Bet. 1974:SkU54

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m., jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1974-11-21
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande nr 54 år 1974

SkU 1974: 54

Nr 54

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m., jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till skatteutskottet.

Propositionen

I propositionen 1974: 132 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) bl. a. föreslagit riksdagen att

dels anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

4. lag om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt

i vissa fall,

5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

6. lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

dels godkänna vad i propositionen i övrigt anförts om den aktuella skatteomläggningen.

I propositionen läggs fram förslag om lindring av marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning för låginkomsttagare.

På skatte- och avgiftsområdet innebär förslaget, att sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatteskalan justeras framför allt i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomstlägena. Inkomsttagare i aktiv ålder med en statligt taxerad inkomst inte överstigande 36 000 kr. föreslås få ett extra avdrag från skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 krVår. Det sammanlagda resultatet av dessa åtgärder innebär skattesänkningar för inkomsttagare i alla inkomstlägen utom för dem som befinner sig i de högsta. Procentuellt är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är den däremot störst i inkomstlägena 50 000—100 000 kr./år och uppgår där till drygt 2 000 kr.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU 1974: 54

2 Även folkpensionärerna får förbättringar. Avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension föreslås ske med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet. Vidare avses pensionär vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. tillförsäkras extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.

För att bereda lättnad åt egenföretagama föreslås att allmän arbetsgivaravgift inte skall tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

Reformen finansieras i huvudsak genom höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 % till 7 % och genom en tidigare föreslagen höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen. Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

I propositionen föreslås också en ändring i fråga om beskattningen av egnahem. F. n. gäller att den s. k. villaschablonen inte tillämpas om fastigheten hyrs ut till annat än stadigvarande bostad för en ersättning som överstiger såväl 1 200 kr. som 2 % av taxeringsvärdet. Den fasta beloppsgränsen föreslås nu höjd till 2 400 kr. Härigenom ökar möjligheterna att hyra ut utrymmen i egnahem som t. ex. sommarbostad utan att schablonbeskattningen måste frångås. Förslaget i denna del avses bli tillämpligt redan vid 1975 års taxering.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet utom såvitt avser förslagen till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring och till lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Dessa frågor behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1974: 33.

SkU 1974: 54

3 Författningsförslagen 1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 19 §, 46 § 2 morn., 48 § 2 och 3 morn., 50 § 2 morn., punkt 6 av anvisningarna till 24 §, punkt 1 av anvisningarna till 49 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 ^

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på 1 Senaste lydelse 1973:1113 och 1121.

SkU1974: 54

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

invaliditeistillägg eller invalidi- handikappersättning enligt 9

tetsersättning enligt 9 kap. lagen kap. lagen om allmän försäkring,

om allmän försäkring, så ock hem- så ock hemsjukvårdsbidrag, som

sjukvårdsbidrag, som utgår av utgår av kommunala eller lands kommunala

eller landstingskom- tingskommunala medel till den

skyldige under året näst före det vårdbehövande; taxeringsår varom fråga är.

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968: 425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och (1973: 379) om statskommunala bostadstillägg; sådan

gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §

2 m o m.2 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för dels sådan socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring och tilläggspensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans omyndiga barn;

' Senaste lydelse 1973:1109 och 1113.

SkU1974: 54

5 Föreslagen lydelse

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är och som avser inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, dels ock premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

Nuvarande lydelse

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjukeller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

5) för sådan avgift enligt 4 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är.

5) för sådan avgift enligt 4 § lagen om allmän arbetsgivaravgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, och underhållsbidrag, som i första stycket 4) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift för pensionsförsäkring som äges av den skattskyldige får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda

SkU 1974: 54

6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift för pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

48 §

2 m o m.3 Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under större delen av beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag enligt vad nedan sägs.

Grundavdraget är 4 500 kronor om den skattskyldiges enligt förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår till högst 30 000 kronor och, om inkomsten är större än 30 000 kronor, 4 500 kronor minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget beräknas med hänsyn till summan av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt andra stycket, den beskattningsbara inkomsten enligt nämnda förordning samt enligt 1 § 2 mom. förordningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst och skattepliktig dagpenning som förut nämnts.

Det belopp för grundavdrag, som erhålles vid tillämpning av

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag med 4 500 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda förordning samt enligt 1 § 2 mom. förordningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

1121.

SkU1974: 54

7 Nuvarande lydelse

andra eller tredje stycket, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

3 m o m.4 Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under högst hälften av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt grundavdrag enligt följande. Grundavdraget är 375 kronor för varje kalendermånad eller del därav, varunder den skattskyldige varit bosatt här i riket, om den skattskyldiges enligt förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt laxerade inkomst uppgår till högst 15 000 kronor. Är inkomsten större än 15 000 kronor, minskas det av dragsbelopp, som eljest skolat utgå, med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 15 000 kronor. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

50 §

2 m o m.5 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) må den skattskyldige jämväl, efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller

* Senaste lydelse 1970: 162.

• Senaste lydelse 1974: 296.

Föreslagen lydelse

3 mom. Skattskyldig fysisi person, som varit här i riket bosatt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt grundavdrag som för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, utgör en tolftedel av 4 500 kronor. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

SkU 1974: 54

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket. Har sådan skattskyldig haft taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, som icke överstiger 36 000 kronor, skall avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med minst 500 kronor, överstiger den skattskyldiges statligt taxerade inkomst 36 000 kronor men icke 38 500 kronor utgör avdraget minst ett belopp motsvarande 20 procent av skillnaden mellan 38 500 kronor och den taxerade inkomsten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 24 §

6.® De i 24 § 2 mom. första och andra styckena meddelade bestämmelserna om upptagande av intäkt efter särskild grund äro tillämpliga även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än såsom bostad.

Till fastighet, som i 24 § 2 mom. avses, är att hänföra även fastighet som nyttjas endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.

Från tillämpningen av bestäm- Från tillämpningen av bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och melserna i 24 § 2 mom. första och

andra styckena bliva genom regeln andra styckena bliva genom regeln

i 2 mom. sista stycket första i 2 mom. sista stycket första

• Senaste lydelse 1966: 696.

SkU 1974: 54

9 Nuvarande lydelse

punkten, under där angivna förutsättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet uthyras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas för upplagsplats, för rörelse el. dyl. samt fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 1 200 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Föreslagen lydelse

punkten, under där angivna förutsättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet uthyras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas för upplagsplats, för rörelse el. dyl. samt fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller två familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rått vid beskattningsårets utgång.

till 49 §

l.7 Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna i 53 § 3 mom. att för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt grundavdrag med belopp, som skulle hava tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets utgång och för den sammanlagda tiden beräknas i enlighet med de i 48 § 2 och 3 mom. meddelade bestämmelserna.

1. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna i 53 § 3 mom. att för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt grundavdrag med belopp, som skulle hava tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets utgång och för den sammanlagda tiden beräknas i enlighet med de i 48 § 3 mom. meddelade bestämmelserna.

Avdrag, varom nu sagts, medgives utan hänsyn därtill, att dödsboet efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket dödsfallet ägt rum.

7 Senaste lydelse 1970:162.

SkU1974: 54

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 50 §

l.8 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Den myndighet Konungen där- Regeringen eller den myndighet till förordnar fastställer normal- regeringen bestämmer fastställer belopp för existensminimum för normalbelopp för existensmini olika

delar av riket, avsedda att mum för olika delar av riket, avtjäna till ledning vid bestämmande sedda att tjäna till ledning vid be av

existensminimum i det särskil- stämmande av existensminimum i

da fallet. det särskilda fallet.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billig bostad eller billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostads •

Senaste lydelse 1971: 256.

SkU1974: 54

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastighet av enklaste beskaffenhet o. s. v. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levi tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledning finnas att frångå normalbeloppet, om bostadskostnaden varit högre än normalt. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom högre inkomst än det för honom

beräknade existensminimibeloppet beräknade existensminimibeloppet

och har detta befunnits bero av och har detta befunnits bero av

förhållande, varom i 50 § 2 mom. förhållande, varom i 50 § 2 mom.

tredje stycket förmäles, bör avdrag tredje stycket förmäles, bör avdrag

för nedsatt skatteförmåga medgi- för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, dock vas med så stort belopp, dock

högst med belopp som i nyssnämn- högst med belopp som i nyssnämnda lagrum sägs, att den skattskyl- da lagrum sägs, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar dige icke påföres beskattningsbar

inkomst. Har den skattskyldige rätt inkomst. Har den skattskyldige rätt

att åtnjuta skattereduktion enligt att åtnjuta skattereduktion enligt

2 § 4 mom. uppbördsförordningen 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen

(1953: 272), skall avdrag för ned- (1953: 272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med satt skatteförmåga beräknas med

beaktande härav. beaktande härav.

Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, maximerat på sätt i föregående stycke sägs, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

2.9 Om skattskyldig åtnjutit 2. Om skattskyldig åtnjutit jäm jämväl

annan inkomst än folkpen- väl annan inkomst än folkpension,

sion, skall avdraget jämkas med skall avdraget jämkas med hänsyn

hänsyn till omständigheterna och till omständigheterna och i enlig i

enlighet med de av riksskattever- het med de närmare föreskrif ket

fastställda grunderna. Den om- ter som fastställts. Den omstän ständigheten

att folkpension under digheten att folkpension under ett

• Senaste lydelse 1970:162.

SkU 1974: 54

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett beskattningsår utgått med ett beskattningsår utgått med ett ringa

ringa belopp, t. ex. till följd av att belopp, t. ex. till följd av att folkfolkpensionen icke åtnjutits under pensionen icke åtnjutits under he hela

året, utgör icke hinder mot la året, utgör icke hinder mot att

att medgiva den skattskyldige av- medgiva den skattskyldige avdrag,

drag. Avgörande för bedömningen Avgörande för bedömningen i det i

detta fall är huruvida folkpen- ta fall är huruvida folkpensionen,

sionen, om den utgått i full ut- om den utgått i full utsträckning,

sträckning, utgjort en icke obe- utgjort en icke obetydlig del av

tydlig del av inkomsten. inkomsten.

Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Denna lag träder i kraft i fråga om 19 § den 1 juli 1975 och i övrigt den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas.

1. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 24 § tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

2. De nya bestämmelserna i 19 §, 46 § 2 morn., 48 § 2 och 3 morn., 50 § 2 mom. fjärde stycket andra och tredje meningarna, punkt 1 av anvisningarna till 49 § samt punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 50 § tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

3. I fråga om dels invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, dels sjukförsäkringsavgift som avser inkomst år 1973 eller tidigare år gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

dels att ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att ordet ”förordning”, om det avser denna förordning, skall bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 10 § 1 mom. och 27 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om statlig inkomstskatt

10 §

Nuvarande lydelse

1 m o m.1 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke 20 000 kr.: 1050 kr. för 15 000 kr. och 13 0/o av återstoden

20 000 ” ”

30 000"

: 1 700”

”

20 000"

19%” '

30 000 ” ”

52 500 "

: 3 600"

30 000 ”

28%" ’

52 500" "

70 000 "

: 9 900"

52 500 ”

38%"

70 000" "

100 000 "

: 16 550”

»9

70 000”

47%”

100 000" "

150 000 ”

: 30 650"

100 000 "

49%"

150 000 kr.

: 55 150"

150 000 ”

54%" ’

1 Senaste lydelse 1972: 375.

SkU1974: 54

13 Nuvarande lydelse

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 54 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse

1 m o m. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke

20 000 kr.: 1050 kr. för

15 000kr. och 12 % av återstoden;

20 000"

”

25 000" : 1650” "

20 000” "

17%"

»* . »

25 000"

*»

30 000" : 2500” "

25 000” "

22%"

*» .

30 000"

40 000” : 3 600” ”

30 000” "

28%"

*»

40 000 ”

»*

45 000” : 6400” ”

40 000” ”

33%"

*» . »

45 000"

»*

65 000 ” : 8 050” ”

45 000” "

38%"

»> *

65 000”

70 000” : 15 650" ”

65 000" ”

43%”

»* .

70 000”

*»

100 000 “ : 17 800” "

70 000" "

48%”

♦ > • t

100 000”

•»

150 000” : 32 200” ”

100 000" ”

52%"

*» • •

150 000 kr.

.■58 200” ”

150 000” ”

56%”

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §2

Om avräkning av utländsk skatt beslutar den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

Ansökan om avräkning skall vara inkommen till skatterättens kansli inom ett år efter det taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft eller, om den utländska skatten slutligen påförts efter nämnda tidpunkt, inom ett år från det den utländska skatten sålunda påförts.

Över ansökningen skall taxeringsintendent avgiva yttrande.

Beträffande underrättelse om skatterättens beslut samt rätt att föra talan mot beslutet äga bestämmelserna om besvär över taxering motsvarande tillämpning.

Har avräkning av utländsk skatt Har avräkning av utländsk skatt skett enligt 24 § men ändras taxe- skett enligt 24 § men ändras taxe *

Senaste lydelse 1971:408.

SkU1974: 54

14 Nuvarande lydelse

ringen genom beslut av skatterätt eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj.t eller genom eftertaxering, skall skatterätten vidtaga därav betingad ändring i avräkningen.

Föreslagen lydelse

ringen genom beslut av skatterätt eller utslag av kammarrätten eller regeringsrätten eller genom eftertaxering, skall skatterätten vidtaga därav betingad ändring i avräkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas såvitt gäller 10 § 1 mom. första gången vid 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om statlig inkomstskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)1 dels att ordet ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att ordet ”uppbördsförordningens” i punkt 1 av anvisningarna till 39 § skall bytas ut mot ”uppbördslagens”,

dels att ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 2 § 2 och 4 morn., 4 § 1 och 3 morn., 25 §, 27 § 1 mom. och 70 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 2 § 5 morn., av nedan angivna lydelse.

