Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

Näringsutskottets betänkande nr 52 år 1972 NU 1972:52

Nr 52

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1972:696 av herr Stridsman m. fl. (c, fp, m), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen skall ge Kungl. Majit i uppdrag dels att utforma ett program och anslå medel för statlig uppdragsforskning att utföras vid den tekniska högskoleenheten i Luleå och påbörjas så snart personella förutsättningar finns i form av forskartjänster, dels att inrätta ett kontaktsekretariat vid högskoleenheten,

1972:1316 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning om möjligheterna att bättre utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor huvudsakligen enligt de i motionen anförda grundtankarna,

1972:1320 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall ge Kungl. Majit till känna att vid utformningen av näringspolitiken särskild uppmärksamhet måste ägnas frågan om att stimulera forsknings-, utvecklings- och innovationsarbetet i syfte att med beaktande av sociala och miljömässiga synpunkter trygga en fortsatt industriell utveckling och därmed möjliggöra ekonomiska framsteg och full sysselsättning, varvid särskild uppmärksamhet måste ägnas bl. a. frågan om

1. kreditgivningen till forsknings- och utvecklingsprojekt,

2. statliga beställningar av civila FoU-arbeten hos industrin, samt

3. kontraktforskningsinstitut i anslutning till universitet och högskolor,

1972:1356 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Majit uttala sig för åtgärder som ger mindre och medelstora företag ökade möjligheter att utnyttja de tekniska högskolornas forsknings- och utvecklingsresultat.

Motionen 1972:696 har såvitt gäller hemställan under punkt 1 behandlats av utbildningsutskottet (UbU 1972:23).

Remissyttranden över motionerna har avgivits av styrelsen för teknisk utveckling, universitetskanslersämbetet (ej över motionen 1972:1316), Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 52

NU 1972:52

2 Motionerna

I motionen 1972:1320 hänvisas inledningsvis till ett föredrag av Ingenjörsvetenskapsakademiens verkställande direktör professor Gunnar Hambraus, i vilket hävdades att Sverige jämfört med omländerna börjat sacka efter i fråga om forskning och utvecklingsarbete och att detta är ett av de viktigaste problem som statsmakterna har att gripa sig an med. Motionärerna konstaterar att det för Sverige med dess stora exportberoende är ett livsvillkor att tekniskt ligga i toppen och snabbt kunna omsätta teknologin i unika och avancerade produkter. Den ökade medvetenheten om att en snabb teknisk och ekonomisk tillväxt även rymmer betydande faror och problem medför krav på mera långsiktiga bedömningar av de konsekvenser som är förenade med användningen av ny teknik och på en hårdare styrning av den teknisk-ekonomiska utvecklingen. En hög innovationstakt inom näringslivet är i sig också en förutsättning för att många av dagens problem skall kunna bemästras.

Tre överväganden måste enligt motionärerna ligga till grund för en politik som syftar till att bibehålla och stärka den höga innovationsnivån i svenskt näringsliv. För det första måste tillräckliga resurser tillförsäkras grundforskningen. För det andra krävs en effektiv överföring till näringsliv och förvaltning av de kunskaper som finns inom vår forskning. Särskilt viktigt bedömer motionärerna det vara att små och medelstora företag, som ofta har god marknadskännedom, i ökad utsträckning informeras om de produkt- och utvecklingsnyheter som forskarna möter i sitt arbete. Utbildning — inte minst fortbildning - är den viktigaste vägen för spridning av information om den aktuella forskningssituationen till företag och förvaltning, men även andra vägar bör utnyttjas, t. ex. kontaktkonferenser. För det tredje måste innovationsinriktad utvecklingsverksamhet bedrivas där en samlad kunskap om teknik, marknad och ekonomi finns, dvs. i företagen. Tillgänglig statistik tyder enligt motionärerna på att industriforskningen håller på att stagnera. Orsakerna härtill skulle vara att företagen har bristande möjligheter att satsa på denna sektor. Dels tvingar konkurrensen och de stigande kostnaderna företagen att snabbt marknadsföra nya produkter med tillfredsställande förädlingsgrad och lönsamhet, dels är tillgången på riskvilligt kapital stadd i minskning. En fortsatt minskning av självfinansieringsgraden skulle således medföra en risk för att forsknings- och utvecklingsarbetet får minskat utrymme. Åtgärder för att öka företagens tillgång på riskvilligt kapital och ge möjlighet att avsätta medel för forsknings- och utvecklingsarbete bedöms därför som önskvärda. En lösning skulle vara att ge företagen rätt att göra skattefria avsättningar till forskningsfonder på samma sätt som gäller för investeringsfonderna. I avvaktan på resultatet av arbetet i företagsskatteberedningen, som fått i uppdrag att behandla frågan, borde möjligheten till provisoriska avsättningar övervägas. En annan lösning som motionärerna förordar är ökade möjligheter till krediter för forsknings- och utvecklingsprojekt. En ändring av banklag -

NU 1972:52

stiftningen så att bankerna får möjlighet att göra smärre avsättningar till riskvilliga fonder för utvecklingsinsatser anses böra övervägas. Ett alternativ är inrättandet av en hel- eller halvstatlig fond med möjlighet till större risktagande än vad banklagen ger utrymme för.

Statlig försvarsforskning och utvecklingsarbete som beställts hos näringslivet har i hög grad bidragit till den höga tekniska nivån inom t. ex. elektronik-, data- och flygindustrin. På motsvarande sätt borde en ökad statlig beställning av civila FoU-arbeten övervägas. Uppdragsforskning för näringslivet borde vidare understödjas i ökad utsträckning. Genom inrättandet av särskilda kontraktforskningsinstitut skulle detta, enligt motionärerna, kunna göras utan de nackdelar som är förenade med en omfattande uppdragsforskning. Instituten skulle anställa forskare eller kontraktera utomstående forskare för att genomföra de projekt som de åtar sig. Instituten skulle också kunna påta sig ansvar för att förmedla kontakt och information mellan näringslivet samt forskare och forskningsinstitutioner.

I motionen 1972:1316 hävdas det att det finns indikationer på att den fantasi och skaparkraft som verksamt bidragit till den svenska industrins framgångar på de internationella marknaderna har avtagit under senare år. Antalet patentansökningar från i Sverige bosatta personer har minskat, medan antalet ansökningar från utlänningar fortsatt att öka. Det tidigare uppfinnarproduktiva Sverige uppvisar numera enligt motionären en negativ bytesbalans i fråga om licenshandel, och detta betecknas som alarmerande. Forskningsinsatserna har visserligen förstärkts mycket påtagligt under efterkrigstiden, men den mera specifikt behovsinriktade innovationsaktiviteten, uppfinnarverksamheten, har inte fått tillräckligt utrymme. En påtaglig obalans råder således enligt motionären mellan vad som satsas på forskning och vad som satsas på uppfinnarverksamhet. De börsnoterade företagen synes inte tillräckligt ägna sig åt innovationsutveckling utan vanligen i första hand sträva efter att rationalisera sin traditionella produktion. Bland småföretagen finns emellertid, hävdar motionären, åtskilliga företag som har fruktbara idéer och uppslag till nya produkter men som i brist på riskvilligt kapital kämpar med stora svårigheter. Mycket skulle därför vara vunnet med en generösare satsning på små innovationsstarka företag.

