågan har även kommit till bedömande i samband med utskottets prövning ovan av förslag angående den långsiktiga planeringen. I motionen 1972:387 tas dock upp vissa förslag som anknyter till inrikesdepartementets verksamhetsområde. Sålunda föreslås där bl. a. en arkitekt- och producenttävling om markkontaktbostäder och ytterligare kommunala borgensmöjligheter i syfte att främja byggandet av sådana bostäder i enskild ägo.

Utskottet behandlar nedan av departementschefen förordade riktlinjer för att främja bl. a. experimentverksamheten inom bostadsbyggandet. Utskottets godtagande av dessa initiativ torde i erforderlig omfattning tillgodose motionärernas önskemål i denna del.

Motionen 1972: 779 utmynnar i förslag som syftar till att förbättra bostadsförsörjningen för den växande gruppen småhushåll. Motionen anknyter till ungdomsbostadsutrednmgens betänkande (SOU 1970:43).

1971 års riksdag (CU 1971:12 s. 23-24) godkände i anledning av nämnda betänkande framförda riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär. Vissa frågor av långsiktig art rörande bostadsförsörjningen för ungdomar m. fl. avsågs prövas ytterligare i ett större sammanhang. Däribland torde ingå även boendeutredningens uppdrag att bl. a. uppmärksamma frågan om fördelning på lägenhets -

CU 1972:9

storlekar. 1971 års riksdag har också (CU 1971:12 s. 37-39) behandlat frågor om bostadsförmedling och hyressättning för inneboenderum.

Utskottet ansluter sig till motionärernas mening i fråga om vikten av en snar förbättring av bostadsstandarden för småhushållen. Detta faller i allt väsentligt på kommunernas ansvar men bör uppmärksammas även i övrigt - bl. a. inom utvecklingsprojekt med boendeservice. Riksdagen bör enligt utskottets mening godkänna denna bedömning.

Vad i motionen i övrigt anförts behandlas såvitt rör anmälningsplikt och bostadsförmedling nedan och såvitt rör hyresreglering i betänkandet CU 1972: 11.

Riksdagen föreslås i folkpartiets partimotion 1972: 1430 ge Kungl. Maj:t till känna att servicekommitténs förslag om en rationellare

statlig långivning för lokaler framläggs för riksdagen. I motionen

erinras även om det förslag som lagts fram av delegationen för

bostadsfinansiering (Ds In 1971:17) och som syftar till ett nytt ramsystem där såväl bostäder som bostadskomplement ingår.

Enligt vad utskottet erfarit kommer proposition i anledning av servicekommitténs förslag i denna del och delegationens förslag att senare i vår föreläggas riksdagen. Förslag angående finansiering av samlingslokaler torde komma att föreläggas 1973 års riksdag. Med hänsyn därtill syns det i motionen föreslagna uttalandet inte vara erforderligt och - med hänsyn till dess specifika anknytning till visst detaljförslag - inte heller länmpligt.

Kostnader, räntor och hyror m. m.

Departementschefen anför (s. 245) att förutsättningen för att den senaste tidens ogynnsamma utveckling av byggnadskostnaderna skall kunna brytas är att ofrånkomliga löne- och kostnadsökningar i väsentlig mån uppvägs av en förbättrad produktivitet som får effekt på anbudspriser o. d. I detta sammanhang erinras om förslag i fråga om byggnadsforskningen och dess inriktning mot uppgifter som främjar ett gott ekonomiskt resultat.

I folkpartiets partimotion 1972:1430 föreslås i syfte att pressa ned produktions- och kapitalkostnaderna att anbudskonkurrens införs som villkor för statslån och att en bostadskostnadsnämnd inrättas för att följa pris- och produktivitetsutvecklingen och skärpa övervakningen av monopol- och kartelltendenser samt rekommendera åtgärder i prispressande syfte.

Byggkonkurrensutredningen torde enligt vad utskottet erfarit komma att lägga fram förslag under innevarande år. Motionsförslaget avstyrks bl. a. med hänsyn därtill.

Som vid 1971 års riksdag föreslås i centerpartiets partimotion

CU 1972:9

1972:609 att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd bl. a. att en sänkning av räntan torde vara en förutsättning för att paritetslånesystemet skall fungera som avsett utan avstående från viktiga bostadssociala målsättningar. I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1972: 1432 förordas - i samband med förslag om statlig totalfinansiering som behandlas i det följande - att kapital skall tillhandahållas till en låg och fast ränta. I samma motion föreslås riksdagen vidare begära att sänkningar av riksbankens officiella diskonto skall följas av motsvarande sänkning av emissionsräntan för de bostadsfinansierande hypoteksinstitutens obligationer.

Ett i moderata samlingspartiets partimotion 1972:294 framfört yrkande om bl. a. översyn av systemet med emissionskontroll har behandlats (FiU 1972: 1 s. 19 och 28) och avslagits av riksdagen.

Det obestridliga förhållandet att en hög räntenivå i förening med i stort oförändrade byggnadskostnader medför nackdelar i fråga om skuldökningen i paritetslånesystemet torde inte behöva bekräftas genom ett föreslaget uttalande. Paritetslåneutredningen har att undersöka möjligheterna att komma till rätta med hittillsvarande olägenheter. Enligt vad utskottet erfarit torde - mot bakgrund av ökningen av skulderna på paritetslån och räntelån - bostadsfinansieringssystemet komma att bli föremål för en mer genomgripande översyn än vad som lämpligen kan göras inom paritetslåneutredningen, som är en expertutredning. Förslaget i motionen 1972:609 avstyrks.

En bostadsfinansiering med låg och fast ränta över en statlig bostadsbank och en lägre hypoteksränta ger självfallet lägre totala kapitalkostnader. Hyresnivån i vad den återförs till kapitalkostnader påverkas dock närmast av basannuitet och paritetstal. Förslaget i motionen 1972:1432 torde i denna del närmast syfta till en återgång till tidigare räntesubventionssystem eller i vart fall till en räntesubvention med liknande generella effekter. Motionen innehåller inga finansieringsförslag eller alternativa beräkningar av motsvarande medels effekt i ett selektivt stödsystem. Motionsförslaget avstyrks.

Det förhållandet att de bostadsfinansierande hypoteksinstituten, liksom andra utgivare av långfristiga obligationslån, sänkte emissionsräntan med endast 1/4 % under år 1971 medan under samma år riksbankens officiella diskonto sänkts med 2 % kan knappast tas upp som en av paritetslånesystemets nackdelar. Bedömningarna av den långa räntenivån får som hittills göras inom ramen för riksbankens emissionskontroll.

Den faktiska bostadskostnaden bestäms efter olika åtgärder som innebär omfördelning av faktiska kostnader. Paritetslånesystemet med dess omfördelning i tiden av vissa kapitalkostnader bör enligt moderata samlingspartiets partimotion 1972:606 snarast avskaffas. Förslag bör läggas fram om ett nytt lånesystem, vilket enligt motionen bl. a. inte skall innehålla öppna eller dolda subventionsinslag och

CU 1972:9

medge konkurrens på lika villkor. Vidare föreslås i motionen en undersökning angående subventioner av olika slag som för närvarande utgår till skilda grupper av bostadskonsumenter. Detta yrkande förs fram mot bakgrund av bl. a. det åberopade förhållandet att utöver bostadsbidrag kompletterande socialhjälp behövt lämnas för att hyran i nybyggda hus skall kunna betalas.

