Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående de ensamståendes situation
Socialutskottets betänkande nr 15 år 1972 SoU 1972:15
Nr 15
Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående de ensamståendes situation.
Motionen
I motionen 1972: 125 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de ensamstående samt en plan för att avhjälpa dessa under beaktande av pågående utredningar.
I motionen anförs att de ensamstående i landet beräknas uppgå till en och en halv miljon människor men att de inte utgör någon homogen grupp. Det framhålls att utöver de svårigheter som ensamheten i sig innebär för många människor tillkommer ofta andra problem som t. ex. att få en egen bostad, en rymlig sådan, bostadslån, hjälp vid sjukdom.
Motionärerna omnämner en rad områden där de ensamstående enligt deras mening är missgynnade. Det påpekas bl. a. följande.
Hänsynen till barnfamiljernas särskilda behov har länge inneburit att de ensamstående fått stå tillbaka vid fördelningen av det tillgängliga bostadsbeståndet.
I vissa kommuner tillämpar den kommunala bostadsförmedlingen en ytransonering för ensamstående som bör upphävas.
Särskilt problematiskt kan bostadsproblemet bli i samband med skilsmässa, då den av makarna som inte tilldöms vårdnaden av barnen ofta mister rätten till den gemensamma bostaden och därvid ofta tvingas bo inneboende eller hos släktingar och vänner.
Att de statliga bosättningslånen förbehållits familjer upplevs av de ensamstående som en orättvisa.
Möjligheten för ensamstående med barn till ”skatterabatt” (skattereduktion) om 1 800 kr. kan vid en inkomst som understiger ca 10 000 kr. inte utnyttjas fullt ut. De ensamstående med barn och små inkomster skulle gynnas av att avdraget omformades till ett bidrag. Motionärerna framhåller att de i annat sammanhang föreslagit detta.
Ett stort problem är den brist på kontaktmöjligheter som drabbar de ensamma när de blir sjuka. Ensamma har påträffats avlidna.
En sjuk ensamstående i aktiv ålder har inte rätt att mot inkomstgraderad betalning kunna få social hemhjälp i likhet med en barnlös familj där hustrun är sjuk.
Det är angeläget att familjepolitiska kommittén snarast kommer med förslag till åtgärder i frågan om rätt för förälder till sjukpenning vid
1 Riksdagen 1972.12 sami. Nr 15
SoU 1972: 15
ett barns sjukdom, då det för yrkesarbetande ensamstående föräldrar därvid ofta inte finns något annat val än att stanna hemma.
Det är av stor betydelse att frågan om avdrag för underhållsbidrag vid beskattning skyndsamt utreds, då frånskilda underhållspliktiga ofta har en mycket svår ekonomisk situation.
Motionärerna framhåller avslutningsvis att vissa problem är alltför speciella för att de skall kunna lösas integrerade i likartade problem för andra grupper.
Tidigare riksdagsbehandling
De ensamståendes situation
Motioner angående de ensamståendes problem med i huvudsak samma innehåll som i motionen 1972: 125 har behandlats vid 1965, 1966, 1967, 1968, 1969, 1970 och 1971 års riksdagar. Motionerna — som avstyrkts av allmänna beredningsutskottet (ABU 1965: 10, 1966: 8, 1967: 28, 1968: 57, 1969: 1 och 1970: 55) respektive av socialutskottet (SoU 1971: 16) — har inte föranlett någon riksdagens åtgärd.
Allmänna beredningsutskottet har ansett att problemen var väsentliga och att det var angeläget att söka finna lösningar på dem. Med hänvisning till pågående utredningsverksamhet m. m. och de resultat därav som var att förvänta samt till att de upptagna frågorna inte gällde enbart de ensamstående utan alla grupper i samhället och därför borde integreras i större sammanhang har utskottet avstyrkt motionerna.
Socialutskottet anförde i betänkandet SoU 1971: 16 att på de områden som berördes av de i dåvarande motion upptagna frågorna pågick åtskilliga utredningar. Frågor om gemenskapsanordningar och service i bostadsområdena behandlades således av servicekommittén. Boendeutredningen arbetade med frågor om bostadsförsörjningen för olika kategorier och om boendemiljön avseende ett längre tidsperspektiv. Familjepolitiska kommittén, som hade i uppgift att utreda frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna, skulle ägna särskild uppmärksamhet åt olika kategorier ensamma bamförsörjare. I tilläggsdirektiv hade kommittén fått i uppdrag att pröva frågan huruvida statliga bosättningslån skulle stå öppna även för ensamstående utan barn. Frågor om underhållsbidrag efter skilsmässa och om efterlevande makes ställning i arvsrättsligt avseende skulle tas upp av familj elagssakkunniga. Frågor om barntillsyn behandlades av 1968 års barnstugeutredning. Skatteutredningen om periodiskt understöd hade enligt sina direktiv att behandla frågor om avdrag för underhållsbidrag vid beskattningen. Utskottet erinrade vidare om att riksdagen för kort tid sedan antagit riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och för personer som t. ex. med anledning av skilsmässa hade behov av bostad av genomgångskaraktär.
