Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:100 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken jämte motioner

Finansutskottets betänkande nr 25 år 1974

FiU 1974:25

Nr 25

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:100 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken jämte motioner.

Propositionen

1 propositionen 1974:100 har Kungl. Maj.t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att

1) godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

2) till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1974/75 anvisa vissa reservationsanslag,

3) godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1974/75,

4) godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1974/75,

5) besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1974/75 ingå i preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet,

6) godkänna departementschefens beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1974/75 enligt den vid propositionen fogade specifikationen,

7) godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1974/75,

8) på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 5 629 501 000 kr.

Till propositionen har fogats som Bilaga 1: Nationalbudget för år 1974 Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1974/75 — 1978/79 Bilaga 3: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet för 1973/74

Bilaga 4: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret 1974/75

Bilaga 5: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1974/75

Bilaga 6: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till

statsverkspropositionen för budgetåret 1974/75 Bilaga 7: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för

budgetåret 1974/75 Bilaga 8: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1974/75 sedan statsverkspropositionen

1 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

2 Propositionen har i vad avser moment 5 i hemställan hänvisats till skatteutskottet och i övrigt till finansutskottet. Finansutskottet kommer att behandla moment 2 i hemställan i sitt betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1974/75 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar samt momenten 3, 4 och 6—8 i sitt betänkande angående statsregleringen för budgetåret 1974/75.

I detta betänkande behandlar utskottet den under 1 gjorda hemställan om godkännande av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen. Underlaget för denna hemställan redovisas i propositionen under rubriken Reviderad finansplan 1974 (s. 2—47) med därtill hörande bilagor.

Den internationella konjunkturutvecklingen förutses bli dämpad under år 1974. Den samlade produktionen i OECD-länderna beräknas öka med något över 2% mot ca 6 % under år 1973. Tillväxten i Västeuropa väntas bli något kraftigare än i USA. Fortfarande råder dock stor osäkerhet beträffande framför allt andra halvåret. De högre oljepriserna väntas på kort sikt verka begränsande främst på den privata konsumtionen, men i vissa länder även på näringslivets investeringar. För bostadsbyggandet förutses på flera håll en tillbakagång. Man räknar dock i ett något längre perspektiv med en återhämtning för såväl hushållens konsumtion som näringslivets investeringar. En mer markerad uppgång anses dock kunna dröja in på år 1975.

1 konsekvens med konjunkturdämpningen i OECD-länderna beräknas tillväxten i den internationella handeln mattas, framför allt beträffande handeln mellan industriländerna. De oljeproducerande ländernas import förutses dock öka kraftigt och för den samlade världshandeln beräknas volymökningen bli 6 å 7 % dvs. inte fullt hälften av 1973 års tillväxt på närmare 15 %.

Utvecklingen på de internationella kapitalmarknaderna kommer i hög grad att påverkas av oljeprishöjningarna. Knappast något OECD-land väntas få överskott i bytesbalansen under 1974. Det sammanlagda underskottet för dessa länder beräknas bli av storleksordningen 40 miljarder dollar.

Beträffande den ekonomiska utvecklingen i Sverige konstateras sammanfattningsvis på s. 12 i propositionen att år 1973 präglades av en mycket stark efterfrågan på svenska exportprodukter och en - även om man bortser från lager — förhållandevis svag inhemsk efterfrågan. Denna förstärktes emellertid successivt under året, med stöd av insatta ekonomisk-politiska åtgärder. Efterfrågeförstärkningen under loppet av året avspeglas på ett tydligt sätt på arbetsmarknaden. Från ungefär halvårsskiftet ökade efterfrågan på arbetskraft påtagligt samtidigt som arbetslösheten säsongrensat minskade i ett allt snabbare tempo mot slutet av året. Näringslivets investeringar ökade kraftigt. Priserna steg mindre än i de flesta andra länder och utrikesbalansen förstärktes högst avsevärt. Mot slutet av året inleddes i samband med oljekrisen en period med osäkerhet om energiförsörjningen i landet.

FiU 1974:25

3 Fortfarande råder stor osäkerhet om bruttonationalproduktens tillväxt under 1973. Mätt från produktionssidan tycks den volymmässiga ökningen ha uppgått till ca 3 % medan beräkningar från efterfrågesidan indikerar en ökning med endast 1,7%. Med hänsyn till att produktivitetsökningen bör ha varit 3,5 å 4 % och antalet arbetade timmar endast minskade med 0,5 % bedömer dock departementschefen att bruttonationalproduktens ökning bör ha varit åtminstone omkring 3 %. Samtidigt framhålls att orsakerna till den stora differensen i resultatet av beräkningarna måste kartläggas och att statistiska centralbyrån fått i uppdrag att utreda härmed sammanhängande problem.

När det gäller utvecklingen under 19 74 finner departmentschefen starka skäl för optimism. Oljeförsöijningskrisen tycks vara överstånden. Exportutvecklingen förutses bli fortsatt gynnsam. Samtidigt väntas den inhemska efterfrågan tillväxa i styrka. Den privata konsumtionen och näringslivets investeringar beräknas öka kraftigt och såväl den offentliga konsumtionen som investeringarna förutses accelerera. Däremot beräknas bostadsbyggandet minska. Sammantaget pekar beräkningarna på att bruttonationalprodukten kan väntas öka med ca 4,5 %. Den kalkylerade utvecklingen av försörjningsbalansens olika poster framgår av följande tabell.

Försörjningsbalans för 1974

Milj. kr. 1973

Förändring 1973

-1974

Milj. kr. i 1973 års priser

Procentuell

volymförändring

Tillgång

Bru ttonationalprodukt

217 615

9 795

4,5

Import

46 300

4 260

9,0

Summa tillgång

263 915

14 055

5,5

Efterfrågan

Bruttoinvestering

47 020

- 50

0,0

näringsliv

21 020

1 255

6,0

därav: industri

9 690

9,5

statliga myndigheter och affärsverk

5 815

5,5

kommuner

10 015

- 250

- 2,5

bostäder

10 170

-1 385

-13,5

Lagerförändring

- 2 790

3 490

Privat konsumtion

115 100

5 410

4,5

Offentlig konsumtion

51 990

1 560

3,0

Tjänstenetto

- 425

6,5

Export

53 020

3 340

Summa efterfrågan

263 915

14 055

5,5

Anm. Beräkningarna av försörjningsbalansens olika poster 1973 är behäftade med stor osäkerhet.

FiU 1974:25

4 Som framgår av tabellen förutses en exportökning i fasta priser med 6 å 7 %. För en sådan ökning talar det goda orderläget inom exportindustrin som helhet och en fortsatt tillfredsställande orderingång. Detta återspeglar den ökade konkurrenskraft som svensk industri uppnått under senare år. Ett huvudmål för den ekonomiska politiken under denna period har också varit att stärka industrins produktionsförmåga, genom att stimulera företagsinvesteringarna med olika medel. Investeringsfonderna har i princip varit fritt tillgängliga, kreditpolitiken lätt och vid beskattningen har avdrag medgivits för investeringar i byggnader och maskiner.

Industriinvesteringarna har sedan 1968 kontinuerligt ökat och beräknas 1973 ha legat en dryg fjärdedel över 1968 års volym. För 1974 förutses en ytterligare ökning med ca 10%. Maskininvesteringarna beräknas stiga med ca 9 % och byggnadsinvesteringarna med omkring 12%. Den kraftiga uppgången av byggnadsinvesteringarna talar för att det nu sker en direkt utbyggnad av industrins produktionskapacitet.

Företagens vinster har ökat kraftigt 1973 och väntas stiga ytterligare 1974, vilket också torde ha sin påverkan på investeringarna. Självfinansieringsgraden har ökat och företagens ställning konsoliderats. Departementschefen framhåller att det finns anledning beakta de fördelningspolitiska konsekvenserna av denna utveckling. I propositionen (s. 37) anförs:

Den speciella vinstkonjunkturen för i första hand våra exportnäringar kan befaras få den konsekvensen att den markerar och förstärker förmögenhetsökningen hos en begränsad grupp av medborgare. Detta kan som en naturlig konsekvens leda till oro på arbetsmarknaden och svårigheter att för framtiden genomföra en samlad och helheten omspännande avtalsrörelse. De centrala avtalsuppgörelser som under senare decennium blivit praxis i vårt land har från samhällets och arbetsfredens synpunkt haft sina stora fördelar. De nu för främst vissa exportnäringar snabbt stigande vinsterna bör ifrån här angivna och andra överväganden komma även de anställda inom berörda näringar till godo. Detta bör lämpligen ske genom att företagen i det extraordinära vinstläget får göra avsättningar för investering i bättre arbetsmiljö.

Departementschefen räknar med att till de föreslagna arbetsmiljöfonderna år 1974 skall avsättas ca 1 miljard kr. av skattepliktiga inkomster om drygt 4 miljarder kr. Medel som inte används för godkända investeringar före utgången av år 1980 skall återföras till beskattning.

Hushållens konsumtion förutses öka kraftigt under 1974, eller med

4,5 % i volym. Årets lönerörelse och en beräknad ökning av sysselsättningen leder till en höjning av lönesumman med ca 12 %. Härtill kommer effekterna av folkpensionsavgiftens borttagande, höjningen av barnbidragen, det extra tillskottet till barnbidraget samt ökade pensionstillskott och extra standardtillägg till folkpensionärerna. Förbättringarna inom social- och arbetslöshetsförsäkringarna verkar i samma riktning Vidare påverkas de realt disponibla inkomsterna av de ökade livsmedelssubventionerna och den temporära sänkningen av

FiU 1974:25

mervärdeskatten. Sammanlagt beräknas hushållens disponibla inkomster öka med ca 15 %, men då prisstegringarna förutses bli 9 å 10 % stannar uppgången i de realt disponibla inkomsterna vid drygt 5 %. Sparkvoten antas öka med ca 1/2 procentenhet till 8 % — den högsta nivån under de senaste 20 åren. Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder hushållssparande! understryks i propositionen vikten av en kontinuerlig uppföljning av den privata konsumtionens utveckling för att vid behov snabbt kunna sätta in åtgärder.

Situationen på arbetsmarknaden väntas bli präglad av en kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. Under första kvartalet i år var antalet sysselsatta 66 000 högre än för ett år sedan, främst till följd av ökad sysselsättning inom industrin. Samtidigt låg antalet lediga platser totalt ca 50% högre än 1973 och inom industrin var antalet ungefär dubbelt så stort. Till mer än två tredjedelar är den ökade efterfrågan koncentrerad till Götaland, men i praktiskt taget alla län har en ökning av antalet lediga platser ägt rum.

Arbetslösheten har fortsatt att minska, men trots detta är antalet arbetslösa i absoluta tal fortfarande relativt högt. Detta hänger i hög grad samman med den starka tillströmningen till arbetsmarknaden av nya grupper, ofta med särskilda begränsningar i sitt arbetskraftsutbud. I arbetslöshetskassorna däremot har antalet arbetslösa i procent av medlemmarna inte sedan mitten av 1960-talet legat så lågt som nu. Ökningen av antalet oförsäkrade arbetslösa kan återföras på åtgärder som vidtagits för att bygga ut och effektivisera arbetsmarknadspolitiken, bl. a. uppsökande verksamhet. Vidare inräknas bland de oförsäkrade arbetslösa ca 13 000 personer som fr. o. m. den 1 januari får ta del av det nya kontanta stödet vid arbetslöshet.

Bakom förhållandet att antalet lediga platser ökar starkt samtidigt som antalet arbetssökande fortfarande är högt döljer sig allt större problem att anpassa efterfrågan och utbud till varandra. I propositionen understryks, att det från både sociala och samhällsekonomiska utgångspunkter är angeläget att de ökade ambitionerna i fråga om ökad kvinnlig förvärvsverksamhet och sysselsättning för äldre och svårplacerade leder till produktiv sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden för dessa kategorier arbetssökande.

Eftersom bristen på arbetskraft utgör en allt starkare restriktion för industrins produktion är det viktigt att arbetsmarknadsmyndigheterna fortsätter att underlätta den geografiska och yrkesmässiga anpassningen till existerande arbetskraftsefterfrågan. Samtidigt är det angeläget att fortsätta den politik som inriktas på en regional utjämning av sy sselsä 11 ningst ill fällena.

Den starka inhemska efterfrågan kan väntas leda till snabb importökning. Volymmässigt beräknas ökningen bli 9 % samtidigt som importpriserna väntas stiga med inemot 30 %. Importvärdet skulle härigenom uppgå till närmare 65 miljarder kr. år 1974, en ökning från år 1973 med 18 å 19 miljarder kr. Överskottet i handelsbalansen skulle stanna vid ca 1,7 miljarder kr. och bytesbalansen ge ett underskott på

FiU 1974:25

drygt 800 milj. kr. Bytesbalansen gav 1973 ett överskott på ca 5 miljarder kr. Omsvängningen förklaras till största delen av oljeprisernas uppgång. Departementschefen anför att vi på längre sikt självklart inte kan acceptera ett permanent underskott i bytesbalansen, men att med hänsyn till vårt valutamässigt goda utgångsläge den försämrade bytesbalansen inte behöver medföra några omedelbara, drastiska åtgärder. Departementschefen framhåller att läget beträffande bytesbalansen kräver skärpt vaksamhet. Bytesbalansens utveckling måste hållas under kontroll.

Någon ytterligare ökning av biståndsanslagen för budgetåret 1974/75

— utöver den 35-procentiga stegring som ingick i statsverkspropositionen

— föreslås inte.

Den kraftiga stegringen av importpriserna beräknas få ett kännbart genomslag i den inhemska prisutvecklingen. Konsumentpriserna beräknas stiga med 9 å 10 %, varav omkring hälften skulle vara en följd av de stegrade importpriserna. Större delen av den inhemskt motiverade prisstegringen återspeglar skillnaden i produktivitetsutveckling mellan de skyddade och konkurrensutsatta sektorerna i ekonomin. Även denna prisstegring måste i stort accepteras som en konsekvens av den solidariska lönepolitiken. Den påverkbara delen av prisstegringarna har däremot regeringen sökt begränsa genom olika åtgärder. Sålunda har prisstopp införts på baslivsmedel, vissa byggnadsmaterial samt trävaror samtidigt som prisövervakningen förstärkts. Sänkningen av mervärdeskatten ger också en temporär effekt. Vidare har höjningen av paritetstalen för 1974 senarelagts. Departementschefen pekar särskilt på de insatser som görs för att stabilisera priserna på livsmedel. Prisstoppet omfattar sålunda nu närmare 40 % av hushållens livsmedelskonsumtion. Regeringen har nu framlagt förslag om att jordbruket tillförs ytterligare 325 milj. kr. i subventioner, varigenom priserna på de nu aktuella baslivsmedlen kan hållas oförändrade även efter budgetårsskiftet. Utgiften föreslås finansierad genom en lika stor höjning av spritbeskattningen. Departementschefen understryker att regeringen även fortsättningsvis kommer att följa prisutvecklingen uppmärksamt och vidta erforderliga åtgärder för att förhindra omotiverade prishöjningar.

I propositionen anförs att de risker som ligger framför oss i första hand synes vara att en alltför stark efterfrågan skall accelerera prisstegringstakten och ytterligare försämra bytesbalansen. Budgetpolitiken blir härvid av särskilt intresse. Det är angeläget att staten inte ökar sin efterfrågan så att den samhällsekonomiska balansen bringas i fara. Detta skulle i så fall ställa krav på en kraftig åtstramning av kreditpolitiken på bekostnad av främst näringslivet och kommunerna. Mot denna bakgrund bör finanspolitiken icke tillåtas att försvagas. Därför föreslår regeringen att nya utgiftsåtaganden för budgetåret 1974/75 i allt väsentligt skall kompenseras med motsvarande inkomstförstärkningar.

I finansplanen redovisades ett underskott på statsbudgeten för budgetåret 1973/74 på ca 8,4 miljarder kr. och för budgetåret 1974/75 på ca 6,6 miljarder kr. Sedan dess har bl. a. uppgörelse träffats om ökade

FiU 1974:25

statstjänarlöner och beslut fattats om ekonomisk-politiska stimulansåtgärder. Vidare har inkomstantagandet för 1974 justerats upp. Budgetunderskottet har därför nu beräknats till 8,9 miljarder kr. för innevarande budgetår och till 9,6 miljarder kr. för budgetåret 1974/75.

I propositionen framhålls, att regeringen, vid nu förutsedd konjunkturutveckling, inte kan acceptera en ytterligare försämring av budgetsaldot. Emellertid är vissa kostnadskrävande reformer aktuella, vilka påverkar budgetåret 1974/75. Propositioner i anledning av skatteutredningens och pensionsålderskommitténs redovisade förslag avses lämnas till årets riksdag och den kommunalekonomiska utredningen kommer att redovisa vissa förslag som medför ökade statsutgifter. Vidare räknar regeringen med att till höstriksdagen redovisa förslag beträffande den framtida bostadspolitiken och i propositionen sägs att även andra utgiftskrävande förslag kan aktualiseras för budgetåret 1974/75.

Beträffande finansieringen av dessa reformer anför departementschefen (s. 25):

Såväl skatteutredningen som pensionsålderskommittén har föreslagit att de av utredningarna presenterade reformerna skall finansieras med ökade avgifter för arbetsgivarna. Finansieringsformen för andra reformer har ännu inte närmare prövats. Jag utgår emellertid, som sagt, ifrån att dessa reformer kommer att genomföras på ett sådant sätt att någon väsentlig merbelastning inte uppstår budgetåret 1974/75. Man bör i detta sammanhang också beakta de statsfinansiella perspektiven för de närmaste budgetåren.

Då avsikten är att skatte- och pensionsreformerna skall finansieras genom arbetsgivaravgifter eller socialavgifter eller en kombination av dessa är det angeläget att arbetsmarknadens parter får möjligheter att bedöma dessa konsekvenser inför 1975 års avtalsförhandling.

Med hänsyn till att förberedelserna för avtalsrörelsen påbörjas innan riksdagen samlas till sin höstsession, är det angeläget att riksdagen redan nu bereds möjlighet att tillkännage sin inställning i denna finansieringsfråga. Regeringen har för avsikt att inom kort ta upp överläggningar med arbetsmarknadens parter om dessa frågor, varefter regeringen avser att inbjuda de politiska partierna till överläggningar i samma ämne. Jag utgår således från att riksdagen redan under vårsessionen tar ståndpunkt i fråga om att finansiera reformerna på främst skattepolitikens och pensioneringens områden med motsvarande inkomstökningar.

