Bet. 1973:FiU23

Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:44 angående ändringar i skatteutjämningssystemet för kommunerna m. m. jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1973-05-03
Källa: data.riksdagen.se

Finansutskottets betänkande nr 23 år 1973

FiU 1973: 23

Nr 23

Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 44 angående ändringar i skatteutjämningssystemet för kommunerna m. m. jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1973: 1, bilaga 9, punkt D2 beräknat medel till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. har Kungl. Maj:t i propositionen 1973: 44 (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. antaga vid propositionen fogat förslag till lag om skatteutjämningsbidrag,

2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 330 000 000 kr.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

1 § Landstingskommun, kommun, församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som har beskattningsrätt kan få skatteutjämningsbidrag enligt denna lag.

2 § I lagen förstås med

bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidrag utgår, beräkningsår året före bidragsåret,

medelskattekraft antalet skattekronor och skatteören per invånare i riket, beräknat som kvoten mellan å ena sidan skatteunderlaget enligt taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering till kommunal inkomstskatt med tillägg av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag och med avdrag för skatteunderlag avseende sådana intäkter som avses i 2 § lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt och å andra sidan antalet i riket kyrkobokförda invånare vid beräkningsårets ingång.

3 § Till landstingskommun och kommun utgår skatteutjämningsbidrag, om skatteunderlaget understiger det som tillförsäkras enligt 5 respektive 6 §. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 4 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och utdebiteringssatsen för bidragsåret.

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 23

FiU 1973: 23

2 Till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteutjämningsbidrag med det belopp som enligt förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag utgått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning.

4 § Tillskott av skatteunderlag till landstingskommun och kommun utgör skillnaden mellan det tillförsäkrade skatteunderlaget enligt 5 respektive 6 § och landstingskommunens respektive kommunens skatteunderlag beräknat enligt 7 §.

Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmast hela hundratal skattekronor, varvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

5 § Landstingskommun tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar följande procent av medelskattekraften, nämligen

130 %: Norrbottens läns landstingskommun

120 %: Västerbottens och Jämtlands läns landstingskommuner

110%: Västernorrlands läns landstingskommun

100 %: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner 95%:

Övriga landstingskommuner.

6 § Kommun tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar följande procent av medelskattekraften, nämligen

130 %: Kommunerna i Norrbottens län utom Luleå och Piteå;

Dorotea, Fredrika, Lycksele, Sorsele, Stomman, Vilhelmina och Åsele;

120 %: Luleå och Piteå;

Bjurholm, Norsjö, Vindeln och Vännäs;

Sollefteå;

Kommunerna i Jämtlands län utom östersund;

Älvdalen;

110 %: Burträsk, Lövånger, Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå och Umeå;

Kommunerna i Västernorrlands län utom Sollefteå;

Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn; Östersund; Malung,

Ore och Orsa;

Torsby;

Gotland;

100 %: Ockelbo;

Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro;

Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Årjäng;

Bengtsfors och Dals-Ed;

Borgholm och Mörbylånga;

95%: Övriga kommuner.

För kommun, vars folkmängd under senaste femårsperiod nedgått mer än 5 procent, skall ovan angivet procenttal av medelskattekraften förhöjas på så sätt att procenttalet för kommunen multipliceras med en faktor som utgör förhållandet mellan 95 procent av invånarantalet vid ingången av det femte året före beräkningsåret och invånarantalet vid beräkningsårets ingång.

FiU 1973: 23

7 § Skatteunderlaget för landstingskommun och kommun utgöres av antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering till kommunal inkomstskatt med tillägg av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag och med avdrag för skatteunderlag avseende sådana intäkter som avses i 2 § lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.

Vid beräkning av kommuns skatteunderlag medräknas ej vad som kan anses belöpa på garantibelopp för fritidsfastigheter.

8 § Ändras indelning av landstingskommun eller kommun vid bidragsårets ingång, beräknas tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som gällde vid beräkningsårets ingång. Tillskottet fördelas i förhållande till kommundelarnas invånarantal vid beräkningsårets ingång.

Vid indelningsändring som berör församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet bestämmer Konungen hur utgående bidragsbelopp skall fördelas.

9 § Konungen bestämmer hur stor procent av medelskattekraften som skall tillförsäkras landstingskommun och kommun som berörts av indelningsändring.

10 § Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag och tillställer landstingskommun och kommun uppgift om tillskottets storlek senast den 10 september beräkningsåret.

11 § Konungen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag. Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 januari beräkningsåret.

12 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 25 augusti varje år.

13 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidragsåret tillämpas bestämmelserna i kommunallagen (1953: 753) och annan författning om utbetalning av allmän kommunalskatt.

14 § Skatteutjämningsbidrag skall upptagas bland inkomsterna i utgifts- och inkomststat för bidragsåret.

15 § Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eller eljest att av länsstyrelsen meddelat beslut enligt denna lag blivit uppenbart oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende, skall länsstyrelsen meddela beslut om rättelse.

16 § Talan mot statistiska centralbyråns och länsstyrelses beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

17 § De ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1965:

268) om skatteutjämningsbidrag skall upphöra att gälla.

Den äldre förordningen skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret 1973 och tidigare år.

fl Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 23

FiU 1973: 23

4 För bidragsåret 1974 skall i stället för vad som sägs i 8 § första stycket gälla att tillskott av skatteunderlag beräknas på grundval av den kommunindelning som gäller vid bidragsårets ingång.

Landstingskommun skall för bidragsåret 1974 erhålla övergångskompensation, om dess bidrag enligt lagen icke uppgår till vad som för år 1973 utgått i skatteutjämningsbidrag. Kompensationen utgår i sådant fall med ett belopp som motsvarar skillnaden. För åren 1975—1978 skall övergångskompensation utgå med 80, 60, 40 respektive 20 % av kompensationen för år 1974.

Kommun skall för bidragsåret 1974 erhålla övergångskompensation om dess bidrag enligt lagen icke uppgår till ett belopp som motsvarar vad som för år 1973 sammanlagt utgått i bidrag vid brist på skattekraft och bidrag vid hög utdebitering. Kompensationen utgår i sådant fall med ett belopp som motsvarar skillnaden. För åren 1975—1978 skall övergångskompensation utgå med 80, 60, 40 respektive 20 % av kompensationen för år 1974.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag för bidragsåret 1974 inges till länsstyrelsen senast den 30 juni 1973.

Propositionen

Det nuvarande skatteutjämningssystemet beslutades år 1965 (prop. 1965: 43, SU 1965: 78 och 1965: 130, rskr 1965: 319). Bestämmelserna (SFS 1965: 268, omtryckt 1972: 141) innebär i huvudsak följande.

