Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner beträffande åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.
Skatteutskottets betänkande nr 46 år 1974
SkU 1974:46
Nr 46
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner beträffande åtgärder mot skatteflykt och skattefusk m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1974:618 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att för beaktande i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad i motionen anförts angående förstärkning m. m. av taxeringsrevisionen och viss skärpning av straff för skattebrott;
1974:938 av fru Bergander m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om förlängning av preskriptionstiden för skattebrott;
1974:1205 av herr Bergqvist m. fl. (s) vari hemställs
1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ändring i 114 ^ taxeringsförordningen (1956:623), så att den tid som står till buds för att väcka fråga om eftertaxering ökas från fem till åtta år, samt
2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till ändring av 14 $ i skattebrottslagen, så att preskriptionstiderna för brott enligt 2, 3, 5, 7, 8, 9 och 10SS höjs från fem till åtta år.
1974:1222 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning med uppdrag att skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till åtgärder mot skatteflykt och skattefusk.
Gällande bestämmelser m. m.
Förstärkning av taxeringsrevisionen (motion 1974:618)
I yttrande (SkU 1974:2y) till civilutskottet över anslaget till Länsstyrelserna för innevarande budgetår i vad avsåg nya tjänster på skatteavdelningarna anförde skatteutskottet bl. a. följande:
Förslaget i propositionen innebär dels att länsstyrelsernas skatteavdelningar förstärks med 218 nya tjänster i huvudsak avseende taxerings- och skattekontrollen samt arbetet med 1975 års allmänna fastighetstaxering, dels
att medel anvisas för 92 årsarbetskrafter.
Sedan länge har kritik riktats mot att skatte- och taxeringsmyndigheterna inte haft tillräckliga resurser att ingripa mot skatteundandragande i olika
1 Riksdagen 1974. 6 samt. Nr 46
SkU 1974:46
former. De landsomfattande kontrollaktioner, som i riksskatteverkets regi genomförts mot vissa grupper av skattskyldiga, har uppdagat skattebedrägerier och skattebrott av anmärkningsvärd omfattning och visat att en ytterligare förstärkning av revisionspersonalen är nödvändig för att komma till rätta med missförhållandena. Den successiva övergången till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet under en femårsperiod fr. o. m. den 1 januari 1973 kräver en fortsatt utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen. Därutöver föreligger behov av personalförstärkningar på taxeringsenheterna för uppgifter med anledning av den förestående allmänna fastighetstaxeringen och för processföringen med anledning av den utökade skatte- och taxeringskontrollen. Också på mervärdeskatteenheterna krävs ökade personalresurser för en effektivare granskning och kontroll av mervärdeskatteredovisningen.
Mot bakgrund härav hälsar skatteutskottet den föreslagna personalförstärkningen på länsstyrelsernas skatteavdelningar liksom den fortsatta satsningen på aktiv kontrollverksamhet genom de av utskottet i annat sammanhang tillstyrkta anslagsökningarna till riksskatteverket med största tillfredsställelse. På förekommen anledning vill utskottet emellertid framhålla angelägenheten av att länsstyrelserna fördelar de nya tjänsterna på de enheter, för vilka de är avsedda.
I detta sammanhang kan även erinras om att riksskatteverket (RSV) och statskontoret i januari 1973 fick i uppdrag av Kungl. Majit att gemensamt göra en översyn av skatteadministrationen i första instans, den s. k. RSutredningen. Vidare skulle möjligheterna att slopa deklarationsplikten för ytterligare grupper skattskyldiga prövas liksom frågan om preliminärt skatteavdrag på extra inkomster. Utredningen får ses som en vidareutveckling och sammanvägning av de förslag i dessa frågor som under 1970-talets första år lämnades av statskontoret och av utredningen om definitiv källskatt.
Utredningsarbetet har bedrivits av en arbetsgrupp bestående av personal från RSV, statskontoret och några länsstyrelser.
