Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner i vissa frågor rörande skogsindustrin

Näringsutskottets betänkande nr 52 är 1973

NU 1973:52

Nr 52

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner i vissa frågor rörande skogsindustrin.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:347 av herr Lorentzon m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen skall i skrivelse till regeringen hemställa om förslag till en samordning och utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med vad som anförts i motionen, och

1973:826 av herr Mellqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning av möjligheten till skogsindustriell utveckling i norra delarna av Kopparbergs län.

Motionerna

I motionen 1973:826 framhålls att antalet arbetstillfällen i Kopparbergs län på senare år har minskat avsevärt, till stor del på grund av utvecklingen inom länets jord- och skogsbruk. Under 1960-talets fem sista år bortföll inom skogsbruket nära 2 000 arbetstillfällen, vilket innebar att antalet skogsarbetare under denna tid minskade med över en fjärdedel, i Moraregionen med nära en tredjedel. Denna utveckling bedöms fortsätta. Den sammanhänger med skogsbrukets rationalisering. Skogsbruksproduktionen som sådan har inte minskat vare sig i Kopparbergs län eller i landet som helhet, påpekas det. Tvärtom har avverkningen inom länets skogsbruk ökat utan avbrott de senaste tjugo åren. De problem som rationaliseringarna inom skogsbruket skapar kan enligt motionärerna inte lösas på ett tillfredsställande sätt genom att rationaliseringssträvandena hejdas. Sysselsättningsnedgången inom skogsbruket bör i stället hållas tillbaka genom åtgärder som syftar till ökad avverkning. Motionärerna behandlar närmare förhållandena i Mora planeringsregion, där skogsbeståndet har hög genomsnittsålder. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län har föreslagit en avsevärd höjning av avverkningen inom regionen. Ett hinder för en ökad avverkning i norra delen av Kopparbergs län anges vara att länets skogsmark är sämre belägen i förhållande till permanenta bilvägar än skogsmarken i övriga delar av Mellansverige. Motionärerna föreslår insatser för en kraftfull upprustning av länets vägnät, i synnerhet skogsvägnätet. Det är den industriella förädlingen av skogsråvaran som ger bruket av skogen dess värde, uttalar de vidare. Den blygsamma avverkningen i länets norra delar bedöms åtminstone delvis vara en följd av att området saknar stora avnämare. Timmer och

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 52

NU 1973:52

massaved måste transporteras över stora avstånd innan förbrukarna nås. En skogsindustriell anläggning av större format i norra Dalarna skulle radikalt förändra det transportekonomiska läget för skogsbruket i denna del av länet, menar motionärerna. Avverkningsbenägenheten skulle öka och därmed antalet arbetstillfällen. En ökad avverkning skulle få en tillväxtbefrämjande inverkan på skogsbruket i området. Motionärerna hänvisar till att möjligheten att förlägga en massaindustri till norra Dalarna nämnts i olika sammanhang. Den begärda utredningen borde omfatta också ett klarläggande av förutsättningarna för statlig medverkan i en eventuell utbyggnad av skogsindustrin i Moraregionen.

I motionen 1973:347 hänvisas till ett uttalande i årets statsverksproposition (prop. 1973:1 bil. 11 s. 3), enligt vilket skogsindustriprodukternas andel av den totala exporten minskat från 42 % år 1950 till 20 %, samtidigt som deras exportvärde och uttaget av virke ur skogarna ökat kraftigt. Motionärerna anser att en rovdrift har skett och sker med landets skogar som råvara. Att skogsindustrins produkter relativt sett har trängts tillbaka på exportmarknaden av verkstadsindustrins produkter beror, menar de, på att verkstadsindustrin har utvecklats på ett effektivare sätt, speciellt då det gäller forskningen. Skogsindustrins forskning är inte i nivå med utvecklingens krav och sysslar mest med gradvisa förbättringar av redan existerande metoder, hävdar de. Det gemensamma utnyttjandet av forskningsrönen är inte på långt när utbyggt. Under en period då antalet arbetstillfällen inom skogsbruket och skogsindustrin minskat kraftigt har, säger motionärerna, skogsbolagen inte gjort någon satsning på en avancerad forskning för att ur skogen som råvara få fram nya produkter och nya arbetstillfällen. Skogsbolagen sägs vara inställda på att göra stora vinster, i bästa fall genom halvfabrikat. I anslutning till ett uttalande av en expert på pappersteknisk forskning efterlyser motionärerna ett djärvt experimenterande som kan leda till radikala idéer och produkter. Som ett exempel nämns ökat utnyttjande av lignin som råmaterial för kemiska produkter.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Statistiska uppgifter om skogsbruket i Kopparbergs län