Bidrag utgår i tre former, nämligen

1. skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft

2. skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering

3. extra skatteutjämningsbidrag

De två första bidragen beräknas enligt generella regler och beslutas av länsstyrelsen. Det tredje bidraget, som kan utgå när synnerliga skäl föreligger, beviljas av Kungl. Maj:t.

Bidraget vid brist på skattekraft utgår till kommun, landstingskommun, församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som äger beskattningsrätt. Denna bidragsform tillförsäkrar kommunerna ett skatteunderlag som till sin storlek är beroende av kommunens geografiska läge och medelskattekraften i riket. Skillnaden mellan det tillförsäkrade skatteunderlaget och det på grundval av kommunmedlemmarnas inkomster taxerade skatteunderlaget kallas tillskott av skatteunderlag. På detta tillskott av skatteunderlag utgår bidrag efter den utdebiteringssats som kommunen fastställt för bidragsåret. Det tillförsäkrade skatteunderlaget varierar med kommunens geografiska läge på så sätt att landet indelas i tre skattekraftsområden med olika skattekraftsgränser. Det tillförsäkrade skatteunderlaget, dvs. skattekraftsgränserna, varierar mellan 90 och 125 % av medelskattekraften som är det genomsnittliga skatteunderlaget per invånare i hela riket vid taxering enligt kommunal -

FiU 1973: 23

skattelagen (1928: 370). Variationer sker i stort sett från söder till norr på så sätt att lägre procenttal gäller i söder och högre i norr.

Skattekraftsområde 1 omfattar hela riket med undantag av de fyra nordligaste länen samt vissa delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, vilka länsdelar tillhör skattekraftsområde 2, skattekraftsområde 2 dessutom Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens läns kustland och skattekraftsområde 3 Lapplandsdelen av Västerbottens län och hela Norrbottens län.

Efter en av 1970 års riksdag antagen ändring beträffande Gotlands kommun gäller följande regler beträffande skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft.

Landstingskommun i skattekraftsområde 1 och de delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner som tillhör skattekraftsområde 2 garanteras en skattekraft som motsvarar 95 % av medelskattekraften i riket, övriga landstingskommuner i skattekraftsområde 2 110 %, landstingskommun i skattekraftsområde 3 125 %.

I fråga om kommuner gäller att Gotlands kommun tillförsäkras en skattekraft som motsvarar 92 % av medelskattekraften i riket. Motsvarande procenttal för annan kommun i skattekraftsområde 1 är 90 %, för kommun i skattekraftsområde 2 och 3, 110 resp. 125 %.

För landstingskommun gäller dessutom den särskilda garantin att tillskottet av skatteunderlag inte får understiga vad landstingskommunen för år 1965 har tillförts i tillskjutet skatteunderlag enligt tidigare regler om skatteersättning. Om särskilda skäl föreligger, får Kungl. Majit förordna om avvikelse från den enligt förordningen gällande indelningen i skattekraftsområden. Vidare gäller enligt den s. k. reduceringsregeln, att procenttalet för det garanterade skatteunderlaget för primärkommun skall minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal ören, varmed den sammanlagda utdebiteringen i kommunen understiger utdebiteringsgränsen, dvs. den sammanlagda medelutdebiteringen i riket.

Bidraget vid hög utdebitering utgår endast till borgerliga primärkommuner. Det utgår i förhållande till dels summan av det taxerade och tillskjutna skatteunderlaget, dels, enligt en progressiv skala, det belopp varmed kommunens omräknade sammanlagda utdebitering överstiger utdebiteringsgränsen. Den progressiva skalan är 1/10 procent för varje öre av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringen, som överstiger utdebiteringsgränsen med högst tre kronor, och 60 % av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen med mer än tre kronor. Den omräknade sammanlagda utdebiteringen är den sammanlagda utdebitering som kommunen kan beräknas ha haft om den inte fått bidrag vid hög utdebitering eller extra skatteutjämningsbidrag året före bidragsåret.

Extra skatteutjämningsbidrag kan beviljas när synnerliga skäl förelig -

FäU 1973: 23

ger. Sådant bidrag har främst beviljats skattetyngda kommuner med höga skolskjutskostnader och med stark befolkningsminskning.

Vidare utgår såsom extra skatteutjämningsbidrag betydande belopp för att stimulera till kommunsammanläggningar. År 1972 utgick 140 milj. kr. i sådana bidrag. Bakgrunden är att vissa kommuner genom sammanläggningarna får minskade ordinarie skatteutjämningsbidrag. Stimulansbidragen utgår under tre år och minskar med 33 % per år.

Vissa kommuner beviljas också bidrag till utgifter för lokal trafikservice. För år 1972 uppgick dessa bidrag till 0,4 milj. kr.

1969 års riksdag (SU 1969: 36, rskr 1969: 120) hemställde om en parlamentarisk utredning för att se över bl. a. skatteutjämningssystemet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1970 tillkallades sakkunniga för att göra en översyn av skatteutjämningssystemet för kommunerna. I direktiven till de sakkunniga framhöll chefen för finansdepartementet bl. a. att översynen som mål borde ha att med bevarande av det nuvarande systemets principiella uppbyggnad — innefattande enkelhet och lättillämplighet — uppnå en bättre och rättvisare utjämni * av det kommunala skattetrycket i olika delar av landet. Departementschefen framhöll vidare att en av de mest betydelsefulla bestämmelserna i systemet är indelningen i skattekraftsområden och de därav betingade skattekraftsgränserna och att det därför är viktigt att dessa skattekraftsgränser på ett så riktigt sätt som möjligt återspeglar det kommunalekonomiska kostnadsläget i olika delar av landet. De sakkunniga, vilka antog namnet skatteutjämningsrevisionen, avlämnade den 8 juni 1972 sitt betänkande Reformerad skatteutjämning (SOU 1972: 44). Detta betänkande lades sedan efter sedvanlig remissbehandling till grund för propositionen i ämnet.

Skatteutjämningsrevisionens uppfattning att nuvarande skatteutjämningssystem i det stora hela väl fyllt sin uppgift och att därför grunddragen i systemet i huvudsak bör bibehållas delades av nästan samtliga remissinstanser. När det gällde förslaget till skattekraftsgaranti kritiserade emellertid remissinstanserna starkt utredningsmetodiken och revisionens slutsats att materialet kan tjäna som underlag för en individuell prövning av skattekraftsgarantin för de enskilda kommunerna. Den kritiska inställningen till utredningens sätt att använda sitt grundmaterial ledde till olika slutsatser bland remissinstanserna.

En grupp remissinstanser tillstyrkte revisionens förslag till individuell inplacering av kommunerna i skattekraftsklasser. Inom denna grupp fanns dock ett flertal som betonade behovet av fortsatt arbete för att få fram bättre och enhetligare bedömningsgrunder för bestämning av garanterad skattekraft.

