Måttenheter betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:5 Finansdepartementet

V

MÅTTENHETER BETÄNKANDE AVGIVET AV U T R E D N I N G E N OM METROLOGISKA E N H E T E R

Stockholm 1965

JÖ<4.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Kronologisk förteckning

1. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s. + 1 utviksblad. U. 2. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 188 s. Ju. 3. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. 4. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 s. S. 5. Måttenheter. Kihlström. 47 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1965:5 Finansdepartementet

MÅTTENHETER BETÄNKANDE A V G I V E T AV U T R E D N I N G E N OM M E T R O L O G I S K A ENHETER

EMIL K I H L S T R Ö M S T R Y C K E R I AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1965

Innehåll Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet .

.

5 Sammanfattning

7 Författningsförslag Förslag till lag om ändring i lagen den 11 maj 1934 (nr 162) om mått och vikt Förslag till förordning om måttenheter Förslag till kungörelse om måttenheter

8 8 9 10

Utredningsdirektiven

11 I.

Inledning

12 II.

Internationella organisationer Organisationen för mått och vikt Organisationen för legal metrologi Organisationer för standardiseringsfrågor

14 14 15 16

III. SI-systemet Systemets uppkomst SI-systemet i praktiken

18 18 21

IV. Gällande svensk lagstiftning

23 V.

26 26 27 28 29 30 30 31 31

Utländsk lagstiftning Frankrike Förbundsrepubliken Tyskland Storbritannien Schweiz Österrike Danmark Norge Finland

VI. Utredningens förslag Lagstiftning om måttenheter Ändringar i 1934 års lag om mått och vikt

33 33 39

BILAGOR 1. Översättning av den år 1960 vid den elfte Allmänna konferensen för mått och vikt antagna resolutionen nr 12 om det internationella enhetssystemet 2. Definitioner av grundenheterna för längd, massa, tid, elektrisk ström, lemperatur och ljusstyrka etc

42 44

FÖRKORTNINGAR 1875 års konvention = Konvention angående upprättandet av en internationell byrå för mått och vikt, avhandlad och sluten i Paris den 20 maj 1875 samt ratificerad i Stockholm den 12 augusti 1875. 1934 års lag

= Lag den 11 maj 1934 om mått och vikt.

SI-systemet

= Internationella d'Unites).

C.G.P.M.

= Allmänna konferensen för mått och vikt (Conference Generate des Poids et Mesures).

C.I.P.M.

= Internationella kommittén för mått och vikt (Comité International des Poids et Mesures).

B.I.P.M.

= Internationella byrån för mått och vikt (Bureau International des Poids et Mesures).

O.I.M.L.

= Internationella organisationen för legal metrologi (Organisation Internationale de Métrologie Legale).

ISO

= Internationella standardiseringsorganisationen (International Organization for Standardization).

IEG

— Internationella elektrotekniska kommissionen nal Electrotechnical Commission).

SIS

= Sveriges standardiseringskommission.

SEK

= Svenska elektriska kommissionen.

enhetssystemet

(Systéme

International

(Internatio-

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

Genom beslut den 28 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för finansdepartementet att tillkalla dels högst tre utredningsmän med uppdrag att verkställa översyn av gällande lagstiftning rörande metrologiska enheter m.m., dels experter för deltagande i utredningsarbetet ävensom att förordna sekreterare åt utredningsmännen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet lagmannen i Svea hovrätt Bengt Lännergren, ordförande, numera byråchefen Karl-Ingmar Edstrand och numera hovrättsrådet Åke Åhström såsom utredningsmän. Departementschefen har härjämte uppdragit åt numera avdelningsdirektören Karl Fredrik Laurell och professorn Erik Rudberg att såsom experter biträda utredningsmännen samt åt numera byrådirektören Jon Personne att vara sekreterare. Utredningsmännen har antagit benämningen utredningen om metrologiska enheter. Utredningen har fått i uppdrag att ta ställning till dels en revision av bestämmelserna om måttenheter i 1934 års lag om mått och vikt, dels den framtida utformningen av den offentliga justerings verksamheten dels ock vissa organisatoriska frågor, som sammanhänger med den framtida verksamheten på det metrologiska området. De olika frågor, som ingår i utredningsuppdraget, har ett nära inbördes samband. Utredningen har därför ansett sig redan från början böra skaffa sig en tämligen ingående allmän överblick över hela området. Härvid har utredningen haft överläggningar med mynt- och justeringsverket, statens provningsanstalt, Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges standardiseringskommission samt ett flertal institutioner och organisationer representerande näringsliv och konsumenter. Härjämte har utredningen i särskilda frågor inhämtat yttranden från Stockholms observatorium och Tekniska nomenklaturcentralen. Utredningen har vidare dels i Finland, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland samt Frankrike vid kontakt med myndigheter, som är verksamma på området för mått och vikt, närmare satt sig in i dessa länders lagstiftning om enheter och kontroll inom mätningsområdet, dels i Frankrike haft överläggningar med Internationella byrån för mått och vikt samt med Internationella byrån för legal metrologi.

6 Då frågan om enheterna är grundläggande för övriga ämnesområden, har denna del av utredningsarbetet först upptagits till slutlig bedömning. Utredningen får härmed vördsamt överlämna ett betänkande om måttenheter. Stockholm den 16 november 1964. Bengt Karl-Ingmar

Edstrand

Lännergren Åke

Åhström Uon

Personne

Undertecknade, vilka tillkallats att såsom experter biträda utredningsmännen, ansluter sig till vad utredningsmännen i sitt betänkande anfört. Erik

Rudberg

Karl Fredrik

Laurell

Sammanfattning

I betänkandet föreslås en förordning om måttenheter och en kungörelse, vilken innehåller definitioner av dessa enheter. Förslaget föranleder vissa ändringar i 1934 års lag om mått och vikt. I 1934 års lag upptages två måttenheter, metern och kilogrammet. Enheternas storlek är i denna bestämd genom hänvisning till de internationella prototyper, som antagits av Allmänna konferensen för mått och vikt år 1889. Genom beslut av konferensen år 1960 har metern bestämts i ljusvåglängder. Samma konferens har fastställt ett internationellt måttsystem benämnt "Systéme International d'Unites". Systemet upptager fyra grundenheter utöver metern och kilogrammet. Grundenheterna i det nya systemet — SIsystemet — utgöres av meter för längd, kilogram för massa, sekund för tid, ampere för elektrisk ström, grad Kelvin för temperatur och candela för ljusstyrka. Utredningens förslag innebär att SI-systemet lägges till grund för lagstiftningen om måttenheter. Utredningen har i princip icke funnit skäl att, såsom i en del fall skett utomlands, i förordningen medtaga andra enheter än de sex grundenheterna. Av praktiska skäl har dock jämsides med grad Kelvin upptagits grad Celsius för temperatur. Behov av att jämväl upptaga enheten liter föreligger ej längre sedan Allmänna konferensen för mått och vikt år 1964 fastställt att en liter skall vara lika med en kubikdecimeter. Begreppet liter kommer således i fortsättningen endast att vara en benämning på ett rymdmått lika med en kubikdecimeter. Andra enheter än de som omfattas av den föreslagna lagstiftningen må enligt förordningen användas, om de är vedertagna enligt handelsbruk eller annan sedvänja. Utredningen föreslår, att förordningen om måttenheter samt ändringarna i 1934 års lag skall träda i kraft den 1 januari 1966.

För fattningsf örsla g

Förslag till Lag om ändring i lagen den 11 maj 1934 (nr 162) om mått och vikt Härigenom förordnas, dels att 5 och 6 §§ lagen den 11 maj 1934 om mått och vikt skola upphöra att gälla, dels att 2, 10 och 14 §•§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen lydelse) 2 §. Enhet för längd är metern och enOm enheter stadgas i förordninghet för vikt är kilogrammet. en om måttenheter. Metern och kilogrammet representeras i enlighet med definitioner, fastställda av allmänna konferenser för mått och vikt, av de internationella prototyperna för metern och kilogrammet, vilka sanktionerats av allmänna konferensen för mått och vikt i Paris år 1889 och förvaras av internationella byrån för mått och vikt i Sévres. 1 Mätnings- och vägningsredskap skola för att kunna justeras vara inrättade enbart efter de i 2, 5 och 6 §§ angivna enheterna samt uppfylla de fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller befogenhet därtill.

§. Mätnings- och vägningsredskap skola för att kunna justeras vara inrättade enbart efter de enheter som avses i 1 och 3 §§ förordningen om måttenheter samt uppfylla de fordringar i övrigt, vilka föreskrivas av Konungen eller den myndighet, som av Konungen erhåller befogenhet därtill. Utan hinder av vad i första stycket stadgas må vid justering användas beteckningarna liter för en ku-

9 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen lydelse) bikdecimeter, melrisk karat för 200 milligram och ton för WOO kilogram jämte vedertagna beteckningar för delar och mångfalder av liter och ton.

14 §. Förvarings- och transportredskap förekommande indelning. Märkning av redskapens taravikt. Rymden och taravikten skola anRymden och taravikten skola angivas i någon uti 2, 5 eller 6 § omgivas i någon uti 1 och 3 §§ förordförmäld enhet. ningen om måttenheter avsedd enhet. Utan hinder av vad i tredje stycket stadgas må vid märkning användas beteckningen liter för en kubikdecimeter och ton för 1000 kilogram jämte vedertagna beteckningar för delar och mångfalder därav. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Förslag till Förordning om måttenheter Härigenom förordnas som följer. 1 §• Grundenheter för mätning skola vara meter för längd, kilogram för massa, sekund för tid, ampere för ström, grad Kelvin och grad Celsius för temperatur samt candela för ljusstyrka. 2 §. Innebörden av grundenheterna fastställes av Konungen i överensstämmelse med de definitioner av grundenheterna, som antagas vid Allmänna konferensen för mått och vikt. 2

10 3 •§.

Ur g r u n d e n h e t e r n a b i l d a s h ä r l e d d a e n h e t e r . N a m n e n p å e n h e t e r n a s d e l a r och m å n g f a l d e r s a m m a n s t ä l l e s m e d e l s t förs t a v e l s e r (prefix) till e n h e t e r n a . 4 §.

D ä r p å g r u n d av h a n d e l s b r u k eller a n n a n s e d v ä n j a a n d r a e n h e t e r ä r o vedertagna, m å dessa användas. D e n n a f ö r o r d n i n g t r ä d e r i k r a f t den 1 j a n u a r i 1966. F ö r s l a g till Kungörelse o m måttenheter Med stöd av 2 § f ö r o r d n i n g e n den .... o m m å t t e n h e t e r f ö r o r d n a s a t t de i f ö r o r d n i n g e n f a s t s t ä l l d a g r u n d e n h e t e r n a s k o l a h a d e n i n n e b ö r d och d e förk o r t a d e b e t e c k n i n g a r , s o m a n t a g i t s vid a l l m ä n n a k o n f e r e n s e r för m å t t och v i k t och s o m anges i d e n h ä r v i d s å s o m bilaga fogade f ö r t e c k n i n g e n . D e n n a k u n g ö r e l s e t r ä d e r i k r a f t den 1 j a n u a r i 1966

Bilaga Grundenheter för mätning 1 meter (m)

Längd motsvarande 1 650 763,73 våglängder av strålningen i tomrum hos atomen krypton-86 vid övergång mellan nivåerna 2pio och 5d5. (Elfte konferensen år 1960) 1 kilogram (kg) Massan av den internationella kilogramprototypen. (Första konferensen år 1889 och tredje konferensen år 1901) 1 sekund (s) Tid motsvarande bråkdelen 1/31 556 925,9747 av det tropiska året den 31 december 1899 klockan 12 efemeridtid. (Elfte konferensen år 1960) 1 ampere (A) Styrkan hos en konstant ström, som i två raka, oändligt långa ledare med tvärsnitt av försumbar utsträckning och placerade parallellt i tomrum på en meters avstånd från varandra åstadkommer en kraftverkan mellan ledarna av två tiomiljondels kilogrammeter per sekundkvadrat för varje meter av ledarna. (Nionde konferensen år 1948) 1 grad Kelvin (°K) Temperaturskillnad motsvarande bråkdelen 1/273,16 av den termodynamiska temperaturen för vattnets trippelpunkt. (Tionde konferensen år 1954) 1 grad Celsius (°C)Celsiusgraden är lika med kelvingraden, men celsiusskalans nollpunkt svarar mot punkten 273,15 grader på kelvinskalan. (Nionde konferensen år 1948) 1 candela (cd) Ljusstyrkan vinkelrätt från en plan totalstrålare (svart kropp) med en yta av en sexhundratusendels kvadratmeter vid temperaturen för platinas stelnande. (Nionde konferensen år 1948)