Pensionsålderskommitténs och skatteutredningens förslag beräknas sammantaget kräva en höjning av olika arbetsgivaravgifter med 3,9 % år 1975 och 1,65 % år 1976.

Som bilaga till den reviderade finansplanen redovisas i den s. k. långtidsbudgeten vissa beräkningar över de statsfinansiella perspektiven på längre sikt. I långtidsbudgeten redovisas för perioden 1974/75-1978/79 de konsekvenser på utgiftssidan som följer av statsmakternas redan fattade beslut och gjorda åtaganden. På inkomstsidan görs en framskrivning med utgångspunkt i gällande skatteregler och avskrivningsnormer. Det betonas att långtidsbudgeten således bör uppfattas varken som en plan för den framtida budgetpolitiken eller som en

FiU 1974:25

prognos över budgetutvecklingen. Syftet är begränsat till att ange de inteckningar i det framtida resursutrymmet som gjorts genom redan fattade beslut. Erfarenheterna från de tidigare långtidsbudgetarna har givit vid handen att man i varje fall för det första året i långtidsbudgeten brukar kunna göra en relativt säker bedömning av de resursanspråk som följer av redan gjorda åtaganden. Såsom framgår av följande tabell har utgiftsöverskottet för budgetåret 1975/76 enligt långtidsbudgeten beräknats till ca 8,5 miljarder kr. Detta innebär sålunda att även om man skulle lyckas begränsa utgiftsökningen till att enbart avse ett fullföljande av redan gjorda åtaganden så kommer budgetsaldot att ligga kvar på en historiskt sett utomordentligt hög nivå.

Budgetsaldots utveckling 1973/74—1975/76

(Milj. kr. löpande priser)

1973/74

1974/75

1975/76

Inkomster

62 976

71 992

78 829

Utgifter

71 888

81 584

87 380

Saldo

-8 912

-9 592

-8 551

1 långtidsbudgeten har även gjorts vissa beräkningar över de statliga budgetunderskotten, mätta som andelar av bruttonationalprodukten. Under 1960-talets första hälft uppgick denna andel till endast 0,2 å 0,3 %, men den har sedermera stigit kraftigt och beräknas för innevarande budgetår nå 3,8 %. I själva finansplanen har man (s. 35) ställt det samlade budgetunderskottet för stat och kommun emot det sparande som sker inom AP-fonden. Man konstaterar därvid att summan av det statliga och kommunala budgetsaldot under de senaste åren understigit AP-fondens tillväxt med 3 å 4 miljarder kr. per år. För år 1974 förutses dock ske en omsvängning — det samlade budgetunderskottet beräknas överstiga AP-fondens tillväxt med 0,5 miljarder kr.

Mot bakgrund av att ytterligare reformer, innebärande betydande åtaganden, aviserats bedömer departementschefen utvecklingen inför 1975/76 som bekymmersam. I propositionen framhålls (s. 38):

Jag har nyss nämnt att regeringen anser att nya utgiftsåtaganden för budgetåret 1974/75 i allt väsentligt måste balanseras av motsvarande inkomstförstärkningar. Såvitt nu kan bedömas torde läget för budgetåret 1975/76 ställa minst samma anspråk på finanspolitikens styrka, varför någon budgetförsvagning knappast kan tolereras. Det innebär att takten i reformernas genomförande får bli beroende av möjligheterna att göra besparingar i bestående program eller att skaffa erforderliga inkomstförstärkningar.

En restriktiv finanspolitik erfordras också om ett utrymme skall kunna skapas på kapitalmarknaden för den nödvändiga kommunala utgiftsexpansionen. Regeringen anser att den överenskommelse som träffades mellan kommunförbunden och regeringen om en kontrollerad kommunal skatteutveckling_åren 1973 och 1974 varit lyckosam. Det är

FiU 1974:25

enligt min mening önskvärt att den kommunala utdebiteringen också under kommande år utvecklas i dämpad takt. Samtidigt har kommunerna ett behov att öka sina utgifter om de skall kunna tillgodose angelägna servicebehov. En viss ökning av den kommunala upplåningen kan under dessa förutsättningar te sig naturlig. Detta kräver en sådan kreditpolitik att kommunernas behov på kapitalmarknaden kan tillgodoses.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner

1974:1845 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen måtte besluta

1. att hos regeringen hemställa om att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla dagligvaror,

2. att från den 1 juli 1974 slopa mervärdeskatten på livsmedel och täcka inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor,

3. att höja den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag m. m. till 50 % av den beskattningsbara inkomsten,

4. att hos regeringen hemställa om förslag till progressiv bolagsvinstbeskattning,

5. att hos regeringen hemställa om omedelbart förslag till sådan lagstiftning som möjliggör att ytterligare hyreshöjningar icke medges,

6. att lämna regeringen bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1975 meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift,

7. att uttala sig för en ökad bostadsproduktion innebärande 100 000 lägenheter årligen under den närmaste treårsperioden,

8. att till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag, utöver tidigare anvisade medel, av 500 000 000 kronor att fördelas på ytterligare stöd till följande stater och befrielserörelser:

Demokratiska republiken Vietnam

150 000 000 kr.

Republiken Sydvietnams provisoriska

revolutionära regering

150 000 000 kr.

Räthet Lao

50 000 000 kr.

Kambodjas revolutionära nationella

enhetsregering (GRUNK)

50 000 000 kr.

MPLA

25 000 000 kr.

FREL1MO

25 000 000 kr.

Guinea Bissau

25 000 000 kr.

Eritreas befrielsefront

5 000 000 kr.

Chilenska folkfrontens organisationer

20 000 000 kr.

samt

9. att i övrigt som sin mening uttala vad som i motionen anförts om den ekonomiska politiken,

FiU 1974:25

1974:1846 av fröken Mattson m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen i syfte att uppnå enprocentmålet för biståndspolitiken under budgetåret 1974/75 beslutar anslå ytterligare 500 miljoner kr. till internationellt utvecklingssamarbete under förutsättning att motsvarande medel anvisas som inkomstförstärkning samt

2. att riksdagen beslutar höja arbetsgivaravgiften med 0,4 procentenheter från och med den 1 juli 1974,

1974:1847 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan uppräkning på tilläggsstat att u-landsbiståndet under budgetåret 1974/75 når upp till 1 procent av bruttonationalprodukten, samt

2. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att u-landsbiståndet även efter budgetåret 1974/75 och tills vidare bör ökas hastigare än bruttonationalproduktens tillväxt,

1974:1852 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen godkänner de i motionen redovisade riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen beslutar förlänga den temporära sänkningen av mervärdeskatten till längst den 31 december 1974,

3. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att ett program mot inflationen utarbetas i samverkan mellan regeringen, oppositionen, parterna på arbetsmarknaden och näringslivet,

4. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en plan för skattesänkningar innefattande bl. a. en indexreglering av skatteskalorna,

5. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om tillsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning,

1974:1853 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening uttala vad som anförts i motionen beträffande insatser för att utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft,

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om tillsättandet aven parlamentariskt sammansatt besparingsutredning,

3. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en differentiering eller omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga avgiftsbetonade skatter på företagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att som sin mening uttala vad som i motionen anförts ang. Sveriges deltagande i uppbyggandet av en särskild fond för bistånd till u-länder som drabbats särskilt hårt av olje-och råvaruprishöjningarna,

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla att regeringen inför 1975 års avtalsrörelse tar initiativ till en stabiliseringspolitisk konferens med representanter för arbetsmarknadsorganisationerna och de politiska

FiU 1974:25

partierna,

6. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i motionen beträffande riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

1974:1854 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen måtte uttala att den ekonomiska politiken bör inriktas på en effektiv bekämpning av inflationen, i syfte att säkra inte minst vanliga inkomsttagares standard,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag framlägges om åtgärder för att skydda småspararna mot inflationen,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att skatteutredningen i tilläggsdirektiv ges i uppdrag att framlägga förslag till inflationsskydd i skattesystemet, samt

4. att riksdagen som sin mening uttalar vad som i övrigt anförts i motionen beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

1974:1855 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen i syfte att uppnå enprocentmålet och fullfölja Sveriges internationella ansvar beslutar att anslå ytterligare 500 milj. kr. för internationellt utvecklingssamarbete under budgetåret 1974/75, varvid förutsättes att medlen väsentligen används för bidrag till den i FN nyligen beslutade fonden för stöd till de fattigaste länderna,

1974:1856 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:100 beslutar anslå ytterligare 500 miljoner kr. för internationellt utvecklingssamarbete i syfte att bistå de av råvaruprisstegringarna m.m. hårdast drabbade utvecklingsländerna och därmed uppnå enprocentmålet under budgetåret 1974/75 samt

2. att riksdagen begär förslag till höstriksdagen angående finansiering av utvecklingssamarbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:1857 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta

1. att postverket erhåller rätt att fr. o. m. budgetåret 1973/74 bilda en portoutjämningsfond,

2. att till denna fond överföres den del av överskottet på postverkets rörelse, avseende budgetåren 1972/73 och 1973/74, som överstiger det normala förräntningskravet och

3. att beräkningen av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1974/ 75 ändras i enlighet härmed, samt

1974:1858 av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande finansieringen av ökade statliga utgifter,

FiU 1974:25

dels följande vid riksdagens början väckta motioner

1974:599 av herr Löfgren m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen begär att Kungl. Maj:t uppdrar åt en parlamentarisk utredning att lägga fram förslag till förbättrad och utbyggd statlig ekonomisk planering,

2. att riksdagen begär att Kungl. Maj :t tar initiativet till en samordnad verksamhetsplanering, där väsentliga vinster skulle uppstå genom större satsning på förebyggande åtgärder, bättre hushållning och sparsamhet på områden med gemensamma uppgifter för stat, landsting och primärkommuner, samt

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en parlamentarisk utredning tillsättes för översyn av statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar samt studium av behovet av ändrade prioriteringar på vissa områden,

1974:932 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs

E. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att ett stabiliseringspolitiskt program utarbetas i samverkan mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och parterna på arbetsmarknaden,

F. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en finanspolitisk utredning tillsätts med uppgift att enligt i motionen angivna riktlinjer analysera erfarenheterna av de senaste årens ekonomiska politik, samt

G. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en parlamentarisk besparingsutredning tillsätts med uppgift att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken av det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas,

1974:1193 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

A. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att den ekonomiska politiken i större utsträckning än hittills inriktas mot bekämpandet av inflationen i enlighet med vad som anförts i motionen,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att ett ekonomiskt-socialt råd och ett till detta knutet fristående ekonomiskt sekretariat inrättas,

2. att stabiliseringspolitiska konferenser anordnas i enlighet med vad som framhållits i motionen, samt

1974:1197 av herr Löfgren m. fl. (fp, c, m) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om tillsättande av en grupp fristående ekonomer med uppgift att utarbeta alternativa konjunkturprognoser i enlighet med vad som anförs i motionen, samt

2. att riksdagen anvisar härför erforderliga medel.

Över yrkanden som framförts i motionerna 1845, 1846, 1852, 1853, 1854 och 1858 har yttrande avgivits av skatteutskottet samt över yrkanden i motionerna 1845, 1846, 1847, 1853, 1855 och 1856 av utrikesutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

På uppdrag av utskottet har fil. dr Sven Grassman, Institutet för internationell ekonomi, utarbetat en analys Den svenska betalningsbalansen vid mitten av 1970-talet, som finns tillgänglig hos utskottets kansli.

FiU 1974:25

13 Utskottet

Det ekonomiska läget 1974

När riksdagen i början av mars behandlade finansplanen präglades

fortfarande den ekonomiska situationen såväl i vårt land som ute i

världen av betydande ovisshet som en följd av de problem med

oljeförsörjningen som kännetecknade årets första månader. Det kan nu konstateras att den konjunkturuppgång som inleddes under 1973

fortsätter och det är en utbredd uppfattning att man för 1974 som helhet torde kunna påräkna en god tillväxt i den svenska ekonomin.

Den internationella konjunkturbilden är visserligen fortfarande oviss, speciellt vad avser utvecklingen under andra halvåret. Någon allmän tendens till lättnader i den ekonomiska politiken för att bekämpa det efterfrågedämpande inflytandet av de höjda oljepriserna kan ej iakttas. Sverige utgör här, tillsammans med Norge och Nederländerna, ett undantag. I Italien har kraftiga importavgifter införts från den 1 maj och den danska regeringen har infört tillfälliga skattehöjningar på en stor mängd i huvudsak importerade konsumtionsvaror. Den internationella konjunkturbilden innehåller emellertid inte enbart negativa inslag. I USA — som i år sannolikt inte får några nämnvärda betalningsproblem till följd av ökade oljeimportkostnader — räknar många bedömare nu med en successiv uppgång under året. Totalt sett torde man dock inte kunna förvänta någon mer markerad internationell konjunkturuppgång innevarande år.

Trots detta kan en fortsatt gynnsam exportutveckling förutses för den svenska industrin. Välfyllda orderböcker och en fortfarande god orderingång utgör härvid en garanti. Enligt den reviderade finansplanen beräknas dock den värdemässiga importökningen bli väsentligt större än exportens tillväxt och överskottet i handelsbalansen stanna vid ca 1,7 miljarder kr. mot närmare 6,6 miljarder under fjolåret. Den nyligen publicerade statistiken för första kvartalet tyder emellertid på att försämringen i handelsbalansen kan bli något mindre. Under de tre första månaderna i år gav nämligen handelsbalansen ett överskott av närmare 1,3 miljarder, och försämringen jämfört med samma period 1973 stannade vid ca 100 miljoner kr. Å andra sidan sjönk den totala valutareserven med 1,7 miljarder kr. under årets fyra första månader. Riksbankens egen valutabehållning fortsatte att sjunka även under de första veckorna i maj — med ca 400 milj. kr.

Utskottet delar departementschefens oro för prisutvecklingen. Sedan i höstas sköljer en kraftig internationell prisstegringsvåg in över vårt land. Man får gå tillbaka till den s. k. Korea-inflationen i början av 1950-talet för att finna dess motsvarighet. Som följd av prisstegringsvågen väntas våra importpriser stiga med inemot 30 % och exportpriserna med ca 20 % mellan 1973 och 1974. Konsumentpriserna beräknas samtidigt öka med ca 10 %. Detta innebär enligt utskottets bedömning en allvarlig upptrappning av inflationstakten i vårt land.

Läget på arbetsmarknaden har förbättrats betydligt. Antalet lediga platser uppgick i maj enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik till totalt

FiU 1974:25

ca 69 000. Antalet arbetslösa, som stadigt minskat under senare tid, var samtidigt 47 000. Detta innebär att vi nu har en bättre relation mellan efterfrågan och utbud av arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden än på länge. Som framgår av de säsongrensade siffrorna i diagrammet får man gå tillbaka till högkonjunkturåret 1970 för att finna en motsvarande situation.

Bakom de nu anförda totalsiffrorna döljer sig i många fall en bristande jämvikt inom olika delar av arbetsmarknaden. Vissa kategorier av arbetssökande — äldre, ungdomar, kvinnor — har alltjämt i många fall svårt att få tillfredsställande arbeten, samtidigt som vissa industrier rapporterar ökad brist på utbildad arbetskraft. Även regionalt föreligger betydande skillnader i arbetsmarknadssituationen.

En väsentlig drivkraft bakom den senaste tidens förbättrade konjunkturer har enligt utskottets bedömning varit det stimulanspaket, som beslöts av riksdagen i mars månad. Åtgärderna omfattade dels insatser, som hade en utpräglat fördelningspolitisk profil, dels en 3-procentig, tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten. Tillsammans har dessa åtgärder medfört en inte oväsentlig ökning av den privata konsumtionsefterfrågan. Efterfrågeökningen har i sin tur bidragit till att öka den ekonomiska aktiviteten och minska arbetslösheten. Den svenska ekonomin är därmed definitivt på väg ur den dämpade konjunktur som rått under senare år.

Antal registrerade arbetslösa och antal obesatta platser vid månadens mitt 1970—maj 1974

Tusental. Säsongrensade månadsdata

80 Arbetslösa

40 Obesatta platser

JT\/

1970 1971 1972 1973 1974

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

FiU 1974:25

15 I stort sett torde stimulanspaketet under 1974 ge ett efterfrågetillskott som ungefär motsvarar den dämpning som de höjda oljepriserna resulterar i. Ett annat viktigt resultat av de vidtagna åtgärderna är deras återhållande inverkan på prisutvecklingen. Enligt en undersökning som pris- och kartellnämnden genomfört har den temporära sänkningen av mervärdeskatten sänkt den allmänna konsumentprisnivån med ca 2 %. De ökade statliga subventionerna av vissa viktigare baslivsmedel har sänkt den allmänna prisnivån med ytterligare ca 0,3 %. Dessa prissänkningar har visserligen i någon mån motverkats genom dels leverantörsprishöjningar och höjda vinstmarginaler inom handeln, dels diskontohöjningen i början av april. Höjningen av den allmänna prisnivån i konsumentledet har enligt pris- och kartellnämnden genom mervärdeskattens sänkning kunnat begränsas till ca 1,7 % under årets fyra första månader. Utan sänkning av den indirekta skatten hade prisstegringen blivit 3,7 %. Av särskild betydelse för barnfamiljerna är att prisstegringarna i dagligvaruhandeln inte varit högre än 0,3 % under årets första fyra månader.

Utskottet vill i sammanhanget betona att även andra faktorer än mervärdeskatten är av betydelse för prisutvecklingen.

Den ekonomiska politiken

Mot bakgrund av sin nu redovisade bedömning av det ekonomiska läget anser utskottet i likhet med departementschefen att den ekonomiska politiken i första hand måste inriktas på att bekämpa prisstegringarna och ytterligare förbättra sysselsättningsmöjligheterna. Betalningsbalansens utveckling måste följas noga. Med den konjunkturbedömning som nu kan göras anser utskottet i likhet med departementschefen att finanspolitiken för budgetåret 1974/75 bör bibehålla samma inriktning som för närvarande.

I finansplanen beräknas budgetunderskottet till 8,9 miljarder kr. för innevarande budgetår och till 9,6 miljarder för budgetåret 1974/75.

