Socialutskottets betänkande i anledning av motion om kommunala och statliga ersättningar för vård av barn i enskilda hem

Socialutskottets betänkande nr 29 år 1972 SoU 1972:29

Nr 29

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om kommunala och statliga ersättningar för vård av barn i enskilda hem.

Motionen

I motionen 1972:339 av herr Wikner m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om en utredning av storleken på medel som utgår till fosterhem i syfte att samordna de kommunala ersättningarna med de statliga.

Motionärerna anför att i regel betalar ungdomsvårdsskolorna högre ersättningar för sådana ungdomar som är intagna på ungdomsvårdsskolor och placeras i enskilda hem än kommunerna kan göra för barn som är omhändertagna för samhällsvård och placeras i fosterhem. Motionärerna påpekar att anledningen till detta är uppenbar — kommunerna har inte de ekonomiska möjligheterna att ge samma ersättning som staten. Det framhålls att effekten av detta blir att många kommuner har svårigheter att få goda fosterhem. Det påpekas i detta sammanhang att de möjligheter som landstingen har att lämna kommunerna bidrag för kostnader är ytterst begränsade.

Motionärerna anför härefter bl. a. följande.

Huvudregeln måste vara att alla barn med svårigheter skall ha samma möjligheter att erhålla erforderlig vård i lämpliga fosterhem.

Syftet med den vård kommunerna ålagts att svara för är till viss del ett förebyggande av en placering i ungdomsvårdsskola. Den jämförelsevis lägre ersättning kommunerna kan ge fosterföräldrarna kan utgöra hinder för en sådan förebyggande verksamhet. Därför borde normerna bli gemensamma när det gäller ersättningsbelopp. En förutsättning härför är dock att statsbidrag utgår till kommunerna.

De förhållanden som påtalats i motionen bör enligt vår mening noggrant utredas och förslag härom framläggas för riksdagen.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser om utplacering av barn i enskilt hem

Utplacering av barn — varmed här och i det följande avses både barn och ungdomar — i enskilt hem kan med stöd av bestämmelser i barnavård slagen (1960:97, omtryckt 1971:308) förekomma dels såsom ett alternativ till anstaltsplacering vid samhällsvård, dels såsom ett led i vård vid ungdomsvårdsskola.

Barnavårdsnämnd — eller i förekommande fall social centralnämnd eller social distriktsnämnd — skall enligt 25 § barnavårdslagen ingripa då missförhållanden föreligger i underårigs miljö eller beteende. Barnavårdsnämnd skall i första hand tillgripa förebyggande åtgärder, såsom

1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 29

SoU 1972:29

hjälpåtgärder, varning, föreskrifter rörande levnadsförhållanden och övervakning. Om hjälpåtgärder bedöms som gagnlösa eller i det särskilda fallet visat sig ineffektiva, kan barnavårdsnämnd omhänderta den underårige för samhällsvård. Den omhändertagne skall överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. I första hand skall vård i enskilt hem ifrågakomma. Med enskilt hem avses inte den omhändertagnes eget hem. Den som omhändertagits på grund av sitt eget beteende kan intagas i ungdomsvårdsskola. Ungdomsvårdsskolorna är statliga. Intagning i ungdomsvårdsskola beslutas av socialstyrelsen efter ansökan av barnavårdsnämnd. Vaije ungdomsvårdsskola står under ledning av en styrelse.

Elev vid ungdomsvårdsskola skall erhålla den vård, fostran och utbildning som bäst främjar hans anpassning i samhället. Elev kan placeras antingen inom eller utom skolan. Valet av vårdform träffas av styrelsen, som även har att besluta om utskrivning. Vård inom skola skall anordnas så att den skapar förutsättningar för att överföra elev till friare vård. För vård utom skola kan elev placeras i enskilt hem eller anstalt. Med enskilt hem avses ej heller i detta sammanhang elevens eget hem. Elev som vårdas utom skola skall stå under övervakning. Han är skyldig att rätta sig efter de föreskrifter skolans styrelse meddelar honom.

I de fall där barnavårdsnämnd placerat ett barn i enskilt hem som en form av samhällsvård betalas ersättningen till hemmet av barnavårdsnämnden (kommunen) efter överenskommelse med hemmet. I de fall där barn placerats i enskilt hem såsom ett led i vård vid ungdomsvårdsskola betalas ersättningen (med statsmedel) efter överenskommelse mellan vederbörande skola och hemmet.

