Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förstatligande av läkemedelsindustrin

Näringsutskottets betänkande nr 48 år 1974

NU 1974:48

Nr 48

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förstatligande av läkemedelsindustrin.

Ärendet

I motionen 1974:1498 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om förstatligande av läkemedelsindustrin i Sverige.

Motionen

Problem och missförhållanden av medicinskt, socialt och ekonomiskt slag uppstår, när privat kapital tillåts dominera en sektor som läkemedelsindustrin, säger motionärerna. De påpekar att endast en av de sex läkemedelsproducerande koncernerna i Sverige drivs i statlig regi. Utländska företag svarar för cirka hälften av läkemedelsförsörjningen i Sverige och har ökat sin andel av totalförsäljningen med 15 % på tio år. Konkurrensen om kunderna leder enligt motionärerna till höga kostnader för information. De menar att den snabba produktomsättningen tyder på en viss hets i forskningsarbetet. Det förhållandet att det regelbundet förekommer fall med allvarliga biverkningar av läkemedel anses visa att den forskning som bedrivs inom läkemedelsföretagen inte alltid är så seriös som branschen låter påskina. Vidare förekommer det att preparat med i detalj samma funktioner saluförs av olika företag under olika namn, s. k. synonymer. Då det inte förekommer någon priskonkurrens har priserna på läkemedel ökat kraftigt sedan apoteksväsendet förstatligades.

Motionärerna anser att ett förstatligande av läkemedelsindustrin är väl motiverat. De räknar med att ett förstatligande bl. a. skulle medföra lägre priser på läkemedel, avskaffande av onödiga preparatdubbleringar samt bättre användning av forskningsresurserna med direkt inriktning på utveckling och kontroll. Strikt medicinsk-sociala motiv skulle få styra läkemedelsplanering och produktion. Motionärerna anför vidare att det är moraliskt befogat att förhindra att några få människor tjänar pengar på andras sjukdom och ohälsa.

Uppgifter i anslutning till motionen

En ingående redogörelse för frågan om försäljning av läkemedel i Sverige lämnades i näringsutskottets betänkande 1973:19. Av denna redogörelse framgår bl. a. följande. Av den totala läkemedelskonsumtionen är fyra femtedelar beroende på läkarordination, medan en femtedel är självmedikation. År 1971 uppgick läkemedelsförsäljningen till 1 310 milj. kr. eller 164 kr. per invånare och år 1972 till 1 470 milj. kr. eller

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 48

NU 1974:48

184 kr. per invånare. Enligt en statistik som presenterats av Läkemedelsstatistik AB kan en viss minskning noteras i andelen av den totala försäljningen för vissa psykofarmaka, för vitaminer och för tonika. Den vanligaste typen av läkemedel är medel för behandling av infektioner. Försäljningen av lugnande medel och sömnmedel samt övriga psykofarmaka har under de tre senaste åren varit oförändrad. Endast sådana läkemedel som är godkända och registrerade av socialstyrelsen får försäljas.

Antalet farmaceutiska specialiteter har minskat från 2 900 år 1969 till 2 600 vid årsskiftet 1972-1973. År 1972 var antalet läkemedel cirka 1 700. Av de i Sverige försålda standardiserade läkemedlen tillverkas ungefär hälften — värdemässigt sett — inom landet. Antalet läkemedelsföretag i Sverige är cirka 30. Den helt övervägande delen, cirka 95%, av produktionsvärdet faller på de sex koncerner som ingår i Läkemedelsindustriföreningen (LIF). Den statliga sektorn har genom Kabikoncernen en andel av läkemedelsproduktionen som uppgår till cirka 20 %.

Det totala försäljningsvärdet av läkemedel i Sverige utgjorde 1973 ca 1 685 milj. kr. Den svenska läkemedelsindustrins andel av apotekens försäljning (beräknad på grundval av inköpsvärdet för apoteken) har sjunkit från 58% år 1962 till 48% 1973, medan den utländska läkemedelsindustrins andel under samma period vuxit från 33 % till 49 %. Enligt vad som anges i LIF:s årsberättelse för 1973 gör branschen den bedömningen att de utländska företagens expansion i Sverige kommer att fortsätta, eftersom Sverige förfogar över endast 2 % av världens forsknings- och utvecklingskapacitet inom branschen, mätt i satsade forsknings- och utvecklingskostnader. Av de till LIF anslutna företagens totala omslutning 1973 om 1 088 milj. kr. avsåg omkring hälften export eller verksamhet i utländska dotterbolag. Företagens expansion har skett betydligt snabbare på utlandsmarknaden än på hemmamarknaden.

Priset på farmaceutiska preparat fastställs av läkemedelsnämnden efter förhandlingar mellan producent/importör och Apoteksbolaget. Av nedanstående diagram framgår att prisindex för läkemedel ökade snabbt mellan 1969 och 1972.