Som tidigare redovisats är vissa kostnadskrävande reformer, som påverkar budgetåret 1974/75, aktuella. Det är regeringens avsikt att förelägga årets riksdag förslag i anledning av betänkanden som framlagts av skatteutredningen och pensionsålderskommittén. Även andra utgiftskrävande förslag kan komma att aktualiseras på basis av bl. a. kommunalekonomiska utredningens och de bostadspolitiska kommittéernas arbete.

I syfte att skapa förutsättningar för en stabil svensk ekonomi under de närmaste åren har regeringen överlagt med arbetsmarknadens parter och de politiska partierna. I långa stycken har därvid rått enighet både i beskrivningen av nuläget och om behovet av att dämpa inflationen och undvika en överansträngning av ekonomin.

I slutskedet av överläggningarna har företrädare för regeringen och folkpartiet — trots kvarstående åsiktsskillnader i andra frågor — kunnat enas om följande:

”Den starka inflationen utgör i dag ett av de dominerande och mest

FiU 1974:25

oroande problemen i samtliga västliga industriländer. Prisstegringarna är nu starkare än någon gång tidigare sedan Korea-kriget i början av 1950-talet. Genom de kraftiga prisstegringarna på världsmarknaden förs inflationen vidare från land till land. Erfarenheterna från andra länder visar att de sociala orättvisor som prisstegringarna för med sig leder till betydande oro och osäkerhet på såväl arbetsmarknaden som i samhället. Därmed blir kraven på en kraftfull ekonomisk politik särskilt stora.

Även om prisutvecklingen i Sverige är gynnsammare än i de flesta andra jämförbara länder är det angeläget att i vårt land söka undvika de spänningar vi nu kan se i världen omkring oss. Detta kan endast uppnås genom att skapa en gemensam grund för en fast ekonomisk politik, som syftar till att begränsa prisstegringarna och deras verkningar.

I inflationsbekämpningen ingår som ett väsentligt led en stark finanspolitik. Statsutgifterna måste prövas med omsorg och restriktivitet och möjligheter till besparingar tillvaratas. Reformer som innebär bestående krav på det allmänna om högre social standard måste täckas med sociala avgifter och/eller skatter. En stabil finansiering av reformverksamheten är nödvändig för att undvika att den fortsatta reformpolitiken föres till priset av ökad inflation och hårda kreditrestriktioner.

Den överenskommelse som socialdemokraterna och folkpartiet träffat — med särskild inriktning på 1974 och 1975 - präglas av detta ansvar för samhällsekonomin i en orolig tid.

1974 års riksdag kommer att föreläggas förslag om sänkta marginalskatter och sänkt inkomstskatt i allt väsentligt enligt skatteutredningens förslag. Förslaget som är en väsentlig förutsättning för en lugn avtalsrörelse avses träda i kraft 1 januari 1975.

Förbättrade folkpensionsförmåner, en sänkt pensionsålder till 65 år och en rörlig pensionsålder är angelägna reformer. Förslag härom läggs till riksdagen 1974 och 1975. De förbättrade folkpensionsförmånerna träder i kraft den 1 januari 1975. För att tillmötesgå önskemål från arbetsmarknadens parter om erforderlig tid för förhandlingar om övergångsbestämmelser och om den viktiga frågan om en rörlig pensionsålder, föreslås den 1 juli 1976 som tidpunkt för ikraftträdandet av en sänkt och rörlig pensionsålder.

Finansieringen av dessa reformer kommer att ske genom en höjning av socialförsäkringsavgifterna. Sjukförsäkringsavgiften höjs den 1.1.1975 till 7 %. Folkpensionsavgiften höjs den 1.1.1975 till 4,2%, den 1.1.1976 till 4,7 % och beräknas den 1.1.1977 bli 5,3 %. Detta innebär att finansieringen skattevägen relativt sett kommer att minska. ATP-avgiften höjs först den 1 januari 1977 till 11,75 %. Den allmänna arbetsgivaravgiften höjs inte.

Allmän arbetsgivaravgift i form av egenavgift utgår icke på de första 10 000 kronorna av deklarerad inkomst, räknat från inkomståret 1975.

Löntagarorganisationerna h?r vid överläggningar med regeringen anslutit sig till uppfattningen att dessa reformer bör totalfinansieras. Löntagarorganisationerna har vidare förklarat sig beredda att i så fall ta hänsyn till detta i den kommande avtalsrörelsen 1975. En skattejustering

FiU 1974:25

torde bli erforderlig även 1976. Denna bör i så fall vägas in i avtalsrörelsen.

I samband med övervägandena om en varaktig skattereform bör företagsskatteberedningen pröva möjligheterna att förskjuta beskattningen från löneandelen i företagens kostnader till deras förbrukning av energi och eventuellt även knappa råvaror. Miljöavgifternas utformning kan prövas i detta sammanhang.

Den fortsatta kampen mot inflationen motiverar också att man prövar möjligheterna att komplettera de stabiliseringspolitiska åtgärderna med andra medel.

En anpassning av sparavdraget i beskattningen till prisutvecklingen sedan det infördes 1961 bör sålunda med förtur övervägas av skatteutredningen. Enighet råder om att hushållssparandet bör uppmuntras genom en sådan åtgärd.

Om den genom de kraftigt stegrade exportpriserna höga vinstnivån inom näringslivet består även under 1975, kan det finnas stabiliseringspolitiska, rättvisemässiga och fördelningspolitiska motiv för en särskild behandling av företagens speciella konjunkturvinster.

Inom löntagarorganisationerna pågår överväganden om hur löntagarna skall få inflytande och del av förmögenhetstillväxten i företagen. Statsmakterna bör för sin del medverka till en rättvis och rimlig lösning på denna viktiga fråga. Frågan bör således bli föremål för en statlig utredning, som bör tillsättas vid årsskiftet 1974/75.

Folkpartiet har understrukit sin bestämda önskan om ett inflationsskydd i själva skattesystemet.”

I motioner från samtliga borgerliga partier — 932 moment E, 1193 moment B, 1852 moment 3 och 1853 moment 5 — framförs likartade yrkanden om stabiliseringspolitiska konferenser. Motionärerna menar att sådana konferenser mellan regeringen, arbetsmarknadens organisationer och de politiska partierna skulle utgöra ett viktigt led i kampen mot inflationen. De bör, menar man, bli ett regelbundet inslag i den ekonomiska politiken och ske i god tid före varje avtalsomgång. I motionerna 1193 och 1854 föreslås dessutom att dessa konferenser till sitt förfogande skall ha ett fristående ekonomiskt sekretariat, lett av ett ekonomiskt-socialt råd. En av uppgifterna för detta sekretariat bör vara att göra alternativa konjunkturprognoser. Ett separat yrkande om tillsättande av en grupp fristående ekonomer med uppgift att utarbeta alternativa konjunkturprognoser framförs i motionen 1197.

Utskottet konstaterar att de överläggningar, som regeringen nu slutfört med olika parter, ligger i linje med motionärernas önskemål. Det är enligt utskottets mening värdefullt att denna väg att komma till rätta med inflationsproblemen nu prövas i praktiken. Resultaten härav får bli avgörande för om de skall bli ett regelbundet inslag i den ekonomiska politiken. I avvaktan härpå anser utskottet det varken lämpligt eller möjligt att nu ta ställning till de organisatoriska formerna för dylika överläggningar.

Detsamma gäller de olika förslagen till utarbetande av alternativa konjunkturprognoser. De berörda motionsyrkandena avstyrks.

2 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

1 såväl motionen 1854 som 1852 framförs krav på att skattesystemet inflationsskyddas, så att ej skatteandelen ökar när lönerna höjs för att kompensera redan inträffade prisstegringar. Utskottet finner att ett sådant inflationsskydd i skattesystemet skulle lämna ett värdefullt bidrag i kampen mot inflationen genom att bryta pris-löne-spiralen. Utskottet anser att skatteutredningen i tilläggsdirektiv bör ges i uppdrag att framlägga förslag i enlighet med vad utskottet anfört och yrkar bifall till motionen 1854 moment 3. Med detta har utskottet också tagit ställning till yrkandet i motionen 1852 moment 4.

I motionen 1854 moment 2 yrkas även att riksdagen skall begära förslag hos Kungl. Majit om åtgärder för att skydda småspararna mot inflationen. Bl. a. krävs inflationsskyddade sparkonton och en höjning av det s. k. sparavdraget från nuvarande 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar till 800 kr. för varje inkomsttagare.

Utskottet finner det angeläget att sparandet i samhället stimuleras och att spararna i möjligaste mån bör skyddas mot att realräntan på sparkapitalet blir negativ. Som framgår av kommunikén skall skatteutredningen med förtur överväga en anpassning av sparavdraget till prisutvecklingen sedan 1961. Mot bakgrund härav finner utskottet inte anledning att yrka bifall till ifrågavarande motionsyrkande.

I motionen 1852 moment 2 yrkas att mervärdeskatten inte, som riksdagen tidigare beslutat, skall höjas den 15 september. Motionärerna anser, att en eventuell höjning bör beslutas först sedan höstriksdagen haft möjlighet att ta ställning till om konjunkturläget i höst kräver en ytterligare tidsmässig förlängning av mervärdeskattesänkningen. Mot den bakgrunden yrkas att riksdagen nu skall besluta att mervärdeskatten ej skall höjas före 1974 års utgång.

Utskottet delar ej denna uppfattning. Riksdagen beslutade med bred parlamentarisk enighet om en tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten. Enligt utskottets bedömning har inte något argument tillkommit som talar för att man nu bör frångå beslutet. Utskottet avstyrker följaktligen yrkandet i motionen 1852 i förevarande del.

I motionen 1845 ger motionärerna sin syn på den svenska ekonomin, vilken man i ett längre perspektiv anser präglad av djupnande kristendenser. Vidare anförs att den senaste tidens utveckling medfört en inkomstomfördelning till kapitalägarnas förmån. 1 avsikt att ändra dessa förhållanden föreslås en lång rad åtgärder.

Allmänt prisstopp på dagligvaror. Utskottet finner det angeläget att pris- och kartellnämnden fortsätter att nära följa utvecklingen på prisområdet och bevaka handelns vinstmarginaler. Däremot anser utskottet det ej nödvändigt att riksdagen hemställer hos Kungl. Majit om att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen utvidgas till att gälla alla dagligvaror och avstyrker bifall till yrkandet.

Slopande av mervärdeskatten på livsmedel. Riksdagen tog senast ställning till ett likalydande krav i samband med behandlingen av

FiU 1974:25

finansplanen. Utskottet åberopade då att en avveckling av mervärdeskatten på hela livsmedelsområdet är mycket dyrbar. På vissa viktigare livsmedel uppnås större prissänkning genom att koncentrera insatserna till dessa varor. Skatteutskottet har vidare i sitt yttrande (SkU 1974:3 y) erinrat om de administrativa och kontrolltekniska skäl som talar mot en isolerad sänkning av mervärdeskatten på livsmedel. Finansutskottet avstyrker därför bifall till ifrågavarande yrkande.

Skärpt beskattning av bolagsvinster och hemställan hos regeringen om förslag till progressiv bolagsvinstbeskattning. Skatteutskottet har i sitt yttrande anfört att företagsbeskattningens höjd och utformning f. n. prövas av företagsskatteberedningen. Med hänvisning härtill avstyrker skatteutskottet motionen i denna del. Finansutskottet delar denna uppfattning.

Hyresstopp. Riksdagen har innevarande session beslutat behandla motionen 1581 med likalydande krav under höstsessionen (CU 1974:24), varför yrkandet nu avstyrks.

Införande av prisutjämningsavgift på varor som exporteras. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad som i kommunikén sagts angående särskild behandling av företagens speciella konjunkturvinster och anser därför att frågan får prövas i den ordning där anges. Yrkandet i motionen avstyrks därför.

Riksdagsuttalande om ökad bostadsproduktion innebärande att 100 000 lägenheter uppförs årligen under den närmaste treårsperioden. Riksdagen har tidigare i år avslagit motionen 1585 med ett liknande krav (CU 1974:14). Finansutskottet avstyrker bifall till motionen 1845 i förevarande del.

I centerpartiets motion 1853 moment 1 framförs krav om att i högre grad söka avlänka industriexpansionen till områden, där det ännu finns outnyttjade arbetskraftsresurser. Det framhålls att de regionalpolitiska medlen därvid måste sättas klart före en ökad geografisk omflyttning av arbetskraft.

Utskottet vill här endast peka på att ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken är att skapa regional balans. Departementschefen framhåller också i propositionen att det inom ramen för regionalpolitiken sker en fortgående utbyggnad av näringslivet i främst skogslänen. Innevarande budgetår har beslutats om lokaliseringsstöd till projekt om sammanlagt drygt 1,1 miljard kr. och sysselsättningseffekten beräknas till minst 3 800 årsarbetstillfällen. Vidare föreligger förslag om byggande av bl. a. Stålverk 80.

Något särskilt uttalande av det slag som yrkas i motionen är därför enligt utskottets mening inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför yrkandet härom. Utskottet vill i övrigt hänvisa till inrikesutskottets betänkande 1974:7.

I en rad motioner yrkas att ytterligare anslag anvisas till internationellt utvecklingsbistånd. 1 flera av dessa motioner erinras om det beslut som fattades vid den extra sessionen av FN:s generalförsamling, som under april månad inkallats för att diskutera råvarufrågor och utveckling. Ett av

FiU 1974:25

de viktigaste resultaten av denna extra session blev det särskilda programmet med åtgärder till förmån för de hårdast drabbade länderna, vilket Sverige gett sitt stöd till. FN:s generalsekreterare har inlett en katastrofaktion i syfte att upprätthålla de drabbade u-ländernas import av de viktigaste varorna. Bidragsgivare har inbjudits att tillkännage sina bidrag före den 15 juni. En kommitté skall vidare utarbeta ett förslag om en särskild fond, och detta förslag skall framläggas för ECOSOC vid dess nästa sammanträde i juli.

Som svar på en vädjan från FN:s generalsekreterare har regeringen offentliggjort sin avsikt att, inom ramen för anslag som riksdagen redan beviljat, med 90 milj. kr. höja länderramarna för sådana programländer som bedömts särskilt utsatta.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att Sverige — räknat per invånare — redan är den största bidragsgivaren till FN-systemet. Sverige kommer vidare att vara ett av de få länder som når det av FN uppsatta biståndsmålet — utbetalningar av offentligt bistånd motsvarande 0,7 % av BNP vid mitten av 1970-talet. Detta mål uppnås genom en ökning av anslagen med 35 % - ca 540 milj. kr. — och har bedömts kunna ske utan att bytesbalansen blir oroväckande negativ. 1 propositionen anförs att en ytterligare uppräkning av anslagen till utvecklingsbistånd med ca 500 milj. kr., vilket erfordras för ett uppnående av enprocentmålet, kräver en kompenserande inkomstförstärkning. Utskottet delar denna åsikt. Av betydelse i sammanhanget är också de valutamässiga aspekterna. Bl. a. innebär de ökade oljepriserna en kraftig belastning på vår utrikesbalans. Bytesbalansen förutses åter komma att ge underskott 1974.

Utrikesutskottet har i sitt yttrande (UU 1974:1 y) påpekat att upprättandet av den särskilda fonden kan komma att dra ut på tiden. Man fastslår att en svensk utfästelse på ett tidigt stadium att ge bidrag till fonden skulle kunna få stor betydelse och påverka andra i-länders agerande. Från biståndspolitisk synpunkt anser man det angeläget att nå enprocentmålet. Samtidigt påpekar dock utrikesutskottet att man där ej har att ta ställning till de statsfinansiella förutsättningarna för en ytterligare uppräkning av biståndsanslagen.

Enligt propositionen förutsätts att när man inom FN når fram till en lösning av de problem som uppstår för u-länderna på grund av oljekrisen, bör också Sverige solidariskt göra sin insats. Finansutskottet förutsätter att när en sådan samlande lösning uppnås, regeringen fullföljer sin i propositionen anförda mening och jämväl lämnar förslag till finansieringen härav. Utskottet biträder vad som sägs i utrikesutskottets yttrande om att ett ställningstagande om svenskt bidrag till FN-insatser bör göras på ett tidigt stadium. Detta ligger i linje med strävandena att snabbt uppnå enprocentmålet.

Mot den bakgrunden finner utskottet ej anledning att nu pröva de förslag angående inkomstförstärkningar för statskassan som föreslagits i vissa motioner, där en höjning av biståndsanslagen krävts.

Med vad utskottet anfört kan yrkandena i motionerna 1846, 1847, 1853, 1855 och 1856 anses besvarade i förevarande delar.

FiU 1974:25

21 Utrikesutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motionen 1845 moment 8 med hänvisning till att denna ej baseras på resolutionerna i FN. Yrkandet lämnas även av finansutskottet utan bifall.

I motionen 1847 moment 2 framförs ett yrkande rörande ökningstakten för biståndsanslagen efter budgetåret 1974/75. Utrikesutskottet häri sitt yttrande pekat på att riksdagen tidigare i år tagit ställning i denna fråga och hänvisar till det uttalande som riksdagen gjorde i detta sammanhang (UU 1974:3, s. 4—6). Mot denna bakgrund avstyrker utrikesutskottet yrkandet. Finansutskottet finner ej anledning inta annan ståndpunkt.

Tämligen likartade krav på tillsättning av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift att göra en systematisk genomgång av statsutgifterna och därvid föreslå besparingar framförs i en råd motioner.

I motionen 599 yrkas sålunda att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa om en parlamentarisk utredning för översyn av statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar samt studium av behovet av ändrade prioriteringar på vissa områden.

I motionen 932 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en parlamentarisk besparingsutredning tillsätts med uppgift att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas. 1 motionen 1852 framförs ett liknande krav.

I motionen 1853 slutligen anförs att möjligheterna till besparingar måste tas tillvara. Utöver den fortlöpande prövningen av olika verksamheter, som genomförs i samband med budgetarbetet och av statens egna revisionsorgan, bör en särskild parlamentarisk besparingsutredning tillsättas.

Utskottet delar den i ovanstående motioner framförda uppfattningen. Den offentliga sektorn har under hela efterkrigstiden expanderat snabbt. Detta innebär bl. a. att produktivitetsändringarna inom denna del av ekonomin får allt större betydelse för produktivitetsutvecklingen som helhet. Inte minst av denna anledning måste den statliga och kommunala förvaltningen ägnas stor och ökad uppmärksamhet.

