Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande av femkronemyntet

Finansutskottets betänkande nr 36 år 1973

FiU 1973:36

Nr 36

Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande av femkronemyntet.

Motionerna

I motionen 1973:123 av herr Eriksson i Arvika (fp) hemställs att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna att präglingen av femkronorsmynt skall upphöra.

I motionen 1973:377 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar

1. att femkronorsmyntet slopas

2. att om detta inte går att genomföra, femkronorsmyntet ges ett annat format eller en annan färgsättning som på ett mera markant sätt avviker från enkronorsmyntet.

I motionen 1973:381 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att tillverkningen av femkronorsmynt upphör.

I motionerna anförs bl. a. att den år 1970 beslutade präglingen av ett nytt femkronorsmynt inte rönt någon större uppskattning hos allmänheten. Efter nu något mer än ett års användning av femkronorsmyntet visar erfarenheten att det finns ett missnöje med detta mynt. Orsaken är att det alltför litet avviker från enkronorsmyntet och därför ofta förväxlas.

Efterfrågan på det nya myntet har enligt tidningsuttalanden från myntverkets sida varit mycket mindre än man räknat med — under 1972 har utlämnats tolv miljoner mynt, alltså ett och ett halvt mynt per invånare i genomsnitt.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från fullmäktige i riksbanken samt mynt- och justeringsverket.

Svenska numismatiska föreningen har tillskrivit utskottet i ärendet.

Fullmäktige i riksbanken härjämte eget yttrande överlämnat inhämtade yttranden över motionerna från poststyrelsens driftbyrå och kassacheferna vid vissa banker i Stockholm (Skandinaviska enskilda banken, Svenska handelsbanken, Götabanken, Sveriges kreditbank, Sparbankernas bank, Stockholms sparbank).

De inkomna yttrandena från bankerna redovisar genomgående en mycket negativ inställning till 5-kronemyntet. Myntet utlämnas blott

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 36

FiU 1973:36

till snabbköp och liknande affärer utrustade med myntåtergivare för 5-kronemynt. Allmänheten sägs lämna ifrån sig myntet så snart som möjligt.

Från poststyrel sens driftbyrå upplyses att postverkets kassörer inte gärna vill ta emot femkronemyntet med hänsyn till risken för förväxling och att kunden till och med vägrar ta emot myntet. Det är vanligt att de femkronemynt som erhålles som likvid i postkassorna inte används för utbetalningar utan levereras som överskottsmedel. Driftbyrån beklagar i yttrandet att myntet inte fått den spridning som avsetts, eftersom det i dag utan tvivel finns behov av ett lätthanterligt mynt i högre valör än en krona för automatbruk. I sammanhanget nämns att postverket beställt 100 frimärksautomater avsedda för femkronemynt och att dessa kommer att sättas upp på prov i oktober 1973. Slår försöket inte väl ut finns det möjlighet att justera automaterna till att i stället ta emot enkronemynt. För att få femkronemyntet allmänt accepterat förefaller det motiverat, anför poststyrelsens driftbyrå, att ge femkronemyntet ett utseende som får det att klart avvika från en- och tvåkronemynten. Någon ändring av formatet synes inte nödvändig.

Chefen för riksbankens bankexpeditionsavdeln i n g har i en i riksbankens yttrande åberopad promemoria anfört att kritiken mot myntet förefaller ha varit något överdimensionerad och torde avsevärt mildras efter hand som allmänheten mer och mer vänjer sig vid myntet. En lätt åtstramning vid utlämnande av S-kronesedlar samt viss reklam för det nya myntet skulle ej oväsentligt kunna bidra till ett mera positivt mottagande hos allmänheten. Ökad automathandel och storhandel i varuhusen tillsammans med en ständigt stigande prisnivå nödvändiggör tillhandahållande av ett 5-kronemynt på marknaden. Det är enligt avdelningschefen betydelsefullt att vikten och storleken på myntet är så liten som möjligt.

