Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående mindre och medelstora företag
Näringsutskottets betänkande nr 13 år 1972
NU 1972:13
Nr 13
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående mindre och medelstora företag.
Ärendet
I detta betänkande behandlas ett antal motioner om åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning och deras förutsättningar i övrigt för produktutveckling, marknadsföring m. m. Närbesläktade frågor behandlas samtidigt i utskottets betänkanden 1972:1 1 angående anslag till företagareföreningarna och av dem administrerad garanti- och långivning samt 1972:12 angående långivning från allmänna pensionsfonden. Motionerna redovisas nedan.
Motionerna
Yrkanden
Följande motioner behandlas:
1972:45 av herr Andersson i örebro m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en översyn av de mindre företagens lånemöjligheter till investeringar i långsiktiga marknadsföringsaktiviteter företages och att sådana investeringar likställs med investeringar i produktionsmedel,
1972:274 av herr Stridsman m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag om utveckling av underleverantörssystemet i näringslivet och åstadkommande av en effektiv förmedlingsverksamhet av arbetsobjekt i syfte att motverka den obalans som råder på arbetsmarknaden,
1972:573 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag till åtgärder syftande till en förbättring av företagens försörjning med riskkapital, med särskild hänsyn till de mindre och medelstora företagens problem,
1972:576 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag om inrättande av ett finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag i enlighet med vad som anförts i motionen föreläggs 1972 års höstriksdag,
1972:1310 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t genom utredningsuppdrag till
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 13
NU 1972:13
den av industriministern tillkallade delegationen för de mindre och medelstora företagen närmare prövar förutsättningarna för lokalisering av ett industriellt utvecklingscentrum i Skaraborgs län.
1972:1313 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande marknadsföringsfunktionernas roll i samhällsekonomin, varvid den sysselsättningspolitiska aspekten särskilt beaktas,
1972:1336 av fru Lundblad m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att statliga konsulenter i näringslivsfrågor på försök måtte placeras vid länsstyrelsernas planeringsenheter eller länsarbetsnämnden,
1972:1344 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam prövning av och förslag till samlade åtgärder för ett effektivare tillvaratagande av de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter, särskilt avseende
a) möjligheter till avsättningar för investeringar,
b) förbättrad kapitalförsörjning bl. a. genom ett särskilt finansieringsinstitut för riskbärande kapital och ökade möjligheter till lån av AP-medel och från särskilt anpassade fonder och institut, samt
c) ökade insatser för företagsledarutbildning, forskning och utvecklingsarbete, produktionsrådgivning och marknadsföring, anpassade efter de mindre företagens förutsättningar och behov,
1972:1357 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag till ett system med investeringsbidrag i enlighet med vad som har anförts i motionen,
1972:1358 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag om åtgärder i syfte att stärka den importkonkurrerande hemmaindustrins stabilitet och konkurrensförmåga,
1972:1365 av herr Åsling m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär att en utredning tillsätts för att göra en översyn av befintliga finansieringsformer för mindre och medelstora företag samt föreslå erforderliga åtgärder för samordning och komplettering i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen till yrkandet i motionen 1972:573 återfinns i motionen 1972:294 under rubriken Näringspolitiken (s. 23 f.).
NU 1972:13
3 Motivering
Genom att ett stort antal olika former för kreditstöd till industriell verksamhet tillskapats har, anförs i motionen 1972:1365, uppstått risk för splittring i stödinsatserna och dubbelarbete i handläggningen till nackdel för det avsedda ändamålet. En samordning av stödformerna bör därför eftersträvas. Härigenom skulle kravet att handläggningen av kreditstödsärenden skall vara objektiv och konfidentiell tillgodoses bättre. I och med att regionala handlingsprogram fastställs blir det enligt motionärernas mening möjligt att decentralisera besluten i kreditstödsärenden och åstadkomma en förenklad och snabbare handläggning. Sådana beslut bör då i relativt stor omfattning kunna fattas på det regionala planet av företagareföreningarna.
Det förslag till ett finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag som framlades år 1970 av delegationen för de mindre och medelstora företagen diskuteras i motionen 1972:576. Inledningsvis konstateras där att de stora företagen befinner sig i en gynnsammare situation än övriga företag när det gäller kapitalförsörjningen. Bl. a. nämns att självfinansieringsnivån för företag med mindre än 200 anställda tycks i stort sett ligga lägre än den som gäller för industrin i dess helhet. Sammanfattningsvis anförs följande om de mindre företagens kapitalförsörjningsproblem inför första hälften av 1970-talet. Företagen måste göra betydande investeringar i maskiner, produktutveckling, marknadsföring etc. för att kunna hävda sig i konkurrensen. Dessa investeringar kommer de i allt mindre utsträckning att kunna finansiera med eget kapital. En redan tidigare ogynnsam relation mellan eget och främmande kapital och de mindre företagens allmänna svårigheter att hävda sig i konkurrensen på kreditmarknaden kommer i många fall också att göra det svårt att finansiera investeringarna lånevägen. Tillgången på riskvilligt kapital kommer därför att vara av särskild betydelse för dessa företag. Med dessa utgångspunkter behandlar motionärerna det nämnda förslaget till finansieringsinstitut och vissa remissinstansers ställningstagande därtill. De rekommenderar att institutets engagemang i berörda företag skall avvecklas efter en viss tid i den mån utvecklingen möjliggör detta.
