Bet. 1972:SkU57

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående arvs- och gåvobeskattningen

Typ: Betänkande
Datum: 1972-11-02
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande nr 57 år 1972

SkU 1972:57

Nr 57

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående arvs- och gåvobeskattningen.

Motionerna

1972:7 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning - inom 1968 års beredning om stat och kyrka eller på annat sätt — rörande bl. a. befrielse för de fria trossamfunden — innefattande deras regionala och lokala organisationer — från att erlägga arvsskatt;

1972:871 av herr Persson i Heden m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t om en översyn av reglerna om skatt på gåva av fast egendom med beaktande av vad som anförts i motionen, nämligen att vissa stötande effekter uppkommer vid beskattningen av gåva från makar.

Yrkandet i motionen 1972:7 innefattar även utredning om kompensation till de fria trossamfunden för arbetsgivaravgift och mervärdeskatt samt om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor upp till en viss maximigräns till bl. a. religiösa ändamål. Dessa yrkanden har utskottet behandlat i betänkandena SkU 1972:7 och 1972:34.

Gällande bestämmelser m. m.

Arvs- och gåvobeskattningen av samfund m. m.

Staten är enligt 3§ förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt befriad från sådan skatt. Detsamma gäller stiftelser och andra sammanslutningar som ansetts främja ett i särskilt hög grad allmännyttigt ändamål. Befriade är sålunda försvarsstiftelser samt stiftelser med huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, eller vetenskaplig undervisning eller uppfostran. Skattebefrielsen för staten omfattar bl. a. svenska kyrkan.

Andra allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar är enligt 38 § befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt. Till stiftelser av denna art hör bl. a. sådana som främjar religiösa, välgörande eller sociala ändamål. Dessa stiftelser arvsbeskattas enligt skatteklass III, dvs. enligt en skatteskala som i sina lägre skikt överensstämmer med den som gäller för andra arv- eller gåvotagare än make och barn men som beträffande skattepliktiga lotter över 30 000 kr. stannar vid 30 % överskjutande belopp.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 57

SkU 1972:57

2 Kapitalskatteberedningen föreslog i sitt betänkande Kapitalbeskattningen (SOU 1969:54) att arvs- och gåvoskattefriheten skulle samordnas och begränsas till att gälla i huvudsak staten, försvarsstiftelser och sammanslutningar som främjar högre undervisning eller uppfostran.

I prop. 1970:71 föreslog departementschefen emellertid oförändrade regler och åberopade som motiv härför att beredningens förslag vid remissbehandlingen mött stark kritik. Endast mycket tungt vägande skäl borde enligt hans mening föranleda inskränkningar i skattefriheten, och de skäl som beredningen åberopat ansåg han inte tillräckligt övertygande. Å andra sidan menade han att de rättssubjekt, som åtnjöt både arvs- och gåvoskattefrihet, främjade en i så hög grad allmännyttig verksamhet att andra organisationer inte hade anledning att känna sig tillbakasätta. Bl. a. med hänsyn härtill var det enligt departementschefen obefogat att, som föreslagits av några remissinstanser, utvidga arvsskattefriheten.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner om såväl lättnader som skärpningar av stiftelsernas beskattning. Med anledning härav framhöll bevillningsutskottet (BeU 1970:40) — som tidigare erinrat om att koncentrationsutredningen i sitt betänkande Ägande och inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968:7) fäst uppmärksamheten på stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen och ansett att den i samband därmed förda debatten manade till försiktighet i fråga om åtgärder som måste tolkas som ett ytterligare befästande av stiftelsernas skatteförmåner - att motionsyrkandena berörde endast delar av ett större frågekomplex. Detta frågekomplex borde enligt utskottets mening bli föremål för en mer allsidig utredning än den kapitalskatteberedningen enligt sina direktiv haft att verkställa. Utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t uppmärksammade dessa spörsmål och avstyrkte därför motionerna. Betänkandet godkändes av riksdagen.

Vid 1971 års riksdag vidhöll skatteutskottet (SkU 1971:23) bevillningsutskottets uppfattning och anförde:

I stort sett motsvarande yrkanden, som det skatteutskottet nu har att behandla, har vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Som departementschefen anförde i prop. 1970:71 till föregående års riksdag, främjar de rättssubjekt, som åtnjuter både arvs- och gåvoskattefrihet, en i så hög grad allmännyttig verksamhet att andra organisationer inte har anledning att känna sig tillbakasätta. Ett bifall till yrkandet i den nu ifrågavarande motionen skulle emellertid föranleda att även andra allmännyttiga organisationer skulle kunna ställa befogade krav på samma förmånliga behandling. Att nu ytterligare befästa deras förmåner vid beskattningen bör — bl. a. av skäl som bevillningsutskottet anfört i sitt betänkande 1970:41 — inte komma i fråga. Skatteutskottet vill i sammanhanget också påpeka att den numera tillsatta företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) enligt sina direktiv har att överväga om inte villkoren för stiftelsernas skatteförmåner bl. a. vid inkomstbeskattningen bör göras snävare.

