Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om skydd för den svenska arbetsmarknadspolitiken i multinationella företag

Inrikesutskottets betänkande nr 20 år 1972 InU 1972:20

Nr 20

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om skydd för den svenska arbetsmarknadspolitiken i multinationella företag.

Motionen

I motionen 1972:765 av herr Hellström m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en översyn av den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen med beaktande av de riktlinjer som anges i motionen, därvid syftet bör vara att undanröja de hinder för ökad jämlikhet och demokrati på svensk arbetsmarknad som framväxten av multinationella företag kan komma att medföra.

Inledningsvis erinrar motionärerna om de multinationella företagens starka expansion under 1960-talet. De anser att dessa företags rörlighet över gränserna medför politiska påtryckningsmöjligheter även mot starka industristater. De problem som sammanhänger med nationalstatens ekonomisk-politiska självständighet gentemot de multinationella företagen kommer, påpekar motionärerna, för Sveriges del koncentrationsutredningen att kartlägga. Motionen tar upp frågor rörande dessa företags betydelse för arbetsmarknadspolitiken, arbetsrätten och den fackliga politiken.

Motionärerna anger vissa riktlinjer för den översyn av den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen som de anser bör komma till stånd. Beträffande arbetsmarknadspraxis och personalpolitik anför de att ett karakteristiskt drag framför allt hos USA-ägda företag är en stark centralisering av beslutfattandet till moderföretaget. Dotterbolagen utomlands tillämpar i många fall en i den nordamerikanska traditionen förankrad personalpolitik och arbetsmarknadspolitik, som ofta kännetecknas bl. a. av centralisering av makten inom företaget, hierarkiska beslutssystem och dålig insyn. Mot bakgrund av att en rad av de multinationella företagen, enligt motionärernas uppfattning, har en personalpolitisk profil som är främmande för den svenska arbetsmarknaden anser de, att de svenska arbetsmarknadsmyndigheterna borges direktiv att noga följa den personalpolitik och övrig företagspolitik som bedrivs inom de multinationella företagen. En hög beredskap för lagstiftning om arbetsmarknadsförhållanden bör hållas så att om så visar sig erforderligt lagstiftningen inom detta område snabbt kan utvidgas och skärpas.

För att trygga fackföreningarnas möjligheter till insyn i de multinationella företagens reella ekonomiska förhållanden föreslår motionärerna att en lagstiftning bör förberedas med syfte att ge de anställda rätt till särskilt fyllig information om koncernens förhållanden. Genom en sådan lagstiftning skulle de fackliga organisationernas förhandlingsmässiga underläge gentemot de internationella koncernerna minskas.

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 20

InU 1972:20

2 Motionärerna erinrar vidare om att vissa fackföreningsinternationaler har gjort försök att samordna bl. a. förhandlingsarbetet mellan de anslutna fackförbunden och multinationella företag. Sådana strävanden bör enligt motionärerna underlättas. De anför:

Det är tänkbart att man i framtiden kommer att arbeta för att sluta vissa former av kollektivavtal på internationell basis med multinationella företag. Avtal om löner och allmänna arbetsvillkor kan då slutas nationellt, som i dag. Ovanpå dessa nationella avtal är det sedan tänkbart att en fackföreningsinternational förhandlar med ett bolag om specialavtal i frågor som rör t. ex. koncernredovisning, information, insyn i personalplanering etc. Skulle avtal av exempelvis denna typ komma till stånd i framtiden, är det väsentligt att den svenska lagstiftningen ger dem rättsverkan gentemot dotterbolaget i Sverige även om avtalet formellt är slutet mellan en fackföreningsinternational och moderbolaget.

