Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil
Skatteutskottets betänkande nr 7 år 1974
SkU 1974:7
Nr 7
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1974:374 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Anvisningar till 33 §
4. Även för särskilt fortskaffningsmedel.
Riksskattenämnden fastställer de milbundna kostnaderna.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil fastställer riksskattenämnden särskilda grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om sammanlagt minst 2 000 mil och skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1974 års taxering samt eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.
1974:602 av herr Enlund m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder i syfte att skapa enhetliga och, så långt det är möjligt, för olika grupper av skattskyldiga likartade regler beträffande rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för resor med egen bil till och från arbetet och för resor i tjänsten;
1974:1210 av herr Danell (m) vari hemställs
att riksdagen anhåller, att Kungl. Maj:t antingen föreslår riksdagen sådan ändring av kommunalskattelagen eller utfärdar sådana tillämpningsföreskrifter, att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa får inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger.
Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 7
SkU 1974:7
2 Gällande bestämmelser m. m.
Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i allmänhet som en icke avdragsgill levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (KL) medges dock avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, om denna varit belägen på sådant avstånd från bostaden att han behövt anlita särskilt fortskaffningsmedel.
När det gäller avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen har riksskattenämnden — numera riksskatteverket — sedan slutet av 1950- talet meddelat särskilda anvisningar. Efter en lagändring 1969 skall verket för varje kalenderår fastställa en schablon för avdraget på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil. Hänsyn skall tas till kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skall av verket fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning. Vid beräkningen skall verket utgå från genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp som behövs för att den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdraget avse endast de milbundna kostnaderna.
Den genomsnittliga årliga färdsträckan mellan bostad och arbetsplats bör, enligt vad som uttalats i prop. 1969:29, beräknas till 1 000 mil och privatkörningen till i medeltal 1 300 mil per år. I enlighet härmed beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering mellan de olika slagen av körning.
Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1974 års taxering (RSV ser. Dt 1973:27) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden under följande förutsättningar, nämligen
att vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst en halv mil samt
att det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan. För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass
SkU 1974:7
per dygn bör såsom tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom användandet av bil för resorna i fråga.
Skattskyldig, som i sin tjänst regelmässigt använder bil, bör medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten. — Om allmänt kommunikationsmedel saknas får skäligt avdrag för bilkostnaden medges oavsett tidsvinsten, under förutsättning att avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.
Som skäligt avdrag för bilkostnader bör i ovan avsedda fall anses 3:50 kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 2:20 kr. för mil. Den omständigheten att den skattskyldige eventuellt använder större bil vid sina ifrågavarande resor och att hans kostnader av sådan anledning är högre än de angivna beloppen bör inte medföra att avdrag medges med högre belopp än nyss sagts. — Vid samåkning gäller särskilda regler.
Om skattskyldig på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil för resor till och från arbetsplatsen, bör avdrag för bilkostnad medges även om avståndet är mindre än förut sagts och utan hänsyn till eventuell tidsvinst. Avdraget bör i dylika fall — i den mån detta är fördelaktigare — medges med den del av de faktiska bilkostnaderna under året, som efter förhållandet mellan, å ena sidan, den sammanlagda körsträckan under året till och från arbetsplatsen och, å andra sidan, den totala körsträckan belöper på förstnämnda körningar.
Uttalandena ovan har inte avseende på frågan om avdrag för egentliga tjänsteresor med bil. Kostnader för sådana resor behandlas i viss mån olika beroende på om statlig eller kommunal ersättning utgått eller ej.
Är fråga om statlig eller kommunal tjänst, skall den anvisade ersättningen i regel inte tas upp som intäkt. Å andra sidan får motsvarande kostnader inte dras av. Detta gäller även om ersättningen varit otillräcklig. Motsvarande gäller vid anställning hos skogsvårdsstyrelse och hos vissa offentliga institutioner (32 § 3 mom. och p. 4 av anvisningarna till 32 § KL).
I fråga om enskild tjänst skall däremot den anvisade ersättningen tas upp som intäkt, och motsvarande omkostnader dras av. Om ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt för att täcka omkostnaderna får större avdrag än som svarar mot ersättningen medges endast om det visas, att ersättningen på grund av särskilda förhållanden varit otillräcklig. Å andra sidan gäller att det ofta bör kunna antas att ersättningen i sin helhet gått åt för sitt ändamål. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen torde enligt p. 4 av anvisningarna till 32 § KL i regel böra medges i de fall, då ersättningen inte överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas.
