Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:77 med förslag till lag om rättegången i arbetstvister, m. m., jämte motioner
Inrikesutskottets betänkande nr 16 år 1974
InU 1974:16
Nr 16
Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:77 med förslag till lag om rättegången i arbetstvister, m. m., jämte motioner.
I betänkandet behandlas propositionen 1974:77, motionerna 1974:1834 och 1974:1836, som väckts i anledning av propositionen, och motionen 1974:1548, som vid riksdagens början remitterades till inrikesutskottet. De i betänkandet behandlade frågorna har samband med det ärende utskottet tar upp i betänkandet 15.
Propositionen
Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:77 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen
all antaga förslagen till
1. lag om rättegången i arbetstvister,
2. lag om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden,
3. lag om ändring i lagen (1928:253) om kollektivavtal,
4. lag om ändring i lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt,
5. lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.,
6. lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.,
7. lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare,
8. lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,
9. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),
10. lag om ändring i lagen (1963:114) om semester,
11. lag om ändring i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt,
12. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,
13. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274),
14. lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965:275),
15. lag om ändring i lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att föra
1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 16
InU 1974:16
talan mot offentlig arbetsgivares beslut,
16. lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff,
17. lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,
sami atl bemyndiga Kungl. Maj:t att föra över stat annan ordinarie domartjänst än för justitieråd eller regeringsråd som förenas med tjänst som ordförande i arbetsdomstolen.
InU 1974:16
3 Lagförslagen 1 Förslag till Lag om rättegången i arbetstvister
Härigenom förordnas som följer.
I kap. Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag äger tillämpning på rättegången i tvister om kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister).
Gemensamt med arbetstvist får handläggas även annan tvist mellan samma eller olika parter, om rätten med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger, kan rätten åter särskilja målen.
2 § Denna lag tillämpas ej på
1. mål som enligt lag får upptagas endast av viss tingsrätt eller som skall handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken eller i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,
2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1921:225) eller ackordslagen (1970:847),
3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband med åtal för brottet,
4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals rätta innebörd.
Om ej annat har särskilt föreskrivits, skall lagen ej heller tillämpas på mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos arbetsgivare som avses i 1 5 kommunaltjänstemannalagen (1965:275), när tvisten rör fråga som ej (år regleras i avtal eller fråga som får regleras i avtal men är reglerad i annan författning än lag.
3 § Tvist som skall handläggas enligt denna lag får i stället genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän. Detta gäller dock ej tvist rörande förklaring som avses i 7 $ lagen (1928:253) om kollektivavtal. Ej heller får
1 tvist rörande föreningsrätt göras gällande avtal, som före tvistens uppkomst träffats om att tvisten skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen.
2 kap. Domstolarna i arbetstvister
1 § Arbetsdomstolen skall som första domstol upptaga och avgöra tvister om kollektivavtal samt andra arbetstvister mellan arbetsgivare eller förening
1* Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 16
InU 1974:16
av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare eller medlem
1 sådan förening, å andra sidan.
Att arbetsdomstolen även i annat fall än som avses i första stycket prövar arbetstvist som första domstol, därom finns särskilda bestämmelser.
Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger, kan domstolen åter särskilja målen.
2 § Annan arbetstvist än som avses i 1 ii skall upptagas och avgöras av tingsrätt.
I sådan tvist får arbetsgivaren sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist.
3 § Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 8 upptagits vid tingsrätt och därifrån fullföljes.
Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot central förvaltningsmyndighets beslut föreskrives i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
4 § Mot arbetsdomstolens dom eller beslut får talan ej föras.
5 § Har mål, som enligt 1 8 skall upptagas och avgöras av arbetsdomstolen, väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part överlämnas till arbetsdomstolen. Har talan i sådant mål fullföljts till arbetsdomstolen, skall målet på yrkande av part utan stämning företagas till handläggning där. Talan skall anses väckt vid arbetsdomstolen, när ansökan om stämning inkom till tingsrätten.
Finner hovrätt eller högsta domstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha fullföljts till arbetsdomstolen, skall målet överlämnas till denna domstol.
Mot beslut varigenom mål överlämnats till arbetsdomstolen får talan ej föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.
6 § Finner arbetsdomstolen sig icke vara behörig enligt 1 8 att upptaga mål som väckts där, skall domstolen på yrkande av part hänvisa målet till tingsrätt som är behörig.
Meddelas i arbetsdomstolen beslut, varigenom viss tingsrätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål som väckts vid tingsrätten, skall arbetsdomstolen på yrkande av part hänvisa målet till annan tingsrätt som är behörig.
Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits obehöriga, skall arbetsdomstolen, om den finner någon av dem vara behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den tingsrätt som bort upptaga målet.
InU 1974:16
5 Sådan ansökan skall göras inom en månad från den dag då det sist meddelade beslutet vann laga kraft.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om domstols bristande behörighet beror på att målet ej skall handläggas enligt denna lag.
7 § Finner arbetsdomstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha fullföljts till hovrätt, skall arbetsdomstolen överlämna målet till vederbörande hovrätt.
3 kap. Arbetsdomstolens sammansättning m. m.
I § Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ordförande samt fjorton andra ledamöter.
Ledamot skall vara svensk medborgare och får ej vara omyndig eller i konkurstillstånd. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 ii rättegångsbalken.
För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad
1 denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt anges.
Ledamöter och ersättare förordnas av Kungl. Maj:t för tre år.
2 § Ordförande, vice ordförande och två andra ledamöter utses bland personer som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.
Ordförande och vice ordförande skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.
De två andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.
3 § Av övriga tolv ledamöter utses
fyra efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen,
en efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet,
en såsom representant för staten som arbetsgivare,
fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige,
två efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation.
Vad i första stycket sägs om utseende av ledamot äger motsvarande tilllämpning på utseende av ersättare för sådan ledamot. Av ersättarna för de ledamöter som utses efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation skall dock två utses efter förslag av Sveriges akademikers centralorganisation.
Förslag till ledamöter och ersättare skall upptaga minst dubbelt så många personer som de som skall utses med ledning av förslaget. Har sådant förslag ej avgetts, förordnar Kungl. Maj:t ändå ledamöter och ersättare till föreskrivet antal.
4 § Är ordförande hindrad att tjänstgöra, får vice ordförande inträda i ordförandes ställe. Detta gäller dock ej ersättare för vice ordförande.
InU 1974:16
6 Är annan ledamot än ordförande hindrad att tjänstgöra i visst mål, inträder ledamot eller ersättare som utsetts på motsvarande sätt. Därvid anses ledamot som utsetts efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet samt ledamot som representerar staten som arbetsgivare ha utsetts på samma sätt.
Kan ledamot eller ersättare ej tillkallas enligt andra stycket, får ordföranden i målet kalla annan lämplig person att tjänstgöra som tillfällig ersättare.
5 § Ledamot har rätt att bli entledigad, om särskilda omständigheter föranleder det. Avsägelse av uppdraget prövas av Kungl. Maj:t. Avgår ledamot, förordnar Kungl. Maj:t annan för återstoden av den tid, för vilken ledamoten varit utsedd. Därvid äger bestämmelserna i 2 och 3 $5 motsvarande tilllämpning.
Ledamot som avgått är skyldig att deltaga i fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han förut har deltagit.