Det av motionärerna påtalade förhållandet att svenska kyrkan är befriad från arvsskatt beror inte på dess ändamål utan på att den fortfarande utgör ett statsorgan. Staten är — liksom vissa stiftelser med ett i särskilt hög grad allmännyttigt ändamål - befriad från arvsskatt.

SkU 1972:57

3 Att religiösa och andra allmännyttiga sammanslutningar befriats från gåvoskatt har motiverats med att en gåvobeskattning i dessa fall i alltför hög grad skulle motverka benägenheten att ge gåvor till allmännyttiga ändamål. Denna synpunkt kan emellertid inte åberopas som skäl för befrielse från arvsskatt. Bortsett från arv till make och barn beräknas nämligen arvsskatten för dessa sammanslutningar efter samma eller — beträffande skattepliktiga lotter över 30 000 kr. — väsentligt gynnsammare regler än som gäller för andra skattskyldiga.

Riksdagen godkände betänkandet.

Svenska kyrkans ställning vid arvs- och gåvobeskattningen sammanhänger — som framgår av vad som anförts tidigare — med dess egenskap av statsorgan. Detta förhållande har givetvis uppmärksammats av 1968 års beredning om stat och kyrka i dess i maj 1972 framlagda slutbetänkande Samhälle och trossamfund (SOU 1972:36). Beredningen anför bl. a. (s. 142) att den finner det uppenbart att svenska kyrkans olika organ och motsvarande organ inom andra trossamfund bör behandlas lika i skattehänseende. Den erinrar om att Kungl. Maj:t hösten 1971 tillkallat en sakkunnig (Fi 1971:6) med uppdrag att verkställa en översyn av gällande beskattningsregler rörande ideella föreningar, däribland ”föreningar för religionsutövning”, för att få till stånd likformighet i den skattemässiga behandlingen. Enligt beredningen bör den i betänkandet föreslagna förändringen av relationerna mellan staten och svenska kyrkan givetvis föranleda att de författningar som gäller beskattningsreglerna ses över från materiell likformighetssynpunkt. Hur denna likformighet bör i detalj utformas, genom skattelindring eller skatteskärpning i olika situationer, har emellertid beredningen inte ansett sig böra ta ställning till. Den närmare utformningen av reglerna för beskattningen av trossamfund och församlingar inom dessa utgör nämligen enligt beredningen en skattepolitisk fråga som inte kan ses isolerad från beskattningen av andra ideella föreningar utan som bör överses av den ovan nämnde sakkunnige för beskattningen av ideella föreningar.

Här nedan återges en i betänkandet intagen tabell (tabell 5.3) med

SkU 1972:57

schematisk översikt av nuvarande beskattningsregler för Svenska kyrkan och andra trossamfund m. fl.1

Staten

^kyrk liga central organ)2 -

Försam ling ^kom mun) -

Kyrka

(lokal-)

(dom-)

Annat trossamfund och dess församling -

Stiftelse och ideell förening

för hjälpverksamhet bland behövande sjuka m. fl.

utan

sådant

ändamål

Aktiebolag Ekonomiskförening -

Kommunal inkomst- skatt

Ink. av fastighet

Nej

Ja, delvis

fastighet

Nej

Ink. av kapital

Nej

Annan inkomst

Nej

Garantibelopp Ink. av rörelse

Nej

Ja, delvis

Statlig inkomstskatt

Ink. av fastighet

Nej

Ink. av rörelse

Nej

Ink. av kapital

Nej

Annan inkomst

Nej

Förmögenhetsskatt

Nej

Ja, delvis

Nej

^in-

komst)

(“in-

komst)

Arvsskatt

Vård av behövande

Nej

Eljest

Nej

Gåvoskatt

Nej

Stämpelskatt

Nej

Ja, delvis

Mervärdeskatt

A rbetsgivaravgift

1 Samtliga dessa skatteformer medför skatteplikt för fysiska personer.

Nej = skatteplikt föreligger inte för angivna juridiska personer.

Ja = skatteplikt föreligger för angivna juridiska personer.