Uppbördslag

Nuvarande lydelse

2 §

2 m o m. I denna förordning förstås med

slutlig skatt: skatt som

påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 morn.;

preliminär skatt: räkning å slutlig skatt;

1 Förordningen omtryckt 1972: 75.

Föreslagen lydelse

2 m o m. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som

§ omförmäld skatt, som erlägges i av -

i 3

SkU1974: 54

15 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kvarstående skatt: skatt, sorn återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.;

särskild skatteredukt i o n: nedsättning av skatt enligt 5 morn.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än

nyss sagts.

4 m o m.2 Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor, av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor, av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

* Senaste lydelse 1973:1119.

SkU1974: 54

16 Nuvarande lydelse

ningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt förordningen om statig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Föreslagen lydelse

ningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, redareavgift och förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen samt annuitet å avdikningslån.

Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, redareavgift och förseningsavgift enligt 116 c § taxeringslagen samt annuitet å avdikningslån.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt, öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

5 mom. Skattskyldig fysisk person över 16 år, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret och som under beskattningsåret haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med minst 4 500 kronor, åtnjuter särskild skattereduktion med 250 kronor, om hans

SkU 1974: 54

17 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 36 000 kronor, överstiger den skattskyldiges statligt taxerade inkomst 36 000 kronor men icke 38 500 kronor åtnjutes särskild skattereduktion med belopp som motsvarar 10 procent av skillnaden mellan 38 500 kronor och den taxerade inkomsten. Särskild skattereduktion åtnjutes dock icke av skattskyldig, som har rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370).

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

4§

1 m o m.3 Har lokal skattemyn- 1 mom. Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, dighet ej annorledes förordnat,

skall, då inkomst av tjänst hän- skall, då inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanställning som för sig till arbetsanställning som

är avsedd att vara kortare tid än är avsedd att vara kortare tid än

en vecka eller då inkomsten eljest en vecka eller då inkomsten eljest

avser bestämd tidsperiod och upp- avser bestämd tidsperiod och upp bäres

vid regelbundet återkom- bäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt mande tillfällen, preliminär A-skatt

utgå med belopp, som angivas i utgå med belopp, som angivas i

skattetabeller. Riksskatteverket skattetabeller. Regeringen eller den

fastställer för varje inkomstår så- myndighet regeringen bestämmer

dana tabeller. fastställer för varje inkomstår så dana

tabeller.

Skattetabellerna skola för olika Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vec- inkomstbelopp, beräknade för

ka eller den längre tid som riks- vecka eller den längre tid som

skatteverket bestämmer, angiva bestäms av regeringen eller den

därå belöpande preliminär skatt, myndighet regeringen utser, an Tabellerna

skola grundas på föl- giva därå belöpande preliminär

jande förutsättningar, nämligen skatt. Tabellerna skola grundas på

följande förutsättningar, nämligen

att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att den skattskyldige icke har

att erlägga socialförsäkringsavgift att erlägga socialförsäkringsavgift

• Senaste lydelse 1973: lill.

2 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU1974: 54

18 Nuvarande lydelse

till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller tilläggspensionsavgift,

att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion, samt

Föreslagen lydelse

till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift eller sjukförsäkringsavgift, att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion, att den skattskyldige erhåller särskild skattereduktion, om inkomsten för år räknat icke överstiger 38 500 kronor eller, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, 40 500 kronor, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

3 m o m. Skattetabellerna skola angiva den preliminära skatten under förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, att sjukförsäkringsavgift beräknas i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer för inkomståret samt att det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt och landstingsmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka riksskatteverket fastställer för varje inkomstår.

Riksskatteverket må dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en utdebitering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederbörande kommun.

3 m o m. Skattetabellerna skola angiva den preliminära skatten under förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret samt att det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt och landstingsmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer må dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en utdebitering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederbörande kommun.

SkU1974: 54

19 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §*

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttagas:

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen uträknas med tilllämpning av 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring; att

tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den procentsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift paföres i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer för inkomståret;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering i beskattningsorten; dock må riksskatteverket, om särskilda omständigheter föreligga, förordna att utdebitering i hemortskommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.

att sjukförsäkringsavgift uträknas med tillämpning av 19 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som betämts för inkomståret; samt att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering i beskattningsorten; dock må regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, om särskilda omständigheter föreligga, förordna att utdebitering i hemortskommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.

27 §

1 m o m.5 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig skatt samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

* Senaste lydelse 1973: lill. » Senaste lydelse 1973:1119.

SkU 1974: 54

20 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller; att

kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om allmän försäkring och, såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, med beaktande av avgiftsbelopp som uträknats av allmän försäkringskassa;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om allmän försäkring och med beaktande av avgiftsbelopp som uträknats av allmän försäkringskassa; -

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring; att

i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och redareavgift debiteras i en gemensam post; samt att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.

70 §

2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger för -

2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig.

SkU 1974: 54

21 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållande, som nyss sagts, skall Föreligger förhållande, som nyss

länsstyrelsen, efter hörande av sagts, skall länsstyrelsen, efter höden skattskyldige när så finnes på- rande av den skattskyldige när så

kallat, fastställa det belopp denne finnes påkallat, fastställa det be har

att erlägga. lopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas.

1. Den nya lydelsen av 27 § 1 mom. åttonde att-satsen tillämpas första gången vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund av 1975 års taxering.

2. De nya bestämmelserna i 2 § 2, 4 och 5 morn., 4 § 1 mom. andra stycket tredje och femte att-satserna, 4 § 3 mom. första stycket, 25 § tredje att-satsen, 27 § sjunde att-satsen och 70 § tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1975 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1976 års taxering.

3. Förekommer i lag eller annan författning ordet "uppbördsförordning” i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”uppbördslag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som förekommer i lag eller annan författning och avser uppbördsförordningen, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

dels att ordet 'förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om begränsning av skatt i vissa fall

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av med sammanlagda beloppet av

statlig inkomstskatt, förmögenhets- statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, skatt, allmän kommunalskatt och

landstingsmedel och tingshusmedel landstingsmedel som beräknats

som beräknats för den skattskyl- för den skattskyldige på grund

SkU1974: 54

22 Nuvarande lydelse

dige på grund av taxeringen. I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

Föreslagen lydelse

av taxeringen. I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas beträffande 4 § första gången i fråga om skatt som avser 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om begränsning av skatt

i vissa fall skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

5 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1 dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen samt 68 och 72 a §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Taxeringslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig in- deisi avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika för- komstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika värvskällor med angivande tillika

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

* Senaste lydelse 1974: 298.

SkU 1974: 54

23 Nuvarande lydelse

i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör Ainkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958:295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,

deisi avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

Föreslagen lydelse

i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272),

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953: 272),

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av Kungl. Maj:t.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av regeringen.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

SkU 1974: 54

24 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

72 a §3

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda förordning eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen om statlig inkomstskatt betecknats som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av folkpension,

s Senaste lydelse 1974: 298.

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 § 2 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion eller särskild skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt betecknats som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av folkpension,

SkU 1974: 54

25 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutats skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfa- Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna pa- randet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t. ragraf meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna i 68 § andra stycket och 72 § andra stycket tillämpas första gången i fråga om 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”taxeringsförordning” i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”taxeringslag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som förekommer i lag eller annan författning och avser taxeringsförordningen, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

6 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas i fråga om förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

SkU 1974: 54

26 Lag om allmän arbetsgivaravgift

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §i

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger tiotusen kronor. Avgiften är fyra procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna lag.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna

i 4 § tillämpas första gången ifråga om inkomster som upptages till beskattning vid 1976 års taxering.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om allmän arbetsgivaravgift skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

1 Senaste lydelse 1973: 486.

SkU 1974: 54

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 dels

att 19 kap. 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 19 kap. 2,4, 7 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkringsavgift under förutsättning att till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för honom vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

4 Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning. Regeringen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond, be 1

Lagen omtryckt 1973: 908.

* Senaste lydelse 1974: 526.

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år erlägga sjukförsäkringsavgift under förutsättning att han under året haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 §.

Vid beräkning av avgift enligt första stycket äger 3 § andra och fjärde styckena samt 11 kap. 4 § motsvarande tillämpning.

§2

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 § skall utgå med sju procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes

SkU1974: 54

28 Föreslagen lydelse

få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförande av medel till och från fonden.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

6 §»

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som

* Senaste lydelse 1974: 526.

Nuvarande lydelse

nämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

SkU 1974: 54

29 Nuvarande lydelse

åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

7 Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

10 Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgif *

Senaste lydelse 1974: 526.

* Senaste lydelse 1974: 510.

Föreslagen lydelse

§4

Statsbidrag utgår för varje år med en fjärdedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

§5

Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgif -

SkU 1974: 54

30 Nuvarande lydelse

ter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördsförordningen.

Allmän försäkringskassa äger i den ordning regeringen bestämmer av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt 2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 kap. 6 § tredje stycket angående sjukförsäkringsavgift för inkomst av anställning skall därvid hänsyn ej tagas till inkomst från en och samme arbetsgivare, som under ett år ej uppgått till 500 kr.

Föreslagen lydelse

ter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördslagen.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas att 4 och 14 §§ lagen (1962: 392) om hustrutilllägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med hälften av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är gift ettusenfemhundra kronor och för annan tvåtusen kronor.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är gift etttusenfemhundra kronor och för annan tvåtusen kronor.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bo

stadstillägg föreligger, hustrutillägget.

göras först å bostadstillägget och därefter å

14 §

Kommun skall för varje år bestrida kostnaden för kommunala bostadstillägg, vilka under året utbetalats för pensionsberättigade

1 Lagen omtryckt 1973: 909.

Kommun skall för varje år bestrida kostnaden för kommunala bostadstillägg, vilka under året utbetalats för pensionsberättigade

SkU 1974: 54

31 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som äro mantalsskrivna i kommu- som äro mantalsskrivna i kommunen. nen. Kostnaden beräknas enligt

föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet.

Motionerna

Med anledning av prop. 1974: 132 har till skatteutskottet hänvisats följande motioner, nämligen

1974: 1888 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att avslå Kungl. Maj:ts förslag om upphävande av avdragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift för taxeringsåret 1976,

2. att vad gäller utformningen av skatteskalorna avslå förslaget i prop. 1974:132 till den del det innebär höjning av marginalskatterna,

3. att skattskyldig vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt skall åtnjuta förhöjt avdrag för egenavgift uppgående till 125 procent av nämnda avgift,

4. att hos Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till skatteutredningen innebärande att utredningen snarast skall utarbeta förslag till indexreglering av skattesystemet,

5. att hos Kungl. Maj:t i övrigt ge till känna vad i motionen anförts om skattepolitiken på längre sikt;

1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen vid sin behandling av prop. 1974: 132 beslutar

1. att i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening uttala, att den till årsskiftet 1975—1976 planerade skatteomläggningen skall ges utpräglad låginkomstprofil,

2. att avslå förslaget om slopande av avdragsrätten för 1974 års avgifter till sjukförsäkringen,

3. att höjningen av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen begränsas till vad som erfordras för omläggningen av sjukförsäkringsavgiften, dvs. från 3,8 till 6,1 procent,

4. att inkomstskatten för aktiebolag vid den statliga taxeringen höjs från 40 till 50 procent och skatten för ekonomiska föreningar från 32 till 40 procent från den 1 januari 1975,

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande förutsättningarna för övergång till en progressiv bolagsskatt,

SkU1974: 54

6. att energiskatt på elektrisk kraft från den 1 januari 1975 tas ut med 1 öre per förbrukad kWh,

7. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande lättnader i företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna, i första hand genom införandet av ett avgiftsfritt bottenbelopp,

8. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften,

9. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till riksdagen beträffande sådana ändringar i systemet för avräkning av skattemedel med kommuner och landsting, att dessa inte vissa år drabbas av dubbla bortfall av skatteunderlag i samband med omläggningarna av den statliga beskattningen; 1974:

1891 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

att riksdagen

1. beträffande mervärdeskatten antar följande

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt:

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt dels

att 13 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att anvisningar till 13 § utfärdas enligt nedan angivna lydelse.

13 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatten utgår med 15 procent Skatten utgår med 0 procent av av beskattningsvärdet. beskattningsvärdet för andra livs medel

än spritdrycker och vin, malt- och läskedrycker, tobaksvaror samt choklad- och konfektyrvaror. I övriga fall utgår skatten med 15 procent av beskattningsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 13 §.

Med livsmedel avses vara som anges i 1 § 1. livsmedelslagen (1971: 511). Med spritdrycker och vin avses sådana varor som anges i 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:521). Undantaget för maltoch läskedrycker avser vara som anges i 7 § förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker. I fråga om tobaksvaror hänförs endast snus och tuggtobak (ur tulltaxenummer

SkU1974: 54

24.02) till livsmedel enligt livsmedelslagen medan undantaget för choklad- och konfektyrvaror avser sådana varor hänförliga till tulltaxenummer 17.04, 18.06, 19.08 eller 21.07 som anges i den till förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt fogade förteckningen över varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Regeringen utfärdar närmare bestämmelser rörande ikraftträdandet.

2. beträffande grundavdragen avslår prop. 1974: 132 i vad avser ändrad lydelse av 48 § kommunalskattelagen (1928: 370),

3. beträffande skatteskalan för statlig inkomstskatt antar det i prop. 1974: 132 framlagda förslaget med den ändringen att 10 § 1 mom. lagen (1947: 546) om statlig inkomstskatt erhåller följande lydelse:

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten,

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke

20 000 kr.