6 § Arbetsdomstolen sammanträder med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 5 deltager högst tre och lägst en. Av de ledamöter som avses i 3 5 deltager högst fyra och lägst två, lika många för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.
7 § Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan
vid måls avgörande utan huvudförhandling,
vid syn utom huvudförhandling,
vid prövning av yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet,
vid meddelande av förordnande som sägs i 4 kap. 14 $ tredje stycket denna lag eller i 50 kap. 8 $ andra stycket eller 52 kap. 7 $ tredje stycket rättegångsbalken,
vid behandling av fråga om prövningstillstånd som sägs i 22 $ lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Vill någon ledamot vid handläggning enligt första stycket att mål som fullföljts till arbetsdomstolen genom vad skall avgöras efter huvudförhandling eller att eljest viss fråga skall prövas av domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 5, gäller hans mening som domstolens beslut.
8 § Vid annan handläggning än som avses i 7 5 och som ej sker vid huvudförhandling eller syn är arbetsdomstolen domför med ordförande. Sådan handläggning kan enligt ordförandes uppdrag också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.
9 § Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning som den senast
InU 1974:16
antagit, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 S förordna att målet eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess helhet.
När mål avgöres av arbetsdomstolen i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem deltaga i avgörandet. Sådant avgörande kan fattas utan huvudförhandling.
10 § Närmare bestämmelser om arbetsdomstolens organisation och verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t.
4 kap. Rättegången i arbetsdomstolen
Allmänna bestämmelser
1 § Arbetsdomstolen skall sammanträda på den ort där domstolen har sitt säte. Sammanträde kan även hållas på annan ort, om det av särskilda skäl är påkallat. Sammanträde skall hållas så ofta det behövs för arbetet.
2 § Omröstning till dom eller beslut sker i den ordning som arbetsdomstolen bestämmer.
3 § Dom får grundas endast på vad som förekommit vid huvudförhandling inför arbetsdomstolen och vad handlingarna i målet innehåller. Avgöres mål utan huvudförhandling, grundas domen på vad handlingarna innehåller och vad som eljest har förekommit i målet.
Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall underskrivas av
dem som deltagit i avgörandet. Avskrift av domen skall utsändas till parterna samma dag som domen meddelas.
Vad som i första och andra styckena föreskrivits om dom äger mot svarande
tillämpning på slutligt beslut.
4 § I protokoll över huvudförhandling behöver ej antecknas utsaga av part under sanningsförsäkran eller utsaga av vittne eller sakkunnig.
Rättegången i arbetsdomstolen sorn lörsta domstol
5 § I tvist om kollektivavtal kan förening, som slutit avtalet, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har varit medlem i föreningen. I annan arbetstvist kan förening av arbetsgivare eller arbetstagare, vilken har till uppgift att tillvarataga sina medlemmars intressen i sådana tvister, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för medlem i föreningen. Den som är eller har varit medlem i förening har rätt att själv väcka och utföra talan, om han visar att föreningen undandrager sig att tala på hans vägnar. Vad som finns föreskrivet om part beträffande
InU 1974:16
jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall även gälla den för vilken föreningen kärar.
Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller förutvarande medlem i förening som avses i första stycket, skall i motsvarande fall som anges där även föreningen instämmas. Föreningen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.
Vad som i denna paragraf sägs om förening gäller även om förbund av flera föreningar. Med medlem avses därvid såväl de anslutna föreningarna som deras medlemmar.
6 § Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skall förpliktas att fullgöra eller underlåta något, skall avvisas om det ej är av avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken förening käraratt sådan fastställelsetalan prövas.
7 § Talan får ej upptagas till prövning av arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan. Detta gäller dock icke tvist huruvida stridsåtgärd företagits i strid mot kollektivavtal eller föreskrift i särskild lag eller tvist om påföljd av sådan åtgärd.
Utan hinder av första stycket får talan upptagas till prövning, om i målet framställes yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet. Sedan sådant yrkande prövats, skall målet förklaras vilande i avbidan på att förhandling rörande tvistefrågan enligt första stycket slutförts. Innan sådan förhandling slutförts får målet icke slutligt prövas.
Har förhandling som avses i första stycket ej ägt rum, får talan ändå upptagas till prövning, om mot förhandlingen förelegat hinder som icke berott av käranden.
8 § Den som vill väcka talan vid arbetsdomstolen skall hos domstolen göra skriftlig ansökan om stämning på motparten.
I stämningsansökan skall käranden uppge vad han yrkar samt de omständigheter som han åberopar till stöd för yrkandet. Käranden skall även uppge de skriftliga bevis som han åberopar. Av ansökan skall framgå de omständigheter som gör domstolen behörig. Ansökan bör åtföljas av de skriftliga bevis som käranden innehar. Ansökan skall vara undertecknad av käranden eller hans ombud.
Förekommer ej anledning att avvisa ansökan, skall domstolen utfärda stämning på svaranden att svara på käromålet.
9 § Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Arbetsdomstolen bestämmer efter omständigheterna i vilken mån förberedelsen skall vara
InU 1974:16
muntlig eller skriftlig.
Till muntlig förberedelse skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om det kan antagas att förberedelsen därigenom främjas. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.
Uteblir båda parterna från sammanträde för muntlig förberedelse, skall målet avskrivas. Uteblir ena parten från sådant sammanträde, skall domstolen vidtaga åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för målets utredning. I annat fall skall målet utsättas till huvudförhandling. Vad som nu sagts om utevaro från muntlig förberedelse äger motsvarande tillämpning, om svaranden vid skriftlig förberedelse underlåter att inkomma med svaromål.
10 § Sedan förberedelsen avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet till avgörande så snart det kan ske.
Mål avgöres efter huvudförhandling. Beslut om avskrivning eller avvisande av mål samt dom över yrkande, som medgivits eller eftergivits, får dock meddelas utan huvudförhandling. Domstolen kan också stadfästa förlikning utan att hålla huvudförhandling.
11 § Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.
Uteblir ena parten från sammanträde för huvudförhandling, skall målet företagas till förhandling och avgörande, om motparten yrkar det. Erinran härom skall intagas i kallelsen till sammanträdet. Uteblir båda parterna eller framställes ej sådant yrkande, skall målet avskrivas.
Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant uppskov.
Rättegången i arbetsdomstolen sorn fill/Ölidsinstans
12 § Talan mot tingsrätts dom eller beslut fullföljes i arbetsdomstolen genom vad eller besvär enligt vad som föreskrives i 49 kap. rättegångsbalken. Talan skall fullföljas på sätt och inom tid som anges i 50 kap. 1 och 2 $>; eller 52 kap. I 5 rättegångsbalken.
13 § I fullföljdsinlagan skall uppges det avgörande mot vilket talan fullföljes, den ändring häri som yrkas samt grunderna för den fullföljda talan. Uppgift skall även lämnas om de bevis som åberopas till stöd för denna talan och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis som ej tidigare förebragts skall inges samtidigt med fullföljdsinlagan. Inlagan skall vara undertecknad av den som fullföljer talan eller av hans ombud.
I mål som fullföljes genom vad skall vadekäranden i inlagan även uppge
InU 1974:16
om han vill att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part skall äga rum eller att förnyad syn skall hållas.