En annan grupp remissinstanser tillstyrkte förslaget som ett provisorium att gälla under begränsad tid i avvaktan på pågående utredningsarbete inom länsberedningen och kommunalekonomiska utredningen.

FiU 1973: 23

7 Det förslag som framläggs i propositionen avviker på tre viktiga punkter från skatteutjämningsrevisionens.

För det första ställer sig departementschefen över huvud taget tveksam till möjligheterna att, som revisionen sökt göra, basera systemet för skattekraftsgarantin på en individuell bedömning kommun för kommun. Han är därför inte beredd att — i varje fall på nuvarande underlag — förorda att principen om kommunvis fastställd skattekraftsgaranti läggs till grund för skatteutjämningssystemet.

För det andra understryks i propositionen att de förändringar som föreslås bör gälla som ett provisorium i avvaktan på resultaten från den kommunalekonomiska utredningen, vilka kan väntas komma att innefatta väsentlig information om kommunernas ekonomiska förhållanden. När utredningen slutfört sitt arbete bör det finnas bättre underlag att utarbeta ett reviderat skatteutjämningssystern.

För det tredje har man i propositionen tagit fasta på den kritik av nuvarande system som går ut på att indelningen i skattekraftsområden är alltför grov, med stora skillnader i procenttal för skattekraftsgaranti mellan närliggande kommuner. Men man går inte så långt som skatteutjämningsrevisionen, som i princip förordade nio olika skattekraftsklasser. I stället förordas att de nuvarande tre skattekraftsområdena utökas till fem, dvs. att landet delas in i fem områden för garanterad skattekraft eller annorlunda uttryckt att fem skattekraftsklasser införs.

Det bidrag som för närvarande utgår till primärkommuner med högre utdebitering än medelutdebiteringen i riket föreslås avskaffat. Likaså föreslås att reduceringsregeln, som innebär att skatteutjämningsbidragen reduceras för kommuner med låg utdebitering, slopas. Särskilda regler införs för att förbättra bidragen till avfolkningskommuner och s. k. sommarstugekommuner. När det gäller landstingen föreslås att den s. k. garantiregel som innebär att landstingskommunerna garanteras minst samma tillskjutna skatteunderlag som år 1965 slopas.

De kyrkliga kommunerna föreslås i fortsättningen få samma skatteutjämningsbidrag i kronor räknat som år 1973 med en årlig femprocentig uppräkning av föregående års bidragsbelopp.

Möjligheterna för kommunerna att få extra skatteutjämningsbidrag föreslås i propositionen öka väsentligt.

På sikt får vissa kommuner vidkännas bidragsminskningar. Relativt generösa övergångsregler föreslås emellertid. Ingen kommun får sänkt ordinarie skatteutjämningsbidrag år 1974. Därefter avtrappas övergångsbidragen under en femårsperiod.

I propositionen understryks att det är uppenbart att nuvarande skatteutjämningssystern har en mycket stor regionalpolitisk betydelse. När särskilda åtgärder behöver tillgripas för att stimulera utvecklingen i vissa delar av landet är det naturligt att man ser till att sådana insatser inte motverkas av bristande kommunal service eller mycket höga kommu t2

Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 23

FiU1973: 23

nala utdebiteringar. Detta är ett av skälen till att statsmakterna vid bestämmande av den garanterade skattekraften för kommunerna liksom för närvarande bör fästa stort avseende vid den geografiska belägenheten. Detta förhållande kan också uttryckas så att i skatteutjämningssystemet bör byggas in en regionalpolitisk målsättning.

Som framgår av en sammanställning på s. 78 i propositionen skulle skatteutjämningsrevisionens förslag för år 1974 leda till en reformkostnad på inemot 350 milj. kr. Enligt propositionens förslag skulle motsvarande reformkostnad bli 370 milj. kr. Detta innebär en betydande ökning av bidragsgivningen till kommunerna. Departementschefen erinrar i sammanhanget om den överenskommelse som träffats mellan regeringen och kommunförbunden, en överenskommelse som gick ut på att förbunden skulle rekommendera oförändrad kommunal- respektive landstingsskatt under åren 1973—1974. Även efter denna period framstår utrymmet för en fortsatt stegring av den kommunala utdebiteringen som mycket begränsat. Mot denna bakgrund finner departementschefen ökningen av bidragen från stat till kommun motiverad.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande i anledning av propositionen väckta motioner

1973: 1739 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att de kyrkliga kommuner som har beskattningsrätt skall få skatteutjämningsbidrag enligt samma principer som gäller för de borgerliga primärkommunerna,

1973: 1751 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c, fp, m) vari hemställs att riksdagen beslutar att Nordmalings och Robertsfors kommunblock garanteras en skattekraft på 120 % av medelskattekraften i riket,

1973: 1752 av herr Taube m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen måtte uttala, att extra skatteutjämningsbidrag skall kunna utgå med högst 5 procentenheter av medelskattekraften till kommuner som har en från kommunalekonomisk synpunkt ogynnsam åldersstruktur,

1973: 1780 av herr Nygren (s) vari hemställs att riksdagen måtte beakta vad i motionen anförts i fråga om extra skatteutjämningsbidrag till Robertsfors och Nordmalings kommuner,

1973:1812 av herr Ekinge m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen med ändring av i propositionen 1973: 44 föreslagen skatteutjämning måtte besluta att Gotlands kommun erhåller en skatteutjämningsgaranti på 120 % av medelskattekraften,

FiU 1973: 23

1973: 1813 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar,

1. att skattekraftsgarantin för borgerliga primärkommuner skall vara 100, 105, 115, 125 resp. 135 procent i de fem föreslagna skattekraftsklasserna,

2. att skatteutjämningsbidraget för församlingar skall beräknas enligt samma grunder som för borgerliga primärkommuner,

3. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 225 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 2 555 000 000 kr.

