Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande m. m.
Näringsutskottets betänkande nr 25 år 1974
NU 1974:25
Nr 25
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande m. m.
Ärendet
I detta betänkande behandlas fyra motioner med yrkanden om utredning beträffande
ett system för lönsparande i företagen grundat på köp av konvertibla obligationer,
ett system för sparande i form av delägarskap i företag för anställda, lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitalbildning, lagstadgad fördelning av förmögenhetstillväxten inom näringslivet mellan arbetstagare och kapitalägare och ett genom skattelättnader eller på annat sätt stimulerat aktiesparande.
Remissyttranden över motionerna har avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Motionerna
Yrkanden Motionerna är följande:
1974:550 av herrar Sjönell (c) och Antonsson (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande ett system för lönsparande i företagen som grundar sig på köp av konvertibla obligationer i enlighet med vad som anförts i motionen,
1974:868 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om ett system för delägarsparande i enlighet med vad som anförts i motionen,
1974:1495 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en parlamentarisk utredning med representation från arbetsmarknadens parter tillsätts för att utarbeta ett förslag om lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitalbildning,
1974:1502 av herrar Hörberg (fp) och Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter och erforderlig ekonomisk expertis med uppdrag att utreda problemen förenliga med en lagstiftning om dels
1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 25
NU 1974:25
fördelning av förmögenhetstillväxten inom näringslivet mellan arbetstagare och kapitalägare i enlighet med i motionen anförda tankegångar, dels ett genom skattelättnader eller annan premiering åt såväl arbetstagare som företag stimulerat aktiesparande.
Motiveringen för yrkandet i motionen 1974:868 finns i motionen 1974:628 om sparstimulerande åtgärder, vilken hänvisats till skatteutskottet.
Motivering
Som utgångspunkter för önskemålet om lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitaltillväxt anges i motionen 1974:1495 kraven på att ägandet decentraliseras och förmögenheterna fördelas jämnare, att företagens kapitalbehov tillgodoses och att löntagarna tillförsäkras medbestämmande på alla nivåer i arbetslivet oberoende av sina eventuella kapitaltillgångar. Motionärerna hänvisar till system för anställdas andel i kapitaltillväxten som prövats i andra länder och inom vissa företag i Sverige. Två huvudmodeller anges. Den ena av dessa innebär att så småningom en viss del av ägandet av företagens kapital övergår till löntagarna individuellt eller genom särskilda fonder, varigenom på längre sikt en ny ägarstruktur skapas. Enligt den andra huvudmodellen är det närmast fråga om ett lönetillägg som avtalas vid kontantlöneförhandlingarna. Resultatet blir främst, säger motionärerna, ett ökat sparande och minskad inflationspress. Avslutningsvis skisseras i motionen ett tänkbart system för lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitalbildning. Företagen betalar enligt detta in en del av sin vinst i form av nyemitterade aktier till olika fonder, mellan vilka löntagarna kan välja. Det inbetalade värdet skall vara de enskilda löntagarnas privata egendom, vilket uppnås genom att dessa erhåller andelsbevis i fonderna vilka dels ger avkastning, dels är realiserbara med vissa spärregler. Systemet förutsätts omfatta endast de större företagen och vara flexibelt så att löntagarna inte binds till ett visst företag.
Utgångspunkterna för motionen 1974:1502 är likartade. Gentemot arbetstagarorganisationernas uttalanden, när förslag i samma ämne väckts tidigare år, att hithörande frågor bör lösas förhandlingsvägen genmäler motionärerna att det inte torde vara möjligt att utan lagstiftningsåtgärder nå ett tillräckligt genomgripande resultat beträffande arbetstagarnas rätt till andel i den förmögenhetstillväxt som dessa själva är med om att skapa. Bl. a. anses att aktiebolagslagen behöver ändras så att de anställda genom ”arbetstagaraktier” kan få andel i förmögenhetstillväxten och på samma gång i inflytandet över företaget. I motionen förordas att ett system för de anställdas andel i kapitaltillväxten skapas. Fördelningen av förmögenhetstillväxten mellan kapitalägare och arbetstagare skulle baseras på storleken av deras insatser, definierade som aktiekapitalets värde respektive den årliga bruttolönekostnaden. Ytterligare borde det enligt motionärerna stiftas lag om ett frivilligt, genom skattelättnader eller på annat sätt stimulerat enskilt aktiesparande
NU 1974:25
från arbetstagarnas sida, organiserat med speciella ”aktiesparkonton”.