I motionen 1972:294, som innehåller motiveringen för yrkandet i motionen 1972:573, riktas allmän kritik mot den näringspolitik som forts under senare år. Frågorna om näringslivets investeringsutrymme, finansieringsmöjligheter och lönsamhetskrav samt om de enskilda företagens och företagarnas initiativ- och skaparkraft har beaktats alltför litet, anser motionärerna. De ger exempel på generellt utformade åtgärder som samhället anses böra vidta med utgångspunkt i ett marknadsekonomiskt system, där näringslivet bygger på enskilt ägande, fri prisbildning och konkurrens. Särskilt begärs en ökning av näringslivets kreditmöjligheter, kombinerad med åtgärder för att underlätta företagens finansiering med eget kapital.
Den ekonomiska politiken och näringspolitiken i stort har, hävdas i motionen 1972:1344, varit ogynnsam för de mindre och medelstora företagen. Till stöd för denna uppfattning anförs exempel från skatte 1
* Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 13
NU 1972:13
politikens och kreditpolitikens områden. Särskilt hämmande anses ha varit att det i stort sett inte skapats några institutionella vägar för att tillgodose de mindre företagens behov av riskbärande kapital. Detta har lett till att mindre och medelstora företag lagts ned trots att de haft goda utvecklingsmöjligheter, till att familjeföretag köpts upp av investmentbolag och till att nyetableringen av företag blivit förhållandevis liten. För att balans skall återvinnas i utrikesbetalningarna krävs, säger motionärerna, ökade insatser av de mindre och medelstora företagen. För att de utvecklingsmöjligheter som dessa representerar skall tillvaratas bättre än hittills anses ett åtgärdsprogram erforderligt. De mindre företagen bör genom ett system med investeringskonton få möjlighet att göra avsättningar för investeringar. Vägar bör öppnas för ökad utlåning av medel från allmänna pensionsfonden till mindre och medelstora företag, och ett särskilt finansieringsinstitut bör skapas med uppgift att tillhandahålla riskvilligt kapital. Därjämte bör de mindre och medelstora företagen få ökad tillgång till för dem särskilt anpassade låneformer. Samhället bör också medverka till en förbättrad utbildning av företagsledare för sådana företag, och företagen bör få ökat stöd för forskning och utvecklingsarbete samt service från samhällets sida i fråga om produktionsrådgivning och marknadsföring. Åtgärdsprogrammet bör enligt motionärerna kunna utarbetas av delegationen för de mindre och medelstora företagen, vilken för denna uppgift eventuellt kunde utökas med representanter för de politiska partierna.
Den ökande importen från lågprisländer av konsumtionsvaror såsom kläder, skor, livsmedel och möbler har enligt motionen 1972:1358 varit en väsentlig orsak till att ett betydande antal företag under de senaste åren drabbats av svårigheter som yttrat sig i personalinskränkningar och driftsnedläggelser. Den industrisektor som tillverkar varor för hemmamarknaden har, hävdar motionärerna, samma betydelse för balansen i utrikeshandeln som exportindustrin, och även beredskapspolitiska och sysselsättningspolitiska skäl talar för att denna industrisektor bör uppmärksammas. En rad omständigheter anges vara avgörande för dess möjligheter att fortleva: kredit- och kapitalförsörjning, investeringsförmåga, rationaliseringsmöjligheter, specialisering och förlängning av produktionsserierna, marknadsföring, utbildning och rådgivning, forskning och utveckling. En stor del av dessa problem angrips av företagen själva, men i en blandekonomi åligger det också samhället att medverka, säger motionärerna. Enligt deras mening krävs utöver de insatser som staten redan gör, exempelvis inom textil- och konfektionsbranschema, avsevärt mer generella insatser till förmån för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin.
I motionen 1972:1357 anförs att ett viktigt inslag i näringspolitiken bör vara att stimulera företagen till nyinvesteringar och konsolidering. Som instrument för detta nämns lagervärderings- och avskrivningsreglerna, systemet med investeringsfonder och den under vissa perioder tillämpade ordningen med extra avdrag vid taxeringen för maskin -
NU 1972:13
investeringar. För att ett företag skall kunna utnyttja sådana förmåner fordras emellertid, framhålls det, att det kan uppvisa ett överskott på driften som svarar mot avdraget. Nyetablerade företag och sådana som tillfälligt inte kan uppvisa överskott har därför begränsade möjligheter att få del av dessa stödformer även om den tilltänkta investeringen är mycket räntabel. Flertalet företag är också utestängda från möjligheten att göra avsättning till investeringsfonder. Som komplement till de angivna stödformerna borde därför införas ett system byggt på bidragsprincipen i stället för på avdragsprincipen. Bidragen skulle i första hand reserveras för mindre och medelstora företag.
Exporten har, sägs i motionen 1972:45, kommit att spela en allt större roll även för mindre företag. Många sådana företag saknar dock möjligheter att finansiera de investeringar som erfordras för att vinna insteg på nya marknader. En betydligt större satsning på export skulle enligt motionärernas uppfattning kunna göras om lånemöjligheter stod öppna för marknadsföringsinvesteringar. Statligt kreditstöd kan nu främst erhållas för investeringar i fasta tillgångar. Med åberopande av ett uttalande från delegationen för de mindre och medelstora företagen anför motionärerna att det är angeläget att lösa frågan om hur företagens lånebehov för finansiering av export och därmed sammanhängande investeringar skall täckas. Bl. a. rekommenderas att 2 § kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri skall omformuleras i detta syfte.