En rationell innovationspolitik för landet bör utvecklas och de föreliggande hindren för en effektivt och samhällsnyttigt fungerande uppfinnarverksamhet undanröjas. Ett första steg för att underlätta verksamheten för landets innovatörer vore att tillskapa regionala innovationscentra i form av kollektiva industrihus. Vid dessa skulle finnas dels experimentverkstäder för uppfinnare, dels personal med uppgift att bistå uppfinnare med rådgivning i aktuella frågor, t. ex. rörande bedömning av idéer och marknadsförutsättningar samt patentskydd och finansiering.

I motionen 1972:696 hänvisas till att man i en del länder kombinerat utlokalisering av tekniska högskolor med program för statlig uppdrags -

NU 1972:52

forskning. En åtgärd av detta slag sägs vara speciellt viktig under forskningsinstitutionernas uppbyggnadsskede. Härigenom underlättas startandet av forskning som blir självförsörjande med idéer, som kan arbeta tvärvetenskapligt och som drar till sig innovativa krafter, vilket i sin tur ökar förutsättningarna för att den nya högskolan får en vitaliserande effekt på samhället genom att föranleda nyetablering av industriverksamhet. För att underlätta uppbyggandet av den tekniska högskoleenheten i Luleå föreslås därför att ett program för statlig uppdragsforskning formuleras och att medel för detta anslås. En kompletterande åtgärd skulle vara tillskapandet av ett kontaktsekretariat med uppgift att — liksom motsvarande organ vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg - informera om forskningens möjligheter och näringslivets behov för att på så sätt snabbt föra ut resultat av forskning och utvecklingsarbete och genom en samlad bild av näringslivets problem bidra till att rikta in forskningsverksamhet på angelägna problem.

Även motionen 1972:1356 berör förslag till åtgärder för att underlätta för näringslivet att utnyttja forsknings- och utvecklingsarbetet vid de tekniska högskolorna. Speciellt intresse måste enligt motionärerna ägnas de mindre och medelstora företagen, som ofta har svårt att tillgodogöra sig forskningsresultaten på ett snabbt och enkelt sätt. En åtgärd i angivet syfte vore en utbyggnad av organen för kontakt mellan forskningsinstitutionerna och näringslivet, t. ex. genom att specialutbildade ingenjörer ställdes till förfogande för konsultationer och ledning när det gäller att nyttiggöra de berörda utbildningsanstalternas idéer och arbetsresultat. En annan åtgärd vore att tillrättalägga den skriftliga informationen så att den lättare skulle kunna användas av mindre företag.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Organ för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

Staten lämnar vid sidan av sina åtaganden för universitet, högskolor och institut för forsknings-, försöks- och provningsverksamhet ett omfattande stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Anslag ges till kollektiva forskningsinstitutioner, och betydande bidrag tillförs utvecklingsverksamheten genom statligt finansierade utvecklingsprogram på olika områden. För att förstärka organisationen av det statliga stödet bildades 1968 ett nytt centralt organ för teknisk utveckling och inrättades ett statligt utvecklingsbolag.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) bildades genom sammanslagning av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden, institutet för nyttiggörande av forskningsresultat och svenska uppfinnarkontoret. Syftet var att samordna det statliga stödet till teknisk forskning och utveckling med koncentration till projekt som kan bidra till att stärka

NU 1972:52

den svenska industrins internationella konkurrenskraft. STU har bl a. till uppgift att följa den tekniska utvecklingen, att organisera och stödja samverkan inom teknisk forskning och industrins utvecklingsarbete, att ta initiativ till teknisk forskning av betydelse för näringsliv och samhälle, att planera och fördela statligt stöd i form av lån och bidrag till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet samt att tjäna som rådgivningsinstans åt uppfinnare och förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande.

STU har hittills varit organiserat på fyra enheter, nämligen en administrativ enhet, en utredningsenhet, en planeringsenhet och en enhet för rådgivnings- och förmedlingsverksamhet. Till kansliet finns också fogat ett sekretariat för statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK). För behandling av ansökningar om finansiellt stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt har STU inrättat ett system av nämnder, i vilka ingår sakkunniga personer från universitet, högskolor, myndigheter, företag m. m. Nämnderna medverkar även i övrigt i verksamheten genom rådgivning m. m. inom sina respektive kompetensområden. Nämndernas antal och arbetsområden fastställs av verksstyreisen, som även utser ledamöter i nämnderna.

Erfarenheten har visat att det finns behov av en långtgående samordning av de olika insatser som krävs för att föra en projektidé från idéstadiet fram till ett praktiskt och användbart resultat. Detta har föranlett en ändring av STU:s organisation. Utrednings- och planeringsenheterna sammanförs till en ny utvecklingsenhet som skall administrera det finansiella stödet till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet. Utvecklingsenheten organiseras dels med särskilda resurser för verksamheten inom tio behovsområden, dels med gemensamma resurser för utredning och administration. Vidare inrättas en särskild enhet för internationella frågor.

Svenska utvecklingsaktiebolaget (SUAB) tillskapades 1969 för att främja framtagandet av innovationer, särskilt sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov, och för att åstadkomma bättre förutsättningar för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt inom den statliga sektorn. SUAB hade t. o. m. 1971 studerat 641 projektförslag. I 43 av dessa hade bolaget investerat. Antalet försålda projekt var åtta, och sju projekt exploaterades i närstående företag.

Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) grundades 1971 av statens institut för företagsutveckling (SIFU), statens provningsanstalt (SP), STU, Norrlandsfonden och landstingen i Västerbottens och Norrbottens län. Stiftelsen, som har sitt säte i Skellefteå, har till ändamål att öka i första hand den inom verksamhetsområdet befintliga mindre och medelstora industrins expansionspotential genom att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan stimulera och underlätta företagens produktutvecklingsförmåga.

1* Riksdagen 1972. 17sami. Nr 52

NU 1972:52

6 Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har sedan sin tillkomst 1919 åtnjutit statligt stöd. IVA har till uppgift att stödja och stimulera den tekniska forskningen, främja utnyttjandet av forskningsresultat och se till att nya och betydelsefulla områden uppmärksammas. IVA följer svensk och utländsk ingenjörsvetenskaplig forskning och informerar samhälle och industri om möjligheterna att utnyttja dess resultat. Akademien medverkar också med utredningar för att söka förutse och belysa samhällsproblem som fordrar teknisk forskning och utveckling för sin lösning. Den ger förslag till organisation och finansiering av teknisk forskning och utför dokumentationstjänster som inte tillhandahålls av andra. En ytterligare uppgift är att uppmärksamma och belöna framstående ingenjörstekniska insatser.

