Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:146 med förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, in. m. jämte motioner

Näringsutskottet* betänkande nr 59 år 1974

NU 1974:59

Nr 59

Näringsutskottet.* betänkande i anledning av propositionen 1974:146 med förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, in. m. jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1974:146 (industridepartementet) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om vissa mineralfyndigheter,

2. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

3. lag om ändring i gruvlagen (1974:342).

I anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas

nedan (s. 2).

Propositionen

Den föreslagna lagen om vissa mineralfyndigheter avses ersätta lagen (1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. (stenkolslagen) och uranlagen (1960:679). I anslutning till den nya lagen föreslås mindre ändringar i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och gruvlagen (1974:342).

Den föreslagna minerallagen grundar sig liksom stenkolslagen och uranlagen på det s. k. koncessionssystemet. Detta innebär att rätt att söka efter och bearbeta fyndigheter som omfattas av lagen upplåts efter diskretionär prövning av statlig myndighet.

Lagförslaget omfattar i huvudsak de mineraliska ämnen som f. n. regleras av stenkolslagen och uranlagen, dvs. stenkol, salt, olja, gas, alunskiffer, uran och torium. En viss utvidgning sker dock av antalet koncessionspliktiga mineraliska ämnen. Enligt förslaget skall sålunda koncession kunna ges för eldfasta och klinkrande leror. Sådana leror har tidigare kunnat utvinnas enligt koncessionslagstiftningen endast som biprodukt i samband med koncession för stenkol. Vidare föreslås att koncession skall krävas vid torvtäkt för energiändamål.

I minerallagsförslaget har de grundläggande reglerna för de olika mineraliska ämnena gjorts enhetliga. Detta innebär särskilt i fråga om äldre regler i stenkolslagen en modernisering och anpassning till nyare förhållanden. Förslaget innebär också att ökade möjligheter ges att tillgodose allmänna intressen genom koncessionsvillkorav olika slag. Den nya lagen häri motsats till stenkolslagen och uranlagen karaktär av ramlagstiftning. Närmare detaljer om exempelvis ansökningsförfarandet avses bli reglerade i tillämp I.

Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 59

Om/ryckning

NU 1974:59

ningskungörelse.

MinerallagsfÖrslaget har i stor utsträckning anpassats till den nya gruvlag som trätt i kraft den 1 juli 1974. Detta innebär i förhållande till gällande rätt bl. a. att reglerna om ersättning för skada och intrång anknutits till motsvarande regler i expropriationslagen och att fastighetsägarnas rätt till s. k. jordägaravgäld slopats. Vidare har reglerna om s. k. fredade områden, där arbete endast får ske efter särskild dispens, anpassats till gruvlagens bestämmelser om inmutningshinder.

Minerallagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Den nya lagen avses i princip också bli tillämplig på äldre rättigheter till undersökning och bearbetning av ifrågavarande mineraliska ämnen.

I propositionen återfinns förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter på s. 3-13 och de båda övriga lagförslagen på s. 14-16.

Ett förslag till lag om vissa mineralfyndigheter har granskats av lagrådet. Departementschefens anförande i lagrådsremissen återfinns på s. 61-114 i propositionen och lagrådets yttrande pås. 142-147. Lagförslaget har därefter på grundval av en departementspromemoria, som återges i propositionen (s. 157-186),kompletterats med bestämmelserom koncessionstvång för torv - täkt. Slutligt anförande av t. f. departementschefen återfinns på s. 148-156 i propositionen.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1974:1953 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1974:146 och hos regeringen hemställer att med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna om samhälleligt ägande av mineral- och naturtillgångar samt betämmande över alla resurser för energiförsörjningen utarbetas och för riksdagen framläggs nytt förslag till lag om vissa mineralfyndigheter,

1974:1954 av herr Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget om koncessionsrätt för klinkrande och eldfasta leror jämte torv,

2. uttalar att den s. k. jordägaravgälden till fastighetsägare bibehålls då brytning sker av inmutningsbara mineral i enlighet med gällande bestämmelser i stenkolslagen och uranlagen,

3. uttalar att expropriationslagen inte är att anse som godtagbart värderegleringsinstrument då ersättningar för intrång hos enskild markägare skall beräknas.