14 § Avvisas ej den fullföljda talan, förordnar arbetsdomstolen om de åtgärder som behövs för målets beredande.
I mål som fullföljes genom vad skall vadesvaranden föreläggas att inkomma med skriftligt genmäle. I mål som fullföljes genom besvär skall motparten, om anledning finns att höra honom över besvären, föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring. Utan att motparten lämnats tillfälle att förklara sig får ändring ej göras i tingsrättens beslut, såvitt angår hans rätt.
Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet, kan arbetsdomstolen omedelbart meddela sådant förordnande att gälla till dess annorlunda förordnas. Har tingsrätten bifallit yrkande som nu sagts, kan arbetsdomstolen omedelbart förordna att tingsrättens förordnande ej längre skall gälla.
15 § Sedan målets beredande avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet till avgörande så snart det kan ske.
Mål som fullföljes genom vad får företagas till avgörande utan huvudförhandling, om ej muntlig bevisning skall förebringas eller eljest särskilda skäl föranleder annat.
Mål som fullfoljes genom besvär företages till avgörande utan huvudförhandling.
16 § Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig inställelse ske, kan arbetsdomstolen förelägga vite.
Uteblir vadekäranden från sammanträde för huvudförhandling, är hans vadetalan förfallen. Erinran härom skall intagas i kallelsen till sammanträdet. Förklaras vadekärandens talan ha förfallit, kan han hos arbetsdomstolen göra ansökan om målets återupptagande enligt vad som föreskrives i 50 kap. 20 S rättegångsbalken.
Uteblir vadesvaranden från sammanträde för huvudförhandling, företages målet till förhandling och avgörande utan hinder av hans utevaro, om hans närvaro ej är av betydelse för målets handläggning eller utredning. Erinran härom skall intagas i kallelsen till sammanträdet.
Uppskjules påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant uppskov.
5 kap. Övriga bestämmelser
1 § Förekommer anledning att kollektivavtal, som slutits av andra än parterna i målet, har betydelse för prövning av tvisten i målet, skall de parter
InU 1974:16
som slutit kollektivavtalet beredas tillfälle att yttra sig i målet.
2 § 1 mål som handlägges enligt denna lag kan förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Innehåller annan lag än rättegångsbalken bestämmelse som avviker från vad nu sagts, tillämpas dock den bestämmelsen.
Ersättning för rättegångens förberedande utgår ej för kostnad för sådan förhandling som grundas på lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt eller på kollektivavtal.
Skyldighet för flera medparter att ersätta rättegångskostnad i mål, som upptagits av arbetsdomstolen som första domstol, skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till deras förhållande till saken och rättegången.
3 § 1 allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Därvid skall beträffande rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i hovrätt.
Utan hinder av första stycket skall lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden icke tillämpas i mål som upptagits av arbetsdomstolen som första domstol.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då lagen (1928:254) om arbetsdomstol skall upphöra att gälla.
2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
3. I fråga om mål som inkommit till tingsrätt eller arbetsdomstolen före lagens ikraftträdande tillämpas alltjämt äldre bestämmelser. Vad som i denna lag föreskrives om arbetsdomstolens sammansättning skall dock tillämpas i sådant mål, om icke huvudförhandling påbörjats i målet före lagens ikraftträdande.
4. Har staten eller arbetsgivare som avses i 1 S kommunaltjänstemannalagen (1965:275) före lagens ikraftträdande meddelat beslut angående arbetstagares arbets- eller anställningsvillkor och har arbetstagaren rätt att anföra besvär mot beslutet, får talan ej föras enligt denna lag med anledning av beslutet.
1 ** Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 16
InU 1974:16
2 Förslag till Lag om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden
Härigenom förordnas som följer.
1 § Lagsökning eller betalningsföreläggande enligt lagsökningslagen (1946:808) kan utverkas vid tingsrätt utan hinder av att tvist om anspråket skall handläggas enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
Besvär som avses i 34 $ lagsökningslagen föres i hovrätten, även om anspråket är sådant som avses i första stycket.
2 § Hänskjutes mål om lagsökning eller betalningsföreläggande såsom tvistigt till rättegång, skall det överlämnas till arbetsdomstolen, om tvist om anspråket skall upptagas och avgöras av denna domstol. Talan får ej föras mot beslut om överlämnande. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig att pröva tvisten, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.
Har tingsrätt meddelat utslag i lagsökningsmål eller i mål om betalningsföreläggande på ansökningen tecknat bevis att utmätning får ske och vill gäldenären söka återvinning, skall han, om tvist om anspråket skall upptagas och avgöras av arbetsdomstolen, inom tid som anges i 35 S första stycket lagsökningslagen göra ansökan om målets upptagande vid denna domstol. Finner arbetsdomstolen sig icke vara behörig, skall målet överlämnas till tingsrätten. Ansökan om målets upptagande vid arbetsdomstolen skall därvid anses som ansökan om återvinning.
Talan i mål som överlämnats till arbetsdomstolen enligt första stycket eller som upptagits av arbetsdomstolen enligt andra stycket skall anses väckt där, när ansökningen om lagsökning eller betalningsföreläggande gjordes vid tingsrätten.
3 S Beträffande förfarandet vid tingsrätt i mål som avses i denna lag gäller i övrigt i tillämpliga delar lagsökningslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då lagen (1947:638) om betalningsföreläggande för vissa fordringar på arbetslön m. m. skall upphöra att gälla.
Beträffande mål där ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande gjorts före lagens ikraftträdande tillämpas alltjämt äldre bestämmelser.
InU 1974:16
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1928:253) om kollektivavtal
Härigenom förordnas att i lagen (1928:253) om kollektivavtal skall införas en ny paragraf, 10 S, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 5
Mål om tillämpning av denna lag prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål handlägges enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt Härigenom
förordnas att 29 $ lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §
Mål om tillämpning av denna lag prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål handlägges enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
nisationen.
Mål. som avse tillämpningen av denna lag. upptagas och avgöras av arbetsdomstolen.
Förening, varom i 2 \v sägs. äge vid arbetsdomstolen väcka och utföra talan i mål rörande föreningsrätt för medlem i föreningen; och må denne själv ej kära i sådant mål. med mindre han visar, att föreningen undandrager sig att tala å hans vägnar. Finnes huvudorganisation. skall vad här sägs om förening gälla beträffande huvudorga -
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
InU 1974:16
5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
Härigenom forordnas att 7 5 lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 5
Mål som avse tillämpningen av denna lag upptagas av allmän domstol; dock att mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av kollektivavtal. skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.
I fråga om anhängiggörande och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna lag skall gälla vad i 13$ lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock att målet ej är sådant som i sistnämnda lag sägs.
Mål om tillämpning av denna lag handläggas enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket äga 41$ tredje stycket och 42$ andra stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.
' Lagens rubrik enligt prop. 1974:88.
InU 1974:16
6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.
Härigenom förordnas att 7 § lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
75*
Mål, som avse tillämpningen av denna lag. upplagas och avgöras av allmän domstol; dock att mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av kollektivavtal, skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.
Ifråga om anhängiggörande och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna lag skall gälla vad i 13 j lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock att målet ej är sådant som i sistnämnda lag sägs.
Mål om tillämpning av denna lag handläggas enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
/ mål som avses i.forsta stycket äga 41 \v tredje stycket och 42 $ andra stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.
