Betänkande i anledning av motion angående förvärv av svenskt medborgarskap, m. m.
Inrikesutskottets betänkande nr 11 år 1972
InU 1972:11
Nr 11
Betänkande i anledning av motion angående förvärv av svenskt medborgarskap, m. m.
Motionen
1 motionen 1972:595 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär
1. att förslag framläggs om ändring i lagen om svenskt medborgarskap av innebörd att utlänning som vistats i landet sedan fyra år — dock i vad gäller nordisk invandrare två år — skall kunna erhålla svenskt medborgarskap,
2. att expeditionsavgiften för ansökan och anmälan för svenskt medborgarskap borttages.
Motionen innehåller ytterligare ett yrkande. Det avser språkutbildning av invandrare och behandlas i inrikesutskottets betänkande 1972:6.
Förvärv av medborgarskap genom naturalisation eller anmälan
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 33 § regeringsformen får utländsk man eller kvinna upptas till svensk medborgare genom naturalisation i den ordning och under de villkor som bestäms genom lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Naturalisationsärenden prövas av statens invandrarverk.
Villkor för svensk naturalisation är enligt 6 § första stycket medborgarskapslagen att den sökande har fyllt 18 år, att han sedan sju år har hemvist i riket, att han har fört en hederlig vandel samt att han har möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om dessa villkor ej är uppfyllda kan enligt andra stycket i samma paragraf naturalisation äga rum, om det med hänsyn till sökandens förhållanden föreligger särskilda skäl härför. Som exempel på sådana särskilda skäl nämns i lagen att det skulle medföra gagn för riket att sökanden upptas till svensk medborgare, att sökanden förut har ägt svenskt medborgarskap eller att sökanden är gift med svensk medborgare.
När sökanden är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare kan avvikelse ske från villkoret om minst sju års hemvist i riket även om annat skäl inte föreligger. I praxis tillämpas regeln på det sättet att vistelsetiden för nordiska medborgare avkortas till i regel tre år.
I princip tillåts inte naturalisation såvida inte sökanden kan visa att han efter ett bifall inte har medborgarskap i annat land. Naturalisationen kan villkoras av att den sökande inom viss tid, vanligen två år, befrias från sitt tidigare medborgarskap.
Medborgare i de nordiska länderna har en särskilt gynnad ställning då
1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 11
InU 1972:11
de tillagts rätt att genom ensidig förklaring förvärva svenskt medborgarskap. Medborgare i sådant land, som förvärvat medborgarskap där på annat sätt än genom naturalisation, kan genom anmälan till länsstyrelse förvärva svenskt medborgarskap om han fyllt arton år, bott här i riket sedan sju år och under den tiden inte dömts till fängelse.
De nordiska medborgarskapslagarna har tillkommit i samarbete och överensstämmer i väsentliga hänseenden. En olikhet föreligger dock i fråga om normaltiden för naturalisation av annan än medborgare i nordiskt land. I Finland gäller en tid av fem år mot sju i de övriga nordiska länderna.
År 1971 beviljades ca 4 200 personer svenskt medborgarskap genom beslut av statens invandrarverk eller Kungl. Majit. Av dessa var endast ca 800 nordbor. Denna grupp har de senaste åren i stället i ökad omfattning använt sig av det enklare anmälningsförfarandet hos länsstyrelse. Förra kalenderåret begagnade ca 5 000 den möjligheten att förvärva svenskt medborgarskap.
1971 års riksdag
Vid förra årets riksdag behandlades ett motionsyrkande av samma innebörd som det förevarande. Motionen remitterades till inrikesutskottet, som anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:26:
Grundlagberedningen har fått i uppdrag att överväga frågan om kommunal rösträtt för här i riket bosatta utlänningar. Utskottet har inhämtat att beredningen i stället för att föreslå särskilda rösträttsregler för utlänningar ämnar rekommendera en sänkning av väntetiden för erhållande av svenskt medborgarskap.
