Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående näringspolitiken
Näringsutskottets betänkande nr 36 år 1974
NU 1974:36
Nr 36
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående näringspolitiken.
Ärendet
I detta betänkande behandlas 23 motioner rörande bl. a. bidrag och lån till nyetableringar och utvidgningar av foretag, utredning angående investeringsbidrag, åtgärder i övrigt för att stimulera nyetableringar, förbättrat kreditstöd till mindre och medelstora företag, bl. a. i form av produktutvecklingslån,
utveckling av lokalbeståndet för mindre och medelstora företag, inrättande av industriella utvecklingscentra, utveckling av bygdeföretagen,
åtgärder i övrigt till förmån för mindre och medelstora företag,
importrestriktioner,
utredning om etableringskontroll,
obligatorisk anslutning av större aktiebolag till Värdepapperscentralen (VPC),
centralt sekretariat för samhällets styrelserepresentanter i företag och stiftelser,
inflytande för de anställda och samhällelig förköpsrätt vid försäljning av företag,
utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken.
En översikt över var de olika motionerna behandlas i betänkandet lämnas i bilaga 2 (s. 47).
Motionerna
Yrkanden Motionerna är följande:
1974:130 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning angående samhällelig förköpsrätt vid försäljning av företag,
1974:240 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan att riksdagen
A. anvisar 10 milj. kr. till företagareföreningarna för produktutvecklingslån med villkorlig återbetalningsskyldighet till enskilda innovatörer och mindre företag.
1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr ,M
NU 1974:36
2 B. medger att statsgaranti för lån till produktutvecklingsändamål får beviljas intill ett belopp av 25 milj. kr.,
D. hos Kungl. Maj:t begär förslag om inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra, i första hand i Jönköpings och Värmlands eller Kopparbergs län,
1974:241 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan att riksdagen hos Kungl. Majit begär
A. att förslag om bättre samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag föreläggs 1975 års riksdag,
B. att medel ur allmänna pensionsfonden i ökad utsträckning ställs till de mindre och medelstora företagens förfogande,
C. att förslag med detta syfte framläggs av kapitalmarknadsulredningen,
D. att reglerna för kreditstödet till mindre och medelstora företag ses över, så att företagareföreningarna får möjlighet att
a) förmedla riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag,
b) medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring o. d.,
c) ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag,
1974:247 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit begära en undersökning av den snedvridning av konkurrensen som de punktvisa stödåtgärderna inom näringslivet medför,
1974:555 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av handläggningsförfarandet vid statliga kreditstöd till industriell verksamhet i syfte att förkorta handläggningstiden och förbilliga handläggningsförfarandet genom decentralisering av beslutsfattandet till regionala organ (företagarföreningar),
1974:566 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar att anmälan till styrelse liksom samrådsmöjlighet för de anställdas styrelserepresentanter blir obligatorisk vid ägarförändring i aktiebolag som påverkar företagets ledning och att sådan anmälan blir en förutsättning för bibehållande av aktiernas röstvärde i enlighet med vad som anförts i motionen,
1974:843 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om förslag om att inrätta ett centralt sekretariat för samhällets styrelserepresentanter i försäkringsbolag, affärsbanker, förvaltningsbolag och stiftelser,
1974:853 av herr Göransson (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att möjligheterna prövas att ålägga affärsbankerna att biträda små och medelstora företag med teknisk expertis.
NU 1974:36
1974:857 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts för att undersöka behovet av lokaler för hantverk, småindustri och servicenäringar för tiden fram till år 1985 och att denna utredning även skall få i uppdrag att i samarbete med lämpliga institutioner och organisationer utarbeta prototyplösningar för verkstadshus,
1974:859 av fru Lundblad m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning och förslag om etableringskontroll i enlighet med vad som anges i motionen,
1974:867 av herr Pettersson i Lund. m. fl. (s), vari hemställs
1. att riksdagen uttalar att anslutningen till värdepapperscentralen och det nya aktiehanteringssystemet görs obligatorisk för samtliga bolag, vilkas aktier noteras på Stockholms fondbörs och i den s. k. fondhandlarlistan så att allmänhetens berättigade krav på insyn i storföretagens ägarförhållanden och förändringar i dessa kan tillgodoses,
2. att 19 S i lagen om förenklad aktiehantering ändras så att förvaltare som avses i 16 $ första stycket skall till värdepapperscentralen lämna uppgift om sådan aktieägare som har mer än ett hundra aktier i samma aktiebolag registrerade i förvaltarens namn,
1974:869 av herrar Sjönell (c) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till ett system med investeringsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,
1974:873 av herr Sörenson m. fl. (s), vari hemställs
1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om möjligheten att ge de anställda inflytande i samband med större aktieöverlåtelser, t. ex. genom allmänna pensionsfonden, samt
2. att därvid frågan om samhällets rätt till förköp vid sådan försäljning prövas,
1974:1120 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser hemställan att riksdagen
1. hos Kungl. Maj:t uttalar att ett av målen för näringspolitiken skall vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi,
2. hos Kungl. Maj:t ger till känna vad i motionen anförts beträffande de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter, lönsamhet och konkurrenssituation,
1974:1121 av herrar Elmstedt (c) och Dahlgren (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående regionala utvecklings- och finansieringsorgan, i syfte att förstärka näringsliv och sysselsättning i enlighet med vad som i motionen anförts,
1974:1486 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående
NU 1974:36
utveckling och förbättring av lokalbeståndet för hantverks-, industri- och serviceföretag i syfte att öka sysselsättningen och att skapa bättre arbetsmiljöer i näringslivet i enlighet med vad i motionen angivits,
1974:1489 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
1. hos Kungl. Maj:t anhåller att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik skyndsamt utarbetas enligt motionens syfte samt att den aviserade sysselsättningspolitiska utredningen ges i uppdrag att genomföra denna näringspolitiska planering,
2. hos Kungl. Majit anhåller att ett aktionsprogram för 100 000 arbetstillfällen utarbetas i enlighet med vad som anges i motionen innehållande
a) förmedling av särskilda lån och bidrag till etablering och utvidgning av företag inom industri- och servicenäringarna, med inriktning på mindre och medelstora företag och i samordning med de regionalpolitiska strävandena,
b) en kampanj för nya produkter och nya marknader med särskild inriktning på ökade exportmöjligheter för mindre företag,
3. anvisar, i enlighet med vad som anförts i motionen, till
a) Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industrioch servicenäringarna för budgetåret 1974/75 ett anslag av 200 000 000 kronor,
b) Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna för budgetåret 1974/75 ett investeringsanslag av 500 000 000 kronor,
4. ger Kungl Majit till känna vad som i motionen har anförts beträffande angelägenheten av att AP-fondsmedel i ökad utsträckning ställs till förfogande för utlåning via kreditinstituten Industrikredit och Företagskredit i anslutning till aktionsprogrammet,
1974:1506 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit
1. anhåller om utredning av samhällets näringspolitik och dess effekter på mindre och medelstora företag å ena sidan och storföretag (med mer än 500 anställda) å den andra, samt
2. anhåller om utredning och förslag om sådana åtgärder att de mindre och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen i samhällets näringspolitik och ekonomiska politik i syfte att i första hand avskaffa den nuvarande diskrimineringen,
1974:1507 av herr Jonnergård (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om att en särskild utredning tillsättes med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder för stimulans av utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner, varvid de mindre och medelstora företagens problem må särskilt beaktas,
1974:1510 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om initiativ för bevarande och utvecklande av bygdeföretagen i
NU 1974:36
enlighet med vad som anförts i motionen,
1974:1518 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att inom ramen för GATT, EG och EFTA licensgivningen avseende importen från låglöneländerna tillämpas så att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska företag icke äventyras samt att begränsning av importen från dylika länder vidtas i större utsträckning än som för närvarande sker,
1974:1521 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning angående nuvarande läge och tendenserna i fråga om nyetableringar av företag inom näringslivet, deras inverkan på företagsutveckling och sysselsättning samt förslag om åtgärder som kan underlätta och öka nyetableringar,
1974:1528 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om snabb utredning och förslag om åtgärder i syfte att stärka den importkonkurrerande hemmaindustrins stabilitet och konkurrensförmåga.
Motiveringen för yrkandet i motionen 1974:1120 finns i motionen 1974:932 angående riktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m., vilken hänvisats till finansutskottet.
1 övriga delar behandlas motionen 1974:240 i utskottets betänkande 1974:32, motionen 1974:241 i dess betänkande 1974:33 och motionen 1974:1120 i dess betänkanden 1974:11, 1974:13 och 1974:37.
Synpunkter i vissa partimotioner
I motionen 1974:1489 (c) understryks inledningsvis krav på expansion i näringslivet, på svenska företags konkurrenskraft på världsmarknaden och på tryggad sysselsättning åt alla. Det är, säger motionärerna, näringspolitikens uppgift att främja ett effektivt och expansivt näringsliv. Näringslivet skall emellertid vara underordnat samhällets värlfärds- och jämlikhetspolitiska mål. Som den främsta drivkraften till framåtskridande nämns de enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Denna drivkraft tas bäst till vara av ett blandekononiiskt system, anser motionärerna. Samhället skall emellertid styra och korrigera marknadshushållningen, så att en ramplanerad och social marknadsekonomi kommer till stånd. Motionärerna kritiserar den socialdemokratiska regeringen för att den icke följt här angivna riktlinjer utan dominerats av en strävan att öka det statliga företagandet. De betecknar de åtgärdsprogram som beslutats för vissa branscher som positiva men varnar för en näringspolitik som i hög grad tar sig uttryck i statligt direktengagemang i näringslivet.
Sysselsättningsmöjligheterna under 1970-talet diskuteras mot bakgrund av näringslivets strukturomvandling och rationalisering. Del är fel på sysselsättnings- och näringspolitiken, om bortrationaliserade företag och arbeten
NU 1974:36
inte i tillräcklig utsträckning kan ersättas med nya, säger motionärerna. Balansen mellan resursernas tillväxt i näringslivet och reformtakten inom den offentliga sektorn har rubbats, menar de. Anledningen härtill anges vara en otillräcklig resurstillväxt. Kännetecknande för näringslivets utveckling under senare år anges ha varit ett stort antal företagsnedläggelser och konkurser,även under högkonjunkturåren. Särskilt hårde mindre företagens utveckling hämmats. Industriinvesteringarnas ökningstakt har varit otillräcklig. Investeringarna har också främst syftat till att ersätta mänsklig arbetskraft med maskiner. Satsningen på att utvidga kapaciteten och produktionsförmågan och på att stimulera nyetableringar har kommit i andra hand. Sysselsättningskrisen har förlängts och fördjupats, hävdar motionärerna, till följd av att regeringen i alltför hög grad inriktat näringspolitiken på selektiva åtgärder i stället för på generella. Karaktäristiskt för regeringens politik anses också ha varit att man sökt konstruera ett politiskt motsatsförhållande mellan samhälle och näringsliv liksom mellan löntagare och företagare. Motionärerna betonar att biandekonomin förutsätter samarbete.
Regeringens näringspolitik och ekonomiska politik har otvivelaktigt varit väsentligt gynnsammare för storföretagen än för de mindre företagen och familjeföretagen, sägs det vidare i motionen. Vissa stordriftsfördelar finns visserligen, men det måste näringspolitiskt vara lika angeläget att ta till vara de fördelar som smådriften har. Som väsentliga värden hos de mindre företagen nämns att de har större möjligheter att förverkliga företagsdemokrati och att de utgör en förutsättning för en regionalpolitisk! önskvärd spridning av näringslivet. En aktiv näringspolitik måste enligt motionärerna grundas på strävan att ta till vara utvecklingsmöjligheterna i de mindre företagen. En diskussion av strukturpolitiken utmynnar i slutsatsen att regeringen forcerat näringslivets strukturomvandling på bekostnad av andra angelägna mål. Denna politik skulle då ha grundats på en överdriven tro på välsignelsen av fusioner i näringslivet.
En aktiv näringspolitik måste, uttalas det, vara en förutsättningsskapande näringspolitik som innefattar åtgärder över nära nog hela det politiska fältet. En planering på området måste utmynna i ett näringspolitiskt handlingsprogram. Motionärerna nämner ett antal punkter som bör ingå i ett sådant handlingsprogram och anger i korthet exempel på detaljer och områden som bör innefattas i programmet. De olika punkterna är samhällets basorganisation, näringspolitiska institutioner, resurspolitik, ekonomisk planering, den ekonomiska politiken, ekonomisk stabilitet, kreditförsörjning, regionala utvecklingsbanker, skattepolitiken, frivilligt sparande, information och insyn, konkurrenspolitik, konsumentpolitik, utbildningspolitik, kroppsarbetarnas situation, forskning och utvecklingsarbete, marknadsföring och rådgivning, företagareföreningarna, arbetsmarknadspolitik, miljöpolitik, regionalpolitik, statliga företag, samarbete i näringslivet samt företagsdemokrati. Handlingslinjer på dessa områden bör, menar motionärerna, utformas genom överväganden i en parlamentarisk utredning. De anser all den nya
NU 1974:36
sysselsättningsutredningen bör fl till uppgift också att utforma en näringspolitisk planering och lägga fram förslag till ett näringspolitiskt handlingsprogram. I avvaktan på att detta program hinner utformas bör ett aktionsprogram för nuläget genomföras. Ett första mål bör därvid vara att i mindre och medelstora företag främst inom industri- och servicenäringarna åstadkomma 100 000 nya arbetstillfällen. Statliga myndigheter, kommuner, landsting, näringslivet och löntagarorganisationerna bör enligt motionärerna medverka i utarbetandet av handlingsprogrammet. Verkställigheten skulle främst ankomma på statens industriverk. En stark lokal förankring skulle åstadkommas genom utnyttjande av företagareföreningarna. De ekonomiska insatser som föreslås i motionen skulle kunna finansieras genom ökad upplåning. Vissa skattelättnader för företagen samt utökad rådgivning rörande produktion och marknadsföring föreslås. Det understryks att de särskilda åtgärderna för 100 000 nya arbetstillfällen måste samordnas med de regionalpolitiska strävandena.
Motiveringen för de här aktuella yrkandena i motionen 1974:1120 (m) återfinns i motionen 1974:932. Motionärerna varnar för ett alltför flitigt bruk av ordet näringspolitik. Det faktum att ett beslut påverkar förutsättningarna för näringslivet i någon form, genom att gälla exempelvis utbildning, skattepolitik eller trafikpolitik, räcker inte till för att beslutet skall anses vara av näringspolitisk art, anför de. Näringslivet bör även i framtiden bygga på fri marknadshushållning, fri prisbildning, fritt konsumtionsval och konkurrens, deklarerar motionärerna. De menar att ett marknadsekonomiskt system tar till vara människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar och är överlägset såväl från effektivitetssynpunkt som med hänsyn till maktbalans och demokrati. Regeringen kritiseras för att vilja skärpa sitt grepp om näringslivets utveckling med nya myndigheter, nya stödformer samt reglerande och kontrollerande åtgärder av olika slag. Den socialdemokratiska näringspolitiken har i alltför hög grad knutits till åtgärder inom den statliga företagssektorn och till punktinsatser, avsedda att komma till rätta med regionala eller branschmässiga problem, anser motionärerna. De betonar att en dynamisk ekonomi förutsätter strukturförändringar och en fortgående utveckling inom näringslivet. De senaste årens arbetslöshet beror, menar de, på att arbetstillfällen som rationaliserats bort inte har ersatts av nya arbetsuppgifter inom nya och konkurrenskraftiga företag. Statsmakterna har inte varit beredda att ta hänsyn till företagens lönsamhets- och självfinansieringsbehov.