NU 1974:59

3 Motivering

1 motionen 1974:1953 hävdas principen att viktiga naturtillgångar skall överföras i samhällets ägo och att exploatering skall ske i samhällelig regi. Den föreslagna lagen om vissa mineralfyndigheter medför, menar motionärerna, i strid med denna princip att privatkapitalet får möjlighet att undersöka, bearbeta och exploatera mineraltillgångar i vårt land. Det betonas att bl. a. uranförekomsterna - som bedöms vara mera omfattande än de hittills upptäckta - kan komma att spela en betydligt större roll i framtiden än nu. Det måste vara samhällets rätt att äga, exploatera och kontrollera allt som hör samman med landets energiförsörjning, uttalar motionärerna. I fråga om torv kan de godta ett begränsat koncessionssystem, innebärande att koncession kan ges åt kommuner. Det framhålls emellertid att myroch mossmarkernas exploatering måste omsorgsfullt regleras lagstiftningsvägen. Kritik riktas mot att i propositionen inte nämns någonting om samernas legitima rättigheter och att Samernas riksförbund inte har beretts tillfälle att yttra sig.

I en motion våren 1974 i anledning av förslaget till ny gruvlag (prop. 1974:32) framfördes synpunkter liknande dem som nu återfinns i motionen 1974:1954, påpekas i denna. Dessa synpunkter anses äga viss giltighet även i det nu aktuella sammanhanget. Motionären anser att det från ett koncessionstvång för torvtäkt inte är långt till en motsvarande regel i fråga om exempelvis grustäkt. Skälig ersättning sägs böra utgå då torv tas i anspråk.

Utskottet

Statsmakterna antog våren 1974 en ny gruvlag (1974:342), vilken gäller fr. o. m. den 1 juli 1974. Förslaget till gruvlag var baserat på ett betänkande av gruvrättsutredningen, som haft till uppgift att göra en allmän översyn av gruvlagstiftningen. I sitt slutbetänkande (SOU 1970:45) har denna utredning lagt fram förslag till en lag om vissa mineralfyndigheter, avseende mineraliska ämnen som nu omfattas av gruvrättslig speciallagstiftning. På detta betänkande bygger propositionens förslag, vari också inarbetats bestämmelser rörande torv som utvinns såsom råvara för energiframställning. En departementspromemoria med förslag till lagstiftning om torvtäktskoncession ligger till grund för propositionen i denna del. Vad som föreslås är en ramlagstiftning, vilken ersätter de grundläggande bestämmelserna i lagen (1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. (stenkolslagen) och uranlagen (1960:679). Den skall av regeringen kompletteras med tillämpningsföreskrifter. I sammanhanget kan påpekas att bestämmelser rörande torvtäkt införs i 18 § naturvårdslagen (1964:822) enligt förslag till ändring i lagen som lagts fram i propositionen 1974:166.1 3 § förslaget till minerallag finns en allmän erinran om att vad som föreskrivs i bl. a. byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagstiftning gäller även om verksamhet som bedrivs på grund av koncession enligt minerallagen.

NU 1974:59

4 I propositionen 1974:32 med förslag till gruvlag och i näringsutskottets betänkande 1974:39 i anledning därav påmindes om de olika system som tillämpas vid reglering av rätten att utnyttja mineralförekomster. Gruvlagen bygger på inmutningssystemet, enligt vilket i princip gäller att den som i föreskriven ordning först anmäler att han vill utnyttja en mineralfyndighet får ensamrätt till detta. Principen har i gruvlagen modifierats på olika sätt i syfte att allmänna intressen skall tillgodoses. Regleringen enligt gruvlagen har på så sätt kommit att närma sig en ordning grundad på koncessionssystemet. Detta system innebär att rätten att söka efter och bearbeta mineralfyndighet förutsätter tillstånd - koncession - av staten, som därvid har fri prövningsrätt i fråga om vem som skall få koncession. I propositionen föreslås att koncessionssystemet liksom hittills skall tillämpas på den gruvrättsliga speciallagstiftningens område.