Enligt utskottets mening talar många skäl för en sänkning av tidskravet vid naturalisation, men med hänsyn till att frågan övervägs i pågående utredning och då ändringar i berörda regler bör föregås av överläggningar med övriga nordiska stater med vilka sedan länge samarbete ägt rum i dessa frågor är utskottet inte f. n. berett att ta ställning till vilken tidsgräns som är lämpligast. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandet men utgår från att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på frågan.
Herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) reserverade sig till förmån för ett riksdagsuttalande att lagstiftningsarbetet borde inriktas på en sänkning av tidsgränsen till fyra resp. två år.
Frågan om liberalisering av medborgarskapslagen kom också upp i konstitutionsutskottet genom en motion om utökade politiska rättigheter för invandrare (mot. 1971:227, KU 1971:47). Motionen behandlade i första hand rätten att delta i kommunala val. I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde utskottet:
Grundlagberedningen, som bl. a. har att behandla frågan om kommunal rösträtt för här i riket bosatta utlänningar, avser enligt vad utskottet inhämtat att i stället rekommendera att väntetiden för erhållande av svenskt medborgarskap förkortas. Utskottet biträder denna ståndpunkt
InU 1972:11
och understryker önskvärdheten av att åtgärder övervägs för en väsentlig förkortning av den erforderliga väntetiden för invandrare, sorn genom naturalisation önskar bli svensk medborgare. Med hänsyn till det förslag i saken som kan väntas från grundlagberedningen under första delen av år 1972 torde något riksdagsinitiativ inte vara erforderligt.
Grundlagberedningen anför i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1972:15) beträffande rösträttsfrågan och medborgarskapslagen:
Grundlagberedningen har vid sitt arbete med rösträttsfrågorna även haft att överväga huruvida man bör tillerkänna i riket bosatta utländska medborgare rätt att delta i val av kommunfullmäktige och landstingsman (KU 1968:10, rskr 1968:96). Beredningen har stannat för att inte föreslå att det införes någon form av kommunal rösträtt för icke svenska medborgare. Avgörande för detta ställningstagande har varit flera omständigheter. Eftersom det inte finns någon klar gräns mellan statliga och kommunala angelägenheter, gör sig de principiella skäl, som talar mot att tillerkänna icke svenska medborgare rösträtt i riksdagsvalen, gällande även i fråga om kommunala val. Det visar sig därjämte att en reform av ifrågavarande slag skulle medföra stora praktiska svårigheter, bl. a. när det gäller att bestämma vilka icke svenska medborgare som skall ha rösträtt. Om rösträtten anses vara väsentlig för invandrarnas anpassning i Sverige, bör man enligt beredningens mening i stället bereda dem möjligheter att tidigare än nu få fullständiga politiska rättigheter. Detta kan uppnås genom att tiden för erhållande av svenskt medborgarskap förkortas.
Expeditionsavgiften
Gällande bestämmelser
Sedan den 1 januari 1972 är expeditionsavgiften 115 kr. vid förvärv av medborgarskap genom naturalisation. För barn under 18 år som tas upp i förälders ansökan uttas ej särskild avgift. Avgiften för anmälan angående medborgarskap till länsstyrelse är 60 kr. Den som är medellös är befriad från avgiftsskyldighet.
Nuvarande regler om expeditionsavgift grundar sig på vissa principer, som godtogs av riksdagen i samband med 1964 års stämpelskattereform (prop. 1964:75, BeU 42). Denna reform innebar att tidigare bestämmelser på detta område ersattes av en ren skatteförfattning, stämpelskatteförordningen (1964:308), och en författning om avgifter för vissa expeditioner, expeditionskungörelsen (1964:618). Avgifterna enligt expeditionskungörelsen bestäms av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. Reformen, som grundade sig på en särskild utredning (SOU 1961:37), innebar för dessa avgifter att det avgiftspliktiga området begränsades och att avgiftsnivån höjdes, dock inte över statsverkets självkostnader.
