('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382J om svenskt medborgarskap, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1968 1

Nr 128

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382J om svenskt medborgarskap, m. m.; given Stockholms slott den 28 juni 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att dels godkänna 1) den i New York den 30 augusti 1961 avslutade konventionen om be­ gränsning av statslöshet, 2) den i Strasbourg den 6 maj 1963 avslutade konventionen om begräns­ ning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap, dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet och 1963 års europarådskonvention om be­ gränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Vidare föreslås ändringar i 1950 års lag om svenskt medborgarskap. Den viktigaste förändringen är att det enligt förslaget skall bli lättare för medborgare i annat nordiskt land att vinna svenskt medborgarskap. Sålunda föreslås att kravet på hemvisttid vid förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan enligt 10 § medborgarskapslagen sänks från tio till sju år samt att den undre åldersgränsen för sådan anmälan sänks från 21 till 18 år och att den övre åldersgränsen slopas. Förslaget innebär vidare att förlust av 1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 128

2 Knngl. May.ts proposition nr 128 år 1968

svenskt medborgarskap på grund av preskription enligt 8 § första stycket medborgarskapslagen inte skall inträda för den som under sammanlagt minst sju år har haft hemvist i annat nordiskt land. I propositionen förulskickas att Kungl. Maj :ts praxis i naturalisationsärenden kommer att ändras så, att för bifall till ansökan om naturalisation av medborgare i annat nor­ diskt land normalt inte skall krävas, som f. n., fem års utan endast tre års hemvist i Sverige. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1969.

Kung!. Maj. ts proposition nr 128 år 1068 3

Förslag i i till Lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap Härigenom förordnas, att 3, 8 och 10 §§ lagen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Utlänning, som är född här i riket Utlänning, som oavbrutet haft sitt och oavbrutet här haft sitt hemvist, hemvist i riket från det han fyllt förvärvar svenskt medborgarskap sexton år och dessutom tidigare haft genom att, efter det han fyllt tjugu­ sitt hemvist här under sammanlagt ett år men innan han fyllt tjugutre minst fem år, förvärvar svenskt år, hos länsstyrelsen i det län där medborgarskap genom att, efter det han är kyrkobokförd skriftligen an­ han fyllt tjuguett år men innan han mäla sin önskan all bliva svensk fyllt tjugutre år, hos länsstyrelsen i medborgare. Den som icke är med­ det län där han är kyrkobokförd borgare i någon stat eller styrker, skriftligen anmäla sin önskan att att han skulle förlora sitt utländska bliva svensk medborgare. Den som medborgarskap genom att förvärva icke är medborgare i någon stat eller svenskt medborgarskap, må dock styrker, att han skulle förlora sitt ut­ göra sådan anmälan redan då han ländska medborgarskap genom att fyllt aderton år. förvärva svenskt medborgarskap, må dock göra sådan anmälan redan då han fyllt aderton år, om han vid ti­ den för anmälan har sitt hemvist i riket sedan fem år och dessutom ti­ digare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år. Då riket-----------------------------------------annan stat.

8 Svensk medborgare,--------------------- - medborgarskapet bibehålies. När någon enligt första stycket När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, förlorar svenskt medborgarskap, medför detta förlust av sådant med­ medför detta förlust av sådant med­ borgarskap även för hans barn, som borgarskap även för hans barn, som förvärvat medborgarskapet till följd förvärvat medborgarskapet till följd av att han varit svensk medborgare. av att han varit svensk medborgare,

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968

om icke förlusten skulle leda till att

barnet kominer att sakna medborgar­

10 §.

Konungen äger,--------------------------- ----------- i fråga. a) Vid tillämpning av 1 § första a) Vid tillämpning av 1 § första stycket punkt 2 samt 3 § likställes stycket punkt 2 likställes födelse i födelse i fördragsslutande stat med fördragsslutande stat med födelse födelse här i riket. här i riket. I fråga om anmälan enligt 3 § lik­ ställes hemvist i fördragsslutande stat med hemvist i riket i den mån hemvisttiden infallit före sexton års ålder och tidigare än fem år före anmälan. Såvitt angår 3 och 4 §§ likställes Såvitt angår 4 § likställes hemvist hemvist intill tolv års ålder i för­ intill tolv års ålder i fördragsslutan­ dragsslutande stat med hemvist här de stat med hemvist i riket. i riket. Bestämmelsen i 8 § första stycket äger ej tillämpning på den som under sammanlagt minst sju år haft hem­ vist i fördragsslutande stat. b) Medborgare i fördragsslutande b) Medborgare i fördragsslutande stat som stat som 1. förvärvat medborgarskapet på 1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation; annat sätt än genom naturalisation; 2. fyllt tjuguett men ej sextio år; 2. fyllt aderton år; 3. sedan tio år har hemvist här i 3. sedan sju år har hemvist här i riket; samt riket; samt 4. icke under denna tid dömts till 4. icke under denna tid dömts till frihetsstraff, fängelse, förvärvar svenskt medborgarskap förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län genom att hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid så­ anmäla sin önskan härom. Vid så­ dant förvärv av medborgarskap skall dant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning. tillämpning. c) Den som-------------------------------- motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 5

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 april 1968.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , L änge , K ling , J ohansson , H olmqvist , A spling , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i la­ gen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap, m. m. och anför.

Inledning

I en år 1960 antagen rekommendation hemställde Nordiska rådet att re­ geringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige skulle söka un­ derlätta för nordiska medborgare att förvärva medborgarskap i annat nor­ diskt land, bl. a. genom jämkning av kravet på viss tids uppehåll i landet. Rekommendationen behandlades på ett nordiskt justitieministermöte i Helsingfors i januari 1961, varvid man enades om att göra en samnordisk utredning på grundval av rekommendationen. 1 överensstämmelse härmed tillkallades sakkunniga i Danmark, Finland, Norge och Sverige för att i sam­ arbete göra denna översyn av den nordiska medborgarskapslagstiftningen. I Sverige utsågs landshövdingen Martin Wahlbäck till sakkunnig (direktiv se riksdagsber. 1962: I Ju 44). Frågan om underlättande för nordiska medborgare att vinna medborgar­ skap i annat nordiskt land togs upp på nytt vid Nordiska rådets session år 1964. I en då antagen resolution hemställde rådet att regeringarna i de nor­ diska länderna skulle genomföra sådana ändringar i gällande bestämmelser och praxis rörande förvärv av medborgarskap att det för nordiska medbor­ gares möjlighet att vinna medborgarskap i annat nordiskt land genom na­ turalisation uppställdes krav på högst tre års hemvist. Vid en av Förenta Nationerna i augusti 1961 anordnad konferens om eliminering eller begränsning av framtida statslöshet avslutades en konvention om begränsning av statslöshet. Konventionen, som är dagtecknad den 30

6 Kungl. Majrts proposition nr 128 år 1968

augusti 1961, har undertecknats av Dominikanska republiken, Frankrike, Israel, Nederländerna och Storbritannien. Hittills har endast Storbritannien ratificerat konventionen. Vid ett nordiskt justitieministermöte i Reykja­ vik i september 1962 beslöts att hänskjuta frågan om de nordiska länderna bör tillträda konventionen till utredning av de sakkunniga som utsetts att se över medborgarskapslagstiftningen. Dessa fick också i uppdrag att under­ söka vilka ändringar i denna lagstiftning som krävs vid ett eventuellt till­ träde. De sakkunniga har överlämnat ett den 1 september 1965 dagtecknat ge­ mensamt betänkande med titeln »Underlättande för nordiska medborgare att vinna medborgarskap i annat nordiskt land m. m.» Betänkandet är ut­ givet i Nordisk udredningsserie (NU 1965: 8). De sakkunnigas lagförslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen, so­ cialstyrelsen, riksförsäkringsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden, överståthållarämbetet (ÖÄ), länsstyrelserna i Stock­ holms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Norrbottens län, utlänningsutredningen, Sveriges advokatsamfund och Norden svensk för­ ening för nordiskt samarbete. RÅ har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt Föreningen Sve­ riges statsåklagare. ÖÄ samt länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län har överlämnat yttranden av polischeferna i Stockholms, Malmö, Häl­ singborgs, Luleå och Haparanda polisdistrikt. Inom Europarådet avslutades den 6 maj 1963 en konvention om begräns­ ning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Konventionen har undertecknats av Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Förbundsrepubli­ ken Tyskland och Österrike men har hittills ratificerats endast av Frank­ rike och Italien. Den har trätt i kraft den 28 mars 1968. Landshövdingen Wahlbäck har som svensk sakkunnig för översyn av medborgarskapslag­ stiftningen den 11 mars 1966 avgett yttrande i frågan om svensk anslut­ ning till konventionen i vad avser de regler som har till ändamål att be­ gränsa antalet fall av flerfaldigt medborgarskap. 1961 års FN-konvention och 1963 års europarådskonvention torde i eng­ elsk och fransk originaltext jämte översättning till svenska få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2 och 3. Nordiska departementsöverläggningar angående de förslag som lagts fram i det gemensamma betänkandet och angående frågan om tillträde till europarådskonventionen har ägt rum i Stockholm den 28 februari 1967 och i Köpenhamn den 31 januari 1968. Jag vill också nämna att landshövdingen Wahlbäck, som hade fått i upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 7

drag att överväga även vissa decentraliseringsfrågor, den 11 mars 1966 av­ lämnade betänkandet »Decentralisering av naturalisationsärenden m. m.» (SOU 1966: 20). Till de förslag som har lagts fram i det betänkandet avser jag att återkomma i annat sammanhang.

Gällande svensk rätt m. m.

Gällande bestämmelser om svenskt medborgarskap återfinns, förutom i 33 § regeringsformen, i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt med­ borgarskap. Lagen tillkom i samarbete med Danmark och Norge, i vilka länder samma år antogs medborgarskapslagar, som i sakligt hänseende nä­ ra överensstämmer med den svenska. Den nordiska medborgarskapsrätten bygger sedan gammalt på härstamningsprincipen (jus sanguinis), som innebär att föräldrarnas medborgar­ skap och inte födelseorten är avgörande för ett barns medborgarrättsliga ställning. I stället för eller vid sidan av denna princip tillämpas i vissa and­ ra länder territorialprincipen (jus soli), enligt vilken medborgarskap för­ värvas på grund av födelse inom landets territorium. 1 § medborgarskapslagen anger i vilka fall barn förvärvar svenskt med­ borgarskap vid födelsen. Enligt bestämmelsen gäller olika regler för barn i äktenskap och barn utom äktenskap. Barn i äktenskap förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen om fadern är svensk medborgare, medan barn utom äktenskap blir svensk medborgare vid födelsen om modern har svenskt medborgarskap. 1 båda fallen saknar det betydelse var barnet är fött. Från huvudregeln att moderns nationalitet inte är bestämmande för vil­ ket medborgarskap barn i äktenskap förvärvar vid födelsen finns ett un­ dantag. Om fadern inte har medborgarskap i någon stat eller om barnet inte förvärvar hans medborgarskap vid födelsen, får nämligen barn i äk­ tenskap svenskt medborgarskap om modern är svensk medborgare. En för­ utsättning för tillämpning av denna bestämmelse är dock att barnet har fötts här i riket. På grund av samhörigheten mellan de nordiska länderna har i 10 § a) öppnats möjlighet att i vissa avseenden likställa födelse eller hemvist här i riket med födelse eller hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge. För tillämpningen av bestämmelserna, liksom av 10 § i övrigt, krävs dock att avtal träffats därom med de andra länderna. Sedan sådant avtal har träffats mellan Danmark, Norge och Sverige, har Kungl. Maj :t i kungörelse den 22 december 1950 (nr 664) förordnat om tillämpning i för­ hållande till Danmark och Norge av 10 § medborgarskapslagen. I nu före­ varande avseende gäller därför att födelse i Danmark eller Norge likställs med födelse här i riket. I 2 $ medborgarskapslagen behandlas förvärv av svenskt medborgarskap genom legitimation. Ingår svensk man äktenskap med utländsk kvinna med­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

för det att före äktenskapet fött barn till makarna blir svensk medborgare, om barnet vid den aktuella tidpunkten är ogift och inte har fyllt 18 år. Enligt 3 § första stycket förvärvar utlänning, som är född i Sverige och oavbrutet har haft sitt hemvist här, svenskt medborgarskap genom att, efter det han har fyllt 21 år men innan han har fyllt 23 år, anmäla sin önskan därom hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd. Om vederbö­ rande inte är medborgare i någon stat eller styrker att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva svenskt, får anmälan göras redan då han har fyllt 18 år. Till grund för bestämmelsen ligger den uppfattningen att utlänningar, som har bott här ända från födelsen till vuxen ålder, därigenom har knutits så starkt till vårt land, att de skäligen bör ha rätt att bli svenska medborgare om de så önskar. Man brukar säga att förvärvet sker genom s. k. increscens eller inväxande i samhället. Enligt 10 § a) likställs vid tillämpning av 3 § födelse och hemvist intill tolv års ålder i annat nordiskt land (f. n. endast i Danmark och Norge ) med fö­ delse och hemvist här i riket. I 3 § andra stycket har tagits in en bestäm­ melse, enligt vilken 3 § under krig sätts ur kraft i förhållande till med­ borgare i fientlig stat och statslösa som senast varit medborgare i sådan stat. 4 § innehåller regler som i viss utsträckning gör det möjligt för förut­ varande svenska medborgare att återfå medborgarskapet på enklare sätt än genom naturalisation enligt 6 §. Bestämmelsen är tillämplig bara på perso­ ner som blivit svenska medborgare vid födelsen och som oavbrutet har haft sitt hemvist här i riket intill 18 års ålder. Om en sådan person har förlorat sitt svenska medborgarskap, kan han återvinna det genom att anmäla sin önskan därom till länsstyrelsen under förutsättning att han vid tiden för an­ mälan har hemvist här sedan minst två år. Är han utländsk medborgare, måste han också styrka att han genom återvinningen förlorar det utländska medborgarskapet. Vid tillämpning av 4 § likställs enligt 10 § a) hemvist i annat nordiskt land (f. n. endast Danmark och Norge) intill tolv års ålder med hemvist här i riket. Har den som förlorat sitt svenska medborgarskap samtidigt förvärvat medborgarskap i annat nordiskt land och därefter oav­ brutet varit medborgare i sådan stat, återvinner han enligt 10 § c) sitt svenska medborgarskap genom att anmäla sin önskan därom till länsstyrel­ sen, sedan han tagit hemvist här i riket. I det fallet kan anmälan alltså göras omedelbart efter hemvisttagandet. Det krävs inte heller att det för­ lorade svenska medborgarskapet har förvärvats vid födelsen. Bestämmelsen i 10 § c) gäller ännu bara i förhållande till medborgare i Danmark och Norge, eftersom avtal om paragrafens tillämpning som tidigare nämnts hittills har träffats endast med dessa länder. När någon blir svensk medborgare med stöd av 3 eller 4 § eller 10 § c), medför det i vissa fall alt hans eller hennes ogifta barn under 18 år också får svenskt medborgarskap. Bestämmelser härom ges i 5 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Enligt 33 § regeringsformen får utländsk man eller kvinna upptas till svensk medborgare genom naturalisation i den ordning och under de vill­ kor, som bestäms genom särskild lag. Naturalisationsärenden prövas av Kungl. Maj :t i den mån annat ej föreskrivs i den särskilda lagen. Villkor för naturalisation är enligt 6 § första stycket medborgarskapslagen att den sökande har fyllt 18 år, att han sedan sju år har hemvist här i riket, att han har fört en hederlig vandel samt att han har möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om dessa villkor ej är uppfyllda kan emellertid enligt andra stycket i samma paragraf naturalisation äga rum, om det med hän­ syn till sökandens förhållanden föreligger särskilda skäl härför. Som exem­ pel på sådana särskilda skäl nämns i lagen, att det skulle medföra gagn för riket att sökanden upptas till svensk medborgare, att sökanden förut har ägt svenskt medborgarskap eller alt sökanden är gift med svensk medborga­ re. När sökanden är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, kan av­ vikelse ske från villkoret om minst sju års hemvist i riket även om annat särskilt skäl inte föreligger. I praxis sker sådan avvikelse, innebärande alt vistelsetiden för nordiska medborgare i regel avkortas ett par är eller mer. Om utlänning inte förlorar sitt utländska medborgarskap genom naturalisationen utan att den utländska regeringen eller annan myndighet medger det, kan som villkor för att sökande tas upp till svensk medborgare ställas, att han inom viss tid styrker att sådant medgivande har lämnats. I naturalisationsärende bestämmer Kungl. Maj:t om naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under 18 år. Förutom att medborgare i de andra nordiska länderna har heretts en gynnad ställning i fråga om villkoren för naturalisation, har de i 10 § b) tillagts rätt att genom ensidig förklaring förvärva svenskt medborgarskap, såvida de uppfyller vissa villkor. Som tidigare nämnts är dock bestämmel­ serna i 10 § f. n. tillämpliga endast i förhållande till medborgare i Danmark och Norge. Medborgare i någon av dessa stater förvärvar enligt 10 § b) svenskt medborgarskap genom att hos vederbörande länsstyrelse anmäla sin önskan därom under förutsättning att han har förvärvat det danska eller norska medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation, att han har fyllt 21 men inte 60 ar samt att han sedan tio år har hemvist här i riket och inte under denna tid har dömts till frihetsstraff. Hittills har behandlats de bestämmelser, som anger hur svenskt med­ borgarskap förvärvas. De närmast följande paragraferna, 7—9 §§, inne­ håller regler om i vilka fall svenskt medborgarskap förloras. Enligt 7 § förloras svenskt medborgarskap av den som förvärvar ut­ ländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke eller genom alt inträda i allmän tjänst i annan stat. Ogift barn under 18 år, som blir utländsk medborgare genom att föräldrarna förvärvar utländskt medborgar­ skap på något av dessa sätt, förlorar sitt svenska medborgarskap under förutsättning att föräldrarna har vårdnaden om barnet. Är det bara

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1968

en av föräldrarna som förlorar sitt svenska medborgarskap till följd av förenämnda bestämmelser, följer barnet honom i medborgarrättslist avseende endast om den föräldern ensam har vårdnaden eller om vårdnaden utövas gemensamt och den andre inte är svensk med­ borgare. Vidare gäller enligt 7 § att ogift barn under 18 år, som blir ut­ ländsk medborgare genom alt föräldrarna ingår äktenskap med varandra, förlorar sill svenska medborgarskap. Bestämmelsen är emellertid försedd med ett betydelsefullt undanlag. Har barnet hemvist här i riket inträder nämligen förlusten endast om barnet innan det fyllt 18 år flyttar ur riket och då fortfarande har utländskt medborgarskap. Den i 8 § upptagna förlustgrunden brukar benämnas preskription av med­ borgarskap. Den innebär att svensk medborgare, som är född utom riket och som aldrig har haft hemvist här och inte heller har uppehållit sig här under förhållanden som tyder på samhörighet med Sverige, förlorar sitt svenska medborgarskap när han fyller 22 år. Förlusten inträder automa­ tiskt, när de angivna förutsättningarna föreligger. Kungl. Maj:t kan dock på ansökan medge att medborgarskapet får behållas. När någon förlorar svenskt medborgarskap på grund av denna bestämmelse, medför det för­ lust av det svenska medborgarskapet även för hans barn, som fått svenskt medborgarskap genom honom. Förlusten inträder oavsett barnets ålder och civilstånd. I de situationer, som avses i 7 och 8 §§, förloras medborgarskapet auto­ matiskt och således oberoende av den berördes önskemål. 9 § innehåller bestämmelser om befrielse från svenskt medborgarskap efter ansökan. Den som är eller önskar bli utländsk medborgare kan enligt paragrafen av Kungl. Maj :t befrias från sitt svenska medborgarskap. Sådant beslut får inte med­ delas, om sökanden därigenom skulle bli statslös. Är han ännu inte ut­ ländsk medborgare, skall därför som villkor för befrielsen föreskrivas, att han inom viss tid förvärvar medborgarskap i annan stat. Utöver de nu nämnda bestämmelserna innehåller medborgarskapslagen regler av huvudsakligen processuell natur samt övergångsbestämmelser. Det kan här nämnas att Sverige har anslutit sig till en i Haag år 1930 an­ tagen konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar (SÖ 1937: 9). Konventionen innehåller, förutom vissa grundsatser av allmän folkrättslig natur, bestämmelser om befrielse från medborgarskap, gift kvinnas medborgarskap, barns medborgarskap och adoptions inverkan i medborgarskapsrättsligt avseende. Såväl den danska lagen den 27 maj 1950 om dansk infpdsret som den norska lagen den 8 december 1950 om norsk riksborgarrett överensstämmer i sakligt "hänseende helt med den svenska medborgarskapslagen bortsett från att den danska lagen saknar föreskrifter om villkoren för naturalisa­ tion. Detta sammanhänger med att den danska grundlagen kräver lagstift­ ningsmaktens medverkan i varje särskilt naturalisationsärende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1968

I Finland gäller lagen den 9 maj 1941 om förvärvande och förlust av finskt medborgarskap, vars regler i olika hänseenden skiljer sig från de öv­ liga ländernas. Den finska medborgarskapslagstiftningen är emellertid före­ mål för översyn av en den 8 oktober 1959 tillsatt kommitté. Kommittén tor­ de inom kort komma att lägga fram ett förslag till ny finsk medborgar­ skapslag, som i väsentliga delar överensstämmer med de danska, norska och svenska lagarna. Bestämmelser om isländskt medborgarskap finns i lagen den 28 decem­ ber 1952 om isländsk riksborgarrätt, som i stort sett ansluter sig till de dansk-norsk-svenska lagarna. Liksom i Danmark krävs i Island lagstift­ ningsmaktens medverkan i varje särskilt naturalisationsärende.

Lättnader för medborgare i annat nordiskt land att vinna svenskt medborgarskap

Det nordiska betänkandet

De sakkunniga konstaterar inledningsvis, att de särregler om nordiska medborgares ställning i medborgarskapshänseende som finns i de år 1950 tillkomna lagarna utgörs dels av undantagsbestämmelser till de allmänna reglerna om naturalisation i den norska och svenska lagen (6 §), dels av be­ stämmelser bl. a. om förvärv av medborgarskap genom anmälan (10 §). Frågan huruvida de år 1950 införda reglerna bör vidareutvecklas anser de sakkunniga böra bedömas med hänsyn till de erfarenheter, som har vun­ nits av reglernas tillämpning, och de allmänna förutsättningar, som i dagens läge linns för ett vidgat nordiskt samgående på medborgarskapslagstiftningens område. Beträffande tillämpningen av 1950 års lagar i fråga om naturalisation av nordiska medborgare påpekar de sakkunniga, att i Norge har kravet på vistelsetid i praxis sänkts de senaste åren från tidigare fem till fyra år. I Sverige krävs enligt de sakkunniga som regel fem års hemvist, medan lag­ stiftningsmakten i Danmark normalt naturaliserar nordiska medborgare , o törst efter sju års hemvist i landet. I alla tre länderna naturaliseras nordiska kvinnor, gifta med inhemska män, i allmänhet redan efter ungefär ett års hemvist. Den finska medborgarskapslagen kräver för naturalisation nor­ malt fem års hemvist i landet men i praxis tillämpas en kortare tid för nor­ diska medborgare. De sakkunniga framhåller att den i 10 § b) i de danska, norska och sven­ ska medborgarskapslagarna införda möjligheten att förvärva medborgar­ skap genom anmälan har utnyttjats i betydande omfattning. Erfarenheterna av tillämpningen av dessa nya regler har enligt de sakkunniga varit goda. I fråga om de allmänna förutsättningarna för en fortsatt reformering av

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

den nordiska medborgarlagstiftningen konstaterar de sakkunniga, att det under den tid som har förflutit sedan tillkomsten av 1950 ars lagar liar upp­ nåtts betydande resultat vad gäller strävandena att skapa betingelser för att den som är medborgare i ett nordiskt land skall känna sig hemmastadd i hela Norden. I det sammanhanget pekas på införandet av passfriheten inom Norden, nordiska medborgares rätt att ulan särskilt tillstånd uppe­ hålla sig, bosätta sig och ta arbete i de olika länderna samt deras rätt i all­ mänhet till samma sociala förmåner som tillkommer vistelselandets egna medborgare. Mot bakgrunden av denna utveckling och med hänsyn till det vidgade nordiska samarbetet på snart sagt alla samhällslivets områden fin­ ner de sakkunniga det naturligt och önskvärt, att de nämnda strävandena ges ökat stöd genom en ytterligare revidering av den nordiska medborgarskapslagstiftningen. Vid en sådan revidering bör man enligt de sakkunniga gå vidare på de vägar, som öppnades i 1950 års lagar, och söka underlätta nordiska medborgares förvärv av annat nordiskt medborgarskap i första hand genom att sänka kraven på viss tids hemvist i vistelselandet. Med hänsyn till att det måste finnas ett visst underlag för den provning av sökandens kvalifikationer som skall äga rum i naturalisationsärenden finner de sakkunniga, alt kravet på uppehållstid inte kan sättas alltföi lågt. De anser emellertid att en prövningstid av tre år i allmänhet bör vara tillräcklig. De danska, norska och svenska sakkunniga har därför enats om att rekommendera att kravet på uppehållstid vid naturalisation enligt 6 § av nordiska medborgare i normalfallen inte sätts högre än tre år. Redan gäl­ lande lydelse av paragrafen lämnar utrymme för en sådan praxis. De sak­ kunniga anser därför inte någon ändring av bestämmelsens avtattning vara påkallad. De sakkunniga har vidare enats om alt föreslå, att kravet på uppehålls­ tid vid anmälan enligt 10 § b) sänks från tio till sju år. I samband härmed framhålls att en väsentlig sänkning av uppehållstiden enligt 10 § b) kan antagas medföra, alt möjligheten till förvärv av medborgarskap genom an­ mälan kommer att utnyttjas i vidgad omfattning. En sådan utveckling be­ dömer de sakkunniga som på längre sikt naturlig och önskvärd. Eftersom flen aktuella översynen av medborgarskapslagstiftningen inte har av setts syfta till en radikal ändring av den nuvarande ordningen, bör emellertid förhållandet mellan de berörda uppehållstiderna inte rubbas alltför mycket. Den nuvarande lydelsen av 10 § b) utesluter vissa åldersgrupper från möjligheten till medborgarskapsförvärv genom anmälan, nämligen perso­ ner under 21 och över 60 år. I syfte att vidga tillämpningsområdet för be­ stämmelsen förordar de danska, norska och svenska sakkunniga, att den undre åldersgränsen sätts vid 18 år och att kravet på viss maximiålder slo­ pas helt. Beträffande den undre åldersgränsen påpekar de sakkunniga att 18 år är den ålder från vilken enligt 1950 års lagar barn allmänt tillerkänns en i

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 13

töi hållande till föräldrarna självständig ställning i medborgarskapshänseende. Några olägenheter torde enligt de sakkunnigas mening inte vara för­ enade med att låta den åldern bilda utgångspunkt även för förvärv genom anmälan enligt 10 § b). Bakom den nuvarande regeln att anmälan inte får göras av den som har tyll t 60 år ligger tanken, att vederbörande bör ha kommit till landet vid så­ dan ålder att han har kunnat göra en längre tids insats i arbetslivet. Enligt de sakkunniga tiar detta skäl för en övre åldersgräns betydelse främst om förvärv av medborgarskap utgör förutsättning för att vederbörande skall bli berättigad till olika sociala förmåner. Situationen är emellertid numera den att en nordisk medborgare, som vistas i annat nordiskt land än sitt hemland, äger komma i åtnjutande av flertalet av de rättigheter och för­ måner, som tillkommer landets egna medborgare. I den mån särskilda vill­ kor uppställs härför anknyter dessa som regel inte till medborgarskapet ulan till andra förhållanden, exempelvis den tid vederbörande har varit bo­ satt i landet. De sakkunniga framhåller vidare att det endast i undantags­ tall kan antagas förekomma, att personer i närheten av eller i pensions­ ålder bryter upp från sin miljö i ett nordiskt land för att bosätta sig i ett annat. Som ett annat skäl för att slopa kravet på viss maximiålder i anmälningsfallen anför de sakkunniga att nordiska medborgare, som vid förhål­ landevis hög ålder flyttar in i annat nordiskt land än hemlandet, som regel torde kunna vinna medborgarskap i inflyttningslandet enligt de allmänna reglerna om naturalisation. De ändringsförslag som hittills har berörts har alla syftat till att göra det lättare för nordiska medborgare att förvärva medborgarskap i annat nor­ diskt land än hemlandet. De danska, norska och svenska sakkunniga tar slutligen upp en av de bestämmelser i 1950 års lagar som behandlar förlust av medborgarskap, nämligen 8 §. Enligt den gäller att den som är född utom sitt medborgarland och aldrig har haft hemvist i detta och inte heller har uppehållit sig där under förhållanden, som tyder på samhörighet med lan­ det, förlorar sitt medborgarskap när han fyller 22 år, om han inte på dess­ förinnan gjoid ansökan har fatt tillstånd att behålla det. De sakkunniga erinrar om att hemvist i annat nordiskt land vid tillämpningen av vissa av bestämmelserna om förvärv av medborgarskap (3 och 4 §§ i 1950 års lagar) likställs med hemvist i det land vars medborgarskap vederbörande önskar erhålla. Vid tillämpning av 8 § tillmäts däremot hemvist i annat nordiskt land ingen betydelse. Enligt de sakkunnigas uppfattning finns det emeller­ tid anledning att också i de fall som avses i 8 § ta hänsyn till samhörigheten mellan de nordiska länderna. De sakkunniga föreslår därför, att till 10 § togas en bestämmelse om att den som under minst sju år har haft hemvist i annat nordiskt land skall undantas från tillämpning av 8 §. I det svenska lagförslaget har vidare ordet »frihetsstraff» i 10 § b) 4. er­ satts med »fängelse».