Vidare tar motionärerna upp frågan om fackliga sympatiaktioner i multinationella företag och anför att svensk rättspraxis i fråga om sympatiaktioner vid arbetsmarknadskonflikter med internationellt ursprung i dag är oklar. Visserligen faller denna fråga inom ramen för arbetsrättskommitténs direktiv men motionärerna påpekar att frågan om sympatiaktioners laglighet inom ramen för samma — multinationella — företag inte nämns i utredningsdirektiven. De anser att klara arbetsrättsliga regler snarast bör skapas. Dessa skall syfta till att inom vida ramar ge rätt till sympatiaktioner inom samma företag för att stärka fackföreningsrörelsens ställning gentemot arbetsgivarparten i multinationella företag.

I motionen framhålls vidare att internationella överenskommelser mellan regeringar i framtiden kommer att bli nödvändiga om än svåra att uppnå för att balansera de multinationella företagens maktmöjligheter. Motionärerna uttalar:

Den svenska regeringen bör inom ILO, OECD och andra relevanta organ aktivt verka för tillskapande av minimistandard i fråga om arbetsvillkor, redovisningsprinciper, insyn etc. för företag som etablerar dotterbolag utomlands. Syftet härvid bör vara såväl att stärka de nationella regeringarna gentemot de multinationella företagen som att skapa regler som underlättar de strävanden som påbörjats inom vissa områden för en samordning av de fackliga insatserna internationellt.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Sveriges arbetsgivareförening (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).

Av remissmyndigheterna ställer sig SAF och LO avvisande till den av motionärerna önskade översynen medan TCO och SACO tillstyrker densamma.

AMS erinrar i sitt yttrande om att arbetsmarknadsmyndigheterna genom lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetskraft på den öppna marknaden (SFS 1971:202) ges möjligheter att

InU1972:20

följa personalpolitiken inom enskilda företag:

SAF anser att motionärerna inte i dagens läge förebragt bärande skäl för den begärda utredningen. SAF uttalar:

De frågor som behandlas i motionen är allmänt angivna, och själva förslaget om en översyn av den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen med beaktande av vad som anförts i motionen blir därmed också obestämt och konturlöst. Utan allt bestridande av att de multinationella företagens verksamhet och framtida utveckling även i vårt land är en fråga som förtjänar uppmärksamhet undgår man icke intrycket att motionärerna överdrivit de omständigheter som skulle motivera den begärda utredningen. I fråga om arbetsmarknadspraxis och personalpolitik kan icke gärna sägas annat än att de i Sverige verksamma multinationella företagen på ett tillfredsställande sätt anpassat sig till svenska förhållanden. Det är en kraftig överdrift att exempelvis hävda att de har en personalpolitisk profil som är främmande för den svenska arbetsmarknaden. Någon anledning till antagande att de skulle frångå den nuvarande ordningen med anslutning till vederbörande arbetsgivarorganisation finns icke heller. Det kan för övrigt i sammanhanget anmärkas att det icke är ovanligt att de multinationella företagen tillämpar bättre regler för de anställda än som följer av de gällande kollektivavtalen.

När det gäller övriga i motionen berörda frågor (facklig insyn, internationella kollektivavtal, fackliga sympatiaktioner i multinationella företag) ställer man sig också tvekande till motionärernas bedömningar. Rent faktiskt torde det vara omöjligt att genomföra en lagstiftning som effektivt skulle säkerställa att de anställda fick en särskilt fyllig information om den internationella koncernens förhållanden. Själva värderingen i förslaget synes för övrigt kunna ifrågasättas. — Accepterandet av ett tänkt avtal mellan ett multinationellt företag och en fackföreningsinternational såsom ett på vanligt sätt bindande kollektivavtal även i Sverige måste innebära relativt mycket av en framtidsvision. Vad sedan gäller sympatiaktionerna är det påtagligt att motionärerna isolerat denna fråga i förhållande till de direktiv som arbetsrättskommittén har att arbeta efter. Den senare har sålunda att behandla frågan om internationella sympatiåtgärder över huvud taget, icke endast inom multinationella företag.