I sitt i maj 1974 framlagda betänkande Rationalisering av skatteadministrationen lägger utredningen fram förslag till
-utvidgad preliminär beskattning i form av bl. a. källskatt på extrainkomster (E-skatt)
- förenklad skatteredovisning
- slopad deklarationsplikt för ytterligare ca 250 000 pensionärer
- ökad granskningsassistans åt taxeringsnämnderna genom länsstyrelsernas (LSTis) och lokala skattemyndigheternas (LSMis) försorg
- ADB-stöd i granskningsarbetet
- förlängning av taxeringsperioden till den 30 november i förening med utvidgade möjligheter till anstånd med att lämna självdeklaration
- effektiviserad skattekontroll i första instans genom ca 40 000 partiella revisioner samt samordnad kontroll av direkt skatt och mervärdeskatt
- utökad kompetens för taxeringsnämnderna genom att de övertar beslutsfunktionen beträffande förseningsavgift, skattetillägg, ackumulerad inkomst och s. k. dödsbobefrielse
SkU 1974:46
- tidigarelagd debitering av slutlig skatt så att de skattskyldiga får slutskattesedel i mitten av juni taxeringsåret med omedelbar återbetalning av Ö-skatt och K-skatteuppbörd i november samma år.
I övrigt hänvisar utredningen till avsnitt 17 Kostnader och intäkter, i vilket en samlad bild av utredningens förslag och dess konsekvenser ges samt till de sammanfattningar som i regel avslutar varje kapitel i rapporten.
LSM föreslås svara för granskningen av deklarationerna till ledning för taxeringsnämndernas beslut. Inom LST granskas de speciellt komplicerade deklarationerna.
Utredningen har beräknat de resursmässiga effekterna av förslagen. Räknat på direkta kostnadseffekter innebär förslaget totalt sett en viss fördyring av skatteadministrationen. Anledningen härtill är den genomgripande förändringen av kontroll av rörelser och motsvarande. Personalkostnaderna för att utföra de föreslagna 40 000 revisionerna överstiger de rationaliseringsvinster som kunnat göras. Värdet av denna satsning på effektivare skattekontroll i första instans är svårt att precisera. De försök med revisioner i första instans och försöksverksamheten med samordnad kontroll av direkt skatt-mervärdeskatt som utredningen låtit genomföra pekar emellertid mot ökade intäkter för stat och kommun överstigande 100 milj. kr. Det är utredningens bestämda uppfattning att ett än större värde av den kraftigt utökade kontrollen på fältet ligger i den preventiva effekten.
Reformen föreslås skola genomföras i samordning med övergången till ett nytt ADB-system inom folkbokförings- och skatteområdena. Utredningens förslag förändrar på väsentliga punkter förutsättningarna för ADB-användning inom skatteområdet och innebär totalt sett behov av ökad datakraft och snabbare åtkomst av information lagrad på datamedium.
Preskriptionstiden för skattebrott (motionerna 1974:938 och 1974:1205)
Skattebrottslagen (1971:69) som trädde i kraft den 1 januari 1972,dåskattestrafflagen (1943:313) upphörde att gälla, innehåller den särskilda preskriptionsbestämmelsen (14 §) att påföljd för skatteförseelse (3 §) och för uppbördsbrott (7-9 § §) får utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet. Enligt brottsbalkens bestämmelser i nämnda lagrum är preskriptionstiden för dessa brott ett år. För brotten skattebedrägeri, vårdslös skatteuppgift och försvårande av skattekontroll 2, 5 resp. 10 § är högsta straff två års fängelse och preskriptionstiden till följd härav enligt brottsbalken fem år, medan grovt skattebedrägeri (4 §), sorn leder till skattebrottslagens svåraste påföljd, fängelse i lägst sex månader och högst sex år, preskriberas först efter tio år.
