Betänkande 1972:NU3

Näringsutskottets betänkande nr 3 år 1972 NU 1972:3

Nr 3

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående näringspolitiken.

Ärendet

I motionen 1972:1315 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall anhålla om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk arbetsgrupp för utarbetande av grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik enligt motionens syfte.

Motionen

En förutsättning för att de enskilda människornas insatser skall kunna tillvaratas på bästa sätt är, säger motionärerna, ett så långt möjligt decentraliserat näringsliv. Innebörden härav är att näringslivet skall vara i huvudsak privat eller kooperativt och bygga på ett fritt konsumtionsval och en sammanvägning av de krafter som konkurrens och samverkan utgör. En väsentlig uppgift för samhället anges vara att medverka till goda grundförutsättningar för de enskilda människornas arbete genom en styrning och korrigering av marknadshushållningen som leder till en ramplanerad och social marknadsekonomi. Regeringens näringspolitik har enligt motionärernas uppfattning avvikit från dessa grundlinjer genom att domineras av en strävan till ökning av det statliga företagandet. De åtgärder som vidtagits för att stimulera privat och kooperativ företagsamhet har, hävdas det, varit av så underordnad betydelse att de knappast kan betecknas som en aktiv näringspolitik. Motionärerna konstaterar att industrins investeringsvolym på senare år ökat mindre än som bedömts vara nödvändigt enligt de båda senaste långtidsutredningarna, något som bidragit till att skapa underskott i bytesbalansen. För att åstadkomma en erforderlig ökning av exporten är det, anför de, nödvändigt att väsentligt stärka vårt lands internationella konkurrenskraft. I detta sammanhang riktas kritik mot den kreditpolitik som fördes under högkonjunkturen 1969—1970. Som en utgångspunkt för näringspolitiken anges att näringslivet skall vara underordnat samhällets välfärds- och jämlikhetspolitiska mål. Från denna utgångspunkt blir en aktiv regionalpolitik och en aktiv miljöpolitik viktiga delar av näringspolitiken.

Bl. a. i debatten om samarbetsutredningens förslag har från regeringspartiets sida talats om ett motsatsförhållande mellan samhället och näringslivet, säger motionärerna. De vänder sig mot en sådan uppfattning och hävdar att en aktiv näringspolitik som en grundlinje måste ha en klart uttalad samarbetsinställning. Regeringens näringspolitik och ekonomiska politik har, anförs vidare, varit väsentligt gynnsammare för storföretagen än för de mindre företagen. Motionärerna uttalar att smådriften är

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 3

NU 1972:3

förenad med särskilda fördelar som det är näringspolitiskt angeläget att ta till vara.

En aktiv näringspolitik måste enligt motionen vara förutsättningsskapande och innefatta åtgärder på snart sagt alla områden av det politiska fältet. Samhällets näringspolitiska planering måste komma till uttryck i ett handlingsprogram. Vissa grunder för en näringspolitik av önskat slag anges av motionärerna i form av 21 korta punkter, som i tur och ordning behandlar samhällets basorganisation, näringspolitiska institutioner, ekonomisk planering, den ekonomiska politiken, ekonomisk stabilitet, kreditförsörjning, skattepolitik, frivilligt sparande, information och insyn, konkurrenspolitik, konsumentpolitik, utbildningspolitik, kroppsarbetarnas situation, forskning och utvecklingsarbete, marknadsföring och rådgivning, arbetsmarknadspolitik, miljöpolitik, regionalpolitik, statliga företag, samarbete i näringslivet samt företagsdemokrati.

Ett handlingsprogram för näringspolitiken bör enligt motionärernas mening på samma sätt som motsvarande program för lokaliseringspolitiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken utarbetas av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Mot tidigare förslag härom har invänts att ett övergripande näringspolitiskt program inte kan utarbetas på detta sätt. Om invändningen är riktig skulle, säger motionärerna, praktiskt taget allt parlamentariskt utredningsarbete vara omöjligt.

Uppgifter i anslutning till motionen

Näringspolitiska rådet

Näringspolitiska rådet är ett konsultativt organ för samråd mellan näringsliv och samhälle i syfte att åstadkomma en samlad överblick över utvecklingen inom centrala delar av den svenska ekonomin. Rådet skall ta till vara och kanalisera kunskaper och erfarenheter från utredningsverksamhet som pågår på skilda håll samt ta initiativ till utredningar rörande olika branschers enskilda och gemensamma problem.

Ordförande i rådet är chefen för industridepartementet. Bland rådets tolv ledamöter finns företrädare för bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling, arbetsmarknads- och näringslivsorganisationerna samt den ekonomiska forskningen. Rådet biträds av ett antal experter och har ett kansli förlagt till industridepartementet.

Under år 1971 sammanträdde rådet fyra gånger. Överläggningar ägde därvid rum om arbetskrafts-, produktivitets- och investeringsfrågor i anslutning till 1970 års långtidsutredning, om principerna för branschutredningar, om statliga åtgärder för att påverka strukturomvandlingen inom vissa industribranscher samt om raffinaderikapaciteten i Sverige och om naturgasfrågan.