Utredningsdirektiven

I skrivelse den 24 november 1960 till Kungl. Maj:t hemställde mynt- och justeringsverket att åt en särskild utredning måtte uppdragas bl.a. att upprätta förslag till lagstiftning om enheter enligt ett nytt internationellt enhetssystem och till de ändringar i lagen om mått och vikt, som föranleddes av en ny definition av metern. Verket erinrade härvid om de överenskommelser, som träffats vid internationella konferenser för mått och vikt dels om det internationella enhetssystemet, dels om en mer exakt bestämning av meterenheten än den hittills använda. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 28 juni 1962 bemyndigades chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre utredningsmän med uppdrag att verkställa översyn av gällande lagstiftning rörande metrologiska enheter m.m. I direktiven anföres bl.a. följande. De internationella överenskommelserna om ett reformerat och utvidgat enhetssystem har i främsta rummet tillkommit för att tillgodose den moderna vetenskapens och teknikens krav på enhetliga och exakta bestämningar av de viktigaste grundenheterna. För svensk forskning och industri är det naturligen ett angeläget önskemål att vi håller internationell standard på det mätningstekniska området. Delade meningar synes inte heller råda om att man inom en snar framtid måste taga ställning till frågan om en anpassning efter de nu på det internationella planet vidtagna åtgärderna. Ett sådant ställningstagande synes emellertid, såsom myntoch justeringsverket också framhållit, inte kunna ske utan ingående prövning. Jag tillstyrker sålunda ämbetsverkets förslag att hithörande frågor närmare utredes. Såsom framgått av det tidigare anförda innefattar det föreliggande problemkomplexet dels frågan om viss teknisk revision av lagstiftningen om mått och vikt och dels spörsmålet om utformningen av den framtida verksamheten på det metrologiska området. I vad avser lagstiftningen om mått och vikt gäller det i första hand att anpassa gällande författningsbestämmelser efter den nya metoden för bestämning av metern och att pröva frågan om en utvidgning av den författningsmässiga regleringen till att också omfatta de nya enheterna. I anslutning härtill bör emellertid även undersökas huruvida det skulle vara ändamålsenligt att författningsmässigt särskilja de bestämmelser som avser de metrologiska enheterna från föreskrifterna om justering av mätnings- och vägningsredskap.

I. Inledning

Mått och vikt angavs i äldre tid med ytterst svävande bestämningar, vilka ofta hade anknytning till människans kroppsdelar. Fot, tum, aln och famn utgör exempel på sådana mått. Med kulturens och samfärdselns utveckling anknöts måtten efter hand till någon likare eller normal för att man skulle undvika tvister om rätt mätning eller vägning. På orter som hade särskild betydelse för handeln började man tidigt att mäta efter ett visst längdmått och väga efter en viss vikt. I vårt land uppsattes ofta på kyrkportar och på rådhusens ytterdörrar såsom normaler alnmått av järn. En del mått och vikter, som till en början var lokala enheter, fick i vissa fall betydelse även utanför den ursprungliga användningsorten. Alltifrån äldsta tid har sålunda funnits behov av på förhand definierade fysikaliska måttenheter. I Sverige blev mått och vikt tidigt föremål för statsmaktens uppmärksamhet. Under 1500-talet rådde i vårt land på grund av lokala skiljaktigheter stor oreda i fråga om mått och vikter. Emellertid kan under Gustav Vasas regeringstid konstateras vissa strävanden att införa för hela riket gemensamma mått och vikter. Ytterst torde de statliga reformerna på detta område ha varit betingade av redovisningen av uppbörd inom statsförvaltningen. Den svenska statsmakten gick emellertid ytterligt försiktigt fram i reformarbetet och det dröjde flera hundra år, innan ordning och reda bragtes inom området för mått och vikt. I inledningen till 1855 års stadga om mått och vikt motiverades sålunda dess tillkomst med att "de flera olika slag av mått och vikter, vilka här i riket för närvarande begagnas, funnits medföra oreda och obekvämlighet i näringar, handel och rörelse". Genom 1855 års stadga lagfästes de dittills gällande enheterna, foten och skålpundet, samtidigt som måttsystemet förenklades genom föreskrift om att decimalindelning skulle användas. I riksdagen hade dock redan tidigare väckts motion om införandet av det franska, på meter och kilogram grundade systemet. Motionen avslogs med den motiveringen att införandet i vårt land av detta metriska system skulle bli till nytta allenast för handelsutbytet med Frankrike, Belgien och Nederländerna, vilka voro de enda europeiska stater, som då tillämpade metersystemet. Vid 1800-talets mitt infördes metersystemet efter hand i flertalet europeiska stater. I samband därmed anskaffade de olika länderna meter- och kilogramprototyper som likare för de inom landet begagnade mätningsred-

13 skapen. Emellertid fann man efterhand att överensstämmelsen mellan de i Paris förvarade meter- och kilogramprototyperna och de skilda ländernas nationella prototyper ej var tillfredsställande. Osäkerhet kunde därför uppstå om ett i handeln angivet mått. För industrien, som utvecklades snabbt och fick starkt ökade krav på precision vid mätning och vägning, framstod detta som en allvarlig olägenhet. Man beslöt sig därför för att söka bringa ordning i förhållandena genom en internationell reglering av metersystemet och därmed sammanhängande frågor. I detta syfte avslutade den 20 maj 1875 sjutton stater — däribland Sverige — till betryggande av "det metriska systemets internationella likformighet och fullkomnande" en konvention angående upprättande av en internationell byrå för mått och vikt. Åt byrån uppdrogs att bl.a. handha internationella prototyper, med vilka de skilda ländernas nationella prototyper kunde kompareras. Vid samma tid hemställde riksdagen, att Kungl. Maj :t måtte överväga, vilka åtgärder, som kunde befinnas lämpliga för att, så fort ske kunde, i riket få infört metersystemet. Riksdagen framhöll härvid, att metersystemet var genom lag antaget i de flesta europeiska länder och att "det måste lända till stor lättnad i den internationella beröringen för det land som ansluter sig till detta system". Den 22 november 1878 utfärdades en förordning angående mått och vikt, varigenom infördes det på metern och kilogrammet baserade metersystemet. Till sin längd respektive massa bestämdes enheterna genom prototyper, som införskaffades från Internationella byrån för mått och vikt. Delar och mångfalder av metern och kilogrammet bildades enligt decimalsystemet, och i förordningen angavs även ur metern härledda enheter för yta och rymd. I samband med att en ny förordning om mått och vikt utfärdades den 9 oktober 1885, infördes beteckningarna ton och deciton. I fråga om bestämmelserna om måttenheterna var förordningen i stort sett oförändrad i förhållande till 1878 års förordning. Förordningen av år 1885 ägde tillämpning till den 1 juli 1935. Den ersattes då av den alltjämt gällande lagen den 11 maj 1934 om mått och vikt.

II. Internationella organisationer

Inom ett flertal organ — både internationella och nationella — bedrives en verksamhet, som helt eller delvis ligger inom det metrologiska området. En översiktlig redogörelse för dessa lämnas i det följande. Organen är a) de mellanstatliga organ, som tillkommit inom ramen för 1875 års meterkonvention och som har till huvudsaklig uppgift att verka för det metriska systemets utbredning och förbättring: 1) Allmänna konferensen för mått och vikt — C.G.P.M. — (Conference Générale des Poids et Mesures); 2) Internationella kommittén för mått och vikt — C.I.P.M. — (Comité International des Poids et Mesures); 3) Internationella byrån för mått och vikt — B.I.P.M. — (Bureau International des Poids et Mesures); b) den mellanstatliga organisation — en avläggare till de under a) nämnda — som bildades år 1955 för handläggning av metrologiska frågor av legal art, nämligen Internationella organisationen för legal metrologi — O.I.M.L. — (Organisation Internationale de Métrologie Legale); c) de internationella standardiseringsorganisationerna: 1) Internationella standardiseringsorganisationen — ISO — (International Organization for Standardization); svensk medlem: Sveriges standardiseringskommission — SIS; 2) Internationella elektrotekniska kommissionen — IEG — (International Electrotechnical Commission); svensk medlem: Svenska elektriska kommissionen — SEK.

Organisationen

för mått och vikt

Såsom förut nämnts slöts den 20 maj 1875 en konvention angående upprättandet av en internationell byrå för mått och vikt. Konventionen ratificerades av Sverige den 8 augusti 1875 (SFS 1875:104). Den ändrades genom en konvention den 6 oktober 1921, vilken Sverige ratificerade den 20 oktober 1922 (SÖ 1923:3). B.l.P.M. har sitt säte i Sévres nära Paris. Byråns verksamhet finansieras

15 genom bidrag från de till 1875 års konveniion anslutna staterna. Vid årsskiftet 1963/64 uppgick antalet medlemsländer till 39; däribland praktiskt taget samtliga europeiska länder (såväl väst- som östländer) samt USA, Canada, Indien, Argentina, Brasilien, Indonesien och Japan. B.I.P.M. har till uppgift att trygga standardiseringen av fysikaliska mått. Sålunda skall den a) framställa grundläggande prototyper och skalor för fysikaliska storheter samt förvara internationella prototyper; b) utföra jämförelser mellan nationella och internationella prototyper; c) samordna de mått som svarar mot varandra och d) bestämma och samordna grundläggande fysikaliska konstanter. B.I.P.M. arbetar under ledning och överinseende av Internationella kommittén för mått och vikt. Denna är underordnad Allmänna konferensen för mått och vikt, som består av ombud för alla de kontraherande länderna. Allmänna konferensen skall sammanträda i Paris minst en gång vart sjätte år. Den senaste konferensen hölls i oktober 1964. Den mottar vid varje session Internationella kommitténs rapport över det utförda arbetet. Dess huvuduppgifter är att vidtaga åtgärder för det metriska systemets utbredning och förbättring samt att sanktionera nya metrologiska grundbestämningar. Internationella kommittén består av 18 ledamöter från olika stater. Den skall sammanträda minst en gång vartannat år. Kommittén avlämnar årligen till medlemsländerna en redogörelse över B.I.P.M. :s administrativa och finansiella läge. Innan en arbetsuppgift anförtros B.I.P.M. uppdrar C.I.P.M. åt en särskilt tillsatt rådgivande kommitté att förberedande granska frågan och avge utlåtande. De rådgivande kommittéerna har till uppgift att samordna det genom internationella organ utförda arbetet på det ifrågavarande området och i anslutning därtill göra rekommendationer till ändringar av definitioner och värden för enheter. De är sammansatta av representanter för större metrologiska laboratorier och institut samt av särskilt nominerade forskare. För närvarande finns sex rådgivande kommittéer, nämligen för frågor om elektricitet, fotometri, termometri, meterdefinitionen, sekunddefinitionen samt etalonger för mätning av joniserande strålning. Det arbete som utföres i de nämnda organen redovisas i fyra publikationer. Organisationen

för legal

metrologi

Verksamheten inom de organ, som i de enskilda konventionsländerna handlade frågor om mått och vikt, omfattade även praktiska justeringsfrågor. Detta föranledde många länder att upptaga sådana frågor med de förefintliga internationella organen för mått och vikt. För dessa uppgifter var emel-

16 lertid sammansättningen av de existerande organen, Allmänna konferensen för mått och vikt samt C.I.P.M., föga lämpad. I början av 1930-talet framlades därför förslag om att skapa ett internationellt organ, som kunde handlägga frågor om tillämpad metrologi. En genom C.I.P.M. utförd undersökning visade att B.I.P.M. och övriga organ inom ramen för meterkonventionen lämpligen borde begränsa sin verksamhet till området för vetenskapliga undersökningar av enheter och grundläggande etalonger. År 1937 sammankallades i Paris representanter för 37 länder för att dryfta frågor om praktisk metrologi. En därvid tillsatt kommitté utarbetade förslag till bestämmelser för ett organ med uppgift att handlägga frågor på området för den inom länderna bedrivna justeringsverksamheten. Först år 1955 undertecknades emellertid konventionen rörande bildandet av den internationella organisationen för legal metrologi (O.I.M.L.). Konventionen ratificerades av Sverige den 18 juni 1958 (SÖ 1953:63). O.I.M.L. har till sin huvudsakliga uppgift att fastställa tekniska principer för mätinstrument och att utarbeta internationella normer, som syftar till en standardisering av alla slags mätinstrument, så att de skilda medlemsländernas granskning och godkännande av mätinstrument kan få internationell giltighet. O.I.M.L. fullgör arbetsuppgifterna dels genom att lämna uppdrag åt s.k. sekretariatsrapportörer i medlemsländer, dels genom det arbete som utföres av dess byrå för legal metrologi i Paris. Arbetet inom organisationen sker under överinseende av en internationell kommitté för legal metrologi, som är underordnad en internationell konferens för legal metrologi.