1 yttrandet berör SAF även motionärernas förslag att regeringen inom ILO, OECD och andra internationella organ bör aktivt verka för tillskapande av minimistandard i fråga om arbetsvillkor, redovisningsprinciper etc. för multinationella företag. SAF menar att en aktivitet i sådant hänseende givetvis förtjänar stödjas men kan ej se att verksamheten behöver förankras i någon särskilt för ändamålet tillsatt utredning.

LO påpekar att de problem som är förknippade med den expansion av de multinationella företagen som skett under 1960-talet har uppmärksammats av LO och andra fackliga organisationer. LO-kongressen 1971 gav landsekretariatet i uppgift att vidta de åtgärder som i fackligt hänseende påkallas av den alltmer internationaliserade företagsamheten och LO har yrkat på en sådan anpassning av ekonomisk lagstiftning, som nödvändiggörs av denna utveckling. LO anför vidare:

Framväxten av dessa företag kan medföra ökad sysselsättning, en teknologisk utveckling och spridning av forskningsresultat. LO anser dock, i likhet med motionärerna, att det är angeläget att lagstiftningsvägen motverka vissa negativa sidor av de multinationella företagens framväxt. Bl. a. i fråga om personalpolitik kan annars ogynnsamma

1 * Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 20

InU1972:20

verkningar uppstå.

Vad gäller svårigheterna till insyn i företagens ekonomiska läge och de problem för de anställda att förhandla med företaget som därmed föijer, har LO i remissvar på samarbetsutredningens, fondbörsutredningens och aktiebolagsutredningens betänkanden gett förslag till vissa åtgärder. Dessa gäller främst förslag till skärpta regler om redovisningsskyldighet och insyn i företagens ekonomiska förhållanden.

Diskussioner på internationell nivå rörande arbets- och anställningsförhållanden samt de anställdas samrådsrätt har förts mellan vissa multinationella företag och fackliga organisationer. Det är ovisst om kontakter av detta slag kan leda till avtal av den typ som motionen nämner. Löneförhandlingar på internationell nivå synes för närvarande inte vara aktuella med undantag för transportområdet.

LO konstaterar att flera av de problem som motionen tar upp berörs av pågående lagändringsarbete och redan arbetande utredningar, t. ex. koncentrations- och arbetsrättsutredningarna. Beträffande sistnämnda utredning tar LO för givet att kommitténs undersökning av rätten till sympatiåtgärder bör innefatta också det fall då en internationell sympatiaktion riktas mot ett visst multinationellt företag.

Med hänvisning till ovanstående anser LO att någon särskild utredningskommitté för den begärda översynen inte såvitt nu kan överblickas är påkallad. Motionärernas synpunkter bör självfallet beaktas i pågående lagstiftningsarbete.

LO är i likhet med motionärerna av åsikten att regeringen inom de internationella samarbetsorganen (ILO, OECD m. fl.) bör verka för en internationell samordning av reglerna för multinationella företag. Inom Fria fackföreningsintemationalen, där LO ingår, har rekommendationer i detta syfte utfärdats.

TCO anser att det mot bakgrund av den snabba internationaliseringen av företagandet är angeläget att med jämna mellanrum aktuell lagstiftning på berörda områden ses över så att oönskade möjligheter till försvårande av fackligt arbete m. m. elimineras och tillstyrker därför en översyn av den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen. Samtidigt framför TCO en förhoppning om att statsmakterna utreder möjligheterna att mildra sekretessbestämmelserna rörande bl. a. registreringen av utländska företags etableringar i Sverige och rent allmänt försöker förbättra statistiken över utländska företags verksamhet i Sverige såväl som svenska företags verksamhet i utlandet. Härigenom skulle bl. a. de fackliga organisationernas möjligheter till utredningar av de multinationella företagens verksamhet underlättas.

