Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående rätten till värdeminskningsavdrag vid benefika förvärv

Skatteutskottets betänkande nr 20 år 1974

SkU 1974:20

Nr 20

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående rätten till värdeminskningsavdrag vid benefika förvärv.

Motionen

I motionen 1974:612 av herr Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar,

1. att tredje meningen i sista stycket av punkt 3 b av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen skall ha följande lydelse:

Har tillgång i samband med förvärv av den rörelse, vari den nyttjas, erhållits annorledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, den nye ägaren få åtnjuta de värdeminskningsavdrag som skulle ha tillkommit förre ägaren om denna fortfarande ägt tillgången, samt

2. att denna lagändring ges verkan från den 1 januari 1973.

Utskottet har under hand infordrat yttrande över motionen från riksskatteverket.

Gällande bestämmelser m. m.

På grundval av jordbruksbeskattningskommitténs betänkande Jordbruksbeskattningen (SOU 1971:78) och förslag i prop. 1972:120 samt skatteutskottets betänkande SkU 1972:67 beslutades vid 1972 års höstriksdag väsentliga ändringar i bestämmelserna rörande beskattningen av inkomst av jordbruksfastighet. Beslutet innebär i huvudsak följande. Obligatorisk övergång från kontantmässig till bokföringsmässig inkomstredovisning skall ske under en tid av fem år fr. o. m. den 1 januari 1973. De materiella reglerna vid bokföringsmässig inkomstredovisning har med tillämpning fr. o. m. 1974 års taxering ändrats och anpassats till vad som gäller för rörelse. Slutligen har nya regler för bestämmande av ingångsvärden m. m. vid övergång från kontantmässig till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet införts.

Enligt punkt 3 sjunde stycket och punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) — KL — skall vid benefika förvärv (arv, testamente, gåva etc.) som anskaffningsvärde för byggnader och inventarier anses tillgångens allmänna saluvärde vid tiden för övergången. Har tillgången förvärvats genom benefikt fång i samband med den näringsverksamhet, i vilken den nyttjas, skall dock som tillgångens anskaffningsvärde anses överlåtarens skattemässiga restvärde, såvida inte stämpelskatt vid förvärv på grund av arv eller testamente beräknats på grundval av lägre belopp. Detta överensstämmer med vad som gäller vid beskattningen av inkomst av rörelse (punkt 3 b sista

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 20

SkU 1974:20

stycket och punkt 7 sjätte stycket av anvisningarna till 29 § KL). I fråga om markanläggningar gäller enligt punkt 4 sista stycket av anvisningarna till 22 § KL att om fastigheten övergår till ny ägare genom benefikt fång, får den nye ägaren åtnjuta de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit förre ägaren om denne fortfarande ägt fastigheten. Motsvarande bestämmelse i fråga om markanläggningar gäller i inkomstkällan rörelse (punkt 16 sista stycket av anvisningarna till 29 § KL).

I en med anledning av prop. 1972:120 väckt motion yrkades att om byggnader och inventarier förvärvats genom benefikt fång den nye ägaren skulle få fortsätta avskrivningen enligt förra ägarens avskrivningsplaner.

Skatteutskottet (SkU 1972:67) medgav att de ovannämnda reglerna kunde få ogynnsamma verkningar, särskilt vid upprepade benefika överlåtelser, men avstyrkte motionen med hänvisning till att det ankom på företagsskatteberedningen att pröva om behov av ändrade regler föreligger vid benefika överlåtelser.

Utskottet

Enligt kommunalskattelagens bestämmelser skall vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet med bokföringsmässig redovisning och vid beräkning av inkomst av rörelse som avskrivningsunderlag vid benefika förvärv (arv, testamente, gåva etc.) av byggnader och inventarier anses tillgångarnas allmänna saluvärde vid överlåtelsetillfället. Har tillgångarna förvärvats genom benefikt fång i samband med den näringsverksamhet, i vilken de ingår, utgörs avskrivningsunderlaget av det belopp, som kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet för överlåtaren, det s. k. restvärdet. Vid förvärv genom arv eller testamente gäller dock den spärregeln, att avskrivningsunderlaget skall bestämmas till det värde, efter vilket stämpelplikt beräknats, om detta värde är lägre. Stämpelvärdet vid arvsbeskattningen motsvarar tillgångens allmänna saluvärde. I fråga om markanläggningar i jordbruk och rörelse, som förvärvats genom benefikt fång, gäller däremot att den nye ägaren får åtnjuta de värdeminskningsavdrag som skulle ha tillkommit förre ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten. Den nye ägaren övertar med andra ord den förre ägarens avskrivningsplaner för markanläggningarna.