SoU 1972: 15
3 Socialutskottet framhöll att av den lämnade redovisningen framgick att utredningar pågick som avsåg alla de områden som berördes i 1971 års motion. Utskottet anförde avslutningsvis att med hänsyn härtill och då de problem som uppstår för ensamstående i många fall är av samma karaktär som för andra grupper fanns det enligt utskottets mening inte anledning att tillsätta en utredning av den art som motionärerna begärt.
Bidrag i stället för skattereduktion
I prop. 1970: 70 framfördes förslag om den reform av inkomstskatten för fysiska personer — avseende bl. a. genomförande av en individuell beskattning av arbetsinkomst — som trädde i kraft den 1 januari 1971. I propositionen föreslogs bl. a. att skattereduktion med 1 800 kr. skulle få åtnjutas av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst. I två i anledning av propositionen väckta motioner framfördes förslag om att skattereduktionen (”hemmamakeavdrag”) skulle ersättas med hemmamakebidrag om 1 800 kr. eller motsvarande bidrag till ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Bevillningsutskottet föreslog i betänkandet BeU 1970: 40 bifall till propositionen och avslag på motionerna i denna del, vilket blev riksdagens beslut. Bevillningsutskottet anförde bl. a. att ett hemmamakebidrag skulle med den föreslagna konstruktionen bli administrativt ohanterligt.
1 motion till 1971 års riksdag yrkades utredning av frågan om hemmamakebidrag. Bidraget avsågs ersätta skattereduktionen och utgå även till ensamstående med barn. Skatteutskottet föreslog i betänkandet SkU 1971: 18 avslag på motionen, vilket blev riksdagens beslut. Utskottet åberopade bevillningsutskottets ställningstagande till frågan år 1970.
Åtgärder för att hindra att människor avlider i isolering
I en enkel fråga nr 56 — intagen i kammarens protokoll för den 10 februari 1972 § 30 — ställdes till socialministern frågan om han ansåg att möjligheter kunde skapas för att hindra eller minska risken för att människor insjuknar och avlider i ensamhet och isolering utan att deras frånfälle upptäcks förrän efter lång tid och vilka åtgärder som i så fall kunde tänkas.
I ett den 17 februari 1972 (prot. § 3) avgivet svar anförde socialministern, statsrådet Aspling, bl. a. följande.
Genom ändring år 1968 i socialhjälpslagen har fastslagits att kommunerna har skyldighet att skaffa sig kännedom om de enskildas behov av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett. Socialstyrelsen har år 1969 meddelat råd och anvisningar om hur denna socialvårdens uppsökande verksamhet bör bedrivas.
Kommunerna har prövat olika lösningar för att bispringa ensamma och isolerade personer. I en del fall har kommunerna delats in i distrikt med en särskild kontaktperson anställd för varje distrikt. Härigenom
SoU 1972: 15
skapas möjligheter till större personkännedom. En del kommuner har försökt tillgodose behovet av kontinuerlig kontakt genom att inrätta olika former av telefonservice. I ett särskilt meddelande, som sändes ut till samtliga socialnämnder under mars 1971, har socialstyrelsen beskrivit hur sådan telefonservice kan fungera. Januarinumret för år 1972 av socialstyrelsens tidskrift Socialnytt innehåller också beskrivning av hui telefonservicen fungerar i några kommuner. Glädjande nog finns där exempel på att telefonservicen räddat människoliv.
Socialstyrelsen har alltså hitintills kontinuerligt följt verksamheten och kommer fortsättningsvis att uppmärksamt följa problemen för ensamma och isolerade personer i syfte att försöka skapa flera kontaktmöjligheter i den uppsökande verksamheten. Styrelsen avser bl. a. att råda kommunerna att från hyresmottagare för pensionärsbostäder begära upplysning så snart betalning uteblir från någon hyresgäst så att något kommunalt organ på ett diskret sätt kan undersöka om sjukdom är orsaken till att betalningen uteblivit. Socialstyrelsen har också haft kontakt med bl. a. överstyrelsen för Röda korset, svenska kyrkans diakoninämnd, Frikyrkorådet och Pensionärernas riksorganisation för att diskutera hur dessa organisationer och deras medlemmar kan medverka till att bryta ensamma äldre människors isolering.