SACO anser det angeläget att den svenska arbetslagstiftningen utformas på ett sådant sätt att även de multinationella företagen, såväl formellt som reellt, kommer att omfattas av det regelsystem och praxis som gäller inom det arbetsrättsliga området. SACO har därför inget att erinra mot en översyn av arbetslagstiftningen i detta syfte.

Pågående utredningsarbete m. m.

Koncentrationsutredningen

Utredningen som tillkallades år 1961 med uppgift att kartlägga och analysera näringslivets struktur- och konkurrensförhållanden har avgett

InU 1972:20

ett antal betänkanden bl. a. Industrins struktur och konkurrensförhållanden (SOU 1968:5), Ägande och inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968:7) samt Stordriftsfördelar inom industriproduktionen (SOU 1970:30).

Utredningen har i tilläggsdirektiv givna den 16 juni 1971 fått i uppdrag att genomföra en undersökning av konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse. Undersökningen bör enligt direktiven även omfatta internationella företag med svenskt ursprung. Undersökningen bör, anförs i direktiven, ge en översikt över olika typer av internationella företag och deras andelar av produktion och marknader på olika områden, i första hand i Sverige. Tendenserna i utvecklingen är därvid av särskilt intresse. Vidare bör undersökningen omfatta en analys av orsakerna till de internationella företagens framväxt och belysa den roll som bl. a. stordriftsfördelar, produktsammansättning och monopolsträvanden kan spela därvidlag.

Den centrala problemställningen för utredningen bör vara vilka effekter utvecklingen mot allt flera och större internationella företag har och kan komma att få på den svenska ekonomin. Analysen härav bör omfatta frågan vilken inverkan denna utveckling kan få på möjligheterna att uppnå nationella ekonomisk-politiska och näringspolitiska mål i fråga om bl. a. ekonomisk stabilitet och tillväxt samt inkomst- och förmögenhetsfördelning.

Utredning rörande ökad anställningstrygghet m. m.

Utredningen som tillkallades av inrikesministern den 5 december 1969 skall göra en allsidig undersökning av anställningstryggheten med tonvikten lagd på frågan om det stöd som utgår till äldre arbetskraft behöver kompletteras med lagstadgad trygghet i anställning. Utredningen beräknas avge ett betänkande vid årsskiftet 1972/73.

I direktiven understryks att i fråga om de områden där avtal finns bör de sakkunniga undersöka, vilka skiljaktigheter som råder mellan avtalens bestämmelser och vilka skälen är för skiljaktighetema. Vidare bör kartläggas hur stora arbetstagargrupper som står utanför kollektivavtalsreglerat anställningsskydd. Undersökningarna bör inte begränsas till den äldre arbetskraften utan omfatta hela arbetsmarknaden. På grundval av undersökningsresultaten bör de sakkunniga bedöma i vilken mån anställningstryggheten behöver ökas genom lagstiftning och hur en sådan lagstiftning lämpligen bör utformas.

Vidare anförs att ett anställningsskydd i form av lagstadgade uppsägningstider måste innehålla garantier för att skyddet inte blir illusoriskt till följd av att permittering används felaktigt. En ytterligare fråga av allmän betydelse är hur förlängda uppsägningstider skall samordnas med gällande varselöverenskommelser.

Sannolikt är det lämpligt att utforma lagbestämmelser om uppsägningstid som ett allmänt minimiskydd som kan förbättras genom avtal. Med en sådan lösning blir det möjligt för arbetstagargrupper att behålla

InU 1972:20

eller tillvinna sig längre uppsägningstider än de lagstadgade. En avtalsfrihet med denna innebörd stämmer överens med grundtankarna bakom 1965 års reform av de offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden.