Statlig resekostnadsersättning utgick under första resp. andra halvåret 1973 med 49 resp. 50 öre/km t. o. m. 7 000 km och därefter med 27 resp. 28 öre/km eller för körsträckor över 15 000 km med 34 resp. 35 öre/km. Kilometerersättningen höjs med 2 öre inom Västernorrlands eller Jämtlands län och med 3 öre inom Västerbottens eller Norrbottens län.
SkU 1974:7
4 Förrättningsman med skrymmande och tungt bagage är berättigad till högre ersättning.
Beträffande avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten krävs emellertid i allmänhet utredning rörande de totala bilkostnaderna under året, och avdrag medges endast för den del, som belöper på tjänsteresorna i förhållande till den totala körsträckan. Yrkas avdrag för värdeminskning brukar avskrivningsunderlaget reduceras om bilen av privata skäl är av dyrare märke än nödvändigt. Värdeminskningsavdraget beräknas enligt länsanvisningarna i allmänhet till högst 15 % eller om den totala körsträckan överstiger 1 500 mil högst 20—25 % av avskrivningsunderlaget.
Skatteutskottet har vid 1971—1973 års riksdagar (SkU 1971:6, 1972:5 och 1973:9) avstyrkt motionsyrkanden rörande ändringar av reglerna om avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats. Därvid har framhållits att en schablon givetvis inte kan konstrueras så att den ger ett i alla lägen rättvisande resultat. Genom att låta schablonen bygga på en genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och genom att göra kostnaderna för slitage obegränsat avdragsgilla inom ramen för schablonen har reglerna ansetts ta vederbörlig hänsyn till sådana skattskyldiga som har långa årliga körsträckor till och från arbetet. Utskottet har vidare framhållit, att en schablon av denna art inte otillbörligt bör missgynna den, som inte har möjlighet att erhålla bilkostnadsavdrag, och att schablonen från dessa synpunkter är väl avvägd.
I betänkandet SOU 1972:11 angående förenklad löntagarbeskattning (FLB) anför utredningsmannen, att man inom ramen för en beskattning enligt det i betänkandet diskuterade FLB-systemet knappast kan upprätthålla en ordning, som innebär att avdraget för kostnader för intäkternas förvärvande skall bestämmas till det exakta beloppet av skattskyldigs utgifter i sådant hänseende. Å andra sidan konstaterar han, att det inte gärna kan komma i fråga att inom ramen för vårt nettovinstbeskattningssystem vägra avdrag för naturliga kostnader för intäkternas förvärvande. Till dessa kostnader hör visserligen i princip inte utgifterna för resor mellan bostad och arbetsplats, men mot ett avskaffande av avdragsrätten härför talar enligt utredningsmannen andra starka skäl. Han konstaterar också att de ändringar i fråga om avdragsrätten för dylika resekostnader som beslutats under senare år inneburit ett ökat hänsynstagande till de verkliga utgifterna.
Utskottet
Bestämmelserna om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för resor med egen bil är olika utformade beträffande, å ena sidan, resor till och från arbetsplatsen och, å andra sidan, resor i tjänsten. 1 det senare fallet erhåller den skattskyldige ofta bilersättning av arbetsgivaren, och avdrag medges i princip med den del av de totala bilkostnaderna, som
SkU 1974:7
belöper på resor i tjänsten. I fråga om statlig och kommunal tjänst skall dock den anvisade ersättningen inte tas upp som intäkt, medan motsvarande kostnader inte får dras av.
I fråga om resor till och från arbetsplatsen får enligt av riksskatteverket utfärdade anvisningar avseende 1974 års taxering (RSV Dt 1973:27) skattskyldig, som haft ett avstånd mellan bostad och arbetsplats av minst en halv mil och som genom användande av bil för resor till och från arbetet regelmässigt gjort en tidsvinst av minst en och en halv timme om dagen, avdrag för kostnaderna med 3:50 kr. per mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor därutöver med 2:20 kr. per mil. Schablonen bygger på särskilda regler, som innebär att den, som årligen kör 1 000 mil till och från arbetet och 1 300 mil privat, får avdrag inte endast för merkostnaderna för resorna till och från arbetsplatsen utan också för den andel av de årsbundna (fasta) kostnaderna som belöper på förstnämnda resor.