Vissa utredningar

Ett flertal statliga utredningar är för närvarande verksamma inom de ämnesområden som berörs i motionen. Bland dem kan särskilt nämnas

NU 1972:3

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59), företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), 1968 års utbildningsutredning (U 1969:47), 1968 års lokaliseringsutredning (In 1969:20) och delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen. En samordnad organisation för handläggning av näringspolitiska frågor på verksplanet har föreslagits av kommerskollegieutredningen i betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken - ny verksorganisation, vilket nyligen remissbehandlats.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med yrkande av samma innebörd som det nu föreliggande har tidigare, likaledes från centerpartihåll, väckts vid 1969, 1970 och 1971 års riksdagar (BaU 1969:9, 1970:10; NU 1971:1). Vid det första tillfället begärdes dessutom att riksdagen skulle i princip godkänna de grunder för en aktiv näringspolitik som motionärerna angivit. Bankoutskottet fann att det av formella skäl var uteslutet för riksdagen att göra ett uttalande av denna art. Motionärernas förslag om tillsättande av en parlamentarisk arbetsgrupp har av utskotten betecknats som orealistiskt. Utskotten har erinrat om pågående utredningsverksamhet på näringspolitikens område, om vissa aktuella reformer och om näringspolitiska rådets verksamhet. Dessutom har framhållits att industridepartementet har som en central uppgift att bedriva en långsiktig näringspolitisk planering. Förutom att det av praktiska skäl skulle vara ogörligt att överlåta på en enda arbetsgrupp att behandla hela det i motionerna angivna ämnesområdet har utskotten anfört bl. a. att näringspolitikens fortlöpande utformning måste ske i samverkan mellan regering och riksdag på grundval av specialiserad utredningsverksamhet och att det är en uppgift för regeringen och de skilda politiska partierna att formulera mera övergripande näringspolitiska program. De olika punkterna i motionärernas programunderlag gav, framhöll bankoutskottet 1970, endast undantagsvis uttryck för någorlunda konkreta reformförslag.

Utskottsbehandlingen har alla tre gångerna utmynnat i ett avstyrkande av motionerna, vilka också avslagits av riksdagen. Till utskottets utlåtande har i vart och ett av fallen fogats en reservation av centerpartiets representanter, som förordat att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära en utredning med det av motionärerna angivna syftet.

Utskottet

Efter en inledande kritisk granskning av några drag i den aktuella samhällsekonomiska utvecklingen och i den ekonomiska politik och näringspolitik som tillämpats under senare år anger motionärerna i tjugoen punkter ett antal ämnesområden som de anser böra innefattas i ett näringspolitiskt handlingsprogram. För vart och ett av dessa anförs hur motionärerna anser att samhällets åtgärder på området bör vara inriktade. Det beslut av riksdagen som motionärerna påyrkar gäller

NU 1972:3

emellertid inte näringspolitikens innehåll utan formerna för ett näringspolitiskt programarbete. Tanken är att en särskild ”kommitté” eller ”parlamentarisk arbetsgrupp” skall tillsättas med uppdrag att utarbeta förslag till ”helhetliga grunder och handlingslinjer för aktiv näringspolitik”. Olika redan avslutade eller ännu pågående utredningar beräknas kunna bidra med underlag för programarbetet.

Likartade motioner har förekommit vid de tre senaste årens riksdagar. Motionärernas förslag till former för ett näringspolitiskt programarbete har därvid först av bankoutskottet och sedan av näringsutskottet betecknats som orealistiskt. Motionärerna vänder sig mot vad utskotten uttalat och hävdar att likaväl som övergripande program för t. ex. lokaliseringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken utformats av parlamentariska utredningar, detta bör kunna ske också i fråga om näringspolitiken. Utskottet vill framhålla att det skisserade arbetsfältet är alltför omfattande för en parlamentarisk utredning och att den föreslagna verksamheten inte skulle kunna undgå att delvis bli en dubblering av en rad olika kommittéers och permanenta organs arbete. Utskottet anser det vara en uppgift i första hand för de olika partierna att formulera sådana övergripande program för vidsträckta samhällssektorer som motionärerna åsyftar.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:1315.

Stockholm den 15 februari 1972 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), fru Hambraeus (c) och fru Hansson (s).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus (alla c), vilka anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Såsom motionärerna klart visar i sin inledande översikt kännetecknas samhällets näringspolitiska åtgärder av allvarliga skevheter och brister och av otillräcklig samordning. Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla behovet av en helhetssyn på näringspolitiken. De statliga åtgärderna på skilda områden av betydelse för näringslivet — t. ex. ekonomisk politik, skattepolitik, utbildningspolitik och miljöpolitik —

NU 1972:3

måste baseras på ett handlingsprogram som möjliggör ett enhetligt grepp från samhällets sida. Den kritik som riktats mot tidigare förslag att en parlamentarisk arbetsgrupp skulle få till uppgift att utarbeta ett sådant program bygger enligt utskottets mening på en missuppfattning. Arbetsgruppens uppgift skall givetvis inte vara att närmare utreda de olika problemkomplex som har betydelse från näringspolitisk synpunkt utan fastmera att dra konklusionerna av det rika utredningsmaterial som kommer till stånd genom andra organs försorg. Fakta och förslag från olika utredningar skall bedömas av gruppen utifrån en enhetlig grundsyn. I fråga om denna kan vad motionärerna anför vara vägledande. Det program som görs upp måste vara långsiktigt, något som bl. a. innebär att det blir väl förenligt med en samtidigt pågående, fortlöpande reformverksamhet.

Utskottet tillstyrker motionärernas förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1315 hos Kungl. Maj :t anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppdrag att utarbeta grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad utskottet anfört.”

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1121 S