Det statsfinansiella läget är för närvarande ansträngt. Det är inte realistiskt att räkna med att situationen kommer att förbättras under den närmaste framtiden. Också mot denna bakgrund ter det sig nödvändigt att ta till vara alla möjligheter till omprioriteringar, rationaliseringar och besparingar. Det är enligt utskottets uppfattning nödvändigt att staten också ålägger sig restriktivitet när det gäller nya utgifter.

De olika behoven och resursanspråken måste givetvis i första hand prövas vid den årliga budgetbehandlingen. Som understryks i motionerna är det emellertid angeläget att denna prövning vid vissa tillfällen kombineras med en mera genomgripande översyn av de offentliga resursernas användning, särskilt i ett längre perspektiv. Det är naturligt att en sådan uppgift anförtros åt en särskild parlamentarisk utredning. Det måste anses ha ett stort värde om partierna får möjligheter att

FiU 1974:25

gemensamt angripa detta problem.

Arbetet bör omfatta en kartläggning av möjligheterna till omedelbara besparingar, en analys av resursanvändningen på längre sikt samt åtgärder för att få till stånd en snabbare rationalisering och en förbättrad planering i den offentliga verksamheten. Ett viktigt led i arbetet bör också vara att försöka skapa effektivare instrument för statsmakternas planering och styrning av den offentliga verksamheten och för att mäta effektiviteten inom den offentliga sektorn. En självklar utgångspunkt för utredningsarbetet måste vara, att den uppnådda välfärdsnivån bibehålls och att de förslag som arbetet mynnar ut i på sikt höjer välfärdsnivån. Arbetet bör omfatta hela det statliga utgiftsområdet och utgå från en helhetssyn på de offentliga utgifterna.

Sådana samhällsekonomiskt angelägna frågor bör prövas, som innebär väsentliga kostnadsbesparingar för kommuner, företag eller enskilda utan att det leder till utgiftsökningar för staten. Även transfereringarna och bidragsgivningen till enskilda, sammanslutningar och företag bör granskas från motsvarande synpunkter. Omprioriteringar som höjer välfärdsnivån bör eftersträvas genom att utredningen undersöker om vissa förmåner kan bytas mot andra av större värde för den enskilde.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet yrkandena om en parlamentarisk besparingsutredning i motionerna 599, 932, 1852 och 1853.

I motionen 599 yrkas även att riksdagen skall begära att Kungl. Majit dels skall tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga förslag till förbättrad och utbyggd statlig ekonomisk planering, dels ta initiativ till en samordnad verksamhetsplanering inom områden med gemensamma uppgifter för stat, landsting och primärkommuner. Mot bakgrund av vad som anförts angående en parlamentarisk besparingsutredning anser sig utskottet ej nu kunna tillstyrka övriga utredningskrav i motionen 599.

I motionen 932 framförs krav på en finanspolitisk utredning angående den ekonomiska politikens effektivitet under senare år. Motionärerna anför bl. a. att regeringen tycks ha varit fången i ett otidsenligt budgetsaldotänkande, där hänsyn ej tagits till sparandet inom ramen för ATP-systemet.

Utskottet vill här endast anföra att utformningen av den ekonomiska politiken kontinuerligt diskuteras i olika fora, inte minst i finansutskottet. Åsiktsskillnader om den ekonomiska politikens uppläggning torde normalt spegla skilda politiska uppfattningar snarare än brist på kunskap som skulle kunna motivera en utredning. Beträffande den offentliga sektorns efterfrågepåverkande effekter klarläggs dessa - sedan lång tid tillbaka — i nationalbudgetarna. I årets finansplan görs också vissa beräkningar över den konsoliderade offentliga sektorn. Utskottet avstyrker sålunda yrkandet i motionen 932 moment F.

FiU 1974:25

23 I motionen 1853 moment 3 yrkas utredning av frågan om differentiering eller omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga avgiftsbetonade skatter på företagen i syfte att ge avgifterna en från sysselsättningssynpunkt eller regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning.

Motionärerna i motionen 1858 vänder sig mot att allt fler reformer i samhället finansieras med arbetsgivaravgifter. De anför att systemet med arbetsgivaravgifter får negativa effekter för näringslivet och yrkar att riksdagen som sin mening ger till känna den kritik motionärerna riktar mot finansiering av reformer med allt högre avgifter av detta slag.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU 1974:3 y) att utskottet senast behandlat motionsyrkanden av motsvarande innebörd i sitt betänkande 1974:17 och avvisat yrkandena bl. a. med hänvisning till att det ingår i företagsskatteberedningens utredningsuppdrag att undersöka den allmänna arbetsgivaravgiftens betydelse för företagen. Skatteutskottet säger sig sakna skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga. Inte heller finansutskottet finner skäl förorda att riksdagen frångår sitt tidigare fattade beslut. Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till vad som anförts i kommunikén om att företagsskatteberedningen bör pröva möjligheterna av förskjutning av beskattningen från löner till energi och knappa råvaror. Utskottet vill vidare erinra om att enligt kommunikén skall allmän arbetsgivaravgift i form av egenavgift icke utgå på de första 10 000 kronorna av deklarerad inkomst. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionsyrkandena.

Postverkets överskott. I motionen 1857 tar motionärerna upp ett förslag, som postverket väckt i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1973. Postverkets framställning gick ut på att en portoutjämningsfond inrättas. Till denna skulle föras saldot mellan överavkastningen för budgetåret 1972/73 på 110 milj. kr. och det av staten täckta underskottet för budgetåret 1971/72 på 60,8 milj. kr., dvs. 49,2 milj. kr., genom anslag på driftbudgeten för 1974/75. Vidare skulle överavkastningen under budgetåret 1973/74 - numera beräknad till 22 milj. kr. — kunna avsättas till fonden.

I kompletteringspropositionen (s. 44) föreslår departementschefen efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet en annan metod för att med hänsyn till de omständigheter som varit rådande under senare år konsolidera postverkets, televerkets och statens järnvägars ekonomi. Metoden innebär att verkens överavkastning för budgetåret 1973/74 används för en extra avskrivning. Detta medför att inkomsterna för postverkets fond i propositionen räknats ned i förhållande till riksrevisionsverkets inkomstberäkning — med 16,5 milj. kr. för budgetåret 1973/74 och 5,5 milj. kr. för budgetåret 1974/75. Det normala förräntningskravet för dessa budgetår rör sig om ca 20 resp. 25 milj. kr. inklusive ränta på statsverkslånet.

Motionärerna anser att den föreslagna extra avskrivningen inte kan vara till nämnvärd hjälp för postverket i dess vällovliga strävan att

FiU 1974:25

bibehålla oförändrade postavgifter under budgetåret 1974/75. De anser att statsmakterna har anledning att stödja postverkets bemödanden att undvika att det genom alltför täta portohöjningar kommer i bakvatten rörelsemässigt sett och blir ett krympande i stället för ett expanderande företag. De vill därför att riksdagen skall ansluta sig till postverkets förslag om en portoutjämningsfond m. m.

Utskottet har förståelse för postverkets strävanden att stärka sin konkurrensförmåga och så långt möjligt undvika eller begränsa portohöjningar. Inte minst ur prisstabiliseringssynpunkt är detta värdefullt.

Utskottet vill understryka att departementschefens förslag om en extra avskrivning på 22 milj. kr. bör innebära ett inte oväsentligt stöd för postverket i dess strävanden att hålla tillbaka portohöjningar. Såväl för innevarande som kommande budgetår betyder detta att postverkets inleverering av medel till statsbudgeten kommer att väsentligt understiga normal förräntning på det i verket arbetande statskapitalet. Utskottet ställer sig mot denna bakgrund tveksamt till att i nuvarande situation inrätta en portoutjämningsfond med den utformning som föreslagits av motionärerna. Att ge denna fond en retroaktiv konstruktion synes knappast lämpligt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9,

b. avslår motionen 1974:1852 moment 1,

c. avslår motionen 1974:1853 moment 6,

d. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

1974:1193 moment A och 1974:1854 momenten 1 och 4 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

2. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen avslår motionerna 1974:932 moment E, 1974:1193 moment B, 1974:1852 moment 3 och 1974:1853 moment 5,

3. beträffande alternativa konjunkturprognoser att riksdagen avslår motionen 1974:1197,

4. beträffande krav på att skattesystemet inflationsskyddas att riksdagen med bifall till motionen 1974:1854 moment 3 och i anledning av motionen 1974:1852 moment 4 hos Kungl. Maj:t begär att skatteutredningen i tilläggsdirektiv ges i uppdrag att framlägga förslag till inflationsskydd i skattesystemet,

5. beträffande skydd för småspararna mot inflationen att riksdagen avslår motionen 1974:1854 moment 2,

FiU 1974:25

6. beträffande förlängning av mervärdeskattesänkningen att riksdagen avslår motionen 1974:1852 moment 2,

7. beträffande de regionalpolitiska medlen att riksdagen avslår motionen 1974:1853 moment 1,

8. beträffande internationellt utvecklingsbistånd att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 moment 8,

b. avslår motionen 1974:1847 moment 2,

c. finner

A. motionen 1974:1846,

B. motionen 1974:1847 moment 1,

C. motionen 1974:1853 moment 4,

D. motionen 1974:1855,

E. motionen 1974:1856

besvarade med vad utskottet anfört i anledning av uttalandet om utvecklingsbistånd i propositionen 1974:100,

9. beträffande parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen med bifall till motionerna 1974:599 moment 4, 1974:932 moment G, 1974:1852 moment 5 och 1974:1853 moment 2 hos Kungl. Maj:t anhåller att en parlamentarisk besparingsutredning tillsätts,

10. beträffande statlig ekonomisk planering och samordnad verksamhetsplanering att riksdagen avslår motionen 1974: 599 momenten 1 och 2,

11. beträffande finanspolitisk utredning att riksdagen avslår motionen 1974:932 moment F,

12. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1853 moment 3,

b. avslår motionen 1974:1858,

13. beträffande postverkets överskott att riksdagen avslår motionen 1974:1857.

Stockholm den 22 och 23 maj 1974

På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande vid beslutet: herrar Åsling (c), Ekström (s), Burenstam Linder (m), Knut Johansson i Stockholm (s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk) och Wirtén (fp).

Vid beslutet beträffande moment 8 i hemställan ersattes herr Knut Johansson i Stockholm (s) av herr Gadd (s) och herr Hermansson (vpk) av herr Werner i Tyresö (vpk).

FilJ 1974:25

26 Reservationer

Reservation 1) av herr Hermansson (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Den svenska ekonomin går nu in i en s. k. högkonjunktur. Denna måste emellertid betraktas för vad den är: en tillfällig ekonomisk uppgång som icke bryter den långsiktiga utvecklingen mot djupnande kristendenser, ökad arbetslöshet och utslagning, förvärrad näringsmässig och regional obalans, stigande inflationstakt, ökade ekonomiska problem för den centrala statsapparaten och kommunerna.

Högkonjunkturen innebär att situationen för en del arbetslösa tillfälligt kan förbättras och att tillgången på arbetstillfällen för en tid ökar. Men den förjagar därmed inte den kapitalistiska ekonomins motsättningar och de problem dessa ger upphov till. Högkonjunktur är inget motsättningslöst jämviktstillstånd i ekonomin. Tvärtom tilltar och skärps vissa sidor av de allmänna kristendenserna i den kapitalistiska ekonomin medan andra tillfälligt mildras.

Prisutvecklingen är här mest påtagbar. Inflationstakten, som långsiktigt stegrats trots att samtidigt arbetslösheten också ökat, drivs ytterligare upp nu i högkonjunkturperioden. Med den stigande inflationen och en ökning av produktiviteten, men med löner som inte stiger i takt med inflation och produktivitet, uppstår förskjutningar i fördelningen mellan kapital och arbete till kapitalets förmån.

Politiken måste därför inriktas på att bekämpa inflationen och den omfördelning till kapitalets förmån som kommer ur denna. Politiken måste således riktas mot kapitalägarnas prishöjningspolitik, mot monopolen, mot de s. k. multinationella företagen, mot spekulationen.

Varken finansplanen, de borgerliga partiernas motioner eller överenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet har en sådan nödvändig grundlinje. Dessutom saknas där överhuvudtaget konkreta förslag om hur inflationen skall bekämpas. I överenskommelsen mellan folkpartiet och socialdemokraterna proklameras att dessa partier är för en ”stark finanspolitik”. Denna ”starka finanspolitik” skall innebära att reformutgifter måste täckas av avgifter och/eller skatter. Det finns dock skäl att betvivla att de i överenskommelsen föreslagna inkomststärkande åtgärderna ger sådan täckning. Man anser sin överenskommelse vara präglad av ”ansvar för samhällsekonomin i en orolig tid”.

Yrkandena i motionerna 1852 (m) och 1853 (c) innehåller föga mer av substans. Man vill tillsätta en ”besparingsutredning”. Utskottet kan inte se något sakligt skäl för en sådan utredning.

Moderaterna vill dessutom se ett gemensamt program för olika partier, ”näringslivet”, parterna på arbetsmarknaden, något som väl regeringen redan tillgodosett med de förhandlingar om den ekonomiska politiken den inbjudit till och av vilka överenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet blev resultatet. I motion 1852 (m) finns dessutom ett yrkande att den tillfälliga momssänkningen skall förlängas ytterligare

2,5 månader, men detta är knappast inflationsdämpande, utan medför

FiU 1974:25

möjligen bara en viss tidsmässig förskjutning av en stegrad inflationstakt, som blir följden av en åter förhöjd mervärdeskatt.

Det konkreta som bjuds från regeringen och folkpartiet eller de båda andra borgerliga partierna är således magert. Dessa partier tycks inte ha upptäckt en av den ekonomiska politikens självklarheter: Inflationen bekämpas inte med proklamationer och önskningar utan genom bestämda åtgärder.

Genomgående i regeringens och de borgerliga partiernas åsikter om inflationen är att det skulle råda en intressegemenskap mellan olika klasser om hur inflationen skall bekämpas. Utskottet tillbakavisar en sådan hållning. Främst de stora monopolen kan göra stora vinster på inflationen. Inte minst gäller detta exportföretagen, något som regeringen och folkpartiet åtminstone noterar. Om deras extravinster består även under nästa år, säger dessa partier, kan det finnas motiv ”för en särskild behandling av företagens speciella konjunkturvinster”. Eftersom högkonjunkturen sannolikt inte blir så lång är detta ett sätt att komma ifrån åtgärder riktade mot kapitalägarna, fastän det skall se ut som om man är beredd att vidta sådana åtgärder.

Kapitalets vinster naggas således inte. Däremot förväntar man sig ”en lugn avtalsrörelse”. Detta visar det fördelningspolitiska och klassmässiga innehållet i regeringens och de borgerliga partiernas politik. Detta måste betraktas som borgerligt.

De upprepade uppmaningarna om ”lugna avtalsrörelser” som förväntas eller förutsätts för att den ena eller andra reformen skall genomföras kan bara tolkas som en allt starkare tendens mot mera direkta statliga pekpinnar till de organisationer som borde bedriva facklig kamp. Det är tendenser mot en statlig lönepolitik som utskottet icke kan acceptera.

Det anförda innebär att utskottet yrkar att riksdagen måtte avslå motionerna 1852, 1853, 1854, 1857, 599,932, 1 193 och 1197 samt det förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som socialdemokraterna och folkpartiet gemensamt presenterat i anledning av kompletteringspropositionen.

Den ekonomisk-politiska linjen i dessa dokument vilar på en grundsyn som är ägnad att stärka kapitalägarnas makt över ekonomin och som icke medför en omfördelning av det som produceras till de lönarbetande och dem med små inkomster. Dessutom innehåller dessa dokument föga konkret om vilka åtgärder som är nödvändiga för att bryta inflationen.

Motionen 1974:1845 däremot innehåller en rad sådana konkreta förslag, som dessutom är insatta i ett riktigt fördelningspolitiskt och klassmässigt sammanhang.

I motionen föreslås att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas till att gälla alla dagligvaror. Utskottet håller före att detta är en nödvändig åtgärd. Det kan ses som ett första steg i en prispolitik som syftar till att sänka prisnivån.

Detta prisstopp kombineras i motionen med kravet om ett slopande av mervärdeskatten på mat. Skatteutskottet har i sitt utlåtande anfört att motioner med samma innehåll tidigare avslagits bl. a. med hänvisning till

FiU 1974:25

administrativa och kontrolltekniska skäl. Eftersom mervärdeskatt med olika skattesatser för olika varor förekommer i andra länder — faktiskt i flera länder än som fallet är med enhetlig mervärdeskatt — måste detta argument från skatteutskottet betecknas som ohållbart. Att utskottet upprepar det ökar icke dess halt. Slopandet av mervärdeskatten på livsmedlen är den viktigaste fördelningspolitiska reformen för närvarande.

För att den fördelningspolitiska effekten av denna reform helt skall bli den avsedda måste emellertid ett slopande av momsen på mat kombineras med att skatter på bolagsvinster och stora förmögenheter skärps. Detta är inte bara fördelningspolitiskt önskvärt, det är dessutom fullt rimligt mot bakgrund av den för företagen gynnsamma utvecklingen på skatteområdet.

De siffror som föreligger om utvecklingen härvidlag ger vid handen att den effektiva skattebelastningen i procent av verklig vinst kraftigt minskat för de svenska företagen. Därtill kommer att de senaste årens stora överföringar från staten till företagen kraftigt har minskat företagens nettobetalningar till statskassan. Dessa uppgick 1969 till 1 751 miljoner kronor men kan för 1973 skattas till 943 miljoner kronor. Kraven om skärpning av beskattningen av stora förmögenheter, arv och gåvor, liksom en ökning av bolagsskatten till 50 % av den beskattningsbara inkomsten syns mot denna bakgrund synnerligen väl motiverade.

Regeringen bör enligt utskottet pröva frågan och lägga förslag till riksdagen om en progressiv bolagsvinstbeskattning, för att något minska de skattetekniska fördelar genom avskrivningsregler osv. som storföretagen åtnjuter.