I motionen 1974:628, där motiveringen för yrkandet i motionen 1974:868 återfinns, pläderas för en ökad privat kapitalbildning, som skulle ge marknadskrafterna ett större inflytande på kapitalmarknaden. Det system för delägarsparandesom motionärerna förordar innebäratt vid sidan av vanliga aktier skapas en ny form av delägarbevis som skall vara lättare åtkomliga och ge större trygghet. Börsnoterade företag föreslås få möjlighet att emittera konvertibla obligationer. Dessa skall tecknas av en stiftelse med de anställda som delägare. Stiftelsen satsar omedelbart 20 procent av aktiernas värde, medan övriga 80 procent får lånas av stiftelsen från allmänna pensionsfonden med en amorteringstid av fyra år. Amorteringarna sker genom inbetalning av de anställda, som medges avdragsrätt för dem vid taxeringen. Efter fem år skall andelsägarna ha rätt att konvertera andelarna till vanliga aktier i företaget.
Ett likartat system, dock utan anordningen med lånefinansiering av obligationsköp, föreslås i motionen 1974:550. Förslaget innebär att inkomst av tjänst i viss utsträckning undantas från beskattning om den placeras i konvertibla obligationer. Systemet skulle genom att skattelättnad medgavs oavsett vilket företag som gett ut obligationerna komma att omfatta även anställda i offentlig tjänst, organisationer etc. Som motiv åberopar motionärerna behovet av att öka företagssparandet och tillgången på riskvilligt kapital. Genom att låta en del av sina löneökningar stå kvar i företagen skulle de anställda indirekt kunna vinna ökad anställningstrygghet och snabbare ökning av anställningsförmånerna, anser motionärerna.
Tidigare behandling av likartade motioner
Motioner rörande delägarsparande, bl. a. avseende metoder för att ge löntagarnaandel i långsiktigt företagssparande, har väckts årligen vid 1968—1973 års riksdagar (BaU 1968:33,1969:42,1970:44; NU 1971:38,1972:18,1973:58).
I sitt betänkande i ämnet år 1971 beskrev näringsutskottet det i Frankrike tillämpade systemet med sparande av de anställda, grundat på delaktighet i företagens vinster (participation). Motionerna har i samtliga fall avslagits av riksdagen, sedan de efter remissbehandling avstyrkts av vederbörande utskott. Motiveringen för avstyrkandet har varje gång varit ungefär densamma. År 1973 anförde näringsutskottet i huvudsak följande. Förslagen i motionerna hade att göra med omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de anställda. Detta är ett ämne som det bör lämnas åt arbetsmarknadens parter att förhandla och träffa avtal om. Arbetsmarknadsparterna bör själva få påkalla statsmakternas meverkan om de anser statliga åtgärder på lönsparandets område erforderliga. I reservationer åren 1971 — 1973 har i anledning av samtliga vid tillfallet föreliggande motioner förordats utredning angående andel för de anställda i långsiktigt företagssparande. Bakom reservationerna har alla tre åren stått folkpartiets och mo 1*
Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 25
NU 1974:25
derata samlingspartiets representanter i utskottet och de båda senaste åren även centerpartiets. Beträffande tidigare reservationer hänvisas till sammanfattande redogörelse i utskottets betänkande i ämnet år 1971. Den i reservationerna förordade utredningen har karaktäriserats som en i första hand teknisk utredning. Statsmakterna skulle genom att föranstalta om en sådan, har reservanterna anfört, ingalunda bryta mot principen att det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att förhandla och träffa avtal på det aktuella området. Genom utredningen — där arbetsmarknadsparterna borde vara representerade — skulle statsmakterna emellertid bidra med underlag för fördjupade överväganden och diskussioner i ämnet.
Remissyttrandena
Arbetstagarnas tre huvudorganisationer redovisar i växlande grad en kritisk inställning till motionärernas förslag.