1 motionen 1974:374 yrkas att bestämmelserna om avdrag för kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats ändras så att den, som har en årlig sammanlagd körsträcka för sådana resor om minst 2 000 mil, skall få större avdrag än för närvarande. Motionären i motionen 1974:1210 hemställer, att vid beräkningen av tidsvinst för rätt till avdrag för bilresor till och från arbetet hänsyn skall tas till den tid som i samband med sådana resor går åt för färd till och från barndaghem. Yrkandet i motionen 1974:602 är mer vittomfattande. Motionärerna begär åtgärder, som syftar till att skapa enhetliga och för olika grupper av skattskyldiga likartade regler beträffande rätten till avdrag för bilkostnader för resor till och från arbetet och för resor i tjänsten.
Vad först angår yrkandet i motionen 1974:602 om mer enhetliga regler för avdrag för bilkostnader har utskottet från traktamentsbeskattningsutredningen under hand inhämtat, att utredningen, som har för avsikt att avlämna sitt betänkande i april 1974, också kommer att beröra frågor om avdrag för bilkostnader såväl vid resor till och från arbetet som i tjänsten. I avvaktan på ställningstagandet till utredningens förslag avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionen 1974:602.
Beträffande yrkandet i motionen 1974:374 om vidgad rätt till avdrag för längre bilresor till och från arbetet vill utskottet framhålla, att en för det praktiska taxeringsarbetet nödvändig schablonregel för beräkning av avdraget givetvis inte kan konstrueras så att den ger ett i alla lägen rättvisande resultat. Genom att schablonen bygger på en genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och genom att kostnaderna för slitage o. d. är obegränsat avdragsgilla inom ramen för schablonen har man enligt utskottets uppfattning tagit vederbörlig hänsyn till sådana skattskyldiga som har långa körsträckor till och från arbetet. Utskottet anser därför att det f. n. inte finns anledning införa en bestämmelse, som ger större avdrag än vad som nu är fallet vid förhållandevis långa avstånd mellan bostad och arbetsplats. Med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört beträffande traktamentsbeskattningsutredningens överväganden avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:374.
SkU 1974:7
6 Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1974:1210 om att vid bestämmande av tidsvinst för rätt till avdrag för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats hänsyn också skall tas till resa till barndaghem, vill utskottet endast framhålla, att avdrag för kostnader för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag. Enligt utskottets uppfattning saknas därför anledning att ta hänsyn till resor till och från barndaghem vid beräkning av avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats. Utskottet avstyrker därför skrivelseyrkandet i motionen 1974:1210.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1974:374,
2. motionen 1974:602,
3. motionen 1974:1210.
Stockholm den 12 mare 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Mundebo (fp), Carlstein (s), Josefson (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s) herrar Hallenius (c) och Olsson i Järvsö (c).
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 5 börjar med ”Beträffande yrkandet” och på s. 6 slutar med ”motionen 1974:1210”, bort ha följande lydelse:
Beträffande yrkandet i motionen 1974:374 delar utskottet motionärernas uppfattning att gällande regler inte ger erforderligt avdrag för dem, som inte uppfyller de förutsättningar, som ligger bakom schablonreglerna. Det är i första hand de, som har mycket långa avstånd mellan bostad och arbetsplats, som drabbas av att schablonen är alltför restriktiv. Sådana långa arbetsresor är tämligen vanliga inte minst i de norra delarna av landet. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet yrkandet i motionen 1974:374 om generösare regler för dem som har dagliga arbetsresor överstigande 2 000 mil per år.
Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1974:1210 om att vid bestämmande av tidsvinst för rätt till avdrag för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats hänsyn också skall tas till resa till barndaghem tillstyrker utskottet motionen. Tiden för resa till barndag -
SkU 1974:7
hem måste anses vara en del av tiden för arbetsresan, och den skall sålunda beaktas vid fastställandet av den tidsvinst som resa med egen bil innebär jämfört med användande av allmänna kommunikationsmedel.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1974:374 antar följande
Förslag till
Lag om ändring av kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Anvisningar till 33 §
4. Även för särskilt fortskaffningsmedel.
Riksskatteverket fastställer milbundna kostnaderna.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil fastställer riksskatteverket särskilda grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om sammanlagt minst 2 000 mil och skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1974 års taxering samt eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.
dels att utskottet under 3 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1210 hos Kungl. Maj:t hemställer om sådana tillämpningsföreskrifter att vid bestämmande av tidsvinst för rätt till avdrag för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats hänsyn också skall tas till resor till och från barndaghem.
GOTAB 74 7160 S Stockholm 1974