Marknadsföringens betydelse för de mindre och medelstora företagen behandlas också i motionen 1972:1313. Motionärerna utgår från en undersökning som Sveriges marknad sförbund verkställt rörande marknadsföringsfunktionerna vid företag som under en period år 1971 hos arbetsmarknadsstyrelsen anmält varsel om personalinskränkningar. Undersökningen anses ge stöd för hypotesen att ett samband föreligger mellan eftersatta marknadsföringsfunktioner och svårigheter att hävda sysselsättningen i en vikande ekonomisk konjunktur. Det konstateras också att det framför allt är mindre och medelstora företag som eftersatt sina marknadsföringsfunktioner. Motionärerna uttalar att vissa företag inte synes ha anpassat sig till senare års förändrade marknadssituation med skärpt konkurrens om köparna. I detta läge måste, anser de, statsmakterna sätta in åtgärder i syfte att underlätta marknadsföringen för mindre och medelstora företag.
Sysselsättningsmöjligheterna i de län som nu drabbas av avflyttning måste, uttalas i motionen 1972:274, ökas dels genom utveckling av befintligt näringsliv, dels genom tillskott av nya företag. Många mindre och medelstora företag är, framhåller motionärerna, för sin existens helt beroende av underleverantörssystemet. En utveckling av detta skulle leda till bättre balans på arbetsmarknaden, om en medveten styrning av arbetsobjekt kunde åstadkommas från expansiva orter till undersysselsatta områden. Det gäller då att utveckla nya och förbättrade produkter och tillverkningsmetoder samt att driva en effektiv förmedling av tillverkningsobjekt. Arbetsmarknadsorganen, företagareföreningarna och
NU 1972:13
näringslivets branschorganisationer nämns som institutioner vilka skulle kunna medverka härtill.
Trots att det statliga företagsstödet under de senaste åren förstärkts på flera områden har, sägs i motionen 1972:1336, många mindre och medelstora företag fått arbeta under stora finansiella och tekniska svårigheter, vilket framgått av varsel om driftsinskränkningar och företagsnedläggelser. Den hjälp som ibland ges från statligt eller privat håll för att säkra sysselsättningen blir ofta alltför kortsiktig. I samband med några uppmärksammade företagsnedläggelser har man enligt motionärernas mening kunnat konstatera att en analys av produktion och administration bort ske tidigare, så att en samordnad insats från olika håll kunnat göras. De många olika formerna för stöd år näringslivet och det varierande huvudmannaskapet för detta har medfört att översiktligheten blivit lidande, säger motionärerna. De anser det nödvändigt att snabbt lösa frågan om regionala statliga organ för kontakt mellan näringslivet och olika statliga och regionala myndigheter som har hand om lån, stöd och service åt industri, handel och hantverk. De föreslagna konsulenterna, som skulle ha kommerskollegium eller industridepartementet till huvudman, skulle ge information, följa upp effekten av statliga krediter och annat stöd samt bedriva uppsökande och rådgivande verksamhet. De skulle samordna den verksamhet som regionalt med statliga medel bedrivs av företagareföreningarna, AB Industrikredit och andra kredit- och branschorganisationer. Den föreslagna verksamheten skulle ge erfarenhetsunderlag för en säkrare bedömning av om regionala näringspolitiska institutioner behövs och hur de i så fall bör utformas.
I motionen 1972:1310 refereras till de utredningar som utförts om förutsättningarna för etablering av industricentra i Skaraborgs län med lokalisering till Falköping - där ett industricentrum hösten 1971 inlett sin verksamhet — och Vara. Utredningarna har, säger motionärerna, klart påvisat de mindre och medelstora företagens behov av service inom produktutvecklings- och marknadsföringsområdena. Industriella utvecklingscentra av det slag som förlagts till Skellefteå kan enligt motionärernas uppfattning sannolikt göra betydande insatser härvidlag. Starka skäl anses därför tala för att försöksverksamhet på området skall inledas i södra Sverige. Sådana industricentra som bildats i Falköping betecknas som värdefulla såsom punktinsatser mot sysselsättningsproblem. De mindre och medelstora företagens svårigheter bör dock enligt motionäernas mening angripas på regional basis genom etablering av ytterligare ett industriellt utvecklingscentrum. För lokalisering av ett sådant till Skaraborgs län talar bl. a. att näringslivet i länet är småföretagsdominerat och har starka inslag av företag inom branscher med strukturproblem. Det erinras om att inrikesdepartementet i sin skiss till ortsklassificering utpekat Skövde som ett av de primära icke storstadsnära centra bland vilka storstadsalternativen förutsätts bli valda. Ett industriellt utvecklingscentrum förlagt till Skaraborgs län skulle kunna betjäna företag i Smålandslänen samt Älvsborgs och Värmlands län.
NU 1972:13
7 Uppgifter i anslutning till motionerna
Delegationen för de mindre och medelstora företagen
Den av chefen för industridepartementet tillkallade delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen (ordförande: planeringschef Eric Pettersson) har till uppgift att verka för en samordning av de utredningar som huvudsakligen berör de mindre och medelstora företagen samt bedöma behovet av och föreslå kompletterande utredningar. Delegationen skall vidare lämna synpunkter och avge förslag i frågor rörande de mindre och medelstora företagen.
Delegationen utgav hösten 1971 informationsskriften Översikt över utredningsaktiviteter inriktade på mindre och medelstor företagsamhet. En informationsskrift om de finansieringsmöjligheter som står till buds för de mindre och medelstora företagen planeras.