Som ovan nämnts torde en ny utredning komma att tillsättas med uppgift att göra en mer grundläggande översyn av bostadsfinansieringen. I fråga om begärd undersökning får noteras att familjepolitiska kommittén bl. a. har i uppdrag att kartlägga vissa stödformer till bostadskonsumtion och att boendeutredningen skall ta upp frågor med anknytning till bostadskostnader och betalningsförmåga. Motionsyrkandena avstyrks.

I motionen 1972:1448 föreslås riksdagen begära en utredning om formerna för ekonomiskt stöd till boende i hyreshus. Förslaget syftar till att bostadsbeskattningsutredningen fullföljs genom utredning om ett stöd till hyresgäster, motsvarande den skatterabatt som utgår till egnahemsägare och som utredningen föreslagit också skall utgå till bostadsrättshavare, men med en konstruktion som inte ger högre stöd vid högre inkomst.

Utskottet ansluter sig till den i motionen åberopade grunduppfattningen att bostäder i olika upplåtelseformer bör tillhandahållas med ett i princip neutralt system för beräkning av bostadskostnaden. En föreslagen utredning bör dock inte aktualiseras särskilt utan får bedömas i samband med eller efter prövningen av bostadsbeskattningsutredningens förslag.

Förslaget i motionen 1972: 1430 om avsättning till reparationsfond avstyrks med hänvisning till vad utskottet (CU 1971: 12) anfört i ämnet till 1971 års riksdag.

Bostadsbyggandets kreditförsörjning

1971 års riksdag (CU 1971: 12 s. 53) anslöt sig till den av 1967-1970 års riksdagar uttalade meningen att fördelarna med en statlig totalfinansiering är så påtagliga att de borde avstås av endast mycket tungt vägande skäl. Riksdagen ansåg dock erfarenheterna från långivningen vara sådana att den även mot bakgrund av denna principiella uppfattning inte ansåg sig böra begära förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1972: 1432 upprepas nu hemställan att riksdagen skall begära förslag till statlig totalfinansiering. Det i samband därmed angivna delmålet att tillhandahålla kapital med låg och fast ränta har behandlats ovan.

Förutsättningarna för övergång till statlig totalfinansiering har tagits

CU 1972:9

upp i en interpellation vid årets riksdag.

Chefen för finansdepartementet har i november 1971 tillkallat tre sakkunniga för att se över den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen.

I direktiven (Fi 1971: 4) anförs att de årliga kreditmarknadsöverenskommelsema nu framstår som ett naturligt inslag i bostadsbyggandets finansiering. Det kan dock enligt direktiven - även om det är önskvärt att byggnadskreditproblemen löses i samförstånd med bankerna - anföras skäl för att i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen skriva in regler som gör det möjligt att genomdriva ett arrangemang av detta slag även för det fall att överenskommelse inte kan nås med bankinstituten. De sakkunniga skall inte endast göra en översyn av den nämnda lagstiftningen utan även föreslå de ändringar och åtgärder som kan anses motiverade med hänsyn till utvecklingen på kreditmarknaden och inom bostadspolitiken och till vunna erfarenheter i fråga om tillämpning av lagarna och överenskommelser av liknande innebörd.

Frågan om uppdelningen av finansieringen på byggnadslån och fastighetslån aktualiserades vid 1969 års riksdag efter förslag från delegationen för bostadsbyggande i fråga om bostadskreditkassan (SU 1969: 50 s. 16-17). Statsutskottet anslöt sig till meningen att förhandlingar med kreditinstituten även i denna del borde avvaktas. I en reservation av statsutskottets centerparti- och folkpartiledamöter hävdades bl. a. att en ökad integrerad finansiering, dvs. ett förenhetligande av byggnadslån och fastighetslån, var en lösning som borde prövas.

Vid 1970 års riksdag delade ett enhälligt statsutskott (SU 1970: 50 s. 16) meningen att en ökad integration mellan byggnadslån och fastighetslån bör eftersträvas och ansåg att kreditinstituten hade möjligheter att verka i sådant syfte. Erfarenheter av den fortsatta utvecklingen skulle även i denna del få visa om ytterligare åtgärder behövdes.

Civilutskottet har inte funnit anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt i fråga om en statlig totalfinansiering. Såvitt gäller fastighetslånen torde några större tekniska svårigheter inte föreligga. En totalfinansiering som innefattar även en integrerad finansiering torde dock kräva ytterligare utredning.

Bostadslån

Förslaget i motionen 1972: 605 angående omfördelning av tomträttsavgäld liksom av andra kapitalkostnader utgår från de fall där avgäldsräntorna överstiger basannuiteten efter eventuell inverkan av paritetstalet. Motionens syfte att skapa likartade bostadskostnader oavsett upplåtelseform bör enligt utskottets mening föranleda ett bifall till förslaget. Kungl. Maj: t bör ha att utforma de närmare bestämmelser som blir erforderliga.

I folkpartiets partimotion 1972: 1430 tas som vid tidigare riksdagar

CU 1972:9

upp förslaget att sammanföra löneunderlag och pantvärde till ett belopp.

Förslag om att räkna in sanerings-, läges- och standardtillägg har förts fram av saneringsutredningen och bör prövas i samband med utredningens förslag i övrigt. Bland effekterna av motionsförslaget i övrigt kan noteras att pantvärdetilläggen för småhus för extra yta och standard uppgår till ca 10 000 kr. per hus och att även lokaler av alla typer skulle statsbelånas. Budgeteffekten i de två sistnämnda fallen skulle motsvara över 150 milj. kr. för budgetår. Motionsförslaget avstyrks med hänvisning även till tidigare riksdagsbehandling.

Det i motionen 1972: 1439 framförda förslaget om ett kontinuerligt avpassat löneunderlag bör, som motionärerna framfört, prövas då förutsättningar finns i fråga om byggnadsindex. Beredningen av byggnadsindexkommitténs förslag pågår. Utskottet förutsätter att anpassningsfrågan tas upp till förnyat övervägande så snart detta kan ske. Motionärernas intresse blir därmed tillgodosett.

De skilda förslagen i de borgerliga partimotionerna 1972: 606, 609 och 1430 om ändrade övre lånegränser avstyrks med hänvisning till civilutskottets betänkande CU 1971: 12.

Förslaget i motionen 1972: 1428 om lån för förvärv m. m. avstyrks med hänvisning till utskottets tidigare bedömanden (CU 1971: 12).

Äldre låneformer

Förslagen i motionerna 1972: 609, 1417 och 1430 om höjd ränta i vissa äldre låneformer avstyrks likaledes med hänvisning till av utskottet för senast 1971 års riksdag redovisade bedömningar.

Förbättringslån

Utskottet har ingen erinran mot vad departementschefen anfört om ränta m. m. för förbättringslån och tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om ändringar av villkoren för dessa lån.

En höjning av maximibeloppet för räntefritt och stående förbättringslån från 12 000 kr. till 15 000 kr. anges i folkpartiets partimotion 1972: 386 som önskvärd. Riksdagen föreslås därför begära förslag om en sådan höjning från Kungl. Maj:t.

Det genomsnittliga räntefria lånebeloppet för lägenhet uppgick budgetåret 1970/71 till 8 340 kr., innebärande en ökning med ca 13 % från närmast föregående budgetår. Beloppsgränsen höjdes från 10 000 till 12 000 kr. år 1970.

Utskottet har inte funnit övertygande skäl för att nu förorda en ändring, varom riksdagen för sådant fall direkt kan fatta beslut.