Näringspolitikens främsta uppgift sägs vara att dra upp ramar, inom vilka näringslivet har att verka. Den allmänna ekonomiska politiken liksom näringslagstiftningen skall befrämja initiativ, nyföretagande och effektiv konkurrens och skapa garantier för väl fungerande kapital- och kreditmarknader. Tillgången på långa krediter nämns som särskilt väsentlig. Banklagstiftningen får inte innehålla alltför rigorösa säkerhetsbestämmelser, som för -
NU 1974:36
hindrar en smidig långivning. Tillgången på riskvilligt kapital betonas som en väsentlig faktor för näringslivets utveckling. Till de näringspolitiska uppgifterna hänförs också företagarutbildning och företagarinformation. Vikten av att stimulera till nyföretagande och att främja forskning och utvecklingsarbete understryks. De mindre och medelstora företagens särskilda betydelse för landets ekonomi och för sysselsättningen poängteras. Speciella problem för dessa företag anges vara kapitalanskaffning, inte minst vid generationsskiften inom familjeföretag, samt vissa beskattningsregler. Det allmänna företagsklimatet betecknas som otillfredsställande. Många företagare anser sig vara utsatta (oren osaklig och partipolitiskt betingad propaganda, hävdar motionärerna. Omfattningen av företagens uppgiftsskyldighet och den höjda gränsen för lägsta aktiekapital nämns som andra svårigheter.
I motionen 1974:241 (fp) behandlas de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjningsproblem. Motionärerna pekar bl. a. på att de mindre företagen saknar de större företagens möjligheter att utnyttja obligationsmarknaden forsin långfristiga finansiering. För att kompensera detta handikapp på den ordinarie kredit marknaden har under årens lopp bildats en rad hel - eller halvstatliga kreditinstitut, framhålls det. En bättre samordning mellan olika låneformer och kreditinstitut betecknas nu som angelägen. Härvidlag hänvisas till det förslag som framlagts i betänkandet (Ds I 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd. En huvudpunkt vid en förändring för att skapa större samordning bör enligt motionärerna vara att de olika instituten samlas inom ramen för en gemensam administration och att stödformerna i största möjliga utsträckning koncentreras till en myndighet. En avsevärd förenkling kan, menar motionärerna, åstadkommas om alla kontakter sker genom ett organ på det regionala planet, t. ex. företagareföreningarna.
Det gäller emellertid också, anförs det vidare, att öka de mindre och medelstora företagens möjligheter att fä sitt behov av kapital tillgodosett via de reguljära kreditinstituten. Ett avgörande hinder för detta sägs vara den låga soliditet som många mindre företag uppvisar. Olika vägar att förbättra soliditeten, t. ex. avsättning till särskilda trygghetsfonder, berörs. Det understryks att företagens villighet att satsa på nya investeringar sammanhänger med tillgången på riskvilligt kapital. Även om lönsamheten förbättras kommer av allt att döma många mindre och medelstora företag att ha behov av att erhålla nytt riskvilligt kapital utifrån, anförs det. Många företagare är emellertid ovilliga att vidga ägarkretsen. Därför borde ytterligare vägar att tillföra de mindre och medelstora företagen riskvilligt kapital prövas. Det borde kunna ske bl. a. via företagareföreningarna. Särskilt svårbemästrade anges de finansieringsproblem vara som uppkommer vid s. k. immateriella investeringar, t. ex. investeringar i marknadsföring och i administrativt systemarbete. För att tillförseln av medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet skall öka rekommenderas att bankerna får möjlighet att ta upp lån i fonden för utlåning till i första hand mindre och medelstora företag.
NU 1974:36
9 Frågor om investeringsbefrämjande åtgärder
Tidigare behandling av motioner på området
Samma förslag som i motionen 1974:1489 om bidrag till lån till nyetableringar och utvidgningar av företag har tidigare framförts i en motion år 1973. Näringsutskottet (NU 1973:54) anförde då att förslaget inte var tillräckligt underbyggt och avstyrkte motionen. Strukturarbetslösheten angrips från samhällets sida med en rad olika medel, bl. a. en aktiv arbetsmarknadspolitik, framhöll utskottet. Den uppsättning av instrument som används för ändamålet har utvecklats under en följd av år på grundval av ingående utredningsarbete och praktiska erfarenheter av olika sysselsättningsskapande medels verkningar. De stödåtgärder som föreslogs i motionen var av delvis nytt slag. De skulle ta betydande resurser i anspråk, men det kunde inte antas att de angivna bidrags- och låneramarna skulle förslå för att ge underlag för 100 000 arbetstillfällen. Utskottet avstyrkte alltså förslaget, och detta avslogs av riksdagen. Centerpartiets företrädare i utskottet stödde förslaget i en reservation.
Förslag rörande investeringsbidrag har tidigare förekommit åren 1971, 1972 (två gånger) och 1973. Vid de båda första tillfällena (NU 1971:2y,
1972:1 y) påyrkades en omedelbar medelsanvisning för ändamålet. 1 övrigt har förslagen - liksom nu i motionen 1974:869 - gällt en utredning i ämnet (NU 1972:13, 1973:54). Motionerna har i samtliga fall avslagits. Som motiv för avslag har från näringsutskottets sida anförts att en ordning med generella investeringsbidrag, grundade enbart på kritieriet att vederbörande företag inte uppvisat överskott på sin rörelse, synes kunna medföra olägenheter som inte gör sig gällande i samma grad när det är fråga om ett specialdestinerat stöd. Förslagen om utredning tillstyrktes 1972 och 1973 i reservationer från centerparti- och folkpartihåll, 1973 med stöd av en representant för moderata samlingspartiet.
Ett förslag om utredning angående nyetableringar av företag, motsvarande det som nu framläggs i motionen 1974:1521, förekom vid 1973 års riksdag. Samtidigt begärdes i en annan motion att en särskild expertgrupp skulle tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder för att stimulera nyinvesteringar och nyetableringar. Näringsutskottet (NU 1973:54) framhöll att det kan anses höra till uppgifterna för statens industriverk att följa den allmänna utvecklingen i fråga om nyetableringar, företagsnedläggelser etc. och att frågan om åtgärder på konjunkturpolitikens område kontinuerligt prövas av statsmakterna i samband med utformningen av den ekonomiska politiken. Utskottet hänvisade i övrigt till redan genomförd och förestående omprövning av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för en utredning i ämnet.
NU 1974:36
10 Sysselsättningsutredningen
En utredning rörande den framtida sysselsättningspolitiken har tillkallats våren 1974. Dess ordförande är förbundsordförande Lars Sandberg. De fem riksdagspartierna, arbetsmarknadens huvudorganisationer samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet är representerade i utredningen.
I direktiven anges vissa utvecklingstendenser på arbetsmarknaden under 1960- och 1970-talen. Det framhålls att antalet industrisysselsatta kulminerade i mitten av 1960-talet och att sysselsättningen i tillverkningsindustrin därefter totalt sett har minskat både absolut och relativt. För det sysselsättningstillskott av omkring 300000 arbetstillfällen som förekom under 1960-talet svarade främst staten, kommunerna och landstingen. Sammanfattningsvis konstateras att sysselsättningen fortlöpande har ökat och antalet förvärvsarbetande höjts men att samtidigt den öppna arbetslösheten har stigit, främst som en följd av förlängda arbetslöshetsperioder. Antalet latenta arbetssökande har däremot kraftigt reducerats. Enligt den reviderade versionen av 1970 års långtidsutredning bedöms sysselsättningen komma att öka med 110 000 arbetstillfällen mellan åren 1972 och 1977. Härvid räknas med en fortsatt nedgång i sysselsättning inom jordbruk och skogsbruk, industri- och byggnadsverksamhet. De sakkunniga skall utreda frågan om den framtida sysselsättningen med utgångspunkt i en allmän värdering av arbetets roll för individ och samhälle som uttrycks inledningsvis i direktiven. De skall skapa överblick över de inhemska arbetskraftsresurserna och över olika hindersom föreligger för att dessa skall kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Dessa uppgifter skall ställas samman med näringsgrensutvecklingen såsom den framkommer bl. a. i arbetet med 1975 års långtidsutredning.
Sysselsättningspolitikens reala och finansiella villkor diskuteras i direktiven. Bl. a. understryks att industrins investeringar spelar en strategisk roll när det gäller att uppnå en nödvändig ökning av industriproduktionen. Det anges som angeläget att de sakkunniga söker bedöma de krav på näringspolitiken i allmänhet och på industri- och energipolitiken i synnerhet som följer av ökade ambitioner inom sysselsättningspolitiken. Sysselsättningspolitikens regionala villkor liksom dess förhållande till arbetslivets villkor skall också behandlas.
Beträffande planeringen och organisationen av sysselsättningspolitiken erinras i direktiven om centralt och regionalt utredningsarbete av olika slag, bl. a. inom industridepartementet. När det gäller ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och näringslivet i fråga om förverkligandet av sysselsättningspolitiken måste det liksom hittills vara en central statlig uppgift att leda denna politik och utforma erforderliga instrument, uttalas det.
Även om sysselsättningen inom industrisektorn kan komma att stagnera under 1970-talet är industrin av stor betydelse för sysselsättningen i hela
NU 1974:36
landet och i olika regioner, anförs det vidare. Det är statsmakternas uppgift att ange och påverka förutsättningarna för denna utveckling. Det är enligt direktiven nödvändigt att företagen åläggs ett ansvar för fullföljandet av den sysselsättningspolitik som statsmakterna har beslutat om. Detta förutsätter en vidareutveckling av den aktiva näringspolitik som inleddes under 1960-talet och av de reformer som syftar till ökad medbestämmanderätt för de anställda i företagen. Det är en uppgift för de sakkunniga att närmare överväga näringslivets ansvar för och medverkan i det konkreta fullföljandet av sysselsättningspolitiken.
Det betonas att de sakkunniga bör arbeta med stor öppenhet. En samlad, översiktlig redovisning, utgörande en sysselsättningspolitisk belysning av långtidstendenserna i vår ekonomi, bör lämnas i samband med att långtidsutredningen 1975 publiceras och efter det att resultatet av länsplanering 1974 föreligger. Ett slutbetänkande bör lämnas i anslutning till den reviderade långtidsutredningen 1975, dvs. i början av år 1978.
Företagsskatteberedningen
Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Erik Wärnberg) har i uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen m. m. En av de frågor som skall prövas av utredningen är huruvida den nuvarande avvägningen mellan å ena sidan vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga av-och nedskrivningsregler,å andra sidan storleken av den vinstbeskattning som träffar företagen är den riktiga. I direktiven framhålls bl. a. att investeringsfonderna är väsentliga skattepolitiska instrument som står till förfogande för att påverka företagens investeringsaktivitet samt att vid sidan därav tillfälliga, extra avskrivningar använts för stimulans av investeringar i maskiner. Utredningen skall överväga om det föreligger skäl att ytterligare bygga ut denna stimulans. Systemet med konjunkturinvesteringsfonder har enligt direktiven en så väsentlig roll i stabiliseringspolitiken att det bör inte bara bibehållas utan om möjligt byggas ut. Bland de frågor på detta område som utredningen skall överväga är huruvida några fördelar står att vinna genom att de skilda regelkomplexen för olika slag av fondinstitut vid beskattningen samordnas. Ett särskilt spörsmål anges på annat håll i direktiven vara i vad mån företagsbeskattningen kan utformas med hänsyn till rådande skillnader i lönsamhet mellan olika branscher och företag.
Frågor om åtgärder avseende mindre och medelstora företag
Tidigare behandling av motioner på området
De förslag om utredning angående näringspolitikens verkningar på företag i olika storleksklasser och om åtgärder för att främja mindre och medelstora företag i förhållande till storföretag som framställs i motionen 1974:1506
NU 1974:36
förekom även i en motion år 1973. Näringsutskottet (NU 1973:54) avvisade bestämt uppfattningen att de små och medelstora företagen systematiskt skulle missgynnas av samhället. Utskottet hänvisade till de olika åtgärder som vidtas för att stödja de mindre och medelstora företagens utveckling. Någon särskild kartläggning av näringspolitikens effekter på dessa företag bedömdes inte vara erforderlig. Utskottet ansåg det vidare uteslutet att en utredning skulle få i uppdrag att föreslå åtgärder så att de mindre och medelstora företagen konsekvent skulle främjas i förhållande till de större företagen. Näringspolitiken måste enligt utskottets uppfattning utformas på ett sådant sätt att företag tillhörande en storleksgrupp inte gynnas på bekostnad av företag som tillhör en annan. I reservationer stöddes det förra motionsyrkandet av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet, det senare enbart av centerpartiets representanter. Riksdagen avslog båda motionsyrkandena.
Yrkandet i motionen 1974:1120 om ett uttalande av riksdagen beträffande de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter, lönsamhet och konkurrenssituation hade år 1973 en motsvarighet i ett yrkande att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till åtgärder ägnade att förbättra villkoren för mindre och medelstora företag samt stimulera till ökat nyföretagande. Näringsutskottet (NU 1973:54) hänvisade till de olika åtgärder som under senare år vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och medelstora företagen och till pågående utredningsarbete samt avstyrkte motionsyrkandet, som också avslogs av riksdagen. Yrkandet stöddes i en reservation av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet.
Förslag till ändringar i reglerna för återlån från allmänna pensionsfonden och om åtgärder syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet har senast behandlats av näringsutskottet år 1974 (NU 1974:13). Utskottet underströk mellanhandsinstitutens särskilda betydelse för de mindre och medelstora företagen och fäste uppmärksamheten på att 1968 års kapitalmarknadsutredning(Fi 1969:59) har som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest. Utredningen skall i det sammanhanget överväga om organisationen med särskilda mellanhandsinstitut bör byggas ut och sedan förutsättningslöst granska återlånesystemet. Utskottet uttalade att det förutsatte att utredningen strävar efter att utan dröjsmål kunna framlägga resultat av sina överväganden i fråga om mellanhandsinstituten och återlånesystemet. Med detta uttalande avstyrkte utskottet de då aktuella motionsyrkandena, vilka också avslogs av riksdagen.
Flera motioner rörande kredilstödet till mindre och medelstora företag väcktes vid 1973 års riksdag. En motion-svarande mot motionen 1974:535 — tog upp de administrativa svårigheter som företagare kan möta i samband med ansökningsförfarandel och föreslog en utredning rörande ändamålsenli -
NU 1974:36
ga former för de statliga kreditstöden. Näringsutskottet (NU 1973:54) framhöll att en avsikt med de förslag till utbyggd företagsservice som hade framlagts var att öka företagareföreningarnas möjligheter att lämna information och råd om tillgängliga stödformer. Vissa former av finansiellt företagsstöd skulle knytas till det nya industriverket. Härigenom fanns det enligt utskottets mening möjligheter att på ett effektivt sätt planera och genomföra de industripolitiska program i vilka finansiella insatser utgör ett inslag. En samordning och rationalisering borde därigenom bli möjlig. Utskottet erinrade också om det betänkande (Ds I 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd som nyligen framlagts av en utredningsgrupp inom industridepartementet. Utskottet fann inte anledning till något initiativ från riksdagens sida till ytterligare åtgärder. Denna uppfattning godtogs av riksdagen.