Delegationen har genomfört tre studier syftande till att inom vissa regioner kartlägga den industriella miljön och den service som företagen utnyttjar för att komplettera sina egna resurser. En studie av företagskonkurser och bakomliggande orsaker till dessa har inletts. Utbudet av företagsledarutbildning har kartlagts och ett utredningsprojekt rörande företagsledarnas utbildningssituation och utbildningsbehov igångsatts. Andra ämnen som delegationen ägnar uppmärksamhet åt är arbetsmiljön, industricentra, nyetableringsverksamheten och statistiken rörande mindre och medelstora företag.
Statligt kreditstöd till mindre och medelstora företag
Staten har sedan länge tagit initiativ till eller medverkat vid bildandet av olika hel- och halvstatliga kreditinstitut och andra former av finansiellt stöd till näringslivet. Vanligen har varje enskild stödform tillkommit för att tillfredsställa ett speciellt behov som vid tidpunkten för tillkomsten ansetts eftersatt på den reguljära kreditmarknaden. De vid varje tillfälle rådande förhållandena har verkat bestämmande på de olika kreditstödens konstruktion och administration. En del stödformer har uteslutande inriktats på mindre och medelstora företag, andra på vissa branscher, varjämte finns stödformer som inrättats för att befrämja exempelvis exporten eller näringslivets utvecklingsarbete.
I en bilaga till betänkandet (Ds I 1970:5) Finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag lämnas en redogörelse för de viktigaste av de stödformer som är inriktade på de mindre och medelstora företagen. Redogörelsen behandlar AB Industrikredit och AB Företagskredit, statens hantverks- och industrilånefond, statsgarantierna till hantverksoch industriföretag, Sveriges investeringsbank AB, AB Svensk exportkredit, styrelsen för teknisk utveckling och Norrlandsfonden. Inledningsvis erinras om vissa branschinriktade institut och framhålls att lokaliseringsstödet, som lämnats utanför redogörelsen, har stor betydelse för mindre och medelstora företags utveckling.
Frågan om en samordning och rationalisering av det speciald est inerade
NU 1972:13
kreditstödet är f. n. föremål för utredning inom Kungl. Maj:ts kansli under ledning av f. d. generaldirektör Kurt Wulff.
Förslag rörande finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag
I betänkandet (Ds I 1970:5) Finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag har delegationen för de mindre och medelstora företagen föreslagit att ett särskilt finansieringsinstitut i aktiebolagsform skall inrättas med uppgift att tillhandahålla riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag, varmed i sammanhanget avses företag med mindre än 500 anställda. Institutets insatser skall enligt förslaget normalt rikta sig till lönsamma mindre och medelstora företag med goda framtidsutsikter och med kvalificerade företagsledningar, som under överskådlig framtid kan och vill självständigt leda företagens utveckling. Även företag med mindre tillfredsställande lönsamhet skall kunna bli föremål för insatser under förutsättning att de kan bedömas ha goda framtida utvecklingsmöjligheter. Institutets kapitaltillskott skall i regel få formen av minoritetsengagemang genom att institutet förvärvar minoritetsposter av aktier eller andelar i kapitalbehövande företag. I samband med sitt finansiella engagemang förutsätts institutet lämna råd och synpunkter beträffande verksamhetens inriktning och planering. Med hänsyn bl. a. till förekomsten av ett antal statliga kreditorgan inriktade på att lämna långfristiga krediter till mindre och medelstora företag skall finansieringsinstitutet inte bedriva lånerörelse. Däremot bör det genom ett nära samarbete med dessa och andra kreditmarknadsorgan medverka till att förmedla lån till mindre och medelstora företag. Institutet skall drivas med krav på att en rimlig förräntning på insatt kapital uppnås. Institutets aktiekapital föreslås uppgå till högst 50 milj. kr. och tecknas av staten (Sveriges investeringsbank AB) och bankväsendet (affärsbankerna, sparbankerna och jordbrukskassorna) med 50 % vardera. Institutet föreslås vidare få möjlighet att låna upp medel på kapitalmarknaden, något som skulle möjliggöras genom garantier av huvudmännen på exempelvis 200 milj. kr.
Delegationens förslag har remissbehandlats och varit föremål för fortsatt beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. Förhandlingar med företrädare för bankerna i fråga om upprättande av ett institut av föreslagen art har inletts från regeringens sida den 6 mars 1972.
Investeringsavdrag m. m.
En av utgångspunkterna för förslaget i motionen 1972:1357 är den ordning med särskilt investeringsavdrag vid den statliga inkomsttaxeringen som temporärt infördes 1971. Vid 1971 års vårriksdag beslöts om ett sådant avdrag, motsvarande 10 % av kostnaden för maskiner och inventarier som anskaffats under år 1971 (prop. 1971:11, SkU 1971:7, rskr 1971:27). Bestämmelser härom finns i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt. Som ett
NU 1972:13
led i de konjunkturstödjande åtgärderna beslöts hösten 1971 dels att det särskilda investeringsavdraget skulle höjas från 10 % till 20 % för maskinanskaffningar under år 1971, dels att ett motsvarande 20-procentigt investeringsavdrag skulle medges även för inventarieanskaffningar under år 1972 (prop. 1971:140 bil. 5, FiU 1971:47, rskr 1971:293, SFS 1971:923). I propositionen 1972:20 föreslås att avdraget skall få åtnjutas vid anskaffning även av sådana inventarier som beställts under 1971 eller 1972 men inte kan levereras före utgången av år 1973 respektive år 1974.