Förslaget till minerallag har på olika sätt anpassats till den nya gruvlagen. Så har liksom i denna reglerna om ersättning för skada och intrång anknutits till motsvarande regler i expropriationslagen (1972:719). Fastighetsägarnas hittillsvarande rätt till s. k. jordägaravgäld föreslås också bli slopad, såsom har skett i fråga om de inmutningsbara mineralen.

Genom koncessionssystemet öppnas särskilda möjligheter att tillgodose allmänna intressen. Koncession skall enligt lagförslaget kunna förenas med föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller som eljest påkallas för att främja att naturtillgångarna utforskas och tillvaratas på ett sätt som är ändamålsenligt från allmän synpunkt. Ett villkor för koncession kan vara att fyndigheten skall undersökas eller bearbetas i viss omfattning. Det kan också föreskrivas att staten skall ha rätt att delta i verksamheten.

Två motioner har föranletts av propositionen. De ger båda uttryck för principiella uppfattningar som tidigare deklarerats i motsvarande motioner i anledning av propositionen med förslag till gruvlag.

I motionen 1974:1953 uttalas sålunda på nytt att mineraltillgångarna bör överföras i samhällets ägo och exploateras i samhällelig regi. Samhället bör, menar motionärerna, bestämma över alla resurser för energiförsörjningen. Från denna utgångspunkt finner motionärerna förslaget till minerallag oantagbart. De föreslår att riksdagen skall avvisa förslaget och begära att regeringen lägger fram en ny proposition i ämnet, baserad på de principer som anges i motionen. Samernas intressen har enligt motionärerna förbisetts när det nu föreliggande lagförslaget utarbetats. I detta sammanhang påtalas att Samernas riksförbund inte medtagits bland remissinstanserna för gruvrättsutredningens betänkande om den gruvrättsliga speciallagstiftningen.

Utskottet har i motsats till motionärerna ingenting att erinra mot huvudlinjerna i propositionen. Som ovan berörts tar förslaget till minerallag särskilt sikte på att staten skall tillförsäkras inflytande över hur mineralfyndigheterna utnyttjas och möjlighet att direkt delta i den koncessionerade verksamheten. Den föreslagna lagen borde från motionärernas utgångspunkt i vart fall vara att föredra framför den nuvarande lagstiftningen på området.

NU 1974:59

5 I vad gäller samernas intressen vill utskottet peka på ett par av de uttalanden som chefen för industridepartementet gör i propositionen. Departementschefen understryker att företagets inverkan på motstående intressen är en viktig omständighet att beakta vid den lämplighetsprövning som sker i varje koncessionsärende. Han framhåller också att i varje ärende självklart måste föreligga sådan utredning att en någorlunda realistisk bedömning av företagets verkningar i olika avseenden kan göras vid beslutstillfället. Med vad här sagts avstyrker utskottet motionen 1974:1953.

I motionen 1974:1954 berörs först frågan om vilka mineraliska ämnen som skall omfattas av koncessionsplikt. Som ovan nämnts skall enligt propositionen torvtäkt för energiändamål göras beroende av koncession. Självständig koncession skall också kunna meddelas i fråga om vissa leror, som nu endast delvis omfattas av koncessionslagstiftningenochdåsom biprodukt vid stenkolsutvinning. Det gäller eldfasta leror och klinkrande leror (begrepp som behandlas på s. 31 och 78 i propositionen). Motionären ställer sig avvisande till att leror och torv förs in under koncessionssystemet.