Organisationer

för

standardiseringsfrågor

För främjande av standardisering främst inom industrien har i olika organisationsformer vuxit fram en betydande verksamhet såväl inom de enskilda länderna som internationellt. Det internationella standardiseringsarbetet anses ha inletts år 1906 med skapandet av International Electrotechnical Commission (IEC). År 1926 inrättades International Federation of the National Standardization Associations (ISA). Sistnämnda organ omorganiserades åren 1946—1947 till International Organization for Standardization (ISO). Medan IEC handlägger standardiseringsfrågor av elektroteknisk art, upptages övriga standardiseringsfrågor av ISO. Även om IEC sedan år 1947 fungerar såsom en avdelning för elektriska frågor inom ISO, arbetar IEC tekniskt och organisatoriskt fullt självständigt. Inom ISO och IEC fördelas där upptagna frågor om standardisering av varor och tjänster på tekniska kommittéer med ledamöter från intresserade medlemsländer. Sedan inom ISO eller IEC enighet uppnåtts om ett förslag till rekommendation, publiceras detta såsom en "ISO-Recommendation"

eller "IEC-Recommendation". Till ISO och IEC är anslutna ett 50-tal länder, bland dem Sverige. Till belysning av omfattningen av verksamheten inom ISO kan nämnas att vid utgången av år 1963 hade utfärdats sammanlagt 368 ISO-rekommendationer. Omfattningen av utgivna IEC-rekommendationer är ungefär densamma som av ISO-rekommendationerna. I ISO och IEC företrädes länderna av olika nationella organ. I ISO representeras vårt land sålunda av Sveriges standardiseringskommission (SIS). Kommissionen är enligt de av Kungl. Maj :t fastställda stadgarna centralorgan för den svenska standardiseringsverksamheten och skall företräda denna i det internationella standardiseringsarbetet. Kommissionen skall på grundval av förslag, som utarbetats inom kommissionen, fastställa svensk standard. Vidare skall den verka för att sålunda fastställd svensk standard kommer till användning inom statlig och kommunal förvaltning samt inom näringslivet. Huvudparten av kommissionens tekniska arbete utföres av fyra till kommissionen anslutna fackorgan, bland vilka märkes Svenska elektriska kommissionen (SEK). SEK representerar Sverige i IEC. Resultatet av det nationella standardiseringsarbetet publiceras och distribueras till företag, statliga och kommunala verk, skolor m.fl. Antalet fastställda och gällande svenska standard utgjorde vid utgången av år 1963 inemot 3 200.

III. SI-systemet

Systemets

uppkomst

En egenskap, som kan mätas eller beräknas, kallas inom fysiken storhet. Exempel på storheter är längd och massa. Vid mätning av en storhet användes som jämförelse en enhet, t.ex. för storheten längd enheten meter och för storheten massa enheten kilogram. I och för sig kan vid mätning av en storhet väljas en godtycklig enhet. Sålunda kan längd uttryckas i enheterna meter, fot eller aln samt massa i enheterna kilogram eller pund. Härvid erhålles emellertid en mängd enheter utan direkt samband med varandra. Då det visat sig ändamålsenligt att förbinda olika enheter med varandra efter bestämda regler, har man inom fysiken sökt bygga upp system av enheter, s.k. måttsystem. I dessa har så gott som alla enheter kunnat återföras på ett fåtal s.k. grundenheter, vilka i huvudsak definieras oberoende av varandra. För att fungera tillfredsställande måste ett måttsystem omfatta — förutom ett bestämt antal grundenheter — även enheter, som bygger på grundenheterna, s.k. härledda enheter, och enheter, som är mångfalder eller delar av grundenheterna eller av de härledda enheterna, i 1934 års lag benämnda över- och underenheter. Problemet att skapa ett ändamålsenligt system, som skulle kunna vinna erkännande över hela världen, har sedan mitten av 1800talet dryftats i tekniska och vetenskapliga kretsar såväl inom olika länder som inom internationella organ. Det första kända måttsystemet torde ha varit metersystemet, som antogs i Frankrike år 1793. I detta ingick ett antal sammanhängande enheter för mätning av längd, yta, rymd och vikt. Systemets grundenheter var metern och kilogrammet. Den stegvisa förbättringen av måttsystemen i fortsättningen kännetecknas av införandet av dels enheter för nya storheter dels allt noggrannare definitioner för enheterna. Själva begreppet enhetssystem för mätning av fysikaliska storheter började användas först år 1832, Då föreslogs införandet av ett måttsystem — benämnt det absoluta enhetssystemet — grundat på storheterna för längd, massa och tid. Såsom grundenheter i systemet hade valts millimeter, milligram och sekund. Senare framkom åtskilliga andra enhetssystem grundade på enheter för de nämnda storheterna. Av dessa system kan nämnas C.G.S.-systemet, grundat på enheterna centimeter, gram och sekund. Systemet antogs år 1881 av en internationell konferens för elektriska frågor. Vidare märkes M.K.S.-

10 systemet — framlagt av den italienske vetenskapsmannen Giovanni Giorgi år 1901 — med grundenheterna meter, kilogram och sekund ävensom M.T.S.systemet, fotat på enheterna meter, ton och sekund. Sistnämnda system infördes i den franska lagstiftningen år 1919. Senare har systemen utbyggts till flera enheter. I M.K.SA.-systemet har till de tre mekaniska enheterna fogats enheten ampere för elektriska mätningar. Förekomsten samtidigt av olika enhetssystem förde med sig betydande svårigheter; bland annat måste en mängd besvärliga omräkningar göras vid jämförelser mellan enheter ur de olika systemen. Enheten för kraft är exempelvis i M.K.S.-systemet kilopond, i C.G.S.-systemet dyn och i SI-systemet newton. För omräkning till newton gäller att en kilopond är lika med 9,80665 newton samt att en dyn är lika med 0,00001 newton. Det framstod därför såsom nödvändigt att utvälja det mest rationella systemet för användning särskilt i internationella sammanhang. För att främja detta syfte har framför allt genom Internationella byrån för mått och vikt bedrivits ett intensivt arbete. Under försöken att skapa ett enda system av måttenheter, som innefattar hela området av fysikaliska företeelser, har den vetenskapliga expertisen kommit till den slutsatsen, att det mest ändamålsenliga systemet för måttenheter är ett system, som bygger på sex grundenheter för storheterna längd, massa, tid, elektrisk ström, termodynamisk temperatur och ljusstyrka, nämligen meter, kilogram, sekund, ampere, grad Kelvin och candela. Om behandlingen inom organisationerna för mått och vikt av frågan om det internationella enhetssystemet skall här i korthet nämnas följande. År 1913 framlade B.I.P.M. för den femte allmänna konferensen en rapport om enhetssystemen. 1 denna ägnades särskild uppmärksamhet åt M.K.S.-systemet, som ansågs vara att föredraga framför övriga måttsystem. På grundval av innehållet i rapporten anmodades G.I.P.M. att fortsätta studiet av frågan om enhetssystemet. Vid Allmänna konferensen för mått och vikt år 1948 förelåg en resolution av Internationella fysikunionen, vari förordades att för användning i internationella sammanhang borde antagas ett praktiskt internationellt enhetssystem som var grundat på M.K.S.-systemet och kompletterat med en elektrisk enhet. Vidare förelåg vid samma konferens en liknande från den franska regeringen ingiven framställning, som var åtföljd av ett av den franska nationalkommittén för mått och vikt utarbetat lagförslag om måttenheter med tillhörande tillämpningsföreskrifter. Förslaget var avsett att utgöra underlag för en diskussion under konferensen rörande frågan om ett internationellt måttsystem. Mot bakgrund av dessa framställningar anmodade 1948 års konferens G.I.P.M. att undersöka uppfattningen om det franska förslaget i vetenskapliga, tekniska och pedagogiska kretsar i medlemsländerna.

20 F r å n svensk sida överlämnades i anledning härav vid årsskiftet 1951/52 till C.I.P.M. ett utlåtande, som avgivits av särskilt tillkallade sakkunniga — kommittén för metriska enheter — under ordförandeskap av professor Manne Siegbahn. Kommitténs elva ledamöter företrädde mynt- och justeringsverket, rikets universitet och andra högskolor, skolöverstyrelsen samt Ingeniörsvetenskapsakademien. I utlåtandet tillstyrkte kommittén i princip införandet av ett på grundenheterna meter, kilogram, sekund, ampere, grad Celsius och candela baserat enhetssystem. Enligt kommitténs åsikt borde man —• i nära anslutning till det franska förslaget -— i Sverige genom lag fastställa de sex grundenheterna samt genom kungörelse erforderliga härledda enheter. På grundval av medlemsländernas svar beslöt Allmänna konferensen för mått och vikt år 1954 att som grundenheter i ett för användning i internationella sammanhang praktiskt måttsystem antaga de sex enheterna meter, kilogram, sekund, ampere, grad Kelvin och candela. Vid påföljande konferens år 1960 beslöts — såsom närmare framgår av en vid betänkandet fogad bilaga — att det vid 1954 års konferens beslutade måttsystemet skulle benämnas "Systéme International d'Unites" med internationellt gällande förkortat beteckningssätt "SI", att namnen på enheternas mångfalder och delar skulle sammanställas medelst särskilda prefix samt att i systemet skulle — utan hinder av att ytterligare enheter i framtiden skulle kunna tilläggas systemet — ingå två kompletterande enheter och 27 härledda enheter. Definitionerna för de i SI-systemet ingående grundenheterna har fastställts vid nedan angivna allmänna konferenser för mått och vikt, nämligen för meter och sekund: elfte konferensen år 1960 (resolutionerna 6 och 9, sid. 85 o. 8 6 i k o n f . p r o t . ) ; kilogram: tredje konferensen år 1901 (sid. 70 i konf. p r o t . ) ; ampere och candela: nionde konferensen år 1948 (prot. för C.I.P.M. 1946 sid. 121 o. 132; konf. prot. sid. 49 o. 54); grad Kelvin: tionde konferensen år 1954 (resolution 3; konf. prot. sid. 79). Definitionernas lydelse såväl i den franska originaltexten enligt konferensbesluten som i vissa europeiska länders lagstiftning redovisas i en bilaga, som är fogad vid betänkandet. Genom beslutet av 1960 års konferens har den sedan år 1889 gällande meterdefinitionen, som är grundad på den internationella metallprototypen, ersatts med en ny definition, som bestämmer metern i ljusvåglängder. Den nya meterdefinitionen innebär ej någon ändring av meterns längd, men den gör det möjligt att fastlägga denna noggrannare än tidigare. Teknikens och vetenskapens utveckling i förening med den starkt ökade handeln mellan

21 länderna av tekniskt komplicerade maskiner och apparater har sedan slutet av 1800-talet avsevärt stegrat kraven på en noggrann och enhetlig mätteknik. Den äldre definitionen anses sålunda ej bestämma meterns längd tillräckligt noggrant för metrologiens nuvarande behov. Genom det nya sättet att bestämma meterns längd har man räknat med att kunna uppnå en mätnoggrannhet, som är upp till hundra gånger större än den som erhålles vid komparering med den internationella prototypen. Därjämte har det ansetts vara fördelaktigt med en meterdefinition, som anknyter till en naturlig och oförstörbar förebild. Metern kan därigenom med hjälp av lämplig apparatur reproduceras i varje land. Med anledning av de vid Allmänna konferensen för mått och vikt år 1960 fattade besluten om det internationella enhetssystemet delgav O.I.M.L., som varit representerad vid konferensen genom observatörer, sina medlemsstater de av konferensen fattade besluten. Därvid uttalades att medlemsstaterna vid utformningen av lagstiftning om måttenheter och mätinstrument borde beakta innehållet i de beslut som fattats av C.G.P.M.