I samma motion 1972: 386 förordas även en höjning av inkomstgränsen från 7 000 kr. i beskattningsbar inkomst till högre belopp och

2 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 9

CU 1972:9

föreslås att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära förslag om mildare inkomstprövningsregler. Frågan tas även upp i centerpartiets partimotion 1972: 609 vari dock förslag i ämnet inte förs fram med hänvisning till budgetläget och tidigare skattereform.

Frågan torde följas av Kungl. Maj:t utan någon åtgärd från riksdagens sida. En begäran av föreslaget innehåll framstår därför som obehövlig.

Förslaget i den sistnämnda motionen att begära att kommunerna stimuleras till åtgärder tar närmast sikte på s.k. servicehus, vidgad uppsökande verksamhet och höjda kommunala bostadstillägg.

Bl.a. servicekommitténs fortsatta arbete torde kunna ytterligare belysa de frågor om fördelning bl. a. av ekonomiskt ansvar för olika servicefunktioner som ytterst måste lösas för en prioritering av skilda serviceanspråk. Tekniska och belåningsmässiga förutsättningar föreligger som kan tillgodose höga anspråk. Åtgärder för att initiera en uppsökande verksamhet har tidigare vidtagits. I fråga om bostadstilläggen hänvisar utskottet till finansutskottets och socialförsäkringsutskottets behandling därav.

Under åberopande av administrativa skäl och kostnadsstegringen föreslås i motionen 1972: 1427 att räntefritt förbättringslån som inte överstiger 4 000 kr. får lämnas ut utan säkerhet. Motsvarande gräns är nu 3 000 kr. I motionen anförs att ökningen eventuellt kunde förknippas med krav på kommunal borgen.

Möjlighet finns redan nu att avstå från säkerhet för lån över 3 000 kr. till folkpensionär mot kommunal borgen för hälften av den förlust som kan uppstå på överskjutande lånebelopp. Utskottet har dock ingen erinran mot att beloppsgränsen generellt höjs till 4 000 kr., vilket riksdagen som sin mening bör ge Kungl. Maj:t till känna.

Det sedan 1966 års principbeslut upprepade yrkandet om en återgång till äldre ordning där förbättringslånen inte i huvudsak förbehölls åldringsbostädema utan kunde ges även till vissa låginkomstgrupper förs fram i centerns partimotion 1972: 609.

Utskottet avstyrker förslaget med hänvisning till tidigare principiella överväganden.

Kungl. Maj:ts förslag rörande medelsram för räntefria förbättringslån tillstyrks.

Invalidbostadsbidrag m. m.

Motionen 1972: 160 avstyrks på de grunder som utskottet angett till 1971 års riksdag (CU 1971: 12). Det bör erinras om att invalidbostadsbidragen behandlas av handikapputredningen som har aviserat ett betänkande under innevarande år och att 1971 års riksdag i avvaktan på dessa förslag gett Kungl. Maj:t bemyndigande att medge undantag från

CU 1972:9

gällande maximibelopp. Utskottet erinrar även om vad ovan anförts i anslutning till förslag i motionen 1972: 386 rörande åldringsbostäder.

Samlingslokaler

Kungl. Maj:ts förslag till låneram samt anslag på drift- och kapitalbudgeten tillstyrks.

Markförvärvslån

Kungl. Maj:t föreslår att anslag anvisas med 75 milj. kr. Beloppet har beräknats för lån som hittills endast för förvärv av mark för nyexploatering. Medelsbehovet för saneringsmark avses prövas i samband med behandlingen av saneringskommitténs förslag.

I moderata samlingspartiets partimotion 1972: 606 föreslås att intet anslag anvisas.

Utskottet tar avstånd från den bakom motionsförslaget liggande tanken att undandra kommunerna ett fortsatt statligt finansiellt stöd för strävandena att avhjälpa konstaterade brister i deras markberedskap. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Byggnadsforskning m. m.

Kungl. Maj: ts förslag till anslag har beräknats enligt hittills använda grunder. Förslaget tillstyrks.

I fråga om inriktningen av det långsiktiga forskningsarbetet inom byggnadsforskningsrådets ansvarsområde har departementschefen ansett att ställningstaganden i huvudsak bör anstå. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning.

Departementschefen har tagit ställning till vissa frågor om inriktningen på grunder som utskottet inte har erinran mot. Något förslag underställs dock inte riksdagens prövning.

I folkpartiets partimotion 1972:1430 föreslås att riksdagen nu uttalar sig för en användning av rådets ökade medel för undersökningar som syftar till att ge kunskaper om konsumenternas önskemål om boendeformer.

De i motiven för förslaget anförda önskemålen tyder på att målformuleringen är alltför vittomfattande för att kunna läggas till grund för ett konkret ställningstagande från riksdagens sida angående rådets resursanvändning. Bedömningen från riksdagens sida som måste innebära en avvägning mellan olika inriktningar och endast grundas på önskvärdheten av ytterligare kunskapsunderlag bör därför anstå till dess 1973 års riksdag får ta ställning till det långsiktiga ramprogram som nu förbereds. Ytterst måste det ankomma på rådet att fatta beslut om stöd för preciserade forskningsuppgifter.

CU 1972:9

20 Motionen 1972: 617 utmynnar bl.a. i förslag om rådets sammansätt• ning som avses möjliggöra en vidgad inriktning mot forskning angående äldre och kulturhistoriskt intressant bebyggelse. Utskottet har inte anledning anta att rådets nuvarande sammansättning på något sätt motverkar att den nämnda delen av forskningen skulle missgynnas vid prioritering av tillgängliga forskningsmedel. Större och tyngre avnämargrupper än de av motionärerna angivna saknar också representation bland rådets nu elva ledamöter. Utskottet avstyrker motionen vars syfte får vägas mot andra angelägna uppgifter vid statsmakternas beslut om inriktningen i stort och rådets konkreta fördelningsbeslut.

Utskottet behandlar i sitt betänkande CU 1972: 13 frågor om samhällsbyggnadsforskning såväl inom som utom rådets nuvarande täckning av ansvarsområdet.

Servicekommitténs förslag m. m.

I propositionen behandlar departementschefen förslag rörande finansieringen av vissa servicelokaler och åtgärder för att främja utvecklingsprojekt som servicekommittén lagt fram i betänkandet Boendeservice 2 (SOU 1970: 68) och som inte anknyter till saneringsutredningens och samlingslokalutredningens förslag eller till överväganden rörande statsbidrag till skolbyggnader. På grundval bl.a. härav föreslås riksdagen godkänna förordade riktlinjer beträffande åtgärder för att främja utvecklingsprojekt inom serviceområdet och experimentverksamhet inom bostadsbyggandet. Vad departementschefen anfört ger utskottet anledning förutsätta att kommitténs förslag även i nu behandlade delar kommer att föranleda fortsatta överväganden i samband med förordad utvecklings- och experimentverksamhet och sedan kommitténs arbete slutförts samt ytterligare underlag erhållits från boendeutredningen.

För riksdagens godkännande framlagda riktlinjer föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Bostadsförmedling m. m.

Förslaget i motionen 1972: 608 angående obligatorisk kommunal bostadsförmedling avstyrks med hänvisning till utskottets betänkande CU 1971: 12.

Frågan om bostadsförmedling och anmälningsplikt beträffande inneboenderum aktualiseras i den i övrigt ovan behandlade motionen 1972: 779. Utskottet har i denna del inte funnit anledning frångå tidigare bedömning att kommunala initiativ torde få tas i den mån förmedlingarna får resurser härför.

