Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts framställningar i propositionen 1972:1 om anslag för budgetåret 1972/73 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna och av dem administrerad garanti- och långivning, m. m., jämte motioner
Näringsutskottets betänkande nr 11 år 1972
NU 1972:11
Nr 11
Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts framställningar i propositionen 1972:1 om anslag för budgetåret 1972/73 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna och av dem administrerad garanti- och långivning, m. m., jämte motioner.
I betänkandet behandlas propositionen 1972:1 bilaga 13, såvitt denna bilaga hänvisats till näringsutskottet, samt motioner med anknytning därtill. Ett antal motioner som liksom dessa avser åtgärder till förmån för mindre och medelstora företag behandlas samtidigt i utskottets betänkanden 1972:12 och 1972:13.
REGIONAL UTVECKLING
1. Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader.
Kungl. Maj:t har (punkten D 3, s. 173-176) föreslagit riksdagen att till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:
1972:273 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam prövning och förslag till riksdagen angående statligt stöd till företagareföreningar för s. k. rådgivningsgrupper med teknisk och ekonomisk expertis för förstärkt företagsrådgivning åt mindre och medelstora företag i enlighet med vad som anförts i motionen,
1972:577 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader anvisar 15 milj. kr., dvs. 5 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj:t begärt,
1972:1330 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c,fp,m), vari hemställs att riksdagen till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader anvisar en summa av 12 milj. kr., därvid 3 milj. kr. avses för uppföljnings- och bevakningsuppgifter av det statliga stödet till mindre och medelstora företag inom industrin samt övriga företag som erhållit lokaliseringsstöd,
1972:1360 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående möjligheterna att öka företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet i fråga om marknadsföring.
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 11
NU 1972:11
2 Motionerna
I två av motionerna begärs en större höjning av anslaget till företagareföreningarna än den som föreslås i propositionen.
I motionen 1972:577 ges en översikt över problem som gäller de mindre och medelstora företagen. Motionärerna nämner ett antal fördelar som de anser känneteckna dessa företag i högre grad än de större företagen. De rekommenderar en mera offensiv politik, inriktad på att ta till vara de nämnda fördelarna och säkra de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter. Insatser på ett flertal områden sägs vara nödvändiga. Kapitalförsörjningen måste förbättras. Möjligheterna för företagsledare och anställda att få utbildning i tekniska och ekonomiska ämnen måste byggas ut. Produktutvecklingen och marknadsföringen behöver stödjas och stimuleras. Generationsskiftena inom familjeföretagen måste underlättas. Tillgången till industriell service i olika former måste förbättras. En bättre organisation av de statliga näringspolitiska insatserna sägs också vara erforderlig, varvid man på det regionala planet bör ta till vara och bygga vidare på företagareföreningarnas erfarenheter och kontakter. Företagen bör, uttalar motionärerna, från företagareföreningarna kunna förutom kreditstöd erhålla medverkan vid företagarutbildning, rådgivning i företagsadministrativa, juridiska, ekonomiska och produktionstekniska frågor samt medverkan vid produktutveckling, marknadsbedömning och marknadsföring. Vissa önskemål i anslutning till detta program framläggs i särskilda motioner. I förhållande till de riktlinjer för företagareföreningarnas verksamhet som fastställdes år 1968 innebär, framhålls det, de skisserade uppgifterna en viss utvidgning, som gör det nödvändigt att öka statens bidrag till föreningarna. Företagareföreningarnas förbund har beräknat föreningarnas reella kostnader för den verksamhet som skall finansieras med statliga medel till drygt 16 milj. kr. under det kommande budgetåret. En första etapp i en förstärkning av föreningarnas resurser bör enligt motionärerna gå ut på att föreningarna får möjlighet att bygga upp den basorganisation som erfordras till följd av tidigare riksdagsbeslut. Därför föreslås en höjning av anslaget till 15 milj. kr.
