Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring
Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 2 år 1974
SfU 1974:2
Nr 2
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring.
Motionen
I motionen 1974:24 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Hörberg (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om allmän obligatorisk begravningsförsäkring inom ramen för lagen om allmän försäkring.
Gällande bestämmelser m. m.
Yrkesskadeförsäkringen
I flera utländska lagstiftningar ingår begravningshjälp som ett led i sjukförsäkringen. I vårt land inrymmer den allmänna sjukförsäkringen emellertid inte någon sådan hjälp. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende på dödsfall vid yrkesskada. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar i princip varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst här i landet. Begravningshjälpen vid dödsfall på grund av yrkesskada utgörs av ett belopp motsvarande 20 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring vid ingången av det år då dödsfallet inträffade. För närvarande uppgår således ersättningen till 1 620 kr. En ytterligare förmån inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen är livränta till efterlevande. Livränta kan utgå inte endast till efterlevande make och barn utan även till den avlidnes fader, moder eller adoptant som till följd av dödsfallet kommer att sakna erforderligt underhåll.
Grupplivförsäkring
Under 1960-talet tecknades på en mycket stor del av såväl den enskilda som den offentliga arbetsmarknaden i Sverige tjänstegrupplivförsäkring för arbetstagare. Försäkringsavgifterna erläggs av arbetsgivarna. I allmänhet berättigar försäkringen till följande förmåner. Då en arbetstagare, som fyllt 18 men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp om 41 000 kr. Om arbetstagaren är 55 år eller äldre reduceras beloppet. Tilläggsbelopp med högst 12 000 kr. utgår för omyndigt barn, som den avlidne efterlämnar. Numera utgår med vissa undantag samma förmån även för arbetstagare som är yngre än 18 år. För arbetstagare som saknar närstående utgår begravningshjälp med 3 000 kr. För arbetstagare som är äldre än 67 år men som kvarstår i arbetet även efter denna tidpunkt kan begravningshjälp med samma belopp utgå efter särskild prövning. Försäkringsbelopp utfaller med vissa undantag även vid arbetstagarens
1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 2
SfU 1974:2
makes frånfälle under förutsättning att makarna har gemensamt, hemmaboende barn under 17 år. Därvid gäller, att begravningshjälp utgår med 3 000 kr. samt halvt tilläggsbelopp med 6 000 kr. för varje barn. Även arbetsgivare och dennes make eller maka har i vissa fall möjlighet att ansluta sig till den försäkring som gäller för de anställda i företaget. — Tjänstegrupplivförsäkring omfattar i dag ca 3,2 milj. anställda.
Vid sidan om tjänstegrupplivförsäkringar har utvecklats en vidsträckt verksamhet med frivilliga grupplivförsäkringar omfattande olika kategorier människor. Försäkringarna byggs upp med de mest olikartade kollektiv som bas. De kan omfatta medlemmar i en facklig organisation eller annan förening, mödrar med barn under 16 år, fastighetsägare som belånar sina hus i ett visst kreditinstitut etc. Dessa former av grupplivförsäkringar lämnar regelmässigt utrymme för medinträde för den försäkrades maka eller make. Till vissa försäkringar ansluts makar automatiskt, i andra fall fordras särskild anmälan. I sistnämnda fall uppställs krav på att en dominerande del av makarna skall vara anslutna för att försäkringen i den delen skall träda i kraft. De frivilliga grupplivförsäkringarnas skydd vid makes frånfälle är i allmänhet fullständigare än tjänstegrupplivförsäkringarnas på det sättet att förekomsten av barn inte är villkor för ersättning. — De frivilliga grupplivförsäkringarna omfattar f. n. ca 3,6 milj. direkt försäkrade.
Begravningskassor
Det är av intresse i sammanhanget att med några siffror belysa omfattningen av den rörelse som bedrivs av begravningskassor samt av sjuk- och begravningskassor. Båda slagen är föreningar som faller under 1938 års lag om understödsföreningar. Med en understödsförening förstås en sådan förening för inbördes bistånd som avser att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, idka verksamhet som faller inom personförsäkringens område.