1 050 kr. för

15 000 kr. och 13% av återstoden

20 000 ” ”

30 000 ”

1 700 ” ”

20 000 ” ”

19%” ”

30 000 ” ”

52 500 ”

3 600 ” ”

30 000 ” ”

28% ” ”

52 500 ” ”

65 000 ”

9 900 ” ”

52 500 ” ”

38%” ”

65 000 ” ”

70 000 ”

14 650 ” ”

65 000 ” ”

43%” ”

70 000 ” ”

100 000 ”

16 800” ”

70 000 ” ”

48% ” ”

100 000” ”

150 000”

31 200” ”

100 000 ” ”

52% ” ”

150 000 kr.

57 200 ” ”

150 000” ”

56% ” ”

4. beträffande skattereduktionen antar prop. 1974: 132 med den ändringen att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) skall ha följande lydelse:

2§.

4 m o m. Skattereduktion åtnjutes

Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU1974: 54

skyldiges taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 50 000 kronor eller — om den taxerade inkomsten överstiger 50 000 men icke 59 000 kronor — med 1 800 kronor minskat med 20 procent av skillnaden mellan den taxerade inkomsten och 50 000 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med belopp beräknat till högst 1 800 kronor enligt bestämmelserna ovan minskat med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och makens taxerade inkomst.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor om den skattskyldiges taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 25 000 kronor eller — om den taxerade inkomsten överstiger 25 000 men icke 29 500 kronor — med 900 kronor minskat med 20 procent av skillnaden mellan den taxerade inkomsten och 25 000 kronor. Om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor minskas skattereduktionen med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och makens taxerade inkomst.

Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, redareavgift och förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen samt annuitet å avdikningslån.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slut -

SkU 1974: 54

lig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

5. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften beslutar att den i 2 och 4 §§ lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift angivna procentsatsen höjs från 4 till 5,3 och att till ikraftträdandebestämmelsema fogas ett nytt stycke av innebörd att äldre lydelse av 2 § alltjämt äger tillämpning beträffande avgift som skall erläggas av kommun eller landstingskommun;

6. beträffande socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring med den ändringen att det i 4 § föreslagna procenttalet sju bestäms till sex och en tiondel samt med ett tillägg av en punkt 3 till ikraftträdandebestämmelsema med nedan angivna lydelse:

3. Avgift enligt 4 §, som skall erläggas av kommun eller landstingskommun, utgår med tre och åtta tiondels procent av det belopp varå avgiften skall beräknas.

7. beträffande bolagsskatten beslutar att den i 10 § 2 mom. a) lagen (1947: 546) om statlig inkomstskatt angivna procentsatsen höjs från 40 till 50 från och med den 1 januari 1975, dock att äldre bestämmelser fortfarande gäller beträffande taxering och eftertaxering för år 1974 eller tidigare år;

1974: 1892 av herr Löfgren (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning avseende införandet av ett inflationsskydd i det direkta skattesystemet;

1974: 1893 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar att rätten att vid 1976 års taxering göra avdrag för 1974 års sjukförsäkringsavgift bibehålls.

Yrkandena under punkterna 3 och 7 i motionen 1974: 1890 och under punkten 6 i motionen 1974:1891 har hänvisats till socialförsäkringsutskottet och behandlas i dess betänkande SfU 1974: 33.

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels den med anledning av prop. 1974: 129 väckta motionen

1974: 1883 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari under punkten B hemställs att

riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t uttala vad i motionen anförts om införandet av möjligheter till särskilda deklarationsavdrag för föräldrar som uppbär vårdbidrag för vård av handikappade barn.

Yrkandet under punkten A i motionen 1974: 1883 har hänvisats till socialförsäkringsutskottet och behandlas i dess betänkande SfU 1974: 32.

SkU 1974: 54

dels de vid riksdagens början väckta motionerna 1974: 8 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att ändra gällande bestämmelser om skattereduktion så att även gifta skattskyldiga som enbart har kommunalskatt kan erhålla skattereduktion i enlighet med vad som anförts i motionen;

1974: 148 av fru Troedsson (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 11 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt att B-inkomster till den del de understiger 2 000 kr. vid skatteberäkningen alltid betraktas som A-inkomster och således ej blir föremål för ”sambeskattning”;

1974: 149 av fru Troedsson (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) att allmänna avdrag enligt 46 § 2 morn., som helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å makes skattepliktiga inkomst i hemortskommunen, i första hand får avräknas mot vederbörandes inkomster i andra kommuner och i andra hand å andre makens inkomst;

1974: 190 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkten B hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag om slopad faktisk sambeskattning av makar, verksamma i den egna rörelsen, läggs fram för årets riksdag;

1974: 364 av herr Bohman m. fl. (m) vari under hänvisning till motiveringen i motionen 1974: 558 hemställs att riksdagen

1. beslutar att fr. o. m. inkomståret 1974 införa avdragsrätt, begränsad till ett av riksskatteverket årligen beslutat belopp, vid inkomstbeskattningen för faktiska tillsynskostnader för barn under 10 år för familjer där båda makarna förvärvsarbetar och för ensamstående familjeförsörjare, allt under förutsättning att barnen icke erhållit plats på barn- eller familjedaghem,

2. beslutar att införa ett extra familjeavdrag om 2 000 kronor per år vid inkomstbeskattningen för familjer med hemmamake och barn under 10 år fr. o. m. inkomståret 1974,

3. antar följande

Förslag till

Lag orri ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 20 § samt punkt 6 av anvisningarna till 22 § och punkt 11 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse:

20 §

Vid beräkningen 43 § 3 mom.

Avdrag må eller uppfostran;

SkU 1974: 54

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å till kapitalförlust.

Anvisningar till 22 §

6. Avdrag får ske för värdet av arbete som i förvärvskälla utförts av andre maken om båda makarna varit verksamma i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Riksskatteverket fastställer grunden härför.

Hemmavarande barn, punkt 2.)

Barn, som för barnet.

till 29 §

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, samt avdrag för värdet av arbete som utförts av andre maken gäller vad som är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6 av anvisningarna till 22 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1975 eller tidigare års taxering för år 1975 eller tidigare år.

1974: 375 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att de delar av änkepensionen, som inräknas i barnpensionen för att garantiregeln om en barnpension om minst 40 procent av basbeloppet skall kunna uppfyllas, också i beskattningshänseende räknas som barnpension;

1974: 610 av herrar Jonasson (c) och Carlsson i Vikmanshyttan (c) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag som ger de förvärvsarbetande mödrar som själva bekostar barntillsynen rätt till ett fast avdrag på den slutliga skatten;

1974: 613 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1974 års riksdag beträffande rätt till individuell beskattning i de fall då två makar båda är verksamma i ett av dem drivet företag inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel eller annan rörelse i enlighet med vad som anförts i motionen;

1974: 939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under hänvisning till motiveringen i motionen 1974: 932 under punkterna A och B hemställs att riksdagen

A. hos Kungl. Maj:t anhåller att skatteutredningen erhåller tilläggsdirektiv att framlägga förslag om indexreglering av skattesystemet,

SkU 1974: 54

38 B. hos Kungl. Maj:t anhåller att skatteutredningen erhåller tilläggsdirektiv som möjliggör ett förutsättningslöst arbete i enlighet med vad i motionen 1974: 932 anförts;

1974: 1219 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkterna 1 och 4 hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om införandet av ett inflationsskydd i det direkta skattesystemet,

4. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt anförts i motionen beträffande skattepolitikens allmänna inriktning på kort och lång sikt;

1974:1235 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) vari hemställs

att riksdagen beslutar ändra 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) på så sätt att inkomst i form av statligt vårdbidrag undantas från den vårdbidragsberättigades taxerade inkomst vid fastställande av andre makens rätt till skattereduktion;

1974: 1241 av herr Pettersson i Kvänum m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att

riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att 1972 års skatteutredning anmodas att snarast framlägga förslag till särbeskattning av äkta makar som arbetar i enskild firma.

Yrkandena under punkterna A och C i motionen 1974: 190 har utskottet behandlat i betänkandet SkU 1974: 38.

Yrkandena i motionen 1974: 939 under punkterna C 1—3 och D har utskottet behandlat i betänkandet SkU 1974: 47, under punkterna C 4 och C 6 i betänkandet SkU 1974: 42, under punkten C 5 i betänkandet SkU 1974: 48 och under punkten G i betänkandet SkU 1974: 38. Yrkandena under E och F behandlar utskottet i annat sammanhang.

Yrkandet i motionen 1974: 1219 under punkten 2 har behandlats av finansutskottet i betänkandet FiU 1974: 1 och under punkten 3 av skatteutskottet i betänkandet SkU 1974: 48.

Utskottets yttrande

Förslagen i prop. 1974: 132, som är utformade i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1972 års skatteutredning förordat i sitt betänkande (SOU 1974: 20) Förslag till skatteomläggning m. m., innebär att löntagarna inte längre skall erlägga sjukförsäkringsavgift och att deras rätt till avdrag vid taxeringen för sådan avgift slopas fr. o. m. 1976 års taxering.

Den nuvarande avtrappningen av grundavdragen upphör och stats -

SkU 1974: 54

skatteskalan justeras, vilket medför att marginalskatten lindras främst för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skärps något för inkomsttagare i de högre inkomstskikten.

Inkomsttagare i aktiv ålder med en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som inte överstiger 36 000 kr., medges ett extra avdrag på den slutliga skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr. per år. Vidare tillförsäkras folkpensionärer, vilkas statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.

De ovannämnda åtgärderna på skatte- och avgiftsområdet medför skattelättnader i alla inkomstlägen utom de allra högsta. Procentuellt sett är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är skattelättnaden däremot störst vid årsinkomster mellan 50 000 och 100 000 kr., där den uppgår till drygt 2 000 kr.

För att bereda en lättnad främst för småföretagarna skall egenavgift enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

I avsikt att lindra marginaleffekterna för folkpensionärerna skall avtrappningen av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension ske med en tredjedel i stället för som f. n. med hälften av den sidoinkomst som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet, dvs. 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär.

Kommuner och landsting skall enligt förslaget kompenseras för bortfall av skatteunderlag på grund av de ändrade avdragsreglerna och för ökade kostnader för hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpensionärerna.

De ovannämnda ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Kostnaderna för reformerna, sorn beräknats till 4 800 milj. kr., föreslås täckta genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 0,5 procentenheter och av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen från 3,8 till 7 %.

De föreslagna åtgärderna på det socialpolitiska området behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandena SfU 1974: 32 och 1974: 33.

Riktlinjerna för reformen

De föreslagna skatte- och socialpolitiska åtgärderna, som får ses sorn ett provisorium i avvaktan på det slutliga resultatet av den inom skatteutredningen pågående översynen av skattesystemet, syftar till att åstadkomma lindring i marginaleffekterna för inkosttagare i mellaninkomstlägena och sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster. Löntagarorganisationerna har vid överläggningar med regeringen i våras utfäst sig att beakta skatteomläggningen vid de kommande avtalsförhandlingarna. Härigenom skapas förutsättningar för att man vid dessa

SkU1974: 54

förhandlingar skall kunna uppnå reella ekonomiska förbättringar för löntagarna utan att löneökningarna får ogynnsamma verkningar från stabiliseringspolitisk synpunkt. För att tillgodose löntagarorganisationernas önskemål om skattelättnader även beträffande 1976 års inkomster har skatteutredningen i tilläggsdirektiv den 13 september 1974 fått i uppdrag att senast till årsskiftet lägga fram förslag härom.

Herr Hermansson m. fl. anser i motionen 1974: 1891, att den föreslagna skatte- och avgiftsomläggningen inte medför tillräckliga lättnader för inkomsttagare med lägre inkomster. Motionärerna yrkar därför sådana ändringar av förslagen i propositionen, att mervärdeskatten på livsmedel slopas, att avtrappningen av grundavdraget bibehålls, att nuvarande skatteskala ändras på så sätt att skattesatsen i inkomstskikten över 65 000 kr. höjs i enlighet med förslaget i propositionen och att skattereduktionen, dvs. avdraget på 1 800 kr. från den slutliga skatten, avtrappas med 20 % av den del av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten som överstiger 50 000 kr. Enligt motionärernas förslag skall reformerna finansieras genom höjningar av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3 % och av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % samt av den statliga inkomstskatten för aktiebolag m. fl. juridiska personer från 40 till 50 %. Kommuner och landsting skall dock undantas från höjningarna av den allmänna arbetsgivaravgiften och socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen.

Yrkandena rörande socialförsäkringsavgiften behandlas av socialförsäkringsutskottet.

En avveckling av mervärdeskatten på livsmedel medför ett årligt skattebortfall för staten på 4 250 milj. kr. Den statliga subventioneringen av vissa baslivsmedel, som för budgetåret 1974/75 uppgår till ca 1 900 milj. kr., medför i vissa fall större prissänkningar för konsumenterna än motionärernas förslag. När frågan om slopande av mervärdeskatten på livsmedel tidigare prövats av riksdagen, har utskottet även åberopat kontrolltekniska och administrativa skäl däremot. Hänvisningen i motionen till den differentiering av mervärdeskatten, som förekommer i vissa andra länder, har inte givit utskottet anledning frånträda denna uppfattning, som ytterligare bestyrkts vid utskottets studieresor utomlands. Mot den av motionärerna föreslagna skatteskalan kan invändas att den inte tillgodoser löntagarorganisationernas krav på lindring av marginalskatten i mellaninkomstlägena. Departementschefen har i propositionen framhållit, att frågan om avtrappning av 1 800-kronorsavdraget bör prövas av skatteutredningen i samband med den fortsatta översynen av skattesystemet. Utskottet delar denna uppfattning. Socialförsäkringsutskottet har i betänkandena SfU 1974: 32 och 1974: 33 tillstyrkt samtliga förslag på det socialpolitiska området, som sammanhänger med den nu aktuella skatte- och avgiftsomläggningen.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan tillstyrka de av niotio -

SkU 1974: 54

närerna angivna riktlinjerna för reformen och till följd härav inte heller förslagen till finansiering. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1974: 1891 i de delar den hänvisats till utskottet.