I tabellen på s. 3 lämnas en del statistiska uppgifter om skogsbruket i Kopparbergs län och - till jämförelse - i vissa närliggande län.

Skogspolitiska utredningen

Skogspolitiska utredningen har i betänkandet (SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken bl. a. studerat grundförutsättningarna för skogsavverkningarna i Sverige under de närmaste tio—femton åren. Analysen har syftat till att bestämma dels ett expansionsutrymme från efterfrågesidan, dels ett expansionsutrymme från tillgångssidan. Det förra utrymmet ligger enligt utredningen hela tiden väsentligt över det senare. Virkestill -

NU 1973:52

gångarna skulle därmed vara den faktor som verkar begränsande på de framtida avverkningarna. Den stora tillgången på avverkningsmogen skog motiverar enligt utredningen att avverkningarna expanderar under 1970- talet. För att erforderlig expansion på exportmarknaden skall bli möjlig måste den svenska industrin prismässigt i stort sett följa marknadsutvecklingen, vilket anses innebära att prisstegringen på virke måste begränsas till 2-4% per år under 1970-talet om den svenska skogsindustrins konkurrensförmåga skall vara oförändrad. Lönsamheten inom skogsbruket kan behållas endast om kostnadsutvecklingen kontrolleras i motsvarande grad. Eftersom lönerna kan förväntas stiga betydligt snabbare än priserna måste produktionen löpande rationaliseras och mekaniseras. Fram till mitten av 1970-talet kan lönsamheten sannolikt bibehållas inom

Några statistiska uppgifter om skogsbruket i Kopparbergs län och vissa närliggande län

Kopparbergs Jämtlands

Västernorr-

Gävleborgs

Värmlands

län

län

lands län

län

län

skogsmarksareal, 1 000 ha

2 063

2 653

1 912

1 474

1 360

andel skogsmark av total- arealen, %

72,4

55,3

79,3

81,0

77,2

skogsmarksareal i % av rikets

8,7

11,2

8,1

6,2

5,7

Skogsmarksareal fördelad på ägargrupper: kronoskogar

övriga allmänna skogar

aktiebolag sskogar

privatskogar

andel av skogsmarksarealen som berörs av omarrondering 1955-1971,%

produktionsförmåga, m3sk per

lia och år

3,58

2,32

3,29

3,86

5,20

årlig tillväxt, %

2,9

2,7

3,4

3,5

3,4

avverkning på allmänna skogar

1971, m3sk per ha

2,14

1,84

2,65

3,21

4,56

total sågverksproduktion 1970,

% av rikets

5,9

1,7

7,3

8,9

8,5

betalt pris per m3sk vid rotförsäljning från privatskogar avverkningssäsongcn 1971/72, kr.

29,80

17,23

21,60

31,26

30,33

förvärvsarbetande befolkning

113 300

54 100

113 000

125 500

120 000

därav i skogsbruk

4 700

3 400

4 800

5 100

5 800

d:o %

4,2

6,3

4,1

4,8

d:o % 1965

5,6

10,5

5,1

4,6

5,9

d:o % 1950

8,1

11,9

6,6

6,7

7,2

(Källa: Skogsstatistisk årsbok 1971) 1* Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 52

Kartong: S. 3, rad 16 står:, ha Rättat till:, 1 000 ha

NU 1973:52

ramen för den nu allmänt utnyttjade avverkningstekniken. Under senare hälften av 1970-talet måste enligt utredningen en allmän övergång till mekaniserade system komma till stånd om inte kostnaderna skall stiga så snabbt att lönsamheten hotas. Denna rationaliserings- och mekaniseringsprocess har, framhålls det, betydelse för resurserna inom skogsbruket. Arbetsåtgången kommer att minska och kapitalbehovet att öka.