Norrlandsfonden, som tillkom 1961 och fick delvis ändrad verksamhetsinriktning 1970, har till uppgift att främja näringslivets utveckling i Norrland. Fonden skall ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar eller eljest är av betydelse för det norrländska näringslivet. Fonden skall vidare stödja etablering och utbyggnad av industri som grundas på norrländska råvaror samt industri och serviceverksamhet som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet. Fondens verksamhet omfattar även det utvecklingsled mellan forskning och produktion som utgörs av utredningar, projekteringar, marknadsanalyser m. m

Vissa utredningar

Delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen (ordförande: planeringschef Eric Pettersson), som tillsattes 1970, har till uppgift att verka för en samordning av de utredningar som huvudsakligen berör den mindre och medelstora företagsamheten och att bedöma behovet av och föreslå kompletterande utredningar. Delegationen skall vidare lämna synpunkter och avge förslag i frågor rörande de mindre och medelstora företagen. Delegationen avgav 1970 betänkandet (Ds I 1970: 5) Finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag och publicerade 1971 informationsskriften Översikt över utredningsaktiviteter inriktade på mindre och medelstor företagsamhet. På delegationens uppdrag har vidare färdigställts tre studier av industriell service i olika regioner. I oktober 1972 avgav delegationen betänkandet (SOU 1972:78) Företagsservice för utveckling av mindre och medelstora företag.

Upphandlingskommittén, som var verksam åren 1968—1971, hade — vid sidan av sin huvuduppgift att finna former för att ytterligare effektivisera den offentliga upphandlingen — i uppdrag att pröva i vilken utsträckning man inom den statliga upphandlingen bör göra avsteg från den princip om affärsmässighet som normalt skall tillämpas för upphandling. I direktiven nämndes två fall som borde studeras, nämligen dels upphandling som görs i sysselsättningsfrämjande syfte, dels upphandling

NU 1972:52

som görs för att främja den inhemska industrins utveckling. I sitt betänkande (SOU 197 1: 88) Offentlig upphandling-Regler och riktlinjer för stat och kommun förordar kommittén en särskild beslutsordning för att reglera hur upphandlingen skall gå till i de fall då staten vill att en myndighet skall upphandla en svensk produkt för att stödja den inhemska industriella utvecklingen. Kommittén skisserar en sådan beslutsordning. Enligt kommitténs mening är det angeläget att få till stånd en bredare och mera allsidig bedömning av de krav på framför allt tekniskt avancerade produkter som föreligger från myndigheternas sida. Detta kräver en fortlöpande och samordnad överblick av den statliga upphandlingen inom tekniskt avancerade områden. Hithörande uppgifter skulle enligt kommittén kunna åvila en särskild delegation. I denna borde ingå representanter för såväl myndighets- som forsknings- och tillverkningssidan. Även kommunerna borde deltaga i samarbetet på detta område. Den föreslagna delegationens arbete skall enligt förslaget baseras på anmälningsskyldighet från myndigheternas sida. Om delegationens bedömning skulle utmynna i att den finner beställningen industripolitiskt betydelsefull överlämnas ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande.

Betänkandet har remissbehandlats. Delegationens förslag är nu föremål för fortsatt beredning inom Kungl. Maj:ts kansli.

Framställning från Svenska uppfinnareföreningen och remissyttranden däröver

Svenska uppfinnareföreningen (SUF) har i skrivelse till chefen för industridepartementet den 22 mars 1972 framlagt förslag till åtgärder för att möjliggöra ett effektivare utnyttjande av de medel som avsatts till forskning m. m. Härigenom skulle tillväxten i landets ekonomi stimuleras och arbetslösheten kunna minskas. Föreningen hänvisar till en amerikansk undersökning varav uppges framgå att fria uppfinnare har en mycket stor, närmast dominerande, betydelse för den tekniska utvecklingen. Av de mest betydande innovationerna inom olika branscher skulle enligt undersökningen endast ett fåtal komma från industrins egen omfattande forskningsverksamhet och de flesta i stället från oberoende uppfinnare. Föreningen hävdar att situationen är densamma i Sverige och framlägger förslag till ett antal åtgärder.

STU har hittills beviljat anslag i huvudsak till forskning och endast i ringa omfattning till enskilda uppfinnare och innovationsgrupper och har därigenom, enligt SUF, lämnat stöd till de från innovationssynpunkt minst effektiva mottagarna. För att effektivisera verksamheten vid STU föreslås att ledningen för STU skall framlägga en plan för hur man tänkt att verkets mål skall uppnås, att antalet ledamöter i STU:s nämnder skärs ned till hälften och att krav ställs på dokumenterad kreativ förmåga, att uppfinnarenheten ges renodlad uppgift att omhänderta och stödja uppfinnares aktiviteter och att denna verksamhet styrs av en särskild nämnd samt att STU:s verksstyrelse erhåller två ledamöter och varje nämnd minst en ledamot tillsatta på förslag av SUF.

SUF anser att statsmakterna intar en generös inställning till forskning

NU 1972:52

men visar sig kallsinniga och helt oförstående för teknisk kreativ verksamhet och att följden blivit ytterst låga informationsutbyten. Därför föreslås inrättandet av flera innovationscentra, dvs. av staten och industrin understödda institutioner som kan ställa laboratorier, verkstäder, teknisk sakkunskap, patentrådgivning etc. till uppfinnares förfogande. Vid institutionerna föreslås särskilda uppfinnartjänster bli inrättade.

SUF föreslår också att AB Atomenergi ombildas från ett forskningsbolag till ett innovation sföretag med huvuduppgift att skapa, utveckla och exploatera innovationer för den framtida energiförsörjningen. Även verksamheten vid branschforskningsinstituten anses böra ges en modifierad inriktning av behovsstimulerad art med sikte på tekniskt nyskapande insatser.

De forskningsresultat som framkommer vid universitet och högskolor bör göras mera lättillgängliga, uttalar SUF vidare. Därför föreslås att professorer åläggs att genom föredrag vid industrier och innovationscentra och hos bildningsorganisationer medverka till en överföring och spridning av teknisk information.

SUF har uppfattningen att många uppfinningar förblir oexploaterade på grund av brist på startkapital och anser sig kunna ge anvisning på en rad uppfinningar som har förutsättningar att utgöra grunden för nya svenska storindustrier. De många innovationer som nu ligger outnyttjade bör enligt föreningens uppfattning exploateras med stöd från arbetsmarknadsstyrelsen.

SUF:s skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avlämnats av försvarets forskningsanstalt (FOA), universitetskanslersämbetet (UKÄ), STU, IVA, AB Atomenergi, Svenska ingenjörssamfundet (ISF), SUAB, Svenska teknologföreningen och Svensk industriförening. UKÄ har inhämtat yttranden från universiteten i Uppsala och Lund, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och Linköpings högskola.