Från de inledningsvis angivna utgångspunkterna har utskottet funnit, att de i prop. 1974: 132 föreslagna åtgärderna tillsammantagna är väl ägnade att tillgodose de med reformen avsedda syftena. Utskottet tillstyrker därför i princip de i propositionen framlagda beskattningsförslagen. I ett hänseende har utskottet emellertid inte ansett sig kunna biträda departementschefens förslag, nämligen i fråga om slopandet av avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering. Utskottet återkommer härtill i det följande.

Utskottet behandlar härefter de i prop. 1974: 132 framlagda förslagen på beskattningsområdet och övriga med anledning av nämnda proposition väckta motioner ävensom en med anledning av prop. 1974: 129 väckt motion och vissa vid riksdagens början väckta motioner.

Skatteomläggningen

Grundavdrag och statsskatteskala

Förslaget i propositionen innebär, att den nuvarande avtrappningen av grundavdragen slopas och att skatteskalan vid den statliga inkomstbeskattningen justeras. Det sammanlagda resultatet härav är en sänkning av marginalskatten i inkomstlägena 30 000—50 000 kr. med 5—10 procentenheter och en höjning av marginalskatten i inkomstlägena över 75 000 kr. med 1—3 procentenheter.

I motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. yrkas att skatteskalan utformas så att den inte medför höjning av marginalskatten.

Övergången till fasta grundavdrag innebär otvivelaktigt förenklingar såväl för de skattskyldiga som för beskattningsmyndigheterna. Vid en jämförelse mellan den föreslagna skatteskalan och den nuvarande måste också ändringen av grundavdraget, slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare och förslaget om särskild skattereduktion beaktas. I likhet med departementschefen anser utskottet, att den relativt obetydliga skärpningen av marginalskatten i de högre inkomstskikten är motiverad från fördelningspolitisk synpunkt och att den inte nämnvärt försvårar senare erforderliga justeringar av skatteskalan.

Med det anförda tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna av grundavdragen och skatteskalan och avstyrker berörda yrkande i motionen 1974:1888.

Särskild skattereduktion och extra avdrag för folkpensionärer

Låginkomsttagarna och folkpensionärerna får särskilda skattelättnader enligt förslaget i propositionen. Skattskyldig över 16 år, som varit bosatt här under någon del av beskattningsåret och haft arbetsinkomst

SkU 1974: 54

på minst 4 500 kr. samt inte i egenskap av folkpensionär är berättigad till extra avdrag vid taxeringen, får ett avdrag på den slutliga skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr., om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte överstiger 36 000 kr. Folkpensionär, vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., är berättigad till extra avdrag vid den statliga och kommunala taxeringen med minst 500 kr. 250-kronorsavdraget och det extra avdraget på 500 kr. för folkpensionärer avtrappas med 10 resp. 20 % av den del av den statligt taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr. Därigenom blir avdragen helt avtrappade, när den taxerade inkomsten uppgår till 38 500 kr. Den särskilda skattereduktionen och det ovannämnda extra avdraget medges oberoende av förmögenhet och utan hänsyn till andre makens inkomst.

Det extra avdraget vid inkomsttaxeringen på 500 kr. för folkpensionärerna medför liksom den särskilda skattereduktionen en definitiv skattelättnad på 250 kr. per år, när den statligt taxerade inkomsten inte överstiger 36 000 kr. Utskottet är medvetet om att de föreslagna avdragen medför ett visst merarbete vid taxeringen och debiteringen. Med hänsyn till angelägenheten av att också låginkomsttagarna och folkpensionärerna bereds erforderliga skattelättnader tillstyrker utskottet departementschefens förslag som en provisorisk lösning.

Avdrag för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering

Såväl inom skatteutredningen som vid remissbehandlingen har det rått delade meningar om avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift bör bibehållas vid 1976 års taxering eller ej. Departementschefen har för sin del ansett det naturligt, att den föreslagna avgiftsomläggningen, som innefattar slopande av både sjukförsäkringsavgiften för löntagarna och avdragsrätten för avgiften, tillämpas fullt ut redan vid 1976 års taxering.

I motionerna 1974: 1888 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. och 1974: 1893 av herr Strömberg i Botkyrka yrkas att avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift skall bibehållas vid 1976 års taxering.

Vid en samman vägning av skälen för och emot avdragsrätt för 1974 års sjukförsäkringsavgift har utskottet kommit till slutsatsen att denna avdragsrätt bör bibehållas men maximeras för löntagarna till högst 500 kr. Det innebär full avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift upp till denna summa och därefter en maximering till nämnda belopp.

För staten och kommunerna medför denna begränsade avdragsrätt ett inkomstbortfall som kan beräknas till ca 900 milj. kr. Detta inkomstbortfall uppkommer som en teknisk följd av uppbördssystemet först hösten 1976 och våren 1977 och är inte medräknat i prop. 1974: 132. Utskottet anser att detta inkomstbortfall måste kompenseras, vilket exempelvis kan ske genom inkomstförstärkningar under åren 1976 och

SkU 1974: 54

1977 eller genom beaktande vid prövning av förslag från 1972 års skatteutredning beträffande beskattningen av 1976 års inkomster.

Sammanfattningsvis innebär utskottets förslag beträffande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering följande. Skattskyldig, som 1974 haft inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring (AFL), får avdrag med högst 500 kr., medan skattskyldig, som inte haft inkomst av förvärvsarbete eller endast haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt nämnda lagrum, liksom hittills får avdrag med hela den debiterade sjukförsäkringsavgiften. Om den skattskyldige haft inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete, får han avdrag för den fasta delen av sjukförsäkringsavgiften och den rörliga avgiftsdel som hänför sig till inkomst av anställning med högst 500 kr. samt för hela den rörliga del av avgiften som avser inkomst av annat förvärvsarbete.

På debetsedeln på slutlig skatt enligt 1975 års taxering bör lämnas sådana uppgifter om sjukförsäkringsavgiften för år 1974, att därav framgår hur stor del av avgiften som är avdragsgill vid 1976 års taxering. Det avdragsgilla beloppet av sjukförsäkringsavgiften bör givetvis också anges i den förtryckta deklarationsblankett, som utsänds till den skattskyldige.

Till följd av vad ovan anförts förordar utskottet att den föreslagna ändringen av 46 § 2 mom. i förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) utgår och att den nuvarande lydelsen av lagrummet således kvarstår oförändrad. Utskottet föreslår vidare att i en ny punkt 4 av ikraftträdandebestämmelserna till nämnda lag intas en bestämmelse av innebörd, att avdrag för sjukförsäkringsavgift för år 1974 medges med högst 500 kr. utöver sådan del av avgiften som enligt bestämmelserna i 19 kap. 6 § tredje stycket AFL utgår på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Dessutom föreslås att en motsvarande bestämmelse intas i ikraftträdandebestämmelserna till förslaget till lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Med det anförda avstyrker utskottet förslaget i propositionen om slopande av avdragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering ävensom berörda yrkande i motionerna 1974: 1888, 1974: 1890 och 1974:1893, i den mån det inte blivit tillgodosett genom vad utskottet ovan föreslagit.

Finansieringen av skatte- och av giftsomläggningen m. m.

Enligt förslag i prop. 1974: 129 och 1974: 132 skall reformerna finansieras genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 0,5 procentenheter och av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen från 3,8 till 7 %.

Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget har utskottet i yttrande till socialförsäkringsutskottet (SkU 1974: 4y) framhållit nödvändigheten

SkU 1974: 54

av att den nu aktuella skatte- och avgiftsomläggningen totalfinansieras och för sin del tillstyrkt de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna. Även socialförsäkringsutskottet har ansett, att finansieringen av reformerna bör ske i överensstämmelse med departementschefens förslag.

I motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. anser motionärerna, att kostnaderna för reformerna bör täckas — förutom genom höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 %, vilket yrkande behandlas av socialförsäkringsutskottet — genom höjning av den statliga inkomstskatten för aktiebolag från 40 till 50 % och för ekonomiska föreningar från 32 till 40 % samt genom omläggning av den allmänna energiskatten på elektrisk kraft. I detta sammanhang behandlar utskottet också motionärernas begäran om utredning beträffande förutsättningarna för övergång till en progressiv bolagsskatt.

Beträffande yrkandena rörande företagsbeskattningen vill utskottet först erinra om att frågan om företagsbeskattningens höjd och utformning f. n. prövas av företagsskatteberedningen. I prop. 1974: 177 föreslås att aktiebolag och ekonomiska föreningar — utöver tidigare beslutad avsättning till arbetsmiljöfond — skall avsätta 15 % av sin vinst för år 1974 till särskild investeringsfond. Med hänvisning härtill och till vad nyss anförts rörande finansieringen av reformerna anser utskottet sig varken ha anledning tillstyrka en omedelbar höjning av den statliga inkomstskatten för aktiebolag och ekonomiska föreningar eller den av motionärerna begärda utredningen. Utskottet avstyrker alltså dessa yrkanden i motionen 1974: 1890.

Enligt gällande bestämmelser utgår allmän energiskatt för elektrisk kraft med 10 % av beskattningsvärdet, vilket motsvarar summan av de avgifter förbrukaren erlägger för kraften exkl. skatt. Motionärerna yrkar, att bestämmelserna ändras så att energiskatten på elektrisk kraft utgår med 1 öre per förbrukad kWh fr. o. m. den 1 januari 1975.

Med anledning härav vill utskottet hänvisa till att departementschefen i prop. 1974: 177 föreslagit, att den tillfälliga nedsättningen av energiskatten på industriell förbrukning av bränsle och elektrisk kraft skall slopas fr. o. m. den 1 januari 1975. I propositionen framhålls också att den nya regeringsformen aktualiserar en omarbetning av energiskatteförordningen på flera punkter. Dessa lagstiftningsfrågor kommer emellertid att tas upp i ett senare sammanhang. Även om utskottet har viss förståelse för motionärernas förslag, är utskottet inte berett att utan närmare utredning tillstyrka detsamma och avstyrker således bifall till motionen 1974: 1890 också i denna del.

Kompensation till kommuner och landsting

I propositionen föreslås att kommuner och landsting skall kompenseras för bortfall av skatteunderlag på grund av de ändrade avdragsreg -

SkU 1974: 54

lema och för ökade kostnader till följd av lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpensionärer. Totalt beräknas kommuner och landsting få skattebortfall och ökade kostnader med 600 milj. kr., varav 530 milj. kr. avser nettobortfall av skatteunderlag och 70 milj. kr. ökade kostnader för hustrutillägg och bostadstillägg till folkpensionärerna. Kompensationen till kommunerna i sistnämnda hänseende behandlas av socialförsäkringsutskottet.

Avsikten är att kompensationen till kommuner och landsting för bortfall av skatteunderlag skall beräknas så exakt som möjligt genom utnyttjande av ADB och genom ett förfarande som i princip överensstämmer med det som tillämpas vid beräkning av skatteunderlag, som hänför sig till beskattad sjukpenning. Bortfallet av skatteunderlag skall beaktas vid beräkningen av såväl preliminära som slutliga belopp vid leveransen av kommunalskattemedel från staten till kommuner och landsting. Inte heller de bidrag, som utgår enligt kungörelsen (1972:140) om skattebortfallsbidrag med anledning av 1970 års skattereform, skall enligt förslaget påverkas av de nu aktuella beskattningsreglerna.

Med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån undvika kommunalskattehöjningar, som helt eller delvis förtar effekterna av reformen, delar utskottet departementschefens uppfattning att kommuner och landsting bör kompenseras för ändringar i skatteunderlag på grund av skatteomläggningen. Utskottet, som inte har något att erinra mot den föreslagna metoden för beräkning av kompensationsbeloppen, tillstyrker således propositionen i denna del. Därvid skall givetvis beaktas vad utskottet föreslagit beträffande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering.

I motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. begärs förslag om sådana ändringar i systemet för avräkning av skattemedel med kommuner och landsting att dessa inte vissa år drabbas av ”dubbla bortfall” av skatteunderlag i samband med skatteomläggningen.

Systemet för leverans av kommunalskattemedel från staten till kommuner och landsting medför att kompensation för bortfall av skatteunderlag till följd av skatteomläggningen skall utbetalas första gången år 1977. Under åren 1977 och 1978 minskar kommunernas inkomster när det gäller både slutlig skatt avseende föregående års taxering och förskottet på det aktuella årets kommunalskatt. Med det i propositionen föreslagna systemet utgår kompensation då skatteunderlag, som påverkas av reformen, läggs till grund för avräkningen av kommunalskattemedel. Härigenom kommer kommuner och landsting inte något år att vidkännas bortfall av skatteunderlag på grund av den föreslagna skattereformen. Då syftet med motionen således redan torde vara tillgodosett, avstyrker utskottet bifall till nämnda skrivelseyrkande i motionen 1974: 1890.

SkU1974: 54

46 Övriga frågor

Förvärvsavdrag m. m.

Gällande bestämmelser om förvärvsavdrag innebär följande. Har makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst — A-inkomst — äger den make, som haft den lägsta inkomsten, eller, om makarna haft lika stora inkomster, den yngste maken rätt till förvärvsavdrag. Avdraget utgör vid inkomst av rörelse 25 % av nettointäkten och vid inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst 2 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år medges vid faktisk sambeskattning, dvs. om maken utfört arbete i jordbruk eller rörelse, förvärvsavdrag med belopp motsvarande värdet av makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr. Vidare äger ogift man eller kvinna med hemmavarande barn under 16 år rätt till förvärvsavdrag med 25 % av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse och med 25 % av inkomst av tjänst, i samtliga fall dock högst med 2 000 kr.