Om de mekaniserade avverkningssystem som f. n. är i praktisk användning uttalar utredningen att de endast under relativt gynnsamma betingelser kan hävda sig gentemot de konventionella metoderna. Under genomsnittliga drivningsförhållanden är kostnaderna något högre med det nya systemet. Den vidare utvecklingen för de nya metoderna måste emellertid enligt utredningen bedömas vara förmånliga. De utifrån kommande tendenserna till kostnadshöjningar får begränsad betydelse på grund av den relativt höga mekaniseringsgraden. Vid mitten av 1970-talet har det högmekaniserade systemet sannolikt nått de konventionella metodernas kostnadsnivå även för huvuddelen av avverkningarna. Det högmekaniserade systemet bedöms av skogsföretagen bli en ledande avverkningsmetod fr. o. m. 1970-talet.

1 fråga om den tekniska utvecklingen i förädlingsindustrierna framhåller skogspolitiska utredningen att särskilt massaindustrin och pappersindustrin i dag är i hög grad internationaliserad och att den tekniska utvecklingen går ungefär lika snabbt i alla industriländer. Den stora maskinindustrin och apparaturleverantörerna arbetar alla på internationell bas. Man kan vänta en väsentlig utveckling i riktning mot bättre utnyttjande av veden. Tidningspapper kommer i fortsättningen att kunna tillverkas på basis av mekanisk massa i ökad utsträckning, kanske till 100 %. Processmodifieringen vid framställning av oblekt sulfatmassa ger 10—15 % lägre vedförbrukning vid tillverkning av säckpapper och liner. Från miljövårdssynpunkt kan fortsatt stark utveckling i riktning mot miljövänligare fabrikation väntas. Det blir möjligt att bygga sulfatfabriker som är nästan helt slutna med avseende på vattenförbrukningen.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom skogsindustrin

Av de medel som satsas på industriägda forsknings- och utvecklingsinstitutioner inom skogsindustrin avser den helt övervägande delen massaoch papperstillverkning och produkter därav. Ungefär ett halvt dussin företag disponerar över brett inriktade institutioner med avsevärda resurser, och ungefär lika många har egna laboratorier med mera begränsade uppgifter, i regel för utveckling av kommersiellt exploateringsdugliga produkter. Vid ett par institutioner har stor uppmärksamhet ägnats även åt biprodukterna vid massaframställningen och möjligheterna att ekonomiskt nyttiggöra dessa som utgångsmaterial för en kemisk industri.

År 1967 uppgick kostnaderna för forsknings- och utvecklingsarbete inom skogs- och träindustrin till 0,3 % av omsättningen och 0,8 % av förädlingsvärdet. Andelarna låg högre inom massa-, pappers- och pappers -

NU 1973:52

varuindustrin (0,5 % resp. 1,3 %) och lägre inom trä- och möbelindustrin (0,1 % resp. 0,2 %). Motsvarande siffror var för järn-, stål- och metallverk 2,0 % och 5,1 % och genomsnittligt för alla industribranscher 1,4 % och 2,9 %. Antalet personer i forsknings- och utvecklingsarbete inom massa-, pappers- och pappersvaruindustrin var år 1969 drygt 800 och de totala kostnaderna för detta arbete 41,1 milj. kr. Motsvarande summa för år 1971 har beräknats till 52,8 milj. kr.

Enligt en rapport 1969 angående ingenjörsrekryteringsbehovet i massa-, pappers- och fiberskiveindustrin sysselsatte dessa branscher jämte Svenska träforskningsinstitutet år 1968 ca 2 % av landets samtliga verksamma ingenjörer, vilket utgör en mycket liten andel med hänsyn till dessa branschers andel av den samlade industriproduktionen och av exportvärdet.