2 Kyrkofonden samt de fyra centrala kyrkliga styrelserna.

3 Såsom självständigt rättssubjekt.

SkU 1972:57

5 Gåva från makar

Gåva från den som är gift behandlas vid gåvobeskattningen på samma sätt oberoende av hur makarnas egendomsförhållanden är anordnade. Om någon exempelvis ger en fastighet till sitt barn, anses detta som endast en gåva, även om fastigheten utgjort giftorättsgods för givaren. Två gåvor föreligger däremot om båda makarna ägt fastigheten och skänker den till barnet. Eftersom gåvoskatten är progressiv blir gåvoskatten i sistnämnda fall lägre. Därtill kommer att gåvotagaren får tillgodoräkna sig två skattefria bottenbelopp om 2 000 kr.

Resultatet av ifrågavarande regler vid gåvobeskattningen kan givetvis — så som motionärerna gör — också jämföras med arvsbeskattningen. Om makarna i exemplet ovan avlider kan barnet erhålla samtliga tillgångar genom två arv. Vid arvsbeskattningen avräknas sammanlagt två skattefria bottenbelopp om vartdera minst 15 000 kr., och arvsskatten kan bli väsentligt lägre än om barnet erhållit motsvarande tillgångar såsom gåva från en av föräldrarna.

Kapitalbeskattningen uppmärksammade i sitt betänkande Kapitalbeskattningen (SOU 1969:54 s. 160) att reglerna kunde utnyttjas för att nedbringa skatteprogressionen vid gåvobeskattningen. Beredningen påpekade att en make med förmögenhet kunde sälja egendom till andre maken, som kunde betala med revers med eller utan täckning, och att två gåvor ansågs föreligga om egendomen härefter gavs bort. Motsvarande effekt kunde uppnås, om makarna var beredda att göra en bodelning. Beredningen framhöll att systemet följaktligen premierade mer genomtänkta arrangemang och föreslog att gåva från äkta makar alltid skulle betraktas som en enda gåva, oavsett om gåvan härrörde från den enes eller andres giftorättsgods eller enskilda egendom.

I prop. 1970:71 konstaterade departementschefen att förslaget i detta hänseende kritiserats av ett stort antal remissinstanser, som bl. a. funnit svårigheter föreligga vid tillämpningen av sammanläggningsreglerna vid sådan gåva. Departementschefen anförde att han i stort sett kunde instämma i den anförda kritiken och ansåg sig på grund härav inte böra tillstyrka att reglerna frångicks. Riksdagen hade inte något att erinra mot propositionen i denna del (BeU 1970:41).

Ovan angivna konsekvenser vid arvs- och gåvobeskattningen grundar sig bl. a. på gällande familjerättsliga bestämmelser om rättsförhållandena mellan makar. Den familjerättsliga lagstiftningen är under översyn av familjelagssakkunniga (Ju 1970:52).

Utskottet

Det utredningsyrkande i motionen 1972:7, som utskottet behandlar i detta betänkande, avser att jämställa de fria trossamfunden med svenska kyrkan i arvsskattehänseende och således befria dem från skattskyldighet.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen betingas de

SkU 1972:57

skillnader som råder i detta hänseende av svenska kyrkans ställning som statsorgan. Ändras förhållandet mellan svenska kyrkan och staten på sätt 1968 års beredning om kyrka och stat föreslagit i sitt nyligen framlagda betänkande (SOU 1972:36) förlorar kyrkan sin ställning som statligt organ och därmed också grunden för skattebefrielsen. Detta förhållande har uppmärksammats av beredningen, som anser att förslaget bör föranleda en översyn av beskattningsreglerna från likformighetssynpunkt, varvid även beskattningen av andra ideella organisationer måste beaktas.

Skatteutskottet kan instämma i denna uppfattning och vill samtidigt framhålla, att den i motionen berörda frågan uppmärksammats under en följd av år. Som anförts vid tidigare års riksdagar skulle fullständig skattefrihet för fria trossamfund m. fl. föranleda att andra organisationer med mer eller mindre allmännyttig verksamhet skulle kunna ställa krav på samma förmånliga behandling vid beskattningen. Den kritik som enligt utskottets mening kan riktas mot gällande beskattningsregler talar dock för att villkoren för stiftelsernas skatteförmåner bör göras snävare, vilket också uppmärksammats i företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) direktiv. Innan resultatet av kommande överväganden lagts fram, bör riksdagen därför enligt utskottets uppfattning inte binda sig för åtgärder som ytterligare befäster dessa förmåner.

Med det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande yrkande i motionen 1972:7.

Motionärerna i motionen 1972:871 anser att gåva från den som är gift bör betraktas som gåva från båda makarna och yrkar en översyn av gåvobeskattningen i syfte bl. a. att få till stånd de lättnader vid gåvobeskattningen som ett sådant betraktelsesätt föranleder. Motionärerna pekar vidare på att grundavdragen vid arvsbeskattningen är väsentligt högre än vid gåvobeskattningen och anser att nuvarande regler kan leda till stötande resultat särskilt vid gåva av fast egendom.