De skäl för den föreslagna utvidgningen av kretsen av koncessionspliktiga ämnen som ges i propositionen är enligt utskottets mening bärande. Koncessionsplikten för eldfasta och klinkrande leror bidrar till att trygga den keramiska industrins råvaruförsörjning. Vid remissbehandlingen av gruvrättsutredningens slutbetänkande har bl. a. flera närings!ivsorganisationer förordat att dessa leror skulle föras in bland de koncessionspliktiga mineralen. Bränntorv som energikälla har på senare tid tilldragit sig avsevärt intresse. Torvtäkt i större skala medför emellertid, såsom framhålls i propositionen, åtskilliga problem. Koncessionsplikten har till följd att samhället får möjlighet att styra täkten av bränntorv bl. a. i syfte att reducera skadeverkningarna från naturvårds- och miljösynpunkt. Det kan vidare tillses att rätten till torvtäkt för energiändamål anförtros företag som har nödvändiga tekniska och ekonomiska resurser för att exploatera bränntorv på ett rationellt sätt. Till skillnad från motionären tillstyrker utskottet alltså propositionen såvitt gäller den vidgade tillämpningen av koncessionssystemet.

Ett annat yrkande i motionen 1974:1954 är riktat mot den ovan nämnda regeln - i 27 § förslaget till minerallag - att expropriationslagen (1972:719) i viss utsträckning skall tillämpas vid bestämmande av ersättning till fastighetsägare. Denna regel bör enligt motionärerna avvisas såsom icke godtagbar.

Ett motsvarande yrkande - då till skillnad från nu försett med utförlig motivering - förekom i motionen 1974:1660 i anledning av propositionen med förslag till gruvlag. Näringsutskottet avstyrkte detta yrkande med åberopande av civilutskottets yttrande i saken, till vilket nu ånyo kan hänvisas. Att ifrågavarande ersättningsregler bör vara likartade i gruvlagen och i minerallagen är i nuläget ytterligare ett skäl för näringsutskottet att avstyrka det här berörda motionsyrkandet.

Enligt den tidigare gruvlagen var gruvinnehavare skyldig att under ett

NU 1974:59

antal år betala viss ersättning, kallad jordägaravgäld, till fastighetsägaren. Gruvrättsutredningen föreslog att denna ordning skulle bibehållas och maximibeloppet för år höjas. På förslag av chefen för industridepartementet slopades emellertid systemet med jordägaravgäld. I den nu gällande gruvlagen finns följaktligen inga bestämmelser om sådan ersättning. De motiv som låg till grund för ändringen refererades utförligt i näringsutskottets betänkande rörande gruvlagsförslaget.

Gruvrättsutredningen föreslog att jordägaravgäld alltjämt skulle erläggas i fråga om stenkol, lera, alunskiffer, uran och torium men inte i fråga om olja, gas och salt. I propositionen föreslås att bestämmelserna om avgäld skall slopas beträffande alla de mineraliska ämnen som omfattas av förslaget till minerallag. I motionen 1974:1954 påyrkas att jordägaravgäld i enlighet med gällande bestämmelser i stenkolslagen och uranlagen skall bibehållas ”då brytning sker av inmutningsbara mineral”. I fråga om den sistnämnda satsen föreligger tydligen ett misstag, eftersom inmutning inte förekommer enligt de här aktuella lagarna.

Utskottet står kvar vid den uppfattning beträffande jordägaravgäld som utskottet uttryckte i sitt betänkande rörande förslaget till gruvlag och ansluter sig alltså till den ståndpunkt i frågan som ligger till grund för utformningen av propositionens lagförslag. Sedan systemet med jordägaravgäld avskaffats beträffande de mineral som omfattas av gruvlagen finnér utskottet det uteslutet att detta system skulle bibehållas på minerallagens område. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1974:1954 i nu nämnd del.

I övrigt föranleder förslaget till minerallag inga kommentarer från utskottets sida. Inte heller har utskottet någonting att erinra mot förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974:342) bör kompletteras med en redaktionell ändring i 4 kap. 8 §, föranledd av den i förslaget upptagna ändringen i 4 kap. 30 §. Utskottet framlägger i bilaga I ett med hänsyn härtill reviderat lagförslag.