Även i motionen 1972:1330 förespråkas en samordning av den verksamhet som bedrivs till förmån för de mindre och medelstora företagen. Det vore enligt motionärerna värdefullt om företagareföreningarna i högre grad kunde ägna sig åt samordning, något som emellertid skulle medföra ökade utredningsuppgifter av kvalificerat slag och följaktligen behov av större personella resurser. På grundval av Företagareföreningarnas förbunds beräkningar anger motionärerna 16 milj. kr. som ett realistiskt anslagskrav. Med hänvisning till det ansträngda budgetläget stannar de emellertid för en anslagssumma av 12 milj. kr.
Speciella former av rådgivningsverksamhet från företagareföreningarnas sida föreslås i de båda återstående motionerna.
1 motionen 1972:273 anförs att första och andra generationens
NU 1972:11
företagsledare i mindre och medelstora företag ofta är mera industriarbetare än industriledare till sin inriktning och saknar erforderlig administrativ kunskap och erfarenhet. Komplicerade situationer som kan uppstå, t. ex. i samband med större investeringar möjliggjorda av lokaliseringsstöd, medför behov av förstärkt administrativ kapacitet. Detta behov skulle, anser motionärerna, kunna tillgodoses genom att inom företagareföreningarnas ram byggs upp grupper av tekniker och ekonomer som kan fungera som rådgivare till företagsledningen i ett eller flera företag. Basen för verksamheten skulle vara återkommande sammanträden med företagsledningen och eventuellt andra nyckelpersoner, såsom företrädare för de anställda. Rådgivningsgruppen skulle medverka till en styrning av företagets verksamhet mot ett långsiktigt mål och i detta syfte hållas informerad om rörelsen bl. a. genom löpande budgetrapportering.
Motionen 1972:1360 inleds med en översikt över företagareföreningarnas uppgifter och personalresurser. Det framhålls att föreningarnas rådgivningsverksamhet inriktats främst på de tekniska och ekonomiska områdena. Härutöver borde föreningarna kunna göra en insats på marknadsföringsområdet, anser motionärerna. Särskilt betonas vad marknadsföringsåtgärder kan betyda för ett företag vars ursprungliga produkt slagits ut från marknaden och som därför ställts inför behovet att förnya sitt tillverkningsprogram. Motionärerna berör också föreningarnas uppgift att administrera anslag till glesbygdsstödet och anför att det härvid i hög grad är fråga om att finna lämpliga sysselsättningsobjekt, t. ex. hemarbete eller legoarbeten från större industrier. Dessa uppgifter sammanfaller i många avseenden, säger motionärerna, med dem som marknadsföringskonsulenter skulle handha.
Tidigare riksdagsbehandling av vissa frågor
Motioner av samma innebörd som motionen 1972:273 har förekommit vid 1969, 1970 och 1971 års riksdagar. Statsutskottet (SU 1969:59, 1970:55) uttryckte sig såväl 1969 som 1970 positivt om tanken på en förstärkt rådgivnings- och konsultverksamhet från företagareföreningarnas sida men framhöll att en sådan enligt de år 1968 antagna riktlinjerna för föreningarnas verksamhet borde vara självbärande och inte finansieras över administrationsbidragen. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. Båda åren ansåg reservanter från centerpartiet och folkpartiet — 1970 också från moderata samlingspartiet — att riksdagen borde bifalla motionerna. Statligt stöd till den angivna verksamheten skulle inte, menade reservanterna, innebära att staten på något sätt övertog en del av företagens normala driftkostnader. Motsvarande motion 1971 avstyrktes av näringsutskottet (NU 1971:6) med hänvisning till att uppslag av denna art kunde beräknas bli uppmärksammade av delegationen för de mindre och medelstora företagen utan särskild åtgärd från riksdagens sida. Ställningstagandet innefattade också en motion av samma lydelse som motionen 1972:1360. De tre nyssnämnda partiernas representanter i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.