I anledning av förslaget i propositionen 1971:140 om särskilt investeringsavdrag väcktes en motion vari hemställdes om ett anslag för budgetåret 1971/72 av 20 milj. kr. till investeringsbidrag för maskininvesteringar i rörelse, jordbruk och skogsbruk. I yttrande över motionen anförde näringsutskottet (NU 1971:2 y) att förslaget borde ses i ett större sammanhang - till behandling i annat utskott förelåg utom förslaget om investeringsavdrag också en motion rörande investeringsbidrag med anknytning till uppbörden av mervärdeskatt - och att utskottet därför avstod från att redovisa en granskning av det skisserade bidragssystemet. Finansutskottet (FiU 1971:47) sade sig dela näringsutskottets uppfattning och avstyrkte motionen, vilken också avslogs av riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i finansutskottet hävdade i en reservation att riksdagen borde fatta ett principbeslut om att det särskilda investeringsavdraget skulle kompletteras med ett investeringsbidrag och hemställa att Kungl. Maj:t snarast föreläde riksdagen förslag till utformning av ett sådant investeringsstöd.
Industriellt utvecklingscentrum (IUC)
I motionen 1972:1310 begärs utredning om ett industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skaraborgs län efter mönster av den institution av detta slag som år 1971 började upprättas i Skellefteå. Bakom IUC i Skellefteå står en stiftelse, grundad av statens institut för företagsutveckling, statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling, Norrbottens läns landsting, Västerbottens läns landsting och Norrlandsfonden. Stiftelsen, vars verksamhetsområde är främst de båda nämnda länen, har till ändamål ”att verka för att öka i första hand den inom verksamhetsområdet befintliga mindre och medelstora industrins expansionspotential genom att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan stimulera och underlätta företagens produktutvecklingsförmåga”.
Stiftelsen skall i den omfattning som bestäms kunna erbjuda kvalificerade personella och tekniska resurser för marknadsanalys, konstruktionsoch beräkningsarbete, provning, kvalitetskontroll, utbildning och liknande områden. Den skall vidare följa sådant utvecklingsarbete och sådan forskning som bedrivs utanför stiftelsen på områden av intresse för dess verksamhet.
En redogörelse för planerna i fråga om IUC:s organisation och verksamhet lämnas i propositionen 1971:1 bilaga 15 s. 20.
NU 1972:13
10 Tidigare behandling av vissa förslag
Beträffande tidigare behandling av förslag om investeringsbidrag hänvisas till avsnittet Investeringsavdrag m. m. (s. 8).
Vid 1971 års riksdag väcktes en motion med ungefär samma syfte som motionen 1972:1358, dvs. med begäran om utredning av de problem som den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin möter. Näringsutskottet (NU 1971:14) ansåg inte att en speciell utredning i detta ämne var motiverad utan avstyrkte motionen med hänvisning till de olika utredningar på näringspolitikens område som var verksamma och till vederbörande departements och ämbetsverks fortlöpande näringspolitiska verksamhet. Reservanter från centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet stödde motionen, som avslogs av riksdagen.
Motioner av samma syfte som motionen 1972:274, dvs. om utveckling avunderleverantörssystemet i näringslivet, har förekommit under en följd av år (ABU 1966:18, 1967:7; SU 1968:63 s. 13, 1969:58 s. 12, 1970:54 s. 13; InU 1971:7 s. 29) och genomgående avslagits. Inrikesutskottet avstyrkte ifrågavarande motion år 1971 under hänvisning till att riksdagen flera gånger prövat frågan om en utredning av möjligheterna att på angivet sätt bygga upp en effektiv förmedling av arbetsobjekt men avvisat tanken som orealistisk. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig till förmån för ett bifallsyrkande.
Utskottet
De motioner som behandlats i utskottets betänkanden 1972:11 och 1972:12 avser med något undantag frågor rörande de mindre och medelstora företagen. I detta betänkande tar utskottet upp ytterligare ett antal motioner inom samma ämnesområde. Flera av dessa ägnas, liksom de förut behandlade motionerna, åt problem i samband med kreditförsörjningen, men även andra frågor är aktuella.
I motionen 1972:1365 påtalas risken för att det stora antal former för kreditstöd till mindre och medelstora företag som nu förekommer skall leda till splittring i stödinsatserna och dubbelarbete i handläggningen. Motionärernas önskemål om en översyn av de olika finansieringsformerna i samordnande syfte får anses bli uppfyllt genom den utredning rörande det specialdestinerade kreditstödet som, enligt vad som ovan redovisats, har igångsatts inom Kungl. Maj:ts kansli. Någon särskild åtgärd i anledning av motionen synes därför inte vara motiverad.
Den diskussion om de mindre och medelstora företagens kapitalförsöijningsproblem som förs i motionen 1972:576 utmynnar i en hemställan att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t under höstsessionen i år förelägger riksdagen förslag om inrättande av ett sådant finansieringsinstitut som delegationen för de mindre och medelstora företagen år 1970 föreslagit i ett betänkande (Ds I 1970:5). Finansieringsinstitutet skall enligt delegationens förslag drivas av staten och bankerna gemen -
NU 1972:13
samt. Förhandlingar härom mellan företrädare för regeringen och företrädare för bankerna har, enligt vad utskottet inhämtat, just inletts. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t, om förhandlingarna skapar underlag för detta, utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag i ämnet. Någon sådan framställning till Kungl. Majit som påyrkas i motionen synes det i dagens läge inte finnas skäl till.
På grundval av en kritisk framställning av den förda näringspolitiken begärs i motionen 1972:573 en utredning rörande åtgärder i syfte att förbättra särskilt de mindre och medelstora företagens försörjning med riskkapital.