Till slut skulle jag vilja understryka hur angeläget det är att de enskilda medborgarna inte slår sig till ro med myndigheternas åtgärder på det här området utan att var och en efter förmåga tar ansvar för att hjälpa till i ansträngningarna att bryta enskilda människors isolering och ensamhet.
I en replik framhöll statsrådet Aspling att socialstyrelsen nyligen haft kontakt med tekniska högskolan beträffande vissa försök som där görs med signalanordningar, som kan göra det lättare för personer i akuta nödsituationer att få kontakt med sin omgivning samt att postverket — i samråd med glesbygdsutredningen, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet — med vissa kommunstyrelser diskuterat möjligheterna att på försök låta lantbrevbärare göra hembesök hos pensionärer och sjuka i samband med brevbärarturerna.
Statsrådet Aspling anförde härjämte att socialstyrelsen i maj 1971 haft överläggningar med styrelsen för Pensionärernas riksorganisation, därvid bl. a. diskuterats pensionärsföreningarnas möjligheter att engagera sina medlemmar att bryta isoleringen för äldre, ensamma människor, samt att han själv nyligen haft överläggningar med ledarna för riksorganisationen och diskuterat olika möjligheter för den att härvid göra ytterligare insatser. Pensionärernas riksorganisation hade, framhöll statsrådet, ställt sig positiv och man övervägde hur man på olika vägar skulle kunna finna metoder att nå vidgade kontakter med ensamma, isolerade människor.
Vissa föreskrifter om social hemhjälp
Vid 1964 års riksdag fattades beslut om vissa reformer inom åldringsvården (prop. 1964: 85, SU 1964: 106) innefattande bl.a. beslut om att
SoU 1972: 15
statsbidrag skall utgå till kommunernas kostnader för hemhjälp med 35 procent av kostnaderna för hemhjälpsverksamheten i dess helhet, dvs. för hemhjälpen åt såväl åldringar och handikappade som barnfamiljer. I kungörelsen (1964: 427) om statsbidrag till social hemhjälp har givits närmare bestämmelser. I dessa bestämmelser anges att statsbidraget avser kommuns nettokostnader för hemvårdarinnor, hemsamariter och därmed jämförlig personal, som har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer, och att statsbidrag kan utgå till kommuns kostnader för bidrag till enskild sammanslutning, som bedriver social hemhjälpsverksamhet. Socialstyrelsen, som enligt kungörelsen äger meddela de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av densamma, har i januari 1965 utfärdat Råd och anvisningar nr 175 om den sociala hemhjälpen.
I socialstyrelsens Råd och anvisningar anges att vårdpersonalen inom den sociala hemhjälpen kan vara av tre kategorier, som huvudsakligen används för olika typer av hjälpbehov, nämligen hemvårdarinnor för hemhjälp åt barnfamiljer, hemsamariter för hemhjälp åt åldringar och handikappade samt personal för barntillsyn. Det anges att dessa kategorier vid behov dock skall kunna tjänstgöra inom hela vårdområdet.
Under det avsnitt som behandlar hemhjälpen åt åldringar och handikappade anges på s. 18 att även ensamstående, också i yngre åldrar, som på grund av tillfällig sjukdom inte kan sköta sitt husliga arbete, kan om arbetskraftstillgången tillåter få viss hjälp.
Pågående utredningar m. m.
I betänkandet SoU 1971: 16 i anledning av 1971 års motion angående de ensamståendes situation har lämnats en redogörelse för pågående utredningsarbete m. m. som berörde i 1971 års motion nämnda problem för de ensamstående. Socialutskottet får för närmare uppgifter om denna utredningsverksamhet m. m. hänvisa till nämnda betänkande. Här lämnas endast en kort redogörelse för denna utredningsverksamhet kompletterad i förekommande fall med uppgifter om sedan tiden för fjolårets betänkande framkomna förslag m. m.
Beträffande bostadsfrågor (tillgång till bostäder, gemenskapsanordningar i bostadsområden och boendeservice) redovisades utredningsarbete genom servicekommittén (1968 års riksdagsberättelse In 16) och boendeutredningen (1970 års riksdagsberättelse In 36). Vidare angavs att statsmakterna (prop. 1971: 1 bil. 13 s. 196—208, CU 1971: 12 s. 23—24) godtagit riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär — i samband med t. ex. skilsmässa — vilka riktlinjer grundats på förslag av ungdomsbostadsutredningen i betänkandet ”Ungdom—Bostad. Servicebostäder för ungdom m. fl.” (SOU 1970: 43).
SoU 1972: 15
6 I prop. 1972: 1 bil. 13 s. 207 och s. 223—258 har på grundval av förslag av servicekommittén behandlats vissa frågor om service i bostadsområden, bl. a. frågor rörande målen för sådan service. Vidare har redovisats redan vidtagna åtgärder som är ägnade att främja utvecklingen på serviceområdet, bl. a. åtgärder för att underlätta finansieringen av integrerade skollokaler. Förslag till åtgärder för att främja utvecklingsprojekt inom serviceområdet har lagts fram.
