Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:115 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt, m. m. jämte motioner
Skatteutskottets betänkande nr 59 år 1972
SkU 1972:59
Nr 59
Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts proposition 1972:115 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt, m. m. jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1972:115 föreslår Kungl. Maj:t (finansdepartementet) att riksdagen
dels antar vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt,
dels godkänner vad departementschefen förordat om kilometerskattens omfattning, om skyldighet att utrusta brännoljedrivna fordon med godkänd kilometerräknarapparatur samt om bestridande av kostnaderna för kilometerräknarapparatur.
I propositionen föreslås, att andra etappen genomförs av den reform av den årliga fordonsskatten som inleddes år 1971 enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:138, BeU 1970:58, rskr 1970:377, SFS 1970: 630). Förslaget berör, i likhet med den första etappen, endast fordon med en totalvikt om minst tre ton. Det innebär inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag en omfördelning av skatten som betyder skattesänkningar för flertalet bussar och bensindrivna lastbilar samt för lättare brännoljedrivna lastbilar. För tyngre brännoljedrivna lastbilar och för släpvagnar innebär förslaget i allmänhet högre skatt. Vid utformningen av skatteskalorna har beaktats resultatet av en undersökning som gjorts om verkningarna av den första etappen av reformen.
Vidare föreslås i propositionen, att Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda föreskrifter om inmontering av stämplande kilometerräknare i fordon, för vilka kilometerskatt skall utgå från ingången av år 1974 i enlighet med principbeslut av 1971 års riksdag (prop. 1971:153, SkU 1971:67, rskr 1971:339). Kostnaderna för räknarna föreslås tas ut av berörda fordonsägare.
Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts följande motioner nämligen 1972:1726
av herrar Rosqvist (s) och Hjorth (s) vari hemställs
att riksdagen vid behandling av prop. 1972:1 15 beslutar ”att skatt för bussar enligt punkterna 4 och 5 i nu gällande förordning om automobilskatt ej måtte ändras”;
1 Riksdagen 1972. 6 sami Nr 59
SkU 1972:59
1972:1744 av herr Dahlgren m. fl. (c, fp, m) vari hemställs
att riksdagen beslutar
1. att icke godkänna vad i prop. 1972:1 15 förordats om bestridande av kostnaderna för kilometerräknarapparatur utan att dessa kostnader i samband med övergång till nytt skattesystem i stället skall bestridas av staten, samt
2. att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad i motionen i övrigt anförts.
I detta sammanhang behandlar utskottet också den vid riksdagens början väckta motionen 1972:305 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t, med beaktande av vad i motionen anförts angående avstängning av vägar vid tjällossning m. m., anhåller om förslag till lättnader av fordonsbeskattningen av lastbilar och släpvagnar under perioder då fordonen är sysslolösa.
Utskottet
Den pågående omläggningen och moderniseringen av vägtrafikbeskattningen kan otvivelaktigt vara förenad med vissa omställnings- och övergångsproblem som åtminstone temporärt kan upplevas som besvärande för de därav berörda fordonsägarna. I den förevarande propositionen framläggs inte några i princip nya förslag. De åtgärder som föreslås avser endast fullföljande av redan fattade beslut.
Den första frågan gäller genomförandet av den andra etappen i den omfördelning av beskattningen av den tyngre trafiken som inleddes 1971 och som beräknas vara avslutad vid ingången av 1979. Det bör framhållas att denna reform inte syftar till någon ändring av det sammanlagda skatteuttaget utan till en mer rättvis fördelning av beskattningen med hänsyn till de olika fordonstypernas vägkostnadsansvar.
I samband med genomförandet av den första etappen framfördes viss kritik mot de tillämpade beräkningsgrunderna och bevillningsutskottet framhöll med anledning härav att det fanns möjligheter att rätta till eventuella felaktigheter vid genomförandet av den andra etappen. Enligt den granskning av effekterna av den första etappen som redovisas i propositionen fanns visst fog för kritiken, som främst gick ut på att beräkningarna grundades på ett föråldrat primärmaterial. Dessa felaktigheter har emellertid inte lett till ett så betydande överuttag av skatt som kritikerna befarade utan överuttaget har stannat inom de gränser som bevillningsutskottet fann tolerabla. Med hänsyn till att reformen syftar till en mer rättvis skattefördelning är det emellertid angeläget att inte några fordonskategorier blir gynnade eller missgynnade vid beskattningen, eftersom detta i sin tur måste leda till snedvridningar i förhållande till övriga grupper. Utskottet vill därför uttala sin tillfredsställelse över såväl den verkställda granskningen av den första etappen som de därav föranledda korrigeringar som föreslås i propositionen.