LO åberopar sina yttranden över liknande motioner tidigare år, senast till näringsutskottet 1973. De synpunkter som LO då framförde gäller i princip fortfarande, anförs det, varför LO inte närmare kommenterar de olika motionerna. De synpunkter som LO hänvisar till torde i huvudsak vara följande (se BaU 1970:44). Förslagen gäller för arbetstagarnas del ett val mellan kontant ersättning eller på något sätt fonderade medel som skulle ägas av de anställda men inte fritt kunna disponeras. Detta är en naturlig fråga för förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna, i vilken statsmakterna knappast har skäl att ta ställning genom en utredning eller på annat sätt. Inte heller är en skatteförändring för att gynna vinstandelssystem aktuell eller önskvärd.
Även SACO erinrar om tidigare remissyttranden, där organisationen avstyrkt motioner om utredning på området bl. a. med hänvisning till att de modeller för företagssparande och delägarskap i företag för anställda som skisserats skulle innebära en form av tvångssparande. För att SACO skulle kunna acceptera ett system för delägarsparande måste, anförs det nu, en utgångspunkt vara följande. Alla löntagare skulle få rätt att efter eget val bestämma att viss i kronor eller procent maximerad del av löneökningen planenligt skulle få avsättas till en fond. På detta sätt insatta medel skulle inte bli föremål för beskattning under förutsättning att de binds under en femårsperiod. Efter denna period skulle löntagarna kunna förfoga över kapitalet, som under mellantiden skulle förräntas genom att användas för inköp av aktier, konvertibla obligationer eller vanliga obligationer. Om löntagaren under de fem åren önskar förfoga över kapitalet skulle så bli möjligt, men då skulle hela beloppet förfalla till beskattning. Efter de fem åren skulle realisationsvinstreglerna kunna tillämpas vid en försäljning av andelar i fonden. Med ett sådant system skulle, menar SACO, det enskilda sparandet öka och industrin tillföras riskvilligt kapital. SACO uttalar att dess tidigare invändningar fortfarande äger giltighet men att SACO inte har något att invända mot att en utredning tillsätts med uppgift att kartlägga ett system
NU 1974:25
för delägarsparande enligt de riktlinjer som angivits i yttrandet. SACO förutsätter att organisationen blir representerad i en sådan utredning.
TCO analyserar de olika motiv för motionärernas förslag som kan urskiljas. Synsättet i motionerna 1974:1495 och 1974:1502 sägs vara mest intressant från löntagarsynpunkt. Den nuvarande förmögenhetsfördelningen i samhället är ytterst otillfredsställande, yttrar TCO. Ett mycket litet antal ägarintressen dominerar flertalet av de mera betydande enskilda företagen i landet. Den snabba förmögenhetstillväxten i näringslivet kommer huvudsakligen ett fåtal stora aktieägare till godo. Genom skattesystemet skulle samhället visserligen i större utsträckning kunna tillgodogöra sig andel i denna förmögenhetstillväxt. Mer önskvärt vore dock, menar TCO, att löntagarna i en eller annan form kunde disponera över denna andel. TCO diskuterar härefter hur risktagandet i näringslivet är fördelat. Riskerna bärs, säger TCO, i minst lika stor utsträckning av de anställda som av ägarna. Den anställde riskerar sin anställning och därigenom sina försörjningsmöjligheter. Ägaren riskerar en större eller mindre del av sitt kapital, vars avkastning i allmänhet spelaren mindre roll för honom än vad löneinkomsterna gör förden anställde. Kapitalägaren kan dessutom fördela sitt risktagande genom att placera sitt kapital i ett större antal företag, medan löntagaren i allmänhet inte har någon annan möjlighet än att utföra hela sin arbetsinsats i ett och samma företag.
1 den utsträckning vinsten utöver en viss ränta på insatt kapital är att betrakta som ersättning för risktagande har löntagaren, hävdar TCO, väl så stor anledning att göra anspråk på denna som kapitalägaren.
TCO uttalar att ett allomfattande system för löntagarandel i kapitalbildningen i företagen bör eftersträvas men att organisationen på nuvarande stadium inte är beredd att binda sig för någon av ett stort antal tänkbara lösningar. TCO avstyrker motionen 1974:1502 av den anledningen och motionerna 1974:550 och 1974:868 med hänvisning till att dessa har andra utgångspunkter och drar delvis andra slutsatser än de av TCO eftersträvade. Om motionen 1974:1495 anförs att den berör vitala löntagarintressen. TCO erinrar om att motioner med likartat innehåll tidigare år avvisats under motivering att initiativen borde komma från löntagarorganisationerna själva. Utan att denna gång motsätta sig hemställan i motionen 1974:1495 önskar TCO meddela att det inom organisationen bedrivs ett utredningsarbete kring de i motionen berörda frågorna.