Utskottet hemställer

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen 1974:146, m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1953,

2. beträffande koncessionspliktför täkt av leror och torv att riksdagen med avslag på motionen 1974:1954 punkten 1 antar det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gäller 1,4,9 och 44 §§ samt övergångsbestämmelser,

3. beträffande tillämpning av expropriationslagen vid bestämmande av viss ersättning att riksdagen med avslag på motionen 1974:1954 punkten 3 antar det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gäller 27 §,

NU 1974:59

4. beträffande jordägaravgäld samt förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter i övriga delar att riksdagen med avslag på motionen 1974:1954 punkten 2 antar det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 2 och 3,

5. beträffande övriga lagförslag att riksdagen

a) antar i propositionen 1974:146 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

b) antar i propositionen 1974:146 framlagt förslag till lag om ändring i gruvlagen (1974:342) med ändrad lydelse i enlighet med vad som i bilaga 1 till detta betänkande betecknas som utskottets förslag.

Stockholm den 5 december 1974

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c). Blomkvist (s). Hovhammar (m), Wååg (s),Svensson i Malmö (vpk) och Petersson i Ronneby (c).

Reservationer

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen 1974:146, m. m. (utskottets hemställan under 1) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Utskottet har” och slutar på s. 5 med "motionen 1974:1953” bort ha följande lydelse:

En princip som måste läggas till grund för minerallagstiftningen är att alla viktiga naturtillgångar skall ligga i samhällets händer. Inte minst är denna princip betydelsefull när det gäller råvaror för energiförsörjningen. Förslaget till minerallag innebär visserligen att staten får möjlighet att förstärka sin ställning på mineralutvinningens område i förhållande till enskilda intressenter. Uppenbarligen skulle dock det enskilda kapitalet inte genom den tilltänkta nya minerallagen få väsentligt minskade förutsättningar att slå under sig rätten att exploatera mineralfyndigheter. Utskottet anser mot denna bakgrund att propositionens förslag i sin helhet måste avvisas. Ett nytt förslag till minerallag bör utan dröjsmål upprättas. Det bör, såsom framhålls i motionen, bygga på principen att samhället skall äga mineralfyndigheterna och bestämma över alla resurser för energiförsörjningen. Ut -

NU 1974:59

skottet vill också i anslutning till motionen understryka vikten av att de renskötande samernas intressen beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet på detta område.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1953

a) avslår propositionen 1974:146,

b) hos Kungl. Maj:t hemställer om nytt förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, m. m., baserat på samhälleligt ägande av mineraltillgångarna och samhälleligt bestämmande över alla resurser för energiförsörjningen,

2. beträffande koncessionsplikt för täkt av leror och torv (utskottets hemställan under 2) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "De skäl” och slutar med "av koncessionssystemet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknas bärande skäl för den föreslagna utvidgningen av kretsen av koncessionspliktiga ämnen. Vad leror beträffar kan erinras om att betydande keramiska industrier har byggts upp utan stöd av vad som skulle kunna kallas en gruvrätt för leror. Med propositionens synsätt kan nästa steg bli att gruvrättsregler införs för täkt av grus och sten. Inte heller i fråga om torv finns det anledning att införa koncessionssystem. Erforderlig reglering av torvtäkt bör ske inom ramen för naturvårdslagstiftningens bestämmelser om täktverksamhet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1954 punkten 1 antar det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gäller 1,4,9 och 44 §§ samt övergångsbestämmelser med ändrad lydelse i enlighet med vad som i bilaga 2 till detta betänkande betecknas som alternativt förslag,