Fullmäktige i riksbanken anför för egen del att den ökade automatiseringen av handeln genom varuautomater och myntåtergivare gör det önskvärt att ett verkligt cirkulerande femkronemynt finns. Det bör därför ej komma i fråga att utesluta femkronevalören ur gällande myntserie. Samtidigt är det tydligt att det nuvarande femkronemyntet har svårt att vinna en mer omfattande cirkulation. Fullmäktige är ej beredda vidtaga en åtstramning vid utlämnande av femkronesedlar. Fullmäktige anser det inte nödvändigt med ett helt nytt mynt utan förordar att myntets nuvarande format bibehålls men att dess prägling ändras radikalt.

Myntverket har som underlag för sitt yttrande inhämtat synpunkter rörande ändamålsenligheten med ett cirkulerande mynt i valören 5 kronor från ett stort antal andra myndigheter, organisationer och företag, särskilt företag i automatbranschen. Synpunkter har inkommit från SJ centralförvaltning, televerket, Stockholms gatukontor, De blindas förening, Kooperativa förbundet, Leverantörföreningen Kontors- och dataut -

FiU 1973:36

rustning, Svenska lokaltrafikföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Automatfirma B-E Ekström K/B, Autotank AB, Canteen AB, AB Nils Adamsson, Omfors fabriker AB, Pan-Nordic, Sterners specialfabriker, AB Svenska pressbyrån, Svenska Wittenborg AB och National Rejectors Inc.

Bland de sålunda anförda synpunkterna kan nämnas att statens järnvägar vid en intervjuundersökning hos kassapersonalen vid de större järnvägsstationerna funnit ett påtagligt missnöje med det nya 5-kronemyntet. 90 % av de tillfrågade ansåg att myntet bör dras in. Televerket redovisar från kassaverksamheten att kunderna, särskilt de äldre, helst inte mottar 5-kronemynt. Viss uppmärksamhet krävs av kassapersonalen för att man inte skall riskera förväxling, men det är ytterst ovanligt att förväxling verkligen sker. Mot bakgrund av att automatisk uppkoppling av samtal vid telefonautomater numera kan ske till även andra länder, varav en del dit samtalsavgiften från Sverige är av storleksordningen 5 kr. per minut, anser televerket det vara önskvärt att ett mynt av högre valör än 1-kronan finns. Valören 5 kronor torde härvid vara den mest ändamålsenliga. Arbete pågår i syfte att utarbeta en ny typ av samtalsautomat som successivt kan förväntas ersätta nuvarande automater. För denna typ har förutsatts att den skall kunna arbeta med myntvalörerna 25 öre, 1 krona och 5 kronor. Om någon ändring beträffande nuvarande 5-kronemynt skall göras, är det för televerkets del synnerligen önskvärt, att beslut härom kommer så snabbt som möjligt. Verket anför sammanfattningsvis att ett mynt av denna valör fyller ett behov, varför det är önskvärt med åtgärder, som kunde minska risken av förväxling med andra mynt och därmed stimulera myntets användning.

För bruk i parkeringsautomater finns för närvarande inte behov av ett 5-kronemynt, anför Stockholms gatukontor. Svenska lokal trafikföreningen konstaterar att meningarna om 5-kronan inom föreningens verksamhetsområde är synnerligen delade. Huvudintrycket är att kunder liksom personal är rädda att förväxla 5-kronan med mynt av lägre valörer. Den personal som är utrustad med myntapparater med särskilt rör för 5-kronor framhåller å andra sidan att expedieringen i det fallet går lättare än att ta fram 5-kronesedel ur plånboken. Föreningen, som förutser en framtida ökning av automathanteringen och automatförsäljningen av färdbevis, uttalar det önskemålet att 5-kronemyntet bibehålls och att det förslagsvis förses med en hålslagning för att lättare kunna skiljas från 1-kronan.