I motionen 1974: 364 av herr Bohman m. fl. yrkas att makar, som båda arbetar, och ensamstående familjeförsörjare fr. o. m. 1975 års taxering skall tillerkännas ett extra avdrag med av riksskatteverket fastställt belopp för tillsyn av barn under tio år, som inte erhållit plats på barn- eller familjedaghem. Skrivelseyrkandet i motionen 1974: 610 av herrar Jonasson och Carlsson i Vikmanshyttan syftar till att förvärvsarbetande mödrar, som själva bekostar barntillsynen, skall medges ett fast avdrag på den slutliga skatten med förslagsvis 1 000 kr. per barn och år.

Förvärvsavdraget, som avser att kompensera barnfamiljerna för merkostnader för barntillsyn, hör i princip inte hemma i ett system med individuell beskattning av arbetsinkomster. På grund av de ogynnsamma verkningar för förvärvsarbetande makar med minderåriga barn, som ett avskaffande av avdraget skulle innebära, har det emellertid ansetts nödvändigt att bibehålla avdraget till dess samhällets åtgärder för barntillsyn och barnservice hunnit byggas ut och förbättras. Skatteutredningen kommer givetvis att beakta de i motionerna framförda synpunkterna vid sina överväganden rörande skattesystemets framtida utformning. Med det anförda avstyrker utskottet berörda yrkande i motionen 1974: 364 samt yrkandet i motionen 1974: 610.

Faktisk sambeskattning

Enligt gällande bestämmelser skall vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt vardera maken taxeras för sin inkomst och mannen dessutom för boets gemensamma inkomst. Avdrag för lön till make medges inte. Underskottsavdrag och allmänna avdrag med undantag av förvärvsavdrag, som inte kunnat utnyttjas av den ene maken i hemortskommunen, får avräknas från den andre makens inkomst i samma

SkU 1974: 54

kommun. Kvarstående brist får vid den kommunala taxeringen i första hand avräknas från den skattskyldiges inkomst i annan kommun och i andra hand från makens inkomst i annan kommun.

I motionen 1974: 364 av herr Bohman m. fl. framställs ett Iagstiftningsyrkande om rätt till avdrag fr. o. m. 1976 års taxering för lön till make enligt av riksskatteverket fastställda grunder, om båda makarna varit verksamma i jordbruk eller rörelse i ej blott ringa omfattning. Vidare begärs i motionerna 1974: 190 av herr Helén m. fl. och 1974: 613 av herr Josefson m. fl. förslag till årets riksdag om slopande av den faktiska sambeskattningen och i motionen 1974:1241 av herr Pettersson i Kvänum m. fl. att 1972 års skatteutredning får i uppdrag att med förtur behandla frågan om särbeskattning av makar, som arbetar i enskild firma.

1972 års skatteutredning skall enligt sina direktiv pröva frågan om faktisk sambeskattning. Enligt vad utskottet erfarit behandlar utredningen denna fråga med förtur. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionerna 1974: 190, 1974:364 och 1974: 613. Som framgår av det nyss anförda är yrkandet i motionen 1974: 1241 redan tillgodosett.

I motionen 1974: 149 av fru Troedsson behandlas frågan om avräkning av outnyttjade allmänna avdrag mellan makar. Motionären framhåller, att den nuvarande — ovan redovisade — utformningen av avräkningsbestämmelserna i 52 § 1 mom. KL i vissa fall leder till ”för hög” kommunal inkomstskatt för makarna. I motionen yrkas därför att bestämmelserna ändras så att de allmänna avdrag, som inte kunnat avräknas från den ene makens inkomst i hemortskommunen, i första hand får avräknas från vederbörandes inkomst i annan kommun och i andra hand från andre makens inkomst.

Utskottet vill inte förneka att den nuvarande utformningen av avräkningsbestämmelserna i kombination med reglerna om individuella grundavdrag i enstaka undantagsfall leder till otillfredsställande resultat. Man kan emellertid inte bortse från att motionärens förslag är ägnat att komplicera taxeringsarbetet inte endast i de undantagsfall som avses i motionen utan även i normalfallen. Även om utskottet har viss förståelse för förslaget i motionen är utskottet inte berett att utan närmare utredning tillstyrka en omedelbar ändring av de ifrågavarande bestämmelserna. Utskottet förutsätter emellertid att skatteutredningen i sitt fortsatta arbete uppmärksammar de av motionären påtalade konsekvenserna av bestämmelsernas nuvarande utformning. Med det anförda avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen 1974: 149.

A- och B-inkomst

Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller, att vardera maken beskattas individuellt för arbetsinkomst (A-inkomst), medan si -

SkU1974: 54

doinkomst (B-inkomst) sambeskattas. Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst. Om det sammanlagda beloppet av makarnas B-inkomster inte överstiger 2 000 kr., skall dessa inkomster anses som A-inkomst. Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas ”på toppen” av den största A-inkomsten.

I motionen 1974: 148 av fru Troedsson yrkas att B-inkomst till den del den understiger 2 000 kr. alltid skall betraktas som A-inkomst. Som motivering för yrkandet anförs att en ökning av B-inkomsten ibland leder till en skatteökning som är större än inkomstökningen.

1970 års skattereform innebar bl. a. en övergång från sambeskattning till individuell beskattning av makars arbetsinkomster, vilket ansågs motiverat såväl från arbetsmarknadspolitiska synpunkter som med hänsyn till kravet på likställighet mellan könen vid beskattningen, övervägande skäl ansågs emellertid tala för ett bibehållande av sambeskattningen av makars sidoinkomster.

Motionärens förslag innebär, att alla sidoinkomster till den del de understiger 2 000 kr. kommer att undantas från sambeskattning. De i motionen påtalade tröskeleffekterna uppstår endast i vissa gränsfall, medan de skattelättnader som förordas är av generell räckvidd. Utskottet är nu liksom tidigare medvetet om att den nuvarande frigränsen på 2 000 kr. för B-inkomst, vilken tillkommit för att förenkla det administrativa förfarandet, i undantagsfall medför vissa från beskattningssynpunkt mindre önskvärda effekter, men det torde inte vara möjligt att tillskapa regler som eliminerar dessa effekter utan att reglerna samtidigt medför icke avsedda skattelättnader. Med hänsyn härtill och då utskottet inte finner anledning frånträda sitt tidigare principiella ståndpunktstagande till frågan om beskattningen av makars sidoinkomster, avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen 1974: 148.

Skattereduktion m. m.

Skattereduktion, s. k. hemmamakeavdrag, med 1 800 kr. medges ogift med hemmavarande barn under 18 år och gift, vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Gift, vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr., erhåller skattereduktion med 40 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Om vardera maken har till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kr., tillkommer skattereduktionen den av makarna som har den högsta taxerade inkomsten. Är de taxerade inkomsterna lika stora, medges den äldre maken skattereduktion.

Bestämmelserna om skattereduktion tillkom genom 1970 års skattere -

SkU1974: 54

form för att vid övergången till individuell beskattning eliminera eller begränsa skattehöjningen för familjer, där endast en av makarna förvärvsarbetar.

I motionen 1974: 8 av herr Börjesson i Falköping yrkas att även gifta skattskyldiga, som endast är taxerade till kommunal inkomstskatt, skall erhålla skattereduktion.

Motionären gör gällande att bestämmelserna om skattereduktion inte är tillämpliga, när makarna endast åsatts taxering till kommunal inkomstskatt. I den praktiska tillämpningen har bestämmelserna emellertid tolkats så, att hemmamakeavdrag medges även om båda makarna saknar till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Däremot kan enligt gällande bestämmelser den del av avdraget, som inte kunnat utnyttjas av den därtill berättigade maken, inte överflyttas till andre maken. Utskottet är medvetet om att den nuvarande utformningen av bestämmelserna om skattereduktion i undantagsfall medför vissa ej avsedda konsekvenser, som kan framstå som orättvisa för skattskyldiga, som inte helt kan tillgodogöra sig hemmamakeavdraget. Å andra sidan kan man inte bortse från att bestämmelserna om skattereduktion och individuellt grundavdrag på 4 500 kr. i de speicella fall som motionären åsyftar — främst makar som båda har inkomst under 4 500 kr. — kan medföra förhållandevis stora skattelättnader men däremot aldrig skatteskärpningar jämfört med tidigare beskattningsregler för makar. Mot denna bakgrund och med hänsyn till svårigheterna att konstruera från alla synpunkter helt tillfredsställande regler i ifrågavarande hänseende är utskottet inte berett att utan närmare utredning tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet. Utskottet förutsätter emellertid att frågan uppmärksammas vid skatteutredningens pågående översyn av skattesystemet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974: 8.

I motionen 1974: 364 av herr Bohman m. fl. yrkas ett extra familjeavdrag på 2 000 kr. fr. o. m. 1975 års taxering för ”enarbetstagarfamiljer” med hemmavarande barn under tio år. Förslaget motiveras med behovet av ökat stöd till barnfamiljerna.

Det bör ankomma på skatteutredningen att pröva om behov föreligger av ytterligare skattelättnader för ”enarbetstagarfamiljerna”. Utskottet avstyrker därför berörda lagstiftningsyrkande i motionen 1974: 364.

Beskattningen av vissa sociala förmåner m. m.

Enligt bestämmelser i 8 kap. 1 och 4 §§ AFL utgår till änka, som har vårdnanden av barn under 16 år, änkepension från folkpensioneringen med 90 % av basbeloppet (f. n. 8 500 kr.). Barnpension från folkpensioneringen utgör enligt 8 kap. 6 § AFL 40 % av basbeloppet, om inte barnpension från ATP eller änkepension utgår. I de senare fallen utgår barnpension med 25 % av basbeloppet eller med det högre belopp, som

4 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU1974: 54

erfordras för att det sammanlagda stödet skall uppgå till 40 % av basbeloppet.

Garantinivån för barnpension från folkpensioneringen tillkom genom beslut vid 1973 års riksdag (prop. 1973: 47, SfU 19) för att alla ensamstående vårdnadshavare skulle tillförsäkras ett garantistöd motsvarande bidragsförskottets nivå. I de fall änkepension utgick var stödet redan före 1973 års reform normalt större än bidragsförskottet, varför det inte ansågs nödvändigt att höja bampensionsnivån i dessa fall.

I motionen 1974: 375 av herr Winberg m. fl. framställs ett lagstiftningsyrkande av innebörd, att de delar av änkepensionen, som inräknas i barnpensionen för att garantinivån på 40 % av basbeloppet skall uppnås, i beskattningshänseende skall räknas som barnpension.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen utgör änkepension och barnpension från folkpensioneringen skattepliktig intäkt av tjänst. Det innebär att, i de fall änkepension utgår, den till änkan utbetalade oreducerade änkepensionen beskattas hos henne, medan den till barnet utbetalade barnpensionen — 25 % av basbeloppet — i förekommande fall beskattas hos barnet. Om det — som motionärerna anser — är angeläget att av socialpolitiska skäl åstadkomma en annan avvägning av beskattningen mellan änkepension och barnpension från folkpensioneringen än den som nu gäller, bör detta ske genom ändringar av bestämmelserna i AFL. Denna lagstiftning ligger emellertid utanför skatteutskottets kompetensområde. Med hänvisning härtill och då utskottet av principiella skäl inte kan tillstyrka den av motionärerna förordade ändringen av skattelagstiftningen, avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen 1974: 375.

I motionen 1974: 1235 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad och Mattsson i Skee yrkas att inkomst i form av statligt vårdbidrag skall undantas från den bidragsberättigades taxerade inkomst vid fastställandet av andre makens rätt till skattereduktion. Som motivering för yrkandet anförs att den ökade skattebelastning som uppkommer genom minskning eller bortfall av hemmamakeavdrag, när ene maken uppbär vårdbidrag och andre maken har inkomst av annat förvärvsarbete, inte uppmuntrar till vård av handikappat barn i det egna hemmet. I detta sammanhang behandlar utskottet också skrivelseyrkandet i den med anledning av prop. 1974: 129 väckta motionen 1974: 1883 av herr Carlshamre m. fl. om införande av särskilda avdrag för föräldrar, som uppbär vårdbidrag för handikappade barn.

Vårdbidraget är i första hand avsett som kompensation för att en av föräldrarna måste avstå från förvärvsinkomst för att vårda handikappat barn. Bidraget motsvarar efter den uppräkning av bidragsbeloppet, som ägde rum 1973, f. n. hel förtidspension jämte pensionstillskott. Om förslaget i prop. 1974: 129 antas av riksdagen, kommer helt vårdbidrag, som f. n. utgår med högst 105 % av basbeloppet, den 1 juli 1976 att

SkU 1974: 54

uppgå till 145 % av basbeloppet och därefter under en femårsperiod att successivt uppräknas, så att det den 1 juli 1980 kommer att uppgå till högst 185 % av basbeloppet.

I likhet med vad som gäller i fråga om annan ersättning för utebliven inkomst utgör vårdbidraget skattepliktig inkomst av tjänst (prop. 1973: 49, SkU 30). En följd härav är att vårdnadshavaren vid beskattningen är berättigad till förvärvsavdrag. Det bör vidare framhållas att extra avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges i ömmande fall. Med hänsyn till avdragsmöjligheterna vid beskattningen och till att inkomsten numera är pensionsgrundande kan förutsättas att bidraget för flertalet vårdnadshavare innebär en väsentlig förbättring i förhållande till tidigare utgående skattefria vårdbidrag.