3. beträffande tillämpning av expropriationslagen vid bestämmande av viss ersättning (utskottets hemställan under 3) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Ett motsvarande” och slutar med ”berörda motionsyrkandet” bort ha följande lydelse: Såsom

närmare utvecklats i näringsutskottets betänkande rörande gruvlagen (NU 1974:39 s. 11) innebär förslaget att expropriationsrättsliga värderingsregler skall överföras till minerallagstiftningen en vidgad tillämpning av ett i sig oacceptabelt rättssystem. Med hänsyn härtill bör 27 § förslaget till minerallag erhålla ändrad lydelse, innebärande att ersättning till fas -

NU 1974:59

tighetsägare för skada eller intrång skall utgå med belopp som motsvarar hela värdet.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1954 punkten 3 antar det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gäller 27 § med ändrad lydelse i enlighet med vad som i det följande betecknas som alternativt förslag:

Kungl. Maj:ts förslag Alternativt förslag

27 §

Ägare av fastighet och innehavare Ägare av fastighet och innehavare

av särskild rätt till fastighet är be- av särskild rätt till fastighet är berättigade att av koncessionshavaren rättigade att av koncessionshavaren

få intrångsersättning och ersättning få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark för annan skada till följd av att mark

tages i anspråk enligt 26 §. tages i anspråk enligt 26 §. Ersättning

Vid ersättningens bestämmande skall avse fulla markvärdet, gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972:719j i tilllämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap.

3 § nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det ansökningen om anvisande av mark kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid förrättningen för anvisande av mark.

4. beträffande jordägaravgäld samt förslaget lill lag om vissa mineralfyndigheter i övriga delar (utskottets hemställan under 4) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c). Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c) och Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet står” och slutar med ”nämnd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrkte i våras att systemet med jordägaravgäld skulle avskaffas beträffande de mineral som omfattas av gruvlagen. Mot bakgrund härav ter det sig följdriktigt att motsvarande förändring görs i detta sammanhang. När det gäller leror och torv, som nu i viss utsträckning införs under koncessionslagstiftningen, råder emellertid ett speciellt läge. Dessa fyndigheter kan orsaka ett förväntningsvärde och påverka fastighetstaxeringen. Därför talar skälighetshänsyn för att jordägaravgäld bör erläggas i fråga om leror och torv. Dessutom skulle jordägaren kunna i annan form utnyttja den substans vari koncessionspliktiga mineralämnen ingår. Utskottet föreslår att förslaget till minerallag kompletteras med en bestämmelse att jordägaravgäld skall erläggas för leror och torv.

I'

NU 1974:59

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen

a) antar det i propositionen 1974:149 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter, i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 2 och 3 ovan, med ändring innebärande

dels att 51 och 52 §§ betecknas 52 och 53 §§,

dels att i lagen införs en ny paragraf, 51 §, med rubriken

”Avgäld till markägare” och av följande lydelse:

51 § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket 3, utom såvitt gäller stenkol, eller 5 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden täkt pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år tili markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har att utse. Uppstår tvist om beloppet, får talan väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

b) avslår motionen 1974:1954 punkten 2 i den mån den inte tillgodosetts enligt utskottets hemställan under a,

5. beträffande jordägaravgäld samt förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter i övriga delar (utskottets hemställan under 4) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet står” och slutar med "nämnd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att jordägaravgäld bör utgå även i fortsättningen. Att sådan avgäld inte längre förekommer enligt gruvlagen utgör enligt utskottets mening inget bärande skäl för att stenkolslagens och uranlagens bestämmelser i ämnet skall slopas. Utskottet föreslår att förslaget till minerallag kompletteras med en bestämmelse om jordägaravgäld, utformad i huvudsak efter mönster av gruvrättsutredningens förslag men giltig i fråga om samtliga grupper av mineraliska ämnen som omfattas av lagen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1954 punkten 2 antar det i propositionen 1974:149 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter, i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 2 och 3 ovan, med ändring innebärande -

NU 1974:59

II

dels att 51 och 52 §§ betecknas 52 och 53 §§,

dels att i lagen införs en ny paragraf, 51 §, med rubriken

"Avgäld till markägare” och av följande lydelse:

51 § Markägaren är berättigad att av innehavare av bearbetningskoncession beträffande fyndighetsgrupp som avses i 1 § första stycket erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med koncessionen avsedda mineraliska ämnen som utvunnits inom koncessionsområdet. I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall beräknas högre än till 20 000 kronor och att den skall upphöra att utgå, sedan regelbunden brytning pågått under sammanlagt tjugo år. Finns inom koncessionsområdet flera markägare, skall de ha del i avgälden efter sin del i området.