Medlemsantalet i de båda typerna av kassor har under senare år gått ned betydligt. År 1955 utgjorde medlemsantalet i begravningskassorna ca 828 000 och i sjuk- och begravningskassorna ca 153 000, medan motsvarande siffror för år 1971 uppgick till ca 536 000 resp. 89 000. Det långt övervägande antalet personer är försäkrade i föreningar, som utger kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr. Medelförsäkringssumman i detta slag av föreningar uppgick år 1971 till 600 kr.
Socialhjälp till begravning
1 de fall då medel saknas till begravningskostnader kan ekonomisk hjälp till dessa utgå i form av socialhjälp. Enligt uppgift i pensionsförsäkringskommitténs ovannämnda betänkande har några siffror avseende omfattningen av denna hjälp för hela landet inte stått att uppbringa. Av upplysningar som införskaffats beträffande förhållandena i Stockholms stad framgår emellertid att begravningshjälpen utgör en relativt obetydlig
SfU 1974:2
andel av socialhjälpsverksamheten, räknat såväl i antal hjälp tillfällen som i belopp. Under år 1965 utgick sålunda hjälp till begravning genom rekvisition från socialbyrå i 78 fall till en sammanlagd kostnad av 19 620 kr. Härtill kommer av polisen rekvirerade begravningar, vilkas antal inte kan exakt anges men som enligt uppgift i betänkandet torde understiga den nyss angivna siffran.
I fråga om kostnaderna för begravningshjälpen kan nämnas att i Stockholms stad socialhjälp för sådant ändamål f. n. utgår med ca 700 kr. jämte vissa tillägg avseende bl. a. annonskostnader. Kostnadsnivån i Göteborg torde ligga på ca 600 kr. medan kostnaderna i Malmö varierar mellan 400 och 500 kr.
Begravningsförsäkring i Norden och vissa andra europeiska länder
Norge
Enligt bestämmelser i den norska lagen om allmän försäkring utgår, när försäkrad (i princip alla som är bosatta eller arbetstagare i Norge är försäkrade) avlider, ett engångsbidrag med 20 procent av ett grundbelopp om 9 200 norska kronor. Motsvarande gäller i fråga om make och barn under 18 år som uppehåller sig i riket även om de inte är försäkrade. Om den avlidne efterlämnar make eller har omvårdnad om barn och de efterlevande var försäkrade vid dödsfallet höjs engångsbidraget till 45 procent av grundbeloppet. — För sjömän i utrikes fart samt vissa andra utomlands tjänstgörande gäller särskilda regler. Engångsbidraget till dessa kan dock aldrig utgå med lägre belopp än det ovan angivna. Med nu gällande grundbelopp kommer alltså engångsbidraget vid dödsfall att uppgå till 1 820 respektive 4 140 norska kronor.
Danmark
Regler om allmän begravningshjälp finns i loven om offentlig
sygesikring av den 9 juni 1971. Enligt denna skall efter försäkrad person (i princip samtliga i Danmark bosatta) som avlider utgå en begravningshjälp i form av ett grundbelopp om 950 danska kronor. Detta
indexregleras enligt särskilda bestämmelser. För person under 16 år fastställer dessutom socialministern regler rörande ersättningens storlek. För närvarande utgår begravningshjälpen med i huvudsak följande belopp.
Förvuxna 1 100 danska kronor
För barn under 16 år
Vid barnets död innan det fyllt 1 år 440 danska kronor
Vid barnets död i åldern 1 —8 år 660 danska kronor
Vid barnets död i åldern 9—15 år 935 danska kronor
SfU 1974:2
4 Finland
Enligt folkpensionslagen gäller att, om försäkrad sorn inte åtnjuter ålderdoms-, invaliditets- eller arbetslöshetspension avlider, maken erhåller begravningsbidrag. Om den försäkrade inte efterlämnar make eller makarna levt åtskilda på grund av hemskillnad, söndring i äktenskapet eller annan orsak, betalas bidraget till dödsboet. Bidraget är indexreglerat och utgår för närvarande med 952 finska mark.