CU 1972:9

övriga frågor

Kungl. Maj:ts förslag i vad de inte behandlats här ovan har inte gett utskottet anledning till erinran. Förslagen tillstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna 1972: 606, 609 och 1430 samt 607, de tre förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga,

a. för år 1972 uttalar sig för den bostadsbyggnadsplan som förordats i statsrådsprotokollet,

b. medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter

1972 87 000

1973 87 000

1974 65 000

1975 50 000

1976 50 000,

c. medger att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projektreserv för åren 1972-1974 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats,

d. bemyndigar Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som angetts i statsrådsprotokollet besluta om utökning av den under b upptagna ramen för långivningen under år 1972,

2. beträffande medelsramen för nybyggnad att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1972: 1419 såvitt nu är i fråga

a. medger att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas intill ett belopp av 2 090 000 000 kr. under år 1972,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet angivna förutsättningar besluta om utökning av den under a upptagna ramen,

3. beträffande medelsramar för ombyggnad m. m. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1972: 1419 såvitt nu är i fråga

a. medger att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande förbättringslån meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1972 och 1973,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att om det behövs av sysselsättningsskäl besluta om ökning av den under a upptagna ramen för långivningar under år 1972,

CU 1972:9

4. beträffande tillkännagivande angående sanering av äldre fastigheter att riksdagen avslår motionen 1972:1430 såvitt nu är i fråga,

5. beträffande förhandsbesked om bostadslån för hus som skall byggas med tillämpning av industriella produktionsmetoder att riksdagen

a. medger att sådana förhandsbesked meddelas för högst 10 000 lägenheter under vart och ett av åren 1973-1977,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att om det visar sig behövas besluta om ökning av de under a angivna ramarna,

6. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning att motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd,

7. beträffande uttalande om fördelning av låneram att riksdagen avslår motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga,

8. beträffande byggande som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1972: 1452,

9. beträffande inriktning mot mindre och billigare småhus att riksdagen med godkännande av vad i statsrådsprotokollet anförts bifaller motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

10. beträffande arkitekt- och producenttävling samt kommunal borgen att riksdagen avslår motionen 1972: 387 såvitt nu är i fråga,

11. beträffande bostadsförsörjningen för småhushåll att riksdagen i anledning av motionen 1972: 779 såvitt nu är i fråga godkänner vad utskottet anfört,

12. beträffande långivning för lokaler att motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd,

13. beträffande anbudskonkurrens m. m. att riksdagen avslår motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

14. beträffande uttalande om räntenivån att riksdagen avslår motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga,

15. beträffande ränta på fastighetslån att riksdagen avslår motionen 1972: 1432 såvitt nu är i fråga,

16. beträffande omfördelning av kapitalkostnader i tiden samt undersökning av vissa subventioner att riksdagen avslår motionen 1972: 606 såvitt nu är i fråga,

17. beträffande stöd till boende i hyreshus att motionen 1972: 1448 inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd,

18. beträffande avsättning till reparationsfond att riksdagen avslår motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

19. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med avslag å motionen 1972: 1432 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1972:9

20. beträffande omfördelning av tomträttsavgäld att riksdagen i anledning av motionen 1972: 605 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen avslår motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

22. beträffande kontinuerlig anpassning av låneunderlaget att motionen 1972: 1439 inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd,

23. beträffande övre lånegränser att riksdagen avslår motionerna 1972: 606, 609 och 1430, samtliga såvitt nu är i fråga,

24. beträffande lån för förvärv m. m. att riksdagen avslår motionen 1972: 1428,

25. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen avslår motionerna 1972: 609, 1417 och 1430, den förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu är i fråga,

26. beträffande ränta m. m. på övertagna förbättringslån att riksdagen godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,

27. beträffande maximibelopp för vissa förbättringslån att riksdagen avslår motionen 1972: 386 såvitt nu är i fråga,

28. beträffande inkomstgräns för vissa förbättringslån samt stimulans till kommunerna att riksdagen avslår motionen 1972: 386 i vad den inte behandlats ovan,

29. beträffande säkerhet för vissa förbättringslån att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1427 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande förbättringslån till vissa låginkomstgrupper att riksdagen avslår motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga,

31. beträffande medelsramar för räntefria förbättringslån att riksdagen a.

medger att nämnda lån beviljas med högst 100 000 000 kr. under vart och ett av åren 1972 och 1973,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid behov besluta om en ökning av den under a upptagna ramen för långivningen under år 1972,

32. beträffande invalidbostadsbidrag m. m. att riksdagen avslår motionen 1972: 160,

33. beträffande medelsram för lån från lånefonden för allmänna samlingslokaler att riksdagen medger att nämnda lån beviljas intill 15 000 000 kr. under budgetåret 1972/73,

34. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1972: 606 såvitt nu är i fråga till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1972/73 på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder anvisar ett in vesteringsanslag av 75 000 000 kr.,

35. beträffande inriktningen av viss byggnadsforskning att riks -

CU 1972:9

dagen avslår motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

36. beträffande byggforskningsrådets sammansättning att riksdagen avslår motionen 1972: 617,

37. beträffande åtgärder för att främja utvecklingsprojekt inom serviceområdet och experimentverksamhet inom bostadsbyggandet att riksdagen godkänner i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer,

38. beträffande obligatorisk kommunal bostadsförmedling att riksdagen avslår motionen 1972: 608,

39. beträffande förmedling av inneboenderum, m. m., att riksdagen avslår motionen 1972: 779 såvitt nu är i fråga,

40. beträffande anslag på driftbudgeten under elfte huvudtiteln att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 12 761 000 kr.

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 24 657 000 kr.,

c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 770 000 kr.,

d. till Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av 263 000 kr.,

e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

f. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av 132 000 000 kr.,

g. till Byggnadsforskning ett anslag av 6 000 000 kr.,

h. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 500 000 kr.,

41. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder i vad de ej behandlats under 34 att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 2 835 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.,

c. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag av 14 000 000 kr.

Stockholm den 6 april 1972

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s), Wennerfors (m), Jadestig (s), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Wemer i Tyresö (vpk).

CU 1972:9

25 Reservationer

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m.

a. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med »Riksdagen har» och slutar med »motionen 1972: 1430» bort ha följande lydelse: »Kungl. Maj:ts bedömning av den lämpliga igångsättningen under år 1972 ansluter i allt väsentligt till de bedömningar som gjorts i motionerna 1972: 609 och 1430. Utskottet kan inte ansluta sig till förslagen i motionerna 1972: 606 och 607 som innebär en kraftig sänkning av igångsättningsbemyndigandet.»

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 9 börjar med »Förslag att» och på s. 10 slutar med »behandlad del» bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med »Motionens syfte» och slutar med »Motionsförslaget avstyrks» bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör styckebyggda - icke gruppbyggda - småhus kunna belånas med bostadslån utan hinder av rambegränsningar. För detta talar önskemålen såväl att anpassa andelen småhus till den faktiska efterfrågan som att undvika en central dirigering av ett byggande vars omfattning även utan rambegränsningar - liksom fritidshusen - håller sig inom tolerabla investeringsvolymer. Därmed kan också vinnas att de mindre expansiva kommunernas planering förbättras och möjlighet ges för ersättningsanskaffning och normal standardförbättring.