En motion - motsvarande motionen 1974:241 - rörande ökad samordning av kreditstödet till de mindre och medelstora företagen och åtgärder för att stärka dessa företags soliditet förekom också år 1973. Denna avstyrktes i annat sammanhang av näringsutskottet (NU 1973:58) under hänvisning till det nyss refererade uttalandet. Vid detta tillfälle förenade sig centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet till förmån för en anhållan hos Kungl. Maj:t att förslag skulle föreläggas 1974 års riksdag om åtgärder i detta avseende. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.
Ett förslag om produktutvecklingslån, liknande det som nu framläggs i motionen 1974:240, avvisades av näringsutskottet (NU 1973:54) och riksdagen i samband med att Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av statens utvecklingsfond tillstyrktes respektive bifölls. Det saknades enligt utskottets uttalande anledning att vid sidan av fonden införa särskilda utvecklingslån och lånegarantier.
Småindustrins försörjning med lokaler genom uppförande av kommunala s. k. verkstadshus föreslogs i en motion 1973 bli närmare studerad. Näringsutskottet (NU 1973:54) erinrade om industricentrautredningens förslag och statsmakternas beslut hösten 1972 att industricentra skulle uppföras i Lycksele och Strömsund. Utskottet anslöt sig till ett uttalande i 1973 års proposition angående medlen i den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten, enligt vilket erfarenheterna av den försöksverksamhet som skulle bedrivas borde få visa vilket intresse för lokaler i industricentra som på längre sikt förelåg från företagens sida och vilken omfattning dessa anläggningar borde få. Motionen avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.
Det i motionen 1974:240 framlagda förslaget om inrättande av industriella utvecklingscentra hade en motsvarighet i en motion 1973, vari föreslogs att man redan då skulle överväga att inrätta industriella utvecklingscentra på ytterligare ett par orter. Näringsutskottet (NU 1973:54) avstyrkte detta yrkande med hänvisning till ett tidigare uttalande av utskottet att det visserligen inte var osannolikt att det framgent skulle bli aktuellt att upprätta centra av detta slag även på andra håll i landet än i Skellefteå, dit det
NU 1974:36
första IUC förlagts, men att erfarenheterna från 1UC i Skellefteå först borde avvaktas. Folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare i utskottet ville att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t att få förslag om inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra. Riksdagen avslog motionsyrkandet. Frågan om åtgärder för att ge de mindre och medelstora företagen stöd på marknadsföringsområdet togs 1973 upp i en motion där det föreslogs att frågan om ett halvstatligt institut för värdering av projekt avseende investeringar i marknadsföring skulle prövas. Näringsutskottet (NU 1973:54) framhöll att företagareföreningarnas förstärkta resurser skulle utnyttjas bl. a. för rådgivning och konsultverksamhet rörande marknadsföringsaktiviteter. Vad som åsyftades med begreppet investeringar i marknadsföring fann utskottet oklart. 1 den mån aktiviteterna innefattar inrättande av försäljningskontor, utställningslokaler, uppbyggande av provkollektioner osv. kan det givetvis vara frågan om verkliga investeringar i anläggnings- och omsättningstillgångar som kan ligga till grund för upplåning bl. a. enligt kreditstödskungörelsen, sade utskottet. I regel torde emellertid de avsedda utgiftsändamålen inte kunna klassificeras som investeringar. Under sådana omständigheter måste de finansieras med hjälp av företagens rörelsekapital. Utskottet framhöll att frågan om företagens tillgång till riskkapital hade aktualiserats i andra sammanhang.
Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer
Tidigare behandling av motioner på området
Motioner med yrkande av samma innebörd som motionen 1974:1518 har tidigare väckts vid envar av 1967-1972 års riksdagar. De har i samtliga fall avslagits av riksdagen på hemställan av bankoutskottet resp. näringsutskottet (BaU 1967:31, 1968:38, 1969:23, 1970:22; NU 1971:14, 1972:23, 1973:43). Reservation till förmån för motionsyrkandet har samtliga år avgivits av företrädare för moderata samlingspartiet, fr. o. m. 1969 med instämmande av en eller flera företrädare för centerpartiet. Åren 1971 och 1972 fanns även en företrädare för folkpartiet bland reservanterna. Uppgifter om Sveriges internationella förpliktelser på det handelspolitiska området enligt GATT och enligt EFTA, om vissa bilaterala överenskommelser och om bestämmelser och praxis i fråga om importlicenser har lämnats senast i näringsutskottets betänkande 1971:14. I sina betänkanden i ämnet 1972 och 1973 har utskottet redovisat av kommerskollegium utarbetade redogörelser för de handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senast förflutna året vidtagit mot lågprisimport.
I sitt betänkande 1973 framhöll utskottet att lågprisimporten är föremål för ständig uppmärksamhet från kommerskollegiets och Kungl. Maj:ts sida. Trots vetskapen om de fördelar som följer med ett fritt handelsutbyte råder enighet om att en begränsningspolitik är nödvändig under nuvarande förhållanden, anförde utskottet. Inom ramen för vad vårt lands internationella förpliktelser medger har ingripanden mot marknadsstörande import gjorts
NU 1974:36
i inte ringa utsträckning. Det bistånd som främst textil- och konfektionsindustrierna erhåller genom de importbegränsande åtgärderna kompletteras genom omställningsfrämjande åtgärder, exportfrämjande åtgärder och utbildningsåtgärder avsedda att stärka de berörda industrigrenarnas konkurrenskraft. Stimulansprogrammet för textil-och konfektionsindustrierna har, framhöll utskottet, under senare år förstärkts och utsträckts till att omfatta även andra branscher.
Samma yrkande som i motionen 1974:1528 framfördes i en motion föregående år. Näringsutskottet (NU 1973:54) instämde med motionärerna i att utformningen av näringspolitiken i stort kan ha väsentlig betydelse för vilka möjligheter företag i utsatta branscher har att fortleva med rimligt utfall av rörelsen. En sådan utredning som begärdes i motionen ansåg emellertid utskottet inte vara motiverad. Utskottet hänvisade till de olika åtgärder som under senare år vidtagits till förmån för de industribranscher varom det var fråga och till de ingripanden som gjorts mot marknadsstörande import. Utskottet förutsatte också att Kungl. Maj:t utan särskild framställning från riksdagens sida skulle beakta den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins situation även framgent; det framhölls att ytterligare resurser för undersökning av olika branschers problem erhölls genom tillkomsten av industriverket. I en reservation av företrädare för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet stöddes motionärernas förslag.
Redogörelse av kommerskollegium
Kommerskollegium har till utskottet överlämnat en promemoria angående handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senaste året vidtagit mot lågprisimport. Promemorian återges som bilaga Ks. 44).
Till promemorian har fogats detaljerade statistiska uppgifter, som inte återges i detta betänkande. Enligt denna statistik kom av Sveriges import av varor inom textilområdet (råvaror, garner, vävnader, trikå- och konfektionsvaror) 16,8% år 1970, 15,4% år 1971, 18,2% år 1972 och 18,9% år 1973 från vissa lågprisländer (Spanien, Jugoslavien, Malta, Östeuropa, tolv länder i Asien samt Brasilien och Marocko).
Nytt GATT-avtal för textilvaror
I december 1973 avslutades i Genéve förhandlingarna om ett nytt textilavtal inom ramen för GATT. Detta avtal ersätter det tidigare gällande bomullstextilavtalet av år 1962. Tillämpningsområdet är nu utvidgat till att omfatta även varor av ull och syntetiska fibrer. Genom avtalet skapas ett internationellt regelsystem för den samling av bilaterala åtgärder och avtal som existerar på textilområdet.
Enligt det nya textilavtalet skall existerande importbegränsningar avskaffas och inga nya införas, om inte detta är motiverat av marknadsstörnings -
NU 1974:36
skäl. Marknadsstörning definieras mycket strängt. Sådana begränsningar får inte införas för längre tid än ett år. Om situationen motiverar att begränsningen därefter förlängs, skall importlandet - med vissa undantag - medge en ökning av begränsningskvoterna med minst 6%. Textilavtalet ger också möjligheter för länder att ingå bilaterala avtal innan en akut marknadsstörningssituation har inträffat. Sådana avtal skall dock vara mer generösa än vad som annars stipuleras. Alla begränsningsavtal och åtgärder skall rapporteras till GATT, där de kommer att granskas av ett särskilt textilövervak n i ngsorga n.
På begäran av de nordiska länderna har i avtalet införts en passus som medger länder med små marknader och stor import en vidare toleransmarginal än det stränga marknadsstörningskriteriet som skäl för att bromsa en besvärande importökning.
En kommentar till det nya textilavtalet finns i den av handelsdepartementet utgivna tidskriften Aktuellt i handelspolitiken 1974 nr 1.
Frågor om åtgärder för ökad insyn i och kontroll över näringslivet
Tidigare behandling av motioner på området
Motioner om förköpsrätt för staten i de fall då försäljning eller nedläggning av svenska företag aktualiseras har väckts vid ett par tidigare tillfällen. Vid behandlingen år 1973 av en sådan motion hänvisade näringsutskottet (NU 1973:57) till den väsentligt ökade insyn i företagen som samhället och de anställda fått genom antagandet av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Riskerna för att beslut om nedläggning, försäljning eller förflyttning skall komma som en obehaglig överraskning för de berörda hade härigenom minskat, framhöll utskottet, och möjligheterna för samhället att ingripa innan sådana beslut fattas hade följaktligen ökat. Vidare erinrades om att åtgärder vidtagits för att under en begränsad period trygga fortsatt drift vid nedläggningshotade företag. Erfarenheterna av dessa åtgärder, som möjliggjorts genom riksdagsbeslut 1972, borde enligt utskottets uppfattning avvaktas innan ytterligare interventionsmöjligheter övervägdes.
Utredning om etableringskontroll m. m.
Utredningen (In 1972:02) om regionalpolitiska styrmedel (ordförande: landshövding Per Eckerberg) utreder frågan om starkare styrmedel i regionalpolitiskt syfte m. m. I direktiven nämns att under senare tid i den allmänna debatten från flera håll förts fram krav på etableringskontroll som ett medel att dämpa tillväxten i storstadsområdena. Sålunda har i motioner i riksdagen yrkats att tillståndstvång eller investeringsavgifter skall införas
NU 1974:36
i fråga om nyetablering och utbyggnad av företag i de här åsyftade områdena. Utredningen skall undersöka om det finns behov av ytterligare styrmedel i den regionala politiken. Om den finner sådana styrmedel motiverade skall den undersöka förutsättningarna härför och pröva utformningen av alternativa lösningar. När det gäller tillståndstvång - etableringskontroll - eller avgiftsbeläggning skall prövas om dessa styrmedel skall knytas till företagens fysiska investeringar eller till arbetskraftssidan eller till någon annan faktor, t. ex. förädlingsvärde. Om de sakkunniga förordar åtgärder av detta slag skall de i fråga om form och anknytningsfaktorer söka sådana lösningar att tillämpningen inte medför kostnadskrävande utredningar eller åtgärder av annat slag. Det anges som önskvärt att undvika uppbyggnaden av en omfattande kontrollapparat för att tillförsäkra samhället inflytande över näringslivets regionala utveckling. Liknande bedömningar skall ligga till grund för de sakkunnigas överväganden i fråga om avgränsningen av tillståndseller avgiftspliktiga sektorer. När det gäller tillståndstvång skall särskilt uppmärksammas i vad mån detta krav bör upprätthållas i fråga om sådana typer av verksamhet som på grund av sin speciella karaktär redan är föremål för tillståndsreglering av något slag. Som exempel på sådan tillståndsreglering nämns den som baseras på atomenergilagen (1956:306), på vattenlagen (1918:523) eller på djurskyddslagen (1969:387). I fråga om tillståndstvång eller avgiftsskyldighet skall också prövas om tillämpningen skall avse hela landet eller endast vissa delar därav.
Riksdagen harden 15 maj 1974 på förslag av inrikesutskottet (InU 1974:7) avslagit ett motionsyrkande att riksdagen skulle hos regeringen hemställa om förslag till lag om regionalpolitisk styrning av alla företagsetableringar. Avstyrkandet motiverades med hänvisning till den nyss nämnda utredningens pågående arbete. En reservation till förmån för motionsyrkandet hade avgivits av vänsterpartiet kommunisternas representant i inrikesutskottet.
/ n icrpellaiionss var
Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 85) en interpellation (1974:21) av herr Lorentzon (vpk), som frågat huruvida statsrådet ämnade föreslå åtgärder som ger de anställdas representanter i bolagsstyrelser ökat inflytande i frågor rörande företagsnedläggelser och företagsöverlåtelser och om han avsåg att föreslå åtgärder som förhindrar försäljning av företag till utländska multinationella företag. Statsrådet utgick i svaret från den pågående försöksverksamheten med styrelserepresentanter för de anställda i de större företagens styrelser.
I lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar sägs bl. a. att arbetstagarledamot i styrelse har samma ställning som övriga styrelsemedlemmar. Bland de vanligen förekommande uppgifter som en företagsstyrelse har att ta ställning till eller att besluta
2 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 36
NU 1974:36
i nämnde statsrådet större investeringsbeslut, upptagande av större lån eller annan finansiering, större personalförändringar -exempelvis inskränkningar - samt frågor rörande den allmänna inriktningen av företagets verksamhet. Detta innebär att beslut i fråga om nedläggning av företag eller del av företag hör till de frågor som bör underställas styrelsen, sade statsrådet, och det torde i själva verket vara normalt att styrelsen fattar ett sådant beslut.
Aktieägarnas rätt att fritt förfoga över sina aktier i ett företag ifrågasätts med vissa speciella undantag inte i lagstiftningen, uttalades det vidare i interpellationssvaret. Att aktier fritt kan köpas respektive säljas är så länge det rör sig om mindre poster en riktig princip, ansåg statsrådet. När köp respektive försäljning avser större poster, exempelvis vid överlåtelse av företag, måste man emellertid ställa sig mera tveksam. I ett sådant fall är det inte enbart aktieägarnas intressen som berörs, påpekades det, utan också många gånger de anställdas. En företagsöverlåtelse medför inte sällan förändringar i företagets verksamhet som påverkar de anställdas situation. Statsrådet deklarerade därför den principiella uppfattningen att styrelsen i ett företag som köps upp, och därigenom också de anställdas representanter i dess styrelse, bör informeras och beredas tillfälle att yttra sig över en överlåtelse innan den går i verkställighet, även om det inte föreligger någon laglig skyldighet till sådant samråd. Om de anställdas representanter ställs utanför en diskussion av detta slag strider det klart mot andan i lagen om styrelserepresentation för de anställda, yttrade statsrådet. Vidare framhölls att styrelsens arbete och uppgifter inte regleras särskilt detaljerat i aktiebolagslagen. En ändring av lagen för att åstadkomma en obligatorisk styrelsebehandling av företagsöverlåtelser skulle kunna diskuteras. En ändring begränsad enbart till detta skulle emellertid enligt statsrådets mening medföra vissa praktiska problem. För att öka de anställdas och även samhällets inflytande över företagsöverlåtelser borde man enligt hans mening i stället pröva andra vägar. En sådan kunde vara någon form av övervakning eller kontroll av fusioner i kombination med anmälan från köpare och säljare i samband med en överlåtelse. Frågan om införande av en dylik övervakning och kontroll utreds för närvarande inom justitiedepartementet, meddelades det. Med en sådan ordning skulle såväl de anställda som samhället få tillfälle att i förväg från sina respektive utgångspunkter syna de villkor på vilka överlåtelse skall ske. I fråga om företagsförvärv från multinationella bolags sida hänvisades det till de kontrollmöjligheter som nuvarande lagstiftning ger (jämför NU 1974:11) och till den pågående utredningen (Ju 1973:17) rörande utländska övertaganden av svenska företag. En utökad fusionskontroll skulle dessutom ge samhället och de anställda det rådrum som i dag ofta saknas före prövningen av ett ärende som rör borttagande av utlänningsförbehåll i bolagsordning, sade statsrådet.