1973: 1814 av herrar Gustafsson i Byske (c) och Jonsson i Mora (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att Gotlands kommun garanteras en skattekraft på 120 procent av medelskattekraften i riket,

1973: 1815 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Nilsson i Visby (s) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att Gotlands kommun uppflyttas från i propositionen föreslagna 110 % till 120 % i vad det gäller skatteutjämningsbidrag,

1973: 1816 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att skattekraftsgarantin för kommunerna Säffle, Åmål och Filipstad skall vara 100 %,

1973: 1817 av herr Högström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen måtte beakta vad i motionen anförts i fråga om extra skatteutjämningsbidrag till vissa kommuner i framför allt Västernorrlands och Gävleborgs län,

1973: 1818 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Boo (c) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att Vansbro kommun i Kopparbergs län inplaceras i skattekraftsklass 3,

1973: 1819 av herr Larsson i Luttra m. fl. (c, s, fp, m) vari hemställs att riksdagen beslutar att för kyrkokommunerna skall gälla samma regler som för de borgerliga primärkommunerna vid beräkning av skatteutjämningsbidrag,

1973: 1820 av herr Magnusson i Tanum m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag som syftar till att de kommuner vilkas mark i stor utsträckning skall användas för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv ges ekonomisk kompensation i form av årligt tillskott av statliga medel för de extra kostnader detta medför för kommunerna,

1973: 1821 av herrar Nordberg (s) och Wictorsson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att extra skatteutjämningsbidrag

FiU 1973: 23

bör kunna komma i fråga även i anledning av sådana kommunalekonomiska snedbelastningar som oförutsett kan uppträda i snabbt växande kommuner,

1973: 1822 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att i vad det gäller Gotlands kommun denna uppflyttas från i propositionen föreslagna 110 % till 120 % i vad det gäller skatteutjämningsbidrag,

1973: 1823 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen måtte besluta följande ändringar av § 6 i Lag om skatteutjämningsbidrag: Kommun

tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar följande procent av medelskattekraften, nämligen

120 %: Luleå och Piteå;

Bjurholm, Norsjö, Vindeln och Vännäs;

Sollefteå;

Kommunerna i Jämtlands län utom Östersund;

Älvdalen och Ljusdal;

110 %: Burträsk, Lövånger, Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå och Umeå;

Kommunerna i Västernorrlands län utom Sollefteå; Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker, Söderhamn, Ockelbo och Hofors;

Östersund;

Malung, Ore och Orsa;

Torsby;

Gotland;

100 %: Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro;

Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Årjäng; Bengtsfors och Dals-Ed;

Borgholm och Mörbylånga;

Gävle och Sandviken;

1973: 1824 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m, vpk) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av föreliggande förslag till lag om skatteutjämningsbidrag företar den ändringen att öckerö kommun tillförsäkras ett skatteunderlag, motsvarande 110 % av medelskattekraften.

Under ärendets beredning har utskottets presidium och sekretariat uppvaktats av representanter för ett antal kommuner och landsting, vilka framfört synpunkter och tillfört utskottet ytterligare information.

FiU 1973: 23

11 Utskottet

I den preliminära nationalbudget, som ingår i årets statsverksproposition, uppskattas (s. 161) kommunernas totala inkomster till drygt 50 miljarder kr. under 1973. Härav svarar skatter för 27 miljarder, statsbidrag för 13 miljarder och övriga inkomster för 10 miljarder kr. Som framgår av propositionen 1973: 44, s. 78, skulle de under 1973 faktiskt utgående skatteutjämningsbidragen uppgå till ca 2 miljarder kr. Genomförs de i propositionen föreslagna förändringarna skulle bidragen stiga till 2,6 miljarder kr. Detta motsvarar ungefär 10 % av nu utgående kommunala skatter.

Det kan hävdas att skatteutjämningsbidragen — liksom andra statsbidrag som delvis finansieras genom den direkta statsbeskattningen — inför ett progressivt element i den kommunala finansieringen. Genom att bidragssystemet är så utformat, att kommuner med låg skattekraft, med låga genomsnittliga inkomster per innevånare får merparten av bidragen, kan man till och med tala om en dubbelt progressiv effekt. Beaktas den betydligt större och i huvudsak proportionella kommunalskatten, framstår dock det progressiva elementet i kommunernas finansiering som mindre framträdande än i statsverksamhetens finansiering. Som framhålls i propositionen har under senare år skett en tyngdpunktsförskjutning i diskussionen om målen för skatteutjämningen. I stället för att betona syftet att minska skillnaderna i utdebitering skjuts angelägenheten av att neutralisera kostnadsskillnader i förgrunden.

Med hänsyn till kommunsammanslagningarna och till den sammanpressning av kommunalskattesatsema som skett under senare år — en sammanpressning som i betydande omfattning varit en följd av skatteutjämningssystemet — finner utskottet denna förskjutning av målsättningen riktig.

Utskottet delar också departementschefens mening att skatteutjämningssystemet har en mycket stor regionalpolitisk betydelse. De nya bidragsregler som föreslås innebär enligt utskottets bedömning ett ytterligare steg på vägen mot regional utjämning och jämlikhet mellan innevånarna i olika kommuner.

Som framgår av propositionen (s. 78) leder den föreslagna omläggningen av skatteutjämningssystemet till en reformkostnad på 370 milj. kr. år 1974. Av de ökade bidragen tillfaller merparten — 269 milj. kr. — kommunerna. Den slutliga totala reformkostnaden sedan de särskilda övergångsbidragen trappats ned till noll beräknas till 267 milj. kr. Det bör dock i sammanhanget understrykas att det nu föreslagna systemet är att betrakta som ett provisorium i avvaktan på bl. a. den kommunalekonomiska utredningens arbete.

I tre av de motioner, som väckts i anledning av propositionen, yrkas på en generell ökning av skatteutjämningsbidragen. Det gäller motionen

FiU 1973: 23

1813 av herr Fälldin m. fl. (c), där det föreslås att skattekraftsgarantin för borgerliga primärkommuner höjs med 5 procentenheter i var och en av de fem föreslagna skattekraftsklassema samt att samma system tillämpas jämväl för de kyrkliga församlingarna. I motionerna 1739 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) och 1819 av herr Larsson i Luttra m. fl. (c, s, fp, m) yrkas på samma bidragsregler för kyrkokommunerna som för de borgerliga primärkommunerna.

Vad först beträffar yrkandet om en generell höjning av skattekraftsgarantin för de borgerliga primärkommunema med 5 procentenheter kan konstateras att ett tillmötesgående av detta krav skulle medföra en mycket betydande kostnadsökning jämfört med propositionens förslag, ökningen har beräknats till 440 milj. kr. för år 1974. I motionen anges utgiften för första halvåret 1974 bli 200 milj. kr. Det görs gällande att den föreslagna åtgärden inte skulle leda till några nya utgiftsåtaganden för den offentliga sektorn som helhet utan endast innebära en omfördelning i önskvärd riktning av kostnadsansvaret mellan stat och kommun.

Utskottet kan inte dela denna uppfattning. De ökade statliga bidragen skulle säkerligen leda till en expansion av kommunernas utgifter utan att någon motsvarande minskning av statliga utgiftsåtaganden kunde göras. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet i motionen 1813, moment 1, om ytterligare höjd skattekraftsgaranti för kommunerna.