Den på en femårsperiod inriktade planeringen bör i övrigt utgå från en högre långsiktig planeringsnivå än den av Kungl. Maj:t föreslagna. Först därigenom blir en önskvärd kommunal långtidsplanering möjlig i alla kommuner och fördelningen på kommuner en uppgift för de regionala organen och inte för central myndighet. Utrymme kan även i en sådan ordning lämnas för den osäkerhet i fråga om konjunkturutvecklingen som alltid knyter an till långsiktiga bedömningar. En sådan planering kan lämpligen få uttryck i minimiramar och konjunkturreserver för såväl det statsbelånade som det inte statsbelånade bostadsbyggandet av andra hus än styckebyggda småhus. Dessa ramar bör anges med utgångspunkt i de förslag som framförts i motionen 1972: 1430, varifrån Kungl. Maj:t har att avräkna lägenhetstal beräknade med hänsyn till nuvarande byggande av styckebyggda småhus. En sådan långsiktig planering torde medföra att frågan om ett riksdagens beslut angående mål och riktpunkter för det totala byggandet kan anstå i avvaktan på resultatet av boendeutredningens arbete.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1972:

3 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 9

CU 1972:9

609 och 1430 samt med avslag å motionerna 1972: 606 och 607, de tre förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga,

a. uttalar sig för minimiramar och konjukturreserver för såväl det statsbelånade som det inte statsbelånade byggandet av andra hus än friliggande småhus, före avräkning enligt vad utskottet anfört bestämda med utgångspunkt i följande antal lägenheter

Ar

Minimi-

program

Konjunktur-

reserv

100 000

5 000

100 000

5 000

90 000

10 000

85 000

10 000

80 000

10 000

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om utökning, med anlitande av konjunkturreserven, av de under a angivna minimiramama för åren 1972 och 1973 om utvecklingen av samhällsekonomi och arbetsmarknad skulle göra en sådan ökning möjlig,

c. beslutar att fördelningen av under a upptagna minimiprogram och konjunkturreserv skall ske under år 1972 och i fråga om fördelning på kommuner beslutas av regional myndighet,

d. beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »Riksdagen har» och slutar med »motionen 1972: 1430» bort ha följande lydelse:

»Som ovan nämnts har vid behandlingen av finansplanen i gemensam borgerlig reservation hävdats att investeringarna inom näringslivet måste ytterligare prioriteras. Med denna utgångspunkt blir det enligt civilutskottets mening nödvändigt att en viss återhållsamhet nu får visas i fråga om årets igångsättning av bostadsbyggandet. Det får noteras, att det i lägenhetstal uttryckta förslaget till investeringsbemyndigande på bostadssektorn är i stort sett oförändrat men att förskjutningen under år 1971 dock enligt finansplanen medför en ökning av resursförbrukningen med över 5 %. Detta inskränker handlingsfriheten i fråga om möjligheter till direkt produktiva investeringar som kan förbättra balansen vid en konjunkturuppgång. Med hänsyn därtill bör bostadsbyggnadsplanen för

CU 1972:9

år 1972 bestämmas enligt förslaget i motionen 1972: 606. En sådan minskning på nybyggnadssidan skulle även ge utrymme för ökad ombyggnad och förbättring så att en höjd bostadsstandard främjas i en omfattning som väl svarar mot Kungl. Maj:ts förslag men med lägre investeringsvolym. »

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Det sistnämnda» och på s. 10 slutar med »Motionsförslaget avstyrks» bort ha följande lydelse:

»De olika femårsprogram som förordas i statsverkspropositionen och i motionerna 1972: 609 och 1430 är alla funktioner av utgångspunkter för 1972 års bostadsbyggnadsplan som utskottet enligt ovan inte kunnat godta. Dessa förslag kan därför mötas med samma invändningar om att de ger ett alltför begränsat handlingsutrymme. De har också det gemensamt att förslagen inte är motiverade av andra redovisade bedömningar än de kommunala bostadsbyggnadsprogram som i mycket är framskrivningar av äldre ambitioner. Redan 1971 års utveckling har visat exempel på att ambitionerna inte alltid kunnat uppfyllas. En del av de ambitioner som nu anmäler sig knyter i mycket an till förväntningar om effekter av en utflyttning av statlig verksamhet, vars förverkligande inte i lika hög grad kan tidsbestämmas eller i övrigt bedömas. Det fordras därför i första hand ett underlag för fortsatta långsiktiga bedömningar. Detta underlag bör i enlighet med förslaget i motionen 1972: 606 snarast bli ett resultat av boendeutredningens arbete. I avbidan på ett sådant förslag och dess beredning för statsmakternas beslut krävs dock att övergångsvis det nu tillämpade planeringssystemet får fortsätta enligt vad som förordas i motionen 1972: 607. Nivån på de garanterade programmen bör tillika fastställas enligt sistnämnda motion och i anslutning till ovan angivna bedömningar.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1972: 609 och 1430 samt med bifall till motionerna 1972: 606 och 607, de tre förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga,

a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1972 om maximalt 95 000 lägenheter,

b. medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter

77 000

77 000

65 000

50 000

50 000,

c. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskot -

CU 1972:9

tet anfört om minskning i första hand av byggandet av statsbelånade flerfamiljshus,

d. hemställer att boendeutredningen ges i uppdrag att med förtur utreda frågan om den framtida bostadsbyggnadsvolymen, »

2. beträffande uttalande om fördelning av låneram av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 11 börjar med »Det i» och på s. 12 slutar med »anses tillgodosett» bort ha följande lydelse:

»Det i motionen 1972: 609 föreslagna uttalandet angående fördelning av låneram till även inte expansiva orter avser att få till stånd ett riksdagens fastläggande av en fördelningsprincip, avsedd att gälla för både högre och lägre planeringsnivåer. Principen skulle avse att garantera en minimitilldelning till alla kommunblock motsvarande minst behovet av standardhöjning och förnyelse. Självfallet blir en sådan garanti till stora delar uppfylld redan genom ett av låneramar inte begränsat byggande av vissa småhus. Uttalandet bör enligt utskottets mening göras, inte minst för att undvika intrycket av att vissa orter och områden i en tyst planering dömts till en fortsatt vikande befolkningsutveckling, påskyndad av en lägre bostadsstandard än i övriga delar av landet.»

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

»7. beträffande uttalande om fördelning av låneram att riksdagen med bifall till motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

3. beträffande anbudskonkurrens m. m. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med »Byggkonkurrensutredningen torde» och slutar med »hänsyn därtill» bort ha följande lydelse:

»Kostnads- och hyresutvecklingen måste brytas med åtgärder på skilda områden. Av central betydelse är att produktionskostnaderna pressas ner. Som utvecklats i motionen 1972: 1430 har konkurrensförhållandena därvid avgörande betydelse. Det i den nämnda motionen framställda förslaget om anbudskonkurrens som villkor för bostadslån tillstyrks därför. Detta skulle innebära att bostadslån för flerfamiljshus och gruppbebyggelse skulle beviljas endast under förutsättning av öppen eller inbjuden anbudskonkurrens. Undantag från kravet skulle medges om låntagaren visar att kostnaderna även utan detta förfarande kan godtas i jämförelse med likvärdiga konkurrensprojekt. Detta bör förenas med en skärpt monopol- och prisövervakning genom befintliga institutioner.»

CU 1972:9

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

»13. beträffande anbudskonkurrens m. m. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

4. beträffande uttalande om räntenivån av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med »Det obestridda» och slutar med »1972:609 avstyrks» bort ha följande lydelse: »Det

förhållande att, enligt vad utskottet erfarit, en mer grundläggande översyn av bostadsfinansieringen torde komma att göras genom en ny utredning betonar att ökningen av skulderna på paritetslån och räntelån inte kan godtas. En av de faktorer som påverkat och påverkar denna utveckling är den alltjämt höga räntenivån. Även om andra finansieringsformer kan komma att föreslås, kvarstår denna räntas effekt på bostadskostnaderna i någon form. Detta bör enligt utskottets mening strykas under genom att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört. Ett sådant uttalande skulle även tillgodose ett huvudsakligt syfte bakom de närmast härefter behandlade yrkandena i motionen 1972: 1432.»

