Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om definition av måttenheterna enligt Sl-systemet

Näringsutskottets betänkande nr 60 år 1972

NU 1972:60

Nr 60

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om definition av måttenheterna enligt Sl-systemet.

Ärendet

I motionen 1972:1312 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Molin (fp) hemställs att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t ville efter nordiskt samråd för riksdagen framlägga förslag till lag med bestämmelser om definition av måttenheterna enligt Sl-systemet i så god tid att de nya bestämmelserna kan träda i kraft samtidigt med lagen om bestämning av volym och vikt (SFS 1971:1081).

Bakgrund till motionen

Sl-systemet

Mot bakgrund av den s. k. meterkonventionen år 1875, ratificerad av Sverige den 12 augusti 1875 (SFS 1875:104), arbetar ett flertal organ för det metriska systemets utbredning och förbättring, bl. a. Allmänna konferensen för mått och vikt.

Under försöken att skapa ett enda system för måttenheter har man kommit till den slutsatsen att ett sådant system bör bygga på ett starkt begränsat antal grundenheter. Det internationella måttsystem som — med svensk medverkan — fastställts av Allmänna konferensen, ”Systéme International d’Unités”, förkortat SI, är sålunda baserat på de internationellt antagna grundenheterna meter för längd, kilogram för massa, sekund för tid, ampere för elektrisk ström, kelvin för temperatur, candela för ljusstyrka och mol för materiemängd. Systemet omfattar Sl-enheterna och multipelenheter av dessa.

Internationella organisationen för legal metrologi (OIML), som huvudsakligen syftar till att åstadkomma enhetliga regler inom medlemsstaterna för de redskap som omfattas av de olika staternas justeringsområden, har Sl-systemet som utgångspunkt för sitt arbete.

Nordiska rådet antog den 17 februari 1971 en rekommendation (12/1971) angående gemensamt införande av Sl-systemet. I denna rekommenderas regeringarna för de nordiska länderna att i samarbete genomföra nödvändiga ändringar i och komplettering av gällande lagstiftning i syfte att vid en och samma tidpunkt under 1970-talets första hälft införa måttenheter enligt Sl-systemet i de nordiska länderna samt att i samband därmed också överväga förutsättningarna för ett vidgat nordiskt samarbete i frågor som anknyter till Sl-systemets införande. Rekommendationen är föremål för samråd mellan regeringarna.

1 Riksdagen 1972. 17sami Nr 60

NU 1972:60

2 Enligt en enkät som utförts av Sveriges standardiseringskommission tillämpas i Sverige Sl-systemet i betydande utsträckning inom industri, vetenskap och undervisning. En kampanj för systemet, innefattande bl. a. kurser och konferenser, har igångsatts under hösten 1972 genom ett samarbete mellan Svenska teknologföreningen, statens provningsanstalt, Sveriges standardiseringskommission och Ingenjörsvetenskapsakademien.

Rättsregler på mått- och viktområdet m. m.

De grundläggande bestämmelserna om mått och vikt återfinns t. o. m. den 30 juni 1973 i lagen (1934:162) om mått och vikt. I lagen anges måttenheter för användning i Sverige och uppställs allmänna regler för mätning och för kontroll av de mätnings- och vägningsredskap som används i handeln.

Utredningen om metrologiska enheter föreslog i sitt delbetänkande (SOU 1965:5) Måttenheter att bestämmelser skulle införas i svensk lagstiftning också om andra grundenheter i det internationella SIsystemet än metern och kilogrammet. Även om det inte bedömdes föreligga något ovillkorligt behov av särskild lagstiftning, skulle det enligt utredningen, då de två grundenheterna metern och kilogrammet var lagfästa, te sig inkonsekvent att inte reglera övriga enheter på motsvarande sätt. Som andra skäl för lagstiftning åberopades bl. a. att statens provningsanstalt i sin provningsverksamhet använde samtliga enheter i SI och att det fanns bestämmelser om måttenheter i åtskilliga författningar utan att enhetens storlek angivits. Utredningen hade utarbetat ett förslag till förordning om måttenheter. Enligt detta skulle grundenheterna för mätning vara meter, kilogram, sekund, ampere, grad kelvin och grad Celsius samt candela, dvs. de grundenheter som vid denna tidpunkt ingick i Sl-systemet. Innebörden av grundenheterna skulle enligt förslaget inte anges i lagen utan fastställas av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med de definitioner som antas av Allmänna konferensen för mått och vikt. Förfarandet med fastställande av definitionerna genom kungörelse i stället för genom lag med riksdagens medverkan bedömdes mera ändamålsenligt eftersom vetenskapens och teknikens utveckling kan förmodas undan för undan möjliggöra nya definitioner som med allt större noggrannhet bestämmer enheternas storlek. Betänkandet föranledde inte någon lagstiftning.