Sl-systemet

i

praktiken

Inom ISO har tillsatts en teknisk kommitté, ISO/TC 12, som har till uppgift att utarbeta förslag till rekommendationer rörande enheter samt symboler för storheter och enheter, som användes inom olika områden av teknik och vetenskap. Där så finnes erforderligt, skall kommittén tillskapa definitioner för storheter och enheter. På grundval av det arbete som utförts inom den tekniska kommittén i samråd med bl.a. C.I.P.M., O.I.M.L. och IEC, har sedermera under åren 1956—1960 utfärdats ISO-rekommendationen ISO/R 31. I rekommendationen, som samtidigt utgör en inventering av enheter för fysikaliska storheter inom olika enhetssystem, förordas särskilt användningen av de metriska enheterna. Då man inom ISO:s verksamhet hittills ej varit bunden av något beslut om att enbart SI-enheter får användas, förekommer det, att de i en standard använda enheterna utgöres av enheter utanför SI-systemet. Emellertid har numera i en ISO-resolution, nr 24-Council 1962, organisationens tekniska kommittéer uppmanats att i sina skrifter och utgivna internationella rekommendationer, i vilka annan enhet än SI-enhet användes, låta värde i sådan enhet åtföljas av uppgift om motsvarande värde i SI-enhet. Inom SIS har utarbetats en svensk standard om storheter och måttenheter för fysik och teknik (SIS 0 1 6 1 2 1 ) . Däri rekommenderas enheter, som bygger på Sl-systemet. Standarden överensstämmer i sak med ISOrekommendationen ISO/R 31. Sl-systemet har redan vunnit betydande insteg inom svensk industri och vetenskap. För systemets vidare utbredning spelar — vid sidan av sådana

22 betydelsefulla åtgärder som fastställande av svensk standard — givetvis undervisningen om måttsystem i ämnena fysik och teknik vid läroanstalterna en avgörande roll. Under åtskilliga år synes SI-systemet tämligen allmänt ha använts i undervisningen vid rikets universitet, högskolor och tekniska skolor. Vid tekniska högskolan i Stockholm har det system, varur SI-systemet utvecklats, varit föreskrivet sedan länge. I januari 1958 beslöt nämligen högskolans lärarkollegium rekommendera samtliga lärare att i undervisningen inom högskolan i största möjliga utsträckning använda M.K.S.A.-systemet. Det uttalades därvid att i undervisningen dock borde ges klara anvisningar för dimensionsriktig omräkning mellan M.K.S.A.enheter och andra i litteratur och praxis förekommande enheter. Vidare har SI-systemet sedan ett flertal år använts i fysikundervisningen i gymnasiet. 1960 års gymnasieutredning har i sitt förslag till läroplan för gymnasiet (SOU 1963:43) förordat, att i kurserna för fysik och elektronik normalt skall användas SI-systemet (M.K.S.A.-systemet). C.G.S.-systemet skall dock omnämnas (sid. 301o. 607).

IV. Gällande svensk lagstiftning

I de förslag till ny lagstiftning om mått och vikt, som föregick 1934 års lag, hade upptagits måttenheter för även andra mätningar än av längd, yta, volym och vikt. I ett år 1918 framlagt förslag förordade mynt- och justeringsverket sålunda måttenheter för fyra nya grundstorheter vid sidan av längd och massa, nämligen för tid, temperatur, elektriskt ledningsmotstånd och ljusstyrka. I ett samtidigt ingivet förslag till förordning om mätning och vägning föreslog verket, att definitioner för och storleken av ett stort antal härledda enheter måtte fastställas. Samtliga måttenheter borde enligt förslaget sammanföras till ett på vetenskapliga grunder baserat enhetligt system. I de delar förslagen innebar nyheter, byggde dessa huvudsakligen på författningsförslag, som framlagts i Frankrike. Vid det under 1920-talet fortsatta arbetet på en ny lagstiftning om mått och vikt visade det sig, att det i de större kulturländerna på flera punkter icke rådde enighet i uppfattningen om den vetenskapliga grundval, varpå ett enhetligt system med enheter för alla slags mätningar borde byggas. Detta påverkade i vårt land bedömningen av frågan om en mått- och viktreform. I samband med framläggandet för 1924 års riksdag av förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handeln med brännved och annat virke i löst mått uttalade chefen för finansdepartementet (prop. 1924:191 sid. 5 ) : Mått- och viktlagstiftningens historia i vårt land visar, att man på detta område tidigare ansett sig böra framgå med varsamhet och först sedan en nyhet mera allmänt genomförts i utlandet införliva den med svensk rätt. Vid nyss angivna förhållanden synes mig en liknande försiktighet vara att förorda i fråga om de väsentliga nyheter, som innehållas i myntverkets förslag. Liknande synpunkter hava framförts i åtskilliga av de över myntverkets förslag avgivna yttranden. På många håll har därjämte yrkats en genomgående omarbetning av förslagen, förbunden med prövning av den vetenskapliga grundvalen för den franska lagstiftningen. Det praktiska behovet av ett lagfästande av de nya måttenheterna lärer för övrigt icke vara så överhängande, att icke med frågans avgörande kan anstå, till dess större klarhet vunnits om dess internationella läge och förutsättningarna i övrigt för dess lösning, något som torde vara att vänta inom icke alltför lång tid. Ej heller vid tillsättandet av 1931 års utredning om revision av lagstiftningen om mått och vikt, vars arbete låg till grund för 1934 års lag, hade det internationella läget i fråga om enheterna klarnat nämnvärt i enlighet

24 med de för utredningen givna direktiven undantogs frågan om nya enheter vid vägning och mätning från arbetet i avvaktan på att vissa frågor löstes inom det internationella organet för mått och vikt. Då utredningen hade till uppgift att inom ramen för 1885 års förordning avgiva förslag rörande bestämmelser om mått och vikt, begränsade sig utredningen till att föreslå definitioner för enheter för längd, yta, rymd och massa. Enheterna i det framlagda lagförslaget motsvarade därför i stort sett de som fanns redan i 1885 års förordning, dock att i förslaget även återfanns underenheterna millimeter, mikron, kubikmillimeter, kvadratmillimeter och milligram. Gällande lagstiftning om mått och vikt baseras på metersystemet med de båda grundenheterna för längd och massa: metern och kilogrammet. Storleken av dessa är i 1934 års lag fixerad till de internationella meter- och kilogramprototyperna. I 1934 års lag om mått och vikt har sambandet mellan de internationella prototyperna och de svenska riksprototyperna uttryckts så att metern och kilogrammet anges vara representerade av de internationella prototyperna för metern och kilogrammet, vilka sanktionerats av Allmänna konferensen för mått och vikt i Paris år 1889 och förvaras av Internationella byrån för mått och vikt i Sévres. Med de internationella prototyperna jämföres från tid till annan de nationella kopiorna, som överlämnats till medlemsländerna. Internationella byrån för mått och vikt sammanställer resultaten av dessa kompareringar i särskilt upprättade certifikat. Enligt 3 $ i 1934 års lag skall de kopior av de internationella prototyperna, som överlämnats till Sverige, inom landet såsom riksprototyper tjäna till yttersta efterrättelse för bestämning av längd, yta, rymd och vikt (massa). Riksprototypernas längd och massa skall anses vara vad som angivits i senaste certifikat från Internationella byrån för mått och vikt. Riksprototyperna utgör således icke i sig det yttersta rättesnöret, utan hänsyn måste alltid tagas till de genom certifikat fastställda korrektionerna för desamma. Medan enheten för massa alltjämt representeras av den internationella kilogramprototypen, har genom förut nämnda beslut år 1960 av Allmänna konferensen för mått och vikt sambandet mellan meterenheten och den internationella meterprototypen av platina-iridiumlegering hävts. 1934 års lag upptar vidare de ur metern härledda enheterna för yta och rymd, nämligen kvadratmetern och kubikmetern, vilka båda ingår i SIsystemet, samt den ur kilogrammet härledda enheten för rymd, nämligen litern, vilken ej ingår i SI-systemet. I lagen angives och bestämmes till storleken följande decimala över- och underenheter till nämnda grundenheter och härledda enheter: a) direkt överförbara till SI-systemet för längd: kilometer, decimeter, centimeter, millimeter och mikron;

25 för yta: kvadratkilometer, kvadratdecimeter, kvadratcentimeter och kvadratmillimeter; för rymd: kubikdecimeter, kubikcentimeler och kubikmillimeter samt för massa: hektogram, gram, decigram, centigram och milligram. b) ej överförbara till Sl-systemet för längd: mil; för yta: kvadratmil, hektar och ar; för rymd: hektoliter, deciliter, centiliter och milliliter samt för massa: ton, deciton och metrisk karat. Bestämmelserna om enheter i 1934 års lag fullföljer olika syften. Ett är att fastställa måttenheter för användning i hela landet. Ett annat är att skapa en grundval för kontrollen av de mälningsredskap som användes i handeln. Genom justeringsplikt säkerställes att redskapen är anpassade till de nämnda måttenheterna och uppfyller vissa fordringar på noggrannhet. Om bestämmelserna i 1934 års lag om mått och vikt må i övrigt nämnas följande. Skyldigheten att använda de i lagen angivna enheterna hänför sig till justeringen av mätnings- och vägningsredskap ävensom till märkningen av förvarings- och transportredskap, vilka tillika är avsedda att användas som mätningsredskap. Härutöver innehåller lagen ej någon föreskrift om att de däri angivna enheterna skall användas. Ej heller gäller något förbud mot att använda andra enheter. I detta sammanhang må även beröras 1951 års livsmedelsstadga. I denna har meddelats föreskrifter om märkning i vikt eller volym av livsmedel, som i förpackat skick saluhålles i detaljhandeln. Emellertid ger stadgan inga anvisningar om att märkningen skall anknyta till vissa måttenheter. En livsmedelsförpackning kan därför lagligen försäljas här i riket, även om märkningen å denna upptar andra enheter än de som nämnas i 1934 års lag; i huvudsak kommer härvid som alternativ till de metriska enheterna blott i fråga enheter, som ingår i det anglosachsiska måttsystem som är baserat på enheterna yard och pound.

V. Utländsk lagstiftning

Under senare år har lagstiftningen om måttenheter reviderats i flera europeiska länder: Frankrike (1961), Storbritannien (1963), Sovjetunionen (1961), Ungern (1960), Tjeckoslovakien (1962) och Öst-Tyskland (1958). Härjämte har i Finland och Förbundsrepubliken Tyskland påbörjats en översyn av denna lagstiftning. I nämnda länder med metriskt måttsystem — d.v.s. samtliga utom Storbritannien — har ett starkt motiv till denna revision varit önskan att anpassa lagstiftningen till de betydelsefulla framsteg mot en internationell standardisering av måttenheter, som gjorts genom de internationella besluten om måttsystemet SI. Innan frågan om riktlinjer för en svensk lagstiftning om måttenheter upptages till behandling, skall här lämnas en översiktlig redogörelse för dels gällande lagstiftning i vissa västeuropeiska länder — Frankrike, Storbritannien, Schweiz, Österrike, Danmark och Norge — dels de utkast till lag om måttenheter som upprättats i Förbundsrepubliken Tyskland och Finland.

Frankrike Bestämmelser om måttenheter finnes i ett dekret den 3 maj 1961 (no. 61-501) om måttenheter och om kontroll av mätinstrument. De bygger på besluten av Allmänna konferensen för mått och vikt om måttsystemet SI. I dekretet fastslås sålunda att — med undantag av särskilt uppräknade enheter utanför SI-systemet —• måttsystemet SI är obligatoriskt. Dess sex grundenheter samt huvudparten av SI-systemets kompletterande och härledda enheter uppräknas och definieras i dekretet. Av de härledda enheterna är emellertid ej medtagna vinkelhastighet, vinkelacceleration, elektrisk fältstyrka, magnetisk fältstyrka och magnetomotorisk kraft. Som exempel på de i dekretet uppräknade enheterna utanför SI-systemet kan nämnas vinkelenheter, sjömil, metrisk karat, tidsenheter (minut, timme, dygn), knop, wattimme, elektron volt, kalori, amperetimme, curie och röntgen. Även för enheter utanför SI-systemet är införda definitioner i dekretet.