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Att de sakkunniga i händelse av tillträde till FN-konventionen om be­ gränsning av statslöshet föreslår även andra ändringar i 10 § kommer att beröras i det följande. I betänkandet anges att de finska sakkunniga har en positiv inställning till de ändringsförslag som de danska, norska och svenska sakkunniga har enats om och att det kan förväntas att den finska medborgarskapskommitténs förslag till ny finsk medborgarskapslag i väsentliga delar kommer att överensstämma med de danska, norska och svenska lagarna.

Remissyttrandena

De sakkunnigas förslag till lättnader för medborgare i nordiskt land att förvärva medborgarskap i annat sådant land har genomgående fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Endast länsstyrelsen i Göteborgs och Bohns län samt polismästarna i Hälsingborg och Haparanda ger uttryck för tvekan inför den föreslagna liberaliseringen. De remissorgan som tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran ansluter sig i allmänhet till de skäl som har redovisats i betänkandet. Några instanser anför emellertid mer speciella synpunkter. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att den gemensamma nordiska ar­ betsmarknaden bar medfört en ökad rörlighet av arbetskraft över gränser­ na mellan de nordiska länderna. På den svenska arbetsmarknaden fanns i januari 1966 omkring 100 000 medborgare från de nordiska grannländerna mot knappt hälften så många år 1950. Enligt styrelsens uppfattning är det angeläget att anpassningen till svenska förhållanden av denna arbetskraft underlättas på allt sätt. Styrelsen räknar med att en uppmjukning av vill­ koren för nordiska medborgare att erhålla svenskt medborgarskap sanno­ likt kommer att medföra en snabbare slutlig anpassning av de nordiska ar­ betstagarna i vårt land och därmed bidra till en minskning av den relativt stora rörligheten bland vissa grupper av dem. Polismästaren i Stockholm anser förslagen vara välkomna från polisiär synpunkt. Den föreslagna sänkningen av kravet på uppehållstid vid natura­ lisation kommer att underlätta polisens arbete, samtidigt som tre år torde vara en fullt tillräcklig tid för bedömningen av sökandens vandel. Ändring­ arna av 10 § b) kan förväntas medföra att fler nordbor utnyttjar rätten alt förvärva medborgarskap genom anmälan. En sådan utveckling skulle också innebära en önskvärd lättnad i polisens arbete med utredningar i medborgarskapsärenden. Några remissinstanser anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående. Föreningen Norden ger uttryck för den principiella inställningen att det inte bör vara avsevärt svårare för en nordbo att förvärva medborgarskap i ett nordiskt grannland än det är att vid flyttning inom ett land bli medlem L bosättningskommunen. För en långtgående liberalisering talar vidare den

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968

rörlighet av arbetskraften inom Norden som redan finns och som kan för­ utses komma att öka under de närmaste åren. Föreningen hemställer att kraven på hemvist i Sverige vid naturalisation och anmälan sänks mer än vad som föreslagits, nämligen till två respektive fem år. Riskerna för miss­ bruk vid en sådan förkortning av hemvisttiderna framstår som tämligen obetydliga. Föreningen anser vidare att eventuella meningsskiljaktigheter mellan de nordiska länderna inte bör hindra Sverige från att genomföra en mera långtgående reform av nuvarande regler. Länsstyrelsen i Norrbottens lan anser alt möjligheterna att genom anmälan erhålla medborgarskap blir onödigt beskurna även om de föreslagna lättnaderna genomförs. För att utjämna skillnaden i kraven på hemvisttid vid naturalisation och vid an­ mälan och därigenom vidga möjligheterna att använda det enklare och snabbare anmälningsförfarandet förordar länsstyrelsen, att kravet på hem­ visttid i 10 § b) sänks till sex eller möjligen fem år. Även utlänningsutredningen sätter i fråga om inte uppehållstiden i del senare fallet borde be­ stämmas till fem år. Utredningen menar att den förordade liden sju år fö­ refaller godtyckligt vald, medan en rad skäl kan åberopas till stöd för en tidsgräns av fem år. Det pekas på den nordiska konventionen om social trygghet, enligt vilken medborgare i ett nordiskt land är berättigad till all­ män ålderspension i annat nordiskt land, om han har vistats i detta minst fem år innan ansökningen görs (art. 4).1 Vidare får medborgare i ett nor­ diskt land, vilken har vistats oavbrutet i annat nordiskt land under minst fem åi, enligt konventionen inte sändas hem på grund av socialhjälp som lämnas honom medan han vistas i sistnämnda land (art. 21). Utredningen åbero­ par också att utlänning, som har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år tillbaka, inte får utvisas eller förvisas om inte särskilda skäl föreligger för åtgärden. De remissinstanser som ställer sig tvekande inför en uppmjukning av lag­ stiftningen på detta område anför olika skäl för sin uppfattning. Länssty­ relsen i Göteborgs och Bohus län sätter i fråga om inte fem år är en minimi­ tid för alt man i naluralisalionsärendena skall kunna pröva om en sökande har blivit mera varaktigt knuten till inflyttningslandet och framhåller att sökandena i vissa fall tillhör arbetsmarknadens mera rörliga kategorier. Länsstyrelsen anser det vidare vara riktigt att del för medborgarskapsförvärv genom anmälan krävs längre vistelsetid än vad som normalt fordras för naturalisation. Polismästaren i Hälsingborg menar att den fria reserätten, den gemensamma arbetsmarknaden och gällande sociallagstiftning i prakti­ ken har gjort Norden till ett enda land i det avseende som avses i medborgarskapslagarna och att det därför knappast är påkallat att nu ändra reg­ lerna för nordbors förvärv av medborgarskap. Polismästaren i Haparanda anser att gällande lag och framför allt tillämpningen därav är synnerligen

1 Enligt överenskommelse den 2 februari 1967 mellan de nordiska länderna har i artikel 4 i konventionen gjorts den ändringen att vistelsekravet sänkts till tre år, se SFS 1967:113.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

liberal. Han framhåller att den statistik över nordiska medborgarskapsförvärv som redovisas i betänkandet också visar att Sverige är i högsta grad den givande parten i det nordiska samarbetet och finner det vara föga ända­ målsenligt att ytterligare mjuka upp reglerna på detta område. Beträffande utformningen av ändringsförslagen ifrågasätter Göta hovrätt om inte det sänkta kravet på uppehållstid vid naturalisation av nordisk medborgare borde få komma till uttryck i själva lagtexten. Även Föreningen Norden anser det vara av vikt att tidsfristen skrivs in i lagen. Det är inte tillfredsställande att den förmånsställning som generellt skall tillkomma nordiska medborgare skall kvarstå som undantag från en huvudregel med vida strängare krav. Från åklagarhåll har vissa betänkligheter förts fram mot det i 10 § b) upptagna villkoret att invandraren under hemvisttiden i Sverige inte får ha dömts till »fängelse». Det har ansetts inkonsekvent att hinder för att erhålla medborgarskap genom anmälan skall föreligga endast om brottsligheten har resulterat i åtal och utdömande av påföljd. Sålunda framhåller R å att vill­ koret till följd av bestämmelsen i 36 kap. 6 § brottsbalken även inbegriper sådana fall, då påföljden utgörs av villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdoms­ fängelse, internering och, med viss begränsning, överlämnande till särskild vård, men inte omfattar fall där beslut har fattats att enligt lagen den 20 mars 1964 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller jäm­ likt 20 kap. 7 § punkt 3 eller 4 rättegångsbalken inte åtala för brott. Med tillämpning av nämnda lagrum kan beslut att inte väcka åtal meddelas även vid relativt kvalificerad brottslighet. Frågan om sådant beslut skall medde­ las blir ofta beroende av om lämpliga åtgärder kan vidtas mot den brotts­ lige utan att lagföring sker vid domstol. Vid likartad brottslighet kan alltså hinder föreligga för den ene att förvärva medborgarskap genom anmälan, medan denna möjlighet står öppen för den andre enbart av den anledningen att lämplig behandlingsform har kunnat ordnas för denne utan lagföring. RÅ erinrar dock om att denna ordning råder enligt gällande lagstiftning. Överåklagaren i Stockholms åldagardistrikt ställer sig också tveksam till att låta villkorlig dom och skyddstillsyn undantagslöst utgöra hinder mot förvärv genom anmälan, eftersom dessa påföljder kan avse relativt ringa brottslighet.

Departementschefen

På medborgarskapsrättens område har det skandinaviska lagstiftningssamarbetet gamla anor. Redan den svenska lagen den 1 oktober 1894 om för­ värvande och förlust av medborgarerätt byggde sålunda på ett förslag av en dansk-norsk-svensk kommitté. Också lagen den 23 maj 1924 om förvärvan­ de och förlust av svenskt medborgarskap var ett resultat av skandinaviskt

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968 17

samarbete. Samma är förhållandet med vår nu gällande lag av den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap. Det skandinaviska samarbetet har inte bara medfört den fördelen att de nuvarande medborgarskapslagarna i Danmark, Norge och Sverige i sakligt hänseende är nära nog helt överensstämmande. Det har också lett till att man i vissa fall vid bestämmelsernas utformning har kunnat ta hänsyn till den gemenskap i fråga om språk och kultur och den likhet beträffande samhällsförhållanden, som råder mellan de nordiska länderna. Detta har i 1950 års lag kommit till uttryck främst genom särbestämmelser för nord­ bor, som dels ger dem en mer gynnad ställning än andra vad beträffar hem­ vistvillkoret vid naturalisation, dels öppnar möjlighet för dem att under vissa villkor förvärva svenskt medborgarskap genom ensidig förklaring. Enligt 6 § medborgarskapslagen kan utlänning upptas till svensk med­ borgare, naturaliseras, om han 1) har fyllt 18 år, 2) sedan sju år har hem­ vist här i riket, 3) har fört en hederlig vandel och 4) har möjlighet att för­ sörja sig och sin familj. Föreligger det med hänsyn till sökandens person­ liga förhållanden särskilda skäl för att denne upptas till svensk medborga­ re, kan naturalisation beviljas även om de angivna villkoren inte är upp­ fyllda. 1 andra stycket andra punkten sägs att avvikelse från kravet på sju års hemvist får göras även om annat särskilt skäl inte föreligger, när sö­ kanden är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare. Någon i lagen an­ given minimitid gäller sålunda inte för medborgare i annat nordiskt land. Nordiska medborgare naturaliseras i Sverige söm regel efter fem års hem­ vist. 1 Norge och Finland synes kravet på hemvisttid i motsvarande fall sät­ tas något lägre, medan man i Danmark normalt kräver sju års hemvist. Såväl i Danmark och Norge som i Sverige brukar nordiska kvinnor, gifta med inhemska män, naturaliseras efter ännu kortare uppehållstid i inflyttningslandet. Enligt tillgängliga uppgifter förvärvades svenskt medborgarskap genom naturalisation under åren 1966 och 1967 av 604 resp. 392 danska medbor­ gare, 3 577 resp. 2 908 finska medborgare och 318 resp. 250 norska medbor­ gare. Bestämmelser om nordbors förvärv av medborgarskap genom ensidig förklaring återfinns i 10 § b) i 1950 års danska, norska och svenska medborgarskapslagar. Eftersom Finland och Island inte deltog i det sam­ arbete som föregick tillkomsten av dessa lagar, har tillämpligheten av bestämmelserna i 10 § — såvitt gäller den svenska lagen — gjorts be­ roende av att Kungl. Maj:t efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge förordnar om tillämpning av en eller flera av bestämmelser­ na. Sedan sådant avtal träffats med Danmark och Norge, har genom sär­ skild kungörelse år 1950 förordnats om tillämpning av samtliga bestäm­ melser i paragrafen i förhållande till dessa länder. Något avtal har däremot 2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 128

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

inte träffats med Finland och Island. Enligt 10 § b) gäller sålunda f. n,, att dansk eller norsk medborgare, som förvärvat sitt danska eller norska med­ borgarskap på annat sätt än genom naturalisation, blir svensk medborgare genom att skriftligen anmäla sin önskan därom till länsstyrelsen i det län, där han är kyrkobokförd, under förutsättning att han har fyllt 21 men inte 60 år samt att han har hemvist här i riket sedan tio år och inte under denna tid har dömts till frihetsstraff. Trots att kravet på hemvisttid i 10 § b> så­ ledes är avsevärt högre än det som gäller för nordbor vid naturalisation har anmälningsförfarandet anlitats i betydande omfattning. Sålunda förvärva­ des t. ex. under åren 1966 och 1967 svenskt medborgarskap efter beslut av länsstyrelse av 611 resp. 697 danska och 374 resp. 447 norska medborgare eller under båda åren av tillhopa 2 129 danska och norska medborgare. I dessa siffror ingår dock även förvärv enligt 3 och 4 §§ samt 10 § c). Det alldeles övervägande antalet utgörs emellertid av fall enligt 10 § b). Som framgår av vad jag nyss redovisat förvärvades under samma år svenskt medborgarskap genom naturalisation av tillsammans 1 564 danska och norska medborgare. Under den tid som har förflutit sedan tillkomsten av den nuvarande medborgarskapslagen har samhörigheten de nordiska länderna emellan ytterli­ gare befästs på olika sätt. Vid skilda tillfällen har röster också höjts för att man bör gå vidare på den inslagna vägen alt bereda nordbor särskilda för­ måner i medborgarskapsrältsligt avseende. På grundval av en rekommenda­ tion av Nordiska rådet år 1960 tillkallades följande år sakkunniga i Dan­ mark, Finland, Norge och Sverige för att i samarbete se över medborgarskapslagstiftningen i syfte att undersöka möjligheterna att underlätta för nordiska medborgare att förvärva medborgarskap i annat nordiskt land, bl. a. genom jämkning av kravet på viss tids uppehåll i landet. I det betänkande som lades fram år 1965 förordar de danska, norska och svenska sakkunniga enhälligt, att hittills tillämpad praxis i naturalisationsärenden liberaliseras så att kravet på uppehållstid vid naturalisation av nordiska medborgare i normalfallen inte sätts högre än tre år. De föreslår vidare att medborgarskapsförvärv genom anmälan enligt 10 § b) skall kun­ na göras redan efter sju års hemvist samt att den undre åldersgränsen i anmälningsfallen skall sättas vid 18 år och den övre gränsen slopas. De sak­ kunniga förordar slutligen att till 10 § fogas en ny bestämmelse av inne­ börd, att förlust av medborgarskap enligt reglerna i 8 § inte skall inträda för den som under minst sju år har haft hemvist i fördragsslutande nordisk stat. Vid remissbehandlingen har de framlagda förslagen fått ett så gott som enhälligt stöd. Vid nordiska departementsöverläggningar har konstaterats att samtliga berörda regeringar är beredda att förelägga sina parlament för­ slag till ändringar i medborgarskapslagstiftningen efter de linjer som de sakkunniga dragit upp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968

Den förordade sänkningen av kravet på hemvisttid vid naturalisation av nordiska medborgare har föranlett erinringar endast från ett par remissin­ stanser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter sålunda om inte det nuvarande kravet i praxis på fem år måste upprätthållas, om man skall kunna bedöma huruvida sökanden på ett mera varaktigt sätt har bli­ vit knuten till landet. Föreningen Norden hävdar å andra sidan, att en två­ årig hemvisttid borde vara tillräcklig. Vid tillkomsten av den nu gällande medborgarskapslagen uttalade dåva­ rande departementschefen, att han ansåg att naturalisation av nordiska med­ borgare i allmänhet inte borde beviljas tidigare än efter tre års hemvist i Sverige (prop. 1950: 217 s. 41). Han förklarade sig emellertid inte vara be­ redd att ta ställning till om det kunde vara lämpligt att som regel tillämpa en så kort hemvisttid. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över den då framlagda propositionen anförde första lagutskottet, att det var önskvärt om den normala tiden för sådan naturalisation inte nämnvärt kom att över­ stiga den minimitid på tre år som departementschefen både angett (1LU 1950: 27 s. 32). Jag vill i detta sammanhang också erinra om att Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige enligt artikel 3 i den samarbetsöverenskommelse som länderna ingick i Helsingfors den 23 mars 1962 har åtagit sig att söka underlätta för medborgare i ett nordiskt land att förvärva med­ borgarskap i annat nordiskt land. Vid tillämpningen av 1950 års lag bar hittills, som förut nämnts, i nor­ malfallen krävts att sökanden har haft hemvist i riket i fem år. Tiden måste nu anses vara mogen för att låta en mer liberal inställning slå igenom i praxis. Alt så sker ter sig naturligt och önskvärt mot bakgrund av den ut­ veckling mot en allt närmare samhörighet de nordiska länderna emellan, som har ägt rum inom andra områden av samhällslivet. Jag förordar alltså att nuvarande praxis i naturalisationsärenden ändras så alt för bifall till ansökan om naturalisation av medborgare från annat nordiskt land normalt inte krävs längre tids hemvist i Sverige än tre år. En motsvarande sänkning av hemvistkravet torde komma att genomföras i öv­ riga nordiska länder. Kortare lid än tre år torde böra godtagas endast i rena undantagsfall, såvida sökanden inte är gift med svensk medborgare. Före­ kommer i det särskilda fallet anledning att ifrågasätta lämpligheten av alt sökanden upptas till svensk medborgare, kan självfallet hemvistkravet skärpas. Den nuvarande avfattningen av 6 § lämnar utrymme för en tilllämpning i enlighet med vad jag här har förordat. Paragrafens lydelse be­ höver därför inte ändras. Jag finner inte skäl att, som ett par remissinstan­ ser föreslagit, skriva in den nu angivna regeln i lagtexten. Det ligger i sakens natur, att kravet på hemvisttid i anmälnings fallen måste vara högre än vad som normalt krävs vid naturalisation. I likhet med de sakkunniga och en nära nog enhällig remissopinion anser jag emellertid, att det nuvarande kravet i 10 § b ) på tio års hemvist bör kunna mildras. Re­

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1968

dan vid tillkomsten av medborgarskapslagen diskuterades om man inte skulle bestämma en kortare tid, men av försiktighet stannade man för en tioårstid. Hur långt man skall gå vid en sänkning av tidskravet kan vara tveksamt. Några remissinstanser har uttalat sig för en sänkning till fem eller sex år. Vid de nordiska departementsöverläggningar som har hållits i saken har man särskilt från dansk sida varit obenägen att gå längre än de sakkunniga har föreslagit, nämligen till sju år. Som skäl för att iaktta en viss återhållsamhet har åberopats framför allt att förevarande bestämmelse är konstruerad så att den ger den, som uppfyller de angivna förutsättning­ arna, en ovillkorlig rätt att efter ensidig förklaring förvärva medborgarskap i inflyttningslandet. Att någon prövning alltså inte kan ske av vederbörandes kvalifikationer i det enskilda fallet motiverar, har det sagts, att de gene­ rella villkoren inte mjukas upp alltför mycket. Vidare har pekats på att det i paragrafen upptagna vandelsvillkoret är utformat så att det är tid­ punkten för domen och inte för straffets verkställande, som bildar utgångs­ punkt för beräkningen. Kriminellt belastade personer kan därför få till­ godoräkna sig anstaltsvistelser av varierande längd som hemvisttid enligt be­ stämmelsen. Jag anser mig kunna i stort sett instämma i dessa synpunkter. I varje fall finns det enligt min mening inte anledning att från svensk sida verka för en sådan sänkning av hemvistkravet i anmälningsfallen att den nordiska rättsenheten på området kommer i fara. Jag förordar därför, att de sakkunnigas förslag följs också i denna del och att möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan enligt 10 § b) alltså ges den som sedan sju år har hemvist här i riket. De sakkunnigas förslag att sänka den undre åldersgränsen för anmälan enligt 10 § b) från 21 till 18 år och att slopa den övre gränsen har vunnit allmänt gillande bland remissinstanserna. Inte heller jag hyser några be­ tänkligheter mot en sådan utvidgning av tillämpningsområdet för ifråga­ varande förvärvsform och biträder därför försilaget även i detta hänseende. Motsvarande ändringar torde komma att genomföras i övriga nordiska medborgarskapslagar. Enligt 10 § b) punkt 4 kan anmälningsförfarandet begagnas endast om vederbörande inte har dömts till frihetsstraff under de tio år, som ligger när­ mast före tiden för anmälningen. I betänkandet har den svenske sakkun­ nige, uppenbarligen som en följd av sammanslagningen av straffarbete och fängelse till ett enhetligt frihetsstraff, föreslagit att ordet »frihetsstraff» i den svenska medborgarskapslagen ersätts av »fängelse». Detta har föranlett några påpekanden från åklagarhåll om den materiella innebörden av före­ skriften. RÅ framhåller sålunda, att villkoret — på grund av bestämmelsen i 36 kap, 6 § brottsbalken — innebär, att också den som har fått villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering eller, om det inte har förordnats annorlunda i domen, överlämnande till särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 21

vård är utesluten från möjligheten att förvärva svenskt medborgarskap ge­ nom anmälan. Däremot kan anmälningsförfarandet användas även om åkla­ gare under den aktuella tiden har beslutat att enligt 1964 års lag med sär­ skilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller enligt bestämmelserna i 20 kap. 7 § 3. och 4. rättegångsbalken inte väcka åtal för brott, trots att det i sådana fall kan vara fråga om relativt kvalificerad brottslighet. Jag medger att konstruktionen av bestämmelsen kan antagas ibland leda till sakligt otillfredsställande resultat genom att omständigheter, som egent­ ligen är ovidkommande i medborgarrättsligt hänseende, blir avgörande för om anmälningsförfarandet kan anlitas eller ej. Ett tänkbart alternativ till den nuvarande ordningen är att utforma vandelsvillkoret så att möjligheten att genom anmälan förvärva medborgarskap står öppen endast för den som under hemvisttiden inte har begått brott av viss svårhetsgrad, t. ex. brott som kan medföra fängelse. Vilken påföljd eller annan åtgärd, som faktiskt kommer till användning i det aktuella fallet, skulle med andra ord lämnas därhän. En regel av det slaget skulle emellertid innebära en inte oväsent­ lig skärpning av vandelsvillkoret jämfört med vad som nu gäller, eftersom straffskalorna för åtskilliga brott är mycket vida. En sådan skärpning anser jag mig inte kunna acceptera. Den skulle också avlägsna den svenska be­ stämmelsen från vad som nu gäller enligt de danska och norska medborgarskapslagarna. Enligt min mening talar övervägande skäl för att behålla det nuvarande systemet, vars olägenheter torde vara av mindre praktisk bety­ delse. Jag föreslår alltså den justering av lagtexten på denna punkt som har förordats i betänkandet. Vid prövning av förutsättningarna för förvärv av svenskt medborgarskap likställs i viss utsträckning hemvist i annat nordiskt land med hemvist här i riket. Bestämmelser härom finns intagna i 10 § a). Enligt 8 § förlorar svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig har haft hemvist här och inte heller har uppehållit sig här under förhållanden som tyder på samhörighet med Sverige, sitt svenska medborgarskap när han fyller 22 år, om han inte på ansökan som gjorts dessförinnan har fått Kungl. Maj :ts till­ stånd alt behålla det. Om vederbörande har haft hemvist längre eller kortare tid i annat nordiskt land saknar därvidlag betydelse. De danska, norska och svenska sakkunniga anser emellertid, att det finns anledning att också i ett sådant fall ta hänsyn till samhörigheten mellan de nordiska länderna, och föreslår därför, att den som under minst sju år har haft hemvist i annat nordiskt land undantas från tillämpning av 8 §. Under remissbehandlingen har någon erinran inte gjorts mot detta förslag. Även jag vill ansluta mig till förslaget. Detta torde komma att genomföras också i Danmark och Norge. Om 10 § ändras i enlighet med vad jag har föreslagit, blir det senare ak­ tuellt att träffa nytt avtal mellan de nordiska länderna om tillämpning av

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

paragrafens bestämmelser. Det torde då bli tillfälle att pröva möjligheterna att inlemma också Finland och Island i kretsen av fördragsslutande stater. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har från dansk, norsk och svensk sida nåtts enighet om att ändringarna i 1950 års medborgarskapslagar bör genomföras den 1 januari 1969. I Finland torde en ny med­ borgarskapslag komma att träda i kraft redan den 1 juli 1968. Jag föreslår att de förut förordade ändringarna i den svenska medborgarskapslagen träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 23