Forskningsverksamheten utanför företagen är i huvudsak av kollektiv natur och har uppbyggts och finansierats dels genom fonder, dels genom bidrag från industrin och staten till det numera haivstatliga Svenska träforskningsinstitutet, dels genom halvkollektiv forskning vid universitetsinstitutioner inom och utom landet, baserad på bidrag från enskilda eller grupper av företag.

Svenska träforskningsinstitutet är Sveriges utan jämförelse största branschforskningsinstitut. Institutet fick sin nuvarande organisation år 1968, då vissa tidigare huvudsakligen av staten bekostade forskningsavdelningar sammanfördes med vissa av industrin finansierade centrallaboratorier till ett halvstatligt institut under gemensam styrelse. I styrelsen utser styrelsen för teknisk utveckling (STU) ordförande och två ordinarie ledamöter, medan industrin utser fyra ordinarie ledamöter.

Ändamålet för Svenska träforskningsinstitutet anges vara att i samarbete med tekniska högskolan i Stockholm samt andra vetenskapliga industriella institutioner bedriva teknisk-vetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete rörande skogens produkter, deras sammansättning, egenskaper, rationella förädling och utnyttjande, att följa utvecklingen inom detta område samt i samband härmed medverka i utbildningen av ingenjörer och forskare. Forskningen inriktas på utvecklingen av såväl processer som produkter och i viss utsträckning även på undersökning av träet. Den kan avse att lägga grunden för en industriell vidareutveckling av nya processer, för modifikationer av kända processer eller för nya eller modifierade produkter. Avsikten kan också vara att närmare utreda processer som redan används inom industrin och därigenom underlätta den industriella utvecklingen.

Industrin har för olika branschområden utsett sex tekniska kommittéer med uppgift att i samarbete med institutets ledning och berörda forskningschefer vid institutet initiera, bereda och prioritera forskningsuppgifter inom ramen för institutets allmänna forskningsprogram. Kommittéerna skall vidare följa forskningsarbetet vid institutet och bidra med kunskap från branschen. För att fullgöra denna uppgift utser de tekniska kommittéerna projektkommittéer för de aktuella projekten. Institutets forskningsråd skall med hänsyn till den samfällda skogsindustrins

NU 1973:52

intressen föreslå riktlinjer och program för verksamheten i stort och mot den bakgrunden prioritera och bearbeta de förslag till forskningsprojekt som framläggs av de tekniska kommittéerna. En fortlöpande långtidsplanering sker inom forskningsrådet och de tekniska kommittéerna.

Institutet upprättar varje år en programbudget, där varje projekt kostnadsberäknas. Huvudparten av forskningen gäller projekt som upptas i denna budget, s. k. helkollektiv forskning. Förutom denna programbudgeterade forskning förekommer även forskningsuppdrag som institutet mottar från grupper av industrier eller från enskilda industrier. För institutets forskning har uppställts ett ramprogram, omfattande nio ramprojekt, nämligen utbyteshöjning, processteknik, kvalitetsförbättring, produktkarakterisering, produktanvändning, kombinationsmaterial, miljöfrågor, system- och mätteknik samt information och utbildning. Institutets forskningsprojekt presenteras relativt utförligt i en årlig redogörelse för verksamheten.

Under budgetåret 1971/72 utgjorde kostnaderna för projekt inom institutets ramprogram 17,9 milj. kr. och för projekt utanför ramprogrammet 1,2 milj. kr. För övrig uppdragsforskning samt analys och service förbrukades 2,0 milj. kr. Institutet har för närvarande ca 350 medarbetare.

Ett annat halvstatligt branschforskningsinstitut av intresse i sammanhanget är Svenska förpackningsforskningsinstitutet, som tillkom 1970 genom omorganisation av ett äldre institut.