På grundval av utredningens slutbetänkande (SOU 1971:18) Mått och vikt framlades proposition, och 1971 års riksdag beslöt att 1934 års lag om mått och vikt skall ersättas av lag om bestämning av volym och vikt (prop. 1971:164, NU 1971:49, rskr 1971:355). I denna lag (1971:1081), vars främsta syfte är att tillgodose konsumenternas behov av skydd mot oriktig mätning och vägning, stadgas att färdigförpackade varor skall i vikthänseende kontrolleras genom stickprovsundersökningar av offentlig myndighet. Vågar och volymmätningsredskap som används i detaljhandeln vid uppmätning av andra varor än sådana som säljs i färdigförpackat skick skall som nu vara justerade. I livsmedelsbutiker skall vidare

NU 1972:60

finnas särskilda justerade vågar för köparens kontroll av varor. Mätning och vägning på andra områden än i detaljhandeln behöver enligt lagen inte ske med justerade redskap, men möjlighet till justering eller annan bestämning av redskapen skall finnas.

I betänkandet Mått och vikt vidhöll utredningen om metrologiska enheter sin uppfattning att Sveriges principiella anslutning till SIsystemet borde komma till uttryck i lagstiftningen. Detta föreslogs ske genom bestämmelse i en justeringskungörelse att mätnings- och vägningsredskap för att kunna justeras skall vara inrättade efter enheter som ingår i det av Allmänna konferensen för mått och vikt antagna internationella enhetssystemet.

Motionen

Motionärerna konstaterar att fr. o. m. den 1 juli 1973 inga måttenheter kommer att vara definierade i lag. Då olika omständigheter tyder på att övergången till Sl-systemet inte kan beräknas vara genomförd förrän den 1 januari 1978 och då det förefaller som om Kungl. Majit tänkt sig att de nya måttenheterna skall stadfästas i en förordning först vid denna tidpunkt, skulle detta innebära att måttenheterna ej skulle vara sanktionerade i lag under så lång tid som 4 1/2 år. Detta framstår för motionärerna som ytterst betänkligt. Motionärerna menar att måttenheternas tekniska och ekonomiska betydelse har ökat med den ökade komplexiteten på olika mättekniska områden och anser detta vara ett starkt skäl för att inte frångå vad som hittills gällt, att bestämmelser om måttenheter fastställs genom riksdagens medverkan och inte enbart i en förordning av Kungl. Majit eller av någon underordnad myndighet. Motionärerna föreslår sålunda att riksdagen får tillfälle att anta en ny lag om måttenheter, som skall träda i kraft den 1 juli 1973.

Uppgifter i anslutning till motionen

Vid remissbehandlingen av betänkandet Mått och vikt uttalade sig vissa remissinstanser för att Sverige officiellt borde ansluta sig till Sl-systemet och att anslutningen borde författningsmässigt förankras på det sätt som utredningen föreslagit. Några instanser ansåg emellertid att antagandet av SI som officiellt måttsystem borde ske i form av definitioner i en lag. Mynt- och justeringsverket motiverade denna uppfattning i första hand med att en lagstiftning skulle stimulera dem som tillämpar amerikanska eller engelska måttsystem till att övergå till Sl-systemet. Länsstyrelsen i Norrbottens län framförde en liknande synpunkt. Genom föreskrift om att volym- eller viktuppgift skall vara angiven i SI skulle, enligt länsstyrelsen, en garanti skapas för att inte främmande, för konsumenten svårförståeliga volym- eller viktenheter skulle komma till användning. Mynt- och justeringsverket ansåg vidare att det hade varit värdefullt om utredningen tagit upp sina förslag till författningar om måttenheter från sitt delbetänkande Måttenheter till

NU 1972:60

förnyad diskussion i relation till de i slutbetänkandet föreslagna författningsförslagen. Vetenskapsakademien beklagade att utredningens förslag i dess delbetänkande inte hade realiserats. Därigenom skulle Sveriges accepterande av enhetssystemet även formellt ha fastställts. Från de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg framfördes liknande synpunkter. Försvarets forskningsanstalt ansåg att en kungörelse inte skulle vara den författningsmässigt korrekta platsen för att ange måttsystemets roll och sättet för dess upprätthållande utan att detta borde ske i lag. Först härigenom skulle systemets ställning i förhållande till internationella konventioner tillfredsställande kunna fastläggas. Även statens provningsanstalt ansåg att Sl-systemet borde få förankring i lagtext samt att SI skulle användas för all mätning som utförs i offentlig verksamhet.