Med anledning av vad som anförts i motionen 1974: 1883 vill utskottet erinra om att kostnader för vård och underhåll av hemmavarande barn inte är avdragsgilla vid taxeringen. Utskottet är för sin del inte berett förorda särskilda avdragsregler för kostnader för handikappade barn. Enligt utskottets uppfattning bör frågan i stället lösas genom en lämplig utformning av bidragsreglerna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till lagstiftningsyrkandet i motionen 1974:1235 och till berörda yrkande i motionen 1974: 1883.

Indexreglering av skattesystemet

Frågan om indexreglering av skattesystemet behandlas i flera motioner. Sålunda begärs i de båda motionerna 1974: 939 och 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om indexreglering av skattesystemet. Motsvarande yrkande framställs i motionerna 1974: 1219 av herr Helén m. fl. och 1974: 1892 av herr Löfgren.

Vid innevarande års vårriksdag framfördes motionsvis krav på att skattesystemet skulle inflationsskyddas, så att inte skatteandelen ökade, när lönerna höjdes för att kompensera prisstegringarna. Finansutskottet tillstyrkte i sitt betänkande FiU 1974: 25, att skatteutredningen i tillläggsdirektiv skulle ges i uppdrag att framlägga förslag till inflationsskydd i skattesystemet. Vid omröstning i kammaren segrade emellertid en till betänkandet fogad reservation av utskottets socialdemokratiska ledamöter, vari reservanterna avstyrkte det i motionerna framförda utredningsyrkandet. Reservanterna erinrade — i likhet med skatteutskottet i sitt yttrande 1974: 3y till finansutskottet — om att riksdagen vid upprepade tillfällen avslagit framställningar om indexreglering av skattesystemet med hänsyn till att en sådan åtgärd, främst på grund av källskattesystemet, var förenad med stora praktiska svårigheter och kunde skapa stabiliseringspolitiska problem vid en inflationistisk utveckling. Beskattningen borde därför, som skett under senare år, omprövas tid efter annan och avvägas med hänsyn till penningvärdeförsämringen och ändrade förutsättningar i övrigt.

SkU 1974: 54

52 Vid sitt förnyade ställningstagande till frågan om indexreglering av skattesystemet har skatteutskottet inte funnit anledning frånträda riksdagens senast i våras intagna ståndpunkt i frågan och avstyrker således berörda yrkande i motionerna 1974: 939, 1974: 1219, 1974: 1888 och 1974: 1892.

Skatteutredningens fortsatta arbete m. m.

1972 års skatteutredning har i tilläggsdirektiv den 13 september 1974 fått i uppdrag att inom cn kostnadsram på 4 miljarder kr. senast till årsskiftet 1974/75 lägga fram förslag till en provisorisk skattereform i fråga om 1976 års inkomster innefattande skattelindring främst för låginkomsttagarna och de stora löntagargrupperna samt höjning av sparavdragct och översyn av avdraget vid beräkning av inkomst av cgnahcmsfastighet.

I motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. begärs ett riksdagsuttalande om att den till årsskiftet 1975/76 planerade skatteomläggningen skall ges utpräglad låginkomstprofil.

Av de ovan refererade tilläggsdirektiven till skatteutredningcn framgår att utredningsuppdraget skall inriktas på att åstadkomma lindring av skatten främst för låginkomsttagarna och de stora löntagargrupperna. Härigenom torde motionärernas yrkande redan vara tillgodosett, varför utskottet avstyrker berörda skrivelseyrkandc i motionen 1974: 1890.

Frågan om skattepolitiken på längre sikt tas upp i några motioner. Herr Bohman m. fl. anser i motionerna 1974: 939 och 1974: 1888, att 1972 års skatteutredning fått alltför snäva direktiv och begär ett riksdagsuttalande av innebörd att utredningen vid utformningen av ett nytt skattesystem bör

studera alternativa modeller med hänsyn till det totala skattetrycket utan att vara bunden av de nuvarande statliga utgiftsramarna,

studera det sociala bidragssystemet i förhållande till skattesystemet, undersöka möjligheterna att genom skattesänkningar göra det lättare för vanliga inkomsttagare att klara sin ekonomi, undersöka möjligheterna att införa negativ skatt och utarbeta en skattesänkningsplan.

I motionen 1974: 1219 av herr Helén m. fl. begärs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna, att skatteutredningens arbete bör inriktas på

att förenkla löntagarbeskattningen,

att slopa den faktiska sambcskattningen,

att stärka stödet till barnfamiljerna,

att åstadkomma förbättringar för folkpensionärerna,

att förhindra skattefusk och skatteflykt,

att införa inflationsskydd i skattesystemet,

att sänka den allmänna arbetsgivaravgiften,

SkU 1974: 54

ali slopa eller sänka mervärdeskatten på livsmedel och att åstadkomma någon form av garanterad minimiinkomst.

Enligt sina direktiv skall skatteutredningen — inom ramen för oförändrade skatteinkomster — konstruera ett skatte- och avgiftssystem, som på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och graden av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster, när progressiviteten i beskattningen kombineras med avtrappningen av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall också pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma förenklingar av beskattningsreglerna. Av utredningsdirektiven och av vad utskottet i det föregående anfört framgår att flertalet av de frågor, som uppmärksammats i motionerna, redan ingår i utredningens omfattande uppdrag. Enligt utskottets mening bör det ankomma på utredningen, vari ingår representanter för såväl de i riksdagen representerade partierna som löntagarorganisationerna, att själv planlägga och bedöma sina arbetsuppgifter. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet skrivelseyrkandena rörande skatteutredningens fortsatta arbete i motionerna 1974:939, 1974: 1219 och 1974: 1888.

Med anledning av väckta motioner begärde riksdagen i våras på förslag av finansutskottet i betänkandet FiU 1974: 25, att en parlamentarisk besparingsutredning skulle tillsättas.

I motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. yrkas att den av riksdagen begärda besparingsutredningen snarast tillsätts och ges direktiv att framlägga förslag till besparingar och rationaliseringar som möjliggör skattesänkningar.

I svar på en enkel fråga den 14 november 1974 har chefen för finansdepartementet anfört, att arbetet med utredningsdirektiven f. n. pågår. Det framgår vidare av svaret att utredningen kommer att tillsättas så snart detta arbete är avslutat. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att en granskningspromemoria över omkostnadsutvecklingen inom den civila statsförvaltningen nyligen upprättats inom riksdagens revisorers kansli. Promemorian, som bl. a. innehåller förslag till vissa besparingar, är f. n. föremål för remissbehandling. Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till detta yrkande i motionen 1974: 1888.

Den allmänna arbetsgivaravgiften Fr. o. m. år 1973 skall arbetsgivare erlägga allmän arbetsgivaravgift med 4 % av utgivna löner i pengar och naturaförmåner. Fysisk person, som har inkomst av rörelse eller av honom brukad jordbruksfastighet, skall erlägga s. k. egenavgift med 4 % av denna inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

I propositionen föreslås att allmän arbetsgivaravgift i form av egen -

SkU1974: 54

avgift fr. o. m. 1975 års inkomst inte skall tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

Förslaget, som utskottet tillstyrker, innebär att egenföretagarna medges en avgiftslättnad på upp till 400 kr. per år.

I syfte att bereda ytterligare avgiftslättnader för egenföretagarna yrkas i motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. att skattskyldig vid inkomsttaxeringen skall medges avdrag för egenavgift med 125 % av erlagd avgift. Vidare begärs i motionen 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. utredning om differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften efter företagens ekonomiska bärkraft.

Liknande motionsyrkanden har behandlats senast i våras och på förslag av skatteutskottet (SkU 1974: 17) avslagits av riksdagen. Med hänvisning härtill och då utskottet inte är berett tillstyrka avgiftslättnader för egenföretagarna, som går utöver vad som föreslagits i propositionen, avstyrker utskottet bifall till motionerna 1974: 1888 och 1974: 1890 också i dessa delar.

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild behandling.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjerna för reformen

att riksdagen avslår motionen 1974: 1891 i vad den hänvisats till skatteutskottet;

2. beträffande grundavdrag och statsskatteskala

att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1888 punkten 2 bifaller propositionen i dessa delar;

3. beträffande avdrag för löntagares sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering

a. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1974: 1888 punkten 1, 1974: 1890 punkten 2 och 1974:1893 beslutar, att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift för år 1974 i vad den belöper på fast del och rörlig del avseende inkomst av anställning enligt 19 kap. 6 § tredje stycket lagen om allmän försäkring begränsas till högst 500 kr.,

b. att riksdagen avslår

1. propositionen i denna del,

2. motionen 1974: 1888 punkten 1,

3. motionen 1974: 1890 punkten 2,

4. motionen 1974:1893,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan under a hemställt;

SkU1974: 54

4. beträffande finansieringen av skatte- och av giftsomläggningen att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 1890 punkten 4,

b. motionen 1974:1890 punkten 6;

5. beträffande utredning om progressiv bolagsbeskattning att riksdagen avslår motionen 1974: 1890 punkten 5;

6. beträffande kompensation till kommuner och landsting

a. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för kompensation till kommuner och landsting för bortfall av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler,

b. att riksdagen avslår motionen 1974: 1890 punkten 9;

7. beträffande förvärvsavdrag m. m. att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 364 punkten 1,

b. motionen 1974: 610;

8. beträffande faktisk sambeskattning att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 149,

b. motionen 1974: 190 punkten B,

c. motionen 1974: 364 punkten 3,

d. motionen 1974: 613,

e. motionen 1974: 1241;

9. beträffande A- och B-inkomst

att riksdagen avslår motionen 1974: 148;

10. beträffande skattereduktion m. m. att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 8,

b. motionen 1974: 364 punkten 2;

11. beträffande beskattningen av vissa sociala förmåner m. m. att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 375,

b. motionen 1974: 1235,

c. motionen 1974: 1883 i vad den hänvisats till skatteutskottet;

12. beträffande indexreglering av skattesystemet att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 939 punkten A,

b. motionen 1974: 1219 punkten 1,

c. motionen 1974: 1888 punkten 4,

d. motionen 1974:1892;

13. beträffande skatteutredningens fortsatta arbete m. m. att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 939 punkten B,

b. motionen 1974: 1219 punkten 4,

c. motionen 1974: 1888 punkten 5,

d. motionen 1974: 1890 punkten 1;

SkU1974: 54

14. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

a. att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

b. att riksdagen avslår

1. motionen 1974: 1888 punkten 3,

2. motionen 1974: 1890 punkten 8;

15. beträffande propositionen i övrigt utom i vad avser författningsförslagen att

riksdagen bifaller ovan inte behandlade förslag i propositionen; 16.

beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan hemställts antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med de ändringar och tillägg att

dels den föreslagna ändringen av 46 § 2 mom. utgår, dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

Utskottets förslag Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 19 §, 48 § 2 och 3 morn., 50 § 2 morn., punkt 6 av anvisningarna till 24 §, punkt 1 av anvisningarna till 49 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna lydelse.

dels punkterna 2 och 3 av ikraftträdandebestämmelsema erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

3< I fråga om dels invaliditets -

Utskottets förslag

2. De nya bestämmelserna i 19 §, 48 § 2 och 3 morn., 50 § 2 mom. fjärde stycket andra och tredje meningarna, punkt 1 av anvisningarna till 49 § samt punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 50 § tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

3. I fråga om invaliditetstillägg

SkU 1974: 54

57 Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

tillägg och invaliditetsersättning, och invaliditetsersättning gäller

dels sjukförsäkringsavgift som av- äldre bestämmelser.

ser inkomst år 1973 eller tidigare år gäller äldre bestämmelser.

dels till ikraftträdandebestämmelserna fogas en fjärde punkt av följande lydelse:

4. Avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket 3) för sjukförsäkringsavgift för år 1974 medgives med högst 500 kronor utöver sådan del av avgiften som enligt 19 kap. 6 § tredje stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgår som rörlig del på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

2. lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: Kungl.

Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas såvitt gäller 10 § 1 mom. första gången vid 1976 års taxering.

Avdrag för sjukförsäkringsavgift för år 1974 medgives med högst 500 kronor utöver sådan del av avgiften som enligt 19 kap. 6 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår som rörlig del på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

4. lag om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

6. lag om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Stockholm den 21 november 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

5 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 54

SkU 1974: 54

58 Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein* (s), Mundebo* (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark* (s) och herr Lundgren (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer och särskilda yttranden

Beträffande riktlinjerna för reformen

1. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Från de” och slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Mot den inledningsvis angivna bakgrunden är utskottet berett godta de förslag till ändringar i den statliga beskattningen för fysiska personer som föreslås i prop. 1974: 132. Som understrukits i bl. a. motionen 1974: 1890 förutsätter emellertid detta, att låginkomsttagarna blir bättre tillgodosedda i den omläggning vid årsskiftet 1975/76, som skatteutredningen nu arbetar med. I ett hänseende har utskottet inte ansett sig kunna biträda departementschefens förslag, nämligen i fråga om slopandet av avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering. Utskottet återkommer härtill i det följande liksom beträffande finansieringen av skatte- och avgiftsomläggningen.

2. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”De föreslagna” och slutar på s. 41 med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Förslaget till ny skatteomläggning enligt prop. 1974:132 skiljer sig till sin konstruktion inte från tidigare provisorier: den direkta skatten justeras ned något samtidigt som en motsvarande, ökad belastning läggs på arbetsgivarna. Förra året var det folkpensionsavgiften som blev föremål för en sådan överflyttning. Den här gången är det sjukförsäkringsavgiften. Därutöver görs vissa förändringar i skatteskalan samt i avtrappningsreglerna för bostadstillägg. Liksom förra gången förutsätts vidare löntagarorganisationerna i sina förestående avtalsförhandlingar beakta omläggningen genom att reducera sina krav på löneökningar. Utfästelser av den innebörden gjordes i samband med de s. k. Haga-förhandlingarna i våras. I allt väsentligt ansluter regeringens proposition till skatteutredningens förslag (SOU 1974: 20). Förutom överflyttningen av sjukförsäkringsavgiften på arbetsgivarna föreslås sålunda att den nuvarande avtrappningen av grundavdragen upphör och att statsskatteskalan justeras i syfte att lindra marginalskatterna i mellaninkomstlägena.