SkU 1972:59
3 Med anledning av propositionen yrkas i motionen 1972:1726 att beskattningen av bussar skall kvarstå oförändrad. Motionärerna anser att bussarna befinner sig i ett förmånligt konkurrensläge i förhållande till järnvägen och anser att resultatet av vägkostnadsutredningens arbete bör avvaktas innan man beslutar om sådana ytterligare skattelättnader för busstrafiken som föreslås i propositionen.
Utskottet får i denna fråga först framhålla att beskattningen av bussar inte kan behandlas som ett enhetligt problem utan hänsyn till vilket drivmedel som används. Bilskatteutredningen fann att bensinskatten i fråga om bussar och lastbilar leder till en överbeskattning i jämförelse med brännoljedrivna fordon vilket i princip borde leda till att fordonsskatten för såväl bensindrivna bussar som lastbilar successivt sänks till noll. Utredningen ansåg sig emellertid inte kunna förorda en sådan lösning utan föreslog i stället att fordonsskatten för dessa fordon skulle vara konstant från och med tre tons totalvikt och uppåt. Denna linje har godtagits av remissinstanserna, departementschefen och riksdagen i samband med genomförandet av den första etappen. I fråga om de brännoljedrivna bussarna förordade departementschefen därvid vissa skattelättnader jämfört med bilskatteutredningens förslag. Med hänvisning till den höga drivmedelsförbrukningen för bussar i tätortstrafik och för att undvika taxehöjningar för den kollektiva trafiken föreslog departementschefen att skatten för brännoljedrivna bussar skulle fastställas till en nivå som motsvarade 80 % av den som föreslagits för tvåaxliga brännoljedrivna lastbilar. Vid riksdagsbehandlingen framfördes inte några erinringar mot propositionen i denna del.
Motionärernas förslag innebär att beskattningen av bussar låses på den nivå som första etappen motsvarar, dvs. 10 % av den totala omläggningen. För det fortsatta genomförandet av de följande etapperna skulle en sådan åtgärd innebära att den högre beskattningen av bussar skulle medföra en däremot svarande sänkning av skatten på lastbilar, eftersom det totala skatteuttaget har förutsatts vara oförändrat. Motionärernas förslag synes därför snarare leda till svårigheter för de kommunala trafikföretagen än till ett förbättrat konkurrensläge för järnvägen, som i minst lika hög grad konkurrerar med lastbilstrafiken som med busstrafiken.
Mot bakgrund av bl. a. ovan återgivna förhållanden finner utskottet att frågan om konkurrensläget mellan bussar och järnväg bör prövas i annat sammanhang. Utskottet avstyrker alltså motionen 1972:1726 och tillstyrker propositionen i denna del.
Den andra frågan som behandlas i propositionen gäller vem som skall bestrida kostnaderna för de kilometerräknare som i enlighet med 1971 års principbeslut om övergång till kilometerbeskattning för brännoljedrivna motorfordon skall finnas inmonterade i dessa fordon från ingången av 1974. Departementschefen framhåller att i fråga om nya fordon kommer kilometerräknarna att bli en naturlig utrustningsdetalj som ingår i priset för fordonet. Han anser det därför uteslutet att staten skall bestrida kostnaderna härför. Mot denna bakgrund anser han det
SkU 1972:59
naturligt att fordonsägarna skall betala räknarapparaturen för de brännoljedrivna fordon som redan är i bruk.
1 motionen 1972:1744 yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionärerna anser att staten bör bestrida kostnaderna för kilometerräknarna med hänsyn till bl. a. till att apparaterna uteslutande har ett fiskaliskt syfte. Motionärerna vänder sig alltså mot bilskatteutredningens majoritet som till stöd för sitt förslag att fordonsägarna borde svara för räknarkostnaderna åberopade att fordonsägarna kunde ha nytta av kilometerräknarnas uppgifter exempelvis i sin bokföring.
Utskottet vill inte bestrida att vissa rättviseskäl kan anföras till stöd för motionärernas uppfattning eftersom kostnaderna kan bli mycket växlande i olika fall.
Det väsentligaste skälet mot att låta staten bestrida kostnaderna för kilometerräknarna är enligt utskottets mening att den kategori som främst vinner på övergången till kilometerskatt är det stora flertalet av åkerierna som betalar brännoljeskatt men som med nuvarande beskattningssystem är utsatta för illojal konkurrens från de grupper som använder obeskattade drivmedel. Den beslutade reformen tjänar därför branschens intressen i minst lika hög grad som statens. Härtill kommer att kostnaderna för räknarapparaturen och dess installation måste anses vara förhållandevis blygsamma, om man beaktar att de blir avdragsgilla vid inkomstbeskattningen och om den sålunda beräknade nettoutgiften sätts i relation till de årliga kostnaderna för en lastbil.