Utskottet vill framhålla att syftet med sådana gåvor som motionärerna avser kan vara att uppnå fördelar vid inkomst-och förmögenhetsbeskattningen eller vid en framtida arvsbeskattning. Kapitalskatteberedningen ansåg i sitt betänkande Kapitalbeskattningen (SOU 1969:54) att gällande regler borde skärpas så till vida att gåvor från två makar skulle betraktas som en gåva. Beredningens förslag i denna del har dock ej föranlett lagstiftning. Beträffande de skillnader som föreligger i fråga om grundavdrag mellan arvsbeskattning och gåvobeskattning vill utskottet erinra om att det lägre grundavdraget vid gåvobeskattningen kan utnyttjas varje år och att en höjning av detta avdrag skulle innebära att arvsbeskattningen i alltför hög grad kunde kringgås genom årliga gåvor exempelvis till barn.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1982:871.

SkU 1972:57

7 Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1972:7, såvitt den behandlas i detta betänkande,

2. motionen 1972:871.

Stockholm den 2 november 1972 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås* (m), Eriksson i Bäckmora* (c), Engkvist (s), Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors* (s), Hörberg (fp) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp), vilka

dels anfört följande:

Som framhållits i motionen 1971:7 driver de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna en i hög grad allmännyttig verksamhet under ekonomiskt ogynnsamma villkor. Trots en allmän strävan att åstadkomma större jämlikhet med svenska kyrkan, har skillnaderna i ekonomiska förutsättningar ökat. Införandet av den allmänna arbetsgivaravgiften och de höjda indirekta skatterna har bidragit till denna utveckling, eftersom dessa trossamfund inte liksom svenska kyrkan kan kompensera sig för uppkommande kostnadsökningar genom höjd utdebitering.

De skilda villkor som gäller för svenska kyrkan och för övriga trossamfund framträder bl. a. i de olika regler som gäller vid arvsbeskattningen. Om en sammanslutning skall erlägga arvsskatt eller ej avgörs i princip med hänsyn till arten av den verksamhet sammanslutningen bedriver. Fastän verksamhetens art inom svenska kyrkan och de övriga trossamfunden i allt väsentligt är identisk, är emellertid svenska kyrkan i motsats till de sistnämnda befriad från arvsskatt. Detta har också framhållits av 1968 års beredning om stat och kyrka, som i sitt slutbetänkande finner det uppenbart att svenska kyrkan och andra trossamfund bör behandlas lika även i skattehänseende.

Att tidigare års riksdagar under en lång följd av år avvisat i och för sig välmotiverade motionsyrkanden, att sådana rättssubjekt som är befriade från gåvoskatt skall befrias även från arvsskatt, beror inte på skilda uppfattningar i ovan angivna hänseenden. Vad man hänvisat till har varit

SkU 1972:57

den på sin tid planerade och numera slutförda översynen av arvs- och gåvobeskattningen. De invändningar, som vid senare års riksdagar kvarstått, har varit att de från arvsskatt befriade rättssubjekten främjar en i så hög grad allmännyttig verksamhet, att andra organisationer inte hade anledning att känna sig tillbakasätta, och att den förda debatten om stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen manade till försiktighet i fråga om åtgärder som kunde befästa stiftelsernas förmåner vid beskattningen.

Argument av detta slag kan emellertid enligt vår uppfattning inte åberopas mot en så begränsad men samtidigt angelägen detaljändring som föreslås i den nu ifrågavarande motionen. Det framställda utredningsyrkandet berör nämligen endast religiösa organisationer som kämpar med ekonomiska svårigheter, och det är lätt att avgränsa dem från andra stiftelser.

Vi delar således motionärernas uppfattning att det är både rimligt och angeläget att medge skattefrihet för testamentariska förordnanden till förmån för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna. Ett ytterligare skäl härtill är den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna vid arv och gåva. Att gåvor är befriade från skatt innebär ofta att rena tillfälligheter avgör om en donation skall beskattas eller ej. Många personer som har bestämt sig för att överlämna en del av sin förmögenhet till ett trossamfund av detta slag känner ej till skattekonsekvenserna av att detta ej sker under livstiden.

Att så som majoriteten föreslår låta frågan anstå i avvaktan på ställningstagandet till det omfattande problemet kyrka—stat och till företagsskatteberedningens kommande överväganden i helt andra frågor skulle endast innebära att nuvarande förhållanden på detta område konserveras under oöverskådlig tid. De ändringar som erfordras bör i stället snabbt kunna prövas i annan ordning.

Med det anförda tillstyrker vi motionen 1971:7 i nu ifrågavarande del.

dels ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1971:7 i nu ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning rörande bl. a. befrielse för de fria trossamfunden och deras regionala och lokala organisationer från att erlägga arvsskatt.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1768 S Stockholm 1972