NU 1974:36
19 Förenklad aktiehantering
Lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering erbjuder ett alternativ till i övrigt gällande bestämmelser om aktiebrev, aktiebok m. m. Syftet med lagen är att med hjälp av modern datateknik förenkla hanteringen av aktier, bl. a. i fråga om distribution av utdelning och emissionsbevis. Aktiebolagen får fritt välja mellan förenklad aktiehantering och det tidigare gällande systemet. De vanliga aktiebreven, som är försedda med kuponger, ersätts enligt lagen med kuponglösa aktiebrev, som i princip skall omfatta en persons hela aktieinnehav i aktiebolag. Rätten till utdelning och till deltagande i bolagsstämma knyts till registrering av aktieinnehavet i aktieboken. För vissa fall gäller undantag från principen att endast den verklige ägaren till aktier får registreras i aktieboken. Bl. a. gäller att om aktier förvaltas av bank eller fondkommissionär, som fått särskild auktorisation som förvaltare av aktie, förvaltaren får föras in på aktiebrev och aktiebok i stället för aktieägaren. För förvaltarregistrerade aktier kan rösträtt inte utövas. En sammanställning av uppgifter om aktieägare som har mer än 500 aktier i ett bolag registrerade hos svensk förvaltare skall vara offentlig. Aktieboken skall inom den förenklade aktiehanteringen föras med hjälp av automatisk databehandling. Med högst 6 månaders mellanrum skall en utskrift av aktieboken utföras i läsbart skick. 1 utskriften skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften skall vara offentlig med undantag av uppgift om aktieägare som har högst 500 aktier. Den förenklade aktiehanteringen drivs av Värdepapperscentralen VPC AB, som bildats av staten och fondkommissionärerna gemensamt. VPC står under tillsyn av bankinspektionen.
I anledning av propositionen 1970:99 med förslag till lag om förenklad aktiehantering, m. m. förordades i ett par likalydande motioner vissa förändringar i propositionens förslag. Alla aktiebolag utöver en viss storlek borde enligt motionärerna åläggas att ansluta sig till Värdepapperscentralen. Som en lämplig gräns angavs ett aktiekapital på 5 milj. kr. Inskränkningarna i offentlighet i fråga om aktieposter på högst 500 aktier skulle tas bort. För att skydda småspararnas behov av sekretess kunde dock stadgas att aktieposter som omfattade högst 100 aktier i varje bolag skulle undantas från kravet på offentlighet. Inhemsk förvaltarregistrering skulle vidare inte tillåtas. Första lagutskottet (1LU 1970:62) ansåg att de synpunkter som framfördes i motionen borde tas upp i annat sammanhang. Utskottet hänvisade till att fondbörsutredningen som en av sina två huvuduppgifter hade att pröva frågor som rör kännedomen om större aktiebolags ägarförhållanden och ekonomiska situation. Dessutom erinrades om att ett förslag till ny aktiebolagslag snart skulle komma att framläggas inom en nära framtid; även genom detta förslag skulle insynsfrågan aktualiseras. Utskottet fann inte att något initiativ från riksdagens sida i anledning av motionärernas önskemål var befogat, eftersom insynsfrågan var föremål för uppmärksamhet
NU 1974:36
genom pågående utredningsarbete. Utskottet ansåg också att det framstod som naturligt att avvakta hur det nya systemet verkade i praktiken innan man tog ställning till frågan om översyn av lagstiftningen. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.
Offentliga styrelseledamöter
Enligt lagen (1972:827) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser har Kungl. Maj:t fått möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter dels i förvaltningsbolag, dels i allmännyttiga stiftelser som har tillgångar över 5 milj. kr. Sådana förordnanden får gälla sammanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser. Lagen trädde i kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av juni 1976.
Enligt lagen (1955:183) om bankrörelse äger Kungl. Maj:t utse högst fem ledamöter i styrelsen för affärsbank. Dessa offentliga styrelseledamöter har till uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet.
Enligt lagen (1948:433) om försäkringsrörelse gäller sedan 1950 att av styrelseledamöterna i försäkringsaktiebolag, som icke uteslutande driver återförsäkring, minst en skall utses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intressen vederbörligen beaktas. Sådan styrelseledamot skall enligt bestämmelse som skall vara intagen i bolagsordningen utses av försäkringstagarna eller av intressegrupp som har anknytning till dem eller genom förordnande av Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet.
Frågor om allmänna grunder för näringspolitiken
Tidigare behandling av motioner på området
Önskemål om en undersökning rörande den snedvridning av konkurrensen som punktvisa stödåtgärder inom näringslivet medför framställdes i en motion år 1973. I sitt yttrande över motionen anförde näringsutskottet (NU 1973:54) att det är givet att företag som uppbär statligt kreditstöd, lokaliseringsstöd etc. därigenom kommer att förbättra sin situation på marknaden. Att beteckna denna effekt som en snedvridning av konkurrensförhållandena var dock enligt utskottets mening inte berättigat så länge det statliga stödet, såsom fallet är, utgår enligt generella regler och är tillgängligt för alla företag som uppfyller vissa angivna villkor. Utskottet ansåg motionärernas krav på undersökning vara obefogat och avstyrkte motionen, som också avslogs av riksdagen. Motionsyrkandet stöddes i en reservation av moderata samlingspartiets företrädare i utskottet.
Förslag om att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik skall utarbetas har framförts i motioner vid 1969-1972 års riksdagar. Vid dessa tillfällen har motionärernas önskemål varit att en parlamentarisk ar -
NU 1974:36
betsgrupp skulle tillsättas för ändamålet. Motionerna har i samtliga fall innehållit en uppräkning av ämnesområden för det åsyftade programmet med korta kommentarer under varje punkt. Motionerna har avstyrkts av bankoutskottet (BaU 1969:9, 1970:10) och av näringsutskottet (1971:1, 1972:3, 1973:54) med uttalanden av innebörd att motionärernas förslag till former för näringspolitiskt programarbete inte var realistiskt. Det skisserade arbetsfältet är, uttalade näringsutskottet 1973, alltför omfattande för en parlamentarisk utredning, och den föreslagna verksamheten skulle inte kunna undgå att delvis bli en dubblering av en rad olika kommittéers och permanenta organs arbete. Att formulera sådana övergripande program för vidsträckta samhällssektorer som motionärerna åsyftar är, anförde näringsutskottet vidare, en uppgift för de olika partierna. De ifrågavarande motionsyrkandena har varje år fått stöd i en reservation av centerpartiets utskottsrepresentanter. Riksdagen har avslagit motionerna.
Utskottet
N
En rad motioner med förslag på näringspolitikens område tas upp i detta betänkande. I stor utsträckning gäller dessa förslag utredningar avsedda att ge underlag för reformer eller att i olika hänseenden mera allmänt belysa villkoren för näringslivet. Nya anslag för budgetåret 1974/75 föreslås i några motioner. 1 allmänhet är motionärernas syfte att staten genom att öka sitt stöd och sin service till företagen eller genom andra åtgärder skall bidra till att höja näringslivets produktionsförmåga och stärka dess internationella konkurrenskraft. Några motioner tar främst sikte på att möjliggöra ökat inflytande för de anställda i företagen och ökad insyn i och kontroll över näringslivet från statens sida. En kategori av företag som står i centrum i åtskilliga av motionerna är de mindre och medelstora företagen. Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare i år bl. a. i sina närmast föregående betänkanden, 1974:33-35, har behandlat anslagsfrågor m. m. av särskild betydelse för dessa företag.
In vesteringsbefrämjande alfid ider
Förslag om åtgärder föratt främja nyetableringar och investeringar i övrigt och därigenom öka sysselsättningen framförs i flera motioner.
Produktionsstimulerande åtgärder inom ramen för ett aktionsprogram för 100 000 arbetstillfällen begärdes i en motion vid förra årets riksdag. Detta förslag upprepas nu i motionen 1974:1489. Utgångspunkten för motionärerna är den arbetslöshet som råder; de befarar att denna skall öka om inte effektiva motåtgärder sätts in. Det förutsätts att aktionsprogrammet skall utarbetas av representanter för staten, kommunerna och landstingen samt för näringslivet och löntagarorganisationerna tillsammans med expertis på olika berörda områden. Genomförandet skulle anförtros åt statens industriverk
NU 1974:36
med företagareföreningarna som kontaktorgan på det regionala och lokala planet. Bland särskilda åtgärder för att åstadkomma den eftersträvade ökningen av antalet arbetstillfällen skulle ingå ett etablerings- och utvidgningsstöd i form av bidrag och lån på gynnsamma villkor och med sikte främst på de mindre och medelstora företagen. Motionärerna föreslår att 200 milj. kr. anvisas till etablerings- och utvidgningsbidrag och 500 milj. kr. till lån för samma syfte. Ett villkor för att företag skall erhålla stöd av detta slag skall vara att stödet gäller nya arbetstillfällen. Motionärerna diskuterar i vissa hänseenden vilka bestämmelser som bör gälla i fråga om bidragen och lånen men framhåller att bestämmelserna inte kan preciseras närmare i motionen.
Att arbetstillfällen skapas är viktigt både med hänsyn till den aktuella arbetsmarknadssituationen och med hänsyn till verkningarna av de strukturella förändringar som är att vänta inom näringslivet, främst den fortsatta rationaliseringen av varuproduktionen. Den sysselsättningsutredning som i motionen omnämns som aviserad och numera har tillsatts har till uppgift alt åstadkomma en samlad plan för hur sysselsättningen skall kunna tryggas i framtiden. Det aktuella läget är att arbetslösheten, som låg väsentligt över talet 100 000 både när årets motion och när dess föregångare förra året väcktes, nu befinner sig ett gott stycke under denna nivå.
För att försöka komma till rätta med strukturarbetslösheten använder samhället sedan länge olika medel, bl. a. en aktiv arbetsmarknadspolitik. Instrumenten för denna har utvecklats under en följd av år på grundval av ett omfattande utredningsarbete och praktiska erfarenheter av hur olika sysselsättningsskapande medel verkar. Motionärerna föreslår stödåtgärder av ett nytt slag. För dessa skulle avsevärda belopp tas i anspråk, men det förefaller ändå osannolikt att de angivna bidrags- och låneramarna skulle räcka till för att ge underlag för 100 000 nya arbetstillfällen. Utskottet betecknade förra året motsvarande förslag som otillräckligt underbyggt. I den motion som nu föreligger har det inte utvecklats vidare. Utskottet avstyrker ånyo förslaget och räknar med att sysselsättningsutredningen kommer att utforma mera realistiska projekt.
En utredning rörande ett system med investeringsbidrag föreslås i motionen 1974:869. Att stimulera företagen till nyinvesteringar och konsolidering anges där vara ett viktigt inslag i näringspolitiken. Bland de instrument som utnyttjas för detta ändamål nämns i motionen de gällande lagervärderings- och avskrivningsreglerna, systemet med investeringsfonder och den under vissa perioder tillämpade ordningen med extra avdrag vid taxeringen för maskininvesteringar. Ett företag måste dock kunna uppvisa ett överskott på driften som svarar mot avdraget för att denna förmån skall kunna utnyttjas, framhålls det, och därav följer att nyetablerade företag och sådana företag som inte kan uppvisa överskott har begränsade möjligheter att få del av de nämnda stödformerna även om en planerad investering är mycket lönsam. Därtill kommer att flertalet mindre företag
NU 1974:36
är utestängda från möjligheterna att göra avsättning till investeringsfonder, framhåller motionärerna. De bidrag som de föreslår skulle utgöra ett komplement till avdragsmöjligheterna och i första hand reserveras för mindre och medelstora företag.
Förslaget om investeringsbidrag måste ses i relation till de skatteregler som motionärerna hänsyftar på. I den översyn av företagsbeskattningen som företagsskatteberedningen är sysselsatt med ingår bl. a. att pröva vilka möjligheter företagen skall ha att göra vinstreglerande dispositioner genom av- och nedskrivningar, avsättning till investeringsfonder osv. Frågan om investeringsbidrag synes kunna aktualiseras i detta sammanhang. Någon särskild utredning i ämnet vill utskottet inte förorda.
En utredning om nuläge och aktuella tendenser i fråga om nyetablering av företag och inverkan härav på företagens utveckling och på sysselsättningen föreslås i motionen 1974:1521. Utredningen skulle utmynna i förslag till åtgärder som kan underlätta nyetableringar och öka frekvensen av sådana.
Tillkomsten av statens industriverk innebär en koncentration och förstärkning av utredningsverksamheten rörande industrin i stort och olika branscher. Utvecklingstendenser inom näringslivet studeras också i det fortlöpande arbetet på de ekonomiska långtidsutredningarna. Även sysselsättningsutredningen torde få anledning att ägna intresse åt frågan om företagsnedläggelser och nyetableringar. Utskottet, som anser frågan väsentlig, räknar med att den uppmärksammas i här angivna sammanhang, främst genom industriverkets försorg, och finnér inte anledning att förorda en särskild framställning från riksdagen om utredningsverksamhet rörande nyetableringar.
Åtgärder avseende mindre och medelstora företag
De mindre och medelstora företagens betydelse för det svenska näringslivet betonas ofta i den näringspolitiska debatten. Trots detta finns det, hävdas det i motionen 1974:1506, klara belägg för att dessa företag systematiskt missgynnas genom den ekonomiska och näringspolitiska lagstiftningen eller i varje fall inte beaktas i tillräcklig utsträckning utifrån sina förutsättningar. Till stöd för sin uppfattning anger motionärerna en del exempel. De föreslår att en kartläggning skall göras av näringspolitikens effekter på mindre och medelstora företag å ena sidan och storföretagen å den andra. Vidare föreslår de en utredning med uppgift att framlägga förslag om sådana åtgärder att de mindre och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen i samhällets näringspolitik och ekonomiska politik. Utan en klart uttalad, i praktiken fullföljd strukturpolitisk målsättning från samhällets sida kommer koncentrationsprocessen inom näringslivet att fortsätta, säger motionärerna, och detta blir på de flesta varu- och tjänstemarknader till nackdel för konsumenterna.
Utskottet avvisade förra året uppfattningen att mindre och medelstora
NU 1974:36
företag missgynnas av samhället. Vad utskottet då uttalade kritiseras nu av motionärerna. Det kan inte bestridas, menar de, att en analys av de konkreta exemplen på missgynnande ger en bild av diskriminering av de mindre och medelstora företagen i förhållande till de stora.