27 Enheternas multipler skall anges med SI-systemets prefix. I princip är således endast decimaldelning av enheter tillåten. Undantag har dock gjorts för andra delningar av vinkel- och tidsenheterna. Det franska dekretet om måttenheter m.m. utgör ett exempel på en lagstiftning med en detaljerad reglering av enheternas användning. Enligt art. 8 i dekretet skall — utom där så tarvas i handeln med utlandet — de i lagen upptagna enheterna obligatoriskt användas vid mätning och angivande av storlek huvudsakligen i följande fall: 1) i handel, vid bestämmande av lön, i juridiska utlåtanden och vid beskattning; 2) i handelsregister, på anslag, i annonser, fakturor och följesedlar: 3) i standardnormer, på kartor, i nomenklaturer och kataloger; 4) på varor, förpackningar och behållare; 5) i akter upprättade av offentliga tjänstemän och i rättsliga sammanhang ingivna enskilda handlingar. I de under 3) och 4) nämnda fallen får likväl främmande mått användas, om upplysning samtidigt lämnas om motsvarande franska mått. Enligt art. 9 får endast de i dekretet upptagna enheterna användas i administrativa texter och kontrakt, som upprättas av franska myndigheter, och i officiella publikationer, som utgives av myndigheter, samt i skolundervisningen. I art. 12 har förbudet mot att använda andra enheter än de i lagen upptagna enheterna knutits till mätningsredskap. Sålunda är det förbjudet 1) att saluföra, leverera, beställa, taga i bruk, använda eller införa mätningsredskap, som bär andra inskriptioner eller graderingar än sådana som är härledda ur den franska lagens enheter, samt 2) att förvara sådana redskap i företag eller på allmänna platser. Undantag från förbudet i art. 12 har gjorts för redskap, som användes i vetenskapligt och konstnärligt arbete. När så befinnes erforderligt med hänsyn till allmänt intresse kan i författning, som utfärdas av industriministern, undanlag göras från bestämmelserna i art. 8, 9 och 12. Brott mot bestämmelserna i dekretet kan straffas med böter.

Förbundsrepubliken

Tyskland

I likhet med vad som är fallet med vår lag om mått och vikt av år 1934 har i gällande tyska lagstiftning bestämmelserna om måttenheter sammanförts med regler om justeringsplikt för redskap. I ett förslag till lag om måttenheter (Gesetz iiber Masseinheiten), som under år 1964 utarbetats inom ekonomiministeriet, har ur detta lagstiftningskomplex brutits ut bestämmelserna om måttenheter, vilka föreslås skola bilda en självständig lag. I lagförslaget utgör SI-systemet grundvalen. Detta har dock — i likhet

28 med vad fallet är i motsvarande franska lag — ej kunnat ges exklusivt företräde. I 7 § förklaras sålunda måttenheterna skola vara 1) de sex grundenheterna i SI-systemet; 2) övriga i lagförslaget för grundstorheter och härledda storheter upptagna enheter — såväl inom SI-systemet som utanför detta system — samt 3) decimala multipler av de under 1) och 2) angivna enheterna. Efter denna inledande allmänna förklaring uppräknas och bestämmes till begreppet i 2—86 §§ enheterna och deras beteckningar, nämligen dels de sex grundenheterna i SI-systemet, dels samtliga i SI-systemet ingående härledda och kompletterande enheter jämte multipler till dessa dels ock ett trettiotal enheter utanför SI-systemet och multipler till dessa. I 87 § anges att enheternas multipler kunna bildas genom SI-systemets prefix. Därvid har befunnits nödvändigt att uppräkna de enheter, vilkas mångfalder och delar ej kan bildas på detta sätt, såsom vissa tidsenheter, ar och har. I lagförslagets 88 § regleras i allmänna ordalag användningen av de lagliga måttenheterna. Dessa skall obligatoriskt användas vid rättshandlingar och vid drivande av näring samt i offentlig verksamhet. Påbudet gäller dock ej vid förbindelser med utlandet. Envar som i förvärvsverksamhet i strid mot bestämmelserna i 88 § använder andra än de i lagen upptagna enheterna och beteckningarna kan bötfällas.

Storbritannien Bestämmelserna om användningen av måttenheter i Storbritannien är införda i "Weights and Measures Act 1963", som även reglerar verksamheten för justering av redskap. Denna lag trädde i kraft den 1 januari 1964. I / § fastslås, att yarden, metern, pundet och kilogrammet skall vara de grundläggande enheterna för längd och massa. Varje mätning av längd eller massa, som utföres inom landet, skall ske efter dessa enheter. Yarden och pundet bestämmes i förhållande till metern och kilogrammet. I en bilaga upptages — förutom anglosachsiska enheter — meter, kilogram, liter, ampere, ohm, volt och watt samt några ur dessa härledda enheter. Om sistnämnda sju enheter säges att de skall ha den innebörd som från tid till annan bestäms i en av Board of Trade utgiven stadga. Enheternas definition skall överensstämma med de internationella definitionerna för meter, kilogram, liter, ampere, ohm, volt och watt. I en i augusti 1963 utfärdad stadga har Board of Trade fastställt definitionerna för dessa enheter. Av de härledda metriska enheterna är i den nämnda bilagan till lagen upptagna

29 för längd: för yta:

kilometer, decimeter, centimeter och millimeter; hektar, "dekare" ( = 10 ar), ar, kvadratmeter, -decimeter, -centimeter och -millimeter; för volym: kubikmeter, -decimeter, -centimeter, hektoliter, deciliter, centiliter och milliliter; för massa: ton, "quintal" ( = 100 kg), hektogram, gram, metrisk karat ( = 1/5 gram) och milligram; för elektrisk effekt: kilowatt och megawatt. I den brittiska lagen är sålunda ej medtagna de övriga av Allmänna konferensen för mått och vikt beslutade grundenheterna, nämligen sekund, grad Kelvin och candela, ej heller de av konferensen beslutade namnen på de prefix, med vilka skall bildas enheternas multipler, eller andra i SI-systemet ingående kompletterande och härledda enheter än de ovan nämnda. Som nämnts är föreskrivet att de grundläggande enheterna för längd och massa skall brukas vid all mätning, övriga i lagen uppräknade enheter har påbjudits till obligatorisk användning i handeln. Därför lämnas i 9 § en noggrann bestämning av uttrycket "use for trade". Bestämmelserna om måttenheter är emellertid i stort sett ej tillämpliga på exportvaror. Om redskap föreskrives att ingen får i handel använda eller ens ha i sin besittning redskap eller vikter, som kan användas i handel, med mindre de är vederbörligen justerade. Vilka redskap och vikter som kan erhålla justering anges i en bilaga till lagen. överträdelse av bestämmelserna kan straffas med böter. Såsom ovan nämnts har i 1963 års brittiska lagstiftning ur måttsystemet SI medtagits endast grundenheterna för längd, massa och elektrisk strömstyrka samt ett fåtal av de i SI-systemet ingående härledda enheterna. På förfrågan från O.I.M.L. om anledningen till det brittiska ställningstagandet i frågan om anpassningen av bestämmelserna i lagstiftningen till de internationella besluten om måttenheterna, har Board of Trade förklarat, att urvalet av SI-enheter motiverats av att det område som den brittiska lagstiftningen om mått och vikt skall täcka är begränsat och ej omfattar alla de områden, som täckes av motsvarande lagstiftning i andra länder. Innebörden av det brittiska uttalandet torde vara, att enheter principiellt ansetts böra införas i brittisk lagstiftning endast i den mån så är erforderligt för att giva den metrologiska grundvalen för justeringen av redskap för handeln och för att angiva de enheter, som får användas i handeln. Schweiz Gällande schweiziska lag om mått och vikt av år 1909 har vid flera tillfällen reviderats, senast år 1954. Någon revision av lagen med hänsyn till besluten av Allmänna konferensen om mått och vikt om måttsystemet SI har ej företagits. Liksom 1934 års svenska lag baseras den schweiziska lagen på grundenheterna metern och kilogrammet. Storleken av dessa enheter, som

30 i art. 4 förklaras vara lagliga enheter, är bestämd efter de internationella prototyperna. Uppräkningen av enheter för längd, yta, rymd och massa är i huvudsak densamma som i den svenska lagen. I den schweiziska lagen återfinns emellertid ej enheterna mil och kvadratmil. Däremot har medtagits enheterna hektometer ( = 100 m ) , dekameter ( = 10 m ) , dekaster ( = 10 m 3 ), dekagram ( = 10 g) och dekaliter ( = 10 1). En kubikmeter benämnes "ster" och 100 kilogram metrisk centner. Utöver dessa enhetsbestämningar lämnas definitioner för enheterna sekund, newton, joule, watt och ampere samt för en inom justeringsväsendet antagen termometrisk skala, motsvarande celsiusskalan. Enheternas användning regleras i art. 25 och 27. Enligt art. 25 får sålunda i handel och näringsliv användas endast justerade längd- och rymdmått, vikter, vågar, termoalkoholmätare, gasmätare och elektriska mätinstrument. Enligt art. 27 skall i skriftliga avtal och allmänna handlingar användas de i lagen fastställda måttenheterna, överträdelse av nämnda bestämmelser straffas med böter. Österrike I den österrikiska lagen den 5 juli 1950 om mått- och justeringsväsendet föreskrives i 3 § att lagens måttenheter skall läggas till grund för måttangivelser i offentlig verksamhet och i yrkesmässig handel eller rörelse — såsom i kontrakt, handlingar och tillkännagivanden — samt att varor och tjänster får utbjudas, säljas eller beräknas blott efter lagens måttenheter. De måttenheter som sålunda är tillåtna uppräknas och bestämmes till begrepp och storlek i 1 och 2 §§. Dessa är dels de sex grundenheterna i SI-systemet, dels de i SI-systemet ingående härledda och kompletterande enheterna utom enheterna för hastighet, acceleration, magnetisk induktion, magnetisk fältstyrka, magnetomotorisk kraft och ljustäthet, dels enheter utanför SI-systemet, såsom kilopond, kilopondmeter och liter, dels ock ett stort antal mångfalder och delar av de nämnda enheterna, varjämte hänvisning göres till vissa prefix i SI-systemet. Vad sålunda föreskrivits gäller dock ej vid förbindelser med utlandet. Danmark Gällande danska lag om mått och vikt är daterad den 28 februari 1950. Den baseras liksom 1934 års svenska lag på grundenheterna metern och kilogrammet. Storleken av dessa är fixerad till de internationella prototyperna.

31 I den danska lagen har med några undantag medtagits samma härledda enheter och över- och underenheter som i 1934 års svenska lag. I den danska lagen återfinnes emellertid ej enheten kvadratmil. Däremot har medtagits enheterna hektometer ( = 1 0 0 m ) , dekameter ( = 1 0 m ) , kiloliter ( = 1 000 1), dekaliter ( = 10 1), mikroliter ( = 0,000001 1), dekagram ( = 10 g) och mikrogram (— 0,000001 g). Massan 100 kg, som i den svenska lagen benämnes deciton, har i den danska lagen beteckningen hektokilogram. Enligt 6 § skall handelsministern utfärda bestämmelser om bl.a. formen och beskaffenheten hos de mätnings- och vägningsredskap som må justeras. Däremot utsäges i lagen ej direkt i vilka enheter redskapen skall vara inrättade för att kunna justeras. Allmänt utsäges dock i 1 § att grundvalen för mått och vikt är meter och kilogram. I 4 £ medgives att utländska varor i originalförpackning får säljas efter utländskt mått samt vidare att danskt virke och timmer får säljas efter samma mått som utländskt virke och timmer.

Norge Den norska lagen om mått och vikt, som är av den 31 oktober 1946, baseras liksom 1934 års svenska lag på grundenheterna metern och kilogrammet. Storleken av dessa är fixerad till de internationella prototyperna. I den norska lagen har med några undantag medtagits samma härledda enheter och över- och underenheter som i 1934 års svenska lag. Enheterna mil, kvadratmil och deciton återfinnes dock ej i den norska lagen. Däremot har medtagits enheterna dekar ( = 1 000 m 3 ) och dekagram ( = 10 g) samt en definition för celsiusgraden. Enligt 6 § äger Konungen rätt att fastställa enheter för mätning av elektricitet och andra slags mätningar. I 21 § föreskrives att redskap för mätning och vägning skall för att kunna justeras vara försedda med angivelser i metriska enheter och icke med andra måttangivelser. Vederbörande departement äger dock medgiva undantag för redskap, som användes vid visst slags handel, vid handel med visst slags varor och till visst slags mätningar och vägningar.

Finland I Finland har riksdagen under våren 1964 förelagts en proposition om revision av lagstiftningen om mått och vikt. Propositionen innehåller ett förslag till lag om måttenheter och justering av mätningsredskap. Lagförslaget baseras på SI-systemet. Detta har dock ej givits exklusivt företräde, utan användningen av enheter utanför SI-systemet tillätes i viss omfattning.