Kooperativa förbundet (KF) erinrar om att förbundet redan i sitt remissvar över förslaget till nya mynt 1969 ansåg 5-kronemyntets diameter vara för liten. En förändring nu av myntets storlek skulle orsaka nya kostnader för ombyggnad av myntåtergivarna, en kostnad som för konsumentföreningarna kan uppskattas till 150 000 — 200 000 kronor. Ett klart identifierbart 5- kronemynt är i någon mån att föredra framför 5-kronesedel ur arbets- och förslitningssynpunkt, anför KF, men pekar på svårigheterna att med bibehållen diameter förändra myntet så att förväxlingsrisken elimineras. KF föreslår därför att 5-kronemyntet slopas.

1* Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 36

FiU 1973:36

4 Sveriges köpmannaförbund har funnit att konsumenterna intar en sval inställning till 5-kronan. I en del fall har även uppstått förväxlingsproblem, vilka förbundet dock vill hänföra till den korta tid som myntet varit ute i handeln. Förbundet har emellertid svårt att finna praktiska motiv för att behålla 5-kronemyntet och ställer sig inte avvisande till förslagen att myntet slopas. Svenska pressbyrån meddelar att den inte äger och inte tänker inköpa automater för detta mynt. Byrån har inget behov av 5-kronemyntet.

De blindas förening har frågat ett mindre antal synskadade om deras åsikt om 5-kronemyntet. Meningarna var delade, flera hade aldrig haft ett sådant mynt i sin hand och någon var inte medveten om att 5-kronemyntets kant ej är räfflad. De som uttalade sig för 5-kronemyntet ansåg att dess storlek, tyngd och frånvaron av kanträffling gjorde det mycket lätt att skilja från 1-kronan. Samtliga tillfrågade framhöll svårigheten att skilja en 5-kronesedel från en 10-kronesedel. De blindas förenings hjälpmedelsutskott förordar att 5-kronemyntet bibehålls och uttrycker den förhoppningen att mer information lämnas allmänheten om 5-kronemyntet och dess utformning i det fall myntet bibehålls.

De företag som tillverkar eller säljer automater är genomgående angelägna om att 5-kronan behålls. De vill i första hand hänföra problemen med 5-kronan till den ringa tid 5-kronan varit i bruk. På en rad nuvarande och framtida distributionsområden är det naturligt att tänka sig automater, varvid ett mynt större än 1-kronan erfordras. Användbarheten är emellertid beroende av hur pass allmän 5-kronan kommer att vara i bruk. I fråga om de åtgärder som kan tänkas främja ett mer allmänt bruk av 5-kronan och begränsa nuvarande svårigheter pekas i automatföretagens yttranden på bl. a. ändrad myntlegering för att åstadkomma annan färg på 5-kronan, information om det nya myntet till äldre personer samt indragning av 5-kronesedeln.

Myntverket anser i sitt sammanfattande yttrande att myntvalören 5 kronor inte endast har ett berättigande utan är angelägen. 5-kronemyntet tillkom efter ett relativt omfattande utredningsarbete och efter beslut av riksdagen och Kungl. Majit. Vilken som bör vara den högsta myntvalören beror enligt verket både på myntenhetens köpkraft och på möjligheterna att maskinellt hantera penningmedlen. Mynt kan lätt hanteras maskinellt i såväl växlingsautomater som i mynträknare och myntförpackningsmaskiner. Sedelmanövrerade automater är jämfört med myntautomater dyra i anskaffning och torde över huvud taget inte komma i fråga för försäljning av varor och tjänster i prisklasser under tio kronor. För varor och tjänster i prisklassen fem kronor måste man räkna med betydande försäljningssvårigheter om 1-kronan blir högsta myntvalör. Myntverket finner sålunda att de starka önskemål om ett 5-kronemynt som framfördes vid förarbetena till lagstiftningen alltjämt är mycket beaktansvärda. Dröjsmålet med att i större utsträckning anskaffa automater för 5-kronemynt vill verket efter överläggningar med representanter för

FiU 1973:36

automathandeln hänföra till de minskade möjligheterna till nyinvesteringar under konjunktursvackan samt till att man avvaktar riksdagens ställningstagande till motionerna.