Utskottet finner alltjämt motionärernas påstående om en diskriminering av de mindre och medelstora företagen obestyrkt. Följaktligen anser utskottet att det inte finns någon anledning att föranstalta om en sådan särskild kartläggning av näringspolitikens effekter på små respektive stora företag som motionärerna önskar.
Efter att ha klandrat en påstådd diskriminering inom näringspolitiken förespråkar motionärerna i nästa avsnitt i sin framställning själva en motsvarande diskriminering, ehuru riktad mot de stora företagen. Utskottet anser att näringspolitiken måste utformas så att företag tillhörande en storleksgrupp inte gynnas på bekostnad av företag som tillhör en annan. Därför finnér utskottet det uteslutet att en utredning skulle få i uppdrag att föreslå åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagen i förhållande till övriga företag. Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandet.
En rad synpunkter på de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter, lönsamhet och konkurrenssituation framförs - såsom framgår av det referat som lämnats i det föregående - i motionen 1974:1120. Motionärerna vill att riksdagen skall, som de uttrycker det, hos Kungl. Maj:t ge till känna vad som anförs i motionen i detta avseende.
Utskottet anser att de näringspolitiska åtgärderna från samhällets sida i hög grad är inriktade på att skapa gynnsamma betingelser för de mindre och medelstora företagen. Det finansiella företagsstödet har på senare tid förstärkts väsentligt, och resurserna för företagsservice har ökat. Samhället söker på olika sätt stimulera till ökade forsknings- och utvecklingsinsatser. Vissa av de problem som motionärerna åsyftar är föremål för särskild utredning; detta gäller bl. a. kreditgivningen på basis av medel ur allmänna pensionsfonden samt företagsbeskattningen. Utskottet finner del självklart att de mindre och medelstora företagens speciella förhållanden även fortsättningsvis måste beaktas i det näringspolitiska reformarbetet. Någon anledning för riksdagen att göra ett sådant uttalande på grundval av motionen 1974:1120 som där föreslås kan utskottet inte linna. Motionärernas omdöme att det allmänna företagsklimatet är att beteckna som otillfredsställande tar utskottet avstånd från.
Önskemål om att medel ur allmänna pensionsfonden i ökad utsträckning skall ställas till de mindre och medelstora företagens förfogande framställs i motionerna 1974:241 och 1974:1489. I båda motionerna berörs bl. a. de s. k. mellanhandsinstitutens roll. På grundval av närbesläktade motionsyrkanden har utskottet tidigare i år understrukit mellanhandsinstitutens särskilda betydelse för de mindre och medelstora företagen och uttalat att utskottet förutsätter att kapitalmarknadsutredningen - vilken har som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för att kanalisera
NU 1974:36
medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest - utan dröjsmål framlägger resultatet av sina överväganden på området. Något ytterligare uttalande i anledning av de nu aktuella motionsyrkandena är enligt utskottets mening inte erforderligt.
I motionen 1974:241 uttalas också önskemål om en bättre samordning av kreditstödet till de mindre och medelstora företagen. Ett förslag härom bör enligt motionärerna föreläggas 1975 års riksdag. 1 motionen begärs också att reglerna för kreditstödet till de mindre och medelstora företagen skall ses över, så att företagareföreningarna får möjlighet att förmedla riskvilligt kapital till sådana företag, att medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring o. d. och att ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag. Yrkandet i motionen 1974:555 hör hemma på samma område. Där föreslås en utredning om handläggningsförfarandet vid olika former av statligt kreditstöd till industriell verksamhet. Syftet skulle vara att förkorta handläggningstiden och förbilliga handläggningsförfarandet. Som ett medel att uppnå detta syfte anvisar motionärerna en decentralisering till beslutsfattande regionala organ, närmare bestämt företagareföreningarna. Den samlade överblick som är erforderlig på centralt håll bör enligt motionärernas mening kunna erhållas genom ett informationssystem som gör det möjligt att följa verksamheten i de regionala organen. Dessa skall också från centralt håll kunna förses med uppgifter beträffande marknadsutveckling och andra omständigheter som kan vara av betydelse för kreditbedömningen. Ett likartat syfte har motionen 1974:1121. Här understryks kapitaltillgångens avgörande betydelse för möjligheterna att starta nya företag samt utveckla och marknadsföra nya produkter. För att näringspolitiken skall få en effektiv förstärkning förordar motionärerna att regionala utvecklings- och finansieringsorgan med inriktning på aktiv och uppsökande verksamhet och företagsservice skall inrättas. I dessa organ, vilka motionärerna betecknar som ”utvecklingsfonder”, skulle företagareföreningarnas utlåningsverksamhet utgöra stommen. Ytterligare medel skulle tillföras fonderna över riksstaten och från allmänna pensionsfonden.
Att antalet former för finansiellt stöd till de mindre och medelstora företagen under senare år har ökat är en följd av samhällets strävanden att på olika sätt förbättra förutsättningarna för dessa företags verksamhet. Företagen har också otvivelaktigt fått ökade möjligheter att utnyttja adekvata stödformer. Samtidigt kan emellertid vissa problem ha uppkommit genom att överblicken över de olika möjligheterna har försvårats. Utskottet vill liksom motionärerna understryka företagareföreningarnas betydelse när det gäller att samordna det statliga stödet till de mindre och medelstora företagen. I sitt förslag rörande anslag lill företagareföreningarna för deras administrationskostnader under budgetåret 1974/75 (NU 1974:33) har utskottet dragit konsekvenserna av denna uppfattning.
Företagareföreningarnas betydelse har under det senaste året förstärkts ytterligare genom att de fått ställning som regionala basorgan åt statens
NU 1974:36
industriverk. Det arén viktig uppgift för industriverket att söka åstadkomma en samordning och rationalisering av de olika stödformer i vilka verket och företagareföreningarna är engagerade. Med hänsyn till att uppsättningen av olika stödformer och branschavgränsningen av särskilda stödåtgärder inte sällan förändras synes det naturligt att övervägandena om kreditstödets administration kombineras med en fortlöpande översyn av reglerna för kreditstödet. Utskottet är inte berett att nu förorda en sådan ändring av dessa regler som skisseras i motionen 1974:241. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet de tre här berörda motionsyrkandena.
För att företagareföreningarna skall få möjlighet att finansiellt hjälpa enskilda innovatörer och mindre företag att få produktidéer överförda till ett stadium där deras funktionsduglighet och marknadsanpassning kan prövas föreslås i motionen 1974:240 införande av särskilda produklutvecklingslån med de nuvarande lånen ur hantverks- och industrilånefonden som förebild. Dessutom föreslås att statsgaranti skall lämnas för lån till produktutvecklingsändamål. För de direkta lånen föreslås en summa av 10 milj. kr. och för lånegarantierna en ram av 25 milj. kr. Ett motsvarande förslag avstyrktes förra året av utskottet med hänvisning till att riksdagen då beslöt om inrättande av statens utvecklingsfond, som har till ändamål att stödja riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer och system. Fondens verksamhet har formen av långivning, varvid återbetalningsskyldigheten är villkorlig. Förslaget om produktutvecklingslån avslogs då av riksdagen. När det nu återkommer finnér utskottet alltjämt inte skäl att förorda ytterligare en stödform vid sidan av de redan befintliga. Det betydelsefulla syfte som motionärerna vill främja bör kunna tillgodoses inom ramen för de existerande stödformerna, inklusive statens utvecklingsfonds verksamhet. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1974:240 i här aktuell del.
I motionen 1974:853 påtalas att endast ett fåtal personer med kvalificerad teknisk sakkunskap finns anställda inom det svenska bankväsendet. Bankernas kreditbcrcdningsavdelningar borde, menar motionären, ha behov av sådan sakkunskap för att ett med självständig överblick sammanställt beslutsunderlag skall kunna stå bankledningarna till buds när de överväger engagemang i industriella projekt. Tillgången till sådan expertis skulle också göra det möjligt för bankernas företrädare att möta industriföretagens projektledare på deras allmänna erfarenhetsnivå, säger motionären. Han anser att bankerna och industrin skulle komma in i en stimulerande praktisk arbetsgemenskap med varandra om industrin hos bankerna fann tillgång till sakkunskap att dryfta sina projekt med. Motionen utmynnar i önskemål om prövning av möjligheterna att ålägga affärsbankerna alt biträda små och medelstora företag med teknisk expertis.
Bankerna liksom andra organ som har all pröva frågor om kredit till företag kan givetvis ha nytta och behov av teknisk sakkunskap. Det bör emellertid få ankomma på bankerna själva att avgöra i vad mån de vill
NU 1974:36
tillgodose detta behov genom att anställa personer med teknisk kompetens eller på annat sätt. Även med beaktande av att bankerna i högre grad än flertalet andra företag är föremål för reglering från statens sida kan utskottet inte finna att staten bör uppställa kompetensregler för vissa av de tjänstemän som deltar i bankernas kreditberedning och allmänt rådgivande verksamhet. Utskottet avstyrker därför motionen 1974:853.
Förslag om en utredning rörande lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag föreslås i två motioner, 1974:857 och 1974:1486. I den förra motionen framhålls att verkstadshus erbjuder många företag goda lokalalternativ. Med hänsyn till att många företag har ont om eget kapital är det ofta attraktivt att hyra lokal i stället för att uppföra en egen verkstadsanläggning, påpekar motionärerna. I motionen 1974:1486 poängteras särskilt kommunernas intresse av och ansvar för att lokalfrågorna för de berörda verksamhetsområdena blir lösta på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna anser att kommunerna borde få statsbidrag i större utsträckning än för närvarande när de uppför och tillhandahåller lokaler för sådana företag som det här är fråga om. Vad som avses är inte, framhåller motionärerna, anläggningar av typen industricentra utan lokaler för de behov som finns i de allra flesta tätorter.
Försöksverksamheten med industricentra kan sägas gälla en mera kvalificerad form för att tillgodose mindre och medelstora företags lokalbehov än den som åsyftas i de båda här berörda motionerna. Ansvaret för denna försöksverksamhet åvilar Stiftelsen Industricentra, som är förlagd till Skellefteå. Inom ramen för den verksamhet som stiftelsen bedriver och som fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede torde vinnas erfarenheter som också kan utnyttjas vid bedömningen av sådana lokalbehov som motionärerna åsyftar. Någon särskild utredning i ämnet är utskottet inte berett att förorda.
I Skellefteå pågår sedan år 1971 uppbyggnaden av Industriellt utvecklingscentrum (IUC), som har till huvuduppgift att lämna service på produktutvecklingsonirådel lill de norrländska företagen. I motionen 1974:240 uttalas att utvecklingscentra av detta slag utgör ett viktigt komplement till en regional serviceorganisation uppbyggd med företagareföreningarna som bas. Motionärerna anser att man redan nu bör överväga att inrätta industriella utvecklingscentra på ytterligare ett par orter, i första hand i Jönköpings och Värmlands eller Kopparbergs län.
Den pågående uppbyggnaden av IUC i Skellefteå redovisas i statsverkspropositionen (prop. 1974:1 bil. 15 s. 50) under anslaget Medelstillskott till Norrlandsfonden. Fonden är nämligen en av IUC:s stiftare och lämnar årligen ett avsevärt bidrag till dess verksamhet. Chefen för industridepartementet uttalar i propositionen att han räknar med att IUC ingående och kontinuerligt följer upp sina projekt så att underlag skapas för en utvärdering senare av hela IUC-verksamheten. I avvaktan på den avsedda utvärderingen är utskottet inte berett att tillstyrka att riksdagen skall begära förslag om
NU 1974:36
inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra.
De mindre och medelstora företagens problem på marknadsföringsområdet tas upp i motionen 1974:1507. Det räder nu, säger motionären, en köparens marknad med rikt utbyte av varor och tjänster. Företagen måste därför genom marknadsundersökningar skaffa sig nödvändig kunskap om förändringar i köpkraftens styrka och inriktning, genom produktutveckling anpassa utbudet till dessa förändringar samt genom försäljnings- och informationsarbete skapa förutsättningar för att detta utbud vinner avsättning. Eftersom många företag inte är tillräckligt stora för att utgöra underlag för utveckling av egna marknadsföringsfunktioner måste samhället vidla olika åtgärder på detta område, menar motionären. Mindre och medelstora företag bör sålunda stimuleras att samverka när det gäller exempelvis marknadsundersökningar, produktutveckling, utställningsverksamhet och exportförsäljning. De finansiella förutsättningarna för investeringar i utveckling av företagens marknadsfunktioner bör vidare förbättras genom ändrade regler för lokaliseringsstöd och för utnyttjande av investeringsfonder. Dessutom bör reglerna för de bidrag som arbetsmarknadsstyrelsen förmedlar ändras så att allmänna medel får disponeras för finansiering av utbildning inom marknadsföringsområdet. Hemställan i motionen går ut på att en särskild utredning skall tillsättas med uppdrag att föreslå åtgärder för stimulans av marknadsföringsfunktionerna särskilt för de mindre och medelstora företagens del.
Utskottet instämmer med motionären i att marknadsföringsfunktionerna är synnerligen väsentliga för de mindre och medelstora företagen och bör uppmärksammas mer än hittills. Bistånd på detta område bör företagen kunna få från företagareföreningarna. Den förstärkning av föreningarnas resurser för rådgivning och konsultverksamhet som kommer till stånd nästa år bör givetvis kunna utnyttjas också för insatser på marknadsföringsområdet. Begreppet ”investeringar i marknadsföring” betecknade utskottet förra året som något oklart. De utgiftsändamål som har med marknadsföringsfunktionerna att göra torde i regel inte kunna klassificeras som investeringar, och de måste i så fall finansieras med hjälp av företagens rörelsekapital. På denna punkt aktualiserar motionärerna sålunda snarast frågan om företagens tillgång till riskkapital över huvud taget. Utskottet vill härutöver hänvisa till del särskilda stöd som ges till exportfrämjande åtgärder för vissa branscher och till den verksamhet som Sveriges exportråd bedriver och som kan utnyttjas av alla företag som är intresserade av försäljning utomlands. En särskild utredning av det slag som föreslås i motionen finnér utskottet inte anledning att förorda.
Initiativ för bevarande och utvecklande av bygdeföretagen påkallas i motionen 1974:1510. Med bygdcföretag avser motionären mindre företag, ofta i familjeföretagets form, som är förlagda utanför de större tätorterna. På de platser där dessa företag arbetar saknas ofta en industriell infrastruktur, framhålls det, och detta skapar problem bl. a. i fråga om tillgången på service.
NU 1974:36
29 Åtgärder för att förbättra bygdeföretagens kredit- och kapitalförsörjning betecknas också som angelägna.
Liksom motionären anser utskottet att de småföretag som finns på mindre orter runt om i landet är en viktig del av vårt näringsliv och att det inte minst från regionalpolitisk synpunkt är betydelsefullt att de kan fortleva och utvecklas. Det torde emellertid vara svårt att avgränsa en kategori bygdeföretag med speciella problem som skiljer sig från dem som allmänt är kännetecknande för mindre företag. Bygdeföretagen kan givetvis som andra mindre företag utnyttja företagareföreningarnas tjänster och det stöd som samhället i övrigt gerde mindre och medelstora företagen. Utskottet finner inte skäl att förorda någon särskild framställning till Kungl. Majit rörande bygdeföretagen. Motionen 1974:1510 avstyrks sålunda.