1 Lagens rubrik enligt prop. 1974:88.
3 Paragrafens beteckning enligt prop. 1974:88.
InU 1974:16
7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare
Härigenom förordnas att 9$ lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare skall ha nedan an -
givna lydelse.
Nuvarande lydelse
Mål om tillämpning av denna lag prövas, om ej annat föijer av tredje stycket, av arbetsdomstolen, om anställningsavtalet regleras av kollektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål får dock genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän.
I fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 \v lagen (1928:254) om arbetsdomstol även om målet ej är sådant som avses i den lagen.
Fråga som avses i 1 >: andra stycket 1 och 2 prövas i den ordning Konungen bestämmer.
Föreslagen lydelse
S
Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket äger 41 \v tredje stycket och 42 sv andra stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.
Utan hinder av första stycket prövas fråga, som avses i 1 $ andra stycket 1 och 2, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.
InU 1974:16
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd
Härigenom forordnas att 42 S lagen (1974:12) om anställningsskydd skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
42 5
Mål om tillämpning av denna lag
prövas av allmän domstol, om målet rör oorganiserad arbetstagare. I annat fall prövas målet av arbetsdomstolen. Tvist får genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän.
I fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 s' lagen (1928:254) om arbetsdomstol, även om målet ej är sådant som avses i den lagen.
Mot beslut som allmän underrätt meddelat under rättegången enligt 34 S tredje stycket eller 35 S andra stycket skall talan föras särskilt genom besvär. Mot hovrättens beslut får talan ej förås.
Mål om tillämpning av denna lag
eller författning, som avses i 2 f handlägges enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
Mot beslut som tingsrätt meddelat under rättegången enligt 34 $ tredje stycket eller 35 ii andra stycket skall talan föras särskilt genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
InU 1974:16
9 Förslag till Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)
Härigenom förordnas att 44 5 arbetarskyddslagen (1949:1) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
44 §
Mål, som avse tillämpningen av 42 S, upplagas och avgöras av arbetsdomstolen; dock skall talan mot arbetstagare väckas vid allmän domstol.
Fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare äger vid arbetsdomstolen väcka och utföra talan för medlem i föreningen; och md denne ej själv kära, med mindre han visar, att föreningen undandrager sig alt lala å hans vägnar. Vad som finnes stadgat om part med hänsyn lilljävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och andra frågor rörande bevisningen skall ock gälla den för vilken förening kärar.
Mål om tillämpning av 42 5 prövas av arbetsdomstolen; dock skall talan mot arbetstagare prövas av allmän domstol.
Utan hinder av 42 $ lagen (1974:12) om anställningsskydd prövar arbetsdomstolen mål som rör uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av hans uppdrag som skyddsombud.
Mål som prövas av arbetsdomstolen handlägges enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
För tiden intilldess lagakraftägande dom eller beslut föreligger kan domstolen förordna, att 42 \v fjärde stycket ej skall äga tillämpning. Yrkande om sådant förordnande får ej bifallas utan att motparten har bereus tillfälle att yttra sig över yrkandet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
InU 1974:16
10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1963:114) om semester
Härigenom förordnasatt 23 8 lagen(1963:114)om semesterskall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 8
Mål, som avse tillämpningen av denna lag, upptagas och avgöras av allmän domstol; dock skola mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av kollektivavtal, anhängiggöra s vid arbetsdomstolen. Alt betalningsföreläggande för fordran på semesterlön eller semesterersättning enligt lag må sökas vid allmän underrätt jämväl om arbetsavtalet regleras av kollektivavtal, därom är särskilt stadgat.
I fråga om anhängiggörande och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna lag skall gälla vad i 13 sv lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock alt målet ej är sådant som i sistnämnda lag sägs.
Mål om tillämpning av denna lag handläggas enligt lagen (1974:OOQ) om rättegången i arbetstvister.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser tillämpas alltjämt i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.
InU 1974:16
11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt dels att 7 och 8 SS skall ha nedan angivna lydelse.
dels att 9—11 SS skall upphöra att Nuvarande lydelse
Talan mot central förvaltningsmyndighets beslut i den del beslutet rör tillämpningen av denna lag föres genom besvär hos arbetsdomstolen. Vid arbetsdomstolens prövning av besvären gäller lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol i tillämpliga delar med de ändringar och tillägg som foijer av 8—11 M.
Angår beslutet medlem i sammanslutning som avses i 1 S lagen den 22 juni 1928 (nr 253) om kollektivavtal, fores hans talan av sammanslutningen. Medlemmen får ej själv föra talan, om han icke visar att sammanslutningen undandrager sig att föra hans talan.
gälla.
Föreslagen lydelse
S
Talan mot central förvaltningsmyndighets beslut i den del beslutet rör tillämpningen av denna lag föres genom besvär hos arbetsdomstolen.
Angår beslutet medlem i förening som avses i 2 § lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt, kan hans talan foras av föreningen. Medlemmen har dock rätt att själv föra talan, om han visar att föreningen undandrager sig att föra hans talan.
I fråga om besvär sorn fores hos arbetsdomstolen enligt denna lag skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister föreskrives om rättegången i mål sorn fullföljts till arbetsdomstolen genom besvär. Besvärsmål enligt denna lag kan dock även företagas till avgörande efter huvudförhandling.
S
Har myndighet beviljat eller avslagit framställning om samhällsstöd, kan arbetsdomstolen förordna annat för tiden intill dess lagakraftägande beslut föreligger i målet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om mål där besvär förts före ikraftträdandet.
InU 1974:16
12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt
Härigenom forordnas att 9 ii lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 9 §
Mål vari är tvist om arbetsgivares Mål vari är tvist om arbetsgivares rätt till kvittning mot arbetstagares rätt till kvittning mot arbetstagares
lönefordran prövas av arbetsdomsto- lönefordran handlägges enligt lagen
len, om tjänsteavtalet regleras av kol- (1974:000) om rättegången i arbets lektivavtal,
och i annat fall av allmän tvister,
domstol.
I fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 ,sv lagen (1928:254) om arbetsdomstol, även om målet ej är sådant som avses i den lagen.
Gör arbetsgivare i mål om lönefordran invändning om kvittning eller väcker han genkäromål om motfordran, får målet om lönefordran avgöras utan prövning av invändningen eller genkäromålet, om sådan prövning skulle oskäligt uppehålla prövningen av lönefordran.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.
InU 1974:16
13 Förslag till Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274)
Härigenom forordnas i fråga om statstjänstemannalagen (1965:274),
dels att 16 S skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall inforas en ny paragraf, 39 a 5j, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 S
Om från statens sida förfares i strid mot 15 S forsta stycket eller om arbetstagarförening åsidosätter vad som åligger den enligt 15 8 tredje stycket, skall staten eller föreningen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 8 och 9 SS lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller tjänsteman, om han deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller föranledd stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 15 S första stycket.
Mål om skadestånd enligt forsta stycket upptages och avgöres av arbetsdomstolen. I fråga om anhängiggörande och utförande av talan gälla bestämmelserna i 13 \v lagen om arbetsdomstol, även om målet ej är sådant som avses där.