32 I 2 § stadgas att i allmän handel eller rörelse, på allmän försäljningsplats samt i offentlig verksamhet mätning, som ligger till grund för bestämmande av ekonomisk fördel efter mått, ävensom annan legal mätning skall ske efter de sex grundenheterna i SI-systemet. Grundenheterna uppräknas i lagen, men deras definitioner är införda i en särskild förordning. Förordningen innehåller även stadganden om härledda enheter och om enheternas multipler. Genom särskild förordning kan stadgas, att vid handel med vissa slag avvaror eller i annan verksamhet av särskild art, i synnerhet i handel med utlandet, mätning får vara grundad även på andra än i lagen omnämnda enheter. I det finska lagförslaget har — liksom i gällande svenska lag om mått och vikt —• påbud om användning av i lagen angivna enheter hänförts enbart till justering eller märkning av redskap. Lagstiftningen om måttenheter i de olika länderna företer f.n. stora olikheter i sin utformning. Innan Allmänna konferensen för mått och vikt fattade beslut om SI-systemet år 1960, hade olikheterna huvudsakligen sin grund i omfattningen av den i skilda länder föreskrivna justeringsplikten I lagstiftningen upptogs sålunda vanligen blott de enheter som erfordrades för justeringsverksamheten; i vissa lagar hade man anledning att medtaga en elektrisk enhet, därför att elektricitetsmätare var justeringspliktiga, medan i andra länder sådan anledning saknades. Efter beslutet om SI-systemet vid 1960 års konferens har emellertid i flera länder lagstiftningen om mått och vikt anpassats till det internationella beslutet om detta system. SI-systemet har sålunda använts som grundval för lagstiftningen om metrologiska enheter i Frankrike, Sovjetunionen, Österrike, Ungern, Bulgarien, Polen, Tjeckoslovakien och Öst-Tyskland samt för de i Väst-Tyskland och Finland framlagda lagförslagen. Bestämmelserna om enheter i dessa lagar skiljer sig naturligen från motsvarande bestämmelser i de lagar, i vilka blott de enheter medtagits, som är erforderliga såsom grundval för justeringsverksamheten.

VI. Utredningens förslag

Lagstiftning

om

måttenheter

Enligt direktiven har utredningen — så vitt avser revisionen av lagen om mått och vikt — att taga ställning till två spörsmål. I första hand är det fråga om en anpassning av bestämmelserna till den nya bestämningen av metern och om en utvidgning av den författningsmässiga regleringen till att omfatta också de nya enheterna. I andra hand uppkommer frågan om det är ändamålsenligt att författningsmässigt särskilja de bestämmelser som avser de metrologiska enheterna från föreskrifterna om justering av mätningsredskap. I 2 i§ andra stycket 1934 års lag om mått och vikt anges metern vara representerad av den internationella prototypen, vilken sanktionerats av Allmänna konferensen för mått och vikt år 1889 och förvaras av Internationella byrån för mått och vikt. Såsom tidigare nämnts har genom beslut av 1960 års konferens 1889 års meterdefinition avskaffats och ersatts med en ny definition av metern, som bestämmer denna i ljusvåglängder. Därigenom har grunden för bestämmelsen i 2 i§ andra stycket lagen om mått och vikt undanryckts. En ändring av 1934 års lag är därför ofrånkomlig. När det nu till följd av de internationella organens beslut om meterdefinitionen blivit nödvändigt att ändra bestämmelserna i 1934 års lag, synes det — såsom direktiven förutsätter — vara lämpligt att till prövning upptaga även den fråga som undantogs vid tillkomsten av 1934 års lag, nämligen frågan om att i författning reglera även andra enheter för mätning än de som avser längd och massa. När man på 1930-talet påbörjade en revision av 1885 års lagstiftning, undantogs frågan om nya måttenheter av det skälet att internationell enighet ej förelåg om den vetenskapliga grundvalen för ett enhetligt måttsystem. Då hade man nämligen ännu icke lyckats utforma ett ändamålsenligt måttsystem, som kunde förväntas bli erkänt över hela världen. Detta hinder mot att lagstifta på området föreligger ej längre, eftersom Allmänna konferensen för mått och vikt, som är det normgivande organet på det metrologiska området med representanter från industri och vetenskap i industriländer över hela världen, genom beslut vid 1960 års konferens fastställt ett internationellt måttsystem. I SI-systemet ingår — såsom framgår av bilaga till betänkandet — sex

grundenheter: meter för längd, kilogram för massa, sekund för tid, ampere för elektrisk ström, grad Kelvin för temperatur och candela för ljusstyrka. Vidare har systemet f.n. två kompletterande enheter (radian och steradian) och 27 härledda enheter. Namnen på mångfalder och delar av enheterna sammanställes medelst särskilda prefix. Av det anförda framgår att måttsystemet SI ej står i motsatsförhållande till det metersystem, på vilket de nuvarande bestämmelserna om enheter i 1934 års lag vilar. I stället skall SI-systemet ses som en väsentlig utbyggnad av metersystemet. De båda grundenheterna i metersystemet, metern och kilogrammet, ingår sålunda bland SI-systemets sex grundenheter. I övrigt har SI-systemet skapats genom ett urval av enheter ur tidigare måttsystem och med få ändringar i förhållande till vad som hittills ofta tillämpats. SI-systemet innebär, att samma enhet kan användas inom skilda områden. I flertalet fall förenklas beräkningar genom att omvandlingsfaktorer mellan enheter i detta system ej erfordras. Systemets användningsområde är naturligen avsevärt större än det på enbart två enheter uppbyggda metersystemets: med SI-systemet tillgodoses behovet av enheter inom praktiskt taget alla områden för mätning. I Sverige liksom i andra länder har det av vetenskapliga, tekniska och praktiska skäl ansetts vara angeläget att enighet uppnås om ett enhetligt internationellt måttsystem. Detta har tagit sig uttryck i att man från svensk sida aktivt deltagit såväl i arbetet inom de internationella organen för mått och vikt med att förbereda besluten om ett måttsystem som i själva besluten om SI-systemet vid de allmänna konferenserna för mått och vikt. Sålunda var Sverige representerat vid 1954 och 1960 års konferenser, då beslut fattades om antagande av SI-systemet. Enheterna i SI-systemet användes redan i betydande utsträckning inom industri och vetenskap. På enstaka områden — framförallt på det mekaniska — användes emellertid även enheter, som ehuru uppbyggda på SI-systemets grundenheter ej ingår i det beslutade SI-systemet. Exempelvis är såsom kraftenhet enheten kilopond alltjämt vanligare är SI-enheten newton. Vidare angives effekt ofta i hästkrafter i stället för i watt. Inom industri och vetenskap är man angelägen att verka för en standardisering av måttenheter, och genom olika organ har man sökt påverka utvecklingen i önskad riktning. De internationella och nationella standardiseringsorganen har utvecklat en betydande aktivitet för att utbreda användningen av måttsystemet SI. I industriens och vetenskapens intresse har även legat att få undervisningen vid läroanstalterna anpassad till det nya måttsystemet. Så har också skett i väsentlig utsträckning och i undervisningen vid svenska läroanstalter — såväl högre som lägre — användes redan nu inom de matema tiska och naturvetenskapliga ämnena företrädesvis enheter ur SI-systemet. Till följd av dessa strävanden att införa SI-systemet i allmänt bruk kan

35 det i själva verket förväntas, att enheterna i detta system kommer att — med undanträngande av andra enheter — efter hand bli mer och mer använda i vårt land inom handel, industri, undervisning och vetenskap. Vad man från svensk sida har att iakttaga med anledning av de internationella besluten om SI-systemet sammanhänger nära med frågan om vilka förpliktelser sådana beslut medför för medlemsstaterna enligt 1875 års konvention. Denna fråga, som i medlemsländerna varit föremål för olika meningar, är ej reglerad i konventionen. För att det arbete som utföres inom organisationen för mått och vikt skall leda till resultat, synes man emellertid få förutsätta, att medlemsstaterna — inom ramen för vad som är lämpligt och möjligt i vederbörande land — vidtager de åtgärder som med hänsyn till förhållandena inom landet är bäst ägnade att åstadkomma en anpassning till de av det internationella organet fattade besluten. I konventionen om Organisationen för legal metrologi finnes intaget ett uttalande av sådan innebörd. Organisationen har även uttalat, att medlemsstaterna vid en framtida utformning av lagar om måttenheter och mätinstrument bör beakta innehållet i de nämnda besluten om SI-systemet. Även om Sveriges medlemskap i internationella organ på mått- och viktområdet och dess medverkan i det internationella arbetet på detta område gör det naturligt, att man här i landet ansluter sig till det internationellt antagna SI-systemet, innebär detta ej att särskild lagstiftning behöver genomföras. I praktiken pågår redan en utveckling i riktning mot SI-systemets genomförande på olika områden utan reglering genom författning. Det kunde då ligga nära till hands att även i fortsättningen låta utvecklingen ha sin egen gång utan lagstiftarens medverkan. Emellertid är två av enheterna i SI-systemet, metern och kilogrammet, redan lagfästa. Ett utmönstrande av dessa ur lagstiftningen torde knappast bli aktuellt. Om än för närvarande sambandet mellan enheterna i 1934 års lag och reglerna för justering av mätnings- och vägningsredskap kan utgöra ett motiv för att endast de båda nämnda enheterna är fixerade i författning, har man anledning räkna med att även i fortsättningen behov kan komma att förefinnas av justering, obligatorisk eller frivillig, av mätnings- och vägningsredskap, som är indelade efter även andra enheter än de nämnda. Det ter sig då i viss mån inkonsekvent, att icke övriga enheter i SI-systemet är på motsvarande sätt reglerade. I förevarande sammanhang bör även beaktas den verksamhet som handhaves av statens provningsanstalt. Enligt instruktionen för anstalten har denna till uppgift att för offentlig myndighets eller enskilds räkning utföra provning och undersökning av material och konstruktioner samt därmed förenad verksamhet. Provningen resulterar ofta i att för uppdragsgivaren utfärdas intyg, som inför myndigheter och domstolar eller i kommersiella sammanhang skall bestyrka provföremålets överensstämmelse med vissa normer. I vissa fall åsättes den av anstalten typgodkända materielen ett

36 märke, som innebär bevis om att materielen uppfyller de föreskrivna kraven. I provningsverksamheten användes samtliga enheter i SI-systemet. Sålunda används t.ex. candelaenheten vid provning av strålkastare, meterenheten och sekundenheten vid provning av s.k. färdskrivare, ampereenheten vid provning på det elektriska området, temperaturenheten vid kalibrering av termometrar och andra temperaturmätningsinstrument samt massaenheten vid provning av dynamisk art. För provningsanstalten har det synts vara en brist att den metrologiska grundvalen för den officiella provningsverksamheten ej är reglerad i författning. Utöver nu framförda synpunkter kan också andra skäl åberopas för att i lagstiftningen upptaga även de övriga enheter, utöver metern och kilogrammet, som SI-systemet inrymmer. I åtskilliga författningar förekommer för närvarande bestämmelser, som innehåller måttenheter, utan att enhetens storlek är angiven. Så är t.ex. fallet inom trafik- och hälsovårdsområdet och det elektriska området. Sålunda förekommer enheten timme i vägtrafikförordningen, enheten grad Celsius i livsmedelsstadgan, enheten normalljus i stadgan angående hotell- och pensionatrörelse samt enheten ampere i lagen om elektriska anläggningar. Vidare användes i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter till vägtrafikförordningen enheten candela för bestämmande av ljusstyrka utan att innebörden av denna enhet anges. När man på detta sätt i författningar infört enheter utan att samtidigt definiera dem, har man uppenbarligen utgått från att innebörden av enheterna är så allmänt känd att någon tvekan därom icke kan uppstå. Be grepp såsom höger och vänster tarvar sålunda ingen förklaring. När man å andra sidan i lagstiftningssammanhang nyttjar tekniska begrepp, som tillkommit och definierats först efter långvarigt internationellt samarbete på det vetenskapliga planet, synes anledning finnas att närmare precisera innebörden av dessa begrepp. Framförallt synes det angeläget att, där i författning straff eller annan rättsverkan är knuten till vägning eller mätning enligt viss angiven enhet, enhetens innebörd är fastställd i författning. I detta sammanhang bör erinras om den utveckling som ägt rum i andra länders lagstiftning på området. De internationella besluten om SI-systemet har på flera håll aktualiserat frågan om en anpassning av den inhemska lagstiftningen till detta system. Redan före tillkomsten av de internationella besluten om SI-systemet förekom i några länder att i lagstiftningen fastställdes enheter i betydligt större omfattning än vad som kunde anses erforderligt för att utgöra grundval för justeringsverksamheten. I fransk och österrikisk lagstiftning var sålunda införlivade enheter i en omfattning, som ungefär motsvarar SI-systemets enheter. Sedan SI-systemet fått internationellt erkännande har det i flera europeiska länder ansetts lämpligt att anpassa lagstiftningen om måttenheter till detta system. Sålunda har man även i Sovjetunionen, Ungern, Tjeckoslovakien, Öst-Tysk-