Åtgärder med anledning av konkurrensen frän låglöneländer
Den konkurrens som svenska företag utsätts för genom import från låglöneländer utgör utgångspunkt för två motioner. I motionen 1974:1518 upprepas ett vid ett antal tidigare riksdagar framfört krav att licensgivningen i fråga om denna import skall tillämpas på sådant sätt att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska företag inte äventyras. Begränsning av importen från låglöneländer bör, säger motionärerna, vidtas i större utsträckning än som för närvarande sker. I första hand förordas en importbegränsning genom frivilliga överenskommelser, men motionärerna menar att man i andra hand får vara beredd att tillgripa global kvotering med importkvoter som inte får överskridas. I motionen 1974:1528 sägs att de företag som har att möta en stigande import till vår hemmamarknad från låglöneländerna har samma anledning att ställa krav på prioritering som exportföretagen, eftersom de har samma betydelse för balansen i utrikeshandeln. Beredskapspolitiska och sysselsättningspolitiska motiv talar också för att man bör uppmärksamma denna industrisektors problem, anförs det vidare. För att de ifrågavarande företagen skall kunna bedriva en lönsam produktion erfordras enligt motionärerna åtgärder i fråga om bl. a. kredit- och kapitalförsörjning, investeringar, rationaliseringar, specialisering, marknadsföring, utbildnings- och rådgivningsinsatser, forskning och utveckling. Samhället måste, hävdas det, genom sin närings- och skattepolitik och genom åtgärder av skilda slag medverka till att skapa de grundförutsättningar som erfordras för att företagen skall uppnå maximum av produktionsförmåga och konkurrenskraft. Mot denna bakgrund vill motionärerna att en utredning skall tillsättas för att utarbeta förslag till åtgärder som kan stärka den importkonkurrerande hemmamark - nadsindustrins stabilitet och konkurrensförmåga.
Såsom utskottet påpekat vid behandlingen av tidigare motioner om importbegränsningar är lågprisimporten föremål för ständig uppmärksamhet från kommerskollegiets och Kungl. Maj:ts sida. Det råder trots vetskapen om de fördelar som följer med ett fritt handelsutbyte enighet om att en
NU 1974:36
begränsningspolitik är nödvändig under nuvarande förhållanden. Vårt lands internationella förpliktelser begränsar möjligheterna till ingripanden mot marknadsstörande import. De möjligheter som dock finns har utnyttjats i inte ringa utsträckning. Det aktuella läget belyses genom den redogörelse som kommerskollegium har lämnat till utskottet och som återges i detta betänkande. Det är främst textil- och konfektionsindustrierna som får bistånd genom de importbegränsande åtgärderna. Dessa kompletteras genom omställningsfrämjande åtgärder, exportfrämjande åtgärder och utbildningsåtgärder som är avsedda att stärka de berörda industriernas konkurrenskraft. Ett flertal branscher har numera kommit i åtnjutande av stimulansprogram av den typ som ursprungligen infördes för textil- och konfektionsindustrierna. Framställningen i den serie av motioner under ett antal år i vilken motionen 1974:1518 ingår präglas enligt utskottets mening av en påtaglig ensidighet. Oavsett vilka importbegränsningar som vidtagits inom ramen för de möjligheter som står till buds och oavsett vilka stödåtgärder som eljest har satts in krävs där regelbundet ytterligare åtgärder av protektionistisk natur. Utskottet finnér inte skäl för en sådan framställning till Kungl. Maj:t som förordas i motionen 1974:1518 och avstyrker därför denna.
Den andra av de båda motioner som tar upp de problem som förorsakas av lågprisimporten syftar inte till ytterligare importbegränsningar utan till andra näringspolitiska åtgärder som kan stärka konkurrensförmågan för den hemmamarknadsindustri som påverkas genom importen från låglöneländer. De olika stödprogram som har införts för vissa branscher är exempel på åtgärder av det slag som motionärerna efterlyser. 1 stor utsträckning är de problem som motionärerna tar upp generella för mindre och medelstora företag oavsett deras produktionsinriktning. Utskottet förutsätter att statens industriverk och kommerskollegium även fortsättningsvis följer utvecklingen inom de berörda branscherna och tar de initiativ som kan vara erforderliga. Någon särskild utredning av det slag som föreslås i motionen 1974:1528 vill utskottet inte förorda.
Åtgärderförökad insyn i och kontroll över näringslivet
En etableringskontroll hör till de tänkbara instrument för att påverka företagens lokalisering som f. n. övervägs av utredningen (In 1972:02) om regionalpolitiska styrmedel. I motionen 1974:859 tas frågan om införande av etableringskontroll upp från andra utgångspunkter. En sådan kontroll borde, menar motionärerna, bli ett effektivt och smidigt medel när det gäller att anpassa näringslivet till företagsekonomiska och samhällsekonomiska krav. Med hänsyn till de begränsade råvaru- och energitillgångarna borde det, anser motionärerna, göras en samhällsekonomisk bedömning innan en utvidgad produktion av större omfattning startas. Härvid skulle också nödvändiga hänsyn tas till u-ländernas produktion och handel. Sammanläggningar av företag och andra liknande strukturförändringar borde be -
NU 1974:36
dömas med hänsyn till de nackdelar och kostnader som nedläggningen av mindre enheter för med sig för samhället men som företagen inte behöver drabbas av. Motionärerna tänker sig att lagen om prisreglering skulle kunna stå som mönster för en lagstiftning om etableringskontroll. Sammanfattningsvis skulle syftet med kontrollen vara att motverka ogynnsamma följder av en snabb strukturomvandling, att effektivt medverka till god hushållning med natur- och miljötillgångar, att tillgodose berättigade behov hos stora konsumentgrupper, att bryta koncentrationstendenser som hotar att skapa monopol på vissa varusektorer, att trygga angelägna behov av sysselsättning och trygghet samt att bidra till en samhällsekonomiskt riktig fördelning av investeringsmedel i ett läge med begränsade resurser för investeringar.
Vissa av de syften som motionärerna vill främja tillgodoses redan i större eller mindre utsträckning genom annan lagstiftning. Konkurrensbegränsningslagen ger vissa möjligheter till ingripanden för att bryta koncentrationstendenser som kan skapa monopol; denna lag skall nu bli föremål för en översyn som kan leda till att den effektiviseras (NU 1974:10). Miljöskyddslagstiftningen och den fysiska riksplaneringen är avsedda att slå vakt om natur- och miljötillgångar. Genom att investeringar i inte obetydlig utsträckning baseras på investeringsfondsmedel, lokaliseringsstöd, statligt kreditstöd till mindre och medelstora företag osv. har samhället redan nu vissa möjligheter att påverka investeringarna med hänsyn till vad som är önskvärt från samhällsekonomisk synpunkt. Utredningen om regionalpolitiska styrmedel har som nämnts frågan om etableringskontroll på sitt arbetsprogram. Innan denna utredning redovisat resultatet av sina överväganden är det enligt utskottets mening inte lämpligt att aktualisera frågan om en etableringskontroll med det vidare syfte som skisseras i motionen 1974:859. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning härtill. I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på de svårigheter som är förknippade med en etableringskontroll av den allomfattande karaktär som motionärerna tänker sig.
Systemet med förenklad aktiehantering började tillämpas år 1971. Mer än hälften av de börsnoterade företagen och av företagen på fondhandlarlistan är för närvarande anslutna till värdepapperscentralen (VPC), det för staten och fondkommissionärerna gemensamma organ som svarar för den förenklade aktiehanteringen. Innevarande år ansluter sig ett 20-tal företag till systemet. Genom de regler som gäller i fråga om VPC:s register skapas möjligheter till insyn i anslutna företags ägarförhållanden. I motionen 1974:867 uttalas oro över att ett flertal betydande svenska aktiebolag alltjämt står utanför VPC-systemet. Motionärerna vill att det nya aktiehanteringssystemet skall göras obligatoriskt för börsbolagen och de bolag vilkas aktier noteras på fondhandlarlistan och vidare att offentlighetsprincipen skall gälla i fråga om aktieinnehav på mer än 100 aktier i ett bolag, inte som nu först vid aktieinnehav på mer än 500 aktier.
Motsvarande krav har tidigare ställts i motionsyrkanden i samband med
NU 1974:36
propositionen om införande av lagen om förenklad aktiehantering. Som motiv för avstyrkande anfördes då att man borde avvakta hur det nya systemet verkade i praktiken innan frågan om en översyn av lagstiftningen aktualiserades. VPC-systemet har nu fungerat något över tre år. Den nuvarande anslutningen till VPC ter sig mot bakgrund härav inte särskilt låg. Genom att anslutningen till VPC sker successivt möjliggörs att denna kan byggas upp i etapper, vilket administrativt sett är fördelaktigt. Motionärerna påtalar särskilt att några stora svenska aktiebolag under 1973 verkställt emissioner utan att i samband därmed ansluta sig till VPC-systemet. Ett par av dessa ansluter sig emellertid under år 1974 i samband med nya emissioner. Det finns såvitt utskottet kan finna inte anledning att räkna med annat än att så småningom en fullständig anslutning till VPC kommer till stånd inom berörda företagskategorier. En sådan utveckling främjas av att man på aktieägar- och bankhåll allmänt torde se positivt på VPC-systemet. Utskottet anser inte att man med motionärerna kan hävda att frivilliglinjen har misslyckats. Det bör nämnas att utredningen (JU 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag skall pröva om en obligatorisk tillämpning av VPC-systemet, i varje fall beträffande större företag, kan bidra till förbättrad information om utländskt inflytande i svenska företag. Utskottet avstyrker nu motionsyrkandet om ett obligatorium.
Vardén nämnda offenlighetsgränsen borgå kan diskuteras. Motionärernas krav på en sänkning av gränsen motiveras främst med att en aktieägare genom att utnyttja förvaltarregistrering hos flera banker kan undandra sig den avsedda offentligheten trots att han äger väsentligt mer än 500 aktier i samma företag. Det finns enligt utskottets bedömning knappast anledning att anta att denna metod tillämpas i större utsträckning. Mot en sänkning av offentlighetsgränsen talar att de offentliga aktieägarförteckningarna därigenom skulle bli avsevärt mera omfattande än nu och de mera betydelsefulla uppgifterna om stora aktieinnehav sålunda svårtillgängligare. Om en ändring av offentlighetsgränsen skall övervägas borde snarast ett annat kriterium än antalet innehavda aktier användas. Värdet hos en aktie varierar ju starkt från företag till företag. När nu, såsom inte sällan är fallet, s. k. split genomförs i samband med fondemission, kommer ett aktieinnehav med i stort sett oförändrat värde att efter emissionens avslutande omfatta väsentligt fler aktier än tidigare. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionen 1974:867 i dess återstående del.
I motionen 1974:843 föreslås att ett centralt sekretariat skall inrättas för samhällets styrelserepresentanter i försäkringsbolag, affärsbanker, förvaltningsbolag och stiftelser. Systemet med offentliga styrelserepresentanter måste kompletteras och förbättras i flera avseenden för att bli en verkligt effektiv del av samhällets näringspolitik, säger motionärerna. Bl. a. behöver samhällsrepresentanterna få tillgång till en ordentlig utredningsservice. De är i dag, menar motionärerna, till stor del utlämnade åt den information som företagsledningarna presenterar. De saknar därför möjlighet att lägga fram mera genomarbetade alternativ och får inskränka sig till att försöka
NU 1974:36
åstadkomma marginella förändringar av styrelsebesluten.
Utskottet vill först erinra om att den rättsliga grunden för den styrelserepresentation det här gäller är något olika för de nämnda kategorierna av företag. För förvaltningsbolagens och stiftelsernas del rör det sig om en försöksverksamhet som i tiden är begränsad till tre år och som gäller ett begränsat antal företag och stiftelser. Systemet med offentliga styrelseledamöter i affärsbankerna är inte tidsbegränsat. De styrelseledamöter i försäkringsbolag som staten tillsätter har till uppgift att tillvarata konsumenternas intressen; alternativt kan sådana representanter utses av organisationer som kan anses företräda försäkringstagarna eller genom val bland dessa. Utskottet har erfarit att industridepartementet har föranstaltat om viss allmän information till och samråd mellan dem som utsetts till statliga styrelseledamöter i förvaltningsbolag och stiftelser. På detta område anser utskottet att erfarenheterna av den pågående försöksverksamheten bör avvaktas. Utskottet är inte nu berett att föreslå ett initiativ från riksdagen av det slag som motionärerna föreslår.
De problem som försäljning av företag och andra väsentliga ändringar i ägarförhållandena kan föra med sig för de anställda och för samhället tas upp i tre motioner. I motionen 1974:566 föreslås att lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall ändras så att det blir obligatoriskt att ägarförändringar i aktiebolag som påverkar företagets ledning anmäls till styrelsen och så att de anställdas styrelserepresentanter i detta sammanhang får möjlighet till samråd med sina uppdragsgivare. Som sanktionsregel skulle enligt motionärernas förslag gälla att oanmäld ägarförändring medför förlust av rösträtt vid bolagsstämman. Motionärerna åberopar ett par aktuella fall där företag överlåtits utan att förändringen i ägarförhållandena meddelats de anställdas representanter i styrelsen innan uppgörelse med den nye ägaren träffades. Den föreslagna informationsplikten börenligt motionärernas mening omedelbart föreskrivas i lagen genom en lagändring till vilken utskottet skulle utarbeta förslag. Motsvarande utgångspunkt i aktuella företagsöverlåtelser har motionen 1974:873. Här begärs en utredning om möjligheterna att ge de anställda inflytande i samband med större aktieöverlåtelser, ”t. ex.”, som motionärerna uttrycker det, "genom AP-fonderna”. I denna utredning föreslås också frågan om samhällets rätt till förköp vid sådan försäljning bli prövad. Ett yrkande på utredning angående samhällelig förköpsrätt vid försäljning av företag finns också i motionen 1974:130. Som förebild nämns kommunernas förköpsrätt vid försäljning av mark. Även denna motion har inspirerats av företagsförsäljningar som förekommit; den bristande informationen är enligt motionärerna "ett flagrant exempel på nonchalans mot de anställda”.
I sitt yttrande förra året över en motion med samma innebörd som motionen 1974:130 framhöll utskottet att samhällets och de anställdas insyn i företagen hade utökats väsentligt genom tillkomsten av lagen (1972:826)
3 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 36
NU 1974:36
om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Beslut om nedläggning, försäljning eller förflyttning borde knappast längre komma som en överraskning. Möjligheterna för samhället att ingripa innan sådana beslut fattas hade alltså ökat. De exempel som motionärerna åberopar visar otvetydigt att de nämnda lagarna inte ger tillräckliga garantier härvidlag. Uppgiftsskyldigheten i vissa planeringsfrågor torde knappast gälla i de fall då ett ägarskifte inte avses medföra några omedelbara förändringar i driften. För att lagen om styrelserepresentation skall ha verkan i detta avseende fordras i första hand att den planerade företagsöverlåtelsen behandlas i bolagets styrelse. Detta behöver inte alltid vara fallet. Som chefen för industridepartementet nyligen framhållit i ett interpellationssvar skulle man kunna diskutera en ändring i aktiebolagslagen som skulle framtvinga styrclsebehandling av företagsöverlåtelser. Denna tanke överensstämmer ungefär med den som framförs i motionen 1974:566, där dock den tilltänkta bestämmelsen föreslås få sin plats i styrelserepresentationslagen. En väg som är att föredra synes emellertid vara att, såsom anvisades i interpellationssvaret, införa någon form av övervakning eller kontroll av fusioner i kombination med anmälan från köpare och säljare i samband med överlåtelse. Det anmäldes i interpellationssvaret att frågan om införande av en sådan övervakning och kontroll är under utredning inom justitiedepartementet. Med hänsyn härtill synes motionen 1974:566 samt motionen 1974:873, såvitt de gäller de anställdas inflytande, inte böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Vad som i den sistnämnda avses med "inflytande genom AP-fonderna” synes oklart. Utskottet vill i detta sammanhang avslutningsvis deklarera att utskottet fäster vikt vid att det informationsproblem som här berörts blir löst på ett tillfredsställande sätt.