Utskottet har nyss berört det projekt till ett finansieringsinstitut, avsett att tillhandahålla riskkapital, som för närvarande är föremål för förhandlingar. Att riksdagen medan den inväntar det förslag som dessa förhandlingar kan leda till skulle påkalla ytterligare en utredning rörande de mindre och medelstora företagens försörjning med riskkapital bör enligt utskottets mening inte ifrågakomma. Utskottet räknar för övrigt med att delegationen för de mindre och medelstora företagen även fortsättningsvis ägnar uppmärksamhet åt problem som gäller de berörda företagens kapitalförsörjning.
Det nyssnämnda finansieringsinstitutet berörs också i motionen 1972:1344, som går ut på att ett program för samlade åtgärder för ett effektivare tillvaratagande av de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter bör utarbetas och föreläggas riksdagen. Att öka möjligheterna till lån av medel från allmänna pensionsfonden anges också som en metod att förbättra företagens kapitalförsörjning. Utskottet hänvisar beträffande denna del av det skisserade åtgärdsprogrammet till vad utskottet anfört ovan och i betänkandet 1972:12.
Andra inslag i programmet skulle vara möjligheter till avsättningar för investeringar samt ökade insatser för företagsledarutbildning, forskning och utvecklingsarbete, produktionsrådgivning och marknadsföring. Vad beträffar åtgärder på skatteområdet vill utskottet erinra om det uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen som givits åt företagsskatteberedningen (Fi 1970:77). Övriga punkter ligger inom ramen för den mångsidiga verksamhet som bedrivs av delegationen för de mindre och medelstora företagen. Utskottet finner inte skäl att föreslå en sådan särskild framställning till Kungl. Majit om åtgärder inom delegationens arbetsområde som yrkandet i motionen 1972:1344 kan sägas avse.
Ett närliggande förslag är det som förs fram i motionen 1972:1358. Motionärerna anger en råd frågor som har att göra med förutsättningarna för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins verksamhet — frågor som gäller skattepolitik, utbildning, forskning och utvecklingsarbete, marknadsföring m. m. — och vill att riksdagen skall begära utredning och förslag rörande åtgärder i syfte att stärka denna industrisektors stabilitet och konkurrensförmåga. Vad utskottet uttalat beträffande motionen 1972:1344 har giltighet också beträffande motionen 1972:1358.
NU 1972:13
12 Vissa inslag i företagsbeskattningssystemet syftar till att stimulera företagens investeringsverksamhet. En förutsättning för att ifrågavarande skattelättnader skall kunna utnyttjas är givetvis att företaget uppvisar ett överskott på sin rörelse från vilket avdrag kan göras. I motionen 1972:1357 föreslås en utredning som skall ta sikte på att bereda sådana företag som inte uppvisar överskott möjlighet att få motsvarande förmåner i form av bidrag.
Direkta statliga bidrag till företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten. Det bidragsmottagande företaget har i sådana fall att tillhandahålla en av samhället särskilt önskad motprestation. En ordning med generella investeringsbidrag, grundade enbart på kriteriet att vederbörande företag inte uppvisar överskott på sin rörelse, synes kunna medföra olägenheter som inte gör sig gällande i samma grad när det är fråga om ett specialdestinerat stöd. Utskottet finner inte skäl att förorda en utredning i det syfte som anges i motionen 1972:1357.
Ett par motioner tar upp frågor som sammanhänger med de mindre och medelstora företagens marknadsföringsverksamhet.
I motionen 1972:45 föreslås mot bakgrund av ett mera allmänt resonemang rörande de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem att en översyn skall göras av dessa företags möjligheter att erhålla lån för ”investeringar i långsiktiga marknadsföringsaktiviteter”. Bl. a. framförs tanken att 2 § kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri — vilken paragraf berörs i utskottets betänkande 1972:11 - skall ändras på sådant sätt att den medger kreditstöd ”i syfte att främja avsättningen av enskilda företags produkter”.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att förstärkta insatser på marknadsföringsområdet ofta är av avgörande betydelse för mindre och medelstora företags möjligheter att hävda sig, inte minst på exportmarknaden. Uttrycket ”investeringar i marknadsföringsaktiviteter” synes emellertid delvis missvisande. I den mån aktiviteterna innefattar inrättande av försäljningskontor och utställningslokaler, uppbyggnad av provkollektioner etc. kan det givetvis vara fråga om verkliga investeringar i anläggnings- eller omsättningstillgångar, investeringar som kan ligga till grund för upplåning bl. a. enligt kreditstödskungörelsen. I regel torde emellertid de utgiftsändamål som motionärerna avser inte kunna klassificeras som investeringar. Under sådana omständigheter är det naturligt att de måste finansieras med hjälp av företagets rörelsekapital. Frågan om företagens tillgång till riskkapital har aktualiserats i andra motioner. Utskottet finner inte anledning att förorda en översyn av de mindre och medelstora företagens lånemöjligheter i det syfte som anges i motionen 1972:45.
Även motionen 1972:1313 avser problem rörande marknadsföringen. Med hänvisning till uppgifter som framkommit genom en av Sveriges marknadsförbund genomförd undersökning framhåller motionärerna att de mindre och medelstora företagen i stor utsträckning är beroende av att
NU 1972:13
kunna förstärka sina marknadsföringsfunktioner och att detta kräver stödjande åtgärder från statens sida.