SAF anför i sitt yttrande först att det är angeläget att näringslivets finansieringsmöjligheter förbättras. Industrins investeringsvilja har, säger SAF, under en följd av år hämmats av sjunkande självfinansieringsgrad och minskande tillgång till riskvilligt kapital, och detta får i längden en negativ inverkan på Sveriges internationella konkurrenskraft. SAF ser det som positivt om tillgången till riskvilligt kapital kan öka genom vidgat löntagarsparande vid sidan av ökad lönsamhet. En lösning av näringslivets finansieringsproblem och en förbättring av den enskildes möjligheter att öka trygg -
NU 1974:25
heten och stabiliteten i sin ekonomi förutsätter enligt SAF:s uppfattning stimulansåtgärder av skilda slag. Föreningen ställer sig därför positiv till att formerna för särskilt stöd för sparpremiering utreds men betonar att stödet bör vara baserat på grundprincipen att sparandet görs oberoende av företagets vinst. Ett vinstdelningssystem skulle, säger SAF, bryta mot principen lika lön för lika arbete och inte heller — enligt erfarenheter från bl. a. Frankrike — verka utjämnande på förmögenhetsfördelningen.
SAF kommenterar därefter de olika motionerna var för sig. I anslutning till motionen 1974:550 uttalas att SAF inte har någonting att erinra mot premiering av placering i konvertibla obligationer men anser att de anställda bör ha möjlighet att välja sparform och att premie således bör utgå generellt för alla typer av aktier och obligationer. SAF understryker att ett sparande bundet till det företag där den anställde arbetar skulle missgynna anställda i mindre lönsamma företag och verka hämmande för en från samhällsekonomisk synpunkt gynnsam fördelning av kapitalet. Även förslaget i motion 1974:868 om stiftelser bildade av de anställda med syfte att placera pengar i konvertibla obligationer tillstyrks. Stiftelsen bör enligt SAF:s uppfattning ges möjlighet att placera pengar i såväl det egna företaget som andra företag samt ges frihet att välja sparform. De i motionerna 1974:1495 och 1974:1502 framförda förslagen om utredning rörande lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitalbildning och rörande fördelningen av förmögenhetstillväxten inom näringslivet mellan arbetstagare och kapitalägare avstyrks av SAF. Föreningen hänvisar till sin i tidigare remissyttranden deklarerade uppfattning att fördelningen av företagens förädlingsvärde mellan de anställda och kapitalägarna bör avgöras av arbetsmarknadens parter.
Sammanfattningsvis anför SAF att föreningen är positiv till förslag som är avsedda att främja en breddning av förmögenhetsinnehavet genom att nybildning av förmögenheter stimuleras bland sådana grupper där förmögenheterna i dag är förhållandevis begränsade. Detta bör enligt SAF:s uppfattning ske i den formen att viss del av lönen avsätts i sådant syfte. Ett system baserat på andel i de olika företagens förmögenhetstillväxt anser föreningen vara förenat med avgörande nackdelar.
Sveriges industriförbund erinrar om sitt yttrande föregående år över motioner med likartat innehåll och uttalar att de i detta framförda skälen för en utredning fortfarande gäller. Industriförbundet tillstyrker att en utredning tillsätts med uppgift att klarlägga förutsättningarna för genomförandet av de förslag som framställs i motionerna.
Innehållet i det tidigare yttrande som Industriförbundet åberopar var i huvudsak följande. Om allmänhetens och då främst de anställdas deltagande i företagens kapitalbildning stimuleras kommer på kort sikt företagens finansieringsmöjligheter att direkt förbättras och på längre sikt inte bara nysparandet utan sparmedel som nu bundits i andra former att tillföras företagen. Ett ökat aktiesparande hos allmänheten skulle också medverka till en jämnare ägarstruktur i landet. För att sparandet skall kanaliseras till fö -
NU 1974:25
retagen genom inköp av aktier och konvertibla obligationer krävs relativt kraftiga stimulansåtgärder i form av skattefavörer. Skattestimulans bör ges även till sparande i andra former och bör avse alla löntagare. Då förslagen alltså gäller skattelagstiftningen och även kommer att omfatta personer som ej kan betraktas som anställda kan parterna på arbetsmarknaden inte själva lösa frågan, utan denna bör bli föremål för en statlig utredning.