Om anställningstryggheten ökas genom förlängda uppsägningstider och i synnerhet om därtill läggs ett särskilt skydd i form av avgångsersättning, blir det ofrånkomligt för de sakkunniga att undersöka om det ökade skyddet skall beredas den anställde också i de fall då uppsägningen har sin grund i hans personliga förhållanden. De sakkunniga bör därför till allsidig prövning ta upp också frågan om skyddet mot obefogad uppsägning samt mot bakgrund av bl. a. huvudavtalen på den privata arbetsmarknaden och statstjänstemannalagen överväga behovet att lagreglera uppsägningsgrunderna och de rättsliga följderna av obefogad uppsägning. Utgångspunkt för övervägandena bör vara att principen om arbetsgivares rätt att utan skäl avskeda arbetstagare skall ersättas med en huvudregel om skydd mot sakligt ogrundade uppsägningar. Vid överväganden av i vilka fall uppsägning skall anses sakligt befogad måste samordning ske med bestämmelserna härom i statstjänstemannalagen liksom med lösningarna av de frågor som omfattas av ämbetsansvarskommitténs uppdrag.

Införs lagbestämmelser om uppsägning, blir det nödvändigt att närmare undersöka i vilken ordning tvister om uppsägning skall prövas och avgöras.

A rbetsm iljöutredningen

Utredningen tillkallad den 20 februari 1970 har i uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Utredningen beräknas att före årsskiftet 1972/73 avge ett delbetänkande rörande ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. I direktiven uttalas bl. a. att den översyn som utredningen skall verkställa skall syfta till en lagstiftning som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Allmänt sett bör lagstiftningen ge ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke måste vara att arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av produktionen. Arbetarskyddets krav måste bättre än f. n. kunna göra sig gällande redan i samband med planeringen av arbetslokaler, maskiner och arbetsmetoder. Det är också nödvändigt med ökade möjligheter till en fortlöpande kontroll av den arbetshygieniska situationen på arbetsplatserna. Goda möjligheter måste dessutom finnas till ingripande i sådana fall då missförhållanden i skyddshänseende kunnat konstateras.

Direktiven framhåller att en effektiv tillämpning av arbetarskyddslagstiftningen självfallet är av stor betydelse. Reglerna om tillsyn genom offentliga organ bör därför ses över med sikte på största möjliga effektivitet i tillsynsverksamheten. Arbetarskyddstyrelsen och yrkesinspektionens organisation och arbetsformer bör tas upp till behandling av utredningen i anslutning till översynen av lagstiftningen.

Frågan om anmälningsplikt beträffande nytillkomna arbetsställen - vilken var aktuell i samband med arbetarskyddslagens tillkomst — torde åter få övervägas.

InU1972:20

7 Arbetsrättskommittén

Kommittén tillkallad av inrikesministern den 28.12.1971 skall företa en översyn av arbetsfredslagstiftningen. I direktiven uttalas att statsmakterna bör genom lagstiftningsåtgärder ge löntagarorganisationerna det stöd som behövs för att få till stånd en demokratisering av arbetslivet. Medbestämmanderätt för arbetstagarna i företagen på olika nivåer bör visserligen i första hand åstadkommas genom avtal och i former som inte förändrar de fackliga organisationernas ställning som fria och oberoende organisationer. Men för att förhandlingar skall kunna leda till resultat måste förhandlingsrätten byggas ut och kollektivavtalslagstiftningen ändras så att arbetstagarna och deras organisationer får en med arbetsgivaren mer jämbördig ställning. I första hand bör dock översynen inriktas på att skapa förutsättningar för ett verkligt arbetstagarinflytande på områden som berör den enskilde arbetstagaren nära och dagligen. Den förhandlingsrätt som kommer att knäsättas genom ny lagstiftning bör i princip vara så vidsträckt att förhandlingar kan inledas i alla frågor på olika beslutsnivåer som det är angeläget för de anställda att få inflytande på.

Vidare erinras i direktiven om den rätt som arbetsgivarna har enligt § 32 i SAF:s stadgar att leda och fördela arbetet. § 32 och den rättspraxis som utbildats har enligt direktiven gjort det mycket svårt för arbetstagarna att föra fram frågor om arbetsledningsrätten till materiell lösning i kollektivavtal. En ny lagstiftning bör utgå från att frågor som hör till arbetsledningsrätten bör regleras i kollektivavtal.