Ett omfattande forskningsprojekt på miljövårdsområdet bedrivs sedan 1970 av Stiftelsen Skogsindustriernas vatten- och luftvårdsforskning (SSVL). De totala kostnaderna för projektet, som skall avslutas hösten 1973, beräknas till 27,1 milj. kr., varav Svenska pappersmasse- och cellulosaföreningen bidrar med 20,5 milj. kr. och STU med 6,6 milj. kr. De olika delprojekten gäller bl. a. systemslutning i massafabriker och pappersbruk, biologisk-kemisk rening av avloppsvatten samt luftvårdsproblem.

Framskrivningav 1970 års långtidsutredning

Betänkandet (SOU 1973:21) Svensk ekonomi fram till 1977 innehåller en framskrivning av 1970 års långtidsutredning. I betänkandet redovisas bl. a. en kartläggning och analys av industrins utbyggnadsplaner för perioden 1972—1977, utförd av Industriens utredningsinstitut och byggd på en enkät till företag. För papper och papp förutses för perioden en ökning av produktionen med 39% (att jämföra med 31% under perioden 1970 — 1975 enligt motsvarande undersökning inom ramen för den ursprungliga långtidsutredningen). För massa beräknas produktionsökningen till 35 % (mot 27 % för perioden 1970—1975). Denna snabba produktionsökning beror på förutsättningen att produktionen skall stiga till det relativt höga kapacitetsutnyttjande som rådde år 1970. Industrienkätens planer jämförs i undersökningen med de prognoser rörande den tekniska produktionskapaciteten som görs för femårsperioder av Svenska

NU 1973:52

cellulosa- och pappersbruksföreningen. Överensstämmelsen befinns vara god.

De föreliggande utbyggnadsplanerna visar, uppges det, att svensk skogsindustri nu huvudsakligen satsar på en integrering framåt. Integrerad papperstillverkning bedöms därvid ge den bästa lönsamheten. Det är i sådan tillverkning som man kan utnyttja den konkurrensfördel gentemot Nordamerika som man — även om övergångstiden blir lång - redan nu väntar sig att få genom frihandelsavtalet med EG. Den starkare inriktningen på integrerad papperstillverkning anses också ha påverkats av att flera företag inte har tillräcklig virkesbas för en virkeskrävande expansion av massaexporten.

Tidigare behandling av motion om skogsnäringens forskningsarbete

En motion med till stora delar samma innehåll som motionen 1973:347 väcktes vid 1966 års riksdag. Den avslogs av riksdagen sedan den avstyrkts av statsutskottet (SU 1966:10) med motiveringen att utskottet vid sin prövning av motionsyrkandet funnit sig sakna tillräckligt underlag för att tillstyrka detsamma.

Utskottet

De motioner som behandlas i detta betänkande går båda ut på åtgärder för att åstadkomma ett förbättrat industriellt utnyttjande av landets skogstillgångar.

Motionen 1973:826 har ett regionalt begränsat syfte. En utredning av möjligheterna till en skogsindustriell utveckling i de norra delarna av Kopparbergs län föreslås där med hänvisning till den kraftiga nedgång i sysselsättningen inom skogsbruket som under de senaste åren har ägt rum i detta område.

Skogsindustrins läge och framtidsutsikter har på senare tid varit föremål för stor uppmärksamhet och belysts av flera olika utredningar. Nyligen — efter det att motionerna väcktes — har skogspolitiska utredningen avlämnat sitt länge väntade betänkande, vari bl. a. förs en ingående diskussion om skogspolitikens mål. Vidare har redovisats en framskrivning av 1970 års långtidsutredning som bl. a. ger upplysningar om skogsindustrins planer på utvidgning av sin produktionskapacitet. Bland problem som är aktuella i detta sammanhang är det betydande överskottet på avverkningsmogen skog i Sverige, möjligheterna att upprätthålla en lönsam produktion med hänsyn till arbetskraftskostnader och transportavstånd m. m. samt riskerna för ett framtida virkesunderskott. Skogspolitiska utredningens allmänna bedömningar torde få tillmätas stor betydelse som grund för de fortsatta överväganden som sker.

Skogsindustrins utveckling inom Kopparbergs län har givetvis i hög grad bestämts av att länet är ett inlandslän. Ett par stora skogsindustriella anläggningar finns vid kusten inte långt utanför länets gränser. En otillfredsställande arrondering, mot vilken åtgärder nu vidtas, försvårar

NU 1973:52

ett rationellt utnyttjande av länets skogstillgångar.