I anslutning till motionen 1972:45 har utskottet redan understrukit marknadsföringsfunktionernas betydelse för de mindre och medelstora företagen. Utskottet är helt ense med motionärerna om att energiska insatser på detta område är angelägna. Någon särskild utredning i det av motionärerna angivna syftet är utskottet emellertid inte berett att förorda. Utskottet vill ånyo erinra om den verksamhet som delegationen för de mindre och medelstora företagen bedriver. Inom dess ram uppmärksammas även marknadsföringsfrågorna.
I motionen 1972:274 upprepas ett flera gånger tidigare framfört förslag om utredning rörande en utveckling av underleverantörssystemet i näringslivet. Motionärerna betonar framför allt det värde som en effektiv förmedling av arbetserbjudanden till underleverantörer skulle kunna ha när det gäller att lösa regionala sysselsättningsproblem.
Underleverantörssystemet är, som motionärerna framhåller, mycket utbrett i vårt land, och många mindre och medelstora företag är helt eller i huvudsak verksamma som underleverantörer. Utskottet är inte övertygat om att en utredning av den art som motionärerna föreslår har förutsättningar att leda till väsentligt förbättrade kontakter mellan uppdragsgivare och uppdragstagare på underleverantörsmarknaden och dessutom medverka till en sådan regionalpolitisk styrning som motionärerna räknar med. En sådan utredning vill utskottet därför inte förorda. Även i detta fall vill utskottet emellertid peka på de möjligheter som föreligger att aktualisera ämnet inom delegationen för de mindre och medelstora företagen.
I motionen 1972:1336 föreslås, med hänvisning bl. a. till de problem som strukturomvandlingen inom näringslivet medför, att statliga konsulenter för näringslivsfrågor skall tillsättas med placering vid länsstyrelserna eller eventuellt vid länsarbetsnämnderna. En av uppgifterna för de nya befattningshavarna skulle vara att svara för bevakningen av utvecklingen inom företag som erhållit statligt stöd. Hur verksamheten på detta område skall vara organiserad är en fråga som för närvarande bereds inom inrikesdepartementet på grundval av betänkandet (Ds In 1971:8) Om uppföljning av stödföretag m. m., vilket avlämnades av 1968 års lokaliseringsutredning sommaren 1971 och därefter har remissbehandlats. Frågan om utformningen av den näringspolitiska organisationen på det regionala planet har berörts av kommerskollegieutredningen i dess betänkande (SOU 1971:69) Näringspolitik — ny organisation och torde bli föremål för ytterligare överväganden. Utskottet finner det uteslutet att riksdagen i förhandenvarande läge skulle föranstalta om inrättande av en ny kategori tjänster avsedda för näringspolitiska insatser på länsnivå. Motionärernas tanke att tjänsterna skulle inrättas som ett provisorium avvisar utskottet med hänsyn bl. a. till de risker för kompetenskonflikter och dubblering av funktioner som skulle uppstå härigenom.
Slutligen behandlar utskottet här motionen 1972:1310, vari föreslås att delegationen för de mindre och medelstora företagen skall få i
NU 1972:13
uppdrag att pröva förutsättningarna för lokalisering av ett industriellt utvecklingscentrum till Skaraborgs län. Ett första industriellt utvecklingscentrum (IUC) tillkom 1971 och är förlagt till Skellefteå. Utskottet håller det inte för osannolikt att det framgent blir aktuellt att upprätta centra av detta slag även på andra håll i landet. Vilka regioner och orter som i så fall bör ifrågakomma i första hand är det givetvis inte möjligt att nu ta ställning till. Utskottet anser att erfarenheter från IUC i Skellefteå bör avvaktas och är inte berett att tillstyrka ett utredningsuppdrag av den innebörd som motionärerna anger. Då motionärernas synpunkter kan vara värda uppmärksamhet vid framtida överväganden finner utskottet det emellertid önskvärt att motionen genom Kungl. Maj:ts försorg överlämnas till delegationen för de mindre och medelstora företagen för att beaktas i dess arbete.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1972:1365 angående översyn av finansieringsformerna för mindre och medelstora företag,
2. att riksdagen avslår motionen 1972:576 angående finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag,
3. att riksdagen avslår motionen 1972:573 om en utredning rörande företagens kapitalförsörjning,
4. att riksdagen avslår
a) motionen 1972:1344 om åtgärder avseende de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter,
b) motionen 1972:1358 om åtgärder för att stärka den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabilitet och konkurrensförmåga,
5. att riksdagen avslår motionen 1972:1357 om ett system med investeringsbidrag till nyetablerade företag m. fl.,
6. att riksdagen avslår motionen 1972:45 angående mindre och medelstora företags möjligheter att erhålla lån för marknadsföringsaktiviteter,
7. att riksdagen avslår motionen 1972:1313 angående marknadsföringsfunktionernas roll i samhällsekonomin,
8. att riksdagen avslår motionen 1972:274 om utveckling av underleverantörssystemet i näringslivet,
9. att riksdagen avslår motionen 1972:1336 om statliga konsulenter i näringslivsfrågor,
10. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1310 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande denna motion.
Stockholm den 7 mars 1972 På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
NU 1972:13
15 Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s) och Clarkson (m).