Beträffande expeditionsavgifterna för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan innebar utredningens förslag att tidigare avgift på 6 kr. uppräknades till 25 kr. Om förvärvet skedde genom naturalisation skulle enligt förslaget avgifterna bli 25-100 kr. i stället för 40 kr. 1 expeditionskungörelsen upptogs avgifterna till 30 resp. 100 kr. Fr. o. m. den 1 juli 1968 (SFS 1968:145) höjdes avgifterna till 100 resp.
InU 1972:11
300 kr. Expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden blev därigenom väsentligt högre än övriga expeditionsavgifter för vilka högst 60 kr. eller, om beslut meddelats av Kungl. Maj:t, högst 115 kr. gällde. Den förhållandevis kraftiga uppräkningen föranleddes av en framställning från justitiedepartementet och grundades på en kostnadsberäkning beträffande handläggningen av ansökningsärendena inom departementet. Den nya avgiften täckte inte dessa kostnader, trots att den förberedande handläggningen av ärendena utanför departementet inte ingick i beräkningen.
1 november 1971 nedsattes avgifterna för medborgarskapsbevis till nu gällande belopp.
Beträffande förhållandena i övriga nordiska länder gäller att vid förvärv av finskt medborgarskap utgår stämpelskatt med lägst 55 och högst 7 000 mark, beroende på storleken av sökandens inkomst. För förvärv av norskt medborgarskap genom ansökan utgår i regel en avgift på 100 norska kr. eller för makar med sammanlagt 120 kr. 1 särskilda fall kan avgiften nedsättas. Förvärv genom anmälan är fritt. I Danmark och Island utgår icke någon avgift.
1971 års riksdag
Frågan om avskaffande av expeditionsavgiften för svenskt medborgarskap behandlades av skatteutskottet i betänkandet 1971:27.
I sitt av riksdagen godkända betänkande, som dagtecknades den 27 april 1971, uttalade utskottet att avgiften för medborgarskapsärenden låg inom ramen för de år 1964 godkända grunderna för avgiftsuttagets höjd. Statsverkets självkostnader var enligt utskottets bedömning väsentligt högre än avgifterna. Utskottet ville därmed inte ha sagt att avgiften var väl avvägd. Med den positiva inställning statsmakterna hade till invandrarfrågan var det särskilt viktigt att avgiften avvägdes så, att medborgarskapsärenden icke kunde anses diskriminerande. Utskottet fann vidare att avgiften många gånger kunde vara betungande, särskilt för familjer med vuxna barn. Utskottet uttalade avslutningsvis att avgiftsnivån borde kunna nedsättas. Utskottet förutsatte att frågan skulle prövas av Kungl. Maj:t i anledning av att problemet behandlats även i Nordiska rådet.
Företrädare för folkpartiet reserverade sig förbifall till motionsyrkanden om avskaffande av avgifterna.
Beslut om sänkning av avgifterna för medborgarskapsbevis fattades den 26 november 1971. Frågan om avskaffande av avgifterna återkom i riksdagen i en motion, dagtecknad den 16 november 1971, som väcktes i anledning av en proposition om ändringar i utlänningslagen. Motionsyrkandet avslogs i december 1971 med hänvisning till vad som förekommit i ärendet (InU 1971:37).
Representanten för vänsterpartiet kommunisterna reserverade sig för bifall till yrkandet.
Frågan om avskaffandet av avgift vid förvärv av nordiskt medborgarskap behandlades även av Nordiska rådet år 1971. Rådet beslöt att inte företa sig något i anledning av det aktuella medlemsförslaget.
InU 1972:11
5 Utskottet
Utlänning kan efter ansökan tillerkännas svenskt medborgarskap (naturalisation). Som villkor härför gäller att den sökande fyllt 18 år, att han sedan sju år har hemvist här i riket, att han fört en hederlig vandel samt att han har möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om dessa villkor inte är uppfyllda kan naturalisation medges om det föreligger särskilda skäl. För sökande med medborgarskap i annat nordiskt land nedsätts regelmässigt kravet på viss tids vistelse i Sverige till tre år.