SkU1974: 54

59 Herr Hermansson (= utskottet) av socialförsäk ringsutskottet.

I enlighet med dessa inledningsvis angivna utgångspunkter anser utskottet att förslagen i prop. 1974: 132 vad gäller förmånssidan till större delen kan läggas till grund för en provisorisk skatteomläggning.

Beträffande grundavdrag och statsskatteskala

3. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobo (m) som

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”övergången till” och slutar med ”motionen 1974: 1888” bort ha följande lydelse:

Övergången till fasta grundavdrag innebär otvivelaktigt förenklingar för såväl de skattskyldiga som för beskattningsmyndigheterna. Vid en jämförelse mellan den föreslagna skatteskalan och den nuvarande måste också ändringen av grundavdraget, slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare och förslaget om särskild skattereduktion beaktas.

De ändringar i skatteskalan, som föreslås i prop. 1974: 132, innebär emellertid också, att marginalskatten skärps för inkomster överstigande 75 000 kr. För skatteomläggningens finansiering är denna höjning betydelselös. Den är därtill klart olämplig, eftersom den kommer att medverka till att försvåra erforderliga, framtida skatteomläggningar. Ju större progressiviteten i skattesystemet är, desto svårare är det att vidtaga önskade marginalskattejusteringar utan besvärande fördelningspolitiska effekter. Att ytterligare justeringar av skatteskalorna kommer att bli nödvändiga har regeringen själv klargjort genom att i nya tilläggsdirektiv uppdra åt skatteutredningen att utarbeta ännu ett förslag till provisorisk skatteomläggning avsett att träda i kraft den 1 januari 1976. Med nuvarande löneökningstakt kommer det inte att dröja länge, innan normala inkomsttagare kommer att befinna sig i de inkomstskikt, där marginalskatterna nu enligt propositionen skall höjas. Dagens 45 000-kro -

SkU1974: 54

norsinkomsttagare kommer år 1980, under förutsättning av årliga lönelyft av storleksordningen 10 procent, att ha en inkomst på 80 000 kr.

Det är i detta sammanhang värt att notera, att uttryckt i fast penningvärde innebär regeringens förslag till skatteomläggning marginalskattehöjningar för samtliga med en inkomst över 25 000 kr. — med undantag för skiktet 40 000—50 000 kr. — jämfört med 1970 års skattepolitiska beslut.

Med det anförda tillstyrker utskottet de i propositionen föreslagna sänkningarna av marginalskatterna. Av skäl som anförts i motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. avstyrker utskottet däremot förslaget till den del det innebär höjda marginalskatter och tillstyrker således motionen 1974: 1888 i denna del.

dels ansett att utskottet under punkterna 2 och 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1888 punkten 2 och med avslag på propositionen 1974:132 beslutar att 10 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse:

10 §

1 m o m. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke

20 000 kr.

1 050 kr. Jor

15 000 kr. och 12 % av återstoden

20 000 ” ”

25 000 "

1650" "

20 000 "

" 17%" "

25 000 ” ”

30 000 "

2 500" "

25 000 "

" 22 % ” ”

30 000 ” ”

40 000 "

3 600" "

30 000 ”

” 28 % ” ”

40 000 ” ”

45 000 ”

6400 " "

40 000 ”

” 33 % ” ”

45 000 " "

65 000 ”

8 050" "

45 000 "

” 38 % ” ”

65 000 ” ”

70 000 ”

15 650" "

65 000 "

” 43 % ” ”

70 000 ” ”

100 000 "

17800 " "

70 000 "

” 47 % ” ”

100 000 ” ”

150 000 "

31 900 " "

100 000 "

” 49 % ” ”

150 000 kr.

56 400" "

150 000 "

” 54 % ” ”

SkU 1974: 54

61 Beträffande särskild skattereduktion och extra avdrag för folkpensionärer 4.

Särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m):

Vi kan i denna del ansluta oss till vad utskottet anfört och förutsätter då att ett nytt förslag utarbetas till nästa skatteomläggning. Därvid bör större hänsyn i första hand tas till barnfamiljernas försörjningsbörda på sätt som framhållits i motionen 1974:1888.

Beträffande avdrag för löntagares sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering

5. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 42 med ”Vid en” och slutar på s. 43 med ”ovan föreslagit” bort ha följande lydelse: Vid en sammanvägning av skälen för och emot avdragsrätt för 1974 års sjukförsäkringsavgift har utskottet kommit till slutsatsen att denna avdragsrätt bör bibehållas även för löntagarna och tillstyrker sålunda motionerna 1974: 1888, 1974: 1890 och 1974: 1893 i denna del.

dels att utskottet under punkterna 3 och 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1974: 1888 punkten 1, 1974: 1890 punkten 2 och 1974: 1893 avslår propositionen i vad avser ändrade regler om avdrag för sjukförsäkringsavgift, till följd varav

1. den av utskottet under punkten 16.1 föreslagna fjärde punkten till ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) utgår,

2. det av utskottet under punkten 16.2 föreslagna tillägget till ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt utgår.

Beträffande finansieringen av skatte- och av giftsomläggningen

6. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett att det stycke i utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”Med hänsyn” och på s. 44 slutar med ”departementschefens förslag” bort ha följande lydelse:

Konjunktursituationen och den samhällsekonomiska situationen i övrigt medger inte att man för närvarande ökar det statliga budgetunderskottet. Det innebär att staten bör kompenseras för uteblivna inkomster till följd av sänkningen av den direkta skatten genom motsvarande inkomstförstärkningar.

Det är emellertid oundvikligt att en så stor sammanlagd höjning av

SkU1974: 54

arbetsgivaravgifterna som föreslås i propositionen, dvs. 4,1 % 1975 och fortsatta höjningar åren därpå, får allvarliga verkningar bl. a. på sysselsättningen. Risken ökar om konjunkturen försämras under nästa år. Enligt utskottets uppfattning bör därför höjningarna av arbetsgivaravgifterna nästa år begränsas till vad som erfordras för att finansiera omläggningen av sjukförsäkringsavgiften och höjningarna av folkpensionerna i enlighet med vad som föreslås i motionen 1974:1890. Övriga delar av skattereformen, motsvarande ett avgiftsuttag på 1,4 %, bör alltså finansieras på annat sätt. Utskottet anser i likhet med motionärerna, att det bör ske genom en höjning av bolagsskatten samt genom en omläggning och viss höjning av energiskatten på elektrisk kraft.

Återhållsamhet med avgiftshöjningarna innebär att det skapas ökat utrymme för kontanta lönehöjningar och konsolideringsåtgärder i svaga företag. Detta är av särskild betydelse för sådana verksamheter som har mindre utrymme för löneökningar i de kommande avtalsförhandlingarna än de företag, som traditionellt brukar vara tongivande vid bestämningen av det totala förhandlingsutrymmet. Till den senare kategorin hör i första hand exportföretagen.

Ett lägre avgiftsuttag kan därmed bl. a. bidra till att begränsa utslagningen av företag och därmed påverka sysselsättningen positivt. Också för kommunerna blir påfrestningarna mindre. Åtgärden skapar samtidigt ökade förutsättningar för löntagarorganisationerna att fullfölja den solidariska lönepolitiken. Det frigjorda utrymmet bör på så sätt kunna komma låginkomstgrupperna till godo i första hand.

De här angivna effekterna förstärks, om de behövliga inkomstökningarna för staten tas ut så att de i första hand får bäras av de företag som i år noterat särskilt höga vinster (i den allmänna debatten ofta kallade ”övervinster”). Det rör sig i detta fall genomgående om större företag som arbetar på export, framför allt inom råvaruområdena. Denna effekt uppnås med det av utskottet tillstyrkta finansieringsalternativet.

Oberoende av om det frigjorda utrymmet i sin helhet utnyttjas för löneökningar eller inte blir det frigjorda beloppet föremål för bl. a. inkomstbeskattning. Statens inkomster kommer härigenom att öka. Till detta kommer att kommunerna tillförs en viss inkomstökning. Denna merinkomst måste givetvis beaktas vid bedömningen av det totala finansieringsbehovet.

7. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett att utskottets yttrande under denna rubrik bort ha följande lydelse:

Enligt förslag (= utskottet) till 7 %.

I motionen (=utskottet) progressiv bolagsskatt.

I motionen 1974: 1888 av herr Bohman m. fl. anförs också, att so -

SkU 1974: 54

cialförsäkringsavgiften för sjukförsäkring inte bör höjas mer än till 6,1 procent. Vidare anser man att höjningen av socialförsäkringsavgiften för folkpensionering bör begränsas till 0,4 procent — ej 0,9 procent som regeringen i annan proposition föreslagit. Man anför: ”Enligt vår uppfattning är höjningen av socialförsäkringsavgifterna mer betänklig än en höjning av arbetsgivaravgiften. Socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkring är, som framgår av benämningen, avsedd för finansieringen av sjukförsäkringen. Den bör inte höjas för att finansiera helt andra åtgärder. Detsamma gäller socialförsäkringsavgiften för folkpensionering. ”

I motionen pekas också på de konsekvenser för kommunernas ekonomi, som de höjda socialförsäkringsavgifterna medför. Härom anförs: ”När man bedömer lämpligheten av att totalfinansiera skatteomläggningen genom att lägga hela kostnaden på arbetsgivarna, bör man också beakta de kommunalekonomiska aspekterna av omläggningen. Den linje som regeringen valt för de provisoriska skatteomläggningarna under senare år leder till en ökad belastning på kommunerna, som ju också drabbas av höjda arbetsgivaravgifter, och därmed av höjda kostnader som måste finansieras. I den utsträckning som skatteomläggningar av denna typ de facto leder till långsammare takt i löneökningen, blir följden för kommunerna i stället en långsammare ökning av skatteunderlaget än man annars haft anledning att räkna med. Utan tvekan är de senaste arbetsgivaravgiftshöjningarna en bidragande orsak till de kommunalskattehöjningar som kommer att träda i kraft för nästa år. Även hänsyn till den kommunala ekonomin motiverar sålunda den mindre höjningen av avgiften på arbetsgivarna.”

Det enligt motionärerna i dagsläget tyngsta skälet för en mindre höjning av socialförsäkringsavgifterna är emellertid det konjunkturpolitiska läget.

Beslut om stimulansåtgärder bör fattas när man på goda grunder kan befara en ekonomisk nedgång. Man bör inte vänta tills problemen redan är en realitet och arbetslöshetssiffrorna börjat skjuta i höjden. Med tanke på det konjunkturpolitiska perspektivet blir den av regeringen omhuldade principen om ”totalfinansiering” av skatteomläggningen ett hinder för en riktig uppläggning av den ekonomiska politiken.

Det förordas, att den nu aktuella skatteomläggningen inte skall ”totalfinansieras” utan utformas som en generell stimulansåtgärd i samband med en omläggning av den ekonomiska politiken i en mer expansiv riktning. Utskottet delar denna uppfattning och anser att socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen blott bör höjas till 6,1 procent. Härmed naturligtvis inte sagt, att utskottet motsätter sig att man senare sätter in selektiva åtgärder inom sektorer, där sådana erfordras.

Beträffande yrkandena (= utskottet) denna del.

SkU1974: 54

8. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) sorn ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Beträffande yrkandena” och slutar med ”motionen 1974:1890” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i motionen 1974:1890, att en del av finansieringsbehovet för skatteomläggningen bör täckas genom en höjning av bolagsskatten. Företagsbeskattningen blir på detta sätt bättre anpassad till företagens bärkraft. Skattesatsen bör i enlighet med vad som föreslås i den nämnda motionen höjas från 40 till 50 %. En motsvarande höjning bör genomföras för ekonomiska föreningar, dvs. i detta fall från 32 till 40 %.

På längre sikt bör det också övervägas att ge vinstbeskattningen en progressiv karaktär. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget i motionen 1974:1890, att företagsskatteberedningen bör ges i uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för att införa en progressiv bolagsskatt.

dels att utskottet under punkterna 4 a och 16.2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 4 antar följande såsom reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 10 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

10 §

2 m o m. Den statliga inkomst- 2 m o m. Den statliga inkomstskatten utgör: skatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, spar- a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhets- banker, sparbankernas säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som kassa, ekonomiska föreningar som

ingå i jordbrukskasserörelsen, ingå i jordbrukskasserörelsen,

svenska försäkringsanstalter som svenska försäkringsanstalter som

icke äro aktiebolag samt sådana icke äro aktiebolag samt sådana

utländska juridiska personer som utländska juridiska personer som

ej beskattas enligt 1 morn.: ej beskattas enligt 1 morn.:

fyrtio procent av den beskatt- femtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån ningsbara inkomsten, i den mån

skatten icke skall beräknas enligt skatten icke skall beräknas enligt

c) här nedan; c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis- b) för andra svenska ekonomiska föreningar än sådana, som ingå ka föreningar än sådana, som in i

jordbrukskasserörelsen, och sam- gå i jordbrukskasserörelsen, och

bruksföreningar ävensom för Sve- sambruksföreningar ävensom för

riges allmänna hypoteksbank, Ko- Sveriges allmänna hypoteksbank,

nungariket Sveriges stadshypoteks- Konungariket Sveriges stadshypo kassa

och hypoteksföreningar: tekskassa och hypoteksföreningar:

SkU1974: 54

65 Nuvarande lydelse

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a), b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Reservanternas förslag

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a), b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

9. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i motionen 1974: 1890, att en höjning av energiskatten på elektrisk kraft bör komma till stånd dels för att klara en del av finansieringsbehovet för skatteomläggningen, dels för att mera långsiktigt stimulera till energisnålare produktionsprocesser och bättre hushållning med elkraft. Den bör kombineras med en omläggning av beskattningsreglerna. Utskottet tillstyrker därför att energiskatt i fortsättningen tas ut på elkraft med ett fast belopp per levererad kWh. Därmed uppnås också likställighet med andra energislag, där skatten redan beräknas per mängdenhet (t. ex. m3 olja och liter bensin). Skatten på elkraft bör vid nuvarande prisnivå och förbrukning sättas till 1 öre per kWh.