Tillträde till FN-konventionen och därav föranledd lagstiftning

Konventionens huvudsakliga innehåll

Under åren 1959 och 1961 anordnades i FN:s regi en konferens om eliminering eller begränsning av framtida statslöshet. Sedan konferensen i au­ gusti 1961 antagit en konvention om begränsning av statslöshet, öppnades konventionen för undertecknande under tiden den 30 augusti 1961—den 31 maj 1962. Den har undertecknats av Dominikanska republiken, Frank­ rike, israel, Nederländerna och Storbritannien. Av dessa har hittills endast Storbritannien ratificerat konventionen. Annan stat än sådan som har un­ dertecknat konventionen kan ansluta sig till den. Något sådant tillträde har ännu inte skett. Konventionen träder i kraft två år efter dagen för deposi­ tionen av det sjätte ratifikations- eller anslutningsinstrumentet. Konventionens regler är fördelade på 21 artiklar. De centrala bestämmel­ serna återfinns i artiklarna 1—9. De fyra första artiklarna syftar till att skapa möjlighet för den som är statslös att förvärva medborgarskap, me­ dan artiklarna 5—9 avser att förhindra att statslöshet uppkommer. I de Övriga artiklarna behandlas bl. a. frågor om medborgarskap vid överföran­ de av territorium från en stat till en annan, om biläggande av uppkomman­ de tvister och om möjlighet att göra förbehåll. Dessutom förekommer sed­ vanliga slutbestämmelser. Konventionsbestämmelserna är i vissa delar tämligen invecklade och svår­ tillgängliga. Detta torde få ses mot bakgrund av att det gällt att åstadkom­ ma en reglering, som ger åsyftad effekt både mot sådana länder som byg­ ger sin medborgarskapslagstiftning på härstamningsprincipen och mot såda­ na som i första hand tillämpar territorialprincipen. Enligt art. 1 mom. 1 skall fördragsslutande stat bevilja på dess territorium född person medborgarskap, om denne annars skulle bli statslös. Medbor­ garskapet skall beviljas antingen automatiskt vid födelsen på grund av be­ stämmelse i lag (a) eller efter ansökan (b). För bifall till ansökan får före­ skrivas endast vissa bestämda villkor som anges i art. 1 mom. 2. Det är så­ lunda tillåtet att kräva att ansökningen görs under en period, som bestäms av den fördragsslutande staten och som skall börja löpa senast när den slatslöse fyller 18 år och upphöra tidigast när han fyllt 21 år. Han skall dock alltid tillförsäkras en tid av ett år, under vilken han kan göra ansökan på egen hand utan att behöva inhämta samtycke därtill. Vidare kan krävas att sökanden har varit stadigvarande bosatt på den fördragsslutande statens territorium i sammanlagt högst tio år, varav högst fem år omedelbait före tidpunkten för ansökan. Slutligen kan som villkor ställas att sökanden all­ tid har varit statslös och alt han varken har övertygats om brott mot all­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

män säkerhet och ordning eller har för annat brott dömts till frihetsstraff i fem år eller mer. Som framgått av det sagda syftar reglerna i första och andra momenten till att garantera medborgarskap åt personer, födda i län­ der som tillämpar härstamningsprincipen av föräldrar med annan nationali­ tet än födelselandets. I art. 1 mom. 3 föreskrivs att i fördragsslutande stat i äktenskap fött barn skall förvärva medborgarskap i staten vid födelsen, om barnets moder är medborgare där och barnet annars skalle bli statslöst. Art. 1 mom. 4 och 5 samt art. 4 reglerar fördragsslutande stats förpliktel­ ser i vissa fall gentemot personer, som har fötts i annan fördragsslutande stat (art. 1 mom. 4 och 5) eller i annan än fördragsslutande stat (art. 4) och som inte förvärvat medborgarskap i födelsestaten. Bestämmelserna går i huvudsak ut på att fördragsslutande stat skall bevilja sådan person med­ borgarskap, om hans föräldrar var medborgare i staten vid tiden för hans födelse och om han i annat fall skulle bli statslös. Hade föräldrarna inte samma medborgarskap vid den aktuella tidpunkten, skall frågan om barnet i medborgarskapshänseende skall följa fadern eller modern bedömas enligt ifrågavarande stats nationella lag. Enligt art. 2 skall hittebarn, som anträffas på fördragsslutande stats terri­ torium, intill dess motsatsen kan bevisas, anses ha blivit fött där av för­ äldrar som äger medborgarskap i staten. För bedömande av fördragsslutande stats förpliktelser på grund av kon­ ventionen skall enligt art. 3 födelse ombord på fartyg eller luftfartyg anses ha ägt rum på territoriet till den stat, vars flagga fartyget för eller där luft­ fartyget är registrerat. Art. 5 och 7 innehåller bestämmelser, som är avsedda att motverka att statslöshet uppkommer på grund av de fördragsslutande staternas nationel­ la lagstiftning om förlust av medborgarskap i samband med förändring av en persons status, naturalisation i annat land m. m. Beträffande det när­ mare innehållet i artiklarna kan hänvisas till konventionstexten. I art. 6 stadgas att, om lagen i fördragsslutande stat föreskriver förlust av medborgarskap för make eller barn som biperson till den som förlorar sitt medborgarskap, frågan om sådan förlust skall inträda skall vara be­ roende av om bipersonen innehar eller förvärvar annat medborgarskap. Art. 8 och 9 innehåller bestämmelser om berövande av medborgarskap, s. k. expatriering. I art. 8 mom. 1 föreskrivs att fördragsslutande stat inte får beröva en person hans medborgarskap, om det skulle leda till att han blir statslös. Från denna huvudregel medges emellertid vissa undantag i följande moment. Enligt mom. 2 får sålunda en person berövas sitt med­ borgarskap dels när det föreligger vissa enligt art. 7 tillåtna förlustgrunder, dels när medborgarskapet erhållits genom osanna uppgifter eller bedrägligt förfarande. I mom. 3 föreskrivs att fördragsslutande stat, som vid tiden för

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1968 25

undertecknande eller ratificering av konventionen eller tillträde till denna har regler om expatriering i sin nationella lagstiftning, kan förbehålla sig rätt att också i fortsättningen använda sig av institutet i vissa särskilt an­ givna fall. Under dessa betingelser medger konventionen att fördragsslutande stat expatrierar den som i strid med sin lojalitelsplikt mot staten a) har, med åsidosättande av uttryckligt förbud av staten, gjort eller fortsatt alt gorå tjänster åt annan stal eller uppburit eller fortsatt att uppbära ekono­ miska förmåner från sådan stat eller b) bar uppfört sig på sätt som allvar­ ligt står i strid med statens vitala intressen. Medborgarskap får också, under de förut nämnda förutsättningarna, fråntagas den som har avlagt trohetsed till annan stat eller formellt förklarat sig underkasta sig annan stals över­ höghet eller klart ådagalagt sitt beslut att vägra underkasta sig den fördragsslutande statens överhöghet. Bestämmelserna i mom. 2 och 3 kompletteras med en föreskrift i mom. 'i, att ingen får berövas sitt medborgarskap utan att ha beretts möjlighet att bli hörd av domstol eller annat oavhängigt och opartiskt organ. I art. 9 sägs att fördragsslutande stat inte får beröva någon person eller grupp av personer deras medborgarskap på grund av deras ras eller av et­ niska, religiösa eller politiska skäl. Art. 10 innehåller regler som syftar till att motverka statslöshet när ett territorium övergår från en stat till en annan. Art. 11—21 behandlar frågor av huvudsakligen formell natur. Beträffan­ de innehållet i dessa artiklar kan hänvisas till konventionstexten. Här kan dock nämnas att det enligt art. 17 inte är möjligt att göra förbehåll beträf­ fande andra artiklar än art. 11, 14 och 15.

Det nordiska betänkandet

De sakkunniga undersöker först vilka ändringar som behöver göras i de danska, norska och svenska medborgarskapslagarna av år 1950, om kon­ ventionen skall tillträdas, och redovisar därefter sin inställning till frågan om tillträde bör ske. Från finsk sida framhålls alt ett finskt tillträde till konventionen inte behöver medföra någon ändring i den gällande medborgarskapslagstiftningen och att det förslag till ny finsk medborgarskapslag som den i Finland tillsatta kommittén för översyn av den finska lagstift­ ningen på området skall lägga fram torde komma att överensstämma med konventionens regler. De förpliktelser som konventionen i art. 1 mom. 1 och 2 lägger på för­ dragsslutande stat i förhållande till personer, födda på dess territorium av föräldrar som inte är medborgare där, kräver enligt de sakkunnigas me­ ning ändringar i 1950 års nordiska medborgarskapslagar, om tillträde skall ske. De sakkunniga erinrar om att dessa lagar inte upptar någon möjlighet

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

för sådana personer att förvärva danskt, norskt eller svenskt medborgar­ skap vid födelsen. De anser sig inte heller kunna förorda någon ändring av lagarnas utformning i det avseendet. Den i art. 1 mom. 1 (b) angivna möjligheten att under vissa villkor för­ värva medborgarskap i födelsestaten efter ansökan, som inte får avslås, har däremot redan en motsvarighet i bestämmelserna i 3 § om förvärv av med­ borgarskap genom s. k. increscens. Paragrafen ger således statslös och an­ nan utlänning, som uppfyller de däri uppställda villkoren, rätt att — så­ vitt gäller den svenska lagen — bli svensk medborgare efter anmälan. Som villkor gäller bl. a. att vederbörande oavbrutet har haft hemvist i riket allt­ ifrån födelsen, medan det enligt konventionen inte är tillåtet att fordra längre tids hemvist än tio år, av vilka högst fem år i följd får krävas ligga omedelbart före tidpunkten för ansökningen. En anpassning av 1950 års lagar till konventionsbestämmelserna i denna del kan enligt de sakkunniga ske antingen genom att det för den som all­ tid varit statslös införs särskilda regler som gör det möjligt för honom att förvärva medborgarskap på förmånligare villkor än som annars gäller el­ ler genom att kravet på uppehållstid i riket för alla förvärv enligt 3 § änd­ ras så att det överensstämmer med vad som får föreskrivas enligt konven­ tionen. Med hänsyn till uppbyggnaden av 1950 års lagar bör enligt de sak­ kunniga den förstnämnda lösningen inte väljas, om i stället de statslösas möjligheter att förvärva medborgarskap kan främjas genom att de allmän­ na reglerna om medborgarskapsförvärv, gällande såväl statslösa som med­ borgare i främmande stat, ges en så liberal utformning att konventionens krav uppfylls. Enligt de danska, norska och svenska sakkunnigas bedömning skiljer sig det krav på hemvist som får uppställas enligt konventionen praktiskt sett inte från det nuvarande uppehållskravet i 3 § i fråga om det antagande om ett inväxande i samhället som ligger bakom kravet i denna paragraf. Om en väsentlig del av den i konventionen föreskrivna tioårsperioden infaller un­ der den period av vederbörandes uppväxttid, som är av särskild betydelse för hans inväxande i samhället, anser de sakkunniga ändamålet med uppe­ hållskravet i 3 § tillgodosett. De framhåller att denna period innefattar framför allt åren närmast före det han uppnår vuxen ålder, eftersom den påverkan han då mottager är särskilt betydelsefull för hans utveckling som individ och samhällsmedborgare. De sakkunniga finner med dessa utgångs­ punkter att 3 § utan olägenhet bör kunna ändras så att den ger utlänning, som har fyllt 21 men inte 23 år, rätt att efter anmälan förvärva svenskt med­ borgarskap, om han har haft sitt hemvist i riket från det han fyllt 16 år och dessförinnan i ytterligare minst fem år. Den som är statslös eller styr­ ker att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvär­ va svenskt medborgarskap, bör enligt de sakkunniga, liksom hittills, få göra anmälan redan då han fyllt 18 år. En förutsättning härför skall dock vara,

A ungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 27 att han omedelbart före anmälningen oavbrutet har haft sitt hemvist i riket sedan fem ar och dessförinnan i ytterligare minst fem år Om 3 § ändras i enlighet med det anförda, anser de sakkunniga att också f-Tu Pn SC * bÖF UpPgeS' Detta krav får närmast ses som en följd av det nuvarande villkoret att vederbörande under hela sitt liv fram dl liden for anmälan oavbrutet skall ha haft hemvist i landet. Enligt de sakkunmgas mening grundar födelse i visst land i och för sig inte någon särskdd anknytning till landet. Som en följd av förslaget att upphäva kravet pa o e se i ri <et \id increscens förordar de att hänvisningen i 10 § a) förs­ ta stycket till 3 § utgår. ö 8 Enligt 10 § a) andra stycket likställs vid tillämpning av 3 § hemvist intill to v ars ålder i fordragsslutande nordisk stat med hemvist här i riket De sakkunniga påvisar att ett bibehållande av den regeln skulle få mindre önsk­ värda verkningar, om hemvistkravet i 3 § ändras i enlighet med konventioncns krav. Det skulle exempelvis innebära att en person, som under sina fem forsta levnadsår har bott i Danmark eller Norge och därefter i utomnordiskt land till dess han strax före 16 års ålder bosätter sig i Sverige möi 1 rni fÖTnVa SVenSkt medb0rgarskaP 3 §• medan samma ojh het inte skulle sta öppen för den som bott i Danmark eller Norge tran det han var nio år gammal intill dess han kort före fyllda 16 år bosat er sig i Sverige. Den som vid 21 års ålder sammanhängande haft hemvis i Noiden i tolv ar skulle således bli sämre ställd än den som haft hemvisi dar i bara tio år, varav fem i de tidigaste barnaåren. För att förhindra sadana konsekvenser av reglernas utformning förordar de sakkunniga att om 3 § andras pa satt som tidigare angetts — också den aktuella be­ stämmelsen i 10 § a) jämkas så att vid tillämpning av 3 § hemvist i fördragsslutande, nordisk stat tidigare än fem år före anmälan likställs med hemvist i den stat, dar anmälan görs, dock endast i den mån den hänför sig tul tid innan vederbörande har fyllt 16 år. Regeln i art. 1 mom. 3 överensstämmer enligt de sakkunniga med vad ^ m galler enligt 1 § forsta stycket punkt 2 i 1950 års medborgarskapsla-

Art. 2 om hittebarn och art. 3 om verkan i medborgarskapshänseende av o else ombord pa fartyg eller i flygplan strider enligt de sakkunnigas be­ dömning inte heller mot vad som nu gäller i Danmark, Norge och Sverige. Aven övriga konventionsbestämmelser, som har till ändamål att göra det nilm Tr SOm,är 8t8tSlÖS att fÖrvärva medborgarskap, nämligen art. 1 nom /, och 5 samt art. 4, vilka är ägnade att tjäna som komplement till

finner d" 0m, 1 °™™ ^ medb°rgarskap som bygger på territorialprincipen,

finner de sakkunniga lata sig väl förena med 1950 års lagar. Av de regler i konventionen som är avsedda att förhindra uppkomst av statsloshet till följd av bestämmelser om förlust eller berövande av med-

borgar^,, ar det endast art. 6 s„m enlig, de sakkunniga kommer i kol

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

flikt med 1950 års medborgarskapslagar. Dessa lagar anses alltså uppfylla de krav som art. 5 och 7 —.9 ställer. I art. 6 sägs att om lagen i fördragsslutande stat föreskriver förlust av medborgarskap för make eller barn som biperson till den som förlorar eller berövas medborgarskap, bipersonens förlust skall bli beroende av om han innehar eller förvärvar annat medborgarskap. En förlustsituation av det slag som avses i artikeln regleras i 8 § andra stycket i 1950 års lagar. Enligt denna bestämmelse förlorar barn sitt medborgarskap under angivna beting­ elser, även om det skulle leda till statslöshet för barnet. Tillträde till kon­ ventionen förutsätter därför enligt de sakkunniga att till 8 § andra stycket fogas ett tillägg av innebörd att där avsedd förlust inte skall inträda, om förlusten skulle leda till statslöshet för barnet. De sakkunniga medger att en sådan ändring skulle komma att innebära att medborgarskap behålls också i fall, där den berördes anknytning till medborgarlandet är svag eller i praktiken obefintlig. De framhåller emellertid att ändringen inte kan an­ tas få större praktisk betydelse och finner den därför böra kunna accep­ teras. De sakkunniga framhåller att konventionen avser endast sådana perso­ ner som i formell mening saknar medborgarskap. Den stora grupp av vissa flyktingar och andra som kan betraktas som faktiskt statslösa omfattas inte av åtagandena i konventionen. Denna innebörd av statslöshetsbegreppet i konventionen begränsar enligt de sakkunniga dess räckvidd och betydelse. I frågan om det — bl. a. mot denna bakgrund — finns tillräckliga skäl att tillträda konventionen är meningarna delade bland de sakkunniga. De danska sakkunniga anser att bestämmelserna i art. 8 mom. 3 om visst undantag från förbudet alt beröva en person hans medborgarskap strider mot nordisk rättsuppfattning och principerna i gällande medborgarskaps­ lagar. De framhåller vidare att de i momentet använda formuleringarna är så flytande, att de i realiteten inte medför den åsyftade begränsningen av möjligheterna att beröva medborgarskap på politiska grunder. Särskilt gäl­ ler det regeln alt expatriering kan ske av personer som har uppfört sig på sätt som allvarligt strider mot statens vitala intressen. De danska sakkun­ niga finner det därför något betänkligt att tillträda konventionen. De finska sakkunniga konstaterar alt en del av konventionsbestämmelserna är sådana att det inte förefaller de sakkunniga önskvärt alt införliva dem med finsk lagstiftning. Delta gäller exempelvis art. 3, art. 7 mom. 4 samt art. 8 mom. 2 och 3. Mot andra bestämmelser, t. ex. art. 1 mom. 4 och art. 4 mom. 1, kan enligt finsk mening anmärkas, att de är oklart formulerade och att deras tillämpning därför kan förväntas med­ föra svårigheter. De finska sakkunniga påpekar slutligen alt gällande finsk lagstiftning om medborgarskap redan nu är i så hög grad ägnad att effektivt hindra uppkomsten av statslöshet, att det skulle innebära ett steg bakåt

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 29

att omfatta principerna i konventionen. De finner sig därför inte kunna för­ orda en finsk anslutning till den. De norska och svenska sakkunniga framhåller att statslöshet för den en­ skilde individen ofta torde innebära svårigheter och lidanden i sådan grad, att det principiellt är önskvärt att stödja alla strävanden att motverka stats­ löshet. Enligt dessa sakkunniga bör därför en anslutning ske, om inte sär­ skilda skäl talar däremot. Ett sådant skäl är, om avsevärda ingrepp skulle behöva göras i den nordiska medborgarskapslagstiftningen. Så är emeller­ tid inte fallet. Tillträde bör uppenbarligen inte heller ske om den i konven­ tionen intagna regleringen skulle kunna anses stå i strid med grundläggan­ de principer i den nordiska lagstiftningen. I detta hänseende berör de sak­ kunniga bestämmelserna i konventionens art. 8 och uttalar därvid följan­ de. Bestämmelser om berövande av medborgarskap finns inte i de nordiska medborgarskapslagarna. Det kan under sådana förhållanden ligga nära till hands att under hänvisning till reglerna i art. 8 mom. 3 avvisa konventionen som i denna del oförenlig med de principer som upprätthålls i den nordiska medborgarskapslagstiftningen. Det hade därför uppenbarligen varit att före­ dra, om man i konventionen kunnat avstå från nämnda undantag från re­ geln om förbud mot berövande av medborgarskap. Att detta inte varit möj­ ligt bör emellertid inte åberopas som skäl för att inte tillträda konventio­ nen. Det bör nämligen beaktas att bestämmelserna i mom. 3 har en restrik­ tiv utformning och att de tillsammans med mom. 1 har en inskränkande in­ nebörd med avseende på möjligheterna att beröva någon hans medborgar­ skap. Ett tillträde till konventionen bör under sådana förhållanden inte kun­ na uppfattas som ett sanktionerande av principer, som är främmande för den nordiska medborgarskapslagstiftningen. Det skulle för övrigt vara olyckligt om man, som protest mot mindre tilltalande men för den interna lagstiftningen inaktuella konventionsregler, inte skulle komma att stödja andra i och för sig värdefulla bestämmelser. Av anförda skäl förordar de norska och svenska sakkunniga att de nor­ diska länderna tillträder konventionen och att man genomför de ändringar i 1950 års lagar som föranleds därav. Enligt de sakkunniga bör emellertid rådande skandinaviska rättsenhet på medborgarskapslagstiftningens om­ råde inte spolieras. De anser därför att tillträde till konventionen och därav betingade ändringar i 1950 års lagar för varje lands del bör göras beroende av att också de övriga tillträder konventionen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Remissyttrandena

I frågan om Sverige bör tillträda FN-konventionen om begränsning av statslöshet och genomföra de i detta sammanhang föreslagna ändringarna i medborgarskap slagstiftningen råder delade meningar bland remissinstan­ serna. Vissa remissinstanser, såsom hovrätten för Nedre Norrland, rikspolissty­ relsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, länsstyrelsen i Värmlands län och Sveriges advokatsamfund, förklarar — utan att ange någon motivering — sig tillstyrka de föreslagna ändringarna i medborgarskapslagarna eller lämna dem utan erinran. Utlännings ut redning en anser frågan om tillträde till FN-konventionen ytterst vara av politisk natur och finner inte anledning att uttala sig härom. Bland de remissinstanser som har uppehållit sig närmare vid frågan har utlänningsnämnden och länsstyrelsen i Stockholms län anslutit sig till de norska och svenska sakkunnigas förslag, att de nordiska länderna bör till­ träda konventionen men alt tillträde bör ske endast under förutsättning att samtliga nordiska länder fattar beslut härom. Något fler instanser ställer sig dock tvekande inför en svensk anslutning till konventionen. Dessa åberopar i allmänhet att konventionens bestämmel­ ser i art. 8 är helt oförenliga med svensk och nordisk rättsuppfattning och att en anslutning till konventionen skulle komma att uppfattas som att dessa principer accepterades. Uttalanden av denna eller liknande innebörd görs av RÅ, Göta hovrätt, utlänningskommissionen samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Norrbottens län. En direkt avvisande hållning intar ÖÄ som förklarar sig dela de danska sakkunnigas synpunkter. Till de negativt inställda remissorganen hör också CFU, som finner kon­ sekvenserna av den föreslagna ändringen i 8 § mindre önskvärda och anser att behovet av vidgade möjligheter för statslösa att förvärva medborgarskap kan tillgodoses genom naturalisationsförfarandet. Nämnden sätter i fråga om inte konventionsbestämmelserna i detta avseende låter sig inrymmas under 6 §. Frågan om anslutning till konventionen och genomförande av de föreslagna lagändringarna bör enligt nämndens mening ställas på fram­ tiden och göras beroende av att konventionen vinner en mera allmän an­ slutning utanför Norden. De remissinstanser som har närmare angett sin ställning till de sakkun­ nigas förslag lämnar i regel de lagändringar som har förordats utan erinran. Vissa av remissinstanserna ger också uttryck för den uppfattningen att dessa ändringar bör genomföras, även om konventionen inte tillträds. Det förut­ sätts dock att motsvarande lagändringar vidtas i Danmark och Norge. Så­ dana uttalanden görs av utlänningsnämnden och länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen anser att bestämmelser i syfte att begränsa och förhindra statslöshet bör kunna föras in i de nordiska lagarna utan att man genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 31

alt tillträda konventionen sanktionerar principer som är främmande för vår uppfattning. Utlänningsnämnden framhåller i detta sammanhang atl, om man skapar en enhetlig nordisk lagstiftning, som uppfyller konventio­ nens minimikrav på skydd mot statslöshet, frågan om de nordiska länderna skall ge sitt stöd åt de internationella strävandena genom att underteckna konventionen synes bli av mer sekundärt intresse. Andra remissinstanser riktar kritik mot de sakkunnigas förslag till änd­ ringar i 3 § medborgarskapslagarna. Utlånningsutredningen — som för­ klarar sig inte ha någon erinran mot att statslösa får möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap på de villkor som anges i konventionen — anser att de sakkunnigas förslag utan bärande skäl har gjorts mer långtgående än som betingas av hänsyn till konventionen. Utredningen betonar att förslaget innebär ett avsteg från de principer som alltsedan 1894 års medborgarrätts­ lag bar legat till grund för bestämmelserna om förvärv av medborgarskap genom s. k. increscens. I betänkandet har inte utretts vilka verkningar som ändringsförslaget kan komma alt medföra i olika avseenden. Utredningen erinrar om att bestämmelserna i 3 § innebär en ovillkorlig rätt för en ut­ länning att erhålla medborgarskap, om de i lagrummet upptagna villkoren är uppfyllda. Även om det vid första påseendet inte förefaller troligt att verkningarna av förslaget kommer att bli särskilt stora, anser utredningen sig inte kunna ta ställning till frågan om reglerna för medborgarskapsförvärv genom increscens bör mildras för alla utlänningar eller om lättnaderna bör begränsas till den kategori — de statslösa — som konventionen avser. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör invändningar i sak mot den föreslagna avfattningen av 3 §. Enligt länsstyrelsens mening skapar de föreslagna femårs-reglerna inte samma garanti för ett kontinuerligt inväx­ ande som de nuvarande bestämmelserna. Med hänsyn till att den förra hälf­ ten av lioårs-perioden inte synes behöva ha omedelbar tidsmässig anknyt­ ning till den senare hälften, kan i ett konkret fall ett från skolutbildningsoch allmän inväxningssynpunkt betänkligt vakuum föreligga, omfattande en följd betydelsefulla år före 16-årsåldern. Länsstyrelsen anser vidare att de föreslagna reglerna kommer att orsaka ett ökat utredningsarbete vid kontrollen av uppgifterna i anmälningarna. Likartade synpunkter anförs av polismästaren i Hälsingborg, som förordar krav på att utlänningen skall ha vistats här från fyllda tio år eller möjligen — med hänsyn till inträdet av skolplikt — från sju års ålder.