Från fosterbarnsutredningen, om vilken utredning närmare uppgifter lämnas i det följande, har inhämtats att under september månad 1970 var ca 17 000 barn, varav ca 14 000 under sexton år och ca 3 000 sexton år och däröver, utplacerade genom barnavårdsnämnders försorg i enskilda hem för samhällsvård och ca 550 barn utplacerade i enskilda hem för vård utom ungdomsvårdsskola. Det övervägande antalet ungdomsvårdsskoleelever är i åldrarna ca 16—20 år.

Placering av barn i annat enskilt hem än hos föräldrarna förekommer också på grund av privata överenskommelser mellan barnets föräldrar och hemmet. Ersättningen för vården betalas därvid inte av barnavårdsnämnd utan är en fråga om vilken föräldrarna och det enskilda hemmet avtalar. Antalet sålunda utplacerade barn under sexton år utgjorde i september 1970 enligt fosterbarnsutredningen ca 3 500 barn.

I barnavårdslagen har meddelats särskilda bestämmelser beträffande vård av barn under sexton år i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare vilken har vårdnaden om barnet. Sådant barn benämnes i bamavårdslagen fosterbarn, och de aktuella bestämmelserna återfinns i 7 kap. med rubriken Fosterbarnsvård m. m. Föreskrifter ges där om tillstånd för mottagande av fosterbarn och om tillsyn över fosterhem m. m. Både privata placeringar och placeringar genom barnavårdsnämnd såsom en form av samhällsvård är underkastade dessa

SoU 1972:29

bestämmelser, om barnet är under sexton år. Däremot är ungdomsvårdsskoleelev, som erhåller vård utom skolan i form av familjevård och är under sexton år, regelmässigt inte att anse som fosterbarn i barnavårdslagens mening. Ungdomsvårdsskoleelevers vård utom skolan regleras av andra bestämmelser.

Normer beträffande ersättning för samhällsvård i enskilt hem m, m.

Svenska kommunförbundet har i februari 1971 beslutat rekommendera barnavårdsnämnderna att för år 1972 såsom lägsta ersättning för vård i enskilt hem av barn som omhändertagits jämlikt barnavårdslagen utge ett belopp som motsvarar 90 procent av det vid ingången av år 1972 gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (Svenska kommunförbundets cirkulär 11.3.1971 nr 26/1971). Nämnda basbelopp utgjorde vid ingången av år 1972 7 100 kr. innebärande att såsom lägsta ersättning rekommenderades för år 1972 ett belopp av 6 390 kr. eller efter viss avrundning 535 kr. per månad. I tillämpningsanvisningar till rekommendationen har Kommunförbundet anfört att det av olika skäl ofta är erforderligt att avtala högre - och inte sällan väsentligt högre — ersättningsbelopp än vad som rekommenderats. En viktig anledning anges vara, att den otillräckliga tillgången på fosterhem lett till en fortgående höjning av den allmänna ersättningsnivån. Kommunförbundet anför vidare i anvisningarna att det varken torde vara möjligt eller erforderligt att uttömmande ange vilka förhållanden som bör kunna föranleda högre ersättning men anger dock tre huvudgrupper av skäl, nämligen omständigheter som hänför sig till barnet, omständigheter som hänför sig till fosterhemmet samt vårdtidens längd (tillfällig vård). I anvisningarna rekommenderas vidare barnavårdsnämnderna att vid sidan av de fasta ersättningarna ersätta fosterföräldrarna för vissa kostnader, nämligen för läkarvård, läkemedel m. m., tandvård, fickpengar, särskild, kostnadskrävande utrustning (exempelvis säng och sängutrustning, cykel, moped, sportutrustning) samt resekostnader i samband med läkar- och tandläkarvård m. m.

Kommun kan under vissa förutsättningar få ersättning för utgifter för samhällsvård av annan kommun, av staten, av barnet självt eller av dess föräldrar eller adoptivföräldrar enligt bestämmelser i (10 kap.) barnavårdslagen om kommuns rätt till ersättning för vissa vårdkostnader. Kommun som haft utgifter för samhällsvård för barn som är mantalskrivet i annan kommun kan sålunda återsöka kostnaderna från mantalskrivningskommunen. Dylika utgifter för barn som inte är svensk medborgare kan återsökas från staten. Kommun är berättigad att som ersättning för kostnader för samhällsvård uppbära underhållsbidrag eller annan periodiskt utgående förmån som tillkommer barnet eller kräva ersättning av egendom som tillhör barnet. För barn som inte fyllt sexton år har kommun rätt till ersättning av föräldrar eller adoptivföräldrar.