Västtyskland
Dödsfallsersättning utgår med en engångssumma som motsvarar den försäkrades dagsförtjänst under 20—40 dagar eller 3 månaders pension om den avlidne är pensionär. Försäkrade är i princip samtliga anställda. Särskilda regler finns dock för gruvarbetare, offentligt anställda, konstnärer och jordbrukare.
Frankrike
Dödsfallsersättning utgår med ett engångsbelopp som motsvarar den försäkrades inkomst under 90 dagar. Försäkrade är i princip alla anställda. För jordbruksanställda, gruvarbetare, offentligt anställda, järnvägsanställda, sjömän, egna företagare och jordbrukare gäller särskilda regler.
Belgien
Begravningsersättning utgår med ett engångsbelopp som motsvarar den försäkrades inkomst under 30 dagar. Försäkrade är i princip samtliga anställda. Särskilda regler gäller dock för egna företagare, jämvägsanställda samt offentligt anställda.
Italien
Begravningsersättning utgår med ett engångsbelopp om 20 000 lire (1 455 svenska kronor enligt köpkurs den 13.2.1974). Försäkrade är i princip samtliga anställda. Särskilda regler gäller för sjömän, industriledare, vissa fria yrken, jämvägsanställda, journalister, offentligt anställda, köpmän och jordbrukare.
Pensionsförsäkringskommittén m. m.
I sitt slutbetänkande (SOU 1971:19) tog pensionsförsäkringskommittén bl. a. upp frågan om en allmän försäkring för begravningshjälp (s. 89—97). Kommittén konstaterade därvid att enligt dess mening behovet av en hela folket omfattande försäkring avsedd att täcka begravningskostnader inte var framträdande. Detta motiverade kom -
SfU 1974:2
mittén bl. a. med att omfattningen av grupplivförsäkringen gav vid handen att ett fullgott försäkringsskydd såvitt gällde begravningskostnader torde finnas i det övervägande antalet fall då personer avled i aktiv ålder.
Kommittén redovisade viss statistik över antalet avlidna personer, av vilken framgår bl. a. att omkring 80 000 personer årligen avlider i Sverige. År 1969 var siffran 83 352. Av dessa var drygt 65 000 folkpensionärer (59 000 ålderspensionärer samt 6 000 änke- och förtidspensionärer), medan ca 2 000 av de avlidna var barn under 15 år. I anslutning till dessa siffror uttalade kommittén med hänvisning till tjänstegrupplivförsäkringarnas nuvarande utformning att frågan om behovet av en särskild försäkring för begravningshjälp i stort sett kunde begränsas till gruppen ålderspensionärer samt till barn och ungdomar, som ännu inte inträtt i förvärvslivet och fått det skydd som grupplivförsäkringarna erbjuder.
Kommittén hänvisade härefter till de siffror som redovisats rörande omfattningen av den socialhjälp som utgick för begravningsändamål och framhöll att någon exakt kartläggning av denna verksamhet inte varit möjlig. Materialet gav emellertid vid handen att det är i förvånansvärt få fall som socialhjälp anlitades för begravningskostnader. Även om man därför inte fick dra den slutsatsen att hjälpbehov inte förelegat när socialhjälp inte anlitats hade de inhämtade upplysningarna gett kommittén den uppfattningen, att behovet av en särskild försäkring inte var alltför framträdande. Kommittén konstaterade att det fanns all anledning anta att det behov av hjälp som nu kunde finnas blev mindre allteftersom fler och fler pensionärer fick större belopp från den allmänna pensioneringen genom tilläggspensioneringens tillväxt, och kommittén erinrade om att allmän pension utgår även för den månad då dödsfallet inträffat.
1 betänkandet uppgavs vidare att av de ca 80 000 bouppteckningar, som inregistrerades under 1967, mindre än 10 000 inte utvisade någon behållning, medan omkring 50 000 upptog en behållning på mer än 10 000 kr. Kommittén uttalade vidare.