Reservationer
1. vid utskottets hemställan under 3 (utredning rörande företagens kapitalförsörjning) av herrar Regnéll (m) och Clarkson (m), som anser
dels att det stycke på s. lii utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet har nyss” och slutar med ”berörda företagens kapitalförsörjning” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Företagens kapitalförsörjning är, som motionärerna framhåller, av strategisk betydelse för möjligheterna till fortsatt produktionsökning och välståndshöjning. Tillkomsten av ett sådant finansieringsinstitut som delegationen för de mindre och medelstora företagen föreslagit skulle på ett värdefullt sätt förbättra de berörda företagens försörjning med riskkapital. Ytterligare, mera vittsyftande åtgärder erfordras emellertid. Utskottet tillstyrker därför det förslag till utredning härom som framläggs i motionen 1972:573.”
dels att utskottet under 3 bort hemställa
”3. att riksdagen med bifall till motionen 1972:573 hos Kungl. Maj.t begär att en utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag till åtgärder syftande till en förbättring av företagens försörjning med riskkapital, med särskild hänsyn till de mindre och medelstora företagens problem”,
2. vid utskottets hemställan under 4 (åtgärder avseende de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter, m. m.) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och Clarkson (m), som anser
dels att det avsnitt på s. 11 i utskottets yttrande som börjar med ”Andra inslag i programmet” och slutar med ”beträffande motionen 1972:1358” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
”Genom att peka på behovet av dels en reform på skatteområdet, dels ökade insatser i fråga om företagsledarutbildning, forskning och utvecklingsarbete, produktionsrådgivning och marknadsföring klargör motionärerna att de önskade åtgärderna till förmån för de mindre och medelstora företagen hör hemma inom ett mycket brett register, ett förhållande som ger tyngd åt kravet på samordning. Utskottet finner ett åtgärdsprogram av angivet slag angeläget och tillstyrker därför att riksdagen gör en sådan framställning till Kungl. Maj:t som föreslås i motionen 1972:1344.
NU 1972:13
16 Ett närliggande förslag är det sorn förs fram i motionen 1972:1358. Utskottet delar motionärernas uppfattning att särskilda statliga åtgärder i syfte att stärka den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabilitet och konkurrensförmåga är angelägna. Det arbete på att utforma ett åtgärdsprogram avseende de mindre och medelstora företagen som utskottet föreslagit i anledning av motionen 1972:1344 borges en sådan inriktning att det också täcker de likartade men delvis speciella problem som behandlas i motionen 1972:1358.”
dels att utskottet under 4 bort hemställa
”4.att riksdagen med bifall till motionerna 1972:1344 och 1972:1358 hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam prövning av och förslag till åtgärder för att befrämja ett effektivare tillvaratagande av de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter och för att stärka den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabilitet och konkurrensförmåga”,
3. vid utskottets hemställan under 5 (investeringsbidrag) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c) och Sjönell (c), som anser
dels att det stycke på s. 12 i utskottets yttrande som börjar med ”Direkta statliga bidrag” och slutar med ”i motionen 1972:1357” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Direkta statliga bidrag till företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten. Vad motionärerna föreslår är sålunda inte någonting principiellt nytt utan en vidareutveckling av en redan etablerad metod för stöd till företag. Goda skäl kan enligt utskottets mening anföras för en ordning som möjliggör att företag som inte kan redovisa överskott på sin rörelse inte fördenskull går förlustiga det stöd som övriga företag får genom avdrag vid beskattningen. Utskottet tillstyrker därför motionen 1972:1357.”
dels att utskottet under 5 bort hemställa
”5. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1357 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning om och förslag till ett system med investeringsbidrag i enlighet med vad utskottet anfört”,
4. vid utskottets hemställan under 6 (lån för marknadsföringsaktiviteter) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c) och Ericsson i Åtvidaberg (fp), som anser
dels att det stycke på s. 12 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar motionärernas” och slutar med ”i motionen 1972:45” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Utskottet delar motionärernas uppfattning att förstärkta insatser på marknadsföringsområdet ofta är av avgörande betydelse för mindre och medelstora företags möjligheter att hävda sig, inte minst på exportmark -
NU 1972:13
naden. Många företag står emellertid, som motionärerna framhåller, i detta sammanhang inför allvarliga finansieringsproblem. Med hänsyn härtill finner utskottet det angeläget att en översyn görs av de mindre och medelstora företagens möjligheter att erhålla lån för satsningar i långsiktiga marknadsföringsaktiviteter. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1972:45.”
dels att utskottet under 6 bort hemställa
”6. att riksdagen med bifall till motionen 1972:45 hos Kungl. Maj:t begär en översyn av de mindre och medelstora företagens möjligheter att erhålla lån för att finansiera långsiktiga marknadsföringsaktiviteter”,
5. vid utskottets hemställan under 8 (utveckling av underleverantörssystemet) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c) och Sjönell (c), som anser
dels att det stycke på s. 13 i utskottets yttrande som börjar med ”Underleverantörssystemet är” och slutar med ”och medelstora företagen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Underleverantörssystemet är, som motionärerna framhåller, mycket utbrett i vårt land, och många mindre och medelstora företag är helt eller i huvudsak verksamma som underleverantörer. En mera aktiv förmedling av arbetsobjekt synes emellertid önskvärd. Härigenom skulle man kunna uppnå att beställningsarbeten i större utsträckning placerades i orter med sysselsättningsproblem och sålunda få till stånd en värdefull utjämning av tillgången på arbetstillfällen. En service i detta hänseende från samhällets sida förefaller väl motiverad. Arbetsmarknadsverket och företagareföreningarna borde i samråd med olika branschorganisationer kunna göra en insats på detta område och på så sätt medverka till ett förbättrat tillvaratagande av landets totala produktionsresurser. Utskottet tillstyrker förslaget i motionen 1972:274 om en utredning i detta ämne.”
dels att utskottet under 8 bort hemställa
”8.att riksdagen med bifall till motionen 1972:274 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning om och förslag till utveckling av underleverantörssystemet i näringslivet i enlighet med vad utskottet anfört”.