För de dieseldrivna privata personbilarna blir visserligen kostnaderna för kilometerräknarna inte avdragsgilla. Jämför man emellertid beskattningen av de dieseldrivna personbilarna med beskattningen av andra personbilar visar det sig att dieseldriften av personbilar innebär skatteförmåner som motsvarar betydligt större belopp än kostnaderna för kilometerräknarna, även om hänsyn tas till de högre anskaffningskostnaderna för de dieseldrivna personbilarna.
Utskottet finner alltså övervägande skäl tala för att fordonsägarna bör bestrida kostnaderna för kilometerräknarna. Beträffande de åtgärder som i övrigt föreslås i detta sammanhang har utskottet inte funnit anledning till erinran.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1972:1744 och tillstyrker alltså propositionen också i denna del.
I anslutning till propositionen behandlar utskottet också motionen 1972:305, vari yrkas befrielse från fordonsskatt för lastbilar och släpvagnar under perioder, då fordonen inte kan utnyttjas på grund av bristande sysselsättning. Motsvarande yrkande framfördes också vid 1970 års höstriksdag, då riktlinjerna för skattebefrielse i samband med vägavstängningar vid tjällossning m. m. godkändes. Bevillningsutskottet fann då att kontrollmässiga skäl talade mot att bristande sysselsättning skulle utgöra grund för skatterestitution, och riksdagen avslog motionen. När skatteutskottet vid 197 1 års riksdag behandlade ett liknande yrkande anslöt utskottet sig till denna uppfattning och framhöll vidare att de
SkU 1972:59
gällande lättnaderna fick ses som ett provisorium i avvaktan på att frågan får sin slutliga lösning vid övergång till kilometerbeskattning.
Utskottet, som inte finner anledning till något ändrat ställningstagande i denna fråga, avstyrker bifall till motionen 1972:305.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen
1. med avslag på motionen 1972:1726 och med bifall till propositionen 1972:1 15 antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt,
2. med avslag på motionen 1972:1744 godkänner vad i propositionen förordas om kilometerskattens omfattning, om skyldighet att utrusta brännoljedrivna fordon med godkänd kilometerräknarapparatur samt om bestridande av kostnaderna för sådan apparatur;
B. att riksdagen avslår motionen 1972:305.
Stockholm den 9 november 1972
På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Kristenson* (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Levin (fp), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c), Söderström (m) och fru Normark (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
Beträffande bestridande av kostnaderna för kilometerräknare
1. av herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Levin (fp), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och Söderström (m) som dels anfört följande:
Den beslutade övergången till kilometerskatt, som vi anslutit oss till, har främst motiverats av svårigheterna att få till stånd en tillfredsställande kontroll av den nuvarande brännoljeskatten. Den nya skatteformen skall därför ses som ett uppbördsinstrument för i första hand vägtrafikbeskattningen. I fråga om den del av drivmedelsbeskattningen som inte är specialdestinerad till vägarna — det gäller alltså den allmänna energiskatten och den särskilda skatten på motorbränslen — kan kilometerskatten också väntas medverka till en förbättrad uppbörd. Detta innebär att den nuvarande brännoljeskattekontrollen, som drar betydande kostnader över den allmänna budgeten, helt kommer att ersättas av en kilometerskatte -
SkU 1972:59
kontroll, som fordonsägarna enligt propositionen och utskottsmajoriteten skall bekosta. I sak innebär alltså utskottsmajoritetens uppfattning att fordonsägarna inte bara skall inordnas i ett effektivare uppbördssystem utan att de dessutom i detta fall skall betala sådana kostnader som staten svarar för i fråga om övrig skatteuppbörd. Vi anser oss inte kunna godta en sådan övervältring av rent fiskaliska utgifter på de enskilda fordonsägarna, som inte räknar med att ha någon som helst egen nytta av de kilometerskatteräknare som de tvingas anskaffa och inmontera.
dels ansett att utskottet under punkten A 2 bort hemställa
A. att riksdagen
2. dels godkänner vad i propositionen förordas om kilometerskattens omfattning och om skyldighet att utrusta brännoljedrivna fordon med godkänd kilometerräknarapparatur, dels med avslag på propositionen i vad avser bestridande av kostnaderna för kilometerräknarapparatur och med anledning av motionen 1972:1744 begär förslag till 1973 års vårriksdag i denna fråga i enlighet med de synpunkter som anförts i reservationen.
Beträffande skattelättnader för outnyttjade fordon
2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka under hänvisning till innehållet i motionen 1972:305 ansett att utskottet under punkten B bort hemställa
B. att riksdagen med bifall till motionen 1972:305 hos Kungl. Maj:t begär förslag till lättnader i fordonsskatten för lastbilar och släpvagnar under perioder då fordonen inte kan utnyttjas.
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1812 S Stockholm 1972