Departementschefen

Som förut nämnts bygger medborgarskapslagstiftningen i olika länder på skilda huvudprinciper i fråga om förvärv av medborgarskap, nämligen härstamningsprincipen eller territorialprincipen. De konflikter som till följd härav lätt uppstår mellan medborgarskapslagstiftningen i skilda länder

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968

kan för den enskilde leda till otillfredsställande resultat med avseende på hans medborgarrättsliga status. Det kan sålunda inträffa att reglerna verkar så att en person inte får medborgarskap i någon stat. Resultatet kan emel­ lertid också bli det motsatta, nämligen att en person blir att anse som med­ borgare i två eller flera stater på samma gång. Det är uppenbart att nack­ delar i båda fallen uppkommer för den berörde. Inte minst när det gäller statslöshet kan olägenheterna i vissa fall bli ytterst kännbara och det är angeläget att ansträngningar görs för att komma till rätta med sådana problem. Olika möjligheter står därvid till buds. En utväg är att genom internationella överenskommelser och intern lagstift­ ning skapa en i ekonomiskt och socialt hänseende mera tryggad ställning för de statslösa. Genom sådana åtgärder har redan åtskilligt åstadkommits för att bereda statslösa ett rättsskydd som nära överensstämmer med det som normalt brukar vara förenat med ett medborgarskap i vistelselandet. Någon slutgiltig lösning på problemen lär dock inte kunna nås på denna väg. För att nå det målet torde det vara nödvändigt att inrikta ansträngningarna på att undanröja eller i varje fall begränsa förekomsten av statslöshet. Detta kan främst ske genom internationella överenskommelser på medborgarskapsrättens område. FN-konventionen utgör en sådan överenskommelse. Dess syfte är att be­ gränsa statslöshet genom att på olika sätt underlätta för personer, som en­ ligt nationella lagar i allmänhet skulle vara statslösa, att erhålla medbor­ garskap. Konventionen får särskild betydelse för barn soin riskerar att bli statslösa. Vidare innehåller konventionen bestämmelser, som har till ända­ mål att förhindra att personer med medborgarskap i någon stat förlorar detta utan att samtidigt förvärva annat medborgarskap. De danska, finska, norska och svenska sakkunniga tar i sitt betänkande upp frågan om nordiskt tillträde till konventionen. De lägger också fram förslag till de ändringar i de danska, norska och svenska medborgarskapslagarna, som enligt deras mening bör göras i händelse av tillträde. 1 sist­ nämnda hänseende är de danska, norska och svenska sakkunniga ense om att en anpassning till konventionens krav kan ske genom vissa ändringar av 3 och 8 §§ i dessa lagar och att det i och för sig inte möter några betänk­ ligheter att genomföra dessa ändringar. Jag återkommer senare till dessa frågor. I frågan om lämpligheten av en nordisk anslutning har de sakkunniga olika uppfattningar. Meningsskiljaktigheterna föranleds främst av de be­ stämmelser om möjlighet för stat att beröva en person hans medborgarskap som har tagits in i art. 8 i konventionen. I första momentet av artikeln anges som huvudregel, att fördragsslutande stat inte skall beröva en person hans medborgarskap, om han därigenom skulle bli statslös. I mom. 2 och 3 medges emellertid vissa undantag från denna regel. Enligt mom. 3 kan sålunda fördragsslutande stat vid undertecknande eller ratificering av kon-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 33

ventionen eller tillträde till denna förklara, att staten ämnar behålla rätt att på vissa i konventionen angivna grunder expatriera medborgare, under föutsättning att statens nationella lagstiftning vid den aktuella tidpunkten innehåller bestämmelser därom. Om des-sa villkor är uppfyllda, kan expatriering ske av exempelvis den som i strid med sin lojalitetsplikt mot fördragsslutande stat har uppfört sig på ett sätt som allvarligt står i strid med statens vitala intressen. De danska sakkunniga finner dessa bestämmelser om expatriering stri­ dande mot nordisk rättskänsla och mot principerna i 1950 års medborgarskapslagar och hyser därför betänkligheter mot att tillträda konventio­ nen. Inte heller de finska sakkunniga anser sig kunna förorda en anslutning till konventionen. De norska och svenska sakkunniga uttalar sig däremot för ett tillträde under förutsättning att det kan ske utan att den nordiska rättsenheten på medborgarskapslagstiftningens område äventyras. Även de norska och svenska sakkunniga reagerar mot bestämmelserna i art. 8 mom. 3 men påpekar att syftet med reglerna i art. 8 är att begränsa expatrieringsinstitutets användning och att ett tillträde till konventionen under sådana förhållanden inte bör kunna uppfattas som att konventionsstaten sanktio­ nerar principer, som är främmande för den nordiska medborgarskapslagstiftningen. Även bland de remissinstanser som har yttrat sig i frågan råder delade meningar om lämpligheten av en svensk anslutning till konventionen. Ett par instanser ansluter sig till den uppfattning som de norska och svenska sakkunniga gett uttryck åt. En direkt avvisande hållning i tillträdesfrågan intas av en remissinstans. Övriga remissinstanser framhåller i allmänhet, utan att för egen del ta definitiv ståndpunkt i saken, att starka betänklig­ heter kan anföras mot ett tillträde. Inställningen motiveras i det stora flertalet yttranden med att de regler som konventionen innehåller om ex­ patriering är främmande för nordisk rättsuppfattning. I några fall har tvekan också uttryckts inför de ändringar av medborgarskapslagen som ett tillträde till konventionen kräver. Vid de nordiska departementsöverläggningarna rörande medborgarskapslagstiftningen framkom att man i Norge är inställd på att tillträda kon­ ventionen, medan man i Danmark och Finland preliminärt intar en motsatt ståndpunkt. Bland representanterna från de nordiska länderna rådde emel­ lertid allmän enighet om att den nordiska rättsenheten på förevarande om­ råde borde bevaras, även om länderna stannade för olika beslut i anslutningsfrågan. Man uttalade sig därför för att samtliga länder, också sådana som inte ämnade tillträda konventionen, skulle genomföra de lagändringar som en anslutning till konventionen förutsätter. Med hänsyn till de svåra påfrestningar som avsaknaden av ett medborgar­ skap ofta måste innebära för den enskilde är det enligt min mening synner­ ligen angeläget att ansträngningar görs för att i möjligaste mån reducera 3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 128

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

förekomsten av statslöshet. FN-konventionen är ett led i sådana strävan­ den och bör därför i och för sig hälsas med tillfredsställelse, även om dess verkningar, som de sakkunniga påpekat, kommer att bli begränsade efter­ som det är endast ett relativt ringa antal personer som är statslösa de jure. De grundläggande bestämmelserna i konventionen synes också förtjänta av det stöd som ett tillträde till konventionen kan innebära. Den avvisande hållning i tillträdesfrågan som flera remissinstanser har intagit har sin grund i bestämmelserna i art. 8. Det har under hänvisning till dessa gjorts gällande att ett svenskt tillträde till konventionen skulle kunna uppfattas som att principer som är oförenliga med vår rättsupp­ fattning därigenom skulle komma att sanktioneras. Sådana bestämmelser om expatriering som avses i 3 mom. saknas i den nordiska medborgarskapslagstiftningen. Jag är också av åsikten att bestäm­ melserna strider mot svensk rättsuppfattning. Därmed är emellertid inte sagt att de behöver stå i vägen för en svensk anslutning till konventionen. Från svensk synpunkt hade det visserligen varit önskvärt om bestämmelsen i 3 mom. om undantag från expatrieringsförbudet hade kunnat få utgå. Det ligger emellertid i sakens natur, att konventionstexter i allmänhet inte kan få ett innehåll som i alla avseenden överensstämmer med varje särskilt lands önskemål och intressen. Om resultat skall kunna nås på det internationella planet, blir det därför ibland nödvändigt att acceptera att en konvention, vars huvudsakliga innehåll man vill stödja, på en eller annan punkt är mindre tillfredsställande utformad. De nu aktuella bestämmelserna i mom. 3 är så konstruerade att de öppnar möjlighet för fördragsslutande stat att un­ der vissa förutsättningar fortsätta att tillämpa i staten gällande expatrieringsbestämmelser också efter konventionens ikraftträdande, trots att ex­ patriering enligt huvudregeln i artikeln inte får tillgripas, om åtgärden skulle leda till statslöshet för den berörde. För svenskt vidkommande sak­ nar undantagsbestämmelserna aktualitet. Under sådana förhållanden kan det enligt min mening inte anses att en svensk anslutning till konven­ tionen rimligen skulle kunna ses som ett uttryck för att bestämmelserna gillas. Att dessa ingår i konventionen bör därför inte hindra en anslutning från svensk sida. Under hänvisning till vad jag sålunda har anfört förordar jag att Sve­ rige tillträder konventionen. Som de sakkunniga har funnit synes 1950 års lagar i flertalet avseen­ den redan uppfylla de krav som konventionen ställer. Det torde sålunda vara endast art. 1 mom. 1 och 2 samt art. 6 som kräver ändringar i den danska, norska och svenska medborgarskapslagstiftningen. Art. 1 mom. 1 och 2 ålägger fördragsslutande stat att bevilja på dess ter­ ritorium född person medborgarskap, om denne annars skulle bli statslös. Medborgarskapet skall beviljas antingen automatiskt vid födelsen eller efter ansökan. Väljs det senare alternativet får för bifall till ansökan inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968 35

uppställas andra villkor än att sökanden är i viss ålder, mellan 18 och 21 år, att han varit stadigvarande bosatt i staten viss tid, som får bestämmas till högst tio år, varav högst fem år omedelbart före tidpunkten för an­ sökningen, att han varken liar övertygats om brott mot allmän säkerhet och ordning eller har för annat brott ådömts frihetsstraff i fem år eller mera samt att han alltid har varit statslös. De danska, norska och svenska sakkunniga har föreslagit, att en anpassning av 1950 års lagar till konven­ tionens krav i denna del åstadkoms genom vissa ändringar i 3 § om för­ värv av medborgarskap på grund av increscens. Sålunda förordar de att det nuvarande kravet på oavbrutet hemvist i riket från födelsen till dess an­ mälan görs, ersätts med ett krav på endast tio års sammanlagt hemvist för den som gör anmälan i åldern 18—21 år. Av hemvisttiden skall minst fem år ligga i liden omedelbart före anmälan. Om den anmälande har haft hemvist här i riket i olika omgångar måste alltså det sista hemvisttagan­ det ha ägt rum senast vid 16 års ålder. Även om anmälan görs först mellan 21 och 23 års ålder, vilket alltjämt bör vara möjligt enligt de sak­ kunnigas mening, skall enligt förslaget den anmälande ha haft hemvist här från det han fyllt 16 år och dessförinnan sammanlagt minst fem år. För den som väntar med att göra anmälan till efter det han fyllt 21 år kommer alltså att krävas längre sammanlagd hemvisttid här i riket än tio år. Förslaget innebär vidare att mildringen av kravet på hemvisttid kommer inte enbart statslösa utan också andra utlänningar till godo. Ock­ så i ett par andra hänseenden föreslår de sakkunniga ändringar, som i och för sig inte är betingade av konventionens krav. De föreslår sålunda att det nuvarande villkoret i 3 § att den anmälande skall vara född här i riket uppges och att hemvist i fördragsslutande nordisk stat tidigare än fem år före anmälan, dock längst intill 16 års ålder, skall likställas med hem­ vist här i riket vid tillämpning av 3 §. I sistnämnda avseende gäller f. n. enligt 10 § a) andra stycket att hemvist i fördragsslutande nordisk stat intill tolv års ålder likställs med hemvist här i riket. De sakkunnigas förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena. Några remissinstanser har emellertid anmält tveksamhet inför den förordade sänkningen av hemvistkravet i 3 §. En remissinstans sätter i fråga om inte konventionens krav kan uppfyllas genom tillämpning av naturalisationsreglerna i 6 §. På ett annat håll har, med hänvisning till att verkningarna av förslaget inte blivit närmare be­ lysta, diskuterats om inte de ändrade reglerna borde göras tillämpliga en­ dast pa statslösa. Vidare har framhållits att de föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan också i fall då vederbörande har varit bosatt utomlands under en följd av från inväxningssynpunkt betydelsefulla år före 16-årsåldern. De nuvarande reglerna i 3 § är avsedda som ett komplement till den i 1 § fastslagna härstamningsprincipen. Till grund för bestämmelserna

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968

ligger uppfattningen att en person, som är född här i landet och har vuxit upp och fått sin utbildning här, rimligen skall ha en ovillkorlig rätt att bli svensk medborgare om han själv önskar det. Det kan vid första påseendet förefalla som om de sakkunnigas förslag i förevarande del skulle innebära en så avsevärd uppluckring av de nuvarande villkoren att tanken bakom bestämmelserna i 3 § till väsentlig del går förlorad. De sakkunniga har emellertid menat att födelse i ett land i och för sig inte grundar någon särskild anknytning till det landet och att ändamålet med det nuvarande hemvistkravet i paragrafen blir tillgodosett, även om kravet mildras i enlighet med deras förslag. Jag kan i stort sett instämma i detta resonemang. Det synes mig sålunda obestridligt att en person, som uppfyller de i förslaget angivna villkoren, måste anses ha en så stark an­ knytning till vårt land att det ter sig rimligt att han kan erhålla svenskt medborgarskap efter ensidig viljeförklaring och således oberoende av om han uppfyller de för naturalisation gällande villkoren i fråga om vandel och försörjningsförmåga. Av denna inställning följer att jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag att de mildrade reglerna skall gälla inte en­ bart statslösa utan även andra utlänningar. Därigenom vinner man också en inte oväsentlig fördel från handläggningsteknisk synpunkt, eftersom det i vissa fall kan vara förenat med betydande svårigheter att avgöra om en person är statslös eller inte. Jag förordar alltså att villkoren för medbor­ gar skap sförvärv enligt 3 § ändras i enlighet med de sakkunnigas förslag. I anslutning härtill bör också de i 10 § a) andra stycket upptagna be­ stämmelserna om rätt att vid tillämpning av 3 § tillgodoräkna hemvisttid i fördragsslutande nordiskt land ändras på sätt de sakkunniga har före­ slagit. Om kravet på födelse här i landet för förvärv av medborgarskap ge­ nom increscens släpps, bör bestämmelsen i 10 § a) första stycket om att födelse i nordisk stat likställs med födelse här i riket vid tillämpning av 3 § utgå. Art. 6 i konventionen avser att förhindra statslöshet genom förlust av medborgarskap. Om lagen i fördragsslutande stat föreskriver förlust av medborgarskap för make eller barn som biperson till den som förlorar eller berövas medborgarskap, skall enligt artikeln frågan huruvida bipersonen skall förlora sitt medborgarskap bli beroende av om lian innehar eller förvärvar annat medborgarskap. En bestämmelse, som inte står i överens­ stämmelse med denna regel, finns i 8 § andra stycket medborgarskaps­ lagen. Enligt huvudregeln i första stycket i denna paragraf förlorar svensk medborgare, som är född utom riket, sitt svenska medborgarskap, när han fyller 22 år om han aldrig har haft hemvist här och inte heller har uppe­ hållit sig här under förhållanden som tyder på samhörighet med Sverige. Har han barn som förvärvat svenskt medborgarskap till följd av att han

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 37

varit svensk medborgare, gäller enligt andra stycket att också barnen i sådana fall förlorar sitt medborgarskap. För att uppfylla konventionens krav i förevarande hänseende föreslår de sakkunniga att till 8 § andra stycket fogas ett tillägg av innebörd att där avsedd förlust inte skall inträda, om förlusten skulle leda till statslöshet för barnet. Förslaget har föranlett erinran endast från en remiss­ instans, som finner det olämpligt att förlust av medborgarskap enligt 8 § första stycket inte skulle omfatta senare generationer, eftersom barnens anknytning till Sverige i fall som avses i paragrafen kan antas vara ännu mindre än föräldrarnas. Jag vill inte förneka att det kan finnas fog för denna ståndpunkt. Mot förslaget kan också anföras att det, som jag ti­ digare har antytt, i vissa fall kan vara svårt att konstatera om en person innehar eller förvärvar utländskt medborgarskap. De invändningar som sålunda kan riktas mot förslaget har emellertid enligt min mening inte sådan tyngd att de bör få hindra en svensk anslutning till konventionen, i all synnerhet som den praktiska betydelsen av tillägget till 8 § torde bli mycket begränsad. Jag förordar därför att sakkunnigförslaget följs även i denna del. Sammanfattningsvis kan således konstateras att ett svenskt tillträde till konventionen föranleder ändring i 3 och 8 §§ samt att dessutom 10 § bör justeras i vissa hänseenden. Med hänsyn till vad som förekommit vid de nordiska departementsöverläggningarna i saken kan förutsättas att mot­ svarande ändringar kommer att genomföras i de danska och norska medborgarskapslagarna, även om dessa länder eller något av dem inte skulle tillträda konventionen. Jag förordar i överensstämmelse härmed att de av mig nu föreslagna ändringarna i medborgarskapslagen genomförs även om Sverige inte skulle tillträda konventionen. Som förut har nämnts träder konventionen i kraft två år efter dagen för depositionen av det sjätte ratifikations- eller anslutningsinstrumentet. Hittills har endast ett land, Storbritannien, deponerat sådant instrument. Konven­ tionen kan således inte träda i kraft förrän tidigast om två år. De föreslagna ändringarna i den svenska medborgarskapslagen bör dock genomföras dess­ förinnan. Något hinder häremot föreligger inte. Under hänvisning till vad jag har anfört i fråga om ikraftträdandet av de i föregående avsnitt förorda­ de ändringarna i medborgarskapslagen föreslår jag att också förevarande ändringar sätts i kraft den 1 januari 1969.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Tillträde till europarådskonventioner!

Konventionens huvudsakliga innehåll

På uppdrag av Europarådets ministerkommitté utarbetade en expertkom­ mitté, bestående av representanter för flertalet av rådets medlemsstater, vid sammanträden under åren 1959—1962 ett utkast till en konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förplik­ telser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Sedan utkastet godkänts av mi­ nisterkommittén, öppnades konventionen för undertecknande av Europa­ rådets medlemsstater den 6 maj 1963. Konventionen undertecknades därvid av Österrike, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Holland, Norge och Storbritannien. Den trädde i kraft den 28 mars 1968, sedan den ratificerats av Frankrike och Italien. Konventionen innehåller fyra kapitel jämte ett tillägg. Kap. I (art. 1—4) upptar regler om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap, kap. II (art. 5—6) regler om militära förpliktelser vid flerfaldigt medborgar­ skap, kap. III (art. 7) regler om konventionens tillämpning och kap. IV (art. 8—13) regler om undertecknande m. m. I tillägget anges i vilka av­ seenden fördragsslutande stat kan göra förbehåll beträffande konventionens bestämmelser. Art. 1 innehåller den grundläggande principen att medborgare i fördrags­ slutande stat, som till följd av uttrycklig viljeförklaring förvärvar med­ borgarskap i annan sådan stat genom naturalisation, option eller återvin­ ning skall förlora sitt tidigare medborgarskap. Regeln gäller både myndiga och omyndiga. För omyndiga är den emellertid inte ovillkorlig utan förut­ sätter, dels att omyndiga enligt lagen i medborgarlandet kan förlora med­ borgarskapet under ifrågavarande betingelser, dels att den omyndige ägt rättslig handlingsförmåga eller varit lagligen företrädd. Vidare föreskrivs i artikeln att omyndiga barn, som inte är eller har varit gifta, skall förlora sitt tidigare medborgarskap, om de på grund av bestämmelse i lag blir medborgare i annan fördragsslutande stat till följd av att deras föräldrar förvärvar medborgarskap där genom naturalisation, option eller återvin­ ning. Är det bara den ene av föräldrarna som förlorar sitt tidigare medbor­ garskap, bestämmer lagen i den stat där den omyndige är medborgare om han skall följa den föräldern i medborgarrättsligt avseende eller inte. Enligt tillägget kan fördragsslutande stat förbehålla sig rätt att göra för­ lust av medborgarskap enligt art. 1 beroende av det villkoret att vederbö­ rande har eller vid senare tidpunkt tar sitt varaktiga hemvist utanför sta­ tens territorium. Vidare kan konventionsstat förbehålla sig rätt att tillåta sina medborgare att behålla tidigare medborgarskap, om den fördragsslu­ tande stat där medborgarskap söks på förhand lämnar sitt samtycke där­

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 39

till. Vissa undantag från tillämpningen av reglerna i art. 1 är också med­ givna för gift kvinnas vidkommande. Medan art. 1 vill förebygga uppkomsten av fyrfaldiga medborgarskap syftar art. 2 till att skapa förutsättningar för att den som redan är med­ borgare i mer än en stat skall kunna avsäga sig ett eller flera av dessa medborgarskap. För att avsägelse skall leda till befrielse från medborgar­ skap fordras enligt artikeln samtycke av den eller de konventionsstater vars medborgarskap vederbörande önskar uppge. Sådant samtycke får inte vägras den som har förvärvat medborgarskap på grund av bestämmelse i lag, om han sedan tio år har haft sitt varaktiga hemvist utanför ifrågava­ rande stats territorium och han dessutom vid den aktuella tiden har sådant hemvist i den fördragsslutande stat där han önskar förbli medborgare. För reglernas tillämplighet på omyndiga gäller motsvarande begränsningar som enligt art. 1. Mot art. 2 kan enligt tillägget göras visst förbehåll i fråga om gift kvin­ nas medborgarskap. Enligt art. 3 får fördragsslutande stat inte ta ut någon särskild skatt el­ ler avgift vid avsägelse av medborgarskap. Att konventionsbestämmelserna inte skall utgöra hinder mot tillämpning av regler, som är ägnade att på ett mer effektivt sätt begränsa förekomsten av fyrfaldiga medborgarskap, sägs i art. 4. Kapitlet om militära förpliktelser vid flerfaldigt medborgarskap inleds i art. 5 med grundsatsen att den som är medborgare i två eller flera för­ dragsslutande stater inte skall åläggas att fullgöra militärtjänst i mer än en av dessa stater. Det förutsätts att den närmare regleringen av hur frågan skall lösas görs till föremål för särskilda överenskommelser mellan berör­ da stater. I den mån sådana överenskommelser inte föreskriver annat skall enligt art. 6 följande regler gälla för den som är medborgare i två eller fle­ ra konventionsstater. Var och en skall vara skyldig att fullgöra militärtjänst i den fördragsslutande stat där han har sitt varaktiga hemvist. Vederböran­ de skall emellertid ha rätt att, innan han har fyllt 19 år, välja att i stället fullgöra sina militära förpliktelser i annan fördragsslutande stat, där han också är medborgare, under förutsättning att militärtjänstgöringen där är minst samma längd och effektivitet som i hemvistlandet. Det är således inte tillåtet att utnyttja valmöjligheten för att komma undan lindrigare. Den som har sitt varaktiga hemvist i fördragsslutande stat, där han inte är medbor­ gare, eller i annan fördragsslutande stat, skall kunna välja att fullgöra mili­ tärtjänst i någon av de fördragsslutande stater där han är medborgare. Den som enligt nu angivna regler skall fullgöra militärtjänst i viss fördragsslu­ tande stat i enlighet med den statens lagstiftning, skall anses ha fullgjort sina militära förpliktelser gentemot varje annan fördragsslutande stat, där han också är medborgare. Enligt förarbetena till artikeln har bestämmelsen utformats med tanke på att den avses omfatta även den situationen att en

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

konventionsstat frikallar eller befriar en medborgare från hans militärtjänst­ göring. Art. 6 innehåller också regler om vad som skall gälla för personer som har fullgjort sin militärtjänst före konventionens ikraftträdande och för dem som efter fullgjord grundutbildning i en konventionsstat tar varak­ tigt hemvist i annan sådan stat. Slutligen slås fast, att tillämpningen av be­ stämmelserna i artikeln inte i något avseende skall inverka på individens medborgarskap och att fördragsslutande stat inte skall vara bunden av be­ stämmelserna i händelse av allmän mobilisering. Enligt art. 7 kan fördragsslutande stat förklara att den tillträder kon­ ventionen endast med avseende på reglerna i andra kapitlet. Det är däremot inte möjligt att ansluta sig enbart till reglerna i första kapitlet. I fjärde kapitlet (art. 8) föreskrivs att inga andra förbehåll beträffande konventionen skall vara tillåtna än som anges i tillägget. I övrigt innehål­ ler kapitlet sedvanliga slutbestämmelser. Enligt dessa är konventionen öp­ pen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Den skall ratifi­ ceras eller godkännas. Sedan den har trätt i kraft, vilket skedde den 28 mars 1968, blir den tillämplig på nytillträdande stater en månad efter deponeringen av anslutningsinstrumentet. Stat som inte är medlem av Euro­ parådet kan inbjudas att ansluta sig till konventionen (art. 11). Vidare kan nämnas att konventionen gäller utan tidsbegränsning men att konven­ tionsstat äger säga upp konventionen hos Europarådets generalsekreterare (art. 12). De förbehåll som enligt tillägget får göras beträffande konventionsbestämmelserna är begränsade till art. 1 och 2.

Den sakkunnige

Den sakkunnige har i sitt yttrande över konventionen bara behandlat be­ stämmelserna i första kapitlet. Enligt hans mening överensstämmer dessa regler till sitt syfte väl med bestämmelserna i den svenska medborgarskaps­ lagen. Han förordar därför, i vad avser reglerna i första kapitlet, en svensk anslutning till konventionen. På en punkt föreligger dock, påpekar den sakkunnige, en teknisk skillnad som bör observeras. Av art. 2 följer att fördragsslutande stat inte skall kunna vägra medborgare, som har även annat medborgarskap, att bli befriad från medborgarskapet i staten, om han sedan tio år har haft sitt varaktiga hem­ vist utanför staten och tillika har sådant hemvist i den stat, i vilken han ämnar behålla medborgarskap. Enligt 9 § medborgarskapslagen kan Kungl. Maj :t i motsvarande fall efter ansökan befria vederbörande från hans svens­ ka medborgarskap. Ovillkorlig rätt till sådan befrielse föreligger alltså inte. Enligt den sakkunniges bedömande synes det emellertid knappast finnas anledning att i det i art. 2 nämnda fallet vägra medborgare i fördragsslutan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 41

de stat befrielse från hans svenska medborgarskap. En anslutning till kon­ ventionen utan ändring av 9 § medborgarskapslagen torde enligt den sak­ kunnige medföra att Kungl. Maj :t i det angivna fallet inte kan utnyttja den diskretionära prövningsmöjlighet som paragrafen annars lämnar utrymme för utan blir bunden av konventionsåtagandet. Den sakkunnige anser att denna konsekvens kan accepteras.

Departementschefen

Med hänsyn till att ett medborgarskap medför inte bara rättigheter utan också skyldigheter gentemot medborgarstaten är det tydligt att flerfaldigt medborgarskap kan vålla den enskilde allvarliga olägenheter. En ledande princip för vår medborgarskapslagstiftning har därför sedan gammalt varit att i möjligaste mån söka förhindra uppkomsten av dubbla eller fyrfaldiga medborgarskap. Eftersom varje land i princip har exklusiv behörighet att avgöra frågor om medborgarskap i det egna landet och de olika rättsord­ ningarna inte är uppbyggda efter enhetliga normer, kan emellertid en mera effektiv reglering av hithörande spörsmål åstadkommas endast genom inter­ nationella överenskommelser. Det förhållandet att de skilda principer som har upptagits i olika staters medborgarskapslagstiftning i allmänhet är starkt grundade i landets tradition och politiska förhållanden medför dock att det inte heller på denna väg har varit möjligt att uppnå annat än täm­ ligen begränsade resultat. Den i Haag år 1930 antagna och av Sverige senare ratificerade konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar torde sålunda knappast kunna anses innebära någon genomgri­ pande lösning av de mera betydelsefulla konflikterna på medborgarskapsrättens område. Inte heller europarådskonventionen kan göra anspråk på att representera någon slutgiltig lösning på problemen, om därmed avses att helt eliminera förekomsten av flerfaldiga medborgarskap. Den torde dock på ett verksamt sätt kunna bidra till en begränsning av sådana fall. Enligt min mening finns det därför från svensk synpunkt anledning att verka för att den vinner så vidsträckt anslutning som möjligt. En person som är medborgare i mer än en stat kan uppenbarligen lätt ställas inför konfliktsituationer av olika slag. Ett av de mest betydelsefulla exemplen är risken för honom att bli ålagd militärtjänstgöring i två eller kanske ännu flera stater. Europarådskonventionens andra kapitel innehåller regler som avser att förhindra sådana konsekvenser av medborgarskapslagstiftningen. Bestämmelserna kan betraktas som en vidareutveckling av de idéer som kommit till uttryck i ett vid Haag-konferensen år 1930 antaget protokoll angående värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap, till vil­ ket protokoll Sverige har anslutit sig (SÖ 1937: 6). Den grundläggande bestämmelsen i europarådskonventionens förevarande

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

del är upptagen i art. 5. Där föreskrivs att den som är medborgare i två eller flera fördragsslutande stater inte skall åläggas att fullgöra militärtjänst i mer än en av dessa stater. Den närmare reglering som fordras för att uppnå detta resultat skall enligt konventionen i första hand kunna bestämmas ge­ nom särskilda överenskommelser mellan berörda stater. I art. 6 anges emel­ lertid vissa principer som skall gälla i den mån annat inte har bestämts i sådana överenskommelser. Enligt artikeln skall envar vara skyldig att full­ göra militärtjänst i den fördragsslutande stat där han har sitt varaktiga hemvist. Emellertid skall det stå vederbörande fritt att, innan han har fyllt 19 år, välja att i stället fullgöra sina militära förpliktelser i annan fördrags­ slutande stat, där han också är medborgare. Förutsättning är dock att mili­ tärtjänstgöringen i den senare staten är av minst samma längd och effekti­ vitet som hemvistlandets. I övrigt innehåller artikeln bl. a. bestämmelser om vad som skall gälla för den som har sitt varaktiga hemvist i annan stat än konventionsstat eller i konventionsstat där han inte är medborgare. Den som skall fullgöra militärtjänst i viss fördragsslutande stat enligt de angivna reglerna skall därmed anses ha fullgjort sina militära förpliktelser också gentemot varje annan fördragsslutande stat, där han är medborgare. Konventionens regler om de militära förpliktelserna bygger på principen att person med flerfaldigt medborgarskap skall fullgöra militärtjänst endast i en stat. Enligt konventionen skall den enskilde i stor utsträckning få möj­ lighet att själv avgöra i vilken stat han skall fullgöra tjänstgöringen. Dessa grundtankar bakom konventionen kan stödjas från svensk sida. Chefen för försvarsdepartementet har vid samråd i saken förklarat att det från de syn­ punkter som han har att företräda inte föreligger något hinder mot att Sve­ rige tillträder konventionen. Denna får också ses som ett värdefullt komple­ ment till det förut nämnda Haag-protokollet och till den överenskommelse om förhållandet mellan värnplikt och medborgarskap som träffades år 1956 mellan Danmark, Norge och Sverige och som kommer att beröras i det föl­ jande. Enligt vad jag har erfarit är man i både Danmark och Norge inställda på att ansluta sig till konventionen. För finsk del får frågan aktualitet först om Europarådets ministerkommitté beslutar att inbjuda stat som inte är med­ lem av rådet att ansluta sig. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att Sverige bör tillträda europarådskonventionen. En genomgång av konventionens regler visar att dessa i allt väsentligt stäm­ mer väl överens med vår lagstiftning. Den i art. 1 fastslagna principen att medborgare i fördragsslutande stat, som till följd av uttrycklig viljeförkla­ ring förvärvar medborgarskap i annan sådan stat genom naturalisation, op­ tion eller återvinning, skall förlora sitt tidigare medborgarskap, motsvarar sålunda vad som gäller enligt 7 § 1. medborgarskapslagen. Konventionens reglering av i vilka fall ogifta barn skall följa sina föräldrar vid förvärv av