Ersättning från staten utgår endast i den mån gottgörelse inte kan uttagas av barnet självt, dess föräldrar eller adoptivföräldrar.

SoU1972:29

4 Såväl ersättningen från annan kommun som ersättningen från staten utgår med det belopp, vartill åtgärdskommunens kostnader för vården ”skäligen” kan uppskattas.

Den sammanlagda ersättning som kommun får uttaga från barnet och dess föräldrar får dock under inga förhållanden överstiga ett visst belopp per år, vilket belopp fastställes av Kungl. Maj:t. Enligt kungörelsen (1964:344) om det högsta ersättningsbelopp, som må uttagas enligt 72 § barnavårdslagen, utgör detta belopp 2 500 kr. per år. Har barnet fyllt sexton år och har inkomst av eget arbete får uttagas ytterligare 1 200 kr. per år.

Ersättningen för värd av ungdomsvårdsskoleelev i enskilt hem

Som angivits i det föregående bestämmes ersättningen för vård av ungdomsvårdsskoleelev i enskilt hem genom överenskommelse mellan vederbörande skolstyrelse och hemmet. Ersättningarna varierar med hänsyn till vårdbehov, elevens inkomstförhållanden och förhållandena i det mottagande hemmet m. m.

Från socialstyrelsen har inhämtats att genomsnittskostnaden under budgetåret 1970/71 var ca 900 kr. per elev och månad. Dessa kostnader bestrids från förslagsanslaget till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader under femte huvudtiteln.

Återkrav av statens utgifter för vård av ungdomsvårdsskoleelever i enskilt hem förekommer inte.

Ang. utbetalning av vissa sociala förmåner då barn fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna

Enligt 6 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag utgår inte allmänt barnbidrag (1 200 kr. per år och barn under sexton år) för kvartal vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet bestrids av statsmedel. Allmänt barnbidrag utgår således inte för ungdomsvårdsskoleelev som är placerat i enskilt hem.

Enligt 4 § andra stycket nämnda lag gäller i fråga om fosterbarn eller barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än hos den som har vårdnaden om barnet, att rätten att uppbära allmänt barnbidrag för barnet tillkommer barnafostraren, såframt inte barnavårdsnämnden annorlunda förordnar. Barnafostraren kan således vid samhällsvård av barn i enskilt hem uppbära det allmänna barnbidraget.

I 8 § fjärde stycket och 9 § första stycket lagen (1964:143) om bidragsförskott finns föreskrifter, som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna i lagen om allmänna barnbidrag och som således medför att bidragsförskott (40 procent av basbeloppet enligt lag om allmän försäkring per år och barn under aderton år) inte utgår då ungdomsvårdsskoleelev är placerad i enskilt hem men kan utgå till den som fostrar barnet vid placering av barn för samhällsvård i enskilt hem.

I 9 § tredje stycket lagen om bidragsförskott har emellertid åt

SoU 1972:29

barnavårdsnämnd inrymts en rätt att uppbära bidragsförskott för barn som nämnden omhändertagit för samhällsvård och placerat i enskilt hem.

Även i fråga om barnpension samt barntillägg till ålderspension eller förtidspension — vilka båda förmåner utgår med 25 procent av ovannämnda basbelopp för ett barn under sexton år — gäller enligt 10 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring att dessa förmåner inte utgår för ungdomsvårdsskoleelev som är placerad i enskilt hem. Däremot kan kommun — enligt 1 och 3 §§ kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension — uppbära dessa förmåner för barn som omhändertagits för samhällsvård och placerats i enskilt hem.

Enligt kungörelsen (1968:425, omtryckt 1971:1257) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer kan statligt bostadstillägg (högst 900 kr. per år och barn) under vissa förutsättningar utgå till familj med barn under sjutton år som helt eller delvis försörjes inom familjen. Enligt kungörelsen (1968:426, omtryckt 1971:1258) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer kan under vissa förutsättningar statsbidrag utgå för kommunalt bostadstillägg som utgår till familj som nu nämnts. I 4 § respektive 2 § nämnda kungörelser är bl. a. föreskrivet att fosterbarn som sedan minst sex månader vistas i familjen skall anses såsom försörjt inom familjen. Vård av fosterbarn berättigar således till statligt bostadstillägg och statsbidrag till kommunalt bostadstillägg. Med fosterbarn avses barn som i barnavårdslagens mening är att anse som fosterbarn. Detta innebär att barn under sexton år som omhändertagits för samhällsvård och av barnavårdsnämnd placerats i enskilt hem skall föranleda att nämnda förmåner utgår men ej barn under sexton år som placerats i enskilt hem som ett led i vård vid ungdomsvårdsskola.