Det fortsatta statliga utredningsarbetet rörande skogsbruket och skogsindustrin bör, såvitt utskottet kan bedöma, i första hand ägnas åt skogsnäringens problem i stort. Förutsättningarna för en sådan mera omfattande skogsindustriell satsning i en viss region som det i motionen 1973:826 framställs önskemål om synes inte kunna avgöras utan att råvaruresurser, produktionskapacitet, konkurrensförhållanden etc. har studerats i ett större sammanhang. Att åstadkomma den nödvändiga anpassningen mellan de allmänna riktlinjerna för skogsindustrins utveckling och lokala expansionssträvanden får anses i första hand vara en uppgift för intressenterna inom regionen. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet motionen 1973:826.

I motionen 1973:347 begärs statliga åtgärder för att samordna och utveckla skogsnäringens forskningsarbete. Motionärerna hävdar att skogsindustrins forskning inte är i nivå med utvecklingens krav. De gör sig till talesmän för en utvidgad förädlingsverksamhet som kan ge nya arbetstillfällen.

Det förhåller sig otvivelaktigt så att forsknings- och utvecklingskostnadernas andel av omsättningen och av förädlingsvärdet för skogsindustrins del är lågt om man jämför med andra kapital- och teknikintensiva branscher och med genomsnittet för all industri. Skogsindustrin har också en låg ingenjörstäthet inom sin personal. Med hänsyn till skillnaderna i produktionsförutsättningar mellan olika industrigrenar bör dock inga långtgående slutsatser dras härav. Det kan samtidigt konstateras att inom skogsindustrin bedrivs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete som tar växande reala resurser i anspråk. Särskild uppmärksamhet tilldrar sig den kollektiva forskning som äger rum vid det halvstatliga Svenska träforskningsinstitutet, som är landets största branschforskningsinstitut. Institutets verksamhet täcker ett mycket brett fält som omfattar såväl grundforskning som tillämpad forskning och i viss utsträckning dessutom utvecklingsarbete. Institutet fick sin nuvarande form genom en omorganisation år 1968. Sedan 1966, då en motion med likartat innehåll behandlades av riksdagen, har förutsättningarna för skogsindustrins kollektiva forskning sålunda ändrats väsentligt. Det kan nämnas att flera av institutets projekt avser ligninet, vars utnyttjande för produktiva ändamål särskilt förespråkas av motionärerna.

En tendens av stor betydelse får bedömas vara den utveckling mot ökad förädlingsgrad som för närvarande kännetecknar skogsindustrin. Den ställer självfallet krav på ytterligare insatser i form av forsknings- och utvecklingsarbete, och den bidrar — i enlighet med motionärernas önskemål — till ökade sysselsättningsmöjligheter.

I ledningen för Svenska träforskningsinstitutet, som spelar en central roll för skogsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete, är staten företrädd genom styrelsen för teknisk utveckling, som också svarar för statens ekonomiska bidrag till institutets verksamhet. Utskottet finner det lämpligt att statens inflytande över forsknings- och utvecklingsarbetet inom skogsindustrin i första hand kanaliseras denna väg och anser inte att

NU 1973:52

riksdagen i nuvarande läge har anledning till den åtgärd som föreslås i motionen 1973:347.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:826 om utveckling av skogsindustrin i norra delen av Kopparbergs län,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:347 om samordning och utveckling av skogsnäringens forskningsarbete.

Stockholm den 25 maj 1973

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Wirtén (fp), Blomkvist (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Bengtson i Jönköping (c) och fru Hambraeus (c).