37 land, Bulgarien och Polen samt — ännu endast i form av lagförslag — i Väst-Tyskland och Finland slagit in på denna väg. Vid den år 1963 genomförda lagrevisionen i Storbritannien har medtagits SI-enheter endast i den mån så bedömts erforderligt för handelns behov. Därvid har dock ansetts nödvändigt att bestämma innebörden av ej blott enheterna meter, kilogram och liter utan även av de elektriska enheterna ampere, ohm, volt och watt. Mot bakgrunden av de här anförda synpunkterna vill utredningen förorda, att vid tillskapande av en ny författning om mått och vikt SI-systemet lägges till grund. Även om man i princip utgår från SI-systemet är därmed emellertid ej avgjort vilka enheter i systemet som skall införas i författningen. De internationella besluten om SI-systemet inbegriper såsom förut nämnts ett avsevärt antal enheter, nämligen — förutom de sex grundenheterna meter, kilogram, sekund, ampere, grad Kelvin och candela — två kompletterande enheter och 27 härledda enheter. Då det knappast synes vara erforderligt att i författningen medtages mer än ett begränsat antal härledda enheter, skulle de viktigaste få utväljas, men även utväljandet av lämpliga enheter skulle bli vanskligt; säkerligen skulle svårbedömbara gränsfall uppkomma. Om SI-systemets grundenheter fastställes i författning, varvid storleken av dessa bindes vid innebörden av de internationella besluten, åstadkommer man det erforderliga legala underlaget för att använda jämväl de ur grundenheterna härledda enheterna av skilda slag. På grund av dessa överväganden har utredningen ansett sig böra såsom en lämplig lösning förorda, att i författningen medtages endast de sex grundenheterna i SI-systemet. En annan fråga som uppkommer i sammanhanget gäller angivande i författningen av definitioner för de däri upptagna enheterna. I 1934 års lag finnes definitioner för enheterna meter och kilogram. Båda definitionerna innebär förhållandevis enkla hänvisningar till de internationella prototyperna av metall. Medan kilogramdefinitionen kvarstår oförändrad, har såsom förut berörts den meterdefinition som hänvisar till metallprototypen för metern avskaffats och ersatts av en på fysikaliska konstanter uppbyggd definition. Definitionerna av de fyra övriga grundenheterna i SI-systemet utgöres även de av delvis komplicerade förklaringar. Vetenskapens och teknikens utveckling kan förmodas undan för undan möjliggöra nya definitioner, som med allt större noggrannhet bestämmer enheternas storlek. Det synes med hänsyn härtill mindre lämpligt att intaga grundenheternas definitioner i en med riksdagens medverkan genomförd författning. Utredningen anser sig i stället böra förorda, att dessa definitioner genom kungörelse fastställes av Kungl. Maj :t i enlighet med de beslut, som fattas av Allmänna konferensen för mått och vikt. En revision av dessa definitioner i takt med den teknisk-vetenskapliga utvecklingen blir därigenom möjlig utan att förordningen om måttenheter ändras.

38 I förevarande sammanhang synes frågan om temperaturenheten böra närmare belysas. SI-systemet upptager såsom grundenhet för temperatur grad Kelvin, under det att här i landet grad Celsius vanligen brukas vid temperaturmätning. Med anledning härav vill utredningen något beröra förhållandet mellan dessa båda enheter. Den för grad Kelvin fastställda definitionen bestämmer storleken av en enda grad av kelvinskalan. Däremot fastställes i definitionen ej själva skalan som sådan. Gelsiusgraden är lika med grad Kelvin. I och för sig är det därför likgiltigt, om graden i definitionen angives vara grad Kelvin eller grad Celsius. Däremot är utgångspunkten för graderingen av de båda skalorna, celsiusskalan och kelvinskalan, olika. Celsiusskalans nollpunkt ligger 0,01 grader under temperaturen för vattnets s.k. trippelpunkt, dvs. temperaturen för jämvikt mellan is, vatten och vattenånga. Vetenskapliga undersökningar har givit vid handen förekomsten av en absolut lägsta temperatur, vid vilken ytterligare värmemängder ej kan borttagas från en kropp. Denna temperatur, den s.k. absoluta nollpunkten, som ligger 273,16° under vattnets trippelpunkt, är kelvinskalans nollpunkt. I vetenskapliga sammanhang har det befunnits ändamålsenligt att använda en temperaturskala, där man ej behöver räkna med negativa temperaturer. Bl.a. av denna anledning har kelvinskalan kommit till användning vid vetenskapliga undersökningar. I dagligt bruk användes däremot som nämnts huvudsakligen celsiusskalan. Under benämning "den internationella praktiska temperaturskalan" är en skala, som närmast motsvarar celsiusskalan, godtagen av Allmänna konferensen för mått och vikt (1960). I främmande lagar där kelvinskalan införts i lagtexten har regelmässigt medtagits även celsiusskalan. Man kan utgå ifrån att celsiusskalan kommer att användas i vårt land i dagligt bruk under överskådlig tid framåt. Med hänsyn till vad som anförts synes det lämpligt att i en förordning om måttenheter såsom enhet för temperatur namnes både "grad Kelvin" och "grad Celsius". En anpassning av de bestämmelser i 1934 års lag, som reglerar meterns längd efter de internationella besluten om en ny meterdefinition, innebär ej, att den gällande riksprototypen behöver utmönstras. Dennas främsta funktion är att utgöra grundval för justeringsverksamheten. Den noggrannhet vid mätningarna, som kan uppnås vid komparering av sekundära likare och mätningsinstrument med riksprototypen, är i sådant sammanhang f.n. tillfyllest. Ett annat spörsmål är, huruvida staten för att tillgodose andra behov av korrekt mätning, främst industriell, skall tillhandahålla en apparatur, som möjliggör en noggrannare bestämning av meterns längd än vad som nu är

39 fallet, och om apparatur skall anskaffas för reproduktion av även andra enheter än metern och kilogrammet. Ett införande i lagstiftningen av grundenheterna i SI-systemet jämte deras definitioner innebär, att en grundval fastställes för enheternas reproduktion. Detta nödvändiggör dock icke i och för sig, att apparatur för reproduktion av enheterna tillhandahålles av staten. Frågan om anskaffande av riksnormaler får bedömas för sig, varvid hänsyn får tagas till sådana spörsmål som behovet av justering av redskap, industriens krav på noggrann mätning, anskaffningskostnader m.m. Denna fråga kommer utredningen att upptaga i annat sammanhang. I 1934 års lag om mått och vikt är bestämmelserna om grundenheterna meter och kilogram sammankopplade med reglerna angående justering. Om en ny lag gives en så allmän syftning som att utgöra grundvalen för metrologiska begreppsbestämningar överhuvudtaget, ter det sig ej längre naturligt att bibehålla en sådan sammankoppling av bestämmelserna om enheterna med föreskrifter om justeringsverksamheten. I stället bör då bestämmelserna om måttenheterna sammanföras i en särskild författning. Med hänsyn till karaktären av de föreslagna bestämmelserna om måttenheter har utredningen ansett, att dessa lämpligen bör regleras genom en förordning. Definitionerna föreslås skola upptagas i en särskild kungörelse.

Andringar

i 1934 års lag om mått och vikt

Utredningen har eftersträvat att i möjligaste mån begränsa ändringarna i 1934 års lagstiftning. På vissa punkter är det dock till följd av författningsförslagen nödvändigt att vidtaga ändringar. I den föreslagna förordningen om måttenheter upptages i 1 § de sex grundenheterna i SI-systemet och celsiusenheten. I 3 § omtalas att andra enheter kan härledas ur grundenheterna samt anges enheternas multipler. Enheterna utgöres av enheter som ingår i SI-systemet, sådant detta utformats vid Allmänna konferensen för mått och vikt år 1960. I bilaga till den föreslagna kungörelsen om måttenheter lämnas definitioner för SI-systemets sex grundenheter, däribland metern och kilogrammet. I 1934 års lag om mått och vikt finnes, såvitt angår sistnämnda båda enheter, motsvarande stadganden i 2, 5 och 6 §§. Dessa paragrafer föreslås ersatta med en allmän hänvisning till förordningen om måttenheter. I den mån enheterna i 5 och 6 §§ lagen om mått och vikt ingår i SI-systemet, omfattas de sålunda av bestämmelserna om enheter i 1 och 3 §§ av den föreslagna förordningen om måttenheter. I nämnda 5 och 6 §§ finnes emellertid intagna även enheter, som ej ingår i SI-systemet, nämligen liter och multipler därav, mil, kvadratmil, hektar, ar, ton, deciton och metrisk karat. Då dessa enheter är vedertagna enligt handelsbruk eller sedvänja,

40 får de enligt lydelsen i 4 § den föreslagna förordningen om måttenheter användas även i fortsättningen. Stadgandet i 4 § är för övrigt tillämpligt även på andra enheter: vissa inhemska äldre enheter såsom tunnland, kappland och rev, vilka huvudsakligen förekommer inom lantmäteriet, samt vissa utländska enheter såsom de anglosachsiska måttenheterna fot, standard, yard och pound, vilka förekommer bl.a. i virkeshandeln. I sammanhanget må närmare beröras den i 5 § av 1934 års lag intagna definitionen av rymdenheten liter. Enligt definitionen motsvarar en liter rymden av ett kilogram vatten. Vid tillkomsten av det metriska systemet år 1793 var litern identisk med kubikdecimetern. År 1880 beslöt emellertid Internationella kommittén för mått och vikt att enheten liter skulle motsvara rymden av ett kilogram vatten. Denna definition, som antogs år 1901 lav Allmänna konferensen för mått och vikt, är upptagen i 1934 års lag. Noggranna mätningar har givit vid handen, att ett kilogram vatten utgör omkring 28 miljondels liter mer än en kubikdecimeter eller cirka en halv vattendroppe. Det finnes därför i 1934 års lag två rymdmått, kubikdecimetern och litern, som ehuru faktiskt olika stora ofta behandlas som om de vore identiska. I praktiken torde skillnaden mellan de båda måtten sakna betydelse. De mätningar som nu företages vid justering och i andra sammanhang kan av praktiska skäl vanligen ej ske med en noggrannhet, som motiverar, att en distinktion upprätthålles mellan de båda måtten. I sådana sammanhang åter där mätningarna kräver större noggrannhet, torde litern och multipler därav vanligen icke användas. Vid rymdmätning för vetenskapligt bruk användes sålunda i stället för literenhet företrädesvis motsvarande enhet inom SI-systemet. Nu angivna förhålladen har utgjort motiv för beslutet år 1964 av Allmänna konferensen för mått och vikt om att dels avskaffa den år 1901 beslutade literdefinitionen, dels förklara att ordet liter är ett särskilt namn på den i SI-systemet ingående volymenheten kubikdecimetern dels ock rekommendera, att litern ej skall användas för att uttrycka värdet på volymmätningar, som utföres med stor noggrannhet. Med anledning härav har utredningen funnit det lämpligt att ur 1934 års lag utmönstra literdefinitionen. I den mån litern användes, skall den anses utgöra rymden en kubikdecimeter. Enligt 10 och 14 §§ 1934 års lag har de enheter, efter vilka redskap får vara inrättade för att få justeras eller märkas, varit begränsade till de båda grundenheterna meter och kilogram, därav härledda enheter samt liter, ton och metrisk karat. I och med att SI-systemet föreslås fastslaget i författning, har det synts utredningen lämpligt att i konsekvens härmed även de enheter som kan komma i fråga vid justering utgöres av SI-systemets enheter. I praktiken innebär detta i och för sig ej någon utvidgning av området för justerbara redskap, vilka anges i särskilda författningar, främst justeringskungörelsen. Genom de föreslagna stadgandena yppas emellertid

41 möjlighet att, för den händelse så skulle befinnas önskvärt, justera även redskap inrättade efter andra enheter i SI-systemet än meter och kilogram. Då det synts nödvändigt att även i fortsättningen redskap inrättade efter liter, metrisk karat och ton får justeras, vilka enheter som ovan nämnts ej ingår i det internationellt fastslagna SI-systemet, har i 10 och 14 §§ införts bestämmelser om att vid justering eller märkning dessa enheter får användas.