I betänkandet SoU 1971: 16 nämndes att åt familjepolitiska kommittén (1966 års riksdagsberättelse S 36) uppdragits att pröva ett förslag av ungdomsbostadsutredningen i utredningens förenämnda betänkande om att statliga bosättningslån skall kunna utgå även till ensamstående utan barn i anslutning till en översyn av reglerna för bosättningslån, som kommittén tidigare erhållit i uppdrag att verkställa. Vidare nämndes att i ett departementschefsuttalande anförts att frågan om rätt till sjukpenning vid vård av sjukt barn tillhörde de problem som familjepolitiska kommittén skulle få anledning pröva vid sina överväganden rörande ett eventuellt vårdnadsbidrag. Dessa uppgifter kan nu kompletteras med den uppgiften att familjepolitiska kommittén beräknas komma att slutföra sitt arbete under innevarande år.
I fjolårets betänkande av socialutskottet omnämndes vidare att frågor om underhållsplikt vid upplösning av äktenskap skulle utredas av familjelagssakkunniga (1970 års riksdagsberättelse Ju 52). De sakkunniga avser att under innevarande år avge delbetänkande om äktenskaps ingående och upplösning m. m. Det har inhämtats att frågor om underhållsskyldighet emellertid kommer att behandlas i ett senare betänkande. Socialutskottet omnämnde också att frågor om avdrag för underhållsbidrag vid beskattningen var föremål för utredning genom skatteutredningen om periodiskt understöd (1970 års riksdagsberättelse Fi 61). Denna utredning beräknas innevarande år slutföra sitt uppdrag.
Utskottet
I motionen 1972: 125 anges en rad problem som enligt motionärernas mening ofta uppstår för ensamstående. Motionärerna nämner bl. a. svårigheter för de ensamstående vid anskaffande av bostad och vid bosättning samt då det gäller behov av hjälp vid sjukdom. Det framhålls också att ensamstående med barn och med små inkomster är missgynnade i skattehänseende. Motionärerna begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de ensamstående och en plan för att avhjälpa dessa problem. Härvid bör pågående utredningar beaktas.
Motioner med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella motionen har behandlats av riksdagen åtskilliga gånger tidigare. I samtliga fall har motionerna avslagits. Som riksdagen tidigare framhållit är de problem som uppstår för ensamstående i många fall av samma karaktär
SoU 1972:15
som för andra grupper. Då så inte är fallet ägnas vid det omfattande utredningsarbete som pågår på olika områden i regel särskild uppmärksamhet åt situationen för de ensamstående på motsvarande sätt som för andra grupper för vilka kan finnas särskilda problem. Den i föregående avsnitt lämnade redovisningen ger belägg för detta. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte motiverat att tillsätta en sådan utredning som begärs av motionärerna. Utskottet avstyrker därför motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1972: 125.
Stockholm den 27 april 1972
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Sigurdsen (s)*, herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fröken Andersson i Stockholm (c), herrar Nilsson i Växjö (s) och Hagberg (vpk).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 6 med ”Motioner med” och slutar på s. 7 med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:
”Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionen, nämligen att många grupper av ensamstående för närvarande missgynnas då det gäller samhällelig service och andra förmåner som lämnas av det allmänna. Den svåra bostadssituationen i landet drabbar främst de ensamstående. Dessa har fått stå tillbaka vid fördelningen av det tillgängliga bostadsbeståndet, vilket lett till att ensamstående förvärvsarbetande under lång tid måste vara inneboende. Bosättningslånen har förbehållits familjer. Frånskilda underhållspliktiga, till större delen män, har ofta en mycket besvärlig ekonomisk situation. Ensamma åldringar har svårt att få vård. Ensamstående med barn drabbas hårt om inte daghemsplatserna räcker till. Det finns således en rad frågor som måste lösas för att inte de ensamstående skall behöva inta en särställning i samhället, vilket de nu med rätta ofta anser vara fallet.
Man kan inte bortse ifrån att vissa problem för de ensamstående
SoU 1972:15
aldrig kan lösas integrerade i likartade problem för andra grupper. Det fordras därför i många fall en särbehandling av de ensamståendes problem för att dessa skall uppmärksammas, beaktas och lösas, så att de ensamstående får samma möjligheter som andra samhällsmedborgare. Utskottet tillstyrker således motionen.”
dels att utskottet bort hemställa
”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 125 hos Kungl. Maj:t begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de ensamstående samt en plan för att avhjälpa dessa problem under beaktande av pågående utredningar.”
MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720052