Delindex läkemedel

Dec.1959 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73

Delindex för läkemedel anger priset från apotek. Källa: SCB

NU 1974:48

3 Informationskostnaderna för de till LIF anslutna företagen anges till ca 15% av företagens omsättning av läkemedel i Sverige. I dessa kostnader har även inräknats kostnader för kvalificerad medicinsk expertis, produktspecialister och administration samt kapital. Dessa kostnader uppgår till ca 41 % av de totala informationskostnaderna. Av kostnaderna i övrigt går ca 40 % till information genom läkemedelskonsulenter, vilka även delger företagen läkarnas erfarenheter av produkterna och deras användning. Muntlig information utgör den största kostnadsposten i företagens utgifter för läkemedelsinformation.

I betänkandet (SOU 1974:14) Svensk industri: Industrins forskningsoch utvecklingsverksamhet lämnas en beskrivning av forsknings- och utvecklingsverksamheten (FoU) inom läkemedelsindustrin. Det framhålls att den svenska läkemedelsindustrin är den mest forskningsintensiva branschen i tillverkningsindustrin. Cirka 60 % av FoU-kostnaderna användes 1971 till forskning. Samarbetet mellan industri och universitet är relativt omfattande. Av redovisningen framgår bl. a. följande.

FoU-kostnaderna i läkemedelsindustrin har ökat kraftigt under perioden 1967—1971, speciellt under den första delen. I hela industrin minskade kostnaderna från 1967 till 1969 för att till 1971 åter öka. Såväl 1967 som 1969 täcktes FoU-kostnaderna helt av industrins egna medel. 1971 svarade dock den offentliga sektorn för 1,9 milj. kr. av de totala kostnaderna på ca 112 milj. kr.

I betänkandet lämnas vidare följande översikt av drifts- och kapitalkostnader för med företagens egen personal bedriven verksamhet. Av översikten framgår att FoU-verksamheten år 1971 uppgick till 1 12,2 milj. kr. (enligt redovisning efter faktisk branschtillhörighet) eller 7,5 % av industrins totala FoU.

Läkemedels-

industrin

Hela

industrin

FoU-kostn. 1971, milj. kr.

112,2

1 496,2

FöU-kostn. i % av hela ind. 1967

6,4

FoU-kostn. i % av hela ind. 1969

8,6

FöU-kostn. i % av hela ind. 1971

7,5

Förändring 1967-69, milj. kr. i lästa priser

17,0

Förändring 1969-1971, milj. kr. i lästa priser

4,5

Index över FöU-kostn. i fasta priser (1967 = 100) 1969

lil

Det påpekas också att den personella FoU-intensiteten, dvs. antalet manår för FoU som andel av totalt utförda antal manår i branschen, har varit hög i läkemedelsindustrin under hela perioden. 1971 var ca 21 % av personalen sysselsatt med FoU-arbete. Jämfört med hela industrin har

NU 1974:48

den personella FoU-intensiteten i läkemedelsindustrin varit ca 10 gånger högre under hela perioden.

Läkemedelsindustrin uppvisar de högsta intensitetsvärdena av samtliga branscher i tillverkningsindustrin, mätt i relation till totala investeringar ca 9 ggr högre än i hela industrin.

Även i relation till förädlingsvärdet uppvisar FoU-intensiteten höga värden. Trots den kraftiga ökningen av FoU-kostnaderna under perioden har intensiteten minskat något jämfört med 1967 på grund av den snabba tillväxten i branschen.

FoU-intensiteten, mätt med FoU-kostnaderna i relation till omsättningen, har haft samma utveckling som de ovan redovisade måtten. Andelen 1967 var ca 15,9% mot 14,9% 1971. Läkemedelsindustrin har, enligt detta mått, varit 8-9 ggr FoU-intensivare än hela industrin.

Följande tabell visar FoU-kostnader i % av totala investeringar och förädlingsvärde i hela industrin och i läkemedelsindustrin 1967, 1969 och 1971.

1971 FoU-kostnader i % av totala investeringar

Hela industrin

21,8

22,1

21,9

Index

100 Läkemedelsindustrin

186,1

199,8

181,1

Index

97 FoU-kostnader i % av förädlings- värde

Flela industrin

4,6

3,8

4,5

Index

98 Läkemedelsindustrin

39,1

32,5

36,1

Index

92 Vidare visar undersökningen att koncentrationen av FoU-verksamheten till företag om 1 000 eller fler anställda är betydligt större i hela industrin än i läkemedelsindustrin. Branschens FoU-kostnader har sedan 1967 stigit kraftigast i den högsta storleksklassen, men även i övriga storleksklasser har FoU-verksamheten ökat.