Utskottet
Gemensamt för de fyra motioner som behandlas här är att de går ut på att åstadkomma ett ökat sparande i företagen från de anställdas sida. Förslagen har delvis olika innebörd, och flera olika motiv för dem kan urskiljas. Ett syfte är att förbättra företagens möjlighet att fl sitt kapitalbehov tillgodosett; ett särskilt värde anges vara att den privata kapitalbildningen i samhället ökar. Ett par av motionerna har ett fördelningspolitiskt syfte; det betecknas som önskvärt att ägandet decentraliseras och förmögenhetsfördelningen blir jämnare. En tankegång i detta sammanhang är att de anställda bör fl andel i den förmögenhetstillväxt inom företagen som de med sina arbetsinsatser har bidragit till att skapa. Positiva bieffekter för de anställda skulle enligt uttalanden i motionerna kunna vara att de fick ökat inflytande i företagen och indirekt - till följd av investeringar möjliggjorda genom deras tillskott av riskvilligt kapital - ökad anställningstrygghet.
I motionerna 1974:550 och 1974:668 föreslås utredning om ett delägarsparande grundat på konvertibla obligationer och stimulerat genom en viss skatteförmån. Ett kompletterande element i den senare motionen är att det avsedda delägarskapet skall kunna byggas upp snabbare genom att delvis finansieras genom temporär upplåning hos allmänna pensionsfonden. Motionerna 1974:1495 och 1974:1502 siktar till system där löntagarna - enligt principer angivna i lag - skulle på individuell basis fl andel i företagens kapitaltillväxt. Statsmakterna skulle bl. a. genom skattelättnader ge stimulans åt systemet. Enligt båda motionerna skulle det anförtros åt en parlamentarisk utredning med representation för arbetsmarknadens parter att pröva de uppslag som framförts.
Liksom tidigare år har utskottet ansett sig böra bereda arbetsmarknadens huvudorganisationer - och på företagssidan också Sveriges industriförbund - tillfälle att yttra sig över motionerna. Remissyttrandena, som ovan har refererats utförligt, visar att löntagarorganisationernas inställning till förslagen i allmänhet är reserverad. LO avvisar förslagen helt, medan TCO inte motsätter sig en utredning enligt önskemålen i motionen 1974:1495 och SACO säger sig inte ha något att invända mot en utredning enligt riktlinjer som organisationen själv anger. Ur SAF:s remissyttrande kan noteras att föreningen anser ett system för sparande baserat på andel i de olika företagens förmögenhetstillväxt vara förenat med avgörande nackdelar.
NU 1974:25
1 den mån SAF:s yttrande är tillstyrkande avser detta närmast en utredning rörande sparpremiering. Industriförbundets förord för en utredning tar också sikte på frågan om skattemässiga stimulansåtgärder.
Om de nu föreliggande motionerna gäller detsamma som om tidigare motioner i ämnet - de har att göra med omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de anställda, ett ämne som det allmänt brukar anses att arbetsmarknadens parter bör ha frihet att förhandla och träffa avtal om. I motionerna 1974:1495 och 1974:1502 förordas likväl en lagstiftning som skulle ge löntagarna rätt till andel i företagens kapitalbildning. Utskottet står fast vid sin tidigare uppfattning att det bör få ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att, om de finner det erforderligt, ta initiativet till statliga åtgärder på lönsparandets område. Denna princip tycks stå i god överensstämmelse med vad såväl SAF som LO, TCO och SACO anfört i sina remissyttranden. I den mån parterna skulle vara intresserade av ett system som kräver speciella skattebestämmelser kan detta givetvis inte komma till stånd utan en statlig utredningsinsats. Det synes emellertid naturligt att det även härvidlag får bli parternas sak att påkalla statens medverkan. Utan att bestrida att i motionerna finns tankegångar och uppslag som kan vara värda beaktande konstaterar utskottet sålunda liksom föregående år att motionsyrkandena angående företagssparande av de anställda inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår
a) motionen 1974:550,
b) motionen 1974:868,
c) motionen 1974:1495,
d) motionen 1974:1502.