Med anledning av att i motionen 1974:1205 föreslås att skattebrottslagens
1* Riksdagen 1974. 6 sand. Nr 46 Kartong: S.4, rad 1-9 är omskrivna
SkU 1974:46
preskriptionstider och tiden för eftertaxering skall förlängas kan här erinras om följande bestämmelser i 8 kap. 1 § i den nya regeringsformen:
Lag eller annan föreskrift för ej innebära att straff eller annan brottspåföljd skall kunna ådömas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, när den förövades, eller att svårare brottspåföljd skall kunna ådömas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu sagts om brottspåföljd gäller även förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott.
Tiden för eftertaxering (motion 1974:1205)
Bestämmelser om eftertaxering är meddelade i 114-116 §§ taxeringsförordningen( 1956:623). I 115 § stadgas att eftertaxering inte för ske med mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år, då taxeringen bort verkställas i första instans. Har den skattskyldige avlidit, åsättes eftertaxering hans dödsbo. I sådant fall för dock eftertaxering icke ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter den skattskyldige ingivits för registrering.
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans taxering får även efter utgången av den angivna femårsperioden eftertaxering ske för det år som åtalet avser. Eftertaxering för dock icke ske med mindre fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om eftertaxering av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsätta eftertaxeringen undanröjas av skatterätten.
Reglerna i fråga om eftertaxering i samband med åtal för skattebrott äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens taxering.
Åtgärder för att säkerställa statsverkets skattefördringar (samtliga motioner)
Tillkomsten av skattebrottslagen har allmänt betraktats som en viktig åtgärd för att motverka skatteundandragande. Som ett fullföljande av dessa strävanden tillsattes i februari 1973 en särskild utredning om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen (USS). Ur direktiven för USS kan följande anföras:
Under de senaste åren har en rad åtgärder vidtagits för att motverka skattefusk. Jag vill här främst nämna den nya skattebrottslagen (1971:69), varigenom skattefusk kommit att jämställas med brottsbalkens bedrägeribrott, och de i samband med skattebrottslagen antagna bestämmelserna om skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift. Även mot skatteflyktsmetoder har under senare tid nya lagregler införts. Väsentligt ökade möjligheter att motverka förfaranden som syftar till för låg skatte- och avgiftsberäkning föreligger sålunda genom redan vidtagna lagstiftningsåtgärder. Härtill kommer att omfattande lagstiftningsarbete pågår som avser att
SkU 1974:46
skapa ytterligare hinder för kringgående av gällande regler om skatter och allmänna avgifter.
Även om sålunda skyddet mot skatteundandragande har förstärkts och avses skola förbättras, är emellertid skattefordringar i vissa avseenden väsentligt sämre ställda än fordringar av civilrättslig natur. Jag avser här möjligheterna att genom processuella tvångsmedel säkra betalning av en fordran. Sådana möjligheter finns sedan länge för civilrättsliga fordringar, men saknas i vad avser skattefordringar.
Det är enligt min mening en kännbar brist i lagstiftningen att tvångsmedel för att säkra betalning av ännu ej fastställda skattefordringar och liknande inte finns beträffande skatteprocessen. Av bl. a. utredningstekniska skäl måste det nämligen relativt ofta förflyta en ganska lång tid från det exempelvis en taxeringsrevision påbörjas hos en skattskyldig och till dess tillkommande skatt är fastställd och utmätningsgill. Det har i praktiken förekommit åtskilliga fall där den skattskyldige under denna tidrymd genom olika åtgärder åstadkommit att skattefordringen, när den väl fastställts, har visat sig sakna värde. Lämpliga bestämmelser om säkerhetsåtgärder skulle i många av dessa fall med all sannolikhet ha lett till ett betydligt gynnsammare uppbördsresultat för det allmänna. Man bör heller inte bortse från den inverkan detta skulle fä på skattemoralen i allmänhet.
