Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående
Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 8 år 1974
SfU 1974:8
Nr 8
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående.
Motionen
I motionen 1974:208 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Eriksson i Arvika (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag till lösning av frågan om sjukpenningförsäkring till vissa ensamstående snarast möjligt framläggs.
Motionärerna behandlar reglerna för den s. k. hemmamakeförsäkringen och gör gällande att det i vissa fall är socialt otillfredsställande att den, som inte längre uppfyller de i 3 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring angivna villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen, avförs från sjukpenningförsäkringen och därmed ej längre har något allmänt försäkringsskydd. Detta gäller enligt motionärerna t. ex. änkor utan hemmavarande barn under 16 år och ensamstående med barn.
Gällande bestämmelser
Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen omfattar dels försäkrad vars årliga arbetsinkomst uppgår till minst 4 500 kr. per år, dels försäkrad vars arbetsinkomst understiger nämnda belopp men som uppfyller villkoren i 3 kap. lagen om allmän försäkring för tillhörighet till den s. k. hemmamakeförsäkringen. Reglerna för den senare kategorin innebär att den som är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till honom eller hans make, eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, erhåller sjukpenning med 8 kr. per dag. Så snart försäkrad ej längre uppfyller de angivna villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen (och ej heller har förvärvsinkomst om minst 4 500 kr.) avförs han omedelbart från försäkringen. 1 fall då make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, sker dock ändring först vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.
Till hemmamakeförsäkringen anknyter en frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Härigenom kan försäkrad som omfattas av hemmamakeförsäkringen — eller som skulle ha tillhört denna om inte hans inkomster utgjort hinder härför — teckna sig för ett sjukpenningtillägg så att den sammanlagda sjukpenningen blir högst 20 kr. per dag. Den som avförs från hemmamakeförsäkringen förlorar rätten till fortsatt frivillig sjukpenningförsäkring.
1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 8
SfU 1974:8
2 Tidigare riksdagsbehandling
Krav på att riksdagen skulle begära förslag till lösning av frågan om sjukpenning för sådana ensamstående, som inte längre uppfyller villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkring, har väckts under en följd av år, senast i motionen 1973:281 vid 1973 års riksdag. Motionen behandlades i samband med propositionen 1973:46 angående utformningen av beskattad sjukpenning m. m. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande 1973:21 hänvisade socialförsäkringsutskottet till att familjepolitiska kommittén i sitt betänkande Familjestöd (SOU 1972:34) ingående prövat frågan om rätten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring och därvid uttalat, att det inte kunde anses motiverat att utvidga sjukpenningskyddet, vare sig obligatoriskt eller frivilligt, uteslutande på grund av ett förutvarande civilstånd eller samboendeförhållande. Utskottet delade kommitténs uppfattning och hemställde att riksdagen skulle avslå motionen.
Utskottet
Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för den som är inskriven vid allmän försäkringskassa omfattar dels försäkrad som har inkomst av förvärvsarbete uppgående till minst 4 500 kr. om året, dels — enligt reglerna för den s. k. hemmamakeförsäkringen - försäkrad upp till 67 års ålder, vars inkomst visserligen understiger nämnda belopp men som stadigvarande sammanbor med make eller därmed jämställd person eller med barn under 16 år. Som komplement till den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för hemmamakeförsäkrad finns en frivillig sådan. Den som inte längre uppfyller villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen avförs från denna och förlorar därmed också rätten till fortsatt frivillig sjukpenningförsäkring.
I motionen framhålls att det är socialt otillfredsställande att det allmänna försäkringsskyddet upphör när förutsättningarna för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen inte längre är uppfyllda. Detta gäller bl. a. änkor utan hemmavarande barn och andra ensamstående med barn som överskridit 16-årsgränsen. Motionärerna hemställer därför, att riksdagen anhåller att förslag snarast möjligt framläggs till lösning av frågan om sjukpenningförsäkring till vissa ensamstående.
När riksdagen senast 1973 hade att ta ställning till motioner med krav på utvidgning av ifrågavarande försäkring till att omfatta även de av motionärerna angivna grupperna hade familjepolitiska kommittén ingående prövat förutsättningarna för en sådan utvidgning. Kommittén hade därvid intagit den ståndpunkten att det inte kunde anses motiverat att utvidga sjukpenningskyddet vare sig obligatoriskt eller frivilligt uteslutande på grund av ett förutvarande civilstånd eller samboendeförhållande. Riksdagen delade denna uppfattning.
Sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring är i princip avsedd att täcka ett inkomstbortfall vid sjukdom. Vid de speciella förhållanden som
SfU 1974:8
föreligger vid hemmamakeförsäkringen har sjukpenningen tillkommit för att täcka de kostnader, som uppstår när den hemarbetande ej kan fullgöra sitt arbete i hemmet. Om den sammanlevnad med make eller likställd eller med minderårigt barn, som förutsätts för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen upphör, föreligger enligt utskottets mening inte samma skäl att inom den allmänna försäkringens ram kompensera kostnader för bortfallet av en arbetsinsats i hemmet, som den sjuke eljest skulle utfört för egen räkning. På grund härav och då skyddet mot inkomstbortfall vid sjukdom torde vara tillgodosett i flertalet fall även då sammanlevnad upphört anser utskottet sig böra vidhålla den ståndpunkt utskottet tidigare intagit i frågan. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:208.
Stockholm den 5 mars 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s), Andersson i Edsbro (c) och Wachtmeister i Staffanstorp (m).
Reservation
av herr Hyltander (fp) som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Sjukpenning enligt” och slutar på s. 3 med ”i frågan.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är socialt otillfredsställande för en hemarbetande make, att möjligheten till sjukpenningförsäkring upphör kort tid efter andre makens död. I denna situation är behovet av socialt skydd minst lika stort som tidigare. Den som en gång tillhört hemmamakeförsäkringen men ej längre fyller de däri angivna villkoren för tillhörighet bör därför ha möjlighet att fortsättningsvis åtminstone kunna teckna sig för en frivillig sjukpenning av motsvarande storlek.
Med det anförda anser sig utskottet böra biträda motionärernas förslag.
Sfu 1974:8
dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1974:208 hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag till lösning av frågan om sjukpenningförsäkring för vissa ensamstående snarast möjligt framläggs.
Särskilt yttrande
av herr Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c), herrar Andersson i Nybro (c) och Andersson i Edsbro (c) vilka anför:
Motionärerna har särskilt uppmärksammat bortfallet av sjukförsäkringsskyddet för hemarbetande make i samband med andra makens död. Vi finner det positivt att man påpekat den sociala otrygghet, som kan uppkomma i dessa fall. Det finns emellertid även andra grupper som saknar den sociala trygghet som grundsjukpenningen tidigare utgjorde och som hemmamakeförsäkringen nu utgör för hemarbetande make. Det gäller t. ex. personer som bl. a. av ekonomiska skäl inte kunnat komma med i ATP-systemet och de hemarbetande s. k. hemmadöttrarna. Den ekonomiska och sociala situationen för dessa grupper förtjänar även uppmärksamhet i detta sammanhang. Många av hemmadöttrarna har ägnat en stor del av sitt liv åt att vårda sjuka eller åldriga anhöriga och därvid ofta varit hänvisade till att leva under knappa ekonomiska omständigheter, kanske på den anhöriges pension. När vårduppgifterna upphör, i många fall i samband med att den de vårdat avlider, kan en svår ekonomisk och social situation uppkomma för denna grupp kvinnor, inte minst därigenom att de ofta är svårplacerade på arbetsmarknaden. Skulle de drabbas av sjukdom innan de kan erhålla förvärvsarbete, saknar de försäkringsskydd.
Vi förutsätter att den år 1972 tillsatta expertutredningen inom socialdepartementet, vilken har till uppgift att kartlägga det socialpolitiska bidragssystemet i syfte att klarlägga eventuella brister i avseende på samordningen av olika bidragsformer, även utreder hemmadöttrarnas sociala situation. Därmed skulle ett underlag bildas för att återkomma med yrkanden om de förbättringar inom det sociala trygghetssystemet som kan vara påkallade för bl. a. hemmadöttrarnas del.
För gruppen inkomsttagare som inte är anslutna till ATP-systemet — i regel småföretagare — medförde riksdagens beslut i samband med behandlingen av propositionen 1973:46 att de förlorade rätten till grundsjukpenning, vilket innebär en social försvagning och nedrustning. Dessa väsentligt försämrade villkor kunde rimligtvis inte förutses av vederbörande när samhället gav dem valfrihet att ta ställning till sin personliga anknytning till ATP-systemet. Det kan inte vara rimligt att samhället tar bort förmåner eller försvagar trygghetssystemet för vissa grupper när den allmänna målsättningen är att förstärka tryggheten för alla människor. Vi utgår därför ifrån att Kungl. Maj:t snarast kommer att lägga fram förslag som ger denna grupp människor ersättning vid sjukdom i nivå med den nuvarande hemmamakeförsäkringen.
GOTAB 74 7147 S Stockholm 1974