Härom anförde chefen för finansdepartementet:

Självfallet kan flera skäl tala för att en tillämpning av Sl-systemet, som i praktiken redan förekommer på olika områden i vårt land, får en officiell förankring i lag. Möjligen skulle ett sådant ställningstagande redan nu från statsmakternas sida underlätta användningen av systemet i vissa fall. Frågan kräver emellertid ytterligare undersökning och kartläggning av mätningen på olika områden och bör inte avgöras i nu förevarande sammanhang. Jag vill vidare erinra om Nordiska rådets rekommendation att vid en och samma tidpunkt införa systemet i de nordiska länderna. Detta samarbete kräver också förberedelser. Om ledningen av den metrologiska verksamheten anförtros en central förvaltningsmyndighet, kommer frågan om tillämpningen av Sl-systemet att ligga inom den myndighetens arbetsområde.

Statens provningsanstalt är sedan den 1 juli 1972 central förvaltningsmyndighet för legal och allmän metrologi. En arbetsgrupp inom anstalten är för närvarande sysselsatt med att utarbeta förslag till föreskrifter med anledning av nya lagen om mått och vikt. Samtidigt fortsätter det internordiska arbetet med planering för en övergång till Sl-systemet.

Utskottet

Definitionerna av enheterna i Sl-systemet har officiellt antagits av Allmänna konferensen för mått och vikt, där Sverige och alla de till den s. k. meterkonventionen anslutna länderna är representerade. Någon tvekan om definitionerna och om användningen av enheterna tillhörande SI kan därför inte anses råda. Dessa mått torde alltså utan risk för oklarhet eller osäkerhet juridiskt och tekniskt kunna åberopas. Sl-systemet har redan i betydande utsträckning börjat tillämpas inom svensk industri, undervisning och forskning. En informations- och kampanjverksamhet för systemet pågår. Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges standardiseringskommission och Svenska teknologföreningen har vidtagit en rad åtgärder som syftar till att möjliggöra en fullständig övergång till SI före den 1 januari 1978. Statens provningsanstalt, som är central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll samt allmän och legal metrologi, stöder detta arbete och avser att i egna provnings -

NU 1972:60

intyg och provningsmetodbeskrivningar från årsskiftet 1972—1973 införa Sl-enheter i de fall dessa inte redan brukas och är allmänt vedertagna. Vidare avser provningsanstalten att genom cirkulär och anvisningar till andra myndigheter rekommendera en allmän övergång till SI enligt den tidsplan som har nämnts ovan. En arbetsgrupp inom anstalten är sysselsatt med att utarbeta förslag till föreskrifter med anledning av den nya lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt som träder i kraft den 1 juli 1973.

Med hänsyn till att de i Sl-systemet ingående enheterna entydigt definierats och internationellt accepterats och till att systemet redan fått en vid spridning i det praktiska livet kan utskottet inte finna att det skulle vara förenat med några påtagliga nackdelar att måttenheterna efter den 1 juli 1973 inte skulle vara sanktionerade i lag. Chefen för finansdepartementet anförde i propositionen 1971:164 med förslag till lag om bestämning av volym och vikt att det innan det avgörs om en tillämpning av Sl-systemet bör ges officiell förankring i lag krävs ytterligare undersökning och kartläggning av mätningen på olika områden. Departementschefen erinrade vidare om Nordiska rådets rekommendation att systemet skall införas i de nordiska länderna vid en och samma tidpunkt och påpekade att detta samarbete kräver förberedelser. Med hänvisning till dessa omständigheter förordades att frågan inte skulle avgöras i det aktuella sammanhanget. Undersökningar av angivet slag och det internord iska arbetet med att planera för en samtidig övergång till Sl-systemet pågår. De förutsättningar enligt vilka frågan skall bedömas är alltså oförändrade. Med anledning härav anser utskottet att frågan om hur Sveriges anslutning till Sl-systemet författningsmässigt skall förankras inte kräver något avgörande före ikraftträdandet av lagen om bestämning av volym och vikt.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1972:1312.

Stockholm den 28 november 1972

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Böijesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m).

,

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1935 S Stockholm 1972