39 a S
Mål om skadestånd enligt 16 \v prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 \v tredje stycket eller 30 S eller av föreskrift som meddelats med stöd av dessa bestämmelser, handlägges enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
InU 1974:16
14 Förslag till Lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965:275)
Härigenom förordnas att 4 5 kommunaltjänstemannalagen (1965:275) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om kommun förfar i strid mot 3 S första stycket eller om arbetstagarförening åsidosätter vad som åligger den enligt 3 S tredje stycket, skall kommunen eller föreningen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 8 och 9 5S lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller tjänsteman, om han deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller föranledd stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 3 5 första stycket.
Mål om skadestånd enligt första Mål om skadestånd enligt första stycket upptages och avgöres av ar- stycket prövas av arbetsdomstolen,
betsdomstolen. I fråga om anhängig- Sådant mål handlägges enligt lagen
görande och utförande av talan gälla (1974:000) om rättegången i arbets bestämmelserna
i 13)1 lagen om ar- tvister,
betsdomstol, även om målet ej är sådant som avses där.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
InU 1974:16
15 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut
Härigenom förordnas att lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Arbetstagare må ej föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut rörande hans arbets- eller anställningsvillkor, om han eller arbetstagarförening som han tillhör äger väcka talan i saken vid arbetsdomstolen eller i dess ställe inför skiljemän.
Föreslagen lydelse
Arbetstagare får ej anföra besvär mot offentlig arbetsgivares beslut rörande hans arbets- eller anställningsvillkor, om talan i saken enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister kan väckas vid arbetsdomstolen eller tingsrätt eller i deras ställe inför skiljemän.
Genom första stycket inskränkes dock ej rätt att anföra besvär mot offentlig arbetsgivares beslut i fråga som enligt avtal får avgöras av arbetsgivaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser om rätt att anföra besvär tillämpas alltjämt i fråga om beslut som meddelats före lagens ikraftträdande.
InU 1974:16
16 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff
Härigenom förordnas, att 27 S lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Vad i denna lag är stadgat om böter skall även gälla vitén. Förvandling må dock ej ske av vite som utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som handlagts enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Vad i denna lag är stadgat om böter skall även gälla vitén.
InU 1974:16
17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden
Härigenom förordnas att 1, 3 och 4 SS lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 8
Denna lag skall tillämpas på rät- Denna lag skall tillämpas på rättegången vid allmän domstol i tviste- tegången i tvistemål vari förlikning mål vari förlikning om saken är till- om saken är tillåten, om värdet av
låten, om värdet av vad som yrkas vad som yrkas uppenbart ej översti uppenbart
ej överstiger hälften av ger hälften av det enligt lagen
det enligt lagen (1962:381) om all- (1962:381) om allmän försäkring be män
försäkring bestämda basbelop- stämda basbeloppet för oktober näst pet för oktober näst föregående år. föregående år.
Första stycket gäller ej om part första gången han skall föra talan i tvistemålet yrkar att denna lag ej skall tillämpas och därvid gör sannolikt att bakomliggande tvist rör högre värde eller att utgången eljest är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, skall part som begär målets hänskjutande till rättegång senast därvid framställa yrkande som nyss sagts.
Med värde enligt första stycket avses det värde som vid tiden för talans väckande kan antagas gälla. Har talan väckts genom ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande eller om enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten skall handläggas som tvistemål. Vid bedömningen skall hänsyn ej tagas till rättegångskostnad.
Denna lag skall ej tillämpas i fråga om mål som av tingsrätt handlägges i särskild sammansättning eller med tillämpning av konkurslagen
(1921:225) eller ackordslagen
(1970:847), eller om mål som skall upptagas omedelbart av högre rätt.
Denna lag skall ej tillämpas i fråga om mål som av tingsrätt handlägges i särskild sammansättning eller med tillämpning av konkurslagen
(1921:225) eller ackordslagen
(1970:847), eller om mål som skall upptagas omedelbart av högre rätt eller arbetsdomstolen.
InU 1974:16
27 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 S
I stället för bestämmelserna om förberedelse i 42 kap. 6— 22 SS rättegångsbalken och om huvudförhandling i 43 kap., 50 kap. 15— 18 SS och 21 — 22 SS samt 55 kap. 12 och 15 SS samma balk, gäller denna lags bestämmelser om sammanträde och skriftlig handläggning. I övrigt tillämpas rättegångsbalken i den mån dess bestämmelser ej strider mot denna lag. Därvid jämställes sammanträde enligt denna lag med huvudförhandling.
Beträffande rättegången i mål som enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister skall fullföljas till arbetsdomstolen i stället för till hovrätt tillämpas första stycket endast om det icke strider mot vadsom enligt särskild föreskrift i den lagen skall gälla om rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Motionerna
Motion väckt under allmänna motionstiden
1974:1548 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen som sin mening framhåller att rättstvister på arbetsmarknaden inte bör lösas genom skiljedom enligt lagen om skiljemän den 14 juni 1929.
Motioner väckta i anledning av propositionen
1974:1834 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i anledning av propositionen 1974:77 antar Kungl. Maj:ts förslag till lag om rättegången i arbetstvister, m. m.,med undantag för 4 kap. 3 S första stycket, som bör ges följande lydelse:
Domen skall i första hand grundas å vad vid huvudförhandlingen förekommit. Dock må domstolen till grund för domen lägga jämväl andra i målet förebragta omständigheter.
Dom skall meddelas domen meddelas.
Vad som i första slutligt beslut.
1974:1836 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen beslutar
1. att proposition 1974:77 avslås.
InU 1974:16
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att denna snarast framlägger förslag till lag om ett nytt rättsförfarande på arbetsmarknaden som beaktar följande:
a) rätt lill kostnadsfri rättegång samt att själv välja ombud för förande av talan,
b) rätt att kunna överklaga utslag i första instans,
c) rätt att fä tvist behandlad på ort inom det län där käranden är bosatt.
Utskottet
I propositionen läggs fram ett förslag till lag om rättegången i arbetstvister. Den nya lagen skall främja en enhetligare rättstillämpning i mål om arbetstvister.
Enligt förslaget skall mål som rör organiserade arbetstagare tas upp direkt i arbetsdomstolen som blir enda instansen i sådana mål. Innnan mål tas upp till prövning skall parterna ha förhandlat i frågan. Tvister som rör oorganiserade arbetstagare skall i första instans handläggas i tingsrätt och i andra och sista instans i arbetsdomstolen. Om tvisten endast rör mindre värden (ett halvt basbelopp) och handlagts i den särskilda ordningen härför i tingsrätt erfordras prövningstillstånd av arbetsdomstolen för att tvisten skall tas upp till behandling där. Liksom hittills skall parterna kunna komma överens - med ett pär undantag — att tvister skall avgöras av skiljemän i stället för domstol.
Begreppet arbetstvist ges i lagen en vid innebörd. Vissa typer av arbetstvister undantas dock från lagens tillämpning. Det gäller bl. a. tvister på den offentliga sektorn i vissa frågor som inte får regleras genom avtal samt tvistiga fordringar i konkurs.