Avgälden skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till markägaren eller, om flera markägare finns, till den person som de har att utse. Uppstår tvist om beloppet, får talan väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Särskilt yttrande

av herr Svensson i Malmö (vpk):

I konsekvens med min i reservationen nr 1 framförda uppfattning att propositionen 1974:146 bör avslås i sin helhet har jag inte deltagit i besluten beträffande punkterna 2-5 i utskottets hemställan.

NU 1974:59

12 Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Kungl. Maj:ts förslag*

Härigenom förord nas i fråga om gruvlagen (1974:342), dels att i 2 kap. 5, 6 och 8 §§, 5 kap. 4 §, 6 kap. 6 och 8 §§, 9 kap. 4 §, 10 kap. 7 § samt 12 kap. 3 och 4 §§ orden "Kungl. Majit” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 2 kap. 3 §, 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 11 kap. skall införas en ny paragraf, 5 §, av nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas i fråga om gruvlagen (1974:342), dels att i 2 kap. 5, 6 och 8 §§, 5 kap. 4 §, 6 kap. 6 och 8 §§, 9 kap. 4 §, 10 kap. 7 § samt 12 kap. 3 och 4 §§ orden "Kungl. Majit” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 2 kap. 3 §, 4 kap. 8 och 30 §§ samt 6 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 11 kap. skall införas en ny paragraf, 5 §, av nedan angivna lydelse.

2 kap. 3 §

Inmutningsrätt får ej utan medgivande av regeringen beviljas inom

1. område som genom beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält eller om vars förklarande för statsgruvefält statlig myndighet gjort framställning hos regeringen, såvida icke inmutning sökes för statens räkning,

2. område som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,

3. befästningsområde och, i den utsträckning regeringen bestämmer, område utanför detta,

4. kyrkogård eller annan begravningsplats,

5. område varpå sökts eller meddelats koncession enligt lagen (1974:000) om vissa mineralfyndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket lår i fall som anges under 5 inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den som sökt eller erhållit koncessionen.

4 kap 8 §*

Ansökan om utmål skall vara skriftlig och innehålla

1. beskrivning av det område som inmutaren önskar få sig anvisat som utmål och den mark inom och utom utmålet som han önskar taga i anspråk,

2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och adress på fastighetsägaren och övriga sakägare,

3. den utredning inmutaren vill åberopa för att visa att de i 1 kap. 5 §

angivna förutsättningarna för erhållande av utmål är uppfyllda,

4. uppgift huruvida tvist som enligt 3 kap. 8 § skall prövas vid förrättningen föreligger.

* Lagförslaget i propositionen omfattar ej 4 kap. 8 §. I fråga om denna paragraf

upptas här som Kungl. Maj:ts förslag nu gällande lydelse.

NU 1974:59

13 Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Fordras medgivande till utmålsläggningen av myndighet eller rättsägare, skall vid ansökningen fogas handling utvisande att medgivande erhållits av myndigheten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Inmutaren skall erlägga förskott Inmutaren skall erlägga förskott

till ersättning som avses i 30 §, om till kostnad som avses i 30 §, om

bergmästaren begär det. bergmästaren begär det.

4 kap. 30 §

Till bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse vid förrättningen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättning till sakkunnig bestämmes av förrättningsmännen. Till myndighet eller anställd i allmän tjänst utgår ersättning endast när särskild föreskrift är meddelad.

Inmutaren skall betala ersättning som avses i första och andra styckena liksom annan kostnad för förrättningen.