Kommittén har vidare fått i uppdrag att i samband med en översyn av fredsplikten enligt kollektivavtalslagen även ta upp problem som hänger samman med stridsåtgärder som har internationell bakgrund. I direktiven anförs bl. a. följande.

Vid en reglering av dessa frågor kan det knappast bli tal om att generellt låta en sympatiåtgärds tillåtlighet vara beroende av om primärkonflikten är lovlig enligt lagen i det land där den företas. Begränsningar av det slaget kan vara naturliga när det gäller länder vilkas arbetsrättsliga lagar och arbetsmarknadsförhållanden är likartade våra egna. I andra fall får man kanske tänka sig en huvudregel som innebär att en sympatiåtgärd till stöd för arbetstagare, som är inblandade i en konflikt i annat land, skall anses lovlig, om de svenska arbetsmarknadsparterna inte har avtalat om en vidsträcktare fredsplikt. De sakkunniga bör pröva möjligheten av en sådan regel. De bör med beaktande av nu angivna och andra synpunkter söka finna en lösning på hela komplexet av problem i fråga om stridsåtgärder med internationell bakgrund.

Utredningsförslag om styrelserepresentation för anställda

En arbetsgrupp inom industridepartementet har i promemorian ”Styrelserepresentation för de anställda” (Ds I 1972:3) lagt fram förslag om lagstadgad rätt för anställda i aktiebolag med mer än 100 arbetstagare att utse två styrelseledamöter. Denna rätt föreslås till en böljan gälla under en femårig försöksperiod som skall inledas den 1.1.1973. I företag

InU 1972:20

som ej omfattas av lagförslaget kan de anställda genom avtal få rätt att utse ledamöter i styrelsen enligt lagens bestämmelser. De anställda kan också genom avtal få rätt att utse flera ledamöter än två.

1 promemorian föreslås vidare att arbetstagarrepresentationen inrättas genom beslut av lokal facklig organisation eller grupp av organisationer som representerar mer än hälften av antalet kollektivanställda. Arbetstagarledamot bör enligt förslaget i princip vara anställd i företaget men om de fackliga organisationerna finner att särskilda skäl föreligger kan de utse annan person. Arbetstagarledamöterna i styrelsen föreslås få samma rättigheter och skyldigheter som övriga ledamöter. Lagförslaget innehåller dock en bestämmelse om att arbetstagarledamot inte får delta i styrelsens behandling av frågor som rör stridsåtgärd eller förhandling med arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal. Proposition i ämnet väntas föreläggas 1972 års höstriksdag.

Utredningsförslag om statliga styrelserepresentanter i vissa aktiebolag

Samarbetsutredningen har i betänkandet (SOU 1970:41) Företag och samhälle lagt fram förslag till styrelserepresentation för det allmänna i vissa aktiebolag i syfte att bl. a. öka informationsutbytet mellan företagen och samhällets organ. Utredningen förordade att Kungl. Maj:t ges rätt att i tillhopa högst 20 aktiebolag utse en ledamot i respektive styrelse (offentliga styrelseledamöter). Denna rätt för Kungl. Maj:t bör enligt förslaget omfatta en femårsperiod. Styrelserepresentation bör komma i fråga i bolag av olika typer, olika branscher och med olika ägarförhållanden. I första hand bör styrelseledamot få till uppgift att tillföra bolagets styrelse samhälleliga synpunkter på ärenden som tas upp i styrelsen och att verka för att dessa synpunkter beaktas. Samhällets intentioner i sådana frågor bör han lämpligen kunna delges vid de kontakter med Kungl. Maj:t som enligt utredningen synes vara en nödvändig förutsättning för att styrelserepresentationen skall få reellt innehåll. Till offentliga styrelseledamöter bör utses personer med stort företags- och allmän ekonomiskt kunnande och med god kännedom om de samhälleliga målsättningarna främst inom näringspolitiken. Offentlig styrelseledamot i aktiebolag bör vara underkastad samma kvalifikationskrav och bestämmelser i övrigt som gäller för styrelseledamöter som utses av bolagsstämman.