Lagförslaget innehåller regler om förfarandet i arbetstvister. Huvudregeln är att bestämmelserna i rättegångsbalken eller andra lagar om rättegången i dispositiva tvistemål (mål i vilka förlikning är tillåten) skall gälla i tillämpliga delar. Då arbetsdomstolen fungerar som enda instans skall reglerna om rättegång i tingsrätt i princip vara tillämpliga. Vissa undantag-som i huvudsak stämmer överens med nu gällande avvikande föreskrifter i lagen om arbetsdomstol — skall dock gälla. Då arbetsdomstolen är fullföljdsinstans skall i princip reglerna om rättegång i hovrätt iakttas. Vissa särregler föreslås dock, däribland bestämmelser om större möjligheter än i hovrätt att avgöra mål utan huvudförhandling.
De ovan redovisade förändringarna medför ökade arbetsuppgifter för arbetsdomstolen. Till detta kommer nya mål genom förändringar i och utökning av den arbetsrättsliga lagstiftningen. I propositionen föreslås därför en fördubbling av antalet ledamöter i domstolen.
Arbetsdomstolen skall i fortsättningen bestå av två ordförande, två vice ordförande och 14 andra ledamöter. Ordförandena, vice ordförandena och
InU 1974:16
två ledamöter skall utses bland personer som inte kan sägas representera parterna på arbetsmarknaden (ämbetsmannaledamöter). Ordförandena och vice ordförandena skall dessutom vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Av de övriga tolv ledamöterna skall SAF och LO föreslå fyra vardera, TCO två, Kommunförbundet och Landstingsförbundet tillsammans en, varjämte en representant skall utses för staten som arbetsgivare. Utöver detta antal medger lagförslagets konstruktion att ytterligare en ordförande och en vice ordförande tillsätts. För annan ledamot än ordförande skall det finnas högst tre ersättare, vilka skail utses på samma sätt som ledamöterna, dock skall två av ersättarna för TCO-ledamöterna föreslås av SACO.
Vid huvudförhandling skall domstolen bestå av fem till sju ledamöter. Den normala sammansättningen är sju ledamöter varav två representerar arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. Vid annan handläggning består domstolen av tre ledamöter. Därutöver håller ordförandena på egen hand förberedande sammanträden. Då fråga uppkommer om ändring i tidigare praxis kan domstolen sammanträda i plenum.
Det är inte närmare reglerat i lagförslaget hur domstolen skall sammansättas, utan bestämmelser härom föreslås bli intagna i en särskild instruktion. I propositionen anges emellertid grunderna förden tänkta regleringen. Inom ramen för sju deltagande ledamöter skall sammansättningen variera mellan en allmän sammansättning i mål, som har betydelse utöver den sektor av arbetsmarknaden från vilket det kommer, och olika särskilda sammansättningar i mål, som huvudsakligen har betydelse endast för det berörda förhandlingsområdet. I den allmänna sammansättningen bör enligt propositionen delta ledamöter som utsetts efter förslag av envar av SAF, de offentliga arbetsgivarna, LO och TCO. När det gäller den senare typen av mål förordas att sammansättningen bestäms med utgångspunkt från vilka ledamöter som främst företräder sakkunskap från det förhandlingsområde som målet rör.
I samband med den nya lagen föreslås en lag om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden, som ersätter lagen (1947:638) om betalningsföreläggande för vissa fordringar på arbetslön m. m. Dessutom föreslås vissa följdändringar i annan lagstiftning.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974, dvs. samtidigt med lagen om anställningsskydd.
I motionen 1836 av vänsterpartiet kommunisterna yrkas avslag på propositionen i dess helhet samt förslag till ny lax om rättsförfarandet på arbetsmarknaden. En ny lagstiftning skall innehålla bestämmelser om bl. a. rätt till kostnadsfri rättegång, rätt att själv välja ombud, rätt att alltid kunna överklaga avgörande i första instans samt rätt att få tvist behandlad på ort i det län där käranden är bosatt.
Motionärerna hävdar att arbetsdomstolen är en ”klassdomstol" och att en grundlig revidering av domstolen är nödvändig. Det framlagda lagfor -
InU 1974:16
slaget innebär enligt motionärerna endast förändringar av organisatorisk art och inte någon ändring av arbetsdomstolens karaktär av klassdomstol. Motionärerna vill ha ett helt nytt rättsförfarande i arbetstvister. Detta skall bygga på, förutom ovan angivna principer, rätt till förhandlingar i alla frågor, rätt att strejka när förhandlingar inte ger resultat, rätt att välja löneform, rätt till möten och agitation på arbetsplatsen m. m.
Motionärerna motiverar sitt avslagsyrkande främst med hänvisning till de materiella regler arbetsdomstolen har att tillämpa. Viktiga delar av det regelsystemet behandlas av arbetsrättskommittén som innevarande år skall avge sitt betänkande. I motionen anförs inte någon bärande kritik mot de rättegångsregler som är aktuella i den förevarande propositionen. Utskottet avstyrker sålunda avslagsyrkandet. De i anslutning till avslagsyrkandet framställda yrkandena som grund för en ny reform är inte närmare motiverade. I anslutning till vad som anförs om rättegångskostnader vill utskottet erinra om att huvudregeln i rättegångsbalken är att den förlorande parten skall ersätta den vinnande parten dennes rättegångskostnader. Denna regel skall tillämpas även i arbetstvister. I 5 kap. 2 8 första stycket föreslås emellertid en specialregel. Domstol kan förordna att vardera parten skall bära sin kostnad om den förlorande parten hade skälig anledning att få tvisten prövad. En för arbetstagarparten än förmånligare regel gäller dessutom enligt anställningsskyddslagen. I övrigt kan hänvisas till den vidgade möjligheten till ekonomiskt bistånd som enskilda personer fått genom den år 1972 antagna rättshjälpslagen. Beträffande yrkandet om ombud gäller att part i arbetstvist liksom i annan rättegång har rätt att själv välja ombud. Domstolen kan avvisa ett ombud som visar oredlighet, oskicklighet, oförstånd eller eljest befinns olämpligt. I praxis är det mycket ovanligt att domstol avvisar ett ombud.
Motionärernas övriga förslag förutsätter ett tvåinstanssystem för alla typer av arbetstvister. Det synes medföra att någon form av regionala arbetsdomstolar måste inrättas. Utskottet är inte berett att förorda en sådan lösning och avstyrker sålunda motionen i dess helhet.
I den vid riksdagens början väckta motionen 1548 av herr Hallgren m. fl. (vpk) aktualiseras frågan om skiljeförfarande i arbetstvister. Såsom tidigare redovisats kan parterna avtala att arbetstvist skall avgöras av skiljemän. En bestämmelse härom är intagen i 1 kap. 3 8 i lagförslaget.
I kollektivavtal föreskrivs stundom att tvister i anledning av avtalet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt 1929 års lag härom. Skiljeklausul utgör rättegångshinder. Parterna avgör själva hur skiljemännen skall utses och hur många de skall vara. Har annat inte överenskommits skall skiljemännen vara tre. Vardera parten utser en skiljeman och dessa båda skiljemän utser därefter den tredje. Ofta har parterna redan i avtalet bestämt hur skiljemännen skall utses. Skiljemännen skall i fråga om förfarandet tillämpa vad parterna föreskrivit och i övrigt handlägga saken opartiskt, ändamålsenligt och skyndsamt. Vittnen, sakkunniga och parter kan
InU 1974:16
höras, dock ej under ed eller sanningsförsäkran. Skiljedom skall avfattas skriftligen. Den är bindande för parterna och (är således inte överklagas. Parterna är skyldiga att betala skiljemännen för deras arbete och omkostnader. Härtill kommer också vanliga processkostnader såsom ombudsarvoden o. d.