Även ett tillmötesgående av motionskraven beträffande de kyrkliga kommunerna skulle leda till betydande kostnadsökningar för staten. Enligt förnyade beräkningar, som gjorts inom finansdepartementet, skulle en tillämpning av samma regler för de kyrkliga som för de borgerliga primärkommunema leda till en bidragsökning för de förra på mellan 40 och 50 milj. kr. för år 1974. Detta innebär en ökning med närmare 50 % utöver nuvarande bidragsnivå. Att ökningen blir så kraftig sammanhänger bl. a. med att de kyrkliga kommunerna inte — som de borgerliga primärkommunerna — får något bortfall av bidrag vid hög utdebitering, eftersom de ej åtnjutit något sådant. Skulle yrkandet om fem procents höjning av den allmänna bidragsnivån i motionen 1813 bifallas, skulle den här diskuterade höjningen av de kyrkliga kommunernas bidragsnivå bli ännu större, mellan 70 och 80 milj. kr. eller ca 80 %.

Som framgår av utredningen ”Kyrkan kostar” (SOU 1971: 29) har den finansiella utvecklingen för församlingarna sedan 1960-talets början varit betydligt gynnsammare än för de borgerliga kommunerna. Den genomsnittliga utdebiteringen har ej behövt höjas och församlingarnas likviditet har ändå förbättrats.

Möjligheterna att genom organisatoriska förändringar och andra åtgärder hålla tillbaka kostnadsstegringar inom den kyrkliga verksamheten torde dessutom få bedömas som goda.

FiU1973: 23

13 Mot denna bakgrund har utskottet inte kunnat finna några bärande skäl för de av motionärerna föreslagna kraftiga bidragsökningarna. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandena härom i motionerna 1739, 1819 och 1813 moment 1 och tillstyrker propositionen i denna del.

I en rad motioner begärs att enskilda kommuner flyttas upp till högre skattekraftsklass i jämförelse med propositionen. Ett garanterat skatteunderlag som motsvarar 120 % i stället för 110 % av medelskattekraften begärs sålunda för Nordmaling och Robertsfors i motionen 1751, för Gotland i motionerna 1812, 1814, 1815 och 1822 samt för Ljusdal i motionen 1823. En uppfattning till 110 % begärs för Vansbro i motionen 1818 och för Ockelbo och Hofors i motionen 1823 samt för Öckerö i motionen 1824. Slutligen begärs i motionen 1816 att Säffle, Åmål och Filipstad flyttas upp till 100 %.

En mer omfattande lyftning av regioner och kommuner till högre skattekraftsklass skulle, som framgått av det föregående, innebära mycket betydande merutgifter. Bifall till enbart de ovan redovisade yrkandena beträffande uppflyttning av enstaka kommuner skulle för helår räknat innebära en merutgift om ca 46 milj. kr.

Självfallet finns det kommuner, vilkas situation i mycket erinrar om kommuner som föreslås placerade i närmast högre skattekraftsklass. I flera av motionerna har påtalats sådana likheter mellan kommuner som placerats i olika skattekraftsklass. Att undvika gränsfall i ett system av detta slag är omöjligt. Motsvarande problem har riksdagen upprepade gånger behandlat i samband med fastställande av de lokaliseringspolitiska stödområdena. En uppflyttning av enskilda kommuner till högre skattekraftsklass skulle emellertid skapa nya gränsfall, där motsvarande motiv skulle kunna anföras från andra kommuner.

Utskottet vill med det anförda avstyrka bifall till motionerna 1751 (Nordmaling, Robertsfors), 1816 (Säffle, Åmål, Filipstad), 1818 (Vansbro) och 1823 (Ljusdal, Ockelbo, Hofors).

Gotlands kommun handhar såväl kommunala som normalt landstingskommunala uppgifter. I nuvarande skatteutjämningssystem har Gotland med hänsyn härtill satts i en klass för sig med 92 % skattekraftsgaranti. I propositionen föreslås kommunen placerad i skattekraftsklassen 110%. Skatteutjämningsrevisionen hade föreslagit att Gotland skulle garanteras en skattekraft av 115 % av medelskattekraften.

Gotlands situation är — som framhålls i motionerna 1812, 1814, 1815 och 1822 — i flera hänseenden unik. Avståndet till fastlandet, transportkostnaderna, näringslivets struktur, befolkningsutvecklingen och den låga inkomstnivån är faktorer som lett utskottet till slutsatsen att det är rimligt att Gotland alltjämt sätts i en viss särklass i skatteutjämningssammanhang. Utskottet förordar därför i likhet med skatteutjämningsrevisionen att Gotland garanteras en skattekraft av 115 %.

Även i fråga om öckerö — den enda kommun vid sidan av Gotland

FiU 1973: 23

som saknar fast landförbindelse — föreligger enligt utskottets mening alldeles speciella omständigheter, som bör beaktas i detta sammanhang. Kommunen består av tio öar av vilka endast tre har broförbindelse sinsemellan. Som framhålls i motionen 1824 komplicerar och fördyrar detta transporterna och medför extraordinära kostnader genom att en rad kommunala anläggningar måste spridas över flera öar. Eftersom dessa och även andra förutsättningar för bedrivande av kommunal verksamhet skiljer sig från dem som gäller på fastlandet är utskottet berett att förorda en höjning av skattekraftsgarantin för öckerö kommun från föreslagna 95 % till 100 %.

I fyra motioner, 1752, 1780, 1817 och 1821, tas upp frågor angående dispositionen av medel för bidrag till extra skatteutjämning. De aktualiserade frågorna rör såväl principerna härför som möjligheterna för vissa enskilda kommuner att komma i fråga för extra bidrag.

I propositionen begärs 25 milj. kr. för bidrag till extra skatteutjämning. Det innebär en avsevärd höjning av nivån i förhållande till nuvarande utrymme för extra bidrag. I propositionen (s. 76) redovisas i vilka avseenden faktorer som hittills ansetts utgöra grund för tilldelning av extra bidrag kunnat byggas in i förslaget till generellt bidragssystem eller kunnat beaktas i annat sammanhang och sålunda inte längre kan anses utgöra motiv för extra bidrag. Till denna kategori hör enligt vad som anförs i propositionen bl. a. befolkningsminskning. Till förhållanden som enligt vad departementschefen anför bör föranleda en generös behandling av framställningar om extra bidrag i fortsättningen hör att kommuner — trots föreslagna övergångsregler — kan få svårigheter att anpassa sin verksamhet till tillgängliga resurser, när bidraget vid hög utdebitering avskaffas.

Utskottet delar uppfattningen att några speciella kriterier för extra bidrag inte bör ställas upp utan att prövning bör ske från fall till fall utifrån den bidragssökande kommunens situation. Därvid bör påvisas att det inträffat något speciellt, varöver kommunen inte kunnat råda, som påtagligt försämrat kommunens ekonomi, eller att dess ekonomiska situation är sådan att det eljest framstår som skäligt att komplettera den ordinarie bidragsgivningen.