I motion 1845 föreslås vidare att en prisutjämningsavgift skall tas ut på de extravinster som exportföretagen gör till följd av de starkt stigande priserna på exportmarknaden. Utskottet finner det vara helt motiverat att denna avgift redan nu börjar att uttagas. Det skulle vara konkret handling i stället för det villkorliga vänta och se som ligger i överenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet. De medel som på detta sätt inflyter till statskassan bör enligt utskottets mening, i likhet med motionärernas krav, användas till att bekämpa inflationen på den svenska marknaden. På det bostadspolitiska området är det nödvändigt att hyresstegringarna stoppas och att byggandet icke är föremål för den ryckighet som nu är fallet. Som första led i en bostads- och hyrespolitik, som syftar till att bryta byggkapitalets makt och garantera en god bostad som en social rättighet, är det väl motiverade åtgärder dels med en lagstiftning som omöjliggör vidare hyreshöjningar och dels med en målsättning för bostadsbyggandet om 100 000 lägenheter årligen under en tre-årsperiod för att bygga bort den bostadsbrist, som trots allt existerar.

Utskottet finner således att förslagen i motion 1974:1845 i dessa stycken vara väl grundade och anser därför att riksdagen bör tillstyrka yrkandena i denna motion.

Vad slutligen gäller enprocent-målet för det svenska u-landsbiståndet har flera motioner inlämnats vari yrkas, att detta mål skall uppnås under

FiU 1974:25

stundande budgetår. Det gäller förutom motion 1845 också motionerna 1846, 1847, 1855, 1856. Utskottet finner tidpunkten väl vald för en uppräkning av biståndet, dels med hänsyn till det ekonomiska läget men framför allt därför att biståndsbehovet också är synnerligen stort i vissa länder.

US A-imperialismens brutala krig mot folken i Vietnam, Laos och Kambodja, liksom Portugals krigföring mot folken i dess afrikanska kolonier gör stödinsatser för dessa stater och befrielserörelser synnerligen angelägna. Detsamma gäller om Eritreas befrielsefront och den Chilenska folkfrontens organisationer.

Utskottet anser således i likhet med motionärerna bakom motionerna 1845, 1846, 1847, 1855 och 1856 att u-landsbiståndet nu bör uppräknas till en procent av bruttonationalprodukten.

Fördelningen av dessa medel bör ha den inriktning som förordas i motion 1845, vilket utskottet berört i det föregående. Mot denna fördelning har utrikesutskottet i yttrande anfört, att det inte skulle beakta de resolutioner som FN:s extra generalförsamling antagit och vilka Sverige stöder.

Detta förefaller vara en feltolkning av FN-besluten. Till de stater som är hårdast drabbade måste här räknas de som utsatts för imperialistisk krigföring. Ingen kan bestrida det omättliga hjälpbehovet i ett land som Demokratiska republiken Vietnam över vilket mera bomber fällts, än vad de allierade fällde under hela det andra världskriget. Detsamma gäller om andra u-länder som utsatts för imperialisternas krigshandlingar. För övrigt måste Sverige självständigt kunna avgöra inriktningen av det bilaterala biståndet.

Finansutskottet kan för sin del således tillstyrka ett godkännande av motion 1974:1845 även i detta stycke.

Med hänvisning till ovanstående hemställer utskottet

I. att riksdagen i anledning av regeringens förslag med bifall till motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9 och med avslag på motionerna 1974:1852, 1853, 1854, 1857, 1858, 599 momenten 1, 2 och 4, 932 momenten E, F och G, 1193 och 1197 måtte besluta

att hos regeringen hemställa om att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla dagligvaror, att från den 1 juli 1974 slopa mervärdeskatten på livsmedel och täcka inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor, att höja den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag m. m. till 50 % av den beskattningsbara inkomsten, att hos regeringen hemställa om förslag till progressiv bolagsvinstbeskattning,

att hos regeringen hemställa om omedelbart förslag till sådan lagstiftning som möjliggör att ytterligare hyreshöjningar icke medges,

att lämna regeringen bemyndigande att för tiden till och med

FiU 1974:25

den 30 juni 1975 meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift,

att uttala sig för en ökad bostadsproduktion innebärande 100 000 lägenheter årligen under den närmaste treårsperioden,

II. att riksdagen med bifall till motion 1974:1845 moment 8 och i anledning av motionerna 1846, 1847, 1855 och 1856 måtte besluta att

till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag, utöver tidigare anvisade medel, av 500 000 000 kronor att fördelas på ytterligare stöd till följande stater och befrielse rörelser:

Demokratiska republiken Vietnam 150 000 000 kr.

Republiken Sydvietnamns provisoriska revolutionära regering 150 000 000 kr.

Pathet Lao 50 000 000 kr.

Kambodjas revolutionära nationella

enhetsregering (GRUNK) 50 000 000 kr.

MPLA 25 000 000 kr.

FRELIMO 25 000 000 kr.

Guinea Bissau 25 000 000 kr.

Eritreas befrielsefront 5 000 000 kr.

Chilenska folkfrontens organisationer 20 000 000 kr.

III. att riksdagen beträffande den ekonomiska politiken som sin mening måtte besluta uttala vad utskottet i övrigt anfört.

Följande reservationer under förutsättning av avslag på reservationen 1.

Reservation 2) beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Mot bakgrund” och på s. 17 slutar med ”själva skattesystemet” bort ha följande lydelse:

Med den konjunkturbedömning som nu kan göras anser utskottet — i likhet med vad som anförs i motionen 1974:1853 — att den ekonomiska politiken måste ges en i huvudsak oförändrad inriktning under resten av året. Utan ett visst fortsatt stöd åt den privata konsumtionen torde det bli svårt att upprätthålla det förbättrade sysselsättningsläget, liksom en hög aktivitet i ekonomin som helhet, i avvaktan på att nästa internationella konjunkturuppgång gör sig gällande i vårt land.

Samtidigt påkallas effektiva åtgärder för att bekämpa inflationen och dess verkningar. De internationella prisstegringarna utgör för närvarande

FiU 1974:25

ett dominerande problem i nästan alla industriländer. Världsmarknadspriserna har stigit snabbare än någon gång sedan böljan av 1950-talet. Inte minst i ett land med så stor utrikeshandel som Sverige, blir därmed genomslaget på de inhemska priserna starkt. Kraven skärps därmed på en fast ekonomisk politik.

Möjligheterna för ett enskilt land att avskärma sig från de internationella prishöjningarna är i praktiken begränsade. Det gäller därför att i första hand hindra, att kostnadsinflationen alstrar en inhemsk pris-lönespiral som späder på de utifrån kommande prisstegringarna. I detta sammanhang måste bl. a. lönsamhetsskillnaderna mellan olika grupper av företag, de regionala skillnaderna på arbetsmarknaden och budgetutvecklingen ägnas uppmärksamhet.

Det har redan tidigare funnits betydande skillnader i lönsamhet bl. a. mellan vissa grupper av exportföretag och typiska hemmamarknadsföretag till vilka huvuddelen av de mindre och medelstora företagen hör. Detta har bl. a. erbjudit problem för den solidariska lönepolitiken. Några kompenserande åtgärder har trots detta inte vidtagits på det skattepolitiska området. Problemen har den senaste tiden kraftigt förstärkts genom att pris- och volymökningen inom exportsektorn inte haft någon motsvarighet på andra håll inom näringslivet.

Utskottet noterar — i likhet med vad som anförs i motionen 1974:1853 — att regeringens förslag beträffande skyldighet för vissa företag att avsätta medel av 1974 års vinster till särskilda arbetsmiljöfonder inte bidrar till att lösa dessa problem. Ett minimikrav måste i det sammanhanget vara, att åtminstone en del av de resurser som avses komma till användning för arbetsmiljöförbättringar omfördelas mellan vinstrika och mindre vinstrika företag. Regeringen har inte heller anvisat några konkreta åtgärder för att komma till rätta med de regionala spänningarna på arbetsmarknaden.

Det statliga budgetunderskottet beräknas i den reviderade finansplanen till 8,9 miljarder kronor under budgetåret 1973/74 och 9,6 miljarder kronor 1974/75. Detta behöver dock inte ge anledning till någon direkt oro med hänsyn till att underskotten under båda budgetåren gott och väl motsvaras av överskott inom andra delar av den offentliga sektorn, inklusive socialförsäkringssystemet, och att näringslivet åtminstone för tillfället har förhållandevis goda möjligheter att självfinansiera investeringar. Utskottet delar dock den uppfattning som kommer till uttryck både i den reviderade finansplanen och i motionen 1974:1853, att ytterligare reformer och nya anspråk på socialförsäkringssystemet i huvudsak måste finansieras med nya inkomster i den mån de automatiska intäktsökningarna inte räcker till. Möjligheterna till besparingar i den befintliga offentliga verksamheten måste också tas till vara.

Nya reformer har aviserats bl. a. på grundval av de betänkanden, som har lagts fram av pensionsålderskommittén och skatteutredningen. Departementschefen uttalar i den reviderade finansplanen, att riksdagen redan under våren bör uttala sig om hur dessa reformer skall finansieras. I anslutning härtill har regeringen haft överläggningar med arbetsmarknadens organisationer och de politiska partierna.

FiU 1974:25

32 Utskottet anser att pensionsreformen bör genomföras i enlighet med pensionsålderskommitténs förslag, vilket bl. a. innebär att pensionsåldern sänks till 65 år fr. o. m. den 1 januari 1976. Såväl de politiska partierna som löntagarorganisationerna var på utredningsstadiet helt ense om att reformen skulle träda i kraft vid den nämnda tidpunkten. Det skulle vittna om brist på solidaritet med eftersatta grupper i vårt land, om denna jämlikhetsreform sköts ytterligare på framtiden. Reformen bör — i enlighet med vad som har anförts i motionen 1974:1853 — finansieras genom en höjning av socialförsäkringsavgiften.

När det gäller den föreslagna skatteomläggningen råder det stor enighet om att överföra den nu utgående egenavgiften till sjukförsäkringen till arbetsgivaravgifter i likhet med vad som skedde förra året beträffande folkpensionsavgiften. När det gäller skatteutredningens förslag i övrigt, vilket i stort sett innebär att den direkta statsskatten återförs till den nivå som uppnåddes efter 1970 års skattereform, måste finansieringen delvis bedömas mot bakgrund av konjunkturläget i höst. Skulle det visa sig erforderligt att då öka statens inkomster, måste man bl. a. söka undvika att det får ogynnsamma verkningar på sysselsättningen samtidigt som företagsbeskattningen långsiktigt på ett bättre sätt bör anpassas till företagens lönsamhetsnivå.

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9

b. avslår motionen 1974:1852 moment 1

c. med bifall till motionen 1974:1853 moment 6 samt i anledning av Kungl. Maj tis förslag och motionerna 1974:1193 moment A och 1974:1854 momenten 1 och 4 som sin mening ger Kungl. Maj ti till känna vad utskottet anfört rörande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”När riksdagen” och på s. 17 slutar med ”själva skattesystemet” bort ha följande lydelse:

När riksdagen i början av mars behandlade finansplanen präglades läget såväl i vårt land som ute i världen fortfarande av en viss osäkerhet som en följd av de problem med oljeförsöijningen som kännetecknade årets första månader. I dag kan emellertid konstateras att den konjunkturuppgång som inleddes under 1973 har fortsatt. Det är en utbredd uppfattning att man för 1974 som helhet torde kunna räkna med en i förhållande till de senaste åren relativt god tillväxt i den svenska ekonomin.

Den internationella konjunkturbilden, speciellt vad avser utvecklingen under andra halvåret, rymmer betydande osäkerhetsmoment. Någon allmän tendens till lättnad i den ekonomiska politiken för att bekämpa

FiU 1974:25

det efterfrågedämpande inflytandet av de högre oljepriserna kan ej iakttagas. Sverige utgör här, tillsammans med Norge och Nederländerna, ett undantag. 1 Italien har kraftiga importavgifter införts från den 1 maj och den danska regeringen har infört tillfälliga skattehöjningar på en stor mängd i huvudsak importerade konsumtionsvaror. För Västeuropa räknar man med en halvering av bruttonationalproduktens tillväxt under 1974 jämfört med 1973 och för hela OECD-området en än mindre gynnsam utveckling.

Den svenska orderstatistiken pekar, ovannämnda förhållanden till trots, fortfarande på en gynnsam exportutveckling. Enligt den reviderade finansplanen beräknas dock den värdemässiga importökningen bli väsentligt större än exportens tillväxt och överskottet i handelsbalansen stanna vid ca 1,7 miljarder kronor mot närmare 6,6 miljarder under fjolåret. Den nyligen publicerade statistiken för första kvartalet tyder emellertid på att försämringen i handelsbalansen kan bli något mindre. Under alla omständigheter torde det stå klart, att exportefterfrågan under 1974 inte kommer att utgöra samma expansiva inslag i den svenska ekonomin som under de senaste åren.

Vid sidan av risken för en dämpning av exportefterfrågan kan den privata konsumtionen i Sverige befaras vika under senare hälften av året. Det av riksdagen fattade beslutet att mervärdeskatten åter skall höjas till 15 procent den 15 september kommer självfallet att medverka härtill. Till detta kommer ytterligare den minskning av hushållens köpkraft under senare delen av året som är en automatisk följd av systemet för avtal och löneförhöjningar. Löneökningarna slår som regel igenom vid ett tillfälle i början av året medan prisstegringarna sker kontinuerligt. När avtalen blir klara och de nya lönerna betalas ut innebär detta omedelbart en icke obetydlig köpkraftsförstärkning i förhållande till tidigare. Under den därpå följande perioden minskar emellertid fortlöpande den reala köpkraften till följd av penningvärdeförsämringen. Ju snabbare inflationen fortskrider, desto större blir också nedgången i den reala köpkraften under årets senare del i förhållande till den förra.

Utskottet återger med instämmande ovanstående resonemang från motion 1974:1852 av herr Bohman m. fl., där det också framhålls att den ökning av bmttonationalprodukten under 1974 med 4,5 procent, som förutses i den reviderade finansplanen, är lika stor som den sammanlagda produktionsökningen under de senaste tre åren. Det är sålunda fråga om en optimistisk prognos jämfört med förhållandena under senare år. Utan en hög konjunkturberedskap finns det anledning befara, att prognosen avseende bruttonationalproduktens utveckling inte kommer att realiseras.

Departementschefen uttrycker i den reviderade finansplanen oro över prisutvecklingen. Utskottet delar självfallet denna oro. Sedan i höstas har vårt land varit utsatt för kraftiga prisstegringsimpulser från utlandet. Importpriserna väntas stiga med inemot 30 % och exportpriserna med ca 20% mellan 1973 och 1974. Konsumentpriserna beräknas öka med ca 10%. Detta innebär en allvarlig upptrappning av inflationstakten i vårt land. Utskottet måste emellertid i detta sammanhang framhålla, att

3 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974: 25

prisstegringarna i Sverige inte enbart sammanhänger med den internationella prisutvecklingen. Den starka progressionen i det svenska skattesystemet verkar utan tvekan inflationsdrivande. Samma effekt har självfallet också de upprepade höjningarna av olika former av löneskatter. Med tanke på den stagnerade efterfrågeutvecklingen i Sverige under senare år, har inflationstakten varit anmärkningsvärt hög. I genomsnitt under en längre följd av år har Sverige haft en högre inflationstakt än genomsnittet inom OECD.

Läget på arbetsmarknaden har förbättrats. Antalet lediga platser synes nu vara större än antalet arbetslösa. Det totala antalet arbetslösa, inklusive verksamma i beredskapsarbeten, omskolning osv., är emellertid fortfarande mycket högt. Enligt finansministern beror det höga arbetslöshetstalet på den starka tillströmningen till arbetsmarknaden av nya grupper. Delvis torde detta vara sant. Utskottet vill emellertid understryka att det långt ifrån endast är dessa nya grupper som drabbats av arbetslösheten. Tjänstemän och akademiker är nu arbetslösa i en helt annan utsträckning än tidigare.

Utan tvekan sammanhänger den senaste tidens förbättrade inhemska konjunkturer med de stimulansåtgärder varom riksdagen fattade beslut i mars. Tillsammans har dessa åtgärder medfört en icke oväsentlig ökning av den privata konsumtionsefterfrågan. Redan förväntningarna om sådana åtgärder torde ha bidragit till att stimulera efterfrågan. Efterfrågeökningen har i sin tur bidragit till att öka den ekonomiska aktiviteten och minska arbetslösheten. Utskottet vill därvid särskilt peka på den generella stimulans, som sänkningen av mervärdeskatten har kommit att medföra.

Den ekonomiska politiken

Mot bakgrund av sin nu redovisade bedömning av det ekonomiska läget anser utskottet att den ekonomiska politiken i första hand måste inriktas på att bekämpa prisstegringarna och ytterligare förbättra sysselsättningsmöjligheterna. Betalningsbalansens utveckling måste följas noga. Med den konjunkturbedömning som nu kan göras anser utskottet att finanspolitiken för budgetåret 1974/75 bör bibehålla samma inriktning som för närvarande.

Under några dagar i mitten på maj fördes förhandlingar om den ekonomiska politiken mellan regeringen, parterna på arbetsmarknaden och de politiska partierna. Förhandlingarna resulterade i en överenskommelse mellan regeringen och folkpartiet.

Förhandlingar av denna karaktär bör inte inledas så sent att riksdagens arbete väsentligt försvåras så som nu blivit fallet. I finansutskottet skall behandlas propositioner och motioner och dessa skall återspegla det resultat som man i god tid kunnat uppnå vid olika stabiliseringspolitiska konferenser. Finansutskottet bör icke bedriva sitt arbete så att man vad beträffar riktlinjerna för den ekonomiska politiken ordagrant återger en kommuniké från förhandlingar som helt förts utanför utskottets ram.

1 den kommuniké som regeringen och folkpartiet utfärdat varnar man

FiU 1974:25

för inflationen. Några förslag till konkreta motåtgärder finns däremot inte. Med det ansvar för den ekonomiska politiken, som åvilar utskottet, kan detta särskilt i dagens situation inte nöja sig med allmänna deklarationer mot inflationen. Konkreta åtgärder är nödvändiga, varom riksdagen bör fatta beslut.