I motionen 1974:612 yrkas att bestämmelserna ändras så, att den, som övertar byggnader och inventarier genom benefikt förvärv, skall få fortsätta avskrivningen enligt förre ägarens avskrivningsplaner i enlighet med vad som gäller i fråga om markanläggningar. Motionärerna anser det otillfredsställande, att överlåtarens skattemässiga restvärde skall betraktas som övertagarens anskaffningsvärde. Vidare hävdas att anknytningen till stämpelvärdet vid förvärv genom arv eller testamente inte endast är materiellt ogrundad utan i vissa fall även är omöjlig att praktiskt tillämpa.

Riksskatteverket har i sitt yttrande över motionen framhållit att avskrivningsreglerna i kommunalskattelagen får ses som uttryck för olika principer i skattelagstiftningen. En princip är att varje skattskyldig skal)

SkU 1974:20

beskattas för sig. Vidare gäller som allmän princip att avskrivning av tillgång skall ske på grundval av den skattskyldiges anskaffningskostnad för tillgången. Vid onerösa förvärv (köp, byte etc.) innebär detta i princip att köpeskillingen bildar utgångspunkt för bestämmandet av avskrivningsunderlaget. På samma sätt gäller vid benefika förvärv av enstaka tillgång i jordbruk med bokföringsmässig redovisning och i rörelse att tillgångens allmänna saluvärde ligger till grund för avskrivningen. Häremot svarar att, om tillgången erhållits från sådan förvärvskälla, dess ”utgående” värde i denna förvärvskälla också är det allmänna saluvärdet. Bestämmelserna avser att garantera att inte dubbel avskrivning av samma tillgång kan äga mm.

Vid benefika förvärv av hel förvärvskälla har frågan i stället lösts så att överlåtarens skattemässiga restvärde blir mottagarens ingångsvärde. Även detta system avser att skapa garantier för att inte dubbel avskrivning kan äga mm.

Regeln att övertagaren vid arvs- och testamentsförvärv som anskaffningsvärde skall ta upp stämpelvärdet, om detta är lägre än det skattemässiga restvärdet, kan som motionärerna framhållit vålla svårigheter i den praktiska tillämpningen. Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att denna spärregel inte gäller vid förvärv genom arv eller testamente av byggnader och inventarier i inkomstkällan annan fastighet och inte i någon inkomstkälla vid förvärv genom gåva. Spärregeln har också kritiserats såväl av tidigare utredningar som inom doktrinen. Riksskatteverket har även vitsordat, att motionärernas förslag att den nye ägaren vid benefikt förvärv skall få överta den förre ägarens avskrivningsplan inte ökar riskerna för dubbelavskrivning.

Mot bakgrund härav finns det enligt utskottets mening anledning överväga en ändrad och mer tidsenlig utformning av bestämmelserna om avskrivningsunderlag för byggnader och inventarier vid benefika förvärv. Men även om utskottet har förståelse för motionärernas förslag, är utskottet med hänsyn till frågans komplicerade natur och den tveksamhet mot förslaget, som riksskatteverket uttalat, inte berett att utan närmare utredning föreslå omedelbar lagstiftning i ämnet. Frågan ingår emellertid i företagsskatteberedningens utredningsuppdrag. Utskottet förutsätter, att beredningen närmare överväger en ändring av bestämmelserna på sätt motionärerna förordat och att beredningen, om den anser det möjligt, behandlar frågan med förtur.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:612 i den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:612, i den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 16 april 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

SkU 1974:20

4 Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Sundkvist* (c), Wikner (s), Stadling (s), fru Normark (s), herrar Hallenius* (c), Träff* (m), Boström (s), Hörberg (fp) och fru Sandéhn (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7345 S Stockholm 1974