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 43

nytt medborgarskap står också i god överensstämmelse med innehållet i 7 § 3. samma lag. I fråga om möjligheterna för personer med flerfaldigt medborgarskap att avsäga sig ett eller flera av dessa föreligger, som den sakkunnige har fram­ hållit, en teknisk skillnad mellan konventionsbestämmelserna och medbor­ garskapslagen. Enligt art. 2 i konventionen får fördragsslutande stat inte vägra en sådan person befrielse från medborgarskap, om han sedan tio år har haft sitt varaktiga hemvist utanför staten och han dessutom vid tid­ punkten för ansökan har sitt hemvist i den stat där han vill förbli medbor­ gare. Enligt 9 § medborgarskapslagen kan Kungl. Maj :t på ansökan befria utländsk medborgare från hans svenska medborgarskap. Någon ovillkorlig räLt att få sådan ansökan beviljad ger alltså inte denna bestämmelse. Det kan därför sättas i fråga om en anslutning till konventionen i denna del förut­ sätter att 9 § ändras. I samband med ratificeringen av Haagkonventionen uppkom samma spörsmål med anledning av en likartad regel i dess art. 6. Dåvarande departementschefen uttalade därvid (prop. 1933: 133 s. 38) att det med hänsyn till grunderna för den svenska lagstiftningen på området knappast syntes kunna komma i fråga att avslå en ansökan om befrielse från svenskt medborgarskap, när sökanden är medborgare i främmande stat och bar sitt hemvist utom riket. Han anförde vidare att eftersom Kungl. Maj :t dessutom tydligen var förpliktad att beakta konventionens bestäm­ melser vid prövningen av sådan ansökan utan att vara bunden därtill av ut­ trycklig föreskrift i svensk lag, artikeln enligt hans mening inte behövde föranleda någon lagbestämmelse. Jag instämmer i detta resonemang och anser till följd därav att inte heller den nu aktuella artikeln i europarådskonventionen kräver någon ändring i medborgarskapslagen. Konventionens art. 3, som enligt förarbetena inte avser sedvanliga expe­ ditionsavgifter vid beslut i medborgarskapsärenden, kommer inte i konflikt med vår lagstiftning. Vad sedan angår konventionens kapitel om de militära förpliktelserna kan först erinras om att det den 3 mars 1956 träffades en överenskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige om förhållandet mellan värnplikt och medborgarskap (SÖ 1956: 7). Överenskommelsen, som inom kort torde kom­ ma att tillträdas även av Finland, bygger på samma princip som art. 5 i konventionen. Reglerna i art. 6 blir därför inte tillämpliga i förhållandet mellan dessa nordiska länder. Beträffande medborgare i övriga fördragsslu­ tande stater torde de i sistnämnda artikel upptagna bestämmelserna kunna uppfyllas inom ramen för vår gällande värnpliktslagstiftning. Enligt 1 § värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967, omtryckt 1954:479) är svensk man värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år och till och med det under vilket han fyller 47 år. Är svensk man medborgare också i främmande stat och har han hemvist i den främ­ mande staten, bestämmer Kungl. Maj :t om värnplikt skall åligga honom här

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

i riket. Den som styrker att han har gjort militär tjänst i utlandet kan emel­ lertid enligt 5 § första stycket b) helt eller delvis befrias från värnplikts­ tjänstgöring här i landet. Har den utländska tjänstgöringen skett i enlighet med konventionens bestämmelser, torde sådan befrielse alltid böra beviljas. Som nämnts i det föregående avses konventionsstat vara skyldig att som fullgjord militärtjänst i annan sådan stat godta även ett i den staten med­ delat beslut om frikallelse eller befrielse från militärtjänst. I dessa fall, som endast sällan torde inträffa, synes vederbörande kunna befrias från svensk värnpliktstjänstgöring med stöd av 5 § första stycket d) värnpliktslagen. Enligt denna bestämmelse får sådan befrielse beviljas, när synnerliga skäl därför visas. Den nu berörda situationen torde innefatta sådana skäl. Med hänsyn till innehållet i art. 6 synes det lämpligast om person som av­ ses i denna artikel inte inkallas till militärtjänstgöring, innan han fyllt 19 år, såvida han inte dessförinnan förklarat att han inte önskar begagna sig av sin valmöjlighet. Skulle han ha inkallats före 19-arsaldern och förklarai han sig då vilja utnyttja sin möjlighet att välja att fullgöra militärtjänst i annan stat, torde inkallelseordern böra återkallas. En svensk anslutning till konventionen synes således inte kräva någon författningsändring. Inte heller torde några förbehåll behöva göras. Skulle det visa sig uppkomma svårigheter vid den praktiska tillämpning­ en av konventionen, finns enligt art. 5 mom. 2 möjlighet för konventionsstaterna att genom särskilda avtal närmare reglera förhållandena. Konventionen blir bindande för Sverige en månad efter deponerandet av det svenska anslutningsinstrumentet. Som framgått av det tidigare kräver en svensk anslutning till konventionen inte någon författningsändring. Nå­ gon viss tid för godkännande av konventionen behöver därför inte bestäm­ mas.

Hemställan

På grund av de överväganden som jag har redovisat i det föregående har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4. Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet: Gunnel Anderson

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

De sakkunnigas

Förslag Framlegg

til lov om aendring i lov nr 252 af 27. til lov om brigde i lov av 8 desember maj 1950 om dansk infodsret 1950 om norsk riksborgarrett

§3. § 3. Udlsending, der vedblivende har Utlending som har budd i riket frå haft sin hopset her fra det fyldte 16. han fyllte 16 år og tidlegare i minst år og tidligere har boet 5 år her i 5 år, får norsk borgarrett når han riget, erhverver dansk inf0dsret efteråt han fyllte 21 år, men för han ved efter det fyldte 21. år, men in- fyller 23 år, gjev inn skriftleg melden det fyldte 23. år overfor over- ding til fylkesmannen om åt han vil 0vrigheden (i K0benhavn magistra­ vera norsk borgar. Har han ikkje ten) åt afgive skriftlig erklaering borgarrett i noko land, kan han gjeherom. Godtgfires det, åt han ikke va inn slik melding så snart han har har statsborgerret i noget land, eller fyllt 18 år, der som han når han gjev åt han vil miste sin fremmede stats­ inn meldinga har hatt bustad i riket borgerret ved åt erhverve dansk ind- dei 5 siste åra og tidlegare har budd f0dsret, kan erklseringen afgives alle- her i minst 5 år til; det same gjeld rede efter det fyldte 18. år, såfremt såframt han etterviser åt han misser han ved erldseringens afgivelse ved­ den framande borgarretten når han blivende har haft sin bopsel her i de får norsk borgarrett. sidste 5 år og har boet ialt 10 år her i riget.

Er riket i krig, kan borger i en Er Noreg i krig, kan ingen borgar fjendtlig stat ikke erhvere indf0ds- i fiendestat få norsk borgarrett etter ret i medf0r af denne paragraf. Det denne paragrafen. Det same gjeld samme gaglder den, der ikke har den som er borgarrettslaus, men som statsborgerret i nogen stat, men se­ seinast hadde borgarrett i fiendestat. nest har vaeret statsborger i en fjendtlig stat.

§ 8 . § 8 .

Den, der er f0dt i udlandet og Norsk borgar som er född i ut­ aldrig har boet her i riget og ej heller landet, misser den norske borgarret­ har opholdt sig her under forhold, ten når han fyller 22 år såframt han der tyder på samh0righed med Dan­ för den tid aldri har budd i riket og mark, taber sin danske indf0dsret heller ikkje har hatt tilhelde her som ved det fyldte 22. år. Det kan dog tyder på samhöyrsle med Noreg. efter ans0gning, indgivet inden dette Men sökjer ein slik borgar, för han tidspunkt, ved kongelig resolution fyller 22 år, om å få ha retten, kan tillädes, åt indf0dsretten bevares. Kongen eller den han gjev fullmakt, lata sökjaren få brev på det.

Kungl. Maj:Is proposition nr 128 år 1968

Bilaga 1

lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen den 22 juni

1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap

3§. Utlänning, som haft sitt hemvist i riket från det han fyllt sexton år och därförut ytterligare minst fem år, förvärvar svenskt medborgarskap genom att efter det han fyllt tjuguett år men innan han fyllt tjugutre år, hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen an­ mäla sin önskan härom. Den som icke är medborgare i någon stat eller styrker, att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva svenskt medborgarskap, må dock göra sådan anmälan redan då han fyllt aderton år, om han vid tiden för anmälan sedan fem år haft sitt hemvist i riket och därförut haft hemvist här i ytterligare minst fem år. Då riket är i krig, äger vad i första stycket är stadgat icke tillämpning å den som är medborgare i fientlig stat eller som där ägt medborgarskap men förlorat det utan att förvärva medborgarskap i annan stat.

8 §.

Svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig här haft hemvist och ej heller uppehållit sig här under förhållanden som tyda på samhörighet med Sverige, förlorar sitt svenska medborgarskap, när han fyller tjugutvå år. På dessförinnan gjord ansökan må dock Konungen medgiva att medborgarskapet bibe­ hålies.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Taber nogen sin indf0dsret efter Misser nokon norsk borgarrett et­ denne paragraf, taber også hans ter denne paragrafen misser likeeins barn indfpdsretten, livis det har er- borna hans den norske borgarretten hvervet den gennem barn, medmind- som dei har frå han, såframt dette re barnet derved bliver statslist. ikkje ville före med seg åt barnet vart utan borgarrett i noko land.

§ . § 10 . Kongen kan efter overenskomst Kongen kan gjera avtale med Dan­ med Finland, Island, Norge og Sve­ mark, Finland, Island og Sverike rige fastssette, åt en eller flere af om åt ei eller fleire av fyresegnene bestemmelserne under A—C skal under A, B og G her nedanför skal finde anvendelse. Udtrykket aftale- gjelda. Med avtal eland er i denne land i denne paragraf omfatter den paragrafen meint stat som det er eller de stater, med hvilke sådan gjort slik avtale med. overenskomst er sluttet.

A. A. Å vera född i avtaleland skal et­ Ved anvendelsen af § 1, stk. 1, nr. ter § 1, fyrste leden nr. 2 vera jamn- 2, ligestilles fpdsel i aftaleland med stelt med å vera född her i riket. fpdsel her i riget. Ved anvendelsen af § 3 ligestilles Bustad i avtaleland meir enn 5 år bopsel i aftaleland forud for 5 år får för melding vert gjeve, likevel seierklseringens afgivelse, dog tsengst nast för fylte 16 år, skal etter § 3 indtil det fyldte 16. år, med bopad vera jamnstelt med bustad i riket. her i riget. Ved anvendelsen af § 4 Bustad i avtaleland til ein ålder ligestilles bopsel i aftaleland indtil på 12 år skal etter § 4 vera jamn­ det fyldte 12. år med bopsel her i stelt med bustad her i riket. riget. Ved anvendelsen af § 8 ligestilles Fyresegna i § 8, fyrste leden gjeld 7 års bopsel i aftaleland med bopsel ikkje for den som i minst 7 år har her i riget. vore busett i avtaleland. B. B. Borgar i avtaleland som Statsborger i aftaleland, som 1. ikkje har fått borgarretten der 1. har erhveret statsborgerret på med borgarrettslöyve, anden måde end ved naturalisa­ tion, 2. er fyldt 18 år, 2. har fyllt 18 år, 3. har haft fast bopsel her i riget i 3. har hatt fast bustad i riket dei de sidste 7 år og siste 7 åra og 4. ikke i lpbet af denne tid er d0mt 4. ikkje i den tida er dömd til fritil frihedsstraf, arbejdshus, sik- domsstraff og heller ikkje til för­ kerhedsforvaring eller psykopat- varing etter straffelova § 39 eller forvaring, § 39 a, erhverver dansk indfpdsret ved över­ får norsk borgarrett når han gjev för overpvrigheden (i K0benhavn inn melding til fylkesmannen om åt magistraten) åt afgive skriftlig er- han vil vera norsk borgar. Fyreseg­ klsering herom. Bestemmelserne i nene i 5 gjeld på tilsvarande måte. § 5 finder tilsvarende anvendelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 49

När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför detta förlust av sådant med­ borgarskap även för hans barn, som förvärvat medborgarskapet till följd av att han varit svensk medborgare, därest icke förlusten skulle leda till att barnet icke blir medborgare i nå­ gon stat.

10 §.

Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Nor­ ge, förordna om tillämpning av en eller flera av bestämmelserna under a)—c) här nedan. Med fördragsslutande stat avses i dessa bestämmel­ ser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om tillämpning av bestämmelsen i fråga. a) Vid tillämpning av 1 § första stycket punkt 2 likställes födelse i fördragsslutande stat med födelse här i riket. Såvitt angår 3 § likställes hemvist i fördragsslutande stat innan fem år före anmälan, dock längst intill sex­ ton års ålder, med hemvist i riket. Såvitt angår 4 § likställes hemvist intill tolvs års ålder i fördragsslutan­ de stat med hemvist i riket. Vad i 8 § första stycket stadgas skall ej äga tillämpning å den som under minst sju år haft sitt hemvist i fördragsslutande stat. b) Medborgare i fördragsslutande stat som 1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation;

2. fyllt aderton år; 3. sedan sju år har hemvist här i riket; samt 4. icke under denna tid dömts till fängelse,

förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid så­ dant förvärv av medborgarskap skall 4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 128

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

C. C. Har nokon misst den norske bor- Den, der har mistet dansk ind- garretten og etter den tid herre vore f0dsret og derefter vedblivende har borgar i avtaleland, får han norsk vaeret statsborger i aftaleland, gen- borgarrett såframt han huset seg i erhverver indf0dsretten, når han ef­ riket og deretter gjev inn skriftleg ter åt have taget fast bopsel her i melding til fylkesmannen om åt han riget overfor overpvrigheden (i K0- vil vera norsk borgar. Fyresegnene i benhavn magistraten) af giver skrift­ § 5 gjeld på tilsvarande måte. lig erklsering herom. Bestemmelserne i § 5 finder tilsvarende anvendelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 51

vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning. c) Den som förlorat svenskt med­ borgarskap och därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande stat, återvinner svenskt medborgar­ skap genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länsstyrel­ sen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid sådant förvärv av med­ borgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Convention on the reduction of Convention sur la reduction des cas statelessness d’apatridie

The Contracting States, Les Etats contractants, Acting in pursuance of resolution Agissant conformément å la réso- 896 (IX), adopted by the General lution 896 (IX) adoptée par 1’As- Assembly of the United Nations on 4 semblée générale des Nations Unies December 1954, le 4 décembre 1954, et Considering it desirable to reduce Considérant qu’il est souhaitable statelessness by international agree- de réduire 1’apatridie par voie ment, d’accord international, Have agreed as follows: Sont convenus des dispositions suivantes:

Article 1. Artide premier. 1. A Contracting State shall grant 1. Tout Etat contractant accorde its nationality to a person born in its sa nationalité å 1’individu né sur son territory who would otherwise be territoire et qui, autrement, serait stateless. Such nationality shall be apatride. Cette nationalité sera granted: accordée, (a) åt birth, by operation of law, a) De plein droit, å la naissance, or ou (b) upon an application being b) Sur demande souscrite, suivant lodged with the appropriate authori- les modalités prévues par la législaty, by or on behalf of the person tion de FEtat en cause, auprés de concerned, in the manner prescribed 1’autorité compétente par Fintéressé by the national law. Subject to the ou en son nom; sous réserve des dis­ provisions of paragraph 2 of this positions du paragraphe 2 du pré- Article, no such application may be sent article, la demande ne peut rejected. étre rejetée. A Contracting State which pro­ L’Etat contractant dont la législavides for the grant of its nationality tion prévoit Foctroi de sa nationalité in accordance with sub-paragraph sur demande conformément au litte­ (b) of this paragraph may also pro­ ra b) du présent paragraphe peut vide for the grant of its nationality également accorder sa nationalité de by operation of law åt such age and plein droit å 1’åge et dans les condi­ subject to such conditions as may be tions fixées par sa loi. prescribed by the national law. 2. A Contracting State may make 2. L’Etat contractant peut suborthe grant of its nationality in accor­ donner 1’acquisition de sa nationalité dance with sub-paragraph (b) of pa­ en vertu du littera b) du paragraphe ragraph 1 of this Article subject to 1 du présent article, å une ou pluone or more of the following condi­ sieurs des conditions suivantes: tions: (a) that the application is lodged a) Que la demande soit souscrite during a period, fixed by the Con- pendant une période fixée par FEtat

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 53

Bilaga 2

Konvention om begränsning av statslöshet

De fördragsslutande staterna, vilka handlar i enlighet med resolu­ tion 896 (IX), antagen av Förenta Nationernas generalförsamling den 4 december 1954, vilka anser det önskvärt att begrän­ sa statslöshet genom internationell överenskommelse, har överenskommit om följande:

Artikel 1. 1. Fördragsslutande stat skall be­ vilja på dess territorium född per­ son medborgarskap, om denne eljest skulle bliva statslös. Sådant med­ borgarskap skall beviljas: (a) enligt bestämmelse i lag vid födelsen eller (b) på ansökan, ställd till veder­ börlig myndighet, av sökanden själv eller å dennes vägnar enligt vad som föreskrives i nationell lag. Där ej an­ nat följer av bestämmelserna i 2 mom. i denna artikel, må sådan ansökan icke avslås.

Fördragsslutande stat, som före­ skriver att medborgarskap skall be­ viljas enligt (b) i detta moment, må jämväl föreskriva, att medborgar­ skap skall förvärvas jämlikt lag vid sådan ålder och under sådana vill­ kor, varom nationell lag stadgar.

2. Fördragsslutande stat må för förvärv av medborgarskap i enlig­ het med 1 mom. (b) i denna artikel föreskriva ett eller flera av följande villkor:

(a) att ansökan göres under en period, som bestämts av den för-

54 Kiingl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

tracting State, beginning not later contractant, période commemjant au than åt the age of eighteen years and plus tard å l’åge de 18 ans et ne pouending not earlier than åt the age of vant se terminer avant 21 ans, étant twenty-one years, so, however, that entendu toutefois que 1’intéressé the person concerned shall be allow- doit disposer d’au moins une année ed åt least one year during which pour souscrire sa demande personnhe may himself make the application ellement et sans habilitation; without having to obtain legal authorization to do so; (b) that the person concerned has b) Que 1’intéressé ait résidé liabihabitually resided in the territory of tuellement sur le territoire de 1’Etat the Contracting State for such period contractant, sans toutefois que la duas may be fixed by that State, not rée de résidence fixée par ce dernier exceeding five years immediately puisse excéder 10 ans au total, dont preceding the lodging of the applica­ 5 ans au plus précédant immédiatetion nor ten years in all; ment le dépöt de la demande: (c) that the person concerned has c) Que 1’intéressé n’ait pas été déneither been convicted of an offence claré coupable d’une infraction conagainst national security nor has tre la sécurité nationale ou qu’il n’ait been sentenced to imprisonment för pas été condamné å une peine d’ema term of five years or more on a prisonnement d’au moins cinq ancriminal charge; nées pour fait criminel; (d) that the person concerned has d) Que 1’intéressé n’ait pas acquis always been stateless. å la naissance ou postérieurement une nationalité. 3. Notwithstanding the provisions 3. Nonobstant les dispositions de of paragraphs 1 (b) and 2 of tliis l’alinéa b) du paragraphe 1 et le para- Article, a child horn in wedlock in graphe 2 du présent article, 1’enfant the territory of a Contracting State, légitime qui est né sur le territoire whose mother has the nationality of d’un Etat contractant et dont la that State, shall acquire åt birth that mére posséde la nationalité de cet nationality if it otherwise would be Etat, acquiert cette nationalité å la stateless. naissance si, autrement, il serait apatride. 4. A Contracting State sliall grant 4. Tout Etat contractant accorde its nationality to a person who would sa nationalité å 1’individu qui, otherwise be stateless and who is autrement, serait apatride et dont, unable to acquire the nationality of au moment de la naissance, le pére the Contracting State in whose terri­ ou la mére possédait la nationalité tory he was horn because he has dudit Etat si, ayant dépassé l’åge passed the age for lodging his appli­ fixé pour la présentation de sa de­ cation or has not fulfilied the remande ou ne remplissant pas les quired residence conditions, if the na­ conditions de résidence imposées, cet tionality of one of his parents åt the individu n’a pu acquérir la nationa­ time of the person’s birth was that lité de 1’Etat contractant sur le terri­ of the Contracting State first above toire duquel il est né. Si les parents mentioned. If his parents did not n’avaient pas la méme nationalité possess the same nationality åt the au moment de la naissance, la légistime of his birth, the question lation de 1’Etat contractant dont la whether the nationality of the person nationalité est sollicitée détermine concerned should follow that of the si 1’enfant suit la condition du pére father or that of tlie mother shall ou celle de la mére. Si la nationalité

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 55

dragsslutande staten och som skall börja löpa ej senare än vid 18 års ålder och sluta ej tidigare än vid en ålder av 21 år, dock att vederböran­ de skall medgivas åtminstone en tid av ett år, under vilken han på egen hand kan göra ansökan utan att en­ ligt lagen behöva inhämta samtycke därtill; (b) att sökanden varit stadigva­ rande bosatt på den fördragsslutande statens territorium under en av samma stat bestämd period, icke överstigande fem år, omedelbart före tidpunkten för ansökan, ej hel­ ler längre än sammanlagt tio år; (c) att sökanden varken överty­ gats om brott mot statens säkerhet eller för brott överhuvud ådömts fri­ hetsstraff i fem år eller mera;

(d) att sökanden alltid varit statslös.

3. Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. (b) och 2 mom. i denna ar­ tikel skall ett på den fördragsslutande statens territorium i äktenskap fött barn, vars moder äger medbor­ garskap i samma stat, vid födseln förvärva medborgarskap i den sta­ ten, om barnet eljest skulle bliva statslöst. 4. Fördragsslutande stat skall be­ vilja en person medborgarskap, om denne eljest skulle bliva statslös och icke kan förvärva medborgarskap i annan fördragsslutande stat på vars territorium han blivit född på grund av att han passerat ålders­ gränsen för ansökan eller ej uppfyllt kraven på bosättning, såframt en av hans föräldrar vid tiden för hans fö­ delse ägde medborgarskap i först­ nämnda fördragsslutande stat. Om föräldrarna vid tiden för hans födel­ se icke ägde samma medborgarskap, skall frågan huruvida vederbörande i medborgarskapshänseende skall följa fadern eller modern bedömas efter nationell lag i förstnämnda för-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

be determined by the national law of est accordée sur demande, cette dersuch Contracting State. If application niére sera introduite, selon les moför such nationality is required, the dalités prévues par la législation de application shall be made to the ap- l’Etat en cause, auprés de l’autorité propriate authority by or on belialf compétente par 1’intéressé ou en son of the applicant in the manner pre- nom. Sous réserve des dispositions scribed by the national law. Subject du paragraphe 5 du présent article, to the provisions of paragraph 5 of cette demande ne peut étre rejetée. this Article, such application shall not be refused. 5. The Contracting State may 5. L’Etat contractant peut subormake the grant of its nationality in donner 1’octroi de sa nationalité en accordance with the provisions of vertu du paragraphe 4 du présent paragraph 4 of this Article subject article aux conditions suivantes ou to one or more of the following con- å l’une d’elles: ditions: (a) that the application is lodged a) Que la demande soit souscrite before the applicant reaches an age, avant que 1’intéressé ait atteint un being not less than twenty-three åge fixé par l’Etat contractant en years, fixed by the Contracting State; cause, cet åge ne pouvant étre inférieur å 23 ans; (b) that the person concerned has b) Que 1’intéressé ait résidé habihabitually resided in the territory of tuellement sur le territoire de l’Etat the Contracting State for such pe­ contractant en cause pendant une riod immediately preceding the lodg- période donnée précédanl imméing of the application, not exceeding diatement la presentation de la de­ three years, as may be fixed by that mande, période fixée par cet Etat State; et dont la durée exigible ne peut toutefois dépasser trois ans; (c) that the person concerned has c) Que 1’intéressé n’ait pas acquis always been stateless. å la naissance ou postérieurement une nationalité.

Article 2. Article 2. A foundling found in the territory L’enfant trouvé sur le territoire of a Contracting State shall, in the d’un Etat contractant est, jusqu’å absence of proof to the contrary, be preuve du contraire, réputé né sur considered to have been horn within ce territoire de parents possédant la that territory of parents possessing nationalité de cet Etat. the nationality of that State.

Article 3. Article 3. For the purpose of determining Aux fins de déterminer les obliga­ the obligations of Contracting States tions des Etats contractants, dans le under this Convention, birth on a cadre de la présente Convention, la ship or in an aircraft shall be deemed naissance å bord d’un navire ou d’un to have taken place in the territory aéronef sera réputée survenue sur le of the State whose flag the ship flies territoire de 1’Etat dont le navire bat or in the territory of the State in pavillon ou dans lequel 1’aéronef est which the aircraft is registered, as immatriculé. the case may be.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

dragsslutande stat. Om ansökan om medborgarskap erfordras, skall den­ na göras hos vederbörlig myndig­ het av sökanden själv eller å dennes vägnar i den ordning som nationell lag föreskriver. Där ej annat följer av bestämmelserna i 5 mom. i den­ na artikel, må sådan ansökan icke avslås.

5. Fördragsslutande stat må för förvärv av medborgarskap i enlighet med 4 mom. av denna artikel före­ skriva ett eller flera av följande vill­ kor:

(a) att ansökan göres innan sö­ kanden uppnår en ålder, ej under 23 år, som bestämts av den fördrags­ slutande staten;

(b) att sökanden varit stadigva­ rande bosatt på den fördragsslutan­ de statens territorium under en av samma stat bestämd period, icke överstigande tre år, omedelbart före tidpunkten för ansökan;

(c) att sökanden alltid varit stats­ lös.

Artikel 2. Hittebarn, som anträffas på för­ dragsslutande stats territorium, skall — i frånvaro av bevis om motsatsen — anses ha blivit fött på statens territorium av föräldrar, vilka äger medborgarskap i den staten.

Artikel 3. För bedömande av fördragsslutan­ de stats förpliktelser på grund av denna konvention skall födelse om­ bord på fartyg eller luftfartyg anses ha ägt rum på territoriet till den stat, vars flagga fartyget för eller där luftfartyget är registrerat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Article 4. Artide 4.