I såväl den reviderade finansplanen som i motionerna 1974:1852, 1974:1853 och 1974:1854 berörs inflationens problem. Utskottet delar, som redan framförts, den oro för penningvärdeförsämringen som detta återspeglar. En snabb inflation kan leda till ökade spänningar i samhället och till osäkerhet på arbetsmarknaden. Småsparare med banktillgodohavanden drabbas hårt genom att deras kapital urholkas. Det internationella betalningssystemet utsätts för hårda påfrestningar.

Det måste enligt utskottets mening slås fast, att det på sikt inte är möjligt att framgångsrikt komma tillrätta med inflationen med priskontroll, löneregleringar och andra selektiva ingrepp i ekonomin. Det går inte heller i längden att subventionera bort prisstegringarna. Prisstopp skapar ett uppdämt behov av prisstegringar som förr eller senare måste komma till uttryck. Subventioner leder till ökade skatteutgifter för den enskilde. Kampen mot inflationen måste föras inom ramen för en fri prisbildning och en fri marknadsekonomi.

Ett program mot inflationen bör enligt utskottets mening utarbetas.

1. Det är för det första nödvändigt att staten avhåller sig från åtgärder som direkt eller indirekt leder till högre kostnader och priser. Höjningar av indirekta skatter eller av pålagor av typen arbetsgivaravgiften är mot denna bakgrund olämpliga. Allmänt bör gälla, att de nya utgiftsåtaganden som görs bör rymmas inom det utrymme som skapas genom den ekonomiska tillväxten eller som kan skapas genom besparingar på andra områden. En restriktiv utgiftspolitik med sträng prioritering mellan olika utgiftsåtaganden är en väsentlig del i ett antiinflationsprogram.

2. Skattesystemet måste reformeras så att dess kostnadsdrivande verkningar begränsas. De orimligt höga marginalskatterna måste sänkas. För närvarande förutsätter en viss löneökning efter skatt en betydligt större löneökning före skatt. Det torde vara självklart, att ett skattesystem där löntagarna för att kompensera sig för t. ex. en 10-procentig prisstegring måste få sina löner före skatt ökade med upp mot 20 procent inte går att förena med en verksam antiinflationspolitik. Ett första steg mot ett rimligare skattesystem är därför att indexreglera skatteskalorna. För det något längre perspektivet bör en skattesänkningsplan utarbetas. Den bör syfta till en stegvis nedjustering av marginalskatterna. I normala inkomstlägen bör denna ej överstiga 50 %.

3. Näringslivets investeringsverksamhet måste stimuleras. Genom investeringar i bättre och effektivare maskiner m. m. skapas förutsättningar för att begränsa kostnadsökningarna. Detta måste bl. a. innebära att företagen ges möjlighet att använda sina vinster för sådana investeringar. Att i stabiliseringspolitiskt syfte förespråka extra beskattning av företagens vinster under högkonjunkturer förefaller utskottet utomordentligt oklokt. Därigenom försvåras en långsiktig investeringsplanering och

FiU 1974:25

möjligheterna att klara lågkonjunkturperioder försämras.

4. En effektiv konkurrens måste uppmuntras. Genom konkurrensen befrämjas näringslivets effektivitet. Genom konkurrensen skapas också förutsättningar för en verkningsfull prispress.

5. Som ett led i en antiinflationspolitik bör också en aktiv valutapolitik ingå. Genom ovan nämnda åtgärder skapas de ekonomiska förutsättningarna för växelkursförändringar, varigenom utlandets prisstegringar kan förhindras få fullt genomslag i Sverige.

6. Det privata sparandets betydelse för en verksam antiinflatorisk politik bör slutligen också understrykas. Åtgärder för att skydda småspararna mot inflationen, såsom en höjning av ränteavdraget vid beskattningen, är väl motiverad. Det är i detta sammanhang vidare angeläget att utreda möjligheterna att åstadkomma ett decentraliserat ägande, varigenom löntagarna får direkt del i de växande tillgångar som företagens självfinansiering skapar.

I motioner från samtliga borgerliga partier framförs likartade yrkanden om stabiliseringspolitiska konferenser. Motionärerna menar att sådana konferenser mellan regeringen, arbetsmarknadens organisationer och de politiska partierna skulle utgöra ett viktigt led i kampen mot inflationen. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet vill i detta sammanhang understryka, att konferenser av den typ varom här är fråga inte kan jämföras med de överläggningar mellan regeringen och olika parter, som ovan nämnts. Dessa har, såvitt utskottet kunnat förstå, mera haft till syfte att stabilisera regeringens parlamentariska underlag än att stabilisera sysselsättning och priser.

Under de kommande åren är en råd viktiga reformer aktuella. I första hand gäller det frågan om en skatteomläggning från den 1 januari 1975 samt en sänkning av pensionsåldern. Frågan om hur dessa reformer skall finansieras ingick bl. a. i ovannämnda överenskommelse mellan regeringen och folkpartiet. Därvid har föreslagits att arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift skall höjas från nuvarande 3,8 % till 7 % den 1 januari 1975. Vidare vill man att arbetsgivarnas folkpensionsavgifter skall höjas från nuvarande 3,3 % till 4,2 % den 1 januari 1975 samt därefter den 1 januari 1976 till ytterligare 4,7 % och den 1 januari 1977 slutligen till

5.3 %. Ovanpå detta föreslås ATP-avgiften höjd till 11,75 % från den 1 januari 1977. Detta innebär höjningar av de sociala avgifterna som med 1,7 procentenheter överstiger vad som tidigare föreslagits av socialdemokrater i de två aktuella utredningarna.

Det är inte utan viss förvåning, som utskottet konstaterar, att folkpartiet ställt sig bakom dessa arbetsgivaravgiftshöjningar. I motionen 1854 sade partiet nej till den höjning av arbetsgivaravgiften från 4 till

5.3 %, som skatteutredningen tidigare föreslagit, liksom man i utredningen reserverade sig mot detta förslag. Likaledes reserverade sig folkpartiet i pensionsålderskommittén mot en höjning av ATP-uttaget. Det kan självfallet varken ur företagens, löntagarnas eller samhällsekonomins synvinkel ha någon reell betydelse om en höjning av arbetsgivaravgiften rubriceras som höjd social- eller folkpensionsavgift. Slutligen vill

FiU 1074:25

utskottet påpeka det viktiga i att missvisande terminologi inte används. Socialförsäkringsavgifter bör vara förknippade med någon form av sociala förmåner.

Utskottet kan inte acceptera det synsätt, som tidigare regeringen ensam drivit men som nu också folkpartiet anslutit sig till, att varje reform som innebär nya utgiftsåtaganden eller minskade statsinkomster skall motsvaras av ett beslut om inkomstförstärkningar för statskassan av exakt samma storleksordning. Resonemanget synes utesluta att besparingar är möjliga och tar heller inte hänsyn till de ökade inkomster som statskassan tillförs genom den ekonomiska tillväxten.

Det är enligt utskottets uppfattning ett otidsenligt betraktelsesätt att koncentrera det ekonomisk-politiska intresset till statsbudgetens utveckling och saldo. Ur ekonomisk-politisk synpunkt är det den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande som har relevans. En av orsakerna till de senaste årens ekonomiska svårigheter i vårt land är enligt utskottets uppfattning just detta föråldrade budgetsaldotänkande. Den ekonomiska politiken har inte varit tillräckligt expansiv därför att regeringen, med hänvisning till underskottet i statsbudgeten, inte velat vidtaga erforderliga stimulansåtgärder. Som en följd härav har vi haft en utomordentligt långsam ekonomisk tillväxt och hög arbetslöshet. Utskottet kan inte ta på sitt ansvar de konsekvenser för ekonomisk tillväxt och sysselsättning som en fortsättning av denna ekonomiska politik skulle medföra.

I motionen 1852 diskuteras problemen kring det statliga budgetsaldot och reformutrymmet på ett klargörande sätt. Det visas att på grund av bl. a. skattesystemets konstruktion det nuvarande budgetunderskottet inom loppet av några år försvinner. Tages hänsyn till hela den konsoliderade offentliga sektorn visar det sig, att det kommer att finnas ett betydande utrymme för bl. a. skattesänkningar. Det är i detta perspektiv som moderata samlingspartiets krav på en skattesänkningsplan bör ses. Utskottet ansluter sig till den i motionen framförda uppfattningen att en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift med 2,6 % utifrån dagens konjunkturperspektiv måste anses tillräcklig för finansieringen av skatteomläggningen och en sänkning av pensionsåldern. Särskilt gäller detta sedan riksdagens flertal nu synes förorda att genomförandet av sänkningen av pensionsåldern uppskjutes något för att i stället samordnas med genomförandet av en rörlig pensionsålder.

Som ett led i en resursskapande ekonomisk politik är det väsentligt att stimulera mindre och medelstora företag och stödja särskilt nyföretagandet. Enligt utskottets uppfattning bör beräkningsunderlaget för olika arbetsgivaravgifter göras mer rättvist. Utskottet vill här peka på vad moderata samlingspartiet i andra sammanhang framfört.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9,

b. med bifall till motionen 1974:1852 moment 1 samt i

4 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:1 193 moment A, 1974:1853 moment 6 och 1974:1854 momenten 1 och 4 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Reservation 3) beträffande stabiliseringspolitiska konferenser

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

De överläggningar som regeringen har hållit med arbetsmarknadens parter och med de politiska partierna angående finansieringen av pensionsreformen och skatteomläggningen har gällt ett begränsat område. Det skulle enligt utskottets uppfattning vara av stort värde, om parterna också fick tillfälle att omedelbart före avtalsrörelsens början i höst få redovisa sin syn på det samhällsekonomiska läget för varandra. Detta bör ske i form av en regelrätt stabiliseringspolitisk konferens i enlighet med vad som har förordats i motionen 1974:1853. Yrkandena i motionerna 1974:932, 1974:1193 och 1974:1852 blir därigenom också tillgodosedda. Frågan om utarbetande av alternativa konjunkturprognoser bör anstå i avvaktan på att den av utskottet förordade formen för överläggningar hunnit prövas. Utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1974:1197.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen med bifall till motionen 1974:1853 moment 5 samt i anledning av motionerna 1974:932 moment E, 1974:1193 moment B och 1974:1852 moment 3 hos Kungl. Maj:t begär att regeringen inför 1975 års avtalsrörelse tar initiativ till en stabiliseringspolitisk konferens med representanter för arbetsmarknadsorganisationerna och de politiska partierna.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”1 motioner” och slutar med ”dylika överläggningar” bort ha följande lydelse:

Som ovan nämnts har i motioner från samtliga borgerliga partier — 932 moment E, 1193 moment B, 1852 moment 3 och 1853 — framförts krav om stabiliseringspolitiska konferenser. Utskottet tillstyrker i enlighet med vad som ovan anförts kraven på sådana.

I motionerna 1193 och 1854 föreslås att den stabiliseringspolitiska konferensen till sitt förfogande skall ha ett fristående ekonomiskt sekretariat, lett av ett ekonomisk-socialt råd. En av uppgifterna för detta sekretariat skulle vara att utarbeta alternativa konjunkturprognoser.

FiU 1974:25

39 Enligt utskottets uppfattning behöver man inte nu ta ställning till de organisatoriska formerna för stabiliseringspolitiska överläggningar av här förordat slag. Ovannämnda motioner bör därför i ifrågavarande avseende inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen med bifall till motionerna 1974:932 moment E och 1974:1852 moment 3 samt i anledning av motionerna 1974:1193 moment B och 1974:1853 moment 5 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en stabiliseringspolitisk konferens i enlighet med vad utskottet anfört.

Reservation 4) beträffande alternativa konjunkturprognoser av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Detsamma gäller” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill däremot förorda att, i enlighet med vad som föreslagits i motionen 1197, en grupp fristående ekonomer tillsätts med uppgift att parallellt med arbetet i konjunkturinstitutet utarbeta alternativa konjunkturprognoser. Därigenom ökar förutsättningarna för en klarläggande debatt kring dessa frågor, varigenom misstag av det slag som gjorts under senare år bättre bör kunna undvikas. Utskottet tillstyrker motionen.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande alternativa konjunkturprognoser att riksdagen i anledning av motion 1974:1197 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Reservation 5) beträffande krav på att skattesystemet inflationsskyddas av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1 såväl” och slutar med ”moment 4” bort ha följande lydelse:

I såväl motionen 1852 som 1854 framförs krav på indexreglerade skatteskalor. Utskottet vill här erinra om att riksdagen vid upprepade tillfällen avslagit framställningar om indexreglering av skattesystemet med hänsyn till att en sådan åtgärd, främst på grund av källskattesystemet, är förenad med stora praktiska svårigheter och kan skapa stabiliseringspolitiska problem vid en inflationistisk utveckling. Beskattningen bör därför, som skett under senare år, omprövas tid efter annan och avvägas med hänsyn till penningvärdeförsämringen och ändrade förutsättningar i övrigt. Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna 1852 moment 4 och 1854 moment 3.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande krav på att skattesystemet inflationsskyddas att

FiU 1974:25

riksdagen avslår motionerna 1974:1854 moment 3 och 1974:1852 moment 4.

Reservation 6) beträffande skydd för småspararna mot inflationen

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkande” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att det enskilda sparandet stimuleras och att småspararna, som huvudsakligen har sina tillgångar placerade i bank, skyddas mot inflationsförluster. En höjning av sparavdraget, i första hand motsvarande penningvärdeförsämringen sedan föregående höjning år 1961, är därför befogad. Kungl. Maj:t bör enligt utskottets uppfattning lägga fram förslag om en sådan höjning till årets höstriksdag. I samband härmed bör avdraget läggas om från ett avdrag i deklarationen till ett avdrag på slutskatten för att möjliggöra större rättvisa mellan inkomsttagare i olika inkomstlägen. Yrkandet i motionen 1974:1854, moment 2, blir därigenom tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skydd för småspararna mot inflationen att riksdagen i anledning av motionen 1974:1854, moment 2, hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till årets höstriksdag beträffande en höjning och omläggning av sparavdraget i enlighet med vad utskottet har anfört.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1 motionen 1854” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkande” bort ha följande lydelse:

1 motionen 1854 moment 2 yrkas även att riksdagen skall begära förslag hos Kungl. Maj:t om åtgärder för att skydda småspararna mot inflationen. Bl. a. krävs inflationsskyddade sparkonton och en höjning av det s. k. sparavdraget från nuvarande 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för makar till 800 kronor för varje inkomsttagare.

Utskottet finner det angeläget att sparandet i samhället stimuleras och att spararna i möjligaste mån bör skyddas mot att realräntan på sparkapitalet blir negativ. I den tidigare omnämnda överenskommelsen mellan regeringen och folkpartiet sägs, att frågan om en höjning av sparavdraget med förtur skall utredas av skatteutredningen. Enligt utskottets mening är emellertid någon utredning av denna skattetekniskt sett mycket enkla fråga inte erforderlig. Utskottet anser därför att motionen i detta hänseende bör tillstyrkas och att det bör uppdragas åt Kungl. Maj:t att förelägga höstriksdagen förslag om en sådan höjning av sparavdraget.

FiU 1974:25

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skydd för småspararna mot inflationen att riksdagen med bifall till motionen 1974:1854 moment 2 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag till sådana åtgärder.

Reservation 7) beträffande förlängning av mervärdeskattesänkningen av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1 motionen 1852” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

I motionen 1852 moment 2 yrkas att mervärdeskatten inte, som riksdagen tidigare beslutat, skall höjas den 15 september. Utskottet häri det föregående understrukit risken för en nedgång i den svenska konjunkturen under senare delen av innevarande år och därvid särskilt pekat på att den privata konsumtionsefterfrågan kan förväntas komma att stagnera. Det är mot denna bakgrund naturligt att möjligheter skapas att uppskjuta höjningen av mervärdeskatten till 15 %. Detta förutsätter att tidpunkten för höjningen ligger så sent, att höstriksdagen har möjlighet att behandla denna fråga. Utskottet bifaller därför yrkandet om en förlängning av mervärdeskattesänkningen.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förlängning av mervärdeskattesänkningen att riksdagen med bifall till motionen 1974:1852 moment 2 beslutar förlänga mervärdeskattesänkningen till den 31 december 1974.

Reservation 8) beträffande de regionalpolitiska medlen

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”betänkande 1974:7” bort ha följande lydelse:

På samma sätt som vid tidigare konjunkturuppgångar är den ökade efterfrågan på arbetskraft ojämnt fördelad mellan olika delar av landet. De regionala skillnaderna är dock den här gången inte lika markerade som vid motsvarande tidpunkter tidigare. Detta hänger i första hand samman med att konjunkturrörelserna under senare tid i hög grad har bestämts av utvecklingen inom skogsnäringen och andra basnäringar. Ändå är 60 procent av den ökade efterfrågan på arbetskraft koncentrerad till Götaland.

Utskottet anser — i likhet med vad som har anförts i motionen 1974:1853 - det därför nödvändigt att i högre grad söka avlänka industriexpansionen till områden, där det ännu finns outnyttjade arbetskraftsresurser. De regionalpolitiska medlen måste därvid sättas klart

FiU 1974:25

före en ökad geografisk omflyttning av arbetskraft. I annat fall kommer de krafter att förstärkas, som verkar i riktning mot fortsatt koncentration av näringsliv och bebyggelse. Bestående regionala skillnader på arbetsmarknaden kommer i nuvarande läge också att verka som en ytterligare press uppåt på priserna. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen 1974:1853 beträffande ett särskilt uttalande av riksdagen.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande de regionalpolitiska medlen att riksdagen med bifall till motionen 1974:1853 moment 1 som sin mening uttalar vad utskottet anfört beträffande insatser för att utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”1 centerpartiets” och slutar med ”betänkande 1974:7” bort ha följande lydelse:

I centerpartiets motion 1853 moment 1 hemställs om insatser för att utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft. Utskottet delar de i motionen anförda synpunkterna och vill för sin del peka på två grundläggande principer sorn'bättre borde beaktas i regionalpolitiken. För det första bör man mera lita till generella metoder som allmänt förbättrar näringsklimatet i stödområdet, som är enklare att tillämpa och som inte snedvrider konkurrensförhållandena. För det andra bör det regionalpolitiska stödet i högre grad än som nu är fallet ge stöd åt sysselsättning i

stället för att förbilliga kapitalanskaffningen. En typ av åtgärder, som

därvid bör komma i fråga, är en avveckling av arbetsgivaravgiften i stödområdet. Andra möjligheter som bör övervägas är generösare avskrivningsregler och skattelättnader för nystartade företag. Detta är desto mer angeläget sedan det nu visat sig, att den konjunkturuppgång vi haft i år inte lett till motsvarande förbättring av läget inom stödområdet. Utskottet tillstyrker därför motionen.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande de regionalpolitiska medlen att riksdagen i

anledning av motionen 1974:1853 moment 1 som sin mening

uttalar vad utskottet anfört beträffande insatser för att

utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft.