Beträffande FoU-arbetets inriktning påpekas bl. a. att FoU-resultaten, mätt i antalet nya originalläkemedel, har minskat samtidigt som FoU-kostnaderna inom branschen ökat mycket kraftigt. Tiden för att ta fram ett nytt originalläkemedel har ökat under senare år. Det är inte ovanligt med en utvecklingstid från idé till marknad på tio år. Minimistorleken på de FoU-resurser som ett företag måste hålla sig med för att ta fram nya produkter har ständigt ökat. Stora och kommersiellt osäkra insatser på grundforskningens område har uppfattats som mer nödvändiga än tidigare för att man i framtiden skall få fram genuint nya preparat. FoU-verksamheten och kostnaderna för denna har påverkats dels av myndigheternas i olika länder ökade krav på dokumentation för

NU 1974:48

att registrering skall ske, dels av tillgången på mer sofistikerade undersökningsmetoder för att studera läkemedelsrenheten och hur människokroppen tar hand om ett läkemedel. Innovationerna har inte mer än i ringa utsträckning medfört rationaliseringar utan har varit av expansionskaraktär och medfört bl. a. ökad omsättning. Därvid har krävts nyinvesteringar i FoU-resurser såsom laboratoriebyggnader och nyrekrytering av personal. Vidare har resultaten ofta medfört ökat samarbete och stöd till utomstående forskare.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Frågan om förstatligande av läkemedelsindustrin har senast behandlats vid 1969 och 1973 års riksdagar. Motioner med förslag om utredning av denna fråga avslogs av 1969 års riksdag (BaU 1969:52). Vid sin behandling år 1973 av en motion med samma hemställan som den nu föreliggande behandlade näringsutskottet (NU 1973:19) ingående motionärernas olika skäl för ett förstatligande. Beträffande synpunkten att produktionen styrs av profitjakt och att behov framkallas reklamvägen anförde utskottet att inte mindre än 80 % av den totala läkemedelskonsumtionen är beroende av läkarordinationer. Utskottet erinrade om att ett projekt som syftar till att minska läkarnas förskrivning av läkemedel genomförs av socialstyrelsen och Apoteksbolaget.

Beträffande förekomsten av s. k. synonymer hänvisade utskottet bl. a. till ett uttalande av läkemedelsnämnden. Vid en bedömning av för- och nackdelar av synonymer ansåg läkemedelsnämnden att fördelarna som regel uppväger nackdelarna även om detta inte utesluter att det inom vissa grupper av läkemedel kan finnas ett onödigt stort antal synonymer. Utskottet framhöll att antalet farmaceutiska specialiteter i Sverige vid en internationell jämförelse är lågt, att antalet minskar och att en fortsatt nedgång förväntas.

Den verksamhet som bedrivs av läkemedelsnämnden ansåg utskottet effektiv. Utskottet fann inte skäl att anta att förstatligande av läkemedelsindustrin skulle medföra ökad säkerhet mot biverkningar för läkemedelskonsumenterna. Vidare erinrades om att samhället genom upprustningen av läkemedelskontrollen, tillkomsten av Apoteksbolaget samt statens förvärv av läkemedelsföretag fått ökad insyn i och kontroll över läkemedelsindustrin. Utskottet avstyrkte alltså motionen, som avslogs av riksdagen. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Utskottet

Fn motion om förstatligande av läkemedelsindustrin behandlades, som framgår av det föregående, ingående av utskottet vid 1973 års riksdag. När frågan i år ånyo aktualiserats finner utskottet inte att några skäl tillkommit som skulle föranleda utskottet att nu inta en annan

NU 1974:48

ståndpunkt än föregående år.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1498.

Stockholm den 12 november 1974

På näringsutskottets vägnar C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Gustafsson i Säffle (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Att privatkapitalet tillåts dominera läkemedelsindustrin medför problem och missförhållanden av medicinsk, social och ekonomisk natur. Utskottet vill särskilt peka på att forskningen kommer att inriktas på kommersiella fördelar, vilket kan leda till att säkerheten för konsumenten mot skadliga biverkningar ibland kommer att åsidosättas. Produktomsättningen tyder på att forskningsarbetet bedrivs i alltför snabb takt. Profitintresset ger upphov till en överdimensionerad och konkurrensbetonad reklam.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett förstatligande av läkemedelsindustrin skulle medföra en rad fördelar. Priserna på läkemedel skulle kunna sänkas. Onödiga produkter som synonymer skulle försvinna. Resurserna för forskning skulle användas mer effektivt och inriktas bl.a. på intensivare studier av biverkningar. Ett vägande principiellt skäl för ett förstatligande är att det inte kan vara befogat att några få människor skall få tjäna pengar på andras sjukdom och ohälsa.

Med åberopande av vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1498 hos Kungl. Maj:t begär förslag om förstatligande av läkemedelsindustrin i Sverige.

GOTAB 74 8181 Stockholm 1974