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

»14. beträffande uttalande om räntenivån att riksdagen med bifall till motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

5. beträffande ränta på fastighetslån av herr Werner i Tyresö (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med »En bostadsfinansiering» och slutar med »riksbankens emissionskontroll» bort ha följande lydelse:

»En låg och fast ränta på fastighetslånen anges i motionen 1972: 1432 som en grundläggande förutsättning för att bostads- och hyrespolitiken skall ha möjlighet att närma sig en bostadssocial inriktning. Utskottet ansluter sig helt till denna utgångspunkt. Som i motionen anges har utvecklingen bl. a. genom den förda räntepolitiken i stället lett bort från grundtankar som tidigare ansetts självklara. Hyran är i nuvarande produktionssystem till mycket stor del ett resultat av kapitalkostnaderna. Införandet av ett paritetslånesystem för att få en automatisk höjning av hyran från en av lägre räntekostnader möjliggjord nivå har självfallet inte löst utan tills vidare endast nödtorftigt dolt problemet med hyresgästernas bidrag till kapitalvinsterna. Enligt utskottets mening bör riksdagen genom ett uttalande i enlighet med vad i den

CU 1972:9

nämnda motionen förordas lägga fast som en riktlinje att den kapitaldel som genom riksdagsbesluten faktiskt avsätts för bostadsfinansiering skall ställas till låntagarnas förfogande mot en låg och fast ränta. Genom en annan inriktning av obligationsmarknadens avkastningsnivå motverkas subventionskravet. Medel för att åstadkomma detta finns redan i riksbankens emissionskontroll och i operationer på obligationsmarknaden. Ett uttalande av denna innebörd ansluter i princip till motsvarande syfte bakom motionen 1972: 609 som dock fått en diffus inriktning mot riksbankens officiella diskonto med de komplikationer detta för med sig. Denna vidare fråga bör behandlas i annat sammanhang för att inte ytterligare fördröja en grundläggande bostadspolitisk reform.»

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

»15. beträffande ränta på fastighetslån att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1432 såvitt nu är i fråga som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfort,»

6. beträffande omfördelning av kapitalkostnader i tiden m. m. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med »Som ovan» och slutar med »Motionsyrkandena avstyrks» bort ha följande lydelse:

»Moderata samlingspartiet har under en följd av år intagit en kritisk ståndpunkt till bostadsfinansieringssystemet. En av grunderna för detta har varit den övervältring av bostads- och räntelånefordringar på en oviss framtid och på andra nyttjare som ligger i paritetslånesystemet. Ovissheten om betalningen av denna snabbt växande låneskuld till staten för - särskilt med tanke på riksdagsmajoritetens tidigare uttalanden om bortfall av betalningsansvar i vissa situationer - tanken till ett subventionssystem av samma och större omfattning än det räntebidragssystem som skulle avvecklas. Utskottet noterar med tillfredsställelse att skuldutvecklingen nu enligt även Kungl. Maj:ts bedömning måste brytas. Vad utskottet erfarit om en ny, synbarligen parlamentarisk utredning ger grundad anledning att förutsätta att dess direktiv skall omfatta även en avveckling av paritetslånesystemet och en nödvändig övergång till ett lånesystem som återför även bostadssektorn till produktionsbetingelsernas realiteter och i förening med ett godtagbart bostadsbidragssystem kan - om än försenat - ge underlag för att inom samhällsekonomins ram föra den nu i målsättningar existerande bostadssociala politiken. Den aviserade utredningen ger även ytterligare tyngd åt det i motionen 1972: 606 framförda förslaget om en med förtur genomförd undersökning av hyreskostnadernas fördelning mellan bostadskonsumentema och de olika samhällsorganen.» dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

CU 1972:9

»16. beträffande omfördelning av kapitalkostnader i tiden samt undersökning av vissa subventioner att riksdagen med bifall till motionen 1972: 606 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»

7. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser hemställan av herr Werner i Tyresö (vpk) som anser att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

»19. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1432 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

8. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser motiveringen av

a. herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som - vid bifall till utskottets hemställan under 19 - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Civilutskottet har» och slutar med »ytterligare utredning» bort ha följande lydelse:

»Utskottet ansluter sig till den mening som uttryckts av finansministern i direktiven till kreditmarknadsutredningen, nämligen att de årliga kreditmarknadsöverenskommelserna framstår som ett naturligt inslag i bostadsbyggandets finansiering. Överenskommelsernas utfall har varit tillfredsställande och ger inte nu anledning till initiativ från riksdagens sida. Strävandena mot en ökad integrerad finansiering bör fortsätta och ta sikte på överenskommelser som inte får negativa effekter på det enskilda sparandet. Motionen avstyrks.»

b. fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som - vid bifall till utskottets hemställan under 19 - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Civilutskottet har» och slutar med »ytterligare utredning» bort ha följande lydelse:

»överenskommelserna med berörda kreditinstitut m. m. har medfört att det inte finns skäl att ytterligare överväga frågan om en statlig totalfinansiering av byggandet. Motionen avstyrks.»

c. herr Wemer i Tyresö (vpk) som - vid bifall till reservationen 7 - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Civilutskottet har» och slutar med »ytterligare utredning» bort ha följande lydelse:

»Motionsförslaget avser såväl det vid bl. a. 1967 års riksdag aktualiserade kravet på att bostadslånet skall täcka även nu underliggande fastighetskredit som det vid bl. a. 1969 års riksdag berörda kravet på att byggnadskreditema skall integreras med fastighetskreditema såsom förskott på bostadslån. Enligt utskottets mening borde redan rationalitetsskäl och riksdagens upprepade principuttalanden motivera att fastig -

CU 1972:9

hetskrediterna sammanfördes till ett enda statligt lån. Därmed kunde inte endast undvikas dubbla kostnader för behandling och förvaltning utan även vinnas att fastighetskrediterna inte blev beroende av bankernas bedömningar, över vilka statsmakterna har endast ett mycket allmänt inflytande, grundat på överenskommelser i frågor som borde vara en självklar samhällsangelägenhet. Ett överförande av obligationsupplåningen från hypoteksinstituten till en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank innebär inga svårigheter ens av teknisk natur. Affärsbankernas krediter under byggnadstiden lämnades den 30 september 1971 i medeltal mot avgifter om 0,57 % och en genomsnittsränta om 7,24 %, allt väl att märka angett på kontrakterat och inte på faktiskt utnyttjat belopp, och har därmed legat på en kostnadsnivå som släppt all förankring i den ursprungliga tanken på särskild risktäckning. Den av riksdagen år 1969 uttryckta förhoppningen att överenskommelser med kreditinstituten även i denna del skulle ge resultat får nu anses helt släckt, särskilt som inte ens de förutsatta ändringarna för bostadskreditkassans del kommit till genomförande och samarbetet mellan statliga banker inte gett avsett resultat. Utskottet har med hänsyn därtill anslutit sig till motionsyrkandet även i denna del. En sålunda integrerad finansiering skulle kunna direkt sänka produktionskostnaderna. En hyresgästernas bidragsgivning till bankväsendet i nuvarande form kan inte längre godtas - än mindre som endast nackdelar och osäkerhet kan erbjudas i gengäld. Det är också helt principvidrigt att ett statligt prioriteringsbeslut skall kunna genomföras först efter förhandlingar med bankväsendet. De ytterligare, närmast organisatoriska undersökningar som kan bli erforderliga kan utföras inom Kungl. Maj:ts kansli i sådan tid att principförslag kan föreläggas 1973 års vårriksdag. Vid en sådan åtgärd skapas också de eftersträvade möjligheterna att införa ett finansieringssystem med en låg och fast ränta som främjar uppsatta bostadspolitiska mål.»