NU 1972:11
4 Utskottet
Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget höjs med 1,5 milj. kr. till 10 milj. kr. Efter avdrag av vad som åtgår till följd av automatiska kostnadsökningar beräknas 900 000 kr. av höjningen återstå. Två av motionerna syftar till en ytterligare förstärkning av företagareföreningarnas administrationsresurser. På basis av ett program för vidgade insatser från föreningarnas sida föreslås i motionen 1972:577 en anslagshöjning till 15 milj. kr., vilken enligt motionärerna skulle möjliggöra utbyggnad av en basoiganisation svarande mot krav som framgår ur tidigare riksdagsbeslut. Önskemålet att företagareföreningarna mer än hittills skall kunna ägna sig åt en regional samordning av olika åtgärder till stöd för de mindre och medelstora företagen anförs i motionen 1972:1330 som motiv för en anslagshöjning till 12 milj. kr.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning, som innebär att staten icke obetydligt ökar sitt bidrag till företagareföreningarna. I anslutning till motionerna 1972:577 och 1972:1330 bör noteras att frågan om företagareföreningarnas roll inom ramen för en regional basorganisation på näringspolitikens område har berörts av kommerskollegieutredningen i betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken — ny verksorganisation, vilket har remissbehandlats och nu övervägs inom berörda departement.
I motionerna 1972:273 och 1972:1360 upprepas tidigare förslag om utvidgning av den rådgivningsverksamhet som företagareföreningarna bedriver. I den förra förordas att rådgivningsgrupper sammansatta av teknisk och ekonomisk expertis skall kunna ställas till de mindre och medelstora företagens förfogande, i den senare att föreningarnas rådgivande insatser också skall kunna avse marknadsföring av företagens produkter.
Att bedriva rådgivning såväl i fråga om de mindre och medelstora företagens skötsel i allmänhet som i fråga om åtgärder som dessa företag kan vidta på marknadsföringsområdet tillhör företagareföreningarnas uppgifter. Genom den successiva förstärkning av anslagen till företagareföreningarnas administration som ägt rum har dessa fått ökade möjligheter att bygga upp en organisation som möjliggör kvalificerade rådgivande insatser. I riktlinjerna för företagareföreningarnas verksamhet ingår emellertid att deras rådgivnings- och konsultverksamhet inte skall finansieras genom administrationsbidragen utan vara självbärande. Någon utredning som syftar till ändring av denna grundsats är utskottet inte berett att förorda. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen har i uppdrag att samordna de utredningar som berör företag av nämnda kategori och att avge förslag i frågor som rör dessa företag. Liksom förra året räknar utskottet med att sådana synpunkter som framförs i de båda senast angivna motionerna blir föremål för delegationens uppmärksamhet utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
NU 1972:11
5 Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1972:577 och 1972:1330 till Bidrag till företagareföreningar m.fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår
a) motionen 1972:273 angående förstärkt företagsrådgivning genom företagareföreningarna,
b) motionen 1972:1360 angående företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet i fråga om marknadsföring.
2. Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag m.fl. Kungl. Maj:t har (punkten D 4, s. 176—179) föreslagit riksdagen att till Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag m. fl. för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972: 1333 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att landets företagareföreningar erhåller anvisningar om att av inflytande räntor på utlämnade lån ur hantverks- och industrilånefonden skall avsättas 1,5 procent inom föreningarna såsom riskfond att disponeras för förluster i låneverksamheten.
Motionen
Motionärerna anför att företagareföreningarnas förlusttäckningsfonder med nuvarande avsättning inte blir tillräckligt stora. De hänvisar till att kreditstödet efter hand förenats med ett ökat risktagande genom att till stor del inriktas på att uppehålla sysselsättningen i krisdrabbade orter.
Utskottet
Förevarande anslag är främst avsett att täcka de förluster som åsamkas staten till följd av garantier för lån till hantverks- och industriföretag m. fl. Såsom nämns i propositionen kan Kungl. Maj:t också efter särskild prövning medge företagareförening bidrag från anslaget för att täcka förluster på föreningens långivning från statens hantverks- och industrilånefond, för vilket ändamål dock i första hand föreningens egen förlusttäckningsfond skall utnyttjas. Till denna fond skall årligen avsättas ett belopp som motsvarar 0,5 procent av de lånemedel ur hantverks- och industrilånefonden på vilka föreningen har att erlägga ränta.