1. A Contracting State shall grant 1. Tout Etat contractant accorde its nationality to a person, not horn sa nationalité å 1’individu qui, autrein the territory of a Contracting ment, serait apatride et n’est pas né State, who would otherwise be state- sur le territoire d’un Etat contrac­ less, if the nationality of one of his tant, si, au moment de la naissance, le pére ou la mére possédait la na­ parents åt the time of the person s birth was that of that State. If his tionalité du premier de ees Etats. Si, parents did not possess the same na­ å ce moment, les parents n’avaient tionality åt the time ot his birth, the pas la méme nationalité, la législaquestion whether the nationality of tion de cet Etat détermine si l’enthe person concerned should follow fant suit la condition du pére ou celle de la mére. La nationalité attrithat of the father or that of the mother shall be de termined by the buée en vertu du présent paragraphe national law of such Contracting est accordée, State. Nationality granted in accordance with the provisions of this paragraph shall be granted: (a) åt birth, by operation of law, a) De plein droit, å la naissance,

or ou

(b) upon an application being b) Sur demande souscrite, suivant lodged with the appropriate anthori- les modalités prévues par la législation de l’Etat en cause auprés de ty, by or on belialf of the person concerned, in the manner prescribed 1’autorité compétente par 1’intéressé by the national law. Subject to the ou en son nom; sous réserve des dis­ provisions of paragraph 2 of this positions du paragraphe 2 du pré­ Article, no such application may be sent article, la demande ne peut étre rejected. rejetée. 2. L’Etat contractant peut subor- 2. A Contracting State may make donner 1’acquisition de sa nationalité the grant of its nationality in accordance with the provisions of en vertu du paragraphe 1 du présent paragraph 1 of this Article subject article aux conditions suivantes ou to one or rnore of the following con- å l’une d’elles: ditions: (a) that the application is lodged a) Que la demande soit souscrite before the applicant reaches an age, avant que 1’intéressé ait atteint un being not less than twenty-three åge fixé par l’Etat contractant en years, fixed by the Contracting cause, cet åge ne pouvant étre inférieur ä 23 ans; State; (b) that the person concerned has b) Que 1’intéressé ait résidé habihabitually resided in the territory of tuellement sur le territoire de l’Etat the Contracting State for such period contractant en cause pendant une immediately preceding the lodging période donnée précédant immédiatement la présentation de la de­ of the application, not exceeding mande, période fixée par cet Etat et three years, as may be fixed by that dont la durée exigible ne peut toute- State; fois dépasser trois ans; (c) that the person concerned has c) Que 1’intéressé n’ait pas été not been convicted of an offence déclaré coupable d’une infraetion against national security; contrc la sécurité nationale; (d) that the person concerned lias d) Que l’intéressé n’ait pas acquis å la naissance ou postérieurement always been stateless. une nationalité.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Artikel 4. 1. Fördragsslutande stat skall be­ vilja sådan person medborgarskap som icke är född på fördragsslutan­ de stats territorium och eljest skulle bliva statslös, om en av hans föräld­ rar vid tiden för hans födelse ägde medborgarskap i den fördragsslutan­ de staten. Om föräldrarna vid tiden för hans födelse icke ägde samma medborgarskap, skall frågan huru­ vida vederbörande i medborgarskaps, hänseende skall följa fadern eller modern bedömas efter den fördrags­ slutande statens nationella lag. Med­ borgarskap enligt bestämmelserna i detta moment skall beviljas:

(a) enligt bestämmelse i lag vid födelsen eller (b) på ansökan, ställd till veder­ börlig myndighet, av sökanden själv eller å dennes vägnar enligt vad som föreskrives i nationell lag. Där ej an­ nat följer av bestämmelserna i 2 mom. i denna artikel, må sådan ansökan icke avslås.

2. Fördragsslutande stat må för förvärv av medborgarskap i enlig­ het med 1 mom. i denna artikel föreskriva ett eller flera av följande villkor:

(a) att ansökan göres innan sö­ kanden uppnår en ålder, ej under 23 år, som bestämts av den fördrags­ slutande staten;

(b) att sökanden varit stadigva­ rande bosatt på den fördragsslutan­ de statens territorium under en av samma stat bestämd period, icke överstigande tre år, omedelbart före tidpunkten för ansökan;

(c) att sökanden icke övertygats om brott mot statens säkerhet;

(d) att sökanden alltid varit stats­ lös.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Article 5. Artide 5.

1. If the law of a Contracting State 1. Si la législation d’un Etat conentails loss of nationality as a conse- tractant prévoit la perte de la natioquence of any changé in the perso­ nalité par suite d’un changement nal status of a person such as d’état tel que mariage, dissolution du marriage, termination of marriage, mariage, légitimation, reconnaislegitimation, recognition or adop­ sance ou adoption, cette perte doit tion, such loss shall be conditional étre subordonnée ä la possession ou upon possession or acquisition of å 1’acquisition de la nationalité d’un another nationality. autre Etat. 2. If, under the law of a Con­ 2. Si, conformément å la législa­ tracting State, a child horn out of tion d’un Etat contractant, un enwedlock loses the nationality of that fant naturel perd la nationalité de State in consequence of a recogni­ cet Etat å la suite d’un reconnaistion of affiliation, he shall be given sance de filiation, la possibilité lui an opportunity to recover that natio­ sera offerte de la recouvrer par une nality by written application to the demande souscrite auprés de l’autoappropriate authority, and the con- rité compétente, demande qui ne ditions governing such application pourra étre soumise å des conditions shall not be more rigorous than those plus rigoureuses que celles prévues laid down in paragraph 2 of Article 1 au paragraphe 2 de 1’article premier of this Convention. de la présente Convention.

Artide 6. Artide 6. Si la législation d’un Etat contrac­ If the law of a Contracting State tant prévoit que le fait pour un inprovides for loss of its nationality dividu de perdre sa nationalité ou by a person’s spouse or children as d’en étre privé entraine la perte de a consequence of that person losing cette nationalité pour le conjoint ou or being deprived of that nationality, les enfants, cette perte sera subor­ such loss shall be conditional upon donnée å la possession ou å 1’acquisitheir possession or acquisition of tion par ees derniers d’une autre na­ another nationality. tionalité.

Artide 7. Artide 7. 1. a) Si la législation d’un Etat 1. (a) If the law of a Contracting contractant prévoit la répudiation, State permits renunciation of natio­ nality, such renunciation shall not celle-ci n’entraine pour un individu result in loss of nationality unless la perte de sa nationalité que s’il en the person concerned possesses or posséde ou en acquiert une autre. acquires another nationality. (b) The provisions of sub-para- b) La disposition du littera aj du graph (a) of this paragraph shall not présent paragraphe ne s’appliquera apply where their application would pas lorsqu’elle apparaitra inconcilibe inconsistent with the principles able avec les principes énoncés aux stated in Artides 13 and 14 of the artides 13 et 14 de la Déclaration Universal Declaration of Human universelle des droits de 1’homme Rights approved on 10 December approuvée le 10 décembre 1948 par 1’Assemblée générale des Nations 1948 by the General Assembly of the United Nations. Unies. 2. A national of a Contracting 2. Un individu possédant la natio-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 61

Artikel 5.

1. Om lagen i fördragsslutande stat stadgar förlust av medborgar­ skap till följd av förändring av en persons status, såsom äktenskap, upplösning av äktenskap, legitima­ tion, faderskapserkännande eller adoption, skall sådan förlust inträda endast om vederbörande innehar el­ ler förvärvar annat medborgarskap. 2. Om jämlikt lagen i fördragsslu­ tande stat ett utom äktenskap fött barn förlorar medborgarskap i den staten till följd av faderskapserkän­ nande, skall vederbörande beredas tillfälle att återvinna samma med­ borgarskap genom skriftlig ansökan hos vederbörlig myndighet och skall villkoren för sådan ansökan icke vara strängare än de som föreskri­ vits i 2 mom. i artikel 1 i denna konvention.

Artikel 6. Om lagen i fördragsslutande stat föreskriver förlust av medborgar­ skap för make eller barn såsom bi­ person till den vilken förlorar eller berövas medborgarskap, skall förlus­ ten för bipersonen inträda endast om han innehar eller förvärvar annat medborgarskap.

Artikel 7. 1. (a) Om lagen i fördragsslutan­ de stat medgiver befrielse från med­ borgarskap, skall sådan befrielse icke meddelas med mindre vederbö­ rande innehar eller förvärvar annat medborgarskap. (b) Bestämmelserna under (a) skall icke vara tillämpliga, om deras tillämpning skulle strida mot de principer som fastställts i artiklarna 13 och 14 i den allmänna förkla­ ringen om de mänskliga rättigheter­ na som godkänts den 10 december 1948 av Förenta Nationernas gene­ ralförsamling. 2. Medborgare i fördragsslutande

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

State who seeks naturalization in a nalité d’un Etat contractant et qui foreign country shall not lose his na- sollicite la naturalisation dans un tionality unless he acquired or has pays étranger ne perd sa nationalité been accorded assurance of acquiring que s’il acquiert ou a recu 1’assuthe nationality of that foreign rance d’acquérir la nationalité de ce country. pays. 3. Subject to the provisions of pa- 3. Sous réserve des dispositions ragraphs 4 and 5 of this Artide, a des paragraphes 4 et 5 du présent national of a Contracting State shall article, nul ne peut perdre sa natio­ not lose his nationality, so as to be- nalité, s’il doft de ce fait devenir come stateless, on the ground of de- apatride, parce qu’il quitte le pays parture, residence abroad, failure to dont il posséde la nationalité, réside register or on any similar ground. å 1’étranger, ne se fait pas immatriculer ou pour toute autre raison ana- Iogue. 4. A naturalized person may lose 4. La perte de la nationalité qui his nationality on account of resi­ affecte un individu naturalisé peut dence abroad for a period, not less étre motivée par la résidence å than seven consecutive years, speci- l’étranger pendant une période dont fied by the law of the Contracting la durée, fixée par l’Etat contractant, State concerned if he fails to declare ne peut étre inférieure å sept années to the appropriate authorily his in­ consécutives, si 1’intéressé ne déclare tention to retain his nationality. pas aux autorités compétentes son intention de conserver sa nationa­ lité. 5. In the case of a national of a 5. En ce qui concerne les indivi- Contracting State, horn outside its dus nés hors du territoire de 1’Etat territory, the law of that State may contractant dont ils possédent la na­ make the retention of its nationality tionalité, la conservation de cette after the expiry of one year from his nationalité au-delå d’une date postéattaining his majority conditional rieure d’un an å leur majorité peut upon residence åt that time in the étre subordonnée par la législation territory of the State or registration de l’Etat contractant å des conditions with the appropriate authority. de résidence å cette date sur le terri­ toire de cet Etat ou dhmmatriculation auprés de 1’autorité compétente. 6. Except in the circuinstances 6. A 1’exception des cas prévus au mentioned in tliis Artide, a person présent article, un individu ne peut shall not lose the nationality of a perdre la nationalité d’un Etat con­ Contracting State, if such loss would tractant s’il doit de ce fait devenir render him stateless, notwithstand- apatride, alors méme que cette perte ing that such loss is not expressly ne serait pas expressément exclue prohibited by any other provision of par toute autre disposition de la préthis Convention. sente Convention.

Article 8. Article 8. 1. A Contracting State shall not 1. Les Etats contractants ne prideprive a person of its nationality if veront de leur nationalité aucun in­ such deprivation would render him dividu si cette privation doit le stateless. rendre apatride. 2. Notwithstanding the provisions 2. Nonobstant la disposition du of paragraph 1 of this Artide, a per- premier paragraphe du présent ar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 63

stat, som söker naturalisation i främmande land, skall icke förlora sitt medborgarskap med mindre han förvärvar eller har tillförsäkrats för­ värv av medborgarskap i det främ­ mande landet. 3. Där ej annat följer av bestäm­ melserna i 4 och 5 mom. i denna ar­ tikel, skall medborgare i fördragsslutande stat icke förlora sitt medbor­ garskap så att han blir statslös på grund av avresa, bosättning utom­ lands, underlåtenhet att låta sig re­ gistreras eller på annan dylik grund.

4. Naturaliserad person må förlo­ ra sitt medborgarskap på grund av bosättning utomlands under en pe­ riod — minst sju år i följd -— som närmare anges i vederbörande fördragsslutande stats lag, om han underlåter att hos vederbörlig myn­ dighet anmäla sin avsikt att behålla sitt medborgarskap.

5. I fall när medborgare i fördragsslutande stat är född utanför den statens territorium, må lagen i denna stat låta hans bibehållande av sitt medborgarskap efter utgången av ett år från det han uppnådde myndig ålder bliva beroende på hem­ vist vid sagda tidpunkt på statens territorium eller på registrering hos vederbörlig myndighet.

6. Med undantag för i denna arti­ kel angivna fall skall en person icke förlora medborgarskap i fördragsslutande stat, om han därigenom blir statslös, oaktat sådan förlust icke är uttryckligen förbjuden i an­ nan bestämmelse i denna konven­ tion.

Artikel 8. 1. Fördragsslutande stat skall icke beröva en person hans medbor­ garskap, om sådant berövande skulle göra honom statslös. 2. Utan hinder av bestämmelser­ na i 1 mom. i denna artikel må en

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

son may be deprived of the nationa- ticle, un individu peut étre privé de lity of a Contracting State: la nationalité d’un Etat contractant: (a) in the circumstances in a) Dans les cas ou, en vertu des which, under paragraphs 4 and 5 of paragraphes 4 et 5 de 1’article 7, il Article 7, it is permissible that a est permis de prescrire la perte de la person should lose his nationality; nationalité; (b) where the nationality has b) S’il a obtenu cette nationalité been obtained by misrepresentation au moyen d’une fausse déclaration or fraud. ou de tout autre aete frauduleux. 3. Notwilhstanding tlie provisions 3. Nonobstant la disposition du of paragraph 1 of this Article, a Con­ paragraphe 1 du présent article, un tracting State may retain the right Etat contractant peut conserver la to deprive a person of his nationa­ faeulté de priver un individu de sa lity, if åt the time of signature, rati- nationalité, s’il procéde, au moment fication or accession it specifies its de la signature, de la ratification ou retention of such right on one or de 1’adhésion, å une déclaration å cet more of the following grounds, being effet spécifiant un ou plusieurs mogrounds existing in its national law tifs, prévus å sa législation nationale åt that time: å cette date et entrant dans les catégories suivantes: (a) that, inconsistently with his a) Si un individu, dans des condiduty loyalty to the Contracting State, tions impliquant de sa part un manthe person que de loyalisme envers l’Etat con­ tractant, (i) has, in disregard of an ex­ i) A, au mépris d’une interdicpress prohibition by the Contract­ tion expresse de cet Etat, apporté ing State rendered or continued ou continué d’apporter son conto render services to, or received cours å un autre Etat, ou recu ou or continued to receive emolu- continué de recevoir d’un autre ments from, another State, or Etat des émoluments, ou

(ii) has conducted himself in a ii) A eu un comportement de manner seriously prejudicial to nature å porter un préjudice grave the vital interests of the State; aux intéréts essentiels de l’Etat; (b) that the person has taken an b) Si un individu a prété serment oath, or made a formal declaration d’allégeance, ou a fait une déclara­ of allegiance to another State, or tion formelle d’allégeance å un autre given definite evidence of his deter- Etat, ou a manifesté de facon non mination to repudiate his allegiance douteuse par son comportement sa to the Contracting State. détermination de répudier son allégeance envers l’Etat contractant. 4. A Contracting State shall not 4. Un Etat contractant ne fera exercise a power of deprivation per- usage de la faeulté de priver un in­ mitted by paragraphs 2 or 3 of this dividu de sa nationalité dans les con- Article except in accordance with ditions définies aux paragraphes 2 law, which shall provide for the per­ et 3 du présent article que conforson concerned the right to a fair mément å la loi, laquelle comportera hearing by a court or ether indepen- la possibilité pour 1’intéressé de faire dent body. valoir tous ses moyens de défense devant une juridiction ou un autre organisme indépendant.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 65

person berövas medborgarskap i fördragsslutande stat: (a) under sådana förhållanden, som enligt 4 och 5 mom. i artikel 7, kan medföra att en person förlorar sitt medborgarskap; (b) när medborgarskap har erhål­ lits genom osanna uppgifter eller be­ drägligt förfarande. 3. Utan hinder av bestämmelser­ na i 1 mom. i denna artikel må fördragsslutande stat behålla rätt att beröva en person hans medborgar­ skap, om staten vid tiden för under­ tecknande eller ratificering av eller anslutning till konventionen förbe­ håller sig att behålla sådan rätt på er. eller flera av följande grunder, vilka vid nämnda tid är inskrivna i statens nationella lag: (a) att, i strid med sin lojalitetsplikt mot den fördragsslutande sta­ ten, vederbörande

(i) har, med åsidosättande av uttryckligt förbud av den fördrags­ slutande staten, gjort eller fortsatt att göra tjänster åt annan stat eller uppburit eller fortsatt att uppbära ekonomiska förmåner från annan stat eller (ii) har uppfört sig på sätt som allvarligt står i strid med statens vitala intressen; (b) att vederbörande avlagt tro­ hetsed till annan stat eller formellt förklarat sig underkasta sig annan stats överhöghet eller klart ådaga­ lagt sitt beslut att vägra underkasta sig den fördragsslutande statens överhöghet. 4. Fördragsslutande stat skall icke utnyttja den möjlighet att be­ röva medborgarskap, som medgivits i 2 eller 3 mom. i denna artikel, annorledes än i överensstämmelse med lag, som skall tillförsäkra ve­ derbörande rätt att bliva hörd av domstol eller annat opartiskt organ.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 128

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Article 9. Article 9.

A Contracting State may not de- Les Etats contractants ne priprive any person or group of persons veront de leur nationalité aucun inof their nationality on racial, ethnic, dividu ou groupe d’individus pour religious or political gronnds. des raisons d’ordre racial, ethnique, religieux ou politique.

Artide 10. Artide 10. 1. Every treaty between Contract­ 1. Tout traité conclu entre Etats ing States providing for the transfer contractants portant cession d’un of territory shall inclnde provisions territoire doit contenir des disposi­ designed to secure that no person tions ayant pour effet de garantir shall become stateless as a result of que nul ne deviendra apatride du the transfer. A Contracting State fait de la cession. Les Etats contrac­ shall use its best endeavours to tants feront tout ce qui est en leur secure that any such treaty made by pouvoir pour que tout traité ainsi it with a State which is not a party conclu avec un Etat qui n’est pas to this Convention includes such partie ä la présente Convention conprovisions. tienne des dispositions å cet effet. 2. In the absence of such provi­ 2. En 1’absence de dispositions sions a Contracting State to which sur ce point, l’Etat contractant territory is transferred or which auquel un territoire est cédé ou qui otherwise acquires territory shall acquiert autrement un territoire confer its nationality on such per­ accorde sa nationalité aux individus sons as would otherwise become qui sans cela deviendraient apatrides stateless as a result of the transfer du fait de la cession ou de 1’acquisior acquisition. tion.

Artide 11. Artide 11. The Contracting States shall pro- Les Etats contractants s’engagent mote the establishment within the å promouvoir la création, dans le framework of the United Nations, as cadre de 1’Organisation des Nations soon as may be after the deposit of Unies, des que possible apres le déthe sixth instrument of ratification pöt du sixiéme instrument de ratifi­ or accession, of a body to which a cation ou d’adhésion, d’un orgaperson claiming the benefit of this nisme auquel les personnes se Convention may apply for the croyant en droit de bénéficier de la examination of his claim and for présente Convention pourront reassistance in presenting it to the courir pour examiner leur demande appropriate authority. et pour obtenir son assistance dans 1’introduction de la demande auprés de 1’autorité compétente.

Artide 12. Artide 12. 1. In relation to a Contracting 1. Le paragraphe 1 de 1’article State which does not, in accordance premier ou 1’article 4 de la présente with the provisions of paragraph 1 Convention s’appliqueront, pour les of Article 1 or of Article 4 of this Etats contractants qui n’accordent Convention, grant its nationality åt pas leur nationalité de plein droit å birth by operation of law, the provi- la naissance, aux individus nés tant

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1968

Artikel 9. Fördragsslutande stat må icke be­ röva någon person eller grupp av personer deras medborgarskap på grund av vederbörandes ras eller av etniska, religiösa eller politiska skäl.

Artikel 10. 1. Varje traktat mellan fördragsslutande stater om överlåtelse av ter­ ritorium skall innehålla regler, till­ komna i syfte att garantera att ingen person blir statslös till följd av över­ låtelsen. För dr agsslutande stat skall göra sitt bästa för att varje sådan traktat, som ingåtts mellan den fördragsslutande staten och stat som icke anslutit sig till denna konven­ tion, kommer att innehålla sådana regler. 2. Skulle sådana regler saknas skall fördragsslutande stat, till vil­ ken territorium överlåtes eller som annorledes förvärvar territorium, ge medborgarskap åt personer, som eljest skulle bliva statslösa till följd av överlåtelsen eller förvärvet.

Artikel 11. De fördragsslutande staterna skall verka för att det, snarast efter det att det sjätte ratifikations- eller anslut­ ningsinstrumentet deponerats, inom ramen för Förenta Nationerna inrät­ tas ett organ, till vilket en person, som åberopar förmånen av denna konvention, kan hänvända sig för undersökning av sin framställning och för biträde med dennas beford­ ran till vederbörlig myndighet.

Artikel 12. 1. Reglerna i 1 mom. i artikel 1 eller i artikel 4 skall, i förhållande till stat som inte beviljar medbor­ garskap vid födelsen enligt bestäm­ melse i lag, tillämpas såväl på per­ soner födda före som på personer

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

sions of paragraph 1 of Artide 1 or avant qu’aprés 1’entrée en vigueur de of Artide 4, as the casc may be, shall la Convention. apply to persons born before as well as to persons born after the entry into force of this Convention. 2. The provisions of paragraph 4 2. Le paragraphe 4 de 1’article of Artide 1 of this Convention shall premier de la présente Convention apply to persons born before as well s’appliquera aux individus nés tant as to persons born after its entry avant qu’aprés 1’entrée en vigueur into force. de la Convention. 3. The provisions of Artide 2 of 3. L’article 2 de la présente Con­ this Convention shall apply only to vention ne s’appliquera qu’aux enfoundlings found in the territory of fants trouvés apres 1’entrée en a Contracting State after the entry vigueur de la Convention. into force of the Convention för that State.

Artide 13. Artide 13. This Convention shall not be con- Les dispositions de la présente strued as affeeting any provisions Convention ne font pas obstacle å more conducive to the reduetion of 1’application des dispositions plus statelessness which may be con- favorables ä la réduction des cas tained in the law of any Contracting d’apatridie contenues ou qui seraient State now or hereafter in force, or introduites ultérieurement soit dans may be contained in any other con­ la législation de tout Etat contracvention, treaty or agreement now or tant, soit dans tout traité, conven­ hereafter in force between two or tion ou accord entre deux ou piumore Contracting States. sieurs Etats contractants.

Artide. 14. Artide 14. Any dispute between Contracting Tout différend entre les Parties States concerning the interpretation contractantes relatif å Pinterprétaor application of this Convention tion ou å 1’application de la Conven­ which cannot be settled by other tion qui ne peut étre réglé par means shall be submitted to the In­ d’autres rnoyens sera porté devant la ternational Court of Jnstice åt the Cour internationale de Justice å la request of any one of the parties to demande de l’une des parties au the dispute. différend.

Artide 15. Artide 15. 1. This Convention shall apply to 1. La présente Convention s’appliall non-self-governing, trust, colonial quera å tous les territoires non autoand other non-metropolitan territor- nomes, sous tutelle, coloniaux et ies for the international relations of autres territoires non métropolitains which any Contracting State is re- dont un Etat contractant assure les sponsible; the Contracting State con- relations internationales; l’Etat con­ cerned shall, subject to the provi­ tractant intéressé, devra, sous réserve sions of paragraph 2 of this Artide, des dispositions du paragraphe 2 du åt the time of signature, ratification présent article, au moment de la sig­ or accession, declare the non-metro- nature, de la ratification ou de politan territory or territories to 1’adhésion, indiquer le territoire ou which the Convention shall apply les territoires non métropolitains

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 69

födda efter konventionens ikraftträ­ dande.

2. Reglerna i 4 mom. i artikel 1 i denna konvention skall tillämpas på personer födda såväl före som ef­ ter ikraftträdandet.

3. Reglerna i artikel 2 i denna konvention skall tillämpas allenast på hittebarn, som anträffas på fördragsslutande stats territorium efter det konventionen trätt i kraft i för­ hållande till den staten.

Artikel 13. Denna konvention skall icke in­ verka på förmånligare bestämmelser i syfte att begränsa statslöshet, som kan finnas i fördragsslutande stats nu gällande eller senare i kraft trä­ dande lag eller i annan konvention, traktat eller överenskommelse, som nu gäller eller senare träder i kraft mellan två eller flera fördragsslu­ tande stater.

Artikel 14. Tvist mellan fördragsslutande sta­ ter rörande tolkning eller tillämp­ ning av denna konvention, som ej kan biläggas på annat sätt, skall liänskjutas till Internationella dom­ stolen på talan av vilken som helst av de tvistande parterna.

Artikel 15. 1. Denna konvention skall tilläm­ pas på alla icke självstyrande stater, stater under förvaltarskap, kolonier och andra områden utanför moder­ landet, för vilkas internationella för­ bindelser någon fördragsslutande stat är ansvarig; den fördragsslutan­ de staten skall, med iakttagande av bestämmelserna i 2 mom. i denna ar­ tikel, vid tiden för undertecknande eller ratificering av eller anslutning till konventionen uppgiva det eller de

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

ipso facto as a result of such signa- auxquels la présente Convention ture, ratification or accession. s’appliquera ipso facto k la suite de cette signature, de cette ratification ou de cette adhésion.

2. In any case in which, for the 2. Si, en matiére de nationalité, purpose of nationality, a non-metro- un territoire non métropolitain n’est politan territory is not treated as one pas considéré comme formant un with the metropolitan territory, or tout avec le territoire métropolitain, in any case in which the previous ou si le consentement préalable d’un consent of a non-metropolitan terri­ territoire non métropolitain est nétory is required by the constitutional cessaire, en vertu des lois ou pratilaws or practices of the Contracting ques constitutionnelles de l’Etat State or of the non-metropolitan contractant ou du territoire non territory för the application of the métropolitain, pour que la Conven­ Convention to that territory, that tion s’applique å ce territoire, ledi t Contracting State shall endeavour to Etat contractant devra s’efforcer secure the needed consent of the d’obtenir, dans le délai de douze non-metropolitan territory within mois å compter de la date ä laquellc the period of twelve months from il aura signé la Convention, le con­ the date of signature of the Con­ sentement nécessaire du territoire vention by that Contracting State, non métropolitain, et lorsque ce con­ and when such consent has been sentement aura été obtenu, l’Etat obtained the Contracting State shall contractant devra le notifier au Secnotify the Secretary-General of the rétaire général de 1’Organisation des United Nations. This Convention Nations Unies. Des la date de la shall apply to the territory or territo- reception de cette notification par le ries named in such notification from Secrétaire général, la Convention the date of its receipt by the Secre­ s’appliquera au territoire ou aux tary-General. territoires indiqués par celle-ci. 3. After the expiry of the twelve- 3. A l’expiration du délai de douze month period mentioned in para- mois mentionné au paragraphe 2 du graph 2 of this artide, the Con­ present article, les Etats contractracting States concerned shall in­ tants intéressés informeront le Secré­ form the Secretary-General of the re- taire général des resultats des con­ sults of the consultations with those sultations avec les territoires non non-metropolitan territories for métropolitains dont ils assurent les whose international relations they relations internationales et dont le are responsible and whose consent consentement ponr 1’application de to the application of this Convention la présente Convention n’aurait pas may have been withheld. été donné.

Article 16. Article 16. 1. This Convention shall be open 1. La présente Convention sera for signature åt the Headquarters of ouverte å la signature au Siége de the United Nations from 30 August 1’Organisation des Nations Unies du 1961 to 31 May 1962. 30 aout 1961 au 31 mai 1962.

2. This Convention shall be open 2. La présente Convention sera for signature on behalf of: ouverte å la signatur: (a) any State Member of the a) De tous les Etats Meinbres de United Nations; l’Organisation des Nations Unies;

Kungi. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 71

område eller områden utanför mo­ derlandet på vilka konventionen skall tillämpas ipso facto till följd av nämnda undertecknande, ratificering eller tillträde. 2. I de fall då ett område utanför moderlandet i medborgarrättsligi hänseende ej behandlas såsom etl med moderlandet eller i de fall då föregående samtycke enligt fördragsslutande stats eller utanför moder­ landet beläget områdes konstitution eller rättssedvänja kräves för kon­ ventionens tillämpning på detta om­ råde, skall sådan fördragsslutande stat sträva efter att erhålla erforder­ ligt samtycke av området inom en tid av tolv månader från dagen för den fördragsslutande statens underteck­ nande av konventionen; och skall den fördragsslutande staten, när den erhållit sådant samtycke, underrätta Förenta Nationernas generalsekrete­ rare därom. Denna konvention skall tillämpas på område eller områden, som angivits i dylik underrättelse, från och med den dag underrättel­ sen kom generalsekreteraren till handa.