9. beträffande omfördelning av tomträttsavgäld av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) vilka anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Förslaget i» och slutar med »blir erforderliga» bort ha följande lydelse:

»Förslaget i motionen 1972: 605 angående omfördelning av tomträttsavgäld avstyrks redan med hänvisning till aviserad genomgripande översyn av lånesystemet. Även bortsett därifrån är konsekvenserna av förslaget svåra att överblicka. Bl. a. skall avgälderna kunna regleras i tioårsperioder, en reglering som kan gälla både räntesats och avgäldsunderlag. »

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

»20. beträffande omfördelning av tomträttsavgäld att riksdagen avslår motionen 1972: 605,»

CU 1972:9

10. beträffande låneunderlag och pantvärde av herrar Ullsten (fp) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med »Förslag om» och slutar med »tidigare riksdagsbehandling» bort ha följande lydelse:

»Skälen för att bibehålla en uppdelning på låneunderlag och pantvärde är numera inte aktuella. Ett bifall till motionen i denna del skulle ge positiva administrativa effekter och minska en central styrning som bör ersättas med kommunala bedömningar av investeringsfördelningen. Frågan om den undre gränsen för statslånets säkerheter, varav ekonomiska beräkningar om överföringseffekter mellan den allmänna och statliga lånemarknaden beror, bör behandlas helt fristående.»

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

»21. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1430 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

11. beträffande övre lånegränser

a. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med »De skilda» och slutar med »betänkande CU 1971: 12» bort ha följande lydelse:

»Vad i motionerna 1972: 609 och 1430 anförts om ändrade övre lånegränser har föranlett utskottet att förorda att dessa gränser anges till 95 % av låneunderlaget för småhus som bebos av låntagaren och till 90 % för enskilt ägda flerfamiljshus eller småhus i övrigt, övre lånegränsen för servicehus bör prövas i samband med aviserade ytterligare förslag i anledning av servicekommitténs utredningar. Förslaget i motionen 1972: 606 avstyrks sålunda.»

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

»23. beträffande övre lånegränser att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 609 och 1430 samt med avslag å motionen 1972: 606, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser

att

dels det stycke i utskottets yttrade på s. 17 som börjar med »De skilda» och slutar med »betänkande CU 1971: 12» bort ha följande lydelse:

»De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar avsiktligt vissa låntagarkategorier. De bör därför ersättas med en enhetlig lånegräns i enlighet med förslaget i motionen 1972:606. Motionerna 1972:609

CU 1972:9

och 1430 avstyrks därmed i den del de inte kan anses därmed tillgodosedda.»

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

»23. beträffande övre lånegränser att riksdagen med bifall till motionen 1972: 606 och med avslag å motionerna 1972: 609 och 1430, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

12. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån av herr Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Wennerfors (m), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med »Förslagen i» och slutar med »redovisade bedömningar» bort ha följande lydelse:

»Enighet torde föreligga om önskvärdheten av höjd ränta på amorteringspliktiga tilläggslån i enlighet med förslag i motionerna 1972:609, 1417 och 1430. Då inte heller staten avhänt sig rätten till sådan ränteändring bör motionerna bifallas.»

dels utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

»25. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 609, 1417 och 1430, den förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

13. beträffande maximibelopp för vissa förbättringslån, m.m., av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med »Utskottet har» och slutar med »fatta beslut» bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den bedömning som gjorts i motionen 1972: 386 och förordar bifall därtill i denna del.»

dels utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

»27. beträffande maximibelopp för vissa stående förbättringslån att riksdagen med bifall till motionen 1972: 386 såvitt nu är i fråga hos Kungl. Majit hemställer om förslag i enlighet med vad i motionen anförts,»

14. beträffande inkomstgräns för vissa förbättringslån samt stimulans till kommunerna av fröken Ljungberg (m), herrar Ullsten (fp), Wennerfors (m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med

CU 1972:9

»Frågan torde» och slutar med »som obehövlig» bort ha följande lydelse:

»Levnadskostnadsutvecklingen under den senaste tiden och de särskilda ekonomiska påfrestningar som drabbar främst de äldre och sjuka motiverar i och för sig att inkomstgränsen höjs eller att andra motsvarande lättnader föreslås. Härtill kommer att motiv redan tidigare förelegat för en höjning. Om åtgärder inte vidtas kommer stödets reella innehåll att minska.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med »Bl. a. servicekommitténs» och slutar med »behandling därav» bort ha följande lydelse:

»Vad i motionen anförts innebär övertygande skäl för att med bifall därtill begära avsedda åtgärder. Sådana insatser måste anses som ytterst väsentliga för att påverka främst de äldres livssituation.»

dels utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

»28. beträffande inkomstgräns för vissa förbättringslån samt stimulans till kommunerna att riksdagen med bifall till motionen 1972: 386 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts,»

15. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets hemställan på s. 18 som börjar med »Utskottet avstyrker» och slutar med »principiella överväganden» bort ha följande lydelse:

»Målet att höja bostadsstandarden för betalningssvaga grupper måste fullföljas i samtliga boendeformer. En vidgad användning av förbättringslåneformer framstår därvid som en önskvärd och även samhällsekonomiskt lämplig åtgärd. Förslaget i denna del i motionen 1972: 609 tillstyrks därför.»

dels utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

»30. beträffande förbättringslån till vissa låginkomstgrupper att riksdagen med bifall till motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

16. beträffande invalidbostadsbidrag m. m. av herrar Ullsten (fp) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 18 börjar med »Motionen 1972: 160» och på s. 19 slutar med »rörande åldringsbostäder» bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den mening som kommer till uttryck i motion 1972:

CU 1972:9

160 att det är angeläget att snarast förbättra de handikappades bostadsstandard. I motionen pekas på de positiva följderna av att handikappade får möjlighet till ett så långt möjligt självständigt liv genom olika serviceinsatser från samhällets sida. Tillgången till en egen bostad som är väl anpassad till den handikappades behov är härvid av central betydelse. En förbättring av invalidbostadsbidragen måste utgöra ett viktigt inslag i en politik för att ge de handikappade levnadsvillkor som så nära som möjligt ansluter sig till andra människors. Utskottet anser liksom motionärerna, att alla personer som på grund av handikapp behöver speciella arrangemang i sina lägenheter bör kunna erhålla ersättning för detta. Gällande maximibelopp på 15 000 kr. bör också kunna tas bort. Om man medger undantag från denna maximigräns, vilket riksdagen förra året gav Kungl. Majit bemyndigande till, blir behovet av en särskild maximigräns än mindre. Utskottet delar också motionärernas synpunkter i fråga om invalidbostadsbidrag även för fritidsboende.»

dels utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

»32. beträffande invalidbostadsbidrag m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 160 hos Kungl. Majit hemställer om

a. initiativ för att främja byggande och drift av servicebostäder för handikappade,

b. utvidgad rätt till invalidbostadsbidrag så att den gäller alla som har behov av särskilda arrangemang,

c. att nuvarande maximibelopp slopas,

d. att bidrag lämnas även för fritidsboende,»