I de fall då ingen nära anhörig lever efter den avlidne kan det inte riktas någon bärande invändning mot att behållningen eller åtminstone en del därav i första hand tas i anspråk för att täcka begravningskostnaderna.
1 viss mån andra synpunkter träder i förgrunden när make eller annan anhörig, som delat bostad med den avlidne och även i övrigt levt i ekonomisk gemenskap med denne, lever efter. I sådana fall kan begravningskostnaderna när behållningen i boet är liten framstå som en börda.
Även med beaktande av dessa synpunkter är det emellertid enligt kommitténs uppfattning med hänsyn till det tidigare anförda icke motiverat att införa en allmän hela folket omfattande dödsfallsförsäkring. Det bör tillfogas att kostnaden vid ett försäkringsbelopp om exempelvis 1 000 kr. skulle utgöra omkring 80 milj. kr. om året. Finansieringen skulle få ske över budgeten, genom en speciell avgift eller genom en höjning av befintliga socialförsäkringsavgifter. Vid den värdering av angelägenhetsgraden av olika förslag till reformer inom den allmänna försäkringen som måste ske är frågan om en allmän dödsfallsförsäkring enligt kommitténs uppfattning åtminstone för närvarande inte så angelägen att den motiverar en kostnad av denna storlek.
SfU 1974:2
6 Statens pris- och kartellnämnd
Inom statens pris- och kartellnämnd har verkställts en undersökning om begravningskostnader i Sverige. Undersökningen, som grundar sig på begravningsbyråernas fakturor från år 1970, visar att genomsnittspriset för ett begravningsuppdrag nämnda år var omkring 1 400 kr. exklusive kostnader för gravplats, gravsten, gravvård och förtäring i samband med begravning samt att prisvariationerna mellan olika begravningsbyråer var betydande. En av de stora utgifterna är — framhålls det — kostnaderna för inköp av kista. Genomsnittspriset för en sådan ligger omkring 500 kr., men det finns kistor som kostar ända upp till 2 000 kr. Försäljningen av kistor och urnor är den mest lönande verksamheten för begravningsbyråerna. Det procentuella pålägget på kistor ligger genomsnittligt på 90 procent av inköpspriset och i fråga om urnor på 70 procent.
I undersökningen konstateras att tillkomsten av de folkrörelseägda begravningsföreningarna på ett gynnsamt sätt påverkat prissättningen i branschen. Att en begravning kan bli billigare hos begravningsföreningama beror till viss del på att dessa ofta tillhandahåller mindre kostsamma modeller av kistor. För att ytterligare få ned kostnaderna har begravningsföreningarna under 1972 startat egen kistfabrik.
Av undersökningen framgår också att föreningarna inte anlitas i särskilt stor omfattning; 80 procent av alla begravningar sköts nämligen av privata företag.
Frågans tidigare behandling
Den i motionen aktualiserade frågan har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet vid upprepade tillfällen, senast år 1973, då riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande 1973:1 1 avvisade ett motionskrav på en obligatorisk begravningsförsäkring. Riksdagen hänvisade därvid (SfU 1973:11) i huvudsak till de skäl mot att införa en sådan försäkringsform som framförts av pensionsförsäkringskommittén.
Utskottet
Frågan om en allmän obligatorisk begravningsförsäkring har under en följd av år prövats av riksdagen. De skäl mot att införa en sådan försäkringsform som riksdagen tidigare åberopat och som redovisats i det föregående äger enligt utskottets mening alltjämt i hög grad giltighet. Utskottet har inhämtat att det numera ytterst sällan förekommer att socialhjälp anlitas i samband med begravningar. Detta måste, såvitt utskottet kan bedöma, tolkas så att det i de allra flesta fall antingen finns ett fullgott försäkringsskydd såvitt gäller begravningskostnader eller att behållningen efter den avlidne täcker sådana kostnader.
SfU 1974:2
7 Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1974:24.
Stockholm den 12 februari 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).
GOTAB 74 7013 S Stockholm 1974