I motionen 1972:1333 hävdas att procentsatsen för avsättning till företagareföreningarnas förlusttäckningsfonder bör höjas till 1,5 procent med hänsyn till att kreditstödet från föreningarna under senare år förenats med ett ökat risktagande. Eftersom en förening vars förlusttäck Kartong.
• s. 6, rad 12 uppifrån Står: 1973 Rättat till: 1972
NU 1972:11
ningsfond visar sig otillräcklig har möjlighet att ur förevarande anslag få kompletterande medel för förlusttäckning finner utskottet inte skäl att tillstyrka den ytterligare fondering som föreslås i motionen. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t tar initiativ till en ändring av nuvarande regler i fråga om förlusttäckning därest det skulle visa sig att det i ett större antal fall blir omöjligt för företagareföreningarna att enbart med egna fondmedel svara för uppkommande förluster.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning och hemställer
1. att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag m. fl. för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1972:1333.
STATENS UTLÅNINGS FONDER
3. Statens hantverks- och industrilånefond. Kungl. Maj:t har (punkten IV :11, s. 203-205) föreslagit riksdagen att
1. medge att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett belopp av 80 000 000 kr.,
2. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1972/73 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:
1972:569 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om möjligheter för företagareföreningarna att genom lån och garantier stödja produktutvecklingsarbetet i mindre företag,
1972:570 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådan ändring av bestämmelserna om statlig lånegaranti till hantverk och industri att statlig garanti kan erhållas av företag som erhåller förskottslikvid och därför måste ställa banksäkerhet,
1972:1314 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), vari hemställs att riksdagen skall
1. medge att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 20 000 000 kr. förhöjt belopp av 100 000 000 kr., samt
2. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1972/73 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 10 000 000 kr. förhöjt investeringsanslag av 30 000 000 kr.,
NU 1972:11
1972:1331 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c,m), vari hemställs att riksdagen med ändring av nu gällande bestämmelser föreskriver att företagareföreningarna erhåller tillstånd att på lån ur hantverks- och industrilånefonden få tillämpa en amorteringstid av 15 år med möjlighet att medgiva 3 års amorteringsfrihet och att i vissa fall tillämpa 20 års amorteringstid med likaledes möjlighet att lämna 3 års amorteringsfrihet på lånen samt att motsvarande regler kommer att gälla för lån med statlig garanti.
Motionerna
I motiveringen för det krav på vidgat utrymme för lån och kreditgarantier till de mindre och medelstora företagen som framförs i motionen 1972:1314 betonas dessa företags betydelse inom näringslivet och de omställningsproblem som den tekniska och ekonomiska utvecklingen ställt dem inför. Statens insatser till förmån för de mindre och medelstora företagen bör enligt motionärernas mening intensifieras, bl. a. i vad gäller att bereda företagen en jämn tillgång på kapital. En successiv ökning av företagareföreningarnas utlåningsmöjligheter betecknas som angelägen.
Gällande villkor i fråga om amortering av industrigarantilån och hantverks- och industrilån bedöms av företagen som alltför hårda, hävdas i motionen 1972:1331. Ofta upptas lån av unga företag utan erforderlig stabilitet, för vilka de närmaste åren efter det att lånet upptagits är svåra.
Under de senaste åren har det, anförs i motionen 1972:570, till följd av svårigheter på kreditmarknaden blivit vanligt att företagen vid sin försäljning får kräva viss förskottslikvid från sina kunder, vilken används för materialköp avseende den aktuella beställningen. I regel begär beställaren då bankgaranti för det förskotterade beloppet och kreditinrättningarna i sin tur bankmässig säkerhet för att garanti skall lämnas. Bestämmelserna om statliga kreditgarantier möjliggör f. n. inte att sådana används för att minska företagens svårigheter att lämna godtagbar säkerhet. En ändring härvidlag skulle, säger motionärerna, ge många företag tillfälle att inrikta sig på större projekt.