17. beträffande markförvärvslån av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med »Utskottet tar» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande lydelse:

»Det är fortfarande obestritt att kommunerna måste ha lånemöjligheter för behövliga och lämpliga markförvärv. Dessa lånemöjligheter bör dock skapas i annan ordning genom att en viss lånevolym inte avskärs för distribution genom statliga myndigheter utan hänsyn till den öppna kreditmarknadens flexibla kreditallokering. Det i gemensam borgerlig reservation i finansutskottet hävdade önskemålet att prioritera industriinvesteringarna ger liksom den samhällsekonomiska bilden i övrigt ökad tyngd åt förslaget i motionen 1972: 606 att den statliga långivningen bör upphöra.»

dels utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

»34. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall till motionen 1972: 606 såvitt nu är i fråga avslår Kungl. Maj:ts förslag om medelsanvisning till Lånefonden för kommunala markförvärv,»

CU 1972:9

18. beträffande sammansättningen av statens råd för byggnadsforskning av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Motionen 1972: 617» och slutar med »konkreta fördelningsbeslut» bort ha följande lydelse:

»Motionen 1972: 617 utmynnar bl. a. i förslag om rådets sammansättning som avses möjliggöra en vidgad inriktning mot forskning angående äldre och kulturhistoriskt intressant bebyggelse. Frågans uppenbara samband med samhällets allmänna attityd till dessa viktiga frågor föranleder utskottet att tillstyrka motionen. Sålunda bör vid val av ledamöter i rådet även de i motionen anförda synpunkterna beaktas. Personvalsmöjlighetema får avgöra om en utökning av antalet ledamöter blir erforderlig. Riksdagen torde även få anledning att ytterligare bedöma frågan i samband med behandling av förutsatt förslag om forskningens inriktning.»

dels utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

»36. beträffande byggforskningsrådets sammansättning att riksdagen med bifall till motionen 1972: 617 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

19. beträffande obligatorisk kommunal bostadsförmedling av herr Wemer i Tyresö (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Förslaget i» och slutar med »betänkande CU 1971: 12» bort ha följande lydelse:

»Enligt civilutskottets mening är behovet av obligatorisk kommunal förmedling av nyproducerade och ledigblivna lägenheter klart dokumenterat. Detta gäller även inneboenderum för att avskaffa den prisuppskörtning genom privata förmedlingar, som sker även på detta område. 1962 års bostadsförmedlingsutredning (SOU 1967: 1) och riksdagsuttalanden har tidigare avstyrkt förslag om obligatorisk kommunal bostadsförmedling med hänvisning till att detta kräver en omfattande kontrollapparat. Sådana invändningar kan inte anses hållbara. Lagstiftningen innehåller på en rad områden bestämmelser, som anses nödvändiga av sociala skäl, men som också kräver kontroll av efterlevnaden. Bostadspolitiken måste främst ha en social målsättning. Lagen skall vara en hjälp för de bostadssökande - inte för dem som vill skaffa sig vinster på de bostadssökandes bekostnad. Hyresregleringslagens bestämmelser om förbud i vissa fall att motta förmedlingsprovisioner är ingen garanti mot att pengar lämnas under bordet på de privata bostads- och rumsförmedlingarna. Uppskörtningen av bostadssökande kan endast förhindras genom att alla bostäder förmedlas genom kommunala bostadsförmedlingar. Bostadslånekungörelsens bestämmelser om möjlighet för kommunerna att få beslut om bostadslån förenat med villkor att lägenheterna

CU 1972:9

skall förmedlas genom bostadsförmedlingen, ger inget inflytande för kommunerna över förmedlingen av äldre fastigheters ledigblivna lägenheter. En betydande del av bostadsbeståndet kommer med nuvarande bestämmelser att under överskådlig tid vara undandragna de kommunala bostadsförmedlingarnas inflytande. I motionen 1971:451, till vilken motionen 1972: 608 hänvisar, gavs en rik dokumentation över behovet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Utskottet vill även framhålla angelägenheten av en sanering när det gäller förmedling av inneboenderum. Den av departementschefen förordade lösningen med kommunal förmedling av inneboenderum torde inte ge märkbara resultat så länge kommunerna inte kan falla tillbaka på tvingande lagbestämmelser på detta område. Med understrykande av att obligatorisk kommunal bostadsförmedling även bör innefatta förmedling av inneboenderum anser utskottet det angeläget att tillstyrka bifall till motionen 1972: 608. Vad som nu erfordras är konkreta och snara åtgärder för införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling.» dels utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

»38. beträffande obligatorisk kommunal bostadsförmedling att riksdagen med bifall till motionen 1972: 608 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»

Särskilt yttrande

av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anför: »Riksdagsbehandlingen av bostadsfrågorna innebär till stor del bedömningar av förslag inom ramen för 1967 års riksdags starkt ifrågasatta beslut i ämnet. Detta beslut har hittills låst utvecklingen genom kvotregler och styrningsinstrument som avser att gynna vissa ideologiska linjer framför det gemensamt formulerade bostadspolitiska målet. Beslutet motverkar snarare förverkligandet av detta mål genom att hindra den fria konkurrensen mellan företagsformerna som skulle kunna leda till att tillgängliga resurser på bästa sätt används för att tillgodose konsumenternas reella efterfrågan i ett fritt val av goda bostäder av skilda typer till rimliga produktionskostnader och rimliga faktiska boendekostnader. Sådana möjligheter kan skapas endast i ett bostadspolitiskt system, som bygger på de grundförutsättningar som närmare utvecklats i motionen 1972: 294.

1967 års nämnda beslut innebär vidare att de direkta subventionerna i form av räntebidrag ersatts med ökande anslag på kapitalbudgeten, vilkas generella subventionskaraktär endast nödtorftigt dolts genom att de bokförs som statens tillgångar med nominellt belopp - dock utan att behöva i motsvarande utsträckning bokföras som bostadsföretagens reella skulder. De bostadssociala tungt vägande anspråken måste givetvis beaktas men bör för prismedvetandets skull redovisas och bedömas

CU 1972:9

för sig och inte som i paritetslånesystemet skjutas framåt i tiden i förhoppningen att deras kostnader skall försvinna i låneanslagens växande mångmiljardbelopp. De redan år 1967 anmälda farhågorna i detta avseende besannas ytterligare genom därefter avgivna budget- och tilläggsbudgetförslag och får en än skarpare relief i långtidsbedömningamas belysning.

Det förhållande att en ny utredning nu aviserats med uppgift att mot bakgrund bl. a. av skuldökningen göra en genomgripande översyn över bostadsfinansieringen visar att även regeringen nu av karga realiteter tvingats medge att farhågorna varit och är berättigade. Det får mot bakgrund därav förutsättas att denna utredning får direktiv som möjliggör en förutsättningslös prövning. Därvid bör beaktas de riktlinjer för bostadspolitiken som förordats av moderata samlingspartiet. Det hittillsvarande dogmatiska avvisandet av dessa riktlinjer har lett fram till den ohållbara situation i dag, vars sakliga innebörd genom alla ovisshetsfaktorer inger om möjligt än större farhågor än de som ledde till att bostadspolitiska kommittén tillsattes.

Nämnda utveckling och betonandet genom riksdagsmajoritetens hållning av skenproblem inom en centraliserad bostadsbyråkrati har medfört att ett framförande i reservationens form av andra ståndpunkter i många fall tett sig meningslöst. Moderata samlingspartiets framförda alternativ kvarstår som den enda realistiskt framåtblickande lösningen.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 722034