Utredningen bör inriktas på alla typer av säkerhetsåtgärder. Detta innebär att uppdraget inte bör begränsas till sådana åtgärder som är direkt inriktade på skattefodringen som sådan utan också omfatta tvångsmedel för att säkra bevisning i skatteprocessen. En översyn av bestämmelserna i lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision bör således ingå i uppdraget. Av praktiska skäl bör utredningen avse hela skatte- och avgiftsområdet, inbegripet tullområdet. Också socialförsäkringsavgifterna bör inbegripas. I första hand torde motsvarande regler inom civilprocessen kunna tjäna som förebild. Men även straffprocessens regler om säkerhetsåtgärder bör beaktas. Särskilt gäller detta de rent processuella förutsättningarna, eftersom snabbhet i förfarandet är synnerligen viktigt för skatteprocessens del. Detta får dock inte leda till att kraven på rättssäkerhet eftersätts. Åtskilligt talar för att frågor om säkerhetsåtgärder bör avgöras av domstol. De nya länsskatterätterna får därvid anses ligga närmast till hands i vad avser beslut om säkerhetsåtgärder för skatter. Situationer kan dock tänkas där det bör finnas en möjlighet att låta annan myndighet åtminstone provisoriskt besluta om säkerhetsåtgärd i avvaktan på domstols beslut. Utredningen bör överväga möjligheten att införa bestämmelse om att mål och ärenden, i vilka förordnats om säkerhetsåtgärder, skall behandlas med förtur. Utredningen bör bedrivas skyndsamt.
I sitt i maj 1974 avgivna betänkande (SOU 1974:49) Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen sammanfattar USS sitt uppdrag sålunda:
Av direktiven framgår att utredningens arbete bör inriktas på alla typer av säkerhetsåtgärder till skydd för del allmännas anspråk på skatt, tull och avgift. Därvid nämns särskilt att uppdraget inte skall begränsas till sådana åtgärder som är direkt inriktade på skattefordringen som sådan utan också omfatta tvångsmedel för att säkra bevisningen i skatteprocessen.
Utredningen har således att överväga olika metoder att förbättra skyddet för det allmännas fordringar på skatte- och avgiftsområdet såväl före som
SkU 1974:46
efter elen tidpunkt fordran biivit fastställd till betalning. Detta innebär att vi i vårt arbete kan komma att föreslå ändringar även beträffande de allmänna granskningsföreskrifterna inom skatte- och avgiftsområdet i den mån så erfordras från säkerhetssynpunkt.
Utskottet
Skattefusk och skatteflykt har under senare år blivit alltmera uppmärksammade problem. Enligt utskottets bedömning talar inte sannolikheten för att detta skulle bero på att antalet skattesmitare ökat i nämnvärd omfattning utan förklaringen torde vara att myndigheterna fått bättre resurser att kontrollera de skattskyldiga, vilket lett till avslöjanden och åtal, som fått stor publicitet. Det har därvid framstått som särskilt beklämmande att skatterazzior visat att grupper med högre utbildning inte har bättre skattemoral än andra. Publiciteten kring skatteflykten till utlandet och de olika skentransaktioner som vidtas för att utan beskattning tömma aktiebolag på vinstmedel och dolda reserver kan lätt skapa bilden av att det finns vissa privilegierade som har möjligheter att undvika de skatter vilka övriga medborgare i stället får bära och att staten stillatigande noterar dessa förhållanden utan att ingripa. Utskottet finner mot denna bakgrund det uteslutande positivt att i samtliga här behandlade motioner yrkas åtgärder mot skatteundandragande, vilket ger utskottet anledning att lämna en summarisk redovisning för de åtgärder som på senare tid vidtagits för att bemästra dessa problem.
Vill man se realistiskt på skatteundandragandet måste man konstatera att detta fenomen är ganska utbrett. Den enda möjligheten att bekämpa sådant fusk består därför i förbättrade skattelagar, ökad kontroll och kännbara påföljder vid upptäckt.
Kontrollfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet i motionen 1974:618, där motionärerna begären framställning om förstärkning av taxeringsrevisionen och viss skärpning av straff för skattebrott. Enligt motionärernas uppfattning är länsstyrelsernas revisionsenheter klart underbemannade i fråga om såväl granskande personal som arbetsbiträden, beroende på dels avgång, dels att revisionsenhetema tjänstgör som ett slags arbetskraftsbuffert för andra uppgifter inom länsstyrelserna. Med anledning härav vill motionärerna att den fortsatta utbyggnaden av skattekontrollen helt skall inriktas på revisionsenheterna, som man bör överväga att bryta ut ur länsstyrelserna och lägga direkt under riksskatteverket. Motionärerna vill vidare avstänga sådana rörelseidkare, som brister i redovisning eller betalning av skatt från möjligheten att fortsätta sin rörelse samt skärpa straffen för förstörande av handlingar som ligger till grund för skatteredovisning liksom straffen för medhjälp till skattebedrägeri.
Utskottet har, som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen, haft anledning att hälsa den av årets riksdag beslutade kraftiga förstärkningen
SkU 1974:46
av såväl länsstyrelsernas revisionsavdelningar som riksskatteverkets aktiva kontrollverksamhet med största tillfredsställelse. I detta sammanhang framhöll utskottet också angelägenheten av att länsstyrelserna fördelade de nya tjänsterna på de enheter för vilka de var avsedda. Resultatet av dessa åtgärder, som i princip ger effekt först under innevarande budgetår, har självfallet ännu inte kunnat avläsas, men dessa personalförstärkningar bör i huvudsak tillfredsställa motionärernas önskemål härom. Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att all framtida satsning på skattekontrollen skall avse enbart länsstyrelsernas revisionsenheter. Det kan även finnas skäl att förbättra taxeringen i första instans, en fråga som kommer att tas upp vid behandlingen av RS-utredningens betänkande Rationalisering av skatteadministrationen. I fråga om detta förslag, som också påkallar personalförstärkningar, hänvisar utskottet till den inledningsvis lämnade redogörelsen i detta betänkande.
Motionärernas förslag om en ändrad organisatorisk ställning för länsstyrelsernas revisionsavdelningar är utskottet inte berett att pröva i förevarande sammanhang, och utskottet anser sig inte kunna förorda att en särskild form av förbud mot utövande av rörelse införs för försumliga skattebetalare.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att riksdagen 1973 beslutade om ett utvidgat s. k. ställföreträdaransvar för att undanröja möjligheterna för företag med vacklande ekonomi att laborera med mervärdeskatten och övriga indirekta skatter som en kreditreserv. Tidigare gällde att den som företrädde ett fåmansbolag hade personligt betalningsansvar endast för källskattemedel. Detta ledde till att framförallt mervärdeskattemedlen i stället utnyttjades som ett slags reservkapital. Från och med innevarande år gäller emellertid samma ansvar för indirekta skatter som för källskatten, och utskottet förutsätter att dessa åtgärder liksom de successiva rationaliseringar och straflskärpningar som genomförts på uppbördsområdet under senare år skall ge ett avsevärt förbättrat uppbördsresultat.
När det gäller det i motionen framförda kravet på straffskärpningar för den som förstör bokföring eller annat underlag för skatterevision vill utskottet framhålla att själva straffet, som nu korresponderar med brottsbalkens bestämmelser om bokföringsbrott, och som kan leda till fängelse i högst två år, inte torde vara den väsentligaste frågan för skattemyndigheterna. Viktigare är att man redan när en revision påbörjas får möjligheter att omhänderta erforderligt bevismaterial. Utskottet har tidigare i detta betänkande redogjort för direktiven för utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen - USS. Denna utredning skall skyndsamt lägga fram förslag om åtgärder för att säkerställa statsverkets skattefordringar liksom även bevisning i sådant sammanhang. Utredningen har i år framlagt förslag om en särskild bevissäkringslag, som f. n. behandlas i finansdepartementet. USS:s arbete kan alltså anses tillgodose syftet med motionärernas yrkande i denna del.
SkU 1974:46
8 I motionen finns även ett yrkande om särskilda straff för medverkan vid skattebrott. Utskottet finner det inte motiverat att för sådan medverkan införa andra bestämmelser än brottsbalkens påföljder för medverkan vid brott. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:618.