Produktutvecklingen är i dagens läge ett av de stora problemen för de mindre och medelstora företagen, anförs i motionen 1972:569, och det är därför angeläget att dels öka företagens tillgång till rön från forskning och utvecklingsarbete, dels ge dem möjlighet att få stöd eller kreditgarantier för att omvandla idéer till färdiga produkter. Motionärerna diskuterar olika statliga organs och branschorganisationers roll som förmedlare av information. Brist på finansiella resurser anges vara en särskilt hämmande faktor när det gäller produktutveckling.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om de statsgarantier och direkta lån från företagareföreningarna som är aktuella under förevarande anslag har meddelats i
NU 1972:11
kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1968:354; ändrad 1970:181, 1971:459).
De ändamål för vilka kreditstöd får lämnas anges i 2 § kungörelsen. Utom för investeringar i lokaler och anläggningar samt i maskiner, arbetsredskap och verktyg får, om särskilda skäl föreligger, kreditstöd ges för anskaffning av omsättningstillgångar.
Återbetalning av hantverks- och industrilån skall enligt 27 § äga rum genom regelbundna avbetalningar inom viss tid, högst tio år. Om särskilda skäl föreligger får emellertid kommerskollegium medge längre återbetalningstid, högst tjugo år, och anstånd med återbetalningarna under högst tre år samt företagareförening bestämma återbetalningstiden till högst femton år — dock endast i fråga om vissa slags investeringar — och medge anstånd med avbetalningarna under högst ett år.
Utskottet
1 propositionen föreslås att såväl investeringsanslaget till statens hantverks- och industrilånefond som ramen för statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. skall bestämmas till samma belopp som för innevarande budgetår, dvs. respektive 20 milj. kr. och 80 milj. kr. Dessa belopp har förordats av kommerskollegium. Även Företagareföreningarnas förbund har ansett att garantilåneramen bör fastställas till 80 milj. kr.; i fråga om anslaget till hantverks- och industrilånefonden har förbundet däremot föreslagit en väsentlig höjning, till 65 milj. kr. Utskottet har inhämtat att företagareföreningarnas utlåningskapacitet — som i väsentlig mån avgörs av de inflytande amorteringarnas storlek — under innevarande budgetår uppgår till ca 80 milj. kr. och med föreslaget anslagsbelopp blir ca 85 milj. kr. under nästa budgetår samt att garantiramen för innevarande budgetår t. o. m. den 31 januari 1972 har utnyttjats för lån på tillhopa ca 30 milj. kr.
I motionen 1972:1314 begärs att anslaget till hantverks-och industrilånefonden skall räknas upp med ytterligare 10 milj. kr. och garantiramen utökas med ytterligare 20 milj. kr. Dessa avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag är utskottet inte berett att tillstyrka. Utskottet vill framhålla att den föreslagna garantiramen tillåter lånegarantier till nära två och en halv gånger det belopp som utnyttjades under budgetåret 1970/71 och att även under innevarande budgetår en betydande del av garantiramen torde förbli outnyttjad. Beträffande hantverks- och industrilånefonden bör noteras att utlåningskapaciteten under nästa budgetår beräknas stiga inte oväsentligt trots att investeringsanslaget förblir oförändrat.
En liberalisering av villkoren för återbetalning av hantverks- och industrilån påyrkas i motionen 1972:1331. Sådana villkor som motionärerna förordar - innebärande förlängd amorteringstid och amorteringsfrihet under viss tid — får kommerskollegium och i viss utsträckning företagareföreningarna enligt nu gällande bestämmelser medge i det enskilda fallet, om särskilda skäl föreligger. En generell förlängning av amorteringstiden är enligt utskottets mening inte lämplig. Inte heller vill
NU 1972:11
utskottet förorda att kommerskollegium fråntas möjligheten att centralt bedöma huruvida längre gående avvikelser från de normala återbetalningsvillkoren skall medges. Då utskottet sålunda finner nuvarande regler väl avvägda, avstyrker utskottet motionen 1972:1331.