Reservation 9) beträffande parlamentarisk besparingsutredning av herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Tämligen likartade” och på s. 22 slutar med ”1852 och 1853” bort ha följande lydelse:

1 flera motioner framförs krav på tillsättning av en parlamentarisk besparingsutredning. I motionen 599 yrkas att en parlamentarisk

FiU 1974:25

utredning tillsätts för översyn av statens uppgifter i syfte att bl. a. främja kostnadsbesparingar. I motionen 932 yrkas att en parlamentarisk

besparingsutredning tillsätts med uppgift att granska den offentliga

sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken av det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas och i motionen 1852 framförs ett

liknande krav. I motionen 1853 anförs att möjligheterna till besparingar måste tas till vara. Utöver den fortlöpande prövningen av olika verksamheter, som genomförs i samband med budgetarbetet och av statens egna revisionsorgan, bör en särskild parlamentarisk besparingsutredning tillsättas.

Riksdagen har under senare år behandlat likartade och identiska motionsyrkanden och därvid konsekvent intagit en negativ ståndpunkt. Finansutskottet redovisade i fjol i sitt av riksdagen godkända betänkande (FiU 1973:18) mycket ingående sina motiv för avstyrkande. Man framhöll därvid bl. a. att det självfallet finns anledning att inom en så stor utgiftssektor som den statliga ständigt pröva alla möjligheter till besparingar och rationaliseringar. Det är därvid angeläget att särskilja de skilda slag av besparingar och utgiftsbegränsningar som kan komma i fråga.

Löpande besparingar inom en myndighet synes knappast kunna komma till stånd i någon mer betydande omfattning, om inte myndigheten själv tvingas att redovisa möjligheterna till sådana besparingar eller indragningar samt effekterna av att de genomförs. Generella anvisningar för myndigheterna att redovisa denna typ av besparingsmöjligheter ingår i Kungl. Maj:ts budgetanvisningar.

Frågor om större besparingar inom en myndighet samt möjligheterna att inskränka eller helt upphöra med viss verksamhet torde bäst prövas i samband med kontinuerliga rationaliserings- och revisionsinsatser av det slag statskontoret och riksrevisionsverket bedriver. Båda verken har under den senaste tioårsperioden omorganiserats och tillförts betydande resurser. Båda verken har parlamentariker i sina styrelser.

Beträffande transfereringarna över statsbudgeten, som i år beräknas utgöra omkring två tredjedelar av de egentliga statsutgifterna, ansåg utskottet 1973 att varje mer omfattande sparprogram måste innefatta en nedskärning av dessa. Samtidigt konstaterades dock att några konkreta förslag i denna riktning inte framlagts på senare år.

Utskottet finner inte att några förhållanden ändrats på sådant sätt att det i år finns större anledning tillstyrka yrkanden om en besparingsutredning. Motionerna 599, 932, 1852 och 1853 avstyrks därför i förevarande delar.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen avslår motionerna 1974:599 moment 4, 1974:932 moment G, 1974:1852 moment 5 och 1974:1853 moment 2.

FiU 1974:25

44 Reservation 10) beträffande finanspolitisk utredning av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”1 motionen 932” och slutar med ”motionen 932 moment F” bort ha följande lydelse:

1 motionen 932 framförs krav på en finanspolitisk utredning angående den ekonomiska politikens effektivitet under senare år. Motionärerna anför bl. a. att regeringen tycks vara fången i ett otidsenligt budgetsaldotänkande, där hänsyn ej tagits till sparandet inom ramen för ATP-systemet. Vidare berörs de problem som uppkommit i fråga om sysselsättning och ekonomisk tillväxt genom att den ekonomiska politiken nästan helt arbetat med punktvisa, selektiva medel i stället för allmänt verkande, generella medel.

Utskottet har redan i det föregående berört denna problematik och instämmer mot denna bakgrund i motionens beskrivning av den ekonomiska politiken under senare år. En utredning av det i motionen förordade slaget är väl motiverad. Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet i motionen 932 moment F.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande finanspolitisk utredning att riksdagen med bifall till motionen 1974:932 moment F hos Kungl. Maj:t hemställer om en utredning i enlighet med vad utskottet anfört,

Reservation 11) beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Skatteutskottet anför” och slutar med ”till motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Såväl den allmänna arbetsgivaravgiften som socialförsäkringsavgifterna har betydande verkningar på sysselsättning och samhällsekonomi. Genom att inte bara socialförsäkringsavgifterna utan också löneskatten tas ut i förhållande till företagens lönesumma verkar den senare som en skatt på användningen av arbetskraft. Höjningarna av löneskatten har utan tvekan försvårat möjligheterna att lösa sysselsättningsproblemen både på kort och lång sikt.

Som anförs i motionen 1974:1853 är det tänkbart att gå fram på flera principiellt olika vägar för att reducera löneskattens och liknande avgifters negativa verkningar på sysselsättningen. En möjlighet är att differentiera uttaget för att skydda mindre och särskilt arbetskraftsintensiva företag eller utsatta grupper på arbetsmarknaden, t. ex. de äldre. Differentiering efter geografiska grunder kan på motsvarande sätt utnyttjas som ett led i regionalpolitiken.

En annan möjlighet är att göra uttaget efter annan beräkningsgrund än

FiU 1974:25

lönesumman. Det kan då på ett bättre sätt anpassas till lönsamhetssituationen i de enskilda företagen, vilket bl. a. är av stor betydelse i tider med inflationstendenser. Inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag från företagen bör det exempelvis vara möjligt att lätta på beskattningen av arbetskraften och öka beskattningen av energi, vissa råvaror m. m. i motsvarande mån.

Egenavgifterna för mindre företagare och fria yrkesutövare utgör ett särskilt problem. 1 motsats till de flesta andra skatter och avgifter tas löneskatten och en del av socialförsäkringsavgifterna för företagarnas egna inkomster ut på hela inkomsten utan något grundavdrag. En viss reduktion är i det fallet motiverad inte bara av sysselsättningspolitiska utan också av sociala skäl.

Möjligheterna att vidta förändringar i skatte- och avgiftssystemet av det här angivna slaget har aldrig utretts. 1 likhet med vad som anförs i motionen 1974:1853 anser utskottet det naturligt, att man inför de förestående reformerna, som kommer att medföra nya krav på inkomster för staten, skyndsamt utreder vilka möjligheter som står till buds för att ge de avgiftsbetonade uttagen från företagen en ur bl. a. sysselsättningssynpunkt lämpligare utformning. En viktig målsättning måste därvid vara, att på ett bättre sätt anpassa skatteuttaget till företagens bärkraft. Därvid bör det också kunna komma ifråga att öka den rena vinstbeskattningen. En viss höjning av bolagsskatten ligger därvid närmast till hands.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen

a. med bifall till motionen 1974:1853 moment 3 hos Kungl. Maj.t anhåller om utredning beträffande en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga avgiftsbetonade skatter på företagen i enlighet med vad utskottet anfört,

b. avslår motionen 1974:1858.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”1 motionen 1853” och slutar med ”till motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

1 motionen 1853 moment 3 yrkas utredning av frågan om differentiering eller omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga avgiftsbetonade skatter på företagen i syfte att ge avgifterna en från sysselsättningspolitisk synpunkt lämpligare utformning. 1 motionen 1858 vänder man sig emot att allt fler reformer i samhället finansieras med arbetsgivaravgifter. Det anförs att systemet med arbetsgivaravgifter får negativa effekter för näringslivet och yrkas att riksdagen som sin mening ger till känna den kritik motionärerna riktar mot finansiering av reformer med allt högre avgifter av detta slag.

Utskottet har i det föregående pekat på följderna av höjningar av den typ av avgifter, varom här är fråga, och vill med hänvisning härtill bifalla motionen 1858. Mot denna bakgrund anser utskottet också att en

5 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

utredning rörande dessa frågor är väl motiverad. Utskottet instämmer alltså i den avvikande mening som herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) anfört i skatteutskottets yttrande nr 3 år 1974 enligt vilken det är ”angeläget att effekterna av den allmänna arbetsgivaravgiften görs till föremål för utredning. Därvid bör också möjligheterna att differentiera arbetsgivaravgiften i syfte att ge avgifterna en från sysselsättningspolitisk och regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning undersökas.”

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen

a. med bifall till motionen 1974:1858 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande finanseringen av ökade statliga utgifter,

b. i anledning av motionen 1974:1853 moment 3 hos Kungl. Majit hemställer om en utredning i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser m. m. av herrar Löfgren (fp) och Wirtén (fp) som anför:

Utskottet konstaterar, att de överläggningar om kamp mot inflationen som förevarit mellan regeringen, partierna och arbetsmarknadens parter ligger i linje med motionskraven på stabiliseringspolitiska konferenser och anser det värdefullt att denna väg att komma till rätta med inflationsproblemen nu prövas i praktiken. Det slutliga resultatet av överläggningarna — i form av en överenskommelse mellan regeringen och folkpartiet om krafttag mot inflationen — redovisas också av utskottet.

Utskottet tillstyrker vidare folkpartiets krav på en parlamentarisk besparingsutredning vars arbete också skall innefatta åtgärder för att få till stånd en förbättrad planering i den offentliga verksamheten. Utskottet säger uttryckligen: ”Ett viktigt led i arbetet bör också vara att försöka skapa effektivare instrument för statsmakternas planering och styrning av den offentliga verksamheten och för att mäta effektiviteten inom den offentliga sektorn”.

Mot denna bakgrund har vi avstått från att yrka bifall till de delar i motionerna 1974:599, 1974:1193 och 1974:1197 som behandlar stabiliseringspolitiska konferenser, alternativa konjunkturprognoser, statlig ekonomisk planering och samordnad verksamhetsplanering.

Självfallet vidhåller vi i sak de synpunkter och förslag som förs fram i dessa motioner. Gemensamma överläggningar mellan regering, partier och arbetsmarknadens parter bör ske i god tid före avtalsrörelser. Ett ekonomiskt sekretariat bör inrättas under det ekonomiskt-sociala rådet med uppgift att ta fram material som underlag för avtalsrörelse och stabiliseringspolitik. En av uppgifterna bör vidare vara att göra alternativa konjunkturprognoser, dvs. förutsägelser om den ekonomiska utvecklingen som ger bredare underlag för beslut. Den statliga ekonomiska

FiU 1974:25

planeringen måste också byggas ut och ge uttryck för en politisk viljeinriktning.

Vi noterar med tillfredsställelse att utskottet med sin anslutning till utrikesutskottets yttrande tillgodosett vårt krav i motion 1974:1855 om uppnående av enprocentmålet genom en tidig utfästelse om svenskt bidrag till FN:s fond för de hårdast drabbade länderna.

2. beträffande internationellt utvecklingsbistånd av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anför:

Utskottet behandlar på sidorna 19—21 i sitt betänkande frågan om det internationella utvecklingsbiståndet. Vi instämmer i vad som där anförs om den fortsatta utbyggnaden av det svenska utvecklingsbiståndet. 1 enlighet med vad vi utvecklat i särskilda reservationer är vi emellertid inte beredda att acceptera uppfattningen att en uppräkning av anslagen till utvecklingsbistånd med ca 500 miljoner kronor, så att enprocentmålet uppnäs, nu fordrar någon riksdagens utfästelse att senare besluta om kompenserande inkomstförstärkningar för statskassan. Finansieringsfrågan är helt beroende av den fortsatta ekonomiska utvecklingen i vårt land med särskild hänsyn till bytesbalansen.

FiU 1974:25

Skatteutskottets yttrande nr 3 år 1974

48 Nr 3 y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1974:100 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1974/75, m. m. väckta motioner.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 16 maj 1974 begärt yttrande från skatteutskottet över vissa med anledning av propositionen 1974:100 väckta motioner, nämligen 1974:1845

mom. 2, 3 och 4,

1974:1846 mom. 2,

1974:1852 mom. 2 och 4,

1974:1853 mom. 3,

1974:1854 mom. 2 och 3 samt 1974:1858.

Flertalet av de skattefrågor som behandlas i motionerna är av allmän natur eller har nyligen behandlats av skatteutskottet. Utskottet saknar anledning att här på nytt ta upp frågorna till en mer ingående behandling. De olika ståndpunkter, som redovisats i de betänkanden utskottet hänvisar till i det följande, har utskottet inte funnit anledning frånträda.

Beskattningens höjd, inflationsskydd

1 motionen 1974:1852 yrkas bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en plan för skattesänkningar. Denna plan bör bl. a. innebära en indexreglering av skatteskalorna och en stegvis sänkning av marginalskatterna till högst 50% i normala inkomstlägen. Frågan om indexreglering berörs också i motionen 1974:1854, där motionärerna begär tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om inflationsskydd i skattesystemet.

Skatteutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet i början av innevarande riksdag (SkU 1974:1 y) anfört att 1972 års skatteutredning haft tillläggsdirektiv att utarbeta förslag, som kan läggas till grund för beslut vid 1974 års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster inom ramen för en kostnad av 4 miljarder kr. Därefter har utredningen i mars 1974 lagt fram sitt förslag till skatteomläggning m. m. (SOU 1974:20) och som finansieringsväg föreslagit en höjning av socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % och av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3%.

FiU 1974:25

1 avvaktan på det slutliga ställningstagandet till 1972 års skatteutrednings förslag anser utskottet sig inte nu ha möjlighet att ta ställning till det ovannämnda motionsyrkandet om en plan för skattesänkningar.

Beträffande frågan om indexreglering av skattesystemet har utskottet i yttrande till socialförsäkringsutskottet förra året (SkU 1973:2 y) anfört följande: Under

senare år har riksdagen vid upprepade tillfallen intagit en negativ ståndpunkt till frågan om indexreglering av skattesystemet med hänsyn till att en sådan åtgärd, främst på grund av källskattesystemet, är förenad med stora praktiska svårigheter och kan skapa stabiliseringspolitiska problem vid en inflationistisk utveckling. Enligt finans- och skatteutskottens av riksdagen godkända uttalanden bör därför beskattningen som hittills tid efter annan omprövas och avvägas med hänsyn till penningvärdeförändringen och ändrade förutsättningar i övrigt. Mot bakgrund härav har departementschefen i direktiven för skatteutredningen framhållit, att utredningen inte har anledning att överväga frågan om indexreglering av skattesystemet. Så sent som den 7 november i år har chefen för finansdepartementet i svar på en interpellation meddelat att regeringen inte är beredd att ompröva skatteutredningens direktiv i fråga om indexreglering av skattesystemet.

Sparavdraget

I motionen 1974:1854 begärs förslag från Kungl. Maj:t om inflationsskyddade sparkonton m. m. och en höjning av det s. k. sparavdraget från nuvarande 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar till 800 kr. för varje inkomsttagare.

Liknande yrkanden i fråga om sparavdraget har senast behandlats av utskottet i betänkandena 1973:23 och 44 och avvisats med hänvisning till att 1972 års skatteutredning kommer att behandla utformningen av sparavdraget och därmed sammanhängande frågor vid sin översyn av beskattningen av fysiska personer. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt i denna fråga.

Allmän arbetsgivaravgift

Enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift utgår sådan avgift från och med 1973 med 4% av utbetalade löner. Fysisk person, som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, skall erlägga en häremot svarande s. k. egenavgift.

I motionen 1974:1853 yrkas utredning av frågan om differentiering eller omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga avgiftsbetonade skatter på företagen i syfte att ge avgifterna en från sysselsättningssynpunkt eller regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning. Motionärerna i motionen 1974:1858 anför att systemet med arbetsgivaravgifter får negativa effekter för näringslivet och yrkar att riksdagen som sin mening ger till känna den kritik motionärerna riktar mot finansiering av reformer med allt högre avgifter av detta slag.

FiU 1974:25

50 Utskottet har senast behandlat motionsyrkanden av motsvarande innebörd i sitt betänkande 1974:17 och avvisat yrkandena bl. a. med hänvisning till att det ingår i företagsskatteberedningens utredningsuppdrag att undersöka den allmänna arbetsgivaravgiftens betydelse för företagen. Utskottet saknar skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga.

I motionen 1974:1846 yrkar motionärerna en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften med 0,4 procentenheter för att kunna öka anslaget till internationellt utvecklingsarbete med 500 milj. kr.

Utskottet vill utan att gå in på frågan om u-hjälpen bör prioriteras erinra om att en betydande höjning av arbetsgivaravgiften övervägs för att tillgodose andra önskemål och att det uppenbarligen finns gränser för möjligheterna att utnyttja detta skatteinstrument. Detta leder till att utskottet inte kan tillstyrka den av motionärerna yrkade tioprocentiga höjningen av arbetsgivaravgiften. Det bör också påpekas att det är förenat med inte obetydliga tekniska komplikationer att låta en höjning av denna avgift träda i kraft vid annan tidpunkt än årsskiftet. Utskottet avstyrker således motionen 1974:1846 i ifrågavarande del.

Mervärdeskatt

Riksdagen har tidigare i år på finansutskottets hemställan (FiU 1974:1) sänkt mervärdeskatten från 15 till 12% för tiden den 1 april-den 15 september 1974.

I motionen 1974:1852 yrkas att riksdagen förlänger tiden för den sänkta mervärdeskatten till längst den 31 december 1974.

Det ankommer på finansutskottet att bedöma de samhällsekonomiska förutsättningarna för förslaget i motionen. Från rent tekniska utgångspunkter har skatteutskottet inte några invändningar mot att sänkningen får förlängd giltighet. Ett beslut i denna riktning erfordrar givetvis en författningsändring under vårriksdagen.

I motionen 1974:1845 framförs åter krav på avveckling av mervärdeskatten på livsmedel från den 1 juli 1974 och förslag till åtgärder på kapitalbeskattningens område för att täcka det genom skattelättnaden uppkommande inkomstbortfallet som finansutskottet behandlat tidigare i år (FiU 1974:1).

Skatteutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet (SkU 1974:1 y) bl. a. åberopat administrativa och kontrolltekniska skäl mot en sådan åtgärd samt hänvisat till jordbruksutredningens överväganden rörande en lågprislinje för livsmedel. Från principiell synpunkt finns icke något att tillägga till de synpunkter utskottet tidigare framfört.

Bolagsbeskattningert

1 motionen 1974:1845 yrkas att den statliga inkomstskatten för aktiebolag höjs från 40 till 50%. Motionärerna begär också förslag från Kungl. Maj:t

FiU 1974:25

om en progressiv bolagsskatt.

Företagsbeskattningens höjd och utformning prövas f. n. av företagsskatteberedningen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen i denna del.

Stockholm den 17 maj 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olsson i Järvsö (c), Westberg i Hofors (s), Hallenius (c), Lundgren (s) och Hörberg (fp).

Avvikande meningar

Beskattningens höjd, inflationsskydd

1. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c) och Hörberg (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Beträffande frågan” och slutar med ”av skattesystemet” bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om indexreglering av skattesystemet vill utskottet framhålla, att en inflationistisk utveckling leder till att skattesystemet får helt andra verkningar än vad som avsetts. Därmed motverkas möjligheterna att nå den eftersträvade höjningen av levnadsstandarden för stora grupper av inkomsttagare.

Inflationen måste i första hand bekämpas med målmedvetna ekonomiskpolitiska åtgärder. Vid sidan härav bör emellertid också frågan om åtgärder för att hindra att en fortgående inflation skärper skatteuttaget tas upp till prövning i enlighet med vad som har anförts i motionerna. Detta torde bäst ske i samband med skatteutredningens fortsatta arbete.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”1 avvaktan på” och slutar med ”av skattesystemet” bort ha följande lydelse:

1972 års skatteutredning har enligt sina direktiv inte möjlighet att utarbeta något förslag till en skattesänkningsplan, som skulle innebära en sänkning av det totala skattetrycket. Utredningen har inte heller möjlighet att ta upp till behandling frågan om en indexreglering av skattesystemet. Utskottet delar de i motionerna 1974:1852 och 1974:1854 framförda synpunkterna rörande dessa frågor. Utskottet anser sålunda, att skatteutredningens direktiv skall vidgas, så att den får i uppdrag att också behandla frågan om in -

FiU 1974:25

dexreglering. Vad gäller frågan om utarbetande av en skattesänkningsplan vill utskottet inte här ta ställning till om också denna uppgift skall läggas på skatteutredningen. Det torde i stället ankomma på regeringen att välja de lämpliga formerna för utarbetande av en sådan.

Sparavdraget

3. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c) och Hörberg (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Liknande yrkanden” och slutar med ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

För att upprätthålla det personliga sparandet under tider med stark inflation är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att på något sätt garantera sparavdragets värdebeständighet. Utskottet vill erinra om att dessa frågor skall behandlas av 1972 års skatteut red ning.

Allmän arbetsgivaravgift

4. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

Den allmänna arbetsgivaravgiften har betydande samhällsekonomiska och näringspolitiska verkningar. Inte minst måste man räkna med att den påverkar förhållandena på arbetsmarknaden och den totala sysselsättningen.

En utredning om den allmänna arbetsgivaravgiftens framtida utformning är enligt utskottets uppfattning därför påkallad. Därvid bör man både pröva möjligheterna till difTerentiering och förutsättningarna för en omläggning till en avgift, som i högre grad drabbar förbrukningen av energi, vissa råvaror osv. i stället för användningen av arbetskraft.

För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan lönsamhetssituationen i det enskilda företaget och skatteuttaget bör också frågan om en prövning av den rena vinstbeskattningen kunna tas upp i detta sammanhang.

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att effekterna av den allmänna arbetsgivaravgiften görs till föremål för utredning. Därvid bör också möjligheterna att differentiera arbetsgivaravgiften i syfte att ge avgifterna en från sysselsättningspolitisk och regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning undersökas.

I motionen 1974:1846 yrkar motionärerna på en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften med 0,4 procentenheter för att kunna öka anslaget till

FiU 1974:25

internationellt utvecklingsarbete med 500 milj. kr. Enligt utskottets uppfattning bör några ytterligare höjningar av arbetsgivaravgiften inte komma till stånd. Utskottet avstyrker således motionen i ifrågavarande del.

6. av herr Hörberg (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”denna fråga” bort ha (oljande lydelse:

Den allmänna arbetsgivaravgiften har betydande samhällsekonomiska och näringspolitiska verkningar. Inte minst måste man räkna med att den påverkar förhållandena på arbetsmarknaden och den totala sysselsättningen.

En utredning om den allmänna arbetsgivaravgiftens framtida utformning är enligt utskottets uppfattning därför påkallad. Därvid bör man både pröva möjligheterna till differentiering och förutsättningarna för en omläggning till en avgift, som i högre grad drabbar förbrukningen av energi, vissa råvaror osv. i stället för användningen av arbetskraft.

Mervärdeskatt

7. av herrar Magnusson i Borås (m), Josefson (c). Sundkvist (c). Nilsson i Trobro (m). Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c) och Hörberg (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Skatteutskottet har” och slutar med ”tidigare framfört” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om riksdagens beslut hösten 1973 med krav på utredning och förslag angående ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande verkan på viktiga livsmedel. Motionens syfte blir tillgodosett om en sådan utredning kommer till stånd.

FiU 1974:25

54 Utrikesutskottets yttrande nr 1 år 1974 Nr 1 y

Utrikesutskottets yttrande över motioner angående det statliga utvecklingsbiståndet, väckta i anledning av propositionen 1974:100 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1974/75, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 16 maj 1974 har finansutskottet hemställt om utrikesutskottets yttrande över dets motionen 1974:1845 av herr Hermansson m. fl. (vpk), moment 8; dels motionen 1974:1846 av fröken Mattson m. fl. (s), moment 1;

dels motionen 1974:1847 av herr Werner i Malmö m. fl. (m);

dels motionen 1974:1853 av herr Fälldin m. fl. (c), moment 4;

dels motionen 1974:1855 av herr Helén m. fl. (fp);

dets motionen 1974:1856 av herr Johansson i Stockholm m. fl. (c), moment

1.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

I motionerna 1845, 1846, 1847, 1855 och 1856 yrkas att för budgetåret 1974/75 skall anslås ytterligare 500 milj. kr. till utvecklingsbistånd, så att enprocentsmålet uppfylls.

Det av riksdagen år 1968 antagna enprocentsmålet innebär att de samlade biståndsanslagen budgetåret 1974/75 skulle svara mot en procent av bruttonationalprodukten till marknadspris.

Av propositionen 1974:100 framgår att ett uppnående av enprocentsmålet skulle kräva att anslagen till utvecklingsbistånd för budgetåret 1974/75 räknades upp med ytterligare 500 milj. kr. till ca 2,6 miljarder kronor. I propositionen anförs att en utgiftsökning av denna storleksordning inte kan accepteras utan kompenserande inkomstförstärkning. Av betydelse i sammanhanget är också de valutamässiga aspekterna. De kraftigt ökade oljepriserna innebären stor belastning på vår utrikesbalans. År 1974 kommer Sveriges bytesbalans åter att redovisa ett inte obetydligt underskott. Risk finns för att bytesbalansen ytterligare försvagas om den inhemska efterfrågan utvecklas starkare. Det kan i sammanhanget erinras om att den redan föreslagna svenska ökningen av biståndet med 35 procent vid en internationell jämförelse framstår som mycket betydande. Sverige kommer också, möjligen tillsammans med ytterligare något land, att vara ensamt om att uppnå det av Förenta nationerna angivna målet som innebär att biståndsbetalningarna år 1975 skall motsvara 0,7 procent av BNP. Mot denna bakgrund har re -

FiU 1974:25

geringen stannat för att inte föreslå någon ytterligare ökning av biståndsanslagen för budgetåret 1974/75.

I propositionen hänvisas till den vid tiden för dess framläggande ännu pågående extra generalförsamlingen i Förenta nationerna. Därvid diskuterades råvaruproblemen i stort samt möjligheten att genom särskilda finansiella insatser stödja de länder som särskilt drabbats av oljekrisen. Sverige stödjer dessa strävanden. Om man når fram till en lösning får Sverige vara berett att solidariskt tillsammans med andra länder göra sin insats. Regeringen kommer, om så är påkallat, att återkomma till riksdagen med förslag om finansieringen av en sådan insats.

I propositionen anförs vidare att regeringen under alla förhållanden avser att i 1975 års statsverksproposition föreslå de anslag som erfordras för att enprocentsmålet skall uppnås budgetåret 1975/76.

Sverige har, sedan FN:s extra generalförsamling nu avslutats, mottagit en vädjan från FN:s generalsekreterare om insatser inom ramen för det av den extra generalförsamlingen antagna särskilda programmet till förmån för de u-länder som drabbats hårdast.

Utskottet anser motiverat att dröja något vid de resolutioner som FN:s extra generalförsamling antagit den 2 maj 1974.

Vid föredragning inför utskottet har härom framgått följande.

Den extra generalförsamlingen antog två resolutioner utan omröstning men med en rad uttalade invändningar mot texten.

Den ena resolutionen utgörs av en deklaration om ett nytt internationellt ekonomiskt system och uppställer en rad allmänna principer för framtida ekonomiska relationer mellan staterna.

Den andra resolutionen utgörs av ett handlingsprogram för upprättandet av det nya internationella ekonomiska systemet. Programmet är synnerligen omfattande och rymmer avsnitt som berör råvaruproblem, livsmedel, allmänna handelsfrågor, transport och försäkringsfrågor, monetära frågor, uländernas industrialisering, överföring av teknologi till u-länderna, kontroll av multinationella företag, samarbete mellan u-länder, förstärkning av FNsystemets roll m. m.

Handlingsprogrammets avsnitt rörande finansiella utvecklingsfrågor inleds med en maning till industriländerna att uppfylla utvecklingsstrategins målsättningar för det finansiella resursflödet till u-länderna, i första hand genom en ökning av det offentliga biståndets andel av flödet. Det offentliga biståndet bör även överträffa det internationella 0,7-procentsmålet.

Det finansiella avsnittet innehåller vidare bl. a. uppmaningar till i-länderna att främja offentliga och privata investeringar som styrs till lämpliga sektorer av värdländernas regeringar. I-länderna bör vidare överväga snara åtgärder för att lätta u-ländernas skuldbörda, bl. a. genom skuldkonsolideringar. Utvecklingskrediter på mjuka villkor bör i ökad utsträckning dirigeras till de minst utvecklade länderna och de länder som drabbats hårdast.

Handlingsprogrammet innehåller vidare ett särskilt program för de mest

Fill 1974:25

drabbade u-ländema. I ett inledande avsnitt konstateras att en råd u-länder står inför akuta betalnings- och försörjningsproblem som en följd av de ökade priserna på livsmedel, konstgödsel, energi och kapitalvaror samt höjda transportkostnader. Samtidigt betonas dock att detta är resultatet av problem på handelns samt valuta- och biståndsområdena som förelegat under en rad år och därmed ackumulerats. Det särskilda programmets efiektivitet och allmänna värde sägs bli beroende av att steg tas emot en fundamental omstrukturering av det ekonomiska systemet i enlighet med handlingsprogrammets övriga avsnitt. Vidare konstateras att de särskilda åtgärderna måste omfatta inte bara katastrofåtgärder som möjliggör nödvändig import utan även insatser som ökar de drabbade ländernas produktionskapacitet.

Det särskilda programmet uppställer ingen målsättning för biståndsinsatsernas omfattning. Däremot anges att alla utvecklade länder och u-länder skall bidra efter utvecklingsnivå och ekonomisk styrka, l-iändernas bidrag måste utgå utöver ”nu tillgänglig biståndsnivå”.

Enligt resolutionen skall FN:s generalsekreterare snarast möjligt starta en räddningsaktion med syfte att göra det möjligt för de hårdast drabbade u-länderna att upprätthålla nödvändig import under de närmaste 12 månaderna. Härför uppmanas industriländerna och andra potentiella bidragsgivare alt senast den 15 juni tillkännage bidrag eller avsikt att lämna bidrag genom bilaterala eller multilaterala kanaler till de drabbade länderna.

Vidare innehåller det särskilda programmet ett principbeslut att upprätta en särskild fond inom FN-systemet som skall lämna katastrof- och utvecklingsbistånd och som skall börja sin verksamhet senast den 1 januari 1975. Industriländer och "andra potentiella bidragsgivare” förutses bidra till fonden. Upprättandet av den särskilda fonden kommer att beredas av en s. k. ad hoc-kommitté med 36 medlemsländer. Kommittén har till uppgift att föreslå storlek, arbetsformer, administrativ ordning m. m. för fonden.

Av föredragningen inför utskottet har beträffande uppföljningen av FN, beslutet om det särskilda programmet för de mest drabbade u-länderna framgått följande.

Frågan om den särskilda fondens verksamhet, omfattning, beslutsformer, länderfördelning av resurserna, bidragsgivande länder etc. kommer att bli föremål för ingående behandling i ad hoc-kommittén, när denna påbörjat sitt arbete, samt vidare inom ECOSOC och vid höstens generalförsamling. Sverige avser att delta aktivt i detta arbete.

Först efter sommarens ECOSOC-möte och höstens generalförsamling torde det vara möjligt bedöma frågan om bidrag till den särskilda fonden.

Utskottet vill uttrycka sin tillfredsställelse över att Sverige kommer att uppnå det i FN:s utvecklingsstrategi angivna målet för överföring av resurser till de fattiga länderna. Målet innebära» utbetalningarna av offentligt bistånd vid mitten av 1970-talet skall motsvara 0,7 procent av industriländernas bruttonationalprodukt. I-ländernas totala utvecklingsbistånd motsvarar hittills knappt hälften av den volym som är förutsedd i utvecklingsstrategin.

FiU 1974:25

57 Från svensk sida påtalades detta förhållande i ett inlägg vid FN:s extra generalförsamling. I det svenska inlägget underströks betydelsen av att iländerna uppnår 0,7-procentsmålet. Detta skulle leda till en ökning av biståndsflödet med inemot 12 miljarder dollar under nästa år.

Utskottet instämmer i den uppfattning som uttryckts i motionerna 1846, 1853, 1855 och 1856 beträffande angelägenheten av svenska bidrag till FN:s särskilda program för de mest drabbade u-länderna. I detta sammanhang vill utskottet understryka att generalförsamlingens resolutioner inte bara förutser stöd till den särskilda fond som avser börja sin verksamhet omkring den 1 januari 1975 utan också andra stödåtgärder, däribland ökat bilateralt bistånd och bidrag till bestående multilaterala organ.

Utskottet välkomnar det beslut som regeringen, efter generalsekreterarens vädjan, fattat den 17 maj om en ökning av de direkta insatserna i vissa u-ländersom drabbats hårt. I svaret till generalsekreteraren meddelas sålunda att regeringen avser öka biståndet till ifrågavarande mottagarländer med 90 milj. kr. i syfte att lindra deras allvarliga betalnings- och försörjningsproblem. Regeringen har ännu inte beslutat hur pengarna skall fördelas mellan länderna. Det totala svenska biståndsanslaget ökas inte genom åtgärden, eftersom pengarna tas av bl. a. reserverade medel.

Upprättandet av den särskilda fonden inom FN kan, enligt vad utskottet erfarit, komma att dra ut på tiden. Emellertid skulle en svensk utfästelse på tidigt stadium att ge bidrag till fonden kunna få stor betydelse och påverka andra i-länders agerande. Förhoppningsvis skulle därigenom verkställandet av FN-resolutionen om denna fond kunna påskyndas. Detta skulle, med hänsyn till de akuta svårigheter som mottagarländerna drabbats av, vara synnerligen önskvärt.

Utskottet konstaterar att uppnåendet av enprocentsmålet under 1974/75, i enlighet med de beslut som riksdagen har fattat 1968 och som inte därefter har ändrats, skulle förutsätta en uppräkning av anslagen till utvecklingsbistånd för nämnda budgetår med ytterligare ca 500 milj. kr.

Ur biståndspolitisk synpunkt är det självfallet angeläget att enprocentsmålet uppnås. Av propositionen framgår att detta förutsätter en kompenserande inkomstförstärkning. Huruvida det är statsfinansiellt möjligt att företa en ytterligare uppräkning av biståndsanslagen ankommer inte på utrikesutskottet att bedöma.

Utskottet vill i detta sammahang ta fasta på uttalandet i propositionen 1974:100 att regeringen, när beslut om FN-insatser föreligger, kommer att återkomma till riksdagen med förslag om en insats avseende de mest drabbade u-länderna. En dylik insats bör enligt utskottet vara av sådan storleksordning att den ligger i linje med strävandena att uppnå enprocentsmålet.

Förslag till användning av eventuellt ökade anslag till utvecklingsbistånd under nästkommande budgetår innehålles även i motionen 1845. Utskottet noterar att motionens förslag inte beaktar de resolutioner som FN:s extra generalförsamling antagit och vilka Sverige stödjer.

FiU 1974:25

58 Motionen 1847 innehåller ett yrkande avseende ökningstakten i utvecklingsbiståndet efter budgetåret 1974/75. Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare i år tagit ställning till denna fråga och hänvisar till det uttalande som riksdagen gjorde i detta sammanhang (UU 1974:3, s. 4—6).

Utskottet vill under åberopande av det anförda för sin del avstyrka motionen 1974:1845, moment 8, liksom motionen 1974:1847, moment 2.

Utskottet vill vidare föreslå att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört med anledning av dels motionen 1974:1846, moment 1, dels motionen 1974:1847, moment 1, dels motionen 1974:1853, moment 4, dels motionen 1974:1855 och dels motionen 1974:1856, moment 1.

Stockholm den 21 maj 1974

På utrikesutskottets vägnar ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herr Lange* (s), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Turesson (m), Göransson* (s), Korpås (c), Hellström (s), Åberg (fp). Ericson i Örebro (s), Andersson i Lycksele (s). Nilsson i Stockholm (s), Ullsten* (fp), herr andre vice talmannen Virgin (m) och herr Karlsson i Mariefred* (c).

* Ej närvarande vid slutjusteringen.

GOTAB 74 7672 S Stockholm 1974