6 kap. 2 §

Gruvinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart mineraliskt ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

Av ej inmutningsbart mineraliskt ämne som brutits före eller efter utmålsläggningen får gruvinnehavaren använda vad som behövs vid gruvarbetet och dessutom tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anrikning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral. Han får även i övrigt tillgodogöra sig ej inmutningsbart mineraliskt ämne, om markägaren ej inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter därpå nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger. Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet slutligt bestämts.

Vad som föreskrives i denna paragraf medför ej rätt att utan koncession bearbeta fyndighet av mineraliskt ämne som omfattas av lagen (1974:000) om vissa mineralfyndigheter och som kan ekonomiskt tillgodogöras. Material som innehåller sådant ämne får dock tagas ut ur fyndighet för analys eller anrikningsförsök.

11 kap. 5 §

Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

I

NU 1974:59

14 Bilaga 2 (tillhör reservation 1)

Ändringar i förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter, om koncessioasplikt för täkt av leror och torv ej införs

Kungl. Majus förslag

För undersökning och bearbetning av fyndighet av

1. olja, gas, stensalt eller annat salt som förekommer på likartat sätt,

2. alunskiffer för att utvinna olja eller gas,

3. stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera,

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral, eller

5. torv för att utvinna energi fordras, om ej annat följer av 8 eller 9 §, särskilt tillstånd (koncession). I fråga om förberedande undersökning finns bestämmelser i 15 §.

4 Koncession meddelas för en eller flera av de grupper av ämnen som anges i 1 § 1-5.

Koncession skall

Gränserna för

Har koncession

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har koncession inom området. Fastighetsägaren får också utan koncession för husbehov utnyttja torv för energiändamål, så länge annan ej har bearbetningskoncession avseende .fyndigheten.

A Iternativt förslag

§

För undersökning och bearbetning av fyndighet av

1. olja, gas, stensalt eller annat salt som förekommer på likartat sätt,

2. alunskiffer för att utvinna olja eller gas.

3. stenkol, eller

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral

fordras, om ej annat följer av 8 eller 9 §, särskilt tillstånd (koncession). I fråga om förberedande undersökning finns bestämmelser i 15 §.

Koncession meddelas för en eller flera av de grupper av ämnen som anges i 1 § \~4.

-- övriga omständigheter, annans rätt.

§

- annan fyndighet.

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har koncession inom området.

Kungl Majus förslag

Alternativt förslag

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. påbörjar undersökningsarbete utan att iakttaga vad som i 20 eller 32 § fjärde stycket föreskrives om underrättelse och ställande av säkerhet,

2. bearbetar ämne som avses i 1 § 1, 4 eller 5 utan att ha erhållit bearbetningskoncession, om sådan kräves,

3. utan tillstånd enligt 33 § andra stycket lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål som där avses.

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. påbörjar undersökningsarbete utan att iakttaga vad som i 20 eller 32 § fjärde stycket föreskrives om underrättelse och ställande av säkerhet,

2. bearbetar ämne som avses i 1 § 1 eller 4 utan att ha erhållit bearbetningskoncession, om sådan kräves,

3. utan tillstånd enligt 33 § andra stycket lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål som där avses.

Till påföljd grov oaktsamhet.

I fall förklaras förverkat.

Om brott till åtal.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag bestämmelsen tillämpas.

2. Vad som på avstyckningsplan.

3. Vad som till fastighet.

4. Vad som juni 1971.

5. Den nya 45 § uranlagen.

6. Ansökan om avsedda fall.

7. Handläggning av äldre lagen.

8. Den som vid utgången av dr 1974 bedriver torvtäkt för vilken koncession erfordras enligt denna lag får, under förutsättning att ansökan om koncession göres före den 1 januari 1976, fortsätta verksamheten för samma ändamål utan koncession till dess ansökningen slutligt prövats.

GOTAB 74 8454 Stockholm 1974