I motionerna 1974:938 och 1974:1205 yrkas förlängd preskriptionstid för skattebrott. Motionärerna vill även förlänga tiden för eftertaxering. Bakgrunden till yrkandena synes i första hand vara att motionärerna reagerat mot att personer som undanhållit betydande skattebelopp har lyckats undgå straff genom att vistas utomlands tills preskriptionstiden för brottet är uppnådd. Utskottet, som har full förståelse för motionärernas reaktion, vill emellertid - med hänvisning till den tidigare lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser - framhålla att i de uppmärksammade fall av skatteundandragande, där den skyldige på angivet sätt kunnat undgå påföljder, har det gällt brott som begåtts före 1972 och som därför skall dömas efter skattestrafflagen. I fråga om mera kvalificerade brott gäller numera enligt skattebrottslagen en preskriptionstid på tio år, och i sådana fall kan även eftertaxering ske under samma tid, en eftertaxering som även medför skattetillägg. Till det kvalificerade brottet grovt skattebedrägeri hänförs brott som rört mycket betydande belopp eller eljest varit av synnerligen farlig art, exempelvis då falsk bokföring förekommit. De av motionärerna åsyftade fallen skulle genomgående ha bedömts som grovt skattebedrägeri om brotten begåtts efter 1971, och någon ändring av preskriptionstiderna för att komma till rätta med sådana brott är alltså inte nödvändig. Utskottet kan inte biträda förslaget i motionen 1974:1205 att ge nu gällande eller eventuellt skärpta preskriptionsregler tillbakaverkande kraft för att säkerställa skattefordringar som hänför sig till brott som begåtts då skattestrafflagen gällde. En sådan åtgärd skulle inte vara förenlig med svensk rättsuppfattning.
Som framgår av det ovan anförda är motionärernas intressen i huvudsak redan tillgodosedda genom nu gällande bestämmelser, och på grund härav finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till motionerna 1974:938 och 1974:1205.
1 den sista av de här behandlade motionerna, 1974:1222, tas också problemet med skatteflykt och skattefusk upp, men motionärerna föreslår inte några konkreta åtgärder utan begär i stället en särskild utredning som skyndsamt skall lägga fram förslag till åtgärder häremot. Motionärerna är visserligen medvetna om att företagsskatteberedningen och 1972 års skatteutredning sysslar med dessa frågor men anser att problemen hör hemma i gränsmarkerna mellan de båda utredningarnas arbetsfält, vilket motiverar en särskild utredning.
Utskottet som i annat sammanhang framhållit att praktiskt taget varje utredning på skatteområdet i större eller mindre omfattning ägnar sig åt
SkU 1974:46
frågor om skatteundandragande, finner det inte troligt att en särskild utredning i nämnvärd grad skulle kunna bidra till problemens lösning. Enligt utskottets mening bör man nu i första hand avvakta resultaten av pågående utredningar samt av verkningarna av skattebrottslagen liksom de förslag som USS kan komma att lägga fram. De pågående diskussionerna inom företagsskatteberedningen och 1972 års skatteutredning om omläggning av stora delar av skattesystemet gör även att tidpunkten synes illa vald för att nu kräva en specialutredning om skattefusk och skatteflykt. Utskottet avstyrker därför också bifall till motionen 1974:1222.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1974:618,
2. motionen 1974:938,
3. motionen 1974:1205,
4. motionen 1974:1222.
Stockholm den 1 oktober 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Andersson i Knäred (c). Kristenson* (s). Josefson (c). Johansson i Jönköping (s). Sundkvist (c). Wikner (s). Nilsson i Trobro (m), Stadling (s). Olsson i Järvsö (c). Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Lundgren* (s) och Hörberg (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
■i = i
i . ..
■ • !, i! j: \ • ■ .< .i : , < ■;
.-■ ■■ ■ ■■ ii ■. ... h ..
.'i.., ■;r !. ' f| i.' ■ '
" ' . ’ ' '. ;
'\r
; ■ i ; : • ' '
• •
i! ‘y fr.