Myntverket framhåller att mynt i valörer motsvarande fem kronor numera används i ett stort antal länder. I Danmark och Norge är sedan flera år 5-kronemynt i allmän användning. I Frankrike används 5 francs, i Västtyskland 5 DM, i Schweiz 5 francs. Storbritannien införde vid sin myntreform för några år sedan ett mynt i valören 50 new pence. I Förenta staterna har man börjat prägla ett dollarmynt (utan silver) avsett för allmänt bruk. Myntvalören 5 kronor är sålunda inte på något sätt märkligt hög. Som regel är man utomlands dock mer konsekvent och använder inte såväl sedlar som mynt för samma valör, anför myntverket. Myntverket anser sålunda att ett mynt i valören 5 kronor bör finnas i den svenska myntserien och att motionerna om myntets indragning bör avslås. Med en fortgående penningvärdeförändring måste man räkna med att det blott är en tidsfråga innan valören 5 kronor naturligen utgörs av ett mynt i stället för en sedel. Om 5-kronemyntet nu skulle avskaffas blir det därför fråga om att inom inte alltför avlägsen tid på nytt införa detsamma.

I fråga om de förslag och synpunkter beträffande 5-kronans utformning som framförts anför myntverket följande. Att ändra 5-kronemyntets färg är möjligt men mindre tilltalande. Att ändra myntets format anser verket som helt uteslutet med hänsyn till såväl svårigheterna att finna ett nytt lämpligt format som kostnaderna för att på nytt förändra nyligen ombyggd teknisk apparatur såsom växelåtergivare och mynträknare. Myntverket förordar i stället att myntbilden radikalt ändras. Förslag om sådan ändrad myntbild har utarbetats och tillställts Kungl. Maj:t (1973—08—22). I myntverkets förslag finns på framsidan kungens namnchiffer och valspråk samt på frånsidan en stor 5:a. Vid bifall till denna skrivelse kommer förväxlingsrisken med 1-kronan att minskas, anför myntverket. Om inte finansutskottet delar myntverkets uppfattning beträffande motionerna bör, menar verket, en ytterligare noggrann undersökning av behovet av 5-kronemyntet och orsakerna till motståndet mot detsamma föregå riksdagens beslut.

Svenska numismatiska föreningen vill i en till utskottet riktad skrivelse behålla 5-kronan men anser det nödvändigt att 5-kronesedeln dras in. All erfarenhet världen över visar, att allmänheten har en tendens att begagna pappersmynt i stället för metallmynt i samma valör. Numismatiska föreningen erinrar vidare om att under århundraden praktiskt taget alla svenska mynt i högre valörer burit regentens porträtt och finner det ytterst beklagligt om denna tradition skulle brytas på sätt som föreslagits i myntverkets framställning till Kungl. Maj:t rörande ny prägling av femkronan. ”Det föreslagna utförandet för vad beträffar åtsidan tanken till en uniformsknapp från Kungl. Hovstallet, vad beträffar frånsidan till en danspolett från Gröna Lund”, heter det i föreningens skrivelse. En ändring av den sedan 1952 oförändrade 1-kronan hade varit mera berättigad, anför föreningen.

Fil) 1973:36

6 Gällande bestämmelser m. m.

Nu gällande myntserie är fastställd i Lagen (1970:1028) om rikets mynt, som trädde i kraft den 1 januari 1972.1 3 § stadgas att mynt skall finnas i följande namnvärden, nämligen fem kronor, en krona, femtio öre, tjugofem öre, tio öre och fem öre. Dessutom får mynt med ett namnvärde av tio kronor finnas.