I motionen 1972:570 föreslås en utvidgning av lånegarantiernas användningsområde. Motionärerna påpekar att företag som behöver viss förskottslikvid för att kunna åtaga sig en beställning i gengäld brukar få ställa bankgaranti; för att få en sådan, säger motionärerna, måste emellertid i regel lämnas bankmässig säkerhet. Förslagets innebörd synes vara att staten i dylika fall skall kunna lämna en garanti som i förhållande till banken fungerar i stället för annan säkerhet.
Enligt gällande bestämmelser kan, då särskilda skäl föreligger, sådant kreditstöd som här är i fråga lämnas för anskaffning av omsättningstillgångar och intill tre års amorteringsfrihet därvid ingå i återbetalningsvillkoren. Härigenom torde i en del fall föreligga en finansieringsmöjlighet som utgör ett alternativ till sådan förskottslikvid som nämns i motionen. I den mån förskottslikvid ändå blir aktuell torde bankgaranti ofta kunna erhållas utan särskild säkerhet; utskottet vill erinra om den vidgade rätt att lämna blancokredit som bankerna fick år 1969. Med hänsyn till vad här sagts är utskottet inte övertygat om att det av motionärerna förordade systemet — som administrativt torde bli omständligt att tillämpa — skulle fylla något väsentligt behov. Därför avstyrker utskottet motionen 1972:570.
Produktutvecklingsarbetet i de mindre och medelstora företagen är enligt motionen 1972:569 ett ändamål som företagareföreningarna borde få tillfälle att främja genom att lämna kreditstöd som möjliggör för företagen ”att få en produktidé överförd till ett stadium där dess funktionsduglighet och marknadsanpassning kan prövas”.
Den rådgivningsverksamhet som företagareföreningarna bedriver har till ändamål bl. a. att underlätta produktutvecklingsarbetet inom de mindre och medelstora företagen. Den fortlöpande förstärkningen av företagareföreningarnas resurser bör ge föreningarna ökade möjligheter till insatser på detta område. Motionärernas förslag går ut på att föreningarna dessutom skall kunna stödja produktutvecklingsarbetet genom lån och kreditgarantier. I den mån detta arbete innefattar anskaffande av anläggnings- eller omsättningstillgångar finns möjlighet till kreditstöd enligt nuvarande bestämmelser. En insats i form av ytterligare kreditstöd från företagareföreningarnas sida skulle närmast innebära tillhandahållande av riskkapital och alltså inte vara förenlig med de grundläggande förutsättningarna för föreningarnas verksamhet. Utskottet är med hänsyn härtill inte berett att förorda en utredning med det syfte som anges i motionen 1972:569.
NU 1972:11
10 Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1972:1314
a) medger att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett belopp av 80 000 000 kr.,
b) till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1972:1331 angående amorteringstiden för lån ur hantverks- och industrilånefonden, m. m.,
3. att riksdagen avslår motionen 1972:570 angående statlig garanti till vissa företag i samband med mottagande av förskottslikvid,
4. att riksdagen avslår motionen 1972:569 om stöd till produktutveckling i mindre och medelstora företag.
Stockholm den 7 mars 1972 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).
Reservationer
1. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader) beträffande medelsanvisningen av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och Clarkson (m), som anser
dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts” och slutar med ”inom berörda departement” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning tillgodoser inte tillräckligt företagareföreningarnas behov av ökade bidrag till sin verksamhet. Med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att föreningarna får ökade resurser för samordnande insatser på företagsstödets område föreslår utskottet en anslagshöjning till 13 milj. kr.”