Av det tidigare anförda framgår att den i motionen 1817 redovisade situationen för kommuner i framför allt Västernorrlands och Gävleborgs län, som enligt nu gällande regler har bidrag för hög utdebitering, bör utgöra särskild grund för tilldelning av extra skatteutjämningsbidrag under de närmaste åren. Denna utskottets uppfattning bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I motionen 1752 begärs ett riksdagens särskilda uttalande att extra skatteutjämningsbidrag skall kunna utgå med högst 5 procentenheter av medelskattekraften till kommuner som har en ur kommunalekonomisk synpunkt ogynnsam åldersstruktur. Av motiveringen framgår att motio -

FiU 1973: 23

närema vill begränsa dessa åtgärder till kommuner i den lägsta garantiklassen, dvs. i stort sett kommuner i södra och mellersta Sverige.

Utskottet vill i anledning av de i motionen framförda synpunkterna erinra om att ogynnsam åldersstruktur i en kommun generellt sett minskar kommunens skattekraft och sålunda utgör en huvudfaktor vid bestämmandet av bidragens storlek i det föreslagna systemet. Man bör inte därutöver särskilja just denna faktor och låta den vid sidan av andra viktiga faktorer som påverkar systemet utgöra ensam grund för extra bidrag. Motionärerna pläderar för ett system med procentuella tillägg till den föreslagna skattekraftsgarantin om 95 %. Detta synes i praktiken innebära att en rad ytterligare klasser skulle införas i systemet, dock endast i skiktet mellan 95 och 100 %. Utskottet kan inte förorda en sådan fördelning av tillgängliga extra bidrag. Som anförts i det föregående får för kommuner med sådan befolkningssammansättning, som åsyftas i motionen 1752, från fall till fall prövas, om enskild kommuns ekonomiska situation är sådan att kommunen bör kunna komma i fråga för extra bidrag.

Som närmare utvecklas i motionen 1821 kan kommuner som befinner sig i en mycket snabb expansion — utan att i och för sig ha svag skattekraft — under en kort tidsperiod belastas med mycket stora utgifter för utbyggnad av den kommunala servicen. Viss hänsyn tas emellertid numera till de kommunalekonomiska verkningarna av en sådan snabb befolkningsökning vid utbetalning av kommunalskatt, varigenom dessa kommuners problem avsevärt reduceras. Utskottet kan inte finna, att departementschefens i det föregående åberopade uttalande rörande prövning av ansökningar om extra skatteutjämningsbidrag, utesluter hänsyn till sådana kommunalekonomiska snedbelastningar som oförutsett kan uppträda i växande kommuner. Inte heller utesluts att hänsyn kan tas till vissa i motionen 1780 åberopade förhållanden.

Vad utskottet nu anfört i anledning av motionerna 1752, 1780 och 1821 bör likaledes ges Kungl. Maj:t till känna.

Vad slutligen gäller det i motionen 1820 berörda problemet om kommuner med stark tonvikt på sommarstugebebyggelse har dessa frågor aktualitet i eri rad sammanhang. Senast har skatteutskottet behandlat näraliggande frågor i sitt betänkande 1973: 25. Skatteutskottet avstyrker motionsyrkande om en utredning i ämnet under hänvisning till att erfarenheterna av det nya skatteutjämningssystemet bör avvaktas och till att frågorna ingår som en del av den kommunalekonomiska utredningens uppdrag. Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker följaktligen motionen 1820.

Med anledning av de av utskottet föreslagna ändringarna av skattekraftsplaceringen för Gotlands och öckerös kommuner bör anslaget till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1973/ 74 ökas med 5 milj. kr. utöver det i propositionen angivna beloppet.

FiU1973: 23

16 I utskottets hemställan har 6 § i lagförslaget justerats även med hänsyn till de kommunsammanslagningar som beslutats sedan propositionen utarbetades.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. beträffande kommun tillförsäkrat skatteunderlag att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1973: 1812, 1814, 1815, 1822 och 1824 samt med avslag på motionerna 1973: 1751, 1816, 1818, 1823 och 1813 moment 1 antar följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse av 6 § lagen om skatteutjämningsbidrag:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

6 § Kommun tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar följande procent av medelskattekraften, nämligen

130 %: Kommunerna i Norrbottens län utom Luleå och Piteå;

Dorotea, Fredrika, Lycksele, Sorsele, Stomman, Vilhelmina och Åsele;

120 %: Luleå och Piteå;

Bjurholm, Norsjö, Vindeln och Vännäs;

Sollefteå;

Kommunerna i Jämtlands län utom östersund; Älvdalen;

110 %: Burträsk, Lövånger, Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå och Umeå; Kommunerna i Västernorrlands län utom Sollefteå; Bollnäs,

Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn;

Östersund;

Malung, Ore och Orsa; Torsby;

Gotland;

100 %: Ockelbo;

Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro;

Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Årjäng; -

130 %: Kommunerna i Norrbottens län utom Luleå och Piteå;

Lycksele, Sorsele, Storuman, Vilhelmina och Åsele;

120 %: Luleå och Piteå;

Norsjö, Vindeln och Vännäs; Sollefteå; Kommunerna

i Jämtlands län utom Östersund; Älvdalen;

115 %: Gotland;

110 %: Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå och Umeå;

Kommunerna i Västernorrlands län utom Sollefteå; Bollnäs,

Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn; Östersund;

Malung och Orsa;

Torsby;

100 %: Ockelbo;

Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro;

Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Årjäng; -

FiU 1973: 23

17 Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

Bengtsfors och Dals-Ed; Borgholm och Mörbylånga; -

Bengtsfors och Dals-Ed; Borgholm och Mörbylånga; Öckerö; -

95 %: Övriga kommuner.

För kommun, vars folkmängd under senaste femårsperiod nedgått

mer än 5 procent, skall ovan angivet procenttal av medelskattekraften förhöjas på så sätt att procenttalet för kommunen multipliceras med en faktor som utgör förhållandet mellan 95 procent av invånarantalet vid ingången av det femte året före beräkningsåret och invånarantalet vid beräkningsårets ingång.,

2. beträffande skatteutjämningsbidrag till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1973: 1739, 1819 och 1813 moment 2 antar det vid propositionen 1973:44 fogade förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag såvitt avser lydelsen av 3 §,

3. beträffande extra skatteutjämningsbidrag att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1973: 1752, 1780, 1817 och 1821,

4. beträffande förslaget i övrigt till lag om skatteutjämningsbidrag att riksdagen antar det vid propositionen 1973: 44 fogade förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag såvitt avser lydelsen av 1, 2, 4, 5 och 7—17 §§ samt ikraftträdandebestämmelsema,

5. beträffande utredning rörande kompensation till kommuner

med stor fritidsbebyggelse att riksdagen avslår motionen

1973: 1820,

6. beträffande medelsanvisningen att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 1813 moment 3 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna ni. m. för budgetåret 1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 335 000 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1973

På finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande vid beslutet: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Möller (fp), Brundin (m), fru Thorsson (s), herrar Gadd (s), Gustafsson i Byske (c), Nilsson i Visby (s), dock att herr Brundin (m) ej närvarit vid beslut rörande momenten 1 och 2.