Stockholm den 16 april 1974
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk). Petersson i Ronneby (c). Nyquist (fp), Sivert Andersson i Stockholm (s) och fru Oskarsson (c).
NU 1974:25
9 Reservationer
I. av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Sjönell (c), Hovhammar (m), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Gemensamt för (=utskottet) skattemässiga stimulansåtgärder.
De fyra motionerna innehåller - vid sidan av tankegångar som det är naturligt att det uppstår diskussion om - vissa konstateranden som enligt utskottets mening knappast kan motsägas. Ett sådant är att en ökad tillgång till riskvilligt kapital i företagen bör ha en stimulerande effekt på investeringarna och sålunda på längre sikt kunna stärka företagens förmåga att fortleva och expandera, till nytta inte minst för de anställda. Ett annat sådant konstaterande är att åtgärder som kan leda till ökad intressegemenskap och minskade motsättningar mellan företagens ägare och deras anställda förtjänar stöd och stimulans från samhällets sida.
Mot denna bakgrund finner utskottet det motiverat med en statlig utredning på det område som aktualiseras genom motionerna. En uttrycklig förutsättning bör härvid vara att direktiven utformas så att de inte kan tas till intäkt för förslag och åtgärder som strider mot principen att det bör ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att, i den utsträckning de kan önska, förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap som det är fråga om i motionerna. Genom att arbetsmarknadsparterna blir representerade i utredningsarbetet vid sidan av parlamentariker bör varje slags missförstånd beträffande gränsdragningen mellan statens och arbetsmarknadsparternas ansvarsområde kunna förebyggas. Statsmakterna skulle genom att i de former som här nämnts låta verkställa en teknisk utredning rörande löntagarnas andel i ett långsiktigt företagssparande kunna på ett värdefullt sätt underlätta för arbetsmarknadsparterna att uppnå syften varom de kan enas. För prövning av sådana förslag till skattemässiga stimulansåtgärder som återfinns i samtliga motioner är en utredning av här angiven art ett naturligt forum. Tanken på en sådan utredning har också stöd i de flesta av de remissyttranden som avgivits över motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av motionerna 1974:550, 1974:868, 1974:1495 och 1974:1502 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning rörande löntagarsparande i företagen i enlighet med vad utskottet anfört.
2. av herr Nyquist (fp), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Gemensamt för (=utskottet) skattemässiga stimulansåtgärder.
Det grundläggande syftet med motionerna 1974:1495 och 1974:1502 är
NU 1974:25
att åstadkomma en mera rättvis fördelning mellan medborgarna av det ökande välståndet i samhället. Den nuvarande förmögenhetsklyftan mellan ett relativt litet antal kapitalägare och den stora mängden löntagare är oacceptabel från fördelningspolitisk synpunkt. Genom att vinstökningarna i företagen helt tillfaller aktieägarna finns det risk för att förmögenhetsfördelningen i fortsättningen blir allt skevare. Det är ett naturligt krav att även arbetstagarna skall få del av förmögenhetstillväxten i företagen. I de båda motionerna antyds olika principlösningar som skulle kunna väljas för att uppnå detta. En huvudtanke är att ett sådant system som det här är fråga om måste baseras på lagstiftning. Utskottet finner motionärernas argumentation bärande och tillstyrker att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en sådan parlamentarisk utredning - med representation också för arbetsmarknadens parter - som dessa motioner syftar till.
Att löntagarna på föreslaget sätt får andel i kapitaltillväxten inom företagen medför också andra positiva effekter än de fördelningspolitiska. Av betydelse är inte minst att företagen härigenom kan få ökad tillgång till riskvilligt kapital. De förslag som framställs i motionerna 1974:550 och 1974:868 tycks främst avse att tillgodose detta ändamål. I en sådan utredning som utskottet nyss förordat är det naturligt att även dessa förslag beaktas. Gemensamt för alla fyra motionerna är att de tar upp vissa skattefrågor som inte kan lösas utan föregående utredning.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1495 och 1974:1502 samt i anledning av motionerna 1974:550 och 1974:868 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning angående lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitalbildning i enlighet med vad utskottet anfört.