Flertalet remissinstanser konstaterar att den relativa betydelsen för utveckling av nya produkter av å ena sidan teknisk forskning och å den andra uppfinnarverksamhet visserligen är föga känd, men att SUF uppenbarligen överbetonat innovationernas betydelse och möjligheterna att genom en omfördelning av statliga anslag skapa nya produkter. De påståenden som SUF framfört att det skulle vara 100 resp. 10 gånger effektivare att satsa på fria uppfinnare än på forskning vid universitet och högskolor respektive på forskningsinsatser vid storföretag betecknas som onyanserade. Grundläggande och tillämpad forskning har haft och bedöms allt framgent komma att ha en avgörande betydelse för den tekniska utvecklingen. Det betraktas allmänt som olyckligt att SUF satt forskningen i motsatsställning till innovationer. Något motsatsförhållande finns inte, menar man, utan de båda delarna måste påverka varandra. Egenskapen kreativitet framställs i SUF:s skrivelse som ett nyckelord vid värderingen av personer med förutsättningar för insatser i den tekniska utvecklingens tjänst. Begreppet är emellertid mycket vagt, invänds det,

NU 1972:52

och möjliggör inte en selektion av individer. Egenskapen utgör sannolikt också endast en del i ett anlagskomplex hos de individer som är framgångsrika när det gäller innovationsutveckling. Känsla för marknadens behov och kunskaper om konkurrenssituationen är exempel på andra omständigheter som bedöms vara utslagsgivande för om en uppfinning skall kunna utnyttjas kommersiellt. Dessa allmänna kritiska reflexioner innebär inte att remissinstanserna anser att det nuvarande stödet till innovationsverksamhet skulle vara riktigt avvägt. Flertalet anser tvärtom en förstärkning vara högst motiverad. Beträffande SUF:s konkreta förslag anför remissinstanserna följande.

I fråga om STU:s verksamhet framhåller STU att styrelsen inom ramen för den allmänna målsättningen för verksamheten kontinuerligt arbetar för att förbättra sina funktioner för stöd till den tekniska forskningen. Att utarbeta en särskild plan för detta kontinuerliga arbete bedöms inte vara rimligt eller ens möjligt. IVA påpekar att STU i sina petita redovisar sina planer för verksamheten och att intresserade organ alltså löpande bör kunna framföra sina synpunkter på STU:s verksamhet till industridepartementet. Svensk industriförening anser att en plan bör redovisas och förutsätter att denna skall innehålla en redogörelse för de prioriteringar som gjorts och grunderna för dessa.

STU anför vidare att mycket omfattande diskussioner och värderingar ligger bakom valet av nämndledamöter och att det inte finns någon grund för att skära ned antalet ledamöter eller ändra nämndernas sammansättning.

Inte heller övriga remissinstanser tillstyrker SUF:s förslag på denna punkt. I något fall framhålls dock önskvärdheten av att nämnderna har en allsidig sammansättning.

STU framhåller också att förändringar av organisationen kommer att ske inom den närmaste tiden. Behandling av uppfinningar kan, säger STU, inte anses vara en så renodlad uppgift som enligt SUF:s mening. Den kommer därför att beröra mer än en enhet inom STU.

ISF delar däremot SUF:s uppfattning att uppfinnarenheten inom STU bör organiseras med renodlad uppgift att omhänderta och stödja uppfinnarnas aktiviteter. IVA anser att uppfinnarfrågorna bör behandlas av denna enhet, eftersom idéerna inte bedöms vara färdiga och jämförbara med övriga ansökningar inom STU:s nämnder för olika branschområden. Den del av enheten som handlägger uppfinnarfrågor bör koncentrera sig på detta så att arbetet ej förskjuts på grund av andra uppgifter inom enheten.

Med anledning av vad SUF anfört om informationscentra uttalar STU att förslaget om ett ökat statligt stöd i form av laboratorier, teoretisk sakkunskap och annan rådgivning till uppfinnares förfogande ligger helt i linje med de diskussioner som pågår med avsikt att utforma ett ökat och förbättrat stöd till de mindre företagen i landet. UKÄ meddelar att formerna för samverkan mellan universitets- och högskoleinstitutionerna och enskilda uppfinnare är föremål för översyn. STU och

NU 1972:52

10 UKÄ har gemensamt tillsatt en utredningsman med uppgift att belysa olika möjligheter att tillskapa särskilda organ vid läroanstalterna för forskning i samverkan med utomstående. FOA och SUAB uttalar tveksamhet inför förslaget om innovationscentra. Svenska teknologföreningen finner förslaget intressant men vill lägga tyngdpunkten på utbildning av yngre uppfinnare eller ”uppfinnarämnen”. Svensk industriförening anser att det finns betydande faror med att institutionalisera uppfinnare. Behov finns dock enligt föreningen av experimentverkstäder där uppfinnaren själv med hjälp av ändamålsenlig utrustning kan utveckla sin uppfinning. Föreningen vill därför inte ställa sig negativ till en försöksverksamhet.

ISF anser att en möjlighet att pröva idén med innovationscentra vore att upprätta en sådan verksamhet vid AB Atomenergi i Studsvik. Därigenom skulle bl. a. det kunnande och de erfarenheter som framkommit där ges chans att omsättas i konkreta produkter.

SUF:s förslag i fråga om AB Atomenergi kommenteras särskilt av AB Atomenergi självt. Bolaget anser att den planerade kämkraftutbyggnaden i Sverige kräver fortsatta målmedvetna utvecklingsinsatser i Studsvik. Utan insatser av detta slag skulle svensk industri tvingas utnyttja licenser från utländska företag för att kunna genomföra utbyggnadsuppdragen. Förslaget om att ändra AB Atomenergis huvudinriktning framstår därför för bolaget som orealistiskt. Flera innovationer har framtagits inom bolaget. I Studsvik finns teknisk utrustning och specialister inom en rad olika områden, vilket ger en fruktbar miljö för utvecklingsarbete. Utomstående tekniker eller forskare kan mot skälig ersättning utnyttja Studsviks resurser. Med lämplig finansiering skulle Studsvik vid sidan om de ordinarie arbetsuppgifterna kunna tjäna som ett innovationscentrum av den typ SUF efterlyser, dock utan att nödvändigtvis vara begränsat till det energitekniska området.

ISF konstaterar att det föreligger stora skiljaktigheter beträffande branschforskningsinstitutens verksamhet och måluppfyllelse och att det därför är svårt att generellt kritisera eller framföra förslag till åtgärder. ISF instämmer dock i uppfattningen att branschforskningsinstituten till väsentlig del bör inrikta sin verksamhet på analys av den aktuella branschens behovsområden.

Flertalet remissinstanser vitsordar behovet av förbättrad överföring av information mellan forskningsinstitutioner och näringslivet. . Ingen är dock beredd att tillstyrka SUF :s förslag på denna punkt. En utbyggnad av kontakt- och informationsverksamheten har skett under senare år och nya former övervägs, framhålls det. UKÄ meddelar att en arbetsgrupp tillsatts för försöksverksamhet med spridning av forskningsinformation inom Uppsalaregionen och att verksamheten beräknas komma i gång under budgetåret 1973/74.

NU 1972:52

11 Ingen remissinstans tillstyrker SUF:s förslag om stöd från AMS för exploatering av uppfinningar som ligger outnyttjade. Någon ytterligare organisation för bedömning och exploatering av innovationer anses inte erforderlig.