BILAGA 1

Översättning av den år 1960 vid den elfte Allmänna konferensen för mått och vikt antagna resolutionen nr 12 om det internationella enhetssystemet Den elfte Allmänna konferensen för mått och vikt, som beaktar resolution 6 vid den tionde Allmänna konferensen för mått och vikt, varigenom antogs de sex enheter, som skall ligga till grund för upprättandet av ett i internationella sammanhang användbart, praktiskt måttsystem nämligen längd massa tid elektrisk ström termodynamisk temperatur ljusstyrka

meter kilogram sekund ampere grad Kelvin candela

m kg s A °K cd

resolution 3, antagen av Internationella kommittén för mått och vikt år 1956, samt de rekommendationer, som antogs av Internationella kommittén för mått och vikt år 1958, avseende förkortningen av detta systems namn och prefixen för bildandet av enheternas multipler och undermultipler, beslutar, att l:o) det system, som är fotat på de sex ovannämnda grundenheterna, skall benämnas Systéme International d'Unites; 2:o) den internationella förkortningen av namnet på detta system skall vara SI; 3:o) namnen på enheternas multipler och undermutipler skall bildas medelst följande prefix 1 : Den faktor med vilken enheten multipliceras

Prefix

Tecken

1000 000 000 000 = 10 1 000 000 000 = 10 9 1000 000 = 10 6 1000 = 10 3 100 = 10 2 10 = 101

tera giga mega kilo hekto deka

T G M k h da

0,1 = lo- 1 0,01 = io- 2 0,001 = 10"3 0,000 001 = 10"6 0,000 000 001 = IO"9 0,000 000 000 001 = 10"12

deci centi milli mikro nano piko

d c m fl n P

1 Den tolfte Allmänna konferensen för mått och vikt har år 1964 fattat beslut om ytterligare två prefix, nämligen femto (f) för 10"16 och atto (a) för 10"18.

43 4:o) i detta system skall — utan hinder av att andra enheter i framtiden skall kunna tilläggas systemet —- ingå nedannämnda enheter: Plan vinkel Rymdvinkel

Kompletterande radian steradian

enheter

Härledda enheter kvadratmeter kubikmeter hertz kilogram per kubikmeter Hastighet meter per sekund Vinkelhastighet radian per sekund Acceleration meter per sekundkvadrat Vinkelacceleration radian per sekundkvadrat Kraft new ton Tryck (mekanisk spänning) newton per kvadratmeter Viskositet, kinematisk kvadratmeter per sekund Viskositet, dynamisk newtonsekund per kvadratmeter Mekaniskt arbete, energi, värmemängd joule Effekt watt Elektricitetsmängd coulomb Elektrisk spänning, elektrisk potentialdifferens, elektromotorisk kraft volt Elektrisk fältstyrka volt per meter Resistans ohm Kapacitans farad Magnetiskt flöde weber Induktans henry Magnetisk flödestäthet tesla Magnetisk fältstyrka ampere per meter Magnetomotorisk kraft ampere Ljusflöde lumen Luminans candela per kvadratmeter Belysning lux Yta Volym Frekvens Densitet

rad sr

m2 m3 Hz kg/m 3

1/s

m/s rad/s m/s 2 rad/s 2

N N/m 2

kgm/s 2

m7s Ns/m 2

J W C

Nm J/s As

V V/m

W/A

S2

V/A As/V Vs Vs/A Wb/m 2

F Wb H T A/m A lm cd/m 2

cd • sr

lx

lm/m 2

BILAGA 2

Definitioner av grundenheterna lör längd, massa, tid, elektrisk ström, temperatur och ljusstyrka i beslut av Allmänna konferensen för mått och vikt (C.G.P.M.) och i olika länders lagstiftning (Frankrike: dekret d. 3 maj 1961; Väst-tyskland: lagförslag i juni 1964; Storbritannien: förordning d. 1 aug. 1963; Schweiz: lag d. 24 juni 1909 med ändringar; Norge: lag d. 31 okt. 1946; Danmark: lag d. 28 febr. 1950).

Meter1 C.G.P.M.

Le metre est la longueur égale a 1 650 763,73 longueurs d'onde dans le vide de la radiation correspondant å la transition entré les niveaux 2pio et 5 d5 de 1'atome de krypton 86. (Elfte konf. år 1960.)

Frankrike

Longueur égale å 1 650 763,73 longueurs d'onde, dans le vide, de la radiation correspondant a la transition entré les niveaux 2p w et 5 d5 de 1'atome de krypton 86.

Väst-tyskland

Das Meter ist das 1 650 763,73 fache der Wellenlänge der von Atomen des Nuklids 86Kr beim ubergang vom Zustand 5 dB zum Zustand 2 p™ ausgesandten, sich im Vakuum ausbreitenden Strahlung.

Storbritannien

The metres is the length equal to 1 650 763.73 wavelengths in vacuum of the radiation corresponding to the transition between the levels 2p10 and 5d5 of the krypton-86 atom.

Kilogram C.G.P.M.

La Conference Générale sanctionne, A) En ce qui concerne les protypes internationaux 2°) Le prototype du kilogramme adopté par le Comité International: Ce prototype sera considéré désormais comme unite de masse. (Första konf. år 1889.) Le kilogramme est l'unite de masse; il est egal å la masse du prototype international du kilogramme. (Tredje konf. år 1901.)

Frankrike

Masse du prototype en platine iridié, sanctionné par la Conference Générale des Poids et Mesures en 1889 et déposé au pavilion de Breteuil, å Sevres.

Väst-tyskland

Das Kilogramm ist die Masse des Internationalen Kilogrammprototyps.

1 Betr. Danmark och Sverige, se under "Kilogram"

45 Storbritannien

The kilogramme is the unit of mass represented by the mass of the international prototype kilogramme.

Schweiz

Die Einheit der Masse ist das Kilogramm. Es wird dargestellt durch die Masse des internationalen Prototyps K, welches im I n t e r n a t i o n a l Bureau fiir Mass und Gewicht in Sevres aufbewahrt wird.

Norge

Kilogrammet er mässen av den internasjonale kilogramprototyp.

Danmark

Meterens lsengde och kilogrammets vaegt (masse) bestemmes ved den normalmeter og det normalkilogram, der er tilsendt Danmark af det internationale bureau for mål og vaegt som kopier af de internationale normaler (prototyper).

Sverige

Metern och kilogrammet representeras i enlighet med definitioner, fastställda av Allmänna konferenser för mått och vikt, av de internationella prototyperna för metern och kilogrammet, vilka sanktionerats av Allmänna konferensen för mått och vikt i Paris år 1889 och förvaras av internationella byrån för mått och vikt i Sévres.

Sekund C.G.P.M.

La seconde est la fraction 1/31 556 925,974 7 de 1'année tropique pour 1900 janvier 0 å 12 heures de temps des éphémérides. (Elfte konf. år 1960.)

Frankrike

Fraction 1/31 556 925,974 7 de 1'année tropique pour 1900 janvier zéro, å 12 heures de temps des éphémérides.

Väst-tyskland

Die Sekunde ist der 31 556 925,974 7te Teil des tropischen Jahres fur 1900, Januar 0, 12 Uhr Ephemeridenzeit.

Ampere C.G.P.M.

L'ampere est 1'intensité d'un courant constant qui, maintenu dans deux conducteurs paralléles, rectilignes, de longueur infinie, de section circulaire négligcable et places å une distance d'un metre l'un de l'autre dans le vide, produirait entre ces conducteurs une force égale å 2 X 10' 7 unite M K S de force par metre de longueur. (Nionde konf. år 1948.)

Frankrike

Intensité d'un courant constant qui, maintenu dans deux conducteurs paralléles, rectilignes, de longueur infinie, de section circulaire négligeable at places å une distance de 1 metre l'un de l'autre, dans le vide, produit, entre ces conducteurs, une force de 2 X 10"7 newton par metre de longueur.

Väst-tyskland

Das Ampere ist die Starke eines zeitlich unveränderlichen Stromes durch zwei geradlinige, parallele, unendlich länge Leiter der relativen Permeabilität 1 und von vernachlässigbarem Querschnitt, die einen Abstand von 1 m haben und zwischen denen die durch den Strom je 1 m Länge der Doppelleitung elektrodynamisch hervorgerufene Kraft im Vakuum 2 X 10"7 N beträgt.

46 Schweiz

Das Ampere ist der Strom, der durch zwei in einem Abstand von einem Meter parallel zueinander im leeren Raum angeordnete geradlinige, unendlich länge Leiter von vernachlässigbarem kreisförmigen Querschnitt unveränderlich fliessend zwischen diesen Leitern eine Kraft von 2 • 10' 7 Newton je Meter Länge hervorrufen wurde.

Storbritannien

The ampere is the constant current which, if maintained in two straight parallel conductors of infinite length and of negligible circular sections and placed 1 metre apart in vacuum, will produce between the conductors a force equal to 2 X 10"' M.K.S. units of force per metre of length.

Grad Kelvin C.G.P.M.

La Dixiéme Conference Générale des Poids et Mesures decide de définir 1'échelle thermodynamique de temperature au moyen du point triple de l'eau comme point fixe fondamental, en lui attribuant la temperature 273,16 degres Kelvin, exactement. (Tionde konf. år 1954.)

Frankrike

Degré de 1'échelle thermodynamique des temperatures absolues dans laquelle la temperature du point triple de l'eau est 273,16 degres.

Väst-tyskland

Der Grad Kelvin ist in der thermodynamischen Temperaturskala der 273,16te Teil der Differenz zwischen der Temperatur des absoluten Nullpunktes der Thermodynamik (0°K) und der Temperatur des Tripelpunktes von reinem Wasser naturlicher Isotopenzusammensetzung (273,16°K). T em peratur differenz: Der Grad ist der 273,16te Teil der Differenz zwischen der Kelvinoder der Celsius-Temperatur des absoluten Nullpunktes der Thermodynamik und der Kelvin-bzw. der Celsius-Temperatur des Tripelpunktes von reinem Wasser naturlicher Isotopenzusammensetzung. Grad

Celsius

C.G.P.M.

Le Comité consulatif estime que le zéro de 1'échelle thermodynamique centésimale doit étre défini comme étant la temperature inférieure de 0,0100 degré å celle du point triple de l'eau pure. (Nionde konf. år 1948.)

Frankrike

Le degré Celsius est egal au degré Kelvin. Le zéro de 1'échelle Celsius correspond å 273,15 degres de 1'échelle thermodynamique Kelvin.

Väst-tyskland

Der Grad Celsius ist in der thermodynamischen Celsius-Temperaturskala der 273,16te Teil der Differenz zwischen der T e m p e r a t u r des absoluten Nullpunktes der Thermodynamik (—273,15°C) und der Temperatur des Tripelpunktes von reinem Wasser naturlicher Isotopenzusammensetzung (0,01°C).

47 Schweiz

Die im schweizerischen Mass- und Gewichtsdienste angenommene thermometrische Skala ist die lOOteilige Skala des Wasserstoffthermometers, welche als Fixpunkte die Temperatur des schmelzenden Eises (0°) und diejenige des Dampfes des siedenden Wassers bei dem atmosphärischen Normaldruck (100°) besitzt. Der atmosphärische Normaldruck wird dargestellt durch den Druck einer Quecksilbersäule von der Dichte 13.59593, von 760 mm Höhe und unter dem Normaldruck der Schwere ( g n =9.8067 m/s 2 ).

Norge

Enheten for temperaturmåling er celsiusgraden. Celsiusgraden er hundrcdelen av avstånden på termometerskalaen mellom to fäste punkter, hvorav det ene angir temperaturen for smeltende is (0°) og det annet temperaturen for vannets kokepunkt (100°) under normalt atmosfaerisk trykk.

Candela C.G.P.M.

La grandeur de la bougie nouvelle est telle que la brillance du radiateur integral a la temperature de solidification du platine, soit de 60 bougies nouvelles par centimetre carré. (Nionde konf. år 1948, varvid även beslöts, att enhetens namn skulle vara candela.)

Frankrike

Intensité lumineuse, dans une direction determinée, d'une ouverture perpendiculaire ä cette direction, ayant une aire de 1/60 de centimetre carrée et rayonnant comme un radiateur integral (corps noir) å la temperature de solidification du platine.

Vast-tyskland

Die Candela ist die Lichtstärke, mit der ein Schwarzer Strahler bei der Temperatur des beim Druck einer physikalischen Atmosphäre erstarrenden Platins senkrecht zu seiner Oberfläche leuchm2 beträgt.

tet, wenn diese 600 000

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förtecknngen)

Justitiedepartementet Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1] Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4] Finansdepartementet Måttenheter. [5]

EMIL KIHLSTROMS TRYCKERI AKTIEBOLAG