I motionen yrkas att riksdagen skall begära förslag om lagändring innebärande att den sjuåriga väntetiden sänks till fyra år för utlänningar i allmänhet och till två för sökande med medborgarskap i annat nordiskt land. Den huvudsakliga motiveringen för yrkandet är att invandrarna bör få möjlighet att utöva politiska rättigheter, såsom rösträtt, efter en kortare tids vistelse i Sverige än f. n. är fallet.
Utskottet hade i november 1971 att ta ställning till ett motionsyrkande av samma innebörd som det förevarande. I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde utskottet att många skäl talar för en sänkning av tidskravet för naturalisation. Med hänsyn till att frågan övervägdes inom grundlagberedningen och då ändringar i berörda regler bör föregås av överläggningar med övriga nordiska stater var utskottet inte berett att ta ställning till vilken tidsgräns som kunde vara lämpligast. Utskottet utgick från att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan och avstyrkte motionsyrkandet.
Utskottet vidhåller sin principiella inställning från i fjol. Frågan om sänkning av tidskravet har sedan dess ytterligare aktualiserats genom grundlagberedningens nyligen avgivna betänkande. I samband med att beredningen avstyrker att utländska medborgare får rösträtt vid kommunalval pekar beredningen på möjligheten att förkorta kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap. Grundlagberedningens förslag kan nu väntas gå ut på remiss och den aktuella frågan därmed bli ytterligare belyst. Med hänsyn härtill och då det är angeläget att man söker bibehålla samordningen med medborgarskapslagstiftningen i de övriga nordiska länderna kan det inte vara lämpligt att riksdagen nu bestämmer sig för vilka tidsgränser som i framtiden skall gälla som villkor för erhållande av svenskt medborgarskap. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.
Motionen innehåller också ett yrkande om avskaffande av expeditionsavgiften för medborgarskapsbevis. Sådan avgift utgår med 11.5 kr. för bevis utfärdat av invandrarverket vid naturalisation och 60 kr. för bevis utfärdat efter anmälan till länsstyrelse. Den sistnämnda formen avser invandrare från nordiska länder och unga utlänningar med lång tids vistelse i Sverige. Avgifterna sänktes den 1 januari i år. De var tidigare 300 resp. 100 kr. Barn under 18 år inkluderas regelmässigt i föräldrars ansökan och avgift debiteras alltså inte för sådana barn.
Med hänvisning till den avsevärda sänkning av avgifterna som trädde i kraft vid det senaste årsskiftet avstyrker utskottet motionsyrkandet.
InU 1972:11
6 Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1972:595 i fråga om ändring i m edb orga rskapslagen
2. att riksdagen avslår motionen 1972:595 i fråga om expeditionsavgiften.
Stockholm den 6 april 1972 På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Carlström (fp) och Fransson (c).
Reservation
beträffande ändring i medborgarskapslagen (punkt 1 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp), som anser
dels att det avsnitt på s. 5 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet hade” och slutar med ”således motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
”Grundlagberedningen har i sitt slutbetänkande avvisat tanken på att tillerkänna invandrare, som ej har svenskt medborgarskap, kommunal rösträtt. I stället har beredningen pekat på möjligheten att förkorta kvalifikationstiden för erhållande av svenskt medborgarskap. Grundlagberedningen går dock inte närmare in på den frågan och tar följaktligen inte ställning till vilka tidsgränser som bör gälla.
Enligt utskottets mening är det angeläget att Kungl. Maj:t omgående tar upp den i motionen aktualiserade frågan om förkortning av väntetiden för erhållande av svenskt medborgarskap. Överläggningar bör tas upp med regeringarna i de övriga nordiska länderna för att om möjligt få till stånd en samordning med reglerna i dessa länder. Enligt utskottets mening bör i enlighet med motionärernas krav lagstiftningsarbetet inriktas på en sänkning från nuvarande sju år till fyra år för icke nordiska medborgare och från fyra år till två år för nordiska medborgare. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.”
dels att utskottet bort hemställa
”1. att riksdagen i anledning av motionen 1972:595 i fråga om ändring i medborgarskapslagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.”
Göteborgs Offsettryckcri AB 72 1235 S Stockholm 1972