Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse för person av baltiskt ursprung från sovjetiskt medborgarskap

UU 1973:7

8 Nr 7

Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse för person av baltiskt ursprung från sovjetiskt medborgarskap.

Motionen

I motionen 1973:149 av herrar Wirmark och Hamrin (fp) föreslås ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om att Sverige på diplomatisk väg söker nå en överenskommelse med Sovjetunionen som gör det möjligt för tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen - som nu är svenska medborgare — samt deras barn att genom en administrativ anmälan till en svensk myndighet få bli befriad från sitt påtvingade sovjetiska medborgarskap och varje annan formell samhörighet med Sovjetunionen”.

Motionärerna pekar på en rad olägenheter som uppstår på grund av det dubbla medborgarskapet, främst vid resa inom sovjetiskt område. De framhåller att något fall där balter kvarhållits i Sovjetunionen eller annorstädes under åberopande av deras sovjetiska medborgarskap ännu inte är känt. Däremot har det hänt att svenska medborgare som även betraktats som medborgare i något östeuropeiskt land mot sin vilja kvarhållits. I dessa fall har de svenska myndigheterna inte ansett sig kunna ingripa. I motionen erinras om att svenska myndigheter så långt möjligt försöker begränsa fallen av dubbelt medborgarskap. Vidare sägs att den enda framkomliga vägen för att lösa frågan om balternas dubbla medborgarskap förefaller vara en överenskommelse mellan Sverige och Sovjetunionen. En sådan överenskommelse bör göra det möjligt för balter i Sverige att genom en enkel anmälan till svensk myndighet bli befriade från varje formell samhörighet med Sovjetunionen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om införande av en lagstiftning som öppnar möjligheter för utländsk medborgare att under vissa förutsättningar i Sverige vinna befrielse från sitt utländska medborgarskap har behandlats av riksdagen åren 1959 och 1960. De motioner som väckts i detta ärende föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd. I första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (1LU 1960:21) framhölls bl. a. att någon möjlighet att låta en person med utländskt medborgarskap avsäga sig detta och t. ex. övergå till att bli statslös icke förefinns enligt svensk rättsordning. Utskottet anslöt sig bl. a. till uppfattningen att en stat icke gärna kan tillåta sig att besluta om viss persons medborgarskap i annan stat. Vad återverkningarna här i riket av utländskt medborgarskap angick, förelåg inte hinder att tillmäta en persons nationalitet olika betydelse inom skilda rättsområden.

UU 1973:7

9 Utskottet

Dubbla medborgarskap uppkommer genom att staterna tillämpar olika principer i sina respektive medborgarskapslagar. Bestämmelsen i den svenska medborgarskapslagen om förlust av svenskt medborgarskap för den som efter ansökan eller uttryckligt samtycke förvärvar utländskt medborgarskap, har t. ex. inte någon motsvarighet i en rad andra länders - däribland Sovjetunionens - lagstiftning.

Enligt den sovjetiska medborgarskapslagen betraktas alla personer som den 7 september 1940 vistades i Sovjetunionen som sovjetiska medborgare. Barn till föräldrar som har sovjetiskt medborgarskap får också detta medborgarskap. Om endast den ena föräldern är sovjetisk medborgare och föräldrarna är bosatta utanför Sovjetunionen, blir barnet inte automatiskt sovjetmedborgare utan blir detta först efter ett registreringsförfarande.

Förvärv av medborgarskap i annat land medför inte automatiskt förlust av sovjetiskt medborgarskap. Det finns emellertid möjlighet för en sovjetisk medborgare att efter framställning bli befriad från sovjetiskt medborgarskap. Beslut meddelas av Högsta Sovjets presidium.

De sovjetiska bestämmelserna har till följd att en mycket stor grupp naturaliserade svenska medborgare av baltisk härkomst, med hemvist i Sverige, även innehar sovjetiskt medborgarskap. Enligt en grov uppskattning uppgår gruppen till omkring 40 000 personer.

I ett interpellationssvar den 11 december 1972 framhöll statsrådet Lidbom att de försök som gjorts att lösa problem med dubbla medborgarskap genom internationella överenskommelser hittills varit föga framgångsrika. Beträffande Sovjetunionen fanns det inte något exempel på att detta land ingått medborgarskapsavtal med ett ickekommunistiskt land.

Utskottet vill erinra om att det sedan gammalt varit en ledande princip för svensk medborgarskapslagstiftning att i möjligaste mån söka förhindra uppkomsten av dubbla eller flerfaldiga medborgarskap.

Den principiella svenska inställningen till frågor om dubbelt medborgarskap berördes i prop. 1968:128 angående ändring i medborgarskapslagen. I propositionen begärdes bl. a. riksdagens godkännande av 1963 års Europarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap.

I sitt av riksdagen godkända yttrande över propositionen framhöll första lagutskottet (1LU 1968:54) bl. a.

En av grundsatserna i konventionen är att en person, som efter egen ansökan blir medborgare i en stat, skall förlora sitt tidigare medborgarskap. — Med hänsyn till att ett medborgarskap medför inte bara rättigheter utan också skyldigheter är det tydligt att flerfaldigt medborgarskap kan vålla den enskilde allvarliga olägenheter. En ledande princip för vår medborgarskapslagstiftning har därför sedan gammalt varit att i möjligaste mån söka förhindra uppkomsten av fall av dubbla eller flerfaldiga medborgarskap. I likhet med departementschefen anser utskottet att europarådskonventionen på ett verksamt sätt kan bidra till

UU 1973:7

en begränsning av sådana fall och att det därför från svensk synpunkt är anledning att verka för att konventionen vinner så vidsträckt anslutning som möjligt.

Det ligger i linje med den ovan redovisade svenska inställningen till frågor om dubbelt medborgarskap, att regeringen även utanför den europeiska konventionens ram fortsätter att verka för överenskommelser med främmande makter, varigenom fall av dubbelt medborgarskap kan begränsas eller varigenom de negativa verkningarna av dubbelt medborgarskap kan avlägsnas. 1 detta arbete ingår bl. a. att söka undanröja olägenheter av det slag som beskrivs i motionen 1973:149.

Det huvudsakliga syftet med denna motion torde sålunda vara tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1973:149 besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 april 1973

På utrikesutskottets vägnar ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Johansson i Jönköping (s), Wirmark (fp), Palm (s), Göransson (s), Turesson (m), Hellström (s), fröken Bergegren (s) och fru Nilsson i Kristianstad (c).

Reservation

av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Turesson (m) och fru Nilsson i Kristianstad (c), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 böljar med ”1 detta arbete” och slutar med ”tillgodosett” bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker därför det i motion 1973:149 framförda förslaget om att Sverige på diplomatisk väg bör söka nå överenskommelse med Sovjetunionen som medger att de i motionen beskrivna medborgarskapsproblemen för svenska medborgare av baltiskt ursprung löses på ett tillfredsställande sätt. Målsättningen från svensk sida bör därvid vara att en sådan överenskommelse skall inrymma ömsesidiga åtaganden om att en person som är sovjetisk respektive svensk medborgare vid ansökan och erhållande av svenskt respektive sovjetiskt medborgarskap automatiskt förlorar det tidigare medborgarskapet,

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motion 1973:149 hos Kungl. Maj:t

UU 1973:7

begär att Sverige på diplomatisk väg söker nå en överenskommelse med Sovjetunionen som gör det möjligt för tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen — som nu är svenska medborgare — samt deras barn att genom erhållande av svenskt medborgarskap bli befriade från sitt sovjetiska medborgarskap.