3. Efter utgången av den i 2 mom. i denna artikel berörda tolvmånadersperioden skall vederbörande för­ dragsslutande stater för generalsek­ reteraren redogöra för resultaten av sina framställningar utanför moder­ landet belägna områden, för vilkas internationella förbindelser de är an­ svariga och vilka icke lämnat sam­ tycke till konventionens tillämpning.

Artikel 16. 1. Denna konvention skall stå öppen för undertecknande i Förenta Nationernas högkvarter från och med den 30 augusti 1961 till och med den 31 maj 1962. 2. Denna konvention skall stå öppen för undertecknande för (a) varje medlem av Förenta Na­ tionerna;

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

(b) any other State invited to b) De tout autre Etat invité k la attend the United Nations Con- Conférence des Nations Unies sur ference on the Elimination or Re- 1’élimination ou la réduction des cas duction of Future Statelessness; d’apatridie dans Pavenir;

(c) any State to which an invita­ c) De tout autre Etat auquel tion to sign or to accede may be 1’Assemblée générale des Nations addressed by the General Assembly Unies anra adressé une invitation k of the United Nations. signer ou å adhérer. 3. This Convention shall be rati- 3. La présente Convention sera fied and the instruments of ratifica- ratifiée et les instruments de rati­ tion shall be deposited with the Sec- fication seront déposés aupres du retary-General of the United Nations. Secrétaire général de 1’Organisation des Nations Unies. 4. This Convention shall be open 4. Les Etats visés au paragraphe 2 for accession by the States referred du présent article pourront adhérer to in paragraph 2 of this Article. å la présente Convention. L’adhésion Accession shall be effected by the de- se fera par le dépot d’un instrument posit of an instrument of accession d’adhésion aupres du Secrétaire with the Secretary-General of the général de 1’Organisation des Na­ United Nations. tions Unies.

Article 17. Article 17. 1. Åt the linie of signalure, rati- 1. Au moment de Ia signalure, de fication or accession any State may la ratification ou de 1’adhésion, tout make a reservation in respect of Ar­ Etat peut formuler des réserves aux tides 11, 14 or 15. artides 11, 14 et 15. 2. No other reservations to this 2. II ne peut étre fält d’autres Convention shall be admissible. réserves å la présente Convention.

Article 18. Article 18. 1. This Convention shall cnter into 1. La présente Convention entrera force two years after the date of the en vigueur deux ans apres la date deposit of the sixth instrument of du dépot du sixiéme instrument de ratification or accession. ratification ou d’adhésion. 2. For each State ratifying or 2. Pour tout Etat cpii ratifiera la acceding to this Convention after the présente Convention ou y adhérera deposit of the sixth instrument of apres le dépot du sixiéme instrument ratification or accession, it shall de ratification ou d’adhésion, la Con­ enter into force on the ninetieth day vention entrera en vigueur le quatreafter the deposit by such State of vingt-dixiéme jour apres le dépot its instrument of ratification or par cet Etat de son instrument de accession or on the date on which ratification ou d’adhésion ou ä la this convention en ters into force in date d’entrée en vigueur de la Con­ accordance with the provisions of vention, conformément aux disposi­ paragraph 1 of this Article, whichtions du paragraphe premier du pré­ ever is the later. sent article, si cette derniére date est la plus éloignée.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 73

(b) varje annan stat, som inbju­ dits att deltaga i Förenta Nationer­ nas konferens om eliminering eller begränsning av framtida statslöshet; (c) varje stat, som av Förenta Nationernas generalförsamling kan ha inbjudits att underteckna eller tillträda konventionen. 3. Denna konvention skall ratifi­ ceras och ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Förenta Natio­ nernas generalsekreterare.

4. Denna konvention skall stå öp­ pen för anslutning av de i 2 mom. i denna artikel berörda staterna. An­ slutning sker genom deposition av ett anslutningsinstrument hos För­ enta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 17. 1. Vid tiden för undertecknande, ratificering eller anslutning må var­ je stat göra förbehåll beträffande ar­ tiklarna 11, 14 eller 15. 2. Inga andra förbehåll beträffan­ de denna konvention kommer att medgivas.

Artikel 18. 1. Denna konvention skall träda i kraft två år efter dagen för deposi­ tionen av det sjätte ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument. 2. För varje stat som ratificerar eller tillträder denna konvention, se­ dan det sjätte ratifikations- eller anslutningsinstrument deponerats, skall konventionen träda i kraft å nittionde dagen efter sådan stats de­ position av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument eller å den se­ nare dag konventionen träder i kraft enligt bestämmelserna i 1 mom. i denna artikel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Article 19. Article 19.

1. Any Contracting State may de- 1. Tout Etat contractant peut dénoncer la présente Convention å nounce this Convention åt any time tout moment par notification écrite, by a written notification addressed to tlie Secretary-General of the adressée au Secrétaire général de United Nations. Such denunciation 1’Organisation des Nations Unies. La dénonciation prend effet, ä l’égard shall lake effect for the Contracting de l’Etat contractant intéressé, un an State concerned one year after the apres la date ä laquelle le Secrétaire date of its receipt by the Secretarygénéral en a recu notification. General. 2. In cases where, in accordance 2. Dans le cas oii, conformément with the provisions of Article 15, aux dispositions de 1’article 15, la présente Convention aura été rendue this Convention has become applicapplicable å un territoire non métroable to a non-metropolitan territorv politain d’un Etat contractant, ce of a Contracting State, tliat State may åt any time thereafter, with the dernier pourra, avec le consentement du territoire en question, notifier consent of the territorv concerned, give notice to the Secretary-General par la suite ä tout moment au Secré­ taire général de l’Organisation des of the United Nations denouncing this Convention separately in respect Nations Unies que la Convention est dénoncée ä 1’égard de ce territoire. of that territory. The denunciation La dénonciation prendra effet un an shall take effect one year after the apres la date ou la notification sera date of the receipt of such notice by the Secretary-General, who shall parvenue au Secrétaire général, lequel informera tous les autres notify all other Contracting States of such notice and the date or receipt Etats contractants de cette notifica­ tion et de la date ou il 1’aura recjue. thereof.

Article 20. Article 20. 1. The Secretary-General of the 1. Le Secrétaire général de 1’Orga- United Nations shall notify all Mem- nisation des Nations Unies notifiera bers of the United Nations and the ä tous les Etats Membres de l’Organon-member States referred to in nisation et aux Etats non membres Article 16 of the following parli- mentionnés å 1’article 16:

culars: (a) signatures, ratifications and a) Les signatures, les ratifica­ tions et les adhésions prévues å Par­ accessions under Article 16; tiel e 16; (b) reservations under Article 17; b) Les réserves formulées confor­ mément å 1’article 17; (c) tbe date npon which this Con­ c) La date ä laquelle la présente vention enters into force in pur- Convention entrera en vigueur en suance of Article 18; exécution de 1’article 18; (d) denunciations under Article d) Les dénonciations prévues å 1’article 19. 19. 2. The Secretary-General of the 2. Le Secrétaire général de reorga­ United Nations shall, after the de- nisation des Nations Unies devra au posit of the sixth instrument of rati- plus tard apres le dépöt du sixiéme 1'ication or accession åt the latest, instrument de ratification ou hring to the attention of the General d’adhésion signaler å 1’attention de Assembly the question of the 1’Assemblée générale la question de establishment, in accordance with la création, conformément å 1’article

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Artikel 19. 1. Varje fördragsslutande stat kan uppsäga denna konvention genom skriftligt meddelande, ställt till För­ enta Nationernas generalsekreterare. Uppsägningen skall träda i kraft för vederbörande fördragsslutande stat ett år efter den dag generalsekrete­ raren mottog meddelande därom.

2. I fall när, enligt bestämmelser­ na i artikel 15, denna konvention blivit tillämplig på område beläget utanför fördragsslutande stat, må nämnda stat när som helst där­ efter, med vederbörande områdes samtycke, underrätta Förenta Natio­ nernas generalsekreterare om upp­ sägning av konventionen separat i förhållande till ifrågavarande områ­ de. Uppsägningen skall träda i kraft ett år efter den dag meddelande där­ om kom generalsekreteraren till handa; och skall denne underrätta alla fördragsslutande stater om med­ delandet och om vilken dag han mot­ tagit detsamma.

Artikel 20. 1. Förenta Nationernas general­ sekreterare skall underrätta alla medlemmar av Förenta Nationerna och de icke-medlemsstater, som an­ givits i artikel 16, om följande för­ hållanden : (a) undertecknanden, ratificeringar och anslutningar enligt arti­ kel 16; (b) förbehåll enligt artikel 17;

(c) dagen då konventionen träder i kraft enligt artikel 18;

(d) uppsägningar enligt artikel

19 .

2. Förenta Nationernas general­ sekreterare skall senast efter deposi­ tionen av det sjätte ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument i general­ församlingen upptaga frågan om in­ rättande, i enlighet med artikel 11, av ett sådant organ som anges där.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Artide 11, of such a body as therein 11, de Forganisme qui y est men-

mentioned. tionné.

Artide 21. Artide 21 This Convention shall be register­ La présente Convention sera enregistrée par le Secrétaire général de ed by the Secretary-General of the FOrganisation des Nations Unies ä United Nations on the date of its la date de son entrée en vigueur. entry into force. In witness whereof the under- En foi de quoi les plénipotentiaires soussignés ont signé la présente signed Plenipotentiaries have signed this Convention. Convention. Done åt New York, this thirtieth Fait å New York, le trente aout mil neuf cent soixante et un, en un day of August, one thousand nine seul exemplaire dont les textes hundred and sixtyone, in a single anglais, chinois, espagnol, francais copy, of which the Chinese, English, et russe font également foi, qui sera Frencli, Russian and Spanish texts déposé aux archives de FOrganisaare equally authentic and which tion des Nations Unies et dont des shall be deposited in the archives copies certifiées conforines seront of the United Nations, and certified transmises par le Secrétaire général copies of which shall be delivered de FOrganisation des Nations Unies hy the Secretary-General of the Unit­ å tous les Etats Membres de FOrga­ ed Nations to all Members of the nisation ainsi qu’aux Etats non United Nations and to the nonmembres visés ä Fartide 16 de la member States referred to in Artide présente Convention. 16 of this Convention.

Kungl. RIaj:ts proposition nr 128 år 1968 77

Artikel 21. Denna konvention skall registre­ ras av Förenta Nationernas general­ sekreterare den dag då den träder i kraft. Till bekräftelse härav har under­ tecknade befullmäktigade ombud un­ dertecknat denna konvention.

Som skedde i New York den 30 augusti 1961 i ett exemplar, i vilket de engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texterna äger lika vitsord och vilket exemplar skall de­ poneras i Förenta Nationernas arkiv. Bestyrkt avskrift därav skall av För­ enta Nationernas generalsekreterare tillställas alla medlemmar av För­ enta Nationerna och de icke-medlemsstater, som angivits i konven­ tionens artikel 16.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Convention on reduction of cases of mul- Convention sur la réduction des cas de tiple nationality and military obligations pluralité "de nationalités et sur les obliga­

in cases of multiple nationality tions militaires en cas de pluralité de nationalités

The niember States of the Council Les Etats membres du Conseil de of Europé, signatory hereto, 1’Europe, signataires de la présente Convention, Considering that the aim of the Considérant que le but du Conseil Council of Europé is to achieve de 1’Europe est de réaliser une union greater unity between its Members; plus étroite entre ses Membres; Considering that cases of multiple Considérant que le cumul de na­ nationality are liable to cause diffi- tionalités est une source de difficulculties and that joint action to re- tés, et qu’un action commune en vue duce as far as possible the number de réduire autant que possible, dans of cases of multiple nationality, as les relations entre Etats membres, les between member States, corresponds cas de pluralité de nationalités, to the aims of the Council of Europé; répond au but poursuivi par le Con­ seil de 1’Europe; Considering it desirable that per­ Considérant qu’il est souhaitable sons possessing the nationality of qu’un individu qui posséde la natiotwo or more Contracting Parties nalité de deux ou plusieurs Parties should be required to fulfil their mil­ Contractantes n’ait å remplir ses ob­ itary obligations in relation to one ligations militaires qu’å l’égard d’une of those Parties only, seule de ees Parties, Have agreed as follows: Sont convenus de ce qui suit:

CHAPTER I. CHAPITRE ler.

Reduction of cases of multiple De la réduction des cas de pluralité nationality de nationalités

Article 1. Artide ler. 1. Nationals of the Contracting 1. Les ressortissants majeurs des Parties who are of full age and who Parties Contractantes qui acquiréacquire of their own free will, by rent ä la suite d’une manifestation means of naturalisation, option or expresse de volonté, par naturalisa­ recovery, the nationality of another tion, option ou réintégration, la na- Party shall lose their former natio­ tionalité d’une autre Partie, perdent nality. They shall not be authorised leur nationalité antérieure; ils ne to retain their former nationality. peuvent étre autorisés å la conserver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 79

Bilaga 3

Konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap

Signatärslaterna, medlemmar av Europarådet,

vilka beaktar att syftet med Euro­ parådet är att åstadkomma fastare enhet mellan sina medlemmar; vilka anser att fall av flerfaldigt medborgarskap är en källa till svå­ righeter och att en gemensam strävan att så långt som möjligt begränsa antalet fall av flerfaldigt medborgar­ skap medlemsstaterna emellan sam­ manfaller med Europarådets syfte;

vilka anser det önskvärt att per­ soner, som äger medborgarskap i två eller flera fördragsslutande stater, skall åläggas att fullgöra sina mili­ tära förpliktelser gentemot endast en av dessa stater, har överenskommit om följande:

KAPITEL 1.

Begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap

Artikel 1. 1. Myndiga medborgare i för­ dragsslutande stater, som till följd av uttrycklig viljeförklaring genom naturalisation, option eller återvin­ ning förvärvar medborgarskap i an­ nan fördragsslutande stat, förlorar sitt tidigare medborgarskap. Det skall icke tillåtas dem att behålla detsamma.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

2. Nationals of the Contracting 2. Les ressortissants mineurs des Parties who are minors and acquire Parties Contractantes qui acquiérent by the same means the nationality dans les mémes conditions la natioof another Party shall also lose their nalité d’une autre Partie, perdent former nationality if, where tlieir na­ également leur nationalité antérieure tional law provides for the loss of si, leur loi nationale prévoyant la nationality in such cases, they have possibilité pour les mineurs de perbeen duly empowered or represen- dre en pareil cas leur nationalité, ils ted. They shall not be authorised to ont été dument habilités ou repréretain their former nationality. sentés; ils ne peuvent étre autorisés å conserver leur nationalité antérieu­ re. 3. Minor children, other than 3. Perdent également leur nationa­ those who are or have been married, lité antérieure les enfants mineurs, å shall likewise lose their former na­ 1’exclusion de ceux qui sont ou ont tionality in the event of the acquisi- été mariés, qui acquiérent de plein tion ipso jure of the nationality of droit la nationalité d’une autre Par­ another Contracting Party upon and tie Contractante au moment et par by reason of the naturalisation or le fait de la naturalisation, de l’opthe exercise of an option or the re- tion ou de la réintégration de leurs covery of nationality by their father pére et mére. Lorsque seul le pére and mother. Where only one parent ou la mére perd sa nationalité anté­ loses his former nationality, the law rieure, la loi de celle des Parties Con­ of that Contracting Party whose na­ tractantes dont le mineur possédait tionality the minor possessed shall la nationalité déterminera celui de determine from which of his parents ses parents dont il suit la condition; he shall derive liis nationality. In dans ce dernier cas, elle pourra subthe latter case, the said law may ordonner la perte de sa nationalité make the loss of his nationality sub- au consentement préalable de 1’autre ject to the prior consent of the other parent ou du représentant légal å parent or the guardian to his ac- 1’acquisition de la nouvelle nationa­ quiring the new nationality. lité.

However, without prejudice to the Toutefois et sans prejudice des provisions of the law of each of the dispositions de la législation de cha- Contracting Parties concerning the cune des Parties Contractantes relarecovery of nationality, the Party of tivement au recouvrement de sa na­ which the minor referred to in the tionalité, la Partie dont les mineurs foregoing paragraph possessed the visés ä 1’alinéa précédent possédaient nationality may lay down special la nationalité aura la faculté de fixer conditions on which they may re- des conditions particuliéres leur percover that nationality of their own mettant, apres leur majorité, de refree will after attaining their majo- couvrer cette nationalité ä la suite rity. d’une manifestation expresse de volonté. 4. In so far as concerns the loss 4. Pour la perte de la nationalité of nationality as provided for in the prévue au présent article, la majori­ present Artide, the age of majority té et la minorité ainsi que les condi­ and minority and the conditions of tions d’habilitation et de représentacapacity and representation shall be tion sont déterminées par la loi de la determined by the law of the Con­ Partie Contractante dont 1’individu tracting Party whose nationality the posséde la nationalité. person concerned possesses.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 81

2. Omyndiga medborgare i fördragsslutande stater, som på sam­ ma sätt förvärvar medborgarskap i annan fördragsslutande stat, förlorar likaså sitt tidigare medborgarskap, om deras hemlands lag innehåller bestämmelser om förlust av medbor­ garskap i sådana fall och de ägt rättshandlingsförmåga eller varit lagligen företrädda. Det skall icke tillåtas dem att behålla sitt tidigare medborgarskap. 3. Omyndiga barn, med undan­ tag för dem som är eller har varit gifta, skall likaledes förlora sitt ti­ digare medborgarskap, om de enligt lag förvärvar medborgarskap i an­ nan fördragsslutande stat på grund av att deras fader och moder genom naturalisation, option eller återvin­ ning förvärvar medborgarskap där. När endast en av föräldrarna förlorar sitt tidigare medborgarskap, skall la­ gen i den stat, i vilken den omyn­ dige ägde medborgarskap, bestäm­ ma från vilken av föräldrarna han skall härleda sitt medborgarskap. I det senare fallet må nämnda lag göra förlusten av medborgarskap beroende av föregående samtycke till förvärvet av nytt medborgarskap av den andre av föräldrarna eller av förmyndaren. Oberoende av varje stats lagregler om återvinning av medborgarskap må dock stat, i vilken i föregående stycke avsedd omyndig ägde med­ borgarskap, fastställa särskilda vill­ kor för att bereda vederbörande möj­ lighet att återvinna medborgarska­ pet genom uttrycklig viljeförklaring efter uppnådd myndighetsålder.

4.1 fråga om förlust av medborgar­ skap, varom föreskrivits i denna ar­ tikel, skall såväl myndighetsålder och omyndighet som förutsättningar för rättshandlingsförmåga och ställföreträdarskap bestämmas av lagen i den fördragsslutande stat, vari ve­ derbörande äger medborgarskap. 6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 128

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Article 2. Artide 2. 1. A person who possesses the na- 1. Tout individu possédant la nationality of two or more Contracting tionalité de deux ou plusieurs Parties Parties may renounce one or more Contractantes pourra renoncer å of these nationalities, with the con- l’une ou aux autres nationalités qu’il sent of the Contracting Party whose posséde, avec 1’autorisation de la nationality he desires to renounce. Partie Contractante å la nationalité de laquelle il entend renoncer. 2. Such consent may not be with- 2. Cette autorisation ne sera pas held by the Contracting Party whose refusée par la Partie Contractante nationality a person of full age dont le ressortissant majeur posséde possesses ipso jure, provided that de plein droit la nationalité s’il a, dethe said person has, for the past ten puis au moins dix ans, sa résidence years, had his ordinary residence habituelle hors du territoire de cette outside the territory of that Party Partie et å la condition qu’il ait sa and also provided that he has his résidence habituelle sur le territoire ordinary residence in the territory of de la Partie dont il entend conserthe Party whose nationality he in- ver la nationalité. tends to retain. Consent may likewise not be with- L’autorisation ne sera pas refusée held by the Contracting Party in the par la Partie Contractante dont le case of minors who fulfil the condi- ressortissant mineur remplit les con­ tions stipulated in the preceding pa- ditions prévues å 1’alinéa précédent, ragraph, provided that their national si sa loi nationale lui permet de perlaw allows them to give up their dre sa nationalité sur simple déclanationality by means of a simple ration et s’il a été dument habilité declaration and provided also that ou représenté. they have been duly empowered or represented. 3. The age of majority and mino- 3. La majorité, la minorité ainsi rity and the conditions for being que les conditions d’habilitation et empowered or represented shall be de représentation sont déterminées determined by the law of the Con­ par la loi de la Partie Contractante ä tracting Party whose nationality the la nationalité de laquelle 1’individu person in question desires to re­ entend renoncer. nounce. Artide 3. Artide 3. The Contracting Party whose na­ La Partie Contractante å la nationa­ tionality a person desires to re­ lité de laquelle 1’individu désire re­ nounce shall not require the pay- noncer ne percevra, å cette occasion, ment of any special tax or charge in aucun droit spécial ni taxe spéciale. the event of such renunciation.

Artide 4. Artide 4. Nothing in the provisions of this Les dispositions de la présente Convention shall preclude the applic- Convention ne font pas obstacle ä ation of any provision more likely 1’application des dispositions plus to limit the occurence of multiple favorables å la réduction des cas de nationality whether embodied or cumul de nationalités, contenues ou subsequently introduced into either qui seraient introduites ultérieurethe municipal law of any Contracting ment soit dans la législation nationa-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 83

Artikel 2. 1. Envar som äger medborgarskap i två eller flera fördragsslutande stater må avstå från ett eller flera av dessa medborgarskap efter sam­ tycke av den fördragsslutande stat, vars medborgarskap han önskar uppgiva. 2. Sådant samtycke får icke väg­ ras av fördragsslutande stat, i vil­ ken myndig medborgare enligt lag äger medborgarskap, om denne se­ dan tio år har haft sitt varaktiga hemvist utanför den statens territo­ rium och tillika har sitt varaktiga hemvist på territoriet till den stat, i vilken han ämnar behålla med­ borgarskap.

Ej heller får samtycke av för­ dragsslutande stat vägras minderåri­ ga medborgare, som uppfyller vill­ koren i föregående stycke, om sta­ tens lag tillåter dem att uppgiva medborgarskapet genom en enkel viljeförklaring samt de ägt rättshandlingsförmåga eller varit lagli­ gen företrädda.

3. Såväl myndighetsålder och omyndighet som förutsättningar för rättshandlingsförmåga och ställföreträdarskap bestämmes av lagen i den fördragsslutande stat, vars medbor­ garskap vederbörande önskar upp­ giva.

Artikel 3. Fördragsslutande stat, från vars medborgarskap någon önskar avstå, skall icke kräva någon särskild skatt eller avgift i samband därmed.

Artikel 4. Bestämmelserna i denna konven­ tion skall icke utgöra hinder emot tillämpning av förmånligare regler för begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap, som har inskrivits eller sedermera kan komma att in­ föras antingen i någon fördragsslu-

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Party or any other treaty, conven- le de toute Partie Contractante, soit tion or agreement between two or dans tout autre traité, convention ou more of the Contracting Parties. accord entre deux ou plusieurs Par­ ties Contractantes.

CHAPTER II. CHAPITRE II

Military obligations in cases of multiple Des obligations militaires en cas de nationality pluralité de nationalités

Article 5. Artide 5. 1. Persons possessing the nationa­ 1. Tout individu qui posséde la nality of two or more Contracting Par­ tionalité de deux ou plusieurs Parties ties shall be required to fulfil their Contractantes n’est tenu de remplir military obligations in relation to ses obligations militaires qu’å 1’égard one of those Parties only. d’une seule de ees Parties. 2. The modes of application of pa- 2. Des accords spéciaux entre les ragraph 1 may be determined by Parties Contractantes intéressées special agreements between any of pourront déterminer les modalités the Contracting Parties. d’application de la disposition prévue au paragraphe 1.

Artide 6. Artide 6. Except where a special agreement A défaut d’accords spéciaux conwhich has been, or may be, con- clus ou å conclure, les dispositions cluded provides otherwise, the suivantes sont applicables å 1’indivifollowing provisions are applicable du possédant la nationalité de deux to a person possessing the nationa­ ou de plusieurs Parties Contractan­ lity of two or more Contracting Par­ tes: ties: 1. Any such person shall be sub- 1. L’individu sera soumis aux ob­ ject to military obligations in rela­ ligations militaires de la Partie sur tion to the Party in wliose territory le territoire de laquelle il réside hahe is ordinarily resident. Neverthe- bituellement. Néanmoins, cet indivi­ less, he shall be free to cboose, up du aura la faeulté, jusqu’å l’åge de to the age of 19 years, to submit 19 ans, de se soumettre aux obliga­ himself to military obligations as a tions militaires dans Fune quelconvolunteer in relation to any other que des Parties dont il posséde éga- Party of which he is also a national lement la nationalité sous forme for a total and effective period åt d’engagement volonlaire pour une least equal to that of the active mi­ durée totale et effective au moins litary service required by the former égale å celle du service militaire actif Party. dans 1’autre Partie.

2. A person who is ordinarily 2. L’individu qui a sa résidence resident in the territory of a Con­ habituelle sur le territoire d’une Par­ tracting Party of which he is not a tie Contractante dont ii n’est pas ie national or in that of a State which national ou d’un Etat non contracis not a Party may choose to per­ tant, aura la faeulté de choisir parmi form his military service in the terri- les Parties Contractantes dont il pos-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 85

tande stats nationella lag eller i an­ nan traktat, konvention eller över­ enskommelse mellan två eller flera fördragsslutande stater.

KAPITEL 2.

Militära förpliktelser vid flerfaldigt medborgarskap

Artikel 5. 1. Den som äger medborgarskap i två eller flera fördragsslutande sta­ ter skall icke åläggas att fullgöra mi­ litärtjänst i mer än en av dessa sta­ ter. 2. Sätten för tillämpning av re­ geln under 1. i denna artikel skall kunna bestämmas genom särskilda överenskommelser mellan berörda fördragsslutande stater.