FiU 1973: 23

18 Reservationer

1) beträffande kommun tillförsäkrat skatteunderlag av herrar Kristiansson i Harplinge (c) och Gustafsson i Byske (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Vad först” och slutar med ”för kommunerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning, som kommer till uttryck i motionen 1813 av herr Fälldin m. fl. (c), att ändringarna i själva regelsystemet för den kommunala skatteutjämningen bör kombineras med en ökad ekonomisk insats från statens sida. För den offentliga sektom som helhet innebär en sådan åtgärd inga nya utgiftsåtaganden utan endast en omfördelning i önskvärd riktning mellan stat och kommun.

En förstärkning av skatteutjämningssystemet är motiverad av bl. a. regionalpolitiska skäl. Skatteutjämningssystemet utgör ett viktigt led i ansträngningarna att utveckla näringsliv och bebyggelse över hela landet. Skatteutjämningsbidragen har under senare år — trots de beloppsmässiga höjningarna — fått en relativt sett minskad betydelse för kommunerna. Samtidigt kan ytterligare kommunala kostnadshöjningar förutses. Fortsätter åtstramningen av den statliga bidragsgivningen kan detta bl. a. lätt leda till att kommunerna får svårigheter att hålla den överenskommelse, som ingåtts om en begränsning av utdebiteringshöjningama. Detta skulle få ogynnsamma fördelningspolitiska effekter och även påverka den regionala utvecklingen negativt.

Det bör också erinras om att riksdagens begäran 1969 om en översyn av skatteutjämningssystemet förenades med krav på att frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skulle tas upp till prövning. Med hänsyn till att den kommunalekonomiska utredningens arbete kan väntas ta avsevärd tid, är det redan på detta stadium nödvändigt att söka motverka den förskjutning till kommunernas nackdel som skett de senaste åren.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att förstärkningen av skatteutjämningssystemet bör ske på så sätt, att alla primärkommuner tillförsäkras en skattekraft, som svarar mot medelskattekraften för riket som helhet. Kommunerna i den lägsta skattekraftsklassen bör alltså tillförsäkras en skattekraft, som svarar mot 100 procent av medelskattekraften. En motsvarande höjning i förhållande till förslaget i propositionen bör ske för övriga klasser. Skattekraftsgarantin skulle därmed bli 100,105, 115,125 resp. 135 procent i de fem klasserna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”1 en” och på s. 14 slutar med ”till 100 %” bort ha följande lydelse:

En generellt höjd skattekraftsgaranti på sätt som utskottet förordat i det föregående innebär också att en rad motionsvis framförda krav om höjd skatteersättning till enskilda kommuner tillgodoses. Gotland

FiU 1973: 23

och Öckerö kommer sålunda i enlighet med krav som framförts i motionerna 1812, 1814, 1815, 1822 och 1824 att få högre skatteersättning än enligt förslaget i propositionen. Även höjningar för Nordmaling, Robertsfors, Ljusdal, Vansbro, Ockelbo, Hofors, Säffle, Åmål och Filipstad kan på detta sätt komma till stånd. Motionerna 1751, 1816, 1818 och 1823 bör därmed anses tillgodosedda.

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”angivna beloppet” bort ha följande lydelse: Med

anledning av den av utskottet föreslagna höjningen av skattekraftsklassema bör anslaget till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1973/74 justeras upp med erforderligt belopp. Enligt utskottets beräkning blir utgiftsökningen 220 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kommun tillförsäkrat skatteunderlag att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1973: 1751, 1812, 1814, 1815, 1816, 1818, 1822, 1823 och 1824 samt med bifall till motionen 1973: 1813 moment 1 antar följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse av 6 § lagen om skatteutjämningsbidrag:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

6 § Kommun tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar följande procent av medelskattekraften, nämligen

130 %: Kommunerna i Norrbot- 135 %: Kommunerna i Norrbottens län utom Luleå och tens län utom Luleå och

Piteå; Piteå;

Lycksele, Sorsele, Stor- Lycksele, Sorsele, Stor uman,

Vilhelmina och uman, Vilhelmina och

Åsele; Åsele;

120%: Luleå och Piteå; 125 %: Luleå och Piteå;

Norsjö, Vindeln och Vän- Norsjö, Vindeln och Vännäs; näs;

Sollefteå; Sollefteå;

Kommunerna i Jämtlands Kommunerna i Jämtlands

län utom Östersund; län utom Östersund;

Älvdalen; Älvdalen;

115 %: Gotland;

110 %: Nordmaling, Robertsfors, 115 %: Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå och Umeå; Skellefteå och Umeå;

Kommunerna i Väster- Kommunerna i Västernorrlands län utom Sollef- norrlands län utom Sollefteå; teå;

Bollnäs, Hudiksvall, Ljus- Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker dal, Nordanstig, Ovanåker

och Söderhamn; och Söderhamn;

FiU 1973: 23

20 Utskottets förslag

Reservanternas förslag

Östersund;

Malung och Orsa; Torsby;

Östersund; Malung och Orsa; Torsby;

Gotland;

100 %: Ockelbo;

105 %: Ockelbo;

Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro;

Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Årjäng; Bengtsfors; Borgholm

och Mörbylånga;öckerö; -

Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro;

Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Årjäng; Bengtsfors; Borgholm

och Mörbylånga; -

95 %: Övriga kommuner.

100 %: Övriga kommuner.

2) beträffande skatteutjämningsbidrag till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Möller (fp) och Gustafsson i Byske (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Även ett” och på s. 13 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I propositionen förordar departementschefen det system för skatteutjämningsbidrag till församlingarna, som föreslagits av skatteutjämningsrevisionen. Systemet skiljer sig från det som föreslås gälla för borgerliga primärkommuner. Utgångspunkt för beräkningen av bidrag till kyrkliga kommuner skall vara nu utgående bidrag. För att församlingarnas bidrag inte skall minska i värde föreslås att de i fortsättningen räknas upp med fem procent om året.