Utredningen föreslår vidare att mot slutet av den femåriga försöksperioden en utvärdering bör kunna ske av verksamheten med offentlig styrelserepresentation.

InU 1972:20

9 Utskottet

De multinationella företagen har expanderat kraftigt under 1960-talet. Enligt motionärerna beräknas sådana företag f. n. stå för ca en fjärdedel av världsproduktionen. Denna utveckling, som antas komma att fortgå under de närmaste decennierna, har inneburit en teknologisk utveckling och spridning av forskningsresultat men har också fått vissa allvarliga ekonomisk-politiska konsekvenser för enskilda stater.

De problem som den fortgående internationaliseringen av näringslivet fört med sig har på senare tid ägnats uppmärksamhet såväl på det nationella som på det internationella planet av de fackliga organisationerna.

Motionen anknyter till detta och tar upp vissa frågor som sammanhänger med de följder utvecklingen kan komma att få för det fackliga arbetet samt för utvecklingen mot ökad demokrati inom arbetslivet. Motionärerna vill ha en översyn av den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen i syfte att undanröja de hinder för ökad jämlikhet och demokrati på den svenska arbetsmarknaden som de multinationella företagen kan komma att skapa. De anger vissa riktlinjer för denna översyn, bl. a. i fråga om personalpolitik, de fackliga organisationernas rätt till ingående information om koncernförhållanden och fackliga sympatiaktioners laglighet vid tvist i annat land inom samma multinationella företag.

De av motionärerna upptagna frågorna om de multinationella företagen kräver ökad uppmärksamhet. De fackliga organisationerna har insett detta och genom deras internationella organisationer har igångsatts ett arbete med syfte att nå bättre kunskap om och därmed ökat inflytande på de multinationella företagen i fråga om personalpolitik, lönepolitik etc. Som motionärerna påpekar är det angeläget att statsmakterna stöder dessa strävanden bl. a. genom att ta upp problemen i internationella organisationer som ILO och OECD. Det är emellertid lika viktigt att man är vaksam på det nationella planet. Som ovan redovisats pågår på olika håll utredningsarbete som berör arbetsmarknadsmässiga och arbetsrättsliga aspekter på bl. a. de multinationella företagen. Arbetsrättskommittén utreder betydelsefulla frågor som rör alla i landet verksamma företag, t. ex. rörande medinflytande för de anställda, men också specifika problem såsom rätten att vidta fackliga sympatiåtgärder vid arbetskonflikt i annat land.

Den strävan till ökat inflytande och förbättrad insyn i företagen i allmänhet som alltmer kommer till uttryck har självfallet stor betydelse för de av motionärerna upptagna frågorna. Inom kort kommer riksdagen att få ta ställning till styrelserepresentation för anställda i större och medelstora företag. Krav på större öppenhet från företagen i informationsfrågor kommer också att ställas.

Förutom vad ovan redovisats har aviserats att en särskild grupp skall tillsättas för att direkt under regeringen bevaka frågor som rör de multinationella företagen och komma med förslag till lämpliga åtgärder.

InU 1972:20

10 Arbetet skall samordnas med vad som görs från fackligt håll både i Sverige och internationellt. Utskottet utgår från att denna grupp kommer att ta upp spörsmål av det slag som aktualiserats i motionen i den mån frågorna inte redan är föremål för utredning. Motionärernas önskemål synes därmed vara tillgodosett och det finns således inte anledning för riksdagen att ta något initiativ.

Utskottet hemställer

att motionen 1972:765 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 oktober 1972 På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Fransson (c) och Ekinge (fp).