Parterna på arbetsmarknaden har inrättat vissa fasta skiljenämnder, däribland arbetsmarknadsnämnden inom LO-S A F-om rådet, för prövning av olika slags kollektivavtalstvister.
I betänkandet SOU 1972:22 har domstolskommittén lagt fram ett alternativ till det nuvarande skiljeförfarandet, vilket förslag f. n. är under departementsbehandling. Enligt förslaget skall avtalstvister genom skriftlig överenskommelse kunna hänskjutas till särskilda skiljedomstolar, knutna till de allmänna domstolarna. Avgörandena skall inte fl överklagas. Som skiljedomstol skall fungera tingsrätt i särskild sammansättning, nämligen tre lagfarna domare och två av parterna utsedda skiljemän. Statsverket skall svara för skiljemännens arvoden. För förfarandet skall i princip gälla rättegångsbalkens regler, dock med vissa modifikationer.
1 motionen 1548 yrkas att rättstvister på arbetsmarknaden inte skall fl lösas genom skiljedom enligt lagen om skiljemän. Man vänder sig mot att del i vissa kollektivavtal finns bestämmelser om att, i fall där parterna inte enas, vissa myndighetsföreträdare skall utse skiljeman, vilket inte anses gagna arbetstagarsidan. Vidare riktar motionärerna kritik mot skiljeförfarandet på grund av att en skiljedom inte kan överklagas, att vittnen inte kan höras under ed inför skiljemännen samt att överexekutor kan vägra verkställighet av en skiljedom.
Parterna på arbetsmarknaden har genom inrättande av olika skiljenämnder ett väl utbyggt system för skiljeförfarande på olika arbetsrättsliga områden. De har under lagstiftningsarbetet inte framställt önskemål om att det nuvarande systemet skall ändras. Utskottet kan inte finna skäl att ta ifrån parterna möjligheten att i arbetstvister liksom i andra dispositiva mål träffa avtal om skiljeförfarande. Med hänsyn härtill och vad ovan sagts om det pågående arbetet att reformera institutet avstyrker utskottet motionen 1548 och godtar propositionen i motsvarande del.
I motionen 1834 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s) behandlas frågan om vilket material som får läggas till grund för dom i mål som handläggs i arbetsdomstolen.
Enligt 17 kap. 2 ii första stycket rättegångsbalken skall dom, om huvudförhandling hållits i målet, grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen. Endast det material parterna åberopat vid huvudförhandlingen får alltså utgöra underlag för domen. Vidare skall allt material läggas fram muntligen under huvudförhandlingen. Dessa två principer — omedelbarhetsprincipen och muntlighetsprincipen — är grundläggande för rättegångsförfarandet i vårt land. Vid måls avgörande utan huvudförhandling
InU 1974:16
skall enligt 17 kap. 2 5 andra stycket rättegångsbalken till grund för domen läggas vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet.
För arbetsdomstolen gäller en särskild regel i nu aktuellt hänseende (26 8 lagen om arbetsdomstol). Enligt denna skall domstolen i första hand ta hänsyn till vad som förekommit vid huvudförhandlingen, men domstolen kan också beakta andra omständigheter som förebragts i målet. Syftet med undantagsbestämmelsen är bl. a. att arbetsdomstolen skall ha möjlighet att ta hänsyn även till sådant material som åberopats vid förberedelsen men av förbiseende inte lagts fram vid huvudförhandlingen. Vidare skall arbetsdomstolen kunna komplettera utredningen efter huvudförhandlingen. Ett skäl för undantagsregeln är att utgången i mål i arbetsdomstolen ofta för verkningar även för andra än parterna och att noggrann utredning därför är betydelsefull. Ett annat skäl är att domstolen prövar målet fullständigt även när ena parten uteblivit från huvudförhandlingen.
I propositionen föreslås nu i 4 kap. 3 8 första stycket att arbetsdomstolen, om huvudförhandling hållits i målet, skall få grunda domen på vad som förekommit vid huvudförhandlingen och vad handlingarna i målet innehåller. Om ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad handlingarna innehåller och vad som eljest förekommit i målet. Detta föreslås gälla för arbetsdomstolen både när den är första instans och när den är fullföljdsinstans.
För tingsrätterna föreslås inte någon särskild regel, utan dessa skall även i arbetstvister tillämpa 17 kap. 2 8 rättegångsbalken.
I motionen 1834 begärs att den nuvarande regeln i 26 8 lagen om arbetsdomstol bibehålls i den nya lagen. Motionärerna befarar att propositionens regel kommer att drabba arbetstagarsidan, eftersom motparten oftast har större resurser att klara det utredningsarbete som föregår domstolsförhandlingarna. För arbetstagarna har det därför stor betydelse att innehållet i handlingarna i målet kan kompletteras med upplysningar till domstolen.
Departementschefen behandlar den aktuella frågan på s. 122-123. Han anför bl. a.:
I vissa fall kan det vara lämpligt att arbetsdomstolen har möjlighet att beakta också andra omständigheter än som har förebragts vid huvudförhandlingen. Bl. a. bör en sådan möjlighet finnas, om det vid överläggning till dom skulle framkomma att visst material, som åberopats vid förberedelsen. av förbiseende inte redovisats vid huvudförhandlingen eller att vissa kompletterande uppgifter behövs för domsskrivningen. I många fall synes det vara onödigt med en fortsatt huvudförhandling för att arbetsdomstolen skall kunna beakta även dessa omständigheter. En särskild bestämmelse som gör detta möjlig: bör därför uppställas för arbetsdomstolens del. Den bestämmelse som nu gäller i detta hänseende synes emellertid föra för långt. Det bör inte komma i fråga att arbetsdomstolen tar hänsyn
InU 1974:16
till andra omständigheter än sådana som framgår av ingivna handlingar eller eljest av akten i målet. Givetvis skall omständigheterna även ha åberopats av någon av parterna för att kunna läggas till grund för domen. Enligt min mening bör bestämmelsen ha det innehållet, att domen vid arbetsdomstolen får grundas endast på vad som har förekommit vid huvudförhandling och vad handlingarna i målet innehåller.
Med hänsyn till arbetsdomstolens speciella karaktär anser utskottet i likhet med departementschefen att det även i fortsättningen bör finnas en särskild regel för arbetsdomstolen om vilket material som får läggas till grund för domen. Arbetsdomstolen bör således kunna beakta dels omständigheter som framgår av handlingarna i målet och som tidigare åberopats men inte lagts fram vid huvudförhandlingen, dels material som tillförts målet efter huvudförhandlingen. Vidare bör arbetsdomstolen kunna uppmana parterna att efter huvudförhandlingen komma in med material. Möjligheten att ta hänsyn till material som tillförts målet efter huvudförhandlingen bör, såsom departementschefen framhållit (s. 170), användas endast beträffande material som kan antas vara ostridigt eller inte föranleda någon vidlyftigare argumentering. Motparten måste alltid beredas tillfälle att yttra sig över nytillkommet material.