Hittills har skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgått efter samma regler för borgerliga och kyrkliga kommuner. Det nu framlagda förslaget innebär enligt utskottets mening en oberättigad diskriminering av de kyrkliga församlingarna, som genom detta inte ens skulle få full kompensation för en fortsatt penningvärdeförsämring, om denna sker i samma takt som under senare år. Utskottet är medvetet om att tillämpande av samma principer för borgerliga och kyrkliga kommuner innebär ett visst engångslyft för bidragen till de senare. Att församlingarna inte tidigare som de borgerliga primärkommunema fått något bidrag vid hög utdebitering kan enligt utskottets uppfattning

FiU 1973: 23

inte fa tas till intäkt för att de även i framtiden skall behandlas sämre än de borgerliga primärkommunerna.

Utskottet tillstyrker därför yrkandena om likabehandling av kyrkliga och borgerliga kommuner i motionerna 1739, 1813 och 1819. Anslaget till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1973/74 bör i konsekvens härmed justeras upp med erforderligt belopp.

dels utskottets hemställan under 2 och 4 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skatteutjämningsbidrag till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionerna 1973: 1739, 1819 och 1813 moment 2 antar följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse av 2—4 och 7—10 §§ samt tillägg till 6 § lagen om skatteutjämningsbidrag:

Utskottets förslag 2 § I lagen förstås med

bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidrag utgår,

beräkningsår året före bidragsåret,

Reservanternas förslag

2 § I lagen förstås med

bidragskommun: landstingskommun, kommun, församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som har beskattningsrätt,

bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidrag utgår,

beräkningsår året före bidragsåret,

3 § Till bidragskommun utgår skatteutjämningsbidrag, om skatteunderlaget understiger det som tillförsäkras enligt 5 respektive 6 §. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt

4 § beräknade tillskottet av skatte -

FiU 1973: 23

22 Utskottets förslag

skottet av skatteunderlag och utdebiteringssatsen för bidragsåret.

Till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteutjämningsbidrag med det belopp som enligt förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag utgått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning.

Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmast hela hundratal skattekronor, varvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

6 § Kommun tillförsäkras

För kommun

7 § Skatteunderlaget för landstingskommun och kommun utgöres av antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets

Reservanternas förslag

underlag och utdebiteringssatsen för bidragsåret.

4 § Tillskott av skatteunderlag till bidragskommun utgör skillnaden mellan det tillförsäkrade skatteunderlaget enligt 5 respektive 6 § och bidragskommunens skatteunderlag beräknat enligt 7 §.

Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmast hela hundratal skattekronor, varvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

övriga kommuner.

beräkningsårets ingång.

Församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som äger beskattningsrätt tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar den procent av medelskattekraften som gäller för kommun inom vilken församlingen eller samfälligheten är belägen.

Om församlingen eller samfälligheten är belägen inom flera kommuner, vilka tillförsäkras skatteunderlag efter skilda procenttal, skall det tillförsäkrade procenttalet av medelskattekraften utgöra ett genomsnitt av de tal som tillförsäkras kommunerna. Genomsnittet beräknas i förhållande till antalet invånare vid beräkningsårets ingång i de olika delarna av församlingen eller samfälligheten.

7 § Skatteunderlaget för bidragskommun utgöres av antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering till

FiU 1973: 23

23 Utskottets förslag

taxering till kommunal inkomstskatt med tillägg av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag och med avdrag för skatteunderlag avseende sådana intäkter som avses i 2 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.

Vid beräkning av kommuns skatteunderlag medräknas ej vad som kan anses belöpa på garantibelopp för fritidsfastigheter.

Vid indelningsändring som berör församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet bestämmer Konungen hur utgående bidragsbelopp skall fördelas.

9 § Konungen bestämmer hur stor procent av medelskattekraften som skall tillförsäkras landstingskommun och kommun som berörts av indelningsändring.

10 § Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag och tillställer landstingskommun och kommun uppgift om tillskottets storlek senast den 10 september beräkningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag skall upphöra att gälla.

Den äldre förordningen skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret 1973 och tidigare år.

För bidragsåret 1974 skall i

Reservanternas förslag

kommunal inkomstskatt med tilllägg av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag och med avdrag för skatteunderlag avseende sådana intäkter som avses i 2 § lagen (1965:

269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.

Vid beräkning av kommuns skatteunderlag medräknas ej vad som kan anses belöpa på garantibelopp för fritidsfastigheter.

8 § Ändras indelning av bidragskommun vid bidragsårets ingång, beräknas tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som gällde vid beräkningsårets ingång. Tillskottet fördelas i förhållande till kommundelarnas invånarantal vid beräkningsårets ingång.

9 § Konungen bestämmer hur stor procent av medelskattekraften som skall tillförsäkras bidragskommun som berörts av indelningsändring.

10 § Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag och tillställer bidragskommun uppgift om tillskottets storlek senast den 10 september beräkningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag skall upphöra att gälla.

Den äldre förordningen skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret 1973 och tidigare år.

För bidragsåret 1974 skall i

FiU 1973: 23

24 Utskottets förslag

stället för vad som sägs i 8 § första stycket gälla att tillskott av skatteunderlag beräknas på grundval av den kommunindelning som gäller vid bidragsårets ingång.

Kommun skall för bidragsåret 1974 erhålla övergångskompensation, om dess bidrag enligt lagen icke uppgår till ett belopp som motsvarar vad som för år 1973 sammanlagt utgått i bidrag vid brist på skattekraft och bidrag vid hög utdebitering. Kompensationen utgår i sådant fall med ett belopp som motsvarar skillnaden. För åren 1975—1978 skall övergångskompensation utgå med 80, 60, 40 respektive 20 % av kompensationen för år 1974.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag för bidragsåret 1974 inges till länsstyrelsen senast den 30 juni 1973.

Reservanternas förslag

stället för vad som sägs i 8 § gälla att tillskott av skatteunderlag beräknas på grundval av den kommunindelning som gäller vid bidragsårets ingång.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag för bidragsåret 1974 inges till länsstyrelsen senast den 30 juni 1973.

4. beträffande förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag i övrigt att riksdagen antar det vid propositionen 1973: 44 fogade förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag såvitt avser lydelsen av 1, 5 och 11—17 §§,

3) beträffande medelsanvisningen av

a) herrar Kristiansson i Harplinge (c) och Gustafsson i Byske (c) som — vid bifall till reservationen 1 — anser att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medelsanvisningen att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 1813 moment 3 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret

FiU 1973: 23

1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 550 000 000 kr.

b) herrar Kristiansson i Harplinge (c) och Gustafsson i Byske (c) som — vid bifall till såväl reservationen 1 som 2 — anser att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medelsanvisningen att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 1813 moment 3 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 585 000 000 kr.

c) herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Möller (fp), Brundin (m) och Gustafsson i Byske (c) som — vid bifall till reservationen 2 — anser att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medelsanvisningen att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 1813 moment 3 samt vad utskottet anfört till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 355 000 000 kr.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730045