I frågan om samhällelig förköpsrätt vid försäljning av företag anförde utskottet förra året att man innan mera vidsträckta interventionsmöjligheter övervägdes borde avvakta erfarenheterna av de åtgärder som enligt riksdagsbeslut 1972 vidtagits för att under en begränsad period trygga fortsatt drift vid nedläggningshotade företag. Den möjlighet som står till buds är att statsbidrag kan utgå till en tredjedel eller i vissa fall hälften av ett företags lönekostnader under en period som skall ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda. Riskerna för en försäljning till utländska intressen har minskat genom lagändring förra året (jämför NU 1973:57, 1974:11). En utredning rörande utländska övertaganden av svenska företag har också tillsatts. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motionen 1974:873 också såvitt den gäller samhällelig förköpsrätt och motionen 1974:130 i samma ämne.
Allmänna grunder för näringspolitiken
I motionen 1974:1120, som hare» allmänt näringspolitiskt syfte och delvis har behandlats i det föregående, hemställs inledningsvis att riksdagen skall göra ett uttalande till Kungl. Maj:t om att ett av målen för näringspolitiken
NU 1974:36
skall vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi.
Utskottet anser det inte lämpligt att riksdagen gör ett allmänt programuttalande av denna art. Utskottet avstyrker sålunda det berörda motionsyrkandet.
En undersökning av den snedvridning av konkurrensen som de punktvisa stödåtgärderna inom näringslivet medför föreslås i motionen 1974:247. Till stöd för det påstående som kommer till uttryck i denna hemställan anför motionärerna att det inom det enskilda näringslivet börjar bli allt vanligare att man hyser den uppfattningen att de företag som harerhållit kapitaltillskott av samhället har lättare att kunna utnyttja de mera allmänna anslagen till export, rationalisering och utbildning. Det skulle då kunna bli så att ett företag som fortfarande klarar sig utan stöd får det allt svårare, eftersom det vid sidan av konkurrensen utifrån också möter en konkurrens från företag som subventioneras av samhället.
Ett företag som uppbär statligt kreditstöd, lokaliseringsstöd etc. får givetvis därigenom i allmänhet sin situation på marknaden förbättrad. Så länge det statliga stödet utgår enligt generella regler och är tillgängligt för alla företag som uppfyller vissa angivna villkor — vilket ju är fallet — är det dock enligt utskottets mening inte berättigat att tala om en snedvridning av konkurrensen. Motionärernas krav på undersökning finner utskottet följaktligen obefogat; motionen avstyrks därför.
Liksom i motsvarande motionsyrkande vid flera tidigare riksdagar framförs i motionen 1974:1489 kravet på att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik skall utarbetas i särskild ordning. Tidigare har motsvarande förslag gällt tillsättandet av en parlamentarisk arbetsgrupp för ändamålet. 1 år föreslås att sysselsättningsutredningen.som när motionen väcktes var aviserad och numera har tillsatts, skall fä i uppdrag att genomföra den näringspolitiska planeringen. Det avsedda näringspolitiska programmet skall omspänna ett stort antal områden som räknas upp i motionen med kort angivande av frågor som bör beaktas i programarbetet.
Utskottet har tidigare betecknat motsvarande förslag till former för näringspolitiskt programarbete som orealistiska. Förslaget att uppgiften skall anförtros åt sysselsättningsutredningen synes inte ge anledning att ändra denna bedömning. Sysselsättningsutredningen har, såsom framgår av det referat av dess direktiv som har lämnats i det föregående,ett mycket vidsträckt arbetsfält. Till en del får utredningen anledning att syssla med frågor som kan sägas vara av näringspolitisk natur. Enligt motionärernas förslag skulle utredningen emellertid få ta upp så skiftande frågor som hushållningen med jordbruksjord, skatteproblemen vid generationsskiften i familjeföretag, utformningen av den statliga konsumentupplysningen, företagshälsovården, stöd till enskilda uppfinnare och anpassning av kommunikationsväsendet till näringslivets behov. Det står för utskottet utan vidare klart att det skisserade uppdraget är alltför omfattande för en parlamentarisk utredning och att den föreslagna verksamheten dessutom i stor utsträckning skulle innebära en dubblering av redan verksamma kommittéers och permanenta organs
NU 1974:36
arbete. Liksom tidigare håller utskottet före att det i första hand är de olika partiernas uppgift att formulera sådana övergripande program för vidsträckta samhällsektorer som motionärerna åsyftar. Utskottet avstyrker alltså förslaget om att sysselsättningsutredningen skall erhålla denna tilläggsuppgift.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande aktionsprogram för 100 000 arbetstillfällen
att riksdagen avslår motionen 1974:1489 punkterna 2 och 3,
2. beträffande utredning angående investeringsbidrag att riksdagen avslår motionen 1974:869,
3. beträffande utredning angående nyetableringar av företag att riksdagen avslår motionen 1974:1521,
4. beträffande utredning angående näringspolitikens verkningar på foretag i olika storleksklasser
att riksdagen avslår motionen 1974:1506 punkten 1,
5. beträffande åtgärder för att främja mindre och medelstora företag i förhållande till storföretag
att riksdagen avslår motionen 1974:1506 punkten 2,
6. beträffande vissa åtgärder i syfte att förbättra villkoren för de mindre och medelstora företagen
att riksdagen avslår motionen 1974:1120 punkten 2,
7. beträffande kreditgivning från allmänna pensionsfonden lill näringslivet att
riksdagen avslår
a) motionen 1974:241 punkterna B och C,
b) motionen 1974:1489 punkten 4,
8. beträffande det statliga kreditstödet till mindre och medelstora företag att
riksdagen avslår
a) motionen 1974:241 punkterna A och D,
b) motionen 1974:555,
c) motionen 1974:1121,
9. beträffande produktutvecklingslån
att riksdagen avslår motionen 1974:240 punkterna A och B,
10. beträffande åläggande för affärsbankerna att tillhandahålla teknisk expertis
att riksdagen avslår motionen 1974:853,
11. beträffande utredning angående lokaler för hantverks-, industrioch serviceföretag
att riksdagen avslår
a) motionen 1974:857,
b) motionen 1974:1486,
NU 1974:36
12. beträffande inrättande av industriella utvecklingscentra att riksdagen avslår motionen 1974:240 punkten D,
13. beträffande utveckling av företagens marknadsföringsfunktioner att riksdagen avslår motionen 1974:1507,
14. beträffande utveckling av bygdeföretag
att riksdagen avslår motionen 1974:1510,
15. beträffande importrestriktioner
att riksdagen avslår motionen 1974:1518,
16. beträffande åtgärder till förmån för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin
att riksdagen avslår motionen 1974:1528,
17. beträffande utredning om etableringskontroll att riksdagen avslår motionen 1974:859,
18. beträffande ökad insyn i storföretagens ägarförhållanden att riksdagen avslår motionen 1974:867,
19. beträffande centralt sekretariat för statliga representanter i vissa aktiebolags och stiftelsers styrelser
att riksdagen avslår motionen 1974:843,
20. beträffande inflytande för de anställda och samhällelig förköpsrätt vid försäljning av företag
att riksdagen avslår
a) motionen 1974:130,
b) motionen 1974:566,
c) motionen 1974:873,
21. beträffande visst uttalande om mål för näringspolitiken att riksdagen avslår motionen 1974:1120 punkten 1,
22. beträffande verkningar av selektiva stödåtgärder att riksdagen avslår motionen 1974:247,
23. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken att
riksdagen avslår motionen 1974:1489 punkten 1.
Stockholm den 16 maj 1974
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) (punkterna 1-5), Wååg (s). Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby (c) (punkterna 6-23), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Sivert Andersson i Stockholm (s), Siegbahn (m), fru Jordan (s) och fru Oskarsson (c).
NU 1974:36
38 Reservationer
1. beträffande aktionsprogram för 100000 arbetstillfällen (utskottets hemställan under l)av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Sjönell och fru Oskarsson (alla c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”För att försöka” och slutar med ”realistiska projekt” bort ha följande lydelse:
Även om en viss minskning av arbetslösheten har inträffat på sistone framstår strukturarbetslösheten som ett allvarligt problem som på längre sikt ter sig alltmer svårbemästrat. Det är tydligt att strukturarbetslösheten kvarstår trots konjunkturuppgången. Att sätta in effektiva motåtgärder mot den är en av de viktigaste uppgifterna för näringspolitiken. Det åtgärdsprogram som anges i motionen 1974:1489 tar fasta på att det är väsentligt att stödja nyetablering av företag och utvidgning av bestående företag. Enligt mönster från bl. a. regionalpolitiken föreslås ett system av bidrag och lån för det ändamålet. Utskottet anser att förslaget är realistiskt och finner det angeläget att det förverkligas. För bidrag bör ett reservationsanslag av 200 milj. kr. anvisas, och 500 milj. kr. bör ställas till förfogande för utlåning. Dessa medel bör främst kanaliseras till de mindre och medelstora företagen. Utskottet förordar att riksdagen tar ställning för det i motionen angivna aktionsprogrammet och anvisar de anslag som utskottet här angivit.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1489 punkterna 2 och 3
dels hos Kungl. Maj:t hemställer att ett aktionsprogram för 100 000 arbetstillfällen utarbetas i enlighet med vad utskottet anfört,
dels för budgetåret 1974/75 under trettonde huvudtiteln anvisar
a) till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri- och servicenäringarna ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,
b) till Lån till nyetableringar och utvidgningar av foretag inom industri- och servicenäringarna ett investeringsanslag av 500 000 000 kr.
2. beträffande utredning angående näringspolitikens verkningar på företag i olika storleksklasser (utskottets hemställan under 4) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”motionärerna önskar” bort ha följande lydelse:
När samhället påverkar företagens villkor genom näringspolitiska åtgärder
NU 1974:36
av olika slag måste en viktig princip vara att åtgärderna skall utformas på ett sådant sätt att inte en grupp företag gynnas på bekostnad av en annan grupp. Motionärerna har gjort gällande att det förekom mer oacceptabla avvikelser från denna princip. Någon systematisk kartläggning av vilka effekter olika näringspolitiska åtgärder har medfört för företag tillhörande olika storleksklasser har såvitt utskottet känner till inte skett. En utredning av detta slag skulle vara av stort värde för uppläggningen av näringspolitiken i framtiden. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet att en utredning av detta slag skall komma till stånd.
dels att utskottet under 4 bort hemställa
4. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1506 punkten 1 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning rörande näringspolitikens verkningar på företag i olika storleksklasser enligt vad utskottet anfört,
3. beträffande åtgärder för att främja mindre och medelstora företag i förhållande till storföretag (utskottets hemställan under 5) av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Sjönell och fru Oskarsson (alla c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Efter att” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Den föreslagna kartläggningen av de diskriminerande tendenserna i samhällets näringspolitik torde komma att ge vid handen att de mindre och medelstora företagen i vissa avseenden är missgynnade i förhållande till de större företagen. Det är då angeläget att åtgärder vidtas varigenom detta missförhållande kan undanröjas. En utredning bör, som motionärerna föreslår, få i uppdrag att ange vilka åtgärder som bör komma i fråga i detta sammanhang.
dels att utskottet under 5 bort hemställa
5. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1506 punkten 2 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning rörande åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagen i enlighet med vad utskottet anfört,
4. beträffande vissa åtgärder i syfte att förbättra villkoren för de mindre och medelstora företagen (utskottets hemställan under 6) av herrar Regnéll (m). Andersson i Örebro (fp) och Siegbahn (m) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”avstånd från” bort ha följande lydelse:
I motionen sammanfattas på ett enligt utskottets uppfattning värdefullt sätt en rad väsentliga krav som måste ställas på näringspolitiken, speciellt från de mindre och medelstora företagens utgångspunkt. Vad kreditmöjligheterna beträffar bör särskilt framhållas att tillgången på långa krediter
NU 1974:36
bör förbättras och att banklagstiftningen måste utformas så att en smidig långivning till de mindre och medelstora företagen inte försvåras. Beskattningsregler och andra bestämmelser som påverkar företagens ekonomiska resultat måste utformas så att de inte äventyrar välskötta företags lönsamhet. Genom näringspolitiska åtgärder av detta slag måste åstadkommas ett allmänt företagsklimat som skapar en gynnsam konkurrenssituation för de mindre och medelstora företagen. Det är angeläget att riksdagen i ett uttalande till Kungl. Majit ställer sig bakom de principer som utskottet på grundval av motionen 1974:1120 här i korthet sammanfattat.
dels att utskottet under 6 bort hemställa
6. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1120 punkten 2 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående åtgärder i syfte att förbättra villkoren för mindre och medelstora företag,
5. beträffande utveckling av företagens marknadsföringsfunktioner (utskottets hemställan under 13) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c). Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”att förorda” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill liksom motionären starkt understryka vikten av att företagens marknadsföringsfunktioner utvecklas. En aldrig så omfattande teknisk rådgivning och finansiell stödverksamhet med inriktning på de mindre och medelstora företagen kan bli nära nog verkningslös om den inte åtföljs av insatser på marknadsföringsområdet. Åtgärder av den typ som nämns i motionen ter sig därför angelägna. Utskottet tillstyrker förslaget att en särskild utredning skall tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder för att stimulera utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner.
dels att utskottet under 13 bort hemställa
13.att riksdagen med bifall till motionen 1974:1507 hos Kungl. Maj:t hemställer om en utredning rörande stimulansåtgärder för utveckling av företagens marknadsföringsfunktioner i enlighet med vad utskottet anfört,
6. beträffande importrestriktioner (utskottets hemställan under 15) av herrar Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c) och Petersson i Ronneby (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Såsom utskottet” och slutar på s. 30 med ”därför denna” bort ha följande lydelse:
Det förtjänar att ånyo understrykas att ett omfattande och i största möjliga mån fritt internationellt varuutbyte för Sveriges del är en viktig förutsättning
NU 1974:36
för en fortsatt ekonomisk expansion. Sverige har också aktivt deltagit i det internationella samarbetet för att undanröja handelspolitiska hinder. Samtidigt står det klart att denna principiella inställning inte får föranleda att en obegränsad import godtas om den är att betrakta som klart marknadsstörande och hotar fortbeståndet av annars livskraftiga svenska företag. Statsmakterna har vidtagit olika åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna för den svenska industri som är hotad av utländsk konkurrens och för att begränsa importen från länder vilka utövar en konkurrens som särskilt besvärar den svenska produktionen. Utvecklingen av lågprisimporten har emellertid enligt utskottets uppfattning visat att det är nödvändigt med ytterligare åtgärder på detta område. I vilken utsträckning en skärpning av skyddsåtgärderna är förenlig med vårt lands internationella åtaganden bör prövas ingående. Om så befinns vara möjligt bör lämpliga åtgärder vidtas. Dessa åtgärder bör vara temporära och avvecklas så snart läget tillåter detta.