Familjepolitiska kommittén (S 1966:36) avgav i maj månad innevarande år ett betänkande ”Familjestöd” (SOU 1972:34), vari bl. a. föreslås att reglerna om olika former av kontantstöd till barnfamiljer såsom bl. a. allmänt barnbidrag, statligt bostadstillägg (som föreslås erhålla benämningen inkomstprövat barntillägg) och bidragsförskott skall sammanföras till ett enhetligt lagverk, en lag om familjestöd. Familjestödet föreslås skola handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Kommittén föreslår bl. a. bestämmelser om att försäkringskassan på framställning av barnavårdsnämnden skall få bestämma att familjestöd skall utgå till fosterföräldrar eller annan som eljest fostrar barnet samt att i fråga om bidragsförskott för barn, som är omhändertaget för samhällsvård, dock skall gälla att förskottet utgår till den kommun som bekostar vården i stället för till fosterföräldrarna (8 kap. 6 §).

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Utredningar

Socialutredningen (S 1969:29) har i uppdrag att göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen omfattande bl. a. barnavårds -

SoU1972:29

lagen. 1 direktiven erinras bl. a. om att 1967 års riksdag (2LU 1967:51) hemställt om utredning av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av barn för samhällsvård. Vidare anförs bl. a. att utredningen bör i fråga om ungdomsvårdsskolor pröva huvudmannaskapsfrågan förutsättningslöst.

Fosterbarnsutredningen (S 1970:30) har i uppdrag att utreda vissa frågor beträffande vården av barn och ungdomar i fosterhem, barnhem och andra barnavårdande institutioner. I direktiven anges att utredningen bl. a. skall ta upp frågor rörande vård i enskilda hem jämfört med vård på barnavårdande institutioner och att nuvarande former för och omfattningen av fosterhemsverksamheten skall kartläggas.

Fosterbarnsutredningen har bl. a. genomfört två enkätundersökningar avseende kommunernas fosterbamsvård och en intervjuundersökning med fosterföräldrar. Utskottet har inhämtat att fosterbarnsutredningen kommer att behandla frågan om de kostnader som bör täckas genom ersättning från samhället, varvid samtliga vårdformer för omhändertagna barn och ungdomar kommer att beröras. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under de närmaste månaderna.

Utskottet

Placering av barn i enskilt hem med stöd av barnavårdslagen kan förekomma dels genom barnavårdsnämnds försorg såsom ett alternativ till anstaltsplacering vid samhällsvård, dels såsom ett led i vård vid ungdomsvårdsskola. Ersättning utgår i förra fallet av kommunala medel, i det senare av statsmedel.

I motionen 1972:339 tas upp frågan om storleken av den ersättning som bör utgå för vård av barn i fosterhem. Motionärerna anför att staten i regel betalar högre ersättning än vad kommunerna gör, beroende på att kommunerna inte har samma ekonomiska möjligheter som staten. Det framhålls att effekten av detta blir att många kommuner har svårigheter att få goda fosterhem. Motionärerna hemställer att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t om en utredning av storleken av medel som utgår till fosterhem i syfte att samordna de kommunala ersättningarna med de statliga.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att man så långt möjligt bör sträva efter sådana regler för fosterbarnsersättning att konkurrens om fosterhemmen mellan olika huvudmän undviks. Detta önskemål står självfallet inte i strid mot uppfattningen att man liksom hitintills vid bestämmandet av ersättningen till fosterföräldrarna i det enskilda fallet skall ta hänsyn till om barnet är mycket vårdkrävande eller om eljest särskilda skäl föreligger för att högre ersättning än normalt bör utgå. Det är emellertid inte påkallat att i detta sammanhang gå närmare in på ersättningsfrågan. Enligt vad utskottet inhämtat kommer nämligen fosterbarnsutredningen i ett betänkande som skall avges inom en nära framtid att behandla bl. a. frågan om storleken av ersättningen för vård

SoU 1972:29 7

av fosterbarn. Eftersom utredningens förslag inte bör föregripas, avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:339.

Stockholm den 18 oktober 1972 På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s)*, Hamrin (fp)*, Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg (s)*, Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nilsson i Växjö (s) och Nisser (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1535 S Stockholm 1972