Remissyttranden över motionerna

Motionen 1972:696

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) finner det motiverat att en inventering genomförs inom det norrländska näringslivet och bland institutioner och myndigheter för att bedöma behovet av och förutsättningarna för en statlig uppdragsforskning vid högskolan i Luleå. Däremot anser STU inte tiden vara mogen för inrättande av ett separat kontaktsekretariat i Luleå. I stället föreslås en samplanering med universitetet i Umeå och IUC i Skellefteå i syfte att åstadkomma en slagkraftigare kontaktverksamhet.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) anför att vid uppbyggandet av den tekniska högskolan i Luleå olika åtgärder vidtagits för att högskolan skall ge så stor stimulans för samhällsutveckling som möjligt. UKÄ säger sig ämna arbeta för att ett reguljärt kontaktsekretariat etableras vid högskolan så snart som möjligt och instämmer i att ett statligt engagemang i beställningsforskning vid högskolan är önskvärt. Det bör alltså, menar UKÄ, framdeles vara rimligt att ett samfällt forskningsprogram utformas med gemensamma insatser från producenter och beställare av forskning, dvs. högskoleforskare tillsammans med representanter för t. ex. STU, AMS och arbetarskyddsstyrelsen samt Statsföretag AB, Norrlandsfonden, företagareföreningar och fackföreningar. Ett stöd från statsmakternas sida kunde sedan främja det överenskomna programmet och ge de statliga myndigheterna möjligheter att avdela resurser för den i programmet angivna beställningsforskningen.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) bedömer det visserligen som angeläget att en nära samverkan mellan det norrländska näringslivet och högskolan i Luleå kommer till stånd men finner inget skäl att ett speciellt program skall startas och särskilda medel anslås för statlig uppdragsforskning i Luleå. Något kontaktsekretariat bör enligt IVA inte inrättas i Luleå förrän forskningsverksamheten kommit i gång. Tills vidare borde kontaktsekreteraren vid Umeå universitet också kunna svara för högskolan i Luleå.

Sveriges industriförbund anser att kontaktsekretariaten fyller en utomordentligt viktig uppgift och tillstyrker att ett sådant inrättas i Luleå. Detta är också enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) den mest angelägna av de båda föreslagna åtgärderna. En samverkan mellan högskolan i Luleå, IUC i Skellefteå och universitetet i Umeå vöre önskvärd, menar SHIO. Därvid borde även den ekonomiska institutionen vid universitetet, som arbetar med projekt angående de mindre och medelstora företagens problem, komma in i bilden.

NU 1972:52

12 Motionen 1972:1356

Samtliga remissinstanser delar motionärernas uppfattning att överföringen av information mellan forskningsinstitutionerna och de mindre och medelstora företagen är förenad med betydande problem.

STU erinrar om att det finns kontaktsekretariat på fem högskole- och universitetsorter och att dessa organ i väsentlig utsträckning skall vara inriktade på sådana företag som ej kan förväntas vara välorienterade om verksamheten vid högskolorna. Erfarenheterna av kontaktsekretariaten visar dock enligt STU att mindre och medelstora företag ofta har svårt att etablera eller bibehålla kontakten med institutionerna. Kompletterande åtgärder planeras därför av STU, som också utreder frågan om en utbyggnad av verksamheten med forskningsstationer och industriella utvecklingscentra. STU har för budgetåret 1972/73 fått ökade resurser för kontakt- och förmedlingsverksamhet och härigenom möjlighet att överväga sådana åtgärder som föreslagits av motionärerna. UKÄ framhåller också att en ökad satsning på kontaktsekretariaten ligger helt i linje med dess strävanden att stimulera forskningssamverkan. Speciellt anses utbytet böra kunna intensifieras när det gäller de mindre och medelstora företagen.

IVA anför att man inte tillräckligt väl känner till småföretagarnas informationsbehov och att SIFU här har en stor uppgift. Kontakten med bl. a. universitet och högskolor borde kunna förstärkas genom företagareföreningarna. IVA anser att förbättring av de små och medelstora företagens situation kan åstadkommas på bättre sätt än genom att knyta speciella ingenjörer till universitet och högskolor för överföring av idéer och forskningsresultat. Industriförbundet anger det som viktigt att kontaktsekretariatens verksamhet och deras rapporter över pågående forskningsprojekt liksom STU:s rapportreferat över slutförda projekt blir kända. Formerna härför bör diskuteras i berörda organ. För en eventuellt utvidgad verksamhet bör riksdagen ställa medel till förfogande. SHIO meddelar att man inom organisationen ofta kommer i kontakt med problemet att företagen har svårt att förstå och begagna sig av de resultat som forskningen ger, och att man därför är positiv till den idé som framkommer i motionen. SHIO anser SIFU och företagareföreningarna vara de lämpligaste kontaktkanalerna.

Motionen 1972:1316

I fråga om denna motion, som gäller åtgärder för att främja innovationer redovisar STU inledningsvis diverse statistik för att belysa motionärens uppgifter angående utvecklingen av handeln med licenser och av antalet patentansökningar. Befintlig statistik över handeln med licenser är inte överensstämmande och ger således ingen entydig bild av utvecklingen. Statistiken över antalet patentansökningar visar att detta antal legat på en ganska konstant nivå under

NU 1972:52

1960-talets andra hälft och att andelen ansökningar från i Sverige bosatta personer endast uppvisar en begränsad variation. Totala antalet beviljade patent, en uppgift som bättre motsvarar de nya uppfinningarna, har under samma tidsperiod ökat, vilket delvis förklaras av införandet av en ny patentlagstiftning den 1 januari 1968. Andelen i Sverige bosatta personer som beviljats patent har emellertid förblivit relativt konstant.

STU bekräftar vad som anförs i motionen, nämligen att de bidrag som går till uppfinnaraktivitet, speciellt de till kreativa personer utanför forskningsmiljön och till små innovationsaktiva företag, är så små att de knappast märks i den finansiella satsning på FoU-verksamhet som nu sker från samhällets sida. Stödet skulle väsentligen kunna ökas dels genom att fler av de nuvarande ansökningarna kunde stödjas med rikligare medel, dels och framför allt genom att den mindre och medelstora industrin i ökad omfattning skulle uppmärksamma och utnyttja STU:s stödformer. En uppsökande uppgift framstår som angelägen, säger STU.

Frågan om inrättandet av kollektiva industrihus har i viss utsträckning redan bearbetats vid STU. Dels har STU medverkat vid tillkomsten av IUC i Skellefteå, dels diskuteras för närvarande planer på att inrätta en forskningsstation i Göteborg.

STU finner det inte motiverat att tillsätta en utredning av det slag som motionären föreslagit. Inte heller IVA finner det i nuvarande läge vara nödvändigt med en utredning om bättre utnyttjande av kreativa personer. Däremot anser akademin att det finns anledning att öka det statliga stödet till uppfinnare och småföretag samt att stimulera och underlätta kontakterna mellan uppfinnare och företag.

Industriförbundet tror inte att några stora förändringar är möjliga att åstadkomma när det gäller att bättre utnyttja kreativa personer inom landet men bedömer även marginella förändringar som väsentliga. Sådana torde enligt förbundet kunna åstadkommas utan mera omfattande utredningar. Mer borde kunna uträttas av STU om dess resurser förstärktes och sannolikt också av företagarföreningarna i samråd med Uppfinnarföreningen.