Enligt lagen 4 § ankommer det på Kungl. Maj:t att förordna om sammansättningen av mynt, i vilka icke ingår guld eller silver, samt om sådana mynts vikt och utförande. Enligt k. kungörelse (1971:105) om metallinnehåll och storlek beträffande rikets mynt skall dessa tillverkas enligt följande.

valör metallinnehåll vikt (g) diameter

(mm)

fem kronor

pläterat material i tre skikt, det mellersta av nickel och de yttre skikten av en lege- ring av 75 % koppar och 25 % nickel, vartdera ytskik- tets vikt utgör 46,5 % av myntets vikt

9,50

28,5

en krona

pläterat material i tre skikt, det mellersta av en legering av 97 % koppar och 3 % nickel och de yttre skikten av en legering av 75 % koppar och 25 % nickel, vartdera ytskiktets vikt ut- gör 10 % av myntets vikt

7,00

25,0

femtio öre

legering av 75 % koppar och 25 % nickel

4,50

22,0

tjugofem öre

legering av 75 % koppar och 25 % nickel

2,18

17,0

tio öre

legering av 75 % koppar och 25 % nickel

1,35

15,0

fem öre

legering av 95 % koppar, 4 % tenn och 1 % zink

2,68

18,0

Det kan i sammanhanget nämnas att det 2-kronemynt som präglades t. o. m. år 1971 hade diametern 31 mm (vikt 14 el. 13,3 g) och att det 5-kronemynt som präglades i den gamla myntserien hade diametern 34 mm (vikt 18 g). Övriga mynt i den nya myntserien är oförändrade i förhållande till föregående myntserie i fråga om storlek och vikt, dock med undantag av 5-öresmyntet. Närmare bestämmelse om myntens utseende finns utfärdade i k. kungörelse (1971:106) om prägel på rikets mynt.

FiU 1973:36

7 Utskottet

Beslut om att införa nu gällande myntserie fattades av riksdagen år 1970 (prop. 1970:190, BaU 79, rskr 473). De nya mynten introducerades år 1972.

Statsmakternas beslut hade föregåtts av ett omfattande utredningsarbete under 1960-talet (SOU 1966:4 och SOU 1969:17). Allmän enighet synes därvid ha rått om att ett reguljärt mynt i valören 5 kronor bör finnas. Vid den remissbehandling som föregick statsmakternas beslut tycks endast en remissinstans (KF) ha befarat att förväxling kunde riskeras mellan enkronan och den nya femkronan. I sammanhanget bör nämnas att femkronemyntet sedermera kom att få diametern 28,5 mm mot i den senare utredningen föreslagna 28,0, varigenom skillnaden i diameter jämfört med enkronemyntet kom att ökas från 3,0 till 3,5 mm.

Motionärerna åberopar missnöje hos allmänheten med det nya femkronemyntet till följd av risk för förväxlingar. De önskar därför antingen att tillverkningen upphör eller att myntet slopas, dvs. inte längre skall ingå i gällande myntserie. Enligt myntlagen skall mynt i valören fem kronor finnas, vilket innebär att de också skall finnas tillgängliga. Också krav om upphörd tillverkning innebär därmed krav att lagen måste ändras och femkronemyntet utgå ur gällande myntserie. I den ena motionen, nr 377, hemställs alternativt att myntet ges ett annat format eller annan färgsättning, varigenom det mer märkbart skulle komma att avvika från enkronemyntet.

Motionerna har varit föremål för en omfattande remissbehandling. I yttrandena bestyrks motionärernas uppfattning att allmänheten intar en sval för att inte säga negativ attityd till det nya femkronemyntet. Många människor tar helst inte emot myntet för att inte riskera att det förväxlas med enkronan, när man själv betalar. Inom automathandeln har det nya myntet ännu inte kommit till mer betydande användning. I flera yttranden tillstyrks att femkronemyntet slopas.