dels att utskottet under 1 bort hemställa
”1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1972:577 och 1972:1330 till Bidrag till före -
NU 1972:11
tagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.,”
2. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader) beträffande företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Sjönell (c), som anser
dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med ”Att bedriva rådgivning” och slutar med ”från riksdagens sida” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”De förslag till utvidgning av företagareföreningarnas verksamhet som framläggs i de båda senast angivna motionerna är enligt utskottets mening väl motiverade. Många mindre och medelstora företag har behov av förstärkt kapacitet på företagsledningens område. Genom rådgivningsgrupper av det slag som skisseras i motionen 1972:273 skulle detta behov i många fall kunna tillgodoses på ett smidigt sätt. En aktivare marknadsföring är för många mindre och medelstora företag ett livsvillkor; även härvidlag kan rådgivning från företagareföreningarnas sida få stor betydelse. Utskottet föreslår att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t skyndsamt låter pröva förutsättningarna för en sådan utvidgning av rådgivningsverksamheten som här nämnts och därefter förelägger riksdagen förslag i ämnet.”
dels att utskottet under 2 bort hemställa ”2. att riksdagen med bifall till
a) motionen 1972:273,
b) motionen 1972:1360
hos Kungl. Majit hemställer att frågan om en utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet prövas i enlighet med vad utskottet anfört.”
3. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande medelsanvisningen och garantiramen av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Sjönell (c), som anser
dels att det stycke på s. 8 i utskottets yttrande som börjar med ”1 motionen 1972:1314” och slutar med ”investeringsanslaget förblir oförändrat” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”1 motionen 1972:1314 begärs att anslaget till hantverks- och industrilånefonden skall räknas upp med ytterligare 10 milj. kr. och garantiramen utökas med ytterligare 20 milj. kr. Det är enligt utskottets mening angeläget att de mindre och medelstora företagens möjligheter att under företagareföreningarnas medverkan erhålla kreditstöd successivt förbättras. Utskottet, som mot denna bakgrund inte kan godtaga Kungl. Majits förslag till investeringsanslag och garantiram, tillstyrker motionärernas förslag, varvid utskottet noterar att även detta innebär att
NU 1972:11
hantverks- och industrilånefonden förstärks med en avsevärd lägre summa än den som Företagareföreningarnas förbund angett som erforderlig.”
dels att utskottet under 1 bort hemställa
”l.att riksdagen i anledning av Kungl. Majit förslag och med bifall till motionen 1972:1314
a) medger att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett belopp av 100 000 000 kr.,
b) till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 30 000 000 kr.,”
4. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande statlig garanti i samband med förskottslikvid av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och Clarkson (m), som anser
dels att det stycke på s. 9 i utskottets yttrande som börjar med ”Enligt gällande bestämmelser” och slutar med ”avstyrker utskottet motionen 1972:570” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Utskottet delar motionärernas mening att det skulle vara av väsentligt värde för många mindre och medelstora företag att kunna erhålla statlig garanti i sådana fall som avses i motionen. Därför tillstyrker utskottet motionen. I enlighet med denna bör bestämmelserna i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri utvidgas till att också gälla garantigivning av nu angivet slag.”
dels att utskottet under 3 bort hemställa
”3. att riksdagen med bifall till motionen 1972:570 som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört rörande statlig garanti till vissa företag i samband med mottagande av förskottslikvid.”
5. vid punkten 3 (Statens hantverks-och industrilånefond) beträffande stöd till produktutveckling av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Sjönell (c), som anser
dels att det stycke på s. 9 i utskottets yttrande som börjar med ”Den rådgivningsverksamhet som” och slutar med ”i motionen 1972:569” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Det är enligt utskottets mening en klar brist hos det kreditstöd som företagareföreningarna förmedlar att det endast i ringa mån kan utnyttjas för de behov som sammanhänger med produktutvecklingsarbetet inom företagen. Som motionärerna framhåller hämmas detta arbete i ett stort antal fall av otillräckliga finansiella resurser. Utskottet finner det angeläget att företagareföreningarna får möjlighet att genom kreditstöd göra en insats på detta område, varför utskottet tillstyrker motionen 1972:569.”
NU 1972:11
dels att utskottet under 4 bort hemställa
”4.att riksdagen med bifall till motionen 1972:569 hos Kungl. Majit begär utredning och förslag om möjligheter för företagareföreningarna att genom lån och garantier stödja produktutvecklingsarbetet i mindre och medelstora företag.”