Artikel 6. Om annat ej avtalats genom sär­ skilda överenskommelser, som slu­ tits eller kan komma att slutas, är följande regler tillämpliga för den som äger medborgarskap i två eller flera fördragsslutande stater:

1. Envar skall vara skyldig full­ göra militärtjänst i den fördragsslu­ tande stat, på vars territorium han har sitt varaktiga hemvist. Icke desto mindre skall han, innan han uppnått en ålder av 19 år, kunna välja att frivilligt fullgöra sina mi­ litära förpliktelser i annan fördrags­ slutande stat, i vilken han tillika äger medborgarskap, under en pe­ riod som ifråga om längd och effek­ tivitet är åtminstone likvärdig den som kräves av förstnämnda för­ dragsslutande stat. 2. Den som har sitt varaktiga hemvist på territoriet till fördrags­ slutande stat, i vilken han icke äger medborgarskap, eller till icke för­ dragsslutande stat skall kunna välja att fullgöra militärtjänst i någon av

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

tory of any Contracting Party of séde la nationalité celle dans laquelle which he is a national. il désire accomplir ses obligations 3. A person who, in accordance militaires. with the rules laid down in para- 3. L’individu qui, conformément graphs 1 and 2, shall fidfil his mili- aux régles prévues aux paragraphes tary obligations in relation to one 1 ou 2, aura satisfait å ses obliga­ Party, as prescribed by the law of tions militaires å 1’égard d’une Partie that Party, shall be deemed to have Contractante, dans les conditions fulfilled his military obligations in prévues par la législation de cette relation to any other Party or Par- Partie, sera considéré comme ayant ties of which he is also a national. satisfait aux obligations militaires ä 1’égard de la ou des Parties dont il est également le ressortissant. 4. A person who, before the entry 4. L’individu qui, antérieurement into force of this Convention between å 1’entrée en vigueur de la présente the Parties of which he is a national, Convention entre les Parties Conhas, in relation to one of those Par­ tractantes dont il posséde la natio­ ties, fulfilled his military obligations nalité, a satisfait dans l’une quelconin accordance with the law of that que de ees Parties aux obligations Party, shall be deemed to have ful­ militaires prévues par la législation filled the same obligations in rela­ de celle-ci, sera considéré comme tion to any other Party or Parties of ayant satisfait å ees mémes obliga­ which he is also a national. tions dans la ou les Parties dont il est également le ressortissant. 5. A person who, in conformity 5. Lorsque 1’individu a accompli with paragraph 1, has performed his ses obligations militaires d’activité active military service in relation to dans l’une des Parties Contractantes one of the Contracting Parties of dont il posséde la nationalité, en conwhich he is a national, and subse- formité du paragraphe 1, et qu’il quently transfers his ordinary resi- transfére ultérieurement sa résidendence to the territory of the other ce habituelle sur le territoire de Tau- Party of which he is a national, shall tre Partie dont il posséde la nationa­ be liable to military service in the lité, il ne pourra étre soumis, s’il y a reserve only in relation to the latter lieu, aux obligations militaires de ré- Party. serve que dans cette derniére Partie. 6. The application of this Article 6. L’application des dispositions shall not prejudice, in any respect, du présent article n’affecte en rien la the nationality of the persons con- nationalité des individus. cerned. 7. In the event of mobilisation by 7. En cas de mobilisation dans une any Party, the obligations arising des Parties Contractantes, les obliga­ under this Article shall not be bind- tions découlant des dispositions du ing upon that Party. présent article ne sont pas applicables en ce qui concerne cette Partie.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 87

de fördragsslutande stater, i vilka han äger medborgarskap. 3. Den som enligt reglerna under 1. och 2. i denna artikel skall full­ göra militärtjänst i viss fördragsslu­ tande stat under förhållanden, som den staten bestämt genom lagstift­ ning, skall anses ha fullgjort sina militära förpliktelser gentemot varje annan fördragsslutande stat, i vil­ ken han tillika äger medborgarskap.

4. Den som, innan denna konven­ tion trätt i kraft mellan de för­ dragsslutande stater i vilka han äger medborgarskap, har fullgjort militärtjänst i en av dessa stater en­ ligt den statens lag, skall anses hava fullgjort sina militära förpliktelser gentemot varje annan fördragsslu­ tande stat, i vilken han tillika äger medborgarskap.

5. Den som enligt 1. i denna arti­ kel har fullgjort sin grundutbildning i fördragsslutande stat, i vilken han äger medborgarskap, men seder­ mera överflyttar sitt varaktiga hem­ vist till annan fördragsslutande stats område, i vilken han tillika äger medborgarskap, skall vara skyldig fullgöra repetitionsutbildning alle­ nast i den senare staten.

6. Tillämpning av reglerna i den­ na artikel skall icke i något hänseen­ de inverka på de enskilda individer­ nas medborgarskap. 7. I händelse av allmän mobilise­ ring i någon fördragsslutande stat skola förpliktelser, som härleda sig ur reglerna i denna artikel, icke vara bindande för den staten.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

CHAPTER III. CHAPITRE III

Application of the convention De l’application de la convention

Article 7. Artide 7. 1. Each Contracting Party shall 1. Chacune des Parties Contracapply the provisions of Chapters I tantes applique les dispositions des and II. chapitres ler et II. It is however understood that Toutefois, chacune des Parties each Contracting Party may declare, Contractantes peut, au moment de la åt the time of signing or åt the time signature, ou au moment du dépöt of depositing its instrument of rati- de son instrument de ratification, fication, acceptance or accession, d’acceptation ou d’adhésion, déclarer that it will apply the provisions of qu’Elle n’appliquera que les dispo­ Chapter II only. In this case the pro­ sitions du chapitre II. Dans ce cas, visions of Chapter I shall not be app- les dispositions du chapitre ler ne licable in relation to that Party. sont pas applicables å l’égard de cette Partie. It may, åt any subsequent time, Elle pourra ultérieurement å tout notify the Secretary-General of the moment notifier au Secrétaire Géné- Council of Europé that it is apply- ral du Conseil de 1’Europe qu’Elle ing the provisions of Chapter I as applique également les dispositions well. This notification shall become du chapitre ler. Cette notification effective as from the date of its re- prendra effet å la date de sa recep­ ceipt, and the provisions of Chapter tion et les dispositions du chapitre I shall thereupon become applicable ler deviendront alors applicables å in relation to that Party. l’égard de cette Partie. 2. Each Contracting Party which 2. Chacune des Parties Contractan­ has applied the provisions of the tes qui fait application des disposi­ first subparagraph of paragraph 1 of tions du paragraphe 1, ler alinéa, du this Article may declare, åt the time présent article peut, au moment de of signing or åt the time of de­ la signature, ou au moment du dé­ positing its instrument of ratifica- pöt de son instrument de ratifica­ tion, acceptance or accession that it tion, d’acceptation ou d’adhésion, will apply the provisions of Chapter déclarer qu’Elle n’appliquera les dis­ II only in regard to Contracting Par- positions du chapitre II qu’å 1’égard ties which are applying the provi­ des Parties Contractantes qui applisions of Chapters I and II. In this quent les dispositions des chapitres case the provisions of Chapter II ler et II. Dans ce cas, les dispositions shall not be applicable between the du chapitre II ne sont pas applica­ Party making such a declaration bles entre la Partie qui fait une telle and a Party applying the second déclaration et une Partie qui fait sub-paragraph of paragraph 1. application des dispositions du deuxiéme alinéa du paragraph 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 89

KAPITEL 3.

Konventionens tillämpning

Artikel 7. 1. Varje fördragsslutande stat skall tillämpa reglerna i första och andra kapitlen. Likväl må varje fördragsslutande stat vid tiden för undertecknande, ratifikation eller godkännande av el­ ler anslutning till konventionen för­ klara, att den kommer att tillämpa endast reglerna i andra kapitlet. I detta fall skall reglerna i första ka­ pitlet icke vara tillämpliga gentemot den staten.

Sådan stat må sedermera när som helst underrätta Europarådets gene­ ralsekreterare om att den tillämpar jämväl reglerna i första kapitlet. Underrättelsen får verkan från da­ gen för dess mottagande och regler­ na i första kapitlet skall då bliva tillämpliga gentemot denna fördrags­ slutande stat. 2. Varje fördragsslutande stat, som beslutat tillämpa reglerna un­ der 1. första stycket i denna artikel, må vid tiden för undertecknande, ratifikation eller godkännande av el­ ler anslutning till konventionen för­ klara, att den kommer att tillämpa reglerna i andra kapitlet endast gentemot fördragsslutande stater, vilka tillämpar reglerna i såväl förs­ ta som andra kapitlet. I detta fall skall reglerna i andra kapitlet icke vara tillämpliga mellan fördragsslu­ tande stat, som avgiver sådan förkla­ ring, och fördragsslutande stat, som tillämpar reglerna under 1. andra stycket i denna artikel.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 128

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

CHAPTER IV. CHAPITRE IV

Final clauses Clauses finales

Article 8. Article 8. 1. Any Contracting Party may, 1. Chacune des Parties Contractanwhen signing this Convention or de- tes peut au moment de la signature positing its instrument of ratifica- de la présente Convention ou au mo­ tion, acceptance or accession, de- ment du dépot de son instrument de clare that it avails itself of one or ratification, d’acceptation ou d’adhémore of the reservations provided sion déclarer faire usage d’une ou de for in the Annex to the present Con­ plusieurs réserves figurant å Fannvention. No other reservation shall exe å la présente Convention. Aucune be permitted. autre réserve ne peut étre admise. 2. Any Contracting Party may 2. Chacune des Parties Contractanwholly or partly withdraw a re­ tes peut retirer en tout ou en partie servation it has made in accordance une réserve formulée par Elle en verwith the foregoing paragraph by tu du paragraphe précédent au moymeans of a notification addressed to en d’une notification adressée au Sethe Secretary-General of the Council crétaire Général du Conseil de FEuof Europé, which shall become effec- rope et qui prenara effet å la date de tive as from the date of its receipt. sa réception. 3. A Contracting Party which has 3. Une Partie Contractante qui, made a reservation in respect of any en vertu du présent article, a fait provision of the Convention in usage d’une réserve au sujet d’une accordance with this Article may not disposition de la Convention, ne peut clairn application of the said provi­ prétendre å 1’application de cette dis­ sion by another Party; it may, how- position par une autre Partie. Elle ever, if its reservation is partial or peut toutefois, si la réserve est parconditional clairn tlic application of tielle ou conditionnelle, prétendre å that provision in so far as it has 1’application de cette disposition itself accepted it. dans la mesure ou Elle l’a acceptée.

Artide 9. Artide 9. 1. Any Contracting Party may, by 1. Chaque Partie Contractante a declaration made to the Secretary- pourra, par une déclaration faite au General of the Council of Europé on Secrétaire Général du Conseil de signature or on depositing its instru­ 1’Europe au moment de la signature ments of ratification, acceptance or ou du depot de son instrument de accession, or åt any subsequent time, ratification, d’acceptation ou d’adhéwith regard to States and territories sion, ou å tout autre moment parla for which it assumes international suite, en ce qui concerne les Etats et responsibility, or for which it is em- territoires dont elle assume la respowered to contract, define the term ponsabilité internationale ou pour ”nationals” and specify the ”terri­ lesquels elle est habilitée å stipuler, tories” to which the present Conven­ définir le terme »ressortissants» et tion shall be applicable. déterminer les »territoires» auxquels la présente Convention sera applica­ ble. 2. Any declaration made in accord­ 2. Toute déclaration en vertu du ance with this Article may, in re- présent article pourra étre retirée, en

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 91

KAPITEL 4.

Slutartiklar

Artikel 8. 1. Varje fördragsslutande stat må vid tiden för undertecknande, ratifi­ kation eller godkännande av eller an­ slutning till konventionen förklara, att den begagnar sig av en eller flera av de möjligheter till förbehåll som lämnas i tillägget till denna konven­ tion. Inget annat förbehåll skall vara tillåtet. 2. Varje fördragsslutande stat må helt eller delvis återtaga ett förbe­ håll, som gjorts jämlikt föregående moment, genom en till Europarådets generalsekreterare ställd underrät­ telse, vilken skall äga verkan från dagen för dess mottagande.

3. Fördragsslutande stat, som jämlikt denna artikel gjort förbehåll mot någon regel i konventionen, må icke kräva tillämpning av samma re­ gel av annan fördragsslutande stat. Staten må dock, om dess förbehåll är partiellt eller villkorligt, kräva tillämpning av regeln i den mån den själv har godkänt densamma.

Artikel 9. 1. Varje fördragsslutande stat må vid tiden för undertecknande, ra­ tifikation eller godkännande av eller anslutning till konventionen eller vid vilken som helst senare tidpunkt genom en förklaring till Europarå­ dets generalsekreterare — i vad gäl­ ler stater och territorier för vilka den åtagit sig internationellt ansvar eller för vilka den äger sluta avtal — bestämma begreppet »medborga­ re» och angiva de »territorier», på vilka denna konvention skall vara tillämplig.

2. Varje förklaring, som avgivits jämlikt denna artikel, må — i vad

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1068

spect of the nationals and territories ce qui concerne les ressortissants et mentioned in such declaration, be territoires désignés dans cette déwithdrawn according to the proce- claration, aux conditions prévues par dure laid down in Article 12 of this 1’article 12 de la présente Convention. Convention.

Article 10. Article 10. 1. This Convention shall be open 1. La présente Convention est outo signature by the member States verte å la signature des Membres du of the Council of Europé. It shall be Conseil de 1’Europe. Elle sera ratisubject to ratification or acceptance. fiée ou acceptée. Les instruments de Instruments of ratification or accep­ ratification ou d’acceptation seront tance shall be deposited with the déposés prés le Secrétaire Général du Secretary-General of the Council of Conseil de 1’Europe. Europé. 2. This Convention shall enter 2. La présente Convention entrera into force one month after the date en vigueur un mois aprés la date du of deposit of the second instrument dépot du deuxiéme instrument de ra­ of ratification or acceptance. tification ou d’acceptation. 3. In respect of a signatory State 3. A l’égard de tout signataire qui ratifying or accepting subsequently, la ratifiera ou 1’acceptera ultérieurethe Convention shall come into force ment, la Convention entrera en vi­ one month after the date of deposit gueur un mois aprés la date du dépot of its instrument of ratification or de son instrument de ratification ou acceptance. d’acceptation.

Article 11. Article 11. 1. After this Convention has come 1. Aprés 1’entrée en vigueur de la into force the Committee of Minis­ présente Convention, le Comité des ters of the Council of Europé may Ministres du Conseil de 1’Europe unanimously decide to invite any pourra décider, å 1’unanimité, d’in- State which is not a Member of the viter tout Etat non membre du Con­ Council to accede to it. Any State so seil å adhérer å celle-ci. Tout Etat invited may accede by depositing its ayant re£u cette invitation pourra instrument of accession with the adhérer å la Convention en déposant Secretary-General of the Council. son instrument d’adhésion prés le Secrétaire Général du Conseil de 1’Europe. 2. The Convention shall come into 2. Pour tout Etat adhérent, la Con­ force in respect of any State acceding vention entrera en vigueur un mois thereto one month after the date of aprés la date du dépot de son instru­ deposit of its instrument of acces­ ment d’adhésion. sion.

Article 12. Article 12. 1. This Convention shall remain 1. La présente Convention demeuin force indefinitely. rera en vigueur sans limitation de 2. Any Contracting Party may, in durée. so far as it is concerned, denounce 2. Toute Partie Contractante pour­ this Convention by means of a nol- ra, en ce qui la concerne, dénoncer

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

gäller medborgare eller territorium som nämnts i en dylik förklaring — återkallas i enlighet med det förfa­ rande som föreskrives i artikel 12 i denna konvention.

Artikel 10. 1. Denna konvention är öppen för undertecknande av Europarå­ dets medlemsstater. Den skall ra­ tificeras eller godkännas. Instrumen­ ten rörande ratifikation eller god­ kännande skall deponeras hos Euro­ parådets generalsekreterare.

2. Denna konvention träder i kraft en månad efter den dag, då det andra instrumentet rörande ratifika­ tion eller godkännande deponerats. 3. I förhållande till signatärstat, som därefter ratificerar eller god­ känner konventionen, träder den i kraft en månad efter dagen för de­ ponering av dess ratifikations- eller godkännandeinstrument.

Artikel 11. 1. Sedan denna konvention trätt i kraft, kan Europarådets minister­ kommitté enhälligt besluta att in­ bjuda stat, som ej är medlem av rå­ det, att ansluta sig till densamma. Stat, som mottagit dylik inbjudan, kan ansluta sig genom att deponera sitt anslutningsinstrument hos Euro­ parådets generalsekreterare.

2. Konventionen skall träda i kraft i förhållande till varje stat, som ansluter sig till densamma, en månad efter dagen för deponering av dess anslutningsinstrument.

Artikel 12. 1. Denna konvention skall gälla utan tidsbegränsning. 2. Varje fördragsslutande stat äger för sitt vidkommande uppsäga den­ na konvention genom en till Europa-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

ification addressed to the Secretary- la présente Convention en adressant une notification au Secrétaire Géné- General of the Council of Europé. ral du Conseil de 1’Europe. 3. La dénonciation prendra effet 3. Such denunciation shall take effect one year after the date of re- une année apres la date de la recep­ ceipt by the Secretary-General of tion de la notification par le Secrcsuch notification. taire Général.

Article 13. Artide 13. The Secretary-General of the Le Secrétaire Général du Conseil Council of Europé shall notify the de l’Europe notifiera aux Etats memmember States of the Council and bres du Conseil et au Gouvernement the Government of any State which de tout Etat ayant adhéré å la pré­ has acceded to this Convention of: sente Convention: (a) any signature and any de- (a) toute signature et le dépöt de posit of instruments of ratification, tout instrument de ratification, d’acacceptance or accession; ceptation ou d’adhésion;

(b) all dates of entry into force (b) toute date d’entrée en vigueur of the Convention in accordance de la présente Convention conforméwith Artides 10 and 11 thereof; ment aux artides 10 et 11; (c) any reservation made in (c) toute réserve formulée en application des dispositions du paraaccordance with Article 8, paragraphe 1 de l’article 8; graph 1; (dt) the withdrawal of any reser­ (d) le retrait de toute réserve efvation in accordance with Article 8, fectué en application des dispositions du paragraphe 2 de 1’article 8; paragraph 2; (e) any declaration or notifica­ (e) toute déclaration et toute noti­ tion received in accordance with the fication recues en application des provisions of Article 7 and Article 9, dispositions de 1’article 7 et du para­ paragraph 1; graphe 1 de 1’article 9; (f) any notification received in (f) toute notification recue en app­ pursuance of the provisions of Ar­ lication des dispositions du para­ ticle 9, paragraph 2, and of Article graphe 2 de 1’article 9 et des disposi­ 12 and the date on which denuncia­ tions de 1’article 12, et la date å laquelle la dénonciation prendra effet. tion takes effect. In witness whereof, the undersig- En foi de quoi, les soussignés, duned, being duly authorised thereto, ment autorisés ä cet effet, ont signé have signed this Convention. la présente Convention.

Done åt Strasbourg, this 6th day Fai t å Strasbourg, le 6 mai 1963, of May 1963 in English and in en francais et en anglais, les deux French, both texts being equally textes faisant également foi, en un authoritative, in a single copy which seul exemplaire qui sera déposé dans shall remain deposited in the archi- les archives du Conseil de FEurope. ves of the Council of Europé. The Le Secrétaire Général en communi- Secretary-General shall transmit quera copie certifiée conforme å chacertified copies to each of the signa- cun des Gouvernements signataires tory and acceding Governments. et adhérents.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 95

rådets generalsekreterare ställd un­ derrättelse.

3. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då generalsekre­ teraren mottog underrättelsen.

Artikel 13. Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets medlemssta­ ter och regeringen i varje stat, som anslutit sig till denna konvention, om: (a) undertecknande av konventio­ nen och deponering av ratifikations-, godkännande- och anslutningsinstru­ ment ; (b) alla tidpunkter för konven­ tionens ikraftträdande enligt artik­ larna 10 och 11; (c) förbehåll enligt artikel 8 mom. 1 ;

(d) återtagande av förbehåll en­ ligt artikel 8 mom. 2;

(e) förklaring eller underrättelse enligt artikel 7 och artikel 9 mom.

l;

(f) underrättelse, enligt artikel 9 mom. 2 och artikel 12 samt dagen, då uppsägningen träder i kraft.

Till bekräftelse härpå har under­ tecknade, därtill vederbörligen be­ myndigade, underskrivit denna kon­ vention. Som skedde i Strasbourg den 6 maj 1963 på engelska och franska språken vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar, som skall de­ poneras i Europarådets arkiv. Gene­ ralsekreteraren skall tillställa varje signatärstat och stat, som ansluter sig, en bestyrkt avskrift därav.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1068

ANNEX ANNEXE

Any Contracting Party may de- Chacune des Parties Contractantes clare that it reserves the right: peut déclarer qu’Elle se réserve: 1. to make the loss of nationality 1. de subordonner la perte de sa referred to in Article 1, paragraphs nationalité prévue aux paragraphes 1, 2 and 3, subject to the condition 1, 2 et 3 de 1’article ler ä la condition that the person concerned already que la personne intéressée réside haordinarily resides or åt some time bituellement ou fixe sa résidence hatakes up his ordinary residence out- bituelle å quelque moment que ce side its territory, except where, in soit en dehors de son territoire, å the case of acquisition of a foreign moins que, s’agissant d’une acquisi­ nationality of liis own free will, tion par manifestation expresse de such person is exempted by the com- volonté, la méme personne soit dispetent authority from the condition pensée par 1’autorité compétente de of ordinary residence abroad; la condition de résider habituellcment å 1’étranger. 2. not to regard a declaration 2. de ne pas considérer coinme une made by a woman with a view to option au sens de 1’article ler, la acquiring her husband’s nationality déclaration souscrite par la femrne hy virtue and åt the time of mar- en vue d’acquérir la nationalité du riage as an option within the mean- mari au moment et par 1’effet du ing of Article 1; mariage. 3. to allow any of its nationals to 3. de permettre å l’un de ses resretain his previous nationality if a sortissants de conserver sa nationali­ Contracting Party for whose nation­ té antérieure si la Partie Contractanality he applies in the manner re­ te dont il demande d’acquérir la na­ ferred to in Article 1 gives its prior tionalité, aux termes de Farticle ler, consent thereto; y consent au préalable. 4. not to apply the provisions of 4. de ne pas appliquer les disposi­ Artides 1 and 2 when the wife of tions des artides ler et 2 de la préone of its nationals has acquired an- sente Convention lorsque 1’épouse de other nationality while her husband l’un de ses ressortissants a acquis retains the nationality of such Party. une nouvelle nationalité, aussi longtemps que son mari conserve la na­ tionalité de cette Partie.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 97

TILLÄGG

Varje fördragsslutande stat äger förklara, att den förbehåller sig rät­ ten: 1. att göra förlust av medborgar­ skap, som avses i artikel 1 mom. 1, 2 och 3 beroende av villkoret att ve­ derbörande redan har eller vid nå­ gon tidpunkt tager sitt varaktiga hemvist utanför statens territorium, såvida icke, vid förvärv av främman­ de medborgarskap genom uttrycklig viljeförklaring, den varom fråga är av vederbörlig myndighet dispenserats från villkoret om varaktigt hemvist utomlands; 2. att icke anse såsom option i den mening som inlagts i artikel 1 kvinnas förklaring om önskan att förvärva sin mans medborgarskap vid tiden för och som en följd av äktenskapets ingående; 3. att tillåta envar av sina med­ borgare att behålla tidigare med­ borgarskap, om fördragsslutande stat, i vilken han söker medborgar­ skap på sätt i artikel 1 avses, på för­ hand lämnar sitt samtycke därtill; 4. att icke tillämpa reglerna i ar­ tiklarna 1 och 2, när hustrun till en av dess medborgare har förvärvat annat medborgarskap, så länge hen­ nes man bibehåller medborgarskap i den staten.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968

Bilaga -4

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap Härigenom för ordnas, att 3, 8 och 10 §§ lagen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Utlänning, som dr född här i ri­ Utlänning, som haft sitt hemvist ket och oavbrutet här haft sitt hem­ i riket från det han fyllt sexton år vist, förvärvar svenskt medborgar­ och dessförinnan under sammanlagt skap genom att, efter det han fyllt minst fem år, förvärvar svenskt med­ tjuguett år men innan han fyllt tju­ borgarskap genom att, efter det han gotre år, hos länsstyrelsen i det län fyllt tjuguett år men innan han där han är kyrkobokförd skriftligen fyllt tjugutre år, hos länsstyrelsen anmäla sin önskan att bliva svensk i det län där han är kyrkobokförd medborgare. Den som icke är med­ skriftligen anmäla sin önskan att borgare i någon stat eller styrker, bliva svensk medborgare. Den som att han skulle förlora sitt utländska icke är medborgare i någon stat eller medborgarskap genom att förvärva styrker, att han skulle förlora sitt svenskt medborgarskap, må dock utländska medborgarskap genom att göra sådan anmälan redan då han förvärva svenskt medborgarskap, må fyllt aderton år. dock göra sådan anmälan redan då han fyllt aderton år, om han vid tiden för anmälan har sitt hemvist i riket sedan fem år och dessutom tidigare haft hemvist här under sam­ manlagt minst fem år. Då riket in stat.

8 §•

Svensk medborgare,-------------------- -------- medborgarskapet bibehålies. När någon enligt första stycket för­ När någon enligt första stycket för­ lorar svenskt medborgarskap, med­ lorar svenskt medborgarskap, med­ för detta förlust av sådant medbor­ för detta förlust av sådant medbor­ garskap även för hans barn, som för­ garskap även för hans barn, som värvat medborgarskapet till följd av förvärvat medborgarskapet till följd att han varit svensk medborgare. av att han varit svensk medborgare, om icke förlusten skulle leda till att barnet kommer att sakna med­ borgarskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 99

Konungen äger ,---------------------------- — i fråga. a) Vid tillämpning av 1 § första a) Vid tillämpning av 1 § första stycket punkt 2 samt 3 § likställes stycket punkt 2 likställes födelse i födelse i fördragsslutande stat med fördragsslutande stat med födelse födelse här i riket. här i riket. Har den som gör anmälan enligt 3 § haft hemvist i fördragsslutande stat tidigare än fem år före anmä­ lan, likställes sådant hemvist med hemvist i riket, dock endast i fråga om tid intill sexton års ålder. Såvitt angår 3 och 4 §§ likställes Såvitt angår 4 § likställes hemvist hemvist intill tolv års ålder i för­ intill tolv års ålder i fördragsslu­ dragsslutande stat med hemvist här tande stat med hemvist i riket. i riket. Bestämmelsen i 8 § första stycket äger ej tillämpning på den som un­ der minst sju år haft hemvist i för­ dragsslutande stat. b) Medborgare i fördragsslutande b) Medborgare i fördragsslutande stat som stat som 1. förvärvat medborgarskapet på 1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation; annat sätt än genom naturalisation; 2. fyllt tjuguett men ej sextio år; 2. fyllt aderton år; 3. sedan tio år har hemvist här i 3. sedan sju år har hemvist här i riket; samt riket; samt 4. icke under denna tid dömts till 4. icke under denna tid dömts till frihetsstraff, fängelse, förvärvar svenskt medborgarskap förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län genom att hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid så­ anmäla sin önskan härom. Vid så­ dant förvärv av medborgarskap skall dant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning. tillämpning. c) Bensöm--------------------------------- lotsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1968

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 7 maj 1968.

Närvarande: justitierådet N ordström regeringsrådet W alberg justitierådet W esterlind lagmannen U lveson

Enligt lagrådet den 2 maj 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 19 april 1968 hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas enligt 87 § regeringsformen över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap.

Förslaget, som är bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anders Wijkström.

Lagrådet yttrade:

10 §.

En jämförelse mellan 3 § första stycket i det remitterade lagförslaget och motsvarande lagrum i de sakkunnigas förslag ger vid handen, att vissa re­ daktionella ändringar vidtagits. Viktigast synes A'ara att på två ställen ordet »sammanlagt» skjutits in framför den angivna hemvisttiden av minst fem år. Avsikten härmed torde ha varit att ge klarare uttryck för den i remiss­ protokollet uttalade tanken att regeln inte innebär krav på oavbrutet hem­ vist. Någon motsvarande ändring har inte gjorts beträffande den i 10 § a) fjärde stycket upptagna regeln om »den som under minst sju år haft hem­ vist i fördragsslutande stat». Motiven utvisar ej, om avsikten varit att upp­ ställa krav på sju års oavbrutet hemvist i en och samma fördragsslutande stat. Enligt vad som upplysts vid föredragningen är så inte fallet. För att undvika felaktigt motsatsslut torde det då vara lämpligt att även i föreva­ rande lagrum skjuta in ordet »sammanlagt». I varje fall synes ett klargö­ rande motivuttalande vara på sin plats.

I övrigt lämnas förslaget utan erinran. Ur protokollet: Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1968 101

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 juni 1968.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L änge , K ling , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E rig N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , O dhnoff , W ickman .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet har inte haft annat att erinra mot det remitterade lagförslaget än att lagrådet i förtydligande syfte förordat en redaktionell jämkning i 10 § a) fjärde stycket. Vad lagrådet föreslagit bör iakttas, och därutöver bör göras även vissa andra redaktionella jämkningar. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att dels godkänna 1) den i New York den 30 augusti 1961 avslutade konventionen om be­ gränsning av statslöshet, 2) den i Strasbourg den 6 maj 1963 avslutade konventionen om begräns­ ning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap, dels antaga förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

WAHCU5 80KT8. STHLM l«8 680180