SHIO anser det vara angelägnare att satsa på de organisationer som redan finns med uppgift att främja företagsutvecklingen än att etablera kollektiva industrihus. Ökat statligt stöd till uppfinnare bör enligt organisationen kanaliseras via företagareföreningarna, gärna i samarbete med STU. Önskvärt vore om medel kunde avsättas för en experimentverksamhet på detta område vid en företagareförening.

Motionen 1972:1320

STU anser att statsmakterna genom tillkomsten av STU redan tillgodosett de principförslag rörande åtgärder för att stimulera industriellt utvecklingsarbete som motionärerna framfört. I fråga om kreditgivning, statliga beställningar och kontraktforskningsinstiut anför STU följande. Kreditgivning till FoU-projekt sker via STU som ger bidrag både med och utan återbetalningsskyldighet.

NU 1972:52

14 Lämnade bidrag jämte ränta skall återbetalas om projektet lyckas. Vid misslyckande avskrivs fordran. Statliga beställningar av civila FoU-arbeten hos industrin kan i viss mån sägas ske genom det stöd som ges till industriföretagen till klart definierade projekt samt genom att de projekt som utvecklas av enskilda uppfinnare och forskare vid universitet och högskolor förs ut för vidareutveckling hos såväl större som mindre och medelstora industriföretag med fortsatt stöd. Kontaktsekreterarverksamheten vid universitet och högskolor är för närvarande föremål för utbyggnad och omstrukturering för att existerande resurser skall kunna tillvaratas på ett än mer effektivt sätt. Dessutom är riktlinjer för uppdragsforskning under utredning inom STU i samarbete med UKÄ. Härvid beaktas uppdragsforskningens både för- och nackdelar.

UKÄ konstaterar att statsmakterna slagit fast att läroanstalternas forskningssamverkan med utomstående bör ske inom ramen för läroanstalternas nuvarande organisation. Uppdragsverksamheten har hittills haft en begränsad omfattning. För att söka finna former som kan underlätta universitetens och högskolornas forskningssamverkan med utomstående har UKÄ och STU i samråd tillsätten utredningsman med uppgift att bl. a. se över de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av alternativa organisatoriska former för samverkan. Arbetet härmed är ännu inte slutfört, men enligt vad UKÄ inhämtat är det föga troligt att särskilda institut kommer att befinnas vara den mest fördelaktiga lösningen. Ett förslag från UKÄ i ärendet beräknas kunna bli framlagt under våren 1973.

IVA anför att den allmänna ekonomiska politiken bör vara sådan att den stimulerar företagen till utveckling av ny teknik och till nya investeringar. Den minskade lönsamheten i Sverige är därvidlag oroande. Någon form av investeringsfonder för immateriella investeringar borde kunna få stor betydelse för företagens investeringsvilja. Förutom genom den allmänna ekonomiska politiken och stöd till forskning och utbildning av olika slag — betydelsen av grundläggande forskning betonas särskilt — bör staten stimulera företagens utveckling av ny teknik genom att lägga ut beställningar på industrin. Detta bör omfatta även den civila sektorn. I samband med långsiktsplanering bör statliga och kommunala organ inom olika sektorer satsa på forskning. Akademin anser inte att det f. n. finns anledning att starta speciella kontraktforskningsinstitut. Först bör en utvärdering ske av de för några år sedan införda reglerna för uppdragsforskning.

Industriförbundet delar motionärernas uppfattning att den minskning av självfinansieringsgraden som långtidsutredningen räknar med innebär en risk för att satsningen på FoU-arbete kan komma att minska. Åtgärder som kan öka tillgången på riskvilligt kapital och ge företag möjligheter att avsätta medel till FoU-arbete bedöms därför som önskvärda. Förbundet har tidigare uttalat sig för forskningsfonder och skulle gärna se att i avvaktan på företagsskatteberedningens ställningstagande en provisorisk möjlighet tillskapades för företagen att göra avsättningar till sådana fonder.

NU 1972:52

15 Statliga beställningar är ett förslag sorn återfinns i Industriförbundets forskningspolitiska uttalanden. En utvärdering av de erfarenheter som vunnits under senare år betecknas som angelägen. Förslaget till kontraktforskningsinstitut synes förbundet böra vila i avvaktan på det utredningsarbete som f. n. bedrivs inom UKÄ.

SHIO behandlar i sitt remissyttrande förslagen om forskningsfonder och om utökning av uppdragsforskningen. SHIO bedömer det förra förslaget som angeläget och förordar en särskild utredning. Beträffande den senare frågan instämmer organisationen i motionärernas förslag.

Utskottet

Samtidigt med att Sveriges beroende av utrikeshandeln successivt ökat har den konkurrens som de svenska exportföretagen möter på de internationella marknaderna skärpts. Betydelsen av de råvaror som Sverige har god tillgång på och som givit goda exportintäkter har minskat och de svenska företagens konkurrensfördelar bl. a. i form av hög utbildningsstandard, hög innovationsnivå och högt tekniskt kvalitetsmedvetande är inte längre lika framträdande. Samtliga industriländer gör betydande satsningar på ny teknik och produktutvecklingen går allt snabbare. Svensk industri måste för att kunna bibehålla sin internationella konkurrenskraft följa med i denna utveckling. Därför krävs det en betydande satsning på forsknings- och utvecklingsarbete. Utskottet delar den principiella uppfattning som framförs i motionerna att en förstärkning på detta område är angelägen.

Samhället inser sitt ansvar för att stödja den svenska industrins utvecklingsförmåga och förnyelse och har därför under senare år påtagligt ökat sina insatser här. Staten lämnar vid sidan av sina åtaganden för universitet, högskolor och institut för forsknings-, försöks- och provningsverksamhet ett omfattande stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Anslag ges till kollektiva forskningsinstitutioner, och betydande bidrag tillförs utvecklingsverksamheten genom statligt finansierade utvecklingsprogram på olika områden. För att förstärka organisationen av det statliga stödet har ett centralt organ för teknisk utveckling liksom ett statligt utvecklingsbolag bildats. Regeringen har i propositionen 1972: 125 aviserat ytterligare åtgärder för att stimulera forskningsoch utvecklingsarbetet inom industrin. Avsikten är att till 1973 års vårriksdag lägga fram förslag såväl om ett generellt extra skatteavdrag i detta syfte som ett utökat direkt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin.

I motionen 1972: 1320 föreslås att riksdagen skall som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att vid utformningen av näringspolitiken särskild uppmärksamhet måste ägnas frågan om att stimulera forsknings-, utvecklings- och innovationsarbetet i syfte att med beaktande av sociala och miljömässiga synpunkter trygga en fortsatt industriell utveckling.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vid utformningen av

NU 1972:52

näringspolitiken frågan om åtgärder för att främja det industriella utvecklingsarbetet intar en mycket central ställning men anser inte att riksdagen behöver göra något speciellt uttalande härom. Kungl. Majit har i olika sammanhang, senast i årets statsverksproposition, deklarerat att svensk industris internationella konkurrenskraft är starkt beroende av hög innovationsnivå och teknisk kvalitet och att en kontinuerlig, målmedveten och ökande satsning på industriellt inriktat utvecklingsarbete och teknisk forskning därför är ett viktigt inslag i näringspolitiken. Riksdagen har instämt i denna uppfattning.