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under 1 (skogsindustrin i norra delen av Kopparbergs län) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”De motioner som” och slutar på s. 8 med ”motionen 1973:826” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Motionen 1973:826 berör skogsnäringens vidare utveckling i Kopparbergs län. Särskilt länets norra del har drabbats av svåra problem genom sysselsättningsminskningen i de areella näringarna. Givetvis finns det även andra regioner i landet med samma problem. Detta hindrar dock inte att man nu initierar åtgärder av det slag som motionärerna föreslår. Sådana åtgärder kommer att ge värdefulla erfarenheter som kan tillämpas även på andra regioner. Läget i den berörda delen av Kopparbergs län är dessutom sådant att det motiverar att frågan aktualiseras på det konkreta planet. Åtgärder av det slag som motionärerna förordar är givetvis inte utan sina problem. Inriktningen av skogsindustrins framtida produktion i regionen måste analyseras. Frågan om eventuell statlig skogsindustri bör tas upp. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de ekologiska förutsättningarna för skogsdrift i områden av denna typ. Alla dessa frågor kan emellertid behandlas inom ramen för en sådan utredning som motionärerna begär. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1973:826.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973:826 hos Kungl.

Maj:t hemställer om en skyndsam utredning av möjligheterna

NU 1973:52

till skogsindustriell utveckling i norra delen av Kopparbergs län,

2. vid utskottets hemställan under 2 (skogsnäringens forskningsarbete) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”1 motionen 1973:347” och slutar på s. 9 med ”i motionen 1973:347” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Mellan den nu nämnda motionen och motionen 1973:347 finns ett inbördes sammanhang. De frågor som tas upp i de två motionerna måste betraktas som sakligt och tidsmässigt viktiga och angelägna.

Motionen 1973:347 gäller frågan om forskning och utvecklingsarbete inom skogsnäringen. Kortsiktigt vinsttänkande har medfört en otillfredsställande inriktning av svensk skogsindustri. Tillfälliga internationella massakonjunkturer har till stor del styrt in näringen i en utveckling där massaproduktionen fått spela en ledande roll. Häri ligger betydande faror. Denna typ av produktion är en av de mer energikrävande, varför det vid framtida svårigheter med energiförsörjningen finns skäl som talar för att man dämpar ner dess roll i den totala industriella strukturen. Den har visat sig synnerligen påfrestande på miljön. Dess ställning på längre sikt måste från svensk synpunkt bedömas som riskfylld. Andra länder med större produktionsenheter kommer att bjuda en hårdnande konkurrens. Realiseras möjligheterna att i stor skala använda nya trädslag för massaproduktion kommer producentländer av Sveriges typ i en besvärlig situation.

Allt detta talar för en stor och samordnad insats till förmån för en bredare och mer avancerad produktutveckling på träsidan. Inte minst den kemiska forskningen är angelägen. Detta är att betrakta som en av de viktigare vägarna att komma ifrån den ensidighet som präglar skogslänens näringsliv och som har vållat en stor del av deras avfolknings- och sysselsättningsproblem. Även för framtida industripolitik i stort liksom för ett bekämpande av den arbetslöshet och undersysselsättning som skapas av det ekonomiska systemets krisfaktorer är det nämnda forskningsarbetet av väsentlig betydelse. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973:347.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973:347 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till en samordning och utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med vad utskottet anfört.

NU 1973.52

11 Särskilt yttrande

av fru Hambraeus (c):

Den nya ekologiska medvetenheten leder till behovet av en ny sorts strukturrationalisering. Sådana strukturer måste skapas som är förnuftiga enligt ekologins lagar.

Jag delar inte skogspolitiska utredningens grundinställning som ligger bakom dess allmänna bedömningar. Motionen 1973:826 bygger också enligt min mening på ekologiskt icke hållbar grund. Den högmekanisering som drivits fram och som väntas fortgå är inte önskvärd. Enligt min mening är den världsbild torftig som betraktar naturen enbart som råvaru- eller rekreationskälla. Naturen har ett värde i sig. All mänsklig verksamhet måste ordnas i samklang med naturen. Då skapas också arbetstillfällen och arbetstillfredsställelse. Detta nya synsätt kräver förändringar bl. a. i lantbruksnämndernas och domänverkets instruktioner, i SJ :s politik och i olika regionalpolitiska metoder.

GOTAB 73 3829 S Stockholm 1973