I de yttranden som avstyrker motionsyrkandena om att femkronemyntet slopas vill man hänföra allmänhetens inställning till myntet till att detta är nytt och i jämförelse med enkronan också relativt ovanligt. Allmänheten är därför ännu ovan att hantera femkronan och myntets kännetecken uppmärksammas inte, vilket särskilt påpekas i yttrandet från De blindas förening. Emellertid gäller de motiv som anfördes för att introducera myntet med samma styrka i dag, påpekas det i remissbehandlingen. Femkronans köpvärde är sådant att det är lämpligt vid de flesta förekommande köp och penningtransaktioner. Vid en väntad kraftigt ökande automathandel och vid exempelvis införande av nya telefonautomater är femkronemyntet av stor betydelse. Internationellt är mynt av motsvarande värde som femkronemyntet numera vanliga. Som regel har emellertid sedlar av samma valör då dragits in. Det är en tidsfråga när valören 5 kronor naturligen utgörs av ett mynt i stället för en sedel, heter det i myntverkets yttrande. Inte heller den andra av de två centrala remissinstanserna, fullmäktige i riksbanken, anser det kunna komma i fråga att utesluta femkronevalören ur gällande myntserie.

FiU 1973:36

8 Utskottet finner vid en sammanvägning av de framförda synpunkterna starka skäl tala för att behålla femkronemyntet i gällande myntserie. Att introduktionen av ett nytt mynt medför vissa problem är i och för sig inte ägnat att förvåna. På sikt förefaller det dock uppenbart att ett femkronemynt kommer att vara ett naturligt inslag i vår penninghantering. Från hanterings- och kostnadssynpunkt synes ett mynt vara att föredra framför en sedel i samma valör. Det finns därför, som utskottet ser saken, större anledning att dra in femkronesedeln än att dra in femkronemyntet.

En förutsättning för att femkronan skall kunna bli det reguljära inslag i vår penninghantering utskottet förväntar, är emellertid att allmänhetens svårigheter att skilja femkronan från enkronan kan övervinnas. I remissyttrandena framkommer skilda uppslag hur femkronan bör förändras så att risken för förväxlingar upphör eller i vart fall kraftigt minskar. Myntverket avvisar tanken på att ändra myntets format med hänsyn till såväl svårigheterna att finna ett nytt lämpligt format som kostnaderna för att på nytt förändra växelåtergivare, mynträknare m. m. Att ändra femkronemyntets färg anser verket vara möjligt men mindre tilltalande. Att slå hål i myntet kan knappast komma i fråga, bl. a. eftersom detta förändrar myntets vikt. Den lösning myntverket förordar är att femkronemyntets prägling radikalt ändras, och verket har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt härom samt utformat förslag till ny prägel. Senare har tillkommit att myntens utseende måste förändras i anledning av Konung Gustav VI Adolfs frånfälle. Denna översyn bör kunna ge tillfälle till sådana modifikationer av enkrone- och femkronemynten att risken för förväxlingar i hög grad minskas utan att berättigad hänsyn till myntens estetiska utformning eftersätts. Det intresse som regelmässigt knyter sig till introduktion av nya mynt bör enligt utskottets mening tas till vara i form av grundlig information till allmänheten om de nya myntens kännetecken.

Utskottet avstyrker med det anförda motionsyrkandena som går ut på att femkronemyntet slopas och förordar i stället åtgärder som gör det lättare att skilja femkronan från enkronan. Det ankommer på Kungl. Maj:t att pröva hur detta bäst skall ske.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1973:123, 377 mom. 1 och 381,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973:377 mom. 2 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 30 oktober 1973

På finansutskottets vägnar SIGFRID LÖFGREN

FiU 1973:36

9 Närvarande vid beslutet: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Möller (fp), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo (c), Brundin (m), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och Fridolfsson i Stockholm (m).

\