Enligt utskottets uppfattning innebär den föreslagna regeln i praktiken att nuvarande praxis i arbetsdomstolen blir lagfäst. Med hänsyn härtill finns det knappast anledning till de farhågor beträffande verkningarna av den föreslagna regeln som motionärerna uttalat. Utskottet godtar därför propositionens förslag om utformningen av regeln och avstyrker motionen.
Som framgår av betänkandet har utskottet vid behandlingen av förslaget till lag om rättegången i arbetstvister främst tagit upp sådana frågor som aktualiserats genom motioner. I den mån den föreslagna lagen inte behandlats i det föregående tillstyrker utskottet densamma. Utskottet har inte heller några erinringar mot övriga föreslagna lagändringar, dock att 39 a § statstjänstemannalagen bör kompletteras med en hänvisning till 35 $ samma lag och i övrigt preciseras på sätt utskottet föreslår i sin hemställan.
Utskottet tar slutligen upp frågor som rör anslag och ordförandetjänster i arbetsdomstolen.
Ordförande i arbetsdomstolen skall som hittills förordnas på arvodestjänst. Utses justitieråd eller regeringsråd till ordförande, förutsätts vederbörande lämna sin ordinarie tjänst i högsta domstolen respektive regeringsrätten. Inte heller detta är någon ändring i nuvarande ordning. Skulle annan ordinarie domare förordnas till ordförande i arbetsdomstolen, är det möjligt att förena arvodestjänsten i arbetsdomstolen med den ordinarie domartjänsten. Därvid uppstår olägenheten att sistnämnda tjänst under avsevärd tid kommer att uppehållas med vikariat. På grund härav föreslås i propositionen att Kungl. Maj:t bemyndigas att i sådant fall föra den ordinarie
InU 1974:16
domartjänsten över stat. Utskottet har ingen invändning häremot utan föreslår att riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet.
Omorganisationen av arbetsdomstolen innebär som tidigare sagts dubblering av ordförande- och viceordförandeposterna, fördubbling av antalet ledamöter samt utökning av antalet ersättare. Till detta kommer behov av ytterligare kanslipersonal. Det för nästa budgetår redan anvisade anslaget om 752 000 kr. till domstolens löner och omkostnader (prop. 1974:1 bil. 13 p. B 8, InU 1974:2) är inte beräknat för en sådan utbyggnad av organisationen, utan en merkostnad av ca 434 000 kr. väntas uppstå. Likväl begärs inte någon uppräkning av anslaget. Det förutsätts i stället att domstolen skall fä medgivande att överskrida anslaget. Utskottet anser sig för detta fall kunna acceptera ett anslagstekniskt arrangemang av angivet slag.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag pä propositionen 1974:77 och begäran om nytt lagforslag att riksdagen avslår motionen 1974:1836,
2. beträffande skiljeförfarande att riksdagen med avslag på motionen 1974:1548 antar 1 kap. 3 5 i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om rättegången i arbetstvister,
3. beträffande /ragar» om vilket material som får läggas till grund,för dom att riksdagen med avslag på motionen 1974:1834 antar 4 kap. 3 i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om rättegången i arbetstvister,
4. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om rättegången i arbetstvister i den mån lagförslaget inte behandlats i det föregående,
5. att riksdagen med förklaring att propositionen bör ändras i fråga om förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274) antar förslaget med den ändringen att 39 a 8 erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
39 a S
Mål om skadestånd enligt 16 5 Mål om skadestånd enligt 16 5
prövas av arbetsdomstolen. Sådant prövas av arbetsdomstolen. Sådant
mål, liksom mål om tillämpning av mål, liksom mål om tillämpning av
7 5 tredje stycket eller 30 5 eller av 7 5 tredje stycket, 30 eller 35 5
föreskrift som meddelats med stöd eller av föreskrift som meddelats
av dessa bestämmelser, handlägges med stöd av 7 \v tredje stycket eller
enligt lagen (1974:000) om rätte- 30 5 andra stycket, handlägges enligt
gången i arbetstvister. lagen (1974:000) om rättegången i
arbetstvister.
InU 1974:16
6. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda lagförslag,
7. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att föra över stat annan ordinarie domartjänst än för justitieråd eller regeringsråd som förenas med tjänst som ordförande i arbetsdomstolen.
Stockholm den 21 maj 1974
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Mora (fp). Olsson i Asarum (s), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s), Rämgård (c) och Hallgren (vpk).
Reservation
av herr Hallgren (vpk) som anser
dels att utskottets yttrande fr. o. m. den del som börjar på s. 30 med ”Motionärerna motiverar” bort ha följande lydelse:
Den s. k. reform som nu föreslås beträffande arbetsdomstolen är ägnad att bevara det övertag som företagen sedan länge har på grund av utformningen av det arbetsrättsliga regelsystemet. Den demokratisering av arbetslivet som det så ofta talas om kan inte uppnås så länge arbetsköparna i kraft av äganderätten har bestämmanderätt och tolkningsföreträde i alla väsentliga frågor. Det blir anledning att i annat sammanhang ta upp de grundläggande frågorna om makten på arbetsplatserna, förhandlings- och strejkrätten m. m., som berörs i vänsterpartiet kommunisternas motion.
När det gäller det aktuella förslaget om en lag om rättegången i arbetstvister får utskottet anföra följande. Lagen bygger i allt väsenligt på de principer som mot arbetarklassens önskemål genomfördes år 1928. Enligt utskottets mening måste domstolarna omformas så att lönearbetarnas inflytande ökas. Först genom en sådan maktförskjutning blir det möjligt för domstolarna att verka på ett rättvist och rimligt sätt. Propositionen tillgodoser inte detta grundläggande krav och utskottet underkänner därför propositionen i dess helhet.
Enligt utskottets uppfattning bör en domstolsreform för handläggning av arbetstvister genomföras som beaktar de i motionen skisserade riktlinjerna. Den närmare utformningen av en sådan reform bör bli föremål för skyndsam utredning. Därvid bör beaktas vad i motionen anförs om att tillförsäkra arbetare rätt att få tvisten behandlad på ort inom det län där
InU 1974:16
arbetaren är bosatt. En tänkbar lösning för att tillgodose detta är en decentralisering av arbetsdomstolen eller ombildning av densamma till regionala domstolar för behandling av arbetstvister. En förutsättning bör vidare vara att käranden skall ha rätt att själv välja ombud för förande av talan samt att rättegången görs kostnadsfri. Möjligheter bör säkerställas till överklagande av domstolsutslag till central domstol med säte i Stockholm.
Sammansättningen av dessa domstolar bör vara sådan, att en majoritet representerande löntagarna säkerställs. Det skisserade domstolssystemet gör skiljemannaförfarande överflödigt och avgörande av skiljenämnd bör därför inte tillåtas i arbetstvist.
Med det anförda har utskottet i princip biträtt kraven i motionerna 1548 och 1836. Eftersom utskottet avstyrker propositionen i dess helhet saknas anledning att gå in på detaljspörsmål av det slag som behandlas i motionen 1834 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s). Den motionen avstyrks således.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall lill motionerna 1974:1836 och 1974:1548 dels avslår propositionen 1974:77 och motionen 1974:1834, dels begär att regeringen snarast lägger fram förslag till ny lagstiftning om rättegången i arbetstvister i enlighet med de riktlinjer utskottet förordat.
GOTAB 74 7628 S Stockholm 1974