Motionärerna uttrycker vidare önskemål om att särskild uppmärksamhet skall ägnas frågorna om kreditgivningen till forsknings- och utvecklingsprojekt, om statliga beställningar av civila forsknings- och utvecklingsarbeten hos industrin samt om kontraktforskningsinstitut i anslutning till universitet och högskolor.

Beträffande kreditgivningen föreslås en ändring i banklagstiftningen eller etablerandet av en statlig fond varigenom en ökad kreditgivning till forsknings- och utvecklingsprojekt skulle möjliggöras.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de ändringar i banklagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1969. Härigenom liberaliserades bl. a. de regler som gäller i fråga om bankinstitutens möjligheter att lämna krediter utan säkerhet. Enligt dessa regler kan bankerna - utöver vissa speciella typer av blancokrediter - lämna krediter utan säkerhet till ett sammanlagt belopp motsvarande högst 3 procent av summan av det egna kapitalet och inlåningen. Vid årsskiftet 1972—1973 hade affärsbankerna ett utrymme för blancokrediter av detta slag uppgående till cirka 1 900 miljoner kronor. Av detta utrymme utnyttjades cirka 750 miljoner kronor eller knappt 40 procent. Variationer i tiden och mellan olika banker förekommer men det utnyttjade utrymmet för blancokrediter har hittills inte i något fall uppgått till 55 procent av maximalt tillåten volym. Med hänsyn härtill och att årligen en volymexpansion sker kan något behov av en lagändring för att möjliggöra kreditgivning till forsknings- och utvecklingsprojekt inte anses föreligga. Viss kreditgivning till sådana projekt sker också via STU, som ger bidrag med och utan återbetalningsskyldighet. Om ett tekniskt riskprojekt av den typ som STU skall stödja misslyckas, avskrivs STU:s fordran. Lyckas däremot projektet och kommer i tillämpning skall bidraget jämte ränta återbetalas.

Upphandlingskommittén förordar i sitt betänkande (SOU 1971:88) Offentlig upphandling en särskild beslutsordning för att reglera hur upphandlingen skall gå till i de fall då staten vill att en myndighet skall upphandla en svensk produkt för att stödja den inhemska industriella utvecklingen. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats och utskottet utgår ifrån att ett förslag i ärendet kommer att föreläggas riksdagen.

I 1969 års statsverksproposition (prop. 1969: 1 bil. 10 s. 282) meddelade chefen för utbildningsdepartementet att han anslöt sig till de principer för läroanstalternas forskningssamverkan med utomstående som

NU 1972:52

föreslagits av universitetskanslersämbetet i en till Kungl. Majit överlämnad promemoria. Enligt denna skulle universitetens och högskolornas forskningssamverkan med samhället i övrigt ske inom ramen för läroanstalternas nuvarande organisation, och särskilda institut eller stiftelser för denna samverkan skulle i regel inte inrättas. Riksdagen framförde inga erinringar mot detta uttalande. Under de tre budgetår som de gällande reglerna för forskningssamverkan varit i kraft har omslutningen av uppdragsverksamheten varit nära nog oförändrad, cirka en procent av läroanstalternas totala ekonomiska omslutning. En bidragande orsak till den relativt låga andelen uppdragsverksamhet har, enligt vad UKÄ kunnat utröna, varit vissa oklarheter mellan beställare, uppdragstagare och läroanstalt. I syfte att söka finna former som kan underlätta läroanstalternas forskningssamverkan med utomstående har UKÄ och STU i samråd tillsatt en utredningsman med uppgift bl. a. att se över de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av alternativa organisatoriska former för samverkan. Inom ramen för denna översyn behandlas också alternativet med särskilda institut. Utredningsmannens arbete är ännu inte avslutat, men ett förslag på grundval av vad som framkommit vid utredningen beräknas kunna läggas fram för Kungl. Majit under våren 1973. Motionärernas förslag om att ett system med särskilda kontraktforskningsinstitut skall övervägas är därmed enligt utskottets mening tillgodosett.

I motionen 1972: 1316 hävdas att den mera specifikt behovsinriktade innovationsaktiviteten, dvs. uppfinnarverksamheten, vid fördelningen av samhällets stöd inte fått tillräckligt utrymme och att det råder en påtaglig obalans mellan vad som satsas på forskning och vad som satsas på uppfinnarverksamhet. En rationell innovationspolitik förordas, och som ett första steg att underlätta verksamheten för landets innovatörer föreslås tillskapandet av regionala innovationscentra i form av kollektiva industrihus. Motionen utmynnar i en hemställan om en skyndsam utredning om möjligheterna att bättre utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor. Utskottet finner det olyckligt att motionären satt forskning i motsatsställning till innovationsverksamhet. Något sådant motsatsförhållande finns inte, utan de båda verksamheterna måste påverka varandra. Ett större stöd till innovationsverksamheten kan emellertid vara önskvärt. Olika åtgärder har också vidtagits i detta syfte. STUis verksamhet är under utbyggnad och omorganisation bl. a. för att öka aktiviteten på detta område. De mindre och medelstora industriföretagen har ej kommit att tillräckligt uppmärksamma och utnyttja de stödformer som STU ställer till förfogande. En uppsökande aktiverande verksamhet har därför inletts. Genom tillkomsten av IUC i Skellefteå har en verksamhet i överensstämmelse med vad motionären föreslagit inrättats. Vidare diskuteras planer på att inrätta en forskningsstation i Göteborg där tonvikten skulle läggas på en samverkan med de mindre och medelstora företagen. Verksamheten vid IUC har nyligen inletts och är under uppbyggnad. Utskottet håller det inte för osannolikt att det framgent blir aktuellt att upprätta centra av detta slag även på andra håll

NU 1972:52

i landet. Utskottet anser dock att erfarenheterna från IUC i Skellefteå bör avvaktas innan beslut fattas om etablering av ny verksamhet. Utskottet finner således att olika åtgärder vidtagits eller planeras för att möjliggöra ett ökat statligt stöd till uppfinnarverksamheten i landet och anser följaktligen inte någon utredning av det slag som motionären föreslagit vara motiverad.

Som framförs i motionen 1972: 696 har ett av motiven för att inrätta en teknisk högskola i övre Norrland varit att en högskola av detta slag bedömts kunna innebära en betydande stimulans för samhällsutvecklingen i denna landsdel. Organisationskommittén har vid uppbyggandet av högskolan vidtagit olika åtgärder som kan bidra till uppfyllandet av detta mål. Högskolan byggs upp i form av storinstitutioner, vilket är avsett att underlätta kontakten mellan olika vetenskapsgrenar inom samma område och samverkan kring större forskningsprojekt. Vid val av forskningsområde för föreslagna professurer har organisationskommittén vägt in den samhällsstimulans som olika forskningsområden bedömts kunna ge, och vid ledigförklarandet av professurerna har angetts att samverkan skall ske utåt med industrin och utvecklingscentra. Utskottet anser detta vara mycket värdefullt. I motionen hemställs att riksdagen skall anmoda Kungl. Maj:t dels att utforma ett program och anslå medel för statlig uppdragsforskning att utföras vid högskolan i Luleå och påbörjas så snart personella förutsättningar finns i form av forskartjänster, dels att inrätta ett kontaktsekretariat vid högskolan.