En sådan omläggning och höjning av skatten på elkraft innebär att det ökade skatteuttaget i huvudsak får bäras av storförbrukarna under det att hushållsförbrukningen nästan inte alls berörs. Det ökade skatteuttaget får därmed, på liknande sätt som en höjning av bolagsskatten, i huvudsak bäras av de mest energislukande företagen. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1974: 1890 i denna del.

dels att utskottet under punkten 4 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 6 antar följande såsom reservanternas förslag betecknade

SkU 1974: 54

66 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

dels att 14 § skall ha följande lydelse, dels att 15 § 1 mom. utgår.

Reservanternas förslag 14 §

Nuvarande lydelse

Skatten utgår för elektrisk kraft för gatu- eller vägbelysning med 0,5 öre för kilowattimme och för annan kraft med tio procent av kraftens beskattningsvärde.

Beskattningsvärde är lika med summan av de avgifter, som förbrukaren har att erlägga för den elektriska kraften. 1 den mån producent eller registrerad distributör själv förbrukar kraften, är beskattningsvärdet lika med summan av de avgifter, som skulle hava utgått, därest kraften försålts för likartad användning som hos producenten eller distributören. I beskattningsvärdet ingår icke skatt.

Skatten utgår för elektrisk kraft för gatu- eller vägbelysning med 0,5 öre för kilowattimme och för annan kraft med 1 öre för kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Beträffande utredning om progressiv bolagsbeskattning

10. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) som under hänvisning till vad som anförts i reservationen 8 ansett att utskottet under punkten 5 bort hemställa att

riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 5 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande förutsättningarna för övergång till progressiv bolagsskatt.

Beträffande förvärv sav drag m. m.

11. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som

dels med anledning av vad utskottet anfört i det avsnitt på s. 46 som börjar med ”Förvärvsavdraget, som” och slutar med ”motionen 1974: 610” anfört följande:

Det är enligt vår uppfattning riktigt att — som anförs i motionen 1974: 364 — familjer som själva tar hand om sin barntillsyn i samband

SkU1974: 54

med förvärvsarbete skall medges ett avdrag härför som motsvarar subventioneringen i samband med kommunal barntillsyn. Kostnaderna för barntillsyn måste i princip ses som en kostnad för inkomstens förvärvande. Vi är emellertid inte beredda att föreslå omedelbar lagstiftning i detta hänseende utan anser att förslag härom skyndsamt bör utarbetas av Kungl. Maj:t.

dels ansett att utskottet under punkten 7 a bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 364 punkten 1 hos Kungl. Maj:t begär skyndsamt förslag till lagstiftning av innebörd att avdragsrätt, begränsad till ett av riksskatteverket årligen beslutat belopp, medges vid inkomstbeskattningen för faktiska tillsynskostnader för barn under 10 år för familjer där båda makarna förvärvsarbetar och för ensamstående familjeförsörjare, allt under förutsättning att barnet icke erhållit plats på barn- eller familjedaghem.

Beträffande faktisk sambeskattning

12. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som

dels anfört följande:

Vi instämmer i syftet med motionerna 1974: 149 och 1974: 364 men är inte beredda att utan närmare överväganden föreslå omedelbar lagstiftning i dessa hänseenden. Motionerna bör lämpligen överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande.

dels ansett att utskottet under punkterna 8 a och c bort hemställa

att riksdagen med anledning av vad som anförs i motionerna 1974: 149 och 1974: 364 i denna del (punkten 3) begär att Kungl. Maj:t överlämnar motionerna till 1972 års skatteutredning för beaktande.

13. Särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö (c):

Den faktiska sambeskattningen utgör ett avsteg från huvudprinciperna i den nuvarande familjebeskattningen. Då den i vissa fall drabbar makar som arbetar gemensamt i eget företag mycket hårt, är det angeläget att en ändring kommer till stånd snarast. Frågan har tagits upp i riksdagen varje år sedan 1970 och borde därför nu ha kunnat vara löst. Då 1972 års skatteutredning enligt uppgift arbetar med ett förslag till lösning, som kan beräknas vara färdigt omkring årsskiftet, anser vi det emellertid inte nödvändigt med något initiativ från riksdagens sida i dagens läge.

SkU1974: 54

68 Beträffande A- och B-inkomst

14. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som

dels anfört följande:

Vi instämmer i syftet med motionen 1974:148 och anser att den bör överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande.

dels ansett att utskottet under punkten 9 bort hemställa

att riksdagen med anledning av vad som anförs i motionen 1974: 148 hos Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande.

Beträffande skattereduktion m. m.

15. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som — med hänvisning till att de delar den i motionen 1974: 364 framförda uppfattningen att eninkomsttagarfamiljer för närvarande drabbas av en orimligt hård beskattning — ansett att utskottet under punkten 10 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 364 punkten 2 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

46 §

3 mom. Ha makar skattepliktig dagpenning.

Har gift 1 000 kronor.

Avdrag enligt under beskattningsåret.

Har skattskyldig 2 000 kronor.

Skattskyldig, som har hemmavarande barn under 10 år och vars make icke är berättigad till förvärvsavdrag eller är berättigad till förvärvsavdrag men med lägre belopp än 2 000 kronor, må, om han haft A-inkomst, åtnjuta familjeavdrag med 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första stycket vid inkomst av rörelse eller tjänst eller enligt fjärde och femte styckena: 2 000 kronor; och i övriga fall: 1 000 kronor.

Avdrag enligt sagda kommun.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

SkU 1974: 54

69 Beträffande beskattningen av vissa sociala förmåner m. m.

16. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) sorn ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande sorn börjar på s. 50 med ”Vårdbidraget är” och slutar på s. 51 med ”motionen 1974: 1883” bort ha följande lydelse:

Vi instämmer i vad som anförts i motionerna 1974:1235 och 1974: 1883 i dessa frågor. Förslag till erforderliga författningsändringar i dessa hänseenden bör lämpligen inhämtas från Kungl. Maj:t.

dels att utskottet under punkterna 11b och c bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974:1235 och med bifall till motionen 1974: 1883 i vad den hänvisats till utskottet hos Kungl. Maj:t

dels begär förslag till sådan ändring av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) att inkomst i form av statligt vårdbidrag undantas från den vårdbidragsberättigades taxerade inkomst vid fastställande av andre makens rätt till skattereduktion,

dels som sin mening uttalar vad i motionen 1974:1883 anförts om införandet av möjligheter till särskilda deklarationsavdrag för föräldrar som uppbär vårdbidrag för vård av handikappade barn.

Beträffande indexreglering av skattesystemet

17. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 51 med ”Vid innevarande” och slutar på s. 52 med ”och 1974: 1892” bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om indexreglering av skattesystemet vill utskottet framhålla, att en inflationistisk utveckling leder till att skattesystemet får helt andra verkningar än vad som avsetts. Därmed motverkas möjligheterna att nå den eftersträvade höjningen av levnadsstandarden för stora grupper av inkomsttagare.

Inflationen måste i första hand bekämpas med målmedvetna ekonomisk-politiska åtgärder. Vid sidan härav bör emellertid också åtgärder övervägas för att hindra att en fortgående inflation skärper skatteuttaget i enlighet med vad som har anförts i motionerna 1974: 939, 1974: 1219, 1974: 1888 och 1974:1892. Detta torde bäst ske i samband med skatteutredningens fortsatta arbete.

SkU1974: 54

dels att utskottet under punkten 12 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1974: 939 punkten A, 1974: 1219 punkten 1, 1974: 1888 punkten 4 och 1974: 1892 hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning beträffande utredning om införande av inflationsskydd i skattesystemet.

Beträffande skatteutredningens fortsatta arbete m. m.

18. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som

dels anfört följande:

Vi delar uppfattningen att skatteutredningen för närvarande är bunden av alltför trånga direktiv. Den bör t. ex. inte behöva utgå från de statliga utgiftsramarna som något givet utan måste få möjlighet att studera alternativa modeller med hänsyn till det totala skattetrycket. Utredningen bör vidare kunna studera det sociala bidragssystemet i förhållande till skattesystemet. Politisk dogmatism får inte utgöra något hinder för utredningen att undersöka möjligheterna att för framtiden genom skattesänkningar göra det lättare för vanliga inkomsttagare att klara sin egen ekonomi. Möjligheterna att förenkla transfereringssystemet genom att införa någon form av negativ skatt bör undersökas.

Enligt vår uppfattning är det ett centralt mål för skattepolitiken att på sikt åstadkomma en sänkning av det totala skattetrycket. Det fordrar en uppbromsning av den offentliga sektorns utgiftsexpansion. Detta gäller såväl transfereringsutgiftema som utgifterna för offentlig konsumtion och investeringar.

En skattesänkningsplan bör utarbetas och den av riksdagen begärda besparingsutredningen snarast tillsättas och ges direktiv att framlägga förslag till besparingar och rationaliseringar inom den offentliga sektorn av sådan storleksordning att skattesänkningar möjliggörs.

I enlighet härmed tillstyrker vi skrivelseyrkandena i motionerna 1974: 939 och 1974: 1888 i nu ifrågavarande delar.

dels ansett att utskottet under punkterna 13 a och c bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1974: 939 punkten B och 1974: 1888 punkten 5 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad som i motionerna anförts om skattepolitiken på längre sikt.

19. Reservation av herr Mundebo (fp) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Enligt sina” och slutar med ”och 1974: 1888” bort ha följande lydelse:

Enligt sina direktiv skall skatteutredningen — inom ramen för oförändrade skatteinkomster — konstruera ett skatte- och avgiftssystem, som

SkU1974: 54

på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och graden av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster, när progressiviteten i beskattningen kombineras med avtrappningen av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall också pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma förenklingar av beskattningsreglerna.

På några punkter är snabba förändringar av skattesystemet påkallade. Skatteutredningens arbete bör därför särskilt inriktas på att förenkla löntagarbeskattningen, att stärka stödet till barnfamiljerna, att åstadkomma förbättringar för folkpensionärema, att förhindra skattefusk och skatteflykt, att sänka den allmänna arbetsgivaravgiften och att pröva möjligheten att dels slopa eller sänka mervärdeskatten på livsmedel, dels åstadkomma någon form av garanterad minimiinkomst. Utskottet hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet sålunda anfört. Härigenom är berörda yrkande i motionen 1974:1219 tillgodosett. Utskottet avstyrker skrivelseyrkandena i motionerna 1974: 939 och 1974: 1888 i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

dels att utskottet under punkten 13 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1219 punkten 4 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet ovan anfört i fråga om skatteutredningens fortsatta arbete.

20. Särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö (c):

Frågan om ett borttagande eller en sänkning av mervärdeskatten på livsmedel har behandlats i riksdagen flera gånger. Hösten 1973 tillstyrkte riksdagen yrkanden i motioner från vårt håll på utredning och förslag angående ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga livsmedel. I praktiken har också kraven tillgodosetts i viktiga avseenden. Det nuvarande prisstoppet på baslivsmedel verkar nämligen i stor utsträckning på samma sätt som en nedsättning av mervärdeskatten. Vi anser det emellertid angeläget att frågan om en nedsättning av mervärdeskatten blir närmare utredd, bl. a. för att göra det möjligt att avlösa den nuvarande ordningen med ett sådant system.

Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

21. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

SkU 1974: 54

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Liknande motionsyrkanden” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Ett sätt att anpassa företagsbeskattningen till företagens ekonomiska bärkraft är, som framhålls i motionen 1974: 1890, att införa ett system med differentierade arbetsgivaravgifter. Riksdagen har nyligen bifallit motionskrav om utredning beträffande regional differentiering. Utskottet delar den uppfattning, som kommer till uttryck i den nämnda motionen, att detta utredningsarbete bör utvidgas till att även gälla en prövning av möjligheterna till differentiering efter andra grunder, t. ex. företagens branschtillhörighet. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1974: 1890 i denna del. Yrkandet i motionen 1974: 1888 blir därmed också delvis tillgodosett.

dels att utskottet under punkten 14 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1890 punkten 8 samt med anledning av motionen 1974: 1888 punkten 3 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med vad utskottet anfört.

22. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som

dels anfört följande:

I syfte att bereda ytterligare avgiftslättnader för egenföretagarna yrkas i motionen 1974:1888 av herr Bohman m. fl. att skattskyldig vid inkomsttaxeringen skall medges avdrag för egenavgift med 125 % av erlagd avgift. Vi delar uppfattningen i motionen 1974: 1888 att åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen för särskilt de mindre företagen. Enligt vår uppfattning bör förslaget i motionen 1974: 1888 tillstyrkas i princip och förslag till lagstiftning av denna innebörd inhämtas från Kungl. Maj:t. Som framgår av reservationen 21 anser vi vidare, att frågan om en differentiering av arbetsgivaravgiften bör utredas.

dels ansett att utskottet under punkten 14 b.l bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 1888 punkten 3 hos Kungl. Maj:t begär förslag till författningsändringar av innebörd att skattskyldig vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt får åtnjuta avdrag för egenavgift enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift med 125 % av erlagd avgift.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »74 740044