dels att utskottet under 15 bort hemställa
15.att riksdagen med bifall till motionen 1974:1518 hos Kungl. Majit hemställer att frågan om åtgärder till skydd mot lågprisimport prövas i enlighet med vad utskottet anfört,
7. beträffande utredning om etableringskontroll (utskottets hemställan under 17) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Vissa av” och slutar med ”tänker sig” bort ha följande lydelse:
Motionärerna tar upp en fråga som genom samhällsutvecklingen har blivit alltmer påträngande. Motsättningen mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk syn på etableringar, branschstruktur, lokalisering, produktionsinriktning och miljöpolitik har skärpts. Det stödsystem till förmån för det privata näringslivet i vilket staten har engagerat sig ger inte statsorganen motsvarande möjligheter till inflytande. Utredningsdirektiven och politiska uttalanden ger inte anledning förmoda att utredningen om regionalpolitiska styrmedel kommer att framlägga förslag av den art som motionärerna avser. Utskottet finner emellertid sådana initiativ behövliga. Utskottet tillstyrker därför vad som föreslås i motionen 1974:859 och instämmer i de riktlinjer för en utredning som anges där.
dels att riksdagen under 17 bort hemställa
17. att riksdagen med bifall till motionen 1974:859 hos Kungl. Majit hemställer om skyndsam utredning och förslag om etableringskontroll i enlighet med vad utskottet anfört,
8. beträffande centralt sekretariat för statliga representanter i vissa aktiebolags och stiftelsers styrelser (utskottets hemställan under 19) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser
NU 1974:36
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Utskottet vill” och slutar med "motionärerna föreslår” bort ha följande lydelse: Oavsett om man har en optimistisk eller en skeptisk uppfattning om de statliga styrelseledamöternas funktion från de lönarbetandes synpunkt är det uppenbart att risker finns för att ledamöterna binds upp i de lokala styrelserna och blir beroende av den information som företagsledningarna tillhandahåller. Denna typ av beroende bör motverkas. En av de metoder som därvid kan komma i fråga är att ge de statliga styrelseledamöterna sådan central service som nämns i motionen. Detta torde vara en nödvändig förutsättning för att dessa ledamöter skall kunna företräda en medveten linje och en — om än aldrig så relativ — självständighet gentemot de privatdominerade ledningarna och styrelsemajoriteterna.
dels att utskottet under 19 bort hemställa
19. att riksdagen med bifall till motionen 1974:843 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag om inrättande av ett centralt sekretariat för statliga representanter i försäkringsbolags, affärsbankers, förvaltningsbolags och stiftelsers styrelser,
9. beträffande vissi uttalande om mål för näringspolitiken (utskottets hemställan under 21) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser
dels att det stycke på s. 35 i utskottets yttrande som börjar med "Utskottet anser” och slutar med "berörda motionsyrkande!” bort ha följande lydelse: Det föreslagna programuttalandet utgör en sammanfattning av ett antal centrala krav på näringspolitiken. Marknadshushållning, fri prissättning, fritt konsumtionsval och konkurrens måste även i framtiden gälla som grundläggande principer för denna. Den statliga styrningen av företagen måste begränsas och strävan vara att ta till vara de enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Detta bör på det sätt som motionärerna förordar otvetydigt slås fast av riksdagen.
dels att utskottet under 21 bort hemställa
21.att riksdagen med bifall till motionen 1974:1120 punkten 1 som sin mening ger Kungl. Maj.t till känna att ett av målen för näringspolitiken bör vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi,
10. beträffande verkningar av selektiva stödåtgärder (utskottets hemställan under 22) av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Ett företag” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse: Motionärerna riktar enligt utskottets mening uppmärksamheten på ett betydelsefullt förhållande som kräver åtgärder från samhällets sida. Det alltmer utbyggda systemet med selektiva stödåtgärder tenderar att allvarligt
NU 1974:36
rubba grunderna för marknadshushållningen. Utskottet ansluter sig till kravet på en undersökning av de påtalade tendenserna till snedvridning av konkurrensen inom näringslivet och tillstyrker sålunda motionen 1974:247.
dels att utskottet under 22 bort hemställa
22. att riksdagen med bifall till motionen 1974:247 hos Kungl. Maj:t hemställer om en undersökning av selektiva stödåtgärders verkningar på konkurrensförhållandena inom näringslivet,
11. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken (utskottets hemställan under 23) av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alla c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 35 med ”Utskottet har”och slutar på s. 36 med ”denna tilläggsuppgift” bort ha följande lydelse:
I den föreliggande motionen liksom i dess föregångare visas klart att samhällets näringspolitiska åtgärder kännetecknas av allvarliga skevheter och brister och av otillräcklig samordning. Behovet av en helhetssyn på näringspolitiken är uppenbart. De statliga åtgärderna på skilda områden av betydelse för näringslivet måste baseras på ett handlingsprogram som möjliggör ett enhetligt grepp från samhällets sida. Som tidigare understrukits skall uppgiften vid programarbetet givetvis inte vara att närmare utreda
alla de olika problemkomplex som har betydelse från näringspolitisk syn punkt
utan i stället att dra konklusionerna av det rika utredningsmaterial som kommer till stånd genom andra organs försorg. Att fakta och förslag från olika utredningar bedöms utifrån en enhetlig grundsyn innan de upptas till beslut av statsmakterna måste vara angeläget. Den nyligen tillsatta sysselsättningsutredningen synes vara väl ägnad att i anslutning till sitt egentliga utredningsarbete genomföra den näringspolitiska planering som utskottet sålunda efterlyser. Utskottet tillstyrker följaktligen förslaget i motionen 1974:1489 att utredningen skall få denna uppgift.
dels att utskottet under 23 bort hemställa
23. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1489 punkten 1 hos Kungl. Maj:t hemställer att sysselsättningsutredningen får i uppdrag att utarbeta grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad utskottet anfört.
NU 1974:36
44 Bilaga I
Kommerskollegium 1974-05-02
PM
angående handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senaste året vidtagit mot lågprisimport
Problemen i samband med import av s. k. lågprisvaror, liksom även frågan om dels vilka åtgärder som allmänt sett står till buds för en lösning av dessa problem, dels svenska skyddsåtgärder mot sådan import, har tidigare behandlats av kommerskollegium i olika sammanhang. Bl. a. kan erinras om att kollegiet i skrivelser till Riksdagens bankoutskott den 4 april 1967 och den 9 april 1968 redogjort för innebörden i de handelspolitiska förpliktelser som Sverige har att iaktta enligt olika internationella överenskommelser och därvid särskilt berört möjligheterna att vidta åtgärder gentemot lågprisimport från GATT- och EFTA-länder. Kollegiet har även i skrivelse till bankoutskott den 25 mars 1969 och den 7 april 1970 redovisat de åtgärder som vidtogs under åren 1967-1969 och under första delen av 1970 för att begränsa denna import. I skrivelse till Riksdagens näringsutskott den 14 april 1971 har problematiken i samband med lågprisimport ytterligare berörts, bl. a. mot bakgrund av TEKO-utredningens förslag. Kollegiet redovisade senast i skrivelse 1973-03-29 till Riksdagens näringsutskott de handelspolitiska åtgärder som Sverige vidtagit mot lågprisimport under 1972 och början av 1973.
1 det följande belyses de ändringar i vad avser skyddet mot lågprisimport till Sverige som vidtagits inom ramen för olika bilaterala överenskommelser sedan kollegiets yttrande 1973-03-29 avgavs till Riksdagens näringsutskott. Beträffande importutvecklingen under de senaste åren hänvisas till bilagd statistik* avseende TEKO-området.
Den svenska licenspolitiken och principerna för denna har belysts av kollegiet, bl. a. i ovannämnda skrivelser.
Vad beträffar regleringen av importen från de s. k. östländerna har några större ändringar ej vidtagits under det senaste året.
I sammanhanget bör dock nämnas att en begränsad ytterligare frilistning av importen från öst genomfördes den 1 augusti 1973 (kollegiets meddelande i handelslicensärenden, nr 43). Vidare kan nämnas att importen från Tyska Demokratiska Republiken från och med den 1 januari 1974 är frilistad i samma utsträckning som importen från andra östländer (kollegiets meddelande nr 48 i handelslicensärenden). I de nya avtal som slutits har - i enlighet med den politik som förts beträffande östimport — höjningar
* [Återges ej här.]
NU 1974:36
gjorts för ett flertal s. k. begränsningsvaror. Å andra sidan har för varor där påtagliga svårigheter förelegat, endast marginella justeringar gjorts.
I övrigt har övervakningen av importutvecklingen för varor inom de industrisektorer som är mest utsatta för s. k. lågprisimport fortsatt och resulterat i dels en överenskommelse om regleringsåtgärder med ännu ett land, nämligen Malaysia, dels i överenskommelser med vissa andra s. k. lågprisländer om ändringar av tidigare införda regleringsåtgärder. Licenstvånget för import av vissa jugoslaviska textilvaror förutses komma att hävas under innevarande år. Vidare kan nämnas att importen av gummistövlar m. m. från Sydkorea och Taiwan sedan någon tid tillbaka är föremål för reglering. Nämnda förändringar belyses närmare i det följande.
Efter överläggningar i Hongkong under 1973 träffades en ny överenskommelse för tiden t. o. m. 30 juni 1974 dels om begränsning av exporten därifrån till Sverige av vissa textilvaror, dels om ett särskilt kontrollsystem för en del andra textilvaror (kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden, nr 40). Den nya uppgörelsen innebär vissa ändringar i förhållande till den tidigare, bl. a. i fråga om regleringens varumässiga omfattning. Bl. a. har vissa byxor, underkläder och baddräkter tillförts exportbegränsningen, medan trikåskjortor och vissa trikåtröjor etc. avförts från exportbegränsningen.
Med Portugal träffades under 1973 en ny överenskommelse om dels ett system för övervakning av importen till Sverige av vissa textilvaror, dels ett s. k. rapportsystem för vissa andra textilvaror (kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden, nr 41). Överenskommelsen gäller under tiden 15 juli 1973-14 juli 1974 och innebär bl. a. vissa ändringar i fråga om regleringens varumässiga omfattning. Sålunda har byxor av ull och tågvirke av ändlösa syntetiska fibrer tillförts övervakningssystemet.
Överläggningarna mellan Sverige och Portugal 1973 ledde även till att nya uppgörelser träffades dels om exportreglering av vissa textilvaror, dels om ett s. k. rapportsystem för vissa andra textilvaror, avsedda att levereras från Macao till Sverige (kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden, nr 42). Den nya överenskommelsen, som löper t. o. m. 14 juli 1974, innebär bl. a. att vävda skjortor och vissa byxor tillfördes exportregleringen i Macao.
Med Indien träffades i början av 1974 en ny överenskommelse för perioden I mars — 30 september 1974 om fortsatt indisk exportreglering av vissa skjortor och blusar samt sänglinne. Vidare enades man om att utöka exportregleringen till att även omfatta bomullsjackor.
Den senaste överenskommelsen angående reglering av exporten från Sydkorea till Sverige av vissa textilvaror träffades i början av innevarande år och avser perioden I mars 1974—28 februari 1975. Vid förhandlingarna, som föregick den nuvarande överenskommelsen, nåddes även enighet om att införa ett särskilt övervakningssystem för en del andra textilvaror, nämligen blusar, tröjor, jumprar etc. av trikå samt jackor och byxor (kollegiets
NU 1974:36
meddelande i handelslicensärenden, nr 53).
En överenskommelse med Singapore galler för perioden 1 mars 1974 — 28 februari 1975och innebären fortsatt reglering av exporten av skjortor därifrån till Sverige. Vid förhandlingarna, som föregick den nuvarande ettårsuppgörelsen tillfördes till exportregleringen vissa trikåunderkläder av bomull. I anslutning härtill har föreskrivits att import av berörda varor lår ske endast under förutsättning att till tullmyndigheten överlämnas ett giltigt ursprungscertifikat (kommerskollegiets meddelanden i handelslicensärenden, nr 52).
Med Malaysia träffades under 1973 överenskommelse om införande av ex port reglering i Malaysia från och med den 1 september 1973 för vävda blusar och skjortor. Överenskommelsen gäller t. o. m den 28 februari 1975 (kollegiets meddelande nr 45 i handelslicensärenden).
Importen av gummistövlar och -kängor från Sydkorea och Taiwan lades till följd av en unilateral svensk åtgärd under licenstvång och kvantitativ begränsning den 18 mars 1974 (kollegiets meddelande nr 54 i handelslicensärenden).
Det licenstvång för import av vissa jugoslaviska textilvaror, som infördes under 1970, avses komma att bli hävt genom Kungl. Maj:ts bemyndigande till kollegiet den 19 april 1974 att medge licensfri import av textilvaror från Jugoslavien. (De textilvaror, som har omfattats av licenstvånget, framgår av kollegiets meddelande nr 21 i handelslicensärenden.)
NU 1974:36
Översikt över motionernas behandling
47 Bilaga 2
Motion nr
Särskilt referat av motiveringen finns på s.
Utskottets yttrande finns på s.
Utskottets hem- Motionen omfattas ställan finns (på av reservation nr s. 36 f.) under punkten
1974:130
1974:240
26, 27
9, 12
1974:241
24, 25
7, 8
1974:247
22 10 (s. 42)
1974:555
1974:566
1974:843
19 8 (s. 41)
1974:853
1974:857
1974:859
17 7 (s. 41)
1974:867
1974:869
1974:873
1974:1120
24, 34
6, 21 4 (s. 39), 9 (s. 42)
1974:1121
1974:1486
1974:1489
21, 24, 35
1, 7, 23 1 (s. 38), 11 (s. 4;
1974:1506
4, 5 2 (s. 38), 3 (s. 39)
1974:1507
13 5 (s. 40)
1974:1510
1974:1518
15 6 (s. 40)
1974:1521
1974:1528
16 NU 1974:36
48 Innehållsförteckning
Motionerna
Yrkanden 1
Synpunkter i vissa partimotioner 5
Frågor om investeringsbefrämjande åtgärder
Tidigare behandling av motioner på området 9
Sysselsättningsutredningen 10
Företagsskatteberedningen 11
Frågor om åtgärder avseende mindre och medelstora företag
Tidigare behandling av motioner på området 11
Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer
Tidigare behandling av motioner på området 14
Redogörelse av kommerskollegium 15
Nytt GATT-avtal för textilvaror 15
Frågor om åtgärder för ökad insyn i och kontroll över näringslivet
Tidigare behandling av motioner på området 16
Utredning om etableringskontroll m. m 16
Interpellationssvar 17
Förenklad aktiehantering 19
Offentliga styrelseledamöter 20
Frågor om allmänna grunder för näringspolitiken
Tidigare behandling av motioner på området 20
Utskottet
Investeringsbefrämjande åtgärder 21
Åtgärder avseende mindre och medelstora företag 23
Åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer 29
Åtgärder för ökad insyn i och kontroll över näringslivet 30
Allmänna grunder för näringspolitiken 34
Utskottets hemställan 36
Reservationer 38
Bilagor
1. PM angående handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senaste året vidtagit mot lågprisimport 44
2. Översikt över motionernas behandling 47
GOTAB 74 7625 S Slockholm 1974