Utskottet bedömer att ytterligare åtgärder utöver dem som hittills vidtagits är angelägna för att högskolan i Luleå skall kunna bidra till den stimulans av näringslivet i Norrland som avsetts. Högskolan kan knappast räkna med att industrin spontant kommer att ge den forskningsuppdrag i större utsträckning. Ett program för statlig uppdragsforskning och tillskapandet av ett kontaktsekretariat i lämplig organisatorisk form är enligt utskottets mening åtgärder som vore värda att närmare prövas i syfte att utröna om de verksamt skulle kunna bidra till att öka forskningssamverkan mellan högskolan och utomstående. Av STU:s och UKÄ:s remissyttranden framgår att dessa myndigheter anser det vara motiverat att en sådan undersökning görs. Utskottet utgår från att detta sker genom de ansvariga myndigheternas försorg. Någon framställning från riksdagen till Kungl. Maj:t i enlighet med motionärernas förslag skulle därmed inte vara erforderlig.

1 motionen 1972: 1356 behandlas företagens, i första hand de små och medelstora företagens, svårigheter att utnyttja de tekniska högskolornas forsknings- och utvecklingsresultat. Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta är ett betydande problem och att åtgärder för att komma till rätta härmed är angelägna. STU, som har huvudansvaret för verksamheten med kontaktsekretariat, planerar olika kompletteringar till denna kontaktverksamhet för att ge den mindre och medelstora industrin bättre förutsättningar för att nå kontakt och etablera samarbete med högskoleinstitutionerna. I sitt remissyttrande över motionen

NU 1972:52

konstaterar STU att man genom de ökade ekonomiska resurserna också givits möjlighet att överväga sådana åtgärder som motionärerna föreslår. Utskottet finner således att den av motionärerna aktualiserade frågan är föremål för överväganden inom ansvarigt organ och förutsätter att detta leder till positiva åtgärder så snart som möjligt.

Utskottet hemställer alltså

1. att riksdagen avslår motionen 1972: 1320 angående industriellt utvecklingsarbete,

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 1316 om åtgärder för att främja innovationer inom teknik, m. m.,

3. att riksdagen avslår motionen 1972:696 såvitt gäller statlig uppdragsforskning och kontaktsekretariat vid högskolan i Luleå (punkten 2 i hemställan),

4. att riksdagen avslår motionen 1972: 1356 om ökade möjligheter för små och medelstora företag att utnyttja de tekniska högskolornas forsknings- och utvecklingsresultat.

Stockholm den 14 november 1972

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Hallgren (vpk) och Fridolfsson i Stockholm (m).

Reservation

av herrar Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet delar” och slutar på s. 17 med ”utskottets mening tillgodosett” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet tillstyrker detta förslag. Kungl. Maj:t har visserligen i olika sammanhang, senast i årets statsverksproposition, deklarerat att svensk industris internationella konkurrenskraft är starkt beroende av hög innovationsnivå och teknisk kvalitet och att en kontinuerlig, målmedveten och ökande satsning på industriellt inriktat utvecklingsarbete och teknisk forskning därför är ett viktigt inslag i näringspolitiken, men tillräckliga åtgärder på detta område har enligt utskottets mening inte vidtagits. Genom att den allmänna ekonomiska politiken utformats på sätt som skett, varigenom bl. a. lönsamheten inom industrin trendmässigt

NU 1972:52

är nedåtgående, har företagens förmåga att öka eller bibehålla nivån på forsknings- och utvecklingsarbetet minskat. Denna utveckling är enligt utskottets uppfattning oroande. Olika åtgärder för att förbättra tillgången på riskvilligt kapital och för att ge företagen ökade möjligheter att avsätta medel för forsknings- och utvecklingsarbete framstår därför som synnerligen önskvärda.

Motionärernas förslag om att särskild uppmärksamhet skall ägnas frågorna om kreditgivning till forsknings- och utvecklingsprojekt och om statliga beställningar av civila forsknings- och utvecklingsarbeten hos industrin finner utskottet speciellt angelägna. Utskottet anser därför förslaget om att inrätta en fond ägd till hälften av staten och till hälften av bankväsendet och med uppgift att lämna krediter till forsknings- och utvecklingsprojekt vara värt närmare överväganden. Genom en institution av detta slag skulle speciellt de mindre företagens och innovatörernas möjligheter att låna till riskfyllda projekt påtagligt kunna förstärkas.

Statlig försvarsforskning och utvecklingsarbeten som beställts hos näringslivet har i avgörande grad bidragit till att en teknisk nivå som i internationell jämförelse är högst konkurrenskraftig kunnat uppnås inom flera industrigrenar. Genom att försvarsforskningen och de militära beställningarna minskar samtidigt som den internationella industriella konkurrensen skärps framstår en ökad statlig beställning av civila forsknings- och utvecklingsarbeten som angelägen. Upphandlingskommittén har framlagt förslag till ett förfarande för en upphandling av produkter för att stödja den inhemska industriella utvecklingen. Enligt utskottets uppfattning är det påkallat att omedelbart närmare utveckla ett program för en samordnad statlig och kommunal beställningsverksamhet av detta slag.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1320 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att vid utformningen av näringspolitiken särskild uppmärksamhet måste ägnas åt frågan om att stimulera forsknings-, utvecklings- och innovationsarbetet i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av fru Hambraeus (c):

Ekologisk stabilitet är en förutsättning för att livet på jorden skall bestå.

Vår nuvarande teknik inom jord- och skogsbruk, energiproduktion och industri karakteriseras av en utveckling utan hänsyn till eventuella balansrubbningar i biosfären.

Särskilt efter andra världskriget började man framställa ämnen som inte finns i naturen och som inte bryts ned enligt naturens lagar. Ett exempel är plast för engångsbruk med evig varaktighet. Detta avfall får konsekvenser för ekosystemen som vi inte kan överblicka.

NU 1972:52

21 Dessutom har många metoder, t. ex. inom jordbruket, som passade väl in i den ekologiska balansen övergivits och ersatts av en teknik som bryter naturens kretslopp.

Barry Commoner säger i ”Cirkeln sluter sig” (s. 254): ”Vi befinner oss nämligen mitt uppe i miljökrisen därför att de medel vi använder för att få ekosfären att producera rikedomar bryter ned själva ekosfären. Det nuvarande produktionssystemet är självförstörande.”

Frågan blir då inte så mycket hur vi skall kunna hitta på nya produkter för att klara den internationella konkurrensen, utan hur vi bäst skall finna ett alternativt produktionssystem med riktmärket att så snart som möjligt följa det ekologiska imperativet, som förr eller senare hela världen måste ställa sig under. Ett nytänkande är på väg och finner gensvar i många människors längtan efter ett meningsfullt liv utan våldförande på naturen. Riksdagen har ett stort ansvar för att stimulera och underlätta denna utveckling mot ett samhälle inom de naturgivna ramarna.

Göteborgs Offsettryckeri A B 72 1849 S Stockholm 1972